Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m.
Betänkande 1997/98:SkU5
Skatteutskottets betänkande
1997/98:SKU05
Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m.
Innehåll
1997/98 SkU5
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. jämte en motion som väckts med anledning av propositionen samt nio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997. Utskottet tillstyrker propositionens lagförslag. Med anledning av två motionsyrkanden föreslår utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ersättning till personer med fingerade personuppgifter. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Sju reservationer och ett särskilt yttrande har fogats till betänkandet.
Propositionen
Regeringen (Finansdepartementet) föreslår i proposition 1997/98:9 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter, 2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 3. lag om ändring i föräldrabalken, 4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 5. lag om ändring i namnlagen (1982:670), 6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 7. lag om ändring i äktenskapsbalken, 8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), 9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister, 11. lag om ändring i lagen (1995:734) om aviseringsregister. Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att förbättra skyddet inom bl.a. folkbokföringen för förföljda personer. I sekretesslagen föreslås en ändring som innebär att det vid befarad personförföljelse blir möjligt att skydda elevadresser i grund- och gymnasieskolan. Bestämmelserna om kvarskrivning samordnas i större utsträckning med reglerna om besöksförbud. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen om fingerade personuppgifter. Förutsättningarna för ett medgivande om fingerade personuppgifter föreslås ändrade på så sätt att kraven på brottslighetens svårighetsgrad och på risken för förföljelse mildras. Ett medgivande att använda fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd tid i stället för som i dag för fem år. Personer som inte är folkbokförda här i landet föreslås tilldelas ett särskilt samordningsnummer i stället för personnummer. I propositionen föreslås också att ett barn som föds här i landet skall folkbokföras endast om modern eller fadern är folkbokförd. Bestämmelserna i folkbokföringslagen (1991:481) om överklagande föreslås samordnas med förvaltningsprocesslagens och taxeringslagens bestämmelser. Det innebär bl.a. att skattemyndigheten skall vara den enskildes motpart i länsrätt och kammarrätt och myndigheten skall också ha rätt att överklaga domstolarnas beslut. Riksskatteverket skall dock föra det allmännas talan i Regeringsrätten. Prövningstillstånd införs i ledet länsrätt -kammarrätt. Motsvarande ändringar föreslås i huvudsak också i fråga om beslut som skattemyndigheten fattar om hindersprövning, namn och registrering av gemensam vårdnad samt beslut enligt begravningslagen. Slutligen föreslås att personnummer skall lagras i register som förs med stöd av ADB med angivande av sekel om det inte är obehövligt. I övrigt föreslås vissa mindre ändringar i folkbokföringslagen. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Förslaget om samordningsnummer föreslås dock träda i kraft först den 1 januari år 2000. Regeringens lagförslag innehåller ändringar av 7 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) och 3 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), vilka paragrafer är föremål för ytterligare ändringsförslag som behandlas av andra utskott. Lagförslagen i övrigt har följande lydelse.
2.4 Förslag till ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100)[1] skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | ------------------------------------------------------- | | | ------------------------------------------------------- 7 kap. 15 §[2] Sekretess gäller 1. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen och, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhet som avser registrering av betydande del av befolkningen, 2. i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan, 3. i verksamhet som avser förande av eller uttag ur sjömansregistret, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. ------------------------------------------------------- | Har en uppgift, för | | |vilken sekretess gäller | | |enligt första stycket 1, | | |lämnats till en kommunal | | |myndighet enligt särskild | | |uppgiftsskyldighet om | | |skolpliktiga barn, gäller | | |sekretessen också hos | | |myndigheten. Sekretess | Sekretess gäller i| |gäller dock inte om |ärende om fingerade| |uppgiften tas upp i beslut |personuppgifter för| |hos myndigheten |uppgift om enskilds| | Sekretess gäller i |personliga förhållanden om| |ärende om fingerade |det inte står klart att| |personuppgifter för |uppgiften kan röjas utan| |uppgift om enskilds |att den enskilde eller| |personliga förhållanden, |någon honom närstående| |om det inte står klart att |lider men. Om en uppgift| |uppgiften kan röjas utan |för vilken sådan sekretess| |att den enskilde eller |gäller har lämnats till en| |någon honom närstående |annan myndighet, gäller| |lider men. |sekretessen också där. | | | | -------------------------------------------------------- |I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen| |i högst sjuttio år. | -------------------------------------------------------- _____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
**FOOTNOTES**
[1]: Lagen omtryckt 1992:1474
[2]: Senaste lydelse 1996:155 2.6 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha följande lydelse.
------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse | -------------------------------------------------------- | | | 3 a §[3] | ------------------------------------------------------- |Landstinget skall erbjuda | Landstinget skall| |dem som är bosatta inom |erbjuda dem som är bosatta| |landstinget, |inom landstinget eller som| | |är kvarskrivna enligt 16 §| | |folkbokföringslagen | | |(1991:481) och| | |stadigvarande vistas där,| -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- 1. habilitering och rehabilitering, 2. hjälpmedel för funktionshindrade, och 3. tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Landstingets ansvar omfattar dock inte habilitering, rehabilitering och hjälpmedel som en kommun inom landstinget har ansvar för enligt 18 a §. Landstingets ansvar innebär inte någon inskränkning i de skyldigheter som arbetsgivare eller andra kan ha enligt annan lag. Habilitering eller rehabilitering samt tillhandahållande av hjälpmedel skall planeras i samverkan med den enskilde. Av planen skall planerade och beslutade insatser framgå. ____________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
**FOOTNOTES**
[3]: Senaste lydelse 1993:391
Motionerna
Motion som väckts med anledning av propositionen 1997/98:Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m), vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade rutiner för registrering av sekretessmarkering, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att formerna för registrering av sekretessmarkering bör regleras i lag, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Rikspolisstyrelsen huvudansvaret för förföljda personers skydd, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattemyndigheternas beslutsfunktion i kvarskrivningsärenden, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rikspolisstyrelsens rätt att avslå framställan om fingerade person- uppgifter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information, stöd och hjälp till personer med fingerade person- uppgifter, 8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förföljda personers möjlighet till ersättning i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av barns folkbokföring i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997 1997/98:Sk901 av Stig Grauers (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ändring av lagtexten så att högskolestuderande ges möjlighet att åtaga sig förtroendeuppdrag i den kommun där deras föräldrahem är beläget i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sk902 av Erik Arthur Egervärn (c), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning med uppdrag att göra en översyn av gällande lagstiftning avseende folkbokföring för att skapa klara regler och möjligheter för kommuner och myndigheter till övervakning och till påföljder efter missbruk. 1997/98:Sk903 av Rune Berglund (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av folkbokföringsdag. 1997/98:Sk904 av Birgitta Carlsson (c), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om placering av tilltalsnamn i olika register.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c), vari yrkas 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om identitetsbyte för våldshotade personer. 1997/98:Ju934 av Inger Segelström m.fl. (s), vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvarskrivning, fingerade uppgifter, återtagande av ansökningar och identitetsbyte. 1997/98:T808 av Karl-Erik Persson m.fl. (v), vari yrkas 5. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över problemet med skyddade adresser. 1997/98:T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v), vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt personnummer. 1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp), vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör stärkas.
Yttranden från andra utskott Konstitutionsutskottet och justitieutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandena (1997/98:KU6y och 1997/98:JuU3y) har fogats till detta betänkande som bilagorna 1 och 2.
Utskottet
Sekretessmarkering
Propositionen I propositionen framhålls att sekretessmarkering i folkbokföringsregistren är den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för personförföljelse. Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas vid bedömningen av om uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom uppgifterna kan omfattas av sekretess. Sekretessmarkering är alltså avsedd att ge myndigheterna en varningssignal vid utlämnande av uppgifter som normalt sker utan särskild sekretessprövning. Förfarandet är inte närmare lagreglerat men motsvarar enligt propositionen det som gäller för hemligstämpel, som enligt 15 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100) kan åsättas en allmän handling. Enligt regeringen finns det skäl som talar för en lagreglering men frågan är komplicerad och behöver övervägas ytterligare. Frågan ligger enligt propositionen inom ramen för Brottsofferutredningens (Ju 1995:07) arbete.
Motionerna I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av förbättrade rutiner för registrering av sekretessmarkeringar (yrkande 2). Ett tillkännagivande till regeringen begärs också i fråga om lagreglering av formerna för registrering av sekretessmarkering (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att det under remissbehandlingen av det nu aktuella lagstiftningsärendet kommit fram att det kan dröja upp till 14 dagar mellan beslut om sekretessmarkering och registreringen av markeringen, vilket kan innebära stora risker och stor oro. Det finns skäl för regeringen att snarast vidta de åtgärder som krävs för att förbättra skattemyndigheternas rutiner i detta avseende. Det finns också enligt motionen skäl för regeringen att överväga om inte formerna för registrering av sekretessmarkering bör ges en fastare struktur och regleras uttryckligt i lag, och inte som i dag baseras på en osäker analog tillämpning av reglerna om hemligstämpling. I motion T808 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) (yrkande 5) begärs en utredning i fråga om kontroll av hanteringen av skyddade adresser inom postföretagen. Efter avregleringen har ett stort antal privata aktörer fått tillstånd att bedriva postal verksamhet. De är enligt motionen mycket viktigt att personer med skyddade adresser kan lita på de organisationer som har tillgång till adressen, och det efterfrågas någon typ av kontroll företrädevis utförd av Post- och telestyrelsen.
Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet har inhämtat att sedan nya ADB-system tagits i bruk aviseras numera folkbokföringsregistrens sekretessmarkeringar inom någon dag efter det att beslutet om sekretessmarkering fattats. Det nya systemet har dock byggts ut successivt och fortfarande finns det vissa myndigheter som inte omfattas. Vid årsskiftet 1997/98 beräknas systemet vara fullt utbyggt. Mot denna bakgrund behövs enligt konstitutionsutskottets mening inte något tillkännagivande till regeringen och motion Sk14 yrkande 2 avstyrks. När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering i folkbokföringsregistret delar konstitutionsutskottet regeringens mening att det finns skäl som talar för en sådan lagreglering. Enligt uppgift från Brottsofferutredningen, som beräknas avsluta sitt arbete i mars 1998, avser utredningen att ta upp denna fråga. Konstitutionsutskottet anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan och avstyrker därför motion Sk14 yrkande 3.
Skatteutskottets bedömning Skatteutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning när det gäller rutinerna för registrering av sekretessmarkering och lagreglering av möjligheten till sekretessmarkering. Motion Sk14 yrkandena 2 och 3 avstyrks således. När det gäller frågan om kontroll av hanteringen av sekretessmarkerade uppgifter hos postbefordringsföretag kan nämnas att tillsynsmyndigheten (Post- och telestyrelsen) enligt postlagen (1993:1684) har tillsyn över att postverksamhet när det gäller befordran av brev skall bedrivas så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Utskottet har inhämtat att sekretessmarkerade uppgifter lämnas till postföretag med restriktivitet och att frågan om hanteringen av uppgifterna kommer att tas upp i diskussioner mellan Riksskatteverket och Svensk Adressändring AB, ett företag som ägs av Posten. Utskottet är inte berett att nu förorda en utredning om en kontrollfunktion för hanteringen av sekretessmarkerade adresser hos postbefordringsföretag i enlighet med motionen. Motion T808 yrkande 5 avstyrks således.
Nivån på folkbokföringssekretessen
Propositionen I propositionen tar regeringen upp frågan om nivån på folkbokföringssekretessen utan att lägga fram något förslag i den delen. Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen gäller viss sekretess bl.a. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Enligt propositionen har användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Om folkbokföringssekretessen skulle förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs, skulle den omfattande överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndigheterna till andra myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndigheternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster.
Motionen I motion Sk14 (yrkande 1) av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen att kravet på särskild anledning tas bort. Det finns enligt motionen ett ökat behov av att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande uppgifter som registreras inom folkbokföringen. Inte minst har detta tydliggjorts genom utvecklingen av den mc-relaterade brottsligheten. Benägenheten att vittna vid domstol har minskat och antalet hot och trakasserier mot vittnen har ökat. Ett fungerande rättsväsende förutsätter att brottsoffer och vittnen vågar lämna bevisuppgifter till polisen och inför domstol. Motionärerna anser att intresset av att skydda hotade personers adressuppgifter väger avsevärt tyngre än myndigheters och andras intresse av att ta del av vissa uppgifter.
Konstitutionsutskottets yttrande Enligt konstitutionsutskottets mening är det av central betydelse att handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt. Självfallet skall risken för förföljelse kunna vara ett skäl för att vägra lämna ut uppgifter. I förarbetena till sekretesslagen anges också fall där det kan befaras personförföljelse som exempel på en situation när en adressuppgift inte bör lämnas. En förändring av folkbokföringssekretessens nivå är mot den bakgrunden knappast motiverad utifrån intresset av att ge skydd mot befarad personförföljelse. Enligt konstitutionsutskottets mening finns det således inte tillräckliga skäl att inskränka handlingsoffentligheten genom att, som begärs i motionen, ta bort orden ?av särskild anledning? i 7 kap. 15 § första stycket sekretesslagen.
Skatteutskottets bedömning Skatteutskottet delar konstitutionsutskottets bedömning och avstyrker motion Sk14 yrkande 1.
Sekretess för elevadresser m.m.
Propositionen I propositionen föreslås att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse i 7 kap. 9 § som gör det möjligt att vid befarad personförföljelse öka skyddet för uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden, t.ex. elevadresser, främst i grundskolan och gymnasieskolan. Nyligen har det genom en ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen införts en möjlighet att sekretessbelägga uppgifter om skolpliktiga barn, om uppgifterna har överlämnats från folkbokföringen till kommunal myndighet. Den ändringen skyddar enligt propositionen emellertid inte adressuppgifter som personerna själva lämnar till skolstyrelsen eller skolan, vilket kan vara fallet bl.a. vid kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481). Inte heller ger den nuvarande bestämmelsen något sekretesskydd för t.ex. adresser för elever i gymnasieskolan.
Konstitutionsutskottets bedömning Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag
Skatteutskottets bedömning Skatteutskottet tillstyrker liksom konstitutionsutskottet den utvidgning av sekretessen för elevadresser m.m. som regeringens förslag innebär.
Kvarskrivning
Propositionen I propositionen framhålls att beslut om kvarskrivning även fortsättningsvis bör fattas av skattemyndigheten. Skattemyndigheten som är den myndighet som känner till den enskilde bör kunna hjälpa denne med kontakter med andra myndigheter om det behövs. Regeringen föreslår också ändringar i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och i tandvårdslagen (1985:125) för att kvarskrivna personer skall vara berättigade till fullständig sjukvård liksom tandvård enligt tandvårdslagen där de vistas.
Motionerna I motion Sk14 (yrkandena 4 och 5) av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs att Rikspolisstyrelsen ges huvudansvaret för förföljda personers skydd och att skattemyndigheternas beslutsfunktion därför förs över till Rikspolisstyrelsen. Motionärerna anser att den riskbedömning av hotsituationen som fordras i kvarskrivningsärendet bäst görs inom rättsväsendet och inte av skattemyndigheter. Det framstår som artfrämmande för skattemyndigheternas verksamhet att ägna sig åt hot- och riskbedömningar av det allvarliga slag det är fråga om. I motion Ju934 av Inger Segelström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att reglerna om kvarskrivnas rätt till skola och barnomsorg på vistelseorten klargörs (yrkande 7 delvis). Det är enligt motionen inte alltid som inflyttningskommunen ger barnen skolplats eller barnomsorg. Motiveringen är då att barnen hör hemma i annan kommun.
Utskottets bedömning Skattemyndigheterna har sedan länge i ärendena om sekretessmarkering haft att göra bedömningar av hotsituationer. En väsentlig del av bedömningarna i ärendena om kvarskrivning är frågan om varför sekretessmarkering inte är tillräckligt och prövningen ligger därför nära skattemyndigheternas folkbokföringsuppgifter. Skälen till att ärendena om fingerade personuppgifter hanteras i en annan ordning torde i första hand vara att fingerade personuppgifter berör tredje man på ett annat sätt än kvarskrivning. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns tillräckliga skäl att flytta ärendena om kvarskrivning från skattemyndigheterna till Rikspolisstyrelsen. Mot bakgrund av bl.a. att de skyddade uppgifterna bör ges minsta möjliga spridning anser utskottet därför inte heller att Rikspolisstyrelsen bör ges huvudansvaret för alla förföljda personers skydd i nu aktuella avseenden. Motion Sk14 yrkandena 4 och 5 avstyrks således. När det gäller klargörande av reglerna om skolplats och barnomsorgsplats för kvarskrivna barn vill utskottet hänvisa till bestämmelserna i 1 kap. 15 § skollagen (1985:1100) och 13-14 §§ socialtjänstlagen (1980:620). Skollagen är den enda författning som har en uttrycklig reglering för kvarskrivna. I 1 kap. 15 § finns nämligen en bestämmelse som medför att den kvarskrivne direkt är berättigad till utbildning där han eller hon vistas och således inte på folkbokföringsorten. Av 13 § socialtjänstlagen följer att förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall bedrivas för barn som stadigvarande vistas i kommunen. Enligt 14 § samma lag svarar varje kommun för att barn inom dess område erbjuds förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Det betyder att kvarskrivna personer som stadigvarande vistas inom en kommun kan ställa samma anspråk på daghem och fritidshem som de som är folkbokförda i kommunen. I proposition 1997/98:6 föreslås att dessa bestämmelser i socialtjänstlagen skall upphöra att gälla den 1 januari 1998 och ersättas av nya bestämmelser i skollagen. Enligt den föreslagna 2 a kap. 1 § skollagen ansvarar varje kommun för att barn som är bosatta i Sverige och som stadigvarande vistas i kommunen erbjuds förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg. Med detta får motion Ju934 yrkande 7 i denna del anses tillgodosett och avstyrks följaktligen.
Fingerade personuppgifter
Propositionen Bestämmelserna om fingerade personuppgifter infördes den 1 juli 1991 och regleras i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Enligt 1 § lagen om fingerade personuppgifter får en person som är folkbokförd i landet medges att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade personuppgifter) om det finns en uppenbar risk att personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt. Regeringen föreslår att kraven på brottslighetens svårighetsgrad och på den risk som kan föreligga mildras. Rekvisiten i fråga om medgivande att använda fingerade personuppgifter bör inte vara alltför koncentrerade till frågan om brottets straffvärde. Det föreslås därför att ordet ?särskilt? tas bort och att det således endast skall vara fråga om allvarlig brottslighet. Vidare föreslås att det inte längre skall föreligga något krav på att brottsrisken skall vara uppenbar. De ändringar som föreslås innebär enligt regeringen att något fler personer än i dag kan komma i fråga för ett medgivande. Fingerade personuppgifter skall enligt regeringens förslag kunna ges för obestämd tid i stället som i dag för högst fem år. Rikspolisstyrelsen skall även i fortsättningen vara sökande i ärenden om fingerade personuppgifter. Styrelsen skall dock få en utökad rätt att avslå framställningar om fingrade personuppgifer. En framställning skall avslås om det inte är sannolikt att ett byte kommer att medges av domstolen. Sekretessen till skydd för uppgifter i ärenden om fingerade personuppgifter skall enligt propositionen överföras om uppgifterna lämnats till annan myndighet. Ett tillägg föreslås därför till bestämmelserna i 7 kap. 15 § sekretesslagen. Vidare föreslås en ny bestämmelse (5 §) i lagen om fingerade personuppgifter som ger Rikspolisstyrelsen rätt att hämta in sekretessbelagt material om en person som förekommer i ett ärende om fingerade person- uppgifter.
Motionerna I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs (yrkande 6) ett tillkännagivande till regeringen om att Rikspolisstyrelsen bara skall få avslå en framställning om att få fingerade personuppgifter om det är uppenbart att tingsrätten inte skulle lämna ett medgivande. Härigenom uppnås enligt motionen en bättre balans genom att enskilda - utan egen hänvändelse till domstol - kan få sin sak prövad av domstol i flera fall. I motionen begärs också (yrkande 7 delvis) att det skall ske en uppföljning och utvärdering av Rikspolisstyrelsens rätt att avslå en framställning. Barbro Johansson m.fl. (mp) framhåller i motion A804 (yrkande 19) att möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör utvärderas och stärkas. Inger Segelström m.fl. (s) föreslår i motion Ju934 (yrkande 7 delvis) att orsakerna bakom de många återtagningarna av framställningar till Rikspolisstyrelsen om fingerade personuppgifter kartläggs. Dessutom begärs att det införs en möjlighet till permanent identitetsbyte. En möjlighet till permanent identitetsbyte begärs också i motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) (yrkande 36 delvis).
Utskottets bedömning Regeringens förslag bygger på betänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) som lagts fram av Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor. Utredningen hade haft som uppgift att se över förutsättningarna för att använda fingerade personuppgifter bl.a. mot bakgrund av en utvärdering av lagen om fingerade uppgifter som gjorts av Rikspolisstyrelsen på regeringens uppdrag (RPS Rapport 1995:3). Skyddet för förföljda personer, bl.a. lagen om fingerade personuppgifter, har således nyligen varit föremål för utredning, och orsakerna till att ungefär 60 % av ansökningarna inte förts vidare till Stockholms tingsrätt har redovisats. Orsaken i de flesta fallen har angetts vara att sökandena har upplysts om andra skyddsåtgärder och personerna fått klart för sig att andra åtgärder än fingerade personuppgifter ofta utgör ett tillräckligt skydd. Det nu föreliggande regeringsförslaget som bygger på den nämnda utvärderingen innebär en viss förstärkning av möjligheterna av få skyddad identitet. Det saknas enligt utskottets mening anledning att nu innan de nya reglerna tillämpats ta ställning till en ny kartläggning eller utvärdering. Motion Sk14 yrkande 7 i denna del och Ju934 yrkande 7 i denna del avstyrks därför. Mot bakgrund av att regeringens förslag innebär en viss förstärkning av möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet får motion A804 yrkande 19 anses tillgodosett. Regeringen föreslår att fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd tid i stället för som i dag för högst fem år. Den enskilde skall dock ha möjlighet att på egen begäran få medgivandet upphävt, och Rikspolisstyrelsen skall också ha en sådan möjlighet för de fall de fingerade personuppgifterna används på ett otillbörligt sätt. Även om ett medgivande skall kunna ges på obestämd tid behåller den enskilde sin verkliga identitet. Mot bakgrund av att ett medgivande att använda fingerade personuppgifter således skall kunna ges på obestämd tid och därmed vara permanent får motionerna Ju910 yrkande 36 i denna del och Ju934 yrkande 7 i denna del enligt utskottets mening anses tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks därför. När det gäller förslaget i motion Sk14 att Rikspolisstyrelsen bara skall kunna avslå en framställning om det är uppenbart att ett identitetsbyte inte kommer att medges av domstol delar utskottet regeringens bedömning att det behövs en ordning som innebär att Rikspolisstyrelsen i ansökningen till domstolen inte avstyrker det begärda medgivandet. Enligt utskottets mening skulle ett krav på att det skall vara uppenbart att domstolen kommer att avslå ansökan innebära att denna dubbelroll för Rikspolisstyrelsen inte elimineras på det sätt som är önskvärt. Motion Sk14 yrkande 6 avstyrks därför.
Stöd till den enskilde som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen Enligt propositionen kan den som medgivits fingerade personuppgifter förorsakas betydande problem på grund av det. De personer som har medgivits fingerade personuppgifter behöver ofta hjälp med att tillvarata sin rätt. Det kan t.ex. gälla vid reglering av skulder, mellanhavanden med myndigheter samt vid kontakter med banker och försäkringsbolag. Hjälpåtgärderna kräver ofta juridisk kompetens och goda kunskaper om hur samhället fungerar. Flera personer som medgivits fingerade personuppgifter har uppvisat stora hjälpbehov, och Rikspolisstyrelsen har som ren serviceåtgärd givit dem en ganska omfattande hjälp. Också tjänstemän hos andra myndigheter har fått hjälpa till. Regeringen föreslår att en särskild kontaktmyndighet skall utses får att bistå den enskilde och att Rikspolisstyrelsen skall vara denna myndighet. Som skäl för att välja Rikspolisstyrelsen i stället för Riksskatteverket eller Brottsoffermyndigheten anger regeringen att Rikspolisstyrelsen genom bl.a. utrednings- och ansökningsförfarandet i fråga om fingerade personuppgifter har en god kännedom om den enskildes förhållanden och dessutom har en överblick över de svårigheter som kan följa på ett medgivande. Regeringen understryker vidare att uppgifterna i ett ärende om fingerade personuppgifter är mycket känsliga och i så liten utsträckning som möjligt bör spridas till andra myndigheter. Regeringen framhåller dock att Rikspolisstyrelsen inte ensam kan avhjälpa alla olägenheter, utan andra myndigheter på lokal nivå måste också hjälpa till i olika sammanhang. Den enskilde skall dock alltid kunna vända sig till Rikspolisstyrelsen om han eller hon inte kan få hjälp på annat sätt.
Motionen I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs att Brottsoffermyndigheten ges en mer framträdande roll (yrkande 7 delvis) när det gäller den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver fingerade personuppgifter. När det gäller den enskildes behov av stöd och hjälp anser motionärerna i likhet med regeringen att Rikspolisstyrelsen bör vara kontaktmyndighet på central nivå. Behovet av hjälp från andra håll och på lokal nivå bör enligt motionen kunna tillgodoses genom att Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter ges en mer framträdande roll.
Justitieutskottets yttrande Justitieutskottet anser i likhet med regeringen att en särskild kontaktmyndighet bör utses för att bistå den som lever med fingerade personuppgifter. Det uppenbara valet är enligt justitieutskottet Rikspolisstyrelsen. Justitieutskottet hänvisar därvid bl.a. till intresset av att uppgifterna om de enskilda personerna inte sprids till andra myndigheter annat än i mycket begränsad utsträckning. Justitieutskottet avstyrker motionsyrkandet.
Skatteutskottets bedömning Skatteutskottet delar justitieutskottets bedömning och avstyrker motion Sk14 yrkande 7 i denna del.
Ekonomisk ersättning till personer som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen Regeringen har inte funnit skäl att lämna förslag till en särskild kostnadsersättning till personer som erhållit fingerade personuppgifter, men har pekat på att den som fått medgivande också drabbas av kostnader. De kan vara kostnader som har samband med byte av bostadsort eller med försäljning av fastighet eller bostadsrätt och kostnader i samband med att den enskilde måste byta arbete. Regeringen anser att kostnader av detta slag rör många personer i skiftande situationer; dit hör inte bara personer som bytt identitet utan också kvarskrivna personer och personer som erhållit sekretessmarkering.
Motionen Enligt motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) bör frågan utredas (yrkande 8). I det sammanhanget bör bl.a. övervägas om ekonomisk kompensation bör utgå för kostnader som kan uppkomma för en person med skyddad identitet som t.ex. vittnar i ett mål som rör medborgarnas gemensamma intressen. Det kan t.ex. gälla grova brottmål där samhällsintresset av att brottet klaras upp är stort. I motion Ju910 yrkande 36 av Olof Johansson m.fl. (c) framhålls att samhället bör stödja personer som medges permanent identitetsbyte genom att hjälpa dessa med flyttkostnader.
Justitieutskottets yttrande Justitieutskottet hänvisar till att utskottet tidigare har framhållit att angrepp på rättssystemet i form av hot och repressalier mot vittnen, målsägande och parter närmast har satts i system vid vissa former av brottslighet (bet. 1996/97:JuU19 om övergrepp i rättssak). Vid utredning och lagföring av brottslighet med anknytning till kriminella motorcykelgäng har systematiska och organiserade övergrepp av detta slag förekommit, och också i samband med grov narkotikabrottslighet och annan brottslighet har sådant hot och våld ökat. Det är enligt justitieutskottet uppenbart att rättssystemet är sårbart för den typen av angrepp. En rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter allmänhetens medverkan. Om vittnen och målsägande systematiskt skräms till tystnad eller pressas att lämna falska uppgifter angrips fundamenten till rättsordningen. Mot den bakgrunden beslutade riksdagen våren 1997 om skärpning av straff för övergrepp i rättssak. Brottsofferutredningen har i uppdrag att se över frågan om vissa åtgärder till skydd för målsägande och vittnen. Justitieutskottet konstaterar att den som på grund av förföljelse tvingas byta bostadsort och identitet givetvis åsamkas stora kostnader. Även om utskottet allmänt sett kan instämma i regeringens synpunkter i denna del måste det ifrågasättas om resonemanget har bärighet i de fall orsaken till förföljelsen är att den drabbade uppfyllt sin vittnesplikt. Justitieutskottet, som erinrar om att vittnesplikten är sanktionerad (36 kap. 7 och 21 §§ rättegångsbalken), anser för sin del att det måste övervägas om den som förföljs på grund av att han eller hon uppfyllt sin vittnesplikt skall vara hänvisad bara till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning samt vad som kan utgå inom ramen för socialtjänsten. Det bör övervägas om inte det allmänna bör ta ett ansvar. Justitieutskottet anser att regeringen bör se till att frågan tas upp i lämpligt sammanhang. Under hänvisning till det anförda föreslår justitieutskottet att skatteutskottet hemställer att riksdagen med anledning av motion Sk14 i nu behandlad del som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet anfört.
Skatteutskottets bedömning Skatteutskottet delar justitieutskottets bedömning att det kan ifrågasättas om den som förföljs på grund av att han eller hon uppfyllt sin vittnesplikt bara skall vara hänvisad till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning och bistånd enligt socialtjänstlagen. Skatteutskottet anser i likhet med justitieutskottet att regeringen bör se till att frågan om inte det allmänna skall ha ett särskilt ansvar för de nu aktuella kostnaderna tas upp i lämpligt sammanhang. Detta bör med anledning av motionerna Sk14 yrkande 8 och Ju910 yrkande 36 i denna del ges regeringen till känna.
Personnummer och samordningsnummer
Propositionen Regeringen föreslår att personnummer i framtiden skall tilldelas endast personer som folkbokförs i landet. Den nuvarande tilldelningen av personnummer till personer som inte är folkbokförda skall ersättas med tilldelning av ett särskilt samordningsnummer. Om det inte är obehövligt skall personnummer eller samordningsnummer lagras med sekelangivelse i register som förs med hjälp av ADB.
Motionen I motion T912 av Johan Lönnroth m.fl. (v) framhålls att samtidigt med att problemet med angivelse av århundrade i personnummer löses skulle man kunna passa på att även anpassa för ett internationellt personnummer (yrkande 12). I denna globaliseringens tid vore detta enligt motionärerna troligtvis mycket praktiskt både för olika myndigheter och för jordens individer.
Utskottets bedömning I 7 § andra stycket datalagen finns bestämmelser som föreskriver en restriktivitet i registreringen av personnummer. Registrering av personnummer får således ske bara när det är klart motiverat med hänsyn till registrets ändamål, vikten av en säker identifiering eller något annat beaktansvärt skäl. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1992 efter ingående avvägningar i fråga om behovet av ett lätthanterligt administrativt hjälpmedel och om intresset av integritetsskydd. Utskottet är mot bakgrund av denna restriktiva syn på användningen av personnummer inte berett att nu ställa sig bakom ett krav på ett internationellt personnummer. Motion T912 yrkande 12 avstyrks därför.
Folkbokföring av barn
Propositionen Enligt regeringen bör en vårdnadshavare inte ges rätt att mot den andre vårdnadshavarens vilja överklaga ett beslut som rör barnets folkbokföring. En vanlig situation där rätten att överklaga kommer upp är när barnets föräldrar separerar efter att tidigare ha varit gifta eller sambor. Skattemyndigheterna har i vissa fall inte ändrat ett barns folkbokföring då barnet till viss del bor kvar där det tidigare varit folkbokfört trots att barnet och en av vårdnadshavarna flyttar till en ny bostad. Även om föräldrarna varit överens om barnets bosättning kan förhållandena vara sådana att de inte kan enas om att överklaga. Skattemyndigheternas bedömning av barnets folkbokföring får ofta stor ekonomisk betydelse på grund av att rätten att uppbära vissa förmåner, exempelvis bostadsbidrag delvis hänger samman med barnets folkbokföring. Den grundläggande frågan om barnets folkbokföring gäller emellertid skattemyndigheternas och förvaltningsdomstolarnas tillämpning av vissa materiella bestämmelser i folkbokföringslagen och inte rätten att överklaga. Även om man anser att överklagandereglerna har betydelse i sammanhanget ser regeringen svårigheter med en överklaganderätt för endast en vårdnadshavare. I dagsläget åligger det enligt 30 § folkbokföringslagen båda vårdnadshavarna att anmäla flyttning av barnet. Om endast en av vårdnadshavarna får göra en flyttningsanmälan finns det en risk för motstridiga flyttningsanmälningar. Frågan om barns folkbokföring är enligt regeringen inte av så särpräglad natur att det finns skäl att göra undantag från huvudregeln i 6 kap. 13 § föräldrabalken att vårdnadshavarna endast gemensamt kan företräda barnet.
Motionen I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs förslag till ändring av barns folkbokföring (yrkande 9). Motionärerna säger sig inte vara beredda att avfärda de tillämpningsproblem som den nuvarande lagstiftningen inneburit. För det fall en av vårdnadshavarna flyttar till en ny adress med barnet men barnet till viss del bor kvar där det är folkbokfört tillkommer de sociala förmånerna den vårdnadshavare som bor på barnets folkbokföringsadress. Ett sätt att komma till rätta med bl.a. den situationen vore att i lag ge uttryck för principen att ett barn skall folkbokföras hos den förälder där det får anses ha sin huvudsakliga vistelse.
Utskottets bedömning Rätt folkbokföringsort är enligt 6 § folkbokföringslagen (1991:481) den fastighet och den territoriella församling där personen är att anse som bosatt. En person anses enligt 7 § vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han sammanlever med sin familj eller med hänsyn till övriga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist. Anmälan om flyttning skall enligt 30 § folkbokföringslagen göras av barnets vårdnadshavare. Har barnet två vårdnadshavare skall båda göra anmälan. Bestämmelsen att båda vårdnadshavarna skall göra flyttningsanmälan för barnet har dock inte alltid så stor betydelse. Skattemyndigheten kan nämligen självmant pröva frågan om barnets folkbokföring, vilket kan ske exempelvis när en av vårdnadshavarna anmäler flyttning för egen del. Barnet skall därvid enligt 7 § folkbokföringslagen anses vara bosatt där det med hänsyn till omständigheterna får anses ha sitt egentliga hemvist. En sådan omständighet skulle kunna vara att barnet huvudsakligen vistas hos den ena av föräldrarna. Svårigheterna när det gäller bedömningen av barnets egentliga hemvist torde i huvudsak uppkomma i de fall barnet vistas ungefär lika länge hos var och en av föräldrarna och inte har större anknytning till den ena än den andra av fastigheterna. Motionens förslag att barnet skall folkbokföras hos den förälder där det får anses ha sin huvudsakliga vistelse torde mot denna bakgrund inte vara en lösning på problemet med att avgöra hos vilken förälder ett barn skall anses vara bosatt. Motion Sk14 yrkande 9 avstyrks.
Högskolestuderandes valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag
Motionen I motion Sk901 av Stig Grauers (m) begärs en lagändring i syfte att ge möjlighet åt högskolestuderande att åta sig förtroendeuppdrag i den kommun där deras föräldrahem är beläget.
Utskottets bedömning Frågan om vuxna studerandes möjlighet att välja att ha sin folkbokföring på hemorten och därmed kunna fortsätta sina politiska förtroendeuppdrag behandlades våren 1995 av socialförsäkringsutskottet, som erinrade om att vistelseorten är avgörande för folkbokföringen och att denna princip numera gäller också vid studier. Socialförsäkringsutskottet framhöll att de undantag som medges gäller statsråd, riksdagsledamöter, intagna på kriminalanstalt och värnpliktiga, och således är mycket begränsade. Ett undantag för högskolestuderande borde enligt socialförsäkringsutskottet inte medges (bet. 1994/95:SfU12). Riksdagen ställde sig bakom utskottets ställningstagande (prot. 1994/95:91). Skatteutskottet gör inte nu någon annan bedömning och avstyrker motion Sk901.
Översyn av folkbokföringslagen
Motionen Erik Arthur Egervärn (c) begär i motion Sk902 en utredning med uppdrag att göra en översyn av gällande lagstiftning avseende folkbokföring för att skapa klara regler och möjligheter för kommuner och myndigheter till övervakning och påföljder för missbruk. Det är enligt motionen allmänt känt att många förslagna människor väljer folkbokföringsort efter eget gottfinnande, där det passar ekonomin bäst och oaktat verkliga förhållanden. Motionären framhåller att det är djupt orättvist att förslagna människor skall kunna skaffa sig fördelar gentemot ärliga kommunmedborgare som följd av rådande oklara rättsförhållanden.
Utskottets bedömning Folkbokföringslagen trädde i kraft den 1 juli 1991 efter ett förhållandevis långvarigt utredningsarbete av 1983 års folkbokföringskommitté, som bedrev sitt arbete med en utgångspunkt bl.a. i ett betänkande från Hemvistsakkunniga år 1976. I propositionen om ny folkbokföringslag m.m. (prop. 1990/91: 153) diskuterades förhållandevis ingående frågan om rätt bosättningsort, och en viss domstolspraxis har utbildats till ledning för enskilda och skattemyndigheterna. I den nu behandlade propositionen föreslås en viss förstärkning av möjligheterna till bosättningskontroll och framhålls att vissa andra åtgärder behöver övervägas ytterligare. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka en generell översyn av reglerna. Utskottet vill emellertid erinra om att flyttningskontrollen enligt budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) är ett prioriterat område för skatteförvaltningen. Utskottet avstyrker motion Sk902.
Ändring av folkbokföringsdag
Motionen I motion Sk903 av Rune Berglund (s) yrkas att folkbokföringsdagen skall infalla vid årsskiftet.
Utskottets bedömning Utskottet avstyrkte förra året (bet. 1996/97:SkU2) ett motsvarande yrkande. Utskottet framhöll att mantalskrivningsdagen avskaffades med den nya folkbokföringslagen. Det finns inte någon viss folkbokföringsdag, även om det i kommunalskattelagen och lagen om allmän försäkring finns kvar bestämmelser som tar sikte på folkbokföringen den 1 november. Riksdagen ställde sig bakom utskottets ställningstagande (prot. 1996/97:38). Utskottet gör inte nu någon annan bedömning och avstyrker därför motion Sk903.
Placering av tilltalsnamn
Motionen I motion Sk904 av Birgitta Carlsson (c) framhålls att det i många sammanhang skulle innebära en förenkling om det i befolkningsregistret och alla andra register fanns möjlighet att på något sätt markera tilltalsnamnet eller placera det först.
Skatteutskottets bedömning Utskottet har inhämtat från Riksskatteverket att tilltalsnamnet - i den mån det finns en uppgift om det - markeras med särskild kod i folkbokföringsregistren. Mot denna bakgrund och eftersom uppgifterna i folkbokföringsregistret utgör underlag för en rad andra personregister får motion Sk904 anses i huvudsak tillgodosedd, och utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Lagförslagen Bestämmelserna i 7 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) och 3 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), vilka föreslås ändrade genom den nu aktuella propositionen, är föremål för ytterligare ändringsförslag i propositionerna 1997/98:6 (utbildningsutskottet) respektive 1997/98:1 (socialförsäkrings- utskottet). Den lagtekniska behandlingen av dessa paragrafer bör därför inte tas upp nu utan anstå till behandlingen av de nämnda propositionerna (se bet. 1997/98:UbU5 respektive 1997/98:SfU1).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande rutinerna vid sekretessmarkering att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk14 yrkande 2 och 1997/98 T808 yrkande 5, 2. beträffande lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 3, res. 1 (m) 3. beträffande nivån på folkbokföringssekretessen att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 1, res. 2 (m, fp) 4. beträffande kvarskrivning att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkandena 4 och 5, res. 3 (m) 5. beträffande klargörande om vissa regler om skola m.m. för kvarskrivna barn att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, 6. beträffande fingerade personuppgifter att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, 1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, och 1997/98: A804 yrkande 19, res. 4 (m) 7. beträffande permanent identitetsbyte att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk910 yrkande 36, såvitt nu är i fråga, och 1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, 8. beträffande rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 6, res. 5 (m) 9. beträffande stöd till den enskilde som medgivits fingerade personuppgifter att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, res. 6 (m, fp) 10. beträffande ekonomisk ersättning till personer som medgivits fingerade personuppgifter att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sk14 yrkande 8 och 1997/98:Ju910 yrkande 36, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 11. beträffande internationellt personnummer att riksdagen avslår motion 1997/98:T912 yrkande 12, 12. beträffande folkbokföring av barn att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk14 yrkande 9 res. 7 (m)
13. beträffande högskolestuderandes valbarhet till kommunala uppdrag att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk901, 14. beträffande översyn av folkbokföringslagen att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk902, 15. beträffande ändring av folkbokföringsdag att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk903, 16. beträffande placering av tilltalsnamn att riksdagen avslår motion 1997/98:Sk904. 17. beträffande lagförslagen att riksdagen antar de i detta betänkande på s. 3-24 återgivna förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter, 2. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 3. lag om ändring i föräldrabalken, 4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 5. lag om ändring i namnlagen (1982:670), 6. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 7. lag om ändring i äktenskapsbalken, 8. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125), 9. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144), 10. lag om ändring i lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister, 11. lag om ändring i lagen (1995:734) om aviseringsregister.
Stockholm den 18 november 1997
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Inger Lundberg (s), Per Rosengren (v), Ulla Wester-Rudin (s), Jan- Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Lars U Granberg (s), Ingibjörg Sigurdsdóttir (s), Carl Erik Hedlund (m), Karin Pilsäter (fp) och Michael Stjernström (kd).
Reservationer
1. Lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering (mom. 2) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Skatteutskottet delar? och slutar med ?3 avstyrks således? bort ha följande lydelse: När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering i folkbokföringsregistret anser utskottet att övervägande skäl talar för att förfarandet lagregleras i likhet med vad som gäller för hemligstämplingen. Enligt utskottets mening är det angeläget att en lagstiftning inte fördröjs, vilket blir fallet om Brottsofferutredningens förslag, sedvanlig remissbehandling och proposition skall avvaktas. Detta bör med bifall till motion Sk14 yrkande 3 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Nivån på folkbokföringssekretessen (mom. 3) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m), Carl Erik Hedlund (m) och Karin Pilsäter (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Skatteutskottet delar? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det av central betydelse att handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt. Senare års brottsutveckling, inte minst den mc-relaterade brottsligheten, har gjort det nödvändigt att höja sekretessnivån för t.ex. adressuppgifter för vittnen i syfte att kunna ge bättre skydd mot hot och repressalier. Enligt utskottets mening skulle detta kunna åstadkommas genom att orden ?av särskild anledning? tas bort från bestämmelsen i 7 kap. 15 § första stycket sekretesslagen. Utskottet anser att regeringen bör se över frågan om höjd sekretessnivå på folkbokföringssekretessen med denna utgångspunkt och återkomma till riksdagen med ett lagförslag. Detta bör med bifall till motion Sk14 yrkande 1 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande nivån på folkbokföringssekretessen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kvarskrivning (mom. 4) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Skatte- myndigheterna har? och slutar med ?avstyrks således? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att den riskbedömning av hotsituationen som fordras i ett kvarskrivningsärende bäst görs inom rättsväsendet. Skattemyndigheterna är enligt utskottets mening inte de bästa myndigheterna när det gäller de bedömningar av hot- och risksituationer som det är fråga om i dessa fall. Sådana bedömningar framstår som artfrämmande för dessa myndigheters verksamhet. Uppgiften att besluta i ärenden om kvarskrivning bör därför föras över från skattemyndigheterna till Rikspolisstyrelsen. Genom en sådan ordning åstadkoms också att ansvaret för förföljda personers skydd bli mindre splittrat genom att en myndighet har huvudansvaret och kan utforma en samordnad verksamhet med ansvar för förföljda personers skydd. Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Sk14 yrkandena 4 och 5 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande kvarskrivning att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om huvudansvaret för förföljda personers skydd och skattemyndigheternas beslutsfunktion,
4. Fingerade personuppgifter (mom. 6) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Det nu föreliggande? och slutar med ?anses tillgodosett? bort ha följande lydelse: Det nu föreliggande förslaget, som bygger på den nämnda utvärderingen, innebär en viss förstärkning av möjligheterna att få skyddad identitet. Den situation som föranleder en framställning om fingerade personuppgifter kan emellertid vara mycket allvarlig. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att Rikspolisstyrelsens rätt att avslå en framställning kontinuerligt följs upp och utvärderas. Detta bör med bifall till motion Sk14 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande fingerade personuppgifter att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, samt med anledning av motionerna 1997/98:Ju934 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, och 1997/98:A804 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om uppföljning och utvärdering av Rikspolisstyrelsens rätt att avslå en framställning,
5. Rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning (mom. 8) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?När det gäller? och slutar med ?yrkande 6 avstyrks därför? bort ha följande lydelse: När det gäller regeringens förslag att Rikspolisstyrelsen bara skall få avslå en framställning om fingerade personuppgifter om det är sannolikt att tingsrätten inte kommer att bifalla en ansökan gör utskottet en annan bedömning än regeringen. Det är självfallet inte tillfredsställande att Rikspolisstyrelsen i en ansökan om fingerade personuppgifter kan komma att avstyrka bifall till ansökan. Det är därför, som regeringen framhållit, angeläget att en förändring kommer till stånd. Enligt utskottets uppfattning riskerar dock regeringens förslag att få alltför långtgående konsekvenser för den enskildes möjlighet att få en ansökan prövad av domstol. En bättre balans uppnås enligt utskottets mening om det för ett avslag från Rikspolisstyrelsens sida skulle krävas att det framstår som uppenbart att tingsrätten inte kommer att bifalla en ansökan om fingerade personuppgifter. Härigenom får den enskilde en stärkt ställning genom att enskilda i fler fall än med regeringens förslag kan få sin ansökan prövad av tingsrätten utan att själva behöva vända sig till domstol. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sk14 yrkande 6 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Stöd till den enskilde som medgivits fingerade personuppgifter (mom. 9) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m), Carl Erik Hedlund (m) och Karin Pilsäter (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ?Skatte- utskottet delar? och slutar med ?denna del? bort ha följande lydelse: Den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver fingerade personuppgifter måste uppmärksammas särskilt. Sådan information ges i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt utskottets mening kan Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete. Även den enskildes behov av hjälp och stöd när han eller hon medgivits fingerade personuppgifter måste naturligtvis tillgodoses. Rikspolisstyrelsen bör liksom i dag vara den kontaktmyndighet som svarar för stöd- och hjälp- insatser till den enskilde när det gäller frågor som bäst hanteras på central nivå. Det behövs dock också mycket hjälp från andra håll och på lokal nivå. Också i dessa sammanhang bör Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter enligt utskottets mening ges en mer framträdande roll. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sk14 yrkande 7 i denna del ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande stöd till den enskilde som medgivits fingerade personuppgifter att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 7, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Brottsoffermyndighetens roll,
7. Folkbokföring av barn (mom. 12) Karl-Gösta Svenson (m), Carl Fredrik Graf (m), Jan-Olof Franzén (m) och Carl Erik Hedlund (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?En sådan omständighet? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha följande lydelse: Den nuvarande lagstiftningen har visat sig innebära tillämpningsproblem som drabbat vissa vårdnadshavare. Skattemyndigheterna har nämligen i vissa fall inte ändrat ett barns folkbokföring när ett barn till viss del bor kvar där det tidigare varit folkbokfört, trots att en av vårdnadshavarna och barnet flyttar till en ny bostad. Dessa tillämpningsproblem kan enligt utskottets mening inte avfärdas. Tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen kan få till följd att en vårdnadshavare går miste om sociala förmåner, vilket naturligtvis leder till negativa ekonomiska konsekvenser för denne. För det fall en vårdnadshavare flyttar till en ny adress med barnet men barnet till viss del bor kvar där det är folkbokfört tillkommer de sociala förmånerna den vårdnadshavare som bor på barnets folkbokföringsadress. Enligt utskottets mening bör det i lag ges uttryck för principen att ett barn skall folkbokföras hos den förälder där det får anses ha sin huvudsakliga hemvist. En sådan reglering skulle enligt utskottets mening innebära att de ovannämnda tillämpningsproblemen i stor utsträckning skulle kunna undvikas. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sk14 yrkande 9 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande folkbokföring av barn att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk14 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av lagändring,
Särskilt yttrande Ronny Korsberg (mp) anför: Det är mycket angeläget att kvinnor som utsatts för våld av en för dem tidigare känd gärningsman inte känner sig otrygga och oskyddade inför en eventuell frigivning av gärningsmannen. Det är därför av stor vikt att brottsoffret får underrättelse inte bara om när ett frihetsberövande upphör utan också när gärningsmannen lämnar en institution för sluten psykiatrisk vård. De kvinnor det är fråga om utsätts ofta för upprepat våld, och skyddsintresset är så stort att det är nödvändigt att det ges information om frigivningsdatum och eventuella permissioner.
Konstitutionsutskottets yttrande
1997/98:KU6y
Till skatteutskottet Skatteutskottet har den 9 oktober 1997 berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. jämte motion 1997/98:Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m), vilken väckts med anledning av propositionen. Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla de sekretessfrågor som tas upp i propositionen samt motionsyrkandena 1-3.
Sekretessmarkering
Propositionen I propositionen framhålls att sekretessmarkering i folkbokföringsregistren är den första skyddsåtgärd som bör tillgripas när man kan befara att folkbokföringsuppgifter kan komma till användning för personförföljelse. Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas vid bedömningen av om uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom uppgifterna kan omfattas av sekretess. Sekretessmarkering är alltså avsedd att ge myndigheterna en varningssignal vid utlämnande av uppgifter som normalt sker utan särskild sekretessprövning. Sekretessmarkering har använts inom folkbokföringen under många år och skatteförvaltningen har utarbetat särskilda rutiner för systemet. Regeringen understryker att ett fungerande sekretesskydd förutsätter att myndigheterna kan hantera sekretessmarkeringen på rätt sätt. Det skydd som sekretessmarkeringen skall utgöra får inte gå till spillo genom dåliga rutiner eller bristande kunskap hos myndigheter som får del av markeringen. Förfarandet är inte närmare lagreglerat men motsvarar enligt propositionen det som gäller för hemligstämpel, som enligt 15 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100) kan åsättas en allmän handling. Riksskatteverket har i sitt remissyttrande över det till grund för propositionen liggande utredningsbetänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) tagit upp frågan om en lagreglering av formerna för registrering av sekretessmarkering. Verket anser att en enskild som inte beviljats sekretessmarkering bör ha möjlighet att överklaga. Enligt regeringen finns det skäl som talar för en lagreglering men frågan är komplicerad och behöver övervägas ytterligare. Frågan ligger enligt propositionen inom ramen för Brottsofferutredningens (Ju 1995:07) arbete.
Motionen I motion Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av förbättrade rutiner för registrering av sekretessmarkeringar (yrkande 2). Ett tillkännagivande till regeringen begärs också i fråga om lagreglering av formerna för registrering av sekretessmarkering (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att det under remissbehandlingen av det nu aktuella lagstiftningsärendet kommit fram att det kan dröja upp till 14 dagar mellan beslut om sekretessmarkering och registreringen av markeringen, vilket kan innebära stora risker och stor oro. Det finns skäl för regeringen att snarast vidta de åtgärder som krävs för att förbättra skattemyndigheternas rutiner i detta avseende. Det finns också enligt motionen skäl för regeringen att överväga om inte formerna för registrering av sekretessmarkering bör ges en fastare struktur och regleras uttryckligt i lag och inte som i dag baseras på en osäker analog tillämpning av reglerna om hemligstämpling.
Bakgrund Enligt 15 kap. 3 § första stycket sekretesslagen får myndighet genom särskild anteckning utmärka att det kan antas föreligga hinder mot utlämnande av uppgift i allmän handling. Sådan anteckning skall innehålla begreppet hemlig samt ange tillämplig bestämmelse, dagen för anteckningen och den myndighet som låtit göra den. Markeringen tjänar som en varningssignal att uppgifter om personen inte får lämnas ut utan att en noggrann prövning gjorts. Markeringen är inget beslut om att sekretess skall iakttas utan frågan om utlämnande skall prövas mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet. När det gäller den markering om särskild sekretessprövning som används bl.a. inom folkbokföringen har den setts som ett alternativ till den traditionella hemligstämplingen på pappersdokument, som ju inte går att använda på datorlagrade uppgifter. Även om bestämmelserna i 15 kap. 3 § första stycket sekretesslagen inte synes medge denna ADB-anpassade form av sekretessmarkering torde den vara allmänt accepterad i tillämpningen (Kommentar till sekretesslagen av Hans Corell m.fl., tredje upplagan, s. 437). Justitieombudsmannen har vid flera tillfällen tagit upp frågor som har haft samband med sekretessmarkeringen i folkbokföringsregistret utan att rikta någon kritik mot denna form av sekretessmarkering, se JO:s ämbetsberättelse 1984/85 s. 282, 1987/88 s. 195 och 1990/91 s. 387.
Konstitutionsutskottets bedömning Enligt uppgift från Riksskatteverket registreras sekretessmarkering i folkbokföringsregistren samma dag som beslutet fattas. Sedan nya ADB-system tagits i bruk vid årsskiftet 1996/97 gäller numera en ordning där markeringen aviseras till andra myndigheter inom någon enstaka dag och inte som tidigare efter ca 14 dagar. Det nya systemet har dock byggts ut successivt och fortfarande finns det vissa myndigheter som inte omfattas. Vid årsskiftet 1997/98 beräknas systemet vara fullt utbyggt. Mot denna bakgrund behövs enligt konstitutionsutskottets mening inte något tillkännagivande till regeringen. Motionsyrkande 2 får således anses tillgodosett och avstyrks därför. När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering i folkbokföringsregistret delar konstitutionsutskottet regeringens mening att det finns skäl som talar för en sådan lagreglering. Enligt uppgift från Brottsofferutredningen, som beräknas avsluta sitt arbete i mars 1998, avser utredningen att ta upp denna fråga. Konstitutionsutskottet anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas innan riksdagen tar ställning i frågan och avstyrker därför motion Sk14 yrkande 3.
Nivån på folkbokföringssekretessen
Propositionen I propositionen tar regeringen upp frågan om nivån på folkbokföringssekretessen utan att lägga fram något förslag i den delen. Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen gäller viss sekretess bl.a. i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen. Sekretessen gäller för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. I utredningsbetänkandet Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68), som ligger till grund för den nu aktuella propositionen, framhölls att det med hänsyn till myndigheters och andras behov av uppgifter från folkbokföringen inte finns skäl att ändra sekretessen för uppgifterna inom folkbokföringen. I remissyttrandet från Riksåklagaren har framhållits att utrymmet för sekretess borde utvidgas medan övriga remissinstanser som yttrat sig i frågan inte har ansett att nivån på sekretessen bör ändras. Riksåklagaren har motiverat sitt ställningstagande med att intresset av att kunna erbjuda hotade personer skydd väger tyngre än myndigheters och andras önskemål om att lätt kunna ta del av vissa uppgifter. Enligt propositionen har användningen av folkbokföringsuppgifter i samhället kommit att bli avgörande för att den enskilde på ett enkelt sätt skall kunna utöva sina rättigheter, bl.a. komma i åtnjutande av ekonomiska förmåner av olika slag. Särskilt betydelsefullt är det att myndigheter och företag kan få tillgång till aktuella och korrekta adressuppgifter. Om folkbokföringssekretessen skulle förändras på ett påtagligt sätt, exempelvis genom att ett s.k. omvänt skaderekvisit införs, skulle den omfattande överföringen av folkbokföringsuppgifter från skattemyndigheterna till andra myndigheter, företag och enskilda inte kunna fortgå. Myndigheternas och företagens verksamhet skulle därmed försvåras och enskilda skulle förorsakas olägenheter och riskera rättsförluster.
Motionen I motionen yrkas (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen att kravet på särskild anledning tas bort. Det finns enligt motionen ett ökat behov av att skärpa det allmänna sekretesskyddet för uppgifter om namn, personnummer, adress eller andra grundläggande uppgifter som registreras inom folkbokföringen. Inte minst har detta tydliggjorts genom utvecklingen av den mc-relaterade brottsligheten. Benägenheten att vittna vid domstol har minskat och antalet hot och trakasserier mot vittnen har ökat. Ett fungerande rättsväsende förutsätter att brottsoffer och vittnen vågar lämna bevisuppgifter till polisen och inför domstol. Motionärerna anser att intresset av att skydda hotade personers adressuppgifter väger avsevärt tyngre än myndigheters och andras intresse av att ta del av vissa uppgifter.
Gällande regler Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Av förarbetena till sekretesslagstiftningen framgår att det angivna skaderekvisitet ger sekretesskydd såväl åt uppgifter av särskild ömtålig art som åt normalt harmlösa uppgifter vilka på grund av speciella omständigheter är skyddsvärda. I regel gäller därför inte någon sekretess för uppgifter om namn och adress. Det måste föreligga någon särskild anledning för att sådana uppgifter skall få hemlighållas. Som exempel på situationer då adressuppgifter inte bör lämnas ut, nämns fall då personförföljelse kan befaras. I fall då en adress blivit spärrad på grund av befarad personförföljelse kan det finnas särskild anledning att vägra utlämnande (se prop. 1979/80:2 del A, s. 211 och prop. 1987/88:41 s. 14).
Konstitutionsutskottets bedömning Enligt konstitutionsutskottets mening är det av central betydelse att handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt. Självfallet skall risken för förföljelse kunna vara ett skäl för att vägra lämna ut uppgifter. I förarbetena till sekretesslagen anges också fall där det kan befaras personförföljelse som exempel på en situation när en adressuppgift inte bör lämnas. En förändring av folkbokföringssekretessens nivå är mot den bakgrunden knappast motiverad utifrån intresset av att ge skydd mot befarad personförföljelse. Enligt konstitutionsutskottets mening finns det således inte tillräckliga skäl att inskränka handlingsoffentligheten genom att, som begärs i motionen, ta bort orden ?av särskild anledning? i 7 kap. 15 § första stycket sekretesslagen. Konstitutionsutskottet avstyrker motionsyrkande 1.
Sekretess för elevadresser m.m.
Propositionen I propositionen föreslås att sekretesslagen kompletteras med en bestämmelse i 7 kap. 9 § som gör det möjligt att vid befarad personförföljelse öka skyddet för uppgifter som rör enskildas personliga förhållanden, t.ex. elevadresser, främst i grundskolan och gymnasieskolan. Nyligen har det genom en ändring i 7 kap. 15 § sekretesslagen införts en möjlighet att sekretessbelägga uppgifter om skolpliktiga barn om uppgifterna har överlämnats från folkbokföringen till kommunal myndighet. Den ändringen skyddar enligt propositionen emellertid inte adressuppgifter som personerna själva lämnar till skolstyrelsen eller skolan, vilket kan vara fallet bl.a. vid kvarskrivning enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481). Inte heller finns det något sekretesskydd för t.ex. adresser för elever i gymnasieskolan. Det är enligt propositionen naturligt att skolledning och lärare måste känna till var en elev är bosatt. Bl.a. är det nödvändigt att elevens vårdnadshavare skall kunna nås i olika situationer. Uppgifter om elevernas namn, adresser och telefonnummer är normalt mycket spridda inom skolan och lättillgängliga för utomstående. Den enskildes behov av skydd måste dock enligt regeringens mening väga tyngre än de praktiska bekymmer för skolpersonal och andra som en utvidgad sekretess skulle kunna medföra. Regeringen föreslår därför att en ändring görs i sekretesslagen så att det blir möjligt att främst i grund- och gymnasieskolan generellt hemlighålla adresser och andra uppgifter som kan användas som ett led i personförföljelse. Sekretessen bör ha samma nivå som inom folkbokföringen. Om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs skall utlämnande sålunda kunna vägras. Den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 15 § andra stycket sekretesslagen föreslås således ersättas av en ny bestämmelse i 7 kap. 9 §, som gör det möjligt att skydda elevadresser m.m. i grundskolan, gymnasieskolan och specialskolan. Sekretessen skall gälla både i skolan och hos den kommunala myndighet som ansvarar för skolan. Överföringen av sekretessen för vissa elev- adresser m.m. från 7 kap. 15 § till 7 kap. 9 § sekretesslagen innebär också att uppgifterna kommer att undantas från meddelarfriheten enligt 16 kap. sekretesslagen.
Bakgrund Frågan om sekretess för elevadresser har tidigare varit föremål för konstitutionsutskottets behandling. Med anledning av en motion, vari begärdes att det i sekretesslagen skulle införas ett sekretesskydd hos kommunerna för uppgifter ur folkbokföringsregistret om adresser för vissa skolbarn, föreslog utskottet (bet. 1992/93:KU38) ett tillkännagivande till regeringen om en översyn av frågan i lämpligt sammanhang. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:414). Regeringen föreslog därefter (prop. 1995/96:127) den nu gällande bestämmelsen i 7 kap. 15 § andra stycket sekretesslagen om att folkbokföringssekretessen skall gälla också för uppgifter som lämnats till en kommunal myndighet enligt särskild uppgiftsskyldighet hos skolpliktiga barn. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag i denna del, men konstaterade samtidigt att sekretessbestämmelsen innebär att sekretess endast gäller hos den kommunala myndighet som tagit emot uppgifterna om skolpliktiga barn enligt skattemyndigheternas särskilda uppgiftsskyldighet. Bestämmelsen innebär således inte att sekretess gäller adressuppgifter och liknande uppgifter vid sidan av vad som följer enligt elevvårdssekretessen enligt 7 kap. 9 § sekretesslagen. Regeringens förslag torde dock enligt utskottet innebära att de uppgifter som till följd av förslaget skulle kunna skyddas av sekretess hos den kommunala myndigheten inte skulle komma att överföras från denna till skolan (bet. 1995/96:KU24).
Konstitutionsutskottets bedömning Konstitutionsutskottet tillstyrker den utvidgning av sekretessen för elev- adresser m.m. som regeringens förslag innebär.
Förstärkt sekretess för fingerade uppgifter
Propositionen I propositionen föreslås att det i 7 kap. 15 § tredje stycket sekretesslagen införs en bestämmelse som innebär att den sekretess som enligt nuvarande regler gäller i ärende om fingerade personuppgifter också skall gälla hos myndighet, till vilken uppgiften i fråga har lämnats. De redan nu gällande bestämmelserna om sekretess i ärende om fingerade personuppgifter innebär att sekretess gäller hos Rikspolisstyrelsen och domstol i ärende om medgivande att använda fingerade personuppgifter om det inte står klart att uppgifter kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Vidare gäller sekretessen hos Rikspolisstyrelsen för uppgifter som tillförts ärendet även efter ett byte av personuppgifter. Genom den utvidgning av sekretessen som föreslås i fråga om 7 kap. 15 § tredje stycket sekretesslagen skall sekretessen också gälla hos de andra myndigheter som i sällsynta fall får del av känslig uppgift om den som har fått medgivande att använda fingerade personuppgifter. Den föreslagna sekretessen skall skydda uppgifter som gör det möjligt att koppla ihop en verklig och fingerad identitet till en och samma person och därmed avslöja en person som behöver skyddas.
Konstitutionsutskottets bedömning Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Rikspolisstyrelsen får hämta in sekretessbelagt material
Propositionen Enligt propositionen försvårar sekretessen hos olika myndigheter ibland Rikspolisstyrelsens utredning i ett ärende om fingerade personuppgifter. En fullständig utredning av hotbilden kräver enligt regeringen att uppgifter om den utpekade förföljaren som kan finnas exempelvis inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten kan tillföras ärendet. Regeringen föreslår därför att Rikspolisstyrelsen skall få möjlighet att hämta in sekretessbelagda uppgifter från andra myndigheter. En sådan ordning behövs för att tillgodose den förföljda personens intresse. Den utpekade förföljaren skyddas av den sekretess som enligt 7 kap. 15 § tredje stycket sekretesslagen gäller generellt i ärenden om fingerade personuppgifter. En bestämmelse om rätt för Rikspolisstyrelsen att inhämta sekretessbelagt material i ärenden om fingerade personuppgifter föreslås tas in i 5 § lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter.
Bakgrund Lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter trädde i kraft den 1 juli 1991. Enligt 1 § får en person som är folkbokförd i landet medges att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga, om det finns uppenbar risk att personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt. Medgivande att använda fingerade person- uppgifter beslutas i första instans av Stockholms tingsrätt. Ansökan om medgivande görs enligt 2 § i första hand av Rikspolisstyrelsen efter framställning av den som vill använda fingerade personuppgifter. Om Rikspolisstyrelsen avslagit en framställning får personen själv ansöka hos rätten. Inget ärende kan avgöras utan någon form av polisutredning. Det måste bl.a. klarläggas om sökanden riskerar förföljelse.
Konstitutionsutskottets bedömning
Konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Stockholm den 30 oktober 1997 På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Bo Könberg (fp), Nikos Papadopoulos (s), Carina Hägg (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Avvikande meningar
1. Sekretessmarkering Anders Björck, Birger Hagård, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser att den del av konstitutionsutskottets bedömning under rubriken ?Sekretessmarkering?, som börjar med ?När det gäller? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: När det gäller frågan om lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering i folkbokföringsregistret talar enligt konstitutionsutskottets mening övervägande skäl för att förfarandet lagregleras i likhet med vad som gäller för hemligstämplingen. Enligt konstitutionsutskottet finns det inte tid att i denna del invänta Brottsofferutredningens förslag, sedvanlig remissbehandling och proposition. Detta bör ges regeringen till känna. Konstitutionsutskottet tillstyrker alltså motion Sk14 yrkande 3.
2. Nivån på folkbokföringssekretessen Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Inger René (m), Bo Könberg (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser att konstitutionsutskottets bedömning under rubriken ?Nivån på folkbokföringssekretessen? bort ha följande lydelse: Enligt konstitutionsutskottets mening är det av central betydelse att handlingsoffentligheten inte inskränks mer än vad som är nödvändigt. Senare års brottsutveckling, inte minst den mc-relaterade brottsligheten, har gjort det nödvändigt att höja sekretessnivån för t.ex. adressuppgifter för vittnen i syfte att kunna ge ett bättre skydd mot hot och repressalier. Konstitutionsutskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om höjd sekretessnivå på folkbokföringssekretessen, genom att orden ?av särskild anledning? tas bort från bestämmelsen i 7 kap. 15 § första stycket sekretesslagen. Konstitutionsutskottet tillstyrker alltså motionsyrkande 1.
Justitieutskottets yttrande
1997/98:JuU3y Till skatteutskottet
Inledning Proposition 1997/98:9 om skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m. har hänvisats till skatteutskottet. Skatteutskottet har beslutat att, under förutsättning av justitieutskottets medgivande, överlämna den med anledning av propositionen väckta motionen 1997/98:Sk14 av Gun Hellsvik m.fl. (m), yrkandena 7 och 8, till justitieutskottet. Justitieutskottet har avböjt att motta dessa yrkanden och i stället beslutat att yttra sig över desamma.
Utskottet
Yttrandets omfattning Propositionen innehåller förslag till åtgärder för att förbättra skyddet inom bl.a. folkbokföringen för förföljda personer, om samordningsnummer för den som inte är folkbokförd här i landet, m.m. Justitieutskottet behandlar i detta yttrande endast de frågor som tagits upp i de här aktuella motionsyrkandena, nämligen hjälp samt ekonomisk ersättning till personer som medgivits att använda s.k. fingerade personuppgifter.
Bakgrund Enligt 1 § lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter får en person som är folkbokförd i landet medges att använda andra personuppgifter om sig själv än de verkliga (fingerade personuppgifter) om det finns en uppenbar risk att personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt. I propositionen föreslås att kravet på brottslighetens svårhetsgrad och på den risk som skall föreligga skall sänkas. Vidare föreslås bl.a. att fingerade personuppgifter skall kunna ges för obestämd tid i stället för som i dag för högst fem år. När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har givits registreras den som fått medgivandet med bl.a. fingerat personnummer och namn i folkbokföringen. Därifrån förs de fingerade uppgifterna vidare till bl.a. olika myndigheter på samma sätt som andra folkbokföringsuppgifter. Personen i fråga använder så gott som undantagslöst de fingerade uppgifterna. Den ?gamla identiteten? är avregistrerad inom folkbokföringen; det framgår att avregistreringen har sin grund i att den enskilde använder fingerade person- uppgifter. Den som fått fingerade personuppgifter är folkbokförd under de nya uppgifterna på den ort där hon eller han är bosatt. Genom att personen använder fingerade personuppgifter om sig själv kan vederbörande sägas ge sken av att vara en annan person än den hon eller han verkligen är. Fingerade personuppgifter medför inte någon rättslig förändring av personens namn eller andra förhållanden. Den skyddade får rätt att dölja de verkliga uppgifterna men rättsligt är hon eller han samma person som tidigare. Personen i fråga torde inte ha någon skyldighet att använda de fingerade uppgifterna utan kan i vissa sammanhang också nyttja sitt verkliga namn och personnummer m.m. Det har inte någon privaträttslig betydelse om personen ingår avtal eller andra rättshandlingar med användande av verkliga eller fingerade uppgifter. Hela tiden är det samma rättssubjekt som kan göras ansvarigt. Motsvarande gäller i fråga om offentligrättsliga förpliktelser. Fingerade personuppgifter beslutas av domstol. Ansökan till Stockholms tingsrätt, som är första instans i samtliga fall, görs av Rikspolisstyrelsen efter framställning av den som önskar fingerade personuppgifter. Rikspolisstyrelsen har rätt att avslå en framställning om styrelsen bedömer att den enskilde inte har någon utsikt att erhålla fingerade personuppgifter. Enligt propositionen bör styrelsen erhålla en något utökad rätt till avslag. Om Rikspolisstyrelsen avslår ansökan har den enskilde rätt att själv ansöka hos tingsrätten. Ett tillstånd att använda fingerade personuppgifter är för den enskilde och hans eller hennes närmaste en utomordentligt ingripande åtgärd såväl på det personliga planet som i kontakter med myndigheter och andra. Regeringen har i propositionen lämnat exempel på en rad situationer då komplikationer kan uppstå. Som nämnts inledningsvis krävs därför för ett medgivande att personen inte kan ges tillräckligt skydd på annat sätt, vilket också framgår av lagtexten. Enligt regeringen verkar frågan om s.k. kvarskrivning är en tillräcklig skyddsåtgärd ha kommit något i skymundan. Kvarskrivning innebär att skattemyndigheten, om personen byter bostadsort, beslutar att hon eller han fortfarande skall vara folkbokförd på den tidigare adressen. Regeringen föreslår därför i propositionen ett tillägg om att fingerade personuppgifter inte skall medges om personen kan skyddas genom kvarskrivning eller på annat sätt. Regeringen föreslår vidare att Rikspolisstyrelsen vid ansökan om fingerade personuppgifter också skall ha ett särskilt ansvar att i varje ärende utreda om inte kvarskrivning räcker för att skydda den förföljda personen, och i sin ansökan skall styrelsen motivera varför den inte anser kvarskrivning vara tillräcklig som skyddsåtgärd.
Hjälp åt personer som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen Enligt av vad som framgår av propositionen har flera personer som medgivits fingerade personuppgifter uppvisat ett stort behov av rådgivning i olika frågor. Hjälpåtgärderna kräver ofta juridisk kompetens och goda kunskaper om hur samhället fungerar. Rikspolisstyrelsen har som en ren serviceåtgärd givit dessa personer en ganska omfattande hjälp med att lösa olika svårigheter som medgivandet aktualiserar; några riktlinjer för hur den enskilde efter bytet skulle få hjälp med att lösa de problem som kan uppstå lämnades i princip inte då lagen om fingerade personuppgifter infördes. Också tjänstemän hos andra myndigheter har fått hjälpa till. Regeringen föreslår därför i propositionen att en särskild kontaktmyndighet skall utses för att bistå den enskilde och att Rikspolisstyrelsen - framför Riksskatteverket och Brottsoffermyndigheten - bör utses till att vara denna myndighet. Som skäl för att välja Rikspolisstyrelsen till kontaktmyndighet nämner regeringen att Rikspolisstyrelsen genom bl.a. utrednings- och ansökningsförfarandet i fråga om fingerade personuppgifter har en god kännedom om den enskildes förhållanden samt att Rikspolisstyrelsen genom åren fått en god allmän överblick över de svårigheter som kan följa på ett medgivande om fingerade personuppgifter. Slutligen nämner regeringen i propositionen att skälet till att utse Rikspolisstyrelsen till kontaktmyndighet framför allt är att uppgifterna i ett ärende om fingerade personuppgifter är mycket känsliga och därför inte bör spridas till andra myndigheter annat än i mycket begränsad omfattning. Regeringen understryker dock att Rikspolisstyrelsen inte ensam kan avhjälpa alla olägenheter som kan uppkomma efter ett medgivande att använda fingerade personuppgifter. Även andra myndigheter måste hjälpa till i olika sammanhang. Som exempel nämner regeringen Riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas medverkan vad gäller socialförsäkringsförmåner för den som bytt identitet. Vidare tar regeringen upp den omständigheten att Rikspolisstyrelsen inte kan verka på det lokala planet och anför att hjälp får ges på annat sätt när den som medgivits fingerade personuppgifter behöver direkt personlig kontakt med någon myndighet. En person som inte kan beredas hjälp på annat sätt skall dock enligt regeringen alltid kunna vända sig till Rikspolisstyrelsen med olika problem som är en följd av att hon eller han använder fingerade personuppgifter.
Motionen Enligt motion Sk14 bör den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver fingerade personuppgifter särskilt uppmärksammas. Sådan information ges i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt motionärerna bör Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete. Vad gäller den enskildes behov av stöd och hjälp anförs i motionen att Rikspolisstyrelsen, i enlighet med regeringens förslag, bör vara kontaktmyndighet på central nivå men att Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter bör ges en mer framträdande roll på lokal nivå. Slutligen konstateras i motionen att regeringens förslag sammantaget innebär ett inte obetydligt merarbete för Rikspolisstyrelsen för vilket styrelsen bör tilldelas ekonomiska resurser.
Utskottets bedömning I likhet med regeringen anser utskottet att en särskild kontaktmyndighet bör utses för att bistå den som lever med fingerade personuppgifter. Enligt utskottets mening är det uppenbara valet Rikspolisstyrelsen. Det är nämligen Rikspolisstyrelsen som på den enskildes begäran för talan i mål om fingerade personuppgifter. Det innebär inte endast att Rikspolisstyrelsen diskuterat alternativa åtgärder med den som drabbats - Rikspolisstyrelsen har också haft tillfälle att grundligt informera den drabbade om de svårigheter som kan komma att uppstå vid ett identitetsbyte. Dessutom har en personlig kontakt etablerats under handläggningen. Härtill kommer Rikspolisstyrelsens mer allmänna erfarenhet av och insyn i denna typ av ärenden. Om valet av kontaktmyndighet i stället skulle falla på Brottsoffermyndigheten blir resultatet ur den enskildes synpunkt att det blir nödvändigt att etablera ytterligare en myndighetskontakt med den belastning det innebär att t.ex. på nytt behöva upprepa sin historia. Någon anledning att överväga att välja Riksskatteverket som kontaktmyndighet finns enligt utskottets mening inte. Det finns härtill enligt utskottets mening mycket stor anledning att understryka känsligheten i de uppgifter som förekommer i ärenden om fingerade personuppgifter. I likhet med regeringen anser utskottet att dessa uppgifter inte bör spridas till andra myndigheter annat än i mycket begränsad omfattning. Det bör i sammanhanget understrykas att varken Rikspolisstyrelsen eller Brottsoffermyndigheten kan förväntas ägna sig åt något mer kurativt omhändertagande. Den frågan uppstår med all säkerhet i många av här aktuella fall på grund av den svåra situation som den drabbade befinner sig i. För sådana åtgärder är den enskilde dock hänvisad till lokala organ inom vård och omsorg, t.ex. socialtjänsten eller en landstingsanställd eller privat terapeut. Brottsoffermyndigheten bör dock kunna förmedla kontakt med lokala brottsofferjourer eller kvinnojourer om den enskilde skulle vilja det. Det är naturligtvis självklart att Rikspolisstyrelsen i aktuella fall förmedlar kontakt med Brottsoffermyndigheten. Sammantaget anser utskottet alltså att kontaktmyndigheten i ärenden om fingerade personuppgifter bör vara Rikspolisstyrelsen. Utskottet avstyrker bifall till motion Sk14 yrkande 7.
Ekonomisk ersättning åt personer som erhållit fingerade personuppgifter
Propositionen I propositionen tas frågan upp om möjligheten till ekonomisk ersättning till den som fått fingerade personuppgifter. Regeringen anför att den utredning, vars arbete legat till grund för propositionen, inte funnit skäl att lämna förslag om någon särskild kostnadsersättning. Frågan har dock tagits upp av utredningen eftersom den som fått ett medgivande ofta drabbas av kostnader som bl.a. har samband med byte av bostadsort, försäljning av fastighet eller med att hon eller han fått byta arbete. Detta är enligt regeringen kostnader som är aktuella för många som har råkat ut för brott; frågan har också betydelse för den stora grupp av personer som riskerar att utsättas för brott. Till dessa grupper hör inte endast personer som har bytt identitet utan också kvarskrivna samt personer som har erhållit sekretessmarkering. Regeringen anser inte att det nu finns skäl att införa någon särskild form av ekonomisk ersättning för personer som har medgivits fingerade personuppgifter.
Motionen Enligt gällande regler är envar som kan tänkas ha något att berätta om ett brott skyldig att vittna. I motionen anförs att det är orimligt om vittnesplikten skulle innebära att personen i fråga skulle tvingas bära de merkostnader som uppkommer om han på grund av sitt vittnesmål behöver ändra sitt levnadssätt. Enligt motionärerna bör frågan om ekonomisk ersättning bör utgå i sådana situationer utredas.
Utskottets bedömning Som utskottet i tidigare sammanhang framhållit har angrepp på rättssystemet i form av hot och repressalier mot vittnen, målsägande och parter närmast satts i system vid vissa former av allvarlig brottslighet (se bet. 1996/97: JuU19 om övergrepp i rättssak). Vid utredning och lagföring av brottslighet med anknytning till kriminella motorcykelgäng har systematiska och organiserade övergrepp av sådant slag förekommit. Också i samband med grov narkotikabrottslighet och annan organiserad brottslighet har sådant hot och våld ökat. Det är uppenbart att rättssystemet är sårbart för den typen av angrepp. En rättssäker och effektiv brottmålsprocess förutsätter att allmänheten medverkar vid utredningen av brott. Om vittnen och målsägande systematiskt skräms till tystnad eller pressas att lämna falska uppgifter angrips fundamenten till rättsordningen. En utveckling i denna riktning kan ytterst leda till att vissa grupper finner att det lönar sig att systematiskt sabotera och blockera rättssystemet. Härigenom kan förutsättningarna för att lagföra allvarlig brottslighet minska dramatiskt. Mot denna bakgrund beslutade riksdagen i våras om en skärpning av straff för övergrepp i rättssak. Vidare har Brottsofferutredningen i uppdrag att se över frågan om vissa åtgärder till skydd för målsägande och vittnen. Den som på grund av förföljelse tvingas byta bostadsort och identitet med allt vad det innebär åsamkas givetvis stora kostnader. Även om utskottet allmänt sett kan instämma i regeringens synpunkter i denna del måste det ändå ifrågasättas om resonemanget verkligen har bärighet i de fall orsaken till förföljelsen är att den drabbade uppfyllt sin vittnesplikt. Utskottet, som vill erinra om att vittnesplikten är sanktionerad (se 36 kap. 7 och 21 §§ rättegångsbalken), anser för sin del att det måste övervägas om den som förföljs på grund av att han eller hon uppfyllt sin vittnesplikt skall vara hänvisad till ersättning i form av skadestånd, brottsskadeersättning samt vad som kan utgå inom ramen för den kommunala socialtjänsten. Det bör övervägas om inte också det allmänna bör ha ett ansvar. Utskottet anser att regeringen bör se till att frågan tas upp i lämpligt sammanhang. Under hänvisning till det anförda föreslår justitieutskottet att skatteutskottet hemställer att riksdagen med anledning av motion Sk14 i nu behandlad del som sin mening ger regeringen till känna vad justitieutskottet nu anfört.
Stockholm den 4 november 1997 På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Helena Frisk (s), Jeppe Johnsson (m) och Ola Ström (fp).
Avvikande meningar
1. Hjälp åt personer som erhållit fingerade personuppgifter Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Maud Ekendahl och Jeppe Johnsson (alla m) anser: Den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver fingerade personuppgifter måste uppmärksammas särskilt. Sådan information lämnas i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt vår mening kan Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete. Även den enskildes behov av hjälp och stöd med anledning av ändrad identitet måste naturligtvis tillgodoses. Rikspolisstyrelsen bör som fallet är i dag vara den kontaktmyndighet som svarar för stöd- och hjälpinsatser till den enskilde vad gäller frågor som bäst hanteras på central nivå. Mycket hjälp behövs emellertid även från andra håll och på lokal nivå. Även här bör Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter ges en mer framträdande roll. Enligt vår mening bör regeringen se till att så blir fallet. Vidare kan det sammanfattningsvis konstateras att regeringens förslag innebär ett inte obetydligt merarbete för Rikspolisstyrelsen. Särskilda resurser bör därför avsättas för detta ändamål. Med vårt budgetförslag för 1998 avseende polisväsendet och Brottsoffermyndigheten ges tillräckligt utrymme för att kompensera såväl Rikspolisstyrelsen som Brottsoffermyndigheten för det merarbete som blir följden av vårt förslag. Vad vi anfört med anledning av motion Sk14 yrkande 7 bör skatteutskottet hemställa att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
2. Hjälp åt personer som erhållit fingerade personuppgifter Ola Ström (fp) anser: Den enskildes informationsbehov om vilka skyddsåtgärder som finns utöver fingerade personuppgifter måste uppmärksammas särskilt. Sådan information lämnas i dag vid den enskildes kontakt med Rikspolisstyrelsen. Enligt min mening kan Brottsoffermyndigheten ges en tydligare roll i detta arbete. Även den enskildes behov av hjälp och stöd med anledning av ändrad identitet måste naturligtvis tillgodoses. Rikspolisstyrelsen bör som fallet är i dag vara den kontaktmyndighet som svarar för stöd- och hjälpinsatser till den enskilde vad gäller frågor som bäst hanteras på central nivå. Mycket hjälp behövs emellertid även från andra håll och på lokal nivå. Även här bör Brottsoffermyndigheten och dess olika brottsofferinriktade verksamheter ges en mer framträdande roll. Enligt min mening bör regeringen se till att så blir fallet. Vad jag anfört med anledning av motion Sk14 yrkande 7 bör skatteutskottet hemställa att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Motion som väckts med anledning av propositionen...25 Motioner från den allmänna motionstiden 1997.......25 Yttranden från andra utskott.........................26 Utskottet............................................26 Sekretessmarkering.................................26 Nivån på folkbokföringssekretessen.................28 Sekretess för elevadresser m.m.....................29 Kvarskrivning......................................30 Fingerade personuppgifter..........................31 Stöd till den enskilde som erhållit fingerade personuppgifter33 Ekonomisk ersättning till personer som erhållit fingerade person- uppgifter 34 Personnummer och samordningsnummer.................36 Folkbokföring av barn..............................36 Högskolestuderandes valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag38 Översyn av folkbokföringslagen.....................38 Ändring av folkbokföringsdag.......................39 Placering av tilltalsnamn..........................39 Lagförslagen.......................................39 Hemställan.........................................40 Reservationer........................................41 1. Lagreglering av möjligheten att göra sekretessmarkering (mom. 2)41 2. Nivån på folkbokföringssekretessen (mom. 3).....42 3. Kvarskrivning (mom. 4)..........................42 4. Fingerade personuppgifter (mom. 6)..............43 5. Rätten för Rikspolisstyrelsen att avslå en framställning (mom. 8)43 6. Stöd till den enskilde som medgivits fingerade personuppgifter (mom. 9) 44 7. Folkbokföring av barn (mom. 12).................45 Särskilt yttrande....................................45