Sekretess inom vårdområdet m.m.

Betänkande 1988/89:KU14

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Konstitutionsutskottets betänkande 1988/89:KU14

1988/89 KU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet åtta mofioner från allmänna motionstiderna 1987 och 1988 rörande vissa frågor om sekretess inom sjukvård och socialtjänst m.m.

Utskottet har inhämtat socialutskottets yttrande över motionerna, se bilaga. Till yttrandet har fogats en av socialutskottets kansli upprättad promemoria i ärendet. Promemorian har fillsammans med mofionerna remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har fogats till yttrandet.

Fem av mofionerna - motionerna 1986/87:K402 (m), 1986/87:K408 (m), 1986/87:K414 (m, s, fp, c), 1986/87:K427 (s) och 1987/88:K434 (m, fp, c) -innehåller önskemål om vidgade möjligheter för myndighet att till annan myndighet få lämna ut sekretessbelagda uppgifter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. Enligt utskottet finns behov av en belysning av de problem som redovisats i motionerna och remissyttrandena. På grundval av utredningen i ärendet finner utskottet def påkallat att nu begära en översyn av sekretessreglerna i fråga. Översynen bör syfta fill en smidigare fillämpning av de grundläggande reglerna i fall där tillämpningen i dag är fill uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och behandlingssynpunkt. Vad utskottet med anledning av mofionerna sålunda anfört bör ges regeringen fill känna.

Utskottet har avstyrkt de återstående tre mofionerna. Dessa avser begäran om utvidgad sekretess i vissa räffshjälpsärenden (motion 1986/87:K428 /c/), begäran om nya sekretessregler i samband med hjärttransplantationer möjliggjorda med stöd av lagen om kriterier för bestämmande av människans död (motion 1987/88:K414 /m/) samt begäran om en översyn av reglerna om sekretess i hälso- och sjukvård i syfte att underlätta för förälder, som endast har umgängesräff med sitt barn, att få upplysningar om detta (mofion 1987/88:K429 /fp/). En reservation (c, mp) föreligger fill förmån för mofion 1986/87:K428.

1 Riksdagen 1988/89. 4saml. Nr 14

Motionerna 1988/89:KU14

Motioner från allmänna motionstiden 1987

1986/87:K402 av Gullan Lindblad och Göte Jonsson (båda m) vari yrkas atf riksdagen som sin mening ger till känna att sekretesslagen bör bli föremål för en översyn för skapande av så klara regler att polisens arbete i brottsutredningar underlättas.

1986/87:K408 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om behovet av ändring i sekretesslagen.

1986/87:K414 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsam översyn och förslag fill erforderliga ändringar av sekretesslagen i den del som rör begreppet men.

1986/87:K427 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas atf riksdagen hos regeringen begär en skyndsam handläggning av frågan om myndighetssekrefessen.

1986/87:K428 av Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av de aktuella bestämmelserna i sekretesslagen i syfte att komma till rätta med de i motionen påtalade problemen.

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:K414 av Margareta Gärd och Siri Häggmark (båda m) vari yrkas aft riksdagen som sin mening ger regeringen till känna aft sekretessregler bör utformas så att integriteten ej träds för när vid fransplanfation av hjärtan.

1987/88:K429 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas aft riksdagen hos regeringen begär atf sekretessreglerna i sjukvården såvitt avser frånskild förälder med umgängesräft och som önskar upplysningar om barnet ses över.

1987/88:K434 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i sekretesslagen att sekretessen i den elevvårdande verksamheten i förskolan och den obligatoriska skolan kommer atf ha samma regler.

Sekretess mellan myndigheter m.m.

Motionerna

1 motion 1986/87:K402 av Gullan Lindblad och Göte Jonsson (båda m) begärs en översyn av sekretesslagen för aft underlätta polisens arbete i brottsutredningar. Enligt mofionen är sekretesslagens bestämmelser rörande rätten för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna uppgift till polisen om brott oklara.

I motion 1986187:K408 av Göran Ericsson (m) föreslås aft sekretesslagen ändras så aft hälso- och sjukvårdssekretessen infe hindrar t.ex. ett apotek aft ta kontakt med recepfförskrivande läkare för atf förhindra omotiverad

förskrivning av beroendeframkallande läkemedel. Enligt motionären inskri- 1988/89:KU14 der sekretesslagen här till förmån för en missbrukares driffsmässiga behov av farmaka och medverkar fill aft social och medicinsk skada uppstår.

Även i motion 1986I87:K414 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, c) berörs den i föregående mofion upptagna frågan. I motionen pekas vidare på vikten av att läkare - även på eget inifiativ - får lämna informafion till försäkringskassan vid prövning huruvida socialförsäkringsförmån skall utgå. Motionärerna anser att regeringen bör göra en skyndsam översyn och framlägga förslag till erforderliga ändringar av sekretesslagen i den del som rör begreppet men.

I motion 1986/87:K427 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam handläggning av frågan om myndighefssekre-tess. Motionären pekar på sekretessproblem vid samarbete mellan exempelvis socialnämnd och fritidsnämnd och anför att problemen förvärras i takt med att kommundelsnämnder inrättas. 1 motionen fästs vidare uppmärksamheten på atf uppgifter hos fritids- och ungdomsledare inom fritidsnämndens verksamhetsområde inte är underkastade sekretess.

Enligt motion 1987I88:K434 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c) har sekretessregleringen inom förskoleverksamheten - uppgifter på detta område är omfattade avsocialtjänsfsekretess-på många håll lett till oacceptabla hinder i informationsutbytet mellan förskola och grundskola. I motionen föreslås att reglerna ändras så aft sekretessen i den elevvårdande verksamheten i förskola och den obligatoriska skolan kommer aft ha samma regler.

Gällande bestämmelser

I den inom socialutskottet upprättade promemorian finns en utförlig redogörelse för de sekretessregler som gäller - och som fidigare gällt - inom vårdområdet (se s. 25 f.). I socialutskottets yttrande erinras om innehållet i några av de centrala bestämmelserna på området (se s. 13 f.). I det följande återges vissa av sistnämnda uppgifter, på några punkter kompletterade.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet gäller för uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden ett s.k. omvänt skaderekvi-sif, dvs. presumfionen är för sekretess (7 kap. 1 § sekretesslagen). Sekretessen inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden är utformad på samma sätt (7 kap. 4 § sekretesslagen).

Enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen gäller sekretessen även mellan myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet när de är att befrakta som självständiga i förhållande till varandra.

Kommuns frifidshemsverksamhet faller under socialtjänstlagen (1980:620) och omfattas därför av socialtjänstsekretessen i 7 kap. 4 § sekretesslagen. När def gäller övrig kommunal fritidsverksamhet finns infe något motsvarande stadgande i socialtjänstlagen.

Även förskoleverksamheten omfattas av sociaitjänstsekrefessen. Inom def obligatoriska skolväsendet gäller i fråga om skolans elevvårdande verksamhet ett rakt skaderekvisit för uppgifter om enskilds personliga förhållanden. Avser den elevvårdande verksamheten den elevvård som bedrivs av psykologer eller kuratorer gäller dock ett omvänt skaderekvisit.

Beträffande föreliggande sekrefessbrytande regler gäller bl.a. följande. 1988/89:KU14

Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess infe hinder mot atf uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen kan inte åberopas för att hjälpa en annan myndighet att fullgöra sin verksamhet.

Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen hindrar sekretess inte aft uppgift lämnas fill annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.

Ytterligare sekretessbrytande bestämmelser finns i 14 kap. 2 § sekretesslagen där det bl.a. föreskrivs atf sekretessen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten inte hindrar att uppgift lämnas fill polis och åklagare angående misstankar om brott med eft minimistraff på två års fängelse eller misstankar om vissa allvarliga brott mot minderåriga.

Den enskilde kan enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen efterge sekretessen.

Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen - enligt denna bestämmelse får uppgifter lämnas till myndighet om det är uppenbart aft intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför def intresse som sekretessen skall skydda - gäller inte för uppgifter på hälso- och sjukvårdsområdet samt inom socialtjänsten.

Utanför tillämpningsområdet för sekretesslagen faller verksamhet vid sjukhus och andra liknande inrättningar som drivs av enskilda, liksom privat drivna läkarmottagningar, tandläkarmotfagningar, laboratorier m.m. För personal i sådan verksamhet gäller i stället föreskrifterna i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (fillsynslagen). Av förarbetena fill tillsynslagen framgår att avsikten är aft def i princip skall råda samma sekretess inom den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs i allmän verksamhet. - Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i förevarande sammanhang även personalen vid apotek. Från årsskiftet gäller offentlighetsprincipen för Apoteksbolaget Aktiebolag i den mån fråga är om handlingar hos detta bolag gällande viss kontrollverksamhet.

Utredningar m.m.

I socialutskottets yttrande - se s. 15 f. - och i socialutskottets promemoria -se s. 33 f. - finns redogörelser för utredningsförslag, JO-uttalanden m.m., som har beröring med här behandlade mofioner.

Remissinstanserna

Beträffande remissutfallet hänvisas fill socialutskottets yttrande (s. 19 f.) och remissammanställningen (s. 37 f.).

Socialutskottets yttrande

Socialutskottet förordar atf en översyn görs av regelsystemet för sekretessen inom sjukvård och socialtjänst. Översynen bör enligt socialutskottet syfta till atf göra systemet mera lättillämpaf och fill aft möjliggöra eft visst uppgiftslämnande mellan myndigheter i vissa enskilda ärenden. Enligt yttrandet bör vad som anförts i samtliga motioner i ärendet och i remissvaren beaktas inom ramen för en sådan översyn. Socialutskottet föreslår ett tillkännagivande i saken till regeringen.

Konstitutionsutskottets bedömning 1988/89:KU14

I de fem mofioner som utskottet behandlar i förevarande avsnitt pekas bl.a. på vissa samarbetsproblem för myndigheterna inom i första hand vårdområdet. Motionärerna anser att möjligheterna för myndighet att fill annan myndighet - utan den enskildes samtycke - få lämna ut sekretessbelagda uppgifter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är alltför begränsade. Enligt motionerna medför denna ordning i vissa fall skada för de personer vilkas intressen sekretessen skall skydda.

Konstifutionsutskotfef har vid flera fidigare tillfällen behandlat frågor av det slag som tagits upp i motionerna. I sammanhanget finns anledning erinra om att utskottet redan vid behandlingen år 1980 av förslaget till ny sekretesslag framhöll atf den föreslagna regleringen av sekretess mellan myndigheter endast var att anse som en provisorisk lösning och att frågan skulle bli föremål för ytterligare överväganden (KU 1979/80:37 s. 12). I betänkande KU 1982/83:12 återkom utskottet fill frågan vid behandlingen av vissa sekrefessmotioner. Ufskottet angav att det i stor utsträckning delade de i motionerna framförda farhågorna för atf reglerna om sekretess mellan myndigheterna kan leda fill större olägenheter i myndigheternas samarbete än som mofiveras av de intressen sekretessen skall skydda. Enligt utskottet behövde särskilt sekretessen mellan myndigheter på hälso- och sjukvårdens, socialtjänstens och skolväsendets områden ses över ytterligare. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna. - Regeringen har delgett socialberedningen riksdagens beslut. Några ändringsförslag har inte lagts fram.

Socialutskottet framhåller i sitt yttrande att nuvarande sekrefessreglering på framför allt vårdområdet leder till olika fillämpningsproblem. Enligt socialutskottet framgår det av mofionerna och remissvaren atf def finns situafioner där det ter sig mofiverat med en utökad möjlighet fill uppgiftslämnande mellan myndigheterna i enskilda ärenden, främst då eft samarbete mellan myndigheter är påkallat från vård- och behandlingssynpunkt eller då uppgiftslämnande behövs för atf skydda den enskilde i olika hänseenden.

Den nya sekretesslagen har nu varit i kraft i snart åtta år. Enligt konstitutionsutskottet visar utredningen i ärendet att det finns behov av en belysning av de problem som redovisats i motionerna och remissyttrandena. Ufskottet anser def påkallat att nu begära en översyn av sekretessreglerna i fråga. Översynen bör syfta fill en smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där tillämpningen i dag är fill uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och behandlingssynpunkt. Vad utskottet med anledning av mofionerna sålunda anfört bör ges regeringen fill känna.

Utvidgad sekretess i vissa ärenden om rättshjälp

Motionen

I motion 1986I87:K428 av Rosa Östh (c) upptas frågan om sekretessen för vissa uppgifter i ärenden om rättshjälp hos besvärsnämnden för rättshjälpen och domstolsverket. Enligt mofionären kan sekretessen inom hälso- och

sjukvården till skydd för den som fått vård eller behandling inte lagligen 1988/89:KU14 upprätthållas hos besvärsnämnden för rättshjälpen eller hos domstolsverket i samband med besvär över beslut av psykiatriska nämnden, utskrivnings-nämnderna och beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda i ärenden om rättshjälp. Mofionären begär att regeringen föranstaltar om en översyn av berörda bestämmelser i sekretesslagen i syfte aft komma till rätta med de i motionen påtalade problemen.

Gällande bestämmelser

Beträffande ärenden om rättshjälp gäller enligt 9 kap. 10 § sekretesslagen sekretess hos besvärsnämnden för rättshjälpen samt domstolsverket dels för uppgift som angår den rättsliga angelägenhet som ärendet avser, dels för uppgift om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i övrigt, om det kan antas aft den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gentemot patienten själv enligt 7 kap. 3 och 6 §§ sekretesslagen kan inte upprätthållas hos besvärsnämnden för rättshjälpen eller hos domstolsverket.

Efter en ändring i räftshjälpslagen, vilken ändring trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:73, JuU 21), har insfansordningen för överprövning av utskrivningsnämndernas beslut i rättshjälpsfrågor flyttats från besvärsnämnden för rättshjälpen till psykiatriska nämnden. 1 motsats fill vad som gäller för besvärsnämnden för rättshjälpen kan sekretess fill skydd för patienten upprätthållas hos psykiatriska nämnden.

Remissinstanserna

De sex remissinstanser som särskilt yttrat sig över den i mofionen upptagna frågan - psykiatriska nämnden (PN), socialstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Sveriges läkarförbund. Svenska läkaresällskapet och Göteborgs kommun (stadskansliet) - ställer sig alla positiva fill motionärens önskemål. PN påpekar i sitt remissvar aft en väsentlig del av de problem som påtalas i mofionen undanröjts i och med den ändring som nyligen gjorts i räffhjälpslagen och som medför att utskrivningsnämndernas beslut i räffshjälpsärenden inte längre överklagas till besvärsnämnden för rättshjälpen. Enligt PN kvarstår dock problemen i viss mån när domstolsverket är part i ett ärende som överklagas fill PN eller i fall där PN begär yttrande från domstolsverket. PN anser att sekretessen enligt 7 kap. 3 och 6 §§ sekretesslagen bör gälla också hos domstolsverket. Enligt PN borde det vara möjligt att genomföra en sådan ordning utan att avvakta ytterligare utredning av frågan. - Socialstyrelsen ansluter sig till PN:s bedömning.

Konstitutionsutskottets bedömning

Utskottet har vid tre tidigare fillfällen (KU 1983/84:29, KU 1985/86:13 och KU 1986/87:9) avstyrkt motioner av samma motionär där förevarande fråga tagits upp. Utskottet har därvid bl.a. uttalat att någon olägenhet av den nuvarande lagregeln på området inte påvisats och att det enligt utskottets mening kan förutsättas att sådana känsliga uppgifter som avses oftast inte

behöver vara tillgängliga i de nu aktuella ärendena. Utskottet har vidare 1988/89:KU14 framhållit att utvidgning av sekretessen infe bör förefas i annat fall än när det finns starka skäl härför.

Motionärens önskemål har i allt väsenfiigt blivit tillgodosett genom den nyligen genomförda, i def föregående omnämnda, ändringen av rättshjälps-lagen. Utskottet finner inte anledning att vidta någon ytterligare åtgärd. Mofion 1986/87:K428 avstyrks.

Sekretess vid hjärttransplantation

Motionen

I mofion 1987/88:K414 av Margareta Gärd och Siri Häggmark (båda m) anges - mot bakgrund av publiciteten kring den första hjärttransplantation som i början av 1988 företogs med stöd av den nya lagen om kriterier för bestämmande av människans död - bl.a. följande. De möjligheter att använda svensk donator vid hjärtbyten som den nya lagen medför får inte leda till atf etik och hänsyn till de anhöriga får stå tillbaka för läkarvetenskapens framgångar. Det föreligger därför eft behov av sekretessregler vid fillämpningen av lagen.

Gällande bestämmelser

Uppgifter om åtgärder i samband med hjärttransplantafion omfattas av reglerna i 7 kap. 1 § sekretesslagen om enskilda patienters hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Sekretess gäller i princip för uppgifter av detta slag. Enligt 16 kap. 1 § p. 3 sekretesslagen är uppgifter av aktuellt slag omfattade av kvalificerad tystnadsplikt, dvs. tystnadsplikten bryter igenom meddelarfriheten.

Remissinstanserna

Nio av remissinstanserna har i sina remissvar särskilt tagit upp förevarande fråga. Kammarrätten i Stockholm, socialstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Landstingsförbundet, Göteborgs kommun (stadskansliet) och Svenska läkaresällskapet finner inte skäl till någon lagstiftningsåtgärd på förevarande område. De tre återstående remissinstanserna - länsstyrelsen i Malmöhus län. Samarbetsgruppen KALV och Verdandi - delar motionärernas synpunkter.

Konstitutionsutskottets bedömning

Utskottet har stor förståelse för de problem som påtalats i mofionen. Redan nu åtnjuter emellertid uppgifter av berört slag särskilt starkt sekretesskydd. Def är således inte en rättslig reglering som saknas. Enligt utskottet är det självfallet av största vikt atf myndigheterna har helt klart för sig vilka regler som gäller härvidlag. Utskottet förutsätter atf regeringen och berörda myndigheter tillser atf behovet av information på detta område tillgodoses. Något särskilt initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen är inte påkallat. Yrkandet i mofion 1987/88:K414 avstyrks följaktligen.

Sekretess angående barn i förhållande till frånskild 1988/89:KU14 förälder, som endast har umgängesrätt

Motionen

I motion 1987I88:K429 av Margitta Edgren (fp) begärs en översyn av sekretessreglerna för hälso- och sjukvården gällande frågan om def är möjligt aft mjuka upp sekretessreglerna för aft förbättra möjligheterna för en frånskild förälder med umgängesrätt aft få upplysningar om barn som är intaget för vård.

Gällande bestämmelser m.m.

Enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för uppgifter inom hälso- och sjukvården om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om def infe står klart att uppgiften kan röjas utan atf den enskilde eller någon honom närstående lider men. Den enskilde kan i princip efterge den sekretess som gäller till hans förmån. Är det fråga om ett barn blir def i stället vårdnadshavarna/vårdnadshavaren, som har rätten atf ta del av sådana uppgifter som är sekretesskyddade i barnets intresse och aft efterge sekretessen. Då eft barn uppnått en viss mognad och utveckling anses dessa befogenheter tillkomma barnet självt. Någon uttrycklig åldersgräns finns inte. Då barnet kommit upp i tonåren får def emellertid många gånger anses ha nått sådan mognad aft def bör åtnjuta visst skydd för sin integritet gentemot sina föräldrar. Rätten för vårdnadshavaren aft ta del av uppgifter som är sekretesskyddade i barnefs intresse följer av bestämmelserna i föräldrabalken om aft vårdnadshavaren ansvarar för barnets personliga förhållanden.

I en nyligen beslutad lagrådsremiss föreslås atf sekretessen fill skydd för ett barn skall gälla även i förhållande till dess vårdnadshavare, om det finns anledning att anta att barnet skulle lida betydande men om uppgiften lämnades ut fill denne.

I regeringens proposition 1981/82:186 om ändring i sekretesslagen, m.m. berördes i all korthet frågan om införande av en regel som generellt föreskriver skyldighet för myndigheter atf lämna uppgifter till en förälder som inte har vårdnaden om sitt barn. Justitieministern ansåg emellertid inte atf def kunde anses finnas behov av en sådan regel (prop. s. 35).

Inom justitiedepartementet övervägs för närvarande - med anledning av bl.a. vissa riksdagsuttalanden gällande mofioner rörande umgängessabofage m.m. (LU 1987/88:33) - frågan om vidtagande av åtgärder för att stärka barns möjligheter till umgänge.

Remissinstanserna

Den i motionen upptagna frågan tas upp särskilt av tio av remissinstanserna. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Landstingsförbundet, länsstyrelsen i Stockholms län (sociala enheten), Stockholms stad samt Sveriges psykologförbund tillstyrker aft den i mofionen upptagna frågan blir föremål för en översyn. Kammarrätten i Stockholm anger atf den inte har någon erfarenhet

av om nuvarande ordning medför några olägenheter i praktiken för den 1988/89:KU14 förälder som endast har umgängesräff. Skulle sådana ha gett sig fill känna synes frågan enligt kammarrätten böra ägnas uppmärksamhet vid en översyn av sekretessbestämmelserna på området. Socialstyrelsen, Göteborgs kommun (stadskansliet). Föreningen BRIS och länsstyrelsen i Malmöhus län anser infe atf den i mofionen upptagna frågan påkallar lagstiftningsåtgärder. Socialstyrelsen anger bl.a. följande skäl för sitt ställningstagande.

Menrekvisitet i 7 kap. 1 § sekretesslagen innebär inte att en uppgift över huvud taget inte får lämnas ut. En normal tolkning av menbegreppet torde i flertalet fall leda till aft den som har umgängesräft men infe är vårdnadshavare får ut de önskade uppgifterna. Ibland kan def också med hänsyn till ändamålet vara nödvändigt atf lämna ut uppgifter av detta slag. Detta kan då ske med stöd av 1 kap. 5 § sekretesslagen. I det fallet behöver inte en subjektiv invändning mot utlämnandet beaktas. Uppstår det sådana situationer atf en vårdnadshavare av illvilja eller annat infe objektivt skäl motsätter sig ett utlämnande, kan def finnas skäl för personalen aft försöka jämka motsättningarna - detta kan i vissa fall också vara nödvändigt för att få ett gott resultat av barnets behandling. Inom socialstyrelsen pågår ett arbete med att se över styrelsens allmänna råd fill sekretesslagen. Frågor av nu angivet slag kan behandlas i de nya allmänna råden.

Socialstyrelsen finner att eft generellt tillstyrkande av mofionärernas intentioner kan leda väl långt. I första hand bör prövas att lösa frågan enligt def nu anförda.

Konstitutionsutskottets bedömning

Som framgår av socialstyrelsens remissvar får def på förevarande område anses föreligga ett visst utrymme för uppgiftslämnande av aktuellt slag till den förälder som infe har vårdnaden om sitt barn, även om vårdnadshavarens samtycke saknas. Det är självfallet angeläget att åtgärder vidtas om nuvarande ordning medför olägenheter i prakfiken för den förälder som endast har umgängesräff. Enligt utskoffefs mening har def emellerfid inte framgått atf situationen skulle vara sådan aft det nu är påkallat atf fa def i mofionen begärda initiativet. Utskottet avstyrker därför motion 1987/ 88:K429.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande sekretess mellan myndigheter m.m.

att riksdagen med anledning av mofionerna 1986/87:K402, 1986/ 87:K408, 1986/87:K414, 1986/87:K427 och 1987/88:K434 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. beträffande utvidgad sekretess i vissa ärenden om rättshjälp aft riksdagen avslår mofion 1986/87:K428,

3. beträffande sekretess vid hjärttransplantation att riksdagen avslår mofion 1987/88:K414,

4. beträffande sekretess angående barn i förhållande titt frånskild 1988/89:KU14 förälder att riksdagen avslår mofion 1987/88:K429.

Stockholm den 29 november 1988 På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Berfil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s) och Rosa-Lill Wåhlstedt (s).

Reservation

Utvidgad sekretess i vissa ärenden om rättshjälp (mom. 2)

Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom (c) och Hans Leghammar (mp) anser

dels aft den del av utskottets yttrande under rubriken "Konstitutionsutskof-fets bedömning" som på s. 6 börjar med "Utskottet har" och på s. 7 slutar med "1986/87:K428 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Av vad som anförts ovan framgår atf vissa av de i motionen påtalade bristerna i sekretesskyddet kvarstår, trots den ändring som gjorts i räftshjälpslagen sedan mofionen avgavs. Utskottet konstaterar aft enligt en enig remissopinion bör de aktuella bestämmelserna ändras i syfte aft komma fill rätta med de påtalade problemen. Mot angiven bakgrund anser utskottet def uppenbart aft den i föregående avsnitt förordade översynen, som skall syfta till "en smidigare tillämpning av de grundläggande reglerna i fall där fillämpningen i dag är till uppenbar nackdel för den enskilde ur vård- och behandlingssynpunkt", även skall omfatta förevarande fråga. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av mofion 1986/87:K428 bör ges regeringen till känna.

dels aft moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse;

2. beträffande utvidgad sekretess i vissa ärenden om rättshjälp atf riksdagen med anledning av mofion 1986/87:K428 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89:KU14

Socialutskottets yttrande Biig

1988/89:SoUly

Sekretess inom sjukvård och socialtjänst

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över ett antal motioner som rör vissa frågor om sekretess inom sjukvård och socialtjänst m.m. Def gäller dels motionerna 1986/87:K402 av Gullan Lindblad och Göte Jonsson (m), 1986/87:K408 av Göran Ericsson (m), 1986/87:K414 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, c), 1986/87:K427 av Lena Öhrsvik (s) och 1986/87:K428 av Rosa Östh (c), vilka alla väckts under allmänna mofionstiden 1987, dels mofionerna 1987/88:K414 av Margareta Gärd och Siri Häggmark (m), 1987/88:K429 av Margitta Edgren (fp) och 1987/88:K434 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c), vilka väckts under allmänna mofionsfiden i år.

Utskottets kansli har i ärendet upprättat en promemoria, vilken fogas till yttrandet som bilaga 1. Mofionerna och promemorian har remissbehandlafs. En sammanställning av remissyttrandena fogas till yttrandet som bilaga 2.

Utskottet

Allmän bakgrund

Sekretesslagen (1980:100) trädde i kraft den 1 januari 1981 (prop. 1979/80:2, KU37, rskr. 179). Lagen ersatte dels 1937 års sekretesslag, dels en mängd regler i olika författningar om tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Sekretesslagen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt i def allmännas verksamhet och om förbud aft lämna ut allmänna handlingar.

Frågan om myndighets rätt att lämna ut handlingar fill annan myndighet var före 1980 års sekretesslag med något undantag oreglerad. 1 viss utsträckning tillämpades dock 1937 års lag även mellan myndigheter inbördes. Reglerna om offentliga funktionärers tystnadsplikt gällde i princip även gentemot andra offenfiiga funktionärer. På hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område gällde i princip - bortsett från den s.k. förtroendesekretessen för läkare - regler om tystnadsplikt som innebar atf uppgifter inte fick lämnas "obehörigen". Dessa bestämmelser ersattes alltså med en ny enhetlig reglering för alla uppgifter i verksamheten.

Genom de nya bestämmelserna i 1980 års sekretesslag försvann den
möjlighet till intresseawägning vid uppgiftslämnande som tidigare funnits
inom såväl sjukvård som socialtjänst. Jämfört med tidigare ordning innebär H

gällande bestämmelser atf uppgifter om enskilda kan lämnas från en 1988/89:KU14 sjukvårdsmyndighet eller socialtjänstmyndighet till en annan myndighet i Bilaga endast mycket begränsad utsträckning. Det behov av uppgiftslämnande som finns har man sökt tillgodose genom stadganden om uppgiftsskyldighef i skilda författningar.

Konstitutionsufskotfet framhöll vid sin behandling av förslaget till sekretesslag atf def var fråga om en mycket komplicerad lagstiftning, vars konsekvenser knappast kunde i alla delar överblickas förrän efter någon tids tillämpning. Statsmakterna skulle därför uppmärksamt följa rättsutvecklingen på området.

Vid riksdagsbehandlingen av en senare proposition om vissa ändringar i sekretesslagen rörande bl.a. vissa uppgifter från vårdsektorn till polisen (prop. 1981/82:186) beslutades om ett tillkännagivande fill regeringen, vari bl.a. framhölls att särskilt sekretessen mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola behöver ses över ytterligare (KU 1982/83:12 s. 15, rskr. 74). Regeringen överlämnade riksdagens beslut till socialberedningen. Beredningen har i betänkandet Barns behov och föräldrars rätt (SOU 1986:20 s. 140 f.) berört sekretessen inom socialtjänsten men inte föreslagit några lagändringar. I januari i år beslutade regeringen att beredningens arbete skulle upphöra.

I proposifion 1983/84:142 föreslogs att myndigheterna generellt skulle få vidgade möjligheter att lämna uppgifter till polis och åklagare angående misstankar om allvarligare brott. För myndigheterna inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten föreslogs emellertid infe någon ny ordning. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (KU 1983/84:29, rskr. 347).

Gällande bestämmelser

I den inom ufskoftskansliet utarbetade promemorian finns en utförlig redogörelse för reglerna om handlingssekrefess och tystnadsplikt inom vårdområdet, vartill hänvisas (se bilaga 1 s. 27 f.). Här skall endast erinras om innehållet i några centrala bestämmelser.

Promemorian innehåller även en redogörelse för de äldre bestämmelserna när def gäller handlingssekretess och tystnadsplikt på det sociala området (se bilaga 1 s. 25 f.).

I 7 kap. sekretesslagen finns regler om sekretess med hänsyn främst fill skyddet för enskilds personliga förhållanden. Enligt 7 kap. 1 § gäller med vissa undantag sekretess inom den offenfiiga hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om def infe står klart att uppgiften kan röjas utan aft den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden är enligt 7 kap. 4 § utformad på samma sätt. Sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet avgränsas alltså med ett s.k. omvänt skaderekvisit. Presumfionen är för sekretess. Begreppet men har fått en mycket vidsträckt innebörd och tar framför allt sikte på de olika kränkningar av den personliga integriteten som kan uppstå om uppgifterna lämnas ut. Utgångspunkten för en bedömning av om men föreligger är den enskildes egen upplevelse. I konsekvens med detta kan även

helt rättsenliga åtgärder utgöra men. 1988/89:KU14

Enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen gäller sekretessen även mellan myndighe- Bilaga ter och mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet, när de är att betrakta som självständiga i förhållande fill varandra. Med myndighet förstås varje organ som ingår i den statliga och kommunala organisationen. Begreppet självständig verksamhetsgren är inte definierat en gång för alla för hela det stafiiga och kommunala verksamhetsområdet. Innebörden kan variera från fall till fall. Utgångspunkten vid tolkningen är att en sekretess-skyddad uppgift skall hållas inom en så snäv personkrets som möjligt.

Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot atf uppgift lämnas ut, om def är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Av förarbetena framgår aft bestämmelsen skall fillämpas restriktivt. Den kan inte heller åberopas för atf hjälpa en annan myndighet aft fullgöra sin verksamhet (prop. 1979/80:2 del A s. 465 och 494).

Det finns vidare olika sekretessbrytande regler. Enligt den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § får sekretessbelagda uppgifter lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av atf uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Det är dock atf märka att generalklausulen infe gäller för en del områden med starkt sekretesskydd, bl.a. hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.

Enligt 14 kap. 1 § hindrar sekretess inte att uppgift lämnas fill annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Uppgifts-skyldighet stadgas bl.a. i 7 och 7a §§ lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen), 57, 63-66 och 71 §§ socialtjänstlagen (1980:620) och 30 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). När def gäller kontakten mellan läkare och allmän försäkringskassa finns en bestämmelse om uppgiftsplikt intagen i 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ytterligare sekretessbrytande bestämmelser finns i 14 kap. 2 §, där det bl.a. föreskrivs aft sekretessen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten infe hindrar atf uppgift lämnas till polis och åklagare angående misstankar om brott med ett minimistraff på två års fängelse eller misstankar om vissa allvarliga brott mot minderåriga. Den senare bestämmelsen infördes på riksdagens initiafiv (SoU 1979/80:ly, KU 1979/80:37).

Den enskilde kan slufiigen enligt 14 kap. 4 § efterge sekretessen. Ett sådant medgivande kan lämnas formlöst.

Utanför tillämpningsområdet för sekretesslagen faller verksamhet vid sjukhus och andra liknande inrättningar som drivs av enskilda, liksom privat drivna läkarmottagningar, tandläkarmotfagningar, laboratorier m.m. Här gäller i stället föreskrifterna i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). Av förarbetena fill fillsynslagen framgår att avsikten är aft def i princip skall råda samma sekretess inom den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs i allmän verksamhet. Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i förevarande sammanhang även personalen vid apotek.

Utredningar m.m. 1988/89:KU14

R11 fl PH

I den inom utskottskansliet utarbetade promemorian finns en redogörelse för aktuella utredningsförslag, JO-uttalanden m.m., vartill hänvisas (se bilaga 1 s. 22f.). Här skall endast i korthet erinras om innehållet.

Data- och offentlighetskommittén granskade i sitt första delbetänkande Integritetsskyddet i informationssamhället 1. (SOU 1986:24) tillgängligheten av patientuppgifter för olika ADB-register. När det gäller uppgiftslämnande i vårdsyfte och för fillsyn ansåg kommittén aft gällande betämmelser är tillfredsställande. När det gäller uppgiftslämnande för forskning och statistisk verksamhet anförde kommittén att utlämnandet fill flera register förefaller sakna erforderligt förfatfningssföd. Kommittén föreslog därför en lagbestämmelse som med vissa begränsningar medger uppgiftslämnande för forskning eller framställning av statistik. Förslaget bereds alltjämt inom regeringskansliet.

I socialberedningens betänkande Barns behov och föräldrars rätt (SOU 1986:20) behandlades de sekretessbestämmelser som är aktuella vid socialtjänstens arbete med utsatta familjer (s. 140 f.). Beredningen pekade på de krav sekretessreglerna ställer vid arbete i samarbetsorgan med företrädare för olika myndigheter. Beredningen föreslog dock inte någon ändring i gällande sekretessbestämmelser.

En särskild utredare (förre JO Tor Sverne) förordnades senare för att företa en översyn av LVU med utgångspunkt i socialberedningens förslag. I Översyn av LVU (Ds S 1987:3) föreslog den särskilde utredaren att 71 § socialtjänstlagen ändras så att skyldigheten att anmäla och lämna upplysningar utvidgas från att avse myndigheter, vars verksamhet berör barn och ungdom fill aft gälla myndigheter som i sin verksamhet/or uppgifter om barn och ungdom samt dem som är anställda vid sådana myndigheter (s. 135 f.). Förslaget skall ses mot bakgrund av regeringsrättens avgörande RÅ85 2:6 angående omfattningen av uppgiftsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen. En social disfriktsnämnd hade begärt att få del av uppgifter i en kvinnas sjukjournal rörande psykiatrisk vård, vilka nämnden behövde för att ta ställning fill kvinnans begäran aft den pågående vården av hennes barn enligt LVU skulle upphöra. Regeringsrätten fann att def vid sjukhuset inte bedrivs någon verksamhet som berör barn och ungdom. Någon skyldighet atf lämna ut uppgifterna förelåg därför infe.

Socialberedningens och den särskilde utredarens betänkanden har remissbehandlafs och bereds för närvarande inom socialdepartementet.

Samme särskilda utredare har i utredningen om def ofödda barnet redovisat betänkandet Skydd för det väntade barnet, 1 Åtgärder vid missbruk m.m. under graviditet (SOU 1987:11). I utredningen föreslås ett tillägg till bestämmelsen om undantag från sekretess i 14 kap. 2 § sekretesslagen för aft uppgifter fill skydd för det väntade barnet skall kunna lämnas mellan olika myndigheter och verksamhetsgrenar inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Utredningen om barnens rätt fog i betänkandet Barnets rätt 3 Om barn i
vårdnadsrvister - talerätt för barn m.m. (SOU 1987:7) upp frågan om 14

tillämpning av den s.k. generalklausulen på uppgifter om barn under 15 år. 1988/89:KU14 Utredningen föreslog också ett ökat sekretesskydd för barn gentemot Bilaga vårdnadshavaren. Utredningen har remissbehandlafs. Frågan om sekretessen i förhållande fill föräldrar för uppgifter om deras barn kan, enligt vad utskottet erfarit, komma att behandlas i en proposition om vissa sekretessfrågor som skall avlämnas under senhösten i år.

Regeringen har vidare den 8 september 1988 beslutat om kommittédirektiv för utformning av en ny kommunallag (dir. 1988:50). Enligt direktiven skall riksdagens uttalanden i ämnet i betänkandet KU 1987/88:23 bilda grunden för uppdraget. I det nämnda betänkandet anges bl.a. (s. 13) att de sekretessregler som bör gälla för den kommunala nämndverksamhefen bör ses över i det fortsatta kommunallagsarbefet.

JO har vid upprepade tillfällen pekat på problem fill följd av den stränga sekretessen.

I JO:s ämbetsberäftelse 1987/88 s. 182 f. behandlas bl.a. frågan om överlämnande av patientjournaler mellan olika kliniker vid ett sjukhus. JO konstaterar atf frågan huruvida kliniker vid ett sjukhus är att anse som självständiga verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening - vilken uppfattning JO tidigare uttalat - är föremål för skilda meningar. JO anför att ett slutligt svar på denna fråga endast torde kunna ges genom lagsfiftning.

I JO:s ämbetsberäftelse 1986/87 s. 159 f. tas frågan upp om rapportering och registrering av läkemedelsmissbrukare. JO framhåller att ett uppgiftslämnande om en enskild patients läkemedelsförbrukning från vårdansvarig läkare till s.k. samrådsgrupp förutsätter aft patienten lämnat sitt samtycke till detta. Detsamma gäller för atf uppgiften skall få föras vidare från samrådsgruppen fill läkare och apotekspersonal. Liknande frågor tas upp i JO:s ämbetsberäftelse 1987/88 s. 148 f. Där behandlas sekretessen inom lokala narkotikagrupper, vilka fungerar som samrådsorgan och är sammansatta av företrädare för skilda myndigheter. JO konstaterar atf utbyte inom gruppen av uppgifter om enskilds personliga förhållanden kräver den enskildes samtycke.

I ett nyligen avgjort ärende har JO behandlat socialtjänstens ansvar för missbrukare med HIV-infektion. JO uttalar i sitt beslut bl.a. aft det finns anledning aft överväga behovet av sådana ändringar i sekretesslagen som öppnar möjlighet för en samverkan i vård- och behandlingsgrupper mellan socialtjänst öch sjukvård (beslut den 6 maj 1988, dnr 1490-1987).

Motionerna

Sekretess mellan myndigheter

Flertalet mofioner tar upp frågor om sekretess mellan myndigheter. Även apotekens uppgiftslämnande berörs. Motionärema framhåller att bestämmelserna inte får hindra ett önskvärt samarbete mellan myndigheterna.

I motion I986I87:K402 av Gullan Lindblad och Göte Jonsson (båda m) begärs en översyn av sekretesslagen för aft underlätta polisens arbete i brottsutredningar. Enligt mofionen är sekretesslagens bestämmelser röran-

de rätten för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna uppgift till polis om brott 1988/89: KU 14
oklara. Bilaga

I motion I986I87:K408 av Göran Ericsson (m) föreslås att sekretesslagen ändras så att hälso- och sjukvårdssekrefessen infe hindrar t.ex. ett apotek att ta kontakt med recepfförskrivande läkare för att förhindra omotiverad förskrivning av beroendeframkallande läkemedel. Enligt mofionären inskrider sekretesslagen här till förmån för en missbrukares driftmässiga behov av farmaka och medverkar fill aft social och medicinsk skada uppstår. Mofionären föreslår också atf apoteken utrustas med datasystem för registrering av inköp av beroendeframkallande medel.

Även i motion 1986187:K414 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, c) berörs förevarande fråga. Mofionärerna anser atf regeringen bör göra en skyndsam översyn och framlägga förslag fill erforderliga ändringar av sekretesslagen i den del som rör begreppet men. De pekar på vikten av att läkare - även på eget inifiativ - får lämna information till försäkringskassan vid prövning huruvida socialförsäkringsförmån skall utgå. Mofionärerna framhåller också att apoteken och myndigheterna inom hälso- och sjukvården måste kunna kommunicera i frågor om utlämnande av narkotiska läkemedel.

I motion 1986/87:K427 av Lena Öhrsvik (s) begärs aft riksdagen hos regeringen begär en skyndsam handläggning av frågan om myndighefssekre-tess. Motionären pekar på sekretessproblem vid samarbete mellan exempelvis socialnämnd och fritidsnämnd och anför aft problemen förvärras i takt med aft kommundelsnämnder inrättas. I mofionen fästs bl.a. uppmärksamheten på atf uppgifter hos fritids- och ungdomsledare inom fritidsnämndens verksamhetsområde inte är underkastade sekretess.

Vid allmänna mofionstiden i år har väckts motion 1987/88:K434 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c), vari def begärs ändring i sekretesslagen för att undanröja hinder i informationsutbytet mellan förskola och grundskola.

Konstitutionsutskottet framhöll vid sin behandling av förslaget till sekretesslag aft regleringen av sekretess mellan myndigheter endast var atf anse som en provisorisk lösning och atf frågan skulle bli föremål för ytterligare överväganden (KU 1979/80:37 s. 12). Utskottet förordade bl.a. en ändring i lagförslaget som föreslagits av socialutskottet (SoU 1979/80:1 y) i fråga om polisanmälan om vissa brott mot underårig.

Konsfifufionsutskottet behandlade i anslutning till proposifion 1981/ 82:186 om ändring i sekretesslagen flera mofioner, som fog upp frågan om behovet av undantag från regeln om sekretess mellan myndigheter (KU 1982/83:12). Sålunda ifrågasattes i mofioner (s och c) om inte den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, som möjliggör utlämnande av uppgifter efter en intresseawägning, skulle kunna få en vidgad tillämpning. I en motion (m) pekades på behovet av eft bättre samarbete mellan polis, skola och sociala myndigheter. Frågan om sekretessen mellan förskole- och fritidsverksamhet å ena sidan och den vanliga skolan å andra sidan togs upp i en motion (c, s, m).

Konstitutionsutskottet uttalade bl.a. aft def i stor utsträckning delade de i motionerna framförda farhågorna för aft reglerna om sekretess mellan myndigheter kan leda till större ölägenheter i myndigheternas samarbete än

som motiveras av de intressen sekretessen skall skydda. Def framhölls atf 1988/89:KU14 särskilt sekretessen mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola Bilaga behövde ses över ytterligare. Det anfördes vidare att frågan om sekretess mellan förskole- och fritidsverksamhet och den vanliga skolan krävde en snabb lösning. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna (KU 1982/ 83:12 s. 15, rskr. 74).

Vid riksmötet 1986/87 behandlade konstitufionsutskottet en motion (m), vari togs upp frågan om sekretess mellan sjukvård och socialtjänst. Motionären pekade särskilt på vikten av informafionsutbyte vid vård av narkotika-missbmkare. Utskottet avstyrkte mofionen och anförde bl.a. (KU 1986/ 87:9).

Utskottet har tidigare intagit en avvaktande inställning till sekretesslagens regelsystem när det gäller sekretess mellan myndigheter. Det är fortfarande utskottets uppfattning atf frågan kan behöva ses över när tillräckliga erfarenheter erhållits av den nuvarande ordningen. Mofionen föranleder utskottet atf framhålla att det här är fråga om mycket integrifefskänsliga uppgiter som i och för sig motiverar sträng sekretess. Utskottet vill också peka på att ett uppgiftsutbyte alltid kan ske efter vederbörande patients samtycke.

Konstitutionsufskoffet har vid två tidigare fillfällen (KU 1985/86:13 och KU 1986/87:9) behandlat motioner (s), vari frågan om sekretess inom den kommunala frifidsverksamheten tagits upp. I utskottets betänkande KU 1985/86:13 anförde utskottet i frågan följande.

Det bör anmärkas atf en kommuns fritidshemsverksamhet faller under socialtjänstlagen (1980:620) och således omfattas av socialsekrefessen i 7 kap. 4 § sekretesslagen. När det gäller övrig kommunal fritidsverksamhet finns inte något motsvarande stadgande i socialtjänstlagen. Som i många andra sammanhang får man dock enligt utskottets mening förutsätta att integrifefskänsliga uppgifter behandlas med stor varsamhet trots att sekretesskydd saknas. Def är emellertid inte uteslutet att det ibland skulle vara befogat med en sekretessmöjlighef på området. Utskottet är dock inte berett att utan närmare utredning frångå sin principiella inställning fill en utvidgning ay sekretessen. Motionen får anses besvarad härmed.

Riksdagen beslutade våren 1988 om ett tillkännagivande angående det fortsatta kommunallagsarbetet (KU 1987/88:23, rskr. 154). Det uttalades därvid atf sekretessregler för den kommunala nämndverksamheten samtidigt bör ses över. Detta kommer som ovan nämnts också till uttryck i direktiven (dir. 1988:50) för kommunallagsutredningen.

Övriga motionsfrågor

I motion 1986I87:K428 av Rosa Östh (c) behandlas frågan om sekretess för

vissa uppgifter hos besvärsnämnden för rättshjälpen och domstolsverket i

ärenden om rättshjälp. I mofionen påpekas att sekretessen inom hälso- och

sjukvården i vissa fall kan gälla även gentemot den som fått vård eller

behandling. Enligt motionen kan detta sekretesskydd inte upprätthållas hos

besvärsnämnden för rättshjälpen eller hos domstolsverket i samband med

besvär över beslut av psykiatriska nämnden, utskrivningsnämnden och 17

beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda i ärenden om rättshjälp.

2 Riksdagen 1988189.4 saml. Nr 14

Det begärs aft regeringen föranstaltar om en översyn av berörda bestämmel- 1988/89: KU 14 ser i sekretesslagen i syfte att komma till rätta med de i mofionen påtalade Bilaga problemen.

I motion 1987/88:K429 av Margitta Edgren (fp) begärs en översyn av sekretessreglerna för sjukvården som skall behandla frågan om det är möjligt aft mjuka upp sekretessreglerna så atf även en frånskild förälder med umgängesräff kan få upplysningar om barn som är intaget för vård.

Frågan om sekretess vid hjärttransplantafioner tas upp i motion 1987/ 88:K414 av Margareta Gärd och Siri Häggmark (m).

Konsfifufionsutskottet har vid tre fidigare tillfällen (KU 1983/84:29, KU 1985/86:13 och KU 1986/87:9) avstyrkt motioner angående sekretess i de aktuella räffshjälpsärendena med hänvisning till aft utvidgningar av sekretessen inte bör företas i annat fall än när det finns starka skäl härför. Konsfifufionsutskottet hade infe erfarit atf den gällande ordningen medfört några olägenheter för de myndigheter som berörs.

Efter en lagändring överklagas, från halvårsskiftet i år, utskrivningsnämndernas beslut i räffshjälpsärenden hos psykiatriska nämnden i stället för hos besvärsnämnden för rättshjälpen.

Promemorian och remissutfallet

De nu aktuella motionerna har tillsammans med en inom utskottets kansli upprättad promemoria, bilaga 1, remitterats fill en rad myndigheter och organisationer. I promemorian gjordes följande avslutande anmärkningar.

Den nya sekretesslagen innebär, jämfört med tidigare ordning, att uppgifter om enskilda kan lämnas från en sjukvårdsmyndighet eller socialfjänstmyn-dighet till en annan myndighet i endast mycket begränsad utsträckning.

Diskussionen kring sekretessen inom vårdområdet har också främst rört sekretessen mellan skilda myndigheter respektive skilda verksamhetsgrenar inom en myndighet. I olika sammanhang har man pekat på hinder som möter ett från vård- och skyddssynpunkter berättigat utbyte av uppgifter.

Lagstiftaren har hitfills valt att söka bota olägenheter av detta slag genom stadganden om uppgiftsskyldighet, vilka i angivna fall bryter sekretessen. På grund av den tröghet som är inbyggd i lagstiftningsarbete kan dock även hinder mot uppgiftslämnande som framstår som stötande komma att finnas kvar under avsevärd tid. Def är heller infe möjligt atf förutse alla de situationer på vårdområdet där det kan finnas behov av ett friare uppgiftslämnande mellan olika berörda myndigheter. Som fidigare påtalats av socialutskottet (SoU 1979/80:ly) medför dessutom den generella plikt att lämna uppgifter som följer av de sekretessbrytande stadgandena svårigheter tå vårdområdet, där det i många fall krävs en känslig och nyanserad 3edömning mot bakgrund av olika vårdsynpunkter.

En annan metod att komma fill rätta med det aktuella problemet förordades av socialutskottet i dess yttrande över förslaget till sekretesslag. En tillämpning av den s.k. generalklausulen - eller av en "förstärkt" variant av klausulen - på vårdområdet skulle medge en viss intresseawägning i särskilt angelägna fall där det framstår som stötande att inte kunna lämna ut en uppgift t.ex. om konstaterad psykisk sjukdom hos vårdnadshavaren till ett litet barn. Liknande synpunkter har även framförts i senare riksdagsmotioner.

Mot bakgrund av det anförda och med anledning av de från konstitutions- 1988/89:KU14 utskottet remitterade mofionerna finns skäl för socialutskottet att nu Bilaga inhämta remissyttranden från berörda myndigheter och organisafioner rörande deras erfarenheter och synpunkter i fråga om sekretesslagens tillämpning på vårdområdet.

Ett stort antal av remissinstanserna (bilaga 2) som sålunda hörts angående motionerna och promemorian förordar en översyn av sekretessreglerna på vårdområdet för att underlätta visst informationsutbyte mellan myndigheter. Till denna grupp hör JO, RÅ, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, hälso-och sjukvårdens ansvarsnämnd, psykiatriska nämnden, rikspolisstyrelsen. Landstingsförbundet, socialenhefen vid länsstyrelsen i Stockholms län, LO, Svenska läkaresällskapet. Riksförbundet föräldraföreningen mot narkotika och förre JO Tor Sverne.

Även kammarrätten i Stockholm är positiv till en samlad översyn men förklarar sig inte vara helt övertygad om att skälen för en reform tar över.

Några remissinstanser är i huvudsak positiva till sekretesslagen men pekar på behov av utredning av vissa sekretessproblem på vårdområdet. Dessa instanser är Svenska kommunförbundet, Stockholms stad, stadskansliet i Göteborg, TCO, länsstyrelsen i Malmöhus län och Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH).

Vidare anser Apoteksbolaget AB, Synskadades riksförbund (SRF) och Föreningen barnens rätt i samhället (BRIS) att sekretesslagen bör modifieras på några punkter.

JK är negativ till en allmän översyn av ifrågavarande sekretessregler. Inte heller SÖ och SACO/SR anser behov föreligga av ändring i sekretesslagen i de delar som tas upp i motionerna.

Samarbetsgruppen KALV och Verdandi slutligen motsätter sig kraftigt ändringar i sekretesslagen som syftar till att underlätta informafionsutbytet på vårdområdet. I stället förordar föreningarna en skärpt sekretess på området.

De instanser som är positiva till en översyn av sekretessbestämmelserna på
vårdområdet pekar på en rad olägenheter med gällande ordning. Särskilt
framhålls situationer där behovet av en samverkan mellan myndigheter
framstår som så stort att ett uppgiftslämnande bör kunna komma i fråga även
om eft samtycke härtill inte kan uppnås. Som exempel nämns utskrivning av
missbrukare och vissa patienter inom psykiatrin med stort behov av
socialtjänstens insatser efter avslutad sjukhusvård. Lämnar inte patienten
sitt samtycke fill eft informationsutbyte kan inte sjukvården i samråd med
socialtjänsten förbereda en utskrivning. Det redovisas ett flertal fall från
kriminalvårdens område, där ambitionerna atf ge en god vård möter hinder
på grund av sekretessen mellan myndigheter. Enligt riksåklagaren ter sig
hindren mot att lämna ut uppgifter till brotfsutredare som ytterst svårförstå
eliga i vissa fall, då våldsoffer som intagits på sjukhus inte varit i stånd att
samtycka till utlämnandet. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att
nuvarande regler om begränsning av möjligheterna atf utbyta information
mellan myndigheter på vårdområdet inte tycks ha fått full genomslagskraft
hos de tillämpande myndigheterna. En utvidgning av generalklausulen skulle „

enligt länsstyrelsen även innebära en anpassning till den verklighet som råder 1988/89: KU 14 på sina håll i dag. Från flera håll understryks vidare det angelägna i aft Bilaga hanteringen av sekretessen inom kommundelsnämnderna utreds.

Åtskilliga remissinstanser framhåller att direktiven för en översyn av vårdsekretessen bör vara vida och att ett samlat grepp bör fas på området. Så anför t.ex. Landstingsförbundet att en sådan utredning bör vara oförhindrad att fa sig an även frågor inom hälso- och sjukvårdssekrefessen som exempelvis sekretessfrågor vid överlåtelse av driftansvar för primärvård från landsting till kommun och andra därmed sammanhängande frågor som föranleds av "privatisering" av primärvård och "kommunalisering" av omsorger om psykiskt ufvecklingsförda. De flesta instanser som är positiva fill en översyn är också tveksamma fill en detaljreglering av uppgiftslämnandet utan föreslår i stället en vidgad tillämpning av generalklausulen eller en modifierad sådan paragraf. Några remissinstanser som är negativa till lättnader i sekretessen anför att de inte iakttagit några problem med tillämpningen av sekretesslagen.

I övrigt hänvisas till remissammanställningen (bilaga 2).

Utskottets bedömning

Sekretesslagen trädde i kraft den 1 januari 1981 och ersatte då en rad olika författningsbestämmelser om handlingssekrefess och om tystnadsplikt. På det sociala området skedde betydande sakliga förändringar. En av de viktigaste var att möjligheterna att utbyta uppgifter myndigheter emellan i enskilda ärenden inskränktes kraftigt. Enligt äldre lagstiftning kunde man i allmänhet lämna ut en uppgift, om uppgiftslämnandet infe framstod som "obehörigt". Detta innebar att man kunde göra en viss avvägning mellan å ena sidan hur angeläget det var aft lämna ut uppgiften och å andra sidan hur starkt intresset var av att hemlighålla samma uppgift. Enligt den nya lagen gäller som ovan framgått en betydligt strängare sekretess, vilken i princip kan genombrytas bara i särskilt författningsreglerade fall samt om den enskilde medger det.

Den i den nya sekretesslagen valda principlösningen aft i lag eller
förordning i förväg precisera undantagen från sekretessen har medfört vissa
komplikationer på vårdområdet, där det inte alltid är lämpligt med en
generell uppgiftsplikt (14 kap. 1 §). Def är-och detta har bekräftats av de av
utskottet inhämtade remissvaren - också svårt aft förutse och reglera alla de
situationer där ett behov av uppgiftslämnande kan uppstå. Den s.k.
generalklausulen i sekretesslagen (14 kap. 3 §). som på andra områden
öppnar en möjlighet fill intresseavvägning i situafioner som inte förufsefts av
lagstiftaren, är inte tillämplig inom socialtjänstens och hälso- och sjukvår
dens områden. 1 kap. 5 § kan sällan tillämpas på uppgiftslämnande från
vårdsektorn. En del av de svårigheter som dessa regler kunde medföra
påtalades av socialutskottet redan i yttrande till konstitutionsutskottet över
förslaget till sekretesslag. Socialutskottefs yttrande ledde till att eft särskilt
undantag infördes i 14 kap. 2 § för att möjliggöra för socialtjänsten och hälso-
och sjukvården atf polisanmäla vålds- och sexualbrott mot barn och
ungdomar, vilket inte varit möjligt enligt def ursprungliga förslaget. 2n

Konstitutionsutskottet framhöll vid sin behandling av förslaget fill sekre- 1988/89:KLI14 tesslag aft def var fråga om en mycket komplicerad lagstiftning, vars Bilaga konsekvenser knappast kunde i alla delar överblickas förrän efter någon tids fillämpning. Konstitutionsutskottet har även senare uttalat (KU 1982/83:12 s. 15) att särskilt sekretessen mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola behövde ses över ytterligare. Detta gavs regeringen fill känna. Socialutskottet, som nu ånyo vill aktualisera sekretessfrågorna, erinrar om dessa riksdagens tidigare uttalanden.

Socialutskottet vill inledningsvis peka på aft sekretesslagstiftningen blivit omfattande och komplicerad till följd av de många olika regler som samtidigt måste beaktas och de skillnader i reglering som gäller för olika myndigheter som har att samarbeta i enskilda ärenden. Såväl mofionerna som remissvaren vittnar om olika svårigheter, som personal på olika nivåer ställs inför, när det gäller atf tillämpa och tolka gällande bestämmelser. Detta har kanske blivit särskilt tydligt på vårdområdet, där dessutom många som har att fa ställning till sekretessfrågor infe är juridiskt skolade. Socialutskottet menar atf dessa tillämpningssvårigheter måste tas på allvar. Det är viktigt aft personalen får stöd och ledning för sina bedömningar genom återkommande ufbildnings-och informafionsinsatser. Utskottet vill dock samtidigt betona att utbildning inte ensam kan lösa de olika problem som efter hand framträtt.

Socialutskottet vill understryka att utgångspunkten för alla centrala lagar på såväl hälso- och sjukvårdsområdet och omsorgsområdet som socialtjänst-området är respekten för den enskildes självbestämmande och integritet. En enskild skall med förtroende kunna vända sig till exempelvis socialtjänsten för aft få hjälp med sina problem utan att riskera att de uppgifter han då lämnar sprids vidare. Detta är av största betydelse både för den allmänna uppfattningen om hälso- och sjukvården och socialtjänsten samt för innehållet och framgången i vård- och behandlingsarbetet. Det är denna syn på relationen mellan den enskilde och de sociala myndigheterna sorn kommer till uttryck även i sekretesslagen. Utskottet vill slå vakt om denna grundläggande inriktning i lagen. Bara om det finns mycket sfarka skäl bör undantag härifrån kunna göras.

Samtidigt råder en utbredd enighet om atf def i vissa speciella situationer är nödvändigt aft kunna bryta igenom sekretessen. Ett exempel härpå är den tidigare nämnda bestämmelsen om möjlighet aft polisanmäla vålds- och sexualbrott mot barn och ungdom. Det finns emellertid även andra fall när önskemålet om skydd för barn och ungdom talar starkt för en möjlighet fill uppgiftslämnande. Det är sålunda högst otillfredsställande aft uppgifter om allvarhg psykisk sjukdom eller allvarhga missbruksproblem hos en vårdnadshavare i vissa fall inte kan lämnas ut fill en socialnämnd, som har atl utreda om ett barn behöver vård enligt LVU. Det är också otillfredsställande atf exempelvis uppföljningen av ett barn som man misstänker far illa inte kan ske i samarbete mellan olika berörda organ - t.ex. barnavårdscentral och socialtjänst - annat än om vårdnadshavaren ger sitt medgivande. Utskottet vill här tillägga atf det kan sägas ligga i sakens natur atf en vårdnadshavare, som vet med sig att det finns allvarliga brister i vården om barnet, inte alltid vill medverka till en närmare utredning av förhållandena.

Ett annat exempel som förtjänar atf nämnas gäller ungdomar med 21

missbruksproblem eller som har begått brott och som själva inte vill 1988/89:KU14 medverka till ett rehabiliteringsarbete där flera myndigheter samarbetar. Bilaga Nära denna situation ligger det fallet att en enskild till följd av grava missbruksproblem eller psykisk avvikelse motsätter sig att uppgifter lämnas ut t.ex. fill socialtjänsten i samband med utskrivning från psykiatrisk vård, eller från sjukvård till kriminalvård.

En annan situation, då def ter sig befogat att tillåta eft visst uppgiftslämnande, är när informationen behövs för att berörd personal infe skall utsättas för onödiga risker, t.ex. i arbete inom hemtjänsten. Ytterligare fall där uppgiftslämnande till annan myndighet ses som mofiverat har påpekats i de olika remissvar utskottet inhämtat (se bilaga 2).

Det anförda visar enligt socialutskottets mening aft det är svårt eller omöjligt för lagstiftaren atf fullt ut fillgodose behovet av aft i angelägna fall kunna lämna uppgifter från hälso- och sjukvården samt socialtjänsten fill annan myndighet genom en reglering, som utgår från atf man kan förutse och reglera alla de olika situationer som kan uppkomma. Det finns tecken på att nuvarande regler därför haft svårt att få full genomslagskraft på sina håll. Socialutskottet ifrågasätter av dessa skäl, om det infe finns behov av en mera generellt utformad reglering, som samtidigt beaktar de särskilda förhållandena på vårdområdet. En möjlighet skulle t.ex. kunna vara att fillåta ett uppgiftslämnande om def - utöver de villkor som redan uppställs i 14 kap. 3 § sekretesslagen - finns synnerliga skäl aft lämna ut uppgiften. Remissvaren bekräftar emellertid aft en förändring av sekretesslagen i denna riktning inte bör genomföras utan en ingående granskning av de förutsättningar som gäller inom olika delar av vårdsektorn och i förhållande fill andra myndigheters verksamhet.

Socialutskottet anser med hänvisning till def anförda att en översyn nu bör göras av regelsystemet för sekretessen inom sjukvård och socialtjänst. Som en utgångspunkt för denna bör som fidigare nämnts gälla respekten för den enskildes självbestämmande och integritet. Översynen bör syfta till atf göra systemet mera lättillämpaf och fill att möjliggöra eft visst uppgiftslämnande mellan myndigheter i enskilda ärenden, främst då ett samarbete mellan berörda myndigheter är motiverat från vård- och behandlingssynpunkt eller då uppgiftslämnandet behövs för aft skydda någon mot fara. Vad som anförts i motionerna och i remissvaren bör beaktas inom ramen för en sådan översyn. Här aktuella sekretessreglers tillämpning vid en organisation med kommundelsnämnder bör också belysas, i den mån detta inte sker inom ramen för arbetet med en ny kommunallag.

Socialutskottet föreslår att vad ufskottet nu anfört om en översyn av sekretessreglerna på vårdområdet ges regeringen till känna med anledning av samtliga här aktuella motioner.

Stockholm den 10 november 1988 På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten 1988/89:KU14 Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist Bilaga (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Ingegerd Anderlund (s), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s), Göran Engström (c) och Roland Larsson (c).

PM om vissa sekretessfrågor inom sjukvård och socialtjänst 1988-02-24

1988/89:KU14

Bilaga 1

(till yttrandet)

Tidigare lagstiftning

1937 års lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

Före 1980 års sekretesslag fanns inte en gemensam reglering för handlingssekretess och tystnadsplikt.

Sekretessen i fråga om handlingar reglerades i den nu upphävda lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Allmänna handlingar rörande socialvård samt hälso- och sjukvård var enligt denna lag hemliga såvitt gällde enskildas personliga förhållanden, men de kunde lämnas ut om trygghet kunde anses vara för handen aft utlämnandet inte skulle komma atf missbrukas till skada eller förklenande för de enskilda eller deras nära anhöriga (14 §). I fråga om vissa beslut gällde dock normalt offentlighet.

1937 års sekretesslag reglerade inte förhållandet mellan myndigheter. Det ansågs visserligen aft sekretessreglerna skulle beaktas också när en annan myndighet begärde att få ta del av en handling. Def fanns dock möjlighet att efter en intresseawägning lämna ut en hemlig handling till en annan myndighet.

Tystnadsplikt inom hälso- och sjukvårdsområdet

Före år 1975 fanns föreskrifter om tystnadsplikt för yrkesutövare inom hälso-och sjukvården i såväl lagar som andra författningar samt i vissa cirkulär m.m. från socialstyrelsen. De föreskrifter om tystnadsplikt som fanns i särskilda författningar inom hälso- och sjukvården hade en skiftande omfattning. I regel skyddades enskildas personliga förhållanden genom en bestämmelse om atf vederbörande befattningshavare infe "obehörigen" eller "i ofrängt mål" fick yppa vad han i sin verksamhet kunda ha fått veta om dessa. I läkarinstruktionen samt i reglementena för sjuksköterskor och barnmorskor föreskrevs därjämte en särskild tystnadsplikt angående uppgifter som hade mottagits i förtroende. Dessa tidigare regler om tystnadsplikt arbetades samman i 3 § lagen (1975:100) med vissa bestämmelser för personal inom hälso- och sjukvård m.fl. Vid paragrafens tillkomst diskuterades inte närmare frågan i vilken utsträckning som personalen på hälso- och sjukvårdsområdet skulle ha tystnadsplikt. De gränser som hade dragits upp i äldre regler skulle alltjämt gälla (prop. 1975:8 s. 70 f.).

För upplysningar som hade lämnats i förtroende gällde en ovillkorlig tystnadsplikt. Hade läkaren däremot själv inhämtat fakta om en sjukdom eller dess uppkomst, gällde en mindre omfattande tystnadsplikt, som innebar

att dessa fakta inte fick uppenbaras "obehörigen". Normalt fick vid tolkningen av detta uttryck hänsyn tas dels till vem som fick del av uppgifterna, dels till syftet med och sättet för yppandet (jfr JO 1971 s. 371). Detta innebar en möjlighet till intresseavvägning i de fall som inte omfattades av s.k. förtroendesekrefess. Ett förfroendeförhållande fick troligen anses föreligga, även om detta inte hade varit särskilt påtagligt. Till förtroendeförhållandet fick hänföras infe bara vad läkaren av patienten i förtroende hade meddelats utan även sådana iakttagelser av läkaren som stod i samband med ett förtroligt meddelande.

Äldre bestämmelser om tystnadsplikt förbjöd i princip inte bara atf uppgifter röjdes för enskilda utan också att de lämnades ut till andra myndigheter eller deras personal. Eft visst mått av "behörigt" uppgiftslämnande var emellertid tillåtet.

1988/89:KU14

Bilaga 1

(fill yttrandet)

Tystnadsplikt inom socialtjänstområdel

I de sociala vårdlagarna - 64 § lagen (1954:579) om nykterhetsvård, 64 § lagen (1956:2) om socialhjälp och 91 § barnavårdslagen (1960:97) - fanns bestämmelser om att den som var eller hade varit verksam inom resp. vårdområde inte obehörigen fick yppa vad han därvid hade erfarit om enskildas personliga förhållanden.

Vidare angavs särskilt i såväl barnavårdslagen (BvL) som nykterhetsvårds-lagen (NvL) att utredningar skulle bedrivas med sådan diskretion att klienten ej onödigt utsattes för obehag eller olägenhet (14 § 2 st BvL och 64 § 1 st NvL). Regeln ansågs gälla utan uttryckligt stadgande även på socialhjälpsområdef. Bestämmelser om tystnadsplikt inom socialtjänsten fanns också i Kungl. Maj:fs stadga om enskilda vårdhem och socialstyrelsens instruktion för statsunderstödd familjerådgivning. De som var verksamma inom samhällets barnavård resp. nykterhetsvård omfattades av tystnadsplikten. Till denna katagori räknades även kommunala förtroendemän utanför de närmast berörda nämnderna och befattningshavare i allmän tjänst, vilka på grund av sin tjänst eller som expert eller sakkunnigt biträde medverkat i barnavårds- resp. nykterhetsarbetet. Socialhjälpslagen (ShjL) hade på denna punkt en annan utformning än de övriga vårdlagarna på det sociala området, men i förarbetena till ShjL angavs att lagens tystnadspliktssfadgan-de tog sikte på motsvarande personkrets (prop. 1969:10 s. 462).

Tystnadsplikten omfattade först och främst innehållet i handlingar som skulle hållas hemliga enligt 1937 års lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Vidare omfattade tystnadsplikten uppgifter som muntligen inhämtats men inte nedtecknats eller nedtecknats i handling som ännu inte blivit allmän. I vissa fall kunde tystnadsplikt föreligga beträffande uppgifter om personliga förhållanden även om de fanns i en offenfiig handling.

Om den enskilde inte samtyckte till att uppgift lämnades ut fick frågan om utlämnandet var obehörigt eller ej bedömas med hänsyn fill vem som skulle få del av uppgiften samt fill syftet med och sättet för yppandet. Regleringen av tystnadsplikten gav således möjlighet till en awägning mellan skilda intressen. Efter en sådan avvägning kunde uppgift lämnas mellan myndigheter.

Nuvarande lagstiftning

Det offentliga området

Den nya sekretesslagen (1980:100) innehåller både bestämmelser om förbud att lämna ut allmänna handlingar (handlingssekretess) och om tystnadsplikt.

Enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen gäller sekretessen även mellan myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande fill varandra.

Med myndighet förstås varje organ som ingår i den statliga och kommunala organisationen, dvs. förutom myndigheter av mera tradifionellt slag också kommittéer, nämnder, skolor, sjukhus och andra organ som infe alltid uppfattas som myndigheter i allmänhetens ögon (jfr 1 kap. 8 § första stycket). Däremot gäller sekretesslagen inte när statlig och kommunal verksamhet bedrivs i företagsform (jfr dock I kap. 8 § andra stycket). Begreppet självständig verksamhetsgren är inte definierat en gång för alla för hela det statliga och kommunala verksamhetsområdet. Innebörden kan variera från fall till fall. Utgångspunkten vid tolkningen är att en sekretess-skyddad uppgift skall hållas inom en så snäv personkrets som möjligt. När begreppet skall tolkas får ledning hämtas av flera olika omständigheter. Bl.a. bör man granska om den aktuella myndigheten är uppdelad på skilda organisatoriska enheter och om enheterna får vidta faktiska åtgärder självständigt och på eget ansvar (jfr KU 1979/80:37 s. 12 f.).

I 7 kap. sekretesslagen finns regler om sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds personliga förhållanden. Enligt 7 kap. 1 § gäller med vissa undantag sekretess inom den offentliga hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan aft den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden är enligt 7 kap. 4 § utformad på samma sätt. Sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet och socialtjänsfområdet avgränsas alltså med ett s.k. omvänt skaderekvisit. Presumfionen är för sekretess.

Begreppet men har fått en mycket vidsträckt innebörd och tar framför allt sikte på de olika kränkningar av den personliga integriteten som kan uppstå om uppgifterna lämnas ut (jfr prop. 1979/80:2 Del A, s. 83). Med men avses bl.a. sådant som att någon kan bli utsatt för andras missaktning, om hans personliga förhållanden blir kända. Redan den omständigheten att vissa personer känner till en för någon enskild ömtålig uppgift kan i många fall anses vara tillräckligt för att medföra men. Utgångspunkten för en bedömning av om men föreligger är den enskildes egen upplevelse. 1 konsekvens med detta kan även helt rättsenliga åtgärder utgöra men, t.ex. att utlämnande av uppgifter om en person från en myndighet fill en annan leder till atf den aktuelle personen blir föremål för sluten psykiatrisk vård. Vid bedömningen av vad som utgör men finns def emellerfid ett visst utrymme för att ta hänsyn till vad som enligt gängse värderingar i samhället uppfattas som men. Enbart det förhållandet att en person tycker att det är obehagligt i största allmänhet aft andra vet var han bor kan t.ex. inte anses som men.

Intressekonflikter i fråga om att lämna ut uppgifter får lösas inom ramen

1988/89:KU14

Bilaga 1

(till yttrandet)

för bestämmelser om begränsningar i sekretessen. Sådana bestämmelser finns i sekretesslagen enligt följande:

- Enligt 1 kap. 5 § hindrar inte sekretessen att en myndighet lämnar ut uppgifter om det är nödvändigt för aft myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen skall emellertid tillämpas restriktivt. Den kan inte heller åberopas för atf hjälpa en annan myndighet aft fullgöra sin verksamhet (prop. 1979/80:2 Del A s. 465).

- Enligt 14 kap. 1 § hindrar inte sekretessen att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning.

- I 14 kap. 2 § föreskrivs bl.a. att sekretessen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten inte hindrar att uppgift lämnas fill polis och åklagare angående misstankar om brott med ett minimistraff på två års fängelse eller misstankar om vissa allvarliga brott mot minderåriga. Den senare bestämmelsen infördes på riksdagens initiafiv (SoU 1979/80:ly, KU 1979/80:37). Ett annat fall där skyldighet föreligger enligt paragrafen atf lämna uppgift är då uppgiften fordras för tillsynsmyndighets kontroll.

- Den enskilde kan enligt 14 kap. 4 § efterge sekretessen.

- Den s.k. generalklausulen i 14kap. 3 §. Bestämmelsen gäller dock/aj/p för sjukvårdens och socialtjänstens områden. En sékretessbelägd uppgift inom denna sektor får således inte utlämnas fill annan myndighet ens i det fall att det verkar uppenbart att intresset av aft uppgiften lämnas ut bör ha företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Slutligen kan nämnas atf de s.k. nödreglerna i 24 kap. 4 § brottsbalken undantagsvis kan bli tillämpliga även när det gäller utlämnande av sekretessbelagda uppgifter.

Uppgiftsskyldighet (jfr ovan beträffande 14 kap. 1 §) stadgas bl.a. i 7 och 7a §§ lagen (1980:11) om fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (fillsynslagen), 57, 63-66 och 71 §§ socialtjänstlagen (1980:620) och 30 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

Hälso- och sjukvårdspersonalen är enligt 7 § tillsynslagen skyldiga att lämna uppgifter m.m. till socialstyrelsen i dess egenskap av tillsynsmyndighet. I 7a § samma lag anges bl.a. att uppgift om någon visfas på sjukvårdsinrättning skall lämnas ut till vissa rättsinstanser och till folkbokföringsmyndighet.

Enligt 71 § andra stycket socialtjänstlagen är myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt de som är anställda hos sådana myndigheter skyldiga atf genast fill socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som infe har sådan anställning. Anmälningsplikt gäller även för dem som är verksamma inom kommunal familjerådgivning, om de i sin verksamhet får kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet. Myndigheter och befattningshavare som anges ovan är också skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd.

En liknande bestämmelse om skyldighet för myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare att göra anmälan fill länsstyrelse finns i 30 § LVM.

1988/89:KU14

Bilaga 1

(fill yttrandet)

Den nya regleringen i sekretesslagen föranledde ingen större översyn av 1988/89:KUl4

reglerna om uppgiftslämnande på socialtjänstområdet. 1 socialtjänstproposi- Bilaga 1

tionen anförde föredragande statsrådet följande (prop. 1979/80:1, Del A, s. (till yttrandet)
419 f.).

Socialutredningen har föreslagit undantagsbestämmelser som skulle göra det möjligt atf lämna uppgifter mellan dem som är verksamma inom socialtjänsten såväl inom samma socialnämnd som mellan olika socialnämnder. Jag vill med anledning härav först understryka atf socialtjänsten skall bygga på frivillighetens grund och atf den enskildes samtycke därför i princip måste inhämtas innan sekretesskyddade uppgifter rörande honom lämnas vidare. Av 1 kap. 5 § i den föreslagna sekretesslagen framgår aft sekretessbestämmelserna inte hindrar myndigheter och verksamhetsgrenar inom samma myndighet atf utväxla sekretesskyddade uppgifter, om det är nödvändigt för aft den myndighet som lämnar ut uppgifterna skall kunna fullgöra sina åligganden. Jag anser därför inte att det på detta område krävs ytterligare undantagsbestämmelser.

Möjligheterna aft lämna uppgifter från vårdsektorn till polisen om brottsmisstankar och huruvida en person finns på en vårdinrättning har utvidgats efter sekretesslagens fillkomsf (prop. 1981/82:186, KU 1982,/83:12). Vid riksdagsbehandlingen av detta ändringsförslag beslutade konstitutionsutskottet att inhämta lagrådefs yttrande. Lagrådet konstaterade därvid att för institutionerna inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten reglerna i den nya sekretesslagen innebär en markant åtstramning när det gäller möjligheterna att till polis- och åklagarmyndigheter framföra misstankar och uppgifter om brott. Lagrådet hänvisade till att lagförslaget enligt departementschefen skulle ses mot bakgmnd av att ett förslag från brottsförebyggande rådet (BRÅ) om uppgiftslämnande från polis och åklagare awaktades innan mer omfattande ändringar över\'ägdes. Från lagrådefs sida anfördes att en mera genomgripande ändring av lagstiftningen när det gäller uppgifter från hälso-och sjukvården och från socialtjänsten synes vara så angelägen aft man kunde utgå från aft en ny lagändring skulle komma atf följa inom kort (KU 1982/83:12 s. 38).

Vid den efterföljande riksdagsbehandlingen beslutades om ett tillkännagivande till regeringen, vari bl.a. framhölls att särskilt sekretessen mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola behöver ses över ytterligare (KU 1982/83:12 s. 15, rskr. 74). Regeringen överlämnade riksdagens beslut till socialberedningen. Beredningen har i betänkandet Barns behov och föräldrars rätt (SOU 1986:20 s. 140 f.) berört sekretessen inom socialtjänsten. Något förslag i frågan har dock inte lämnats från beredningen.

I proposition 1983/84:142 föreslogs att myndigheterna generellt skulle få vidgade möjligheter att lämna uppgifter till polis och åklagare angående misstankar om allvarligare brott. Förslaget byggde på den promemoria från brottsförebyggande rådet som tidigare aviserats. För myndigheterna inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten föreslogs emellertid inte någon ny Ordning.

Privat sjukvård m.m.

Utanför tillämpningsområdet för 7 kap. 1 § sekretesslagen faller verksamhet vid sjukhus och andra liknande inrättningar som drivs av enskilda, liksom privat drivna läkarmottagningar, tandläkarmottagningar, laboratorier m.m. Här gäller i stället föreskrifterna i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. De väsentligaste bestämmelserna om lystnadsplikt finns i 6 §. Där stadgas följande. "Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen får inte obehörligen röja vad han i sin verksamhet har erfarit om en enskilds hälsofillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör uppgiftsskyldighef som följer av lag eller förordning."

Av förarbetena till sistnämnda lag framgår atf avsikten med bestämmelsen är att det i princip skall råda samma sekretess inom den privata hälso- och sjukvården som inom sådan vård som bedrivs i allmän verksamhet. Av 1 § samma lag framgår aft med hälso- och sjukvårdspersonal avses i förevarande sammanhang även personalen vid apotek.

Påtalade svårigheter i tillämpningen av sekretesslagen inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten

A. Motioner

1988/89: KU 14

Bilaga 1

(till yttrandet)

Sekretess mellan myndigheter

Konsfitutionsufskotfet behandlade i anslutning till proposifion 1981/82:186 flera motioner som fog upp frågan om behovet av undantag från regeln om sekretess mellan myndigheter. Sålunda ifrågasattes i motionerna 1980/ 81:1127 av Lena Öhrsvik och Anita Gradin (båda s) och 1981/82:476 av Berfil Fiskesjö m.fl. (c) om inte den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, som möjliggör utlämnande av uppgifter efter en intresseavvägning, skulle kunna få en vidgad tillämpning. I mofion 1981/82:1127 framhölls särskilt informationsbehovet mellan olika myndigheter inom hälso- och sjukvårdsområdet och inom socialtjänsten. I mofion 1981/82:208 av Sten Svensson och Björn Körlof (båda m) pekades på behovet av ett bättre samarbete mellan polis, skola och sociala myndigheter. Frågan om sekretessen mellan förskole- och fritidsverksamhet å ena sidan och den vanliga skolan å andra sidan togs upp i motion 1981/82:2486 av Kerstin Göthberg m.fl. (c, s, m) (KU 1982/83:12).

Konstitutionsutskottet uttalade bl.a. atf det i stor utsträckning delade de i motionerna framförda farhågorna för att reglerna om sekretess mellan myndigheter kan leda till större ölägenheter i myndigheternas samarbete än som motiveras av de intressen sekretessen skall skydda. Det framhölls att särskilt sekretessen mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och skola behövde ses över ytterligare. Def anfördes vidare att frågan som togs upp i motionen av Kerstin Göthberg m.fl. krävde en snabb lösning (s. 15). Vad utskottet anfört gavs regeringen fill känna. Riksdagens beslut (rskr. 74)

överlämnades av regeringen fill socialberedningen. 1988/89:KU14

I en mofion som behandlades i betänkandet KU 1986/87:9 fog Blenda Bilaga 1 Litfmarck (m) upp frågan om sekretessen mellan sjukvård och socialtjänst, (till yttrandet) med hänsyn till atf def på dessa verksamhetsområden infe föreligger rätt aft med stöd av 14 kap. 3 § sekretesslagen lämna ut hemliga uppgifter, dvs. efter en intresseavvägning. Mofionen pekade särskilt på vården av narkotikamissbrukare. Konstitutionsutskottet avstyrkte mofionen och anförde bl.a.

Utskottet har tidigare intagit en avvaktande inställning till sekretesslagens regelsystem när det gäller sekretess mellan myndigheter. Del är fortfarande utskottets- uppfattning atf frågan kan behöva ses över när fillräckliga erfarenheter erhållits av den nuvarande ordningen. Motionen föranleder utskottet att framhålla att def här är fråga om mycket integritetskänsliga uppgifter som i och för sig motiverar sträng sekretess. Utskottet vill också peka på aft ett uppgiffsutbyte alltid kan ske efter vederbörande patients samtycke.

Frågan om sekretess mellan myndigheter och hos apotek tas upp i de ännu inte behandlade motionerna 1986/87:K402 (m), 1986/87:K408 (m), 1986/ 87:K414 (m, s, fp, c), 1986/87:K427 (s) och 1987/88:K434 (m, fp, c).

I motion 1986/87:K408 av Göran Ericsson (m) föreslås att sekretesslagen ändras så atf hälso- och sjukvårdssekretessen inte hindrar t.ex. eft apotek atf ta kontakt med recepfförskrivande läkare för att förhindra omotiverad förskrivning av beroendeframkallande läkemedel. Enligt motionären inskrider sekretesslagen här till förmån för en missbrukares driftmässiga behov av farmaka och medverkar till att social och medicinsk skada uppstår.

Även i mofion 1986/87:K414 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, c) berörs förevarande fråga. Mofionärerna anser atf regeringen bör göra en skyndsam översyn och framlägga förslag till erforderliga ändringar av sekretesslagen i den del som rör begreppet men. De pekar på vikten av att läkare - även på eget initiativ - får lämna informafion fill försäkringskassan vid prövning huruvida socialförsäkringsförmån skall utgå. Motionärerna framhåller också att apoteken och myndigheterna inom hälso- och sjukvården måste kunna kommunicera i frågor om utlämnande av narkotiska läkemedel.

Här kan anmärkas att när det gäller kontakten mellan läkare och allmän försäkringskassa finns redan en sekretesbrytande bestämmelse intagen i 20 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det krävs dock en begäran från kassans sida för atf sekretessen skall brytas. Som anges i mofionen kan uppgiftslämnande om en enskild patients läkemedelsförbrukning från läkare till apotekspersonal endast ske om patienten lämnat sitt samtycke härtill.

I mofion 1986/87:K427 av Lena Öhrsvik (s) begärs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam handläggning av frågan om myndighefssekre-tess. Motionären pekar på sekretessproblem vid samarbete mellan exempelvis socialnämnd och fritidsnämnd och anför att problemen förvärras i takt med att kommundelsnämnder inrättas. I mofionen hänvisas till ovan nämnda tillkännagivande.

Vid allmänna motionstiden i år har väckts motion 1987/88:K434 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c) vari det begärs ändring i sekretesslagen för att undanröja hinder i informationsutbytet mellan förskola och grundskola.

I mofion 1986/87:K402 av Gullan Lindblad och Göte Jonsson (båda m) 30

begärs en översyn av sekretesslagen för atf underlätta polisens arbete i 1988/89:KU14 brottsutredningar. Enhgt motionen är sekretesslagens bestämmelser röran- Bilaga 1 de rätten för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna uppgift till polis om (till yttrandet) brott oklara.

Beträffande den sistnämnda motionen kan följande anmärkas.

Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen har, som tidigare nämnts, myndigheterna rätt aft fill bl.a. polismyndighet lämna uppgifter om brottsmisstankar som avser annat än bötesbrotf. Enligt femte stycket får dock sådana uppgifter - när de omfattas av hälso- och sjukvårdssekrefessen -endast lämnas ut om det brott som misstankarna gäller är av sådan svårighetsgrad atf det lindrigaste straffet som är föreskrivet är fängelse i minst två år. I fråga om brott enligt 3,4 och 6 kap. BrB (dvs. brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid resp. sexualbrott) mot den som infe fyllt 18 år föreligger dock infe hinder för polisanmälan.

Någon allmän skyldighet för personal inom hälso- och sjukvården att - då sekretess inte lägger hinder i vägen - lämna ut uppgift om brottsmisstankar fill polismyndighet föreligger ej. Här kan slufiigen nämnas att enligt 7a § lagen (1980:11) om fillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m.fl. är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig aft lämna uppgift om huruvida någon infas på en sjukvårdsinrättning, om uppgiften för särskilt fal! begärs av bl.a. polismyndighet.

Övrigt

I motion 1986/87:K428 av Rosa Östh (c) behandlas frågan om sekretess för vissa uppgifter hos besvärsnämnden för rättshjälpen och domstolsverket i ärenden om rättshjälp. I mofionen påpekas att sekretessen inom hälso- och sjukvården i vissa fall kan gälla även gentemot den som fått vård eller behandling. Enligt motionen kan detta sekretesskydd inte upprätthållas hos besvärsnämnden för rättshjälpen eller hos domstolsverket i samband med besvär över beslut av psykiatriska nämnden, utskrivningsnämnden och beslutsnämnderna för psykiskt utvecklingsstörda i ärenden om rättshjälp. Det begärs atf regeringen föranstaltar om en översyn av berörda bestämmelser i sekretesslagen i syfte att komma till rätta med de i mofionen påtalade problemen.

Konstitutionsutskottet har vid tre fidigare fillfällen (KU 1983/84:29, KU 1985/86:13 och KU 1986/87:9) avstyrkt liknande mofioner med hänvisning fill att utvidgningar av sekretessen inte bör företas i annat fall än när det finns starka skäl härför. Konstitutionsutskottet hade inte erfarit att den gällande ordningen medfört några ölägenheter för de myndigheter som berörs.

I mofion 1987/88:K429 av Margitta Edgren (fp) begärs en översyn av sekretessreglerna för sjukvården som skall behandla frågan om det är möjligt att mjuka upp sekretessreglerna så atf även en frånskild förälder med umgängesrätt kan få upplysningar om barn som är intaget för vård.

Det kan i sammanhanget anmärkas att utredningen om barnens rätt
behandlar frågor om barns sekretesskydd gentemot vårdnadshavaren i
betänkandet SOU 1987:7. 31

Frågan om sekretess vid hjärttransplantationer fas upp i motion 1987/ 88:K414 av Margareta Gärd och Siri Häggmark (m).

B. Några påpekanden av JO

170.5 ämbetsberäitelse 1987/88 s. 182 f behandlas bl.a. frågan om överlämnande av patientjournaler mellan olika kliniker vid eft sjukhus (se även bl.a. JO 1986/87 s. 198 f.). JO konstaterar att frågan huruvida kliniker vid ett sjukhus är atf anse som självständiga verksamhetsgrenar i sekretesslagens mening - vilken uppfattning JO tidigare uttalat - är föremål för skilda meningar. JO anför aft eft slutligt svar på denna fråga torde endast kunna ges genom lagsfiftning.

Det kan här nämnas atf frågan om huruvida kliniker är självständiga verksamhetsgrenar enligt sekretesslagen diskuterats bl.a. med avseende på remiss av pafient med HIV-smifta. Landstingsförbundet och socialstyrelsen har därvid kommit till skilda ståndpunkter.

I JO:s ämbetsberäitelse 1986/87 s. 159 f. tas frågan upp om rapportering och registrering av läkemedeismissbrukare. JO konstaterar att länsläkarna tidigare - helt rätfsenligt - bedrev en sådan verksamhet. Som ett första försök att ersätta denna verksamhet har socialstyrelsen rekommenderat att def inrättas sk. samrådsgrupper med företrädare för bl.a. apotek, privatpraktiker och socialtjänst. JO framhåller aft ett uppgiftslämnande om en enskild patients läkemedelsförbrukning från vårdansvarig läkare till samrådsgruppen förutsätter aft patienten lämnat sitt samtycke fill detta. Detsamma gäller för att uppgiften skall få föras vidare från samrådsgruppen till läkare och apotekspersonal. Liknande frågor tas upp i JO:s ämbetsberäitelse 1987/88 s. 148 f. Där behandlas sekretessen inom lokala narkofikagrupper i en kommun. Grupperna fungerar som samrådsorgan och är sammansatta av företrädare för skilda myndigheter. JO konstaterar att utbyte inom gruppen av uppgifter om enskilds personliga förhållanden kräver den enskildes samtycke.

C. Vissa kommittéer och utredningar

I socialberedningens betänkande Barns behov och föräldrars rätt (SOU 1986:20) behandlas de sekretessbestämmelser som är aktuella vid socialtjänstens arbete med utsatta familjer (s. 140 f.). Beredningen pekar på de krav sekretessreglerna ställer vid arbete i samarbetsorgan med företrädare för olika myndigheter. Beredningen föreslår dock inte någon ändring i gällande sekretessbestämmelser. Det anförs aft sekretessen i prakfiken inte innebär något hinder för samarbetet utan endast kräver att man från socialtjänstens sida iakttar den gmndläggande respekten för människors självbestämmanderätt och integritet (s. 148). Beredningen berör också frågan om barns integritetsskydd gentemot föräldrarna.

I Översyn av LVU (Ds S 1987:3) föreslår den särskilde utredaren att 71 § socialtjänstlagen ändras så aft skyldigheten aft anmäla och lämna upplysningar utvidgas från att avse myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom fill att gälla myndigheter som i sin verksamhet/dr uppgifter om barn och ungdom samt dem som är anställda vid sådana myndigheter (s. 135 f.).

1988/89: KU14

Bilaga 1

(till yttrandet)

Förslaget skall ses mot bakgrund av avgöranden i regeringsrätten år 1985 1988/89:KU 14 som gäller uppgiftslämnande från Lillhagens sjukhus resp. förvalf ningshälso- Bilaga 1 vården i Göteborgs kommun till socialnämnden. (Avörandena behandlas (till yttrandet) nedan under D.).

Bestämmelserna om hemlighållande av det omhändertagna barnets vistelseort behandlas av utredaren (s. 118) som emellertid inte föreslår någon förändring i nuvarande bestämmelser.

Samma särskilda utredare har i utredningen om det ofödda barnet redovisat betänkandet Skydd för del väntade barnet 1. Åtgärder vid missbruk m.m. under graviditet (SOU 1987:11): I utredningen anförs följande (s. 83).

Vid vissa typer av missbruk - särskilt missbruk av heroin - är särskilda insatser i samband med förlossningen av mycket stor betydelse för att hjälpa barnet. Det är i dessa fall viktigt aft förlossningskliniken i god tid före förlossningen får uppgift om kvinnans förhållanden.

Även sedan barnet är fött är det betydelsefullt att t.ex. barnklinik och social myndighet kan lämna varandra uppgifter om barnets förhållanden så att lämpliga behandlingsinsatser kan sättas in.

Den nuvarande sekretesslagen innebär begränsningar när det gäller myndigheters möjligheter atf ge varandra informafion. Detta gäller inte minst inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Så kan t.ex. en psykiatrisk klinik eller en social myndighet inte lämna ut uppgifter om en kvinnas personliga förhållanden till MVC om inte kvinnan samtycker fill det. Inte heller kan anmälan göras i dessa fall med stöd av 71 § SoL eftersom denna bestämmelse endast tar sikte på födda barn.

I många fall kan sannolikt ett samtycke erhållas eftersom de allra flesta gravida kvinnor - som tidigare sagts - torde vara villiga aft göra en särskild ansträngning för att inte genom missbruk eller livsföring i övrigt utsätta def väntade barnet för risk aft skadas. Frågan är vad som kan göras i sådana fall där kvinnan inte samtycker till atf uppgifter om hennes personliga förhållanden lämnas ut. Problemet torde inte vara helt ovanligt eftersom kvinnor med missbruksproblem ofta är misstänksamma mot myndighetspersoner.

Utredaren föreslår ett tillägg till bestämmelsen om undantag från sekretess i 14 kap. 2 § sekretesslagen för aft uppgifter till skydd för det väntade barnet skall kunna lämnas mellan olika myndigheter och verksamhetsgrenar inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

1983 års läkemedelsutredning behandlar i betänkandet Läkemedel och hälsa (SOU 1987:20) bl.a. sekretessproblem som rör uppgifter i ärenden om godkännande av läkemedel. Utredningen föreslår på denna punkt vissa förändringar i sekretessen. När det gäller tillsynen över bl.a. psykofarmaka-förskrivningen konstaterar utredningen aft de organ som inrättats inom olika landsting som ersättning för länsläkarnas fidigare tillsynsverksamhet på området haft stora svårigheter i sin verksamhet. De härmed sammanhängande sekretessfrågorna berörs dock inte.

Data- och offentlighetskommittén granskar i sitt första delbetänkande Integritetsskyddet i informationssamhället 1. (SOU 1986:24) tillgängligheten av patientuppgifter för olika ADB-register. När def gäller uppgiftslämnande i vårdsyfte och för fillsyn anser kommittén att gällande bestämmelser är tillfredsställande. I sammanhanget kan anmärkas atf frågan om en klinik är en självständig verksamhetsgren eller ej diskuteras av utredningen. Man

3 Riksdagen 1988/89. 4 saml. Nr 14

stannar för uppfattningen aft det i regel är de olika klinikerna som bäst svarar mot begreppet självständig verksamhetsgren (socialstyrelsen anser däremot aft hälso- och sjukvårdsverksamheten på ett sjukhus utgör en självständig verksamhetsgren och inte en klinik, jfr Allmänna råd från socialstyrelsen 1982:4 s. 29).

När det gäller uppgiftslämnande för forskning och statistisk verksamhet anför kommittén atf utlämnandet till flera register förefaller sakna erforderligt förfatfningssföd. Kommittén föreslår därför en lagbestämmelse som med vissa begränsningar medger uppgiftslämnande för forskning eller framställning av statistik.

Förskola-skola-kommittén anför i betänkandet Förskola-skola (SOU 1985:22) aft tolkningen och fillämpningen av sekretesslagen har vållat bekymmer vid samverkan mellan förskola och skola. Tveksamheten om vilken informafion som skall föras över från förskola till skola rörande enskilda barn är stor enligt kommittén (s. 166).

JO ifrågasatte i ett beslut om infe den s.k. generalklausulen borde göras tillämplig även på vårdområdet, när det är fråga om förhållanden som rör barn under 15 år. Beslutet överlämnades till regeringen som i sin fur överlämnade beslutet fill utredningen om barnens rätt. Utredningen avvisar i betänkandet Barnets rätt 3. Om barn i vårdnadsrvister - taterätt för barn m.m. (SOU 1987:7) en lösning som medför att generalklausulen blir tillämplig på uppgifterom barn. Utredningen hänvisar därvid till principerna om frivillighet och samtycke på vårdområdet (s. 145 f.). Mer ingående behandlar utredningen frågor om barns sekretesskydd gentemot vårdnadshavaren (s. 135 f.). Utredningen har remissbehandlafs.

Förslagen om skärpt sekretess i förhållande till vårdnadshavaren har kritiserats av flera remissinstanser. Endast socialstyrelsen och kammarrätten i Jönköping behandlar frågan om sekretess mellan myndigheter och ansluter sig till utredningens ställningstagande.

D. Ett rättsfall

Regeringsrätten har i sitt avgörande RÅ85 2:6 tagit upp frågan om omfattningen av uppgiftsskyldigheten enligt 71 § socialtjänstlagen. Frågan gällde vad som avses med uttrycket "myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom" i paragrafen. En social disfriktsnämnd hade begärt att få del av uppgifter i en kvinnas sjukjournal över psykiatrisk vård hos Lillhagens sjukhus i Göteborgs kommun. Nämnden behövde uppgifterna därför atf kvinnan begärt aft den pågående vården av hennes barn enligt LVU skulle upphöra. Regeringsrätten fann atf det vid sjukhuset infe bedrivs någon verksamhet som berör barn och ungdom. Någon skyldighet att lämna ut uppgifterna förelåg därför infe. Ett likartat fall som gällde uppgiftslämnande från förvaltningshälsovården i Göteborgs kommun avgjordes samtidigt (Ab-29/85).

1988/89:KU14

Bilaga 1

(fill yttrandet)

Avslutande anmärkningar

Frågan om handlingssekrefess mellan skilda myndigheter var före 1980 års sekretesslag med något undantag oreglerad. I viss utsträckning tillämpades

dock 1937 års lag även mellan myndigheter inbördes. Reglerna om offentliga     1988/89:KU14
funktionärers tystnadsplikt gällde i princip även gentemot andra offenfiiga     Bilaga 1
funktionärer.                                                                                  (till yttrandet)

I det nya regelsystemet försvann för sjukvårdens del den särskilda regleringen för uppgifter som lämnats i förtroende till läkare m.fl. Dessa bestämmelser ersattes med enhetlig reglering för alla uppgifter i verksamheten. Genom de nya bestämmelserna togs vidare bort den möjlighet fill intresseavvägning som fidigare funnits inom områdena för såväl sjukvård som socialtjänst.

Den nya sekretesslagen innebär, jämfört med tidigare ordning, aft uppgifter om enskilda kan lämnas från en sjukvårdsmyndighet eller socialtjänstmyndighet fill en annan myndighet i endast mycket begränsad utsträckning.

Diskussionen kring sekretessen inom vårdområdet har också främst rört sekretessen mellan skilda myndigheter resp. skilda verksamhetsgrenar inom en myndighet. I olika sammanhang har man pekat på hinder som möter ett från vård- och skyddssynpunkter berättigat utbyte av uppgifter.

Lagstiftaren har hittills valt att söka bota olägenheter av detta slag genom stadganden om uppgiftsskyldighef, vilka i angivna fall bryter sekretessen. På grund av den tröghet sorh är inbyggd i lagstiftningsarbete kan dock även hinder mot uppgiftslämnande som framstår som stötande komma att finnas kvar under avsevärd tid. Det är heller inte möjligt atf fömfse alla de situafioner på vårdområdet där def kan finnas behov av ett friare uppgiftslämnande mellan olika berörda myndigheter. Som fidigare påtalats av socialutskottet (SoU 1979/80:ly) medför dessutom den generella p//7cr aft lämna uppgifter som följer av de sekretessbrytande stadgandena svårigheter på vårdområdet, där det i många fall krävs en känslig och nyanserad bedömning mot bakgrund av olika vårdsynpunkter.

En annan metod att komma fill rätta med det aktuella problemet förordades av socialutskottet i dess yftrande över förslaget fill sekretesslag (se ovan). En fillämpning av den s.k. generalklausulen - eller av en "förstärkt" variant av klausulen - på vårdområdet skulle medge en viss intresseawägning i särskilt angelägna fall där det framstår som stötande att inte kunna lämna ut en uppgift, t.ex. om konstaterad psykisk sjukdom hos vårdnadshavaren till ett litet barn. Liknande synpunkter har även framförts i senare riksdagsmotioner.

Mot bakgrund av det anförda och med anledning av de från konstitutionsutskottet remitterade mofionerna finns skäl för socialutskottet atf nu inhämta remissyttranden från berörda myndigheter och organisationer rörande deras erfarenheter och synpunkter i fråga om sekretesslagens tillämpning på vårdområdet.

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över motioner och PM om sekretessfrågor inom sjukvård och socialtjänst.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom (JO), justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), kammarrätten i Stockholm, socialstyrelsen, rikspolisstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, psykiatriska nämnden, kriminalvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen (SÖ), Apoteksbolaget AB, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, länsstyrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Malmöhus län, Stockholms kommun, Göteborgs kommun. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SA CO!SR, Svenska läkaresällskapet, förre justitieombudsmannen Tor Sverne, Föreningen barnens rätt i samhället (BRIS), Riksförbundet föräldraföreningen mot narkotika. Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH), Samarbetsgruppen KALV.

Yttranden har också kommit in från Synskadades riksförbund (SRF) och Verdandi.

Riksåklagaren har bilagf yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheterna i Stockholms och Malmö åklagardisfrikt samt överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna i Västerås och Jönköping.

Kammarrätten i Stockholm har bilagf rättens dom den 29 januari 1982, mål nr 6448-1981.

RikspoHsstyrelsen har bilagf yttranden från polismyndigheterna i Falun, Karlshamn och Lycksele.

Psykiatriska nämnden har bilagf dels nämndens yftrande över departementspromemorian (Ds Ju 1981:17) Sekretesskydd och informationsbehov, dels nämndens skrivelse till konsfifufionsutskottet den 9 november 1982.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bilagf yttranden från Malmö socialnämnd och socialförvaltningen i Lund.

Landsorganisafionen i Sverige (LO) har bilagf yttrande från Svenska kommunalarbetareförbundet.

Centralorganisationen SACO/SR har bilagf yttranden från Sveriges psykologförbund och Sveriges Tandläkarförbund samt återgett synpunkter från Sveriges Farmacevtförbund, Sveriges Läkarförbund och Sveriges psykolog-förbund.

Allmänna synpunkter

Ett stort antal av remissinstanserna förordar en översyn av sekretessreglerna på vårdområdet för att underlätta visst informationsutbyte mellan myndigheter. Till denna grupp hör JO, RÅ, socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, psykiatriska nämnden, rikspolisstyrelsen. Landstingsförbundet, socialenheten vid länsstyrelsen i Stockholms läri.

LO, Svenska läkaresällskapet. Riksförbundet föräldraföreningen mot narkotika och förre JO Tor Sverne.

Även kammarrätten i Stockholm är positiv till en samlad översyn men förklarar sig inte vara helt övertygad om att skälen för en reform tar över.

Vidare anser Apoteksbolaget AB, Synskadades Riksförbund (SRF) och Föreningen barnens rått i samhället (BRIS) aft sekretesslagen bör modifieras på några punkter.

JK är negativ fill en allmän översyn av ifrågavarande sekretessregler. Inte heller SÖ och SACO/SR anser behov föreligga av ändring i sekretesslagen i de delar som tas upp i motionerna.

Samarbetsgruppen KALV och Verdandi motsätter sig kraftigt ändringar i sekretesslagen som syftar till atf underlätta informationsutbytet på vårdområdet. I stället förordar föreningarna en skärpt sekretess på området.

Sekretess mellan myndigheter

Remissinstanser som förordar större möjligheter till informationsutbyte

JO förordar en sådan ändring av den s.k. generalklausulen (14 kap. 3 § SekrL) atf en möjlighet till uppgiftslämnande mellan socialtjänst och sjukvård öppnas, när uppgiftslämnandet framstår som oundgängligen nödvändigt med hänsyn till den enskildes behov av omsorg. JO fillägger att det infe finns skäl att därutöver utvidga tillämpningsområdet för generalklausulen.

JO hänvisar bl.a. till de svårigheter som påtalats av utredningen om def ofödda barnet i fråga om eft nödvändigt samarbete mellan myndigheter. Men även i andra situationer än den av utredningen nämnda kan behovet av en samverkan mellan myndigheter framstå som så stort att ett uppgiftslämnande bör kunna komma i fråga även om samtycke till detta inte kan nås, anför JO. Många av de missbrukare, som i dag tillfälligt bereds psykiatrisk eller somatisk vård på sjukhus, har stort behov av socialtjänstens insatser efter utskrivning från sjukhuset. Kan den enskildes samtycke inte nås saknar i dag sjukvården möjligheter att förbereda en utskrivning i samråd med socialtjänsten. Det framstår enhgt JO:s mening som mindre välbetänkt att två myndigheter, som har ett gemensamt ansvar för en grupp hjälpbehövande människor, till följd av sekretessreglernas utformning infe skall kunna samverka i omsorgerna om den enskilde. På motsvarande sätt kan det för socialtjänsten vara angeläget att fill skydd och hjälp för den enskilde kunna informera sjukvården. Det kan t.ex. gälla en pafient inom den psykiatriska vården, som enligt hemtjänstpersonalens bedömning fillfälligt behöver medicinska omsorger i det egna boendet.

Uppmärksammas bör även den samverkan i vårdgrupper mellan socialtjänst och sjukvård som förekommer inom äldreomsorgen i många kommu-

1988/89: KU 14

Bilaga 2

(till yttrandet)

ner. I ett sådant arbetslag för uppsökande verksamhet kan det många gånger vara nödvändigt aft utbyta uppgifter om enskilda vårdfägare utan att deras samtycke dessförinnan kan inhämtas.

Socialtjänsten och sjukvården är från integritefssynpunkt särskilt känsliga områden. En förtroendefull samverkan mellan myndigheten och den enskilde fömtsätter en sträng sekretess. Def bör emellertid även med beaktande härav finnas utrymme för en samverkan mellan socialtjänsten och sjukvården, vars verksamhetsområden så nära griper in i varandra. Även utan den enskildes samtycke bör därför uppgifter kunna lämnas mellan dessa vårdområden, när ett sådant uppgiftslämnande framstår som oundgängligen nödvändigt. Motsvarande bör gälla särskilda verksamhetsgrenar inom dessa vårdområden.

RA konstaterar aft sekretessen inom sjukvården är med nu gällande regler mycket sträng. De överväganden som ligger bakom detta ståndpunktstagande finns def anledning aft fortfarande godta. En viss mildring av bestämmelserna genomfördes dock den 1 januari 1983. Det kan, enligt RÅ, emellertid fortfarande finnas skäl att ifrågasätta om reglerna på området (14:2 femte stycket sekretesslagen) i alla situationer tillgodoser olika intressen på ett rimligt och rikfigt sätt.

I fall då misstankar uppkommer om t.ex. sådan allvarlig brottslighet som grov misshandel och försök fill mord eller dråp är resultatet av brottsutredningen ofta beroende av att bevisning kan införskaffas så snabbt som möjligt. Detta gäller i särskilt hög grad uppgifter om arten och omfattningen av uppkomna kroppsskador. I vissa fall kan de restriktiva sekretessreglerna inom sjukvården här utgöra eft hinder, anförs def. RÅ pekar därvid på fall, redovisade från Stockholm och Malmö, där hinder ansetts föreligga för utlämnande av uppgifter då för våld utsatta personer kommit in till sjukhus så svårt skadade att de infe kunnat lämna sitt samtycke fill utlämnandet. Aft det skall föreligga hinder mot att lämna ut uppgifter i sådana situationer ter sig. enligt RÅ, som ytterst svårförståeligt.

I förarbetena till 1983 års ändring i SekrL, som innebar en viss uppmjukning av sekretessen, diskuterades alternativ som medgav större möjligheter till uppgiftslämnande fill polis- eller åklagarmyndighet. RÅ pekar på dessa alternativ och anför att en lösning som också kan diskuteras är aft göra generalklausulen i 14 kap. 3 § SekrL eller en "förstärkt" variant av denna tillämplig på området. Direkt stötande resultat skulle då, enligt RÅ, kunna undvikas. RÅ hänvisar också till att för narkotikabrott misstänkta m.fl. kan förklara besvärande penninginnehav med att socialbidrag utgått. En sådan uppgift kan inte kontrolleras med dé sociala myndigheterna.

Socialstyrelsen anser aft det finns fullgoda skäl att se över aktuella delar av sekretessbestämmelserna. Styrelsen anför att def är angeläget att en sådan översyn sker snabbt. I lagstiftningen för de olika vårdområdena har angivits samhällets mål och syften inom dessa områden. Verket framhåller att de principer som där redovisas infe alltid överensstämmer med sekretesslagens regler. Sekretesslagens ställning av speciallag har inneburit att tolkningen av den lagens bestämmelser haft företräde framför de principer samhället slagit fast för de olika vårdområdena. Som exempel kan nämnas möjligheterna fill

1988/89:KU14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

samverkan mellan olika vårdgivare, behandling i team där teammedlemmarna representerar enligt sekretesslagen skilda verksamhetsområden och utlämnande av uppgifter till medpafienter, när en pafient deltar i grupptera-pi. De sekretessproblem som uppkommit har inte sällan fått lösas genom en extensiv tolkning av 1 kap. 5 § sekretesslagen, något som är principiellt betänkligt. En rimligare lösning är att sekretesslagen underordnas de mål och syften som angivits i vårdlagarna.

Styrelsen pekar på aft en enskild som kommer i kontakt med ett vårdområde inte sällan har behov av insatser också från andra vårdområden. En missbrukare kan behöva stöd från såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård, en psykiskt sjuk är ofta starkt beroende av aktivt stöd från socialtjänsten för atf en rehabilitering i öppen vårdform skall lyckas, en psykiskt utvecklingsstörd förutsätts kunna repliera på samhällets socialtjänst och hälso- och sjukvård (2 § jämfört med 1 § första stycket nya omsorgslagen) osv. Denna samverkan mellan vårdområden är ofta en förutsättning för eft lyckat resultat. En helhetssyn på människan och hennes problem, svårigheter och möjligheter kräver en samordning av flera vårdområdens resurser.

Gränserna för dagens vårdområden - och därmed också områdesgränser enligt sekretesslagen - är i flera fall historiskt betingade och inte alltid direkt relaterade till den enskildes behov av insatser. Dessa en gång klara gränser håller på att suddas ut. Psykiatrisk vård innebär ofta behov av kurafiva, sociala och andra insatser som inte är av renodlad medicinsk art. Inom socialtjänsten insätts individinriktade insatser av läkare, sjuksköterskor, psykoferapeuter m.fl. som till sin karaktär är att hänföra fill hälso- och sjukvården, t.ex. verksamheten vid behandlingshem och av socialtjänsten drivna alkoholpolikliniker. Vid införandet av nya omsorgslagen förutsattes att den lagen skulle ge särskilda omsorger utöver vad samhället i övrigt hade aft lämna den enskilde. 1 regeringens proposition (1987/88:176) Äldreomsorgen inför 90-talet talas om behovet av en utökad samordning av samhällets insatser för äldre och mellan kommuner och landsfing.

Detta innebär bl.a. att sekretesslagens gränser mellan olika verksamhetsområden såväl inom som utom samma myndighet i prakfiken blir allt svårare aft upprätthålla. Även andra utvecklingstendenser ger sådana effekter. I samband med kommundelsnämnder inom t.ex. socialtjänsten kan följden bli att samma personer kommer att vara verksamma inom flera sekretessområden samtidigt.

Verket pekar även på några situationer där det, enligt verket, råder bristande överensstämmelse mellan bestämmelserna på området.

Vad gäller frågan om skilda verksamhetsområden (1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen) vidhåller socialstyrelsen sin tidigare redovisade uppfattning. Det kan i och för sig diskuteras om olika delar av ett landstings sjukvårdande verksamhet skall ses som skilda verksamhetsområden i sekretesslagens mening. Styrelsen har i annat sammanhang internt gjort en genomgång av konsekvenser av att använda klinikbegreppet som grund för verksamhetsområde enligt sekretesslagen. Därvid framkom atf def var mindre lämpligt att använda eft begrepp som inte längre finns kvar i hälso- och sjukvårdslagen och vars innebörd inom hälso- och sjukvården infe är formellt reglerat. Vidare framkom aft klinikbegreppet har så vitt skilda betydelser hos olika

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

sjukvårdshuvudmän och inom olika delar av den sjukvårdande verksamheten att begreppet av praktiska skäl infe bör användas i detta sammanhang.

Styrelsen framhåller att utlämnande av uppgifter mellan myndigheter utgör en komplicerad och svårbemästrad fråga. Utöver vad som fidigare anförts framhåller socialstyrelsen den omfattande kritik som framförts från vårdområdena beträffande utlämnandebestämmelsernas svåröverskådlighet. Dessa bestämmelser finns förutom i sekretesslagen i de mest skiftande författningar alltifrån regeringsformen till av regeringen utfärdade förordningar. Det är i praktiken omöjligt att kräva att personal som infe har juridisk utbildning skall känna till alla dessa bestämmelser.

Kriminalvårdsstyrelsen anser aft någon form av generalklausul är angelägen även på socialtjänst- och sjukvårdsområdet. Denna generalklausul bör följas av utförliga motivuttalanden avseende tillämpningen.

Kriminalvården konfronteras med sjukvårds- och socialfjänsfsekretess i samband med de utredande, kontrollerande och vårdande uppgifter som åvilar dess myndigheter beträffande broftsmissfänkta och dömda personer. I vissa sammanhang skall kriminalvården också tillämpa sjukvårdssekretess.

Nuvarande sekretesslag har, enligt verket, på olika sätt försvårat dessa uppgifter. Problemets omfattning beror på att kriminalvårdens klienter i långt högre grad än genomsniftsmedborgaren samtidigt är aktuella hos flera vårdorgan och atf samverkan mellan dessa organ är en förutsättning för ett meningsfullt rehabiliteringsarbete. Samfidigt är en del klienter - i vart fall till en början - misstänksamma, kanske t.o.m. myndighetsfienfliga och ovilliga aft bryta sekretessen.

En särskild komplikation har HIV/AIDS medfört. I genomsnitt ca 30 % av kriminalvårdens totala klientantal är narkotika- och biandmissbrukare. De företer ett uttalat riskbeteende och bör bli föremål för intensiv och enhetlig påverkan att ta emot behandling. De senaste årens satsningar på samverkan socialtjänst-kriminalvård har inneburit klara framsteg mot eft gemensamt förhållningssätt och effektivare handläggning. En strikt tillämpning av sekretesslagen motverkar dock dessa strävanden i individuella ärenden. Den nya straffbestämmelsen för eget bruk av narkotika kan innebära ytterligare komplikationer.

I fråga om "kontrollfunktionen" anför kriminalvårdsverket att de ur sekrefessynpunkt problematiska fallen återfinns bland dem som dömts fill "vanlig" skyddsfillsyn med föreskrift om vård eller behandling eller som av övervakningsnämnden ålagts sådan föreskrift under verkställighet av skyddstillsyn eller under villkorlig frigivning. Sådan föreskrift förutsätter inte formellt klientens medgivande. Denne är ofta motiverad vissa perioder men föreskriften avser att göra def besvärligare aft "tappa taget". Speciellt i övervakningsnämndsfallen föreligger en "misskötsamhet", d.v.s. klientens missbruk eller annat icke önskvärt beteende innebär en klar risk för återfall i brott och erbjudanden om stöd och behandling har infe givit något resultat.

Utan möjlighet till uppföljning är en behandlingsföreskriff emellerfid meningslös. Sekretessreglerna för exempelvis alkoholpolikliniker, psykiatriska öppenvårdsmotfagningar och narkomanvårdsbaser medger infe information utan klientens medgivande och motverkar därför de vårdambitio-

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

ner som båda myndigheterna egentligen är eniga om. De frivårdsdistrikt som har tillgång till konsultläkare klarar uppföljningen bättre, men uppgifterna kan då stanna hos denne läkare och inte vidarebefordras till skyddskonsulenten. En dom eller ett övervakningsnämndsbeslut borde enligt kriminalvårdsstyrelsens mening bryta sekretessen.

Kriminalvårdens omvårdnadsfunkfion förutsätter i hög grad goda kommunikationer med bl.a. socialtjänst och sjukvård. Med socialtjänsten fungerar det i allmänhet bra utan alltför mycket formaliteter. Klientens medgivande föreligger ofta muntligt - något annat vore tungrott och krävs infe heller. Komplikationer inträffar emellertid i allt fler fall, speciellt när det gäller de tunga missbruksfallen, där klienten är negativ till att myndigheterna samarbetar. En missbrukare anser inte sällan aft allt som försvårar fortsatt missbruk är "men". Kriminalvårdens sekretess medger visserligen aft uppgifter lämnas ut då det behövs för att arbetet skall kunna fullgöras - men motparten från socialtjänsten eller sjukvården får inte medverka. Detta kan leda till orimliga situationer som t.ex. att en intagen läggs in på sjukhus för akut vård men atf anstalten nekas uppgift om diagnosen då han återkommer. Samarbetet försvåras även av aft sekretessbestämmelserna tolkas olika från handläggare fill handläggare hos de olika myndigheterna.

HIV-smittan har aktualiserat en ytterligare komplikation. I dessa frågor, liksom i andra uppgifter som härrör från sjukvården gäller hälso- och sjukvårdssekretessen. Detta har klarlagts genom prop. 1986/87:2 med förslag till bl.a. vissa ändringar i sekretessreglerna för effekfivare insatser mot spridning av LAV/HTLV III. Sådana uppgifter kan alltså infe lämnas ut mot klientens vilja till utomstående myndighet.

Uppgifter från sjukvårdspersonalen fill styresmannen vid samma anstalt kan lämnas enligt 37 § KvaL. Däremot finns inget klart lagstöd för aft uppgifter lämnas från sjukvården på en anstalt till andra kriminalvårdsenheters sjukvårdspersonal. 1 kap 3 § SekrL har beträffande sjukhuskliniker tolkats olika av t.ex. Landstingsförbundet å ena och socialstyrelsen å andra sidan. För kriminalvårdens integrerade behandlingsarbete är def, framhåller styrelsen, vikfigt atf lagreglerna utformas så aft det i eft enskilt fall kan lämnas uppgifter om en klient mellan olika kriminalvårdsmyndigheter.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anser aft de remitterade mofionerna bör aktualisera en översyn av sekretesslagstiftningen. Enligt nämnden bör en sådan utredning också ta upp andra frågor än dem som berörts i motionerna och den PM som utarbetats inom utskottets kansli. Direktiven bör sålunda vara relativt vida, så att frågor som aktualiseras under utredningens gång kan behandlas.

Med hänsyn till den mångfasetferade verksamheten och den dynamiska utvecklingen inom området i både medicinskt och organisatoriskt hänseende bör def därvid övervägas, om inte sekretessbestämmelserna för hälso- och sjukvården och kanske även socialtjänsten bör samlas i en särskild lag. Det skulle enligt nämndens mening kunna underlätta den praktiska handläggningen vid institutioner av olika slag av dessa ofta komplicerade och känsliga frågor.

1988/89: KU 14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

Psykiatriska nämnden finner en översyn av sekretessreglerna inom hälso- 1988/89:KU14. och sjukvården och av den enskildes integritetsskydd i de olika vårdlagarna Bilaga 2 påkallad. Nämnden anför atf def ofta krävs ett intensivt samspel mellan (till yttrandet) skilda myndigheters insatser för att de enskilda myndigheternas åtgärder var för sig skall ge önskat resultat. Bestämmelser om sekretess kan ibland hindra eller försvåra nödvändigt informationsutbyte i sådana fall. I ett antal av nämndens ärenden har framkommit uppgifter om aft sekretess mellan myndigheter vållat problem för planering och genomförande av vården, t.ex. vid förberedelsen av en .försöksutskrivning.

Rikspolisstyrelsen delar motionärernas önskemål om en översyn av lagstiftningen på området och anser aft det är angeläget atf den skyndsamt kommer till stånd. Enligt rikspolisstyrelsens uppfattning utgör sekretesslagen fortfarande i viss utsträckning ett hinder mot ett gott informationsutbyte mellan myndigheter. Enligt vad som kommit fill styrelsens kännedom tolkas bl.a. sjukvårdssekrefessen olika i landet - t.o.m. inom samma sjukvårdsinrättning.

Landstingsförbundet {styrelsen) ser med stor tillfredsställelse på att socialutskottet nu synes berett att ta eft samlat grepp på sekretessfrågorna inom vården. Förbundet anser aft mofionerna bör föranleda att en särskild utredning tillsätts för ändamålet. Det understryks därvid särskilt att det i direktiven till en sådan utredning bör ingå aft överväga om bestämmelserna i sekretesslagen och en del andra författningar om hälso- och sjukvårds- och socialtjänstsekretessen kan samlas i en gemensam fristående lag som ger den överskådlighet och praktiska hanterbarhet som i så hög grad är önskvärd men som inte kan anses vara för handen i nu gällande lagstiftningskomplex. En sådan utredning bör också vara oförhindrad att ta sig an även andra frågor inom hälso- och sjukvårdssekrefessen än dem som behandlas i de aktuella motionerna och utskoftskansliets PM, t.ex. sekretessfrågor vid överlåtelse av driftansvar för primärvård från landsting till kommun med stöd av lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område samt andra därmed nära sammanhängande frågor som föranleds av "privatisering" av primärvård, kommunalisering av omsorger om psykiskt utveck-hngsstörda med stöd av 12 § omsorgslagen m.m.

Länsstyrelsen i Stockholms län (socialenheten) anser, i likhet med vad som redovisas bl.a. i vissa motioner, att skäl föreligger atf den s.k. generalklausulen får utvidgad tillämpning fill att gälla hela vårdområdet.

Länsstyrelsens erfarenhet av tillämpningen av sekretesslagen med dess nuvarande utformning är atf sekretesskyddet för den enskilde har fått en så framskjuten betydelse atf ett angeläget samarbete mellan vårdande myndigheter fill gagn för den enskilde ibland försvåras på ett oacceptabelt sätt.

Den nuvarande ordalydelsen i generalklausulen, första stycket, skulle i och för sig kunna bibehållas under förutsättning att en tydlig markering görs i lagens förarbeten atf en särskilt restriktiv tillämpning av densamma skall gälla inom vårdområdet. Genom en sådan förändring i sekretesslagstiftningen skulle de flesta av de problem som framförts från olika håll lösas. Någon större risk för allvarliga men för den enskilde behöver infe befaras eftersom

de myndigheter som skulle få utbyta uppgifter med varandra är skyldiga att iaktta den starka sekretess som reglerar deras områden. Eftersom ett användande av generalklausulen föreslås få ske mycket återhållsamt skulle, självfallet ömtåliga uppgifter som enskild lämnat till tjänsteman i förtroende inte kunna utlämnas med stöd av den.

Enligt länsstyrelsen är den föreslagna utvidgningen av generalklausulens fillämpningsområde faktiskt en förutsättning för ett effektivt samarbete mellan myndigheterna som ytterst syftar till en adekvat vård av den enskilde. I detta ligger också ett samhälleligt intresse i en tid med alltför begränsade ekonomiska resurser på många håll inom vårdområdet.

I lagens förarbeten skulle också kunna markeras att myndigheterna i första hand skall försöka inhämta den enskildes samtycke men att om detta inte är möjligt eller är förenat med stora praktiska svårigheter en intresseawägning får göras i enlighet med generalklausulen. Länsstyrelsen understryker aft det i vissa lägen, särskilt när det gäller socialt gravt handikappade människor, infe alltid är möjligt eller praktiskt genomförbart att få erforderligt samtycke.

Länsstyrelsen vill också påpeka atf nuvarande sekretesslagstiftning, då det gäller begränsningen i möjligheterna atf utan enskilds medgivande utbyta sékretessbelägd information mellan myndigheter på vårdområdet, inte tycks ha fått full genomslagskraft hos de tillämpande myndigheterna. Den föreslagna ändringen skulle således även innebära en anpassning till den verklighet som råder på sina håll i dag.

LO instämmer och hänvisar till de synpunkter som inhämtats från Svenska Kommunalarbetareförbundet. Förbundet finner def motiverat atf se över lagstiftningen och något begränsa den strikta sekretessen mellan myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet.

Förbundet anser aft sekretesslagens utformning i och för sig är i huvudsak fillfredsställande. Från förbundets sida pekas dock på sjukvårds- och socialtjänstpersonalens legitima intresse av atf få del av sådan information om patienter/klienter som den behöver för att kunna skydda sig mot exempelvis våld och smitta. Tillgång fill sådana uppgifter från eft annat förvaltningsområde är samtidigt ofta en förutsättning för att man inom sjukvården eller hemtjänsten skall kunna besluta om hjälp- och behandlingsinsatser som svarar mot den enskilde vårdtagarens behov.

Svenska läkaresällskapet anför atf en detaljreglering inte torde vara möjlig av alla de undantag från grundregeln om sekretess som kan komma i fråga. Sällskapet föreslår i stället att tillämpningen av generalklausulen utvidgas till aft även omfatta dessa områden. Nämnda klausul kan kompletteras med uttryckliga undantag på områden, där sekretessen bör vara särskilt känslig. Under förutsättning atf intresseavvägningen sker med den enskilda patientens bästa som mål kan man härigenom uppnå flexibilitet och nyansering i grundregelns tillämpning i de många olika situationer rörande tystnadsplikt och utlämnande av allmänna handlingar som dagligen inträffar i praktiskt arbete.

En principiellt viktig åtskillnad bör, enligt sällskapet, gälla mellan uppgifter som används för övervakning och kontroll av den enskilde

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

individen resp. individbaserade uppgifter vilka - såsom i forskningsregistren 1988/89:KU14

- endast används för atf länka uppgifter mellan olika fillfällen och olika Bilaga 2

Riksförbundet föräldraföreningen mot narkotika anser att en kommitté/ utredare bör tillsättas med uppgift att göra en grundlig översyn av sekretesslagen. Därvid bör också utbildningen i dessa frågor belysas.

Riksförbundets bestämda erfarenhet är att sekretessen inom socialtjänsten oftast är så hård, eller "bokstavligen" tolkad, atf följande negativa effekter uppstår:

1. Samverkan mellan olika myndigheter spolieras. Missbrukare är infe sällan manipulafiva i syfte att förringa sitt missbruk och därmed hålla aktiva insatser ifrån sig och fill och med för aft spela ut anhöriga och/eller olika myndigheter mot varandra om dessa infe har möjlighet aft samarbeta. Det finns många exempel där missbrukare haft kontakt med flera olika behandlare vilka inte haft vetskap om varandras åtgärder eller insatser gentemot samme missbrukare. Av erfarenhet vet vi att i många fall är def endast eft samlat grepp från t.ex. skola, sjukvård, socialtjänst, kriminalvård osv. som kan utgöra det motfryck som erfordras för att bryta en destruktiv missbruksufveckling.

2. Enskilda tjänstemän är oftast osäkra hur de får/kan agera och avstår därför hellre från att göra något än att riskera aft göra fel och därmed bli prickade för sekretessbrott. I praktiken har detta inneburit atf eft missbruk som upptäcks i sin linda och som med stor sannolikhet kunnat hejdats med enkla och ringa insatser om bara någon slagit larm, i stället fått accelerera tills missbruket blivit så omfattande att man tvingats till åtgärder av en helt annan dignitet.

3. Ovanstående två punkter visar på def tredje dilemmat. Det är en risk att klientens situation inte blir allsidigt belyst och kompetent analyserad och aft han därmed inte heller erhåller rätt stöd om def råder vattentäta skott överallt.

4. Anhörigas roll i behandlingsarbetet uppmärksammas i allt högre grad. Dessvärre anser sig många kommuners socialtjänst förhindrade att involvera anhöriga och närstående i def sociala nätverket på grund av nuvarande sekretessregler. Det innebär att man avsäger sig en mycket vikfig resurs, som om den mobiliseras kan utgöra ett stöd och uppbackning för missbrukare i dennes kamp. "På köpet" skulle en sådan mobilisering avsevärt öka förutsättningarna för en varakfig rehabilitering.

Förre JO Tor Sverne ifrågasätter om tiden nu inte är mogen atf göra bestämmelsen i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen (generalklausulen)

tillämplig på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens område.

Han tror inte - med tanke på alla de undantag från sekretessen som redan finns - att en sådan ändring av sekretessreglerna skulle försämra förtroendet för de nämnda vårdområdena. Bestämmelsen ger ju tjänstemännen möjlighet att neka utlämnande av uppgifter, när detta strider mot de etiska principerna, men öppnar möjlighet atf lämna ut uppgifter när intresset av samarbete med annan myndighet väger tyngre. Om bestämmelsen i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen skulle göras generellt fillämplig skulle def dock vara värdefullt om socialstyrelsen samtidigt med aft bestämmelsen ändras ger ut allmänna råd rörande vilka samarbefssifuafioner som föranlett ändringen och vilka restriktioner som bör iakttas i sammanhanget.

Som f.d. JO har han under lång tid märkt aft sekretessreglerna skapar svårigheter i samarbetet mellan hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens organ, på ena sidan, och andra samhällsorgan, på den andra sidan. Liknande svårigheter föreligger också i samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Anledningen till att hälso- och sjukvården och socialtjänsten har större svårigheter att samarbeta med andra myndigheter är att 14 kap. 3 § sekretesslagen (generalklausulen) infe är tillämplig på dessa områden. Företrädare för dessa områden kan alltså inte lämna ut eljest sekretessbelagda uppgifter till annan myndighet, även om de skulle finna det uppenbart att intresset av aft uppgiften lämnas borde ha företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.

Remissinstanser som är negativa titt lättnader i sekretessen

JK delar den av utredningen om barnens rätt redovisade uppfattningen att den s.k. generalklausulen infe bör införas för vårdområdet. JK:s tro är aft en sådan förändring skulle göra stor skada genom den osäkerhet den skulle skapa hos enskilda människor och aft detta inte skulle uppvägas av den nytta som regeln skulle föra med sig i enskilda fall.

Frågor om sekretess mellan myndigheter (mofionerna 1986/87:K402, K408, K414, K427 och K434) aktualiserar den motsättning som kan finnas mellan skyddet för den enskildes personliga förhållanden och def allmännas intresse av atf för olika syften och ändamål få kännedom om enskildas förhållanden. Den gränsdragning som med sekretesslagen gjorts mellan dessa intressen kan inte vara något för alltid bestående. Tider och förhållanden kan ändras så aft exempelvis den enskildes intresse av skydd för integriteten i vissa fall bör få stå tillbaka för samhällets behov av atf få tillgång fill personuppgifter. Det kan måhända fe sig stötande, som anförs i motionen K408, att sekretesskyddet skall gälla till "förmån" för en läkemedelsmissbrukare eller att en läkare, som påpekas i motionen K414, inte på eget initiativ får lämna information till försäkringskassan vid prövning av om socialförsäkringsförmån skall utgå. Det är emellerfid knappast tillrådligt atf - med utgångspunkt från atf intresseawägningen i enskilda typsifuafioner kan fe sig tveksam - nu genomföra en allmän översyn av sekretesslagens regler om sekretess mellan myndigheter. Åtminstone för närvarande synes det vara lämpligare att behandla varje enskilt område för sig i den mån problem visar sig i den praktiska tillämpningen.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

JK påpekar dock atf hans erfarenhet av tillämpningsfrågor rörande bestämmelser om sekretessen på vårdområdet är över huvud taget ganska ringa.

SÖ anser atf det för skolans del inte föreligger ett så stort behov av uppgifter från sjukvårdens och socialtjänstens sekretessområden atf 14 kap. 3 § sekretesslagen bör göras tillämplig på dessa områden eller att någon annan åtgärd med liknande effekt bör införas. De möjligheter som sekretesslagen ger i dag för att tillgodose skolans behov av information är enligt SÖ:s mening fillräckliga.

Det har omvittnats att lärare i grundskolans första årskurs haft vissa svårigheter att få uppgifter om barn från förskolan inför skolstarten. I många fall har dessa svårigheter dock, just som motionärerna anfört, berott på atf tjänstemännen inte tolkat sekretesslagen på eft riktigt sätt. De problem om överföring av uppgifter som kan finnas, bör dock, som angavs ovan, lösas på samförståndets väg, i enlighet med lagens anda. Det har visat sig att detta i de allra flesta fall är möjligt. Det skall heller inte glömmas att den lågstadielärare, som övertar barnen från barnomsorgen, har möjlighet aft själv ha direkt kontakt med föräldrarna.

Inte heller SACO/SR vill tillstyrka mofionerna. SACO/SR hänvisar till aft de tidigare har framfört uppfattningen att man i görligaste mån bör undvika att ta enskilda situationer eller uppfattade missförhållanden fill intäkt för tillskapande av en särskild sekretessregel. Def är ofta mycket lätt aft argumentera för lättnader i sekretessen i ett enstaka fall, men genom eft lapptäcke av svåröverskådliga undantag åstadkommes eft i sin helhet uttunnat sekretesskydd som kanske infe alls avsetts.

För hälso- och sjukvårdens del är det också så att krifik rörande sekretessen oftast går ut på att sekretesskyddet för den enskilde totalt sett.är för svagt.

Samarbetsgruppen KALV och Verdandi motsätter sig kraftigt en generalklausul inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. I stället bör man överväga skärpningar i lagsfiftningen av sekretessen.

Höga krav på sekretess och respekt för människors integritet är alldeles nödvändiga om samhällets socialtjänst och hälso- och sjukvård skall kunna fungera, anförs det. Om de nuvarande reglerna luckras upp, bidrar det säkeriigen fill att det i allt större omfattning uppstår privata vårdalfernativ, som människor med stora ekonomiska och andra resurser kan vända sig till för att få hjälp under största diskretion. För dessa privata vårdalfernativ är givetvis en strikt sekretess helt självklar. För utslagna människor och människor utan tillräckliga resurser finns enbart den samhällsdrivna vården aft vända sig till - en vård som allt oftare står för förtryck och där respekten för den enskildes integritet är genombruten. En uppluckring av sekretessreglerna blir då ännu ett steg på vägen mot att få en klasskiktad lagstiftning präglad av rättsosäkerhet på vårdområdet. Den reviderade LVM är här hittills det värsta exemplet på denna utveckling. Den kan komma att vålla missbruksvården oerhörda skador i decennier framåt.

Det kan finnas situafioner då det nuvarande systemet kan verka onödigt

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

stelbent. Sekretesslagen får emellertid infe ändras i en riktning som kan försämra integrifefsskyddet annat än när det föreligger synneriiga skäl. Varje förändring av regelsystemet som kan få sådana verkningar måste ovillkorligen föregås av ett omsorgsfullt utredningsarbete och under full insyn inte minst av dem som representerar de närmast berörda.

Remissinstanser som utan att föreslå en generell lättnad i vårdsekretessen förordar utredning

Kammarrätten i Stockholm ställer sig positiv fill atf en samlad utredning i frågan kommer fill stånd.

Problem med tillämpningen av sekretesslagen inom vårdområdet uppkommer enligt kammarrättens erfarenhet framför allt i fall där det föreligger missförhållanden, som gör förebyggande åtgärder från vårdmyndigheternas sida påkallade men där legala förutsättningar inte föreligger för att agera utan atf den enskilde samtycker. Inom socialtjänsten gäller detta främst beträffande verksamhet som syftar till att skydda barn och ungdom eller fill att motverka missbruk av beroendeframkallande medel. På hälso- och sjukvårdens område ger sig svårigheter särskilt till känna vid olika fall av missbruk. Som påtalats i flera av de remitterade mofionerna medför sekretesslagstiftningen i sådana situafioner inte sällan olägenheter för myndigheterna när de skall på eft effektivt sätt fullgöra sina uppgifter.

Enligt klara uttalanden (prop. 1979/80:2 s. 83) i förarbetena till sekretesslagen skall begreppet "men" tolkas med utgångspunkt från den enskildes egna värderingar och önskemål. Eftersom innebörden av menbegreppet i det särskilda fallet infe skall läggas fast med utgångspunkt från en objektiv nyttighetsprincip, går det inte aft i sådana situafioner lämna ut uppgifterna utan vidare. En förutsättning för att de avsedda åtgärderna skall kunna genomföras blir då att den enskilde lämnar sitt medgivande - uttryckligt eller tyst - till nödvändiga kontakter med andra myndigheter inom vårdområdet. Erfarenhetsmässigt är det många gånger svårt att i sådana fall få det medgivande som behövs, då den enskilde ofta torde uppleva det som menligt atf uppgifter om honom lämnas ut även om utlämnandet sker i ett vällovligt syfte. Angelägna åtgärder kan därmed försvåras eller t.o.m. förhindras. Def skulle för sådana fall vara av värde om sekretessen mellan myndigheter lättades, i första hand då mellan myndigheter inom vårdområdet. En tänkbar lösning är atf fa bort undantaget i 14 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen beträffande tillämpningen av generalklausulen inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. En så genomgripande ändring av det aktuella sekretess-skyddet synes emellertid i alltför hög grad strida mot de värderingar som ligger till grund för lagsfiftning och etik på dessa områden. Det är inte ens säkert aft det skulle vara möjligt att finna en lagteknisk lösning som begränsar undantaget från generalklausulen till sådana fall där detta verkligen kan anses befogat. Som framgår av den remitterade promemorian har utredningen om barnens rätt awisat förslag från JO om att undantagsreglerna i 14 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen för hälso- och sjukvård samt socialtjänst skulle avskaffas i fråga om uppgifter rörande barn och ungdom under 15 år.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

En annan väg skulle vara att, i anslutning fill 14 kap. 1 § sekretesslagen, utvidga uppgiftsskyldigheten för berörda myndigheter. En sådan ordning framstår emellertid som alltför trubbig och långtgående, eftersom vad som eftersträvas i första hand är att skapa en möjlighet att utväxla informafion och inte att införa en skyldighet att göra detta.

En tänkbar väg kan vara att i den aktuella vårdlagstiftningen införa uttryckliga bestämmelser om en rätt för berörda vårdinsfanser att - under noggrannt angivna förutsättningar - utan den enskildes samtycke i förebyggande syfte ingripa i form av kontakter med andra myndigheter och instanser. Bestämmelser av denna art kan i så fall fas in i socialtjänstlagsfift-ningen och läkemedelslagstiftningen. Därmed skulle öppnas en möjlighet för myndigheterna att, med stöd av 1 kap. 5§ sekretesslagen, utan hinder av sekretess vidta de åtgärder som är påkallade.

Ett fjärde alternativ kan vara att komplettera bestämmelserna i 14 kap. 2 § sekresslagen med ytterligare, särskilda undantag från sekretessen, främst i förhållandet mellan myndigheter. Ett exempel på detta utgör förslaget i betänkandet (SOU 1987:1]) Skydd för det väntade barnet om att undantag från sekretess får göras till skydd för ett ofött barn. Detta förslag har i princip fillstyrkfs av kammarrätten. Skulle denna väg visa sig vara framkomlig kommer regler till stånd som direkt - och varken mer eller mindre -motsvarar vad som åsyftas. En nackdel är dock aft regleringen i sekretesslagen skulle bli ännu mer svåröverskådlig än nu.

I vilket fall som helst rör det sig här om en grannlaga intresseavvägning mellan på den ena sidan respekten för den enskildes integritet och på den andra behovet av förebyggande åtgärder fill skydd för den enskilde och i många fall även för samhällsintressen. Kammarrätten är inte helt övertygad om att skälen för en reform tar över. Trots att frågorna behandlats i flera utskotts- och kommittébetänkanden, JO-besluf m.m. behöver i vart fall en ytterligare, samlad utredning ske innan slutlig ställning tas.

Svenska kommunförbundet (styrelsen) anför att de nya rutiner som skapats efter sekretesslagens tillkomst (samtycke och deltagande av den ärendet rör) i kombination med de sekretessgenombryfande bestämmelser som exempelvis 71 § socialtjänstlagen utgör synes i vart fall för närvarande göra en utvidgning av 14 kap. 3 § tillämpningsområdet onödig enligt styrelsens mening.

Nuvarande sekretesslag fungerar i stort sett bra inom socialtjänstens område. Lagen har en styrande attitydpåverkande effekt när det gäller att omsätta socialtjänstlagens intenfioner om frivillighet och integritet fill verklighet. Kommunernas erfarenheter är atf det i allmänhet infe erbjuder några större svårigheter aft få samtycke från den ärendet rör till ett samråd med annan myndighet. Samverkan med andra myndigheter har också i många fall fått en ny utformning på def sättet atf den enskilde själv deltar i de diskussioner och överläggningar som behövs för att åstadkomma bra lösningar på människors problem. Exempel på detta är arbetet i rehabiliteringsgrupper, vårdplaneringsgrupper och samarbetet skola/förskola i samband med skolstart.

Förbundet pekar dock på några angelägna områden för ändringar i

1988/89:KU14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

sekretesslagen resp. utredningar på området, bl.a. angående tillämpningen av sekretesslagen i kommundelsnämnd (se nedan s. 46 och 50 f.).

Stockholms stad anser att den nuvarande sekretesslagstiftningen på def hela taget är bra. De flesta hinder för samarbete går att lösa med den enskildes samtycke. Människans integritet är så viktig aft samhället ibland får acceptera vissa negafiva effekter. Det är framför allt en metodfråga att hantera sekretesslagens bestämmelser på så sätt att samarbete ändå kan ske. Det finns dock vissa brister i nuvarande sekretesslagstiftning. Staden tillstyrker vissa enskilda lagändringar (se nedan s. 40, 49 och 51).

TCO anför att mycket talar för aft en viss översyn av sekretesslagstiftningen behövs men detta får inte leda till atf nuvarande restriktiva inriktning släpps. I dagsläget finns helt andra informationsmöjligheter och risker än för bara ett fiotal år tillbaka främst på grund av datateknikens utveckling. Det blir därvid allt vikfigare atf skydda den enskildes integritet. Vidare anser TCO atf en sådan översyn måste samordnas med tillkomsten av den nya kommunallagen. Sekretesslagstiftningen är svårtolkad och skapar ibland en osäkerhet hos anställda som ska tillämpa lagen. Denna osäkerhet kan leda till en stel och återhållsam handläggning vilket i sin tur leder till samarbetsproblem mellan myndigheter och andra intressenter. TCO tror inte dessa problem löses genom en uppluckring av lagstiftningen utan i stället borde syftet med lagen lyftas fram och kunskaperna ökas hos såväl allmänheten som de som är anställda inom verksamhetsområden som omfattas av lagen.

TCO:s inställning fill den nuvarande sekretesslagen är positiv. Lagen har enligt TCO:s uppfattning haft en styrande och attitydpåverkande effekt vid bl.a. omsättandet av socialtjänstlagens intentioner om frivillighef och samtycke från den enskilde klienten. Lagen har bl.a. blivit ett stöd för socialarbetarna i arbetet med aft den enskilde ska ta aktiv del i förändringsarbefet. Myndigheter skall infe kunna byta uppgifter "över huvudet" på klienten. Samverkan med andra myndigheter har utvecklats i riktning mot att den enskilde är med och deltar vid överläggningar. I annat fall sker överläggningarna runt policyfrågor av allmän natur.

Socialtjänsten är på väg från att vara en repressiv och kontrollerande myndighet till en myndighet som ger service och hjälp på den enskildes villkor. I detta arbete har sekretesslagen varit till stor hjälp. Socialtjänsten har dock kvar frågor som kan leda till intressekonflikter och oklarheter bl.a. hur man skall skydda barn som far illa och ungdomar som ägnar sig åt självdestmkfiva beteenden som kriminalitet och missbruk. I dessa fall finns bestämmelser som möjliggör åtgärder mot den enskildes vilja.

Andra frågor som får ökad aktualitet är, hur man skall hantera sekretessfrågorna i den nya kommundelsnämndsorganisationen där flera förvaltningar som fidigare befraktats som enskilda myndighetsområden nu slås samman på den politiska beslutsnivån. Vidare har påtalats att det skulle vara en fördel om både skolan och förskolan omfattades av den så kallade generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Vissa överväganden beträffande läkemedelsregi-, strering torde kunna göras liksom inom vissa delar då det gäller sekretessen och brottslagstiftningen.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

4 Riksdagen 1988/89. 4 saml. Nr 14

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att den nuvarande sekretesslagstiftningen fungerar i stort sett väl men att behov av vissa korrigeringar i enlighet med vad nedan anges kan finnas. Tillräckliga skäl att redan nu införa en modifierad form av generalklausul också på social- och sjukvårdens område förehgger inte, enligt länsstyrelsens mening.

Länsstyrelsens erfarenhet är att myndigheterna arbetar effektivt, metodiskt och lagenligt för att få den enskildes samtycke vid de fillfällen när flera myndigheter måste samverka i enskilda ärenden för aft vården och behandlingen skall bli effektiv. Länsstyrelsen förutsätter att socialtjänsten vidareutvecklar metoderna för aft i större utsträckning erhålla den enskildes samtycke. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang också framhålla vikten av att myndigheten informerar den enskilde om när sekretessbelagda uppgifter lämnats till annan myndighet.

Göteborgs stad. Apoteksbolaget AB, Synskadades Riksförbund (SRF) och Föreningen barnens rätt i samhället (BRIS) förordar en utredning om vissa frågor som tas upp i de aktuella motionerna (se nedan).

Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) finner det mycket angeläget atf alla krav om atf den psykiatriska vården utan den enskildes samtycke skall lämna ut uppgifter eller journaler till sociala myndigheter, företagshälsovård etc. tillbakavisas.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

Motionerna

Översyn av sekretesslagen för att underlätta polisens arbete i brottsutredningar. Motion 1986/87:K402 (m)

Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen förordar en översyn (se ovan s. 28 resp. s. 32). Även socialstyrelsen anser att frågeställningen bör klargöras.

Kammarrätten i Stockholm anför atf domstolen inte har någon egentlig erfarenhet av huruvida gällande bestämmelser i sekretesslagen försvårar polisens arbete i brottsutredningar. Det förefaller dock naturligt atf det från tid till annan uppkommer konflikter mellan på den ena sidan polisens intresse av att utreda brott samt på den andra sidan hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens intresse av atf deras verksamhet inte försvåras genom att de tvingas lämna ut uppgifter till polisen om sina klienter mot dessas vilja. Om en översyn av sekretesslagen kommer till stånd i enlighet med vad domstolen angivit förefaller det naturligt att även det här aktuella, mycket känsliga avvägningsproblemet granskas på nytt.

Enligt Svenska läkaresällskapet har de skärpningar som skett i sekretesslagstiftningen lett till atf sjukvårdspersonal ansett sig tvingad fill extrem restrikfivitet i sina kontakter med polismyndigheterna. Konflikt mellan sjukvårdspersonal och polismyndighet uppkommer dessutom ofta på jourtid, då juridisk rådgivning ej står att få. Sällskapet fillstyrker en översyn av gällande bestämmelser.

Stockholms stad anser att de regler som gäller vid misstanke om brott (våldsbrott, frihetsberövande brott och sexualbrott) mot den som inte fyllt 18 år, skall gälla oavsett brottsoffrets ålder.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anför att problemen som berörs i 1988/89:KU14

denna motion närmast synes bero på en felaktig tolkning av gällande Bilaga 2

lagsfiftning. Om dessa bestämmelser lett fill missuppfattningar bör de ges en (fill yttrandet)
klarare utformning. -

Landstingsförbundet (styrelsen) finner för sin del aft informationen fill polisen inte utgör något stort problem. Förbundet anser dock att ämnet bör tas upp vid en samlad översyn av hälso- och sjukvårdssekretessen.

TCO, Göteborgs stadskansli och länsstyrelsen i Mahnöhus län anser att de av mofionären påtalade svårigheterna torde böra avhjälpas med ytterligare utbildningsinsatser snarare än lagändringar.

Samarbetsgruppen KALV, Verdandi och Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) motsätter sig lättnader i sekretessen på området.

Sekretess vid överförskrivning och missbruk av läkemedel. Motion 1986/ 87:K408(m)

I mofionen begärs bl.a. lättnader i sekretessen mellan apotek och läkare.

Apoteksbolaget framhåller att apoteken bör ges möjlighet men ej skyldighet atf kontakta receptutfärdare för aft uppmärksamma denne på t.ex. att patienten anlitar flera läkare i samma ärende. På apoteken ser personalen' utan atf kunna ingripa hur vissa personers hälsa försämras samtidigt som deras förbrukning av beroendeframkallande läkemedel fortgår. Det vore en fördel för såväl samhället som för missbrukare och läkemedelsberoende personer om apoteket kunde hjälpa till att bryta den onda cirkel personen i fråga hamnat i. Samfidigt måste värnas om den personliga integriteten och människors förtroende för apoteken.

Motionären föreslår vidare att apoteken utrustas med ett datasystem, där uttag av beroendeframkallande läkemedel lagras i syfte att kunna följa namngivna personers läkemedelsinköp. Det bör enligt bolagets uppfattning inte åläggas apoteken att föra patientregister, vare sig dataförda eller manuella. För det första bör apoteken inte åläggas en polisiär roll. Def skulle allvarligt skada förtroendet mellan pafient och apotek. För de andra vore def omöjligt aft inom överskådlig framtid få ett sådant system funktionellt. Def är väl känt atf människor anlitar olika apotek. Def finns anledning att anta att läkemedelsberoende personer infe skiljer sig från den övriga befolkningen i detta avseende. Om förslaget genomfördes skulle def kräva en rikstäckande databas med lagring av ohanterligt stora datamängder.

Ytterligare ett förslag från motionären innebär att varje person som får recept på beroendeframkallande medel hänvisas till ett särskilt apotek.

Enligt Apoteksbolagefs åsikt bör personer med recept på beroendeframkallande läkemdel ej hänvisas till ett särskilt apotek.

Eftersom man aldrig från början kan förutse vilka personer som blir beroende eller missbrukare, måste detta då omfatta samfliga personer, som någon gång får eft sådant läkemedel. Detta är möjligt i metadonprogrammet, som omfattar relativt få patienter och där det ingår i överenskommelsen med patienten. Att däremot binda varje person som har recept på beroendefram-

kallande läkemedel, till särskilda apotek, skulle bli en omfattande admini- 1988/89:KU14

strativ apparat och innebära höga kostnader. Allmänheten skulle troligen Bilaga 2

uppfatta åtgärden som obekväm och en allvarlig inskränkning i den (till yttrandet)
personliga friheten.

Socialstyrelsen anser att det är angeläget att sekretesslagen inte utgör hinder för att komma till rätta med missbruk av beroendeframkallande medel. Det är angeläget aft de problem motionären tar upp och som också diskuterats inom socialstyrelsen får en lämplig lösning. Styrelsen har vid flera fillfällen fått förfrågningar från vårdansvariga läkare hur man skall förfara med pafienter som samtidigt fått förskrivning av beroendeframkallande medel av flera olika läkare. I varje enskilt fall har förskrivningen varit måttlig men sammantaget har patienten kunnat få ut betydande mängder.

Det sistnämnda problemet har ibland kunnat lösas genom att läkaren lyckas fala patienten till rätta, i andra fall genom informafion fill berörda läkare som varit verksamma inom samma verksamhetsområde enligt sekretesslagen. I åter andra fall har det varit mycket svårt att få rätsida på överförskrivningen.

Socialstyrelsen har utarbetat ett förslag om förbättrad tillsyn över förskrivningar. I avvaktan på den pågående tillsynsutredningen m.m. har förslaget dock inte tillställts regeringen.

Svenska läkaresällskapet uppger att sedan länsläkarorganisationen uphörde 1981 torde inte någon lokalf och riktad individuell receptgranskning förekomma i Sverige. Socialstyrelsen har rekommenderat, atf def i landstingen inrättas s.k. samrådsgrupper. För aft uppgifter skall kunna lämnas till eller från gruppen måste enligt JO:s mening även i detta fall patientens medgivande inhämtas (se vidare "Arbete mot läkemedelsmissbruk i storstadsregion. JO-besluf försvårar patientinrikfade åtgärder", Bergman och medarbetare. Läkartidningen 1988. vol' 85, s. 1175-1178).

Svenska läkaresällskapet finner dessa förhållanden orimliga och föreslår, att skaderekvisifet vid missbruksfrågeställningar ändras från subjektivt men. som nu gäller, till objektivt men och att landstingens samrådsgrupper erbjuds möjligheter motsvarande dem inom den gamla länsläkarorganisationen.

Ej individbaserade terminalsystem inom apoteken utgör ett värdefullt instrument att följa det lokala förskrivningsmönstret preparatvis uttryckt i dygnsdoser uppdelat på kön och ålder. Vidare kan effekten av informationsinsatser m.m. studeras. Däremot kan sällskapet inte acceptera datoriserade personregister, som gör "det möjligt att spåra med vilka intervaller recept tas ut och konsumeras". Sådana skulle vara liktydiga med administrafiva övervakningsregister med alla risker för felanvändning detta innebär.

Sveriges Läkarförbund tillstyrker eft informationsutbyte mellan hälso- och sjukvården, apoteksväsendet och andra samhällsorgan som direkt och nära deltar i vården till förhindrande av överförskrivningar. Def långtgående registreringsförfarande som föreslås i motion K408 kan förbundet inte acceptera. Lättnader i sekretessen som möjliggör ett förfarande liknande det som fanns före länsläkarorganisationens avskaffande kan däremot godtas.

Sveriges Farmacevtförbund anför i fråga om motion K408 atf motionärens förslag torde leda fill att apoteken avgör vad som är en rimlig förskrivning, något som förbundet inte anser vara rikfigt. Förslaget leder infe heller till aft problemet i sig penetreras. Utan att ge stöd och hjälp till den enskilde medför del ett stort ingrepp i den personliga integriteten. En förändring i sekretesslagen i enlighet med motionärens förslag vore därför olycklig.

Kammarrätten i Stockholm anför aft de problem angående överförskrivning av psykofarmaka och missbruk av sådana läkemedel som tas upp i motionen är väl omvittnade. Härmed sammanhängande juridiska frågor har ingående behandlats i JO:s ämbetsberäftelse (JO 1986-87 s. 159 ff.). Kammarrätten ansluter sig i allt väsentligt till JO:s bedömningar. Som framgår av dennes redogörelse uppstod problemen framför allt i och med att länsläkarinstifutio-nen avskaffades samfidigt som sekretesslagen med dess strängare sekretessregler trädde i kraft. Tidigare hade sekretessfrågorna kunnat lösas genom att apotek och läkare hade en uppgiftsskyldighef i förhållande till länsläkaren som fick underlag för att motverka missbruk bl.a. genom s.k. spärrlistor vid apoteken. JO har avslutningsvis bl.a. rekommenderat atf socialstyrelsens fillsynsfunktioner förstärks.

Enligt kammarrättens mening kan de problem som motionen behandlar inte lösas enbart genom någon ändring i sekretesslagen. Bl.a. gäller att det kan vara svårt att tillräckligt väl definiera i vilka fall missbruk av sådant slag föreligger att sekretessen skall brytas. Lika med JO anser domstolen att socialstyrelsens tillsynsfunktion bör förstärkas.

Det kan erinras om atf den privata hälso- och sjukvården infe är underkastad sekretesslagens bestämmelser utan reglerna om tystnadsplikt i tillsynslagen. Eventuella ändringar måste'därför genomföras även i sistnämnda lag.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd framhåller att motionen belyser de hinder som sekretesskyddet ibland utgör för att få till stånd lämpliga åtgärder mot missbruk av beroendeframkallande läkemedel. Det kan ifrågasättas, om nuvarande sekretessregler innebär en lämplig avvägning mellan den enskildes krav på integritet och samhällets intresse av atf begränsa åtminstone det grava missbruket.

Ansvarsnämnden kan här nämna aft nämnden i åtskilliga fall sett sig nödsakad att återkalla läkares förskrivningsrätt beträffande narkotiska preparat på grund av alltför frikostig förskrivning av sådana läkemedel. Eftersom ryktet sprider sig snabbt i de kretsar som det här gäller, har mottagningar ofta utvecklat sig till att näsfan uteslutande besökas av missbrukare.

De sekretessproblem som är förknippade med svårare läkemedelsmissbruk bör enligt nämndens mening snarast utredas.

Landstingsförbundet (styrelsen) konstaterar att frågan har behandlats i JO:s ämbetsberättelse 1986-87, där en utföriig genomgång gjorts av problemen kring rapportering och registrering av läkemedelsmissbrukare och där det visats att samhällets möjligheter till effektiva inskridanden utan den enskildes samtycke är mycket begränsade. Ämnet har även diskuterats vid

1988/89: KU 14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

konferenser i socialstyrelsens och Landstingsförbundets regi under våren
1988, varvid på olika sätt vitsordats den maktlöshet som råder till följd av
hinder i sekretesslagen. I ett remissyttrande fill socialstyrelsen den 27 juni
1988 har Landstingsförbundet vidare funnit att ett klart lagstöd är nödvändigt
för att vissa i remisshandlingen av socialstyrelsen föreslagna s.k. kontaktlä
kare med tillsynsfunktioner på detta område skulle kunna få lämna ut
patientuppgifter fill behandlande läkare och apotek. Även denna fråga bör
utredas vidare och därvid enligt styrelsens mening ges förtur med sikte på en
snabb lösning. . .■■.

Även TCO och Göteborgs stadskansli förordar en utredning i saken.

Länsstyrelsen i Malmöhus län konstaterar att problemen som beskrivs i motionen är svårlösta. Länsstyrelsen hyser dock tveksamhet fill om en ändring i sekretesslagen löser problemen.

Samarbetsgruppen KALV, Verdandi och Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) avstyrker motionen men förordar registrering av förskrivning av vanebildande medel.

Begreppet "men".Motionl986/87:K414(s,m,fpochc)

1 mofionen begärs en ändring av begreppet "men" i sekretesslagen. Mofionärerna hänvisar till bristande möjlighet för läkare att informera försäkringskassan och informationsbehovet vid överförskrivning av psykofarmaka.

Kammarrätten i Stockholm anför att begreppet men är av fundamental betydelse för sekretesslagens systemafik, eftersom denna bygger på bl.a. principen att fråga om utlämnande skall prövas med hänsyn till risken för skada eller men, på sätt närmare anges i de olika lagrummen. En ändring av men-begreppet förutsätter därför en genomgripande översyn av sekretesslagen. Kammarrätten finner inte en sådan översyn påkallad.

Med anledning av vad som i motionen anförs om uppgiftslämnande från läkare fill försäkringskassa kan framhållas atf myndigheter inom den offenfiiga hälso- och sjukvården enligt 20 kap. 9 § lagen (1982:361) om allmän försäkring och andra motsvarande bestämmelser inom socialförsäkringsområdet är skyldiga att på yrkande av försäkringskassa lämna denna uppgift rörande namngiven person om förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna lagstiftning. Någon skyldighet atl lämna ut sådana uppgifter till försäkringskassorna finns däremot inte föreskriven på den privata sidan, vare sig i fillsynslagen eller i annan författning.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd påpekar att begreppet "men" i 7 kap. 1 § sekretesslagen i hög grad tolkas olika inom hälso- och sjukvården. Vissa läkare grundar sitt beslut om utlämnande av journalhandlingar på en objektiv medicinsk bedömning, medan andra för säkerhets skull i regel inhämtar patientens samtycke. Begreppet "införstått samtycke" ges också olika tolkningar. Även om JO behandlat hithörande frågor vid olika tillfällen förefaller det finnas behov av klargöranden. Det bör lämpligen ske inom ramen för en översyn av hälso- och sjukvårdssekretessen.

1988/89: KU 14

Bilaga 2

(till yttrandet)

Apoteksbolaget delar motionärernas uppfattning att begreppet men bör utredas. Läkare önskar ibland av apotek få uppgift om huruvida ett av läkaren förskrivet läkemedel expedierats. En sådan uppgift kan inte lämnas ut utan patientens medgivande enligt nuvarande regler. Detsamma gäller utlämnande av uppgift om att pafienten ordinerats läkemedel av andra läkare. Det finns enligt bolagefs uppfattning anledning atf anta att den nuvarande tolkningen av begreppet men snarare hindrar än främjar ett adekvat omhändertagande av patienten.

Sveriges Farmacevtförbund tillstyrker motionen och framhåller att problemet med överförskrivning/konsumtion av psykofarmaka till patienter är väl känt. Med nuvarande sekretessbestämmelser känner sig apoteksfarmacev-ten maktlös - man har ingen att vända sig till med problemet. Så länge länsläkarorganisationen fanns kunde man däremot diskutera frågan med länsläkaren. Missbruksgrupper eller samrådsgrupper är därför numera ett bra alternativ. För att dessa grupper skall få en rimlig möjlighet att arbeta bör man dock, såsom socialutskottet föreslår i sin promemoria, införa någon form av generalklausul som ger apofeksfarmacevterna möjlighet att i vissa särskilt angelägna fall göra en intresseavvägning och därigenom kunna agera.

Svenska läkaresällskapet förordar en lagändring för att möjliggöra informafion om läkemedelsmissbruk, se ovan beträffande motion K408, s. 26 f. Sällskapet motsätter sig motionärernas förslag att en läkare bör ha rätt att utan medgivande av patienten lämna uppgifter till försäkringskassan. Om försäkringskassan för sin bedömning när det gäller socialförsäkringsförmåner måste ha tillgång till medicinskt underlag och patienten infe medger detta, måste detta problem kunna lösas på annat sätt (separat utredning via förtroendeläkaren; nekande av utbetalning med hänvisning till bristande beslutsunderlag etc.) än genom brytande av det förtroende som finns mellan läkare och pafient.

Landstingsförbundet upplyser atf det kan anföras talrika exempel från förbundets rådgivningsverksamhet på atf vad som utgör men för den enskilde om vissa personliga uppgifter röjs, både överfolkas och underskattas i den dagliga verksamheten. Även från rättspraxis finns viss vägledning beträffande vad som i denna del innebär tolkningsproblem. Inte minst bör det om möjligt skapas större klarhet om räckvidden av det underförstådda samtycke fill att personliga uppgifter åtminstone i viss utsträckning lämnas ut, som får anses följa redan av den omständigheten att en patient frivilligt vänt sig fill en sjukvårdsinrättning för atf få vård och hjälp. Frågan bör ses över inom ramen för ett samlat grepp på problemen i hälso- och sjukvårdssekretessen. Därvid kan bl.a. behöva upppmärksammas om den skada som kan uppkomma vid röjande av sekretesskyddade uppgifter i hälso- och sjukvården alltid skall behöva knytas fill begreppet "men".

Socialstyrelsen tillstyrker motionen.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

Sekretess vid samarbete mellan socialtjänsten och fritidsförvaltning samt hälso-och sjukvård m.m. Motion 1986/87:K427(s)

I mofionen fästs bl.a. uppmärksamheten på att uppgifter hos fritids- och ungdomsledare inom fritidsnämndens verksamhetsområde inte är underkastade sekretess samt att detta problem förvärras i takt med att kommundelsnämnder inrättas utan att sekretessfrågorna är lösta.

Landstingsförbundet (styrelsen) framhåller atf det på detta område inte sällan uppkommer svårigheter när def gäller dels utbytet av uppgifter mellan nära samverkande enheter inom hälso- och sjukvård och socialtjänst (äldrevård, missbrukarvård m.m.), dels t.ex. överlämnande av journalmaterial från mödra- och barnhälsovården, som är en landstingskommunal verksamhet, till skolhälsovården, som har primärkommunalt huvudriiannaskap. Problemen gäller i allt väsentligt vad som i dessa sammanhang kan anses utgöra men såväl för den enskilde vårdtagaren som för hans anhöriga, i den mån def finns uppgifter om dessa i förekommande personakter eller journaler, och därmed i vilka situationer def krävs uttryckligt medgivande från den berörde eller hans vårdnadshavare för att uppgifter skall kunna lämnas ut. Det är angeläget att man försöker klarlägga också dessa frågor bättre än hittills.

Svenska kommunförbundet (styrelsen) uppger aft fritidsnämndens personal normalt har en mycket god kontakt med och stor kunskap om sitt områdes ungdomar. Personalen får därför ofta en stor fond av integrifefskänsliga uppgifter. Enligt förbundets uppfattning borde det därför vara naturligt att även denna verksamhet omfattades av sekretesslagen. I vissa kommuner finns dessutom grupper bestående av personal från socialtjänst, skola, polis och fritidsförvaltning där man önskar arbeta med att tillsammans finna lösningar på enskilda ärenden. Atf få ungdomars och föräldrars samtycke fill detta är inte så svårt, men.det känns olustigt atf en av samarbetsparterna inte omfattas av sekretesslagen. Om en ändring av sekretesslagen genomförs måste personalgrupperna åläggas anmälnings- och upplysningsskyldighet jämlikt 71 § socialtjänstlagen eftersom socialtjänstens utredningar om ungdomar ofta behöver kompletteras med uppgifter från fritidspersonalen. Sekretesslagens sysfem med olika sekrefesstyrka för lärare och elevvårdspersonal liksom det förhållandet aft skolhälsovården är aft befrakta som särskild verksamhetsgren skapar tillämpningssvårigheter och irritation inom skolans värld. En utredning som sökte åstadkomma ett nytt enklare system välkomnas av förbundet.

Socialstyrelsen, Samarbetsgruppen KALV och Verdandi delar motionärens uppfattning aft frågorna bör utredas.

Även TCO är positiv till en översyn i vissa delar.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd pekar på avvägningsproblemen mellan intresset av samarbete resp. integritet. Def är enligt nämndens mening viktigt att hithörande frågor penetreras noga innan lagstiftningsåtgärder vidtas.

1988/89: KU14

Bilaga 2

(till yttrandet)

Göteborgs stadskansli och länsstyrelsen i Malmöhus län anser atf svårigheter-      1988/89:KU14
na bör lösas genom ett samarbete mellan myndigheterna i samförstånd med     Bilaga 2
berörda enskilda.                                                           (till yttrandet)

Sekretess vid samarbete mellan skola och förskola. Motion 1987/88:K434 (m, fp och c)

I motionen begärs ändring i sekretesslagen för att undanröja hinder i informationsutbytet mellan förskola och grundskola.

SÖ ser infe något behov av lagändring eller regelöversyn pä området, se tidigare redovisning s. 36.

Enligt Svenska kommunförbundet (styrelsens) uppfattning krävs inte någon lagändring för aft åstadkomma vettiga informationsförhållanden, utan kunskaper och nya rutiner kan åstadkomma detta.

Utbildning om sekretesslagens innehåll för socialtjänstens och skolans personal gör att irritation inte behöver uppstå mellan personalgrupperna genom atf "harmlösa uppgifter" förtigs. Beträffande övriga uppgifter, dvs. merparten a v de uppgifter som lämnas över till skolan, samtycker föräldrarna normalf till detta. I de kommuner där man utarbetat rutiner som innebär att föräldrarna själva delfar i informafionslämnandet är resultaten mycket posifiva.

Sekretess i vissa ärenden om rättsljälp. Motion 1986/87:K428 (c)

Psykiatriska nämnden (PN) upplyser att den 1 juli 1988 inträdde den ändringen i rättshjälpslagen att överklagande av utskrivningsnämndernas beslut i rättshjälpsärenden görs hos PN i stället för besvärsnämnden för rättshjälpen hos domstolsverket (DV). Härigenom har en väsentlig del av de problem som PN tidigare berört undanröjts. Problemen kvarstår dock i viss mån när DV är part i eft rätfshjälpsärende som överklagas fill PN eller i fall där PN begär yttrande från DV. Eftersom sekretessen gentemot patienten enligt 7 kap. 3 och 6 §§ SekrL inte kan upprätthållas hos DV, har PN kommit överens med DV aft handling som innehåller sékretessbelägd uppgift som inte bör komma till patientens kännedom inte kommuniceras med verket. Om innehållet i handlingen har betydelse för bedömningen i rättshjälpsärendet, informeras DV i stället på lämpligt sätt, t.ex. genom utdrag ur handlingen eller genom en sammanställning av de för rättshjälpsärendet relevanta uppgifterna.

Överenskommelsen måste ses som en nödlösning, vilken kommer att medföra en hel del hanteringsvårigheter för både PN och DV. PN delar därför motionärens uppfattning att sekretessen enligt 7 kap. 3 och 6 §§ SekrL bör gälla också hos DV. Det borde vara möjligt att genomföra en sådan ordning utan atf avvakta ytterligare utredning av frågan.

Socialstyrelsen ansluter sig till PN:s bedömning.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd finner def motiverat aft dessa frågor tas upp vid en översyn av sekretesslagsfiftriingen.

Sveriges Läkarförbund ställer sig bakom principen att i de få fall sekretess gäller gentemot den berörde så skall sekretessen följa med handlingen oberoende av hos vilken myndighet den råkar finnas. Önskemål i samma riktning som i motionen ledde ju till att försäkringskassorna fick en sekretessreglering gentemot den berörde. Def finns därför anledning att principiellt låta sekretessen överföras i dessa fall.

Svenska läkaresällskapet kah bestyrka, aft def finns konkreta exempel, där nuvarande lydelse medfört stora problem i enskilda ärenden och vill även av principiella skäl uttrycka sitt stöd för motionen.

Även Göteborgs stadskansli fillstyrker atf frågan utreds.

Sekretess angående barn i förhållande till frånskild förälder. Motion 1987/ 88:K429(fp)

I motionen föreslås att sekretesslagens regler om sekretess i hälso- och sjukvården skall ses över i syfte att underlätta för förälder, som endast har umgängesräff med sitt barn, att få upplysningar om detta.

Kammarrätten i Stockholm redovisar atf i fall, som åsyftas med motionen, får uppgifter lämnas ut om vårdnadshavaren medger det. Även om ett sådant medgivande infe föreligger torde uppgifter, söm ej av särskild anledning är speciellt integrifefskänsliga, kunna efter en menprövning lämnas till en förälder som ej är vårdnadshavare.

Kammarrätten har inte någon erfarenhet av om den nuvarande ordningen medför några olägenheter i prakfiken för den förälder som endast har umgängesräff. Skulle sådana ha gett sig till känna, synes frågan böra ägnas uppmärksamhet vid en översyn av sekretessbestämmelserna på området.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd vill för sin del tillstyrka att denna fråga regleras närmare. Def kan infe vara tillfredsställande aft vårdnadshavaren skall kunna förvägra den som endast har umgängesrätt en sådan vikfig kontakt som att få reda på hur barnet mår, när def är så sjukt, att def behöver sjukhusvård.

Det kan, enligt Landstingsförbundet, starkt ifrågasättas om den ställning som barnets legala ställföreträdare som föräldrabalken tillerkänner vårdnadshavaren också skall medföra en rätt för denne att annat än undantagsvis vägra samtycke till atf uppgifter om det gemensamma sjuka barnets fillstånd lämnas ut fill den förälder som endast har umgängesräft. Det synes angeläget atf också denna fråga ses över. En annan sak är att uppgifter i barnefs journal om den ena föräldern infe utan vidare kan lämnas ut till den andra, men i den delen fins def inte skäl att aktualisera någon ändring i det skydd som sekretesslagen redan nu erbjuder.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

Även länsstyrelsen i Stockholms län (sociala enheten), Stockholms stad samt Sveriges Psykologförbund delar motionärens uppfattning.

Socialstyrelsen framhåller att menrekvisitet i 7 kap. 1 § sekretesslagen inte innebär aft en uppgift över huvud taget inte får lämnas ut.. En normal tolkning av menbegreppet torde i flertalet fall leda till aft den som har umgängesrätt men inte är vårdnadshavare får ut de önskade uppgifterna. Ibland kan def också med hänsyn fill ändamålet med vården vara nödvändigt aft lämna ut uppgifter av detta slag. Detta kan då ske med stöd av 1 kap. 5 § sekretesslagen. I def fallet behöver inte en subjektiv invändning mot utlämnandet beaktas. Uppstår det sådana situationer atf en vårdnadshavare av illvilja eller annat inte objektivt grundat skäl motsätter sig ett utlämnande, kan det finnas skäl för personalen aft försöka jämka motsättningarna - detta kan i vissa fall också vara nödvändigt för att få eft gott resultat av barnets behandling. Inom socialstyrelsen pågår eft arbete med aft se över styrelsens allmänna råd till sekretesslagen. Frågor av nu angivet slag kan behandlas ide nya allmänna råden.

Socialstyrelsen finner atf ett generellt tillstyrkande av motionärens intentioner kan leda väl långt. I första hand bör prövas att lösa frågan enligt det nu anförda.

Göteborgs stadskansli anför att det bör uppmärksammas atf vårdnadstvister kan förekomma även efter domstolens fastställande av vårdnad och umgängesräff. Det kan på goda grunder antas, att sjukvårdens uppgifter kan komma atf användas med syfte aft bevisa motpartens olämplighet i skilda avseenden. Hälso- och sjukvården måste hållas utanför detta, vilken kan ske med gällande regler. Gällande föreskrifter ger utrymme för bedömningar från fall till fall. Det torde vara svårt atf tänka sig ett annat sysfem.

Mofionens frågeställning gäller inte blott sjukvårdens område utan jämväl andra kommunala vårdområden, främst socialtjänsten och elevvården. Infe heller på dessa områden finns anledning till lagändringar.

Föreningen BRIS framför snarlika synpunkter.

Enligt länsstyrelsens i Malmöhus län mening löses dessa problem inte genom ändring av sekretesslagen. Sjukvårdande myndighet har i dessa situationer möjlighet aft med stöd av 71 § socialtjänstlagen göra anmälan till socialnämnd. Socialnämnden kan därefter vidtaga de åtgärder som är nödvändiga med tanke på barnets behov.

Sekretess vid l\järttransplantation. Motion 1987/88:K414 (m)

Mot bakgrund av publiciteten kring en hjärttransplantation hemställer mofionärerna att sekretessreglerna skall utformas så att integriteten inte träds för när i samband med sådan fransplanfation.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. Samarbetsgruppen KALV och Verdandi delar motionärernas synpunkter.

Kammarrätten i Stockholm anser att de olägenheter som har påtalats i motionen inte beror på brister i sekretesslagen. Uppgifter om åtgärder i

1988/89:KU14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

samband med hjärttransplantation omfattas sålunda av reglerna i 7 kap. 1 § sekretesslagen om enskilda patienters hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Vidare gäller enligt 16 kap. 1 § 3 p. sekretesslagen undantag från meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen i fråga om sådana uppgifter som är aktuella här. Sekretesskyddet gäller också till förmån för avliden och dennes närstående (jfr Corell m.fl.. Sekretesslagen, 2 uppl., s. 59).

Även socialstyrelsen och hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd konstaterar aft de intressen som i detta sammanhang bör skyddas redan åtnjuter skydd enligt sekretesslagen.

Infe heller Landstingsförbundet, Göteborgs stadskansli, eller Svenska läkaresällskapet finner skäl till någon lagändring på denna punkt.

1988/89:KU14

Bilaga 2

(fill yttrandet)

Övrigt

Sekretess i kommundelsnämnder (jfr. motion K427 (s) s. 46 f.)

Kammarrätten i Stockholm anför att en uppdelning av den kommunala verksamheten i kommundelsnämnder medför att förtroendemän och tjänstemän kommer aft få fillgång fill och hantera sekretessbelagda uppgifter som inhämtas från olika verksamhetsområden och för olika syften. Infe sällan rör def sig om uppgifter med olika sekretessnivå och uppgifter som inte omfattas av generalklausulen i sekretesslagen, t.ex. sådana som inhämtats inom socialtjänsten. Det ligger i sakens natur aft detta är ägnat att medföra svårigheter i tillämpningen. Bl.a. kan erinras om att enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen sekretess råder inte endast mellan myndigheter utan även mellan särskilda verksamhetsgrenar inom samma myndighet. Enligt vad kammarrätten erfarit har tillämpningen av denna reglering också vållat problem i kommundelsnämnderna. Def framstår därför som angeläget att härmed sammanhängande frågor utreds.

Socialstyrelsen pekar på olika praktiska problem som följt på inrättandet av kommundelsnämnder. Varje kommundelsnämnd blir ett eget sekretessområde vilket kan försvåra samarbete mellan olika sådana nämnder inom samma kommun. En person kan bli verksam inom flera sekretessområden. Problem kan uppstå när ärenden från olika sekrefessområden handläggs vid samma sammanträde hos en kommundelsnämnd och därvid handläggare deltar från andra områden än def i ärendet aktuella området. Eft av syftena med kommundelsnämnder är aft vidga samverkan mellan olika förvaltningsdelar, något som inte är förenligt med sekretesslagens regler om verksamhetsområden. Vid utformningen av bestämmelserna för dessa nämnder har inte tillräckligt beaktats sekretessfrågorna. Def är av synnerlig vikt att här se över sekretessregleringen.

Svenska kommunförbundet (styrelsen) konstaterar att ett flertal kommuner numera har tillskapat kommundelsnämnder. Sekretesslagens bestämmelser om sekretess mellan olika verksamhetsgrenar medför problem för både förtroendevalda och tjänstemän. I en kommundelsnämnd ställs sekretess-

skyddet på sin spets genom att material från olika verksamhetsområden 1988/89:KU14

behandlas i samma organ. Styrelsen ser det som synnerligen angeläget att Bilaga 2

regering och riksdag klargör hur sekretesslagen skall fillämpas i kommun- (fill yttrandet)
delsnämnder.

Göteborgs stadskansli anför att sekrefessproblematiken i fråga om kommundelsnämnder är svårbedömd varför kansliet med intresse ser fram mot resultatet av en översyn.

Förre JO Tor Sverne anser atf de sekretessproblem som uppkommer vid bildandet av kommundelsnämnder kräver en särskild utredning.

Utredningsförslag m.m.

Förslaget i Översyn av LVU (Ds S 1987:3) om utvidgad anmälningsplikt i fråga om barn och ungdom stöds uttryckligen av Föreningen BRIS, Svenska kommunförbundet, Stockholms stad, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Stockholms län och Göteborgs stad. De fem sist nämnda instanserna och Svenska läkaresällskapet stöder också uttryckligen förslag om lättnader i sekretessen till skydd för def väntade barnet (SOU 1987:11).

Barns integritetsskydd gentemot föräldrarna (vårdnadshavarna) tas från skilda synpunkter upp av Göteborgs stad. Föreningen BRIS, Sveriges psykologförbund och Tor Sverne.

Sekretess rörande ärftliga sjukdomar m.m.

Svenska Läkaresällskapet pekar på att den molekylärbiologiska forskningen för närvarande utvecklas mycket starkt och def kommer inom en snar framtid vara möjligt att från ett enskilt blodprov få alla uppgifter om den enskilda individens DNA och därmed hans arvsanlag. Tekniska möjligheter finns redan att utföra screening av anlagsbärare för flera svåra, icke behandlingsbara sjukdomar. Det är ytterst viktigt, aft undersökningsresultat från DNA-baserad och annan genefisk diagnos enbart kommer till användning inom sjukvården för den enskilde patienten och hans familjs väl. En integrifefsfråga är hur man skyddar den enskilde individen mot atf dessa uppgifter exempelvis når arbetsgivare och försäkringsbolag, vilka kan ha intresse av dessa uppgifter. Det är således ytterst väsentligt att uppgifter inom den klinisk-genetiska verksamheten skyddas mot insyn. Klinisk genetik är inte heller ett verksamhetsområde, där def kan finnas något behov av ett friare uppgiftslämnande mellan olika myndigheter.

Ett ytterligare klarläggande behövs dock beträffande sekretesskraven vid vissa ärftliga sjukdomar, där uppgifter om en enskild individ kan vara av stor betydelse för släktingarna. Vid exempelvis Huntingtons Chorea (danssjuka), där insjuknandet kan ske sent, kan ett barn fill en förälder med ökad risk att drabbas av sjukdomen, vilja veta resultatet av DN A-analysen från föräldern för att därmed få reda på sin egen risk atf drabbas av denna svåra sjukdom och därmed också risken för hennes egna barn. Oftast utgör inte nuvarande sekretessbestämmelser något problem, då det föreligger en öppenhet mellan olika familjemedlemmar. Situationen är dock tänkbar och bör belysas.

Sällskapet framhåller också att det är väsentligt att sekretesslagen

formuleras så, att det blir möjligt atf överföra information om HIV-smifta 1988/89:KU 14 hos modern fill barnhälsovård och barnsjukvård, så aft barnet som då Bilaga 2 riskerar att vara smittat kan följas upp på ett adekvat sätt. Def är även av stor (jju yttrandet) vikt, att förlossningspersonalen är informerad om en blivande mamma är HIV-positiv.

Sveriges Tandläkarförbund understryker vikten av att sådana ändringar i Sekretesslagstiftningen införs så att information om atf HIV-infektion föreligger hos en patient lämnas fill dennes tandläkare.

Synskadades Riksförbund (SRF) upplyser att den starka sjukvårdssekretessen medför problem för förbundet att nå kontakt med synskadade.