Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m.
Betänkande 1990/91:KU34
Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU34
Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m.
Innehåll
1990/91 KU34
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens förslag (prop. 1990/91:111) om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m., sex följdmotioner samt tre motioner från den allmänna motionstiden 1991. Utskottet har tillstyrkt förslaget samt avstyrkt samtliga motioner. I ärendet föreligger 13 reservationer.
Propositionen
I proposition 1990/91:111 yrkas att riksdagen antar förslag till
1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
2. lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården.
Motionerna
Följdmotionerna
1990/91:K37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om tillägg till sekretesslagen enligt vad i motionen anförts om integritet, självbestämmande och rättssäkerhet,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om viss uppgiftsskyldighet för sjukhusadministrationen.
1990/91:K38 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring av 7 kap. 1§ sekretesslagen (1980:100),
2. att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården.
1990/91:K39 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen skall ha följande lydelse:
En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan hinder av -- -- --
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avidentifiering av personuppgifter före utlämnande,
3. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en generell översyn av sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:K40 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk.
1990/91:K41 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:111 i dess helhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sekretesslagstiftningen och en attitydförändring i myndighetskulturen.
1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att det av lagtexten framgår att samtycke skall ha eftersträvats för att uppgifter om enskilda skall få lämnas mellan myndigheterna för att underlätta vård och behandling,
2. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att det ur lagtexten framgår att undantag från sekretess endast skall gälla utlämnande av aktuella uppgifter som är av väsentlig betydelse för att den enskilde skall få nödvändig vård,
3. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att undantaget från sekretessen inte omfattar närstående till en gravid kvinna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk,
5. att riksdagen avslår förslaget om lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,
6. att riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala statliga personregistren, dels för en allmän reglering av personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande att klargöra tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid tillämpning av sekretesslagen.
Motionerna från allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för att underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So222.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om familjer med barn som far illa flyttar mellan kommuner.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So222.
1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen och sjukvårdens olika enheter.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av myndigheters tillämpning av sekretesslagstiftningen.
1990/91:So276 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagens och skollagens utformning samt om behovet av en översyn av sekretesslagen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Ju821.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Till grund för förslagen i propositionen ligger en inom justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet. Promemorian, som remissbehandlats, upprättades med anledning av en begäran av riksdagen om översyn av vissa sekretessregler. Bakgrunden till denna begäran var följande.
Konstitutionsutskottet behandlade hösten 1988 vissa motioner som innehöll önskemål om vidgade möjligheter för myndigheter att till andra myndigheter få lämna ut sekretessbelagda uppgifter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Efter hörande av socialutskottet (yttr. 1988/89:SoU1y) ansåg konstitutionsutskottet att det var påkallat att begära en översyn av sekretessreglerna i fråga. Översynen borde enligt utskottet syfta till en smidigare tillämpning av de grundläggande sekretessreglerna i de fall där tillämpningen i dag är till uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och behandlingssynpunkt (1988/89:KU14). Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Propositionen innehåller dels förslag till ändringar av två paragrafer i sekretesslagen, dels förslag till en ny lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården.
Den ena ändringen i sekretesslagen gäller ett tillägg till 14 kap. 2§ -- detta lagrum innehåller olika undantagsbestämmelser -- som innebär att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess normalt gäller för den. Enligt förslaget skall hälso- och sjukvårdssekretess eller socialtjänstsekretess inte hindra att uppgifter om barn och ungdomar eller om den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Motsvarande skall gälla om det behövs för en nödvändig insats för ett väntat barn.
Den andra ändringen i sekretesslagen gäller en ändring av andra stycket i 7 kap. 1§, vilket lagrum innehåller bestämmelser om sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet. Förslaget innebär att uppgifter skall få lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik, forskning och administration, om ett s.k. rakt skaderekvisit tillåter detta.
Den föreslagna nya lagen om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter för kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Yttrande
Socialutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet har som bilaga 1 fogats till betänkandet.
Utskottet
1. Yrkande om avslag på propositionen i dess helhet
Motionen
I motion 1990/91:K41 yrkande 1 av Margitta Edgren (fp) yrkas avslag på propositionen i dess helhet. Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för den personliga integriteten inte har utretts och övervägts tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i riskzonen.
Propositionen
Av propositionen framgår att justitiedepartementet med anledning av den översyn av sekretessregler som riksdagen begärt följt upp sekretesslagens tillämpning vad gäller sekretessen mellan olika myndigheter och verksamhetsgrenar inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Därvid har olika företrädare för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten intervjuats. Överläggningar har ägt rum även med tjänstemän vid socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Synpunkter har också inhämtats från förre justitieombudsmannen Tor Sverne. Den inom justitiedepartementet upprättade promemorian i ärendet -- (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet -- har remissbehandlats och de framlagda lagförslagen har lagrådsgranskats.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet anser inte att den beredning som föregått de framlagda propositionsförslagen kan anses otillräcklig. Utskottet delar därför inte den i motion 1990/91:K41 yrkande 1 framförda uppfattningen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
2. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten -- förslaget till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen (avsnitt 2.1 i propositionen)
Propositionen
Enligt det framlagda förslaget föreskrivs i ett nytt sjunde stycke i 14 kap. 2§ sekretesslagen att hälso- och sjukvårdssekretess samt socialtjänstsekretess inte hindrar att uppgifter om barn eller ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma skall gälla om det behövs för en nödvändig insats till skydd för ett väntat barn.
Motionerna
Förslaget tas upp i två av motionerna i ärendet.
I motion 1990/91:K37 yrkande 1 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas avslag på förslaget. Enligt motionen ligger gällande sekretessbestämmelser på en relativt väl avvägd nivå. En förändring kan medföra att personlig integritet och rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare tror motionärerna att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som missköter sig anser motionärerna att gällande lagar, LVU och LVM, räcker för att ge myndigheter den information som behövs för ett ingripande.
I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas vissa ändringar i det framlagda lagförslaget. Motionären, som i och för sig ställer sig positiv till att lättnader nu införs i sekretessen mellan hälso- och sjukvård samt socialtjänst i ärenden av aktuellt slag, föreslår följande.
Riksdagen bör komplettera den föreslagna lagtexten så att det av den framgår att samtycke skall ha eftersträvats för att uppgifter om enskilda skall få lämnas mellan myndigheterna för att underlätta vård och behandling (yrkande 1). I ett ärende på förevarande område där en myndighet avser att överlämna sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet bör huvudregeln alltså vara att myndigheten i första hand prövar om sekretessen kan brytas på grund av samtycke från den enskilde. Först när denna väg visat sig oframkomlig blir det aktuellt för myndigheten att söka avgöra om uppgifterna trots detta kan lämnas ut. Enligt motionen bör därvid endast uppgifter som är relevanta i det enskilda fallet och som är av väsentlig betydelse få utlämnas. Motionären hemställer att riksdagen beslutar om ändring av den föreslagna lagtexten i enlighet härmed (yrkande 2).
Motionären har slutligen invändningar mot den del av förslaget som innebär att sekretessen på förevarande område skall kunna brytas i fråga om lämnande av uppgifter om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Enligt motionären anges i propositionen inga skäl till varför en närstående till en gravid kvinna skall omfattas av bestämmelsen. I motionen yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i det framlagda lagförslaget att undantaget från sekretessen inte omfattar närstående till en gravid kvinna (yrkande 3).
Socialutskottets yttrande
I yttrandet från socialutskottet lämnas i denna del först redogörelser för Gällande regler, Förslaget i propositionen och Tidigare behandling. Därefter redovisar socialutskottet sin bedömning, som sammanfattningsvis innebär att utskottet godtar förslaget såvitt nu är i fråga samt avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tar först upp frågan om det över huvud taget föreligger behov av ny lagstiftning på förevarande område. I motion 1990/91:K37 har, som ovan framgått, bl.a. hävdats att gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd nivå, och i motionen har yrkats avslag på förslaget.
Utskottet får med anledning av vad som uttalats i motionen erinra om att initiativet till den nu framlagda lagstiftningen tagits av riksdagen. Som framhållits i socialutskottets yttrande (yttr. s. 39) stämmer det nu framlagda förslaget väl överens med de uppfattningar som socialutskottet resp. konstitutionsutskottet gav uttryck för i det ärende som ledde fram till riksdagens tillkännagivande om behovet av en översyn av sekretessreglerna på förevarande område. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K37 yrkande 1.
Utskottet övergår härefter till frågan om den närmare utformningen av den föreslagna lagstiftningen. Utskottet delar bedömningen i propositionen att den begränsning av sekretessen som åsyftas bör ske genom en komplettering av de olika undantagen från sekretess som finns i 14 kap. 2§ sekretesslagen.
Mot det framlagda förslaget till tillägg till lagrummet har i motion 1990/91:K42 riktats vissa invändningar vilka utskottet tar upp i det följande.
I motionen yrkas att lagförslaget ändras så att den föreslagna regleringen inte kommer att omfatta närstående till en gravid kvinna (yrkande 3). Enligt motionären anges i propositionen inga skäl till varför en närstående till en gravid kvinna skall omfattas av bestämmelsen.
Utskottet får anföra följande. I propositionen har framhållits att även uppgifter om närstående till den gravida kvinnan i vissa fall bör kunna lämnas ut eftersom det är angeläget med en samverkan mellan alla samhällets resurser för ett väntat barn (prop. s. 14f.). I denna bedömning har socialutskottet instämt och därvid bl.a. framhållit att -- t.ex. i det fall att en gravid kvinna missbrukar alkohol eller narkotika -- kvinnans omgivning kan ha betydelse för hennes situation och hälsa och därmed också för det väntade barnet.
Konstitutionsutskottet delar dessa bedömningar och anser alltså inte att den i motionen förordade ändringen i det framlagda lagförslaget bör genomföras. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K42 yrkande 3.
I motionen yrkas vidare att det framlagda förslaget ändras så att endast uppgifter som är relevanta i det enskilda fallet och som är av väsentlig betydelse får lämnas ut (yrkande 2).
I propositionen uttalar departementschefen i den i motionen upptagna frågan bl.a. följande (prop. s. 17).
Som jag tidigare nämnt är syftet med det föreslagna undantaget från sekretessen att göra det möjligt för vårdmyndigheterna att i undantagsfall utbyta uppgifter med varandra för att kunna bistå en underårig eller en missbrukare trots att samtycke till uppgiftslämnandet inte kunnat inhämtas. Det framstår därför som naturligt att undantaget måste användas med urskillning och varsamhet. Undantaget bör tillämpas endast i situationer där det framstår som direkt påkallat för att bistå en enskild. Det är emellertid svårt att i förväg förutse alla situationer där undantaget kan komma att tillämpas. En alltför restriktiv formulering av undantaget från sekretessen kan leda till tillämpningssvårigheter och försvåra ett nödvändigt uppgiftsutbyte mellan vårdmyndigheter.
Socialutskottet har i denna del bl.a. pekat på att det, för att ett informationsutbyte skall få förekomma, krävs att de utlämnade uppgifterna skall ha direkt betydelse för att den enskilde skall få den nödvändiga insatsen.
Konstitutionsutskottet får för egen del anföra följande. Vid formuleringen av undantagsbestämmelsen får mot varandra vägas å ena sidan intresset av att undantaget inte ges en så vid tillämpning att den enskilde avstår från att söka hjälp för sitt missbruk av rädsla för att känsliga uppgifter som lämnas sprids vidare, å andra sidan intresset av att undantaget inte ges en sådan snäv avfattning att ett nödvändigt uppgiftsutbyte mellan vårdmyndigheter försvåras. Utskottet finner inte anledning till någon erinran mot den lösning av frågan som valts i propositionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K42 yrkande 2.
I motionen yrkas slutligen i förevarande del att lagförslaget kompletteras med en regel av innebörd att myndighet i ärenden av aktuellt slag skall eftersträva att den enskilde lämnar sitt medgivande till att sekretesskyddade uppgifter beträffande honom lämnas ut.
I yttrandet från socialutskottet anförs i frågan följande (yttr. s.40).
Utgångspunkten för allt arbete i hälso- och sjukvården och socialtjänsten är att den enskilde samtycker till att uppgifter lämnas ut om honom. Den föreslagna regeln tar sikte på de undantagssituationer när ett samtycke inte går att få och uppgifterna behövs för en nödvändig insats. Utskottet anser det dock inte lämpligt att, som föreslås i motion K42, lagstifta om att samtycke skall ha eftersträvats innan uppgifter får lämnas till en annan myndighet för att möjliggöra en nödvändig insats.
Konstitutionsutskottet delar den bedömning av frågan som socialutskottet gjort. Utskottet anser således att motion 1990/91:K42 yrkande 1 skall avslås.
Det ovan anförda innebär att utskottet, som avstyrker motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkandena 1--3, tillstyrker förslaget i här aktuell del.
3. Informationen mellan socialnämnder när barn som far illa flyttar mellan kommuner
Motionen
I motion 1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om familjer med barn som far illa flyttar mellan kommunerna (yrkande 2). I motionen påpekas bl.a. att om familjer, där misshandel av barnet misstänks, flyttar mellan kommungränserna måste informationen mellan socialnämnderna i de berörda kommunerna fungera.
Gällande regler
Om sekretess gäller för uppgift hos en myndighet -- t.ex. en socialnämnd -- får uppgifterna inte heller röjas för andra myndigheter -- t.ex. annan socialnämnd -- i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i en lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar (1 kap. 3 § sekretesslagen). Uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning bryter dock sekretessen (14 kap. 1§sekretesslagen). En sådan uppgiftsskyldighet finns i 71 § socialtjänstlagen (SoL, 1980:620, omtryckt 1988:871). Enligt 71 § andra stycket SoL gäller numera att myndigheter vars verksamhet berör barn eller ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan anställning. Bestämmelsen fick denna lydelse genom en ändring som trädde i kraft den 1 juli 1990 (prop. 1989/90:28, SoU15, rskr. 112, SFS 1990:53). Anmälnings- och uppgiftsskyldigheten utvidgades då till att gälla -- förutom myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom -- också andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Propositionen
I propositionen kommenteras den nyssnämnda ändringen av SoL (prop. s.10). Enligt departementschefen torde den ha medfört att de hinder som sekretesslagen tidigare utgjorde för att lämna uppgifter till socialnämnden i stora delar har undanröjts. I sammanhanget konstateras att SoL inte ger socialtjänsten någon möjlighet att lämna ut uppgifter till hälso- och sjukvården men att detta -- genom den föreslagna ändringen av 14 kap. 2 § sekretesslagen -- blir möjligt under de i lagrummet angivna förutsättningarna.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet redovisar i yttrandet följande bedömning av den i motionen upptagna frågan (yttr. s.50).
Enligt den nyligen genomförda ändringen av 71 § SoL har alla myndigheter inom socialtjänsten anmälnings- och uppgiftsskyldighet. Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär att socialnämnden också får en möjlighet att lämna uppgifter till en annan nämnd om det behövs för en nödvändig insats till skydd för ett barn som väntas. Utskottet anser att gällande och föreslagna bestämmelser är tillräckliga för att information mellan socialnämnderna skall kunna lämnas på ett tillfredsställande sätt när en familj med barn som far illa flyttar mellan kommunerna. Utskottet anser därför att motion K405 (fp) yrkande 2 är tillgodosedd och bör avstyrkas.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet instämmer i socialutskottets angivna bedömning. Utskottet avstyrker därför motion 1990/91:K405 yrkande 2.
4. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk
Motionerna
I två av motionerna i ärendet -- 1990/91:K40 av Barbro Westerholm (fp) och 1990/91:K42 yrkande 4 av Ylva Annerstedt (fp) -- föreslås lättnader i sekretesslagstiftningen för att göra det möjligt för personal på apotek att kontakta läkare vid misstankar om läkemedelsmissbruk. I motionerna yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk. I motionerna framhålls bl.a. att syftet med den begärda ändringen är att ge missbrukare möjlighet till vård för att komma ur sitt beroende. Syftet är således inte att kontrollera läkarnas verksamhet beträffande ordination av läkemedel.
Gällande regler m.m.
Bestämmelser om sekretess inom det allmännas hälso- och sjukvårdsverksamhet till skydd för enskilda intressen finns främst i 7 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt denna paragraf gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Paragrafen är tillämplig för bl.a. medicinalpersonal och apotekare, under förutsättning att de är i allmän tjänst. För personal vid sjukhus och andra inrättningar som drivs i privat regi tillämpas bestämmelserna i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). Sekretessbestämmelserna i den lagen är utformade i syfte att i princip samma sekretess skall råda inom den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs i allmän verksamhet (prop. 1980/81:28 s. 22). Med hälso- och sjukvårdspersonal avses även personal vid apotek. Tillämpningen av menrekvisitet torde i praktiken innebära att uppgiftslämnande mellan apotek och läkare om en enskild patients läkemedelsförbrukning endast kan ske om patienten gett sitt samtycke härtill.
Tidigare riksdagsbehandling
I det betänkande (1988/89:KU14) som låg till grund för riksdagens begäran om den översyn som resulterat i den föreliggande propositionen behandlades en motion med samma innebörd som de nu aktuella motionerna. Hösten 1990 behandlade utskottet (1990/91:KU10) ånyo en motion av samma slag. Utskottet, som kunde konstatera att den i motionen upptagna frågan hade behandlats i den departementspromemoria som nu är aktuell -- (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet -- ansåg att den då pågående beredningen inte på förevarande punkt borde föregripas genom att riksdagen tog ställning till motionen, varför den avslogs. Riksdagen följde utskottet.
Propositionen
I propositionen diskuteras den i motionerna upptagna frågan. Något förslag till ändrade regler läggs dock inte fram. Ställningstagandet sammanhänger med den uppbyggnad som för närvarande pågår av regionalt lokaliserade enheter för tillsyn av bl.a. hälso- och sjukvård. I denna del anförs i propositionen följande (prop. s. 16 f.).
I propositionen 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning föreslog regeringen att regionalt lokaliserade enheter för tillsyn av bl.a. hälso- och sjukvård skulle inrättas på högst sex orter i landet. Enheterna skulle utgöra en del av socialstyrelsen. I propositionen uttalade föredragande statsrådet att enheterna även borde svara för tillsyn av förskrivningen av läkemedel i syfte att uppmärksamma och förhindra missbruk (s. 19). Riksdagen beslutade att propositionen i denna del inte skulle föranleda något riksdagens uttalande (1988/89:SoU24, rskr. 296).
De regionala tillsynsenheterna är för närvarande under uppbyggnad. Frågan om hur tillsynen över förskrivningen av beroendeframkallande medel närmare skall anordnas har ännu inte lösts. Innan det bestämts hur tillsynsenheterna skall organisera sin verksamhet går det inte att fastställa vilka förändringar i sekretesslagen eller andra lagar detta kan motivera. I likhet med remissinstanserna anser jag att det är angeläget att frågan får en snar lösning. Jag vill även nämna att denna fråga kommer att behandlas i huvudbetänkandet från utredningen (S 1987:03) om översyn av bestämmelserna om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen. Betänkandet kommer enligt planerna att överlämnas till chefen för socialdepartementet under våren 1991.
Socialutskottets yttrande
I yttrandet i denna del erinras bl.a. om att socialutskottet i betänkande 1990/91:So4 behandlade motioner om behovet av åtgärder mot läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk. Socialutskottet uttalade därvid att det fann det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av ett tillkännagivande år 1987 när det gällde vården av läkemedelsberoende och läkemedelsmissbrukare. Utskottet ansåg också att det var angeläget att en ny läkemedelslagstiftning kom till stånd. Arbetet i regeringskansliet med beredningen av läkemedelsutredningens förslag med sikte på en proposition måste därför enligt utskottet bedrivas aktivt.
Härefter redovisar socialutskottet följande bedömning av den fråga som tagits upp i de båda motionerna (yttr. s. 48 f.).
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att frågan får en snar lösning. Utskottet konstaterar dock samtidigt att de regionala tillsynsenheterna inom socialstyrelsen fortfarande är under uppbyggnad och att frågan om hur enheternas tillsyn över förskrivningen av läkemedel skall utformas ännu inte är löst. Sistnämnda fråga avses också bli behandlad i ett betänkande under våren av tillsynsutredningen. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med de förslag som kan behövas för att förhindra läkemedelsmissbruk. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna K40 (fp) och K42 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet får anföra följande. Det problem som tagits upp i motionen har som ovan framgått vid flera tidigare tillfällen påtalats i bl.a. motioner behandlade i konstitutionsutskottet och socialutskottet. Utskottet anser i likhet med socialutskottet det angeläget att frågan får en snar lösning. Konstitutionsutskottet utgår ifrån att regeringen -- sedan de ovannämnda regionala tillsynsenheternas organisation bestämts -- skyndsamt tar upp frågan till beredning och återkommer till riksdagen med de lagförslag i saken som därvid visar sig erforderliga. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42 yrkande 4.
5. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet (avsnitt 2.2. i propositionen)
I propositionen diskuteras i förevarande avsnitt frågan om behov föreligger att införa en särskild bestämmelse om att kliniker och andra s.k. basenheter inom hälso- och sjukvården skall jämställas med myndigheter vid tillämpningen av sekretesslagen. Departementschefens slutsats blir att det inte nu föreligger tillräckligt behov för att införa en sådan bestämmelse.
Motionen
I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till att klargöra tolkningen av begreppen "myndighet" och "basenhet" vid tillämpning av sekretesslagen (yrkande 8).
Motionären, som erinrar om att nuvarande lagstiftning har lett till olika tolkningar av begreppet myndighet, konstaterar att rättsläget fortfarande är oklart. Motionären är kritisk mot att departementschefen -- utan att föreslå någon lagändring -- i propositionen redovisat sin tolkning av tidigare lagändringar. Enligt motionären innebär detta ett konstitutionellt problem. Motionären anför i saken bl.a. följande.
Enligt regeringsformen kan riksdagen endast utfärda regler och andra direktiv genom lag. För tolkningen av en lag är de förarbeten som riksdagen samtidigt antar som sina uttalanden av betydelse. Sådana uttalanden är givetvis underordnade texten i den lag som stiftas. Denna text kan inte i efterhand ges ny mening eller nytt innehåll. Uttalanden av riksdagen rörande tolkning av tidigare stiftad lag saknar stöd i regeringsformen. De uttalanden regeringen gjort i propositionen är av denna karaktär. Dessa uttalanden saknar alltså konstitutionellt stöd och därmed även formell juridisk betydelse, även om de skulle godkännas av riksdagen.
Gällande regler
Sekretess innebär i princip att en uppgift inte får lämnas till en enskild eller till en annan myndighet (1 kap. 2 och 3 §§ sekretesslagen). Förbudet mot att lämna uppgifter mellan olika myndigheter gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. Sekretessreglerna i 7 kap. 1 § sekretesslagen skall således tillämpas när uppgifter om en patient lämnas mellan organ inom en landstingskommun eller en kommun som inte ingår i en landstingskommun, om organen är att anse som olika myndigheter eller självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Avgörande för vilket sekretesskydd som gäller för uppgifter som finns hos ett organ inom en landstingskommun är alltså i vilken utsträckning hälso- och sjukvården inom en landstingskommun är uppdelad på olika myndigheter och på självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.
Propositionen
I propositionen konstateras att det råder olika uppfattningar om huruvida en basenhet utgör en självständig verksamhetsgren inom hälso- och sjukvården eller inte. Efter att ha redogjort för vissa av dessa uppfattningar och redovisat olika förarbetsuttalanden m.m. tas i propositionen upp det förslag till lagstiftning som lagts fram i departementspromemorian i ärendet. Enligt detta förslag skulle sekretesslagen ändras så att kliniker och andra s.k. basenheter inom hälso- och sjukvården blev att anse som självständiga verksamhetsgrenar i förhållande till varandra enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen. Departementschefens slutsats blir emellertid att det -- efter vad som framkommit vid remissbehandlingen av förslaget -- för närvarande inte är lämpligt att utforma regleringen på föreslaget sätt. Som skäl för denna ståndpunkt anförs i propositionen bl.a. följande (prop. s.24).
-- -- -- Begreppet basenhet är inte närmare bestämt och storleken av de olika enheterna varierar mellan de olika sjukvårdsmyndigheterna. Detta gör att begreppet, åtminstone för närvarande, inte bör läggas till grund för en rättslig reglering. Vidare har i förslaget inte beaktats att enhetsindelningen inom hälso- och sjukvården kommer att i viss utsträckning ändras fr.o.m. den 1 juli 1991. Detta innebär bl.a. att en chefsöverläkares verksamhetsområde kan innefatta flera kliniker. Ett genomförande av förslaget kan därför innebära att nya problem skulle uppstå när det gäller att bestämma var sekretessgränserna går inom den offentliga hälso- och sjukvården.
Det går heller inte att bortse från att förslaget kan medföra merarbete för läkarna och därmed också ökade kostnader för sjukvården. Vidare kan förslaget medföra komplikationer vid införande av nya organisatoriska lösningar inom sjukvården, t.ex. den s.k. Dalamodellen. -- -- --
Frågan om i vilka fall en sekretessprövning skall göras innan en uppgift lämnas inom hälso- och sjukvården får därför, enligt propositionen, åtminstone tills vidare prövas enligt nu gällande regler.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet anför i saken följande (yttr. s. 46).
Utskottet delar bedömningen i propositionen att nya sekretessproblem sannolikt uppstår om förslaget i promemorian nu genomförs om att s.k. basenheter skall jämställas med myndigheter i sekretesshänseende. Även merarbete och ökade kostnader för sjukvården kan bli följden. Eftersom de nya organisatoriska modellerna inte hunnit ta form ännu skulle det, enligt utskottet, vara förhastat att nu lagstifta i frågan. Utskottet utgår från att socialstyrelsen nära följer den organisatoriska utvecklingen inom sjukvården och om det behövs utarbetar allmänna råd för tillämpningen av de aktuella bestämmelserna. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att motion K42 (fp) yrkande 8 avstyrks.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet får anföra följande. I förevarande propositionsavsnitt diskuteras ett förslag till ändring av 1 kap. 3§ sekretesslagen framlagt i den departementspromoria som propositionen i vissa delar grundar sig på. Enligt förslaget skall de bestämmelser i sekretesslagen som avser myndigheter också gälla mellan olika s.k. basenheter inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär bl.a. att olika kliniker inom ett sjukhus utgör självständiga verksamhetsgrenar i förhållande till varandra, varför de är att jämställa med myndigheter vid tillämpning av sekretesslagen.
Under hänvisning till vad som framkommit under remissbehandlingen av promemorieförslaget blir departementschefens slutsats emellertid att det för närvarande inte är lämpligt att utforma regleringen på det sätt som föreslagits i promemorian. Sammanfattningsvis anser departementschefen att det inte "nu" föreligger tillräckligt underlag för att införa en bestämmelse om att basenheterna inom hälso- och sjukvården utgör särskilda verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening.
I motion 1990/91:K42 yrkande 8 har ifrågasatts om inte vissa av departementschefens uttalanden i förevarande propositionsavsnitt syftat till att ändra eller komplettera tidigare motivuttalanden gällande det aktuella lagrummet. Utskottet vill med anledning härav endast framhålla att de ifrågavarande uttalandena gjorts i samband med en analys av gällande rätt på området.
I motionen har begärts att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till att klargöra tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid tillämpningen av sekretesslagen. Enligt motionären är det nuvarande rättsläget så oklart att en lagändring är nödvändig.
I propositionen har redovisats de skäl som gjort att departementschefen inte funnit det möjligt att "nu" lägga fram lagstiftning av det slag som motionären efterfrågat. Utskottet godtar denna bedömning, varvid utskottet särskilt vill understryka de svårigheter som är förknippade med vissa nära förestående nya organisatoriska lösningar inom sjukvården. I sammanhanget vill utskottet dock erinra om att lagstiftningen på förevarande område, som är av provisorisk karaktär, medfört vissa tolknings- och tillämpningsproblem. Mot denna bakgrund utgår utskottet ifrån att man inom regeringskansliet uppmärksamt följer utvecklingen på området och noggrant överväger behovet av förtydligande lagstiftning. I det sammanhanget är enligt utskottets mening bl.a. av intresse vissa uttalanden i saken av data- och offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet (SOU 1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1 (se s.65f.). Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K42 yrkande 8.
6. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration (avsnitt 2.3 i propositionen)
6.1 Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
Motionerna
Förslaget till ändring i 7 kap. 1§ sekretesslagen tas upp i fyra av motionerna i ärendet. Förslaget innebär att uppgifter skall få lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik, forskning och administration, om ett s.k. rakt skaderekvisit tillåter det.
I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om viss uppgiftsskyldighet för sjukhusadministrationen (yrkande 2). Motionärerna anser att gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd nivå. Om sjukvårdsadministrationen ges lättnader i sekretessen kan det enligt motionen medföra att personlig integritet och rättssäkerhet kränks.
I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring av 7 kap. 1§ sekretesslagen (1980:100) (yrkande 1). Enligt motionärerna är ändamålen forskning, statistik och administration så allmänt angivna att det är svårt att skapa sig någon bild av vad denna öppning i sekretesslagen kan innebära för den enskilde. Vidare framhålls att flera remissinstanser har avstyrkt förslaget. Bland dessa ingår datainspektionen, som har hävdat att man bör invänta det arbete som utredningen (S 1988:02) om informationsstrukturen m.m. för hälso- och sjukvården (INFHOS) bedriver.
I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen skall ha följande lydelse:
En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan hinder av -- -- -- (yrkande 1).
I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avidentifiering av personuppgifter före utlämnande (yrkande 2). Motionärerna anser att det inte av propositionen framgår vilka skäl som motiverar ett uppgiftsutlämnande för forskning, statistik och administration med s.k. rakt skaderekvisit och att förslaget medför ett avsevärt försvagat skydd för den enskilde. Uppgifter för forskning och statistik bör enligt motionen avidentifieras före överlämnandet. Särskilt allvarligt anses förslaget vara om rätt att överföra personuppgifter för administration. En generell rätt att överlämna patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system bör därför enligt motionen inte medges. Endast de uppgifter som den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete bör utlämnas. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa göromål bör enligt motionen avidentifieras före utlämnandet.
I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen (yrkande 6). Motionären erinrar om att hon vid ett flertal tillfällen krävt att centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter måste regleras i särskilda lagar, s.k. registerlagar. I motionen nämns i sammanhanget sådana personregister som förs av myndigheter inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten och som är upprättade för vård- och behandlingsändamål. Enligt motionen skulle ett genomförande av det föreliggande förslaget -- utan att register av bl.a. nyssnämnt slag har reglerats genom registerlagar -- komma att medföra att ytterst känsliga uppgifter om enskilda personer under icke betryggande former skulle kunna flyta omkring i stora datasystem. Motionären betonar att under inga omständigheter ett uppgiftslämnande mellan kommuner och landstingskommuner av integritetskänsliga uppgifter får ske för administrativa ändamål. I yrkande 7 i motionen (delvis) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala statliga personregistren, dels för en allmän reglering av personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.
Bakgrund
Det finns för närvarande ca 15 centrala register för forskning och statistik som förs av socialstyrelsen. Uppgifterna till dessa register hämtas från samtliga landstingskommuner och de kommuner som inte ingår i dessa. Enligt propositionen lär det finnas ca 300 register med patientuppgifter inom hälso- och sjukvården.
De i detta sammanhang aktuella registren förs, liksom andra personregister, enligt reglerna i datalagen. Det betyder att de har inrättats med stöd av ett beslut av regeringen eller riksdagen -- jämför 2 a § datalagen (1973:289) -- eller med tillstånd av datainspektionen enligt 2§ samma lag. För register som endast används för vård- eller behandlingsändamål krävs dock inget sådant tillstånd. Datainspektionen har tillsyn över registren och kan meddela föreskrifter för dem.
På samma sätt som uppgiftslämnande i vårdsyfte regleras av sekretesslagen styr den lagen också möjligheterna till uppgiftslämnande av sekretessbelagda uppgifter för forskning, statistik och administration. I första hand är därvid bestämmelsen om hälso- och sjukvårdssekretess i 7 kap. 1 § sekretesslagen tillämplig. Enligt detta lagrum får uppgift inom hälso- och sjukvården om enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden inte lämnas ut om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men (s.k. omvänt skaderekvisit).
Propositionen
I propositionen konstateras att det vid sekretesslagens tillkomst torde ha varit avsett att en skadeprövning enligt det omvända skaderekvisitet i regel skall ske i varje enskilt fall, alltså varje gång en uppgift lämnas ut från myndigheten, och att ett mera rutinmässigt uppgiftslämnande av det slag som förekommer och som inte är författningsreglerat bör bygga på en mera generell skadeprövning.
Det framlagda förslaget innebär att uppgifter får lämnas från en kommunal eller landstingskommunal myndighet som bedriver verksamhet som avses i det aktuella lagrummets första stycke till en annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Dock bör sekretess gälla för en uppgift, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.
I förevarande propositionsavsnitt diskuteras vidare huruvida, som en remissinstans föreslagit, i ärendet även borde tas upp frågan om lagreglering av vissa register. Departementschefen erinrar om att i proposition 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB uttalats att vissa register hos bl.a. socialstyrelsen på sikt bör regleras i lag. Enligt departementschefen kräver dock frågan om vilka register som skall lagregleras ytterligare överväganden, vilka inte har ansetts kunna göras inom ramen för förevarande ärende. Departementschefen framhåller vidare att hon inte kan se att arbetet inom utredningen om informationsstrukturen m.m. inom hälso- och sjukvården (INFHOS) kommer att påverka de aktuella frågorna. Departementschefen kan inte finna skäl att i avvaktan på det resultat utredningen kan komma fram till skjuta upp den som det bedöms nödvändiga justeringen av reglerna i detta avseende. (I det av INFHOS avgivna betänkandet /SOU 1991:18/ Informationsstruktur för hälso- och sjukvården -- en utvecklingsprocess föreslås bl.a. att de centrala personregister som bedöms vara nödvändiga att föra på central nivå skall regleras i lag.)
I propositionen diskuteras vidare -- mot bakgrund av att två remissinstanser ansett att ett villkor för uppgiftslämnande till forskning är att uppgifterna är avidentifierade -- frågan om s.k. krypterade forskningsregister. Departementschefen konstaterar bl.a. att frågan om användande av krypterade forskningsregister för närvarande övervägs av Datalagsutredningen (Ju 1989:02), som väntas avlämna sitt nästa delbetänkande under våren 1991. Vidare påpekas att forskningsregister och andra register så långt det är möjligt inte bör innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör att enskilda kan identifieras.
Riksdagsbehandling av proposition 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB
I betänkande 1990/91:KU11 med anledning av proposition 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB behandlade konstitutionsutskottet flera motioner i anslutning till frågan om registerlagar. Enligt utskottets mening är det allmänt sett av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister. Utskottet ansåg i likhet med vad som anförts i propositionen att register hos socialstyrelsen, landstingskommunerna, kommunerna och riksförsäkringsverket bör regleras i särskilda registerlagar. Utskottet delade departementschefens uppfattning att det krävs ingående överväganden i fråga om vilka register inom dessa områden som bör lagregleras (bet. s. 11).
I betänkandet behandlades också bl.a. frågan om kryptering (bet. s.28f.). Utskottet konstaterade att frågor om kryptering skulle tas upp av datalagsutredningen. Utskottet fann inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande när det gällde frågan om att hos regeringen begära en redovisning över hur kryptering kan användas i olika datasystem. Riksdagen följde utskottet (rskr. 160).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet redovisar följande bedömning (yttr. s. 44).
Vad först gäller förslaget om ökade möjligheter till uppgiftslämnande för vissa ändamål inom eller mellan kommuner och landsting instämmer utskottet i propositionens förslag. Utskottet anser det därvid viktigt att onödiga uppgifter så långt möjligt sorteras bort före ett utlämnande. Detta synsätt är också propositionens. Utskottet kan inte finna att förslaget kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller rättssäkerhet som motionärerna påstår. För de uppgifter som lämnas till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården med stöd av den föreslagna bestämmelsen gäller samma starka sekretess som före ett utlämnande.
Med hänsyn till det anförda föreslår socialutskottet att samtliga här aktuella motioner avstyrks.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet får anföra följande. Utskottet delar bedömningen i propositionen att -- av i propositionen angivna skäl -- det nuvarande regelsystemet i fråga om uppgiftslämnande mellan olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik, forskning och administration nu bör justeras. Vid utformningen av det aktuella förslaget har det gällt att åstadkomma en riktig avvägning mellan, å ena sidan, intresset av att den enskildes integritetsskydd inte träds för när samt, å andra sidan, intresset av att kunna utlämna uppgifter för angivna ändamål.
I motionerna har bl.a. hävdats att eller ifrågasatts om det framlagda förslaget är godtagbart med hänsyn till den enskildes integritet och rättssäkerhet.
I propositionen ägnas som ovan framgått betydande utrymme åt behandlingen av integritetsfrågan. Departementschefen har därvid bl.a. framhållit följande.
Integritetsfrågan bör i första hand beaktas när man bestämmer vilka slag av uppgifter som skall tillföras ett visst register. Frågan får då bedömas med hänsyn bl.a. till uppgifternas art, det sekretesskydd uppgifterna kommer att få hos mottagaren samt den tekniska utformningen av informationssystemet. Detta bör medföra bl.a. att uppgifter normalt inte lämnas för t.ex. administrativa ändamål från en landstingskommun till en annan. Vidare bör forskningsregister och andra register så långt det är möjligt för verksamheten inte innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör att enskilda kan identifieras. Envägskryptering kan vara ett betydelsefullt komplement till sekretessregleringen för att skydda den enskildes integritet.
Socialutskottet har i sitt yttrande framhållit vikten av att onödiga uppgifter så långt möjligt sorteras bort före ett utlämnande. Socialutskottet har inte kunnat finna att förslaget kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller rättssäkerhet som motionärerna påstått.
Konstitutionsutskottet delar socialutskottets bedömning. Utskottet vill i sammanhanget särskilt understryka vad som i propositionen uttalats om att forskningsregister och andra register så långt det är möjligt för verksamheten inte skall innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör att enskilda kan identifieras. När det gäller de föreslagna lättnaderna i sekretessen för uppgifter utlämnade för sjukvårdsadministrativa ändamål vill utskottet vidare erinra om vikten av att sådana uppgifter inte blir tillgängliga hos den andra myndigheten för andra ändamål. Som framhållits i propositionen (prop. s.32) bör därför uppgifter om diagnos och andra känsliga förhållanden i många fall kunna sorteras bort innan uppgifterna lämnas ut för angivet ändamål.
Med hänvisning till det anförda får utskottet, som avstyrker motionerna 1990/91:K37 yrkande 2, 1990/91:K38 yrkande 1, 1990/91:K39 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:K42 yrkandena 6 och 7 delvis, tillstyrka förslaget såvitt nu är i fråga.
6.2 Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
Motionerna
Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården tas upp i tre av motionerna i ärendet. Förslaget innebär att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter för kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.
I motion 1990/91:K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 2). Enligt motionärernas uppfattning bör centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskild lag. I motionen framhålls att en sådan lagreglering medför att medborgaren får en bättre överblick när det gäller var uppgifter om honom själv finns och för vilket ändamål som uppgifterna insamlas.
I motion 1990/91:K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att avslå förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 3). Enligt motionen öppnar lagförslaget möjligheter för informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. I den föreslagna lagen regleras endast de uppgiftsmottagande myndigheterna medan användningsområdet för uppgiftsinsamlingen generaliserats till forskning och statistikframställning. Motionärerna finner det särskilt anmärkningsvärt att en diskussion av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel saknas liksom en analys av säkerhetsproblemen.
I motion 1990/91:K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 5) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala statliga personregistren, dels för en allmän reglering av personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter måste regleras i särskilda s.k. registerlagar. Bestämmelser om kryptering måste tas in i de aktuella registerlagarna enligt motionen. Frågan om det s.k. informerade samtycket är också viktigt att belysa.
Vidare yrkas i en motion från den senaste allmänna motionstiden -- motion 1990/91:K423 av Anders Björck m.fl. (m) -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen och sjukvårdens olika enheter (yrkande 2). I motionen anförs att data- och offentlighetskommittén påtalat att den uppgiftsöverföring som i dag sker till socialstyrelsens forsknings- och statistikregister från landstingen inte är förenlig med sekretesslagen. En förutsättning för centrala register av det slag det här gäller bör enligt motionen vara att de har stöd i en särskild registerlag. Motionärerna anser det nödvändigt att arbetet med den proposition om sekretess som aviserats i budgetpropositionen sker skyndsamt.
Propositionen
Förslaget i förevarande del innebär att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter för kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område. I propositionen anges bl.a. (prop. s. 34) att det vid utformningen av sådana föreskrifter givetvis ankommer på regeringen att väga behovet av uppgifter för forskning och statistikframställning mot enskildas integritetsintresse. Vidare framhålls att vid bedömningen av vilka uppgifter som skall lämnas har det sekretesskydd som uppgifterna får hos socialstyrelsen och läkemedelsverket naturligtvis stor betydelse (jfr 9 kap. 4 § och 13 kap. 3 § sekretesslagen).
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet redovisar i yttrandet följande bedömning (yttr. s. 44).
Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om uppgiftsskyldighet inte innebär något ställningstagande till vilka personregister för forskning och statistik som skall finnas. Frågan om tillstånd till sådana register prövas av datainspektionen och i vissa fall av riksdagen eller regeringen. Utskottet delar konstitutionsutskottets tidigare bedömning (1990/91:KU11) om lagreglering av sådana register.
Med hänvisning till det anförda föreslår socialutskottet att samtliga här aktuella motioner avstyrks.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet får anföra följande. Genom förslaget i denna del bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter för kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.
Avslag på förslaget yrkas i de i detta avsnitt aktuella följdmotionerna. I motionerna 1990/91:K38, 1990/91:K42 och 1990/91:K423 framhålls det angelägna i att centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda s.k. registerlagar. Enligt motion 1990/91:K39 öppnar förslaget möjligheter för informationssamling inom ett synnerligen brett område.
Som framhållits i socialutskottets yttrande innebär förslaget inte något ställningstagande till vilka personregister för forskning och statistik som skall finnas. Frågan om tillstånd för sådana register prövas av datainspektionen och i vissa fall av riksdagen eller regeringen. Konstitutionsutskottet har nyligen framhållit (1990/91:KU11) att det i och för sig allmänt sett är av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister. Utskottet uttalade vidare att register hos bl.a. socialstyrelsen borde regleras i särskilda registerlagar. Som utskottet därvid konstaterade krävs emellertid ingående överväganden i fråga om vilka register inom dessa områden som bör lagregleras. Enligt utskottets mening finns inte skäl att i avvaktan på vad som kan bli resultatet av denna fråga vänta med förevarande förslag.
Med anledning av vad som anförts i motion 1990/91:K39 får utskottet erinra om att det -- såsom understrukits i propositionen -- ankommer på regeringen att vid utformningen av föreskrifter med stöd av det i förslaget givna bemyndigandet väga behovet av uppgifter för forskning och statistikframställning mot enskildas integritetsintresse. Vid bedömningen av vilka uppgifter som skall lämnas har det sekretesskydd som uppgifterna får hos socialstyrelsen och läkemedelsverket naturligtvis stor betydelse. Utskottet, som finner integritetsaspekten tillräckligt beaktad, tillstyrker förslaget. Motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K39 yrkande 3, 1990/91:K42 yrkandena 5 och 7 delvis samt 1990/91:K423 yrkande 2 avstyrks.
7. Översyn av sekretesslagen
Motionerna
I fem av motionerna i ärendet begärs att regeringen gör en översyn av sekretesslagstiftningen. I några av dessa motioner begärs en generell översyn medan återstående motioner avser en översyn av begränsade delar av denna lagstiftning.
I motion 1990/91:K423 yrkande 3 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående översyn av myndigheters tillämpning av sekretesslagstiftningen.
Motionärerna anser att det finns två viktiga skäl som talar för att regeringen bör ta initiativ till en översyn av hur svenska myndigheter tillämpar sekretesslagstiftningen. Enligt motionärerna skulle en sådan översyn dels leda till en bättre tillämpning, dels ge regering och riksdag en bättre bild av hur den sekretess fungerar som ibland är en förutsättning för inrättande av vissa datasystem. Enligt motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen det anförda till känna.
I motion 1990/91:K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för att underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn (yrkande 1). I motionen tas utredningar om sexuella övergrepp mot barn upp. Motionärerna anser att det härvid är nödvändigt att samordna rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdinsatser. I syfte att underlätta samarbetet bör enligt motionen en översyn av gällande sekretessregler ske.
I motion So276 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagens och skollagens utformning samt om behovet av en översyn av sekretesslagen (yrkande 3). Motionärerna anser att skolans, hemmets och socialtjänstens gemensamma ansvar för elevernas sociala utveckling bör anges i socialtjänstlagen och skollagen. Motionärerna framhåller vikten av att sekretesslagstiftningen har en sådan utformning att samarbetet mellan berörda organ inte förhindras. En översyn av sekretesslagen, för att komma till rätta med de problem som finns när det gäller information mellan myndigheter, är enligt motionen därför angelägen.
I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en generell översyn av sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i motionen (yrkande 4). Motionärerna anser att de upprepade ändringar av sekretesslagen som gjorts sedan den trädde i kraft för tio år sedan medfört att den blivit svåröverskådlig och svår att tillämpa. Sekretesskyddet bör enligt motionen endast brytas i de fall detta kan förväntas vara till gagn för de människor uppgifterna avser eller när ett starkt allmänintresse kräver det. Vid en översyn anses det också angeläget att regler skapas som möjliggör ett samarbete mellan skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård kring barn med problem.
I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sekretesslagstiftningen och en attitydförändring i myndighetskulturen (yrkande 2). Enligt motionen bör denna översyn syfta till att öppenheten i samhället ökar på medborgarnas villkor och inte bakom deras rygg.
Promemorian (Ds 1990:11)
Den i motionerna 1990/91:So276 och 1990/91:K39 berörda frågan om sekretessen mellan socialtjänsten -- under vilken bl.a. förskole- och fritidshemsverksamhet faller -- och skolan behandlas i den i det föregående omnämnda promemorian i ärendet. I promemorian diskuteras frågan om huruvida lättnader i sekretessen bör införas i förhållande till andra myndigheter utanför vårdområdet, t.ex. till skolan. Om man från socialtjänstens sida -- i arbetet med att bistå barn som har allvarliga problem -- anser det nödvändigt att skolan medverkar i detta stöd, torde enligt promemorian uppgifter kunna lämnas från socialtjänsten till skolan med stöd av 1 kap. 5§ sekretesslagen. Med hänvisning till det anförda bör enligt promemorian inte nu föreslås några lättnader i sekretessen mellan socialtjänsten och skolan (promemorian s. 43).
Propositionen
Någon lättnad i sekretessen som innebär att uppgifter skall kunna lämnas från vårdmyndigheterna till myndigheter utanför vårdområdet utöver vad som för närvarande gäller bör enligt propositionen nu inte införas (prop. s. 16). Enligt propositionen motiveras detta ställningstagande inte minst av att uppgifterna får ett sämre sekretesskydd utanför vårdområdet.
Socialutskottets yttrande
Socialutskottet redovisar i sitt yttrande följande bedömningar av de i motionen upptagna frågorna (yttr. s. 52).
Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär bl.a. att samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten underlättas i utredningar om om sexuella övergrepp. När det gäller samarbetet mellan socialtjänsten och skolan delar utskottet den uppfattning som framförs i departementspromemorian om skälen till varför någon lättnad i sekretessen inte nu bör göras.
Enligt uppgift följer man i regeringskansliet med uppmärksamhet tillämpningen av sekretesslagstiftningen. En översyn av vissa sekretessfrågor inom vårdområdet har också genomförts på riksdagens initiativ, som resulterat i nu föreliggande proposition. Socialutskottet finner därför såvitt avser utskottets beredningsområde inte anledning för riksdagen att ta initiativ till en allmän översyn av tillämpningen.
Med hänvisning till det anförda föreslår socialutskottet att motionerna 1990/91:K39 yrkande 4, 1990/91:K41 yrkande 2, 1990/91:K405 yrkande 1 och 1990/91:So276 yrkande 3 avslås. -- (Den återstående motionen i förevarande avsnitt -- motion 1990/91:K423 yrkande 3 -- har inte varit föremål för socialutskottets yttrande.)
Konstitutionsutskottets bedömning
I förevarande avsnitt föreligger till bedömning fem motioner i vilka alla begärts att regeringen gör en översyn av sekretesslagstiftningen. I tre av motionerna -- motionerna 1990/91:K39, 1990/91:K41 och 1990/91:K423 -- begärs en mera generell översyn av lagstiftningen medan det i de båda återstående motionerna -- motionerna 1990/91:K405 och 1990/91:So276 begärs en översyn av vissa sekretessfrågor.
Vad först angår sistnämnda båda motioner får konstitutionsutskottet anföra följande.
I motion 1990/91:K405 begärs att en översyn görs av vissa sekretessregler för att underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn. I motionen tas därvid särskilt upp utredningar om sexuella övergrepp mot barn.
Utskottet kan konstatera att den i det föregående tillstyrkta ändringen i 14 kap. 2 § sekretesslagen bl.a. syftar till att underlätta samarbetet mellan hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i utredningar av i motionen angivet slag. Utskottet finner inte påkallat att ta det i motionen begärda initiativet. Med det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:K405 yrkande 1.
I motion 1990/91:So276 begärs bl.a. att en översyn företas av de sekretessregler som har betydelse för samarbetet mellan socialtjänsten och skolan.
Som ovan framgått har frågan om uppgiftsutbyte mellan vårdmyndigheterna å ena sidan och skolan å andra sidan berörts i den i ärendet föreliggande departementspromemorian. Enligt propositionen (prop. s. 16) har därvid emellertid inte kommit fram tillräckliga skäl för att nu förordna om undantag för sekretess på detta område. I propositionen motiveras ställningstagandet inte minst av att uppgifterna får ett sämre sekretesskydd utanför vårdområdet.
Utskottet, som utgår ifrån att man i regeringskansliet med uppmärksamhet följer tillämpningen den fråga som tagits upp i motionen, finner inte anledning att ta det i motionen begärda initiativet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1990/91:So276 yrkande 3.
I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en generell översyn av sekretesslagstiftningen. Utskottet vill med anledning härav erinra om nedanstående uttalanden (1990/91:KU10 s.32), vilka utskottet gjorde tidigare under detta riksmöte vid behandlingen av en motion av samma innebörd som den nu aktuella motionen 1990/91:K423.
Myndigheternas sätt att tillämpa sekretesslagstiftningen kan på olika sätt bli föremål för prövning och kontroll. Till en början får här erinras om den verksamhet som består i att en myndighets beslut i ärenden om utlämnande av uppgifter i allmänna handlingar efter överklagande blir överprövade av förvaltningsdomstol eller annat organ. Till detta kommer bl.a. den insyn och kontroll som sker genom JOs och JKs verksamhet. Båda dessa kontrollorgan har under senare år i sina årliga publikationer redovisat ett stort antal fall rörande olika myndigheters sätt att tillämpa sekretesslagstiftningen. När det gäller upptagningar som förs med hjälp av automatisk databehandling (ADB) kan vidare erinras om de särskilda tillsynsuppgifter m.m. som lagts på datainspektionen. Från regeringskansliet har upplysts att man med uppmärksamhet följer tillämpningen av sekretesslagstiftningen. Det kan i sammanhanget anmärkas att sekretesslagen tillhör den grupp lagar som ofta får anpassas till utvecklingen.
Utskottet anser självfallet att det är av största vikt att statsmakterna har god kunskap om hur myndigheterna tillämpar gällande sekretessbestämmelser, särskilt med hänsyn till de särskilda problem i fråga om offentlighet och sekretess som kan följa med den ökade ADB-användningen. Utskottet anser emellertid inte att det -- mot bakgrund av vad utskottet ovan redovisat i fråga om föreliggande prövnings- och kontrollmöjligheter m.m. -- för närvarande finns anledning för riksdagen att ta det i motionen begärda initiativet om en allmän översyn av sekretesslagstiftningens tillämpning.
Utskottet finner inte att vad som nu framkommit givit anledning att frångå detta ställningstagande, som godtogs av riksdagen (rskr. 30). Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1990/91:K39 yrkande 4, 1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen i dess helhet
att riksdagen avslår motion 1990/91:K41 yrkande 1,
2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2§ sekretesslagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkandena 1--3 antar det i proposition 1990/91:111 framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14 kap. 2 §,
res. 1 (v) res. 2 (fp)
3. beträffande informationen mellan socialnämnder
att riksdagen avslår motion 1990/91:K405 yrkande 2,
4. beträffande samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42 yrkande 4,
res. 3 (fp)
5. beträffande sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet
att riksdagen avslår motion 1990/91:K42 yrkande 8,
res. 4 (m, fp, c, mp)
6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2, 1990/91:K38 yrkande 1, 1990/91:K39 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:K42 yrkandena 6 och 7 delvis antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap. 1 §,
res. 5 (m) res. 6 (fp) res. 7 (c)
7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K39 yrkande 3, 1990/91:K42 yrkandena 5 och 7 delvis samt 1990/91:K423 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården,
res. 8 (m, fp) res. 9 (c)
8. beträffande översyn av sekretessregler gällande utsatta barn
att riksdagen avslår motion 1990/91:K405 yrkande 1,
res. 10 (fp)
9. beträffande översyn av sekretessregler rörande socialtjänsten/skolan
att riksdagen avslår motion 1990/91:So276 yrkande 3,
res. 11 (c)
10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K39 yrkande 4, 1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3.
res. 12 (m) res. 13 (c)
Stockholm den 23 april 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Margareta Persson (s).
Reservationer
1. Förslaget till ändring i 14 kap. 2§ sekretesslagen (mom.2)
Bo Hammar (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet får" och på s. 8 slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motionen att gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd nivå. En förändring kan medföra att personlig integritet och rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare anser utskottet att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som missköter sig räcker, enligt utskottet, gällande lagar -- LVU och LVM -- för att ge myndigheter den information som behövs för ett ingripande.
På grund av det anförda motsätter sig utskottet regeringens förslag till tillägg till 14 kap. 2 § sekretesslagen. Vid angivna förhållanden finns inte anledning för utskottet att ingå i prövning av de förslag till ändringar i förslaget som begärts i motion 1990/91:K42.
Med hänvisning till det anförda förordar således utskottet att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K37 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:K42 yrkandena 1--3 -- avslår propositionen i denna del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K37 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:K42 yrkandena 1--3 avslår det i proposition 1990/91:111 framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14 kap. 2 §.
2. Förslaget till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen (mom.2)
Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet får" och på s. 8 slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet får -- -- -- = utskottet (se s. 6--7) -- -- -- nödvändiga insatsen.
Konstitutionsutskottet får anföra följande. Det är av vikt att den föreslagna undantagsbestämmelsen inte ges en så vid tillämpning att den enskilde avstår från att söka hjälp för sitt missbruk av rädsla för att känsliga uppgifter som lämnas sprids vidare. Detta innebär att utlämnande av uppgifter om en enskild bör ske i restriktiv omfattning. Dessutom bör de uppgifter som lämnas ut vara relevanta i det enskilda fallet. För att uppnå detta fordras, såsom förordats i motion 1990/91:K42, att texten till det föreslagna nya sjunde stycket till lagrummet omformuleras till att avse endast aktuella uppgifter som är av väsentlig betydelse för att den enskilde skall få nödvändig vård. Utskottet biträder alltså motion 1990/91:K42 yrkande 2.
I motionen -- -- -- = utskottet (se s. 8) -- -- -- nödvändig insats.
Konstitutionsutskottet får anföra följande. Ett förtroendefullt samarbete är en förutsättning för ett framgångsrikt behandlingsarbete. För att detta inte skall undergrävas är det viktigt att myndigheten före en sekretessbedömning alltid i första hand prövar om sekretessen kan brytas av ett samtycke från den enskilde. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion 1990/91:K42 att detta måste framgå av det aktuella lagrummet. Utskottet biträder alltså motion 1990/91:K42 yrkande 1.
Utskottet har i bilaga 2 gjort ändringar och tillägg i regeringens lagförslag i enlighet med vad som begärts i motion 1990/91:K42 yrkandena 1 och 2. Med hänvisning till det ovan anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K42 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 3 antar den lydelse som det aktuella lagrummet erhåller i den som reservanternas förslag i bilaga 2 betecknade lydelsen.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förslaget till ändring i 14 kap. 2 § sekretesslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K42 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 3 antar den lydelse som det aktuella lagrummet erhåller i den som reservanternas förslag i bilaga 2 betecknade lydelsen.
3. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk (mom.4)
Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 12 slutar med "1990/91:K42 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet får anföra följande. De problem som tagits upp i motionerna har under lång tid påtalats i bl.a. olika riksdagsmotioner utan att regeringen vidtagit några åtgärder för att lösa problemen. Utskottet anser inte att de skäl som angivits i propositionen för att ytterligare vänta med att åtgärda saken är godtagbara. Utskottet anser det därför nödvändigt att regeringen nu skyndsamt tar upp frågan till beredning och därefter återkommer till riksdagen med förslag till lättnader i föreliggande sekretessbestämmelser i enlighet med vad som anförts i motionerna. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:K40 och 1990/91:K42 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet (mom.5)
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar (mp), Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "I propositionen" och slutar med "motion 1990/91:K42 yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet får vid bedömningen av frågan om behovet av den i motionen begärda lagstiftningen erinra om följande.
Vid sekretesslagens tillkomst framhölls att lagens regler om sekretess mellan myndigheter -- däribland det nu aktuella lagrummet (1 kap. 3§ sekretesslagen) -- innebar en provisorisk lösning och att frågan skulle bli föremål för ytterligare utredning, bl.a. i samband med det arbete som bedrevs av datalagstiftningskommittén (KU 1979/80:37 s.12). Någon slutlig lösning av frågan har emellertid därefter inte kommit till stånd, trots att den gällande regleringen medfört ganska omfattande tolknings- och tillämpningsproblem -- inte minst på hälso- och sjukvårdsområdet. Detta har särskilt gällt frågan om i vilken utsträckning hälso- och sjukvården inom en landstingskommun skall anses uppdelad på olika myndigheter och på självständiga verksamhetsgrenar inom en myndighet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att föreliggande problem, som alltså funnits i omkring tio år, nu skyndsamt får sin lösning. Utskottet ställer sig därför bakom det i motionen framställda yrkandet om en ändrad lagstiftning som klargör tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid tillämpningen av sekretesslagen. Vid bestämmande av vad som skall vara en självständig verksamhetsgren inom hälso- och sjukvården bör bl.a. beaktas vissa uttalanden i saken av data- och offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet (SOU 1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1 (se s.65f.). Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet
att riksdagen med anledning av motion 1990/911:K42 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen (mom.6)
Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser inte att skyddet för den enskildes integritet blivit tillräckligt beaktat i det framlagda förslaget, som innebär att uppgifter skall få lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för forskning, statistik och administration. I förslaget är dessa ändamål så allmänt angivna att det enligt utskottets mening är svårt att föreställa sig vad denna lättnad i sekretessen kan komma att innebära för den enskilde. Skyddet för den enskildes integritet är i dag för svagt. Den oro många känner inför myndigheternas uppgiftsinsamlande har därför, enligt utskottet, en saklig grund. Utskottet anser att det är särskilt viktigt att den enskilde inom hälso- och sjukvården med förtroende kan lämna ifrån sig känsliga uppgifter. Det anförda innebär att utskottet förordar att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K38 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1990/91:K39 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 -- avslår förevarande förslag. Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K38 yrkande 1, med anledning av motionerna 1990/91:K39 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2, 1990/91:K39 yrkande 2 och 1990/91:K42 yrkande 7 delvis avslår det i propositionen framlagda förslaget till ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap. 1§.
6. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen (mom.6)
Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet får anföra följande. Regeringens förslag om friare uppgiftslämnande mellan olika kommunala myndigheter rör registeruppgifter av ofta mycket integritetskänsligt slag. Som utskottet nyligen framhållit vid behandlingen av proposition 1990/91:60 om offentlighet, integritet och ADB är det allmänt sett av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister. Detta gäller inte minst i fråga om register på det område som här är aktuellt. Utskottet delar den i motion 1990/91:K42 framförda uppfattningen att det är nödvändigt att först avgöra frågan om specialreglering av personregister inom kommuner och landsting på förevarande område innan ett friare uppgiftslämnande mellan olika myndigheter kan tillåtas. Utskottet anser således i likhet med motion 1990/91:K42 yrkande 6 att förslaget skall avslås. Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K42 yrkande 6, med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 1 och 1990/91:K39 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2 och 1990/91:K39 yrkande 2 avslår det i propositionen framlagda förslaget till ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7 kap. 1 §, dels med anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen (mom.6)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Konstitutionsutskottet får" och på s. 19 slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser inte att i propositionen angivits tillräckliga motiv för den föreslagna förändringen av av reglerna rörande uppgiftslämnande mellan olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för statistik, forskning och administration. Enligt utskottets mening är det mycket som talar för att ett genomförande av förslaget skulle medföra en icke godtagbar försämring av den enskildes integritetsskydd. Mot angiven bakgrund är utskottet i likhet med motionärerna i motion 1990/91:K39 yrkande 1 -- och i motionerna 1990/91:K38 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 -- inte berett att tillstyrka förslaget.
Utskottet vill i detta sammanhang tillägga följande. En förutsättning för att uppgiftslämnande för forskning och statistik skall kunna godtas bör vara att uppgifterna i fråga har avidentifierats före överlämnandet, om inte regeringen i särskild ordning medgivit annat. När det gäller uppgiftslämnande för administration bör en utgångspunkt vara att endast sådana patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system får utlämnas som den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa göromål bör alltid ha avidentifierats före ett utlämnande. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1990/91:K39 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen
att riksdagen dels med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 1, 1990/91:K39 yrkande 1 och 1990/91:K42 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1990/91:K37 yrkande 2 och 1990/91:K42 yrkande 7 delvis avslår det i propositionen framlagda förslaget till ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 7kap. 1§, dels med anledning av motion 1990/91:K39 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (mom.7)
Birgit Friggebo (fp), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Som framhållits" och slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser det viktigt att olika hälsoregister m.m. kan utnyttjas för att bl.a. uppdaga och kartlägga hälsorisker. Utskottet motsätter sig emellertid det framlagda förslaget till lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Enligt utskottet bör som framhållits i motionerna 1990/91:K38, 1990/91:K42 och 1990/91:K423 centrala register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda s.k. registerlagar. En sådan reglering skulle medföra att medborgarna fick en bättre överblick när det gäller vilka register som finns och för vilka ändamål som uppgifterna samlas in. Såsom begärts i motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis bör detta ges regeringen till känna. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen dels avslår förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården dels med anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1990/91:K38 yrkande 2 och 1990/91:K42 yrkande 5 och med anledning av motionerna 1990/91:K39 yrkande 3 och 1990/91:K423 yrkande 2 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården dels med anledning av motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (mom.7)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Som framhållits" och slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt konstitutionsutskottets mening öppnar det föreliggande förslaget möjlighet till informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. Trots detta saknas i propositionen nästan helt en diskussion och en analys av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel. Utskottet motsätter sig förslaget. Med hänvisning till det anförda förordar utskottet att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K42 yrkande 5 och 1990/91:K423 yrkande 2 -- avslår förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården
att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:K38 yrkande 2, 1990/91:K42 yrkande 5 och 1990/91:K423 yrkande 2 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården, dels avslår motion 1990/91:K42 yrkande 7 delvis.
10. Översyn av sekretessregler gällande utsatta barn (mom.8)
Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "1990/91:K405 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet får anföra följande. Utskottet delar den i motion 1990/91:K405 framförda uppfattningen att det är angeläget att förbättra samordningen av bl.a. polisens och socialnämndernas insatser vid utredningar om sexuella övergrepp mot barn. I syfte att underlätta ett sådant samarbete bör som förordats i motionen en översyn av sekretesslagstiftningen på området nu komma till stånd. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande översyn av sekretessregler gällande utsatta barn
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:K405 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Översyn av sekretessregler rörande socialtjänsten/skolan (mom.9)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Som ovan" och slutar med "1990/91:So276 yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet vill erinra om att det i olika sammanhang, bl.a. i tidigare riksdagsmotioner, ifrågasatts om den nuvarande sekretessregleringen rörande uppgiftslämnande mellan socialtjänsten och skolan är lämpligt utformad utifrån intresset av ett väl fungerande samarbete mellan berörda organ på detta område. Enligt utskottets mening är det därför att beklaga att frågan i förevarande ärende endast blivit summariskt behandlad. Utskottet anser i likhet med vad som begärts i motion 1990/91:So276 att den aktuella sekretesslagstiftningen bör ses över i angivet syfte. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande översyn av sekretessregler rörande socialtjänsten/skolan
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So276 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. En generell översyn av sekretesslagen (mom.10)
Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "I de återstående" och på s. 25 slutar med "1990/91:K423 yrkande 3" bort ha följande lydelse:
I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en generell översyn av sekretesslagstiftningen. Med anledning härav får utskottet anföra följande. Sekretesslagen har varit i kraft i drygt tio år. Under denna tid har någon allmän översyn av myndigheternas tillämpning av sekretesslagstiftningen inte företagits. Utskottet delar den i motion 1990/91:K423 framförda uppfattningen att tiden nu är inne för en sådan översyn. Utskottet vill i sammanhanget peka på de särskilda problem i fråga om offentlighet och sekretess som den ökade ADB-användningen kan medföra för myndigheterna. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1990/91:K423 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna 1990/91:K39 yrkande 4 och 1990/91:K41 yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K423 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1990/91:K39 yrkande 4 och 1990/91:K41 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. En generell översyn av sekretesslagen (mom.10)
Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "I de återstående" och på s. 25 slutar med "1990/91:K423 yrkande 3" bort ha följande lydelse:
I de återstående motionerna begärs, som tidigare framgått, en generell översyn av sekretesslagstiftningen. Med anledning härav får utskottet anföra följande. Sekretesslagen har varit i kraft i drygt tio år. Under denna tid har någon allmän översyn av sekretesslagen inte genomförts. Enligt utskottets mening bör riksdagen nu, såsom föreslagits i motion 1990/91:K39, av regeringen begära en genomgripande översyn av sekretesslagstiftningen. I det sammanhanget bör -- förutom sekretesslagen -- även andra författningar, som reglerar myndigheters skyldigheter att utlämna integritetskänsliga uppgifter om enskilda ses över. Som framhållits i motionen bör översynen syfta till en förenkling av gällande reglering så att sekretessreglerna inom ett myndighetsområde koncentreras till ett fåtal författningar. De förslag till förändringar som en sådan översyn kan förväntas ge upphov till bör motiveras utförligt. Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen -- med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 4 -- som sin mening ger regeringen det anförda till känna. Motionerna 1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande en generell översyn av sekretesslagen
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K39 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:K41 yrkande 2 och 1990/91:K423 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Socialutskottets yttrande 1990/91:SoU8y Bilaga 1 Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över dels regeringens proposition (prop. 1990/91:111) om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. och motionerna 1990/91:K37 (v), K38 (m), K39 (c), K40 (fp), K41 (fp) och K42 (fp) väckta med anledning av propositionen, dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna 1990/91:K405 (fp) och 1990/91:K423 (m) yrkande 2.
Utskottet
Propositionen
I propositionen föreslås att 14 kap. 2 § sekretesslagen (SekrL) ändras så att hälso- och sjukvårdssekretessen och socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om barn och ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma föreslås gälla om uppgifterna behövs för en nödvändig insats till skydd för ett väntat barn.
Enligt propositionen anses det inte föreligga tillräckligt underlag för att nu föreslå en bestämmelse om att de s.k. basenheterna inom hälso- och sjukvården skall utgöra särskilda verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening.
I propositionen föreslås vidare att reglerna om hälso- och sjukvårdssekretess i 7 kap. 1 § SekrL ändras så att det uttryckligen framgår att nödvändigt utbyte av uppgifter för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter inom hälso- och sjukvården skall kunna ske. Som förutsättning för uppgiftslämnandet gäller enligt propositionen att det inte kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgifterna röjs (s.k. rakt skaderekvisit).
En ny lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården föreslås. Enligt den föreslagna lagen skall regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten för vård, stöd och behandling
I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om tillägg till sekretesslagen enligt vad i motionen anförts om integritet, självbestämmande och rättssäkerhet (yrkande 1). Enligt motionen ligger gällande sekretessbestämmelser på en relativt väl avvägd nivå. En förändring kan medföra att personlig integritet och rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare tror motionärerna att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som missköter sig anser motionärerna att gällande lagar, LVU och LVM, räcker för att ge myndigheter den information som behövs för ett ingripande.
I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis). Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för den personliga integriteten inte har utretts och övervägts tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i riskzonen.
I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att det av lagtexten framgår att samtycke skall ha eftersträvats för att uppgifter om enskilda skall få lämnas mellan myndigheterna för att underlätta vård och behandling (yrkande 1), att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att det ur lagtexten framgår att undantag från sekretess endast skall gälla utlämnande av aktuella uppgifter som är av väsentlig betydelse för att den enskilda skall få nödvändig vård (yrkande 2) och att riksdagen beslutar om sådana ändringar i regeringens lagförslag att undantaget från sekretessen inte omfattar närstående till en gravid kvinna (yrkande 3).
Gällande regler
Enligt 7 kap. 1 § SekrL gäller med vissa undantag sekretess inom den offentliga hälso- och sjukvården för uppgifter om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen inom socialtjänsten för uppgifter om enskildas personliga förhållanden är enligt 7 kap. 4 § första stycket SekrL utformad på samma sätt. Sekretessen på dessa områden avgränsas alltså med ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att presumtionen är för sekretess. I SekrL finns flera undantagsbestämmelser, som innebär att en uppgift får lämnas ut trots att sekretess normalt gäller för den. Av 1 kap. 5 § SekrL framgår att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Av förarbetena framgår att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt. Enligt 14 kap. 1 § SekrL hindrar sekretessen inte heller att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En sådan uppgiftsskyldighet finns i 71 § socialtjänstlagen (1980:620, SoL). Enligt 71 § andra stycket SoL är myndigheter vars verksamhet berör barn eller ungdom samt numera också andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan anställning. Bestämmelsen ger inte någon möjlighet till uppgiftslämnande till skydd för ett väntat barn. I SoL ges inte heller socialtjänsten någon möjlighet att lämna uppgifter till hälso- och sjukvården. Liknande bestämmelser om skyldighet för myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare att göra anmälan till länsstyrelsen och att lämna uppgifter dit finns i 6 och 7 §§ lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Sekretess till skydd för en enskild gäller enligt 14 kap. 4 § SekrL i allmänhet inte i förhållandena till den enskilde själv. Vidare kan den enskilde efterge sekretessen helt eller delvis. I 9 § SoL stadgas att socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom. På samma sätt finns en bestämmelse i 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som säger att vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Förslaget i propositionen
I propositionen föreslås att reglerna i 14 kap 2 § SekrL ändras så att hälso- och sjukvårdssekretessen och socialtjänstsekretessen inte hindrar att uppgifter om barn och ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma föreslås gälla om det behövs för en nödvändig insats till skydd för ett väntat barn.
I propositionen uttalas (s. 12) att omsorgen om den enskilde i vissa undantagsfall måste göra det möjligt för vårdmyndigheterna att utbyta uppgifter med varandra för att bistå en enskild trots att den enskilde inte har lämnat sitt samtycke till uppgiftslämnandet. Enligt propositionen bör emellertid i första hand eftersträvas ett samtycke till att uppgifterna lämnas ut. Med hänsyn till den begränsade räckvidd som undantaget är avsett att få framstår, enligt propositionen, en komplettering av de olika undantagen från sekretessen som finns i 14 kap. 2 § SekrL som lämpligare än en viss utvidgning av generalklausulen i 14kap. 3 § SekrL. Det föredragande statsrådet föreställer sig att det i praktiken inte blir någon påtaglig skillnad mot att generalklausulen vore tillämplig. När det gäller uppgifter om missbrukare anförs (s. 13) bl.a. att det är viktigt att undantaget från sekretessen inte ges en så vid tillämpning att den enskilde avstår från att vända sig till vårdmyndigheterna med sina missbruksproblem av rädsla för att de uppgifter han eller hon lämnar sprids vidare. Enligt propositionen skall undantaget därför ta sikte på endast dem som mera varaktigt missbrukar beroendeframkallande medel och för vilka behovet av vård och behandling är påtagligt. I fråga om uppgiftslämnande till skydd för ett väntat barn anförs i propositionen (s. 14 f.) att det är viktigt att de vårdorgan som kan ge en kvinna, som missbrukar eller i övrigt lever ett riskfyllt liv, hjälp och stöd under graviditeten så snart som möjligt får vetskap om kvinnans situation. Eftersom det är angeläget med en samverkan mellan alla samhällets resurser till skydd för ett väntat barn bör enligt propositionen även uppgifter om närstående till den gravida kvinnan i vissa fall kunna utlämnas.
Tidigare behandling
I socialutskottets yttrande (1988/89:SoU1y) ansåg utskottet att en översyn av regelsystemet för sekretessen inom sjukvård och socialtjänst borde göras i syfte att göra systemet mera lättillämpat och möjliggöra ett visst uppgiftslämnande mellan myndigheter i enskilda ärenden, främst då ett samarbete mellan berörda myndigheter är motiverat från vård- och behandlingssynpunkt eller då uppgiftslämnandet behövs för att skydda någon mot fara. I konstitutionsutskottets betänkande (1988/89:KU14) ansåg konstitutionsutskottet det påkallat att begära en översyn av sekretessreglerna i fråga i syfte att få en smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där tillämpningen var till uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och behandlingssynpunkt. Riksdagen följde utskottet (rskr. 51).
Med anledning av riksdagens begäran har inom justitiedepartementet upprättats promemorian (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet. Promemorian har efter remissbehandling legat till grund för nu föreliggande proposition (prop. 1990/91:111).
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen i denna del. Förslagen stämmer väl överens med social- och konstitutionsutskottens inställning i samband med riksdagens tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av sekretessbestämmelserna. Utskottet vill samtidigt understryka vad som även uttalas i propositionen, nämligen att undantaget från sekretess inte får ges en så vid tillämpning att den enskilde avstår från att söka hjälp för sitt missbruk av rädsla för att känsliga uppgifter som lämnas sprids vidare. När det gäller skyddet för det väntade barnet till en gravid missbrukare anser utskottet, till skillnad från vad som anförs i motion K37, att gällande lagstiftning inte ger ett tillräckligt skydd. Utskottet föreslår därmed att motionerna K37 (v) yrkande 1 och K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks. Utgångspunkten för allt arbete i hälso- och sjukvården och socialtjänsten är att den enskilde samtycker till att uppgifter lämnas ut om honom. Den föreslagna regeln tar sikte på de undantagssituationer när ett samtycke inte går att få och uppgifterna behövs för en nödvändig insats. Utskottet anser det dock inte lämpligt att, som föreslås i motion K42, lagstifta om att samtycke skall ha eftersträvats innan uppgifter får lämnas till en annan myndighet för att möjliggöra en nödvändig insats. Förslaget innebär inte att informationsutbytet mellan de aktuella myndigheterna blir fritt. Tvärtom krävs enligt utskottets uppfattning att uppgifter som lämnas ut skall ha direkt betydelse för att den enskilde skall få den nödvändiga insatsen. Med hänsyn till vad som här sagts föreslår socialutskottet att motion K42 (fp) yrkandena 1 och 2 avstyrks. Utskottet instämmer vidare i förslaget i propositionen att undantaget från sekretess också bör omfatta närstående till en gravid kvinna, som t.ex. missbrukar alkohol eller narkotika. En gravid kvinnas omgivning har betydelse för hennes situation och hälsa och därmed också för det väntade barnet. Utskottet anser därför att motion K42 (fp) yrkande 3 bör avstyrkas.
Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration
Motioner om uppgiftslämnande mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter inom hälso- och sjukvården
I motion K37 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om viss uppgiftsskyldighet för sjukhusadministrationen (yrkande 2). Motionärerna anser att gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd nivå. Om sjukvårdsadministrationen ges lättnader i sekretessen kan det enligt motionen medföra att personlig integritet och rättssäkerhet kränks.
I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår propositionen såvitt avser ändring av 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) (yrkande 1). Enligt motionärerna är ändamålen forskning, statistik och administration så allmänt angivna att det är svårt att skapa sig någon bild av vad denna öppning i sekretesslagen kan innebära för den enskilde. Vidare framhålls att flera remissinstanser har avstyrkt förslaget, däribland datainspektionen som har hävdat att man bör invänta det arbete som utredningen (S 1988:02) om informationsstrukturen m.m. för hälso- och sjukvården bedriver. I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att 7 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen skall ha följande lydelse:
En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verksamhet som avses i första stycket får lämna uppgift till annan sådan myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för administration på verksamhetsområdet. Utan hinder av -- -- --, (yrkande 1)
och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om avidentifiering av personuppgifter före utlämnande (yrkande 2). Motionärerna anser att det i propositionen inte framgår vilka skäl som motiverar ett uppgiftsutlämnande för forskning, statistik och administration med s.k. rakt skaderekvisit, vilket medför ett avsevärt försvagat skydd för den enskilde. Uppgifter för forskning och statistik bör enligt motionen avidentifieras före överlämnandet. Särskilt allvarligt anses förslaget vara om rätt att överföra personuppgifter för administration. En generell rätt att överlämna patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system bör därför enligt motionen inte medges. Endast de uppgifter som den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete bör utlämnas. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa göromål bör enligt motionen avidentifieras före utlämnandet.
I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis). Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för den personliga integriteten inte har utretts och övervägts tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i riskzonen.
I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget till ändring i 7 kap. 1 § sekretesslagen (yrkande 6) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala statliga personregistren, dels för en allmän reglering av personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att en reglering av register inom kommuner och landsting först måste bli genomförd innan uppgifter kan få lämnas mellan kommuner och landsting. Motionären anser att integritetskänsliga uppgifter under inga omständigheter skall få lämnas ut för administrativa ändamål.
Motioner om uppgiftsskyldighet från hälso- och sjukvården till socialstyrelsen och läkemedelsverket
I motion K423 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsrutiner mellan socialstyrelsen och sjukvårdens olika enheter (yrkande 2). I motionen anförs att data- och offentlighetskommittén påtalat att den uppgiftsöverföring som i dag sker till socialstyrelsens forsknings- och statistikregister från landstingen inte är förenlig med sekretesslagen. En förutsättning för centrala register av det slag det här gäller bör enligt motionen vara att de har stöd i en särskild registerlag. Motionärerna anser det nödvändigt att arbetet med den proposition om sekretess som aviserats i budgetpropositionen sker skyndsamt.
I motion K38 av Anders Björck m.fl. (m) yrkas att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser förslag till lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 2). Enligt motionärernas uppfattning bör centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskild lag. En sådan lagreglering medför att medborgaren får en bättre överblick när det gäller var uppgifter om honom själv finns och för vilket ändamål som uppgifterna insamlas.
I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att avslå förslaget till Lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 3). Enligt motionen öppnar lagförslaget möjligheter för informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. I den föreslagna lagen regleras endast de uppgiftsmottagande myndigheterna medan användningsområdet för uppgiftsinsamlingen generaliserats till forskning och statistikframställning. Motionärerna finner det särskilt anmärkningsvärt att en diskussion av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel saknas liksom en analys av säkerhetsproblemen.
I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen avslår propositionen i dess helhet (yrkande 1 delvis). Motionären anser att de negativa konsekvenser förslaget får för den personliga integriteten inte har utretts och övervägts tillräckligt. I stället för att minska det sekretessbelagda området borde regelsystemet enligt motionen förändras i riktning mot en ökad öppenhet direkt gentemot de människor som är i riskzonen.
I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om lag om viss uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården (yrkande 5) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. registerlagar, dels för reglering av vart och ett av de centrala statliga personregistren, dels för en allmän reglering av personregister med känsligt innehåll inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten (yrkande 7 delvis). Motionären anser att centrala offentliga register med integritetskänsliga uppgifter måste regleras i särskilda s.k. registerlagar. Bestämmelser om kryptering måste tas in i de aktuella registerlagarna enligt motionen. Frågan om det s.k. informerade samtycket är också viktig att belysa.
Gällande regler
På samma sätt som uppgiftslämnande i vårdsyfte regleras av sekretesslagen styr den lagen också möjligheterna till uppgiftslämnande av sekretessbelagda uppgifter för forskning, statistik och administration. De i detta sammanhang aktuella registren förs, liksom andra personregister, enligt reglerna i datalagen. Det betyder att de har inrättats med stöd av ett beslut av regeringen eller riksdagen (jfr 2 a § datalagen 1973:289) eller med tillstånd av datainspektionen enligt 2 § samma lag. För register som endast används för vård- eller behandlingsändamål krävs dock inget sådant tillstånd.
Propositionen m.m.
I propositionen föreslås att reglerna om hälso- och sjukvårdssekretess i SekrL ändras så att det i 7 kap. 1 § uttryckligen framgår att nödvändigt utbyte av uppgifter för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration mellan kommunala och landstingskommunala myndigheter inom hälso- och sjukvården skall kunna ske. Som förutsättning för uppgiftslämnandet gäller enligt propositionen att det inte kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgifterna röjs (s.k. rakt skaderekvisit). En ny lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården föreslås. Enligt den föreslagna lagen skall regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om skyldighet för kommuner och landstingskommuner att lämna uppgifter till socialstyrelsen och läkemedelsverket för forskning och statistikframställning inom hälso- och sjukvårdens område.
I propositionen (prop. 1990/91:60) om offentlighet, integritet och ADB uttalas att vissa register hos bl.a. socialstyrelsen på sikt bör regleras i lag. Frågan om vilka register som skall lagregleras kräver dock, enligt nu aktuella proposition (1990/91:111) ytterligare överväganden, vilket inte har ansetts kunna göras inom ramen för detta ärende. I propositionen framhåller föredragande statsrådet vidare att hon inte kan se att arbetet inom utredningen om informationsstrukturen m.m. inom hälso- och sjukvården (INFHOS) kommer att påverka de aktuella frågorna. Föredraganden kan inte finna skäl att i avvaktan på det resultat utredningen kan komma fram till skjuta upp den som det bedöms nödvändiga justeringen av reglerna i detta avseende. I betänkandet (SOU 1991:18) INFHOS II av utredningen om informationsstrukturen för hälso- och sjukvården föreslås att de centrala personregister som bedöms vara nödvändiga att föra på central nivå skall regleras i lag. När det gäller den patientadministrativa verksamheten framhålls i propositionen att en patientuppgift har samma sekretesskydd om den lämnas över för administrativ behandling till en annan enhet inom sjukvårdsorganisationen än den där patienten behandlas som om den lämnas ut för vård- och behandlingsändamål. Det har dock ansetts viktigt att de utlämnade uppgifterna enbart används för rent administrativa ändamål och att uppgifter om diagnos och andra känsliga förhållanden därför i många fall sorteras bort innan uppgifterna lämnas ut. I propositionen konstateras att frågan om användande av krypterade forskningsregister f.n. övervägs av datalagsutredningen (Ju 1989:02), som väntas avlämna sitt nästa delbetänkande under våren 1991. Vidare påpekas att register så långt det är möjligt inte bör innehålla personnummer eller andra uppgifter som gör att enskilda kan identifieras.
Tidigare behandling
I betänkandet 1990/91:KU11 med anledning av propositionen (prop. 1990/91:60) om offentlighet, integritet och ADB behandlade konstitutionsutskottet (s. 9 f.) motioner i anslutning till frågan om registerlagar. Enligt konstitutionsutskottets mening är det allmänt sett av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerades integritet i samband med nödvändig registrering av känsliga uppgifter i myndighetsregister. I propositionen hade anförts att register hos bl.a. socialstyrelsen, landstingen och kommunerna bör regleras i särskilda registerlagar. Konstitutionsutskottet delade departementschefens uppfattning att det krävs ingående överväganden i fråga om vilka register inom dessa områden som bör lagregleras. I betänkandet behandlades (s. 28 f.) också bl.a. frågan om kryptering. Konstitutionsutskottet konstaterade att frågor om kryptering skulle tas upp av datalagsutredningen. Utskottet fann inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande när det gällde frågan om att hos regeringen begära en redovisning över hur kryptering kan användas i olika datasystem. Riksdagen följde utskottet (rskr. 160).
Socialutskottets bedömning
Vad först gäller förslaget om ökade möjligheter till uppgiftslämnande för vissa ändamål inom eller mellan kommuner och landsting instämmer utskottet i propositionens förslag. Utskottet anser det därvid viktigt att onödiga uppgifter så långt möjligt sorteras bort före ett utlämnande. Detta synsätt är också propositionens. Utskottet kan inte finna att förslaget kan leda till några nackdelar för den enskildes integritet eller rättssäkerhet som motionärerna påstår. För de uppgifter som lämnas till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården med stöd av den föreslagna bestämmelsen gäller samma starka sekretess som före ett utlämnande. Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet att motionerna K37 (v) yrkande 2, K38 (m) yrkande 1, K39 (c) yrkandena 1 och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis avstyrks. Utskottet föreslår av samma skäl att motion K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks. Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om uppgiftsskyldighet inte innebär något ställningstagande till vilka personregister för forskning och statistik som skall finnas. Frågan om tillstånd till sådana register prövas av datainspektionen och i vissa fall av riksdagen eller regeringen. Utskottet delar konstitutionsutskottets tidigare bedömning (1990/91:KU11) om lagreglering av sådana register. Med hänsyn härtill anser utskottet att motionerna K423 (m) yrkande 2, K38 (m) yrkande 2, K39 (c) yrkande 3 och K42 (fp) yrkande 5 och yrkande 7 delvis bör avstyrkas. Av samma skäl föreslår utskottet att motion K41 (fp) yrkande 1 delvis avstyrks.
Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet
I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring syftande till att klargöra tolkningen av begreppen myndighet och basenhet vid tillämpning av sekretesslagen (yrkande 8). Motionären framhåller att nuvarande lagstiftning har lett till olika tolkningar av begreppet myndighet. Regeringen föreslår inte någon lagändring i denna del, utan framför i stället sin tolkning i motivtexten till andra lagändringar. Detta innebär enligt motionen att rättsläget fortfarande är oklart.
Gällande regler
Sekretess innebär i princip att en uppgift inte får lämnas till en enskild eller till en annan myndighet (1 kap. 2 och 3 §§ SekrL). Förbud mot att lämna ut uppgifter gäller förutom mellan olika myndigheter också mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet (t.ex. ett landsting), om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra. Socialstyrelsen anser i allmänna råd (1982:4) om sekretess (s. 29) att hela hälso- och sjukvårdsverksamheten på ett sjukhus utgör en självständig verksamhetsgren. En mera restriktiv tolkning hävdas av bl.a. JO (se JOs ämbetsberättelse 1986/87 s. 198 f.). Data- och offentlighetskommittén (DOK) har i betänkandet (SOU 1986:24) Integritetsskyddet i informationssamhället 1 gjort bedömningen att basenheterna inom hälso- och sjukvården är att anse som självständiga verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening, vilket enligt DOK innebär att lagens regler redan i dag gäller i förhållande mellan dessa enheter (s. 66 f.).
Propositionens förslag
Enligt propositionen anses det inte föreligga tillräckligt underlag för att nu föreslå en bestämmelse om att basenheterna inom hälso- och sjukvården skall utgöra särskilda verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening. I propositionen konstateras (s. 20 f.) att i spetsen för hälso- och sjukvårdsverksamheten står tre nämnder, nämligen hälso- och sjukvårdsnämnden, tandvårdsnämnden och omsorgsnämnden. Under nämnderna finns t.ex. sjukhus och vårdcentraler. Sjukhus indelas ofta i vad som brukar kallas kliniker. Kliniker och vårdcentraler är s.k. basenheter inom den s.k. slutna respektive öppna vården.
I propositionen uttalas vidare följande (s. 21).
När det gäller frågan om vilka organisatoriska enheter inom hälso- och sjukvården som utgör myndigheter torde det till en början vara klart att de centrala nämnderna utgör egna myndigheter. Frågan om de lokala nämnderna skall anses ingå i den centrala myndigheten eller utgöra egna myndigheter får bedömas från fall till fall mot bakgrund av bl.a. vilken grad av självständighet den lokala nämnden har i förhållande till den centrala. Bedömningen torde ofta ge vid handen att även de lokala nämnderna är egna myndigheter. På motsvarande sätt får man från fall till fall bedöma om någon del av den till varje nämnd hörande förvaltningsorganisationen intar en så självständig ställning i förhållande till nämnden att den får anses utgöra en egen myndighet. Så bör i praktiken sällan vara fallet eftersom principen anses vara att beslutsbefogenheter får delegeras till en tjänsteman inom förvaltningsorganisationen endast när det gäller rutinärenden (prop. 1975/75:187 s. 260). Det innebär att nämndkansli, sjukhus, vårdcentraler och andra förvaltningsorgan under en nämnd i regel får anses ingå i den myndighet som nämnden utgör.
Enligt propositionen anses det efter vad som framkommit vid remissbehandlingen för närvarande inte lämpligt att utforma regleringen på det sätt som föreslagits i justitiedepartementets promemoria (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet. Förslaget i promemorian innebär att sekretesslagen skulle ändras så att kliniker och andra s.k. basenheter inom hälso- och sjukvården blev att anse som självständiga verksamhetsgrenar i förhållande till varandra enligt 1 kap. 3 § SekrL.
Som skäl till varför förslaget inte läggs till grund för lagstiftning anförs i propositionen bl.a. följande (s. 24). Begreppet basenhet är inte närmare bestämt och storleken av de olika enheterna varierar mellan de olika sjukvårdsmyndigheterna. Detta gör att begreppet, åtminstone för närvarande, inte bör läggas till grund för en rättslig reglering. Vidare har i förslaget inte beaktats att enhetsindelningen inom hälso- och sjukvården kommer att i viss utsträckning ändras fr.o.m. den 1 juli 1991. Detta innebär bl.a. att en chefsöverläkares verksamhetsområde kan innefatta fler kliniker. Ett genomförande av förslaget kan därför innebära att nya problem skulle uppstå när det gäller att bestämma var sekretessgränserna går inom den offentliga hälso- och sjukvården. Det går heller inte att bortse från att förslaget kan medföra merarbete för läkarna och därmed också ökade kostnader för sjukvården. Vidare kan förslaget medföra komplikationer vid införande av nya organisatoriska lösningar inom sjukvården, t.ex. den s.k. Dalamodellen.
Frågan om i vilka fall en sekretessprövning skall göras innan en uppgift lämnas inom hälso- och sjukvården får därför, enligt propositionen, åtminstone tills vidare prövas enligt nu gällande regler.
Utskottets bedömning
Utskottet delar bedömningen i propositionen att nya sekretessproblem sannolikt uppstår om förslaget i promemorian nu genomförs om att s.k. basenheter skall jämställas med myndigheter i sekretesshänseende. Även merarbete och ökade kostnader för sjukvården kan bli följden. Eftersom de nya organisatoriska modellerna inte hunnit ta form ännu skulle det, enligt utskottet, vara förhastat att nu lagstifta i frågan. Utskottet utgår från att socialstyrelsen nära följer den organisatoriska utvecklingen inom sjukvården och om det behövs utarbetar allmänna råd för tillämpningen av de aktuella bestämmelserna. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att motion K42 (fp) yrkande 8 avstyrks.
Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk
I motion K40 av Barbro Westerholm (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk.
I motion K42 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretess mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk (yrkande 4).
Motionärerna föreslår en lättnad i sekretesslagstiftningen så att det blir möjligt för personalen på apoteken att kontakta läkaren/läkarna vid misstanke om läkemedelsmissbruk.
Gällande regler
För sjukhus och andra inrättningar som drivs av enskilda, liksom privat drivna läkarmottagningar, tandläkarmottagningar, laboratorier m.m. gäller föreskrifterna om sekretess i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). Av förarbetena till tillsynslagen framgår att avsikten är att det i princip skall råda samma sekretess inom den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs av det allmänna. Bestämmelserna gäller även personal på apotek. Detta innebär i praktiken att uppgiftslämnande om en enskild patients läkemedelsförbrukning mellan apotek och läkare i princip endast kan ske om patienten gett sitt samtycke härtill.
Propositionen m.m.
I propositionen 1988/89:130 om socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning föreslog regeringen att regionalt lokaliserade enheter för tillsyn av bl.a. hälso- och sjukvård skulle inrättas på högst sex orter i landet. Enheterna skulle utgöra en del av socialstyrelsen. I propositionen uttalade föredragande statsrådet att enheterna även borde svara för tillsyn av förskrivning av läkemedel i syfte att uppmärksamma och förhindra missbruk (s. 19). Riksdagen beslutade att propositionen i denna del inte skulle föranleda något riksdagens uttalande (1988/89:SoU24, rskr. 296). I departementspromemorian Ds 1990:11 anfördes (s. 72) att man ännu inte löst frågan hur tillsynen över förskrivning av beroendeframkallande medel närmare skall anordnas genom socialstyrelsens regionala enheter. Om det kommer att förekomma någon form av rapportering som rör enskilda i tillsynsverksamheten, torde det enligt promemorian bli nödvändigt att föreskriva om undantag från sekretessen. Det ansågs emellertid inte möjligt att redan då ange vilka undantag som kunde behöva göras. I promemorian uttalades att frågan därför fick tas upp i ett annat sammanhang. I här aktuell proposition lämnas inga förslag till ändrade regler i denna del. I propositionen konstateras att de regionala tillsynsenheterna för närvarande är under uppbyggnad. Frågan om hur tillsynen över förskrivningen av beroendeframkallande medel närmare skall anordnas har ännu inte lösts. Innan det bestämts hur tillsynsenheterna skall organisera sin verksamhet går det, enligt propositionen, inte att fastställa vilka förändringar i sekretesslagen eller andra lagar detta kan motivera. Föredragande statsråd anser i likhet med remissinstanserna att det är angeläget att frågan får en snar lösning. I propositionen nämns även att denna fråga kommer att behandlas i huvudbetänkandet från utredningen (S 1987:03) om översyn av bestämmelserna om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen. Betänkandet kommer enligt planerna att överlämnas till chefen för socialdepartementet under våren 1991. Socialstyrelsen har givit ut allmänna råd (1990:7) för att informera om åtgärder för att motverka och förebygga missbruk och för att ge råd om behandling av de patienter som utvecklat läkemedelsberoende. I dessa råd sägs bl.a. att om man misstänker att läkare överförskriver beroendeframkallande psykofarmaka kan apoteken diskutera förekommande fall med socialstyrelsens läkemedelsinspektörer vid deras återkommande besök och i akuta fall direkt med socialstyrelsen.
I socialutskottets yttrande (1988/89:SoU1y) till konstitutionsutskottet behandlades en motion liknande den nu aktuella. Yttrandet mynnade ut i en begäran om en översyn av sekretessreglerna inom vårdområdet (se ovan). När utskottet senast behandlade motioner om behovet av åtgärder mot läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk (1990/91:SoU4) fann utskottet det anmärkningsvärt att regeringen ännu inte vidtagit någon åtgärd med anledning av utskottets tillkännagivande år 1987 när det gäller vården av läkemedelsberoende och -missbrukare. Utskottet ansåg också att det var angeläget att en ny läkemedelslagstiftning kommer till stånd. Arbetet i regeringskansliet med beredningen av läkemedelsutredningens förslag med sikte på en proposition måste därför bedrivas aktivt, anförde utskottet. I betänkandet 1990/91:KU10 behandlades senast en liknande motion. Enligt konstitutionsutskottets mening borde inte riksdagen föregripa det beredningsarbete som pågick genom att då ta ställning till frågan. Detta beredningsarbete har nu resulterat i den aktuella propositionen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att frågan får en snar lösning. Utskottet konstaterar dock samtidigt att de regionala tillsynsenheterna inom socialstyrelsen fortfarande är under uppbyggnad och att frågan om hur enheternas tillsyn över förskrivningen av läkemedel skall utformas ännu inte är löst. Sistnämnda fråga avses också bli behandlad i ett betänkande under våren av tillsynsutredningen. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen med de förslag som kan behövas för att förhindra läkemedelsmissbruk. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna K40 (fp) och K42 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Informationen mellan socialnämnder när barn som far illa flyttar mellan kommuner
I motion K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialnämndernas informationsskyldighet om familjer med barn som far illa flyttar mellan kommunerna (yrkande 2). Motionärerna påpekar att om familjer, där misshandel av barnet misstänks, flyttar mellan kommungränserna måste informationen mellan socialnämnderna i de berörda kommunerna fungera.
Gällande regler
Om sekretess gäller för uppgifter hos en socialnämnd följer av 1 kap. 3§ SekrL att uppgifterna inte heller får röjas för annan socialnämnd i andra fall än som anges i sekretesslagen eller i en lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Uppgiftsskyldighet enligt lag eller förordning bryter sekretessen (14 kap. 1 §). En sådan uppgiftsskyldighet finns i 71 § SoL. Denna bestämmelse om anmälnings- och uppgiftsskyldighet har fått en ändrad lydelse som trädde i kraft den 1 juli 1990. Numera gäller att myndigheter vars verksamhet berör barn eller ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan anställning. Socialnämnden tillhör alltså de myndigheter som har anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt 71 §. Bestämmelsen ger dock inte någon möjlighet till uppgiftslämnande till skydd för ett väntat barn.
Förslaget i propositionen
I propositionen sägs att de hinder, som sekretesslagen tidigare utgjorde, för att lämna uppgifter till socialnämnden i stora delar torde ha undanröjts genom den nyligen genomförda ändringen i 71 § SoL. Med den ändringen blev som ovan nämnts alla myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten anmälningsskyldiga. Genom den föreslagna ändringen i 14 kap 2 § SekrL hindrar inte sekretessen att uppgifter om barn och ungdomar eller den som är missbrukare lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma föreslås gälla om det behövs för en nödvändig insats till skydd för ett väntat barn.
Utskottets bedömning
Enligt den nyligen genomförda ändringen av 71 § SoL har alla myndigheter inom socialtjänsten anmälnings- och uppgiftsskyldighet. Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär att socialnämnden också får en möjlighet att lämna uppgifter till en annan nämnd om det behövs för en nödvändig insats till skydd för ett barn som väntas. Utskottet anser att gällande och föreslagna bestämmelser är tillräckliga för att information mellan socialnämnderna skall kunna lämnas på ett tillfredsställande sätt när en familj med barn som far illa flyttar mellan kommunerna. Utskottet anser därför att motion K405 (fp) yrkande 2 är tillgodosedd och bör avstyrkas.
Översyn av sekretesslagen
I motion K405 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sekretessreglerna måste ses över för att underlätta arbetet med att hjälpa utsatta barn (yrkande 1). I motionen tas utredningar om sexuella övergrepp mot barn upp. Motionärerna anser att det härvid är nödvändigt att samordna rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdinstanser. I syfte att underlätta samarbetet bör en översyn av gällande sekretessregler ske, framhålls det.
I motion So276 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagen och skollagens utformning samt om behovet av en översyn av sekretesslagen (yrkande 3). Motionärerna anser att skolans, hemmets och socialtjänstens gemensamma ansvar för elevernas sociala uteckling bör anges i socialtjänstlagen och skollagen. Det anses viktigt att sekretesslagstiftningen har en sådan utformning att samarbetet mellan berörda organ inte förhindras. En översyn av sekretesslagen, för att komma till rätta med de problem som finns när det gäller information mellan myndigheter, är enligt motionen därför angelägen.
I motion K39 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en generell översyn av sekretesslagstiftningen enligt vad som anförts i motionen (yrkande 4). Motionärerna anser att genom att sekretesslagen ändrats vid upprepade tillfällen sedan den trädde i kraft för tio år sedan har den blivit svåröverskådlig och svår att tillämpa. Sekretesskyddet bör enligt motionen endast brytas i de fall detta kan förväntas vara till gagn för de människor uppgifterna avser eller när ett starkt allmänintresse kräver det. Vid en översyn anses det också angeläget att regler skapas som möjliggör ett samarbete mellan skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård kring barn med problem.
I motion K41 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av sekretesslagstiftningen och en attitydförändring i myndighetskulturen (yrkande 2). Enligt motionen bör denna översyn syfta till att öppenheten i samhället ökar på medborgarnas villkor och inte bakom deras rygg.
Promemorian
På riksdagens begäran har en översyn av vissa sekretessbestämmelser nyligen gjorts, vilken resulterade i den nu aktuella departementspromemorian (Ds 1990:11) Sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet.
I promemorian har också diskuterats frågan om lättnader i sekretessen även i förhållande till andra myndigheter, t.ex. skolan. I promemorian anförs (s. 43) att det i första hand ankommer på socialtjänsten att bistå barn som har allvarliga sociala problem. Om man från socialtjänstens sida anser det nödvändigt att skolan medverkar i detta stöd, torde uppgifter kunna lämnas från socialtjänsten till skolan med stöd av 1 kap. 5 § SekrL (dvs. om det är nödvändigt för att socialtjänsten skall kunna fullgöra sin verksamhet). Med hänvisning till detta bör enligt promemorian inte nu föreslås några lättnader i sekretessen mellan socialtjänsten och skolan.
Propositionen
Någon lättnad i sekretessen som innebär att uppgifter skall kunna lämnas från vårdmyndigheterna till myndigheter utanför vårdområdet utöver vad som för närvarande gäller bör enligt propositionen nu inte införas. Vidare sägs att detta ställningstagande inte minst motiveras av att uppgifterna får ett sämre sekretesskydd utanför vårdområdet.
Som tidigare flera gånger nämnts föreslås att 14 kap. 2 § i sekretesslagen ändras så att uppgifter om barn och ungdomar eller den som är missbrukare kan lämnas mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård, behandling eller annat stöd. I propositionen talas i detta sammanhang bl.a. om det arbete som bedrivs vid fall av sexuella övergrepp mot barn. I sådana ärenden finns i dag ingen möjlighet för socialtjänsten att lämna uppgifter till hälso- och sjukvården om samtycke från vårdnadshavaren saknas.
Tidigare behandling
I 1990/91:KU10 (s. 31 f.) behandlades senast en motion om en översyn av myndigheters tillämpning av sekretesslagstiftningen. I konstitutionsutskottets bedömning uttalades bl.a. att från regeringskansliet hade upplysts att man med uppmärksamhet följer tillämpningen av sekretesslagstiftningen. Det kunde i sammanhanget anmärkas att sekretesslagen tillhör den grupp lagar som ofta får anpassas till utvecklingen. Konstitutionsutskottet fann inte anledning för riksdagen att ta initiativ till en allmän översyn av tillämpningen.
Utskottets bedömning
Den föreslagna ändringen i 14 kap. 2 § SekrL innebär bl.a. att samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten underlättas i utredningar om sexuella övergrepp. När det gäller samarbetet mellan socialtjänsten och skolan delar utskottet den uppfattning som framförs i departementspromemorian om skälen till varför någon lättnad i sekretessen inte nu bör göras. Enligt uppgift följer man i regeringskansliet med uppmärksamhet tillämpningen av sekretesslagstiftningen. En översyn av vissa sekretessfrågor inom vårdområdet har också genomförts på riksdagens initiativ, som resulterat i nu föreliggande proposition. Socialutskottet finner därför så vitt avser utskottets beredningsområde inte anledning för riksdagen att ta initiativ till en allmän översyn av tillämpningen. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att motionerna K405 (fp) yrkande 1, So276 (c) yrkande 3 och K39 (c) yrkande 4 avstyrks. Utskottet föreslår att motion K41 (fp) yrkande 2 avstyrks av samma skäl. Socialutskottet överlämnar med detta yttrande motion So276 (c) yrkande 3 till konstitutionsutskottet.
Stockholm den 11 april 1991
På socialutskottets vägnar
Ulla Tillander
Närvarande: Anita Persson (s), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Barbro Westerholm (fp), Alf Egnerfors (s) och Marianne Andersson (s) i Gislaved.
Avvikande meningar
1. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten för vård, stöd och behandling
Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utgångspunkten för" och slutar med "och 2 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Ett förtroendefullt samarbete är en förutsättning för ett framgångsrikt behandlingsarbete. För att detta inte skall undergrävas är det viktigt att myndigheten före en sekretessbedömning alltid i första hand prövar om sekretessen kan brytas av ett samtycke från den enskilde. Utskottet anser att detta måste framgå av lagtexten. Utskottet vill framhålla att ett utlämnande av uppgifter om en enskild skall ske i mycket restriktiv omfattning. Dessutom bör de uppgifter som lämnas ut vara relevanta i det enskilda fallet. Lagtexten måste därför utformas så att det framgår att undantaget endast avser aktuella uppgifter som är av väsentlig betydelse. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkandena 1 och 2.
2. Uppgiftslämnande mellan myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten för vård, stöd och behandling
Gudrun Schyman (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig regeringens förslag till tillägg till 14 kap. 2 § sekretesslagen. Utskottet anser att gällande sekretessbestämmelser ligger på en relativt väl avvägd nivå. En förändring kan medföra att personlig integritet och rättssäkerhet kränks. När det gäller missbrukare anser utskottet att ett informationsutbyte lika gärna kan resultera i att man blir mindre benägen att söka vård av rädsla för andra ingripanden än man tänkt sig. Beträffande gravida kvinnor som missköter sig räcker, enligt utskottet, gällande lagar -- LVU och LVM -- för att ge myndigheter den information som behövs för ett ingripande. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K37 (v) yrkande 1 och med avstyrkan av motion K41 (fp) yrkande 1 delvis.
3. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration
Per Stenmarck, Ingrid Hemmingsson och Ingegerd Troedsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad först" och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig förslaget om att uppgifter skall få lämnas mellan olika myndigheter inom den kommunala och landstingskommunala hälso- och sjukvården för forskning, statistik och administration. Dessa ändamål är så allmänt angivna att det är svårt att föreställa sig vad denna lättnad i sekretessen kan innebära för den enskilde. Skyddet för den enskildes integritet är i dag för svagt. Den oro många känner inför myndigheternas uppgiftsinsamlande har därför, enligt utskottet, en saklig grund. Utskottet anser att det är särskilt viktigt att den enskilde inom hälso- och sjukvården med förtroende kan lämna ifrån sig känsliga uppgifter. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K38 (m) yrkande 1 och med avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande 2, K39 (c) yrkandena 1 och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.
4. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration
Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad först" och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en specialreglering av personregister inom kommuner och landsting först måste genomföras innan ett friare uppgiftslämnande kan tillåtas mellan olika myndigheter inom hälso- och sjukvården. Integritetskänsliga uppgifter skall under inga omständigheter få lämnas ut för administrativa ändamål mellan sådana myndigheter. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis och med avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande 2, K38 (m) yrkande 1 och K39 (c) yrkandena 1 och 2.
5. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration
Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad först" och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skyddet för den enskilde försvagas avsevärt genom förslaget att kunna lämna uppgifter för forskning, statistik och administration med ett s.k. rakt skaderekvisit mellan vårdmyndigheter. Uppgifter för forskning och statistik bör enligt utskottet avidentifieras före överlämnandet om inte regeringen i särskild ordning medgivit annat. Vidare bör endast sådana patientuppgifter i s.k. patientadministrativa system få utlämnas som den mottagande myndigheten rimligen kan behöva för sitt arbete. Uppgifter för vårdplanering, ekonomisk uppföljning och liknande administrativa göromål bör avidentifieras före utlämnandet. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K39 (c) yrkandena 1 och 2 och med avstyrkan av motionerna K37 (v) yrkande 2, K38 (m) yrkande 1 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.
6. Uppgiftslämnande för forskning, statistikframställning och sjukvårdsadministration
Gudrun Schyman (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Vad först" och slutar med "7 delvis avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett uppgiftslämnande för forskning och statistik bör vara möjligt. Identifikationen bör dock försvåras genom att bl.a. avidentifiering görs i så stor utsträckning som möjligt. Däremot anser utskottet det inte motiverat med lättnader i sekretessen när det gäller uppgifter för sjukvårdsadministrativa ändamål. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K37 (v) yrkande 2 och med avstyrkan av motionerna K38 (m) yrkande 1, K39 (c) yrkandena 1 och 2 och K42 (fp) yrkande 6 och yrkande 7 delvis.
7. Uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen och läkemedelsverket
Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Ingegerd Troedsson (m) och Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det viktigt att olika hälsoregister utnyttjas för att uppdaga och kartlägga hälsorisker. Utskottet motsätter sig emellertid förslaget till lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Enligt utskottet bör centrala register med integritetskänsliga uppgifter regleras i särskilda s.k. registerlagar. En sådan reglering skulle medföra att medborgarna fick en bättre överblick när det gäller vilka register som finns och för vilka ändamål som uppgifterna samlas in. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motionerna K423 (m) yrkande 2, K38 (m) yrkande 2 och K42 (fp) yrkande 5 och yrkande 7 delvis och med avstyrkan av motion K39 (c) yrkande 3.
8. Uppgiftsskyldighet till socialstyrelsen och läkemedelsverket
Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "bör avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig förslaget till lag om uppgiftsskyldighet inom hälso- och sjukvården. Förslaget öppnar en möjlighet till informationsinsamling inom ett synnerligen brett område. Utskottet anser det också anmärkningsvärt att en diskussion och en analys av säkerhetsproblemen ur den enskildes synvinkel saknas i propositionen. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K39 (c) yrkande 3 och med avstyrkan av motionerna K423 (m) yrkande 2, K38 (m) yrkande 2 och K42 (fp) yrkande 5 och yrkande 7 delvis.
9. Sekretess inom myndigheter på hälso- och sjukvårdsområdet
Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c) och Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 8 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att nuvarande lagstiftning har lett till olika tolkningar av begreppet "myndighet". Frågan om vilka enheter inom hälso- och sjukvården som skall jämställas med myndigheter vid tillämpning av sekretesslagen behöver lösas genom en lagreglering. Regeringen föreslår emellertid inte någon lagändring i denna del, utan framför i stället sin tolkning i motivtexten till andra lagändringar. Detta innebär enligt utskottet att rättsläget fortfarande är oklart. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K42 (fp) yrkande 8.
10. Samarbete mellan apotek och vårdmyndigheter för att ingripa mot läkemedelsmissbruk
Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Behovet av en snar lösning är påkallat av att missbrukarna skall få en möjlighet till vård för att komma ur sitt beroende. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till de lättnader i sekretessen som kan behövas för att apoteken skall kunna lämna uppgifter till förskrivande läkare vid misstanke om läkemedelsmissbruk. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motionerna K40 (fp) och K42 (fp) yrkande 4.
11. Översyn av sekretesslagen
Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Den föreslagna" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det nödvändigt att samordna insatserna från polis, socialnämnd m.fl. vid utredningar om sexuella övergrepp mot barn. I syfte att underlätta ett sådant samarbete bör en översyn av gällande sekretessregler ske. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motion K405 (fp) yrkande 1 och med avstyrkan av motionerna So276 (c) yrkande 3 och K39 (c) yrkande 4.
12. Översyn av sekretesslagen
Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Den föreslagna" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skolans, hemmets och socialtjänstens gemensamma ansvar för elevernas sociala utveckling bör anges i socialtjänstlagen och skollagen. Sekretesslagstiftningen bör ses över så att den får en sådan utformning att samarbetet mellan berörda organ inte förhindras. Utskottet anser att en översyn av sekretesslagen också är motiverad av att lagen genom upprepade ändringar sedan ikraftträdandet har blivit svåröverskådlig och svår att tillämpa. Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör beakta vad som här anförts med anledning av motionerna So276 (c) yrkande 3 och K39 (c) yrkande 4 och med avstyrkan av K405 (fp) yrkande 1.
Reservanternas lagförslag Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) såvitt avser 14 kap. 2 § Bilaga 2
Regeringens förslag Reservanternas förslag
14 kap. 2 §2
Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 § lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för
1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer,
2. omprövning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer, eller
3. tillsyn över eller revision hos den myndighet där uppgiften förekommer.
Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål.
Sekretess hindrar inte att uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Uppgift hos televerket om enskilds telefonnummer får dock, om den enskilde hos televerket begärt att abonnemanget skall hållas hemligt och uppgiften omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § tredje stycket, lämnas ut endast om den myndighet som begär uppgiften finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl.
Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter.
För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1--6 §§, 8 kap. 8§ första stycket, 9 eller 15 § eller 9 kap. 4 eller 7 §, 8 § första eller andra stycket eller 9 § andra stycket gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1 eller 4 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet.
Tredje och fjärde styckena gäller inte uppgift som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 9 § första stycket.
2 Senaste lydelse 1990:1414.
Sekretess enligt 7 kap. 1 § Sekretess enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och och 4 § första och tredje styckena hindrar inte tredje styckena hindrar inte att uppgift om enskild, som att aktuell uppgift om inte fyllt arton år eller enskild, som inte fyllt arton som fortgående missbrukar år eller som fortgående alkohol, narkotika eller missbrukar alkohol, narkotika flyktiga lösningsmedel, eller flyktiga eller närstående till lösningsmedel, eller denne lämnas från närstående till denne myndighet inom hälso- och lämnas från myndighet sjukvården och inom hälso- och socialtjänsten till annan sjukvården och sådan myndighet, om det socialtjänsten till annan behövs för att den sådan myndighet, om det enskilde skall få är av väsentlig nödvändig vård, betydelse för att den behandling eller annat enskilde skall få stöd. Detsamma gäller i nödvändig vård, fråga om lämnande av behandling eller annat uppgift om gravid kvinna eller stöd. Detsamma gäller i närstående till henne, fråga om lämnande av om det behövs för en uppgift om gravid kvinna eller nödvändig insats till närstående till henne, skydd för det väntade om det behövs för en barnet. nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Vad nu sagts får dock ej tillämpas innan den enskilde beretts tillfälle att ge sitt samtycke till åtgärden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.