Sjöfart
Betänkande 1994/95:TU12
Trafikutskottets betänkande
1994/95:TU12
Sjöfart
Innehåll
1994/95
TU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlas avsnittet Sjöfart i årets budgetproposition och bortemot ett nittiotal motionsyrkanden i sjöfartsfrågor, som väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet tillstyrker, på ett undantag när, regeringens samtliga förslag. Sålunda tillstyrks bl.a. förslagen om inriktning av Sjöfartsverkets verksamhet, om ekonomiska mål för verksamheten och om verkets investeringar under perioden 1995--1997. Utskottet tillstyrker också förslag till medelsanvisningar för ett flertal sjöfartsändamål, t.ex. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. (68,6 miljoner kronor), Transportstöd för Gotland (250 miljoner kronor) samt stöd till trafiken på Vänern och i Trollhätte kanal (94 miljoner kronor). Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier (510 miljoner kronor). Förslaget behandlas i samband med ett flertal motionsyrkanden om sjöfartens internationella och nationella konkurrenskraft. Samtliga dessa yrkanden avstyrks med hänvisning till pågående utredningsarbete. Ett stort antal motionsyrkanden gäller sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor. Utskottet betonar den mycket stora betydelsen av dessa frågor men avstyrker samtliga yrkanden med hänvisning till pågående eller aviserat utredningsarbete och till nödvändigheten av att säkerhets- och miljöfrågorna i stor utsträckning behandlas inom ramen för det internationella samarbetet. Med anledning av ett flertal motionsyrkanden om återinförande av det statliga fritidsbåtsregistret framhåller utskottet bl.a. de fördelar som registrering av fritidsbåtar innebär från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt. Regeringen bör därför enligt utskottet överväga om dessa fördelar motiverar att registret återinförs. Därvid bör regeringen också beakta de riksdagsbeslut som väntas senare i år med anledning av motionsyrkanden om båtskatt och om obligatorisk ansvarsförsäkring för bl.a. ägare av fritidsbåtar. Yrkandena bereds av skatte- resp. lagutskottet. Med anledning av regeringens förslag att Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) skall inordnas i Sjöfartsverket framhåller utskottet att fortsatt självständighet för HKF är att föredra, om möjliga besparingar inte därigenom uteblir.
Till betänkandet är fogat elva reservationer. M-ledamöterna reserverar sig till förmån för ett m-yrkande om minskat anslag till Bidrag till svenska rederier. Vidare reserverar sig m-, c- och fp-ledamöterna i fråga om utskottets ställningstagande till motionsyrkandena om återinförande av fritidsbåtsregistret. V-ledamoten reserverar sig till förmån för ett v-yrkande om investeringsstöd för installation av katalysatorer på fartyg. Mp-ledamoten reserverar sig till förmån för ett antal mp-yrkanden främst beträffande sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor.
Till betänkandet har också fogats fyra särskilda yttranden -- två från m-ledamöterna och två från mp-ledamoten.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
Förslag till riksdagsbeslut
Sjöfartsverket
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7 (Kommunikationsdepartementet) i avsnitt B. Sjöfart under rubriken Sjöfartsverket (s. 54--61) 1. att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, den huvudsakliga inriktningen av verksamheten och av investeringarna som i propositionen förordats för Sjöfartsverket för perioden 1995--1997, 2. att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om det fortsatta arbetet med sjöfartens säkerhetsfrågor och miljöfrågor, 3. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om de ekonomiska målen för Sjöfartsverkets verksamhet, 4. att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som förordats i propositionen, 5. att riksdagen godkänner förslaget om att överlämna fastigheten Svenska Högarna som gåva i enlighet med vad som förordats i propositionen, 6. att riksdagen godkänner förslaget till fördelning av kostnaderna för skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg i enlighet med vad som förordats i propositionen.
Anslagsfrågor
Regeringen föreslår under rubriken Anslag för budgetåret 1995/96 (s. 62--67) 1. att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 68 624 000 kr (punkt B 1), 2. att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr (punkt B 2), 3. att riksdagen godkänner att Handelsflottans kultur- och fritidsråd inordnas i Sjöfartsverket i enlighet med vad som anförts i propositionen (punkt B 3), 4. att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt B 3), 5. att riksdagen godkänner regeringens förslag i propositionen till disponering av anslaget B 4 (punkt B 4), 6. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 94 008 000 kr (punkt B 4), 7. att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 510 000 000 kr (punkt B 5), 8. att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr (punkt B 6).
Motionerna
1994/95:A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (båda fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av hamnverksamhet från Stockholms hamn, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassad sjöfart.
1994/95:Jo605 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på dubbelskrov för fartyg som trafikerar våra stora insjöar.
1994/95:Jo623 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskade kväveoxidutsläpp från färjetrafiken.
1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljörelaterade hamn- och farledsavgifter, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för svavelhalt i fartygsbränsle.
1994/95:T220 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen beslutar att under anslaget B 5. Bidrag till svenska rederier inom Kommunikationsdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 150 000 000 kr.
1994/95:T224 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 16. att riksdagen hos regeringen begär att den kommer med förslag om hur sjöfartens luftföroreningar skall minska.
1994/95:T232 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja sjösäkerheten, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta internationella överenskommelser om miljöriktig sjöfart, 12. att riksdagen hos regeringen begör en handlingsplan för att minska de miljöskadliga utsläppen från sjöfarten.
1994/95:T238 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom EU driva frågan om lika konkurrensmöjligheter samt ökad standardisering av säkerhet och miljö inom sjöfarten.
1994/95:T239 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilaterala avtal med våra grannländer om ökade sjösäkerhetskrav.
1994/95:T601 av Kenth Skårvik och Erling Bager (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till sjösäkerhetsutbildningen i Göteborg.
1994/95:T602 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetssystem inom färjetrafiken.
1994/95:T603 av Eva Björne och Göran R Hedberg (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fartyg ur isbrytarflottan stationeras i Härnösand.
1994/95:T604 av Michael Stjernström (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minnesboj vid M/S Estonias förlisningsplats.
1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig gemensam sjöfartspolitik inom Europeiska unionens ram, utan subventioner och baserad på sunda affärsmässiga förhållanden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdraget till den sjöfartspolitiska kommittén, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensförutsättningarna för sjöfarten, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöfartsavgifter och konkurrensneutralitet, 11. att riksdagen hos regeringen begär att en översyn görs av reglerna för lotsning i enlighet med vad som anförts i motionen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för skärpta miljökrav för sjöfarten inom Europeiska unionen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de gemensamma nordiska regler som tillkommer som en följd av Estoniahaveriet blir gällande inom Europeiska unionen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ISM-koden bör innefattas i svensk lagstiftning.
1994/95:T606 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åter införa obligatorisk registrering av fritidsbåtar enligt tidigare utarbetade regler, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till beskattning av större fritidsbåtar.
1994/95:T607 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reserverade platser på Gotlandsfärjorna för bofasta gotlänningar.
1994/95:T608 av Mats Odell (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att minska utsläppen från sjöfarten, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att en fond baserad på avgifter från icke katalysatorutrustade fartyg inrättas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilaterala förhandlingar för överenskommelse om krav på katalytisk avgasrening, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett pådrivande arbete inom EU och IMO, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder även inom fritidsbåtssektorn.
1994/95:T609 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flytta de i Stockholm stationerade statsisbrytarna till Luleå.
1994/95:T610 av Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte förverkliga Rödkobbsleden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staten bör ingripa för att hindra all förstörelse av naturen i Stockholms skärgård.
1994/95:T611 av Eva Goës och Elisa Abascal Reyes (båda mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra sjöräddningsavgift, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga säkrare bil- och personfärjor som trafikerar Sverige med grannländer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla ombord skall kunna räddas vid en olyckshändelse, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att större färjor ej skall trafikera innerskärgården, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och avgaskrav på sjöfarten, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid behov bygga ut kollektiva miljövänliga transporter från centrum till båtterminalerna.
1994/95:T612 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en skärpning av säkerhetskraven för tankfartyg.
1994/95:T613 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att få bort de stora båtarna från Stockholms innerskärgård, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om framtiden för godstrafiken till och från Finland och andra Östersjöstater innan Norra länken i någon form färdigprojekteras och byggs.
1994/95:T614 av Sten Östlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett allmänt fritidsbåtsregister bör införas.
1994/95:T615 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet att alla oljetankfartyg på Östersjön på sikt skall vara dubbelbottnade, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella överenskommelser som leder till att alla oljetankfartyg på svenskt territorialvatten skall vara dubbelbottnade, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma bestämmelser beträffande oljefartygs dubbla botten skall gälla i Östersjöns skärgårdar som på Mälaren och Vänern, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sjöfartsverket och Naturvårdsverket får i uppdrag att bedöma vilka farvatten som är speciellt känsliga för oljeutsläpp och att Sjöfartsverket för dem utfärdar regler med krav på dubbelbottnade oljetankfartyg, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att övergångstiden för övergång till dubbelbottnade oljetankfartyg ändras från 30 till högst 2 år.
1994/95:T616 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra fritidsbåtsregistret.
1994/95:T617 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som förbjuder försäljning av fartygsbränslen med svavelhalter som överstiger 0,5 %, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka internationellt för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga bränslen, 3. att riksdagen hos regeringen begär att den skall ta initiativ till överläggningar med våra grannländer kring Östersjön och i Norden för att arbeta fram bindande regionala överenskommelser, som minskar svavelhalten i fartygsbränslen till högst 0,5 %, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet att fartyg vid kaj av hamnarna måste få fullgod strömförsörjning för att förhindra försurande, miljö- och hälsofarliga utsläpp och om hur detta kan finansieras.
1994/95:T618 av Agneta Ringman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessionsvillkor för framtida färjetrafik mellan Öland och Gotland.
1994/95:T619 av Håkan Juholt och Agneta Ringman (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälnings- och lotsplikt för oljetonnage.
1994/95:T620 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tre års sjöpraktik skall kunna ersättas med en väl dokumenterad och vitsordad lokal kännedom.
1994/95:T621 av Kristina Nordström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om båtregister, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registreringsavgift och obligatorisk ansvarsförsäkring.
1994/95:T622 av Karl-Erik Persson och Jan Jennehag (båda v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjöfartspolitiken.
1994/95:T623 av Karl-Göran Biörsmark och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkrare transporter i nordiska farvatten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömärkning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivera FN-organ för att få till stånd globala transportsäkerhetskrav för oljetransporter.
1994/95:T624 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om isbrytarnas lokalisering till Härnösand.
1994/95:T625 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ökad samordning och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i södra Östersjön.
1994/95:T626 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp, v) vari yrkas att riksdagen begär en utredning om transportsystemutveckling och terminalanpassning koordinerat för sjö- och landtransporter.
1994/95:T627 av Lennart Nilsson och Sverre Palm (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en registrering av fritidsbåtar.
1994/95:T628 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en ny utredning bör undersöka frågan om en kanal Uddevalla--Vänern.
1994/95:T629 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utveckla sjöfarten av energiskäl, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt lotstvång för miljöfarliga sjötranporter, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta regler, samt i vissa fall förbud, för sjötransport av miljöfarliga ämnen, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av olja för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att oljetankrar med en oljelast överstigande 50 000 ton skall förbjudas på svenskt vatten och att den verkar för ett sådant förbud för hela Östersjön, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla oljetankrar som går på svenskt vatten skall ha särskilda skydd som dubbla bottnar och att den verkar för att ett sådant beslut gällande hela Östersjön kommer till stånd, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla oljetankrar som går på Mälaren och Vänern skall ha dubbla skrov och vara försedda med lots fr.o.m. år 1996, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjöfartsavgifterna skall ges en miljöprofil så att fartyg med dubbla skrov och/eller katalysatorrening får en rabatterad avgift relativt de utan detsamma, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av internationella initiativ vad gäller miljökrav på sjöfarten, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikmässig miljökonsekvensanalys vid större industriprojekt, vägbyggen m.m. där alternativ med sjöfart skall vägas in om så är tillämpligt.
1994/95:T631 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett båtregister med beaktande av tidigare erfarenheter.
1994/95:T632 av Per Erik Granström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn.
1994/95:T633 av Ola Rask m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska modellen för den operativa sjöräddningsorganisationen innefattande två sjöräddningscentraler (MRCC) och två sjöräddningsundercentraler (MRSC) bör bibehållas, 2. att sjöräddningscentralen i Stockholm bör inrättas för att fungera som regional sjöräddningscentral för Östersjöområdet (Baltic RCC) medan de baltiska staterna bygger upp egna sjöräddningsorganisationer.
1994/95:T636 av Monica Widnemark och Agneta Ringman (båda s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av en båtregistrering enligt tidigare gällande bestämmelser.
Utskottet
1 Sjöfartens konkurrenskraft
1.1 Bakgrund
Riksdagen beslutade år 1988 att införa ett rederistöd i syfte att stärka den svenska handelssjöfartens internationella konkurrenskraft (prop. 1987/88:129, bet. TU27, rskr. 337 och prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85). Ett enigt trafikutskott hade dessförinnan, i december 1987, uttalat att den svenska handelsflottan hade undergått en minskning som var ägnad att inge allvarlig oro med hänsyn till vår transportförsörjning i krissituationer (bet. 1987/88:TU8, rskr. 107). Åtgärder behövde därför vidtas -- betonades det i det sistnämnda betänkandet -- i syfte att kunna bevara en internationellt inriktad sjöfartsnäring av rimlig omfattning. I sammanhanget underströks näringens betydelse inte bara från beredskapssynpunkt utan också för Sveriges bytesbalans samt för sysselsättningen även inom andra sjöfartsanknutna verksamheter än fartygsdrift. I riksdagens beslut år 1988 framhölls att de höga bemanningskostnaderna hade en avgörande betydelse för den svenska handelsflottans konkurrenskraft i fjärrfart. Stödet avgränsades därför till att avse handelsfartyg i sådan fart och utformades som dels en återbetalning av sjömansskatt, dels ett bidrag till reduktion av sociala avgifter. I april 1992 beslutade riksdagen att rederistödet skulle avvecklas (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU24, rskr. 186). I den nämnda propositionen anmäldes att regeringen avsåg att under våren 1992 förelägga riksdagen förslag till nya förutsättningar för den svenska sjöfarten. Därmed avsågs främst ett svenskt internationellt fartygsregister, som skulle göra det möjligt att operera vissa svenskägda fartyg på internationella kostnadsvillkor. I december 1992 beslöt riksdagen att rederistödet skulle återinföras i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om åtgärder till stöd för svensk sjöfart (prop. 1992/93:128, bet. TU12, rskr. 153). Beslutet tillkom som en följd av att sjöarbetsmarknadens parter inte hade kunnat enas i frågan om införande av ett svenskt internationellt fartygsregister. Av betydelse för beslutet var också det s.k. rationaliseringsavtal som hade träffats mellan parterna och som redovisades i den nämnda propositionen. Avtalet skulle enligt parternas beräkning medföra kostnadssänkningar på genomsnittligt 15 %. Parterna hade vidare beräknat att deras egna åtgärder i förening med statliga åtgärder -- bestående av befrielse från sjömansskatt och en minskning av de sociala avgifterna med 18 procentenheter -- skulle innebära en sammanlagd kostnadsminskning på 40 %. Genom det nämnda beslutet i december 1992 anvisades också medel för det återinförda rederistödet. Så har därefter skett för vart och ett av budgetåren 1993/94 och 1994/95. För innevarande budgetår har 400 miljoner kronor anvisats (prop. 1993/94:100 bilaga 7, bet. TU14, rskr. 158). I det sistnämnda betänkandet erinrade också utskottet om den oenighet, i riksdagen och annorstädes, om de sjöfartspolitiska medlen som hade rått alltsedan rederistödet infördes år 1988. I debatten hade framhållits att Sverige borde följa vissa andra sjöfartsnationers exempel och införa ett internationellt fartygsregister. De därmed förenade internationella kostnadsvillkoren skulle enligt förespråkarna medföra lägre bemanningskostnader och följaktligen en stärkt internationell konkurrenskraft samt minska eller eliminera behovet av statligt stöd. Häremot hade invänts att ett svenskt internationellt fartygsregister skulle kunna innebära att man på svenska fartyg underlät att tillämpa svenska lagregler på väsentliga områden -- inte minst det arbetsrättsliga -- i en utsträckning som vore oförenlig med svensk rättsuppfattning. I anslutning till denna sammanfattning av den sjöfartspolitiska debatten framhöll utskottet:
Nuvarande sjöfartspolitik, i den del den omfattar åtgärder i syfte att stärka den svenska handelssjöfartens internationella konkurrenskraft, baseras på ett nu drygt sex år gammalt riksdagsbeslut. Det är därför enligt utskottets mening inte för tidigt att ånyo pröva denna politiks mål och medel. Utskottet anser att alla ansträngningar därvid bör göras i syfte att nå en bred enighet över partigränserna i den för nationen centrala frågan om hur vårt behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. En parlamentariskt sammansatt utredning bör därför tillsättas för ändamålet.
I det nämnda betänkandet, 1993/94:TU14, betonade utskottet också att frågor som gäller Sjöfartsverkets taxor och avkastningskraven på dess verksamhet är av väsentlig betydelse för den framtida transportpolitiken och för handelssjöfartens internationella konkurrenskraft. Utskottet sade sig därför förutsätta att den förordade parlamentariska utredningen även skulle överväga sådana frågor.
1.2 Aktuella utredningar
Regeringen har i november 1994 fastställt kommittédirektiven En långsiktig sjöfartspolitik (dir. 1994:132). Med utgångspunkt i den av utskottet angivna centrala frågan -- hur vårt behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv -- skall kommittén klarlägga den svenska sjöfartens marknadssituation och konkurrensförutsättningar samt analysera hur svensk sjöfart skall kunna utvecklas. Kommittén skall värdera behoven av och motiven för en fortsatt statlig sjöfartspolitik med inriktning på stöd till svenskflaggade fartyg. Den långsiktighet som eftersträvas skall också bedömas med avseende på fortsatta möjligheter till kostnadsbesparingar enligt det nämnda rationaliseringsavtalet. Regeringen säger sig fästa stort avseende vid att rationaliseringsarbetet fortsätter som ett led i strävandena att åstadkomma minskade driftskostnader. I direktiven framhålls vidare att även den infrastruktur som betjänar sjöfarten är av strategisk betydelse för att åstadkomma kostnadseffektiva transportlösningar. Sjöfartsverkets taxor och statens avkastningskrav på dess verksamhet är av väsentlig betydelse för den framtida transportpolitiken och för sjöfartens konkurrenskraft. Analysen av sjöfartspolitikens mål och medel skall därför även omfatta möjligheterna att se sjöfartspolitiken som en naturlig del i den övriga närings- och transportpolitiken. Sjöfartspolitikens betydelse från miljö- och sjösäkerhetssynpunkt skall också värderas. Vidare skall kommittén beakta den politik och de åtaganden som Sverige omfattas av till följd av medlemskapet i EU. Uppdraget skall redovisas senast i september 1995. Regeringen har vidare i december 1994 fastställt direktiv för en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige (dir. 1994:140). Till kommitténs uppgifter hör bl.a. att analysera dels vilka åtgärder som krävs för att på ett bättre sätt än i dag integrera och koordinera sjöfart, luftfart och informationsteknik med landtransporter, dels hur avgifter inom transportsektorn kan anpassas för att främja ett miljöanpassat och säkert transportsystem och öka den samhällsekonomiska effektiviteten i sektorn.
1.3 Regeringens förslag till medelsanvisning för rederistöd
Regeringen föreslår en medelsanvisning under förslagsanslaget B 5. Bidrag till svenska rederier på 510 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Därav avser 400 miljoner kronor perioden juli 1995--juni 1996.
1.4 Motionsförslag
I motion T220 (m) föreslås en medelsanvisning som med 150 miljoner kronor understiger det belopp som regeringen föreslår, dvs. 360 miljoner kronor. Motionärerna framhåller att företagssubventioner av ifrågavarande slag inte befrämjar ett effektivt resursutnyttjande i samhällsekonomin. Ett i och för sig förståeligt motiv för regeringens förslag kan dock vara -- säger motionärerna -- att den vill ge den svenska rederinäringen konkurrensvillkor liknande dem som erbjuds av andra stater, inte minst inom EU, och som innebär subventioner. I stället för att bibehålla rederistödet bör Sverige inom EU verka för en avveckling av subventionerna och därmed även av anslaget.
I motion T605 (m) framhålls att en intensiv och framgångsrik facklig kampanj har drivit bort en betydande del av svensk rederinäring från svensk registrering. Möjligheterna att anställa svenskt befäl och driva verksamheten under svensk tillsyn har därmed i motsvarande mån upphört. Motionärerna finner denna utveckling djupt olycklig och betonar i sammanhanget rederinäringens betydelse för sysselsättningen även inom andra sjöfartsanknutna verksamheter än fartygsdrift. Svenska rederier borde ha samma möjligheter som övriga svenska företag att driva verksamhet i utlandet och på samma villkor som gäller för deras utländska konkurrenter. Ett svenskt internationellt fartygsregister hade kunnat lösa dessa problem, betonar motionärerna. På längre sikt finns det ingen anledning att sjöfartsnäringen skall drivas i ett system med skattebefrielse eller subventioner. Regeringen bör inom EU kraftfullt verka för en gemensam sjöfartspolitik som utan stöd bygger på sunda affärsmässiga förhållanden. Samtidigt som rederistödet bör minska, är det viktigt att rederinäringen får rimliga och internationellt konkurrenskraftiga villkor. Den sjöfartspolitiska utredningen bör noga följa utvecklingen.
I motion T238 (fp) framhålls att Sverige inom EU bör söka bidra bl.a. till att skapa likvärdiga konkurrensförutsättningar för medlemsstaternas handelssjöfart.
I motion T622 (v) framhålls att en fortsatt utflaggning av den svenska handelsflottan innebär stora ekonomiska förluster för staten, dels i form av uteblivna skatter och arbetsgivaravgifter, dels också i form av hög arbetslöshet bland sjömän. Dessutom kan utflaggningen av svenska fartyg till bekvämlighetsflagg och internationella register betraktas som en osund utvecklingsform. Den personal som anställs på dessa fiffelflaggade fartyg har ingen möjlighet att driva fackliga krav. Redarna kan välja en besättning som är garanterat samarbetsvillig och som inte ställer krav på löner, arbetsförhållanden och säkerhet m.m. Fartyg under bekvämlighetsflagg drabbas också i mycket hög grad av olyckor. De missförhållanden som bekvämlighetsflaggningen innebär har gjort tusentals svenska sjömän arbetslösa och resulterat i förstörd miljö vid våra kuster. Säkra förhållanden och anständiga arbetsvillkor är inget särintresse för de sjöfackliga organisationerna utan berör oss alla, inte minst alla passagerare inom färjetrafiken. Motionärerna betonar att staten nu måste ta sitt ansvar för svensk sjöfart så att vi kan behålla en handelsflotta under svensk flagg. Den sjöfartspolitiska utredningen bör inte bara undersöka bemanningskostnader och rationaliseringar utan lägga större vikt vid miljö, sjösäkerhet och utbildning av svenska sjömän.
Efter denna redovisning av motionsyrkanden med huvudsaklig inriktning på sjöfartens internationella konkurrenskraft övergår utskottet nu till att återge motionsyrkanden vari sjöfartens betydelse ses i ett övervägande nationellt perspektiv.
Sålunda framhålls i motion T605 (m) att möjligheterna att utöka de inrikes sjöburna transporterna, utan stora och dyra investeringar, är goda. Kraven på kustsjöfarten är i dag andra än förr. Punktlighet och regularitet måste kunna garanteras, och lasthanteringen måste kunna ske på ett sätt som integreras med industrin i övrigt. De bestämmelser som reglerar sjöfarten måste därför anpassas så att konkurrensförutsättningarna blir desamma som gäller för landtransportföretag. Särregler för bemanning, arbetstid och tillsyn bör ses över så att sjöfarten får samma driftsförutsättningar som andra transportörer.
I motion T629 (mp) görs en jämförelse mellan energiåtgången, räknad i kilowattimmar per tonkilometer, för olika transportslag. I sammanhanget framhålls att ett normalstort tankfartyg kan ersätta ungefär 600 lastbilar med släp. Att flytta transporter från lastbil till fartyg minskar därmed kraftigt trängseln på våra vägar, liksom behovet av nya vägbyggen. Antalet trafikolyckor minskar också, liksom bullerskadorna. En fullständigt genomförd samhällsekonomisk analys av transporterna skulle tala till sjöfartens fördel, bland annat genom de minskade investeringskostnaderna. Motionärerna finner det sammanfattningsvis angeläget att utveckla sjöfarten av energiskäl. Vidare erinras i motion T629 (mp) om att sjöfartsavgifterna finansierar Sjöfartsverkets verksamhet och framhålls att dessa avgifter bör få en miljöprägel. Enkelbottnade fartyg bör få en avgiftshöjning i förhållande till de dubbelbottnade, och fartyg med katalysatorer bör få avgiftsrabatt. Motionärena vill också, i syfte att stödja när- och kustsjöfarten, att möjligheterna till sjötransporter beaktas när miljökonsekvensanalyser görs av större industri- och vägprojekt o.d. En sådan trafikmässig miljöprövning bör naturligtvis -- betonas det -- också omfatta järnvägen som alternativ. Den lösning som ger det bästa samhällsekonomiska resultatet, med fullt beaktande av miljökostnaden, bör normalt få företräde.
I motion Jo628 (fp) framhålls att regeringen bör verka för en nordisk överenskommelse om miljörelaterade hamn- och farledsavgifter.
1.5 Utskottets ställningstagande
I avvaktan på resultatet av den sjöfartspolitiska utredningens arbete är utskottet inte berett att förorda en sådan minskning av rederistödet som föreslås i motion T220 (m). Yrkandet härom avstyrks följaktligen, medan regeringens förslag till medelansvisning för Bidrag till svenska rederier, som omfattar 510 miljoner kronor, tillstyrks. Utskottet har i det föregående erinrat om direktiven till de kommittéer som nyligen tillsatts med uppgifter inte bara inom sjöfartspolitiken utan också på det mera allmänt trafikpolitiska området. Direktiven synes utskottet omfatta samtliga de frågor -- så när som på medelsanvisningen -- som motionärerna aktualiserar. Det gäller naturligtvis främst den övergripande frågan hur vårt behov av sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. Frågans samband med EU, som behandlas i ett par av motionerna, uppmärksammas också i direktiven för den sjöfartspolitiska utredningen. Till våra åtaganden såsom EU-medlem hör att verka för en gemensam transportpolitik och en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids samt att söka stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Kraven i v-motionen på en sjöfartspolitik som betonar vikten av miljö- och sjösäkerhet återfinns även i de nämnda direktiven. Sådana krav är också vägledande för EU:s arbete. I direktiven för den sjöfartspolitiska utredningen framhålls vidare att frågan om sjöfartsavgifternas betydelse för sjöfartens konkurrenskraft, som behandlas i motion T605 (m), bör analyseras. Utskottet förutsätter att den sjöfartspolitiska utredningen, inom ramen för sitt uppdrag att klarlägga sjöfartens marknadssituation och konkurrensförutsättningar, överväger det i den nämnda m-motionen uttalade önskemålet om en översyn av bemannings-, arbetstids- och tillsynsreglerna. I sammanhanget vill utskottet framhålla att det delar regeringens uppfattning om vikten av att sjöarbetsmarknadens parter fortsätter sitt rationaliseringsarbete som ett led i strävandena att minska sjöfartens driftskostnader. Sjösäkerheten måste dock självfallet alltid sättas i första hand. Inom den angivna ramen förutsätter utskottet också att utredningen beaktar utbildningsfrågornas betydelse, som betonas i v-motionen. Arbetet med att integrera fartygens teknik med besättningens kompetens och arbete ombord är, som framhålls i propositionen, av mycket stor betydelse för sjösäkerheten. Den trafikpolitiska utredningen har som nämnts bl.a. att analysera hur avgifter inom transportsektorn kan anpassas för att främja ett miljöanpassat och säkert transportsystem och öka den samhällsekonomiska effektiviteten i sektorn. Utredningen har därmed att överväga de motionsledes framställda synpunkterna på att utveckla sjöfarten av energiskäl och en utformning av sjöfartsavgifterna som premierar användningen av ett miljöanpassat och säkert tonnage. Vidare skall den trafikpolitiska utredningen analysera vilka åtgärder som krävs för att på ett bättre sätt än i dag integrera och koordinera bl.a. sjöfart med landtransportsystemet. Inom den ramen synes finnas utrymme att överväga möjligheterna att beakta sjötransporter som ett alternativ vid miljökonsekvensanalyser av större industri- och vägprojekt o.d. -- i enlighet med de önskemål som uttalas i mp-motionen. Med det anförda finner utskottet -- i avvaktan på resultatet av de nämnda utredningarna -- syftet med samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga tillgodosett. Yrkandena bör därför inte nu föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
2 Säkerhets- och miljöfrågor
2.1 Inledning
I sitt beslut år 1981 om miljösäkrare sjötransporter slog riksdagen fast att sjöfartens internationella karaktär gör det nödvändigt att åtgärder på sjösäkerhetsområdet vanligtvis måste vidtas i internationellt samarbete (prop. 1980/81:119, bet. TU31, rskr. 422). I beslutet framhölls också att ca 80 % av sjötransporterna till och från Sverige skedde med utländska fartyg. (Nu aktuell siffra är ca 75 %.) Nationella särkrav på t.ex. fartygens konstruktion, som villkor för att anlöpa svensk hamn, måste utformas med hänsyn till bl.a. landets försörjningstrygghet. Väsentligt skärpta krav för sjöfartens del kan också -- betonades det i beslutet -- leda till snedvridning av konkurrensförhållandena gentemot andra transportmedel. Restriktioner mot fartygstrafik i vissa farleder, som medför ökade transportkostnader, måste avvägas mot näringslivets behov av rationella sjötransporter och mot de miljörisker som följer vid en övergång till landtransporter. Sjöfartens säkerhetsregler, i de delar de avser krav på fartygs konstruktion och utrustning och på sjöpersonals behörigheter m.m., är baserade på ett internationellt regelverk -- konventioner -- som varje land åtar sig att följa. FN:s sjöfartsorganisation, International Maritime Organization (IMO), är den sammanhållande internationella organisationen för detta arbete. Sjösäkerheten och skyddet av den marina miljön mot påverkan från fartyg är de övergripande målen för IMO:s verksamhet. EU har på senare tid varit mycket aktivt inom sjöfartsområdet genom att anta ett flertal rättsakter, och kommissionen har utarbetat ett flertal förslag om sjösäkerhetsfrågor, framhålls det i propositionen. Ett betydelsefullt regionalt samarbete mellan Östersjöstaterna bedrivs också inom ramen för konventionen om skyddet av Östersjöns marina miljö (HELCOM). Sverige deltar aktivt i det internationella sjö- och miljösäkerhetsarbetet. Sjöfartsverket är som huvudansvarig myndighet för sjösäkerhetsfrågorna i mycket stor utsträckning engagerat i detta arbete.
2.2 Aktuell utredning
Regeringen fastställde i december 1994 direktiv för en kommitté med uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för ökad sjösäkerhet (dir. 1994:154). Handlingsprogrammet skall ha särskild inriktning på passagerartransporter med färjor och redovisa en samlad strategi för det svenska agerandet i EU, IMO och i det övriga internationella arbetet.
2.3 Regeringens överväganden och förslag
Regeringen framhåller att det är av största vikt att sjösäkerhetsfrågorna ges en ökad tyngd i Sjöfartsverkets verksamhet. De svåra fartygsolyckorna med konsekvenser för människoliv och miljö som på senare tid inträffat i vårt närområde har satt sjösäkerheten i fokus. Det framstår också alltmer tydligt att sjösäkerhetsarbetet måste bedrivas i internationellt samarbete. Vidare betonar regeringen att arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i Sjöfartsverkets verksamhet. Verket skall bl.a. delta i arbetet med att utforma ett miljöanpassat transportsystem i enlighet med vad regeringen angivit i en särskild skrivelse till riksdagen (1994/95:120). Regeringen hänvisar också till direktiven för Sjösäkerhetsutredningen och lämnar en redogörelse för övrigt pågående sjösäkerhets- och miljöarbete på det internationella och nationella planet. Riksdagen bör enligt regeringen godkänna vad som i propositionen anförts om det fortsatta arbetet med sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor.
I den nämnda skrivelsen till riksdagen, som bereds av jordbruksutskottet, framhåller regeringen att på sikt bör i princip likartade krav gälla för sjö- och lufttransporter som för landbaserade källor vad beträffar buller samt utsläpp till luft och vatten. Även i skrivelsen understryks dock att arbetet med bl.a. sjöfartens miljöfrågor i stor utsträckning måste lösas inom ramen för det internationella samarbetet.
2.4 Motionsförslag
2.4.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor
I motion T232 (c) framhålls, mot bakgrund av Estoniakatastrofen, att Sverige måste verka i olika internationella fora för att höja säkerheten till sjöss.
I motion T238 (fp) framhålls att Sverige inom EU bl.a. bör driva frågan om ökad standardisering av säkerhet och miljö till sjöss.
I motion T605 (m) uppmärksammas arbetet inom IMO med den s.k. ISM-koden (International Safety Management Code), som innehåller regler om kontroll av rederiers säkerhetsorganisation och certifiering. Reglerna bör enligt motionärerna omfattas av svensk lagstiftning.
2.4.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten
I motion T239 (kds) framhålls att arbetet i olika internationella organ hittills varit otillräckligt för att nå de säkerhetsmål som måste sättas upp med tanke på omfattningen av färjetrafiken över Östersjön, Kattegatt och Skagerrak. Sjösäkerhetsutredningens arbete bör resultera i åtgärder för denna trafik som är mer långtgående än vad som är möjligt att uppnå inom ramen för det multilaterala samarbetet. Sådana åtgärder kräver bilaterala avtal med berörda länder. Förutsättningarna härför är enligt motionärerna goda.
I motion T601 (fp) framhålls att det sedan år 1983 på Lindholmenområdet i Göteborg finns en plattform som används av svenska färjerederier i deras säkerhetsutbildning samt inom grundutbildningen av sjöbefäl. Verksamheten vid plattformen, som finansierats med statliga medel, hotas nu på grund av att uppdragsverksamheten minskar. Härtill kommer att plattformen inte finns med i planerna för Lindholmenområdets framtida användning. Motionärerna betonar sjösäkerhetsfrågornas aktualitet och vikten av att riksdagen uttalar sitt stöd för fortsatt verksamhet vid plattformen.
I motion T602 (fp) framhålls, mot bakgrund av Estoniakatastrofen, att passagerarfärjor bör utrustas med "räddningspontoner", av ett slag som beskrivs närmare i motionen, och att passagerarna bör förses med "överlevnadsoveraller".
I motion T605 (m) framhålls att erfarenheterna från Estoniakatastrofen måste påverka det framtida sjösäkerhetsarbetet. Motionärerna betonar vikten av ett pågående nordiskt samarbete för höjd säkerhet i roroskepp och framhåller att regeringen bör verka för att de regler som de nordiska länderna kan komma att enas om också blir accepterade inom EU.
I motion T611 (mp) framhålls att de stora passagerarfärjorna i trafik med våra grannländer inte bör ha bogportar utan endast akteröppningar. Motionärerna framhåller också att färjorna inte får vara större än att alla passagerare kan räddas, om olyckan skulle vara framme.
2.4.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor angående sjöburna transporter av olja m.m.
I motion A472 (fp) framhålls att Sverige bör verka för att samtliga Östersjöländer inför regler om att fartyg som fraktar petroleumprodukter skall ha dubbelskrov.
I motion Jo605 (kds) framhålls att fartyg i trafik på Mälaren, Vättern och Vänern bör ha dubbelskrov.
I motion T612 (s) framhålls att säkerhetskraven för tankfartyg bör skärpas. Som exempel på angelägna åtgärder anför motionärerna att Sverige i internationella organ verkar för en strängare klassificering av fartygen, att ett större ansvar för sjösäkerhetskontrollen läggs på försäkringsbolagen, att hamnstatskontrollen skärps och utvidgas till att omfatta fler länder, att fartyg med enkelbottnade skrov förbjuds på våra inre vattenvägar, att hamn- och kanalavgifter för sådana fartyg höjs, att ett större ansvar läggs på lastägarna/oljebolagen vad gäller sjösäkerheten och att Sverige i internationella fora verkar för skärpta krav på bekvämlighetsflaggade fartyg.
I motion T615 (mp) framhålls att alla oljetankfartyg på Östersjön på sikt bör vara dubbelbottnade, att Sverige bör verka för att detta krav också skall gälla på svenskt territorialvatten och att kraven på dubbelbotten i Mälaren och Vänern också skall gälla i Östersjöns skärgårdar. Vidare framhåller motionären att Sjöfartsverket och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att bedöma vilka farvatten som är speciellt känsliga för oljeutsläpp och att Sjöfartsverket för dessa farvatten bör utfärda regler med krav på dubbelbotten. Slutligen framhåller motionären att den inom IMO överenskomna tiden för övergång från enkelbottnat till dubbelbottnat tonnage skall förkortas från 30 år till 2 år för trafik i skärgårdsområdena.
I motion T623 (fp) framhålls att i de nordiska farvattnen bör gälla optimal transportsäkerhet för olja och andra miljöfarliga laster. Vidare erinrar motionärerna om en av Nordiska ministerrådet rekommenderad miljömärkning i form av en svansymbol. Miljösäkert tonnage borde enligt motionärerna få rätt att bära denna symbol och därmed också ekonomiskt gynnas i jämförelse med mindre miljösäkert tonnage. Slutligen betonar motionärerna vikten av att Sverige inom berörda FN-organ arbetar för globala identifikationssymboler för goda transportmedel.
I motion T629 (mp) framhålls att reglerna för transporter av miljöfarliga ämnen bör skärpas. Transporter av särskilt farliga ämnen bör förbjudas, om de inte är strängt nödvändiga. Vidare bör oljelaster märkas så att, vid utsläpp, källan för utsläppet kan identifieras. Motionärerna anser också att oljetankfartyg med en oljelast överstigande 50 000 ton bör förbjudas på svenskt vatten och att Sverige bör verka för ett sådant förbud på hela Östersjön. Vidare bör enligt motionärerna alla oljetankfartyg på svenskt vatten ha dubbla bottnar och regeringen verka för en sådan ordning i hela Östersjön. Slutligen framhåller motionärerna att alla oljetankfartyg i Mälaren och på Vänern bör ha dubbla bottnar fr.o.m. år 1996.
2.4.4 Emissioner
I motion A472 (fp) framhålls att svavelhalten i bunkeroljor för färjor i trafik på Östersjön inte bör få hålla en högre nivå än den som tillåts på land.
I motion Jo623 (c) framhålls att den intensiva sjöfarten i Skagerrak--Kattegatt medför stora kväveoxidutsläpp som ställer krav på gemensamma nordiska insatser.
I motion Jo628 (fp) framhålls att regeringen bör verka för att bilaterala avtal sluts som reglerar svavelhalten i det bränsle som används i fartyg i reguljär trafik mellan länder i Östersjöområdet.
I motion T224 (v) framhålls att Sjöfartsverket har visat att katalysatorer, som effektivt neutraliserar kväveoxidutsläppen, går att installera på större fartyg. Redare bör enligt motionärerna kunna få bidrag till installation av katalysatorer från det stöd till miljöinvesteringar som regeringen på Vänsterpartiets förslag inrättat. Regeringen bör vidare framlägga förslag för riksdagen om hur luftföroreningarna från sjöfarten skall minska.
I motion T232 (c) framhålls att ensidigt svenska krav på katalytisk avgasrening skulle innebära konkurrensnackdelar för svenska fartyg. Regeringen bör därför verka för skärpta internationella överenskommelser om miljöriktig sjöfart och förelägga riksdagen en handlingsplan i frågan med sikte på internationellt godkännande.
I motion T605 (m) framhålls att samma krav på svavelutsläpp bör ställas på sjöfarten som på andra liknande verksamheter. Det är emellertid viktigt att konkurrensförutsättningarna blir lika och att svenska rederier inte drabbas av särskilda kostnader. Sverige bör genom bilaterala överenskommelser och inom ramen för Östersjösamarbetet verka för att regler om högsta svavelhalt i bunkerolja blir likformigt gällande i alla svenska farvatten. Vidare bör regeringen inom EU verka för striktare miljökrav för sjöfarten.
I motion T608 (kds) framhålls att åtgärder krävs på andra plan än IMO:s för att effektivt minska sjöfartens luftföroreningar. Bilaterala överenskommelser om katalysatorrening bör gälla för färjor och fartyg som går i linjetrafik på Östersjön och mellan Sverige och Danmark. Vidare förordar motionärerna att en fond inrättas till vilken redare, som inte installerar katalysatorrening på sina fartyg, får betala för dessas utsläpp. Eftersom sjöfartens utsläpp drabbar alla hamnstater, torde EU:s övriga medlemsstater ha samma intresse som Sverige att minska utsläppen. Sverige bör därför inom unionen, och i IMO, ta ett kraftfullt initiativ och leda utvecklingen. Slutligen framhåller motionärerna att åtgärder krävs även för att minska fritidsbåtarnas negativa miljöpåverkan.
I motion T611 (mp) framhålls att all sjöfart bör rena sina utsläpp och använda renare bränslen för att uppfylla samma krav som övriga trafikslag.
I motion T617 (mp) framhålls att saluförandet av fartygsbränslen med högre svavelhalt än 0,5 % bör förbjudas. Vidare bör enligt motionärerna regeringen verka internationellt för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga bränslen. Regeringen bör också ta initiativ till överläggningar med våra grannländer om regionala överenskommelser med krav på att svavelhalten i fartygsbränslen inte får överstiga 0,5 %. Slutligen framhåller motionärerna att fartyg vid kaj måste få fullgod strömförsörjning från land för att förhindra miljö- och hälsofarliga utsläpp och att regeringen bör överväga hur utrustning för sådan strömförsörjning skall finansieras.
I motion T629 (mp) framhålls att regeringen bör ta initiativ till en regional konvention med våra grannländer om begränsning av svavelinnehållet i bränsle som används i färjetrafik mellan länderna. Regeringen bör också verka internationellt för en världsomspännande konvention om maximal svavelhalt i bunkeroljor. Till en början bör målet i en sådan konvention sättas till en svavelhalt på högst 1,5 %. På sikt bör gränsen sänkas till maximalt 0,5 %.
2.4.5 Lotsning m.m.
I motion T605 (m) begärs en översyn av de regler som gäller för lotsning. Dessa är enligt motionärerna schablonartade och motsvarar inte de krav som näringen och sjösäkerheten ställer. I många fall har det inträffat att den lots som anlitas har väsentligt mindre erfarenhet av den aktuella leden än befälhavaren ombord. I vissa fall finns inga behöriga lotsar till den aktuella platsen, men regler om lotstvång och lotsavgift gäller ändå.
I motion T619 (s) framhålls att nuvarande möjlighet att få dispens från lotstvång för en viss kuststräcka bör avskaffas. Vidare framhåller motionärerna att allt oljetonnage som framförs på svenskt vatten bör åläggas anmälningsskyldighet.
I motion T629 (mp) framhålls att lotstvånget bör utökas så att det omfattar alla fartyg som transporterar petroleum eller andra miljöfarliga produkter. Vidare bör för enkelskroviga fartyg gälla en högre grad av lotstvång än för dubbelskroviga. Från och med år 1996 bör vidare gälla lotstvång vid transporter av miljöfarliga produkter i Mälaren och på Vänern.
2.5 Utskottets ställningstagande
2.5.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor
De svåra fartygsolyckor som på senare tid inträffat i vårt närområde har ökat allas vår medvetenhet om sjösäkerhetsfrågornas utomordentligt stora betydelse. Utskottet fäster därför stor vikt vid det pågående internationella och nationella sjösäkerhetsarbete som regeringen redogör för och som utskottet återkommer till i det följande. Utskottet delar också regeringens uppfattning om vikten av att Sjöfartsverket än mer engagerar sig i sjösäkerhetsarbetet och att tyngdpunkten i detta arbete, liksom nu, bör ligga på det internationella planet. Vidare anser även utskottet att arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan är en annan mycket angelägen uppgift för Sjöfartsverket. Utskottet ser därför med tillfredsställelse på den roll som verket tilldelats i detta arbete i enlighet med vad regeringen angivit i propositionen och i sin skrivelse 1994/95:120 till riksdagen. Även för miljöarbetet gäller att det har en internationell tyngdpunkt. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om det fortsatta arbetet med sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med yrkande 10 i motion T232 (c) och yrkande 18 i nu aktuell del i motion T238 (fp) torde få anses tillgodosett. Enligt det förstnämnda yrkandet bör Sverige vara aktivt i olika internationella fora för att höja säkerheten till sjöss. Enligt det sistnämnda bör regeringen inom EU bl.a. verka för ökad standardisering av säkerhet och miljö inom sjöfarten. Även syftet med yrkande 15 i motion T605 (m), om att den s.k. ISM-koden skall införlivas med svensk rätt, torde få anses tillgodosett. Regeringen aviserar nämligen en proposition senare i vår med förslag till ändringar i fartygssäkerhetslagen (1988:49) med utgångspunkt i kodens regler. De tre motionsyrkanden som nu är i fråga torde följaktligen kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker därmed yrkandena.
2.5.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten
I direktiven för Sjösäkerhetsutredningen framhålls att sjöfartens internationella karaktär gör det nödvändigt att även fortsättningsvis driva sjösäkerhetsarbetet i internationella organ. Mot bakgrund av den sjöfartspolitiska utvecklingen bör utredningen analysera om det finns skäl och i så fall möjligheter att finna nya former för internationell kontroll och påverkan av passagerartransporter till sjöss som väsentligen berör ett land eller en region. I avvaktan på utredningens resultat i denna del synes yrkande 11 i motion T239 (kds), om bilaterala avtal med våra grannländer om ökade sjösäkerhetskrav, kunna lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. Yrkandet avstyrks följaktligen.
Av propositionen framgår att EU:s ministerråd antagit en resolution om åtgärder som bör vidtas för att öka rorofärjors sjösäkerhet. I resolutionen uppmanas medlemsstaterna att bl.a. intensifiera arbetet inom IMO på flera områden. Sverige har i egenskap av observatörsland i EU-arbetet deltagit aktivt i utformandet av resolutionen. De nordiska sjösäkerhetsdirektörerna överväger för närvarande tilläggsregler avseende bogportar och stabilitet på färjor som inte har sektionsindelade däck. Enligt vad utskottet erfarit kommer resultatet av detta arbete att föras fram som förslag inom EU. Som en följd av Estoniaolyckan har vidare inom IMO tillsatts en särskild expertpanel med uppgift att se över hela frågan om roropassagerarfartygs säkerhet. Arbetet väntas leda fram till skärpta säkerhetskrav. I motion T605 (m) framhålls som nämnts att regeringen bör verka för att de regler som de nordiska länderna kommer fram till, som en följd av Estoniaolyckan, också bör bli gällande inom EU. Av vad utskottet nu anfört framgår att syftet med motionsyrkandet torde få anses tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd synes följaktligen inte erforderlig, varför yrkandet avstyrks.
Även frågor av det slag som behandlas i motion T602 (fp), som gäller "räddningspontoner" och "överlevnadsoveraller", behandlas av de nordiska sjösäkerhetsdirektörerna och i den inom IMO tillsatta expertpanelen. Därmed torde syftet även med denna motion få anses tillgodosett. Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte vara påkallad med anledning av motionen, varför utskottet avstyrker densamma.
Vad utskottet anfört om pågående säkerhetsarbete synes vidare ägnat att tillgodose syftet med yrkande 2 i motion T611 (mp) med krav på att man bygger säkrare bil- och personfärjor för trafik med våra grannländer. I fråga om yrkande 3 i samma motion, om att färjorna inte får vara större än att alla ombord skall kunna räddas vid en olycka, delar utskottet självfallet motionärernas uppfattning. I sammanhanget kan nämnas att 2 kap. 1 § fartygssäkerhetslagen, som baseras på ett internationellt regelverk, har följande lydelse: Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart det används i eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot sjöolyckor. Även de båda yrkanden som nu är i fråga bör sålunda kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
Utskottet förutsätter att den i motion T601 (fp) behandlade frågan -- om sjösäkerhetsutbildning för färjerederiers personal -- övervägs i samband med Sjösäkerhetsutredningens arbete. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen är utskottet inte berett att förorda, varför densamma avstyrks.
2.5.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor avseende sjöburna transporter av olja m.m.
Utskottet delar den i motion T623 (fp) uttalade uppfattningen att optimal transportsäkerhet för olja och andra miljöfarliga laster bör gälla i nordiska farvatten. Som utskottet framhöll i sitt fjolårsbetänkande om sjöfart, 1993/94:TU14, har IMO:s medlemsstater enats om att nya oljetankfartyg fr.o.m. juli 1993 skall byggas med dubbel botten och dubbla skrov. Kravet på dubbel botten gäller från en dödvikt om 600 ton och på dubbla skrov från en dödvikt om 5 000 ton. För existerande fartyg gäller en övergångstid på 25--30 år beroende på vilka konstruktionskrav fartyget uppfyller. Sjöfartsverket har utfärdat föreskrifter varigenom övergångstiden förkortas till den 1 juni 1996 för fartyg som trafikerar Mälaren, Trollhätte kanal och Vänern. Så har kunnat ske med hänvisning till de båda sjöarnas betydelse som dricksvattentäkter. På Vättern, som nämns i en av de nu aktuella motionerna, förekommer ingen yrkesmässig sjöfart av betydelse. I fråga om bulktransporter av andra miljöfarliga ämnen än olja gäller redan i stor utsträckning krav på dubbel botten eller dubbla skrov. Kraven innebär i allt väsentligt att ju farligare ämnena är, desto säkrare skall de förvaras i fartygens tankar. I sammanhanget bör nämnas att även i fråga om förpackat farligt gods finns detaljerade föreskrifter om hur godset skall vara förpackat och, i vissa fall, hur det skall lastas ombord i fartyget. Som utskottet flera gånger betonat kan Sverige, med hänsyn till betydelsen av utländskt tonnage för vår försörjningstrygghet och till våra folkrättsliga förpliktelser, inte ensidigt bestämma om t.ex. konstruktionskrav för tankfartyg. Eftersom övriga nordiska länder har ett liknande beroende av utomnordiska fartyg -- och samma förpliktelser -- gäller denna invändning oss alla. Vad som är optimal transportsäkerhet i nordiska farvatten bestäms med andra ord i väsentlig utsträckning inom ramen för ett vidare internationellt samarbete än det nordiska, enkannerligen IMO:s globalt inriktade sjösäkerhetsarbete. Vårt pådrivande arbete där sker naturligtvis med utgångspunkt i de särskilda förhållanden som gäller i Norden. Transportsäkerhet för sjöburna laster av olja och andra miljöfarliga ämnen är dock självfallet inte bara en fråga om tankfartygens konstruktion. Sjöfartsverkets säkerhetsarbete syftar till en helhetssyn som omfattar även fartygens utrustning och bemanning samt farledsverksamhet såsom lotsning, utmärkning, sjökartläggning och isbrytning. Härutöver bör, såsom betydelsefull för transportsäkerheten, framhållas den s.k. hamnstatskontroll av främmande tonnage som sker inom ramen för ett samarbete mellan ett antal västeuropeiska sjöfartsmyndigheter, däribland den svenska. Vidare är -- som framhålls i propositionen -- arbetet inom IMO i syfte att ge tekniskt bistånd till utvecklingsländer för att uppnå ett genomförande av organisationens regelverk av betydelse också för sjösäkerheten i vårt närområde. Sverige bidrar till det arbetet. Med det anförda avstyrker utskottet till en början motion T623 (fp) yrkande 1 om att riksdagen bör uttala att endast optimal transportsäkerhet för olja och andra miljöfarliga laster bör tolereras i nordiska farvatten. Syftet med yrkandet torde genom vad utskottet anfört få anses tillgodosett. Vidare avstyrker utskottet motionsyrkandena om konstruktionskrav för tankfartyg som transporterar olja och andra miljöfarliga ämnen. Även beträffande flera av dessa yrkanden gäller att syftet med dem torde få anses tillgodosett. De yrkanden utskottet avser är följande:
A472 (fp) yrkande 7 i den del yrkandet avser krav på att Sverige bör verka för att samtliga Östersjöländer inför regler om att fartyg som fraktar petroleumprodukter skall ha dubbelskrov, Jo605 (kds) yrkande 3 om krav på dubbelskrov för fartyg som trafikerar våra stora insjöar, T612 (s) i den del yrkandet avser krav på att fartyg med enkelbottnade skrov förbjuds på våra inre vattenvägar, T615 (mp) yrkande 1 med krav på att alla oljetankfartyg på Östersjön på sikt skall vara dubbelbottnade, T615 (mp) yrkande 2 med krav på internationella överenskommelser som leder till att alla oljetankfartyg på svenskt territorialvatten skall vara dubbelbottnade, T615 (mp) yrkande 3 med krav på att samma bestämmelser beträffande oljefartygs dubbla botten skall gälla i Östersjöns skärgårdar som på Mälaren och Vänern, T615 (mp) yrkande 4 med krav dels på att Sjöfartsverket och Naturvårdsverket får i uppdrag att bedöma vilka farvatten som är speciellt känsliga för oljeutsläpp, dels på att Sjöfartsverket för sådana farvatten föreskriver dubbelbottnade oljetankfartyg, T615 (mp) yrkande 5 med krav på ett riksdagsuttalande om att tiden för övergång till dubbelbottnade fartyg ändras från 30 år till högst 2 år i vissa farvatten, T629 (mp) yrkande 8 med krav på ett riksdagsuttalande dels om att alla oljetankfartyg på svenskt vatten skall ha dubbla bottnar, dels om att regeringen bör verka för att ett sådant beslut skall gälla i hela Östersjön, T629 (mp) yrkande 9 i den del yrkandet avser krav på att alla oljetankfartyg på Mälaren och Vänern skall ha dubbla skrov.
I motion T629 (mp) begärs, som nämnts, skärpta regler samt i vissa fall förbud mot sjötransport av miljöfarliga ämnen, "om de inte är strängt nödvändiga". Utskottet hänvisar till vad det i inledningen av detta avsnitt anfört om regler för transporter av miljöfarliga ämnen, i bulk och i förpackad form. I det internationella arbetet, där Sverige spelar en pådrivande roll, strävar man kontinuerligt efter att förbättra de redan gällande reglerna. Med hänvisning härtill och till svårigheterna för samhälleliga organ att bedöma olika ämnens nödvändighet avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Vad gäller kravet i motion T629 (mp) på märkning av olja, för att möjliggöra identifikation av utsläppskällan vid oljeutsläpp, vill utskottet erinra om ett försök i detta avseende inom ramen för Östersjösamarbetet. Försöket föll inte väl ut på grund av tekniska och administrativa svårigheter. Enligt vad utskottet erfarit avser man emellertid att från svensk sida föreslå de andra Östersjöstaterna alternativa metoder för att söka hindra oljeutsläpp. I avvaktan på resultatet av detta initiativ avsyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion T629 (mp) på att tankfartyg med en oljelast överstigande 50 000 ton bör förbjudas på svenskt vatten och att regeringen bör verka för ett sådant förbud i hela Östersjön. Enligt Sjöfartsverkets uppfattning, som utskottet under hand inhämtat, finns inget säkerhetsmässigt skäl för ett sådant förbud. Härtill kommer enligt utskottets mening, förutom fördyrade oljetransporter, de ökade miljörisker som ett ökat antal fartygsrörelser skulle innebära. I vissa fall skulle ett förbud också strida mot havsrättens regler om tillåtligheten av oskadlig genomfart. Med det sagda avstyrker utskottet yrkande 7 i motion T629 (mp) om förbud mot stora oljetankfartyg i Östersjön.
Motion T612 (s) innehåller, som nämnts, en rad synpunkter på hur vissa skärpta säkerhetskrav för tankfartyg skall kunna åstadkommas. Förutom förbud mot fartyg med enkelbottnade skrov på våra inre vattenvägar, som utskottet redan behandlat, krävs i motionen bl.a. att hamnstatskontrollen skärps och utvidgas till att omfatta fler länder, att hamn- och kanalavgifter för fartyg med enkel botten höjs och att Sverige i internationella fora verkar för skärpta krav mot bekvämlighetsflaggade fartyg. Enligt vad utskottet erfarit pågår arbete i flera länder med att införa ett system motsvarande den västeuropeiska hamnstatskontrollen. Vidare har vissa hamnar redan i dag genomfört avgiftssystem som innebär en gynnande behandling av fartyg med dubbel botten och dubbelt skrov. Önskemålet om åtgärder mot bekvämlighetsflaggade fartyg synes i betydande utsträckning kunna tillgodoses genom hamnstatskontrollen. Även det nämnda arbetet inom IMO i syfte att ge tekniskt bistånd till utvecklingsländer för genomförande av organisationens regelverk synes utskottet betydelsefullt för att komma till rätta med de problem som bekvämlighetsflaggat tonnage i vissa fall innebär. Med det anförda finner utskottet syftet med motion T612 (s), i här behandlad del, i allt väsentligt tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
Utskottet vill inte bestrida att identifikationssymboler för miljösäkert tonnage, som t.ex. en svansymbol av det i motion T623 (fp) aktualiserade slaget, kan ha ett visst värde i strävandena att åstadkomma miljösäkrare transporter till sjöss. Utskottet är emellertid inte berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av yrkandena härom. Yrkandena 2 och 3 i motionen avstyrks följaktligen.
2.5.4 Emissioner
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även fortsättningsvis måste ha hög prioritet i Sjöfartsverkets verksamhet. Vidare delar utskottet regeringens uppfattning att i princip likartade krav på sikt bör gälla för sjö- och lufttransporter som för landbaserade källor vad beträffar buller samt utsläpp till luft och vatten. Av propositionen framgår vidare att regeringen anser att Sverige, inom ramen för samarbetet enligt konventionen om skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) och inom EU, bör verka för att påskynda arbetet inom IMO med en särskild bilaga, avseende luftföroreningar, till den s.k. MARPOL-konventionen. Detta svenska arbete bör också, framhåller regeringen, syfta till att Östersjön i den nämnda bilagan klassificeras som ett specialområde. Enligt regeringen är vidare åtgärder i syfte att begränsa fritidsbåtssektorns negativa miljöpåverkan nödvändiga. Utskottet välkomnar de sålunda aviserade initiativen. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen vidare tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att söka utarbeta förslag till bilaterala överenskommelser om minskning av sjöfartens svavel- och kväveoxidutsläpp. Kontakter har tagits med Tyskland, Danmark, Finland och Norge. Med hänvisning till utskottets ställningstagande samt i avvaktan på resultatet av IMO:s arbete och arbetsgruppens bemödanden torde syftet med ett flertal motionsyrkanden få anses tillgodosett. Yrkandena i fråga bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. De yrkanden det gäller är följande:
A472 (fp) yrkande 7 i den del yrkandet avser krav på att svavelhalten i bunkeroljorna inte får vara högre än den nivå som tillåts på land, Jo623 (c) yrkande 8 med krav på samordning och överenskommelser mellan länderna i Skagerrak--Kattegatt-området för att minska utsläppen av kväveoxider från färjorna, Jo628 (fp) yrkande 15 med krav på att regeringen verkar för att bilaterala avtal sluts som reglerar svavelhalten i det bränsle som används i fartyg i reguljär trafik mellan länder i Östersjöområdet, T232 (c) yrkande 11 med krav på att regeringen verkar för skärpta internationella överenskommelser om miljöriktig sjöfart, T232 (c) yrkande 12 med krav på att regeringen förelägger riksdagen en handlingsplan över hur sjöfarten skall minska de miljöfarliga utsläppen samt på att regeringen redovisar hur den ämnar arbeta för att få planen internationellt accepterad, T605 (m) yrkande 13 med krav på att regeringen inom EU verkar för skärpta miljökrav på sjöfarten, T608 (kds) yrkande 1 med krav på åtgärder utanför IMO:s ram för att minska utsläppen från sjöfarten, T608 (kds) yrkande 3 med krav på bilaterala förhandlingar för överenskommelse om katalytisk avgasrening, T608 (kds) yrkande 4 med krav på att regeringen driver på arbetet inom EU och IMO för att begränsa sjöfartens miljöpåverkan, T608 (kds) yrkande 5 med krav på åtgärder inom fritidsbåtssektorn för att begränsa sjöfartens miljöpåverkan, T611 (mp) yrkande 5 med krav på att all sjöfart renar sina utsläpp och använder renare bränslen för att uppfylla samma villkor som gäller för övriga trafikslag, T617 (mp) yrkande 2 med krav på att Sverige verkar internationellt för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga bränslen, T617 (mp) yrkande 3 med krav på att regeringen tar initiativ till överläggningar med våra grannländer för att arbeta fram bindande regionala överenskommelser om att minska svavelhalten i fartygsbränslen till högst 0,5 %, T629 (mp) yrkande 11 med krav på att regeringen tar initiativ till förhandlingar med våra grannländer för att få till stånd en regional konvention om begränsning av svavelhalten i bränslen som används i färjor mellan länderna till maximalt 0,5 %.
Utskottet anser att resultatet av pågående och aviserat internationellt arbete i syfte att minska sjöfartens luftföroreningar bör avvaktas, innan nuvarande avgiftsstruktur förändras. Därför kan utskottet inte ställa sig bakom den i motion T608 (kds) lanserade tanken på en fond baserad på avgifter från icke katalysatorutrustade fartyg. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
Utskottet erinrar om den miljöpolitiska principen om förorenarens ansvar i bl.a. ekonomiskt avseende och är därför inte berett att förorda något sådant statligt investeringsstöd för installation av katalysatorer på fartyg som föreslås i motion T224 (v). Yrkandet härom avstyrks följaktligen.
Enligt vad utskottet erfarit får de färjor som ligger vid kaj i Stadsgården i Stockholm sin elförsörjning från land. En av de två Finlandsfärjorna i Värtahamnen har katalytisk avgasrening. Den andra färjan väntas få sådan utrustning senare i år. Utskottet vill betona att strömförsörjning från land, medan fartygens hjälpmotorer för alstring av elström är avstängda, inte nödvändigtvis behöver innebära fördelar från miljösynpunkt. Tvärtom innebär det nackdelar att stänga av motorerna under en kortare tid och därefter starta dem vid en driftstemperatur som understiger den normala. Kallstarter av fartygsmotorer har med andra ord, liksom kallstarter av bilmotorer, särskilt negativa miljöeffekter. Det problem som behandlas i motion T617 (mp) synes utskottet främst gälla fartyg som ligger vid kaj under längre tid än någon eller ett par timmar. För sådana fartyg synes katalytisk avgasrening utgöra den på sikt ändamålsenligaste lösningen. Med det sagda och i avvaktan på det nämnda arbetet i syfte att minska sjöfartens luftföroreningar avstyrker utskottet yrkande 4 i motion T617 (mp).
Utskottet delar inte den i motion T617 (mp) uttalade uppfattningen att regeringen bör förelägga riksdagen förslag till laga förbud mot försäljning av fartygsbränslen med en svavelhalt som överstiger 0,5 %. Utskottet erinrar om det stora antal utländska fartyg som besöker svenska hamnar och vill framhålla att dessa inte kan förbjudas köpa sitt bränsle utomlands. Havsrättsliga principer om tillåtligheten av oskadlig genomfart gäller dessutom även vid genomfart av svenska vatten. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
2.5.5 Lotsning m.m.
Riksdagens beslut år 1981 om miljösäkrare sjötransporter innebar bl.a. införandet av ett behovsanpassat lotstvång (prop. 1980/81:119, bet. TU32, rskr. 422). Sjöfartsverket hade enligt beslutet att svara för utformningen av erforderliga bestämmelser med iakttagande av vissa riktlinjer. Dessa innebär att frågan om lotstvång prövas med utgångspunkt i farledsförhållandena, fartygets storlek, konstruktion, utrustning och beskaffenhet, bemanningen samt lastens miljöfarlighet. Undantag från lotstvånget får medges med hänsyn till bl.a. befälets kännedom om farleden och språkkunskaper i den nödvändiga kommunikationen med lotsplats eller trafikinformationscentral. De sålunda angivna riktlinjerna innebär en precisering av det av riksdagen fastställda målet för Sjöfartsverkets lotsningsverksamhet. Detta mål är främst att säker lotsning för fartygens vägledning skall kunna påräknas till alla hamnar av betydelse för handelssjöfarten. Utskottet förutsätter att utformningen och tillämpningen av Sjöfartsverkets lotsningsbestämmelser står i överensstämmelse med angivna riktlinjer och mål och är inte berett att förorda någon sådan riksdagens åtgärd i lotsningsfrågor som begärs i motionerna T605 (m), T619 (s) och T629 (mp). Yrkandena härom avstyrks följaktligen.
Kravet i den nämnda s-motionen på anmälningsplikt för oljetonnage på svenskt vatten synes utskottet tillgodosett. I Sjöfartsverkets kungörelse (SJÖFS 1991:8) med föreskrifter och allmänna råd om transport av farligt gods i hamn stadgas nämligen att ett fartygs befälhavare eller hans ombud skall anmäla, senast 24 timmar i förväg, att farligt gods beräknas komma till hamnen. Motion T619 (s), i nu berörd del, bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks med det sagda.
3 Färjor och farleder i Stockholmsregionen
3.1 Inledning
Som en följd bl.a. av debatten om Rödkobbsleden beslutade regeringen i maj 1991 att genomföra en utredning om hur de land- och sjöbaserade person- och godstransporterna till och från Stockholmsregionen skulle kunna samordnas. I direktiven till utredningsmannen sades bl.a. att denne borde klarlägga omfattningen och inriktningen av de nuvarande person- och godstransporterna till och från hamnarna i östra Svealand och Götaland från Hargshamn i norr till Norrköping i söder. Alternativa utvecklingsförlopp borde också redovisas samt eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och miljövänliga transporter i regionen. Utredningens betänkande Färjor och farleder (SOU 1992:56) överlämnades till regeringen i juni 1992. I betänkandet föreslogs
att regeringen borde fullfölja de bilaterala överläggningarna om reduktion av svavelinnehållet i fartygsbränsle och om högsta tillåtna gränsvärde för koloxidutsläpp, att Länsstyrelsen i Stockholms län skulle få i uppdrag att i samråd med Sjöfartsverket pröva behovet av ändringar i föreskrifterna om fartbegränsning för fartygstrafiken i Stockholms skärgård, att färjornas storlek borde begränsas, att SJ skulle pröva att utveckla sin kombitrafik samt att en ny sträckning av den yttre delen av Sandhamnsleden via Rödkobbsfjärden borde öppnas.
3.2 Frågans behandling vid 1992/93 års riksmöte
I 1993 års budgetproposition framhöll föredragande departementschefen att en övergripande fråga i utredningen hade varit om det finns skäl att med statliga åtgärder styra bort trafiken från Stockholm. Utredaren liksom flertalet remissinstanser hade inte funnit sådana åtgärder motiverade. I sammanhanget erinrades om statens ansvar för att befintliga farleder tillgodoser högt ställda krav på sjösäkerhet och för att sjötrafiken utvecklas i miljövänlig riktning. Att staten skulle ingripa mot redarens val av farled och hamn skulle däremot innebära en dramatiskt förändrad politik med avsevärda negativa effekter för berörda rederiers och hamnars långsiktiga ekonomiska åtaganden. Departementschefen betonade vidare att en grundläggande tanke med utredningen hade varit att få ett underlag för diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om framtida trafiklösningar. Debatten hade i stora stycken blivit en fråga om Rödkobbsleden. Denna utgör emellertid -- betonades det i propositionen -- bara en del i ett försök till helhetssyn på farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen. Departementschefen framhöll slutligen att Länsstyrelsen i Stockholms län avsågs få i uppdrag att tillsammans med Sjöfartsverket ta initiativ till en dialog om effektiva och miljövänliga transportlösningar för färjetrafiken i Stockholmsregionen. Riksdagen lämnade det anförda utan erinran (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244). I juni 1993 uttalade riksdagen att regeringen borde lägga fast en tidsplan för genomförandet av vissa farledsprojekt, bl.a. Rödkobbsleden (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446).
3.3 Frågans behandling vid 1993/94 års riksmöte
I fjolårets budgetproposition framhölls att tidsplanen för Rödkobbsleden hängde samman med slutsatserna från uppdraget till Länsstyrelsen i Stockholms län och Sjöfartsverket. I utskottets fjolårsbetänkande om sjöfarten, 1993/94:TU14, vari propositionen behandlades, framhölls att Länsstyrelsen i Stockholms län och Sjöfartsverket i februari 1994 hade redovisat uppdraget genom var sin skrivelse till regeringen. Skrivelserna refererades i betänkandet. Länsstyrelsen avstyrkte i sin skrivelse "på befintligt underlag" att beslut fattades om Rödkobbsleden. Länsstyrelsen framhöll vidare att "ett antal vidtagna och planerade åtgärder för att minska färjetrafikens miljöeffekter måste genomföras snarast oavsett beslut i farledsfrågan". Åtgärderna angavs i en till skrivelsen fogad promemoria. Länsstyrelsen ansåg också att avgifter på sjöfarten för miljövårdsåtgärder och för insatser för en levande skärgård borde införas, "exempelvis som en del av Sjöfartsverkets farledsavgift". Länsstyrelsen föreslog att regeringen skulle besluta om ett samlat åtgärdsprogram för en mer miljövänlig sjötrafik genom Stockholms skärgård. Länsstyrelsen framhöll i sammanhanget att effekterna av de nämnda åtgärderna borde avvaktas före ett eventuellt beslut om ändrade farledssträckningar. Sjöfartsverket, som vill att Rödkobbsleden inrättas, ställde sig i sin skrivelse till regeringen mycket kritiskt till länsstyrelsens skrivelse. Kritiken avsåg bl.a. länsstyrelsens tankar på avgifter på sjöfarten för miljövårdsåtgärder m.m. Finansieringen av sjöfartens infrastruktur genom sjöfartsavgifterna skulle enligt verket påverkas negativt om i avgifterna skulle läggas in regionala eller lokala kostnader som inte enbart eller inte alls förorsakas av sjöfarten. Vidare betonade verket att sjöfarten på Sverige är internationell och att åtgärder avseende fartyg som går på Sverige måste ha internationell förankring. Avslutningsvis framhölls att länsstyrelsens och verkets olika uppfattningar i sakfrågan inte syntes ägnade att underlätta den fortsatta beredningen av ärendet. Saken kunde emellertid inte anses brådska för sjöfartens del, eftersom verket hade sysslat med den i fyra år. "Säkerheten för fartygstrafiken i skärgården är tillfredsställande. En satsning på Rödkobbsleden skulle emellertid göra den ännu bättre." Utskottet anslöt sig i det nämnda betänkandet till den dåvarande regeringens uppfattning om vikten av en helhetssyn på farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen. I avvaktan på resultatet av regeringens fortsatta beredning i frågan sade sig utskottet inte vara berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av ett antal i betänkandet behandlade motionsförslag. Dessa förslag, som i huvudsak hade samma innebörd som de nu aktuella, avstyrktes följaktligen.
3.4 Motionsförslag
I motion T610 (m) framhålls att Rödkobbsleden inte bör förverkligas. Om färjornas storlek inte medger fortsatt trafik genom vissa trånga farleder i skärgården, är det rederiernas angelägenhet -- betonar motionären -- att anpassa fartygen. Både rederier och Sjöfartsverket måste inse att det inte är skärgården som skall anpassas till jättefärjorna. Staten bör ingripa för att hindra fortsatt förstöring av naturen i Stockholms skärgård.
I motion T611 (mp) framhålls att de nya färjorna som trafikerar bl.a. Östersjön snarare är flytande hotell och affärscentra än riktiga båtar. De utgör ett hot mot såväl människor som djur och natur. På grund av färjornas karaktär av nöjes-, utminuterings- och utskänkningslokaler är nykterheten ombord inte alltid den bästa. Sjöräddningen skulle därför få en svår uppgift vid en eventuell olycka. För att minska dessa risker bör en extra sjöräddningsavgift tas ut på de skepp som säljer skattefri sprit. Härigenom skulle dessa "superskepps" inriktning kunna ändras. Vidare framhåller motionärerna att färjorna inte bör trafikera innerskärgården utan lägga till vid kusthamnar för att minska miljöstörningarna. Bättre kollektiva och miljövänliga transporter kan vid behov byggas ut i stället.
I motion T613 (mp) framhålls att de stora båtarna måste bort från Stockholms skärgård. Vidare begärs en utredning om framtiden för godstrafiken på Finland och andra Östersjöstater innan Norra länken i någon form färdigprojekteras och byggs.
3.5 Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning om vikten av en helhetssyn på farleds- och trafiksystemet i Stockholmsregionen och förutsätter att beredningen i frågan fullföljs. I avvaktan härpå -- och då utskottet inte kan ställa sig bakom tanken i motion T611 (mp) på en sjöräddningsavgift -- avstyrks samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga.
4 Fritidsbåtsregister
4.1 Bakgrund
Riksdagen antog i juni 1987 en lag om fritidsbåtsregister, som trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:121, bet. KrU22, rskr. 347). Lagen innebar en registreringsplikt för båtar med en längd över 5 meter eller med viss minsta motorstyrka. Ändamålet med registret var enligt lagens 2 § att ge underlag för kontroll av ordning och säkerhet till sjöss och planering av trafiken med fritidsbåtar. Registret fick också användas som underlag för planering avseende turism, friluftsliv och naturvård samt för utredningar rörande skatter, tullar och indrivning. Registeravgiften, som skulle täcka kostnaden för att föra registret, var 30 kr per år. I december 1992 upphävde riksdagen lagen om fritidsbåtsregister (prop. 1992/93:102, bet. TU10, rskr. 108). I det nämnda betänkandet framhöll utskottet att det inte såg något oavvisligt behov att ordna en registrering av fritidsbåtar i offentlig regi och tvångsvis. I sammanhanget erinrades om att båtorganisationerna hade framhållit att en sådan registrering kunde åstadkommas på frivillig väg. Det var också tänkbart -- framhölls det i betänkandet -- att något organ med anknytning till försäkringsbranschen kunde svara för ett register.
4.2 Motionsförslag
I motionerna T606 (mp), T614 (s), T616 (s), T621 (s), T627 (s), T631 (s) och T636 (s) begärs ett återinförande av fritidsbåtsregistret. Till stöd för yrkandena anförs i s-motionerna ett registers betydelse för sjöräddningsinsatser samt för brottsutredning och brottsbekämpning. Förutom dessa skäl åberopas i mp-motionen att fritidsbåtsägarna genom avgiftsbelagd registrering kan bidra till de kostnader som fritidsbåtstrafikens miljöstörningar skapar. I motionerna T616 (s), T621 (s) och T631 (s) framhålls att avgiften förutom registreringskostnaden bör täcka kostnaden för sjöräddningens verksamhet i fråga om fritidsbåtstrafiken och för den service som fritidsbåtsägarna åtnjuter. I motion T621 (s) betonas också att ägaren av en registreringspliktig båt bör vara skyldig att ha en ansvarsförsäkring.
4.3 Utskottets ställningstagande
Som utskottet framhöll i sitt fjolårsbetänkande om sjöfarten, 1993/94:TU14, har Svenska Stöldskyddsföreningen tagit initiativ till att driva ett frivilligt fritidsbåtsregister. Verksamheten inleddes i början av förra året, och registret omfattar nu -- enligt vad utskottet erfarit -- ca 160 000 båtar. I det statliga registret fanns ca 287 000 båtar införda, när lagen om fritidsbåtsregister upphävdes. Stöldskyddsföreningens register finansieras av försäkringsbolagen, som i vissa fall har registrering som försäkringsvillkor. Registreringen är kostnadsfri för båtägare med försäkring, för andra kostar den 30 kr per år. Registret är inte offentligt, men Sjöräddningen och sjöpolisen har dygnet runt tillträde till det, något som visat sig ha betydelse för insatser vid sjöolyckor och efterspaning av stulna båtar. Utskottet har noterat att skatteutskottet har att bereda motionsyrkanden om en skatt på fritidsbåtar och att lagutskottet har att bereda en motion om obligatorisk ansvarsförsäkring för bl.a. ägare av fritidsbåtar. Sistnämnda fråga behandlas ju för övrigt också i den ovan nämnda motionen T621 (s). Skatteutskottet avser att behandla skattefrågan i april innevarande år, medan lagutskottet beräknas vänta med sitt ställningstagande i försäkringsfrågan till hösten. Trafikutskottet anser -- från de synpunkter det har att företräda -- att ett fritidsbåtsregister innebär stora fördelar främst från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt. Dessa fördelar kan tillvaratas inom ramen för ett frivilligt register -- under förutsättning att ett sådant register når samma anslutning som ett statligt, enligt lagregler därom. För närvarande synes alltför många av de båtar som var införda i det statliga registret stå utanför det privata. Utskottet kan vidare konstatera att fritidsbåtstrafiken är förenad med kostnader, främst för sjöräddning, till vars bestridande riksdagen årligen anvisar medel. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att regeringen bör överväga om de fördelar som ett fritidsbåtsregister innebär från sjösäkerhets- och ordningssynpunkt motiverar att det statliga fritidsbåtsregistret återinförs. I det sammanhanget bör regeringen även överväga hur samhällets kostnader för fritidsbåtstrafiken skall betalas. Självfallet bör regeringen vid sina överväganden beakta riksdagens beslut med anledning av motionsyrkandena om en båtskatt och om en obligatorisk ansvarsförsäkring för bl.a. ägare av fritidsbåtar. Resultatet av regeringens överväganden bör redovisas för riksdagen. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
5 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.
Sjöfartsverkets främsta uppgift är att svara för huvuddelen av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt att se till att sjöfart kan bedrivas under säkra och effektiva former. Verksamheten skall inriktas på handelssjöfarten, men även marinens, fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas. Sjöfartsverket är ett affärsdrivande verk, vars verksamhet huvudsakligen finansieras genom avgifter på handelssjöfarten. Vissa kostnader för bl.a. fritidsbåtstrafiken finansieras dock över statsbudgeten. Sjöfartsverket styrs genom att verksamhetsmål och ekonomiska mål samt inriktning av verksamheten och investeringarna m.m. fastställs av riksdagen på grundval av rullande treårsplaner. Verksamhetsmålen avser farleder och utmärkning, lotsning, sjöräddning, isbrytning, sjömätning, sjökortsproduktion, nautiska publikationer, sjöfartsinspektion samt konsultexport och teknisk service.
I propositionen föreslås att riksdagen 1. godkänner vad regeringen förordar om Sjöfartsverkets verksamhetsmål samt om den huvudsakliga inriktningen av dess verksamhet och investeringar för perioden 1995--1997, 2. godkänner vad regeringen förordar om de ekonomiska målen för Sjöfartsverkets verksamhet, 3. bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som förordas i propositionen, 4. godkänner förslaget om att överlämna fastigheten Svenska Högarna som gåva i enlighet med vad som förordas i propositionen, 5. godkänner förslaget till fördelning av kostnaderna för skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg i enlighet med vad som förordas i propositionen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte finns anledning att föreslå ändringar av Sjöfartsverkets verksamhetsmål eller verksamhetens huvudsakliga inriktning. Sjösäkerhetsfrågornas utomordentligt stora betydelse i Sjöfartsverkets verksamhet har redan betonats av utskottet. Detsamma gäller sjöfartens miljöfrågor. I likhet med regeringen har utskottet inte heller någon erinran mot Sjöfartsverkets redovisade investeringsplan för den närmaste treårsperioden. Planen omfattar ca 158 miljoner kronor och avser återanskaffningar av bl.a. lotsbåtar. Investeringarna kan göras utan upplåning. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om verksamhetsmål samt verksamhets- och investeringsinriktning.
Vidare tillstyrker utskottet Sjöfartsverkets och regeringens förslag i fråga om ekonomiska mål för verket åren 1995--1997. De innebär att soliditeten skall vara 55 %, att resultatet skall vara 9 % avkastning på eget kapital efter skattemotsvarighet, att utdelningen till staten skall vara 3 % av eget kapital efter skattemotsvarighet och att inga prisjusteringar av sjöfartsavgifterna sker under år 1995. För åren 1996 och 1997 skall eventuella prishöjningar understiga den allmänna inflationen. Vid prissättningen skall regionala hänsyn tas.
Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner regeringens förslag att Sjöfartsverket som gåva till Edward Sjöbloms Stiftelse Svenska Högarnas Fyr får överlämna fastigheten Svenska Högarna 1:2 i Blidö socken, Norrtälje kommun.
Vad som anförs i propositionen om fördelning av kostnaderna mellan berörda parter, däribland Sjöfartsverket, för skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg år 1993 föranleder ingen erinran från utskottets sida. Regeringens förslag härom tillstyrks följaktligen.
6 Vissa anslagsfrågor
6.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.
Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets verksamhetsområde som inte skall finansieras via handelssjöfarten. Regeringen föreslår en medelsanvisning på 68,6 miljoner kronor för nästa budgetår, varav 45,7 miljoner kronor avser perioden juli 1995--juni 1996. Regeringen framhåller att dess förslag innebär en minskning, med hänsyn till det finansiella läget, av anslaget med 15 miljoner kronor jämfört med anslaget för innevarande budgetår, dvs. med 22,5 miljoner kronor för det förlängda budgetåret 1995/96. En del av medlen under anslaget har enligt regeringen ingen direkt koppling till fritidsbåtsverksamheten utan kan snarare härledas till handelssjöfarten. Därför bör också dessa kostnader betalas genom de allmänna sjöfartsavgifterna. Därigenom innebär anslagsminskningen inte någon direkt förändring av den service som utförs. Förändringen av kostnadsansvaret påkallar enligt regeringens bedömning ingen justering av Sjöfartsverkets ekonomiska mål. Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
6.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland
Från anslaget ges statsbidrag till linjesjöfarten till och från Gotland. Transportstödet omfattar såväl person- som godsbefordran och är inbyggt i den taxa som tillämpas. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Det innebär att 250 miljoner kronor anvisas för nästa budgetår, varav 175 miljoner kronor avser perioden juli 1995--juni 1996.
Enligt lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland fordras särskilt tillstånd (koncession) för sådan sjöfart. Koncession innehas för närvarande av Nordström & Thulin AB, som bedriver trafik på en nordlig linje Nynäshamn--Visby och en sydlig linje Oskarshamn--Visby. Koncessionsvillkoren regleras i ett avtal, som gäller t.o.m. den 31 december 1997, mellan staten och bolaget. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:TU18 (rskr. 244) underströk utskottet vikten av att färjetrafiken på Gotland får en långsiktig lösning och att en sådan förbereds i god tid innan nuvarande koncession upphör. En sådan lösning borde inte bara beakta självklara trafikpolitiska mål -- såsom tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad och regional balans -- utan också ta hänsyn till önskvärdhetheten av att främja turism och övrigt näringsliv på Gotland. Utskottet framhöll att en parlamentarisk utredning borde tillsättas för att belysa dessa frågor och lämna förslag till långsiktiga lösningar. En sådan utredning skulle komma att behandla sådana frågor om taxor, trafikuppläggning och konkurrens i trafiken som utskottet hade redovisat i det nämnda betänkandet. Regeringen tillsatte den begärda utredningen i juni 1993 (dir. 1993:69). I oktober 1994 gavs utredningen utökad tid att redovisa sitt arbete till den 15 april 1995.
I motion T607 (mp), med rubriken Reserverade platser på Gotlandsfärjorna, framhålls att det under högsäsong är praktiskt taget omöjligt för bofasta gotlänningar att med kort varsel kunna resa med Gotlandsfärjorna. Det finns därför mycket goda skäl till att dagligen reservera ett antal passagerar- och bilplatser på färjorna för bofasta gotlänningar.
I motion T618 (s) framhålls att färjetrafik sommartid mellan Öland och Gotland bör göras möjlig när nuvarande avtal mellan staten och Nordström & Thulin upphör att gälla.
Med tanke på den betydelse som besök av turister från fastlandet har för Gotlands näringsliv ställer sig utskottet tveksamt till att förorda en ordning som av dessa skulle kunna uppfattas som diskriminerande. Utskottet avstyrker därför motion T607 (mp).
Vad gäller kravet på sommartrafik mellan Öland och Gotland vill utskottet erinra om att nuvarande avtal om Gotlandstrafiken inte i och för sig innebär något hinder för en sådan trafik. I avvaktan på resultatet av utredningen anser utskottet att motion T618 (s) bör lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks följaktligen.
6.3 Anslaget B 3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har till uppgift att planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsaktiviteter för sjöfolk. Verksamheten finansieras genom en avräkning på fyravgifterna samt av egna avgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på 1 000 kr för nästa budgetår.
Regeringen föreslår också att HKF:s verksamhet inordnas i Sjöfartsverket senast fr.o.m. den 1 januari 1996. Till stöd för förslaget åberopar regeringen administrativa fördelar. Dessutom är det rimligt -- framhåller regeringen -- att Sjöfartsverket, som finansierar verksamheten med sina avgifter, också har möjlighet att delta i budgetdialogen. Utskottet vill framhålla att HKF:s verksamhet skall ses mot bakgrund av Sveriges åtaganden enligt en inom Internationella arbetsorganisationen (ILO) antagen konvention. Rådet har sådana uppgifter som lämnar utrymme för frivilliga, ideellt präglade insatser. Utskottet finner det angeläget att den inriktningen bevaras och anser att så bäst kan ske om rådets självständighet bibehålls. Utskottet anser därför att regeringen bör pröva om den besparing som ett inordnande i Sjöfartsverket skulle kunna innebära även kan uppnås, om HKF:s självständighet fortsätter. Skulle så visa sig vara fallet bör något inordnande inte ske. Skulle det däremot visa sig att fortsatt självständighet medför att en möjlig besparing uteblir, bör regeringens förslag genomföras. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
6.4 Anslaget B 4. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.
Från anslaget ges bidrag till Sjöfartsverket för drift av Trollhätte och Säffle kanaler samt ersättning till Vänerns seglationsstyrelse, som har till uppgift att svara för utmärkning av farleder, lotsning m.m. på Vänern. Regeringen föreslår en medelsanvisning på ca 94 miljoner kronor för nästa budgetår, varav 62,7 miljoner kronor avser perioden juli 1995--juni 1996. Av det totala beloppet fördelar sig 82,8 miljoner kronor på Sjöfartsverkets kanaldrift och 11,3 miljoner kronor på seglationsstyrelsens verksamhet. Regeringen framhåller också att enligt avtal mellan Trollhätte kanalverk och Riksarkivet om övertagande av visst arkivmaterial skall Riksarkivet erhålla 28 000 kr per budgetår i ersättning för arkivkostnader. Beloppet bör utbetalas via en anslagsöverföring från Kommunikationsdepartementets huvudtitel till Riksarkivets anslag. Anslaget till kanaltrafiken bör således minskas med 42 000 kr för det förlängda budgetåret 1995/96. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och till disponering av anslaget.
I motion T626 (c, m, fp v) framhålls Vänersjöfartens betydelse för regionens transportförsörjning, miljö och trafiksäkerhet. Regionen behöver dock enligt motionärerna stöd till forskning och utveckling för att anpassa transportsystem, terminaler och farleder för nya godsströmmar och enhetslaster. Saken brådskar för att nuvarande konjunkturuppgång och ökad exportpotential skall kunna utnyttjas. Därför är det viktigt att en utredning om effektivisering av Vänersjöfarten kommer till stånd. Riksdagen ställde sig för två år sedan bakom uttalanden i 1993 års budgetproposition om vikten av samordnade insatser från stat, länsstyrelser, kommuner och näringsliv för att stärka Vänersjöfarten (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU18, rskr. 244). I propositionen betonades också att staten har ett fortsatt övergripande ansvar för infrastrukturhållningen i Trollhätte kanal, att denna utgör en viktig del av infrastrukturen i regionen samt att transporterna på kanalen och i Vänern bör ges möjligheter att utvecklas vidare. Detta sades vara angeläget också från miljösynpunkt. Utskottet har noterat den samverkan mellan hamnarna i regionen som inleddes förra året genom ett för ändamålet skapat aktiebolag. Som motionärerna själva framhåller vinner man genom det nya bolaget ökade möjligheter att utveckla nya transportupplägg, en slagkraftigare marknadsföring samt en koncentrerad och förenklad administrativ hantering. Bolagets tillkomst föregicks av ett flertal utredningar, bl.a. i statlig regi. Utskottet är för sin del inte berett att nu förorda en ytterligare statlig utredning om Vänersjöfarten och avstyrker därför motionsyrkandet.
I motion T628 (mp) framhålls att frågan om att bygga en kanal mellan Uddevalla och Vänern inte har utretts sedan år 1967 och att därför en ny undersökning är befogad. Miljöaspekten är i dag mera aktuell, och gångtiden från Västerhavet skulle förkortas med cirka fyra timmar, betonar motionären. Den utredning som motionären syftar på är betänkandet SOU 1967:32 Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet, som avgavs av 1961 års kanaltrafikutredning. Utredningen beräknade kostnaden för att bygga en kanal mellan Västerhavet och Vänern till 500 miljoner kronor i 1963 års kostnadsnivå. I sin sammanfattning framhöll utredningen: "Projektet kan inte betecknas som samhällsekonomiskt lönsamt. Helt uteslutet synes vara att uppnå företagsekonomisk räntabilitet." Med tanke på det finansiella läget avstyrker utskottet motionen.
6.5 Anslaget B 6. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg
Från anslaget utbetalas, efter beslut av regeringen, de nettoutgifter som kan uppkomma till följd av de förelägganden eller förbud som Sjöfartsverket får föreskriva med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på 1 000 kr för nästa budgetår.
7 Sjöräddningens organisation
I motion T625 (c) framhålls att sjöfarten i de södra delarna av Östersjön på senare år fått en ökande betydelse. Mot bakgrund av den utvecklingen finns det enligt motionären ett behov av att påskynda översyn och utveckling av sjöräddningstjänst och informationsinhämtning i området. Inte minst viktigt är att se över samverkans- och samordningsfrågorna länderna emellan. Vidare framhåller motionären att det finns en strävan i dag att öka samordningen och samutnyttjandet av såväl civila som militära resurser inom räddningstjänsten. Motionären betonar också vikten av att man ser över lokaliseringen av de s.k. RITS-styrkorna (räddningsinsatser till sjöss) och av att minst en sådan styrka etableras i Blekinge. Nuvarande organisation av kustradioverksamheten, där såväl Karlskrona kustradio som Tingstäde kustradio utgör väsentliga och ovärderliga delar av bevakningen och sambandet i Östersjön, bör bibehållas i nuvarande omfattning. Framförda tankar på att centralisera all svensk sjöräddningsledning till Göteborg måste bestämt tillbakavisas, inte minst mot bakgrund av den starkt ökande trafiken i södra Östersjön.
I motion T633 (s) föreslås (yrkande 1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska modellen för den operativa sjöräddningsorganisationen innefattande två sjöräddningscentraler (MRCC) och två sjöräddningsundercentraler (MRSC) bör bibehållas. Vidare framhålls i motionen (yrkande 2) att sjöräddningscentralen i Stockholm bör inrättas för att fungera som regional sjöräddningscentral, medan de baltiska staterna bygger upp egna sjöräddningsorganisationer.
Utskottet vill med anledning av dessa båda motioner till en början framhålla att sjöräddningstjänst är en uppgift som enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) åvilar Sjöfartsverket. Vidare erinrar utskottet om att statsmakternas styrning av Sjöfartsverkets verksamhet, däri inbegripet sjöräddningsverksamheten, avser mål och inriktning. Utskottet vill understryka att det inte är, och inte bör vara, en uppgift för riksdagen att ta ställning till t.ex. sådana lokaliseringsfrågor som aktualiseras i motionerna. Inom den ram som riksdagens målangivelser innebär har Sjöfartsverket att se till att färdriktningen följs och målet uppnås. Självfallet samarbetar verket därvid med övriga i sjöräddningstjänsten engagerade myndigheter liksom med våra grannländers sjöräddningsmyndigheter. Samarbetet med Finland regleras i ett avtal mellan våra båda länder. I sammanhanget förtjänar nämnas att sjöräddningsinsatserna vid Estonias förlisning leddes från finsk sida på grund av föreskrifter i detta avtal. Katastrofen inträffade på finskt ansvarsområde, varför endast finsk ledning av räddningsinsatserna kunde komma i fråga. Förhandlingar om sjöräddningsavtal pågår med Tyskland och har inletts med Polen. Regeringen verkar för att få till stånd ytterligare sådana avtal. Utskottet vill också erinra om att den s.k. Sjöverksamhetskommittén (Fö 1993:08) har att pröva möjligheten att effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. En strategi för denna verksamhet bör enligt direktiven i första hand omfatta marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet. Därvid bör uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning för området ses över. Utredningsarbetet bör avslutas vid utgången av innevarande år. Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av Sjöverksamhetskommitténs arbete avstyrker utskottet de båda motioner som nu är i fråga.
8 Statsisbrytarnas lokalisering
I motionerna T603 (m) och T624 (c) framhålls att vissa statsisbrytare bör stationeras i Härnösand.
I motion T609 (m) framhålls att de i Stockholm stationerade statsisbrytarna bör stationeras i Luleå.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år avstyrkt motionsyrkanden om att isbrytarflottan bör lokaliseras till Härnösand eller andra norrländska hamnar. Utskottet har inte ändrat uppfattning och vill ånyo erinra om att statsmakternas styrning av Sjöfartsverkets verksamhet avser mål och inriktning. Det av riksdagen fastställda målet för isbrytningen är att vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla svenska hamnar av betydelse. Utskottet förutsätter att stationeringen av isbrytarflottan är den för verksamheten ändamålsenligaste. Sjöverksamhetskommittén har som nämnts att pröva möjligheten att effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. Med hänvisning till vad utskottet anfört och i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete avstyrks de tre motionerna.
9 Övriga frågor
I motion T604 (kds) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en minnesboj vid M/S Estonias förlisningsplats. Motionären vill att företrädare för de av katastrofen närmast berörda länderna under högtidliga former och i samband med en minnesgudstjänst gemensamt lägger ut en lysboj på platsen. Regeringen beslutade i december 1994 att M/S Estonia inte skall bärgas och att några åtgärder för att ta upp de omkomna inte skall vidtas. Platsen där fartyget förliste skall betraktas som en gravplats och fartyget skall täckas över. Sjöfartsverket har fått i uppdrag att skyndsamt lämna förslag till regeringen om hur fartyget skall övertäckas och bevakas. Vidare avser regeringen, enligt vad utskottet erfarit, att ge Statens konstråd i uppdrag att utarbeta ett förslag till minnesvård över offren för Estoniakatastrofen. Avsikten är att minnesvården skall placeras på land och på sådant sätt att den alltid är lätt tillgänglig för dem som vill hedra de döda. Utskottet stöder för sin del denna tanke. Med beaktande av att förlisningsplatsen skall betraktas som en gravplats bör frågan om dennas utmärkning enligt utskottets mening bedömas av de anhöriga. Motionen avstyrks med det sagda.
I motion T620 (s) framhålls att det krävs skepparexamen för rätten att få transportera upp till tolv personer till sjöss. För fler passagerare krävs skepparbrev, vilket i sin tur, utöver skepparexamen, kräver tre års sjöpraktik på ett handelsfartyg. Motionärerna framhåller att det angivna kravet på sjöpraktik bör kunna efterges, när den sökande besitter en väl dokumenterad och vitsordad lokalkännedom om de vatten han vill trafikera. Enligt vad utskottet erfarit är de tillämpliga bestämmelserna, som återfinns i förordningen (1982:892) om behörighet för sjöpersonal, den s.k. sjöbefälskungörelsen, under översyn. I avvaktan på resultatet av översynen avstyrker utskottet motionen.
I motion T632 (s) begärs en översyn av farledslagen, som är den inofficiella beteckningen för lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn. Om någon, säger motionärerna, vill bygga över en för sjötrafiken använd, men icke allmän, farled med en bro eller vägtrumma med begränsad segelhöjd, kan detta ske med små möjligheter för fritidsbåtstrafiken att hävda sina intressen. Enligt farledslagens 1 § får en allmän farled inrättas även för trafiken med fritidsbåtar, men endast om den är av väsentlig betydelse för denna trafik och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. Motionärerna synes ha uppmärksammat att vissa väghållare lagt fast öppningsbara broar till men för viss fritidsbåtstrafik. Exempel härpå finns, enligt vad utskottet erfarit, bl.a. vid Dalälven. Utskottet anser att sådana frågor bör lösas på det lokala planet och är inte berett att förorda den begärda översynen. Motionen avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
Sjöfartens konkurrenskraft
1. beträffande medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1994/95:T220 yrkande 5 till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 510 000 000 kr, res. 1 (m)
2. beträffande sjöfartens konkurrenskraft att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo628 yrkande 14, 1994/95:T238 yrkande 18 i denna del, 1994/95:T605 yrkandena 1 och 2, 5 och 10, 1994/95:T622 och 1994/95:T629 yrkandena 1, 10 och 12,
Säkerhets- och miljöfrågor
3. beträffande vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:T232 yrkande 10, 1994/95:T238 yrkande 18 i denna del och 1994/95:T605 yrkande 15 godkänner vad som anförs i propositionen om det fortsatta arbetet med sjöfartens säkerhetsfrågor och miljöfrågor,
4. beträffande vissa säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T239 yrkande 11, 1994/95:T601, 1994/95:T602 och 1994/95:T605 yrkande 14,
5. beträffande säkrare bil- och personfärjor m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:T611 yrkandena 2 och 3,
6. beträffande konstruktionskrav för tankfartyg m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Jo605 yrkande 3, 1994/95:T612 i denna del, 1994/95:T615, 1994/95:T623 yrkande 1, 1994/95:T629 yrkande 8 och yrkande 9 i denna del, res. 2 (mp)
7. beträffande förbud mot sjötransport av miljöfarliga ämnen m.m. att riksdagen avslår motion 1994/95:T629 yrkande 5, res. 3 (mp)
8. beträffande märkning av olja att riksdagen avslår motion 1994/95:T629 yrkande 6,
9. beträffande förbud mot stora oljetankfartyg på Östersjön att riksdagen avslår motion 1994/95:T629 yrkande 7, res. 4 (mp)
10. beträffande vissa skärpta säkerhetskrav för tankfartyg att riksdagen avslår motion 1994/95:T612 i denna del,
11. beträffande identifikationssymboler för miljösäkert tonnage att riksdagen avslår motion 1994/95:T623 yrkandena 2 och 3,
12. beträffande emissioner att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Jo623 yrkande 8, 1994/95:Jo628 yrkande 15, 1994/95:T232 yrkandena 11 och 12, 1994/95:T605 yrkande 13, 1994/95:T608 yrkandena 1, 3, 4 och 5, 1994/95:T611 yrkande 5, 1994/95:T617 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:T629 yrkande 11, res. 5 (mp)
13. beträffande fond baserad på avgifter från icke katalysatorutrustade fartyg att riksdagen avslår motion 1994/95:T608 yrkande 2,
14. beträffande statligt investeringsstöd för installation av katalysatorer på fartyg att riksdagen avslår motion 1994/95:T224 yrkande 16, res. 6 (v)
15. beträffande elförsörjning från land att riksdagen avslår motion 1994/95:T617 yrkande 4,
16. beträffande förbud mot försäljning av vissa fartygsbränslen att riksdagen avslår motion 1994/95:T617 yrkande 1, res. 7 (mp)
17. beträffande lotsning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T605 yrkande 11, 1994/95:T619 i denna del, 1994/95:T629 yrkande 4 och yrkande 9 i denna del, res. 8 (mp)
18. beträffande anmälningsplikt för oljetonnage att riksdagen avslår motion 1994/95:T619 i denna del,
Färjor och farleder i Stockholmsregionen
19. beträffande färjor och farleder i Stockholmsregionen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A472 yrkande 6, 1994/95:T610, 1994/95:T611 yrkandena 1, 4 och 6 och 1994/95:T613, res. 9 (mp)
Fritidsbåtsregister
20. beträffande återinförande av det statliga fritidsbåtsregistret att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:T606, 1994/95:T614, 1994/95:T616 yrkande 1, 1994/95:T621, 1994/95:T627, 1994/95:T631 och 1994/95:T636 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 10 (m, c, fp)
Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.
21. beträffande Sjöfartsverkets verksamhetsmål samt verksamhets- och investeringsinriktning att riksdagen godkänner verksamhetsmålen, den huvudsakliga inriktningen av verksamheten och av investeringarna som förordas i propositionen för Sjöfartsverket för perioden 1995--1997,
22. beträffande de ekonomiska målen för Sjöfartsverkets verksamhet att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordas därom,
23. beträffande utdelning till staten att riksdagen bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till staten i enlighet med vad som förordas i propositionen,
24. beträffande fastigheten Svenska Högarna att riksdagen godkänner förslaget om att överlämna fastigheten Svenska Högarna som gåva i enlighet med vad som förordas i propositionen,
25. beträffande fördelning av kostnaderna för skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg att riksdagen godkänner förslaget härom i enlighet med vad som förordas i propositionen,
Vissa anslagsfrågor
26. beträffande medelsanvisning för Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 68 624 000 kr,
27. beträffande medelsanvisning för Transportstöd för Gotland att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr,
28. beträffande reserverade platser på Gotlandsfärjorna att riksdagen avslår motion 1994/95:T607, res. 11 (mp)
29. beträffande färjetrafik mellan Öland och Gotland att riksdagen avslår motion 1994/95:T618,
30. beträffande medelsanvisning för Handelsflottans kultur- och fritidsråd att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
31. beträffande Handelsflottans kultur- och fritidsråds inordnande i Sjöfartsverket att riksdagen med anledning av vad som anförs därom i propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. beträffande medelsanvisning för Ersättning till viss kanaltrafik m.m. att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 94 008 000 kr,
33. beträffande disponering av anslaget Ersättning till viss kanaltrafik m.m. att riksdagen godkänner förslaget i propositionen härom,
34. beträffande utredning om Vänersjöfarten att riksdagen avslår motion 1994/95:T626,
35. beträffande kanal mellan Uddevalla och Vänern att riksdagen avslår motion 1994/95:T628,
36. beträffande medelsanvisning för Åtgärder mot vattenförorening från fartyg att riksdagen till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
Sjöräddningens organisation
37. beträffande sjöräddningsorganisationen att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T625 och 1994/95:T633,
Statsisbrytarnas lokalisering
38. beträffande statsisbrytarnas lokalisering att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T603, 1994/95:T609 och 1994/95:T624,
Övriga frågor
39. beträffande minnesboj vid m/s Estonias förlisningsplats att riksdagen avslår motion 1994/95:T604,
40. beträffande behörighet för sjöpersonal att riksdagen avslår motion 1994/95:T620,
41. beträffande översyn av farledslagen att riksdagen avslår motion 1994/95:T632.
Stockholm den 7 mars 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Håkan Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Ulrica Messing (s), Sivert Carlsson (c), Krister Örnfjäder (s), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s), Ulla Löfgren (m) och Jeppe Johnsson (m).
Reservationer
1. Medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier (mom. 1)
Tom Heyman, Birgitta Wistrand, Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "I avvaktan" och slutar med "kronor, tillstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T220 (m) uttalade uppfattningen att rederistödet successivt bör minska. Som ett första steg mot en fullständig avveckling, som bör vara genomförd till år 1998, föreslår utskottet att riksdagen under anslaget Bidrag till svenska rederier för nästa budgetår anvisar ett 150 miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslår. Medelsanvisningen bör således omfatta 360 miljoner kronor. Utskottets ställningstagande innebär att motion T220 (m) yrkande 5 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande medelsanvisning för Bidrag till svenska rederier att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1994/95:T220 yrkande 5 till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 360 000 000 kr,
2. Konstruktionskrav för tankfartyg m.m. (mom. 6)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Som utskottet" och på s. 24 slutar med "dubbla skrov" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T615 (mp) uttalade uppfattningen att Östersjön är ett unikt hav, vars skydd är mycket angeläget. För att inte riskera oljekatastrofer bör, som framhålls i motionen, alla oljetankfartyg på Östersjön på sikt ha dubbel botten. Vidare bör även enligt utskottets mening regeringen verka för internationella överenskommelser som leder till att alla oljetankfartyg på svenskt territorialvatten har dubbel botten. De krav på dubbel botten, som från den 1 juni 1996 skall gälla i Mälaren och på Vänern, bör vidare gälla även i Östersjöns skärgårdar. Utskottet anser vidare att Sjöfartsverket och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att bedöma vilka farvatten som är speciellt känsliga för oljeutsläpp och att Sjöfartsverket bör fastställa krav på dubbel botten för oljetankfartyg som trafikerar sådana farvatten. Den tid på 30 år som man enats om inom IMO för övergång till dubbelbottnade tankfartyg bör, för de vatten Sjöfartsverket bedömt som speciellt känsliga, enligt utskottets mening förkortas till två år. Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker motion T615 (mp). Vidare tillstyrker utskottet yrkande 8 i motion T629 (mp), vari framhålls att alla oljetankfartyg som går på svenskt vatten bör ha dubbla bottnar och att regeringen bör verka för att ett beslut därom blir gällande för hela Östersjön. Utskottet tillstyrker också yrkande 9 i motion T629 (mp), vari framhålls -- såvitt nu är i fråga -- att alla oljetankfartyg på Mälaren och Vänern bör ha dubbla skrov. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Syftet med samtliga övriga nu aktuella motionsyrkanden torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande konstruktionskrav för tankfartyg m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T615 och 1994/95:T629 yrkande 8 och yrkande 9 i denna del samt med anledning av motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Jo605 yrkande 3, 1994/95:T612 i denna del och 1994/95:T623 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förbud mot sjötransport av miljöfarliga ämnen m.m. (mom. 7)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "I motion T629 (mp)" och slutar med "nödvändighet avstyrker utskottet motionsyrkandet" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T629 (mp) uttalade uppfattningen att det behövs skärpta regler om sjötransport av miljöfarliga ämnen. Om ämnena är särskilt miljöfarliga bör, även enligt utskottets mening, sjötransporter av dem förbjudas, såvida inte ämnena är strängt nödvändiga. Det ankommer på regeringen att se till att utskottets önskemål tillgodoses. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T629 (mp) yrkande 5 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande förbud mot sjötransport av miljöfarliga ämnen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T629 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Förbud mot stora oljetankfartyg på Östersjön (mom. 9)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "i Östersjön" bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med de motionärer som står bakom motion T629 (mp), att oljetankfartyg med en oljelast överstigande 50 000 ton bör förbjudas på svenskt vatten och att regeringen bör verka för ett sådant förbud för hela Östersjön. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T629 (mp) yrkande 7 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande förbud mot stora oljetankfartyg på Östersjön att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T629 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Emissioner (mom. 12)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Med hänvisning" och slutar med "maximalt 0,5 %" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T611 (mp) uttalade uppfattningen om vikten av att all sjöfart renar sina utsläpp och använder renare bränslen för att uppnå samma krav som gäller för övriga trafikslag. Vidare anser utskottet -- i likhet med de motionärer som står bakom motion T617 (mp) -- att Sverige bör verka internationellt för att alla fartyg skall drivas med lågsvavliga bränslen. Utskottet instämmer också i kraven enligt yrkande 2 i motion T617 (mp) och yrkande 11 i motion T629 (mp). Enligt det förstnämnda yrkandet bör regeringen ta initiativ till överläggningar med våra grannländer kring Östersjön och i Norden för att arbeta fram bindande regionala överenskommelser om att svavelhalten i fartygsbränslen inte får överstiga 0,5 %. Enligt det sistnämnda yrkandet bör regeringen ta initiativ till förhandlingar med våra grannar kring Östersjön och i Norden för att snarast få till stånd en regional konvention om att svavelinnehållet i bränslen som används i färjor mellan länderna inte får överstiga 0,5 %. På sikt bör svavelhalten i fartygsbränslen sänkas till högst 0,1 %. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna T611 (mp) yrkande 5, T617 (mp) yrkandena 2 och 3 samt motion T629 (mp) yrkande 11. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med samtliga övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande emissioner att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T611 yrkande 5, 1994/95:T617 yrkandena 2 och 3 och 1994/95:T629 yrkande 11 samt med anledning av motionerna 1994/95:A472 yrkande 7 i denna del, 1994/95:Jo623 yrkande 8, 1994/95:Jo628 yrkande 15, 1994/95:T232 yrkandena 11 och 12, 1994/95:T605 yrkande 13 och 1994/95:T608 yrkandena 1, 3, 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Statligt investeringsstöd för installation av katalysatorer på fartyg (mom. 14)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T224 (v) uttalade uppfattningen att fartygsägare bör kunna få bidrag till installation av katalysatorer på fartyg från anslaget för miljöinvesteringar under Miljödepartementets huvudtitel. Vidare instämmer utskottet i vad som sägs i motionen om att riksdagen bör uppdra åt regeringen att för riksdagen framlägga förslag om hur luftföroreningarna från sjöfarten skall minska. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T224 (v) yrkande 16 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande statligt investeringsstöd för installation av katalysatorer på fartyg att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T224 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Förbud mot försäljning av vissa fartygsbränslen (mom. 16)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "utskottet motionsyrkandet" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T617 (mp) uttalade uppfattningen att saluförandet av fartygsbränslen med högre svavelhalter än 0,5 % bör förbjudas i Sverige och att regeringen bör förelägga riksdagen förslag till en lag med sådant förbud. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T617 (mp) yrkande 1 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande förbud mot försäljning av vissa fartygsbränslen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T617 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lotsning (mom. 17)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "De sålunda" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T629 (mp) bör lotstvånget skärpas så att alla fartyg oavsett tonnage måste ha lots ombord vid transport av petroleumprodukter eller andra miljöfarliga produkter. Vidare delar utskottet motionärernas uppfattning att lotstvånget även i övrigt bör ses över med inriktningen att en högre grad av lotstvång skall gälla för enkelskroviga fartyg än för dubbelskroviga. Utskottet ansluter sig också till den i motion T629 (mp) uttalade uppfattningen att lots alltid bör finnas ombord på oljetankfartyg i trafik på Mälaren och Vänern. Utskottet tillstyrker sålunda de nämnda mp-yrkandena. Syftet med motion T619 (s), i den del som nu är i fråga, torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Motion T605 (m) yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande lotsning att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T629 yrkande 4 och yrkande 9 i denna del, med anledning av motion 1994/95:T619 i denna del samt med avslag på motion 1994/95:T605 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Färjor och farleder i Stockholmsregionen (mom. 19)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T611 (mp) liknar de gigantiska färjor som trafikerar bl.a. Östersjön mer flytande hotell och shoppingcentra än riktiga fartyg. De utgör ett hot både mot människor, djur och natur. Eftersom färjorna mer är att betrakta som nöjes-, utskänknings- och utminuteringslokaler, än som fartyg i vanlig mening, är nykterheten ombord inte den bästa. Sjöräddningen skulle därför få en svår uppgift vid en eventuell olycka. Det synes därför utskottet rimligt att man tar ut en extra sjöräddningsavgift (t.ex. per person) på de skepp som säljer skattefri sprit ombord. Därmed skulle man också kunna ändra inriktningen på dessa superskepp. Utskottet delar också den i motion T611 (mp) uttalade uppfattningen att de stora färjorna inte bör trafikera innerskärgården utan lägga till vid kusthamnar för att minska miljöstörningarna. Bättre kollektiva miljövänliga transporter från centrum till färjeterminalerna kan vid behov byggas ut i stället. Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena 1, 4 och 6 i motion T611 (mp). Vidare tillstyrker utskottet motion T613 (mp) med dess två yrkanden. I det första betonas nödvändigheten av att få bort de stora båtarna från Stockholms innerskärgård. I det andra framhålls att regeringen bör låta utreda framtiden för godstrafiken till och från Finland och andra Östersjöstater innan Norra länken i någon form färdigprojekteras och byggs. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande färjor och farleder i Stockholmsregionen att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T611 yrkandena 1, 4 och 6 och 1994/95:T613 samt med anledning av motionerna 1994/95:A472 yrkande 6 och 1994/95:T610 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Återinförande av det statliga fritidsbåtsregistret (mom. 20)
Sivert Carlsson (c), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik (fp), Birgitta Wistrand (m), Ulla Löfgren (m) och Jeppe Johnsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Som utskottet framhöll i samband med att lagen om fritidsbåtsregister upphävdes föreligger inget oavvisligt behov att ordna en registrering av fritidsbåtar i offentlig regi och tvångsvis. Utskottet pekade därvid på möjligheterna att kunna ordna sådan registrering på annat sätt och kan nu konstatera att dessa möjligheter redan utnyttjats i mycket stor utsträckning, trots den korta tid som de stått till buds. Därvid torde registrering som försäkringsvillkor ha spelat en stor roll, något som utskottet för sin del ser positivt på. Frågan om registrering och försäkring bedöms därmed med utgångspunkt i ekonomiskt sunda överväganden av dem de berör -- inte i fiskalt nit som föder så mycket onödigt byråkratiskt krångel. Det finns därför skäl för att nu låta den framgångsrika verksamheten med ett frivilligt fritidsbåtsregister fortsätta innan andra eventuella åtgärder eller förslag diskuteras. Med det sagda avstyrker utskottet samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under mom. 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande återinförande av det statliga fritidsbåtsregistret att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T606, 1994/95:T614, 1994/95:T616 yrkande 1, 1994/95:T621, 1994/95:T627, 1994/95:T631, och 1994/95:T636 yrkande 1,
11. Reserverade platser på Gotlandsfärjorna (mom. 28)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Med tanke" och slutar med "motion T607 (mp)" bort ha följande lydelse: Det stora antalet resande från fastlandet till Gotland under sommarmånaderna och vissa helger har, som framhålls i motion T607 (mp), skapat stora svårigheter för de bofasta gotlänningarna att då få plats på färjorna utan varsel mycket lång tid i förväg. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att det finns mycket goda skäl att dagligen reservera ett antal platser för bilar och passagerare för bofasta gotlänningar. Detta bör kunna göras så att bofasta gotlänningar anmäler sitt platsbehov ett lämpligt antal timmar före avgång. Sker ingen bokning, skall det stå rederiet fritt att sälja platserna. En möjlighet, som regeringen enligt utskottets mening bör överväga, vore att koppla ett sådant krav till transportstödet för den som har koncession på linjen. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T607 (mp) tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande reserverade platser på Gotlandsfärjorna att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T607 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Märkning av olja (mom. 8)
Elisa Abascal Reyes (mp) anför:
Miljöpartiet välkomnar alla initiativ som kan leda till att det blir svårare för de ansvariga ombord på tankfartygen att med vett och vilja släppa ut olja i havet eller att smita från ett oavsiktligt utsläpp. Märkning av olja är en sådan metod, men självfallet bör även andra möjligheter prövas.
2. Elförsörjning från land (mom. 15)
Elisa Abascal Reyes (mp) anför:
Elförsörjning från land bör självfallet inte komma i fråga då det skulle kunna innebära negativa miljöeffekter. I avvaktan på att katalysatorer på fartygen blir mera allmänt förekommande bör dock enligt Miljöpartiets mening elförsörjning från land tillämpas i alla de fall då de positiva miljöeffekterna överväger.
3. Lotsning (mom. 17)
Tom Heyman, Birgitta Wistrand, Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson (alla m) anför:
Vi anser att Sjöfartsverkets föreskrifter om lotstvång i högre grad än vad som för närvarande är fallet bör motsvara de krav som näringen och sjösäkerheten ställer. Därigenom skulle näringens effektivitet och konkurrenskraft kunna stärkas. Vi utgår därför från att dessa föreskrifter och lotsningsavgifterna kommer att bedömas av den sjöfartspolitiska utredningen inom ramen för dess uppdrag att analysera den svenska sjöfartens konkurrensförutsättningar och hur Sjöfartsverkets taxor påverkar dessa förutsättningar.
4. Fördelning av kostnaderna för skredförebyggande åtgärder till följd av skredet i Agnesberg (mom. 25)
Tom Heyman, Birgitta Wistrand, Ulla Löfgren och Jeppe Johnsson (alla m) anför:
Vi anser att Sjöfartsverkets andel av kostnaderna är alltför stor.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 Förslag till riksdagsbeslut2 Sjöfartsverket2 Anslagsfrågor2 Motionerna3 Utskottet9 1 Sjöfartens konkurrenskraft9 1.1 Bakgrund9 1.2 Aktuella utredningar11 1.3 Regeringens förslag till medelsanvisning för rederistöd12 1.4 Motionsförslag12 1.5 Utskottets ställningstagande14 2 Säkerhets- och miljöfrågor15 2.1 Inledning15 2.2 Aktuell utredning16 2.3 Regeringens överväganden och förslag16 2.4 Motionsförslag16 2.4.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor16 2.4.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten17 2.4.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor angående sjöburna transporter av olja m.m.17 2.4.4 Emissioner18 2.4.5 Lotsning m.m.20 2.5 Utskottets ställningstagande20 2.5.1 Vissa allmänna sjösäkerhets- och miljöfrågor20 2.5.2 Säkerhetsfrågor i passagerarsjöfarten21 2.5.3 Vissa säkerhets- och miljöfrågor avseende sjöburna transporter av olja m.m.22 2.5.4 Emissioner25 2.5.5 Lotsning m.m.27 3 Färjor och farleder i Stockholmsregionen28 3.1 Inledning28 3.2 Frågans behandling vid 1992/93 års riksmöte29 3.3 Frågans behandling vid 1993/94 års riksmöte29 3.4 Motionsförslag30 3.5 Utskottets ställningstagande31 4 Fritidsbåtsregister31 4.1 Bakgrund31 4.2 Motionsförslag31 4.3 Utskottets ställningstagande 32 5 Inriktningen av Sjöfartsverkets verksamhet m.m.32 6 Vissa anslagsfrågor34 6.1 Anslaget B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.34 6.2 Anslaget B 2. Transportstöd för Gotland34 6.3 Anslaget B 3. Handelsflottans kultur- och fritidsråd35 6.4 Anslaget B 4. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.36 6.5 Anslaget B 6. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg37 7 Sjöräddningens organisation37 8 Statsisbrytarnas lokalisering38 9 Övriga frågor39 Hemställan40 Reservationer44 Särskilda yttranden50