Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.
Betänkande 1993/94:SfU7
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SFU07
Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.
Innehåll
1993/94
SfU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:52 med förslag till skärpta åtgärder mot människosmuggling. Utskottet behandlar även två motioner väckta med anledning av propositionen. Vidare behandlas åtta motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93 och en motion som väckts med anledning av skrivelsen 1992/93:157 Invandrar- och flyktingpolitiken vilka tar upp frågor rörande människosmuggling och andra utlänningslagen närliggande frågor.
I propositionen föreslås skärpta straff för den som i strid mot gällande bestämmelser i utlänningslagen eller författningar som utfärdats med stöd av denna hjälper någon att ta sig in i Sverige. Skärpningen innebär att upp till två års fängelse skall kunna utdömas för grova brott. Vid bedömandet av om brottet skall anses grovt skall särskilt beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer eller utförts under hänsynslösa former.
Vidare föreslår regeringen en utvidgning av den krets av straffansvariga som i vinstsyfte planerar och organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan de tillstånd som är nödvändiga för inresa här. Sålunda föreslås att den som utan att vara gärningsman men insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte skall kunna dömas för medhjälp till brottet.
Slutligen föreslås att transportmedel som använts vid de ifrågavarande brotten skall kunna förverkas. När fråga är om fartyg skall talan om förverkande även kunna riktas mot fartygets befälhavare.
Förändringarna i utlänningslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.
Utskottet tillstyrker propositionen i dess helhet och avstyrker bifall till samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats två reservationer och en meningsyttring.
Propositionen
Regeringen (Kulturdepartementet) har föreslagit riksdagen att anta det i proposition 1993/94:52 framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).
Lagförslaget återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:52 Skärpta åtgärder mot människosmuggling m.m.
1993/94:Sf2 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:52.
1993/94:Sf3 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning med uppgift att göra en bredare översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i utlänningslagstiftningen i syfte att skapa förutsättningar för obligatorisk direktavvisning av personer som kommer till Sverige illegalt, 3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till ändring av 10 kap. 2 § utlänningslagen beslutar anta en ändring som innebär att första meningen får följande lydelse: Till fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst två år, döms -- -- --, 4. att riksdagen avslår förslaget till införande av den nya bestämmelsen, 10 kap. 2 a § utlänningslagen, 5. att riksdagen ändrar 10 kap. 5 § utlänningslagen enligt följande: Till fängelse i högst två år döms den som planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa. Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige döms för medhjälp till brott enligt första stycket, 6. att riksdagen, om yrkandena 3--5 antas, beslutar att vid tillämpningen av 10 kap. 2 § och 10 kap. 5 § utlänningslagen får dömas till böter om omständigheterna är mildrande, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förverkande.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93
1992/93:Sf612 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändringar i syfte att hindra människosmuggling.
1992/93:Sf616 av Ingbritt Irhammar och Pär Granstedt (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av straffskalan för människosmuggling, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förverkandereglerna av brottsverktygen vid människosmuggling,
1992/93:Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka möjligheterna att förverka båt och annan egendom som utnyttjas eller förekommit i samband med människosmuggling, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ny lagstiftning som möjliggör kraftigt skärpta straff för människosmugglare.
1992/93:Sf620 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt lagstiftning i syfte att förhindra människosmuggling, 2. att riksdagen hos regeringen begär att överenskommelser träffas med berörda stater om hur människosmuggling skall kunna bekämpas.
1992/93:Sf624 av Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra i lagstiftningen för att möjliggöra att smuggelbåtar förverkas.
1992/93:Sf638 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka människosmugglingen och verka för kraftiga sanktioner mot de kriminella i den verksamheten.
1992/93:Sf640 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av snabba och hårda straffskärpningar i syfte att hejda människosmugglingen till Sverige.
1992/93:Ju625 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för att straffbelägga gärningen att gömma eller på annat sätt hjälpa en utlänning att undandra sig ingripande från svensk myndighet.
Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157 Invandrar- och flyktingpolitiken
1992/93:Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas 3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sätta stopp för all illegal invandring.
Utskottet
Inledning
I utlänningslagen (1989:529) finns straffbestämmelser för den som hjälper en utlänning att ta sig in i Sverige i strid mot gällande bestämmelser eller för den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar en verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan nödvändiga handlingar. Vidare finns i lagen vissa bestämmelser om förverkande.
I 10 kap. 2 § p. 4 stadgas att den som hjälper en utlänning att ta sig in i Sverige i strid mot gällande bestämmelser i utlänningslagen eller i en författning som utfärdats med stöd av lagen kan dömas till böter, eller när omständigheterna är försvårande till fängelse i högst sex månader.
I princip är utländska medborgare skyldiga att ha pass och visum eller uppehållstillstånd för att resa in i Sverige. Regeringen kan dock förordna om undantag från viseringstvånget, och så har också i stor omfattning skett genom stadganden i utlänningsförordningen (1989:547). För den som inte behöver visering krävs inte heller uppehållstillstånd om vistelsen är avsedd att vara högst tre månader. För nordiska medborgare krävs ingen form av tillstånd för inresa i Sverige. Motsvarande kommer att gälla för medborgare i övriga EES-stater när EES-avtalet träder i kraft.
En person anses i princip inrest i Sverige när han kommit in på svenskt land-, sjö- eller luftterritorium. En utlänning skall också i princip resa in via passkontrollort. Vid inresa från annat nordiskt land är det dock tillåtet att resa in via ett s.k. gränsövergångställe. För passagerare och besättningsmän på fartyg eller luftfartyg tillämpas reglerna rörande inresa först när de lämnar fartyget eller luftfartyget.
Straffbestämmelsen tar således främst sikte på den som hjälper en utlänning att passera en gränskontroll då denne saknar nödvändiga handlingar för inresa, exempelvis genom att hålla utlänningen gömd i bagageluckan i en bil. Bestämmelsen är också tillämplig då någon hjälper en person att ta sig igenom en passkontroll genom att tillhandahålla förfalskade dokument. För straffansvar krävs inte att vinstsyfte föreligger eller ens att ersättning över huvud taget har lämnats.
I 1980 års utlänningslag infördes straffbestämmelser för försök och år 1984 för förberedelse att hjälpa någon att illegalt ta sig in i Sverige. Enligt tidigare lagstiftning kunde straffansvar endast inträda vid fullbordat brott, ett förhållande som ansågs otillfredsställande.
Fr.o.m. den 1 juli 1984 gäller vidare att den kan dömas till ansvar som i vinstsyfte planlägger eller organiserar en verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar tar sig till Sverige utan pass eller de tillstånd som är nödvändiga för inresa i Sverige. Straffmaximum är två års fängelse. Vid förmildrande omständigheter kan böter utdömas. Bestämmelsen återfinns i 10 kap. 5 § utlänningslagen.
För straffbestämmelsens tillämplighet krävs således inte att utlänningen har för avsikt att ta sig in i Sverige illegalt. Det saknar också betydelse att utlänningen när han kommit hit har rätt att stanna här, exempelvis på grund av asylskäl. Det relevanta är om utlänningen saknar pass och nödvändiga handlingar, om resan ingår i en sådan verksamhet som främjar att utlänningar tar sig till Sverige utan sådana nödvändiga handlingar. Verksamheten skall också ha ett vinstsyfte. Enligt ett avgörande av Högsta domstolen (NJA 1990 s. 115) är det tillräckligt att någon försörjer sig på verksamheten för att vinstsyfte skall anses föreligga. Att i ideellt syfte hjälpa någon eller flera att ta sig till Sverige för att här söka asyl eller uppehållstillstånd är sålunda inte straffbart.
I 36 kap. brottsbalken finns allmänna bestämmelser om att utbyte av brott kan förverkas, om det inte är uppenbart oskäligt. Brottsbalkens bestämmelser gäller dock i princip endast brott enligt brottsbalken. För att utbyte av brott skall kunna förverkas krävs därför att bestämmelse härom intagits i speciallagstiftning.
I 10 kap. 6 § utlänningslagen finns en bestämmelse om att ersättning som lämnats till den som begått brott enligt bl.a. 10 kap. 5 § utlänningslagen skall förverkas om det inte är uppenbart oskäligt. Även denna bestämmelse tillkom år 1984. Den innebär att inte endast vinningen av brottet skall förverkas utan att hela den ersättning som gärningsmannen har uppburit kan förverkas. I proposition 1983/84:144 framhölls att det torde vara förenat med stora svårigheter för den som utgett betalningen att göra gällande ersättningsanspråk, varför något undantag inte borde göras för den del av ersättningen som motsvaras av skada för den enskilde. Förverkandet av ersättningen eller del av denna borde emellertid underlåtas om det med hänsyn till omständigheterna framstod som uppenbart obilligt att förverkande skedde.
Någon specialbestämmelse om förverkande av hjälpmedel, exempelvis transportmedel som använts vid brott, finns inte i utlänningslagstiftningen.
Propositionen
Bakgrund
I propositionen framhålls att s.k. människosmuggling sedan ett tiotal år varit ett tilltagande problem för svensk flykting- och invandringspolitik. Under vintern 1992/93 förekom, uppges det i propositionen, flera upprörande fall av människosmuggling, där asylsökande lämnat avsevärda summor till personer som åtagit sig att ordna transport till Sverige och där de asylsökande sedan under farliga förhållanden förts till Sverige.
Förhållandena har enligt propositionen föranlett att Riksåklagaren inkommit till regeringen med begäran om ändring av utlänningslagen. Även Kustbevakningen har påtalat förhållandena och inkommit med en skrivelse rörande kustbevakningen och flyktingkontrollen.
De påtalade förhållandena har föranlett Kulturdepartementet att behandla frågan om skärpta åtgärder mot människosmuggling i en inom departementet upprättad promemoria (Ds 1993:25). Promemorian har inte varit föremål för remissbehandling utan synpunkter på denna har inhämtats vid en av Kulturdepartementet anordnad hearing med företrädare för berörda myndigheter och några frivilligorganisationer. Enligt vad som uppges i propositionen är de framlagda lagförslagen i huvudsak överensstämmande med förslagen i den nämnda promemorian.
Hjälp till illegal inresa
I propositionen framhålls att nu gällande straffbestämmelse om den som hjälper utlänningar att illegalt ta sig in i Sverige tog sikte på när så skett i enstaka fall. På senare tid har bestämmelsen kommit att tillämpas på fall där det varit fråga om hjälp till inresa för ett stort antal personer och där vinstsyfte förelegat men brott enligt 10 kap. 5 § utlänningslagen inte har kunnat styrkas.
Nuvarande straffmaximum ger inte uttryck för sådana brotts straffvärde enligt vad som anförs i propositionen. Regeringen föreslår därför att straffmaximum höjs till två års fängelse. I propositionen anges att det dock kan vara fråga om brott med betydande skillnader i straffvärde, varför en gradindelning av brotten bör ske. När brottet, enligt förslaget, inte är att bedöma som grovt föreslås att påföljden skall vara fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är mildrande, böter. Straffvärdet bör enligt propositionen påverkas av såväl antalet personer som smugglas in som motivet för gärningen och förhållandena kring inresan. I specialmotiveringen framhålls att böter inte bör komma i fråga när den brottsliga verksamheten sker under mer organiserade former utan reserveras för exempelvis sådana fall där någon utan ersättning hjälper en utlänning att illegalt ta sig in i Sverige. I propositionen föreslås att en bestämmelse om grovt brott införs. Vid bedömande av om grovt brott föreligger skall enligt lagförslaget särskilt beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer eller utförts under hänsynslösa former. Vid grova brott föreslås att påföljden skall vara fängelse i högst två år. I specialmotiveringen framhålls särskilt att även om ett stort antal människor hjälps att illegalt ta sig in i Sverige bör kunna beaktas om det rör sig om medlemmar av samma familj. Det bör enligt propositionen inte vara mer klandervärt att hjälpa en familj med många barn än att hjälpa en ensamstående. Vidare skall enligt förslaget grovt brott anses föreligga om utlänningen/utlänningarna utsatts för svåra umbäranden eller fara, t.ex. genom att resan företagits på ett icke sjövärdigt fartyg.
I propositionen anförs vidare att Lagrådet vid sin granskning av lagförslaget uttryckt sin tveksamhet över bestämmelsen om att grovt brott skall anses föreligga om ersättning lämnats. Lagrådet framhåller att vid en jämförelse med bestämmelsen i första stycket i förslaget kan den uppfattningen fås att överträdelse mot denna främst är avsedd att tillämpas i fall där någon som helst ersättning inte förekommit och således tämligen ofta i situationer där gärningsmannen endast agerat av ideella skäl. Regeringen framhåller i propositionen att den föreslagna uppdelningen av brottet givetvis kan diskuteras men att regeringen har bedömt att en gradindelning bör ske för att markera att det rör sig om handlingar med betydande skillnader i straffvärde. Enligt regeringens bedömning bör det räcka med att ersättning rent faktiskt utgått för att brottet skall anses som grovt. Något vinstsyfte hos gärningsmannen behöver således inte visas. I propositionen framhålls dock att ersättningens storlek självfallet måste beaktas vid bedömandet av brottets straffvärde. Om ersättningen, framhålls det i propositionen, endast bestått i ersättning för rent faktiska kostnader behöver detta i och för sig inte medföra att brottet anses som grovt.
Ansvar för organiserande av utlänningars resor till Sverige
Som redogjorts för ovan är det enligt 10 kap. 5 § utlänningslagen straffbart att planlägga och organisera en verksamhet som syftar till att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller andra nödvändiga handlingar om verksamheten sker i vinstsyfte. För straffansvar är det tillräckligt att verksamheten gällt del av resa till Sverige om det för den som främjat resan stått klart att målet för resan var Sverige.
Bestämmelsen måste enligt propositionen ses mot bakgrund av att det inte är brottsligt att i ideellt syfte hjälpa någon eller några att ta sig till Sverige för att där söka asyl eller annat uppehållstillstånd. I propositionen framhålls vidare att det ofta varit svårt att visa såväl att verksamheten varit organiserad som att detta skett i vinstsyfte. Ett särskilt problem därvidlag är att verksamheten ofta är organiserad från utlandet.
I propositionen anges att det i regel endast är de som hjälper till med själva transporten som kommer till Sverige. I många fall, framhålls det i propositionen, måste det framstå som självklart att exempelvis besättningsmän på ett fartyg har klart för sig vilken sorts verksamhet det är fråga om och även att det inte är fråga om en ideell verksamhet utan att transporten företas i vinstsyfte.
I propositionen framhålls att det av allmänpreventiva skäl är av vikt att samtliga som är inblandade i nu nämnd verksamhet riskerar att dömas till kännbara straff. Det är vidare inte rimligt att behöva lägga ned stora utredningsresurser för att kunna styrka vem eller vilka som i exempelvis en fartygsbesättning erhållit ersättning för sin medverkan. I propositionen föreslås därför att den som utan att vara gärningsman men som insåg eller hade skälig anledning anta att det var fråga om sådan verksamhet som nyss nämnts skall kunna dömas för medhjälp till sådant brott. Det krävs således inte för ansvar att medhjälparen själv haft något vinstsyfte. I första hand avser förslaget den som hjälper till med själva transporten, såväl den som tillhandahåller transportmedlet som den som utför transporten. I propositionen framhålls att även hjälp i andra former kan tänkas falla in under den föreslagna bestämmelsen, t.ex. den som tillhandahåller förfalskade handlingar som skall underlätta resan till Sverige.
Vidare framhålls i propositionen att kravet på att resan anordnats i speciellt syfte i regel torde medföra att reguljär trafik och vanliga turistresor faller utanför det straffbara området även om utlänningar följer med på en sådan resa i syfte att olagligen ta sig in i Sverige.
Förverkande
Mot bakgrund av utvecklingen under senare år bör det enligt propositionen ske en utvidgning av möjligheterna till förverkande vid brott mot utlänningslagen. Det är enligt propositionen rimligt att, när utlänningar hjälps till Sverige mot ersättning och i stor omfattning, möjlighet måste finnas att kunna förverka transportmedel som använts. Det är stötande för rättskänslan om den som t.ex. upplåtit sitt fartyg för ett sådant ändamål kan få tillbaka detta och använda det på nytt för samma ändamål. Förverkande av sådana transportmedel bör enligt propositionen såväl försvåra fortsatt brottslig verksamhet som ha en allmänpreventiv effekt.
I propositionen föreslås mot bakgrund av det anförda att möjlighet till förverkande av transportmedel bör föreligga vid brott mot såväl den föreslagna 2 a § som 5 § i utlänningslagen. Förverkande bör kunna komma i fråga om ägaren eller den som är i ägarens ställe förövat gärningen eller medverkat till den. Beträffande fartyg kan i allmänhet befälhavaren anses vara i ägarens ställe, och i propositionen föreslås att befälhavare på fartyg jämställs med ägare. Som andra exempel på när någon kan tänkas vara i ägarens ställe nämns i propositionen om det föreligger nära släktskap eller ett anställningsförhållande mellan ägare och brukare av transportmedlet. Liksom vid förverkande i allmänhet skall det enligt vad som anförs i propositionen göras en skälighetsbedömning mellan föremålets värde, ägarens behov av det och risken för fortsatt brottslig verksamhet. Om ägaren varit ovetande om den brottsliga verksamheten måste det enligt förslaget anses som oskäligt att förverka transportmedlet.
För att förverkande skall kunna komma i fråga krävs i princip att talan förs mot ägaren av transportmedlet. I propositionen framhålls att det i regel vid brott mot utlänningslagen är fråga om utlandsägda transportmedel, och ofta är det inte möjligt att utreda vem som är ägare. En fartygsbefälhavare har enligt vad som uppges i propositionen i många olika sammanhang ställning av legal företrädare för ägaren eller redaren. I propositionen föreslås därför att om ägaren till ett fartyg är okänd eller saknar känt hemvist i Sverige får talan om förverkande föras mot befälhavaren. Denna bestämmelse tar enbart sikte på fartyg.
Motionerna
I en motion hemställs om avslag på propositionen.
I motion 1993/94:Sf2 av Berith Eriksson m.fl. (v) anförs att bakgrunden till förslagen i propositionen är några fall under vintern 1992/93 då flyktingar under svåra och farliga förhållanden transporterats med fartyg till Sverige och att regeringen genom att införa strängare straff vill förhindra upprepanden av sådana händelser. Enligt motionärerna är det inte sannolikt att detta lyckas. En rimlig fråga i sammanhanget är varför sådana i det närmaste livsfarliga transporter kan organiseras. Svaret, framhåller motionärerna, är att Sverige i likhet med många andra västländer rustar för att skydda sig mot flyktingströmmar. De föreslagna bestämmelserna är enligt motionärerna så långtgående att om de införts under andra världskriget skulle flyktingsmugglingen av människor från Norge och Danmark kunna ha lett till åtal.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist hälsar med tillfredsställelse i motion 1993/94:Sf3 att regeringen genom förslag till straffskärpningar reagerar på människosmugglingen till Sverige. Motionärerna menar dock att flera av förslagen inte går tillräckligt långt när det gäller att stävja denna verksamhet och att vissa regler är så utformade att tillämpningsproblem kan uppstå. Enligt motionärerna behövs en mer genomgripande översyn av bestämmelserna i utlänningslagen, och i yrkande 1 begärs en skyndsam utredning av straffbestämmelserna i utlänningslagen. I propositionen saknas enligt motionärerna också förslag i syfte att kunna direktavvisa den som illegalt har tagit sig in i Sverige, och i yrkande 2 begärs förslag till ändring av utlänningslagens regler i detta avseende.
I motionen framför motionärerna bl.a. synpunkter på utformningen av lagförslaget. I motionen anförs att fängelse skall vara den normala påföljden vid brott mot de aktuella bestämmelserna i utlänningslagen och att böter som påföljd därför bör utmönstras ur de föreslagna bestämmelserna. I vissa fall kan dock fängelse framstå som en alltför ingripande åtgärd, varför motionärerna föreslår att en särskild bestämmelse införs om att böter skall kunna utdömas vid förmildrande omständigheter. I yrkandena 3--6 begärs att riksdagen beslutar i enlighet med det anförda. Vad gäller förverkande framhåller motionärerna att det bör påpekas att även mycket värdefulla fartyg bör kunna förverkas och att talan om förverkande av fartyg även bör kunna föras mot en besättningsmedlem i de fall det saknas uppgift om vem som varit befälhavare. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande härom.
I ett flertal motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93 och en motion väckt med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:157 Invandrar- och flyktingpolitiken tas upp frågor som har samband med de av regeringen föreslagna straffskärpningarna vid människosmuggling.
I motion Sf612 av Göte Jonsson och Ulf Melin (m) framhålls att det behövs en kraftig skärpning av straffen för dem som smugglar människor till Sverige under omänskliga och riskabla förhållanden. Claus Zaar (nyd) begär i motion Sf638 yrkande 4 ett tillkännagivande om en undersökning av människosmugglingen och att kraftiga sanktioner införs för dem som ägnar sig åt sådan verksamhet. I motion Sf640 framhåller Göthe Knutson (m) att det är nödvändigt med snabba och hårda straffskärpningar i syfte att kunna hejda människosmugglingen till Sverige. Ingbritt Irhammar och Pär Granstedt (c) framhåller i motion Sf616 att Sverige i sin invandrarpolitik utgått från en humanistisk grundsyn, att hjälpa människor på flykt undan krig och förföljelser. För att rättssamhället skall fungera inom detta område krävs enligt motionärerna en balans mellan resurser för mottagandet och antalet flyktingar. Vid en avvisning eller utvisning av dem som inte uppfyller kriterierna för att få stanna kvar finns oroande faktorer om flyktingarnas behandling vid hemkomsten. De flyende har också i många fall offrat sina sista ägodelar på resan och på starten i det nya landet. Mot denna bakgrund framstår enligt motionärerna människosmuggling som ett av de mest cyniska och inhumana brotten. Sverige bör därför ge klara signaler om att sådan verksamhet inte accepteras, och i yrkande 1 begärs därför en skärpning av straffskalan vid människosmuggling. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att brottsverktygen vid människosmuggling skall kunna förverkas. I motion Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd) anförs att om det inte snarast sätts stopp för människosmugglingen kan Sverige förvänta sig illegala invandrare i tiotusental. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en lagstiftning som möjliggör kraftigt skärpta straff för människosmugglare. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om ökade möjligheter att förverka fartyg eller annan egendom som förekommit i samband med människosmuggling. Ingvar Eriksson (m) anför i motion Sf620 att från mitten av december 1992 till slutet av januari 1993 har det till Sverige från öst smugglats in omkring 600 flyktingar under farliga omständigheter. Det behövs därför en skärpt lagstiftning för att förhindra denna verksamhet, och i yrkande 1 begärs ett tillkännagivande härom. Motionären begär vidare i yrkande 2 att Sverige tar kontakt med berörda länder i syfte att skapa överenskommelser om bekämpning av människosmuggling. I motion Sf624 av Krister Örnfjäder och Lena Öhrsvik (s) anförs att flyktingar har smugglats in i Sverige över Östersjön av hänsynslösa och professionella människosmugglare under förhållanden som inneburit fara för flyktingarnas liv och hälsa. Motionärerna menar att lagstiftningen måste ändras så att det blir möjligt att förverka fartyg som använts i sådan verksamhet. I motion Sf22 anför Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) att den illegala flyktingströmmen kan effektivt minskas genom att de som ägnar sig åt sådan verksamhet får signaler om att fartygen kan förverkas och att straffen för människosmuggling kraftigt skärps, och motionärerna begär i yrkande 3 (delvis) ett tillkännagivande härom. Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) begär i motion Ju625 ett tillkännagivande om en utredning angående förutsättningarna att straffbelägga gärningen att gömma eller på annat sätt hjälpa en utlänning att undandra sig ingripande från svensk myndighet.
Utskottets bedömning
Som framgått ovan har människosmuggling, dvs. att utlänningar får hjälp att resa illegalt till och in i Sverige, varit ett tilltagande problem för svensk invandrings- och flyktingpolitik under det senaste decenniet. Förfarandet innebär att utlänningars önskan att komma in i Sverige utnyttjas i vinningssyfte. Under vintern 1992/93 förekom några särskilt upprörande fall av människosmuggling där asylsökande erlade ersättning till personer som åtagit sig att ordna transport till Sverige och sedan under farliga förhållanden förde asylsökande över Östersjön.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är nödvändigt att stävja och begränsa dessa förfaranden i möjligaste mån. Sådana åtgärder som föreslås i propositionen framhåller enligt utskottets uppfattning straffvärdet av den hantering som människosmugglare ägnar sig åt. Åtgärderna kan däremot enligt utskottets mening inte tas till intäkt för att påstå att Sverige försöker hindra eller begränsa flyktingars möjligheter att enligt gällande bestämmelser finna en fristad här i landet.
Utskottet vill i anslutning till yrkande 2 i motion Sf3 erinra om att det inte är illegalt att söka asyl, oavsett om de skäl som sökanden har att åberopa inte bedöms utgöra asylskäl. Invandrarverket som har att fatta beslut i dessa ärenden får förordna om omedelbar verkställighet av ett eventuellt avvisningsbeslut om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund. Utskottet vill vidare erinra om att dessa frågor kan komma att tas upp av Invandrar- och flyktingkommittén som bl.a. har att överväga frågor som kan komma att aktualiseras av den svenska Europaintegrationen inom det invandrings- och flyktingpolitiska området.
Beträffande ansvarsbestämmelserna i lagförslaget anser utskottet att dessas utformning kan godtas. Utskottet utgår dock från att de nya bestämmelserna noga följs upp.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionerna Sf2, Sf3 yrkandena 2--7, Sf22 yrkande 3 i denna del, Sf612, Sf616 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, Sf619 yrkande 2 i denna del och yrkande 3, Sf620 yrkande 1, Sf624, Sf638 yrkande 4 och Sf640 i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom det föreliggande förslaget.
För att komma till rätta med verksamheter varom nu är i fråga räcker det enligt propositionen inte med skärpta straffbestämmelser. Det krävs också ett utökat samarbete med andra länder och där berörda myndigheter. I propositionen anförs att ett framgångsrikt samarbete inletts med myndigheterna i Estland, bl.a. genom att Rikspolisstyrelsen har en person stationerad i Tallinn. Rikspolisstyrelsen planerar vidare att inom kort stationera personal även på några andra orter i f.d. Sovjetunionen, i syfte att stärka samarbetet när det gäller att förhindra organiserande av illegala resor därifrån till Sverige. Utskottet utgår från att försök till samarbete med andra länder i syfte att hindra ifrågavarande verksamhet pågår fortlöpande och anser att motion Sf620 yrkande 2 därmed får anses tillgodosedd och inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
I propositionen anförs att frågan om även andra hjälpmedel än transportmedel skall kunna förverkas bör anstå till dess en allmän översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen kan genomföras. Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf616 yrkande 2 och Sf619 yrkande 2, båda i denna del.
Regeringen har i propositionen uttryckt förståelse för behovet av en allmän översyn av ansvarsbestämmelserna i utlänningslagen. Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter att en sådan översyn sker utan ett särskilt tillkännagivande i frågan. Utskottet utesluter inte att frågor om ansvarsbestämmelserna i utlänningslagen även kan komma att beröras inom ramen för Invandrar- och flyktingkommitténs arbete. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf3 yrkande 1 i den mån yrkandet inte tillgodoses med vad utskottet anfört.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Ju625 av Karl Gustaf Sjödin (nyd). I motionen begärs ett tillkännagivande om att utreda förutsättningarna för att straffbelägga den som gömmer utlänningar eller på annat sätt hjälper en utlänning att undandra sig ingripande från svensk myndighet.
I 10 kap. 3 § utlänningslagen föreskrivs bl.a. straff för den som i vinningssyfte genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd försöker hindra verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. För brottet stadgas fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, böter.
Utskottet har senast i betänkande 1989/90:SfU16 behandlat ett liknande motionsyrkande. Utskottet beklagade därvid att enskilda personer och vissa organisationer medverkade till att utlänningar höll sig gömda för att undgå ett eventuellt avlägsnandebeslut eller för att hindra verkställighet av ett sådant beslut. Utskottet, som beaktade att sådan verksamhet ofta bottnade i ideell övertygelse, ansåg dock att andra medel än straffpåföljd, främst informationsinsatser, i första hand borde tillgripas för att komma till rätta med sådant beteende. Vidare borde enligt utskottets bedömning bl.a. kortare handläggningstider i asylärenden bidra till att göra sådana undanhållanden mindre vanliga.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Ju625.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande människosmuggling
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:52 och med anledning av motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7, 1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del, 1992/93:Sf612, 1992/93:Sf616 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del och yrkande 3, 1992/93:Sf620, 1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638 yrkande 4, 1992/93:Sf640 samt med avslag på motionerna 1993/94:Sf2, 1992/93:Sf616 yrkande 2 i denna del och 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), res. 1 (nyd) - delvis men. (v)
2. beträffande översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf3 yrkande 1, res. 1 (nyd) - delvis
3. beträffande straff för hindrande av verkställighet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju625. res. 2 (nyd)
Stockholm den 23 november 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Lena Öhrsvik (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Israelsson (s), Arne Jansson (nyd), Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Chris Heister (m), Ingvar Björk (s), Bo Finnkvist (s), Märtha Gårdestig (kds) och Ingrid Skeppstedt (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
1. Människosmuggling och översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen (mom. 1 och 2)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "föreliggande förslaget" och på s. 12 börjar med "Regeringen har" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med regeringen att det är nödvändigt att med kraft verka för att människosmugglingen stävjas. Sådana åtgärder kan enligt utskottets mening inte tas till intäkt för att påstå att Sverige hindrar flyktingars legala möjligheter att i Sverige finna en fristad.
I propositionen föreslås vissa straffskärpningar för den som i strid med utlänningslagen hjälper någon att ta sig in i landet samt en utvidgning av den krets som skall omfattas av straffbestämmelserna i 10 kap. 5 § i utlänningslagen. Utskottet har inget att invända häremot men anser i likhet med vad som framhålls i motion Sf3 att än kraftigare skärpningar är nödvändiga och att förslaget bort utformas på ett annorlunda sätt. Enligt utskottets uppfattning är det inte nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om grovt brott för den som hjälper någon att illegalt ta sig in i Sverige. Utskottet anser att en bättre åtgärd är att utmönstra böter som påföljd i den nu gällande bestämmelsen i utlänningslagen och i stället ange att vid överträdelse av denna bestämmelse döms till fängelse i sex månader eller vid försvårande omständigheter till fängelse i högst två år. Det anförda innebär att det saknats anledning att i utlänningslagen införa en särskild bestämmelse för ifrågavarande brott. Utskottet anser också att böter inte bör kunna komma i fråga vid överträdelse av den bestämmelse som straffbelägger förfarandet att planlägga och organisera verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan de tillstånd som krävs. För denna bestämmelses tillämpning krävs att vinstsyfte förelegat. Utskottet anser att detta rekvisit bör utgå eftersom det kan vara svårt att fastställa att ett sådant syfte föreligger eller om en utgiven ersättning endast är avsedd att täcka resans omkostnader. Det anförda innebär att böter helt utmönstras som påföljd vid överträdelse av de aktuella bestämmelserna. Enligt utskottets uppfattning kan det dock i vissa begränsade fall finnas sådana förmildrande omständigheter att böter bör kunna utdömas. En särskild bestämmelse härom bör därför införas i utlänningslagen. Avseende regeringens förslag om förverkande anser utskottet att det bör framhållas att det inte skall anses oskäligt att förverka även mycket dyrbara transportmedel. I annat fall kan detta innebära att sådana transportmedel används med den insikten att dessa inte kommer att förverkas.
Utskottet anser vidare att det är angeläget att personer som illegalt tagit sig till Sverige skall kunna direktavvisas.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till lagstiftning i enlighet med det ovan anförda.
Vad utskottet med anledning av motion Sf3 yrkandena 2--7 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
Utskottet anser dessutom att det är angeläget att en mer genomgripande översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen skyndsamt sker. En sådan översyn efterlystes av Lagrådet redan vid dess behandling av proposition 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m.
Vad utskottet med anledning av motion Sf3 yrkande 1 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att momenten 1 och 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande människosmuggling att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7, 1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del, 1992/93:Sf612, 1992/93:Sf616 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del och yrkande 3, 1992/93:Sf620 yrkande 1, 1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638 yrkande 4 och 1992/93:Sf640 samt med avslag på motionerna 1993/94:Sf2, 1992/93:Sf616 yrkande 2 i denna del, 1992/93:Sf619 yrkande 2 i denna del och 1992/93:Sf620 yrkande 2 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529), dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en ytterligare skärpning av straffbestämmelserna i 10 kap. 2, 2 a och 5 §§ utlänningslagen och om direktavvisning av personer som illegalt tagit sig till Sverige,
2. beträffande översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf3 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en skyndsam översyn av straffbestämmelserna i utlänningslagen.
2. Straff för hindrande av verkställighet (mom. 3)
Arne Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Ju625" bort ha följande lydelse:
Utskottet är övertygat om att det föreligger ideella bevekelsegrunder i flertalet av de fall då flyktingar göms för att hindra verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. Enligt utskottets uppfattning kan dock ett sådant förfarande vara ägnat att försvåra den förda invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet anser därför att det finns skäl att utreda förutsättningarna för att också straffbelägga den som i ideellt syfte genom att gömma utlänningar eller på annat sätt hindrar verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut.
Det anförda bör med bifall till motion Ju625 ges regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande straff för hindrande av verkställighet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju625 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
1. Människosmuggling (mom. 1)
Bakgrunden till propositionen är några fall under vintern 1992/93 då flyktingar under svåra och farliga förhållanden transporterats med fartyg till Sverige. Regeringen vill genom strängare straff och nya förverkandebestämmelser försöka förhindra liknande händelser. Sannolikheten att man skall lyckas med detta är inte särskilt stor. Ett mer konstruktivt sätt att närma sig problemet vore att ställa frågan varför dessa i det närmaste livsfarliga transporter organiserades. Svaret är att Sverige tillsammans med de flesta rika västländer inlett en kapprustning för att skydda sig mot flyktingarna. Nya visumkrav, böter för transportföretag som transporterar asylsökande utan erforderliga dokument och avvisningar till första asylland, s.k. säkra tredje länder, som alls inte är säkra, är grundorsakerna till problemen. Sverige måste både här hemma och i internationella fora försvara asylrätten och i konsekvens härmed de grundläggande mänskliga rättigheterna. Vi skall inte försöka kringgå våra internationella förpliktelser som vi nu gör bl.a. genom att direkt bryta mot 1951 års flyktingkonvention och flera av de "conclusions" som antagits av FN:s flyktingkommissariats exekutivkommitté. Då kommer de problem som utgör grunden för denna proposition att försvinna. De föreslagna straffbestämmelserna är så långtgående att det faktiskt är möjligt att Raoul Wallenbergs arbete med att hjälpa judiska flyktingar att fly skulle ha utgjort grovt brott enligt den föreslagna 2 a §. I vart fall skulle flyktingsmugglingen från Danmark och Norge till Sverige under andra världskriget ha lett till flera åtal.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under 1 borde ha hemställt:
1. beträffande människosmuggling
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf2 avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) och motionerna 1993/94:Sf3 yrkandena 2--7, 1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del, 1992/93:Sf612, 1992/93:Sf616, 1992/93:Sf619 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Sf620, 1992/93:Sf624, 1992/93:Sf638 yrkande 4 och 1992/93:Sf640.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga