Socialavgifter
Betänkande 1991/92:SfU1
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SFU01
Socialavgifter
Innehåll
1991/92
SfU1
I betänkandet behandlas vissa under den allmänna motionstiden 1991 väckta motioner om socialavgifter, huvudsakligen yrkanden om förhållandet mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet. Utskottet avstyrker bifall till motionerna med hänvisning till pågående beredning inom regeringskansliet.
Motioner
1990/91:Sf255 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av lagen om uppbörd av socialavgifter, så att ansökan kan göras av ena parten i ett avtalat eller tänkt avtalsförhållande i enlighet med vad som i motionen anförts, 2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett snabbt införande av s.k. F-skattebevis -- företagarregistrering.
1990/91:Sf268 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag innebärande att tak för ATP-avgifterna sätts vid 7,5 basbelopp.
1990/91:Sf277 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att måltidssubventioner skall betraktas som personalvård som inte grundar rätt till socialförsäkringsförmåner och som inte skall beläggas med sociala avgifter.
1990/91:Sf284 av Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att måltidssubventioner befrias från sociala avgifter.
1990/91:Sf285 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till ett nytt socialavgiftssystem för egenföretagare som ger bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter än det nuvarande, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bättre möjligheter att teckna frivilliga försäkringar för egenföretagare.
1990/91:Sf317 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjukpenning för företagare bör utgå efter den inkomst på vilken avgiften till sjukförsäkringen är grundad.
1990/91:Sf323 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvecklingen av skattedelen på socialavgifterna för mindre företag. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N322.
1990/91:Sf344 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i lagen om socialavgifter att egenföretagare befrias från socialförsäkringsavgifter upp till ett basbelopp som finansieras genom omfördelning inom socialförsäkringssystemet, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om differentierade socialavgifter som kan främja en positiv småföretagsutveckling i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf345 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt socialavgiftssystem för egenföretagare som ger bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner än vad som gäller i dag.
1990/91:Sf349 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successivt sänkta arbetsgivaravgifter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad förmånsrelatering av socialförsäkringsavgifterna. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk424.
1990/91:Sf359 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning kring uttaget för socialavgifter under avsnitt 6. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk433.
Utskottet
Inledning
Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål finansieras helt eller delvis med socialavgifter. De grundläggande bestämmelserna om dessa avgifter finns i lagen (1981:691) om socialavgifter. Socialavgifter betalas dels i form av arbetsgivaravgifter, dels i form av egenavgifter för den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Allmän löneavgift betalas enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Också denna avgift betalas som arbetsgivaravgift eller egenavgift. -- För vissa inkomster skall i stället för socialavgifter betalas särskild löneskatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.
Skyldigheten att betala socialavgifter påverkas fr.o.m. år 1991 starkt av det beslut om reformerad inkomst- och företagsbeskattning som riksdagen fattade under riksmötet 1989/90 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Grundelementet i reformen är en ökad likformighet i behandlingen av skilda slag av inkomster. Bl.a. basbreddningar inom arbetsinkomstbeskattningen bedömdes nödvändiga för att kompensera det skattebortfall som blev en följd av sänkningen av skattesatserna. Alla typer av ersättning för arbetsinsatser och prestationer i allmänhet, t.ex. lön eller förmåner av skilda slag, skulle så långt möjligt beskattas likformigt och värderas till marknadsvärdet. För att nå en såvitt möjligt likvärdig behandling av alla typer av inkomster ansågs det nödvändigt att också beakta socialavgifterna, eftersom dessa i stor utsträckning ekonomiskt sett utgör en skatt. Vidare skulle det innebära väsentliga administrativa förenklingar om basen för socialavgifterna överensstämmer med den för inkomstskatten. I princip belades således alla förvärvsinkomster med socialavgifter eller med särskild löneskatt. Avgörande för om en inkomst skall beläggas med socialavgift eller särskild löneskatt är om inkomsten grundar rätt till socialförsäkringsförmåner. För sådana inkomster skall betalas socialavgifter. För övriga förvärvsinkomster skall utgå särskild löneskatt. Genom reformen slogs inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse samman till ett inkomstslag, näringsverksamhet. Sådan verksamhet kan vara aktiv eller passiv. Som aktiv betraktas näringsverksamhet där den skattskyldige arbetat i inte oväsentlig omfattning. Annan näringsverksamhet anses passiv. Inkomstslaget tjänst utvidgades till att omfatta alla ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller egen prestation och som inte är att hänföra till inkomst av kapital eller näringsverksamhet.
Arbetsgivaravgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift, vuxenutbildningsavgift och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget utgör för år 1991 37,13% av avgiftsunderlaget, vartill kommer den allmänna löneavgiften med 1,64% under första halvåret och 0,16% under andra halvåret. Den största delen av avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är 10,10%, folkpensionsavgiften som är 7,45% och tilläggspensionsavgiften som är 13,00% av avgiftsunderlaget.
Underlaget för beräkning av avgifterna är vad arbetsgivaren har gett ut som lön eller annan ersättning för utfört arbete eller annars med anledning av tjänsten samt andra skattepliktiga förmåner eller annan ersättning för utfört arbete i vissa fall då ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet. Vad som med anledning av tjänst utgår i pension ingår inte i underlaget. Vid bestämmandet av underlaget skall bortses bl.a. från ersättning till en och samma arbetstagare som inte uppgått till 1000 kr. Någon övre gräns för avgiftsunderlaget finns inte.
Arbetsgivaravgifterna beräknas och uppbärs enligt bestämmelser i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Egenavgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift och arbetarskyddsavgift. Avgiftsuttaget utgör för år 1991 33,85% av avgiftsunderlaget. Den största delen av avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är 9,60% samt till folkpensions- och tilläggspensionsavgifterna som är desamma som för arbetsgivare. Procentsatsen för uttaget av sjukförsäkringsavgift är något lägre för försäkrade som valt sjukförsäkring med karenstid.
Avgifterna beräknas i regel huvudsakligen på den vid taxeringen fastställda nettoinkomsten av aktiv näringsverksamhet. Avgift beräknas som regel inte för inkomst under 1000 kr. Någon övre inkomstgräns för uttag av egenavgifter finns inte.
Egenavgifter beräknas och uppbärs som skatt enligt bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).
Särskilda bestämmelser finns i lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län.
Den särskilda löneskatten, som motsvarar den s.k. skattedelen av socialavgifterna, uppgår under år 1991 till 22,2% av underlaget. Underlaget utgörs av förvärvsinkomster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmåner. Sådana inkomster är inkomst av näringsverksamhet, där den skattskyldige inte själv är aktiv eller som vid årets ingång har fyllt 65 år, eller lön och annan arbetsersättning till personer som vid årets ingång fyllt 65 år.
Förhållandet mellan avgifter och förmåner
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) bortses från inkomst som överstiger sju och ett halvt basbelopp. För en egenföretagare gäller dessutom att den sjukpenninggrundande inkomsten inte får beräknas högre än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. För rätt till sjukpenning krävs att den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår till minst 6000 kr. Den som saknar eller har låg sjukpenninggrundande inkomst kan frivilligt försäkra sig för en sjukpenning om högst garantibeloppet inom föräldraförsäkringen, för närvarande 60kr.
Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas endast på inkomstdelar mellan ett och sju och ett halvt basbelopp.
Motsvarande begränsning finns -- som framgår av föregående avsnitt -- inte vid avgiftsberäkningen.
I samband med skattereformen påpekades att det i och för sig finns ett starkt samband mellan socialavgifter och socialförsäkringsförmåner. De olika delavgifterna avser att finansiera vissa bestämda ändamål, och för huvuddelen av avgifterna finns en direkt finansiell koppling. Förmånerna är emellertid bara delvis individrelaterade. För individen är förmånerna endast i begränsad utsträckning beroende av avgifternas storlek och faktiska inbetalning, och vissa grundförmåner utgår inom och utanför socialförsäkringssystemet för personer med låga eller inga avgiftsgrundande inkomster. -- För vissa avgifter, som t.ex. folkpensionsavgift, finns inget direkt samband mellan avgift och förmån, vilket innebär att dessa avgifter helt kan ses som skatt i ekonomisk mening. För andra avgifter, som t.ex. ATP- och sjukförsäkringsavgifter, finns däremot ett samband genom att en högre avgiftsgrundande inkomst ger högre förmåner. Sambandet mellan avgift och förmåner begränsas dock även för dessa avgifter bl.a. genom att avgifter tas ut även för ej förmånsgrundande inkomster, dvs. inkomster över sju och ett halvt basbelopp, samt genom att pensionstillskott utgår även för personer som inte har någon avgiftsgrundande inkomst. Vidare gäller att främst ATP baseras på inkomster under begränsade tidsperioder.
Sambandet mellan socialförsäkringsavgifter och förmåner har med tiden tunnats ut. Före år 1982 gällde exempelvis att vid beräkningen av arbetsgivaravgifter hänsyn inte skulle tas till den del av arbetstagarens lön som efter ett basbeloppsavdrag översteg sju och ett halvt basbelopp. Denna begränsning av avgiftsuttaget togs bort av främst administrativa skäl.
I flera motioner tas upp problem som sammanhänger med bristande överensstämmelse mellan sociala avgifter och förmåner.
Carl Bildt m.fl. (m) kritiserar i motion 1990/91:Sf349 den genom skattereformen ytterligare försämrade förmånsanknytningen i socialförsäkringssystemet. Motionärerna anser att skattedelen av arbetsgivaravgifterna successivt bör slopas och begär ett tillkännagivande härom. De egentliga socialavgifterna, som avser ATP och sjukförsäkring, bör enligt motionärerna så långt möjligt förmånsrelateras och övriga avgifter, bl.a. folkpensionsavgiften, snarast avskaffas. De begär tillkännagivanden om att arbetsgivaravgifterna successivt bör sänkas och förmånsrelateringen av socialavgifterna ökas (yrkandena 1 och2). Sten Svensson m.fl. (m) anför i motion 1990/91:Sf268 att det både för att trygga pensionerna och för att bygga upp enskilt sparande är viktigt att underlätta uppbyggnaden av premiereservsystem för inkomster över sju och ett halvt basbelopp. Detta bör enligt motionärerna ske genom att ett tak sätts för ATP-avgifter vid detta belopp. Därigenom kan inkomstdelar över taket tryggas genom olika premiereservsystem med valfri placering. Motionärerna begär i yrkande 1 att riksdagen begär en skyndsam utredning och förslag om tak för ATP-avgifter vid sju och ett halvt basbelopp. Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (m) kritiserar i motion 1990/91:Sf285 att företagare med låga inkomster tvingas betala egenavgifter för dessa inkomster utan att få några motsvarande förmåner från sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Makar som gemensamt driver jordbruk eller rörelse kan i inkomstlägen upp till två basbelopp helt mista ATP-skyddet. Motionärerna kritiserar vidare att sjukpenningen för en egenföretagare maximeras till vad som motsvarar lönen för en anställd. De begär att förslag skyndsamt skall läggas fram om nya bestämmelser för uttag av egenavgifter som ger bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner (yrkande 1). Därutöver begär motionärerna ett förslag om bättre möjligheter för egenföretagare att teckna frivillig sjukförsäkring (yrkande 2). Ivar Virgin (m) vänder sig i motion 1990/91:Sf317 mot att sjukpenningen för egenföretagare grundas på inkomstläget i en viss bransch i stället för på den taxerade inkomsten på vilken avgift utgår. Han begär ett tillkännagivande om att detta missförhållande snarast bör rättas till så att sjukpenning beräknas efter den inkomst på vilken avgiften till sjukförsäkringen är grundad. Även Gunhild Bolander (c) kritiserar i motion 1990/91:Sf345 den bristande överensstämmelsen mellan egenavgifter och förmåner inom sjukförsäkringen och ATP för företagare med små inkomster samt hemställer att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till en bättre sådan överensstämmelse. Per-Ola Eriksson m.fl. (c) påpekar i motion 1990/91:Sf344 att avgift till tilläggspensioneringen tas ut på hela lönesumman medan inkomster under ett basbelopp inte ger pensionspoäng. Motionärerna föreslår att alla egenavgifter slopas på inkomster upp till ett basbelopp och att åtgärden finansieras genom en höjning av avgiftsuttaget i övrigt. De begär att riksdagen skall besluta härom (yrkande 1). Vidare begär de att regeringen skall lägga fram förslag om differentierade socialavgifter för att främja en positiv småföretagsutveckling (yrkande2). Håkan Hansson m.fl. (c) anför i motion 1990/91:Sf323 att socialförsäkringssystemet måste ändras så att egen- och småföretagarnas avgiftsnivåer motsvarar kostnaderna i systemet och att detta i synnerhet gäller sjukförsäkringssystemet. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att skattedelen på socialavgifterna för mindre företag bör avvecklas.
Även Lars Werner m.fl. (v) diskuterar i motion 1990/91:Sf359 den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter i socialförsäkringssystemet. Motionärerna framhåller bl.a. behovet av att differentiera arbetsgivaravgifterna till arbetsskadeförsäkringen och anser att en eventuell höjning av arbetsgivaravgifterna bör kombineras med en sådan differentiering. De begär ett tillkännagivande om att en utredning bör göras om socialavgiftsuttaget.
Utskottet har under en följd av år behandlat liknande motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU2 erinrade utskottet (majoriteten bestående av s, fp, v) om att den bristande överensstämmelsen har sin grund i bl.a. den allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär och om att de olika försäkringsgrenarna bör betraktas som delar av ett sammanhängande socialförsäkringssystem. Utskottet framhöll också att, även om den bristande överensstämmelsen under senare år förstärkts genom den nya lag om socialavgifter som trädde i kraft år 1982, det då införda avgiftssystemet samtidigt hade inneburit betydande administrativa lättnader för såväl myndigheter som arbetsgivare och egenföretagare. Utskottet var därför inte berett att förorda en återgång till en differentiering av avgifterna för att få bättre överensstämmelse med förmånerna. Utskottet vidhöll sin tidigare principiella uppfattning om fördelarna med det gällande avgiftssystemet och ville samtidigt erinra om att vid slopandet av basbelopps- och maximeringsregeln den då fastställda tilläggspensionsavgiften sänkts med drygt tre procentenheter. Utskottet erinrade också om att frågan om förmåner och avgifter inom pensionssystemet utreddes av pensionsberedningen samt utgick från att även de särskilda problem beträffande egenföretagares pensionsskydd och avgiftsuttag som berörts i föreliggande motioner skulle komma att diskuteras av beredningen. Utskottet påpekade vidare att riksförsäkringsverket i juni 1989 till regeringen överlämnat sin rapport (RFV anser 1989:5) Sjukpenningförsäkring för egenföretagare -- utredning och förslag samt påminde om att pensionsberedningen inom kort väntades lägga fram sitt slutbetänkande.
Utskottet, som vidhöll sin tidigare principiella uppfattning om fördelarna med det gällande avgiftssystemet, ansåg att resultatet av pensionsberedningens arbete och beredningen av riksförsäkringsverkets förslag till nytt sjukpenningsystem för egenföretagare borde avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida var därför inte påkallat med anledning av då föreliggande motioner. -- En minoritet (m, c, mp) reserverade sig till förmån för motioner, i vilka begärdes utredning i syfte att få fram förslag till avgiftsuttag som innebär bättre överensstämmelse mellan förmåner och avgifter för egenföretagare.
Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen på förslag av utskottet i betänkande 1990/91:SfU16 gett regeringen till känna att den snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om differentierade arbetsgivaravgifter som kan fungera som ekonomiskt styrmedel för att medverka till att åstadkomma bättre arbetsmiljöer.
Pensionsberedningen har numera lagt fram sitt huvudbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension, och betänkandet har sänts ut på remiss. Remisstiden har gått ut den 26 oktober 1991.
I den regeringsförklaring som statsminister Carl Bildt avgav den 4 oktober 1991 uttalade han bl.a. att en klar och entydig omläggning av kursen i den ekonomiska politiken är nödvändig och att regeringen avsåg att ge välfärdspolitiken en ny inriktning. Statsministern framhöll pensionssystemet som en central del av välfärdspolitiken och meddelade regeringens avsikt att på grundval av remissvaren på pensionsberedningens betänkande tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att behandla ATP-systemets framtid och frågor i anslutning till detta. Utskottet anser det viktigt att frågor om överensstämmelse mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet beaktas. Utskottet förutsätter att socialavgiftsuttaget kommer att innefattas i de överväganden om den ekonomiska politiken och om välfärdspolitiken som pågår inom regeringskansliet. Något riksdagens tillkännagivande med anledning av motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 1, 1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317, 1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344, 1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349 och 1990/91:Sf359 är därför enligt utskottets mening nu inte påkallat.
En allmän princip i skattereformen är, som nämnts ovan, att alla förvärvsinkomster så långt möjligt skall beskattas och beläggas med socialavgifter likformigt. Bl.a. behandlas arbetsgivares subventioner av anställdas måltider som andra förmåner och beläggs således med såväl skatt som socialavgifter.
Det nämnda förhållandet kritiseras i två motioner. Sten Svensson (m) begär i motion 1990/91:Sf277 ett tillkännagivande om att måltidssubventioner inte skall vara förmåns- och avgiftsgrundande. Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar (c) begär i motion 1990/91:Sf284 att riksdagen beslutar att befria måltidssubventioner från sociala avgifter.
Utskottet utgår från att även frågan om beskattning och avgiftsuttag på måltidssubventioner ingår i de överväganden som pågår inom regeringskansliet. Något tillkännagivande behövs därför inte heller med anledning av motionerna 1990/91:Sf277 och 1990/91:Sf284.
Arbets- och uppdragstagarbegreppen
Sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter är knutna till begreppet arbetstagare med den innebörd begreppet ges i denna lagstiftning. Skyldighet att betala arbetsgivaravgifter föreligger dessutom när den som utför arbetet enligt sociallagstiftningen är att anse som uppdragstagare.
För att en person skall anses som arbetstagare gäller att ett anställningsförhållande skall föreligga. Vid bedömningen tas hänsyn till samtliga omständigheter i samband med arbetsavtalet. En person kan anses som arbetstagare även om han eller hon har inregistrerad firma och betalar B-skatt. Arbetsgivare som under ett år utgivit minst 1000 kr. i lön till en arbetstagare är skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter.
Såsom uppdragstagare anses den som utför arbete för annans räkning utan att anställningsförhållande föreligger. Ersättning för uppdrag anses som inkomst av anställning om ersättningen under ett år uppgått till minst 1000 kr. från en och samma uppdragsgivare. Ett undantag från nämnda regel gäller för inkomst av näringsverksamhet. Uppdragsgivaren är då avgiftsskyldig endast om överenskommelse har träffats att ersättningen för uppdraget skall anses som inkomst av anställning.
Bedömningen av vem som är att anse som arbetstagare resp. uppdragstagare görs i efterhand av skattemyndigheten. Efter en ändring år 1986 i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare kan emellertid myndigheten lämna förhandsbesked angående skyldigheten att betala socialavgifter. Sådant besked lämnas efter gemensam ansökan av arbetsgivaren/uppdragsgivaren och arbetstagaren/uppdragstagaren (se prop. 1986/87:16, SfU 4, rskr. 66).
I motion 1990/91:Sf255 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c) hemställs i yrkande 1 att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om uppbörd av socialavgifter så att ansökan om förhandsbesked skall kunna lämnas på ansökan av endast en part. I yrkande 2 begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av ett snabbt införande av s.k. F-skattebevis.
I promemorian (Ds S 1985:1) Företagarregistrering -- klarare regler för socialavgifter, som låg till grund för införandet av möjligheten till förhandsbesked, föreslogs en huvudregel som innebar att en fysisk person som var registrerad för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt automatiskt skulle få en s.k. företagarregistrering. Sådan registrering skulle också under vissa förutsättningar kunna ske efter ansökan. Arbetsgivaravgifter skulle därefter inte betalas för ersättningar som utges till den som registrerats innan avtal om arbete träffats. Utredningsförslaget mötte vissa invändningar vid remissbehandlingen och vidareutvecklades därför inom regeringskansliet. Resultatet av detta arbete redovisades i promemorian (Ds 1988:59) F-skattebevis -- nya regler för skatteavdrag och socialavgifter. I denna promemoria föreslås att skyldigheten att betala socialavgifter i form av arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter knyts till skattsedlarna för preliminär skatt. En särskild skattsedel benämnd F-skattesedel tilldelas den som har inkomster för vilka socialavgifter skall betalas i form av egenavgifter. F-skattesedeln blir ett bevis på att innehavaren är företagarregistrerad och därför själv skall betala sin preliminära skatt och socialavgifter i form av egenavgifter. Förutsättningen för en företagarregistrering och därmed för F-skattesedel skall i princip vara att den skattskyldige har inkomster för vilka socialavgifter skall betalas i form av egenavgifter. I promemorian anges vidare att behovet av att kunna få ett förhandsbesked angående avgiftsskyldigheten torde minska väsentligt med den föreslagna ordningen men att det inte kan uteslutas att situationer kan uppstå där det är tveksamt hur avgifterna skall betalas. Någon ändring av bestämmelserna om förhandsbesked föreslås därför inte.
Utskottet (majoriteten bestående av s, v, mp) ansåg vid behandlingen av motsvarande motion senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU2 att det var angeläget att klara regler om avgiftsskyldigheten snarast kunde införas. Med hänsyn till att arbetet härmed pågick inom regeringskansliet och till den uttalade avsikten hos vederbörande statsråd att så snart det blev möjligt återkomma i ämnet behövde enligt utskottet den föreliggande motionen om införande av F-skattebevis inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Beträffande ansökan om förhandsbesked ansåg utskottet att en gemensam ansökan gav det bästa underlaget för en konkret bedömning av omständigheterna och ökade förutsättningarna för en snabb handläggning samt noterade att behovet av förhandsbesked kunde komma att minska i betydelse vid införandet av en företagarregistrering.
Utskottsminoriteten (m, fp, c) reserverade sig till förmån för motionen.
Beredning av den nämnda promemorian inom regeringskansliet har enligt vad utskottet inhämtat pågått med sikte på att nya regler skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993. Ett förslag till lagrådsremiss har utarbetats.
Utskottet, som vill framhålla betydelsen av att frågorna om företagarregistrering snarast får sin lösning, utgår från att även dessa frågor innefattas i pågående överväganden inom regeringskansliet. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion 1990/91:Sf255 behövs enligt utskottets uppfattning inte.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överensstämmelse mellan förmåner och avgifter att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 1, 1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317, 1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344, 1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349, res. (s) - motiv.
2. beträffande arbetsskadeavgiften m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf359,
3. beträffande måltidssubventioner att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf277 och 1990/91:Sf284,
4. beträffande arbets- och uppdragstagarbegreppen att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf255.
Stockholm den 5 november 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Widar Andersson (s), Rune Backlund (c), Barbro Sandberg (fp) och Inge Garstedt (m).
Reservation
Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter (mom.1 -- motiveringen)
Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson och Widar Andersson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller den principiella uppfattningen som utskottet tidigare uttalat om den allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär och de administrativa fördelarna med det gällande avgiftssystemet. Utskottet anser att beredningen av pensionsberedningens betänkande och av riksförsäkringsverkets förslag till nytt sjukpenningsystem för egenföretagare bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida är därför inte påkallat med anledning av motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 1, 1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317, 1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344, 1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349.