Sjö- och kustövervakningsfrågor

Betänkande 2003/04:FöU8

Finansutskottets betänkande2003/04:FoU8

Sjö- och kustövervakningsfrågor

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 12 motioner från den allmänna motionstiden
2003/04 samt en motion väckt med anledning av Riksdagens revisorers förslag
2002/03:RR18.
Utskottet föreslår att samtliga motioner avslås.
Reservationer har lämnats av Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Sjöräddningssällskapets båtar
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö4, 2003/04:Fö212, 2003/04:Fö229
och 2003/04:Fö230.

2. Ansvaret för vrak
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fö232.
Reservation 1 (m)

3. Åtgärder för att förhindra katastrofer i Östersjön
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö215, 2003/04:Fö217, 2003/04:Fö248,
2003/04:Fö249, 2003/04:Fö250 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Fö259 yrkande
6.
Reservation 2 (m)

4. Försvarsmaktens räddningshelikoptrar och miljöräddningsinsatser
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fö207.

5. Fiskekontroll
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ408 yrkandena 14 och 20.
Reservation 3 (kd)
Stockholm den 16 mars 2004
På försvarsutskottets vägnar
Eskil Erlandsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Eskil Erlandsson (c),
Håkan Juholt (s), Ola Sundell (m), Allan Widman (fp), Ola Rask (s), Michael
Hagberg (s), Erling Wälivaara (kd), Berit Jóhannesson (v), Berndt Sköldestig
(s), Rolf Gunnarsson (m), Britt-Marie Lindkvist (s), Heli Berg (fp), Åsa
Lindestam (s), Peter Jonsson (s), Lars Ångström (mp), Marie Nordén (s)
och Carl-Axel Roslund (m).

Redogörelse för ärendet
I detta betänkande behandlas motioner väckta under den allmänna motionstiden
2003/04 samt en motion som väckts med anledning av Riksdagens revisorers
förslag 2002/03:18. En sammanställning av motionsyrkandena återfinns i
bilaga 1.

Utskottets överväganden
Sjöräddningssällskapets båtar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö4, 2003/04:Fö212, 2003/04:Fö229 och
motion 2003/04:Fö230.

I motion 2003/04:Fö212 av Johnny Gylling m.fl. (kd) påtalas att den svenska
Försvarsmakten har ett antal, av skattemedel betalda, stridsbåtar som
inte behövs i tjänst. Sjöräddningssällskapet gör en stor insats för
nödställda på sjön med hjälp av snabbgående båtar men anser sig inte ha råd
att betala 2,44 miljoner kronor varje år för att låna båtarna. Motionärerna
yrkar att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om ett fortsatt undantag från full kostnadstäckning av de
stridsbåtar som bedöms övertaliga och som kan användas av
Sjöräddningssällskapet.

I motion 2003/04:Fö229 av Christer Skoog m.fl. (s) menar motionärerna att
det vore mycket olyckligt om Sjöräddningssällskapets i bokstavlig mening
livsviktiga insats riskerar att omintetgöras. Enligt motionärerna kan det
inte vara rimligt att detta görs till en intern fråga för Försvarsmakten.
Det krävs att regeringen ingriper och söker hitta en lösning som gör det
möjligt för Sjöräddningssällskapet att också i fortsättningen bedriva
sitt framgångsrika arbete.
Även i motion 2003/04:Fö230 av Anneli Enochson (kd) anförs vikten av att
Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet liksom i motion
2003/04:Fö4 av Jeppe Johnsson (m) i vilken sägs att det är av stor vikt att
Sjöräddningssällskapet även i fortsättningen har möjlighet att använda de
båtar som försvaret inte behöver.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sjöräddningssällskapet utför
en mycket viktig uppgift. Frågan om möjligheten för Sjöräddningssällskapet
att låna båtar av Försvarsmakten har lösts genom att Försvarsmakten den
30 januari 2004 fattade beslut om att Sjöfartsverket får låna samma båtar
som tidigare lånats ut till Sjöräddningssällskapet. Utlåningen sker i
enlighet med 4, 6 och 16 § i förordningen (2002:375) om Försvarsmaktens
stöd till civil verksamhet. Sjöfartsverket får låna dessa båtar av
Försvarsmakten eftersom en statlig myndighet utan kostnad kan låna materiel
av en annan statlig myndighet under förutsättning att den myndighet som
lånar ut materielen inte behöver den i sin egen verksamhet. Sjöfartsverket
kan sedan i sin tur låna ut dessa enheter till Sjöräddningssällskapet på
samma villkor som man tidigare lånat ut egna enheter. Motionerna synes
därmed vara tillgodosedda och utskottet avstyrker motionerna 2003/04:Fö4,
2003/04:Fö212, 2003/04:Fö229 och 2003/04:Fö230.
Ansvaret för vrak
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fö232.
Jämför reservation 1 (m).
I motion 2003/04:Fö232 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) påtalas att det
i landets skärgårdar och utmed våra kuster årligen tillkommer ett stort
antal båtvrak. Ofta är det havererade och strandade fritidsbåtar och mindre
fartyg. Enligt motionären saknar dessa oftast ekonomiskt värde och lämnas
därför åt sitt öde av den tidigare ägaren. Båtvraken blir ofta en
säkerhetsrisk för sjöfarten, en miljörisk genom bränsleutsläpp och nedskräpning
eller till hinder för fisket. Motionären anför behov av att åstadkomma en
samlad lagstiftning som bl.a. skall reglera ansvarsfrågan för nytillkomna
vrak. I motionen föreslås att det bör utredas att överföra ansvaret för
hanteringen av nytillkomna vrak i vattnet till Kustbevakningen och på
stränderna till kommunernas räddningsnämnder.
Utskottet anför följande i frågan. Vrak som är yngre än etthundra år kan
under vissa omständigheter falla in under reglerna i lagen (1918:163) med
vissa bestämmelser om sjöfynd eller lagen (1938:121) om hittegods. Anmälan
om sjöfynd skall göras till bl.a. Kustbevakningen. Om ett vrak ligger och
hindrar sjöfarten eller fisket har Sjöfartsverket viss rätt att agera med
stöd av kungörelsen (1951:321) om undanröjande av för sjöfarten eller
fisket hinderliga vrak m.m.
En rättslig reglering av ansvar för nytillkomna vrak kan vara motiverad
av t.ex. miljöskäl och sjösäkerhetsskäl. Det krävs dock en tydlig avgränsning
för att staten inte skall påta sig ansvar för vrak till vilka det finns
en ägare och vrak för vilka det finns ett försäkringsansvar. Frågan om
ett eventuellt statligt åtagande kräver utredning om hur långt ut från
landlinjen statens ansvar skall sträcka sig. Vidare krävs utredning om
hur många vrak som finns. Slutligen måste ett statligt åtagande vara
finansierat. Stora kostnader kan uppstå vid bärgning, bortforsling,
upphuggning och omhändertagande av laster.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om ansvaret för vrak i betänkande
2002/03:FöU4. Förutom ovanstående resonemang anfördes då även
följande:
Trafikutskottet har i betänkande 1996/97:TU1 med anledning av en motion
om miljökonsekvenser av förlista krigsfartyg från andra världskriget vilka
kan innehålla okända mängder bunkerolja uttalat följande:
Utskottet förutsätter att Sjöfartsverket på lämpligt sätt, t.ex. inom
ramen för samarbetet i Helsingforskommissionen för skyddet av Östersjöns
marina miljö, aktualiserar frågan. Någon riksdagens åtgärd synes sålunda
inte erforderlig med anledning av motionsyrkandet, varför detta avstyrks.

Utskottet anser med hänsyn till vad utskottet ovan anfört att det i dag
finns en reglering som täcker in motionärens yrkande, om än spridd i ett
antal olika författningar. Om en författningsöversyn är motiverad bör
regeringen ta erforderliga initiativ. Motionen bör således inte bifallas.

Utskottet finner inte anledning att ändra sin inställning och avstyrker
således motion 2003/04:Fö232.
Åtgärder för att förhindra katastrofer i Östersjön
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fö215, 2003/04:Fö217, 2003/04:Fö248,
2003/04:Fö249, 2003/04:Fö250 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Fö259 yrkande
6.
Jämför reservation 2 (m).
I motion 2003/04:Fö215 av Heli Berg (fp) anförs att ett ökat internationellt
samarbete är den nödvändiga arbetsformen för att utveckla arbetet inom
alla de områden som på olika sätt berör Östersjön. Ett internationellt
centrum för övervakning av miljö, trafik och fiske bör därför inrättas.
Sverige är det land som har den längsta kuststräckan runt Östersjön. En
naturlig placering är enligt motionären i anslutning till Kustbevakningens
verksamhet i Karlskrona. Ett centrum säkerställer att alla resurser på
effektivast sätt fullt ut kan utnyttjas, till gagn för såväl säkerheten
som miljön runt vårt viktigaste hav.
I motion 2003/04:Fö249 av Christer Skoog m.fl. (s) anförs att en samverkan
genom ett maritimt centrum i Blekinge skulle betyda stora fördelar för bl.
a. Tullverkets brottsbekämpning, Kustbevakningens miljötillsyn, Polisens
personkontroll och Marinens territoriella övervakning. Att samverka och
riva hinder mellan myndigheter är enligt motionärerna ett uttalat mål för
staten.
Utskottet anför följande. Utredningen om utveckling av området civil
säkerhet inom Östersjöländernas råd har i december 2003 lämnat sitt
betänkande Utveckling av området civil säkerhet inom Östersjöländernas råd
(SOU 2003:101). I betänkandet föreslår utredningen att det upprättas ett
för Östersjöregionen gemensamt centrum för utveckling och samordning av
samarbete om sjöinformation i Östersjön och angränsande hav. Detta centrum
bör ha internationell bemanning med representation av personal från
fiskeri-, gräns- och kustbevakningskontroll samt medverkan från brottsbekämpande
myndigheter från alla berörda stater. Enligt utredningen bör det även
finnas experter på analys och effektivisering av komplexa system och
processer.
Behovet av åtgärder för att komma tillrätta med havets miljötillstånd har
nyligen fått en bred genomlysning av Havsmiljökommissionen i betänkandet
(SOU 2003:72) Havet - tid för en ny strategi. Kommissionen tillsattes av
regeringen i juli 2002 (dir. 2002:102), för att göra en sammanfattning av
kunskapsläget, såväl nationellt som regionalt, avseende miljötillståndet
i Sveriges kust- och havsområden både i Östersjön och i Västerhavet.
Kommissionen fick även i uppgift att utforma övergripande strategier på
kort och lång sikt samt föreslå åtgärder som kan bryta den pågående
negativa utvecklingen i havsmiljön.
Enligt kommissionen behövs det ett antal radikala åtgärder för havsmiljön.
Inte minst påpekas behovet av internationellt samarbete. Havsmiljökommissionen
föreslår i betänkandet att Sverige omgående påbörjar ett arbete för att
förbereda ett gemensamt initiativ av regeringscheferna i Östersjöregionen,
syftande till en revidering av Helsingforskonventionen. Betänkandet som,
liksom det tidigare nämnda betänkandet om civil säkerhet, innehåller
förslag som ligger i linje med motionen bereds inom Regeringskansliet och
är för närvarande ute på remiss. I avvaktan på den fortsatta beredningen
av ärendena finner inte utskottet anledning att i dag tillstyrka motion
2003/04: Fö215.
När det gäller frågan om den nationella samordningen är det Kustbevakningen
som har till uppgift att samordna de civila behoven av sjöövervakning och
sjöinformation samt förmedla denna information till berörda civila
myndigheter. Sjöinformation består av sjölägesinformation som kombineras med
annan sjörelaterad information. Sjölägesinformation skall Försvarsmakten
samla in, bearbeta och lämna till Kustbevakningen sammanställd för civila
behov. Den sjörelaterade information som tillförs kan vara underrättelser
som de myndigheter som övervakar laglydnaden behöver för att fullgöra
sina uppgifter. Det kan också vara tilläggsinformation om fartygstyper,
inspektioner, trafiktillstånd, oceanografiska observationer eller dylikt
som andra civila myndigheter behöver i sin verksamhet.
För att bistå Kustbevakningen i arbetet har regeringen föreskrivit att
det skall finnas ett samrådsorgan knutet till myndigheten. I samrådsorganet,
som benämns Sjöövervakningsrådet, finns företrädare för ett stort antal
myndigheter som bedriver verksamhet med mer eller mindre maritima inslag
nämligen Sjöfartsverket, Fiskeriverket, Naturvårdsverket, SMHI, SGU,
Rikspolisstyrelsen, Tullverket, Räddningsverket och Försvarsmakten.
Kustbevakningen fick i regleringsbrevet för år 2002 av regeringen i uppdrag
att i samarbete med Tullverket utveckla ett system för riskanalys, baserat
på underrättelser och brottsmisstankar som kan vara styrande för kontrollen
av sjötrafiken. Som en bland flera delfrågor har en gemensam arbetsgrupp
arbetat med frågan och i en intern rapport i september 2003 föreslagit bl.
a. inrättandet av en för Tullverket och Kustbevakningen gemensam maritim
underrättelsegrupp som skall verka för selekteringar och profilering av
handels-, fiske- och fritidsfartyg. För närvarande pågår överläggningar
mellan myndigheterna kring driftsättningsfrågor såsom lokaliseringsort,
lokaler, personal m.m. Myndigheten har även motsvarande uppdrag att
utveckla system med Rikspolisstyrelsen och ett med Sjöfartsverket.
Kustbevakningen och Fiskeriverket har redan på regeringens uppdrag utvecklat
ett sådant riskanalyssystem vad avser fiskerikontroll.
Utskottet välkomnar varje initiativ till samordning och gemensamt
resursutnyttjande. Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer i
dessa frågor i den till hösten 2005 aviserade propositionen som kommer
att behandla inriktningen av de civila frågorna under kommande
försvarsbeslutsperiod. Utskottet finner därför inte anledning att tillstyrka
motion 2003/04: Fö249.
I motion 2003/04:Fö217 av Margareta Sandgren (s) anförs att regeringen
bör ta initiativ till åtgärder som både förhindrar att olyckstillbud
uppstår och, genom överenskommelser med övriga Östersjöländer, möjliggör
att första räddningsfartyg på plats vid olyckstillbud kan vidta åtgärder
för att minska katastrofens omfattning.
I motion 2003/04:Fö248 av Sinikka Bohlin (s) påtalas att det i en snar
framtid finns sju EU-medlemstater runt Östersjön. Kvantiteten och kvaliteten
på räddningstjänsten vad gäller utrustning och personal varierar mellan
länderna. Men en eventuell oljekatastrof drabbar alla stater. Därför är
det enligt motionären av stor vikt att Sverige tar initiativ till att
samordna räddningstjänsterna runt Östersjön i syfte att säkra en tillräcklig
beredskap vid en katastrof förorsakad av utsläpp av miljöfarliga ämnen,
genom samarbete gällande materiel, utbildning samt gemensamma
beredskapsövningar.

I motion 2003/04:Fö259 av Ola Sundell m.fl. (m) yrkande 6 anförs att
Sverige inte har tillfredställande beredskap och förmåga att hantera olyckor
till sjöss. För att förbättra detta krävs ett utökat samarbete mellan
alla svenska myndigheter och med övriga länder kring Östersjön. Avtal bör
snarast ingås mellan länderna kring Östersjön i avsikt att klara ut
organisation, ansvar och ekonomi vad gäller räddningsinsatser när olyckor
eller katastrofer inträffar.
Utskottet anför följande. Inom miljöräddningstjänsten till sjöss sker
arbetet i Helsingforskommissionen (HELCOM) och EU. I Sverige vilar ansvaret
för miljöräddningstjänsten till sjöss, både nationellt och internationellt,
på Kustbevakningen enligt lagen (2003:778) och förordningen (2003:789)
om skydd mot olyckor samt myndighetens instruktion. Det internationella
samarbetet torde förväntas utvecklas vidare i positiv riktning genom EU:s
utvidgning våren 2004. Av Östersjöländerna kommer då endast Ryssland att
stå utanför EU men, liksom nu, aktivt delta i miljöräddningen.
För sjöövervakning för civila ändamål finns vidare sedan några år ett
aktivt, operativt inriktat samarbete mellan samtliga Östersjöländer inom
ramen för BSRBCC (Baltic Sea Region Border Control Cooperation). Behovet
av internationellt samarbete inom den civila sjöövervakningen i allmänhet
torde även det kunna tillgodoses bättre genom utvidgningen av EU och en
utökad samverkan.
Regeringen väntas inom kort lägga fram en proposition om Sveriges
genomförande av EU:s direktiv 2002/59 om inrättande av ett övervaknings- och
informationssystem för sjötrafiken. Direktivet innehåller bl.a. bestämmelser
som ålägger medlemsstaterna att upprätta planer, för att vid behov i sina
hamnar eller på någon annan skyddad plats, kunna ta emot fartyg som
befinner sig i nöd.
Ansvars- och ersättningsfrågor vad gäller insatser inom ett annat lands
ansvarsområde regleras i den operativa plan som finns i Helsingforskommissionen.
Principen är att det land som drabbas av ett utsläpp inom sitt ansvarsområde
svarar för åtgärderna och bedömer i vilken mån utländska resurser är
erforderliga. Om sådana begärs ersätter den begärande staten de kostnader
som uppstår. Om däremot någon stat på eget initiativ sätter i gång
bekämpningsåtgärder inom någon annan stats ansvarsområde utgår inte någon
sådan ersättning.
Även samordning av räddningsinsatser runt Östersjön, bedrivs inom HELCOM.
Sverige agerar med stort engagemang i fråga om beredskap och skarpa
insatser samt samarbete gällande materiel, utbildning och gemensamma
övningar vilket utskottet anser är mycket positivt.
Med anledning av vad som ovan anförts samt den pågående beredningen av
Havsmiljökommissionens betänkande anser utskottet att motionärernas
yrkanden till stora delar är tillgodosedda och avstyrker därför motionerna
2003/04:Fö217, 2003/04:Fö248 och 2003/04:Fö259 yrkande 6.
I motion 2003/04:Fö250 av Catherine Persson (s) yrkande 1 påtalas att den
nationella handlingsberedskapen vid oljeutsläpp inte är tillräcklig. Enligt
motionären bör målet vara att skapa en nationell upptagningskapacitet
till havs som klarar att på något/några dygn ta upp hela lasten vid ett
haveri utan att oljan når land. I samma motion yrkande 2 anförs att
regeringen bör verka för ett utökat samarbete med övriga nationer inom EU
vad avser oljeskyddsberedskap. Organisation och kostnader för ökad
handlingsberedskap vid oljeutsläpp bör delas mellan Östersjöländerna.
Utskottet anför följande. Såsom ovan redovisats bedrivs internationell
samverkan inom Helsingforskommissionen (HELCOM), där också gemensamma
lösningar vad gäller ökad oljeskyddsberedskap står högt på dagordningen.

I regleringsbrev för Kustbevakningen framgår mål för Kustbevakningens del
inom verksamhetsgrenen Genomförande av räddningsinsatser. Som exempel kan
nämnas att Kustbevakningen skall kunna påbörja en insats vid oljeutsläpp
eller vid fara för utsläpp inom fyra timmar efter larm, och bekämpningsåtgärder
skall kunna påbörjas inom 8 timmar efter larm.
Utskottet har inhämtat uppgiften att Kustbevakningen den 1 december 2003
till regeringen redovisat en förstudie avseende tre nya, större fartyg.
Frågan är under beredning i Regeringskansliet. Den fartygstyp som föreslås
har förutom flera andra användningsområden också en betydande
oljeupptagningskapacitet. Utskottet gör således bedömningen att det inte
ankommer
på riksdagen att ta initiativ i frågan och avstyrker därför motion
2003/04:Fö250 yrkandena 1 och 2.
Försvarsmaktens räddningshelikoptrar och miljöräddningsinsatser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motion 2003/04:Fö207.
I motion 2003/04:Fö207 av Per Landgren m.fl. (kd) föreslås att Försvarsmaktens
räddningshelikoptrar som redan finns i beredskap för bl.a. sjöräddning,
snabbt skall kunna lyfta ut inspektörer från Kustbevakningen för att
undersöka misstänkt miljöbov. Ytbärgarna har möjlighet att ta oljeprov ur
vattnet som sedan kan jämföras med oljan i tankarna. Motionärerna hemställer
om en snabbutredning med syfte att genom avtal kostnadsfritt möjliggöra
för Kustbevakningen att snabbt och enkelt kunna utnyttja Försvarsmaktens
helikoptrar för miljöräddningsinsatser. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv
torde det vara en god användning av de gemensamma resurserna.
Utskottet anför följande. Enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.
har Kustbevakningens räddningsledare rätt att vid behov, utan kostnad,
disponera bl.a. statliga resurser såsom Försvarsmaktens helikoptrar vid
miljöräddningstjänst till sjöss.
Utskottet har från Kustbevakningen inhämtat att det erfarenhetsmässigt
inte torde vara ändamålsenligt att låta ta oljeprov från helikopter. De
kraftiga luftströmmarna från helikoptern rör om ytvattnet så att provtagningen
och efterföljande analys inte kan göras med tillräcklig säkerhet för att
kunna användas som bevis. Vidare kan tänkas att kontaminering sker från
ytbärgarens dräkt eller utrustning. För att säkerställa oljeprovets
bevisvärde ställs det höga krav på renlighet och enhetlighet vid provtagningen.
Kustbevakningen har utvecklat en metod att från sina flygplan släppa ner
bojar som genom absorption säkrar ett oljeprov. Erfarenheterna från detta
arbetssätt är goda. Endast i undantagsfall förekommer det enligt vad
utskottet erfarit behov av helikopter för att sätta ombord tjänstemän på
ett misstänkt fartyg.
Ändringar som genomförts den 1 februari 2002 i lagen (1980:424) om åtgärder
mot förorening från fartyg (prop. 2000/01:139, bet. 2001/02:MJU4, rskr.
2001/02:81) har bl.a. gett Kustbevakningen rätt att inleda förundersökning
vid utsläppsbrott. Kustbevakningen har förordnat förundersökningsledare
för detta ändamål. Dessa ändringar tillsammans med ett fördjupat samarbete
mellan Kustbevakningen, Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna, har i
några fall lett till snabbare lagföring vid denna slags brottslighet till
sjöss.
För det fall det är tal om brottsbekämpning och inte miljöräddningstjänst
och Kustbevakningen utför de polisiära insatser som man enligt lag har
befogenheter att utföra, bör man vid behov snarare nyttja polisens resurser
än Försvarsmaktens.
Utskottet gör bedömningen att den lagstiftning som finns tillgodoser de
behov som framställs i motionen varför utskottet avstyrker motion
2003/04:Fö207.
Fiskekontroll
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ408 yrkandena 14 och 20.
Jämför reservation 3 (kd).
I motion 2003/04:MJ408 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 14 anförs
att Sverige i samband med ratificeringen av havsrättskonventionen avgett
förklaring varigenom klargjorts att Öresund skall betraktas som ett s.k.
historiskt sund. Därigenom gäller enligt motionärerna inte någon ovillkorlig
rätt till genomfart för utländska fartyg. De rättsliga möjligheterna för
Sverige och Danmark att begränsa sjöfart i sundet måste fullständigt
klarläggas. Riksdagen bör inte utesluta att det för Sverige kan bli aktuellt
att hindra genomfart av enkelskroviga oljetanker eller fiskare från andra
länder än Östersjöländerna.
I yrkande 20 i samma motion yrkas att riksdagen begär att regeringen senast
i tilläggsbudgeten i vårpropositionen 2004 återkommer till riksdagen med
förslag om hur en skärpning av övervakningen av in- och utpassering
till/från Östersjöns fiskevatten kan utformas och vilka kostnader detta för
med sig.
Utskottet har erfarit att det för närvarande inte bedrivs fiske i Östersjön
i någon större omfattning av andra än Östersjöländernas egna fiskare.
Genom att utnyttja fartyg och flygplan och i samverkan med andra myndigheter,
främst Fiskeriverket, får Kustbevakningen viktig information om var fiske
pågår och fiskefartygens rörelser. Resurserna är dock små i förhållande
till antal fiskefartyg och omfånget fiskeansträngningar. Den fysiska
fiskeövervakningen kompletteras med ett tekniskt system, Vessel Monotoring
System, som administreras av Fiskeriverket. Systemet innebär att större
fiskefartyg är utrustade med en transponder som med automatik sänder
positionsangivelse för fartyget med jämna intervall. Systemet ger god
information om var fiskefartygen befinner sig och kunskapen om var fiske
pågår kommer att öka. Från och med den 1 januari 2004 omfattas alla fartyg
över 18 meter som fiskar i EU:s vatten. Från och med årsskiftet 2004/05
gäller detta även fartyg över 15 meter.
Genom införande av s.k. checkpoints ökar förutsättningarna för Kustbevakningens
möjlighet att kontrollera enskilda fartyg då de lämnar viss fiskezon. Men,
enligt Kustbevakningens bedömning måste införandet av checkpoints kombineras
med en ökad övervakning av omgivande vatten för att förhindra att fartyg
lämnar fiskezon på andra positioner än vid checkpoints. Enligt nuvarande
regler kan dock checkpoints inte användas mot andra EU-länders fiskefartyg.
Utskottet avstyrker motion 2003/04:MJ408 yrkandena 14 och 20.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i
utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ansvaret för vrak, punkt 2 (m)
av Ola Sundell (m), Rolf Gunnarsson (m) och Carl-Axel Roslund (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö232.

Ställningstagande
I landets skärgårdar och utmed våra kuster tillkommer årligen ett stort
antal båtvrak. Ofta är det havererade och strandade fritidsbåtar och mindre
fartyg. Dessa saknar oftast ekonomiskt värde och lämnas därför åt sitt
öde av den tidigare ägaren. Båtvraken blir ofta en säkerhetsrisk för
sjöfarten, en miljörisk genom bränsleutsläpp och nedskräpning eller till
hinder för fisket. Det finns ett behov av att åstadkomma en samlad
lagstiftning som bl.a. skall reglera ansvarsfrågan för nytillkomna vrak. Vi
föreslår att det bör utredas om att överföra ansvaret för hanteringen av
nytillkomna vrak i vattnet till Kustbevakningen och på stränderna till
kommunernas räddningsnämnder.
Motion 2003/04:Fö232 bör därför bifallas.

2. Åtgärder för att förhindra katastrofer i Östersjön, punkt 3 (m)
av Ola Sundell (m), Rolf Gunnarsson (m) och Carl-Axel Roslund (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fö259
yrkande 6 och avslår motionerna 2003/04:Fö215, 2003/04:Fö217, 2003/04:Fö248,
2003/04:Fö249 och 2003/04:Fö250 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
En avgörande förmåga i den framtida försvarsmiljön är att förstå och kunna
beskriva en bred och alltmer mångfasetterad bild av den värld vi lever i,
från fred till kris och ytterst i krig. Det kräver en breddad förmåga
att uppfatta, förebygga och reagera mot hot och risker som är svåra att
upptäcka. Dolda former av hot kräver särskilda motåtgärder. För att leva
upp till detta måste Östersjöländerna skapa en gemensam helhetssyn på och
formulera en konsistent maritim strategi.
Krav ställs på att länderna kring Östersjön har en enhetlig syn och maritim
förmåga att ingripa. Kontinuerlig närvaro och flexibelt agerande utgör
förutsättning för att förebygga internationella kriser i vårt närområde.

Inte bara de egna intressena styr denna utveckling. Alla länder runt
Östersjön kommer att tvingas säkerställa frihet och säkerhet till havs.
Detta ställer också krav på ökat samarbete mellan svenska myndigheter för
att optimalt utnyttja de begränsade resurser som disponeras av Polisen,
Sjöfartsverket, Kustbevakningen och Försvarsmakten.
Det är positivt att ansvars- och ersättningsfrågor regleras i en operativ
plan liksom den samordning av räddningsinsatser och förmågor som sker.
Samarbetet måste dock gå längre bl.a. genom att i förväg avtala om stöd
från andra länder i områden där det är uppenbart svårt eller olönsamt att
på nationell bas upprätthålla erforderlig beredskap.
Därför anser vi att motion 2003/04:Fö259 yrkande 6 bör bifallas.

3. Fiskekontroll, punkt 5 (kd)
av Erling Wälivaara (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ408
yrkandena 14 och 20.
Ställningstagande
De rättsliga möjligheterna för Sverige och Danmark att begränsa sjöfart
i Öresund liksom rätten till genomfart måste klarläggas fullständigt.
Riksdagen bör inte utesluta att det för Sverige kan bli aktuellt att hindra
genomfart av enkelskroviga oljetanker eller fiskare från andra länder än
Östersjöländerna.
Jag anser att riksdagen skall begära att regeringen senast i tilläggsbudgeten
i vårpropositionen 2004 återkommer till riksdagen med förslag om hur en
skärpning av övervakningen av in- och utpassering till/från Östersjöns
fiskevatten kan utformas och vilka kostnader detta för med sig.
Motion 2003/04:MJ408 yrkandena 14 och 20 bör därför bifallas.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion väckt med anledning av förs. 2002/03:RR18
2003/04:Fö4 av Jeppe Johnsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att göra det möjligt att båtar som inte försvaret behöver kan
användas till att tillgodose sjöräddningens framtida behov av båtar.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Fö207 av Per Landgren m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen skall utreda möjligheterna att genom avtal
möjliggöra för Kustbevakningen att kostnadsfritt, snabbt och enkelt kunna
utnyttja Försvarsmaktens helikoptrar för miljöräddningsinsatser.
2003/04:Fö212 av Johnny Gylling m.fl. (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett fortsatt undantag från full kostnadstäckning av de stridsbåtar som
bedöms övertaliga och kan användas av Sjöräddningssällskapet (SSRS).
2003/04:Fö215 av Heli Berg (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om inrättandet av ett centrum för övervakning av Östersjön.
2003/04:Fö217 av Margareta Sandgren (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att genom överenskommelse med övriga Östersjöländer möjliggöra att
första räddningsfartyg på plats kan ingripa vid olyckstillbud.
2003/04:Fö229 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om sjöräddningen.
2003/04:Fö230 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om vikten av att Sjöräddningssällskapet kan fortsätta sin verksamhet.
2003/04:Fö232 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att åstadkomma en samlad lagstiftning som bl.a. skall reglera
ansvarsfrågan för nytillkomna vrak.
2003/04:Fö248 av Sinikka Bohlin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om samordning av räddningstjänster mellan staterna runt Östersjön.
2003/04:Fö249 av Christer Skoog m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ett maritimt centrum i Blekinge.
2003/04:Fö250 av Catherine Persson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nationell handlingsberedskap vid oljeutsläpp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökat samarbete mellan Östersjöländerna vid oljeutsläpp.
2003/04:Fö259 av Ola Sundell m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utvecklingen i Östersjön och ett utökat samarbete samt nödvändigheten
att avtala vad gäller räddningsinsatser.
2003/04:MJ408 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Öresund.
20. Riksdagen begär att regeringen senast i tilläggsbudgeten i
vårpropositionen 2004 återkommer till riksdagen med förslag om hur en
skärpning av övervakningen av in- och utpassering till/från Östersjöns
fiskevatten kan utformas och vilka kostnader detta för med sig.