Socialpolitik - försäkring vid sjukdom, föräldraskap, handikapp och ålderdom
Betänkande 1990/91:SfU11
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91:SFU11
Socialpolitik -- försäkring vid sjukdom, föräldraskap, handikapp och ålderdom
Innehåll
1990/91 SfU11
FEMTE HUVUDTITELN
Sammanfattning
I betänkandet redovisar utskottet inledningsvis hur socialförsäkringssystemet är uppbyggt, hur det finansieras och hur resultatet redovisas i statsbudgeten. I anslutning härtill behandlas en motion från den allmänna motionstiden.
I betänkandet behandlas vidare följande i proposition 1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt. B. Administration av socialförsäkring m.m., litt. C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. och litt D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslag
B 1. Riksförsäkringsverket B 2. Allmänna försäkringskassor C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen C 3. Vårdbidrag för handikappade barn C 5. Barnpensioner D 1. Bidrag till sjukförsäkringen D 2. Förtidspensioner D 3. Handikappersättningar D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård D 6. Ålderspensioner D 7. Särskilt pensionstillägg D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension D 9. Efterlevandepensioner till vuxna
I propositionen föreslås att det avgiftsfria året vid sjukhusvård för förtidspensionärer avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1991 och att sjukhusvårdsavdraget från samma tid höjs för pensionär från 55 till 65 kr. och för den som har sjukpenning från 65 till 70 kr. I propositionen föreslås också att den enskildes avgift för inköp av läkemedel höjs från 75 till 90 kr. Regeringen redovisar även vissa riktlinjer för en planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet.
I betänkandet behandlas vidare ett antal motioner med anknytning till anslagen och övriga förslag i propositionen. Dessutom behandlas en motion rörande delpensionsförsäkringen.
I tre av motionerna föreslås att ersättningar som betalas ut till neurosedynskadade från neurosedynskadefonden inte skall bedömas som inkomst vid inkomstberäkningen för kommunalt bostadstillägg. Utskottet instämmer i detta och anser att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag till riksdagen i frågan. Regeringen bör samtidigt överväga i vilken mån det finns andra likartade ersättningar som inte heller bör påverka bostadstillägget. Utskottet föreslår ett tillkännagivande i enlighet härmed.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker bifall till motionerna i övrigt.
Till betänkandet har fogats 86 reservationer och sex särskilda yttranden.
Utskottet behandlar samtidigt i betänkandet 1990/91:SfU19 proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Propositionen
Sjukförsäkring m.m.
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1990/91:100, bilaga 7 under litt. D, föreslagit riksdagen
1. att anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
2. att anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. att godkänna de i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet,
4. att till (D1) Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 7867000000kr.,
5. att till (D5) Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3000000kr.
Lagförslagen finns fogade till betänkandet som bilaga 1 och2.
Föräldraförsäkring m.m.
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1990/91:100, bilaga 7 under litt. C, föreslagit riksdagen
1. att till (C 2) Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2550000000 kr.,
2. att till (C 3) Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 870000000 kr.
Pensioner m.m.
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1990/91:100, bilaga 7 under litt. C, föreslagit riksdagen
1. att till ( C 5) Barnpensioner för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 272 000 000 kr.,
2. att till (D 2) Förtidspensioner för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13510000000 kr.,
3. att till (D 3) Handikappersättningar för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 860000000 kr.,
4. att till (D 4) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3000000 kr.,
5. att till (D 6) Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 51345000000 kr.,
6. att till (D 7) Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 41000000 kr.,
7. att till (D 8) Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1525000000 kr.,
8. att till (D 9) Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1765000000 kr.
Administration
Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1990/91:100, bilaga 7 under litt. B, föreslagit riksdagen
1. att till (B 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 509952000 kr.,
2. att till (B 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 637951000 kr.
Motionerna
Allmänt om socialförsäkringssystemet
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf242 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om hur socialförsäkringssystemen i ökad utsträckning kan få en mera konsekvent försäkringsmässig uppbyggnad för att underlätta den internationella anpassningen, öka den försäkringsmässiga tryggheten samt skapa större anpassning till hushållens egna prioriteringar och individuella önskemål.
Sjukförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf203 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av lagen om allmän försäkring att vid arbetsgivarinträde lönen överskjutande sjukpenning på grund av annat arbete alltid utbetalas till den anställde.
1990/91:Sf204 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om närståendepenning.
1990/91:Sf205 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om närståendepenning.
1990/91:Sf207 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändringar i 21 kap. lagen om allmän försäkring, AFL, vad avser rätten att teckna frivillig sjukförsäkring i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf221 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för ersättning och ledighet för närståendevård i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf226 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen under anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anslår 300000000kr. utöver vad regeringen föreslagit för att täcka förtidspensionärernas fria sjukhusår, 2. att riksdagen under anslaget Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anslår 180000000kr. för att bibehålla läkemedelskostnaden på oförändrad nivå.
1990/91:Sf234 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den aviserade försöksverksamheten inom tandvården bör omfatta förslag i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Sf241 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på sjukförsäkringen. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A208.
1990/91:Sf243 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen beslutar om sådan ändring av 2 kap. 11§ AFL att villkoren och maximaltiden för sjukpenning under rehabilitering anges på sådant sätt att senare tids praxisutveckling motverkas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf256 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att friåret inom sjukvården för förtidspensionerade bibehålls, 2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 under socialhuvudtiteln, littera D, till prop. 1990/91:100, bilaga 7, beslutar anvisa ett med 145000000kr. förhöjt anslag för att täcka kostnaderna för ett bibehållande av friåret inom sjukvården för förtidspensionerade, i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf272 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av socialförsäkringssystemet för sjukpenning i vissa fall för arbetsglasögon.
1990/91:Sf288 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktualisering angående sjukpenninggrundande inkomst.
1990/91:Sf296 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag om försämrat högkostnadsskydd till förmån för moderata samlingspartiets förslag om en självrisk för varje behandlingsperiod på 600kr. vilket endast leder till en fördyring för patienten med 240kr. per behandlingsperiod, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om försöksverksamhet med bastandvård.
1990/91:Sf320 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en praxisändring vad gäller sjukpenning under utbildning, i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf328 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare beslut om sänkta kompensationsnivåer i sjuk- och föräldraförsäkringen samt återta förslag om införande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, 2. att riksdagen beslutar att till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisa 500000000kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 8367000000kr.
1990/91:Sf338 av Margareta Winberg och Rune Berglund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en noggrann uppföljning av konsekvenserna av förändringarna i sjukförsäkringen.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de fasta nivåerna inom sjukpenningförsäkringen bör avskaffas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kravet att anmäla sjukpenninggrundande inkomst till försäkringskassan bör slopas fr.o.m. den 1 juli 1991, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnornas höga sjukfrånvaro, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjukpenning under utbildning måste få en mindre omfattning, 8. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på socialdepartementets anslag D 1 Bidrag till sjukförsäkringen anslår 700000000kr. mindre än vad regeringen föreslagit.
1990/91:Sf358 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika försöksmodeller inom tandvårdsförsäkringen.
1990/91:Sf514 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ändring i 3 kap. 5§ lagen om allmän försäkring (AFL) enligt vad som i motionen anförts.
Motion 1990/91:Sf328 yrkande 1 i vad avses kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen behandlas i avsnittet Föräldraförsäkring m.m.
Föräldraförsäkring m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf201 av Ingbritt Irhammar och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälften av förmånen i vårdbidraget alltid skall vara skattefri.
1990/91:Sf202 av Ingbritt Irhammar och Gunnar Björk (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen skall utreda förutsättningarna för att föräldrar skall kunna vårda egna barn och få särskild föräldrapenning då familjedaghemmet eller daghemmet är stängt på grund av sjukdom.
1990/91:Sf213 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om kvoterad föräldraförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf216 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av åldersgräns för rätt till föräldrapenning vid tillfällig vård av sjukt handikappat barn som bor i föräldrahemmet.
1990/91:Sf224 av Christer Skoog (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändringar i avsedd lag.
1990/91:Sf231 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en ändring av beräkningsgrunden för vårdbidrag så att det utgår med 2,5 basbelopp vid helt vårdbidrag (rubrik 3.2),
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på socialdepartementets anslag C 3 Vårdbidrag för handikappade barn anslår ytterligare 212 milj.kr., dvs. 1 082 000 000 kr. (rubrik 3.2),
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system där merkostnadsdelen av vårdbidrag skiljs ut från vårdbidraget (rubrik 3.3),
6. att riksdagen beslutar att tillfällig föräldrapenning skall utgå till föräldrar som tillfälligt tvingas avstå från förvärvsarbete för att vårda sjukt hemmaboende, vuxet handikappat barn som studerar på högst gymnasienivå (rubrik 3.5).
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So223.
1990/91:Sf233 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de 16 kontaktdagarna kan tas ut vid tidpunkt som föräldrarna själva bestämmer,
2. att riksdagen beslutar att kontaktdagarna skall kunna tas ut oavsett vem som tillhandahåller barnomsorgen.
1990/91:Sf236 av Björn Samuelson och Margó Ingvardsson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för rätten att få vårdbidrag för vård av handikappat barn.
1990/91:Sf239 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om lagändring som ger alla föräldrar rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktbesök i barnets dagliga vistelsemiljö utom hemmet.
1990/91:Sf263 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av föräldraförsäkringen som ger föräldrarna ersättning från försäkringskassan vid besök i skolan två dagar/år till dess att eleven fyllt 16 år.
1990/91:Sf264 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av gällande regler för tillfällig föräldrapenning.
1990/91:Sf265 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förenklingar i föräldraförsäkringen.
1990/91:Sf276 av Ivar Franzén och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjning av garantibeloppet i föräldraförsäkringen enligt de riktlinjer som redovisats i motionen.
1990/91:Sf286 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till föräldrar med gravt handikappade barn.
1990/91:Sf298 av Marianne Jönsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn vad gäller reglerna om vårdbidrag för vård av handikappade barn.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So283.
1990/91:Sf301 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ge biståndsarbetare sociala förmåner,
2. att riksdagen hos regeringen begär att behovets omfattning skall kartläggas i enlighet med utskottets uttalande i betänkande 1986/87:5 s.6.
1990/91:Sf314 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1991 skall bestämmas till 80 % av sjukpenninggrundande inkomst.
1990/91:Sf318 av Marianne Jönsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till de förändringar i AFL rörande vårdbidrag som motionen behandlar.
1990/91:Sf321 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att rätten till ersättning från föräldraförsäkringen kvoteras så att vardera föräldern från den 1 juli 1991 tar ut minst tre månader av ersättningen,
2. att riksdagen beslutar sänka ersättningen inom föräldraförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsarbetares rätt till föräldraförsäkring,
4. att riksdagen hos regeringen begär att 1,1 miljard kronor avsätts för en månads utbyggnad av föräldraförsäkringen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So631.
1990/91:Sf322 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantibeloppets storlek, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kontaktdagarna tas ut för alla barn oavsett omsorgsform, 4. att riksdagen beslutar att de 16 kontaktdagarna kan tas ut vid den tidpunkt som föräldrarna själva bestämmer.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So632.
1990/91:Sf325 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att garantinivån inom föräldraförsäkringen från den 1 januari 1991 skall uppgå till 1/365 av basbeloppet om dagen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So635.
1990/91:Sf327 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att genomföra den andra etappen av tidigare planerad utbyggnad av föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1992,
2. att riksdagen under anslaget Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar 97 500 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 2 647 500 000 kr.
1990/91:Sf328 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisa 60 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 2 610 000 000 kr.
1990/91:Sf332 av Sinikka Bohlin och Marianne Andersson i Gislaved (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudansvaret för och förenkling av ansökan om vårdbidrag till svårt och långvarigt sjuka barn.
1990/91:Sf334 av Marianne Jönsson och Marianne Andersson i Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfällig föräldrapenning till familjer med handikappade barn och ungdomar.
1990/91:Sf350 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär ändring i föräldraförsäkringslagen såvitt avser del som bör vara personlig och direkt knuten till respektive förälder i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en möjlighet för föräldrar att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till föräldrarna när ett daghem stängs eller när dagbarnvårdares eget barn är sjukt.
I detta avsnitt behandlas även yrkande 1 i motion 1990/91:Sf328 såvitt avser kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen.
Pensioner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf209 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkt grundpension enligt de i motionen angivna riktlinjerna.
1990/91:Sf211 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om allmän försäkring så att basbeloppet kan fastställas med beaktande av prisläget i oktober året före det år som basbeloppet avser.
1990/91:Sf212 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till neurosedynskadade.
1990/91:Sf214 av Margó Ingvardsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi.
1990/91:Sf219 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av det särskilda pensionstillägget.
1990/91:Sf220 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen skall förändra ATP-reglerna så att den bestraffning som nu sker av vissa pensionärer upphör.
1990/91:Sf222 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbetalning av änkepension.
1990/91:Sf225 av Birthe Sörestedt och Ingegerd Anderlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter att erhålla pensionstillskott.
1990/91:Sf228 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av pensionssystemet till fördel för kvinnor med mycket låg ATP-poäng.
1990/91:Sf229 av Gunilla Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det framtida bostadsstödet till pensionärer.
1990/91:Sf230 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnpension från ATP i vissa fall.
1990/91:Sf237 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i delpensioneringen skall fastställas till 50 % för nytillträdande fr.o.m. den 1 juli 1991,
2. att riksdagen beslutar att delpensionsavgiften skall minskas till 0,3% fr.o.m. den 1 januari 1992.
1990/91:Sf240 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag om skatteregler och kompletterande åtgärder för pensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk627.
1990/91:Sf251 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av handikappersättning även efter ålderspensionering.
1990/91:Sf252 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidigare och regelbunden redovisning av ATP-poäng.
1990/91:Sf254 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inkomstgarantin skall betraktas som pensionsgrundande inkomst så att den blir underlag för beräkning av ATP,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett likställande av tiden för inkomstgaranti med riksdagsår bör utredas.
1990/91:Sf257 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att vårdår för särskilt pensionstillägg till ålderspensionärer med folkpension skall beräknas från år 1960 i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att särskilt pensionstillägg skall kunna utgå retroaktivt i förekommande fall.
1990/91:Sf258 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialavgifterna efter fyllda 65 år.
1990/91:Sf259 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar reformera förtidspensioneringen så att den överensstämmer med sjukförsäkringens krav på arbetsförmågans nedsättning, dvs. en fjärdedels, en halv, tre fjärdedels och hel förtidspension.
1990/91:Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar återgå till det gamla sättet att beräkna basbeloppet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett förslag om flexibel pensionsålder från 60--70 år skall utarbetas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av utlänningars och invandrares pensioner sker snarast,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om växelvård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgodoräknande av vårdår,
6. att riksdagen beslutar om ATP-poäng för yrkesverksamma år även efter 65 år om man ej hunnit upp till 30 års ATP-poäng,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en ny form av grundpension,
8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en långsiktig utredning om ATP-systemet.
1990/91:Sf261 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för registrering av vårdår i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf262 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva förutsättningarna för en retroaktiv ansökningsrätt till vårdår för småbarnsföräldrar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciell information till småbarnsföräldrar om vårdår.
1990/91:Sf268 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning innebärande en successiv höjning av grundpensionsförmånerna i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om utbyggd rätt att räkna ATP för vårdinsatser i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf269 av Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av handikappersättningen enligt vad i motionen anförts.
1990/91:Sf270 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag avseende pensionärernas situation i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om okorrigerade basbeloppsindex i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar att det kommunala bostadstillägget för pensionärer från och med år 1992 inte skall avtrappas på grund av förmögenhet.
1990/91:Sf271 av Anita Modin och Barbro Evermo Palmerlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för efterlevandepension till personer bosatta utomlands.
1990/91:Sf273 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkt grundpension enligt de i motionen angivna riktlinjerna.
1990/91:Sf281 av Kersti Johansson och Martin Olsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av vårdrekvisitet i lagen om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av kravet på vårdår i lagen om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.
1990/91:Sf289 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om en översyn av regelsystemet för kommunalt bostadstillägg (KBT) i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf290 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om retroaktiv rätt till ansökan om vårdår, som automatiskt ger rätt till vårdår om kvalifikationer härför föreligger.
1990/91:Sf297 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att principen om dubbelt pensionstillskott för förtidspensionärer återinförs och fastställs till 108 % av basbeloppet.
1990/91:Sf298 av Marianne Jönsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av handikappersättningen i syfte att få en mer likvärdig bedömning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So283.
1990/91:Sf299 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om erkännande av fostrargärningen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.
1990/91:Sf300 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om regler i länder där makar kan fördela sitt pensionssparande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om missgynnande av make i pensionshänseende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 15/30-årsreglerna inom ATP-systemet bör bibehållas.
1990/91:Sf302 av Margó Ingvardsson (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar höja gränsen för kommunalt bostadstillägg enligt motionens förslag,
2. att riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg för budgetåret 1991/92 anvisar 200000000 kr. utöver regeringens förslag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tidsplan för statens övertagande av de kommunala bostadstilläggen enligt motionens förslag.
1990/91:Sf305 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om effekten av ökade avgifter för handikappades ekonomiska situation enligt motionen.
1990/91:Sf309 av Ingela Mårtensson och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för ATP-pensionens storlek.
1990/91:Sf313 av Lars Sundin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i beräkningsgrunden för handikappersättning genom att införa fler lägre nivåer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det faktiska stödbehovet skall vara avgörande för rätten att erhålla handikappersättning,
1990/91:Sf316 av Ewy Möller och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så att ersättning till neurosedynskadade enligt förlikningsavtalet med Astra inte skall anses vara pension eller annan inkomst.
1990/91:Sf322 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnad av egna barn.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So632.
1990/91:Sf329 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnor och ATP-pension.
1990/91:Sf330 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättring av de handikappades ekonomiska och sociala villkor.
1990/91:Sf331 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till extra ekonomiskt stöd till de sämst ställda pensionärerna,
2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till extra stöd för pensionärer anslår 1 000 000 000 kr. utöver regeringens förslag.
1990/91:Sf336 av Jan Hyttring (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en rättvis grundpension i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär dels redovisning av de förändringar som inträffar i pensionärernas ekonomi vid genomförandet av de i motionen redovisade försämringarna, dels förslag som ger pensionärerna en reell höjning av nuvarande pension i avvaktan på att ett rättvisare pensionssystem införes inom ATP.
1990/91:Sf337 av Jan Hyttring (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om fribelopp för arvoden från förtroendeuppdrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Sf339 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att avtrappningen av folkpensionärernas kommunala bostadstillägg, KBT, på grund av förmögenhet avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1991.
1990/91:Sf348 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av ett framtida pensionssystem.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:So332.
1990/91:Sf350 av Gunilla André och Karin Starrin (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundtrygghetsprincipen i de sociala trygghetssystemen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd grundpension för alla till i dagsläget ca 98 000 kr. i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A812.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underlag för KBT-beräkning.
1990/91:Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att KBT bör utgå enligt samma regler i hela landet (avsnitt 4.1),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciella åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen för pensionärsgruppen som bara har grundpension och pensionstillskott/låg ATP i kombination med låg KBT (avsnitt 4.1),
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regelbunden information om antalet ATP-poäng (avsnitt 4.2),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla utan ATP ges rätt till pensionstillskott (avsnitt 4.3),
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till folkpension för utländska medborgare som får permanent uppehållstillstånd i Sverige bör ses över (avsnitt 4.4.),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om retroaktiv rätt till vårdår (avsnitt 4.5),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delning av pensionspoäng (avsnitt 4.5),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det särskilda pensionstillägget i första hand skall tillförsäkra dem som redan genomfört vårdinsatser en bättre pension (avsnitt 4.6),
9. att riksdagen beslutar att rätten till vårdår inom det särskilda pensionstillägget fr.o.m. den 1 juli 1991 skall utgå fr.o.m. första vårdåret i högst 15 år (avsnitt 4.6),
10. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på socialdepartementets anslag D 7. Särskilt pensionstillägg anslår ytterligare 7 milj.kr.
1990/91:Sf360 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om att riksförsäkringsverket får i uppdrag att utarbeta förslag till hur förälder som är berättigad till ATP-poäng för vård av barn påförs detta utan egen anmälan.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A814.
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
1990/91:Sf37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen föreslås om översyn av KBT.
1990/91:Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en förstärkt grundpension enligt de i motionen angivna riktlinjerna,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med direktiv att se över pensionssystemet för de ekonomiskt utsatta pensionärerna,
1990/91:Sf39 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentarisk utredning av framtida KBT,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsam utredning om successiv ökning av lägsta folkpensionsnivå.
1990/91:Sf40 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en framtida grundpension som skall täcka samtliga grundläggande levnadsomkostnader.
1990/91:Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till enhetliga regler för kommunalt bostadstillägg för hela riket i enlighet med vad som i motionen anförts,
1990/91:Sf42 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av KBT.
Administration
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1990/91
1990/91:Sf208 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i uppdrag att skyndsamt utreda speciella jävssituationer i socialförsäkringsnämnder.
1990/91:Sf278 av Gustav Persson och Anita Modin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av beslutsformerna gällande antalet socialförsäkringsnämnder i varje kassa samt resp. nämnds verksamhetsområde.
1990/91:Sf279 av Gustav Persson och Anita Modin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för tillsättande och entledigande av direktörer inom försäkringskassorna.
1990/91:Sf283 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om decentralisering av beslut inom försäkringskassan.
1990/91:Sf287 av Birgit Henriksson och Ing-Britt Nygren (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olämpligheten av ett så omfattande register som riskerar integritetskränkande handläggning, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagreglering så att de delar som får finnas i registret i alla avseenden skyddas mot obehörigt användande.
1990/91:Sf315 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 100000000 kr. reducerat förslagsanslag på 537951000 kr.
1990/91:Sf324 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av försäkringskassornas verksamhet och utvecklingen av försäkringskassornas framtida datastöd.
1990/91:Sf340 av Gustav Persson och Anita Modin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av tjänster och lönemedel m.m. från riksförsäkringsverket till försäkringskassorna.
1990/91:Sf341 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas arbets- och rollfördelning.
1990/91:Sf342 av Margitta Edgren och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammanslagning av försäkringskassorna i Skåne.
1990/91:Sf343 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av ett ADB-system för försäkringskassan.
1990/91:Sf353 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på socialdepartementets anslag B2 Allmänna försäkringskassor anslår 15000000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FAS90.
Utskottet
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
Socialpolitiken
Socialpolitiken syftar till att ge människor trygghet. Främst sker detta genom ekonomiska bidrag. Utvecklingen har gått från behovsprövade till generella och inkomstrelaterade bidrag. I socialpolitiken ingår även det praktiska vård- och behandlingsarbetet samt samhällets service i form av t.ex. daghem, färdtjänst och hemtjänst. Till socialpolitiken hör också åtgärder som syftar till att ge människor en tryggad sysselsättning och att motverka arbetslöshet.
De sociala trygghetssystemen omfördelar resurser mellan olika grupper och skeden i livet. I första hand är avsikten att inkomsterna skall utjämnas över livsförloppet. Inkomstutjämningen syftar också till att ge alla möjlighet till en ekonomisk grundtrygghet, t.ex. genom pensioner som det går att leva av, och därför måste en viss omfördelning ske till låginkomsttagarnas fördel. Genom de offentliga trygghetssystemen omfördelas medel också till dem som drabbas av ohälsa och arbetslöshet.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas år 1991 uppgå till omkring 415 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29 % av bruttonationalprodukten.
Socialförsäkringsförmånerna
Grundstenen i socialpolitiken är socialförsäkringarna. Genom socialförsäkringssystemet garanteras alla medborgare en allmän ekonomisk trygghet vid ålderdom och ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom, handikapp och rehabilitering.
Socialförsäkringarna består av den allmänna försäkringen, delpensionsförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Den allmänna försäkringen omfattar sjukförsäkringen (inkl. tandvårdsförsäkringen och föräldraförsäkringen), folkpensioneringen och tilläggspensioneringen. Till folkpensioneringen hör också olika tilläggsförmåner såsom handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott och kommunala bostadstillägg. Till socialförsäkringarna räknas även arbetslöshetsförsäkringen.
De statliga utgifterna för socialförsäkringarna, förutom arbetslöshetsförsäkringen, beräknas budgetåret 1991/92 uppgå till drygt 250 miljarder kronor. Jämfört med innevarande budgetår är det en ökning med över 14 miljarder kronor. Utgifterna avser i huvudsak följande (belopp i milj.kr.).
Sjukförsäkring 52 467 Föräldraförsäkring 16 990 Folkpensioner exkl. förtidspension 54 011 Förtidspension 13 510 Kommunalt bostadstillägg (KBT) 1 525 Allmän tilläggspension (ATP) 92 354 Delpension 1 964 Arbetsskadeförsäkring 12 503 Socialförsäkringsadministration 5 363
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna svarar för administrationen av huvuddelen av socialförsäkringsförmånerna.
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet. För de tre första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod är kompensationsnivån 65%. För tid därefter t.o.m. den 90:e dagen är kompensationsnivån 80% och för tid därefter 90 %. Sjukpenningen minskas om arbetsgivaren betalar för hög kompensation till den anställde under sjukperioden. Den som är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande har rätt att ha kvar sin sjukpenninggrundande inkomst. Detta gäller även vissa andra grupper, t.ex. studerande. Genom sjukförsäkringen får personer, även barn, som är bosatta i Sverige ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, sjukhusvård samt sjukresor. Tandvårdsförsäkringen omfattar däremot endast personer som fyller minst tjugo år under det år vården inleds. Yngre personer har i stället rätt till fri tandvård genom folktandvården. Från sjukförsäkringen lämnas bidrag till sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvården. För år 1991 är ersättningen ca 15 miljarder kronor. De totala kostnaderna för hälso- och sjukvården är betydligt högre. För år 1990 uppgick de till ca 114 miljarder kronor.
Genom föräldraförsäkringen får föräldrar ersättning för inkomstförlust i samband med ledighet för vård av barn (föräldrapenningförmåner). Som villkor gäller dock att föräldern har varit inskriven i försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av dessa dagar betalas föräldrapenningen med belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kr. per dag, det s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. För att få ersättning med sjukpenningbelopp förutsätts att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda sjukt barn har rätt till tillfällig föräldrapenning. Sådan ersättning lämnas även i vissa andra fall. Den tillfälliga föräldrapenningen utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för de första 14 dagarna per barn och år och 90 % för tid därefter.
Pensionsförmåner från den allmänna försäkringen utges i form av ålderspension, förtidspension/sjukbidrag, efterlevandepension till vuxna jämte tilläggsförmåner till olika typer av pension (pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg, handikappersättning, vårdbidrag m.m.).
Berättigad till folkpension och olika folkpensionsförmåner är svensk medborgare som är bosatt i riket. Vid bosättning utom riket har svensk medborgare rätt till folkpension och vissa av folkpensionsförmånerna i förhållande till det antal år för vilka pensionspoäng tillgodoräknats. Utländsk medborgare som är bosatt i Sverige har rätt till full folkpension och folkpensionsförmån först efter viss tids bosättning här. Hel folkpension i form av ålderspension eller förtidspension utgör 96 % av basbeloppet för ogift pensionär och 78,5 % av basbeloppet för gift pensionär. Den som har låg eller ingen tilläggspension (ATP) har även rätt till pensionstillskott med sådant belopp att detta tillsammans med ev. ATP uppgår till 54 % av basbeloppet vid ålderspension och med 104 % av basbeloppet vid förtidspension. Fr.o.m. den 1 januari 1991 kan den som under längre tid vårdat sjukt eller handikappat barn och på grund härav gått miste om förvärvsinkomster i vissa fall få ett särskilt pensionstillägg med 25--50 % av basbeloppet.
Tilläggspensionen beräknas på den genomsnittliga pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med det vid årets ingång gällande basbeloppet. Såväl inkomst av anställning som inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vid beräkningen bortses från inkomst som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Som inkomst anses även sjukpenning, föräldrapenning m.m. För full ATP erfordras att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för minst 30 år. Som år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k. vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år. ATP-n utgör 60 % av basbeloppet multiplicerat med medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.
De kommunala bostadstilläggen till folkpension (KBT) är obligatoriska för kommunerna. Fr.o.m. den 1 januari 1991 skall KBT svara för minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 kr. och 1 900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 kr. och 2 050 kr. för gift pensionär. Kommunen får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i dessa intervall, men kommunen kan härutöver bestämma generösare grunder för bostadstillägget.
Från folkpensioneringen utges även handikappersättning och vårdbidrag. Handikappersättning utges till den som behöver mera tidskrävande hjälp i sin dagliga livsföring eller hjälp för att kunna förvärvsarbeta. Även den som har stora merutgifter på grund av handikappet kan få ersättning. Handikappersättning utges med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet. Vårdbidrag kan utges till förälder som vårdar handikappat barn. Bidraget utges med hel, halv eller en fjärdedel av hel förtidspension jämte pensionstillskott, och av bidraget kan viss del fastställas som merkostnadsersättning.
Delpension kan fylla ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer när en förvärvsarbetande i åldern 60--65 år minskar arbetsinsatsen genom att övergå till deltidsarbete. En förutsättning är att personen under det senaste året haft förvärvsarbete av viss omfattning. Vidare skall han fr.o.m. det år han fyllde 45 år ha förvärvsarbetat i sådan utsträckning att han tillgodoräknats pensionsgrundande inkomst för minst tio år. Kompensationsgraden inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet.
Arbetsskadeförsäkringen omfattar alla som förvärvsarbetar i verksamhet här i riket. För annan förvärvsarbetande än arbetstagare krävs att han är bosatt här. Försäkringen omfattar även den som genomgår viss utbildning. Arbetsskadeförsäkringen ger i princip full ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäkringen under de första 90 dagarna sedan skadan uppkom (samordningstiden). Under samordningstiden utges ersättning i huvudsak endast från sjukförsäkringen. Efter samordningstiden utges sjukpenning och livränta från arbetsskadeförsäkringen.
Finansieringen av socialförsäkringarna och redovisningen på statsbudgeten
Socialförsäkringarna finansieras i huvudsak genom lagstadgade socialavgifter som betalas av arbetsgivare och egna företagare.
Arbetsgivaravgifterna enligt lagen (1981:691) om socialavgifter utgörs av sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift, tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift, arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift, vuxenutbildningsavgift och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget utgör för år 1991 37,13 % av avgiftsunderlaget, vartill kommer den allmänna löneavgiften med 0,34 % (dock 1,64 % under första halvåret 1991). Den största delen av avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är 10,10 %, folkpensionsavgiften som är 7,45 % och tilläggspensionsavgiften som är 13,00 % av avgiftsunderlaget. Egenavgifterna är något lägre och utgör för år 1991 33,85 % av avgiftsunderlaget, vartill kommer den allmänna löneavgiften.
Underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifterna är i stora drag summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner. Vid bestämmande av avgiftsunderlaget bortses från ersättning som understiger 1 000 kr. under ett år. Vidare bortses från bl.a. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år.
Flera av avgifterna förs till olika fonder, såsom AP-fonden, delpensionsfonden och arbetsskadefonden. Det finns även en sjukförsäkringsfond, som inte längre används för avsättningar, och en folkpensioneringsfond, som numera endast används för visst särskilt ändamål.
Socialavgifterna redovisas enligt olika principer på statsbudgeten. Vissa avgifter bruttoredovisas på statsbudgeten, medan andra redovisas netto. Med bruttoredovisning menas att inkomsterna av avgiften i sin helhet tillförs statsbudgetens inkomster, medan utgifterna som avgiften avser att finansiera redovisas på särskilda utgiftsanslag på statsbudgetens utgiftssida. Med nettoredovisning menas att statsbudgetens inkomstsida enbart upptar skillnaden mellan inkomsterna av avgiften och de utgifter som avgiften avser att finansiera.
Statens inkomster från folkpensionsavgiften redovisas brutto på statsbudgeten. Sjukförsäkringsavgiften nettoredovisas men för sjukförsäkringskostnader finns också anslag på statsbudgetens utgiftssida. Tillläggspensionsavgiften, delpensionsavgiften och arbetsskadeavgiften nettoredovisas, dvs. på inkomsttiteln anges endast belopp som inte avsatts till resp. fond.
Inkomsterna från sjukförsäkringsavgiften skall täcka 85 % av försäkringskassornas utgifter för sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och förvaltningskostnader. Det gäller även ersättningen som utbetalas till sjukvårdshuvudmännen. Resterande 15 % betalas med anslagna medel från statsbudgetens utgiftssida. Budgetåret 1989/90 var de totala inkomsterna från sjukförsäkringsavgiften 56,4 miljarder kronor. Utbetalningarna uppgick emellertid till 61,3 miljarder kronor. Följaktligen blev utfallet på statsbudgeten för denna inkomsttitel negativt, och underskottet uppgick till 4,9 miljarder kronor.
I propositionen anges att enligt riktlinjer som riksdagen antog år 1983 skall tills vidare inga ytterligare avsättningar göras till den allmänna sjukförsäkringsfonden, som är placerad på ett räntelöst konto hos riksgäldskontoret. Över- resp. underskott har därefter avräknats direkt mot statsbudgeten. Sedan år 1985 har det varit underskott i sjukförsäkringen och underskottet beräknas till 4 900 milj.kr. för år 1990. I propositionen anges att regeringen nu har beslutat att överföra fondens behållning på 4 913 milj.kr. till statsbudgetens inkomstsida.
Inkomsterna av delpensionsavgiften uppgick till 2,8 miljarder kronor budgetåret 1989/90. Beloppet överförs i sin helhet till delpensionsfonden.
Folkpensionsavgiften är ett bidrag till finansieringen av folkpensioneringen. I övrigt finansieras försäkringen av statsmedel.
Tilläggspensionsavgiften uppgick budgetåret 1989/90 till 69,1 miljard kronor. Hela beloppet överförs till den allmänna pensionsfonden och medlen används tillsammans med avkastning från fonden till utbetalning av den allmänna tilläggspensionen (ATP). Sedan år 1982 har pensionsutbetalningarna varit större än avgiftsinkomsterna och år 1989 uppgick underskottet till ca 10 miljarder kronor. Genom AP-fondernas inkomster av räntor, utdelningar och skatter på ca 44 miljarder kronor visade det finansiella sparandet ett överskott på ca 33 miljarder kronor år 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990 med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsterna balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till drygt 47 miljarder kronor år 1990. Ökningen av antalet ålderspensionärer under de senaste åren och det förhållandet att en allt större andel av ålderspensionärerna har tjänat in rätt till ATP-förmåner har medfört att utgifterna inom ATP-systemet ökat. Samtidigt har utgifterna från folkpensioneringen för pensionstillskott minskat.
95 % av arbetsskadeavgiften tillförs arbetsskadefonden. Återstoden används för att täcka kostnaderna för administrationen av försäkringen. Inkomsterna från arbetsskadeavgiften som överfördes till arbetsskadefonden uppgick till 4,3 miljarder kronor budgetåret 1989/90 medan utbetalningarna samma år uppgick till 9,2 miljarder kronor. Underskottet för denna avgift blev därmed 4,8 miljarder kronor. Fonden får räntefritt disponera medel ur statsbudgeten för att täcka underskottet.
Pågående förändringsarbete m.m.
I enlighet med vad som anförs i propositionen har utgifterna för de socialförsäkringsförmåner som har sin grund i nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller handikapp ökat kraftigt under senare år. Det s.k. ohälsotalet, som utgör ett mått på frånvaro från arbetsmarknaden till följd av sjukdom, arbetsskada eller förtidspension, har under den senaste tioårsperioden stigit med omkring 20 %, vilket i sin tur resulterat i en kraftig ökning av socialförsäkringskostnaderna. Dessa kostnadsökningar har inneburit en kraftig påfrestning på samhällsekonomin. Ökningen av ohälsotalet har i stort sett avstannat under år 1989. I propositionen anges att regeringen för budgetåret 1990/91 har angivit som mål att ohälsotalet skall minska med två dagar.
För att snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom socialförsäkringarna och för att samhället även fortsättningsvis skall kunna garantera inkomsttryggheten för personer vid sjukdom, ålderdom eller handikapp har riksdagen beslutat om sänkta kompensationsnivåer inom sjukpenningförsäkringen och föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991. Samtidigt har riksdagen begärt att regeringen skall lägga fram förslag till en arbetsgivarperiod innebärande att arbetsgivare utan ersättning från försäkringskassan svarar för ersättning till de anställda för de första 14 dagarna av varje sjukperiod. Arbetsgivarperioden beräknas kunna införas den 1 januari 1992.
Regeringen har även aviserat en proposition med förslag om rehabilitering, bl.a. ett system med obligatorisk rehabiliteringsutredning och krav på rehabiliteringsplan. Regeringen har vidare angivit att en mera fullständig samordning av sjuk- och arbetsskadesjukpenningen senare bör ske.
För att minska utgifterna för sjukvårdsförmåner m.m. görs kontinuerligt en anpassning av avgiftsnivåerna till den allmänna kostnadsutvecklingen. Inom sjukvårdsområdet pågår också ett förändringsarbete för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av resurserna. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om att huvudmannaskapet för sjukresorna skall överföras från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992.
Regeringen har i proposition 1990/91:121 lagt fram förslag om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvård m.m. I propositionen anges bl.a. att en försöksverksamhet skall inledas i några primärvårdsområden med en finansiell samordning av resurserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsskadeförsäkring samt förtidspension. Försök bör även övervägas där den finansiella samordningen läggs på någon eller några försäkringskassor.
Pensionssystemet har under flera år varit föremål för översyn av pensionsberedningen. Pensionsberedningen har i november 1990 överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension. I betänkandet redovisas överväganden om bl.a. förutsättningarna för finansiering framdeles av den allmänna pensioneringen, reglerna för intjänande av rätt till ATP, indexering av pensionsrätt och pensionsförmåner samt den övre gränsen för beräkning av pensionsgrundande inkomst. Beredningen har även prövat möjligheterna till integrering av folk- och tilläggspensioneringen och presenterar olika modeller till pensionssystem. Av betänkandet framgår att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekonomiska tillväxten. Beredningen har även påtalat bristen på samband mellan avgifter och förmånsgrundande inkomster, och beredningen anser att det kan övervägas om det inte finns skäl att försöka förstärka det försäkringsmässiga inslaget i ATP-systemet. Pensionsrätt som intjänas utan samband med förvärvsarbete skall i princip motsvaras av avgifter till försäkringen. Beredningen föreslår att avgifter framdeles skall tas ut från staten för t.ex. sjukpenning. Pensionsberedningen har även behandlat frågan om en anpassning av folkpensionssystemet till EGs regelsystem. Beredningen föreslår att det för rätt till svensk folkpension bör uppställas krav på bosättning här i landet under minst 40 år mellan 16 och 65 års ålder. Vid kortare bosättningstid bör folkpensionen reduceras med 1/40 för varje felande år. För rätt till pension bör dock krävas minst tre års bosättningstid i Sverige. Pensionsberedningen, som inte lyckats få någon bred politisk majoritet för förändringar i övrigt av pensionssystemet, anvisar ett flertal möjligheter till förändringar beträffande vilka det finns anledning till fortsatt utredning. Beredningens betänkande har nyligen sänts ut för remissbehandling, och regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet. Regeringen har även tillkallat en särskild utredare för att utarbeta förslag till de förändringar i lagen om allmän försäkring som blir erforderliga vid ett svenskt deltagande i ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbete (dir. 1991:2). Pensionsberedningens förslag till intjänandetid inom folkpensionssystemet skall därvid utgöra grunden för ett lagförslag.
För att kompensera pensionärer med låg eller ingen ATP för effekterna av finansieringen av det nya skattesystemet har pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen höjts. De kraftiga hyreshöjningar som skett därutöver har dock medfört att regeringen nu lagt fram förslag om ett särskilt kommunalt bostadstillägg under år 1991 för att kompensera de pensionärer som på grund av hyreshöjningarna inte når upp till socialbidragsnivå. -- En allmän översyn av hela KBT-systemet skall även göras.
Utskottets fortsatta behandling av olika socialförsäkringsfrågor
Utskottet behandlar i detta betänkande såväl anslag som motioner som rör sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen, folk- och tilläggspensioneringen och delpensionsförsäkringen. I betänkandet behandlas även förslaget i propositionen om en försöksverksamhet inom tandvårdsförsäkringen och motioner som tar upp denna fråga. Vidare tar utskottet upp anslag och motioner rörande administrationen av socialförsäkringarna. Utskottet behandlar samtidigt i ett särskilt betänkande proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Utskottet räknar med att senare under våren i skilda betänkanden behandla proposition 1990/91:135 om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m., den aviserade propositionen om rehabilitering, i vilket sammanhang även motioner om arbetsskadeförsäkringen skall behandlas, den aviserade propositionen om en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen.
Övriga delar av socialförsäkringssystemet avser utskottet att behandla under hösten 1991, nämligen tandvårdsförsäkringen i övrigt, socialavgifter, ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen.
Fråga om ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna
Utskottet tar i detta sammanhang upp motion Sf242 av Gullan Lindblad m.fl. I motionen anförs att det svenska socialförsäkringssystemet ursprungligen är uppbyggt som en fristående sektor av ekonomin som bestod av fonder för speciella syften. Enligt motionärerna har den ursprungliga konstruktionen av försäkringssystemet nu tonats ner. Bl.a. har sambandet mellan "inbetalade premier", avgifter och erhållna förmåner luckrats upp. Enligt den s.k. Hagaöverenskommelsen skall avgifter för sjukförsäkringen utgå på alla inkomster oavsett om en förmån erhålls eller inte. Samma princip överfördes senare på ATP-systemet. Motivet sades vara administrativa förenklingsskäl. Motionärerna anser att dessa förändringar i realiteten har betytt att avgifterna för sjukförsäkring och ATP delvis förvandlats till skatter. Urholkningen av den ursprungliga försäkringstanken har emellertid medfört bl.a. följande nackdelar. Små aktiva årskullar får en tung börda när stora årskullar går in i pensionsåldern. Samtidigt är det en stor risk att förmåner av olika slag utvidgas under tider då de aktiva grupperna är stora och pensionärsgrupperna små. Vid dålig ekonomisk tillväxt i ekonomin är det också svårt att låta sjukförsäkringen fördela inkomster över livscykeln och samtidigt fördela inkomster mellan olika inkomstgrupper. Planeringsperioden i det politiska systemet är dessutom för kort. Vidare kräver ett närmande till EG även en samordning av socialförsäkringssystemet, och sannolikt kommer Sverige att bli tvunget att i större utsträckning tillämpa försäkringsprinciper. Ett försäkringssystem medför att man inte genom politiska beslut med kort varsel kan ändra reglerna för utlovade förmåner. Motionärerna hävdar att budgetpropositionsutredningens förslag att föra in hela sjukförsäkringen i statbudgeten helt skulle göra slut på försäkringstanken. Om man inte utformar socialförsäkringen med utgångspunkt från fasta, entydiga och logiska principer kommer detta enligt motionärernas mening att förr eller senare leda till svåra systemfel inom socialförsäkringen. Systemen kommer att upplevas som orättvisa och inbjuda till fusk. Motionärerna anser därför att regeringen bör tillsätta en offentlig utredning som skall analysera och lägga fram förslag om hur socialförsäkringssystemens uppbyggnad kan göras mer konsekvent i förhållande till sitt syfte samtidigt som människors intjänade rättigheter i form av framtida ersättningar ges ett fast skydd. Motionärerna påpekar också att den allt snabbare internationaliseringen accentuerar behovet av att man går över till försäkringslösningar. I detta sammanhang måste också socialförsäkringssystemens inverkan på kapitalmarknaden, den offentliga sektorns tillväxt, skattetryck etc. beaktas.
Utskottet vill med anledning av motionen framhålla följande.
Det är riktigt att socialförsäkringssystemet inte är uppbyggt efter enbart försäkringsmässiga principer. Utskottet har ovan i korthet redovisat vad de olika försäkringarna omfattar. För samtliga försäkringar gäller att avgifterna beräknas på ett underlag som inte alltid ger rätt till försäkringsförmåner. I vissa fall då förhållandet är det omvända lämnar staten bidrag till försäkringssystemet. T.ex. skall staten bidra med 15 % av sjukförsäkringskostnaderna. Vid underskott i sjukförsäkringen blir statsbidraget i praktiken högre. I övrigt kan sägas att delpensioneringen i mycket följer försäkringsmässiga principer. Även sjukpenning- och föräldraförsäkringarna samt arbetsskadeförsäkringen, där ersättningsförmånerna i stor utsträckning är inkomstrelaterade, har stora inslag av försäkringsmässighet. Folkpensioneringen är däremot avsedd att ge en allmän ekonomisk grundtrygghet oavsett tidigare inkomstförhållanden, och denna försäkring bygger därför främst på fördelningspolitiska grunder. När det gäller tilläggspensioneringen har pensionsberedningen framhållit att man bör överväga att förstärka det försäkringsmässiga inslaget. Även EG-aspekterna gör att pensionsberedningen föreslagit att det försäkringsmässiga inslaget ökar även för folkpensioneringen, nämligen genom att rätt till folkpension skall tjänas in under 40 år. Beredningen har också lagt fram modeller för en samordning av folkpensions- och tilläggspensionssystemen. Beredningens betänkande är nu ute på remissbehandling. I övrigt har en särskild utredare tillkallats för att lägga fram förslag till de ändringar i lagen om allmän försäkring som erfordras för en samordning med EGs regelsystem.
Utskottet vill vidare erinra om att finansutskottet i sitt betänkande 1990/91:FiU20 nyligen behandlat en motion vari angavs att bedömningen av statsbudgeten försvåras av att fonder av skilda slag används för särskilda ändamål. Finansutskottet har därvid anfört att inrättandet av fonder och särskilt vidtagna överföringar mellan statsbudgeten och sådana fonder kan försvåra överblicken och minska möjligheterna till analys av budgetutvecklingen. Enligt finansutskottet bör dylika transaktioner därför användas med försiktighet och begränsas till sådana situationer där det med hänsyn till andra omständigheter ter sig särskilt påkallat. När så trots allt sker är det angeläget att regeringen i finansplanen och kompletteringspropositionen kommenterar de vidtagna dispositionerna och i sammanställningar ger en överblick över åtgärderna. Finansutskottet har även hänvisat till att budgetpropositionsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1990:83) Ny budgetproposition föreslagit att principen om bruttoredovisning bör tillämpas mer konsekvent i statsbudgeten. Denna princip innebär att både inkomster och utgifter blir tydligt synliga. Enligt utredningen bör det inte få förekomma att verksamheter finansieras över statsbudgeten genom underskott på inkomsttitel som inte blir föremål för riksdagens utgiftsbeslut. Om fonder används bör det, enligt utredningen, vara fråga om aktiva fonder med fristående förvaltning av den typ som AP-fonderna och den nyinrättade arbetslivsfonden representerar. Utredningen har mot denna bakgrund funnit att socialförsäkringarna, med huvudsakligt undantag för ATP, bör bruttoredovisas över statsbudgeten. Även finansutskottet har ansett att mycket talar för att man bör gå över till att bruttoredovisa inkomster och utgifter över statsbudgeten, vilket riksdagen också tidigare uttalat (1988/89:FiU23, rskr. 169). Finansutskottet har vidare erinrat om att man i huvudsak tillämpar en nettoredovisning för sjuk- och föräldraförsäkringen, som till 15 % finansieras med statsbidrag över tre olika anslag på socialdepartementets huvudtitel. Under senare år har utgifterna varit större än inkomsterna och således har ett negativt belopp förts upp på inkomsttiteln. I och med att sjukförsäkringsfonden nu avvecklats talar enligt finansutskottet starka skäl för att samma redovisningsprincip bör tillämpas för sjukförsäkringen som i fråga om folkpensioneringen. Finansutskottet har tillagt att budgetpropositionsutredningens betänkande för närvarande är ute på remiss, och de frågor som motionärerna aktualiserade därmed kommer upp till prövning av regeringen.
Mot bakgrund av det anförda anser socialförsäkringsutskottet att det inte finns skäl att tillsätta den i motionen begärda utredningen om hur socialförsäkringssystemen i ökad utsträckning kan få en mera konsekvent försäkringsmässig uppbyggnad. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf242.
II Sjukförsäkring m.m.
Under rubriken Sjukförsäkring m.m. behandlas de i proposition 1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt. D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 1. Bidrag till sjukförsäkringen och D 5. Bidrag till ersättning vid närståendevård samt motioner med anknytning till dessa anslag
Allmänt om sjukförsäkringen
Sjukförsäkringssystemet omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom samt svarar för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, tandvård, sjukhusvård och sjukresor. Vidare ger försäkringen vid vissa sjukdomar den sjuke rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,1% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6% av avgiftsunderlaget för egenföretagare.
Sjukpenningförsäkringen
Kompensationsnivån
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr. Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar honom att utföra förvärvsarbete. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan.
Hel sjukpenning har t.o.m. februari 1991 utgjort 90% av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365 (kalenderdagberäknad sjukpenning). Nya regler om kompensationsnivån har trätt i kraft den 1 mars 1991 (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104, SFS 1990:1516). Dessa regler innebär att kompensationsnivån sänkts från 90% till 65% för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till 80% för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen. Fr.o.m. den 91:a dagen utgör ersättningen 90%. För vissa personer med återkommande sjukdomsfall gäller särskilda bestämmelser. --De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan avtalsersättning får dock inte utgå med mer än 10% och endast t.o.m. den 90:e dagen. Om avtalsersättningen överstiger den nivån minskas ersättningen från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
För beräkning av ersättning från sjukpenningförsäkringen under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall gäller följande för försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning (tim-/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte blivit sjuk. Ersättning utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med den försäkrades SGI som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 65% resp. 80% av den försäkrades SGI och hans årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.
Vid s.k. arbetsgivarinträde betalar arbetsgivaren ut sjuklön till den anställde och erhåller i gengäld enligt bestämmelserna i 3 kap. 16§ AFL den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren till den del den inte överstiger den utbetalda lönen. Detta gäller även om sjukpenningen delvis motsvarar inkomst från annat arbete. Den försäkrade kan begära undantag från arbetsgivarinträdet.
Samtidigt som riksdagen i december 1990 fattade beslut om nya kompensationsnivåer i sjukpenningförsäkringen beslöt den också att begära att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Förslaget skulle läggas fram i sådan tid att det kan träda i kraft senast den 1 januari 1992.
Margó Ingvardsson m.fl. anför i motion Sf328 att beslutet om sänkta kompensationsnivåer i sjukförsäkringen är fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett första avsteg från ett generellt system. De anser också att ett införande av en arbetsgivarperiod skulle vara ett första steg mot en privatisering av sjukförsäkringen. De är tveksamma till om en sådan åtgärd skulle få positiva effekter på arbetsmiljön och till om frigjorda resurser inom försäkringskassorna skulle komma rehabiliteringsarbetet till godo. Motionärerna begär därför i yrkande1 (delvis) att riksdagens beslut i dessa frågor upphävs. Margareta Winberg och Rune Berglund begär i motion Sf338 att regeringen och riksförsäkringsverket snabbt skall göra en noggrann uppföljning av konsekvenserna av de beslutade sänkningarna av kompensationsnivåerna i sjukförsäkringen.
Som ett inslag i en arbetsmarknadspolitisk motion anför Olof Johansson m.fl. i motion Sf241 att sjukersättningen för den enskilde i reala termer kan bli högre än lönen för utfört arbete och att principen måste vara att inte stimulera människor att stå utanför arbetsmarknaden. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Iréne Vestlund m.fl. pekar i motion Sf288 på att försäkrade som uppbär lön från två eller flera anställningar vid tillämpning av reglerna om beräkning av sjukpenning för de första 14 dagarna av ett sjukfall kan få en kompensation som är lägre än den avsedda nivån och att detta också kan gälla för den som uppbär bidrag för vård av anhörig. Motionärerna begär ett tillkännagivande om aktualisering angående sjukpenninggrundande inkomst.
Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt anser i motion Sf203 att möjligheten att begära undantag från arbetsgivarinträde fungerar dåligt och begär att regeringen skall lägga fram förslag som innebär att vid arbetsgivarinträde lönen överskjutande sjukpenning på grund av annat arbete alltid utbetalas till den försäkrade.
Som framgår ovan har riksdagen på förslag av utskottet beslutat att kompensationsnivåerna inom sjukförsäkringen skulle sänkas. Beslutet fattades så sent som i december 1990. Riksdagen delade därvid i likhet med utskottet regeringens bedömning att det fanns utrymme för att sänka kompensationsgraden inom sjukförsäkringen i det angelägna syftet att snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och säkra möjligheterna för samhället att för framtiden genom den ge de försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp. Utskottet framhöll särskilt att det av regeringen framlagda förslaget tillgodosåg ett viktigt krav för att man skall sänka kompensationsnivåerna, nämligen att alla så långt möjligt skall drabbas lika av nivåsänkningen. I fråga om en arbetsgivarperiod delade socialförsäkringsutskottet finansutskottets uppfattning att en sådan period på 14 dagar inom sjukpenningförsäkringen skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att reducera korttidsfrånvarons orsaker. Det skulle också enligt utskottets uppfattning frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för en rehabilitering av sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt stadium av sjukperioden. Det fanns enligt utskottet anledning för regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Ett berättigat krav beträffande en sådan period var att kompensationsnivåerna blev rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Förslaget borde läggas fram i sådan tid att det kan träda i kraft senast den 1januari 1992.
Utskottet anser inte att det nu -- några veckor efter det att lagen om ändringar i kompensationsnivån trätt i kraft -- finns anledning för riksdagen att ändra sitt ställningstagande vare sig i fråga om kompensationsnivån eller i fråga om införande av en arbetsgivarperiod. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf328 yrkande 1 i denna del.
Utskottet utgår vidare från att förändringarna i kompensationsnivån kommer att följas upp, i första hand av riksförsäkringsverket, vilket enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för riksförsäkringsverket särskilt skall bl.a. följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle. Ett ökat behov av uppföljning har också betonats i de särskilda direktiv för anslagsframställning som verket fått för budgetåren 1991/92--1993/94. Något riksdagens uttalande med anledning av motion Sf338 behövs därför inte.
Utskottet delar inställningen i motion Sf241 att sjukpenningförsäkringen inte bör stimulera människor att stå utanför arbetsmarknaden. Utskottet, som noterar att beslutet om sänkt kompensationsnivå innebär att den kritik mot sjukpenningberäkningen som ligger i motionen knappast har samma relevans som tidigare, anser dock inte att något tillkännagivande i enlighet med motionen behövs.
Frågan om sjukersättning vid anställning hos flera arbetsgivare, som tas upp i motionerna Sf203 och Sf288, bör enligt utskottets uppfattning i stort sett kunna lösas genom införande av en arbetsgivarperiod, och utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Som ovan anförts är en förutsättning för att sjukpenning skall utgå att den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt av sjukdom. I motion Sf272 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén begärs att en översyn skall göras av reglerna om sjukpenning så att en arbetstagare som är beroende av glasögon för att kunna utföra sitt arbete skall kunna få sjukpenning när de har gått sönder och han väntar på nya.
Riksdagen behandlade under 1980/81 års riksmöte frågan om ersättning från arbetsskadeförsäkringen vid skada på glasögon. I sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1980/81:9 erinrade utskottet bl.a. om att ersättning för skadade glasögon under vissa förutsättningar kunde utgå från TFA. Riksdagen hade under en följd av år på förslag av utskottet avslagit motionsyrkanden om ersättning för kostnader för glasögon antingen inom ramen för den allmänna försäkringen eller genom att vissa grupper med behov av glasögon skulle få ersättning för sina kostnader. Utskottet avstyrkte med hänvisning till riksdagens tidigare ställningstagande bifall till ett föreliggande motionsyrkande.
De flesta människor som är beroende av glasögon torde enligt utskottets uppfattning ha tillgång till mer än ett par glasögon som de kan använda åtminstone tillfälligtvis. För den som behöver glasögon endast för läsning och liknande finns möjlighet att snabbt och för en relativt billig penning skaffa reservglasögon. Utskottet anser inte --framför allt i nuvarande statsfinansiella läge --att det i motionen påtalade problemet bör lösas inom sjukpenningförsäkringen och avstyrker därmed bifall till motion Sf272.
Frågan om skillnaden i sjukfrånvaro mellan kvinnor och män tas upp i motion Sf353 av Sigge Godin m.fl. Motionärerna framhåller att kvinnorna genomgående har en högre sjukfrånvaro än männen och att kvinnorna svarar för mer än två tredjedelar av ökningen av antalet ersatta dagar per försäkrad sedan år 1983. Motionärerna menar att det höga sjuktalet för kvinnor är en varningssignal som tyder på brister i arbetslivet och att dessa problem måste ägnas uppmärksamhet om det höga sjuktalet skall kunna sänkas. De begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om att skillnaderna i sjukfrånvaron mellan män och kvinnor bör analyseras som underlag för fortsatta överväganden om hur arbetslivets villkor skall förbättras.
Vid sin behandling av motsvarande motionsyrkande under förra årets riksmöte (se 1989/90:SfU10) hänvisade utskottet bl.a. till riksförsäkringsverkets rapport Is-R 1989:1 Varför ökar sjuktalet? och till arbetsmiljökommissionens arbete att kartlägga arbeten som är utsatta för särskilda hälsorisker.
I riksförsäkringsverkets nämnda rapport fanns en statistisk analys av skillnaderna i sjuktalsutvecklingen mellan män och kvinnor. År 1979 var sjuktalet för män och kvinnor lika, men år 1987 var sjuktalet för kvinnor 26 och för män 20,6. För kvinnornas del hade sjuktalet ökat i alla åldrar, medan för männens del den stora ökningen fanns i åldrarna 60--64 år. Av arbetsmiljökommissionens kartläggning framgick att ett flertal kvinnodominerade yrken, såsom vårdyrken, serviceyrken och vissa tillverkningsyrken, var utsatta för särskilda hälsorisker.
Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU10 att det var angeläget att de olika faktorer, såväl arbetsmiljömässiga som sociala, som bidragit till att kvinnornas sjuktal successivt ökat i betydligt högre grad än männens under 1980-talet blev föremål för en djupare analys. Det fanns emellertid enligt utskottets uppfattning anledning att avvakta resultatet av arbetsmiljökommissionens arbete i denna fråga.
Sedan riksdagen senast behandlade denna fråga har riksförsäkringsverket även lämnat en Särskild rapport till regeringen om ohälsan och insatser mot den (RFV anser 1990:5) samt en studie Långvarig sjukfrånvaro under olika arbetsförhållanden (RFV redovisar 1990:14) inom projektet Långa sjukfall, rehabilitering och förtidspension, LSRF-projektet. Vidare har arbetsmiljökommissionen avlämnat sitt betänkande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa. Betänkandet innehåller i bakgrundsbeskrivningen särskilda avsnitt under rubrikerna Sociala och yrkesmässiga skillnader i hälsa i Sverige resp. Kvinnor och män, skillnader i hälsa.
Arbetsmiljökommissionens betänkande har tillsammans med annat material legat till grund för en lagrådsremiss den 31 januari 1991 med förslag till ändringar i brottsbalken och arbetsmiljölagen, m.m. I remissen finns ett särskilt avsnitt om kvinnors arbetsmiljö, där förutom arbetsmiljökommissionens resultat även redovisas ett handlingsprogram för arbetsmiljöinsatser i fyra kvinnodominerade branscher som arbetarskyddsstyrelsen i mars 1990 lämnade till regeringen. I remissen framhålls att åtgärder för att förändra kvinnors arbetssituation måste vara en del i det reguljära förändringsarbetet på arbetsplatserna. Det kan också enligt remissen, särskilt i det uppbyggnadsskede som nu förestår på arbetsmiljöområdet, vara motiverat att göra speciella insatser för kvinnor, och det bör ankomma på bl.a. arbetsgivare och tillsynsmyndigheter att inom ramen för sin ordinarie verksamhet genomföra sådana satsningar. Vidare framhålls att arbetslivsfonden skapar helt nya förutsättningar att höja ambitionsnivån såväl i det förebyggande arbetet som i arbetet med aktiv rehabilitering på arbetsplatserna och att det är av stor vikt att fondens pengar används aktivt för att förbättra kvinnornas arbetsliv. På regeringens uppdrag har inom arbetsmiljöfonden inrättats ett särskilt program, det s.k. KOM-programmet, för att förbättra kvinnornas villkor i arbetslivet. Slutligen betonas angelägenheten av att kunskapen om kvinnors arbetsförhållanden och de åtgärdsförslag som läggs fram i arbetarskyddsstyrelsens program integreras i arbetarskyddsverkets pågående arbete med modernisering av tillsynen.
Även i riksförsäkringsverkets nämnda särskilda rapport till regeringen om ohälsan och insatser mot den görs en analys av sjuk- och ohälsotalsutvecklingen. I rapporten meddelas också att verket tillsammans med statistiska centralbyrån och Arbetsmiljöinstitutet planerat att genomföra en brett upplagd studie om levnadsförhållanden, sjukfrånvaro och förtidspensionering. Verket har också i särskilda rapporter under det senaste året redovisat utredningar och analyser som verket genomfört rörande bl.a. den ökande ohälsan. "Ohälsan --uppföljning och åtgärder" har vidare av verket angivits som ett s.k. särskilt insatsområde för budgetperioden 1991/92--1993/94.
Åtgärder i fråga om kvinnors situation på arbetsmarknaden föreslås således i den nyligen avlämnade lagrådsremissen. En proposition på grundval av remissen väntas läggas fram för riksdagen inom kort. Regeringen har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att ohälsotalet sänks. I de särskilda direktiven för riksförsäkringsverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1991/92--1993/94 underströks att analyser av den ökande ohälsan borde prioriteras, och, som framgår ovan, har sådana analyser gjorts och fortsatta insatser görs. Utskottet utgår från att även fortsättningsvis orsakerna också till kvinnors sjukfrånvaro kommer att studeras. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd inte behövs med anledning av motion Sf353 yrkande6.
Sjukpenning vid rehabilitering
Förutom under sjukdom kan sjukpenning, som ovan nämnts, utgå enligt 3 kap. 8§ AFL när den försäkrade är hindrad att utföra förvärvsarbete därför att han är föremål för rehabiliteringsåtgärd enligt 2 kap. 11§ AFL.
I tre motioner kritiseras utvecklingen av praxis för utgivande av sjukpenning enligt 3 kap. 8§ AFL. Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf243 yrkande 4 att riksdagen skall besluta att villkoren och maximitiden för sjukpenning under rehabilitering anges på sådant sätt att senare tids praxisutveckling motverkas. Karin Israelsson m.fl. begär i motion Sf320 yrkande 7 att sjukpenning under utbildning skall utgå enligt villkor som gällde enligt praxis före år 1983. Även Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf353 yrkande 7 att sjukpenning skall utgå i mindre omfattning under utbildning.
Riksrevisionsverket (RRV) har genomfört en förvaltningsrevision avseende bl.a. sjukpenningrätten vid rehabilitering och praxisutvecklingen. Resultatet av revisionen har publicerats i en revisionsrapport den 13 december 1990, dnr 1989:1494, där verket också bedömt konsekvenserna av praxisutvecklingen och lämnat vissa förslag. I rapporten redovisas regler och praxisutveckling, bl.a. en år 1983 meddelad dom av försäkringsöverdomstolen (FÖD 1984:27), där vid yrkesinriktad rehabilitering rätt till sjukpenning ansågs föreligga under en fyraårig omskolning. Verket framhåller i sin bedömning att reglerna om sjukpenning är knapphändigt utformade, att deras innebörd preciseras genom praxis och att denna utveckling har ökat försäkringens räckvidd vad gäller sjukpenning under rehabilitering. Verket anser att praxisutvecklingen medfört stora nackdelar, bl.a. genom att den blivit dyrbar för försäkringen och medfört orättvisor mellan dem som studerar och är sjukskrivna och dem som studerar med utbildningsbidrag. Utvecklingen har vidare enligt verket inneburit att försäkringen ålagts ett mer tydligt utbildnings- och arbetsmarknadspolitiskt ansvar och därmed delvis ändrat karaktär samt att sjuk- och ohälsotalen blivit missvisande.
Regeringen har den 31 januari 1991 remitterat ett förslag till lagrådet om nya regler om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. I lagrådsremissen framhålls att allt längre och alltmer omfattande utbildningar genom utveckling av praxis kommit att bedrivas med ersättning i form av sjukpenning. Det konstateras att vissa klarlägganden och skärpningar är på sin plats i samband med förslaget om rehabiliteringsersättning, som skall omfatta dels rehabiliteringspenning motsvarande 100% av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst, dels särskilt bidrag för vissa merkostnader vid rehabilitering. Enligt remissen bör rehabiliteringsersättning i samband med utbildning kunna utges efter i princip samma regler som gäller enligt 3och 4§§ i förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning. Detta innebär att utbildningen skall avse yrkesutbildning, allmänteoretisk eller orienterande utbildning som är en nödvändig förberedelse för yrkesutbildning eller orienterande utbildning i datateknik för personer med bristfällig eller föråldrad skolutbildning. En utbildning som kan finansieras med studiestöd enligt avdelning B i bilaga till studiestödsförordningen (1973:418) eller därmed jämförlig utbildning bör kunna ge rätt till rehabiliteringsersättning endast om den omfattar högst 40 studieveckor. Rehabiliteringsersättningen bör som regel utges under längst ett år från den tidpunkt rehabiliteringen startar.
En proposition om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. på grundval av lagrådsremissen väntas inom kort läggas fram för riksdagen. Utskottet anser inte att dessförinnan några ändringar bör göras i frågan om rätt till sjukpenning under utbildning, och utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf243 yrkande 4, Sf320 yrkande 7 och Sf353 yrkande7.
Del av sjukpenning
Sjukpenning utges med hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning beroende på arbetsförmågans nedsättning. Möjligheterna till tre fjärdedels och en fjärdedels sjukpenning har funnits på försök sedan februari 1986 och infördes i AFL fr.o.m. juli 1990 (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185, SFS 1990:157).
Sigge Godin m.fl. framhåller i motion Sf353 yrkande3 att införandet av fler nivåer i sjukpenningförsäkringen är ett steg i rätt riktning, men att det finns skäl att helt lämna den stela låsningen till fasta nivåer. I stället bör det enligt motionärerna vara läkaren, försäkringskassan och arbetsgivaren som i samråd med den försäkrade avgör vilken procentandel som bör tillämpas. Om det skulle främja rehabiliteringen bör man t.ex. kunna vara sjukskriven i en omfattning av 90%.
Utskottet prövade en motion av samma innehåll under förra årets riksmöte i samband med permanentningen av fjärdedels-nivåerna inom sjukpenningförsäkringen och ansåg då att ett val mellan fyra sjukpenningnivåer borde vara tillräckligt för att möjliggöra en god rehabilitering. Utskottet, som noterat att den ovan nämnda lagrådsremissen om rehabilitering och rehabiliteringsersättning inte innehåller förslag om några ytterligare delnivåer, vidhåller denna bedömning och avstyrker därför bifall till motion Sf353 yrkande3.
Sjukpenninggrundande inkomst
En försäkrad är skyldig att anmäla omständigheter som påverkar rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek till försäkringskassan. Anmälan skall göras så snart det kan ske och senast inom två veckor. Ändring av en försäkrads SGI skall inte ske förrän 14 dagar efter det att försäkringskassan fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden ändrats. I samband med beslutet i december 1990 om förändrad kompensationsnivå inom sjukförsäkringen gav riksdagen också regeringen till känna att möjligheten att slopa förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra resurser hos försäkringskassorna skall övervägas närmare.
I motion Sf353 yrkande 4 anser Sigge Godin m.fl. att det vore en stor administrativ besparing att slopa det allmänna kravet om att anmäla inkomstförändringar till försäkringskassan. Motionärerna anser därför att i stället var och en som gör anspråk på ersättning från försäkringskassan i samband med detta bör uppge sin aktuella inkomst om den har ändrats, och de begär ett tillkännagivande om att kravet att anmäla SGI till försäkringskassan bör slopas fr.o.m. den 1 juli 1991.
Som framgår ovan har riksdagen nyligen begärt att möjligheten att slopa förhandsregistreringen skall övervägas närmare. Utskottet anser därför att något tillkännagivande inte behövs med anledning av motion Sf353 yrkande4.
En studerande som uppbär studiestöd får under studietiden behålla sitt studiestöd vid sjukdom.
Enligt 3 kap. 5 § tredje stycket AFL får SGI inte sänkas under tid då den försäkrade bedriver studier för vilka han bl.a. uppbär studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd.
I motion Sf514 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl. begärs att regeringen skall lägga fram förslag till lagändring så att även den som inte uppbär studiestöd utan själv finansierar sina studier skall ha rätt att få behålla sin SGI före studierna vilande under studietiden.
Riksdagen avslog på förslag av utskottet ett motsvarande yrkande senast vid föregående riksmöte (se 1989/90:SfU10). Utskottet konstaterade då att reglerna om vilande SGI och studietids-SGI bygger på rätten för en studerande att under sjukdom behålla sitt studiestöd. Utskottet var därför inte berett att tillstyrka ett frångående av kravet på att den studerande skulle uppbära angivet studiestöd. Utskottet konstaterade dessutom att även den som enbart uppbär bidragsdelen av de olika stödformerna har rätt att behålla sin SGI under studietiden. Utskottet erinrade om att enligt riksförsäkringsverkets kungörelse (RFFS 1981:5) om sjukpenninggrundande inkomst den som är ledig från sin anställning för studier inom det egna yrkesområdet eller i annat fall för högst ett år bedriver studier inom det egna yrkesområdet skall ha kvar sin SGI. Om vederbörande inte uppbär studiestöd gäller i dessa fall ingen begränsning av rätten att under utbildningstiden erhålla sjukpenning enligt denna SGI.
Utskottet anser att riksdagen skall vidhålla sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motion Sf514 yrkande6.
Frivillig sjukpenningförsäkring
Fr.o.m. den 1 januari 1989 har den frivilliga sjukpenningförsäkringen byggts ut. Den är öppen för alla som inte är obligatoriskt försäkrade för en sjukpenning som uppgår till garantinivån inom föräldraförsäkringen, för närvarande 60 kr. per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller förtidspension. Det högsta ersättningsbeloppet skall motsvara garantinivån och det lägsta ersättningsbeloppet är 20 kr. Den som har fyllt 55 år får inte inträda i försäkringen.
I motion Sf207 av Gullan Lindblad m.fl. begärs att regeringen skall lägga fram förslag om lagändring som ger möjlighet att inträda i den frivilliga sjukförsäkringen efter 55 års ålder.
Utskottet behandlade senast under föregående riksmöte två motioner med samma syfte (1989/90:SfU10). Utskottet erinrade då om att fr.o.m. den 1 januari 1986 villkoren för tecknande av frivillig sjukförsäkring hade mjukats upp genom att ett tidigare villkor om att den försäkrade måste ha god hälsa togs bort. Utskottet framhöll att det kvarvarande åldersvillkoret fick ses som ett resultat av en försäkringsmässigt kalkylerad risk och att avskaffandet av detta villkor skulle rubba förutsättningarna för försäkringens finansiering. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motion Sf207.
Sjukvård
I budgetpropositionen föreslås bl.a. mot bakgrund av kostnadsutvecklingen vissa förändringar av sjukvårds- och läkemedelsförmånerna.
Avgifter för sjukhusvård
När en sjukpenningförsäkrad vårdas på sjukhus gör försäkringskassan avdrag på den försäkrades sjukpenning med 65kr. per dag, dock högst en tredjedel av sjukpenningbeloppet. För pensionärer gäller fr.o.m. år 1989 en motsvarande ordning innebärande att för varje vårddag tas ut en avgift som utgör en tredjedel av summan av utbetalda pensionsförmåner från den allmänna försäkringen, dock högst 55kr. Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av förmånerna. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser.
Vad som nu sagts om avgift vid sjukhusvård gäller dock inte pensionärer med hel förtidspension. När det tidigare gällande s.k. avgiftsfria året för pensionärer avskaffades gjordes undantag för dem med tanke på deras behov av egna ekonomiska medel för rehabilitering.
I propositionen föreslås nu dels att sjukpenningavdraget vid sjukhusvård höjs till 70kr. och att den högsta avgiften för pensionärer höjs till 65kr., dels att det s.k. avgiftsfria året avskaffas även för förtidspensionärer. I denna senare del hänvisas till att den grupp yngre förtidspensionärer, som i första hand var de som ansågs ha behov av egna medel för rehabilitering, utgör en mycket liten del av hela gruppen förtidspensionärer på ca 360000, medan flertalet förtidspensionärer lever under ekonomiska förhållanden som är jämförbara med vad som gäller för ålderspensionärerna. Den nuvarande ordningen anses därför ur rättvisesynpunkt inte tillfredsställande. För den grupp av framför allt yngre förtidspensionärer som på grund av sjukdom eller handikapp bedöms ha särskilda behov av egna ekonomiska medel för sin rehabilitering bör enligt propositionen åtgärder vidtas så att de på annat sätt får erforderlig kompensation för detta. Föredragande statsrådet aviserar därför att utredningen (S1990:4) om det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom eller handikapp skall ges tilläggsdirektiv för att utarbeta förslag till lämpliga åtgärder för nämnda grupp.
De föreslagna åtgärderna, som föreslås träda i kraft den 1juli 1991, beräknas minska försäkringsutgifterna med ca 120 milj. kr. per år.
Karin Israelsson m.fl. kritiserar i motion Sf256 yrkande1 att det i budgetpropositionen inte finns några ekonomiska kalkyler som visar på en förbättrad ekonomisk situation för förtidspensionärerna. Enligt motionärerna finns det åtskilligt som tyder på att även de förtidspensionerade under senare tid fått det sämre, och motionärerna befarar att rehabilitering av förtidspensionerade som tvingas till längre tids sjukvård kommer att försvåras genom att de inte kommer att få råd att behålla sin bostad vid sjukhusvistelse. I motionen begärs därför ett tillkännagivande om att friåret inom sjukvården för förtidspensionerade skall behållas. Även Margó Ingvardsson m.fl. motsätter sig i motion Sf226 yrkande1 (delvis) förslaget att avskaffa friåret för förtidspensionärer.
Enligt beslut vid regeringssammanträde den 7 februari 1991 har utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp fått de i budgetpropositionen aviserade tilläggsdirektiven (dir. 1991:5). Kommittén skall enligt dessa utarbeta förslag till lämpliga åtgärder som kompensation för att det avgiftsfria året vid sjukhusvård för pensionärer med hel förtidspension blir avskaffat. Kommittén bör därvid i första hand beakta den ekonomiska situationen för de yngre förtidspensionärer som på grund av sjukdom eller handikapp bedöms ha särskilda behov av egna ekonomiska medel för sin rehabilitering. I första hand bör en kompensation genom handikappersättningen utredas och övervägas.
Utskottet delar regeringens bedömning att samma regler bör gälla för ålders- och förtidspensionärer i fråga om avgift för sjukhusvård och avstyrker därför motionerna Sf226 yrkande 1 i denna del och Sf256 yrkande 1. Utskottet delar också mot bakgrund av den allmänna kostnadsutvecklingen bedömningen i propositionen av behovet att höja avdraget från sjukpenning och från pensionsförmåner vid sjukhusvård.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till ändring i lagen om allmän försäkring.
Avgifter för läkemedel
Läkemedelsförmåner utgår enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. i form av antingen prisnedsättning eller kostnadsfrihet för läkemedel eller skydd mot höga kostnader för läkemedel och sjukvård. Med läkemedel förstås sådana varor för vilka läkemedelsförordningen är tillämplig. Prisnedsättningen gäller också vissa livsmedel till barn under 16 år enligt vad som finns angivet i en särskild förordning, förordningen (1979:1132) om prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar.
Prisnedsättning på läkemedel sker genom att den kostnad som vid varje expeditionstillfälle överstiger 75 kr. ersätts genom den allmänna försäkringen. Patientens kostnad blir härigenom högst 75 kr. per expeditionstillfälle.
I propositionen framhålls att sjukförsäkringens utgifter för läkemedelsförmånerna fortsätter att öka i ungefär samma höga takt som tidigare och att ökningen till stor del kan hänföras till prisutvecklingen, i synnerhet vad gäller tillkomsten av nya produkter. Vidare hänvisas till att i den överenskommelse som staten träffat med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till huvudmännen m.m. anges att parterna gemensamt skall utreda förutsättningarna för att ge sjukvårdshuvudmännen i stället för riksförsäkringsverket det direkta kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso- och sjukvården. Detta utredningsarbete skall bedrivas skyndsamt och en första redovisning lämnas under våren 1991 som grund för ett ställningstagande i denna fråga vid överläggningarna mellan parterna om ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för tiden efter år 1991. I avvaktan på genomförandet av denna systemförändring på läkemedelsområdet förordas en höjning av den enskildes avgift för läkemedel till högst 90kr. för varje inköpstillfälle fr.o.m. den ljuli 1991. Åtgärden beräknas minska sjukförsäkringens kostnader med ca 180 milj. kr. per år.
Margó Ingvardsson m.fl. motsätter sig i motion Sf226 yrkande2 (delvis) den föreslagna höjningen av den enskildes läkemedelskostnad.
Utskottet anser mot bakgrund av den allmänna kostnadsutvecklingen att det är rimligt att nu höja också patientavgiften vid läkemedelsinköp. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf226 yrkande 2 i denna del och ansluter sig till regeringens förslag till ändring i lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Tandvård
Den allmänna tandvårdsförsäkringen, som infördes år 1974, ingår i sjukförsäkringen. De grundläggande bestämmelserna om tandvårdsförsäkringen finns i 2 kap. 3§ AFL. Försäkringen omfattar tandvård -- utom barn- och ungdomstandvård -- som meddelas vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder. För bl.a. oralkirurgisk behandling utges ersättning enligt bestämmelserna för sjukvård.
Grunderna för ersättning från tandvårdsförsäkringen är intagna i tandvårdstaxan (1973:638). Försäkringen ersätter kostnaderna för vuxnas tandvård med 40% upp till 3000kr. och med 75% för kostnader därutöver. Återstoden betalas av den försäkrade genom patientavgift. I vissa speciella fall betalar försäkringen hela kostnaden för tandvården. Taxan innehåller också bestämmelser om de högsta belopp som en tandläkare får tillgodogöra sig. Arvode utgår i allmänhet per behandlingsåtgärd (s.k. styckepris) men kan i vissa fall utgå efter tidsåtgång.
I tandvårdslagen (1985:125) anges att varje landstingskommun skall erbjuda en god tandvård åt dem som är bosatta inom landstingskommunen. Även i övrigt skall landstinget verka för en god tandhälsa hos befolkningen. I lagen anges vidare att folktandvården --den tandvård som landstinget självt bedriver --skall svara för dels regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar t.o.m. det år då de fyller 19 år, dels specialisttandvård för vuxna, dels övrig tandvård för vuxna i den omfattning som landstinget bedömer lämpligt. Barn- och ungdomstandvården skall vara avgiftsfri för patienten.
Riksförsäkringsverket avlämnade under år 1990 på regeringens uppdrag en rapport (RFV anser 1990:7) Regeringens uppdrag att utarbeta förslag till ändringar i tandvårdstaxan. Uppdraget avsåg att utarbeta ett detaljerat förslag till en ändrad tandvårdstaxa, inkl. erforderliga författningsändringar. Bakgrunden till uppdraget angavs vara att försäkringens utgifter för tandvård fortsatt att öka på ett otillfredsställande sätt, trots att det under de senaste åren blivit uppenbart att tandhälsan successivt förbättrats för större delen av befolkningen. Orsakerna till detta ansågs vara flera, men det prestationsinriktade ersättningssystemet bedömdes ha bidragit starkt. Som riktlinjer för utformningen av förslaget till en reformerad tandvårdstaxa angavs dels att alla försäkrade skulle stimuleras till regelbundna vårdbesök för s.k. bastandvård, dels att för all övrig tandvård gällande taxekonstruktion i princip borde bibehållas, dels att tandvård och tandvårdsmaterial som inte bedömdes vara odontologiskt nödvändiga för att nå ett funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat i fortsättningen inte skulle omfattas av tandvårdsförsäkringens ersättningsregler och dels att förändringarna av tandvårdsförsäkringen och tillhörande taxesystem skulle rymmas inom ramen för nuvarande försäkringsutgifter.
I rapporten lämnade riksförsäkringsverket förslag bl.a. om utformningen av bastandvård till en beräknad merkostnad för tandvårdsförsäkringen i storleksordningen 500--700 milj.kr. per år. Översynen av tandvårdstaxan ledde i övrigt till förslag i fråga om högkostnadsskyddet, avgiftsfri tandvård, s.k. estetisk tandvård, förhandsprövningsinstitutet, behandlingsperiodens längd och avlägsnande av visdomständer. Vad gäller högkostnadsskyddet föreslogs i avsikt att minska de vårdstyrande effekterna av tandvårdstaxans ersättningsregler bl.a. att flera nivåer skulle införas. Som exempel angav verket nivåerna 40% vid en behandlingskostnad upp till 2000 kr., 50% vid en behandlingskostnad mellan 2000 kr. och 7000 kr. och 75% vid en behandlingskostnad överstigande 7000 kr. I fråga om behandlingsperiodens längd föreslogs en striktare begränsning till ett år.
Regeringen aviserar i propositionen en ändring av tandvårdstaxans högkostnadsskydd fr.o.m. den 1 juli 1991 innebärande att tandvårdsersättningen för behandlingskostnad mellan 3000kr. och 7000kr. skall utgå med endast 50% i stället för som hittills 75%. När behandlingskostnaden överstiger 7000kr. skall tandvårdsersättningen även i fortsättningen utgå med 75%. Samtidigt förutsätter regeringen att riksförsäkringsverket genomför den skärpning av föreskrifterna om behandlingsperiodens längd som verket föreslagit i sin rapport. Dessa åtgärder beräknas medföra en minskning av försäkringens utgifter med ca 270 milj.kr.
I frågan om införande av bastandvård anser föredragande statsrådet att ytterligare utredning och överväganden behövs. Hon bedömer det därför angeläget att genom försöksverksamhet skaffa underlag för ett beslut samt redogör för utrednings- och utvecklingsarbete som påbörjats inom några landsting, främst landstingen i Blekinge, Bohuslän, Gävleborg och Kristianstad samt folktandvården i Göteborg. I propositionen begärs godkännande av vissa riktlinjer för försöksverksamhet inom tandvårdsområdet. De olika försöksverksamheterna skall syfta till en jämnare resursfördelning inom riket och en bättre hushållning med resurserna. De skall vidare innebära decentralisering av ansvaret från central statlig nivå till lokal nivå och möjlighet till ökad avreglering. Olika system skall prövas för ersättning från försäkringen till huvudmännen med utgångspunkt från att ersättningen beräknas efter ett visst belopp per individ som omfattas av försöket. Några av försöken omfattar även en satsning på undersökande och förebyggande åtgärder, bl.a. i form av bastandvård. En ersättningsmodell med klara incitament för patienterna att genom bättre förebyggande arbete -- främst i form av egeninsatser -- kunna förbättra tandhälsan och därmed sänka sina vårdavgifter har utvecklats för försöksverksamhet. Det bör också öppnas möjlighet att försöksvis helt eller delvis tillämpa lokalt anpassade ersättningssystem i stället för den nuvarande tandvårdstaxan. En viktig utgångspunkt för samtliga försöksverksamheter är att patienterna inte skall komma att vidkännas några avgiftshöjningar. Inom försöken kan såväl försäkringskassans som landstingets roll komma att förändras väsentligt. I något av försöken kan det också bli aktuellt att frångå nuvarande regler för anslutning till försäkringen. Försöksverksamheterna bör enligt propositionen kunna påbörjas den 1juli 1991 och pågå under en tid av högst tre år med årlig uppföljning.
De föreslagna riktlinjerna för försöksverksamhet har föranlett tre motioner.
I motion Sf296 kritiserar Sten Svensson m.fl. att förändringen av taxesättningen inom tandvården motiveras med att utgifterna för tandvård har ökat mer än beräknat under senare år och att kostnadsökningen bedöms i första hand bero på försäkringens prestationsinriktade ersättningssystem, medan dessa antaganden inte bekräftas av något sifferunderlag i propositionen. Motionärerna framhåller att det av riksförsäkringsverkets fördjupade anslagsframställning för 1991/92--1993/94 framgår att utfallet för tandvårdsförsäkringen år 1989 överstiger beräknad kostnad med 85 milj.kr. på en totalt beräknad kostnad på 3410 milj.kr. Detta är enligt motionärerna inte någon anmärkningsvärd avvikelse, och tillgängligt material ger inte underlag för slutsatser om att nuvarande taxesystem orsakat kostnadsökningarna. Motionärerna hänvisar i fråga om tänkbara orsaker till kostnadsökningarna till vad socialstyrelsen anfört -- ökad andel vuxentandvård inom folktandvården, ökad produktivitet framför allt inom folktandvården, ökad användning av privata laboratorier från folktandvårdens sida, förändrad tandvårdstaxa fr.o.m. februari 1987, ökad användning av tandhygienister inom vuxentandvården, en ökad ambitions- och kvalitetsnivå samt en minskad användning av amalgam med åtföljande ökad användning av dyrare ersättningsalternativ. De tillägger som tänkbara skäl till höjda tandvårdskostnader en ändrad befolkningsutveckling med ökad andel äldre och då också genomsnittligt större tandvårdsbehov, en växande flykting- och invandrarbefolkning med eftersatt tandhälsa samt ökade krav på utbyte av redan gjorda amalgamfyllningar. De nämnda förändringarna sammanfattas av motionärerna som strukturförändringar, motsvarande ca 3% per år. Motionärerna anser med hänvisning till det anförda att den av regeringen föreslagna försöksverksamheten inte är motiverad och begär därför i yrkande2 avslag på förslaget. I motionen anges också vissa riktlinjer som enligt motionärerna ovillkorligen måste gälla om regeringens förslag om försöksverksamhet ändå skulle godkännas av riksdagen. Dessa riktlinjer innefattar dels samförstånd mellan berörda vårdgivare, försäkringskassor och statsmakterna samt att försäkringskassan skall vara huvudansvarig, dels försäkringsersättning till patienterna i form av fast återbäringstaxa och rätt för försäkringskassan och vårdgivarna att besluta om taxesystemets tillämpning och utformning, dels frivillighet för deltagande i försöksverksamheten och utvärdering i samråd med berörda parter samt dels ersättande av etableringskontrollen med ett anmälningsförfarande.
Sigge Godin m.fl. anser i motion Sf358 att en viktig förklaring till att tandvårdens reala kostnader stigit mer än den allmänna pris- och lönenivån är att de äldre blir fler, som lever längre och har egna tänder. Även dessa motionärer framhåller de av socialstyrelsen anförda ytterligare förklaringarna till ökningen av tandvårdsförsäkringens kostnader. Motionärerna anför att beskrivningen av den föreslagna försöksverksamheten i budgetpropositionen är knapphändig och väcker frågor om de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna för privattandläkarna som svarar för huvuddelen av vuxentandvården i landet, om hur försökslandstingen skall förena sina olika roller och om patienternas rätt till fritt tandläkarval. Riktlinjerna behöver enligt motionärerna kompletteras genom att följande faktorer framhålls: vikten av en opartisk utvärdering, önskvärdheten av att storstadsområden kan ingå och att försöksverksamheten inte får leda till reformstopp. Motionärerna redovisar fem försöksmodeller som var för sig eller i kombination skulle prövas inom ramen för planerad försöksverksamhet. En modell avser överföring av tandvårdsförsäkringen till försäkringskassa innebärande att kassan inom ramen för en klumpsumma ges rätt att i samråd med vårdgivarna besluta om taxesystem och ersättningsregler. En annan modell gäller försök med ett ersättningssystem grundat på överenskommelser mellan enskilda privattandläkare och försäkringskassan, där tandläkaren gör ett flerårigt vårdåtagande för sina patienter och ersättningen till viss del beräknas per patient, till viss del per prestation. Försök enligt denna modell skulle göras i storstadsområden. Den tredje modellen innebär att landstingen uppmuntras att privatisera folktandvårdskliniker. En fjärde modell skulle syfta till att pröva olika former för upphandling av barn- och ungdomstandvård inom och utom landstingets egen organisation. Enligt den femte modellen skulle försök göras med avreglerat taxesystem och återbäringstaxa. Nuvarande taxesystem skulle ersättas av ett system med rekommendationer till vårdgivarna med rätt för dem att avvika från rekommendationerna inom ett givet intervall, och tandvårdsförsäkringen skulle ge patienterna ersättning för utförd tandvård enligt en särskild återbäringstaxa med fasta krontalsbelopp. Motionärerna framhåller att samtliga försök måste ske i samförstånd mellan berörda vårdgivare, försäkringskassan och statsmakterna och att försäkringskassan även fortsättningsvis skall vara huvudansvarig för tandvårdsförsäkringen med uppgiften att handha administrationen, ombesörja utbetalning av försäkringsersättning och utöva tillsynen över vårdgivarna. De begär iyrkande6 ett tillkännagivande om vad de anfört om olika försöksmodeller.
I motion Sf234 av Margitta Edgren betonas vikten av att tandsköterskor får använda hela sin yrkeskompetens. Detta ger dels möjlighet att frigöra tandläkartid för äldretandvård, dels större arbetstillfredsställelse för tandsköterskorna. En styrning mot detta mål kan ske genom att i tandvårdstaxan inte medges högre arvode för de åtgärder som får utföras av tandsköterska eller tandhygienist även om åtgärderna utförs av tandläkare. Motionären anser att det i den aviserade försöksverksamheten borde ingå användning av tandvårdstaxan för att genomföra en effektivare användning av samtliga personalkategoriers formella behörighet. Hon begär ett tillkännagivande härom.
Utskottet delar regeringens bedömning att försöksverksamhet bör komma till stånd och avstyrker därför bifall till motion Sf296 yrkande 2. Utskottet, som utgår från att en del av de i motionerna Sf234 och Sf358 yrkande 6 framförda synpunkterna bör kunna beaktas inom ramen för de i propositionen redovisade försöksverksamheterna, avstyrker bifall till dessa motioner och tillstyrker att riksdagen godkänner de av regeringen föreslagna riktlinjerna. Efter det att försöksverksamheterna avslutats och inför ett ställningstagande till fortsatta förändringar inom tandvårdsförsäkringen bör en redogörelse lämnas till riksdagen om erfarenheterna av försöksverksamheterna och för utvärderingen av dem. Utskottet utgår från att en sådan redogörelse kommer att lämnas.
I motion Sf296 yrkande1 motsätter sig Sten Svensson m.fl. också den aviserade försämringen av högkostnadsskyddet och föreslår att besparingar i stället görs genom att en självrisk på 600 kr. införs för varje behandlingsperiod. Med bibehållna procentsatser för tandvårdsersättningen vid olika kostnadsnivåer skulle det innebära en fördyring för den enskilde på 240 kr. vid en behandlingskostnad på 3000 kr. och däröver. Förslaget innebär enligt motionärerna både en förbättrad social profil och en minskning av de finansiella utgifterna inom tandvårdsförsäkringen med drygt 1000 milj.kr.
Utskottet, som konstaterar att det i motionen föreslagna systemet med självrisk gynnar patienter med höga behandlingskostnader under en behandlingsperiod och missgynnar dem som genom regelbundna tandläkarbesök lyckas hålla kostnaderna nere, är inte berett att nu förorda detta system och avstyrker bifall till motion Sf296 yrkande 1.
Medelsanvisning
I propositionen föreslås att till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 7867milj.kr.
Anslagets storlek tas upp i fyra motioner. Margó Ingvardsson m.fl. begär i motion Sf328 yrkande2 med hänvisning till sitt yrkande om återställande av kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen att anslaget ökas med 500milj.kr. Margó Ingvardsson m.fl., som motsätter sig förslagen i propositionen om att avskaffa det s.k. avgiftsfria sjukhusåret för förtidspensionärerna och om att höja den enskildes avgift för läkemedelsinköp, begär i motion Sf226 att anslaget ökas med 300milj.kr. avseende friåret (yrkande1) och med 180milj.kr. avseende avgiften vid läkemedelsinköp (yrkande2). Karin Israelsson m.fl., som också motsätter sig att friåret för förtidspensionärer avskaffas, begär i motion Sf256 yrkande2 en ökning av anslaget med 145milj.kr. Slutligen begär Sigge Godin m.fl. i motion Sf353 yrkande8 att anslaget minskas med 700milj.kr. till följd av den besparing som motionärerna begär i fråga om rätten till sjukpenning under utbildning.
Utskottet har ovan tillstyrkt de i propositionen framlagda förslagen om ändring av reglerna om avgift m.m. vid sjukhusvård och om avgift vid läkemedelsinköp samt avstyrkt motionsyrkanden om avslag på propositionen i dessa delar och om återställande av kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen. Till följd härav avstyrker utskottet också motionerna Sf226 yrkandena 1 och 2 i dessa delar, Sf256 yrkande 2 och Sf328 yrkande2.
Utskottet har också ovan avstyrkt bifall till motioner om att förändra rätten till sjukpenning under utbildning. Avstyrkandet har motiverats främst av att regeringen inom kort väntas lägga fram en proposition med förslag till nya regler om rehabilitering och rehabiliteringsersättning m.m. och av att utskottet anser att riksdagen bör ta ställning till frågan om rätten till ersättning från sjukförsäkringen under utbildning i det sammanhanget. Utskottet, som noterar att det förslag om införande av rehabiliteringsersättning fr.o.m. år 1992 som läggs fram i lagrådsremissen kostnadsberäknats till 325 milj.kr. för budgetåret 1991/92, anser att den ändring av reglerna om sjukpenning under utbildning som föreslås i motion Sf353 inledningsvis knappast kan medföra några besparingar. Utskottet avstyrker bifall till yrkande 8 i motionen.
Med det anförda tillstyrker utskottet den av regeringen föreslagna medelsanvisningen.
Ersättning vid närståendevård
Riksdagen beslutade vid 1988/89 års riksmöte (prop. 1987/88:176, 1988/89:SoU6, rskr. 55) en ny lag (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård, som trädde i kraft den l juli 1989. Genom lagen ges en anhörig som vårdar en svårt sjuk person i hemmet rätt till ersättning motsvarande sjukpenning från sjukförsäkringen och ledighet från sitt arbete under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för den person som vårdas. Kostnaderna för ersättningen finansieras enligt samma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare.
I tre motioner begärs tillkännagivanden om förändringar i rätten till ersättning vid närståendevård. I motion Sf204 av Sigrid Bolkéus och motion Sf205 av Gunilla Andersson anser motionärerna att ersättningsreglerna tolkas restriktivt och att lagen är så begränsad att i praktiken endast ett ytterst litet fåtal människor har möjlighet att utnyttja reformen. Motionärerna begär att en översyn skall göras av rätten till närståendepenning så att fler människor får möjlighet till sådan i svåra situationer. Elving Andersson framhåller i motion Sf221 att ersättningsreglerna är stelbenta och inte tar tillräcklig hänsyn till de varierande omständigheter som kan föreligga i det enskilda fallet. Motionären begär förslag om ändrade regler så att ersättning för enstaka dagars vård kan utgå med samma flexibilitet som inom föräldraförsäkringen.
Vid behandlingen av regeringens förslag till lag om ersättning och ledighet för närståendevård yttrade sig socialförsäkringsutskottet till socialutskottet över motionsyrkanden som syftade till en vidgad ersättningsrätt (1988/89:SfU1y). Utskottet anslöt sig till propositionens inriktning att ledighet och ersättning skulle ges enbart i sådana situationer där det finns ett mycket starkt behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede, medan reformen inte skulle kunna användas för att avlasta landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård och stöd. Utskottet avstyrkte därför bifall bl.a. till en motion om att ersättning skulle kunna utges när man följer med en anhörig ålderspensionär till läkare.
Utskottet uttalade vid sin behandling av motsvarande motioner under förra årets riksmöte (se 1989/90:SfU10) förståelse för att det kan uppkomma situationer där lagen och tolkningen av den kan upplevas som restriktiva. Med hänsyn till att lagen då endast varit i kraft drygt ett halvt år ansåg utskottet att betydligt större erfarenheter av lagens tillämpning måste vinnas innan det fanns anledning att företa någon översyn av lagen eller föreslå förändringar i ersättningsreglerna.
Av årets budgetproposition framgår att under budgetåret 1989/90 totalt 11milj.kr. utbetalats i ersättning vid närståendevård och att kostnaderna blivit lägre än de beräkningar som gjordes när närståendepenningen infördes. Detta torde enligt riksförsäkringsverket bero på att kännedom om ersättningsmöjligheterna ännu inte hade nått ut till alla berörda. För kommande budgetår räknas med viss volymökning.
I regeringens särskilda direktiv till riksförsäkringsverket för anslagsframställningen för budgetåren 1991/92--1993/94 betonas behovet av uppföljning av nya reformer och i kraft varande socialförsäkringar. Verket har också enligt vad som redovisas i dess anslagsframställning för de nämnda budgetåren gjort upp program för att åstadkomma en mera systematisk uppföljningsverksamhet. I programmet ingår projekt som behandlar nya ersättningsregler, av vilka ett gäller närståendepenningen. Uppföljningen av nya regler kommer främst att inrikta sig på att belysa huruvida kassorna med stöd av författning och allmänna råd behandlar dessa nya ärenden på ett likformigt sätt samt i vilken omfattning de nya försäkringsförmånerna utnyttjas, vad de kostar och vilka grupper av försäkrade som utnyttjar dem. Resultatet av uppföljningen av närståendepenningen skall redovisas i en rapport bl.a. till försäkringskassorna. --Rapporten beräknades då anslagsframställningen avlämnades vara klar före utgången av år 1990 men har blivit försenad på grund av arbetssituationen inom verket.
Av det anförda framgår att en uppföljning sker av de nya reglerna om ersättning vid närståendevård. Utskottet är inte nu berett att medverka till någon ytterligare översyn av reglerna i syfte att utvidga rätten till ersättning från sjukförsäkringen vid vård av närstående. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf204, Sf205 och Sf221.
I propositionen föreslås att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1991/92 skall anvisas ett förslagsanslag på 3milj.kr. Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till medelsanvisning.
III Föräldraförsäkring m.m.
Under avsnittet Föräldraförsäkring m.m. behandlas de i proposition 1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslagen C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen och C 3. Vårdbidrag för handikappade barn. Vidare behandlas ett antal under den allmänna motionstiden väckta motioner med anknytning till anslagen.
Allmänt om föräldraförsäkringen
Föräldraförsäkringen, som infördes år 1974, omfattar numera ersättningsförmånerna föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning.
Försäkringsförmånerna har successivt byggts ut, och föräldrapenning med anledning av barns födelse utges för närvarande under 450 dagar. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning med belopp på sjukpenningnivå (kompensationsnivån 90%), dock lägst med ett garantibelopp som för närvarande är 60 kr. Under resterande 90 dagar utges ersättning med garantibeloppet.
Tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar per år till förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. För barn som har fyllt tolv men inte sexton år kan ersättning utges i vissa fall. Tillfällig föräldrapenning kan även utges för s.k. kontaktdagar för barn som har fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår då barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges under högst två dagar per barn och år. Härutöver har en far rätt till tio ersättningsdagar i samband med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning utges fr.o.m. den 1 mars 1991 med 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden. Efter det att förmånen utgivits för 14 dagar för samma barn under ett år utges ersättning med 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten beräknad på samma sätt.
Havandeskapspenning kan utges till gravida kvinnor som har fysiskt påfrestande arbetsuppgifter och som inte kan omplaceras till ett mindre ansträngande arbete. Havandeskapspenning utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse och längst t.o.m. den elfte dagen före denna tidpunkt. Ersättning utges med belopp som motsvarar kvinnans sjukpenning.
Kompensationsnivån inom sjuk- och föräldraförsäkringen var tidigare 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Fr.o.m. den 1 mars 1991 har kompensationsnivån sänkts i vissa avseenden (prop. 1990/91:59, SfU9, rskr. 104). Kompensationsnivån för sjukpenning, liksom för havandeskapspenning, är enligt huvudregeln 65 % för de tre första sjukpenningdagarna i varje sjukperiod, 80 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen och 90 % för tid därefter. Sjukpenningen minskas om den försäkrade samtidigt får lön eller s.k. AGS-ersättning som överstiger viss nivå. Kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning är 80% för de första 14 dagarna per barn och år och 90% för tid därefter. Kompensationsnivån för föräldrapenning i samband med barns födelse är även fortsättningsvis 90 %.
I motion Sf314 yrkar Gullan Lindblad m.fl. mot bakgrund av det samhällsekonomiska läget och behovet av åtstramning av de offentliga utgifterna att kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen skall sänkas till 80% av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 1 juli 1991. I motion Sf321 begär Claes Roxbergh m.fl. i yrkande 2 att kompensationsnivån för den del av en försäkrads inkomst som överstiger 4,5 basbelopp sänks till 70%. Härigenom sänks kostnaderna för försäkringen utan att föräldrar med låga inkomster drabbas.
I motion Sf328 yrkande 1 i denna del begär Margó Ingvardsson m.fl. att kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen skall återställas till 90 % för de första 14 dagarna. Motionärerna anför att den försämrade kompensationen slår fördelningspolitiskt orättvist och innebär ett avsteg från ett generellt system. Försämringen av den tillfälliga föräldrapenningen slår också hårdast mot vissa redan utsatta grupper.
Syftet med sänkningen av kompensationsnivåerna inom sjuk- och föräldraförsäkringen var att snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och säkra möjligheterna för samhället att för framtiden genom den ge de försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU9 anförde utskottet att utskottet delade departementschefens uppfattning att den tillfälliga föräldrapenningen har sådana likheter med sjukpenningen att kompensationsnivån från försäkringen bör med vissa avvikelser vara lika beträffande de båda ersättningsformerna. I propositionen hade föreslagits att tillfällig föräldrapenning skulle utges med 80 % för de första 90 dagarna under året för ett barn och därefter med 90 %. Utskottet ansåg dock att en så lång tid innan den högre kompensationsnivån uppnåddes alltför hårt skulle drabba i synnerhet lågavlönade föräldrar och föräldrar med flera barn som ofta är sjuka. Till denna bedömning bidrog att kompensation för mistad lön när tillfällig föräldrapenning uppbärs sällan utges från arbetsgivarna. Utskottet föreslog att den högre kompensationsnivån skulle tillämpas när tillfällig föräldrapenning utgetts under 14 dagar för ett barn under året. Utskottet ansåg däremot att en sänkning av kompensationsnivån till 80% beträffande föräldrapenning med anledning av barns födelse, som i allmänhet utges under ett års tid utan avbrott, skulle innebära ett alltför kännbart ingrepp i försäkringsskyddet vid föräldraledighet.
Utskottet vidhåller sin uppfattning i dessa avseenden och avstyrker bifall till motionerna Sf314, Sf321 yrkande2 och Sf328 yrkande 1 i denna del.
I motion Sf265 anför Görel Bohlin att en förälder kan välja mellan hel, halv och kvarts föräldrapenning. Efter de inledande 240 dagarna kan föräldern även byta föräldrapenning i samband med barns födelse till tillfällig föräldrapenning. Föräldrapenningen kan också bytas mot sjukpenning. Dessutom kan föräldrarna omväxlande ta ut ersättningen. Allt detta gör att föräldraförsäkringen är svår att administrera. Motionären anser att föräldraförsäkringen behöver förenklas och att detta bör ges regeringen till känna.
I budgetpropositionen anges att möjligheten att ta ut ersättning i hel, halv eller fjärdedels dag skall finnas även i framtiden. I vissa fall har emellertid flexibiliteten utnyttjats på ett sätt som förorsakat en icke obetydlig administrativ belastning hos försäkringskassorna. Till detta kommer att uttagsreglerna i vissa fall ter sig svåröverskådliga. Enligt propositionen skall riksförsäkringsverket få i uppdrag att göra en översyn av de administrativa konsekvenserna av det nuvarande regelsystemet och komma med de förslag till förändringar i systemet som behövs för att underlätta handläggningen av försäkringen. Inriktningen bör vara att uppdraget skall redovisas så att vissa förändringar beträffande förmånerna skall kunna träda i kraft redan den 1 juli 1991.
Med hänsyn till att riksförsäkringsverket skall göra en översyn av och föreslå ändringar i föräldraförsäkringen i det syfte motionären avser är något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf265 inte påkallat.
Föräldrapenning med anledning av barns födelse
Som tidigare nämnts utges föräldrapenning under 450 dagar med anledning av barns födelse. Detta gäller även vid adoptivbarns ankomst. Under 360 av dessa dagar utges föräldrapenning på sjukpenningnivå, dock lägst på garantinivån 60 kr. Under resterande 90 dagar utges ersättning med garantibeloppet. Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning endast om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. Modern har rätt till föräldrapenning tidigast fr.o.m. den sextionde dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. Ersättningen utges efter barnets födelse till den av föräldrarna som till huvudsaklig del vårdar barnet. Om båda föräldrarna är vårdnadshavare har vardera föräldern alltid rätt till 90 egna dagar med föräldrapenning. Denna rätt kan dock överlåtas på den andra föräldern. Förälder som är ensam vårdnadshavare har rätt till samtliga 450 dagar med föräldrapenning. Ersättningsdagarna får tas ut längst till dess barnet fyller åtta år eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat första skolåret.
Föräldraförsäkringen har byggts ut successivt och senast fr.o.m. den 1 juli 1989, då försäkringen byggdes ut med tre månaders ersättning på sjukpenningnivå (prop. 1988/89:69, SfU12, rskr. 137). Riksdagen uttalade därvid att detta var avsett som en första etapp i en utbyggnad i tre etapper som skulle vara klar den 1 juli 1991. I den andra etappen skulle ersättningen under 90 dagar på garantinivå fr.o.m. den 1 juli 1990 bytas ut mot ersättning på sjukpenningnivå. Vidare skulle i den tredje etappen ersättningstiden förlängas fr.o.m. den 1 juli 1991 med ytterligare tre månader till 540 dagar med ersättning på sjukpenningnivå.
Riksdagen beslöt under föregående riksmöte (1989/90:SfU11 och SfU24, rskr. 305) att skjuta på genomförandet av etapp två av utbyggnaden, och riksdagen upphävde sitt tidigare beslut om riktlinjer för den fortsatta utbyggnaden. Enligt vad som anfördes i utskottets betänkande 1989/90:SfU24 fick utbyggnaden i stället göras så snart som de ekonomiska förutsättningarna hade förbättrats, och utskottet underströk utbyggnadens höga prioritet.
I motion Sf327 (yrkande 1) begär Lars Werner m.fl. att den andra etappen av den tidigare planerade utbyggnaden av föräldraförsäkringen, dvs. att ersättning under 90 dagar på garantinivå byts mot ersättning på sjukpenningnivå, genomförs fr.o.m. den 1 januari 1992. Motionärerna anför att många föräldrar kommit i en besvärlig situation bl.a. beroende på att kommunerna planerat barnomsorgen med utgångspunkt i att föräldraförsäkringen skulle byggas ut till 18 månader. Kostnaden för utbyggnaden enligt motionärernas förslag beräknas för budgetåret 1991/92 till 650 milj.kr.
Claes Roxbergh m.fl. hemställer i motion Sf321 (yrkande 4) att riksdagen hos regeringen begär att 1,1 miljard kronor avsätts för utbyggnad av föräldraförsäkringen med en månads ersättning på sjukpenningnivå.
Utskottet är med hänsyn till det statsfinansiella läget inte berett att nu förorda en utbyggnad av föräldraförsäkringen, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf321 yrkande 4 och Sf327 yrkande 1.
I tre motioner begärs att tiden för föräldrapenning delas upp mellan föräldrarna. Margó Ingvardsson m.fl. begär i motion Sf213 ett förslag om att, när det finns två vårdnadshavare, förslagsvis 30 dagar med föräldrapenning skall förbehållas pappan. I motion Sf321 (yrkande 1) begär Claes Roxbergh m.fl. att riksdagen beslutar att vardera föräldern fr.o.m. den 1 juli 1991 skall ta ut minst tre månader av ersättningen. Gunilla André och Karin Starrin begär i motion Sf350 (yrkande 4) förslag om att en del av föräldrapenningen skall vara direkt knuten till en av föräldrarna och inte kunna överlåtas.
I regeringens nyligen avgivna proposition 1990/91:113 om en ny jämställdhetslag, m.m. anges att det för att uppnå jämställdhetsmålen är av central betydelse att fler pappor utnyttjar föräldraförsäkringen. I propositionen redovisas bl.a. att år 1989 utnyttjades föräldrapenning med anledning av barns födelse till endast 7 % av papporna. Sett över en något längre tid har en viss, om dock marginell, ökning av pappornas andel skett. När det däremot gäller pappornas fristående rätt till tillfällig föräldrapenning under högst tio dagar i samband med barns födelse, s.k. pappadagar, samt för bl.a. vård av sjukt barn, är pappornas faktiska uttag betydligt högre. Män utnyttjar i genomsnitt åtta till nio av de tio pappadagarna och drygt en tredjedel av det totala antalet dagar med tillfällig föräldrapenning. Pappor i de norra delarna av landet använder försäkringen mest. I propositionen anförs att svårigheter att få fram aktuell föräldraledighetsstatistik hittills har gett begränsade möjligheter att löpande följa hur föräldraförsäkringen används. Regeringen avser därför att uppdra åt riksförsäkringsverket att komma med förslag till hur verkets statistik över uttag av föräldraledighet kan förbättras. I propositionen anförs att hindren för en mer allmänt utnyttjad pappaledighet står att finna i traditionella roller inom familjen men också i regler, skrivna och oskrivna, inom arbetslivet. I propositionen anförs vidare att regeringen i tidigare sammanhang har hävdat att en utveckling av pappaledigheten i första hand skall främjas genom opinionsbildningsinsatser och liknande. Regeringen utgår från att de fortsatta informations- och opinionsbildningsåtgärderna aktivt skall bidra till ett ökat utnyttjande av möjligheterna till pappaledighet. Regeringen föreslår också att en bestämmelse införs i den nya jämställdhetslagen, som innebär att arbetsgivare skall underlätta för arbetstagare att förena förvärvsarbete och föräldraskap. I propositionen anges att målet bör vara att, vid utgången av år 1993, minst två tredjedelar av papporna i någon utsträckning använder sig av möjligheten att utnyttja föräldrapenningen med anledning av barns födelse. Om detta mål inte nås kommer regeringen att överväga ytterligare åtgärder som kan påskynda en sådan utveckling.
Utskottet har tidigare (se senast 1989/90:SfU11) konstaterat att fädernas intresse av att utnyttja föräldraförsäkringen successivt ökat. Utskottet har därför inte varit berett att förorda en kvotering, eftersom en sådan skulle begränsa föräldrarnas möjligheter att själva fördela föräldraledigheten på det i deras situation mest ändamålsenliga sättet. Utskottet har ansett att man i första hand genom informationsinsatser borde söka förmå fäderna att i ökad omfattning utnyttja försäkringen.
Utskottet erinrar om att för budgetåren 1989/90 och 1990/91 har särskilda medel avsatts för informationsinsatser i syfte att öka pappornas uttag av föräldrapenning. I årets budgetproposition föreslås att 1,5 milj.kr. avsätts för informationsinsatser i detta syfte även under budgetåret 1991/92. Utskottet vidhåller att man i första hand genom informationsinsatser bör söka förmå papporna att i ökad omfattning utnyttja föräldraförsäkringen, och utskottet är inte berett förorda en kvotering av föräldrapenningen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf213, Sf321 yrkande 1 och Sf350 yrkande 4.
En höjning av garantinivån, som för närvarande uppgår till 60 kr., begärs i tre motioner. Sten Svensson m.fl. påpekar i motion Sf325 att garantinivån inom föräldraförsäkringen inte följer löneutvecklingen och att eftersläpningen drabbar de sämre ställda. Motionärerna anser att garantinivån bör knytas till basbeloppet och bestämmas till 1/365 av detta. I motion Sf322 (yrkande 2) begär Ulla Tillander m.fl. ett tillkännagivande om att garantibeloppet med hänsyn till inflationen och de senaste kostnadsökningarna bör höjas till 100 kr. per dag. Även Ivar Franzén och Rolf Kenneryd i motion Sf276 anser att garantinivån bör höjas. En sådan höjning skulle främst vara av betydelse för unga familjer, och de anser att den övre ersättningsnivån bör sänkas i motsvarande mån för att balansera kostnaderna. Enligt motionärerna bör garantinivån höjas till åtminstone 100 kr., och de begär ett förslag till höjning i enlighet härmed.
Utskottet har tidigare (se senast 1990/91:SfU9) avstyrkt motioner om att garantibeloppet skall knytas till basbeloppsutvecklingen. Utskottet har ansett att garantinivån inte kan bestämmas enbart genom en automatisk anknytning till basbeloppsutvecklingen utan att även andra omständigheter måste tas med vid bedömningen, såsom det statsfinansiella läget och behovet av andra familjepolitiska åtgärder inom och utom föräldraförsäkringen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Något ekonomiskt utrymme för en höjning av garantinivån finns enligt utskottets uppfattning inte nu. En förnyad prövning av möjligheterna att höja garantinivån bör dock göras i samband med den fortsatta utbyggnaden av föräldraförsäkringen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf276, Sf322 yrkande 2 och Sf325.
Tillfällig föräldrapenning
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Under de nämnda förutsättningarna kan tillfällig föräldrapenning också utges för vård av ett barn som har fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn och då vård- eller tillsynsbehovet inte grundat rätt till vårdbidrag. För barn under 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning endast om tillsynen av barnet i övrigt är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. Tillfällig föräldrapenning kan sedan den 1 juli 1990 utges under högst 120 dagar per barn och år. Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning utges under högst 60 dagar.
Vidare kan tillfällig föräldrapenning utges till föräldrar till barn som fyllt fyra år t.o.m. det kalenderår under vilket barnet fyller tolv år, när föräldern avstår från förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola eller besök i förskola eller fritidshemsverksamhet inom samhällets barnomsorg i vilken barnet deltar. För sådana s.k. kontaktdagar utges ersättning under två dagar per barn och år.
Härutöver har en fader rätt till tillfällig föräldrapenning under sammanlagt tio dagar i samband med barns födelse, s.k. pappadagar.
Rätt till föräldrapenning tillkommer förälder. Med förälder likställs rättslig vårdnadshavare, blivande adoptivförälder, den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans. Vad gäller tillfällig föräldrapenning likställs med förälder även den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden samt fosterföräldrar.
I motion Sf353 yrkande 14 begär Sigge Godin m.fl. ett tillkännagivande om att alla föräldrar bör ha möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning. Motionärerna påpekar att det i vissa fall kan vara svårt för föräldrarna att ta ledigt från arbetet när ett barn är sjukt och att det kan vara lättare att anlita någon annan närstående för vård av barnet. En möjlighet att överlåta rätten till ersättning bör dock kombineras med krav på läkarintyg från första dagen som styrker barnets sjukdom.
Utskottet har senast i sitt betänkande 1989/90:SfU11 behandlat frågan om möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till annan person. I betänkandet redovisades bl.a. riksförsäkringsverkets rapport (RFV anser 1989:2) Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen och en kartläggning som socialstyrelsen gjort av ensamföräldrarnas utnyttjande av de kommunala barnvårdarresurserna.
Av socialstyrelsens kartläggning framgår att barnvårdarverksamheten minskat successivt i kommunerna under 1980-talet i takt med att föräldraförsäkringen byggts ut.
Riksförsäkringsverket anser i sin rapport att den enda praktiska lösningen -- om man vill införa rätten till överlåtelse av tillfällig föräldrapenning -- torde vara att låta alla föräldrar få sådan rätt och att någon särskild prövning av anknytningen mellan den närstående och föräldern inte bör komma i fråga. Verket anför vidare att, om försäkringsreglerna ändras så att ersättningsrätten kan överlåtas till vem som helst, en förälder kan känna sig pressad att avstå från möjligheten att själv stanna hemma hos sitt sjuka barn och att denna olägenhet skulle vara mest besvärande för en ensamstående förälder. Om rätten till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas till annan person än förälder, innebär detta enligt riksförsäkringsverket att kopplingen till familjen upphör och att försäkringen genomgår en principiell förändring i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring. En sådan förändring är enligt verket tveksam. Verket erinrar om att, både när rätten till föräldrapenning för tillfällig vård av barn infördes och när den senare har utvidgats, statsmakterna med skärpa har framhållit att dessa åtgärder inte fick innebära att kommunerna minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten. Föräldrapenningen fick inte tas som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna. Riksförsäkringsverket beräknade att en rätt att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning skulle medföra en kostnadsökning med 105--110 milj.kr. för ett år. En sådan rätt endast för ensamstående föräldrar skulle ge en kostnadsökning med 75--80 milj.kr. Till detta kom enligt verket ett ökat resursbehov hos försäkringskassorna med ca 25 resp. 20 årsarbetare.
Utskottet angav i betänkandet 1989/90:SfU11 att en möjlighet att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning kunde befaras medföra att kommunerna ytterligare minskade sin utbyggnad av barnvårdarverksamheten och att socialförsäkringen således fick ta över kommunernas ansvar. Farhågorna hade också stärkts av socialstyrelsens kartläggning. En sådan möjlighet kunde också anses innebära en principiell förändring av föräldraförsäkringen i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring, och rätten till tillfällig föräldrapenning borde inte ses som ett alternativ till en utbyggnad av de kommunala barnomsorgsinsatserna. Utskottet var av de anförda skälen inte berett att tillstyrka en rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning, men utskottet utgick från att frågan kom att övervägas i regeringskansliet i samband med beredningen av riksförsäkringsverkets och socialstyrelsens rapporter.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Sf353 yrkande 14.
Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf353 (yrkande 15) ett tillkännagivande om att tillfällig föräldrapenning skall kunna utnyttjas när ett daghem stängs eller när dagbarnvårdares eget barn är sjukt. Motionärerna anför att det visserligen är kommunens ansvar att se till att ersättare finns tillgänglig, men i situationer där detta inte fungerar drabbar det ändå småbarnsföräldrarna ekonomiskt. Ingbritt Irhammar och Gunnar Björk begär i motion Sf202 en utredning om tillfällig föräldrapenning då dagbarnvårdares egna barn blir sjuka och då daghemmet är stängt på grund av sjukdom.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen och senast i betänkandet 1989/90:SfU11 behandlat motioner med samma syfte som de förevarande. Utskottet erinrade därvid om att rätten till föräldrapenning för förälder som behöver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos ett barn eller barnets ordinarie vårdare infördes den 1 januari 1977 och att med ordinarie vårdare enligt förarbetena till lagändringen kan förstås antingen hemarbetande förälder eller någon tredje person, exempelvis dagbarnvårdare, barnpraktikant eller någon nära släkting.
Utskottet erinrade vidare om att frågan om rätt till tillfällig föräldrapenning för förälder som avstår från förvärvsarbete för att vårda barn som på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares barn inte kan vistas hos den ordinarie vårdaren har tagits upp av föräldraförsäkringsutredningen i dess betänkande (SOU 1982:36) Enklare föräldraförsäkring. Enligt utredningen torde en utvidgning av bestämmelserna så att föräldrapenning skall kunna utges på grund av sjukdom eller smitta hos ordinarie vårdares barn komma att medföra en betydande utökning av försäkringen. Utredningen framhöll att om dagmammans barn insjuknade skulle detta, liksom vid ordinarie vårdares sjukdom, kunna medföra rätt till föräldrapenning för flera barn samtidigt, som normalt vårdades hos henne. Även om det kunde finnas skäl att ge rätt till föräldrapenning i den nämnda situationen var utredningen därför inte beredd att föreslå någon förändring på denna punkt bl.a. med hänsyn till de kostnader för försäkringen som en sådan ändring skulle kunna komma att medföra.
Vid behandlingen av frågan under 1989/90 års riksmöte inhämtade socialförsäkringsutskottet yttrande från socialutskottet. Socialutskottet betonade att det i första hand måste eftersträvas att barnomsorgen hålls öppen på överenskomna tider och att det är kommunerna som ansvarar för att ersättare finns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna. Socialutskottet ansåg att de föräldrar som drabbas av tillfälliga eller oförutsedda stängningar av barnomsorgen bör hållas ekonomiskt skadeslösa, och utskottet ansåg därför att frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst för föräldrar som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar av barnomsorgen borde utredas.
Socialförsäkringsutskottet delade socialutskottets uppfattning om betydelsen av att barnomsorgen hölls öppen på överenskomna tider och om kommunens ansvar för att ersättare fanns tillgängliga i de situationer som avsågs i motionerna. Socialförsäkringsutskottet hade inte några invändningar mot ett vidgat ekonomiskt ansvar för kommunerna vid utebliven barnomsorg. Utskottet, som erinrade om att rätten till tillfällig föräldrapenning vid sjukdom hos ordinarie vårdare infördes vid en tidpunkt då det var vanligare än nu att den ordinarie vårdaren var en hemarbetande förälder eller att vården ändå skedde i barnets och föräldrarnas hem, ville däremot med bestämdhet avvisa tanken på att ersättning skulle utges från föräldraförsäkringen i de situationer som avsågs i motionerna.
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i frågan och avstyrker bifall till motionerna Sf202 och Sf353 yrkande 15.
Villkoren för utnyttjande av kontaktdagar har föranlett flera motionsyrkanden.
I motionerna Sf322 (yrkande 4) av Ulla Tillander m.fl. och Sf233 (yrkande 1) av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik begärs att uttaget av kontaktdagar i föräldraförsäkringen inte skall begränsas till två dagar per barn och år utan att de totalt 16 kontaktdagarna skall kunna tas ut vid den tidpunkt som föräldrarna själva bestämmer.
I motion Sf263 begär Rinaldo Karlsson ett tillkännagivande om att en översyn bör göras för att pröva om ersättningen för kontaktdagar kan förlängas till dess att barnet är 16 år.
Utskottet har tidigare och senast i betänkandet 1989/90:SfU11 avvisat motionsförslag om ett valfritt uttag av kontaktdagarna. Utskottet har ansett att en jämn fördelning av dessa dagar ökar möjligheterna för föräldrar, förskola och skola att upprätthålla en god kontakt under en viktig period av barnets uppväxttid. Utskottet har vidare erinrat om att möjligheten att ta ut föräldrapenning i samband med barns födelse till dess barnet fyllt åtta år eller den senare tidpunkt då barnet slutat första skolåret har vidgat möjligheterna till ersättning i sådana sammanhang, och utskottet har därvid förutsatt att föräldrapenning skall kunna tas ut i samband med barnets skolstart på samma sätt som tidigare gällde för särskild föräldrapenning.
Vidare har utskottet senast i sitt betänkande 1988/89:SfU12 av framför allt kostnadsskäl avvisat motionsförslag om införande av ett större antal kontaktdagar. Utskottet har inte varit berett att förorda att rätten att utnyttja kontaktdagar utsträcks till att omfatta barn på högstadiet.
Utskottet vidhåller sin inställning i dessa frågor och avstyrker bifall till motionerna Sf233 yrkande 1, Sf263 och Sf322 yrkande 4.
Charlotte Cederschiöld påpekar i motion Sf239 att behovet för föräldrar att se hur deras barn har det på dagarna är minst lika stort inom den privata som inom den kommunala barnomsorgen, och hon begär att riksdagen beslutar om rätt till tillfällig föräldrapenning vid kontaktbesök i barnets dagliga vistelsemiljö utom hemmet oavsett barnomsorgsform. Även Barbro Sandberg och Kenth Skårvik begär i motion Sf233 (yrkande 2) beslut om att kontaktdagarna skall kunna tas ut oavsett vem som tillhandahåller barnomsorgen. I motion Sf322 (yrkande 3) begär Ulla Tillander m.fl. ett tillkännagivande om att tillfällig föräldrapenning skall utges för kontaktdagar även vid privat barnomsorg.
Utskottet behandlade liknande yrkanden senast i sitt betänkande 1989/90:SfU11. Utskottet var då inte berett att förorda en utvidgning av rätten till kontaktdagar till besök i förskoleverksamhet som inte faller inom samhällets barnomsorg. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf239, Sf233 yrkande2 och Sf322 yrkande 3.
Gunilla Andersson begär i motion Sf264 en översyn av gällande regler för tillfällig föräldrapenning i syfte att komma till rätta med problemet att kunna umgås som uppstår då ett barn och en förälder efter en skilsmässa mellan föräldrarna bor på olika håll.
Utskottet behandlade en liknande motion under föregående riksmöte (se 1989/90:SfU11). Utskottet uttalade därvid förståelse för det problem som togs upp i motionen men ansåg att det knappast kunde lösas inom föräldraförsäkringen.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf264.
Två motioner gäller 16-årsgränsen för rätt till tillfällig föräldrapenning. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf231 (yrkande 6) ett beslut om att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges även till föräldrar som på grund av barnets sjukdom tillfälligt tvingas avstå från förvärvsarbete för att vårda hemmaboende vuxet handikappat barn som studerar på högst gymnasienivå. Gunhild Bolander begär i motion Sf216 ett tillkännagivande om slopande av åldersgränsen för rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt handikappat barn som bor i föräldrahemmet.
Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om tillfällig föräldrapenning vid vård av vuxna handikappade barn (se senast 1989/90:SfU11) hänvisat till att ersättning från den allmänna försäkringen till handikappade personer som är 16 år eller äldre utges i form av handikappersättning och förtidspension. I speciella situationer kan även ersättning för anhörigvård utges. Utskottet har ansett att vårdbehovet för vuxna personer inte bör lösas inom föräldraförsäkringens ram.
Utskottet finner inte heller nu skäl att frångå sin tidigare uppfattning. Utskottet vill emellertid erinra om att 1989 års handikapputredning (S 1988:03) har i uppdrag att kartlägga och analysera de insatser för funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen. Utgångspunkten för utredningsarbetet bör enligt direktiven vara situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder samt de små och mindre kända handikappgrupperna. Om utredningen finner att det föreligger brister i socialtjänstens och habiliteringens/rehabiliteringens insatser för dessa grupper, bör den lämna förslag som kan leda till förbättringar inom områdena och som innebär att grupperna i framtiden bör kunna tillförsäkras ett väl fungerande stöd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf216 och Sf231 yrkande 6.
I motion Sf334 anför Marianne Jönsson och Marianne Andersson i Vårgårda att det är angeläget att båda föräldrarna får möjlighet att ta lika stor del i habiliteringen av ett barn med handikapp. Olika handikapporganisationer erbjuder kurser för familjer med handikappade barn och ungdomar. Hittills har det inte funnits möjlighet till betald ledighet förutom kontaktdagarna. Försäkringskassorna tillämpar dessutom bestämmelserna om ersättning vid habiliteringsbesök och föräldrautbildning olika. Motionärerna anser att vad sålunda anförts bör ges regeringen till känna.
Utskottet konstaterade i sitt betänkande SfU 1987/88:6 att den tillfälliga föräldrapenningen i flertalet fall kan användas när en förälder tillsammans med sitt barn gör institutionsbesök eller deltar i utbildning om barnets handikapp eller sjukdom. Utbildning av föräldrarna sker ofta i samband med barnets behandling. Utskottet konstaterade vidare att de s.k. kontaktdagarna kan användas vid sådana institutionsbesök eller för utbildning där barnet inte medföljer föräldern. Kontaktdagarna är emellertid begränsade till att avse barn mellan fyra och tolv år, och ersättning kan således inte utgå till förälder till barn under fyra år som behöver göra institutionsbesök eller delta i utbildning om inte barnet deltar samtidigt. Behovet att utnyttja kontaktdagarna för institutionsbesök eller för utbildning om barnets handikapp begränsar förälderns möjlighet att utnyttja kontaktdagar för besök i förskola, skola eller annan samhällets barnomsorg. Utskottet anförde att det var angeläget att föräldrar till handikappade och svårt sjuka barn kan få ersättning för sin inkomstförlust när de måste avstå från förvärvsarbete för att göra institutionsbesök eller för att inhämta kunskaper och färdigheter för att barnet skall få en god omvårdnad även i de fall barnet inte är närvarande. Med hänsyn härtill ansåg utskottet att det fanns skäl att göra en översyn av gällande bestämmelser om rätten till tillfällig föräldrapenning i angivet syfte. Vad utskottet sålunda anförde gavs regeringen till känna.
Riksförsäkringsverket, som fick i uppdrag att göra den begärda översynen, har redovisat uppdraget i rapporten (RFV anser 1989:2) Vissa frågor inom den tillfälliga föräldrapenningen.
I rapporten anges att tillfällig föräldrapenning kan betalas ut när en förälder besöker t.ex. den psykiska barna- och ungdomsvården, även om inte barnet är med vid besöket. Besöket skall då vara föranlett av barnets sjukdom och efter kallelse ingå som ett led i behandlingen av barnet. I övrigt kan tillfällig föräldrapenning utges när en förälder tillsammans med barnet besöker en institution (t.ex. habiliteringsklinik, specialskola m.m.) eller på annat sätt medverkar i den behandling av barnet som barnets sjukdom eller handikapp kräver. Tillfällig föräldrapenning kan även betalas ut till förälder som tillsammans med barnet besöker en institution eller deltar i kurser som anordnas av sjukvårdshuvudman eller besöker en specialskola för att lära sig vårda ett sjukt eller handikappat barn. En förutsättning är att kursen huvudsakligen är inriktad på utbildning och information om barnets sjukdom eller handikapp. I rapporten anges att det inte är möjligt att räkna upp de skolor eller kurser som en förälder tillsammans med barnet kan besöka resp. delta i med rätt till föräldrapenning utan det måste göras en individuell prövning i varje enskilt fall. Enligt vad som anförs i rapporten ger dock de kurser som anordnas av handikappförbund eller föräldraföreningar i regel inte rätt till tillfällig föräldrapenning. Dessa kurser är oftast en allmän föräldrautbildning utan direkt koppling till ett enskilt barns sjukdom eller handikapp. I rapporten anges vidare att när en förälder deltar i en kurs eller utbildning utan att barnet är närvarande kan i dag endast de s.k. kontaktdagarna användas. Ersättning för kontaktdagar kan alltid betalas till båda föräldrarna för samma barn och tid. Den tillfälliga föräldrapenningen i övrigt kan betalas till båda föräldrarna när de följer med ett barn som lider av allvarlig sjukdom till läkare. Även när båda föräldrarna som en del i behandlingen av barnet behöver delta i ett läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling, t.ex. sjukgymnastisk behandling, kan ersättning betalas till båda föräldrarna för samma barn och tid. Båda föräldrarna bör därigenom också tillsammans kunna besöka läkare som en del i behandlingen av barnet eller delta i en av läkare ordinerad behandling, även om barnet inte är närvarande.
I rapporten redovisas vidare en enkät som riksförsäkringsverket gjort hos de olika handikappförbunden. Av enkäten framgår bl.a. att det i flera situationer är av stort värde att föräldern kan delta i utbildning och olika former av föräldrastöd utan att barnet är med.
Enligt riksförsäkringsverket skulle en utvidgning av försäkringen, så att tillfällig föräldrapenning kan utges i flera situationer utan att barnet är närvarande men fortfarande med krav på att besöket eller utbildningen skall utgöra en del av behandlingen av barnet, medföra ökade kostnader med ca 17 milj.kr. Denna kostnadsberäkning är dock mycket osäker.
Utskottet, som även i detta sammanhang vill erinra om det pågående arbetet inom 1989 års handikapputredning, anser att beredningen inom regeringskansliet av riksförsäkringsverkets rapport bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf334.
I motion Sf224 begär Christer Skoog ett tillkännagivande om att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges i situationer där föräldrarna bor i olika länder, men där båda föräldrarna har rätt till umgänge med sitt gemensamma barn. Den förälder som för tillfället har umgängesrätten bör också ha rätt till ersättning för att vara hemma och vårda barnet om barnet råkar bli sjukt.
Enligt 4 kap. 1 § lagen om allmän försäkring utges föräldrapenningförmåner för vård av barn endast om barnet är bosatt i Sverige. Detta innebär dock inte att vården måste ske här i landet men tillfällig föräldrapenning kan utges till den som vistas utomlands endast under vissa angivna förutsättningar.
Genom konventioner kan undantag göras från reglerna i lagen om allmän försäkring. Vad gäller den nordiska konventionen om social trygghet är huvudregeln att den som bor i ett nordiskt land har rätt till föräldrapenningförmåner eller motsvarande i bosättningslandet. Den som är bosatt i ett annat nordiskt land och arbetar som anställd i Sverige har dock rätt till föräldrapenningförmåner i Sverige för barn som är bosatt i samma land som föräldern.
Riksförsäkringsverket har i juni 1990 till regeringen redovisat ett uppdrag att utreda behovet av författningsändringar inom den allmänna försäkringen och anslutande förmånssystem inför en eventuell utvidgning av den skyddade personkretsen i enlighet med EG-lagstiftningens principer. I riksförsäkringsverkets rapport föreslås en lagändring, varigenom föräldrapenning skall kunna utges för barn som vistas i Sverige tillsammans med en förälder som utan att vara bosatt här utför förvärvsarbete här som anställd.
Utskottet finner inte skäl att nu föreslå någon ändring av bestämmelsen i lagen om allmän försäkring om att också barnet skall vara bosatt i Sverige. Utskottet förutsätter att behovet av ett utökat försäkringsskydd i situationer liknande den motionären tar upp övervägs i samband med socialförsäkringskonventioner med det andra landet.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf224.
Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete
Den allmänna försäkringen består av sjukförsäkring (sjukvårdsersättning, sjukpenning och föräldrapenning), folkpensionering och försäkring för tilläggspension. I lagen om allmän försäkring anges vilka som är försäkrade. För rätt till de olika förmånerna skall i vissa fall även andra villkor vara uppfyllda.
Försäkrade enligt den allmänna försäkringen är dels svenska medborgare, dels andra personer som är bosatta i riket. En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket och således försäkrad, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under hela utsändningstiden. Detta gäller även medföljande make samt barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de tidigare har varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn. De som är arvodesanställda av SIDA för arbete inom det svenska biståndet i ett annat land, eller deras medföljande familjemedlemmar, skall dock inte anses bosatta i Sverige. Utöver dessa grupper kan ytterligare personer vara försäkrade för tilläggspension.
Endast den som är bosatt i Sverige eller skall anses bosatt här har enligt lagen om allmän försäkring rätt till sjukförsäkringsförmåner. Härutöver har uppställts vissa ytterligare villkor. Bl.a. gäller att ersättning i huvudsak inte lämnas för sjukvård utom riket. Vidare utges sjukpenning till den som vistas utomlands endast då den försäkrade insjuknar medan han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller under rehabilitering reser till utlandet med försäkringskassans medgivande. Den begränsning som gäller för rätten att få sjukpenning under utlandsvistelse gäller i motsvarande mån även för den tillfälliga föräldrapenningen. Härtill kommer att föräldrapenningförmåner utges för vård av barn endast om också barnet är bosatt i Sverige. Vid bosättning utom riket har en svensk medborgare rätt till folkpension men i regel endast i förhållande till det antal år för vilka han tillgodoräknats pensionspoäng här. Också allmän tilläggspension kan uppbäras av person bosatt utomlands. Även andra socialförsäkringsförmåner kan vara knutna till var en person är bosatt eller vistas.
Den som återvänder till Sverige efter att ha varit bosatt utomlands får i princip rätt till de olika förmånerna direkt efter bosättningen här. För rätt till sjukpenning krävs dock bl.a. att den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6000 kr. Som inkomst beaktas därvid inkomst som en försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen återkommande arbete. Vidare gäller att föräldrapenning endast utges om föräldern har varit inskriven hos allmän försäkringskassa under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken föräldrapenningen skall utbetalas. För att föräldern skall kunna få föräldrapenning med anledning av ett barns födelse med belopp på sjukpenningnivå även för de första 180 dagarna krävs att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån. För den som beviljas förtidspension kan pensionens storlek bli beroende av hur länge vederbörande varit utomlands när s.k. antagandepoäng skall beräknas. Sådan poäng kan nämligen inte beräknas för den som de närmaste fyra åren före pensionsfallet inte tillgodoräknats ATP-poäng för minst två år. Pensionspoäng beräknas inte heller för de år då en person skall anses ha varit bosatt utomlands.
Genom konventioner kan avvikelser göras från nämnda bestämmelser. I konventioner kan bestämmelser finnas om att personer som arbetar i ett annat land fortfarande skall anses bosatta i Sverige och således omfattas av den svenska socialförsäkringen. I konventioner kan även finnas bestämmelser om att vid beräkning av olika kvalifikationstider skall för den som återvänder till Sverige kunna beaktas även tid som fullgjorts i det andra landet. I vissa fall kan inkomsten i det andra landet beaktas.
Ragnhild Pohanka m.fl. anför i motion Sf301 att stora grupper biståndsarbetare ofta har låg lön och dåliga sociala förmåner. På grund av klimat- och arbetsförhållanden har de ofta större behov av sjukvård i utlandet än de skulle ha haft i hemlandet. De är också i en ålder då de bildar familj. Sverige bör ge dem den bastrygghet de behöver för att fortsätta sitt arbete. Motionärerna begär i yrkande 1 att detta ges regeringen till känna. I yrkande 2 begärs att den av riksdagen tidigare begärda kartläggningen av biståndsarbetarnas behov av sociala förmåner skall göras. I motion Sf321 yrkande 3 begär Claes Roxbergh m.fl. ett tillkännagivande om att även biståndsarbetare skall ha rätt till föräldraförsäkring.
Riksförsäkringsverket har i en promemoria den 7 juni 1989 till regeringen redovisat en kartläggning av socialförsäkringsskyddet för personer som tidigare varit försäkrade enligt lagen om allmän försäkring och som återvänder till Sverige efter arbete utomlands. I promemorian anges att antalet utlandssvenskar har uppskattats till högst 100000 personer. Antalet svenska pensionärer bosatta utomlands beräknades för några år sedan uppgå till 50000 personer. De svenskar som arbetar utomlands arbetar för svenska eller utländska företag, inom utrikesförvaltningen, i svenska skolor och för FN. Antalet volontärer som arbetar för biståndsorganisationer med SIDA-bidrag beräknas årligen uppgå till 700--750 personer. Kontraktstiderna för dessa är vanligtvis två--tre år, ibland med förlängning. Utöver dessa volontärer finns ca 1800 missionärer vilkas verksamhet helt finansieras av olika frikyrkoförsamlingar, enskilda personer eller stiftelser. Totalt beräknas ca 500 personer från de båda sistnämnda grupperna årligen återvända till Sverige. Ett visst antal av dem som återvänder till Sverige är utländska medborgare. Riksförsäkringsverket anger att dagens biståndsarbetare är i genomsnitt 35 år och välutbildad. Oftast har han familjen med sig och bägge makarna är engagerade i biståndsarbetet.
I promemorian anger riksförsäkringsverket att den som arbetat utomlands i vart fall inom rimlig tid efter återkomsten till Sverige i regel har fått nytt arbete. När det gäller rätten till sjukpenning och beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst efter återkomsten till Sverige kan sådan inkomst i vissa situationer av arbetslöshet eller sjukdom inte fastställas. Enligt riksförsäkringsverket tycks dock bestämmelserna i praktiken inte ha vållat några större problem. Inte heller har utlandsvistelsen haft någon direkt betydelse för rätten till förtidspension. Däremot kan ålderspensionens storlek påverkas för den som vistats utomlands många år utan att tjäna in ATP-poäng. Många svenska arbetsgivare brukar dock teckna s.k. ATP-förbindelse eller privata försäkringar för den utsända personalen. Riksförsäkringsverket erinrar om att en del utlandsarbetande personer kan komma att omfattas av arbetslandets försäkring och där tjäna in en framtida pensionsrätt. För övriga jämte medföljande makar kan dock utlandsvistelsen innebära en ekonomisk förlust i framtiden och detta gäller även biståndsarbetare. Riksförsäkringsverket anger att det ur rättvisesynpunkt inte torde vara gångbart att när det gäller pensionsförmåner ha särskilda regler i lagen om allmän försäkring för dem som arbetar utomlands. Det största problemet tycks däremot vara rätten till föräldrapenning vid återkomsten till Sverige. Riksförsäkringsverket påpekar emellertid att de olika kvalifikationsreglerna inom föräldraförsäkringen även gäller för försäkrade som är bosatta i Sverige och alltså innebär att försäkringsförmånerna helt medvetet har gjorts beroende av bosättnings- och inkomstsituationen vissa tider före barnets födelse samt att detta begränsar möjligheterna att genom ändringar i lagen om allmän försäkring införa särskilda regler för volontärers och likartade gruppers försäkringsskydd vid deras återkomst till Sverige.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om biståndsarbetares sociala skydd vid hemvändandet och senast i sitt betänkande 1989/90:SfU11, varvid det dock främst gällde rätten till föräldrapenning. Utskottet framhöll att de volontärer som avsågs i motionen ofta utför ett utomordentligt värdefullt arbete under svåra förhållanden, och frågan om deras möjlighet till ekonomiskt stöd vid föräldraskap borde uppmärksammas. Utskottet noterade emellertid att, såsom riksförsäkringsverket anfört i den ovan redovisade rapporten, de olika kvalifikationsreglerna inom föräldraförsäkringen gällde även för försäkrade som var bosatta i Sverige. Utskottet ansåg att möjligheterna att genom ändring i lagen om allmän försäkring lösa det problem som avsågs i motionen därför syntes begränsade. Utskottet förutsatte dock att regeringen i samband med beredningen av riksförsäkringsverkets promemoria noga övervägde vilka möjligheter som fanns att lösa problemet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Förevarande motioner tar emellertid även sikte på socialförsäkringsförmånerna för biståndsarbetare under utlandsvistelsen. Som ovan framgår kan den som arbetar i ett annat land, och som inte kan anses bosatt i Sverige enligt de angivna bestämmelserna eller enligt konventioner, inte uppbära sjuk- eller föräldrapenning under utlandsvistelsen. Han har heller inte rätt till sjukvårdsförmåner i utlandet. Utskottet finner inte skäl att föreslå någon ändring i dessa regler. Utskottet vill emellertid erinra om att ändringar av den skyddade personkretsen enligt den allmänna försäkringen övervägs inom regeringskansliet i samband med frågan om en anpassning till EG-lagstiftningens principer.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf301 yrkande 1 och Sf321 yrkande3. Yrkande 2 i motion Sf301 får däremot anses tillgodosett genom den promemoria riksförsäkringsverket lämnat till regeringen i juni 1989.
Medelsanvisning
Regeringen har till anslaget C 2. Bidrag till föräldraförsäkringen föreslagit ett förslagsanslag på 2550000000 kr.
I motion Sf327 yrkande2 begär Lars Werner m.fl. till följd av den i samma motion föreslagna utbyggnaden av föräldraförsäkringen att under anslaget anvisas ytterligare 97,5 milj.kr. Vidare begär Margó Ingvardsson m.fl. i motion Sf328 yrkande 3 till följd av den i samma motion föreslagna höjningen av kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning att under anslaget anvisas ytterligare 60 milj.kr.
Utskottet har ovan avstyrkt motionsyrkanden om såväl utbyggnad av föräldraförsäkringen som en höjning av kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen. Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till de i motionerna Sf327 yrkande 2 och Sf328 yrkande 3 framställda anslagsyrkandena och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Vårdbidrag för handikappade barn
Allmänt om vårdbidrag
Vårdbidrag utges till förälder som vårdar barn under 16 års ålder som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges med belopp motsvarande hel, halv eller fjärdedels förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott (200, 100 resp. 50 % av basbeloppet). Vårdbidraget är skattepliktig och pensionsgrundande inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan dock en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader. Merkostnadsersättningen är skattefri, och denna ersättning grundar inte någon rätt till pension. Merkostnadsersättningen har fyra nivåer (18, 36, 53 resp. 69% av basbeloppet). Vårdar föräldern flera handikappade barn som inte fyllt 16 år grundas bedömningen av rätten till vårdbidrag på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf231 yrkande 1 beslut om nya beräkningsgrunder för vårdbidraget. Motionärerna anser att bidraget skall höjas och utges med 2,5 basbelopp vid hel förmån. De motiverar förslaget med att vården av ett handikappat barn hemma ställer stora krav på en familj och att en av föräldrarna ofta måste avbryta ett förvärvsarbete, vilket leder till en svår ekonomisk situation.
I motion Sf286 anför Eva Johansson m.fl. att trots vissa förstärkningar av det ekonomiska stödet till föräldrar med handikappade barn behövs en fortsatt utveckling när det gäller ekonomiska stödinsatser och socialt/medicinskt stöd. Föräldrar med gravt handikappade barn skall av ekonomiska skäl inte hindras att ge barnen den omvårdnad de behöver. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att ersättningsreglerna därför måste ses över.
Utskottet behandlade ett motionsyrkande om en höjning av vårdbidraget till 2,5 basbelopp under föregående riksmöte i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU9. Utskottet hänvisade därvid till att anhörigvårdskommittén i sitt betänkande (Ds S 1981:16) tagit upp frågan om vårdbidraget även fortsättningsvis skulle vara anpassat till nivån på förtidspension inom folkpensioneringen eller om vårdbidraget skulle basbeloppsanknytas till en viss nivå. Kommittén fann att en anknytning till förtidspensionen hade haft stora fördelar genom att förbättringar av förtidspensionen utöver basbeloppsuppräkningar även slagit igenom på vårdbidraget, och kommittén föreslog ingen ändring av konstruktionen i detta hänseende. -- Utskottet fann för sin del inte heller anledning att beloppsmässigt skilja vårdbidraget från förtidspension och avstyrkte bifall till motionen.
Utskottet, som även här vill erinra om det pågående arbetet inom 1989 års handikapputredning, vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf231 yrkande 1. Något tillkännagivande med anledning av motion Sf286 är enligt utskottets mening inte påkallat.
I motion Sf332 anför Sinikka Bohlin och Marianne Andersson i Gislaved att föräldrarna kan befinna sig i en krisartad situation när barnet drabbas av en svår sjukdom. De kan därför uppleva svårigheter med att bl.a. fylla i en ansökan om vårdbidrag. Enligt motionärerna borde därför vissa regler och blanketter förenklas och en läkare ha huvudansvaret för ansökan, och de begär ett tillkännagivande härom.
En förälder som vill ha vårdbidrag skall ansöka härom hos försäkringskassan och ansökan skall kompletteras med ett läkarutlåtande. Utskottet finner det inte rimligt att en läkare skall ha huvudansvaret för ifyllandet av denna ansökan. Utskottet utgår emellertid från att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna löpande överväger möjligheterna att förenkla olika blanketter och i övrigt lämnar förslag till regelförenklingar. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf332 bör därför inte göras.
Föräldrabegreppet
Vårdbidrag utges till förälder. I vårdbidragets föräldrabegrepp innefattas, förutom biologiska föräldrar och adoptivföräldrar, även den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Med förälder likställs även den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera det. Om föräldrarna lever åtskilda kan utbetalningen av vårdbidraget göras med hälften till envar av dem om båda tar del i vården om barnet.
I motion Sf236 anför Björn Samuelson och Margó Ingvardsson att föräldrar fritt kan välja vem av dem som skall få vårdbidraget. Vårdbidraget kan även utges till en part i ett äktenskap som inte är biologisk förälder till barnet. Motionärerna anser att samma valfrihet borde gälla även om de sammanboende inte är gifta, och de begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf318 anför Marianne Jönsson och Kersti Johansson att det finns situationer då båda föräldrarna saknas eller är ur stånd att ta hand om sitt handikappade barn. För barnets bästa borde vårdbidrag i dessa situationer kunna utges till någon annan lämplig person i barnets omgivning som är villig att ha vårdnaden om barnet. Motionärerna begär förslag till lagändring i detta syfte.
Utskottet har under hösten 1990 behandlat en motion om att den som sammanbor med föräldern men inte är gift med denne skall kunna få uppbära vårdbidraget (se 1990/91:SfU1). Utskottet inhämtade yttrande över motionen från riksförsäkringsverket. Riksförsäkringsverket anförde att vid bedömning av rätten till vårdbidrag utgår man från barnets vård- och tillsynsbehov och inte från vem som faktiskt vårdar barnet. Vårdbidrag kunde således utges även i de fall motionärerna tog upp men beviljades då föräldern. Verket anförde vidare att det föräldrabegrepp som gäller inom vårdbidraget i princip är detsamma inom hela socialförsäkrings- och skattelagstiftningen. Det måste därför enligt riksförsäkringsverket finnas mycket starka skäl för att bryta ut vårdbidraget ur detta komplex. En utvidgning skulle också kunna tas till intäkt för att samtliga personer, som bor tillsammans med föräldern och barnet, borde kunna uppbära vårdbidrag för barnet. Verket angav vidare att beträffande tillfällig föräldrapenning gällde att den som bor tillsammans med en förälder under äktenskapsliknande förhållanden likställs med förälder. Som skäl härför hade anförts att den tillfälliga föräldrapenningen är en tidsbegränsad förmån som avser inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer. En utökning av kretsen för vårdbidraget skulle enligt riksförsäkringsverket leda till krav att ytterligare grupper borde vara ersättningsberättigade. Riksförsäkringsverket ansåg därför att det inte fanns tillräckliga skäl att frångå det föräldrabegrepp som för närvarande gäller beträffande vårdbidraget.
Utskottet vill erinra om att de personer som omfattas av föräldrabegreppet inom vårdbidraget också har rätt till föräldrapenningförmåner. Rätt till föräldrapenning tillkommer också rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om barnet. Fr.o.m. den 1 januari 1989 kan tillfällig föräldrapenning dessutom utges till den som en förälder bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara eller ha varit gift med föräldern eller ha eller ha haft barn med denne (prop. 1984/85:78, SfU 12, rskr. 125). Härutöver kan tillfällig föräldrapenning utges till den som utan adoptionssyfte har tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem. Utskottet vill även erinra om att förälder som under större delen av ett år har vårdat barn som inte har fyllt tre år enligt vad som sägs i 11 kap. 6 a § lagen om allmän försäkring har rätt att tillgodoräkna det året som ett s.k. vårdår, dvs. år som jämställs med år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats. Med förälder likställs även i detta hänseende den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har haft barn, om de varaktigt bor tillsammans, däremot inte annan sammanboende. Vårdår kan tillgodoräknas också den som vårdat fosterbarn. Utskottet vill slutligen erinra om att förälder har rätt att vara ledig från sin anställning enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Med förälder likställs härvid rättslig vårdnadshavare som har vård om ett barn, den som tagit emot ett barn för stadigvarande vård och fostran i sitt hem och den som stadigvarande sammanbor med förälder och som är eller har varit gift med eller har eller har haft barn med föräldern. Rätten till ledighet gäller hel ledighet till dess barnet har uppnått ett och ett halvt års ålder resp. förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet har uppnått åtta års ålder eller till den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Härutöver har arbetstagare rätt till ledighet i motsvarande mån som denne uppbär föräldrapenningförmån.
Utskottet har förståelse för att det av skatte- och pensionsskäl kan vara av intresse att vårdbidrag skall kunna tillerkännas den som utan äktenskap eller gemensamma barn sammanbor med en förälder. Utskottet konstaterar vad gäller olika socialförsäkringsförmåner att den som sammanbor med en förälder under äktenskapsliknande förhållanden utan att vara eller ha varit gift med föräldern eller ha eller ha haft barn med denne för närvarande endast har möjlighet att uppbära tillfällig föräldrapenning för barnet. Vid införandet av denna rätt angavs i propositionen 1984/85:78 att den tillfälliga föräldrapenningen är en tidsbegränsad förmån som är avsedd att täcka behovet av ersättning för inkomstförlust vid vård av barn i akuta situationer. Vidare angavs att i familjer där man och kvinna stadigvarande lever samman och gemensamt vårdar den enes barn det får anses naturligt att de även hjälps åt med tillsynen av barnet om detta blir sjukt. Det bör vara en fördel även för barnet om tillsynsfrågan kan lösas på detta sätt. Departementschefen var däremot inte beredd att låta samboende få rätt att uppbära övriga föräldrapenningförmåner, som ju avser planerad föräldraledighet. Dessa förmåner bör förbehållas föräldrarna. Utskottet anser, i likhet med vad som anfördes i betänkandet 1990/91:SfU1, att det för närvarande inte finns tillräckligt starka skäl för att vårdbidrag som är avsett för mer varaktiga vårdsituationer även skall kunna utges till sammanboende med förälder utan att äktenskap eller gemensamma barn föreligger. Utskottet noterar härvid att vårdbidrag kommer att kunna utges även i det fall motionärerna i motion Sf236 åberopar men då tillerkännas föräldern.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf236.
Vad gäller ersättning till annan person som vårdar ett handikappat eller sjukt barn anser utskottet att sådan ersättning i första hand bör utges av kommun eller landsting. Utskottet vill här åter erinra om den översyn som görs av 1989 års handikapputredning, och utskottet avstyrker bifall även till motion Sf318.
Merkostnadsdelen
Vid bedömningen av rätt till vårdbidrag skall förutom barnets vård- och tillsynsbehov även beaktas sådana merkostnader som uppkommer på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Av vårdbidraget kan vidare en viss angiven del bestämmas som ersättning för merkostnader. Denna ersättning bestäms till följande procent av basbeloppet: 18 % om merkostnaderna uppgår till 18 men inte 36 % av basbeloppet; 36 % om merkostnaderna uppgår till 36 men inte 53 %; 53 % om merkostnaderna uppgår till 53 men inte 69 %; 69 % om merkostnaderna uppgår till 69 % eller däröver.
I motion Sf231 yrkande 3 begär Bengt Westerberg m.fl. att regeringen skall lägga fram förslag till ett system där merkostnadsdelen skiljs ut från vårdbidraget och utges utöver vårdbidraget enligt liknande principer som handikappersättningen. Vårdbidraget bör därför i sin helhet utgöra skattepliktig inkomst och vara pensionsgrundande.
Marianne Jönsson m.fl. anför i motion Sf298 yrkande 1 att beräkningarna av merkostnaderna är mycket resurskrävande och leder till orättvisor. Motionärerna anser därför att en översyn av vårdbidragsreglerna behöver göras, och de begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf201 hänvisar även Ingbritt Irhammar och Marianne Jönsson till det tidsödande arbetet för försäkringskassorna att beräkna merkostnadsdelen av vårdbidraget. Eftersom alla föräldrar har ökade kostnader på grund av barnets handikapp anser motionärerna att hälften av vårdbidraget alltid borde vara skattefritt. De begär att detta ges regeringen till känna.
Utskottet behandlade i sitt betänkande 1990/91:SfU1 en motion om behovet av att merkostnadsdelen av vårdbidrag får bedömas efter schablonmässiga normer. Utskottet inhämtade yttrande över motionen från riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet.
Riksförsäkringsverket framhöll i sitt yttrande att en förutsättning för att en del av vårdbidraget skall vara skattefri är att merkostnadsdelen nära ansluter till de faktiska merkostnaderna för det handikappade barnet. Med nuvarande regelkonstruktion skall bedömningen av rätten till vårdbidrag grundas på det sammanlagda behovet av tillsyn och vård samt merkostnadernas omfattning. Med hänsyn härtill och då merkostnaderna inom samma sjukdomsgrupp varierar kraftigt är det nödvändigt att göra en individuell bedömning inte bara vad avser förälderns merarbete på grund av barnets sjukdom eller handikapp utan också avseende merkostnadernas storlek. Riksförsäkringsverket uppgav att verket skulle göra en mera djupgående utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av vårdbidragsreglerna och merkostnadsbedömningarna. Om det visade sig att stora svårigheter kvarstod att rättvist tillämpa reglerna, skulle riksförsäkringsverket pröva frågan om erforderliga regelförändringar.
Försäkringskasseförbundet anförde att en bedömning efter schablonmässiga normer skulle innebära en avsevärd förenkling men enligt förbundets mening var det -- främst från rättvisesynpunkt -- inte en tillfredsställande lösning på de svårigheter som kunde finnas. Förbundet ansåg i stället att ytterligare insatser kunde göras på utbildningsområdet för att förbättra och underlätta handläggningen av och besluten i dessa ärenden.
Utskottet erinrade i betänkandet 1990/91:SfU1 om att möjligheten att fastställa en särskild merkostnadsdel infördes den 1 januari 1983. Departementschefen anförde därvid i proposition 1981/82:216 bl.a. att en skattefri merkostnadsersättning som en del av vårdbidraget måste beräknas individuellt för att det avsedda syftet med skattefrihet skulle kunna tillgodoses. En generell skattefri merkostnadsdel lika för alla skulle inte ge någon anpassning av förmånen till familjens kostnader till följd av handikappet. Departementschefen delade den åsikt som framförts av riksskatteverket, att en förutsättning för skattefriheten var att kostnadsersättningen så nära som möjligt anslöt till den faktiska situationen och de verkliga merutgifter familjen kunde antas få för vården av det handikappade barnet.
Utskottet anförde vidare i betänkandet 1990/91:SfU1 att hanteringen av vårdbidragsärendena tycktes vara tidskrävande och innefatta svåra bedömningar för försäkringskassorna. Utskottet ansåg det därför lämpligt att riksförsäkringsverket gjorde en fördjupad utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av vårdbidragsärenden. Frågan om beräkningen av merkostnadsdelen borde schabloniseras eller kunde underlättas på annat sätt borde därför anstå i avvaktan på denna utvärdering. Utskottet angav att vårdbidragsreglerna även kunde komma att beröras av 1989 års handikapputredning. Utredningen har i betänkandet (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd? -- En lägesrapport (s. 336) bl.a. angivit att utredningen i det fortsatta arbetet även bör överväga hur ATP-systemet fungerar för föräldrar som vårdar svårt handikappade barn.
Utskottet vill nu också erinra om att en utredning har tillsatts (dir. 1990:3) med uppgift att överväga och lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande kostnader för sjukdom och handikapp.
Utskottet anser att resultatet av det utredningsarbete som pågår bör avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf201 och Sf298 yrkande 1. Av främst kostnadsskäl är utskottet inte berett förorda att merkostnadsdelen skall utges utöver vårdbidraget, och motion Sf231 yrkande 3 bör därför avslås.
Medelsanvisning
Regeringen har till anslaget C 3. Vårdbidrag för handikappade barn föreslagit ett förslagsanslag på 870000000 kr.
I motion Sf231 yrkande2 begär Bengt Westerberg m.fl. till följd av den i samma motion föreslagna höjningen av vårdbidraget att under anslaget anvisas ytterligare 212 milj.kr.
Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas yrkande om en höjning av vårdbidraget. Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till det i motion Sf231 yrkande 2 framställda anslagsyrkandet och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
IV Pensioner m.m.
Under avsnittet Pensioner m.m. behandlas de i proposition 1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt. C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna anslaget C 5. Barnpensioner samt under litt. D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna anslagen D 2. Förtidspensioner, D 3. Handikappersättningar, D6. Ålderspensioner, D 7. Särskilt pensionstillägg, D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension och D 9. Efterlevandepensioner till vuxna. Vidare behandlas ett antal under den allmänna motionstiden väckta motioner med anknytning till anslagen och sex motioner som väckts med anledning av proposition 1990/91:119. Dessutom behandlas en motion rörande delpensionsförsäkringen.
Allmänt om pensioner
Folkpension utges i form av ålderspension, förtidspension eller familjepension. Som särskild folkpensionsförmån finns även handikappersättning, vårdbidrag, pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Folkpensionerna finansieras över budgeten genom en socialavgift, folkpensionsavgiften, och genom skatter.
Utöver folkpensionens generella grundskydd ger den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) ett pensionsskydd som är relaterat till den försäkrades tidigare förvärvsinkomst. ATP finansieras helt genom socialavgifter.
Enligt nya bestämmelser för efterlevandepensionering, som har trätt i kraft den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:171, SfU 29, rskr. 401), har den nuvarande änkepensionen ersatts med omställningspension och särskild efterlevandepension som utgår enligt samma regler för män och kvinnor. De nya reglerna är försedda med omfattande övergångsbestämmelser.
Bestämmelserna om folkpensionsförmånerna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Pensionerna liksom en del andra sociala förmåner är knutna till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.
En parlamentariskt tillsatt kommitté, pensionsberedningen, som haft i uppdrag att göra en översyn av pensionssystemet har nyligen avslutat sitt arbete och lagt fram huvudbetänkandet (SOU 1990:76) Allmän Pension. Pensionsberedningen har tidigare avgivit delbetänkandena (SOU 1986:47) Deltidspension, (SOU 1987:55) Efterlevandepension, (SOU 1989:58) Undantagandepensionärernas ekonomi och (SOU 1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder. Beredningen har dessutom utgivit expertrapporten (SOU 1988:57) Pensionssystemets stabilitet.
Basbeloppet inom den allmänna försäkringen
Basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje år, utgör 29 700 kr. multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober 1989. Fr.o.m. år 1991 fastställs basbeloppet med bortseende från den särskilda prisutveckling som följer av vissa åtgärder som vidtas för att finansiera sänkningen av den statliga inkomstskatten under åren 1990 och 1991 (prop. 1989/90:52, SfU 8, rskr. 100). De prisförändringar som inte skall beaktas vid bestämmande av basbeloppet är de som följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och av räntebidrag inom bostadsbidragssystemet.
I motion Sf270 av Sten Svensson m.fl. begärs i yrkande 2 en utredning om okorrigerade basbeloppsindex så att basbeloppet räknas upp med fulla prisförändringar. Skulle pensionärer eller andra inte få full kompensation för förändringarna bör detta enligt motionärerna redovisas öppet, t.ex. genom att ange att pensionen endast räknas på en mindre procentandel av fullt basbelopp. I motion Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. begärs i yrkande 1 att riksdagen beslutar att återgå till det gamla sättet att beräkna basbeloppet.
Utskottet erinrade senast i betänkande 1989/90:SfU20 att den ändrade basbeloppsberäkningen fick ses mot bakgrund av de förslag som lades fram i proposition 1989/90:50, genom vilka sänkta inkomstskatter i betydande utsträckning finansieras genom ökade indirekta skatter. Vid frånvaro av särskilda åtgärder skulle enligt propositionen en betydande del av de skattskyldiga få automatisk kompensation för denna finansiering. Höjda indirekta skatter höjer nämligen konsumentprisindex och därmed basbeloppet, vilket i sin tur höjer basbeloppsanknutna förmåner såsom pensioner. En sådan automatisk kompensation skulle urholka skattereformens finansiering och skulle innebära en betydande omfördelning mellan kollektivet pensionärer och övriga. Utskottet delade denna uppfattning och tillstyrkte förslaget om en ändring av basbeloppsberäkning. Vad gällde frågan om ett okorrigerat "basbelopp" borde fastställas, konstaterade utskottet att ett sådant skulle komma att följa utvecklingen av konsumentprisindex. Med hänsyn till att ett sådant index fortfarande kommer att löpande fastställas fann utskottet inte skäl förorda införandet av ett särskilt okorrigerat "basbelopp".
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf270 yrkande 2 och Sf260 yrkande 1.
I motion Sf211 av Lennart Brunander m.fl. begärs förslag om ändring så att basbeloppet kan fastställas med beaktande av prisläget i oktober året före det år som basbeloppet avser.
Den åsyftade ändringen av basbeloppsberäkningen har redan skett efter förslag i proposition 1989/90:110 (se SkU30, rskr. 356), varför utskottet föreslår att motionen lämnas utan avseende.
Ålderspensioner
Allmänna förutsättningar för rätt till pension
Svenska medborgare som är bosatta i riket är berättigade till folkpension. Svenska medborgare som är bosatta utom riket är berättigade till folkpension i förhållande till det antal år de har intjänat ATP-poäng. Den som inte är svensk medborgare men är bosatt i Sverige har rätt till folkpension och tilläggsförmåner enligt särskilda regler. För att ha rätt till folkpension i form av ålderspension skall en utlänning ha bott här minst tio år efter det att han fyllt sexton år och vara bosatt här sedan minst fem år. Särskilda regler gäller för nordiska medborgare.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf357 yrkande 5 ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn bör ske beträffande rätten till folkpension för utländska medborgare som får permanent uppehållstillstånd i Sverige. I motion Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. yrkande 3 begärs en översyn av utlänningars och invandrares pensioner.
Pensionsberedningen har i sitt nyligen avgivna huvudbetänkande behandlat frågan om rätt till folkpension och vilka krav som bör gälla för bl.a. utländska medborgares rätt till folkpension. I detta sammanhang har beredningen också aktualiserat spörsmål om konsekvenserna av en anpassning av de svenska folk- och tilläggspensionsreglerna till EGs regelsystem om pensionsrätt för arbetstagare som varit verksamma i mer än ett land. Beredningen konstaterar att om principerna för EGs regelsystem skulle tillämpas på de nuvarande reglerna för den svenska folkpensioneringen betyder detta bl.a. att den som en gång har beviljats folkpension skulle ha rätt att exportera hela pensionen vid flyttning till ett EG-land. Dessutom torde rätt till oavkortad svensk folkpension tillkomma alla som är medborgare i något EG-land och bosatta inom EGs område, under förutsättning att de någon gång under sitt liv varit bosatta i Sverige. Beredningen har mot bl.a. denna bakgrund lämnat förslag till principlösning för intjänande av rätt till svensk folkpension av innebörd att det för rätt till svensk folkpension uppställs ett krav på bosättning här i landet under minst 40 år mellan 16 och 65 års ålder. Vid kortare bosättningstid bör folkpensionen reduceras med 1/40 för varje felande år. För rätt till pension bör dock krävas en minsta bosättningstid i Sverige om tre år. Principlösningen bygger på tanken att en försäkrad vid vistelse utanför Sverige i regel har möjlighet att förvärva pensionsrätt från ett annat land. Vad gäller flyktingar konstaterar beredningen att denna förutsättning emellertid mera sällan torde vara uppfylld, varför särregler bör införas för denna kategori. Hur kategorin skall avgränsas bör enligt beredningen övervägas vidare under det fortsatta arbetet. Särreglerna för rätt till pension bör enligt beredningen lämpligen utformas enligt den principen att tid för bosättning i flyktingens hemland jämställs med bosättningstid i Sverige.
Regeringen har nyligen tillkallat en särskild utredare för att utarbeta förslag till de förändringar i lagen om allmän försäkring som blir erforderliga vid ett svenskt deltagande i ett utvidgat europeiskt ekonomiskt samarbete. Beträffande pensionslagstiftningen framhålls det i direktiven (dir. 1991:2) att pensionsberedningens förslag till principlösning är så genomarbetad att den kan utgöra grunden för ett lagförslag. Utredaren bör föreslå särregler för flyktingar som i samband med flykten tvingats lämna sina eventuellt intjänade pensionsrättigheter bakom sig i det land man flydde från och belysa konsekvenserna av ett införande av särregler, dels för flyktingar enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen, dels för övriga utländska medborgare, som fått uppehållstillstånd i Sverige och som omfattas av det statliga flyktingmottagandet. Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och vara avslutat under första halvåret 1991.
I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete anser utskottet inte att det finns anledning till något tillkännagivande med anledning av motionerna Sf357 yrkande 5 och Sf260 yrkande 3, och utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Utformningen av folk- och tilläggspensioneringen
Ålderspension liksom hel förtidspension eller änkepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 % av fastställt basbelopp för ensam pensionär och med sammanlagt 157 % för två pensionsberättigade makar, dvs. med 78,5 % av basbeloppet för vardera maken. För den som inte har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott, som utgår med 54 % av basbeloppet för en ålderspensionär. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan pension eller annat slag av inkomst.
ATP utgår i förhållande till tidigare förvärvsinkomster. Pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställs för varje år från det år den försäkrade blir 16 år och t.o.m. det år han fyller 64 år eller fram till det år han dessförinnan uppbär hel ålderspension. För varje år för vilket PGI fastställts för en försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Med sådant poängår jämställs sedan den 1 januari 1982 år under vilket en förälder under större delen av året vårdat barn som inte har fyllt tre år (s.k. vårdår). För full pension från ATP krävs att pensionären tillgodoräknats minst 30 poängår. Pensionen beräknas efter genomsnittspoängen under de 15 bästa åren. Inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande i den mån summan av inkomsterna överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet och med bortseende från inkomst över 7,5 basbelopp.
Pensionsberedningen behandlar i sitt huvudbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pension sambandet mellan pensionssystemet och samhällsekonomin. Beredningen har vidare prövat utfallet för de försäkrade av nuvarande system och systemets principiella uppbyggnad. Frågor om möjligheter till sammanslagning av folk- och tilläggspensioneringen, 15- och 30-årsreglerna inom ATP, delning av pensionsrätt mellan makar, indexering av intjänad pensionsrätt och utgående förmåner, ATP-taket, finansieringen av den allmänna pensioneringen och vissa internationella frågor diskuteras i betänkandet liksom möjligheten att införa en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi. Pensionsberedningen, som inte lyckats få någon bred politisk majoritet för förändringar av pensionssystemet, anvisar ett flertal möjligheter till förändringar beträffande vilka det nu eller i ett senare sammanhang finns anledning till fortsatt utredning. Beredningens betänkande har nyligen sänts ut för remissbehandling.
En rad motioner tar upp frågor som har nära samband med pensionsberedningens arbete och utformningen av det framtida pensionssystemet.
Sten Svensson m.fl. begär i motion Sf268 yrkande 2 en utredning som syftar till en successiv höjning av grundpensionsförmånerna genom att folkpension och pensionstillskott läggs samman. Enligt motionärerna bör endast förvärvsinkomster över motsvarande nivå grunda rätt till ATP. I motion Sf39 av Sten Svensson m.fl. yrkande 4 begärs en skyndsam utredning om en successiv höjning av lägsta folkpensionsnivå. I motionerna Sf209 av Karin Israelsson m.fl., Sf273 av Marianne Jönsson och Agne Hansson, Sf336 yrkande 1 av Jan Hyttring, Sf350 yrkande 3 av Gunilla André och Karin Starrin och Sf38 yrkande 1 av Karin Israelsson m.fl. begärs förslag om att en förstärkt grundpension -- som innefattar nuvarande pensionstillskott och bostadstillägg och som beskattas -- utges till alla ålderspensionärer med 68 % av 4,5 basbelopp (motsvarande ca 98000 kr. år 1991). Grundpensionsförmånerna bör därvid kompletteras med ATP för förvärvsinkomster mellan 4,5 och 7,5 basbelopp. I motion Sf350 yrkande 1 begär motionärerna också ett tillkännagivande om att de sociala trygghetssystemen-- för att uppnå mer likvärdiga trygghetsvillkor mellan män och kvinnor -- i större utsträckning skall utgå från grundtrygghetsprincipen med möjlighet till individuell påbyggnad av det sociala skyddet. Ragnhild Pohanka m.fl. begär i motionerna Sf260 yrkande 7 och Sf40 yrkande 2 en utredning om en ny form av grundpension som skall täcka samtliga grundläggande levnadsomkostnader.
I motion Sf300 av Charlotte Cederschiöld framhålls att den nuvarande konstruktionen att betala lägre folkpension till make än till ensamstående inte längre är i överensstämmelse med moderna människors syn. På sikt bör därför pensionerna jämnas ut inom samma totalram så att de blir desamma oavsett civilstånd. Motionären begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom till regeringen.
Som inledningsvis nämnts har pensionsberedningen bl.a. prövat utfallet för de försäkrade av nuvarande folk- och tilläggspensionssystem. Pensionsberedningen anser att alla numera garanteras en god grundtrygghet genom folkpensioneringen och beredningen har inte funnit anledning att föreslå några ytterligare förbättringar av det rent ekonomiska stödet till pensionärerna. De resurser som kommer att finnas tillgängliga framöver för stöd till pensionärsgrupperna bör i stället tas i anspråk för vård, service och omsorg åt äldre. Beredningen har vid sin prövning av systemets principiella uppbyggnad tagit upp bl.a. frågor om möjligheter att slå samman folk- och tilläggspensioneringen. Pensionsberedningen har arbetat efter tre olika modelltyper A, B och C, som kan varieras inom varje modell.
Modelltypen A innebär en utvidgad folkpension och en begränsad ATP. I modell A:1 har folkpensionens grundbelopp, pensionstillskottet, KBT och avdraget vid beskattningen sammanförts till en grundpension som är lika för alla, medan KBT i modell A:2 inte ingår i grundpensionen utan finns kvar som en extra förmån. I modell A:3 har folkpensionens olika grundbelopp för gifta och ogifta förts samman till en grundpension, kompletterad med KBT och skatteavdrag. ATP-golvet höjs från ett basbelopp till den högre nivå som motsvaras av grundpensionen i de olika varianterna och endast inkomstdelar över denna nivå är pensionsgrundande inom ATP. ATP-taket är oförändrat 7,5 basbelopp. Grundpensionen enligt modell A:1 skulle ge en kompensation av 68 % av en förvärvsinkomst som motsvarade 4,5 basbelopp. En förvärvsinkomst motsvarande eller överstigande 7,5 basbelopp skulle då ge 3 som högsta möjliga ATP-poäng. Beträffande en sådan modell framhåller beredningen att den har fördelen att ge ett enklare, överskådligare och enhetligare system och tillgodoser önskemål om en enhetlig pension för gifta och ensamstående pensionstagare. Den ger också pensionstagarna frihet att prioritera olika konsumtionsönskemål, t.ex. att välja mellan högre bostadsstandard och annan form av konsumtion. Beredningen anser emellertid att modellen också har väsentliga nackdelar. Den gynnar pensionärer med låga boendekostnader och med kapitalinkomster eller andra sidoinkomster framför pensionärer utan förmögenhet och utan annan inkomst än den allmänna pensionen. Ett annat och principiellt viktigt argument är att ATP minskar i betydelse. Endast inkomster överstigande 4,5 basbelopp (133600 kr. år 1990) skulle bli pensionsgrundande för ATP vilket skulle medföra att en betydande andel förvärvsaktiva inte skulle tjäna in någon tilläggspension alls och ATP skulle för dem upphöra att fungera som ett tjänstepensionssystem. Beredningen konstaterar också att modell A:1 skulle leda till oacceptabla kostnadsökningar för pensionssystemet till följd av att alla pensionstagare skulle omfattas av den höjda grundpensionen. Framför allt en del gifta pensionstagare skulle få väsentligt högre pension än enligt nuvarande system.
I modell B, som innebär en utvidgad folkpension och oförändrad ATP, inkluderas värdet av det extra avdraget antingen i pensionstillskottet (B:1) eller i folkpensionens grundbelopp (B:2). I det förstnämnda fallet sammanförs pensionstillskottet och det extra avdraget till en s.k. tilläggsdel, som avräknas mot ATP. I det senare fallet sammanförs grundbeloppet och det extra avdraget till en ny grundpension till vilken utges pensionstillskott enligt oförändrade regler. I båda alternativen utbetalas vid sidan härav KBT och är förvärvsinkomster mellan 1 och 7,5 basbelopp ATP-grundande. Även denna modell medför ökade kostnader, som emellertid i modell B:1 kan kompenseras av ökade skatteintäkter. Modell B:2 gynnar främst pensionärer med hög ATP och medför kostnadsökningar för samhället som stiger i takt med att allt fler pensionärer kommer att ha intjänat höga tilläggspensioner.
Modell C vilar på principen om ett utbyggt ATP-system. ATP-golvet sänks och hela förvärvsinkomsten upp till 7,5 basbelopp är ATP-grundande. För att ATP-poäng skall tillgodoräknas fordras dock att årsinkomsten överstiger ett basbelopp. Folkpensionens grundbelopp och pensionstillskottet (modell C:2) samt eventuellt värdet av det extra avdraget (modell C:1) slås samman till en garanterad miniminivå, varierande beroende på civilstånd, som avtrappas med en viss andel av ATP-pensionen. Vid sidan härav utges KBT. Modell C:1 gör enligt beredningen systemet mer rationellt och överskådligt och stärker betydelsen av ATP för den enskilde. Tilläggspensioneringen lyfts fram som det dominerande inslaget i det allmänna pensionssystemet och modellen tillgodoser såväl den synpunkten att en ensamstående pensionär har högre levnadskostnader än var och en av två gifta pensionstagare som den att inkomstbortfallet vid pensioneringen blir detsamma för försäkrade med lika stora förvärvsinkomster oavsett deras civilstånd. Modellen ger inkomstförstärkningar för pensionstagare med låg ATP och innefattar också en inkomstomfördelning från ensamstående pensionstagare i högre inkomstlägen till såväl ensamstående som gifta med lägre ATP.
Beredningen framhåller att de olika presenterade modellerna inte är färdigutvecklade och att en rad frågor återstår att lösa. Beredningen anser emellertid att ett fortsatt utredningsarbete i första hand bör inriktas på att stärka tilläggspensioneringens ställning inom det allmänna pensionssystemet och att en lösning som möjliggör en sammanslagning av folk- och tilläggspensioneringen bör sökas enligt de principer som ligger till grund för de presenterade modellerna enligt modelltyp C.
Den i motionerna Sf209, Sf273, Sf336 yrkande 1, Sf350 yrkande 3 och Sf38 yrkande 1 förordade grundpensionsnivån kombinerad med ATP-förmåner på förvärvsinkomster mellan 4,5 och 7,5 basbelopp motsvarar modell A:1 ovan medan den i motionerna Sf268 yrkande 2 och Sf39 yrkande 4 förordade grundpensionsnivån i förening med ATP-rätt över nivån ansluter sig till modell A:3. Modell A:1, men inte A:3, innebär lika folkpension oavsett civilstånd såsom förordats i motion Sf300. Modell A:1 har av pensionsberedningen beräknats öka kostnaderna för pensionssystemet med 40 miljarder kronor brutto och 15 miljarder netto år 1989, medan modell A:3 endast skulle föranleda kostnadsökningar för personer med färre än 30 ATP-år.
Utskottet är på de skäl som beredningen anfört mot en förändring av pensionssystemet enligt modell A i dess olika variationer inte berett att nu förorda en fortsatt utredning av denna modell, utan utskottet anser att resultatet av den närmare beredningen inom regeringskansliet av pensionsberedningens betänkande bör avvaktas. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf209, Sf268 yrkande 2, Sf273, Sf336 yrkande 1, Sf350 yrkandena 2 och 3, Sf38 yrkande 1 och Sf39 yrkande 4.
Någon utredning om en ny form av grundpension i enlighet med vad som begärts i motionerna Sf260 yrkande 7 och Sf40 yrkande 2 är mot bakgrund av det föreliggande utredningsarbetet inte påkallad och utskottet avstyrker bifall även till dessa motionsyrkanden.
En höjning av folkpensionens grundbelopp för gifta pensionärer till den nivå som gäller för ensamstående skulle för närvarande beröra 790000 pensionärer och kosta 4,4 miljarder. Även om en fortsatt utjämning mellan ensamståendes och giftas grundpensioner vore önskvärd kan utskottet av statsfinansiella skäl inte biträda yrkande 2 i motion Sf300.
Extra åtgärder för pensionärer med låg pension
Ett flertal motioner tar upp frågor om extra åtgärder på grund av höjda levnadsomkostnader för pensionärer med ingen eller låg ATP. I motion Sf270 yrkande 1 av Sten Svensson m.fl. anför motionärerna att pensionärer med låga pensioner vinner föga om ens något på inkomstskattesänkningarna, men att de drabbas desto hårdare av de skattehöjningar som direkt driver upp levnadsomkostnaderna, inte minst boendekostnaderna, som utgör en stor del av låginkomsttagarnas budget. Motionärerna begär (yrkande 1) att regeringen skyndsamt skall låta göra en kartläggning av pensionärernas situation i olika kommuner och snarast återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. Bengt Westerberg m.fl. anför i motion Sf357 att pensionärerna kompenserats för prisökningar som kan förklaras av skattereformen för åren 1990 och 1991, men att det under innevarande års första månad framkommit att det genomförts oväntade prisökningar på bl.a. hyrorna som inte kan förklaras av skatteomläggningen. Särskilt de pensionärer som bara har grundpension och pensionstillskott/låg ATP i kombination med lågt KBT kan drabbas omotiverat hårt, och en översyn av ekonomin för denna grupp är angelägen. I avvaktan på denna översyn behövs redan under året speciella insatser för att stärka deras ekonomiska situation. Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om vad som anförts om speciella åtgärder för att förbättra situationen för den angivna gruppen pensionärer. I motion Sf331 av Lars Werner m.fl. yrkande 1 begärs att regeringen skall lägga fram förslag om extra ekonomiskt stöd till de sämst ställda pensionärerna. Motionärerna anför att det för att inte öka antalet socialbidragstagare behövs ett extra ekonomiskt stöd från staten på 1 miljard kronor, som kan konstrueras antingen som ett extra tillägg till pensionen eller som ett riktat stöd till de sämst ställda för boendet. Inger Schörling m.fl. begär i motion Sf240 att regeringen skall lägga fram ett nytt förslag om skatteregler och kompletterande åtgärder för pensionärer med en ATP som är beräknad på poäng i intervallet 0,83--1,5. I motion Sf336 yrkande 2 av Jan Hyttring begärs dels en redovisning av de förändringar som inträffar i pensionärernas ekonomi vid genomförandet av skattereformen, dels ett förslag som ger pensionärerna en reell höjning av nuvarande pension i avvaktan på att ett rättvisare pensionssystem införs inom ATP. I den med anledning av proposition 1990/91:119 väckta motionen Sf38 av Karin Israelsson m.fl. åberopas också effekterna av skatteomläggningen, och motionärerna begär i yrkande 2 att en parlamentarisk utredning skall tillsättas med direktiv att se över pensionssystemet utifrån skatteomläggningens negativa effekter för de ekonomiskt utsatta pensionärerna.
I proposition 1990/91:119 som behandlas i utskottets betänkande SfU19 har regeringen föreslagit att ett särskilt kommunalt bostadstillägg införs som under år 1991 skall fylla ut skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster enligt reglerna för beräkning av årsinkomst vid prövning av KBT och å andra sidan socialbidragsnormen i den pensionsberättigades kommun. Från inkomsterna skall avdrag göras för skälig boendekostnad. Regeringen har dessutom aviserat att en utredning för översyn av KBT-systemet kommer att föreslås inom kort.
Speciella åtgärder har således redan föreslagits av regeringen som tillgodoser syftet med motion Sf357 yrkande 2, och utskottet avstyrker bifall till motionen i denna del. Även syftet i motion Sf331 yrkande 1 tillgodoses till en del med förslaget. Utskottet är mot bakgrund härav och med hänsyn till den översyn av KBT-systemet som förestår inte berett att nu tillstyrka att ytterligare medel avsätts för åtgärder för pensionärskollektivet och avstyrker bifall även till motion Sf331 yrkande 1.
Vad avser motionerna till de delar de avser krav på utredning m.m. av pensionärernas ekonomiska situation vill utskottet erinra om att skatteutskottet i sitt nyligen avgivna betänkande SkU17 behandlat bl.a. motionsyrkanden som tar upp frågor om skattereformens effekter. Skatteutskottet hänvisar bl.a. till den särskilda kommitté -- kommittén om utvärdering av 1990--1991 års skattereform (Fi 1990:08) -- som har i uppdrag att följa upp skattereformen och analysera dess effekter i en brett upplagd ekonomisk utvärdering. Utredningen skall fortlöpande lägga fram förslag om det visar sig att ej avsedda effekter uppkommer. Skatteutskottet erinrar också om det förslag som regeringen lagt fram i proposition 1990/91:119 om särskilt KBT för pensionärer som särskilt drabbats av att bostadskostnaderna stigit avsevärt jämfört med de beräkningar som ligger till grund för skatteomläggningen. Skatteutskottet utgår från att utredningen och regeringen ägnar fortsatt uppmärksamhet åt möjligheten att begränsa de angivna effekterna.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att någon särskild åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad med anledning av motionerna Sf240, Sf270 yrkande 1, Sf336 yrkande 2 och Sf38 yrkande 2.
ATP-förmåner
I motion Sf348 yrkande 3 anför Carl Bildt m.fl. att en rad åtgärder behöver vidtas i gällande pensionssystem. Samtidigt måste intjänade pensionsrätter skyddas. Enskilt sparande bör tryggas och familjernas möjligheter att fördela pensionssparandet mellan man och hustru måste säkerställas. ATP-taket bör ligga fast samtidigt som inga ATP-avgifter utgår för inkomster som ligger över 7,5 basbelopp. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom till regeringen.
Ett flertal motioner berör ATP-skyddet för kvinnor. Charlotte Cederschiöld m.fl. framhåller i motion Sf300 att kvinnorna generellt sett har ett sämre pensionsläge än männen, trots att de har en längre total arbetstid. Eftersom samhället är totalt beroende av den arbetsinsats kvinnorna lägger ner på de nya uppväxande pensionsbetalarna bör kvinnorna ha rätt till familjens samlade pension. Motionären anser att en faktasammanställning som visar de möjligheter som finns i Belgien, Tyskland och Canada att rättvist fördela sitt pensionssparande bör tas fram för att kunna utgöra ett underlag i diskussionen härom. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande i frågan till regeringen. I yrkande 3 begär motionären ett tillkännagivande om att 15/30-årsreglerna inom ATP-systemet bör behållas eftersom en förlängning av intjänandetid och det antal år som pensionen beräknas efter skulle vara förödande för många kvinnor. Ingela Mårtensson och Charlotte Branting anför i motion Sf309 att många kvinnor har förvärvsarbetat före år 1960 då ATP-systemet började att gälla, men har därefter varit hemma och vårdat barn. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att den skyndsamt skall verka för att kvinnor födda 1933 eller tidigare får intjänandetiden för full ATP förkortad genom att år med taxerad inkomst före 1960 får avräknas från de nödvändiga 30 åren för full ATP. Även Karin Wegestål pekar i motion Sf329 på att många kvinnor förvärvsarbetat före år 1960 men sedan tvingats göra avbrott i förvärvsarbetet eftersom barnomsorgen inte började byggas ut förrän på 1970-talet. Motionärerna anser att 15/30-årsreglerna bör finnas kvar som grundnorm, eftersom en förlängning av dessa tider skulle ytterligare drabba kvinnornas pensioner. De som förvärvsarbetar under många år, kanske med låg lön, kunde då få ett procentuellt tillägg till pensionerna för fler än t.ex. 40 års förvärvsarbete. Motionärerna kan inte heller acceptera förändringar som innebär att taket för ATP höjs, utan anser i stället att låginkomsttagarna kan gynnas genom att även det först intjänade basbeloppet blir ATP-grundande. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om vad de anfört i motionen om kvinnor och ATP-pension. Gunilla Andersson begär i motion Sf228 ett tillkännagivande om att en översyn bör ske av systemet med pensionstillskott till förmån för kvinnor med mycket låg ATP-poäng.
Pensionsberedningen har vid sina överväganden av sambandet mellan förmåner och avgifter inom ATP-systemet erinrat om att den grundläggande tanken bakom ATP-systemet är att det skall finnas ett samband mellan pensionsförmånerna och de inkomster som grundar rätt till dessa förmåner. Systemet har dock aldrig, framhåller beredningen, varit avsett att på samma sätt som privata försäkringar ge ett försäkringsmässigt neutralt utfall för den enskilde försäkrade, och vissa regler har tillkommit för att omfördela inkomster mellan olika grupper av försäkrade. Som exempel härpå från tiden för systemets tillkomst nämner pensionsberedningen 30-årsregeln och det sänkta kravet på intjänandetid för en övergångsgeneration. Som exempel på att de fördelningsmässiga inslagen därefter under hand utvecklats alltmer nämner beredningen att förutsättningarna för att erhålla förtidspension mildrats, att reglerna för beräkningen av underlaget för avgifter och pensionsgrundande inkomst ändrats, att vissa försäkringsersättningar, bidrag och sociala förmåner gjorts pensionsgrundande utan att avgifter erläggs för dem, att möjlighet att tillgodoräkna sig vårdår införts utan att avgifter betalas och att basbeloppsavdraget och avgiftstaket slopades fr.o.m. år 1982. Pensionsberedningen pekar också på att den förstärkning som under de senaste årtiondena skett av grundtryggheten inom pensionssystemet medfört att inkomstbortfallsprincipen kommit att sättas ur spel vad gäller förmåner till pensionstagare inte bara i lägre utan numera även i relativt vanliga inkomstlägen.
Beredningen framhåller att om man försvagar de inkomstrelaterade inslagen i pensionssystemet och i stället betonar de fördelningspolitiska alltför starkt kan man åstadkomma en situation där det inte längre är tal om något som helst samband mellan tidigare förvärvsinkomster som avgiftsbelagts och de pensionsförmåner som senare utbetalas. Beredningen framhåller vikten av att inkomstbortfallsprincipen hävdas inom ATP-systemet för att trovärdigheten och därmed hållfastheten hos systemet som ett allmänt tjänstepensionssystem för hela befolkningen skall kunna upprätthållas. Dess allmänna bedömning är att man nu troligen gått alltför långt i fråga om de fördelningsmässiga inslagen och att ATP-avgifterna med fog kan sägas numera ha karaktär mer av allmän skatt än av avgift för en förmån. Beredningens ambition har varit att åstadkomma en närmare anknytning mellan utbetalda pensionsförmåner och tidigare förvärvsinkomster och beredningen har i detta syfte prövat olika regler inom ATP-systemet. Sålunda har beredningen övervägt om 15- och 30-årsreglerna bör ändras till 20- och 40-årsregler och om taket för beräkning av pensionsgrundande inkomst bör höjas. Vidare har beredningen såvitt gäller pensionsskyddet över 7,5 basbelopp alternativt övervägt om andra metoder kan sökas inom pensionssystemets ram, vilka har en mer renodlad försäkringsmässig utformning än vad som är fallet inom ATP-systemet. Beredningen har också undersökt möjligheten att ta ut ATP-avgifter endast på lönedelar som är ATP-grundande, att ta ut avgifter även på sådana förmåner som är pensionsgrundande men inte avgiftsgrundande och om avgifter borde erläggas för rätten att tillgodoräkna sig vårdår. Utredningsarbetet har dock inte lett fram till något annat konkret förslag än att underlaget för ATP-avgiften bör utvidgas till att avse vissa nu icke avgiftsgrundande ersättningar. Beredningen har dock framhållit vikten av fortsatt reformarbete där man beaktar de behandlade aspekterna på pensionssystemet.
Beträffande kvinnornas ställning i ATP-systemet har beredningen konstaterat att de skillnader som finns mellan män och kvinnor i arbetsmarknadsbeteende och medellivslängd -- i motsats till skillnaderna i löner -- är till fördel för kvinnorna i pensionshänseende. Trots att kvinnorna i genomsnitt får lägre pension från ATP än männen är kvinnornas ATP i förhållande till deras löner högre än männens. I detta hänseende är ATP således, anför beredningen, fördelaktigare för kvinnor än avtalspensioner och privata pensionsförsäkringar.
Beredningen har av hänsyn främst till kvinnorna, för vilka ATPs 15- och 30-årsregler kommit att innebära ett särskilt skydd, och till den reform på efterlevandepensioneringens område som trätt i kraft år 1990 valt att inte nu lägga fram något förslag till ändring av dessa regler. Beredningen har också prövat möjligheterna att dela pensionsrätt mellan makar och i detta sammanhang gjort jämförelser med och lämnat en redogörelse för lagstiftningen härom i andra länder. Även om beaktansvärda och tungt vägande skäl talar till förmån för ett system med delning mellan makar av pensionsrätt anser beredningen att såväl principiella som tekniska och ekonomiska aspekter gör sig gällande mot ett sådant system. T.ex. skulle det i grunden förändra tilläggspensionssystemet och innebära en markant brytning med principen om ATP såsom ett pensionssystem där pensionen relateras till inkomsterna under arbetslivet. En poängdelning skulle vidare bli utan verkan för de kvinnor som skulle ha störst utbyte därav, dvs. de som i dag är äldre och medelålders, beroende på att under ett obligatoriskt system endast skulle kunna föras in personer som ingått äktenskap efter det de nya reglerna trätt i kraft.
Regeringen har i årets budgetproposition aviserat att den avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar av pensionssystemet. Vissa riktlinjer för en förändring återfinns i finansplanen. I denna framhålls att pensionssystemet måste bidra till att stärka motiven för arbete under den yrkesverksamma perioden i livet och att inkomstbortfallsprincipen, som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör stärkas. Detta innebär, enligt finansplanen, bl.a. att en större del av den samlade inkomsten under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grund för pensionsförmånerna.
Utskottet anser att beredningen av pensionsberedningens betänkande och kommande förslag till förändringar av ATP- systemet bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden i de frågor som tas upp i motionerna Sf288, Sf300 yrkandena 1 och 3, Sf309, Sf329 och Sf348 yrkande 3.
I motion Sf260 yrkande 8 begär Ragnhild Pohanka m.fl. ett tillkännagivande om att en större och mer långsiktig utredning om hela ATP-systemets giltighet nu och i framtiden bör ske i samband med den utredning om studielön som miljöpartiet de gröna begärt.
Utskottet anser inte att någon ny pensionsutredning av den omfattning som motionärerna föreslår behövs, och utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf357 yrkande 7 ett tillkännagivande till regeringen om att en utredning bör ske av möjligheten för makar att frivilligt kunna avtala att intjänade pensionsrättigheter under äktenskapet skall kunna delas.
Pensionsberedningen har som nämnts avvisat tanken på en obligatorisk delning av pensionsrättigheter mellan makar. En framkomlig väg skulle emellertid enligt beredningen kunna vara en utvidgning av tillämpningsområdet för den jämkningsregel som nyligen införts i 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken. Enligt den regeln kan rätt till vissa former av pension av privat pensionsförsäkring helt eller delvis ingå i en bodelning om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning. Denna regel skulle enligt beredningen i en något modifierad form kunna utsträckas till att avse även pensionsrätt inom ATP och de kollektivavtalsreglerade tjänstepensioneringarna. Regeln kunde då begränsas så till vida att hänsyn kunde tas till de tillgångar en make kan ha i form av intjänade pensionsrättigheter vid fördelningen mellan makarna av sådan egendom som ingår i bodelningen. Beredningen framhåller vikten av att det skisserade alternativet prövas i något härför mer lämpligt sammanhang än inom ramen för en utredning på den allmänna försäkringens område.
Utskottet anser att beredningen av pensionsberedningens betänkande bör avvaktas även i denna fråga och avstyrker bifall till motion Sf357 yrkande 7.
Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning
ATP finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egenavgifter från försäkrade med inkomst av annat arbete än anställning. Egenavgiften i form av tilläggspensionsavgift grundas på den försäkrades taxering. I den mån den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete får pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggspensionsavgift för året erlagts inom föreskriven tid. Vid bestämmande av rätten till pensionstillskott skall, om pensionspoäng inte tillgodoräknats den försäkrade på grund av utebliven avgiftsbetalning, hänsyn tas till den tilläggspension som skulle ha utgetts om avgift erlagts. Detta förhållande påverkar även rätten till kommunalt bostadsbidrag.
Två motioner tar upp frågan om möjligheten att erhålla pensionstillskott även i de fall avgifter till ATP inte erlagts. Såväl Bengt Westerberg m.fl. i motion Sf357 yrkande 4 som Birthe Sörestedt och Ingegerd Anderlund i motion Sf225 begär ett tillkännagivande om att de som inte erhåller ATP till följd av utebliven avgiftsinbetalning skall ha rätt till pensionstillskott. I båda motionerna framhålls att förhållandena för dem som inte erlagt avgifter till ATP är likartade som för dem som begärt undantagande från ATP och som numera har rätt att erhålla pensionstillskott oberoende av undantagandet.
Utskottet vill i anslutning till de likheter som motionärerna påtalar mellan underlåten avgiftsinbetalning och undantagande från ATP erinra om att möjligheten att begära undantagande togs bort år 1982, varför rätten till pensionstillskott för dem som begärt undantagande berör försäkrade som före denna tid haft undantagande. En motsvarande rätt att erhålla pensionstillskott vid underlåten avgiftsinbetalning skulle beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma. I praktiken skulle detta innebära att egenföretagare med låga inkomster skulle kunna välja att stå utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra minskade pensionsförmåner. Utskottet kan inte medverka härtill och avstyrker bifall till motionerna Sf225 och Sf357 yrkande 4.
Växelvård
Folkpensionsbeloppen är som ovan angivits lägre för gifta pensionärer än för ogifta. En gift pensionär som stadigvarande lever åtskild från sin make likställs, om inte särskilda skäl föranleder annat, med en ogift pensionär och får därigenom det högre folkpensionsbeloppet.
I motion Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att insatser vid s.k. växelvård skall kunna göras utan sänkt pension för den vårdande och med bibehållet kommunalt bostadsbidrag.
Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3) och om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension (1988:3) rekommenderat att -- om ena maken varaktigt (stadigvarande) vistas på sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande -- makarna jämställs med ogifta pensionärer även om de under veckoslut och helger bor tillsammans i sitt hem. I de allmänna råden om bl.a. KBT redovisas också Svenska kommunförbundets förslag till normalgrunder för KBT (cirk. nr 81.168 samt 1983:31 och 1987:129). Enligt dessa ges KBT inte ut till en pensionär som stadigvarande vårdas på offentlig eller privat vårdinrättning. Praktiskt taget alla kommuner har denna bestämmelse i sina grunder. Med stadigvarande vård på vårdinrättning avses enligt Kommunförbundets förslag sådan vård där patienten inte har eller med stor sannolikhet inte kommer att få möjlighet att återvända till eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens möjligheter att återvända till eget boende skall alltid bedömas individuellt, varvid hänsyn tas till ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden, sociala förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad under regelbundna permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Den nämnda definitionen av begreppet stadigvarande vård har emellertid inte tagits in i alla kommuners grunder för KBT. Syftet med bestämmelserna om stadigvarande vård i kommunernas grunder är att framför allt ensamstående pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin bostad under sjukhusvistelse.
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen, senast i det av riksdagen godkända betänkandet 1989/90:SfU9 behandlat liknande motionsyrkanden. Utskottet har då funnit att det inte torde vara möjligt att ge mer långtgående generella regler för och rekommendationer om när makar skall anses sammanboende resp. ensamstående i pensionshänseende än vad som för närvarande är fallet, utan bedömningen måste i sista hand göras utifrån de individuella omständigheterna. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att frångå sin tidigare bedömning av frågan och avstyrker därför bifall till motion Sf260 yrkande 4.
Frivillig pensionsförsäkring
I motion Sf214 av Margó Ingvardsson m.fl. anförs att även in på 2000-talet kommer kvinnorna att tillhöra gruppen låginkomstpensionärer och att man måste söka vägar att förbättra kvinnornas pensioner. Mot bakgrund av den stora ökningen av nytecknade pensionsförsäkringar under senare år, varav kvinnorna svarar för en stor del, anser motionärerna att man på nytt bör införa en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi och att riksdagen skall begära förslag härom från regeringen.
En på frivilliga avgifter grundad pensionsförsäkring kunde under åren 1914--1980 tecknas i statlig regi. År 1989 kvarstod 32 500 försäkrade, varav drygt 14 800 var pensionärer. Utgående pensionsbelopp uppgick till 50,7 milj.kr. Försäkringen slopades på förslag av riksförsäkringsverket sedan en kraftig nedgång skett under 1970-talet av premieinbetalningarna.
Pensionsberedningen har i sitt huvudbetänkande även övervägt frågan om en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi skall införas. Beredningens slutsats är att det på nuvarande stadium inte är möjligt att bedöma om en sådan försäkring skulle kunna vinna en sådan omfattning på marknaden att den blev ekonomiskt bärkraftig. Mot bakgrund av de förändringar som skett och i framtiden kan väntas ske på den privata försäkringsmarknaden har beredningen ansett det tveksamt om det för närvarande finns något reellt behov av ett offentligt försäkringsalternativ. En försäkringsverksamhet av det nu aktuella slaget skulle innebära ett ekonomiskt risktagande från statens sida som enligt beredningens bedömning inte kan anses motiverat utifrån behovssynpunkt. Beredningen lägger därför inte fram något förslag i frågan, men föreslår att regeringen ger riksförsäkringsverket i uppdrag att följa marknadens vidare utveckling och försäkringstagarnas önskemål och behov samt att ta initiativ till förnyad prövning av frågan om verket finner det vara påkallat.
Utskottet förutsätter att frågan följs upp i enlighet med det anförda och anser inte att motion Sf214 påkallar någon riksdagens åtgärd.
Pensionsåldern m.m.
Den allmänna pensionsåldern är 65 år, och ålderspension utbetalas fr.o.m. den månad den försäkrade fyller 65 år. Det är också möjligt att göra förtida resp. uppskjutet uttag av ålderspension. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet minskas då med 0,5 % för varje månad pensionen tas ut före den månad den försäkrade fyller 65 år. Minskningen av pensionsbeloppet blir sedan livsvarig. På motsvarande sätt innebär uppskjutet uttag av ålderspension att pensionsbeloppet höjs med 0,7 % för varje månad som uttaget skjuts upp efter den månad den försäkrade fyller 65 år. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången av den månad under vilken den försäkrade fyllt 70 år. Förtida resp. uppskjutet uttag av pension måste i förekommande fall avse såväl folkpension som tilläggspension.
I motion Sf260 av Ragnhild Pohanka m.fl. begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande till regeringen om att ett förslag skall utarbetas om flexibel pensionsålder mellan 60 och 70 år och i yrkande 6 att riksdagen skall besluta att ATP-poäng skall kunna beräknas även för yrkesverksamma år efter 65 år om man inte tjänat in 30 poängår före denna ålder. I motion Sf258 av Ragnhild Pohanka m.fl. begärs ett tillkännagivande om att en analys bör ske av de olika socialavgifterna efter 65 års ålder, t.ex. för dem som inte tjänat in 30 poängår inom ATP.
Pensionsberedningen har i sitt betänkande (SOU 1989:101) Förtidspension och rörlig pensionsålder ansett att den generella pensionsåldern bör vara oförändrad, 65 år. Pensionsberedningens allmänna bedömning är att de syften som ligger bakom det nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar har blivit uppfyllda. Önskemålen om flexibilitet, om anpassning till olika individers arbetsförmåga och hälsotillstånd och om en mjuk övergång från arbete till ålderspension synes vara väl tillgodosedda med den nuvarande regelutformningen. Pensionsberedningen föreslog dock att påslagsfaktorn för uppskjutet uttag av folk- och tilläggspension skulle höjas från 0,6 till 0,7 % per månad, en förändring som numera genomförts (prop. 1989/90:150, FiU40, rskr. 358).
Ändringar i lagen om anställningsskydd har också nyligen beslutats (prop. 1990/91:25, AU15, rskr. 99) som ger individen ökade möjligheter att få behålla sin anställning fram till 67 års ålder.
Utskottet anser att möjligheterna till flexibel pensionsålder är väl tillgodosedda genom nuvarande regelverk. Den förändring i påslagsfaktorn som nyligen skett vid uppskjutet uttag har också ökat möjligheten för den som önskar arbeta efter 65-årsåldern att förbättra sin pension. Utskottet avstyrker på grund härav bifall till motionerna Sf258 och Sf260 yrkande 2.
Vårdår
Såsom ovan nämnts jämställs med poängår vid ATP-beräkning sådant år under vilket en förälder under större delen vårdar barn under tre år (vårdår). För samma barn och år får endast en förälder tillgodoräkna sig vårdår. Möjligheten att tillgodoräkna sig vårdår infördes fr.o.m. år 1982. En förälder som vill ha ett vårdår tillgodoräknat skall skriftligen ansöka härom hos försäkringskassan senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
Frågan om ökade möjligheter att tillgodoräkna sig vårdår tas upp i flera motioner. Sten Svensson m.fl. begär i motion Sf268 yrkande 3 en utredning som syftar till att vård av förskolebarn och anförvanter skall ge rätt att tillgodoräkna sig vårdår. Charlotte Cederschiöld hänvisar i motion Sf299 till att fostran av barn ger bättre pension i vissa andra länder än i Sverige, och hon begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om att en rätt att räkna pensionstid för vård av barn under sju år påtagligt skulle höja pensionen för svenska kvinnor. Ulla Tillander m.fl. begär i motion Sf322 yrkande 1 ett tillkännagivande om att rätten att räkna pensionsår för vård av eget barn skall förlängas med tre år.
I motionerna Sf357 yrkande 6 av Bengt Westerberg m.fl. och Sf290 (delvis) av Rune Thorén m.fl. begärs ett tillkännagivande om att retroaktiv rätt till vårdår skall införas fr.o.m. år 1960 då ATP infördes. I den sistnämnda motionen begärs alternativt att rätt att tillgodoräkna sig vårdår skall införas fr.o.m. år 1982. Även Ingegerd Sahlström m.fl. begär i motion Sf262 yrkande 1 ett tillkännagivande om retroaktiv rätt att tillgodoräkna sig vårdår fr.o.m. år 1982 och i yrkande 2 ett tillkännagivande om att speciell information samtidigt måste utarbetas för att de som gått miste om rätten till vårdår fr.o.m. år 1982 skall uppmärksammas på möjligheten till retroaktiv ansökan.
I fyra motioner, Sf260 yrkande 5 av Ragnhild Pohanka m.fl., Sf261 av Charlotte Cederschiöld, Sf360 av Kersti Johansson m.fl. och Sf290 av Rune Thorén m.fl. (delvis), begärs att tillgodoräknande av vårdår bör kunna ske automatiskt och således utan egen anmälan.
Frågan om retroaktiv rätt till ATP för vård av barn före år 1982 har tidigare behandlats av utskottet och senast i det av riksdagen godkända betänkandet 1989/90:SfU9. Utskottet har därvid erinrat om att dåvarande departementschefen i samband med införandet av rätt till ATP för vård av barn uttalat att reformen var klart avgränsad och att utskottet i det sammanhanget inte ansåg att någon retroaktiv rätt till ATP för vård av barn borde införas. I stället borde olika åtgärder av social- och arbetsmarknadspolitiskt slag genomföras för att stärka ATP-skyddet för småbarnsföräldrar. Utskottet har också erinrat om att de nuvarande reglerna för ATP-beräkning ger ett visst skydd för föräldrar som avstår från förvärvsarbete för att vårda egna barn.
Utskottet finner inte anledning till annat ställningstagande än tidigare vad gäller retroaktiv rätt till ATP för vård av barn före år 1982 och avstyrker bifall till motionerna Sf357 yrkande 6 och Sf290 i motsvarande del. Utskottet kan inte heller tillstyrka en utvidgning av rätten till ATP för vård av barn vad gäller antal vårdår per barn eftersom en sådan utvidgning med hänsyn till att intjänandetiden för oreducerad ATP endast är 30 år i alltför hög grad skulle förändra tilläggspensioneringens karaktär av en försäkring grundad på förvärvsarbete. Utskottet avstyrker därför bifall även till motionerna Sf268 yrkande 3, Sf299 yrkande 2 och Sf322 yrkande 1.
Riksförsäkringsverket har den 20 juni 1989 (RFV anser 1989:8) föreslagit regeringen vissa ändringar i reglerna om vårdår. Verket har anfört bl.a. följande:
Första gången möjlighet att ansöka om vårdår förelåg var år 1982, då 17 159 försäkrade tillgodoräknades sådant år. Antalet har sedan sjunkit fram till år 1987 då antalet personer som tillgodoräknades vårdår var 5645. En viss uppgång har noterats år 1988 (7 208), sannolikt beroende på de informationsinsatser som gjorts av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Det sjunkande antalet försäkrade som anmäler vårdår har uppmärksammats i olika sammanhang och frågan har bl.a. aktualiserats i riksdagen. Riksförsäkringsverket beslutade därför att genomföra en enkät till 1 000 småbarnsföräldrar som kunnat vara berättigade att tillgodoräkna sig vårdår. -- -- -- Av de svarande i enkäten var det ca 58 % som inte hade hört talas om vårdår och av dem som hade sådan kännedom var det ca 46 % som inte kände till reglerna.
Enligt riksförsäkringsverket finns det anledning att förbättra den nuvarande informationen om möjligheten att tillgodoräkna sig vårdår. Detta skulle kunna ske genom att föräldrar som under ett år haft barn under tre år registrerade i bidragsregistret och som för detta år inte tillgodoräknats någon ATP-poäng får en ansökningsblankett hemsänd tillsammans med information om gällande regler. De nuvarande reglerna innebär bl.a. att rätt till vårdår inte föreligger om den hemmavarande föräldern studerat. I vissa samboendefall kan det också finnas bristande överensstämmelse mellan förälder som har rätt till vårdår och förälder som finns registrerad i bidragsregistret. Mot denna bakgrund är det inte lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår.
Enligt gällande regler skall ansökan om vårdår göras senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas. Eftersom uppgift om ATP-poäng för det år som eventuellt skall tillgodoräknas som vårdår är känd först i december året efter, saknas enligt riksförsäkringsverket praktiska förutsättningar att hinna avisera aktuella föräldrar i sådan tid att de har möjlighet att komma in med ansökan före årsskiftet. Med hänsyn till de omfattande ändringar i övrigt som görs i ADB-systemet vid årsskiftet (bl.a. på grund av ändrat basbelopp) är det enligt verket också önskvärt att denna avisering kan göras efter årsskiftet. För att den föreslagna aviseringen skall kunna genomföras och föräldrarna få rimlig tid att lämna in sin ansökan bör, framhåller riksförsäkringsverket, ansökningstiden förlängas till två år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.
Av riksförsäkringsverkets redovisning framgår sålunda att antalet personer som tillgodoräknats vårdår kraftigt sjunkit efter det första året reformen införts och fram till år 1987. Av den enkät som gjorts kan man även dra slutsatsen att reglerna om vårdår är relativt okända inom den berörda gruppen. Riksförsäkringsverket har därför ansett att informationen om vårdår bör förbättras och att ansökningstiden bör förlängas till två år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas. Däremot har riksförsäkringsverket funnit att det inte är lämpligt att automatiskt tillgodoräkna någon ett vårdår.
Beträffande motionsyrkandena om rätt att retroaktivt få tillgodoräkna sig vårdår från år 1982 anser utskottet att den allmänna principen om att förmåner inom socialförsäkringssystemet inte utgår retroaktivt annat än för en särskilt begränsad tid bör upprätthållas även vad gäller rätten att få vårdår beräknade. Utskottet avstyrker således motionerna Sf262 yrkandena 1 och 2 och Sf290 i motsvarande del.
Vad härefter gäller motionsyrkandena om att vårdår automatiskt skall påföras en försäkrad ansåg utskottet vid sin behandling av frågan vid föregående riksmöte (se 1989/90:SfU9) att beredningen av riksförsäkringsverkets förslag borde avvaktas. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motionerna Sf260 yrkande 5, Sf261, Sf290 i denna del och Sf360.
Pensionsrätt för inkomstgaranti
En ledamot av riksdagen är berättigad till ekonomiska förmåner enligt lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter. I lagen finns bestämmelser om arvode och olika kostnadsersättningar. Vidare finns bestämmelser om egenpension (i form av ålders- och sjukpension), familjepension och grupplivförsäkring. Enligt lagen har riksdagsledamot under vissa förutsättningar också rätt till inkomstgaranti.
De närmare bestämmelserna om inkomstgaranti innebär att en ledamot som lämnar riksdagen efter minst tre års sammanhängande tjänstgöring fr.o.m. den tidpunkt arvodet upphör är berättigad till inkomstgaranti. Garantitidens längd och garantins storlek är beroende av den tid ledamoten tjänstgjort i riksdagen och ledamotens ålder då han eller hon lämnar riksdagen. Inkomstgarantin minskas även med vissa sidoinkomster.
För en ledamot som tjänstgjort kortare sammanhängande tid än sex år gäller inkomstgarantin ett år. För en ledamot som tjänstgjort minst sex år men inte uppnått 40 års ålder då han lämnar riksdagen gäller inkomstgarantin i fem år. För övriga ersättningsberättigade gäller inkomstgarantin till ingången av den månad varunder vederbörande fyller 65 år, varefter ålderspension kan beviljas i förhållande till antal tjänstgöringsår i riksdagen. Om ledamoten åter tar plats i riksdagen upphör garantin så länge uppdraget att vara ledamot består. -- Om särskilda skäl föreligger får riksdagens förvaltningskontor för de två förstnämnda grupperna förlänga den tid under vilken garantin gäller med högst ett år eller medge att även tjänstgöringstid som inte är sammanhängande får tillgodoräknas. Garantin kan därvid bestämmas till ett lägre belopp.
Inkomstgarantin beräknas på pensionsunderlaget, dvs. det månadsarvode som utgår till en ledamot, och storleken är beroende av ledamotens tjänstgöringstid i riksdagen. Garantin är högre under det första året och utgår då med 80 % av ledamotsarvodet för den som har en sammanhängande tjänstgöringstid av minst sex år och 66% för övriga ersättningsberättigade. För tid därefter utgår inkomstgarantin med 66% av ledamotsarvodet för den som tjänstgjort minst tolv riksdagsår och med lägre andel för varje mindre antal år än tolv som ledamoten har tjänstgjort, ned till 33 % av ledamotsarvodet för den som tjänstgjort minst sex men ej sju år.
Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten uppbär i form av sjukbidrag och förtidspension enligt lagen om allmän försäkring under samma tid. Inkomstgarantin minskas dessutom med viss del av inkomst som den ersättningsberättigade uppbär i form av pensionsgrundande inkomst, inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige, kompletterande delpension samt pension och livränta i andra fall. Minskningen på grund av sådana inkomster beräknas i huvudsak som en tolftedel av skillnaden mellan å ena sidan 65 % av inkomsten beräknad per kalenderår och å andra sidan ett belopp som svarar mot två gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring gäller för det år inkomstgarantin avser.
Närmare bestämmelser om pensionsgrundande inkomst finns i 11 kap. lagen om allmän försäkring. Enligt 1 § grundas rätt till tilläggspension på inkomst av förvärvsarbete. I princip för varje år, varunder någon varit försäkrad enligt lagen, skall för denne beräknas pensionsgrundande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. I 2 § anges bl.a. att med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skattepliktiga naturaförmåner som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Såsom inkomst av anställning avses även vissa uppräknade förmåner, t.ex. sjukpenning enligt samma lag.
I motion Sf254 begär Margitta Edgren ett tillkännagivande till regeringen om dels att inkomstgarantin skall betraktas som pensionsgrundande inkomst (yrkande 1), dels att en utredning skall ske i syfte att tid med inkomstgaranti skall likställas med tid då riksdagsledamot fullgör tjänstgöring i riksdagen (yrkande 2).
Utskottet behandlade i början av detta riksmöte ett yrkande från samma motionär om att inkomstgarantin bl.a. skulle betraktas som pensionsgrundande inkomst och utskottet hade då inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket och statens löne- och pensionsverk (SPV).
Riksförsäkringsverket avstyrkte bifall till motionen. Verket anförde att inkomster som beräknas inflyta eller som intjänas genom eget arbete är sjukpenning- och pensionsgrundande. Däremot har ersättningar i form av avgångsvederlag, avgångsbidrag (AGB), som utbetalats av Arbetsmarknadens Försäkrings AB (AFA), och avgångsersättning (AGE), som utbetalats av Trygghetsrådet på grund av driftsmässig förändring inom ett företag, inte ansetts vara sjukpenning- eller pensionsgrundande. Samma bedömning har gjorts beträffande förlorad arbetsförtjänst utbetalad av AMF-trygghetsförsäkring. Riksförsäkringsverket ansåg att inkomstgarantin kan jämställas med de ersättningar som exempelvis betalas ut av Trygghetsrådet, och inkomstgarantin borde således vara varken pensions- eller sjukpenninggrundande.
SPV instämde i vad riksförsäkringsverket anfört och avstyrkte således bifall till motionen. SPV anförde dock att vad som möjligen kunde övervägas vore att utreda en regel om att tid för inkomstgaranti finge likställas med riksdagsår vid bestämmande av storleken av pension till f.d. riksdagsman. Härför skulle erfordras ändringar i 14 och 15 §§ i ersättningsstadgan.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU1 anförde utskottet följande vid behandlingen av frågan om inkomstgarantin skulle anses som pensionsgrundande inkomst:
Riksförsäkringsverket anser att inkomstgarantin kan jämställas med t.ex. avgångsersättning som utbetalas av Trygghetsrådet och således inte är pensionsgrundande. Utskottet vill därvid även nämna att avgångsvederlag, som arbetsgivaren betalar till en person i samband med att denne slutar sin anställning, i princip anses som skadestånd. I praxis har dock den del av ersättningen som motsvarar lön under skälig uppsägningstid betraktats som lön i pengar och således utgjort pensionsgrundande inkomst. En riksdagsledamot väljs emellertid för viss mandatperiod, och ledamoten har i förväg kännedom om när uppdraget kan komma att upphöra. Enligt utskottets mening kan därför inkomstgarantin under viss tid inte jämställas med ersättning under uppsägningstid. Inkomstgarantin utges dessutom även om riksdagsledamoten själv väljer att inte kandidera vid ny valperiod. Inkomstgarantin skulle enligt utskottets mening lika gärna kunna betraktas som en pensionsförmån. Oavsett vilket betraktelsesätt man bör anlägga, kan inkomstgarantin enligt utskottets uppfattning med nuvarande regler inte anses utgöra pensionsgrundande inkomst. Utskottet finner inte heller skäl för riksdagen att särskilt förordna att inkomstgarantin skall vara pensionsgrundande. Ett sådant förordnande skulle troligen aktualisera en förändring även för andra grupper med liknande förmåner, t.ex. förordnandepension för statsråd och verkschefer m.fl. samt visstidspension till förtroendevalda i kommuner och landsting.
Utskottet finner inte anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till motion Sf254 yrkande 1.
Vad avser yrkande 2 i motionen om ett likställande av tiden med inkomstgaranti med riksdagsår, dvs. att riksdagsledamots ålderspension från riksdagen skall beräknas även på grundval av det antal år som en ledamot som lämnat riksdagen uppbär inkomstgaranti, kan i princip samma resonemang som ovan anföras mot en förändring av ersättningsstadgan i detta hänseende. Förslaget skulle också i vissa fall få egendomliga effekter. Utskottet vill illustrera detta med några exempel. Om en ledamot lämnar riksdagen efter tre--fem års tjänstgöring utges inkomstgaranti under ett år. Ålderspension kan utges först då en ledamot tjänstgjort i riksdagen i sex år. Endast den som fullgjort fem års tjänstgöring skulle därför kunna beviljas ålderspension om året med inkomstgaranti räknas som fullgjort riksdagsår. En ledamot som fyllt 40 år och tjänstgjort i riksdagen i sex år kan enligt ersättningsstadgan beviljas halv inkomstgaranti fram till 65 års ålder då inkomstgarantin avlöses av halv ålderspension. Full ålderspension skulle däremot kunna utgå om de sex åren med inkomstgaranti skulle jämställas med riksdagsår enligt motionärens förslag. Utskottet anser inte att detta vore rimligt och avstyrker bifall även till yrkande 2 i motion Sf254.
Övergångsregler inom ATP
För försäkrade födda åren 1915--1923 skall för full pension enligt huvudregeln talet 30 utbytas mot talet 20 utökat med ett för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914. Dessutom skall för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914 en ökning ske med en tiondel av det antal år som den försäkrade inte tillgodoräknats pensionspoäng på grund av undantagande från ATP.
När möjligheten att begära undantagande från ATP upphörde med utgången av år 1981 avskaffades den särskilda reduktionsregeln för personer födda år 1924 eller senare. Personer som är födda före år 1924 fick dock möjlighet att behålla ett tidigare undantagande från ATP och för försäkrade födda åren 1915--1923 bibehölls därför reduktionsregeln.
Lennart Brunander och Karin Starrin begär i motion Sf220 att den som begärt undantagande från ATP inte skall få sin ATP reducerad utöver den reducering som själva undantagandet omfattar. Motionen riktar sig således mot de övergångsregler som gäller för personer födda under åren 1915--1923.
Den särskilda reduktionsregeln behandlades senast i utskottets av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU9. Utskottet anförde därvid att regler angående reducering av ATP för den som var född under åren 1915--1923 och som helt eller delvis stod utanför ATP tillkom redan i samband med införandet av ATP. Syftet härmed var att undvika att någon skaffade sig obefogade fördelar på pensioneringens bekostnad. Mot denna bakgrund fann utskottet inte anledning förorda någon ändring i bestämmelserna i fråga. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf220.
Information om intjänad ATP
En försäkrads pensionsgrundande inkomst fastställs i samband med den årliga inkomsttaxeringen av lokala skattemyndigheten. Försäkringskassan tillgodoräknar därefter den försäkrade pensionspoäng för varje år under vilket sådan inkomst har fastställts. Tilläggspensionen i form av ålderspension beräknas som tidigare nämnts i princip på medeltalet av de 15 högsta pensionspoängtalen. Storleken av den utgående pensionen påverkas emellertid även av andra faktorer, såsom om vederbörande inte har tillgodoräknats pensionspoäng för minst 30 år, inberäknat s.k. vårdår.
I två motioner, Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. yrkande 3 och Sf252 av Ingrid Andersson m.fl., begärs ett tillkännagivande till regeringen om att en regelbunden information till de försäkrade om antalet ATP-poäng skall ske. I motion Sf357 framhålls att många, främst kvinnor, blir både chockade och besvikna när de ett antal år före pensioneringen får besked om sin kommande pension. För att eventuellt kunna bedöma värdet av att säkerställa en hyfsad pension genom att komplettera med en pensionsförsäkring är det viktigt att det ges en regelbunden information om pensionspoäng och en sådan kan enligt motionärerna enkelt tryckas upp på den slutliga skattsedeln. I motion Sf252 framhålls att en tidigare information skulle ge den enskilde en större medvetenhet om de faktorer som påverkar pensionen i ett skede då det finns stora möjligheter att planera det egna arbetslivet och därmed sin kommande pension.
Riksdagen avslog senast vid föregående riksmöte liknande motionsyrkanden på förslag av utskottet i betänkande 1989/90:SfU9. Utskottet framhöll därvid att storleken av pensionen är beroende av många olika faktorer och att utskottet därför var tveksamt till värdet av en löpande uppgift om vederbörandes pensionspoäng. Utskottet erinrade om att alla försäkrade har möjlighet att vända sig till försäkringskassan för att få ett preliminärt besked om den framtida pensionens storlek och att riksförsäkringsverket sänder ut individuell information om intjänade pensionspoäng, den framtida pensionens storlek m.m. till försäkrade som fyller 50, 60 eller 63 år.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motionerna Sf252 och Sf357 yrkande 3.
Medelsanvisning
Från anslaget D 6. Ålderspensioner betalas folkpension i form av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och barntillägg till folkpension. I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på 51 345 000 000 kr. för budgetåret 1991/92.
I motion Sf331 yrkande 2 av Lars Werner m.fl. yrkas att ytterligare 1 miljard kronor skall anslås till följd av motionärernas begäran i yrkande 1 i samma motion om förslag till extra stöd till de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkande 1 i motion Sf331 och avstyrker även bifall till yrkande 2 i samma motion. Regeringens förslag till medelsanvisning tillstyrks av utskottet.
Förtidspension
Förtidspension utges till en försäkrad som har fyllt 16 år för tid före den månad då han fyller 65 år eller ålderspension dessförinnan börjar utges till honom, om hans fysiska eller psykiska prestationsförmåga är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan antas bli bestående under avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag. Förtidspension utges i form av hel, halv eller två tredjedels pension. Hel förtidspension från folkpensioneringen utges med samma belopp som ålderspensionens grundbelopp. För förtidspensionär som saknar eller har låg ATP utges pensionstillskott med 104 % av basbeloppet.
Gullan Lindblad m.fl. erinrar i motion Sf259 om att sjukpenning fr.o.m. den 1 juli 1990 kan utges i rehabiliterande syfte på fyra nivåer, hel, tre fjärdedels, halv och en fjärdedels sjukpenning. Detta medför, anför motionärerna, att en person som tidigare arbetat tre fjärdedels tid och haft en fjärdedels sjukpenning nödgas arbeta halvtid och få pension till hälften vid övergången till förtidspension. Motionärerna begär att riksdagen skall fatta beslut om att även förtidspensioneringen reformeras så att den kan utges på samma nivåer som sjukpenning.
Rehabiliteringsberedningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering att hel, tre fjärdedels, halv och en fjärdedels förtidspension skulle kunna utges som en konsekvens av beredningens samtidiga förslag till motsvarande sjukpenningnivåer. Som skäl för sitt förslag att anpassa förtidspensioneringen till de föreslagna sjukpenningnivåerna angav beredningen att den, inte minst av kostnadsskäl, ville undanröja konsekvensen av att skiktet 25--49 procents varaktig arbetsoförmåga inom förtidspensioneringen i annat fall skulle komma att täckas av sjukpenning. Beredningen pekade i detta sammanhang på att sjukpenning kunde komma att utges fram till dess den försäkrade fyllt 70 år + 180 dagar. Beredningen pekade även på konsekvenserna för den försäkrade av att han inte skulle få skiktet mellan 67 och 85 % täckt av pensionen.
Regeringen har i en lagrådsremiss den 31 januari i år lämnat förslag till nya regler om rehabilitering och rehabiliteringsersättning på grundval av bl.a. rehabiliteringsutredningens förslag. Något förslag om ytterligare nivåer inom förtidspensioneringen läggs dock inte fram. Däremot föreslås att en fjärdedels sjukpenning får utbetalas under högst ett år, såvida inte rehabiliteringsåtgärder pågår som grundar rätt till en ny föreslagen ersättningsform, rehabiliteringspenning.
Kvartsnivåerna inom sjukpenningförsäkringen infördes för att underlätta för den försäkrade att återgå till arbetslivet. Rehabiliteringsberedningens motiv för att föreslå kvartsnivåer även inom förtidspensioneringen var som nämnts bl.a. att förhindra att den dyrare ersättningen i form av en fjärdedels sjukpenning kunde utgå under lång tid. Detta motiv faller bort om regeringens förslag i den nämnda lagrådsremissen om att tiden för rätt till en fjärdedels sjukpenning begränsas till ett år genomförs. Utskottet ser för närvarande inga bärande skäl för att införa fyra nivåer inom förtidspensioneringen, men utgår från att effekterna för förtidspensioneringen av de nya sjukpenningnivåerna noga följs upp. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf259.
Pensionstillskotten till förtidspensionärer har tidigare varit dubbelt så höga som för ålderspensionärer. Detta förhållande ändrades i samband med de förbättringar av pensionstillskotten som genomfördes i anslutning till skattereformen (prop. 1989/90:145, SfU20, rskr. 347).
I motion Sf297 av Sten Svensson m.fl. begärs i yrkande 2 att riksdagen skall besluta att principen om dubbla pensionstillskott till förtidspensionärer skall återinföras och att pensionstillskotten följaktligen skall höjas till 108 % av basbeloppet.
Den senaste höjningen av pensionstillskotten vidtogs för att de pensionärer som har de lägsta inkomsterna skulle kompenseras för effekterna av skattereformens finansiering. Eftersom ålderspensionärer med enbart folkpension och pensionstillskott eller så låg ATP att den inte överstiger pensionstillskottets belopp inte erlägger skatt kompenserades dessa med ett i förhållande till pensionen högre belopp än förtidspensionärer som erhöll en viss kompensation för kostnadsökningar på grund av skattereformen. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet i betänkandet 1989/90:SfU20 bifall till ett motionsyrkande om att pensionstillskotten till förtidspensionärer skulle höjas dubbelt så mycket som pensionstillskotten till ålderspensionärer. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motion Sf297 yrkande 2.
Jan Hyttring m.fl. anför i motion Sf337 att en förtidspensionerad person har svårt att i förväg beräkna sina eventuella sidoinkomster och tjänstgöringstider på grund av förtroendeuppdrag. Motionärerna begär att regeringen skall lägga fram förslag till riksdagen om att förtidspensionärer som uppbär arvoden från förtroendeuppdrag skall ha rätt till ett fribelopp som inte inverkar på rätten till förtidspension.
Storleken av förtidspensionen är beroende av i vilken grad förmågan till förvärvsarbete är nedsatt. Det är därför nödvändigt att försäkringskassan vid prövningen av rätten till förtidspension gör en bedömning i varje enskilt fall om i vilken utsträckning den försäkrade har förmåga att arbeta efter en förtidspensionering. Såväl förväntad inkomst som tid som den försäkrade kan antas orka arbeta är faktorer som därvid måste vägas in vid bedömningen av om förtidspensionen skall beviljas och på vilken nivå den i så fall skall utges. Utskottet anser det därför inte lämpligt att införa schabloner för bedömningen av graden av nedsättning av förvärvsförmågan och avstyrker bifall till motion Sf337.
Från anslaget D 2. Förtidspensioner bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensionstillskott till förtidspension, barntillägg till förtidspension och vissa läkarundersökningar m.m. för den allmänna försäkringens behov.
I propositionen föreslås att till Förtidspensioner för budgetåret 1991/92 skall anvisas ett förslagsanslag på 13510000 000 kr. och utskottet har inte någon erinran mot detta förslag.
Barnpension
Barnpension från folk- och tilläggspensioneringen utges till barn under 18 år, vars far eller mor eller båda föräldrar avlidit. Om barnet bedriver gymnasiestudier eller annan grundutbildning kan barnpension utges efter 18 år längst t.o.m. första halvåret det år barnet fyller 20 år.
I motion Sf230 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson begärs ett tillkännagivande om att barnpension i form av tilläggspension skall kunna utges till dess barnet fyller 21 år med hänsyn till att föräldrar enligt föräldrabalkens bestämmelser är underhållsskyldiga så länge skolgång i form av studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförlig grundutbildning pågår.
I samband med att nya regler om efterlevandepension infördes (prop. 1987/88:171, SfU 29, rskr. 401) beslöt riksdagen också att ändra åldersgränserna för rätt till barnpension. Åldersgränsen för barnpension vid studier anpassades därvid till åldersgränserna för andra former av samhällsstöd till familjer med barn i gymnasial utbildning, såsom flerbarnstillägg, förlängt bidragsförskott och studiehjälp. Utskottet finner inte anledning att frångå detta beslut och avstyrker bifall till motion Sf230.
Från anslaget C 5. Barnpensioner bekostas barnpensioner från folkpensioneringen. I propositionen föreslås att under anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på 272 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 och utskottet biträder förslaget.
Efterlevandepensioner till vuxna
Fr.o.m. den 1 januari 1990 utgår efterlevandeförmåner till efterlevande make i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor som inte fyllt 65 år. Förmånerna utgår från såväl folk- som tilläggspensioneringen. Omställningspension utges under ett år efter dödsfallet eller under längre tid om den efterlevande har barn under 12 år. Särskild efterlevandepension utbetalas till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. Genom omfattande övergångsbestämmelser till den nya lagstiftningen utges fortfarande efterlevandestöd, i de flesta fall i form av änkepensioner, enligt äldre lagstiftning.
I motion Sf271 av Anita Modin och Barbro Evermo Palmerlund begärs ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn bör ske av reglerna för särskild efterlevandepension till personer som är bosatta utomlands. Motionärerna erinrar om att pensionsformen har starka inslag av behovsprövat socialt grundskydd och att rätten till förmånen förutsätter en ingående behovsprövning i nära samarbete med arbetsmarknadsmyndigheter m.m. Försäkringskassorna har mycket små möjligheter att se att villkoren uppfylls för personer som är bosatta utomlands. Eftersom det är väsentligt att efterlevandeskyddet inte får en annan innebörd för dem som är bosatta utanför Sverige än för dem som är bosatta här anser motionärerna att särskild efterlevandepension endast bör beviljas personer som är bosatta i Sverige.
Pensionsberedningen hade i sitt betänkande (SOU 1987:55) Efterlevandepension, reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner föreslagit att särskild efterlevandepension från såväl folk- som tilläggspensioneringen som huvudregel endast skulle kunna utbetalas till personer som är bosatta i Sverige. Beredningen framhöll den särskilda efterlevandepensionens starka inslag av ett behovsprövat socialt grundskydd och ansåg det väsentligt att efterlevandeskyddet inte fick en annan innebörd för dem som är bosatta utanför Sverige än för dem som bor kvar här i landet. Förslaget kritiserades under remissbehandlingen av statens invandrarverk, som ansåg att det innebar en avsevärd försämring för invandrarkvinnornas möjlighet att välja mellan att stanna i Sverige och återvända till hemlandet när de blev änkor. Riksförsäkringsverket ifrågasatte också förslaget i denna del och konstaterade att Sverige genom sina internationella åtaganden har förbundit sig att utge tilläggspension vid bosättning utomlands för en betydande personkrets och att den av beredningen föreslagna regeln skulle få en mycket marginell betydelse i praktiken. I proposition 1987/88:171 om reformering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner framhöll föredragande statsrådet att han för egen del ansåg att de omständigheter som pensionsberedningen angett utgjorde starka skäl för den av beredningen föreslagna begränsningen att särskild efterlevandepension skulle utbetalas endast vid bosättning i Sverige. Å andra sidan fann han det inte lämpligt att införa en lagregel som i det stora hela skulle vara verkningslös i den praktiska tillämpningen. Härtill kom att den av beredningen föreslagna regeln skulle innebära en nyhet inom ATP och utgöra en avvikelse från den allmänna principen att förmåner från tilläggspensioneringen utbetalas oberoende av den berättigades bostadsort. I propositionen föreslogs därför att tilläggspension i form av särskild efterlevandepension skulle kunna utges även till efterlevande som är bosatta utanför Sverige och att särskild efterlevandepension från folkpensioneringen, i likhet med den dåvarande änkepensionen, skulle utges utomlands i förhållande till det antal år för vilka den avlidna tillgodoräknats pensionspoäng vid beräkning av tilläggspension. Riksdagen (SfU 1987/88:29, rskr. 401) godkände propositionens förslag i denna del.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda bifall till motion Sf271.
Pensionsförmåner kan utges retroaktivt för tre månader före ansökningsmånaden, dock att barnpension och handikappersättning kan utges retroaktivt för två år före ansökningsmånaden.
Roland Sundgren m.fl. anför i motion Sf222 att det i en tid av sorg och kaos när en nära anhörig går bort kan vara svårt att ta till sig den information som man tillställs om rätt till efterlevandeförmåner. Det är också vanligt att man begär uppskov med bouppteckningen och först i samband med att man upprättar denna upptäcker att något glömts bort. Det händer därför enligt motionärerna inte så sällan att ansökan om änkepension lämnas senare än inom tre månader. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att änkepension skall kunna utbetalas retroaktivt för minst sex månader.
Utskottet anser inte att tillräckliga skäl föreligger för att göra avsteg från huvudregeln för pensionsförmåner om en retroaktiv tid av tre månader när det gäller pensionsförmåner till vuxna efterlevande, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf222.
Från anslaget D 9. Efterlevandepensioner till vuxna bekostas folkpensionsförmånerna omställningspension, särskild efterlevandepension, änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner.
I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på 1 765 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 och utskottet biträder förslaget.
Vissa yrkesskadeersättningar m.m.
Från anslaget D 4. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. bekostas tillägg till vissa äldre livräntor samt ersättning i anledning av skadefall, där ersättningen på grund av speciella författningar eller särskilda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.
I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på 3000000 kr., och utskottet biträder förslaget.
Handikappersättning
Handikappersättning utges till en försäkrad som har fyllt 16 år och som före 65 års ålder fått sin funktionsförmåga varaktigt nedsatt i sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt handikapp. Handikappersättning utges för år räknat med 69, 53 eller 36 % av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning och merutgifternas storlek. Behovet av handikappersättning skall omprövas i samband med förtids- eller ålderspensionering.
Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt hörselskadad om handikappet inträffat före 65 års ålder. Till den som är blind utges ersättning regelmässigt med 69 % före pensionering och för tid efter pensionering med 36 %, om inte stödbehovet då motiverar högre ersättning. Till den som är döv eller gravt hörselskadad utges ersättning med 36 % av basbeloppet, om inte stödbehovet motiverar högre ersättning.
I motion Sf298 av Marianne Jönsson m.fl. begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en översyn av handikappersättningen i syfte att få en mer likvärdig bedömning av rätten till ersättningen. Lars Sundin m.fl. begär i motion Sf313 att fler lägre nivåer bör införas inom handikappersättningen (yrkande 1) och att det faktiska stödbehovet skall vara avgörande för rätten att erhålla handikappersättning (yrkande 2). Lars Werner m.fl. anser i motion Sf305 att riksdagen bör begära en skyndsam utredning av handikappades ekonomiska situation, särskilt med avseende på effekterna av avgifter på olika slag av handikappolitiska åtgärder inom stat, landsting och kommuner, samt avgifter inom verksamheter av vilka handikappade är i högre grad beroende än andra medborgargrupper. Även Bo Nilsson m.fl. hänvisar i motion Sf330 till att besparingar inom socialförsäkringen och i landsting och kommuner gör att handikappade personer får en särskilt utsatt situation. Motionärerna begär att en översyn skall göras för att undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra de handikappades ekonomiska och sociala villkor.
För närvarande arbetar två statliga utredningar med frågor om samhällets insatser för handikappade personer.
1989 års handikapputredning (S 1988:03, dir. 1988:53) har till uppgift att utreda vissa frågor om kommunernas och landstingens insatser för människor med omfattande funktionshinder. Kommitténs huvuduppgift bör enligt direktiven vara att kartlägga och analysera de insatser för funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt habiliteringen och rehabiliteringen. Utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder samt situationen för de små och mindre kända handikappgrupperna. Om kommittén finner att det föreligger brister i socialtjänstens och habiliteringens/rehabiliteringens insatser för dessa grupper bör den lämna förslag som kan leda till förbättringar inom områdena och som innebär att grupperna i framtiden bör kunna tillförsäkras ett väl fungerande stöd. Utredningens arbete beräknas vara avslutat under första halvåret 1991.
Utredningen om det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp (S 1990:04, dir. 1990:34) har till uppgift att överväga och lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande kostnader för läkemedel, förbrukningsartiklar, vård och annan behandling samt resor till följd av sjukdom eller handikapp. Kommittén bör enligt sina direktiv inledningsvis göra en kartläggning och analys av hur det nuvarande förmånssystemet tar hänsyn till situationen för de olika grupper av försäkrade som har betydande sådana merkostnader till följd av sin sjukdom eller sitt handikapp. Utifrån en sådan genomgång skall kommittén bl.a. överväga vilka åtgärder som behövs och bedöms vara finansiellt genomförbara för att undanröja brister i förmånssystemet. Övervägandena bör ta sikte på i första hand systemet med läkemedelsförmåner, införande av ytterligare en nivå inom handikappersättningen under den nu lägsta nivån och införande av ett särskilt högkostnadsskydd för resor. Vid utformningen av förslagen bör skälig hänsyn tas till att möjligheten till avdrag för sjukdomskostnader avskaffats fr.o.m. den 1 januari 1991. Utredningen väntas avge sitt slutbetänkande under andra halvåret 1991.
De frågor som tagits upp i motionerna faller inom ramen för pågående utredningsarbete, och utskottet anser att resultatet av detta bör avvaktas innan riksdagen gör några uttalanden med anledning av motionerna. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf298 yrkande 2, Sf313 yrkandena 1 och 2, Sf305 och Sf330.
Anders Svärd och Ingbritt Irhammar framhåller i motion Sf251 att även personer som drabbas av handikapp först efter 65 års ålder har behov av handikappersättning och de begär ett tillkännagivande till regeringen härom. Ragnhild Pohanka och Anita Stenberg begär i motion Sf269 en utredning av handikappersättningen för personer som fyllt 65 år.
Riksdagen har tidigare avstyrkt liknande motionsyrkanden. Utskottet har därvid (se senast betänkande 1989/90:SfU9) framhållit att syftet med handikappersättning är att ge kompensation för hjälpbehov som uppkommit på grund av sjukdom eller skada, medan de hjälpbehov som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas genom handikappersättning.
Utskottet, som vill erinra om att frågan om stöd till äldre handikappade också ryms inom ramen för pågående utredningsarbete, föreslår att riksdagen avslår även motionerna Sf251 och Sf269.
Från anslaget D 3. Handikappersättningar bekostas handikappersättning, dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning.
I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på 860 000 000 kr. för budgetåret 1991/92, och utskottet biträder förslaget.
Särskilt pensionstillägg
Fr.o.m den l januari i år kan föräldrar, som på grund av vård av ett sjukt eller handikappat barn under lång tid har gått miste om förvärvsinkomster, erhålla ett särskilt skattefritt pensionstillägg till folkpension i form av ålderspension.
För att få förmånen skall föräldern ha vårdat barnet under minst tio år. Pensionstillägget utges då med 25 % av basbeloppet per kalenderår. Har vårdtiden överstigit tio år ökas beloppet med 5 % av basbeloppet per vårdår upp till en vårdtid av 15 år. Högsta pensionstillägg som kan utges per kalenderår utgör sålunda 50 % av basbeloppet. Vid förtida eller uppskjutet uttag av ålderspensionen minskas resp. ökas pensionstillägget i motsvarande mån som pensionen.
Någon övre åldersgräns ligger inte i uttrycket barn, utan här åsyftas endast relationen mellan den vårdade och vårdaren. Däremot kommer en undre åldersgräns att finnas genom att ett krav uppställs på att barnet under större delen av vårdåret skall ha fått hel förtidspension eller helt sjukbidrag jämte handikappersättning. Dessa förmåner kan endast utgå först sedan barnet fyllt 16 år. Enligt särskilda övergångsregler till lagstiftningen skall dock med vårdår likställas varje kalenderår, fr.o.m. år 1964 t.o.m. år 1973, under vilket föräldern vårdat sjukt eller handikappat barn som inte uppnått 16 års ålder och barnet har fått vårdbidrag i form av invaliditetsersättning. Sådan ersättning skall år 1964 ha utgått under sex månader och övriga år fram t.o.m. år 1973 under större delen av året. Motivet för dessa särskilda regler är att invaliditetsersättningen, till skillnad från vad som är fallet med vårdbidraget, inte varit ATP-grundande.
Förälder får tillgodoräknas vårdår t.o.m. 64 års ålder eller, om föräldern är född under något av åren 1911--1927, t.o.m. 65 års ålder. Under sådana år som föräldern har fått förtidspension eller sjukbidrag under större delen av året eller tillgodoräknats pensionspoäng, alternativt skulle ha tillgodoräknats ATP-poäng om tilläggspensionsavgift hade betalats inom föreskriven tid eller undantagande från ATP inte gällt, kan vårdår inte tillgodoräknas föräldern.
I motion Sf257 av Gullan Lindblad m.fl. begärs i yrkande 1 att riksdagen skall besluta att vårdår för rätt till särskilt pensionstillägg skall kunna beräknas från år 1960 och i yrkande 2 att tillägget skall kunna utgå retroaktivt i förekommande fall. Motionären anför att särskilt pensionstillägg kan sägas vara en form av ersättning för förlorad ATP och att det därför bör kunna beräknas från det år ATP började gälla.
För rätten till särskilt pensionstillägg krävs som nämnts att barnet har uppburit vissa socialförsäkringsförmåner på grund av sjukdom eller handikapp. Härigenom kan den grupp barn som föranleder att särskilt pensionstillägg kan utges klart avgränsas. Bestämmelsen om att till grund för rätt till eller beräkning av särskilt pensionstillägg inte får läggas vård som getts före år 1964 motiverades i proposition 1989/90:117 med att vårdbidraget infördes den 1 juli 1964 och att det därför var följdriktigt att en förälder fick tillgodoräkna sig vårdår fr.o.m. samma år. Om även tid före år 1964 skulle läggas till grund för rätt till särskilt pensionstillägg skulle detta enligt utskottet medföra stora svårigheter att i efterhand klarlägga vilka barn som hade ett så stort vårdbehov att det skulle föranlett utgivande av vårdbidrag om denna form av stöd då hade funnits. Utskottet kan därför inte tillstyrka bifall till yrkandena i motion Sf257 om att vårdtid redan fr.o.m. år 1960 skall berättiga till särskilt pensionstillägg.
Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf357 yrkande 8 ett tillkännagivande om att det särskilda pensionstillägget i första hand skall tillförsäkra dem som redan genomfört vårdinsatser en bättre pension. Motionärerna begär vidare i yrkande 9 att riksdagen skall besluta att fr.o.m. den 1 juli 1991 skall rätten att tillgodoräkna sig vårdår gälla fr.o.m. det första vårdåret. Även i motion Sf281 av Kersti Johansson och Martin Olsson yrkande 2 begärs att rätten att tillgodoräkna sig vårdår skall gälla fr.o.m. första vårdåret, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom till regeringen.
Vid behandlingen av proposition 1989/90:117 uttalade utskottet med anledning av ett motsvarande motionsyrkande som yrkande 8 i motion Sf357 att utskottet i likhet med vad som framhållits i såväl propositionen som motionen såg det särskilda pensionstillägget som en övergångslösning för dem som inte kommit i åtnjutande av vårdarlön, och utskottet fann inte att något särskilt uttalande härom från riksdagens sida var påkallat. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till yrkande 8 i motion Sf357.
Utskottet avstyrkte vidare ett motionsyrkande om att rätt att tillgodoräkna sig vårdår skulle föreligga fr.o.m. det första vårdåret. Utskottet erinrade om att kravet på att tio års vård skulle föreligga för att pensionstillägg skulle utges motiverats i propositionen med att förmånen av särskilt pensionstillägg bör förbehållas den som under lång tid vårdat ett sjukt eller handikappat barn. Utskottet delade föredragande statsrådets uppfattning att det är rimligt att kräva minst tio års vård som kvalifikationsgrund.
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning även i denna fråga och avstyrker bifall till motionerna Sf281 yrkande 2 och Sf357 yrkande 9.
Tillämpningen av de nya reglerna om rätt till särskilt pensionstillägg kritiseras i två motioner.
Kersti Johansson och Martin Olsson anför i motion Sf281 att i tillämpningen innebär hänvisningarna till lagens förarbeten beträffande vårdrekvisitet att flertalet sökande får avslag på sina ansökningar om särskilt pensionstillägg därför att de mer än någon dag i veckan eller mer än några få timmar varje dag lämnat sina barn till lekskolor, sysselsättningsskolor, särskolor, tränings- och yrkesträningsskolor, terapiliknande skyddat arbete och dagcenterverksamhet. Enligt motionärernas mening borde lagen ändras så att vårdrekvisitet anses vara uppfyllt trots att barnen mer än några timmar per dag eller mer än någon dag i veckan vistats utanför hemmet i syfte att utvecklas till ett självständigt och så långt möjligt normalt och oberoende liv, och vårdaren under denna tid inte haft möjlighet att utföra arbete av någon större omfattning med rätt till pensionspoäng. Motionärerna hemställer att riksdagen skall begära förslag från regeringen till ändring av vårdrekvisitet i enlighet härmed.
Även Iréne Vestlund m.fl. uppger i motion Sf219 att det är mycket få pensionärer som kan få del av det särskilda pensionstillägget. Motionärerna vänder sig särskilt emot att en mycket låg pensionspoäng för sysslor som kvinnor som vårdat handikappat barn utfört på deltid eller kvällstid gör att särskilt pensionstillägg inte kan utges, inte ens om pensionspoängen är så låg att pensionen endast uppgår till belopp som motsvarar folkpension och pensionstillskottet. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn bör ske av det särskilda pensionstillägget.
Utskottet vill erinra om att vårdår för vård av sjukt och handikappat barn under 16 år endast kan beräknas för åren 1964--1973, då vårdbidraget i form av invaliditetsersättning inte var pensionsgrundande. Därefter kan vårdår endast beräknas för vård av barn som fyllt 16 år och uppbär hel förtidspension eller sjukbidrag jämte handikappersättning. Förarbetena till reformen gör emellertid inte någon skillnad mellan de båda åldersgrupperna vad beträffar vårdrekvisitet, vilket medför att rekvisitet när det gäller barn som haft skolplikt är svårare att uppfylla. Samtidigt kan skolgången ha gett föräldrarna möjlighet att förvärvsarbeta i viss utsträckning, vilket medför att de inte fyller rekvisitet att på grund av vården av barnet ha avstått från förvärvsarbete.
Enligt den allmänna motiveringen till lagen anges beträffande vårdrekvisitet bl.a. att kortare avbrott i vården inte bör påverka föräldrarnas rätt att tillgodoräkna sig vårdår. Föräldrarna får sålunda anses vårda barnet även om detta dagligen vistas någon eller några enstaka timmar inom barnomsorg eller skola. I specialmotiveringen anges att vårdrekvisitet bl.a. inte kan sägas ha uppfyllts om barnet större delen av dagen gått i skola eller vistats inom kommunal barnomsorg eller annan omsorg. Det kan emellertid anses uppfyllt även om barnet vistats utanför hemmet några få timmar varje dag eller hel dag någon gång per vecka.
Enligt förarbetena är sålunda vårdrekvisitet inte uppfyllt om barnet större delen av dagen gått i skola m.m., men uppfyllt om barnet vistats utanför hemmet någon eller några enstaka timmar, resp. enligt specialmotiveringen några få timmar. Dessa tre olika tidsangivelser ger utrymme för olika tolkningar av hur lång tids bortovaro från barnet som diskvalificerar vårdaren för förmånen. I riksförsäkringsverkets allmänna råd 1990:6 anges under rubriken Kortare avbrott i vården tiden för avbrott till några enstaka timmar, vilket måste anses vara en aning mindre restriktivt än någon eller några enstaka timmar, men mer restriktivt än några få timmar och väsentligt retriktivare än motsatsen till större delen av dagen.
Reformen är i sig starkt begränsad och tar sikte på en mycket liten grupp föräldrar. Utskottet ser emellertid inte något hinder för att man inom de angivna ramarna tillämpar förarbetena på det sätt som är förmånligast för den enskilde. Enligt vad utskottet erfarit har riksförsäkringsverket, sedan det kommit till verkets kännedom att en stor del av de ansökningar om särskilt pensionstillägg som kommer in till försäkringskassorna utmynnar i avslag, bett att kassorna skall skicka in beslut och beslutsunderlag i de ärenden som har avslagits på grund av att vårdrekvisitet inte är uppfyllt. Avsikten härmed är att verket i samråd med ombudsavdelningen redan i inledningsskedet skall följa upp de eventuella problemställningar som kan dyka upp.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Sf281 yrkande 1 och Sf219 för närvarande inte är påkallad.
I propositionen föreslås att till anslaget Särskilt pensionstillägg skall för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 41 000 000 kr.
I motion Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. yrkande 10 begärs att ytterligare 7 milj.kr. skall anslås som en följd av yrkande 9 i samma motion om att rätten till vårdår skall beräknas fr.o.m. det första året.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkande 9 i motion Sf357 och avstyrker därför också bifall till yrkande 10. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till anslaget D 7. Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92.
Kommunalt bostadstillägg (KBT)
Kommunalt bostadstillägg (KBT) utges som tilläggsförmån till den som är mantalsskriven i en kommun och uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. KBT utgår dock inte till ålderspension för tid före den månad vederbörande fyller 65 år. KBT, som är inkomstprövat, utges enligt grunder som den enskilda kommunen bestämmer, dock lägst med belopp som svarar mot den del av den bostadskostnad som enligt föreskrifter som regeringen meddelar skall täckas av bostadstillägg för att statsbidrag skall lämnas. Statsbidrag utgår under förutsättning att kommunen täcker minst 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kr. men inte 1900 kr. för ogift pensionär och 2 050 kr. för makar. Kommunerna får statsbidrag med 25 % av sina KBT-kostnader i dessa intervall. Statsbidrag utgår inte om bostadstillägget täcker bostadskostnader som utgör en del av en avgift som bestäms enbart på grundval av pensionärens inkomster. Fr.o.m. den 1 juli 1989 utgår dock statsbidrag för bostadskostnader för psykiskt utvecklingsstörda pensionärer m.fl. som bor i gruppbostad.
Inkomstprövningsreglerna, som är fastlagda i lag, innebär bl.a. att bostadstillägget minskas med 35 % av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kr. för den som är gift och 1 000 kr. för annan pensionär. Som inkomst räknas t.ex. ATP, tjänstepension, arbetsinkomst samt avkastning av kapital och fastighet enligt särskilda regler. I inkomstunderlaget inräknas dock inte ATP till den del den föranlett minskning av pensionstillskott. För den som är ålderspensionär beaktas inte sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. a kommunalskattelagen (löneinkomst) eller inkomst av aktiv näringsverksamhet.
Som inkomst vid beräkningen av KBT anses även avkastning av förmögenhet. Värdet av fastigheter som utgör privatbostadsfastighet och privatbostad för ägaren eller närståendes permanenta boende eller fritidsboende räknas inte in i förmögenheten. För jordbruks- och övriga fastigheter beräknas avkastningen till 5 % av fastighetens taxeringsvärde. Samma procentsats gäller vid beräkning av avkastning av banktillgodohavanden, aktier, bostadsrättslägenheter och andelar i ekonomiska föreningar. Förmögenhetsavkastningen höjs enligt lagen med 10 % av det förmögenhetsbelopp som överstiger 120 000 kr. för makar gemensamt och 75 000 kr. för en ogift pensionär.
I flera motioner riktas kritik mot det nuvarande systemet. I motion Sf357 av Bengt Westerberg m.fl. anförs att betydande skillnader finns mellan kommunerna vad gäller bl.a. KBT. Motionärerna anser att KBT borde utgå enligt samma regler i hela landet och att detta skulle underlätta uppföljningen av effekterna av olika ekonomiska förändringar angående stödet till pensionärerna. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom i yrkande 1. Även i motion Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om att regeringen skall lägga fram förslag till enhetliga regler för KBT för hela riket. I motion Sf302 av Margó Ingvardsson anförs att de nyligen genomförda höjningarna av pensionstillskotten och KBT som kompensation för skatteomläggningen i många fall inte täcker de höjda boendekostnaderna och dessutom räknas basbeloppet inte upp med den del av inflationen under åren 1990 och 1991 som beror på skatteomläggningen. Motionären begär i yrkande 1 att riksdagen skall besluta att höja de övre gränserna för KBT med 200 kr. till 2 100 kr. för ensamstående och 2 250 kr. för makar. Vidare framhåller motionären att på sikt bör systemet med KBT ändras så att bostadsstödet täcker den faktiska hyreskostnaden, en förändring som kräver att man fastställer vad som är en rimlig bostadsstandard och att staten tar över ansvaret för pensionärernas bostadskostnader. Motionären hemställer i yrkande 3 att riksdagen skall begära förslag från regeringen till tidsplan för statens övertagande av de kommunala bostadstilläggen i enlighet med det anförda. I motion Sf37 av Lars Werner m.fl. begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om en översyn av KBT med den ovan i motion Sf302 nämnda inriktningen. Gunilla Andersson framhåller i motion Sf229 att pensionärerna har olika ekonomisk standard beroende på i vilken kommun de bor och att en konsekvens av kommunernas sämre ekonomiska situation är att KBT inte kommer att höjas i takt med bostadsmarknadens kostnadsökningar. Motionären anser att en målsättning för framtiden bör vara att bostadsstödet till pensionärer är lika oavsett bostadsort. En annan målsättning borde enligt motionären vara att den som i ett visst skede av livet har haft möjlighet att skaffa sig en stor bostad, självklart skall ha rätt att välja att bo kvar där så länge han eller hon önskar. Motionären anser det inte rimligt att t.ex. en pensionär som förlorar sin make/maka/samboende av ekonomiska skäl dessutom skall behöva söka en annan mindre och billigare bostad. Hon begär ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om det framtida bostadsstödet till pensionärer. Per Olof Håkansson erinrar i motion Sf289 om att boendekostnaderna varierar kraftigt i landet och att KBT-reglerna som är styrande för utformningen av de lokala reglerna för ersättningsnivåerna saknar anpassning till olika hyresnivåer. Motionärerna begär att en översyn görs av regelsystemet för KBT så att stödet riktas till de pensionärer som har de största behoven av att få boendekostnaderna täckta. I motion Sf42 begär Marianne Carlström ett tillkännagivande om att KBT bör utformas så att reglerna blir enhetliga och på ett likartat sätt skyddar alla KBT-berättigade pensionärer mot kraftiga hyreshöjningar. Den övre hyresgränsen bör motsvara det aktuella hyresläget för en normalstor lägenhet.
I proposition 1990/91:119 som behandlas i utskottets betänkande SfU19 har regeringen, som tidigare nämnts, föreslagit att ett särskilt kommunalt bostadstillägg införs under år 1991 som skall fylla ut skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster enligt reglerna för beräkning av årsinkomst vid prövning av KBT och å andra sidan socialbidragsnormen i den pensionsberättigades kommun. Från inkomsterna skall avdrag göras för skälig boendekostnad. Regeringen har dessutom aviserat att en utredning för översyn av KBT-systemet kommer att föreslås inom kort.
Med hänsyn till det särskilda kommunala bostadstillägg som föreslagits för de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna bör förslaget i motion Sf302 om höjda gränser för KBT med 200 kr. inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Inte heller övriga motionsyrkanden om ändrat system för KBT bör nu föranleda någon åtgärd utan prövningen av hur KBT-systemet skall utformas för framtiden bör överlåtas åt den kommande utredningen. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf229, Sf289, Sf302 yrkandena 1 och 3, Sf357 yrkande 1, Sf37 yrkande 3, Sf41 yrkande 2 och Sf42.
Sten Svensson m.fl. begär i motion Sf39 yrkande 3 ett tillkännagivande till regeringen om att den aviserade utredningen för översyn av KBT bör vara parlamentariskt sammansatt.
Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att besluta om hur översynen skall genomföras, varför motion Sf39 yrkande 3 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I två motioner, Sf270 yrkande 3 av Sten Svensson m.fl. och Sf339 av Martin Olsson m.fl., begärs att riksdagen skall besluta att KBT inte skall avtrappas på grund av förmögenhet. I den förstnämnda motionen begärs lagändring fr.o.m. den 1 januari 1992 och i den senare motionen redan fr.o.m. den 1 juli 1991.
Utskottet vill erinra om att när det gäller pensionärernas särskilda grundavdrag vid beskattningen har riksdagen beslutat att avtrappningen av detta på grund av förmögenhet av statsfinansiella skäl skall finnas kvar under 1992 och 1993 års taxering, för att därefter slopas (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Något skäl att fr.o.m. den 1 juli 1991 eller den 1 januari 1992 enbart slopa avtrappningen mot förmögenhet inom KBT-systemet anser utskottet inte föreligga, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf270 yrkande 3 och Sf339.
I lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension anges att som årsinkomst avses den inkomst, för år räknat, som någon kan antas komma att åtnjuta under den närmaste tiden. I lagen anges vidare vad som inte skall räknas som inkomst. Till dessa inkomster hör bl.a. allmänt barnbidrag, folkpension och ATP till den del den föranlett minskning av pensionstillskott. Därutöver anges i riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning m.m. vissa intäkter, bl.a. studiehjälp och studiemedel, som inte skall ingå i inkomstunderlaget.
I tre motioner, Sf212 av Bo Nilsson m.fl., Sf316 av Ewy Möller och Gullan Lindblad och Sf353 yrkande 13 av Sigge Godin m.fl., begärs tillkännagivanden till regeringen om att ersättningar som betalas ut till neurosedynskadade från neurosedynskadefonden inte heller skall bedömas som inkomst vid inkomstberäkningen för KBT. I de två senare motionerna erinras om att det kan finnas likartade ersättningar som inte heller bör ingå i inkomstunderlaget för KBT och att denna fråga bör utredas i samband med att man ändrar KBT-reglerna för neurosedynskadade.
Riksdagen har tidigare på förslag av utskottet avslagit motsvarande motionsyrkanden. I betänkande 1989/90:SfU5 hänvisade utskottet till att frågan om betydelsen av neurosedynskadeersättning för en försäkrads rätt till KBT nyligen varit föremål för bedömning i ett mål vid försäkringsrätten för södra Sverige. Försäkringsrätten hade beslutat att inte göra ändring i vederbörande försäkringskassas beslut, vari kassan funnit att det inte förelåg något skäl för att undanta ersättning från neurosedynskadefonden från inkomstunderlaget vid beräkning av KBT. Domen hade då inte vunnit laga kraft. I betänkande 1989/90:SfU9 hänvisade utskottet till att försäkringsrättens dom hade överklagats till försäkringsöverdomstolen, och utskottet ansåg då att riksdagen inte vid den tidpunkten borde göra något uttalande i frågan.
Försäkringsöverdomstolen har nu avgjort målet och inte ändrat försäkringsrättens dom.
Genom en särskild lag (1971:118) om skattefrihet för ersättning till neurosedynskadade undantogs från skatteplikt ersättningar på grund av ett förlikningsavtal som träffats mellan AB Astra och representanter för neurosedynskadade barn. Av förarbetena till lagen (prop. 1971:66) framgår att det totala ersättningsbeloppet 600 000 kr. om året beräknats efter att det i medeltal för de då kända neurosedynskadade barnen skulle erläggas 6 000 kr. om året fr.o.m. den 1 januari 1968 (motsvarande det vid förlikningen den 5 november 1969 aktuella basbeloppet). Ersättningsbeloppet, som är knutet till basbeloppet, skulle fördelas mellan barnen efter grunder som bolagets motparter själva fick bestämma. I motiveringen för propositionens förslag om skattefrihet för ersättningsbeloppen framhölls att ersättningens belopp är knutet till invaliditetsgraden och kan anses vara avsett bl.a. att täcka den ökning av vårdkostnaden som följer med ökad invaliditet. Vidare framhölls att ersättning dessutom utgår när särskilda kostnader inträffat och att ersättningen samtidigt kan anses utgöra ideellt skadestånd för lyte i proportion till invaliditetens omfattning. Ersättningen var, framhöll departementschefen, däremot inte kompensation för mistad arbetsförtjänst, eftersom mottagarna i samtliga fall var minderåriga barn. Slutligen åberopades i propositionen de speciella omständigheter som förelåg för en tillstyrkan av skattefrihet för beloppen.
Utskottet anser mot bakgrund av vad som framhölls i proposition 1971:66 att man bör bortse från ersättningar från neurosedynskadefonden vid beräkning av inkomst som skall reducera KBT. Regeringen bör därför snarast återkomma med ett förslag till riksdagen i frågan. Utskottet förutsätter därvid att regeringen samtidigt överväger i vilken mån det finns andra likartade ersättningar som inte heller bör påverka KBT. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna Sf212, Sf316 och Sf353 yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
Från anslaget D 8. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension finansieras statsbidrag till kommunerna med 25 % av deras bidragsberättigade kostnader för KBT. I propositionen föreslås att till anslaget skall anvisas ett förslagsanslag på 1 525 000 000 kr. för budgetåret 1991/92.
I motion Sf302 yrkande 2 av Margó Ingvardsson begärs att ytterligare 200 000 000 kr. skall anslås för ändamålet för att finansiera motionärens ovannämnda förslag i yrkande 1 i motionen om att de övre gränserna för KBT skall höjas med 200 kr.
Utskottet har ovan avstyrkt yrkande 1 i motion Sf302, varför utskottet avstyrker även bifall till yrkande 2 om ytterligare medelstilldelning under anslaget och tillstyrker proposionen i denna del.
Delpension
Delpensionsförsäkringen för arbetstagare trädde i kraft den 1 juli 1976. Fr.o.m. den 1 januari 1980 omfattar försäkringen även egna företagare och uppdragstagare. Delpensionen syftar till att ge möjlighet till en mjuk övergång från arbete till ålderspension genom en nedtrappning av arbetsinsatsen under de sista yrkesverksamma åren. Delpensionen ger kompensation för en del av det inkomstbortfall som uppstår på grund av arbetstidsminskningen.
Delpensionsnivån bestämdes vid reformens införande till 65 % av den försäkrades pensionsunderlag. Nivån sänktes fr.o.m. år 1981 till 50% av pensionsunderlaget men är fr.o.m. den 1 juli 1987 åter 65 %.
Försäkringen finansieras genom avgifter från arbetsgivare och egna företagare. Avgiften, som för närvarande uppgår till 0,50 % av avgiftsunderlaget, tillförs en särskild fond som förvaltas av riksförsäkringsverket.
Antalet delpensionärer ökade under åren 1978--1980 från ca 33 900 till ca 67 800. Fr.o.m. år 1981 skedde en successiv minskning av antalet personer med delpension och i slutet av år 1986 hade endast 32200 personer delpension. Antalet delpensionärer har därefter sakta ökat och vid utgången av år 1990 beräknas antalet ha uppgått till 40400.
Gullan Lindblad m.fl. begär i motion Sf237 yrkande 1 att kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen skall sänkas till 50 % för nytillkommande delpensionstagare fr.o.m. den 1 juli 1991. I yrkande 2 begär motionärerna även att delpensionsavgiften fastställs till 0,3 % fr.o.m. den 1 januari 1992.
När kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1987 återställdes till den ursprungliga nivån, 65 % av pensionsunderlaget, påpekade utskottet bl.a. att antalet delpensionstagare hade mer än halverats sedan kompensationsgraden sänktes den 1 januari 1981 och att minskningen av antalet delpensionstagare främst hänförde sig till personer med lägre inkomster. Riksdagen har därefter på förslag av utskottet senast vid föregående riksmöte (se 1989/90:SfU9) avslagit motioner om att kompensationsnivån åter skulle sänkas och därvid erinrat om vilka effekter den tidigare sänkningen fått. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker bifall till yrkande 1 i motion Sf237.
I anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 redovisar riksförsäkringsverket sin prognos över delpensionsfondens utveckling t.o.m. år 1996, dels vid ett oförändrat avgiftsuttag, dels vid ett avgiftsuttag på 0,25 %. Vid prognosen har basbeloppet 30 750 använts för budgetåret 1990/91 och 31 800 för budgetåren därefter och förutsatts att antalet nybeviljade delpensioner uppgår till 13 200 per år. Verket konstaterar att fonden kan förväntas öka kraftigt med ett oförändrat avgiftsuttag. Med ett avgiftsuttag på 0,25 % måste däremot en del av fondavkastningen tas i anspråk för att täcka pensionsutbetalningarna. Om antalet nybeviljade delpensioner blir högre än beräknat räcker dock inte ett avgiftsuttag på 0,25 %. Enligt SCBs befolkningsprognos kommer antalet personer i åldersgruppen 60--64 år att öka kraftigt de första åren på 2000-talet och beräknas år 2008 vara 617 000 jämfört med för närvarande ca 430 000. Det bör enligt riksförsäkringsverket därför finnas en betydande buffertfond inför de kostnadsökningar som kan förväntas på längre sikt.
Mot bakgrund av det ovan anförda kan utskottet inte tillstyrka en sänkning av delpensionsavgiften. Även yrkande 2 i motion Sf237 bör därför avslås av riksdagen.
V Administration
Under rubriken Administration behandlas de i proposition 1990/91:100, bilaga 7 (socialdepartementet), under litt B. Administration av socialförsäkring m.m. upptagna anslagen B 1. Riksförsäkringsverket och B 2. Allmänna försäkringskassor samt motioner med anknytning till dessa anslag.
Ansvarsfördelning inom socialförsäkringsadministrationen
Den allmänna försäkringen handhas enligt 1kap. 2§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, av riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna och de lokala organ som regeringen bestämmer.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18kap. AFL. Riksförsäkringsverket utövar enligt 18kap. 2§ AFL tillsyn över kassorna, och är enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för riksförsäkringsverket central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem. Verket skall särskilt bl.a. svara för den centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet, verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och rättvist samt följa utvecklingen av de olika grenarna inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle. Verket svarar dessutom för handläggning av bl.a. ärenden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och vissa andra äldre författningar.
Riksförsäkringsverket är organiserat på en administrativ avdelning, en försäkringsavdelning, en utvärderingsavdelning, en ombudsavdelning och en ADB-avdelning. Dessutom finns två fristående enheter, stabsenheten för lagfrågor samt yrkesskade- och avgiftsenheten. ADB-avdelningen är placerad i Sundsvall.
För varje landstingskommun och varje kommun som inte tillhör landstingskommun skall det enligt 18kap. 1§ AFL finnas en allmän försäkringskassa, och det finns 26 allmänna försäkringskassor i landet. De är offentligrättsliga organ med egna styrelser. Försäkringskassornas huvudsakliga uppgift är att handlägga enskilda ärenden inom försäkrings- och bidragsområdet. I varje kommun finns minst ett lokalkontor, och sammanlagt finns ca 420 sådana kontor. Härtill kommer ett 30-tal filialexpeditioner/servicekontor. Hos försäkringskassorna finns för närvarande omkring 15100 årsarbetare, varav ca 11700 vid lokalkontoren.
I en allmän försäkringskassa skall det finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder (18kap. 6§ AFL). Ärenden som skall avgöras av socialförsäkringsnämnd är bl.a. frågor om rätt till förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag samt flertalet beslut i arbetsskadeärenden. Vidare skall omprövningsbeslut i sjukpenningärenden fattas av nämnd. Ett ärende avgörs efter föredragning av en tjänsteman hos försäkringskassan. Regeringen beslutar hur många socialförsäkringsnämnder som skall finnas i riket. Riksförsäkringsverket beslutar för varje kassa om antalet nämnder i kassan. Föreskrifter härom och om det geografiska område som nämndernas verksamhet skall omfatta finns i riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1986:15) om socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna.
Vidare skall det i en allmän försäkringskassa finnas en direktör, en eller flera förtroendeläkare och förtroendetandläkare (18kap. 12§ AFL). Därutöver skall det finnas personal i försäkringskassan i mån av behov och tillgång på medel. Direktören och de andra tjänstemän, beträffande vilka regeringen föreskriver det, tillsätts och entledigas av riksförsäkringsverket (18kap. 13§ AFL). Övriga tjänstemän tillsätts och entledigas av kassan. Enligt regeringsbeslut gäller att verket efter hörande av styrelsen för vederbörande försäkringskassa skall tillsätta och entlediga -- förutom direktör -- avdelningschef och högre tjänsteman hos försäkringskassan.
Under flera år har det pågått ett omfattande förändringsarbete inom socialförsäkringsadministrationen. Genom riksdagsbeslut år 1983 (prop. 1982/83:127, SfU 24, rskr. 342) fastlades riksförsäkringsverkets roll och uppgifter som central förvaltnings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsområdet och arbetsfördelningen mellan verket och försäkringskassorna. Handläggningen av det stora flertalet enskilda försäkringsärenden har successivt anförtrotts kassorna. Inom kassorna pågår ett utvecklingsarbete där målet är att i princip all individinriktad handläggning av försäkringsärenden skall förläggas till kassornas lokalkontor. Denna decentralisering skall i huvudsak vara genomförd under budgetåret 1991/92. Huvuddelen av den verksamhet inom kassorna som innebär kontakt med de försäkrade i form av ansökningar angående olika försäkringsförmåner, information etc. bedrivs vid kassornas lokalkontor samt vid filialexpeditioner/servicekontor som finns knutna till vissa lokalkontor. Riksförsäkringsverket rekommenderar i sina allmänna råd (1989:5) om de allmänna försäkringskassornas kontorsnät att lokalkontor har en i princip heltäckande försäkringskompetens.
I budgetpropositionen framhålls de avsikter att genomföra ett program för att reducera den statliga administrationen med 10% på tre år som regeringen presenterat bl.a. i skrivelse 1990/91:50 till riksdagen. För socialförsäkringsadministrationen bedöms enligt föredragande statsrådet resursneddragningar av denna storleksordning inte möjliga att uppnå genom marginella anpassningar eller allmän produktivitetsförbättring. Vad som måste övervägas är i stället annorlunda organisationsstrukturer och regelförenklingar som påtagligt reducerar omständlig och komplicerad ärendehandläggning. Med hänsyn härtill avser statsrådet att initiera en intern översyn i samråd med riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet. Syftet med översynen är att, med utgångspunkt i dels det pågående förnyelsearbetet inom socialförsäkringsadministrationen, dels regeringens program för besparingar av de statliga administrationskostnaderna, inför kompletteringspropositionen utforma en strategi för regelförändringar, rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar. I översynen skall ingå att utarbeta förslag till en tydligare rollfördelning mellan verket och försäkringskassorna och att pröva vilken innebörd ett beställar-utförarkoncept skulle kunna ges vad gäller socialförsäkringsadministrationen. Med utgångspunkt i ambitionen att skapa en mer resultatorienterad styrning i statsförvaltningen bör vidare riksförsäkringsverkets resp. kassornas ansvar och förutsättningar vad gäller uppföljning/utvärdering analyseras.
Gustav Persson och Anita Modin har väckt tre motioner om frågor som de anser skall behandlas inom den i budgetpropositionen aviserade översynen av socialförsäkringsadministrationen. I motion Sf278 pekar de på att kassastyrelserna har ansvar för tillämpningen av socialförsäkringen och för ledningsfunktionerna inom kassorna. Eftersom socialförsäkringsnämnderna verkat sedan år 1987 och i stora drag funnit formerna för sin verksamhet måste det enligt motionärerna anses rimligt att kassorna också får fatta beslut i fråga om nämndernas antal och verksamhetsområde. De begär ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn av beslutsformerna gällande antalet socialförsäkringsnämnder i varje kassa samt resp. nämnds verksamhetsområde bör kunna ingå i den aviserade översynen. I motion Sf279 anför de att riksförsäkringsverket överväger att låta försäkringskassorna tillsätta vissa högre tjänster, avdelningschef och motsvarande. Mot bakgrund av kassornas självständiga ställning och styrelsernas allt större ansvar anser de att kassorna även skall få tillsätta direktörer för kassorna, eventuellt efter samråd med riksförsäkringsverket. Med nuvarande förfarande tar tillsättningen av direktörer enligt motionärerna dessutom mycket lång tid. De anser att den berörda frågan bör kunna behandlas i samband med översynen av socialförsäkringsadministrationen, och de begär ett tillkännagivande om detta till regeringen. I motion Sf340 framhåller samma motionärer att en omfördelning av personal från central administrationsnivå till regional och lokal nivå är ett led i strävandena att förlägga utredningar och beslut m.m. så nära människorna som möjligt, samtidigt som det är ett viktigt led i decentraliseringssträvandena att sprida arbeten över hela landet. Motionärerna anser att ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna måste renodlas. Verkets främsta uppgifter bör vara att utöva tillsyn över kassorna och att utvärdera socialförsäkringens verksamhet. All ärendehandläggning bör ske vid kassorna. Även annan verksamhet bör kunna överföras till kassorna. Kassorna bör självständigt klara administrationen, och kassornas centralkontor bör åläggas att i större omfattning öva tillsyn och fortlöpande utvärdera verksamheten vid lokalkontoren. Enligt motionärerna bör det vara en allmän strävan att göra riksförsäkringsverket till en betydligt mindre central myndighet. De begär ett tillkännagivande om att frågan om att föra över tjänster och lönemedel från verket till kassorna bör behandlas inom översynen av socialförsäkringsadministrationen. -- Görel Bohlin begär i motion Sf341 av i huvudsak samma skäl som anförs i motion Sf340 ett tillkännagivande om behovet av en översyn av riksförsäkringsverkets och försäkringskassornas arbets- och rollfördelning.
Motioner motsvarande de nu aktuella behandlades av utskottet i dess av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU13. Utskottet konstaterade därvid att riksförsäkringsverkets roll och arbetsfördelningen mellan verket och försäkringskassorna fastlagts av regering och riksdag och att en fortlöpande decentralisering dessutom sker inom de nämnda organen. Något riksdagens tillkännagivande behövdes därför inte enligt utskottet. -- Den i budgetpropositionen aviserade översynen skall omfatta bl.a. övervägande av annorlunda organisationsstrukturer och regelförenklingar och utarbetande av förslag till en tydligare rollfördelning mellan verket och kassorna. Utskottet, som utgår från att de frågor som tas upp i motionerna kommer att beröras även inom denna översyn, anser att något ytterligare uttalande av riksdagen inte heller nu behövs. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna Sf278, Sf279, Sf340 och Sf341.
I Malmöhus län finns två allmänna försäkringskassor, nämligen en för Malmö och en för Malmöhus län i övrigt. Margitta Edgren och Siw Persson anför i motion Sf342 att översynen av administrationen bör omfatta frågan om sammanslagning av kassorna. En sådan åtgärd skulle innebära administrativa besparingar och frigörande av personal för rehabiliteringsarbete. På sikt bör enligt motionärerna övervägas om det behövs mer än en allmän försäkringskassa i hela Skåne. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om det anförda.
Enligt vad utskottet erfarit har styrelsen för Malmö allmänna försäkringskassa vid sammanträde nyligen funnit att det med hänsyn till pågående förändringar inom socialförsäkringen och dess administration för närvarande inte finns förutsättningar för en så stor organisationsförändring som en sammanslagning med Malmöhuskassan skulle innebära. Utskottet utgår från att även de i motion Sf342 nämnda frågorna kan komma att beröras inom översynen, bland vars syften nämns att utforma en strategi för rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar. Vidare utgår utskottet från att dessa frågor fortlöpande bevakas inom arbetet för förenklad organisation och besparingar och att erforderliga initiativ till lagändringar tas inom socialförsäkringsadministrationen, i första hand kassorna. Utskottet anser därmed att något tillkännagivande med anledning av motion Sf342 inte behövs och avstyrker bifall till motionen.
I en motion, Sf283 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström, framhålls behovet av viss återhållsamhet vad gäller decentralisering av beslut till lokalkontor. Motionärerna påpekar att beslut om bidrag till hörselskadade/vuxendöva och deras familjer kräver kunnande och erfarenhet beträffande deras behov och livsvillkor. På varje lokalkontor blir antalet sådana ärenden få. De bör därför enligt motionärerna handläggas på centralkontor, där en kompetens kan byggas upp kring hörselskadades och vuxendövas behov och livsvillkor. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen härom.
Av riksförsäkringsverkets anslagsframställning för budgetåren 1991/92--1993/94 framgår att verket kontinuerligt följer den pågående decentraliseringen från försäkringskassornas centralkontor till lokalkontoren. Kassornas erfarenheter redovisas. Dessa är huvudsakligen positiva, men bland de negativa effekterna nämns att personalen främst vid mindre lokalkontor anser att det är svårt att handlägga lågfrekventa ärendeslag. -- Utskottet vill understryka behovet av fortsatt utveckling av organisationen mot större ansvar och befogenheter på den lokala nivån. En sådan utveckling förutsätter vissa närmare avvägningar om handläggningen av olika ärendetyper. Sådana frågor följs av berörda organ, och de nämnda avvägningarna bör enligt utskottets uppfattning göras inom ramen för den fortsatta decentraliseringsprocessen och inte av riksdagen. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion Sf283.
En socialförsäkringsnämnd skall enligt 18kap. 20§ AFL bestå av ordförande och sex övriga ledamöter med sex suppleanter. Nämnden är beslutför då minst fyra ledamöter är närvarande.
I förvaltningslagen (1986:223) finns föreskrifter om jäv som i försäkringskassa gäller för den som handlägger eller beslutar i ett ärende. I 11§ förvaltningslagen föreskrivs sålunda att den som skall handlägga ett ärende är jävig bl.a. om saken angår honom själv eller någon närstående, om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerligen nytta eller skada av ärendets utgång, eller om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken. Handläggaren är även jävig om det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet, s.k. delikatessjäv. Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom skall självmant ge det till känna.
Barbro Sandberg och Kenth Skårvik påpekar i motion Sf208 att hela socialförsäkringsnämnden i vissa fall kan hamna i en jävssituation. Som exempel nämns fall då en av ledamöterna eller en föredragande ansöker om en socialförsäkringsförmån. Enligt motionärerna skulle en lösning kunna vara att direktören för försäkringskassan får befogenhet att flytta ärendet till en annan socialförsäkringsnämnd. De anför att riksförsäkringsverket förbereder ändringar av föreskrifterna, men de anser att frågan brådskar och begär att verket får i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om speciella jävssituationer i socialförsäkringsnämnder.
Genom en ändring av riksförsäkringsverkets föreskrifter om socialförsäkringsnämnder i de allmänna försäkringskassorna gäller sedan den 1maj 1990 att, om så många av ledamöterna i en socialförsäkringsnämnd är jäviga i ett ärende att nämnden inte är beslutför, ärendet avgörs av den nämnd som försäkringskassans direktör bestämmer (se RFFS 1990:4). Enligt utskottets uppfattning bör motion Sf208 härigenom kunna anses tillgodosedd, och utskottet avstyrker bifall till motionen. -- Utskottet har inhämtat att riksförsäkringsverket avser att ge ut allmänna råd om socialförsäkringsnämnder, och att verket också fortsätter att se över sina föreskrifter för att nå en lösning av frågan om jävssituationer inom Gotlands allmänna försäkringskassa, där det bara finns en socialförsäkringsnämnd.
ADB-verksamhet
Till stöd för administrationen av socialförsäkringen finns i dag en central dataanläggning vid riksförsäkringsverkets ADB-avdelning i Sundsvall. I det centrala systemet finns rikstäckande register för sjukförsäkrings-, pensions- och bidragsärenden. Försäkringskassorna är anslutna till den centrala dataanläggningen via det gemensamma kommunikationsnätet. På kassorna finns drygt 3000 terminaler av persondatortyp hopkopplade i lokala nätverk. Kassornas datasystem fick sin nuvarande utformning i början av 1970-talet. År 1988 lade den s.k. FAS 90-utredningen inom riksförsäkringsverket efter flera års utredande fram ett förslag som bl.a. innebar att grundinformationen för sjuk- och föräldraförsäkringen skulle lagras i lokala register, medan lagring av register där betydande stordriftsfördelar fanns i första hand skulle ske centralt. -- Inom ramen för FAS 90-projektet bedriver verket och försäkringskassorna ett utvecklingsarbete med inriktning mot en struktur där registerhanteringen inom sjukförsäkringen förläggs lokalt. Utvecklingsarbetet bedrivs bl.a. i form av olika delprojekt hos ett antal kassor. Syftet med dessa delprojekt är att utveckla teknikstöd för rationell och effektiv sjukfallshantering, uppföljning och utvärdering, samverkan med sjukvården och samverkan med arbetsgivare. Avsikten har angivits vara att lokala sjukförsäkringsregister skall ha upprättats vid samtliga försäkringskassor budgetåret 1991/92.
I 1990 års budgetproposition betonades bl.a. att investering i lokala sjukförsäkringsregister borde ses inte bara som en administrativ rationalisering utan också som ett väsentligt hjälpmedel i arbetet med att minska sjukfrånvaron och antalet arbetsskador samt att förbättra rehabiliteringsarbetet.
I årets budgetproposition uttalar föredragande statsrådet att hon i princip delar riksförsäkringsverkets uppfattning om uppbyggnaden av ett kraftfullt lokalt datorstöd vid försäkringskassorna för att möjliggöra rationell ärendehandläggning, tidig bevakning och uppföljning av sjukfall och sammanställning av mer systematisk information om sjukfrånvaron och dess orsaker. Datorstödet kommer enligt statsrådet att vara av stor betydelse för effektiviteten i försäkringskassornas arbete. En förutsättning för det slutliga ställningstagandet till utformning och innehåll av de lokala registren är emellertid att riksdagen tagit ställning till regleringen av de ADB-baserade personregister som är aktuella i sammanhanget. Med hänsyn till vikten av att integritetsfrågorna beaktas i samband med ADB-utvecklingen har en särskild utredare (S1990:05) tillkallats för att utreda och lägga fram förslag om författningsreglering av personregister på socialförsäkringsområdet. Enligt direktiven (dir. 1990:59) bör utredaren i en första etapp redovisa förslag till reglering av lokala sjukförsäkringsregister. Avsikten är att regeringen senare i proposition till riksdagen skall lägga fram förslag om en särskild registerlag.
Frågan om dataregister hos försäkringskassorna har föranlett fyra motioner.
Gullan Lindblad m.fl. anför i motion Sf324 att en helt ny analys av kraven på utformningen av försäkringskassornas datorstöd kan behövas. Motionärerna framhåller integritetsfrågornas utomordentliga vikt för allmänheten, särskilt när det gäller omfattande offentliga register. Uppgifter som berör den enskildes strängt personliga sfär som medicinska diagnoser, tidigare sjukdomar etc. är särskilt integritetskänsliga. Mycket omfattande offentliga register och samkörningar mellan vissa känsliga register utan den enskildes vetskap och medgivande måste så långt möjligt begränsas. Varken datalagen eller en registerlag kan enligt motionärerna i grunden på ett tillfredsställande sätt lösa problemen. Ofta finns enligt motionärerna lösningarna utanför själva datasystemen. Dåligt definierade begrepp kan leda till så omfattande organisatoriska konstruktioner att integritetsfrågorna inte kan få någon god lösning. Motionärerna anser att begreppet ohälsa och vad det står för måste analyseras noga, innan bl.a. beslut om FAS 90 och kassornas ändrade roll fastläggs. Införandet av en 14 dagars arbetsgivarperiod innebär en ändrad roll för kassorna och en helt ändrad situation vad gäller ärendemängden, och kassornas behov av ett heltäckande medicinskt diagnosmaterial blir överflödigt om tyngdpunkten i fråga om rehabiliteringsarbete läggs på företagshälsovården och andra medicinska instanser. Motionärerna begär ett tillkännagivande om vad som anförts om utvecklingen av försäkringskassornas verksamhet och utvecklingen av kassornas framtida datastöd. -- Birgit Henriksson och Ing-Britt Nygren kritiserar också i motion Sf287 främst av integritetshänsyn planerna på sjukförsäkringsregister enligt FAS 90-modellen och begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om olämpligheten av ett så omfattande register som riskerar integritetskränkande handläggning och i yrkande 2 ett förslag till lagreglering så att de delar som får finnas i registret i alla avseenden skyddas mot obehörigt användande.
Även Sigge Godin m.fl. pekar i motion Sf353 på att det planerade införandet av en arbetsgivarperiod kommer att avsevärt reducera antalet ärenden som försäkringskassorna behöver administrera i framtiden. Att därutöver införa arbetsgivarinträde, som motionärerna också föreslår, skulle ytterligare underlätta kassornas administration. Ett dataregister hos kassorna skulle komma att innehålla en rad integritetskänsliga uppgifter, och FAS 90 skulle för den enskilde vara ett system svårt att överblicka. Motionärerna ställer sig mycket tveksamma till FAS 90 och anser att socialförsäkringens behov av ADB-stöd måste ses över med hänsyn till de förändringar som förestår på socialförsäkringsområdet och de konsekvenser dessa kan ha för kassornas verksamhet. De begär i yrkande 11 ett tillkännagivande härom till regeringen.
Karin Israelsson m.fl. betonar i motion Sf343 också integritetsaspekterna på ett ADB-system för försäkringskassorna. Motionärerna kräver ett större säkerhetsansvar för datafrågorna och en ökad beredskap mot olika former av dator- och programmanipulation. För registrering i offentliga och enskilda register bör enligt motionärerna följande gälla: En restriktiv praxis måste upprätthållas för tillståndsgivning till register med stora informationsmängder eller känsliga uppgifter. Uppgifter insamlade för ett ändamål får inte användas för andra ändamål. Samkörning bör i princip inte tillåtas. Den enskilde måste få större möjlighet att påverka uppgifternas hantering i ett datasystem. Informationen från datasystemen måste förbättras och den enskilde få oinskränkt rätt att ta del av innehållet om honom själv i olika system. Regler om sekretess, rättelse och gallring måste ses över och utformas till stöd för den enskilde. -- Motionärerna anser att även framtida pålagor väl kan klaras med nuvarande datorisering och ifrågasätter starkt att insatser mot arbetsskador och dålig arbetsmiljö är så beroende av FAS 90 som hävdats. Om systemet skall fungera som ett effektivt redskap i kampen mot ohälsan och därmed leda till en snabb rehabilitering krävs, framhåller motionärerna, ett allmänt förtroende, inte som nu en utbredd misstro. Övertron på den datoriserade informationens betydelse är uppenbar, medan den primära frågan om vad informationen egentligen skall användas till sällan eller aldrig besvaras. Motionärerna ämnar återkomma när förslaget om regler för FAS 90 läggs fram för riksdagen. De begär i yrkande 2 ett tillkännagivande om vad som anförts i motionen om utformningen av ett ADB-system för försäkringskassan.
Utredningen om socialförsäkringsregisterlag, SFRL-utredningen, har nyligen avgivit sitt delbetänkande (SOU 1991:9) Lokala sjukförsäkringsregister. I betänkandet konstaterar utredningen att -- även om en arbetsgivarperiod införs i sjukförsäkringen -- det är angeläget att försäkringskassorna får tillgång till ett betydligt bättre teknikstöd än för närvarande vid sin handläggning av ärenden om sjukpenninggrundande inkomst och om sjukpenning. Även vid rehabiliteringsverksamhet bedömer utredningen att kassorna behöver få tillgång till ett förbättrat teknikstöd för att verksamheten skall bli effektiv.
Utredningen framhåller att en noggrann avvägning måste göras mellan hänsynen till den personliga integriteten och försäkringskassornas behov av tillgång till uppgifter, när det gäller att avgöra vilka uppgifter som skall få föras in i ett ADB-register och vad som i övrigt skall gälla för registret. En grundläggande förutsättning är därvid enligt utredningen att de uppgifter av integritetskänslig karaktär som försäkringskassorna behöver ha tillgång till på ADB-medium så långt möjligt lagras i lokala register och att möjligheterna att sprida uppgifterna utanför detta register är ytterst begränsade. En annan utgångspunkt är att de lokala sjukförsäkringsregistren om möjligt skall helt regleras i lag och att lagen i vart fall bör innebära en fullständig reglering när det gäller integritetskänsliga uppgifter.
Om datasystemet skall kunna utgöra ett sådant förbättrat teknikstöd som försäkringskassorna behöver, måste enligt utredningen vissa uppgifter få föras in i registren utöver dem som redan finns i de nuvarande centrala registren. Sådana uppgifter finns i handlingar av olika slag, främst i intyg eller utlåtanden från läkare, som förvaras på försäkringskassorna. I de lokala registren skall enligt utredningsförslaget endast få föras in uppgifter som är nödvändiga för kassornas personal vid handläggningen av sjukpenningärenden och vissa andra sjukförsäkringsärenden samt för kassornas rehabiliteringsverksamhet. Lagförslaget innehåller en uppräkning av vilka uppgifter som de lokala registren får innehålla. För handläggningen av sjukpenningärenden anses sådana uppgifter nödvändiga som medger att ärendena i stor utsträckning kan handläggas med stöd enbart av det lokala registret. För rehabiliteringsärenden, som i allmänhet kan antas bli mer komplicerade och innehålla mer omfattande material, anser utredningen att det lokala registrets uppgift främst bör vara att ge handläggaren upplysning om vilket material som finns i kassans handlingar och att underlätta nödvändiga bevakningsrutiner. Genom att också uppgifter om arbetsplats och arbetsuppgifter föreslås få registreras skall kassan dessutom i många fall kunna få en uppfattning om vilken omfattning sjukfrånvaron har vid en viss arbetsplats och huruvida vissa typer av sjukdomsbesvär är mer förekommande än andra. För båda ärendegrupperna blir det dock enligt utredningsförslaget endast fråga om mycket kortfattade uppgifter.
Sökmöjligheterna när det gäller integritetskänsliga uppgifter skall enligt utredningsförslaget regleras i lagen och begränsas så långt möjligt. Alla uppgifter i ett ärende skall gallras ut ur registret tio år efter det att ärendet avslutats. Vissa uppgifter, t.ex. om diagnos, skall dock tas bort ur registret redan efter tre år. Registren skall få användas av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna för deras uppföljning och för statistik över verksamheten. Om regeringen eller, i förekommande fall, datainspektionen för visst fall så beslutar, skall ett lokalt sjukförsäkringsregister även få användas för forskning och framställning av statistik. Någon försäljning skall inte få förekomma. Uppgifter från ett lokalt register skall få lämnas ut på ADB-medium endast i de fall det anges i lagen. Ett urval av uppgifterna i registren skall enligt utredningens förslag få sparas efter de tidpunkter då de egentligen skulle gallras, om regeringen så förordnar. Sådana sparade uppgifter skall förvaras av arkivmyndighet, och de skall endast få användas för forskningsändamål.
I nästa etapp av arbetet skall utredningen lämna förslag till en reglering av de centrala registren inom riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Utredningen räknar då med att återkomma till bl.a. frågan om inrättande av ett centralt statistikregister där uppgifter från de lokala registren skall kunna samlas och användas i icke personidentifierbar form.
SFRL-utredningens betänkande om lokala sjukförsäkringsregister remissbehandlas för närvarande, och remisstiden går ut den 15 april 1991.
Som framhållits i motionerna rör frågorna om sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling utomordentligt känsliga integritetsintressen. Det obehag som enskilda upplever inför vetskapen om att känsliga uppgifter om dem lagras med hjälp av ADB och de risker som är förknippade därmed måste enligt utskottets uppfattning tas på allvar. Samtidigt går det inte att bortse från behovet av en rationell ärendehantering inom socialförsäkringsadministrationen.
SFRL-utredningen har, som nämnts, bedömt att lokala sjukförsäkringsregister kommer att behöva föras med hjälp av ADB även sedan en arbetsgivarperiod införts och att sådana register behövs för försäkringskassornas arbete med rehabilitering. Utredningen har vid denna bedömning utgått från de förslag som nu remitterats till lagrådet om att ett större ansvar för rehabilitering skall läggas på arbetsgivarna.
De utgångspunkter som SFRL-utredningen i övrigt har haft för sitt arbete sammanfaller enligt utskottets uppfattning i mycket med vad som framhållits i motionerna och främst i motion Sf343. Vid utformningen av utredningens förslag har stor hänsyn tagits till behovet av restriktivitet i fråga om känsliga register. Utredningen har bedömt behovet av lokala sjukförsäkringsregister i förhållande till de ändamål som registren skall användas till, och användningen av uppgifter begränsas i princip till de ändamål som de insamlats för. Utredningen har också övervägt frågorna om sekretess och gallring. -- Utredningens betänkande remissbehandlas, som nämnts, för närvarande.
Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av remissbehandlingen och övrig beredning i regeringskansliet i sedvanlig ordning avvaktas. Motionerna Sf287, Sf324, Sf343 yrkande 2 och Sf353 yrkande11 bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Medelsanvisning
Såväl riksförsäkringsverket som försäkringskassorna ingår i den grupp myndigheter som förts till den första av de nya treåriga budgetcyklerna med start budgetåret 1991/92. Förutsättningarna för den fördjupade anslagsframställningen har emellertid ändrats, och för både verket och kassorna föreslås en ettårig budgetram för budgetåret 1991/92.
I budgetpropositionen beräknas för budgetåret 1991/92 ett förslagsanslag på 509952000 kr. till riksförsäkringsverket. Regeringens förslag till medelsanvisning i denna del har inte föranlett några motioner, och utskottet har ingen erinran mot förslaget.
Kostnaderna för försäkringskassornas administration finansieras till 15% över ett förslagsanslag i statsbudgeten. Resterande 85% av kostnaderna finansieras med arbetsgivaravgifter och egenavgifter från inkomsttitel på statsbudgeten. Anvisade medel fördelas av riksförsäkringsverket mellan de olika försäkringskassorna.
Till de allmänna försäkringskassorna föreslås i budgetpropositionen att för budgetåret 1991/92 anvisas ett förslagsanslag på 637951000 kr. Förslaget innebär att kassorna får i princip oförändrade resurser. Eftersom förutsättningarna för försäkringsadministrationen kommer att påverkas av införande av en arbetsgivarperiod den 1 januari 1992 bör hälften av kassornas förvaltningskostnader enligt budgetpropositionen ställas till regeringens disposition, och regeringen avser att återkomma till riksdagen om försäkringskassornas förvaltningskostnader i samband med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod. Regeringen avser vidare att återkomma till riksdagen i 1991 års kompletteringsproposition om medelsbehov för ADB-resurser budgetåret 1991/92.
I två motioner begärs att anslaget till försäkringskassorna sänks.
I motion Sf315 anför Gullan Lindblad m.fl. att en arbetsgivarperiod på två veckor bör innebära att belastningen och personalbehovet på de allmänna försäkringskassorna minskar. Motionärerna begär därför att anslaget minskas med 100 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begär.
Sigge Godin m.fl. begär i motion Sf353 yrkande 5 att anslaget minskas med 15 milj.kr. i förhållande till vad regeringen begär. Motionsyrkandet hänför sig till en besparing som motionärerna beräknar på att slopa skyldigheten för försäkrade att anmäla ändring av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) fr.o.m. den 1 juli 1991.
Utskottet behandlade även under förra årets riksmöte motionsyrkanden om minskning av försäkringskassornas anslag på grund av att införande av en arbetsgivarperiod planerades. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU13 erinrade utskottet om att regeringen då avsåg att lägga fram förslag om en arbetsgivarperiod fr.o.m. den 1 januari 1991. Utskottet ansåg att en arbetsgivarperiod på 14 dagar skulle innebära att besparingar kunde göras i försäkringskassornas administrativa arbete med korta sjukfall, men påpekade att arbetsgivarperioden skulle införas först under mitten av nästa budgetår. Vidare framhöll utskottet att en hel del arbete torde komma att erfordras från försäkringskassornas sida i samband därmed. Utskottet ville därför inte tillstyrka att försäkringskassornas resurser redan i samband med den ordinarie budgetbehandlingen skulle minskas med hänvisning till införandet av en arbetsgivarperiod. -- Utskottet gör samma bedömning i denna fråga nu men vill erinra om att ett syfte med att införa en arbetsgivarperiod är att frigöra resurser hos kassorna för rehabilitering. Utskottet vill härvid också hänvisa till regeringens i budgetpropositionen uttalade avsikt att återkomma till riksdagen om försäkringskassornas förvaltningskostnader i samband med förslag om införande av en arbetsgivarperiod. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf315.
Utskottet behandlar frågan om att slopa förhandsanmälan av SGI-ändring i avsnittet om sjukförsäkring ovan. Utskottet erinrar därvid om att riksdagen i december 1990 på förslag av utskottet gett regeringen till känna att möjligheten att slopa förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra resurser hos försäkringskassorna skall övervägas närmare. Utskottet avstyrker i det sammanhanget bifall till ett yrkande i motion Sf353 om slopad förhandsanmälan av SGI-ändring fr.o.m. den 1 juli 1991. Utskottet avstyrker till följd härav även yrkande 5 i motionen om minskning av anslaget.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringens förslag till medelsanvisning till försäkringskassorna bör godtas.
Hemställan
Utskottet hemställer
I Allmänt om socialförsäkringssystemet
1. beträffande ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf242, res. 1 (m)
II Sjukförsäkring m.m.
2. beträffande kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf338, res. 2 (v)
3. beträffande beräkning av kompensation inom sjukpenningförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf203, 1990/91:Sf241 yrkande 1 och 1990/91:Sf288,
4. beträffande sjukpenning för trasiga glasögon att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf272,
5. beträffande kvinnors sjukfrånvaro att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf353 yrkande6, res. 3 (fp, mp)
6. beträffande sjukpenning under utbildning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf243 yrkande 4, 1990/91:Sf320 yrkande 7 och 1990/91:Sf353 yrkande7, res. 4 (m, fp, c)
7. beträffande del av sjukpenning att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf353 yrkande3, res. 5 (fp)
8. beträffande anmälan om SGI att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf353 yrkande4, res. 6 (m, fp)
9. beträffande SGI vid studier att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf514 yrkande6, res. 7 (m, fp, c)
10. beträffande frivillig sjukpenningförsäkring att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf207, res. 8 (m, fp)
11. beträffande förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf226 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf256 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 2kap. 12§ andra stycket, res. 9 (c, v, mp)
12. beträffande höjda avgifter för sjukhusvård att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts under moment11,
13. beträffande läkemedelskostnader att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Sf226 yrkande 2 i denna del antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m., res. 10 (v)
14. beträffande försöksverksamhet inom tandvården att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf234, 1990/91:Sf296 yrkande 2 och 1990/91:Sf358 yrkande 6 godkänner de i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet, res. 11 (m) res. 12 (fp)
15. beträffande högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf296 yrkande1, res. 13 (m)
16. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Sf226 yrkandena 1 och 2 i dessa delar, 1990/91:Sf256 yrkande2, 1990/91:Sf328 yrkande 2 och 1990/91:Sf353 yrkande 8 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7867000000kr., res. 14 (fp) - villk. 4 res. 15 (c) - villk. 9 res. 16 (v) - villk. 2, 9, 10
17. beträffande ersättning vid närståendevård att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf204, 1990/91:Sf205 och 1990/91:Sf221,
18. beträffande medelsanvisning till närståendevård att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3000000kr.
III Föräldraförsäkring m.m.
19. beträffande kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf314, 1990/91:Sf321 yrkande2 och 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del, res. 17 (m) res. 18 (c, v) res. 19 (mp)
20. beträffande förenkling av föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf265,
21. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf321 yrkande 4 och 1990/91:Sf327 yrkande 1, res. 20 (v) res. 21 (mp)
22. beträffande kvoterad föräldraledighet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf213, 1990/91:Sf321 yrkande 1 och 1990/91:Sf350 yrkande 4, res. 22 (v) res. 23 (mp)
23. beträffande garantinivån inom föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf276, 1990/91:Sf322 yrkande 2 och 1990/91:Sf325, res. 24 (m) res. 25 (c)
24. beträffande rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf353 yrkande 14, res. 26 (fp)
25. beträffande tillfällig föräldrapenning vid stängning av daghem m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf202 och 1990/91:Sf353 yrkande 15, res. 27 (fp, c, mp)
26. beträffande flexibelt uttag av kontaktdagar att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf233 yrkande 1 och 1990/91:Sf322 yrkande 4, res. 28 (m, fp, c)
27. beträffande utökat antal kontaktdagar att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf263,
28. beträffande kontaktdagar vid privat barnomsorg att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf233 yrkande 2, 1990/91:Sf239 och 1990/91:Sf322 yrkande 3, res. 29 (m, fp, c)
29. beträffande tillfällig föräldrapenning vid umgängesrätt att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf264,
30. beträffande 16-årsgränsen för tillfällig föräldrapenning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf216 och 1990/91:Sf231 yrkande 6, res. 30 (fp)
31. beträffande tillfällig föräldrapenning vid barns habilitering att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf334, res. 31 (m, c)
32. beträffande föräldrapenning när föräldrarna bor i olika länder att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf224,
33. beträffande försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf301 och 1990/91:Sf321 yrkande 3, res. 32 (mp)
34. beträffande medelsanvisning till föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Sf327 yrkande 2 och 1990/91:Sf328 yrkande 3 till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2550000000 kr., res. 33 (v) - villk. 18 res. 34 (v) - villk. 20
35. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf231 yrkande 1 och 1990/91:Sf286, res. 35 (fp)
36. beträffande ansökan om vårdbidrag att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf332,
37. beträffande föräldrabegreppet inom vårdbidraget att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf236 och 1990/91:Sf318, res. 36 (fp, v, mp)
38. beträffande beräkningen av merkostnadsersättning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf201, 1990/91:Sf231 yrkande 3 och 1990/91:Sf298 yrkande 1, res. 37 (fp)
39. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Sf231 yrkande2 till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 870000000kr. res. 38 (fp) - villk. 35
IV Pensioner m.m.
40. beträffande återställande av basbeloppet att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf260 yrkande 1, res. 39 (v, mp)
41. beträffande okorrigerat basbelopp att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf270 yrkande 2, res. 40 (m)
42. beträffande tidpunkten för basbeloppsberäkning att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf211,
43. beträffande folkpension till invandrare att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf260 yrkande 3 och 1990/91:Sf357 yrkande 5, res. 41 (mp)
44. beträffande grundpensionsförmåner m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf209, 1990/91:Sf268 yrkande 2, 1990/91:Sf273, 1990/91:Sf336 yrkande 1, 1990/91:Sf350 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Sf38 yrkande 1 och 1990/91:Sf39 yrkande 4, res. 42 (m) res. 43 (c)
45. beträffande ny utredning om grundpension att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf260 yrkande 7 och 1990/91:Sf40 yrkande 2, res. 44 (mp)
46. beträffande lika folkpension oavsett civilstånd att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf300 yrkande 2,
47. beträffande extra åtgärder för pensionärer att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf331 yrkande 1 och 1990/91:Sf357 yrkande 2, res. 45 (v)
48. beträffande pensionärernas ekonomi att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf240, 1990/91:Sf270 yrkande 1, 1990/91:Sf336 yrkande 2 och 1990/91:Sf38 yrkande 2, res. 46 (m) res. 47 (c) res. 48 (mp)
49. beträffande åtgärder inom ATP-systemet att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf348 yrkande 3, res. 49 (m)
50. beträffande kvinnors pensionsrätt att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf228, 1990/91:Sf300 yrkandena 1 och 3, 1990/91:Sf309 och 1990/91:Sf329, res. 50 (m)
51. beträffande långsiktig utredning av ATP att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf260 yrkande 8, res. 51 (mp)
52. beträffande frivillig delning av pensionsrätt att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf357 yrkande 7, res. 52 (fp)
53. beträffande pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf225 och 1990/91:Sf357 yrkande 4, res. 53 (fp)
54. beträffande växelvård att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf260 yrkande 4, res. 54 (mp)
55. beträffande frivillig pensionsförsäkring att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf214, res. 55 (v, mp)
56. beträffande pensionsåldern m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf258 och 1990/91:Sf260 yrkandena 2 och 6, res. 56 (mp)
57. beträffande förlängd rätt till vårdår att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 3, 1990/91:Sf299 yrkande 2 och 1990/91:Sf322 yrkande 1, res. 57 (m) res. 58 (c)
58. beträffande vårdår från år 1960 att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf290 i denna del och 1990/91:Sf357 yrkande 6, res. 59 (fp, c, v)
59. beträffande retroaktiv rätt till vårdår från år 1982 att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf262 och 1990/91:Sf290 i denna del, res. 60 (c, v, mp)
60. beträffande automatisk beräkning av vårdår att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf260 yrkande 5, 1990/91:Sf261, 1990/91:Sf290 i denna del och 1990/91:Sf360, res. 61 (m, c, v, mp)
61. beträffande pensionsrätt för inkomstgaranti att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf254,
62. beträffande övergångsregler inom ATP att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf220, res. 62 (c)
63. beträffande information om intjänad ATP att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf252 och 1990/91:Sf357 yrkande 3, res. 63 (fp)
64. beträffande medelsanvisning till ålderspensioner att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Sf331 yrkande 2 till Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 51 345 000 000 kr., res. 64 (v) - villk. 45
65. beträffande nivåer inom förtidspensioneringen att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf259, res. 65 (m)
66. beträffande pensionstillskott till förtidspensionärer att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf297 yrkande 2, res. 66 (m)
67. beträffande sidoinkomster vid förtidspension att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf337,
68. beträffande medelsanvisning till förtidspensioner att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13510000 000 kr.,
69. beträffande åldersgräns för barnpension att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf230,
70. beträffande medelsanvisning till barnpensioner att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 272000000 kr.,
71. beträffande särskild efterlevandepension utomlands att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf271,
72. beträffande retroaktiv rätt till änkepension att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf222,
73. beträffande medelsanvisning till efterlevandepensioner till vuxna att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1765000000 kr.,
74. beträffande medelsanvisning till vissa yrkesskadeersättningar m.m. att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3000000 kr.,
75. beträffande översyn m.m. av handikappersättning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf298 yrkande 2, 1990/91:Sf305, 1990/91:Sf313 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Sf330, res. 67 (v)
76. beträffande handikappersättning vid funktionsnedsättning efter 65 års ålder att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf251 och 1990/91:Sf269, res. 68 (mp)
77. beträffande medelsanvisning till handikappersättningar att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 860000000 kr.,
78. beträffande särskilt pensionstillägg från år 1960 att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf257, res. 69 (m)
79. beträffande uttalande om särskilt pensionstillägg att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf357 yrkande 8, res. 70 (fp)
80. beträffande särskilt pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf281 yrkande 2 och 1990/91:Sf357 yrkande 9, res. 71 (m, fp, c)
81. beträffande översyn av särskilt pensionstillägg att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf219 och 1990/91:Sf281 yrkande 1, res. 72 (c)
82. beträffande medelsanvisning till särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Sf357 yrkande 10 till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 41000000 kr., res. 73 (fp) - villk. 71
83. beträffande höjt KBT att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf302 yrkande 1, res. 74 (v)
84. beträffande översyn av KBT att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf229, 1990/91:Sf289, 1990/91:Sf302 yrkande 3, 1990/91:Sf357 yrkande 1, 1990/91:Sf37 yrkande 3, 1990/91:Sf41 yrkande 2 och 1990/91:Sf42, res. 75 (fp) res. 76 (v)
85. beträffande en parlamentarisk utredning att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf39 yrkande 3, res. 77 (m, mp)
86. beträffande slopad förmögenhetsprövning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf270 yrkande 3 och 1990/91:Sf339, res. 78 (m, fp) res. 79 (c)
87. beträffande ersättningar från neurosedynskadefonden att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf212, 1990/91:Sf316 och 1990/91:Sf353 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
88. beträffande medelsanvisning till kommunala bostadstillägg att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Sf302 yrkande 2 till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1525000000 kr., res. 80 (v) - villk. 74
89. beträffande delpension att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf237, res. 81 (m)
V Administration
90. beträffande ansvarsfördelningen mellan riksförsäkringsverket och försäkringskassorna att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf340 och 1990/91:Sf341,
91. beträffande beslut om nämndorganisation och tjänstetillsättningar att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf278 och 1990/91:Sf279,
92. beträffande sammanslagning av försäkringskassor att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf342, res. 82 (fp)
93. beträffande decentralisering av vissa ärenden att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf283,
94. beträffande jävssituationer att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf208, res. 83 (fp) 95. beträffande ADB-system att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf287, 1990/91:Sf324, 1990/91:Sf343 yrkande 2 och 1990/91:Sf353 yrkande11, res. 84 (m, fp, c, mp)
96. beträffande medelsanvisning till riksförsäkringsverket att riksdagen med bifall till propositionen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 509952000 kr.,
97. beträffande medelsanvisning till allmänna försäkringskassor att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Sf315 och 1990/91:Sf353 yrkande 5 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 637951000 kr. res. 85 (m) res. 86 (fp) - villk. 6
Stockholm den 28 mars 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s), Arne Mellqvist (s) och Marianne Jönsson (c).
Reservationer
1. Ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna (mom.1)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Det är" och på s. 27 slutar med "motion Sf242." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den ursprungliga konstruktionen av försäkringssystemet har tonats ner. Bl.a. har sambandet mellan sociala avgifter och erhållna förmåner luckrats upp och avgifterna för sjukförsäkring och ATP har således delvis förvandlats till skatter. I motionen framhålls vissa nackdelar med att den ursprungliga försäkringstanken urholkats. Bl.a. får mindre årskullar i förvärvsaktiv ålder sörja för stora årskullar när dessa går in i pensionsåldern. Under perioder när det omvända förhållandet råder är det däremot risk att förmåner av olika slag utvidgas. Om den ekonomiska tillväxten är dålig blir det också svårt att låta sjukförsäkringen fördela inkomster över livscykeln och samtidigt fördela inkomster mellan olika inkomstgrupper. Enligt utskottets mening bör socialförsäkringssystemet vara stabilt, och utskottet anser att det bör byggas upp efter försäkringsmässiga principer. Dessutom torde ett närmande till EG kräva att Sverige i större utsträckning måste tillämpa försäkringsmässiga principer för socialförsäkringarna. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta en offentlig utredning som skall analysera och lägga fram förslag om hur socialförsäkringssystemets uppbyggnad kan göras mer konsekvent i förhållande till sitt syfte samtidigt som människors intjänade rättigheter i form av framtida ersättningar ges ett fast skydd. I detta sammanhang måste också socialförsäkringssystemets inverkan på kapitalmarknaden, den offentliga sektorns tillväxt, skattetryck etc. beaktas.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motion Sf242 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf242 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen (mom.2)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "därför inte." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla sjukförsäkringens oerhört stora betydelse inom vårt trygghetssystem. Försäkringen har under lång tid utsatts för massiv kritik och mytbildning. Besparingar bör enligt utskottets uppfattning inte göras på det sätt som skett genom försämringar i sjukförsäkringen. Dessa försämringar drabbar inte alla grupper lika utan slår hårdare mot dem som har lägre inkomster och mot dem som arbetar inom vård och omsorg och inom livsmedelsbranschen, där det är olämpligt att arbeta och vara förkyld. Försämringarna slår också hårdare mot dem som arbetar med fysiskt tunga arbeten, som inte går att utföra vid sjukdom, än mot dem som har tjänstemannayrken och kan tillbringa en dag på arbetet, även om de inte är alldeles friska. Det beslut om försämringar inom sjukförsäkringen som riksdagen fattade i december 1990 slår alltså fördelningspolitiskt orättvist. Det innebär vidare ett första avsteg från ett generellt system. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att -- som anges i motion Sf328 -- kompensationsnivån inom sjukförsäkringen snarast bör återställas. Någon uppföljning av konsekvenserna av de genomförda försämringarna, som begärs i motion Sf338, behövs därmed inte.
En arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen skulle enligt utskottets uppfattning innebära ett första steg mot att privatisera sjukförsäkringen. Argumentet att arbetsgivaren på så sätt skall få ett omedelbart intresse att förbättra arbetsmiljön och att personalresurser samtidigt frigörs på försäkringskassorna anser utskottet inte vara hållbart. Satsningar på arbetsmiljön ger arbetsgivaren ekonomisk utdelning först på sikt, medan det innebär en omedelbar besparing att anställa endast personer utan förväntad sjuklighet, och i fråga om försäkringskassorna aviseras i budgetpropositionen stora personalminskningar till följd av kommande rationaliseringar. Något förslag om arbetsgivarperiod bör således enligt utskottets uppfattning inte läggas fram.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del och med avslag på motion 1990/91:Sf338 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kvinnors sjukfrånvaro (mom. 5)
Sigge Godin (fp), Barbro Sandberg (fp) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Åtgärder i fråga" och slutar med "yrkande 6." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det höga sjuktalet bland kvinnor är en varningssignal som tyder på brister i arbetslivet. Om sjuktalet skall kunna sänkas måste dessa problem ägnas än mer ökad uppmärksamhet. Skillnaderna i sjukfrånvaron mellan män och kvinnor bör enligt utskottets uppfattning analyseras ytterligare som underlag för fortsatta diskussioner om hur arbetsvillkoren skall kunna förbättras.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande kvinnors sjukfrånvaro att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Sjukpenning under utbildning (mom. 6)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "En proposition" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande lydelse:
Den utveckling av praxis som skett sedan år 1983 i fråga om sjukpenning under utbildning och som innebär att en försäkrad numera måste kunna direktplaceras i arbete innan sjukförsäkringens ansvar upphör är enligt utskottets mening olycklig. Utvecklingen skapar orättvisor mellan å ena sidan dem som studerar och är sjukskrivna och å andra sidan dem som studerar med utbildningsbidrag eller studiestöd. Vidare skapas risk för att det s.k. sjuktalet och därmed även ohälsotalet blir missvisande. Kostnaderna för försäkringen har också blivit onödigt höga. Enligt utskottets uppfattning bör reglerna ändras så att sjukpenning under utbildning utgår i mindre omfattning och så att större jämlikhet uppstår mellan olika studerandetyper.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag som tillgodoser de synpunkter som utskottet anfört.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande sjukpenning under utbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf320 yrkande 7 och 1990/91:Sf353 yrkande 7 och med anledning av motion 1990/91:Sf243 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Del av sjukpenning (mom. 7)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Utskottet prövade" och på s. 35 slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det skäl att helt lämna den stela låsningen till fasta nivåer i sjukpenningförsäkringen. Efter en längre tids sjukdom skulle en återgång till arbete kunna underlättas om det fanns möjlighet att fritt välja vilken procentandel av hel sjukpenning som skall gälla för den försäkrade. Detta val bör göras av läkaren, försäkringskassan och arbetsgivaren i samråd med den försäkrade. Såsom begärts i motion Sf353 bör regeringen lägga fram förslag som innebär att de fasta nivåerna i sjukpenningförsäkringen avskaffas.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande del av sjukpenning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Anmälan om SGI (mom.8)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
En tredjedel av de anmälningar om ändrad inkomst som görs av försäkringskassan kommer inte till användning på grund av att de försäkrade som anmälningarna gäller inte är sjuka. Enligt utskottets uppfattning vore det en administrativ besparing att slopa det allmänna kravet om att anmäla inkomstförändringar till försäkringskassan. I stället bör var och en som gör anspråk på ersättning från försäkringskassan i samband därmed kunna uppge sin aktuella inkomst och sjukpenning kunna utbetalas med ledning av uppgiften. Någon anledning att avvakta de överväganden om möjligheten att slopa förhandsregistreringen och på så sätt frigöra resurser hos försäkringskassorna som riksdagen begärt i december 1990 finns enligt utskottets mening inte.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag om nya regler i enlighet med det anförda, och dessa regler bör kunna börja gälla den 1 juli 1991.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande anmälan om SGI att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. SGI vid studier (mom. 9)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Riksdagen avslog" och på s. 36 slutar med "yrkande 6." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör en försäkrad få ha sin sjukpenninggrundande inkomst vilande under den tid han bedriver studier som berättigar till studiestöd i form av t.ex. studiehjälp, studiemedel eller särskilt vuxenstudiestöd. Det bör således inte vara en förutsättning att han faktiskt uppbär sådant stöd. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till riksdagen härom.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande SGI vid studier att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf514 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Frivillig sjukpenningförsäkring (mom. 10)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "motion Sf207." bort ha följande lydelse:
Några bärande skäl finns inte enligt utskottets mening för att behålla bestämmelsen om att man måste inträda i den frivilliga sjukförsäkringen före 55 års ålder. Det begränsade skydd denna försäkring ger bör kunna omfatta alla som inte har möjlighet att vara obligatoriskt försäkrade fram till pensioneringen. Regeringen bör därför lägga fram förslag om att inträde i försäkringen skall kunna ske även efter 55 års ålder.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande frivillig sjukpenningförsäkring att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf207 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård (mom.11)
Karin Israelsson (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Utskottet delar" och på s. 38 slutar med "allmän försäkring." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det åtskilligt som tyder på att såväl förtidspensionärer som låginkomsttagare bland ålderspensionärer har fått det sämre sedan skattereformen trädde i kraft. Förtidspensionärer har svårt att få de ökade bostads- och vårdkostnaderna kompenserade. Höjningen av bostadstilläggen varierar kraftigt mellan kommunerna och är ofta otillräcklig. Utskottet anser det inte vara acceptabelt att i en sådan situation ytterligare försämra den ekonomiska situationen för förtidspensionärer. Även om lagen ger möjlighet till reduktion av sjukhusvårdsavgiften på grund av dålig ekonomi, är dessa möjligheter små och förutsätter en integritetskränkande genomgång av de ekonomiska förutsättningarna. Ett avskaffande av det s.k. friåret även för förtidspensionärer kommer att minska möjligheterna för dem att behålla sin bostad vid längre tids sjukdom och därigenom även försvåra rehabilitering. Utskottet delar således uppfattningen i motionerna Sf226 och Sf256 att regeringens förslag till ny lydelse av 2kap. 12§ andra stycket i lagen om allmän försäkring bör avslås, och utskottet avstyrker bifall till regeringsförslaget i denna del.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf226 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf256 yrkande 1 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 2kap. 12§ andra stycket,
10. Läkemedelskostnader (mom.13)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "läkemedelskostnader, m.m." bort ha följande lydelse:
Den av regeringen föreslagna höjningen av den enskildes läkemedelskostnad drabbar de svaga grupperna hårdast. Höjningen från 75 kr. till 90 kr. innebär för många pensionärer som ständigt medicinerar en stor utgift. Enligt utskottets uppfattning bör det nuvarande beloppet behållas som maximibelopp för varje inköpstillfälle. Utskottet avstyrker därför bifall till regeringens förslag i denna del.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande läkemedelskostnader att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf226 yrkande 2 i denna del avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
11. Försöksverksamhet inom tandvården (mom.14)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "att lämnas." bort ha följande lydelse:
De förändringar som orsakat ökade kostnader inom tandvårdsförsäkringen kan enligt utskottets uppfattning sammanfattas under rubriken strukturförändringar. Underlaget i propositionen för förslaget om försöksverksamhet är bristfälligt, och utskottet anser inte att de skäl som presenteras utgör tillräcklig grund för att någon försöksverksamhet av det slag som beskrivits behövs. Det förslag om bastandvårdssystem som presenterats av riksförsäkringsverket i en rapport till regeringen skulle medföra en orimlig administration och knappast reducera tandskadorna i sådan omfattning att tandvårdens totala kostnader minskar. Däremot torde en sådan förändring enligt utskottets uppfattning underminera privattandläkarvården och ge patienter med större tandvårdsbehov -- i praktiken ofta äldre -- väsentligt högre kostnader och sannolikt sämre service.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringens begäran om godkännande av riktlinjer för försöksverksamhet bör avslås.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande försöksverksamhet inom tandvården att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf296 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf234 och 1990/91:Sf358 yrkande 6 beslutar att ej godkänna de i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet,
12. Försöksverksamhet inom tandvården (mom.14)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "att lämnas." bort ha följande lydelse:
Beskrivningen av den föreslagna försöksverksamheten i budgetpropositionen är enligt utskottets uppfattning knapphändig och väcker frågor om de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna för privattandläkarna, om hur försökslandstingen skall förena sina olika roller och om patienternas rätt till fritt tandläkarval. Riktlinjerna behöver därför kompletteras. Bl.a. bör vikten av en opartisk utvärdering, som förutom kostnadsanalyser även belyser tandhälsoeffekter och patientreaktioner, framhållas. Önskvärdheten av att också storstadsområden eller delar av sådana områden kan ingå i försöksverksamheten bör uttalas. Försöksverksamheten får inte leda till reformstopp inom tandvårdsförsäkringen under försöksperioden.
Utskottet anser att fem försöksmodeller var för sig eller i kombination bör prövas inom ramen för den planerade försöksverksamheten. En modell avser överföring av tandvårdsförsäkringen till försäkringskassa innebärande att kassan inom ramen för en klumpsumma ges rätt att i samråd med vårdgivarna besluta om taxesystem och ersättningsregler. En annan modell gäller försök med ett ersättningssystem grundat på överenskommelser mellan enskilda privattandläkare och försäkringskassan, där tandläkaren gör ett flerårigt vårdåtagande för sina patienter och ersättningen till viss del beräknas per patient, till viss del per prestation. Försök enligt denna modell skall göras i storstadsområden. Den tredje modellen innebär att landstingen uppmuntras att privatisera folktandvårdskliniker. En fjärde modell skall syfta till att pröva olika former för upphandling av barn- och ungdomstandvård inom och utom landstingets egen organisation. Enligt den femte modellen skall försök göras med avreglerat taxesystem och återbäringstaxa. Nuvarande taxesystem ersätts av ett system med rekommendationer till vårdgivarna med rätt för dem att avvika från rekommendationerna inom ett givet intervall, och tandvårdsförsäkringen ger patienterna ersättning för utförd tandvård enligt en särskild återbäringstaxa med fasta krontalsbelopp.
Utskottet vill också framhålla att samtliga försök måste ske i samförstånd mellan berörda vårdgivare, försäkringskassan och statsmakterna. Försäkringskassan skall även fortsättningsvis vara huvudansvarig för tandvårdsförsäkringen med uppgiften att handha administrationen, ombesörja utbetalning av försäkringsersättning och utöva tillsynen över vårdgivarna.
I den aviserade försöksverksamheten bör också enligt utskottets uppfattning ingå en användning av tandvårdstaxan för att genomföra en effektivare användning av samtliga personalkategoriers formella behörighet. Detta ger dels möjlighet att frigöra tandläkartid för äldretandvård, dels större arbetstillfredsställelse för tandsköterskorna. En styrning kan ske genom att i tandvårdstaxan inte medges högre arvode för de åtgärder som får utföras av tandsköterska eller tandhygienist även om åtgärderna utförs av tandläkare.
Det anförda bör med bifall till motionerna Sf234 och Sf358 yrkande 6 ges regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande försöksverksamhet inom tandvården att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionerna 1990/91:Sf234 och 1990/91:Sf358 yrkande 6 samt med avslag på motion 1990/91:Sf296 yrkande 2 dels godkänner de i propositionen redovisade riktlinjerna för planerad försöksverksamhet på tandvårdsområdet, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan (mom.15)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Den förändring av tandvårdstaxan som regeringen aviserar i budgetpropositionen innebär att högkostnadsskyddet försämras. Liksom regeringen anser utskottet att en besparing av finansiella skäl behövs inom tandvårdsförsäkringen. En försämring av högkostnadsskyddet enligt regeringens modell medför emellertid negativa sociala och försäkringsmässiga konsekvenser. Det är framför allt de äldre som behöver mer omfattande och dyrbara tandvårdsbehandlingar, och ett försämrat högkostnadsskydd skulle drabba många pensionärer som redan genom skatteomläggningen har fått betydande svårigheter att få hushållsekonomin att gå ihop. -- En grundläggande princip för ett bra utformat försäkringsskydd är, som framhålls i motion Sf296, att det i första hand ger stöd vid stora och oförutsedda kostnader. Den behövliga besparingen inom tandvårdsförsäkringen bör därför i stället göras genom att en självrisk införs. En självrisk på 600 kr. för varje behandlingsperiod innebär för patienten endast en fördyring med 240 kr. om behandlingskostnaden uppgår till 3000 kr. För tandvårdsförsäkringens del innebär en självrisk med detta belopp en besparing med ytterligare 800 milj.kr. jämfört med vad den aviserade försämringen av högkostnadsskyddet skulle innebära. Till detta bör komma sänkta kostnader för administration, eftersom behandlingar inom ramen för självrisken enligt utskottets uppfattning inte skulle behöva följa de för ersättningsberättigade behandlingar nödvändiga rapportrutinerna. Utskottet anser således att den av regeringen aviserade försämringen av högkostnadsskyddet inte bör genomföras utan att i stället bör införas en självrisk om 600 kr. inom tandvårdsförsäkringen. Detta bör riksdagen med bifall till motion Sf296 yrkande 1 ge regeringen till känna.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf296 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (mom.16) Under förutsättning av bifall till reservation 4
Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Utskottet har också" och på s. 44 slutar med "föreslagna medelsanvisningen." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt att reglerna om sjukpenning under utbildning ändras så att sådan sjukpenning skall utgå i mindre omfattning än vad som nu gäller. Denna åtgärd bör enligt utskottets uppfattning leda till att anslaget till Bidrag till sjukförsäkringen kan sänkas med 700 milj.kr.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 8 och med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf226 yrkandena 1 och 2 i dessa delar, 1990/91:Sf256 yrkande2, 1990/91:Sf328 yrkande 2 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7167000000kr.,
15. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (mom.16) Under förutsättning av bifall till reservation 9
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "yrkande 2." och på s. 44 börjar med "Med det" och slutar med "föreslagna medelsanvisningen." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt de i propositionen framlagda förslagen om höjda avgifter vid sjukhusvård och vid läkemedelsinköp samt avstyrkt motionsyrkanden om avslag på propositionen i dessa delar och om återställande av kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen. Till följd härav avstyrker utskottet också bifall till motionerna Sf328 yrkande 2 och Sf226 yrkande 2. Utskottet har däremot avstyrkt regeringens förslag om att det s.k. friåret för förtidspensionärer avskaffas. Till följd härav behöver i enlighet med vad som anförs i motion Sf256 yrkande 2 anslaget till Bidrag till sjukförsäkringen höjas med 145 milj.kr. Härigenom tillgodoses också i viss mån motion Sf226 yrkande 1.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf256 yrkande 2 och med anledning av propositionen och motion 1990/91:Sf226 yrkande1 i denna del samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf226 yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf328 yrkande 2 och 1990/91:Sf353 yrkande 8 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8012000000kr.,
16. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (mom.16) Under förutsättning av bifall till reservationerna 2, 9 och 10
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "yrkande 2." och på s. 44 börjar med "Med det" och slutar med "föreslagna medelsanvisningen." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt bifall till en motion om att kompensationsnivåerna i sjukförsäkringen skall återställas till den nivå som gällde före den 1 mars 1991. Utskottet har vidare avstyrkt regeringens förslag om att det s.k. friåret för förtidspensionärer avskaffas och om att den enskildes kostnader vid inköp av läkemedel skall höjas. Till följd härav behöver, som anförs i motionerna Sf226 och Sf328 yrkande 2, anslaget till Bidrag till sjukförsäkringen höjas med 500 milj.kr. avseende kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen, 300 milj.kr. avseende förtidspensionärernas friår och 180 milj.kr. avseende den enskildes läkemedelskostnader. Genom höjningen tillgodoses också motion Sf256 yrkande2.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande medelsanvisning till sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf226 yrkandena 1 och 2 i dessa delar och 1990/91:Sf328 yrkande 2 och med anledning av propositionen och motion 1990/91:Sf256 yrkande2 samt med avslag på motion 1990/91:Sf353 yrkande 8 till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 8847000000kr.,
17. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mom.19)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Syftet med" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat om sänkta kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen och för den tillfälliga föräldrapenningen. Det samhällsekonomiska läget kräver emellertid en ytterligare åtstramning av de offentliga utgifterna. Utskottet anser därför att kompensationsnivån inom hela föräldraförsäkringen skall vara 80 % fr.o.m. den 1 juli 1991 och att detta med anledning av motion Sf314 bör ges regeringen till känna. Regeringen bör snarast lägga fram lagförslag i enlighet härmed.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf314 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf321 yrkande2 och 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mom.19)
Karin Israelsson (c), Margó Ingvardsson (v) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Syftet med" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:
Kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen har fr.o.m. den 1 mars i år sänkts till 80 % för de första 14 dagarna per barn och år. Enligt utskottets mening kan detta medföra att föräldrar inte anser sig ha råd att vara hemma med barnen. Försämringen av den tillfälliga föräldrapenningen slår också hårdast mot vissa redan utsatta grupper såsom ensamstående föräldrar med små barn. Enligt utskottets mening bör kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen därför återställas till 90 % såsom föreslås i motion Sf328. Regeringen bör snarast återkomma med lagförslag i enlighet härmed.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del och med avslag på motionerna 1990/91:Sf314 och 1990/91:Sf321 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mom.19)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Syftet med" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:
Nuvarande ersättning inom föräldraförsäkringen är helt proportionell mot inkomsten upp till ersättningstaket vid 7,5 basbelopp (241500 kr. i årsinkomst år 1991). Utskottet, som anser att inkomstspridningen inom samhället bör minskas, anser att denna uppfattning bör markeras genom socialförsäkringssystemets utformning. Enligt utskottets mening bör därför ersättning inom föräldraförsäkringen utgå med endast 70% av inkomsten för den del av årsinkomsten som överstiger 4,5 basbelopp (144900 kr. år 1991). Härigenom sänks kostnaderna för föräldraförsäkringen utan att föräldrar med låga inkomster drabbas. Det bör ankomma på regeringen att utforma förslag i enlighet med det anförda och lägga fram det för riksdagen. Detta bör med bifall till motion Sf321 yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf321 yrkande2 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf314 och 1990/91:Sf328 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom.21)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet är" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Riksdagen har tidigare uttalat att föräldraförsäkringen skulle ha byggts ut till 18 månader den 1 juli 1992. Eftersom den planerade utbyggnaden inte har fullföljts har många föräldrar nu enligt utskottets mening kommit i en besvärlig situation, bl.a. beroende på att kommunerna planerat barnomsorgen med utgångspunkt i att föräldraförsäkringen skulle byggas ut. Utskottet anser att den tidigare planerade andra etappen av utbyggnaden, dvs. att ersättning under 90 dagar på garantinivå byts mot ersättning på sjukpenningnivå, bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 1992. Regeringen bör därför snarast lägga fram förslag till lagändring härom.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf327 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:Sf321 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mom.21)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet är" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Riksdagen har tidigare uttalat att föräldraförsäkringen bör byggas ut till 18 månader. Utskottet anser att en utbyggnad nu bör ske med en månads ersättning på sjukpenningnivå. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till en lagändring härom.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf321 yrkande 4 och med avslag på motion 1990/91:Sf327 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Kvoterad föräldraledighet (mom. 22)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "Sf350 yrkande4." bort ha följande lydelse:
År 1989 utnyttjades föräldrapenning med anledning av barns födelse till endast 7 % av papporna. 24,6 % av de försäkrade som hade uppburit föräldrapenning under året var pappor. Med de snabba förändringar som nu sker inom arbetslivet kan ett och ett halvt års frånvaro från arbetsmarknaden medföra stora problem vid återkomsten. En sådan lång frånvaro kan också generellt påverka arbetsgivarnas inställning till kvinnor som arbetskraft. Fördelningen av föräldraledigheten mellan föräldrarna är viktig inte bara för kvinnornas situation på arbetsmarknaden utan också för männens syn på arbetsfördelningen i hemmet. Sjutton år med information och attitydpåverkande arbete för en jämnare sådan fördelning har inte haft önskad effekt. Utskottet anser därför att en kvotering av föräldraledigheten behövs som stöd för männen att i större utsträckning än för närvarande stanna hemma hos sina barn under deras första år. Kvoteringen bör utformas så att, när det finns två vårdnadshavare, en viss tid, förslagsvis 30 dagar, reserveras för pappan. Regeringen bör lägga fram förslag i enlighet med vad utskottet anfört.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande kvoterad föräldraledighet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf213 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf321 yrkande 1 och 1990/91:Sf350 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Kvoterad föräldraledighet (mom. 22)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "Sf350 yrkande4." bort ha följande lydelse:
Under år 1989 utnyttjades föräldrapenning med anledning av barns födelse till endast 7 % av papporna. 24,6 % av de försäkrade som hade uppburit föräldrapenning under året var pappor. Utskottet anser att det både för barnens och pappornas skull är ytterst angeläget att papporna är hemma en tid hos barnen när de är små. Utskottet anser mot denna bakgrund att en kvotering av föräldraledigheten behövs. Fr.o.m. den 1 juli 1991 bör i enlighet med vad som föreslås i motion Sf321 yrkande 1 minst tre månader av föräldraförsäkringen tas ut av vardera föräldern. Regeringen bör snarast återkomma med förslag i enlighet härmed.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande kvoterad föräldraledighet att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf213, 1990/91:Sf321 yrkande 1 och 1990/91:Sf350 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (mom.23)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet har" och på s. 51 slutar med "och Sf325." bort ha följande lydelse:
Ersättning enligt garantinivån visar enligt utskottets uppfattning en tendens att släpa efter i värde. Höjningen den 1 januari 1987 från 48 kr. till 60 kr. återställer inte värdet. Detta drabbar främst de sämst ställda familjerna. En regel bör därför införas som gör att garantinivån automatiskt följer med förändringen av penningvärdet. För att åstadkomma detta bör ersättningen enligt garantinivån bestämmas till en trehundrasextiofemtedel av basbeloppet, vilket i år skulle innebära en garantinivå på 88 kr. Den närmare utformningen av erforderliga bestämmelser bör ankomma på regeringen, och förslag till lagändring bör snarast föreläggas riksdagen.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande garantinivån inom föräldraförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf325 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf276 och 1990/91:Sf322 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (mom.23)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet har" och på s. 51 slutar med "och Sf325." bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till de kostnadsökningar som skett sedan garantibeloppet fastställdes till 60 kr. anser utskottet att garantibeloppet snarast bör höjas till 100 kr. Härigenom kommer föräldrastödet att också fördelas mer rättvist mellan olika grupper. Det anförda bör med bifall till motionerna Sf276 och Sf322 yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande garantinivån inom föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf276 och 1990/91:Sf322 yrkande 2 och med avslag på motion 1990/91:Sf325 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning (mom.24)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Utskottet angav" och slutar med "yrkande 14." bort ha följande lydelse:
I vissa fall kan det vara svårt för föräldrarna att ta ledigt från arbetet när ett barn är sjukt och i stället lättare att engagera någon annan närstående. Enligt utskottets uppfattning bör därför möjlighet införas för alla föräldrar att överlåta rätten till tillfällig föräldrapenning till någon närstående.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion Sf353 yrkande 14 ges regeringen till känna.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträffande rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Tillfällig föräldrapenning vid stängning av daghem m.m. (mom.25)
Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 15." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det klart otillfredsställande att föräldrapenning inte kan utgå till en förälder vars barn inte kan tas emot av dagbarnvårdaren på grund av att dagbarnvårdarens egna barn är sjuka. Om problemet inom den kommunala barnomsorgen inte kan lösas genom omplacering till någon annan dagbarnvårdare som känner barnet, tvingas en förälder att stanna hemma utan rätt till ersättning. Detsamma gäller när ett daghem stängs på grund av sjukdom hos personalen eller av andra plötsligt uppkommande orsaker. Utskottet anser att regeringen bör tillsätta en utredning som skall lämna förslag till hur föräldrar som inte kan förvärvsarbeta på grund av tillfälliga stängningar av barnomsorgen skall kunna få ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Det anförda bör med bifall till motionerna Sf202 och Sf353 yrkande 15 ges regeringen till känna.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande tillfällig föräldrapenning vid stängning av daghem m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf202 och 1990/91:Sf353 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Flexibelt uttag av kontaktdagar (mom. 26)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kontaktdagarna inte bör vara bestämda till ett visst antal per år utan att det totala antalet dagar bör kunna tas ut när som helst under den tid då barnets ålder berättigar till sådan ersättning. Härigenom skapas en större valfrihet för barnfamiljerna och en möjlighet att ta en längre tids ledighet vid t.ex. inskolning på daghem eller vid skolstarten. Detta bör med anledning av motionerna Sf233 yrkande 1 och Sf322 yrkande 4 ges regeringen till känna, och regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med det anförda.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
26. beträffande flexibelt uttag av kontaktdagar att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf233 yrkande 1 och 1990/91:Sf322 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (mom. 28)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör tillfällig föräldrapenning utges för kontaktdagar oavsett vilken barnomsorgsform som utnyttjas. Det finns ingen anledning att från förmånen utesluta föräldrar som har sina barn i ett privat familjedaghem. Detta gäller så mycket mer som förhållandet på många håll är sådant att kommunen inte kan erbjuda barnomsorg utan hänvisar föräldrarna till privat verksamhet. Det bör ankomma på regeringen att utforma och snarast lägga fram förslag härom.
Det anförda bör med bifall till motion Sf322 yrkande 3 och med anledning av motionerna Sf233 yrkande 2 och Sf239 ges regeringen till känna.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
28. beträffande kontaktdagar vid privat barnomsorg att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf322 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf233 yrkande 2 och 1990/91:Sf239 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. 16-årsgränsen för tillfällig föräldrapenning (mom.30)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 6." bort ha följande lydelse:
Tillfällig föräldrapenning kan i dag utges för vård av barn som fyllt 12 men inte 16 år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård. För denna grupp av barn upphör detta tillsynsbehov naturligtvis inte när barnet fyller 16 år. Enligt utskottets mening är det därför nödvändigt att tillfällig föräldrapenning kan utgå även för hemmaboende vuxet, handikappat barn då föräldern måste avstå från förvärvsarbete på grund av att barnets tillstånd försämrats. Det bör ankomma på regeringen att snarast utforma och lägga fram förslag i enlighet med det anförda.
Det anförda bör med anledning av motion Sf231 yrkande 6 ges regeringen till känna.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
30. beträffande 16-årsgränsen för tillfällig föräldrapenning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf216 och 1990/91:Sf231 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Tillfällig föräldrapenning vid barns habilitering (mom.31)
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "motion Sf334." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor betydelse att föräldrar till barn med funktionsnedsättning kan delta i rehabilitering, habilitering och utbildning som anordnas med anledning av barnets handikapp och att de då får ersättning från föräldraförsäkringen. Det är också viktigt att båda föräldrarna samtidigt deltar i sådan verksamhet. Båda lär sig då att på bästa sätt stimulera barnets utveckling men de kan också stödja och hjälpa varandra i en svår livssituation. Om båda föräldrarna deltar, ökar möjligheterna att ge barnet bra vård och träning i hemmet. Utskottet konstaterar att möjligheterna för föräldrarna att få ersättning när de utan att barnet är närvarande t.ex. besöker en institution är för närvarande begränsade och det gäller även möjligheterna för båda föräldrarna att få ersättning när de samtidigt deltar i sådan verksamhet som nu avses. Dessutom varierar tillämpningen mellan försäkringskassorna vad gäller rätt till tillfällig föräldrapenning. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till ändring av nuvarande regler i enlighet med det anförda.
Det anförda bör med bifall till motion Sf334 ges regeringen till känna.
dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
31. beträffande tillfällig föräldrapenning vid barns habilitering att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf334 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete (mom.33)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "juni 1989." bort ha följande lydelse:
De sociala förmånerna för personer som arbetar utomlands kan variera. De som sänds ut till ett annat land av en statlig arbetsgivare bibehåller i regel sina socialförsäkringsförmåner. Det finns dock stora grupper av volontärer och andra biståndsarbetare som, förutom att de ofta har låg lön, har ett mycket dåligt socialt skydd under utlandsvistelsen. Enligt utskottets mening är de otrygga förhållanden som dessa biståndsarbetare lever under inte acceptabla. De bör ha en bastrygghet genom det svenska socialförsäkringssystemet. Härtill kommer att personer som har arbetat utomlands i vissa fall har ett mycket bristfälligt skydd genom socialförsäkringssystemet, och särskilt inom föräldraförsäkringen, när de återvänder hem. Enligt utskottet är det angeläget att främst de s.k. volontärerna snarast erbjuds ett bättre skydd.
Vad ovan anförts bör med bifall till motionerna Sf301 yrkande 1 och Sf321 yrkande 3 ges regeringen till känna.
dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
33. beträffande försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf301 yrkande 1 och 1990/91:Sf321 yrkande 3 och med avslag på motion 1990/91:Sf301 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (mom.34)
Under förutsättning av bifall till reservation 18
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt yrkande 1 (delvis) i motion Sf328 om att kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning skall återställas till 90%. Till följd härav tillstyrks bifall även till yrkande 3 i samma motion om höjt anslag med 60 milj.kr.
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
34. beträffande medelsanvisning till föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf328 yrkande 3 och med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1990/91:Sf327 yrkande 2 till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2610000000 kr.,
34. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (mom.34)
Under förutsättning av bifall till reservation 20
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt yrkande 1 i motion Sf327 om en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Till följd härav tillstyrks bifall även till yrkande 2 i samma motion om höjt anslag med 97,5 milj.kr.
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
34. beträffande medelsanvisning till föräldraförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf327 yrkande 2 och med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1990/91:Sf328 yrkande 3 till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2647500000 kr.,
35. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (mom. 35)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:
Att vårda ett handikappat barn hemma ställer stora krav på familjen. Oftast måste någon av föräldrarna avbryta sitt förvärvsarbete, vilket givetvis leder till en svår situation. Den förälder som stannar hemma får ett vårdbidrag som vid helt bidrag under år 1991 uppgår till två basbelopp eller 64400 kr. per år. Denna ersättning är otillräcklig. Det är därför angeläget att vårdbidraget höjs. Utskottet anser att grunden för vårdbidraget bör vara 2,5 basbelopp. För den enskilda familjen skulle detta innebära att ett helt vårdbidrag skulle uppgå till 80500 kr., dvs. en förbättring med drygt 1300 kr. i månaden.
Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag till lagändringar i enlighet härmed. Det anförda bör med anledning av motion Sf231 yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
35. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf231 yrkande 1 och 1990/91:Sf286 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Föräldrabegreppet inom vårdbidraget (mom.37)
Sigge Godin (fp), Barbro Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet har" och på s. 65 slutar med "motion Sf236." bort ha följande lydelse:
Vårdbidraget är med undantag för merkostnadsdelen skattepliktig inkomst för den som uppbär det. Det är också pensionsgrundande. Förutom till biologiska föräldrar och adoptivföräldrar kan vårdbidrag utges till den med vilken förälder är eller varit gift eller har eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor. Parterna kan själva välja vem av dem som skall uppbära vårdbidraget. Utskottet anser att parter som stadigvarande sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden skall kunna välja vem av dem som skall uppbära vårdbidraget.
Det anförda bör med bifall till motion Sf236 ges regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande föräldrabegreppet inom vårdbidraget att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf236 och med avslag på motion 1990/91:Sf318 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Beräkningen av merkostnadsersättning (mom.38)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "därför avslås." bort ha följande lydelse:
Av de utbetalade vårdbidragen under budgetåret 1989/90 utgjorde ca 7 % skattefri merkostnadsersättning. De föräldrar som erhåller merkostnadsersättning har ofta barn som är gravt handikappade. Den nuvarande konstruktionen medför att dessa föräldrar kan få en lägre ATP. Enligt utskottets mening bör vårdbidraget i sin helhet utges som en skattepliktig ersättning och vara ATP-grundande. Merkostnadsersättningen bör i princip jämställas med handikappersättning och utges utöver vårdbidraget. Det anförda bör med bifall till motion Sf231 yrkande 3 ges regeringen till känna.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
38. beträffande beräkningen av merkostnadsersättning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf231 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf201 och 1990/91:Sf298 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Medelsanvisning till vårdbidrag (mom. 39)
Under förutsättning av bifall till reservation 35
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med "Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt yrkande 1 i motion Sf231 om höjning av vårdbidragets grundbelopp. Till följd härav tillstyrks bifall även till yrkande 2 i samma motion om höjt anslag med 212 milj.kr.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
39. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf231 yrkande2 och med anledning av propositionen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1082000000kr.
39. Återställande av basbeloppet (mom.40)
Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Utskottet erinrade" och slutar på s. 69 med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Beslutet att ändra basbeloppet så att detta inte påverkas av de delar av skattereformen som finansieras med höjda indirekta skatter och räntebidrag inom bostadsbidragssystemet innebar att tryggheten urholkades för pensionärer som har låg eller ingen ATP. Dessa pensionärer får därigenom vara med och betala höginkomsttagarnas skattesänkningar. Utskottet anser att detta är oacceptabelt och att man snarast måste återgå till det tidigare sättet att beräkna basbeloppet i förhållande till prisökningarna. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag härom.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande återställande av basbeloppet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf260 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Okorrigerat basbelopp (mom.41)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Vad gällde" och på s. 69 slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Genom den ändring av basbeloppet som vidtagits i samband med skatteomläggningen räknas basbeloppet inte upp med en extra inflation på över 6%. Utskottet anser därför att det är angeläget att en utredning görs om okorrigerade basbelopp som skall räknas upp med fulla inflationen. Om pensionärer eller andra inte skall få full kompensation för inflationen bör detta redovisas öppet, t.ex. genom att man anger att pensionen endast skall räknas på viss procent av angivet basbelopp. På så sätt får pensionärer och andra lättare att göra korrekta jämförelser och bedömningar.
dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
41. beträffande okorrigerat basbelopp att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf270 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Folkpension till invandrare (mom.43)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med "I avvaktan" och slutar med "till motionerna." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör alla svenska medborgare eller de som kommer hit som flyktingar på äldre dagar ha möjlighet att erhålla folkpension. Annars blir personer, bosatta i Sverige, som kommit hit vid relativt hög ålder och inte hunnit kvalificera sig för folkpension hänvisade till socialhjälp. Pension i stället för socialhjälp medför inte någon ökad samhällsekonomisk kostnad och ger dessutom en förenklad byråkrati. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
43. beträffande folkpension till invandrare att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf260 yrkande 3 och med anledning av motion 1990/91:Sf357 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Grundpensionsförmåner m.m. (mom.44)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Utskottet är" och på s. 74 slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att folkpension och pensionstillskott bör sammanföras till en grundpension och att endast förvärvsinkomster över motsvarande nivå och upp till nuvarande tak, 7,5 basbelopp, skall grunda rätt till ATP. I takt med att realinkomstnivån höjs bör också golvet för ATP höjas. Detta skulle medföra att trycket på ATP-systemet avtar genom att staten tar över pensionsansvaret för successivt högre inkomster "i botten". Utskottet anser att en utredning snarast bör tillsättas för att närmare studera denna modell och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
44. beträffande grundpensionsförmåner m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 2 och 1990/91:Sf39 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf209, 1990/91:Sf273, 1990/91:Sf336 yrkande 1, 1990/91:Sf350 yrkandena 2 och 3 och 1990/91:Sf38 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Grundpensionsförmåner m.m. (mom.44)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Utskottet är" och på s. 74 slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Dagens pensionssystem med nuvarande regler om KBT och med gällande skatteregler leder till synnerligen höga marginaleffekter för personer med låg pension. Det är enligt utskottets mening därför nödvändigt att införa ett system med avsevärt höjd grundpension, så att även folkpensionärer kan betala skatt enligt den normala skatteskalan och ändå ha en tillfredsställande levnadsstandard. Förmånerna inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen bör enligt utskottets uppfattning samordnas så att inom ATP-systemet utgår en grundpension för alla om 68 % av 4,5 basbelopp, motsvarande i dagens läge ca 96 000 kr. per år. Kostnaderna för folkpensionsförmånerna kan därvid lyftas ut ur statsbudgeten, och nuvarande finansiering i form av såväl socialavgifter som statliga budgetmedel kan ställas till förfogande inom ATP-systemet. En grundpension enligt denna modell skapar möjlighet att avveckla pensionstillskott och KBT samt pensionärernas avdrag vid taxeringen. Ovanpå grundpensionen kan en inkomstrelaterad pension utgå för den som har inkomster mellan 4,5 och 7,5 basbelopp. Härutöver kan pension utgå antingen genom pensioner som avtalats fram eller genom sparande i personliga, frivilliga försäkringar. Utskottet beräknar att kostnaden för en reform som bygger på principen om en grundpension enligt det anförda kan beräknas till ca 10 miljarder kronor per år.
Utskottet anser att regeringen bör lägga fram förslag om en förstärkt grundpension i enlighet med dessa riktlinjer.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
44. beträffande grundpensionsförmåner m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf209, 1990/91:Sf273, 1990/91:Sf336 yrkande 1, 1990/91:Sf350 yrkandena 2 och 3 och 1990/91:Sf38 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 2 och 1990/91:Sf39 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Ny utredning om grundpension (mom.45)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Någon utredning" och slutar med "dessa motionsyrkanden." bort ha följande lydelse:
För att ge pensionärerna en grundtrygghet anser utskottet att en utredning bör göras om en ny form av grundpension som täcker alla former av bidrag, pensionstillskott och andra transfereringar till pensionärer.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
45. beträffande ny utredning om grundpension att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf260 yrkande 7 och 1990/91:Sf40 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Extra åtgärder för pensionärer (mom.47)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Speciella åtgärder" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Den grupp pensionärer som har så låg pension att de får pensionstillskott, ca 500 000 personer, har fått en drastiskt försämrad ekonomi efter skatteuppgörelsen. Detta märks redan på socialbyråer och försäkringskassor. För att inte öka antalet socialbidragstagare behövs det ett extra ekonomiskt tillskott till pensionärer med låg pension, som kan konstrueras antingen som ett extra tillägg till pensionen eller som ett riktat stöd till boendet. Det senare alternativet har den fördelen att det riktas direkt till de sämst ställda. För att inte de kommuner, som i dag betalar högre KBT än vad de enligt statsbidragsreglerna är skyldiga att göra, skall sänka sin gräns för KBT bör statsbidragsreglerna ändras så att de blir skyldiga att betala 100% av det fastställda beloppet, samtidigt som statsbidraget höjs i motsvarande grad. Regeringen bör snarast lägga fram förslag om ökade insatser, utöver vad som föreslagits i proposition 1990/91:119, för de sämst ställda pensionärerna inom den ram, 1 miljard kronor, som föreslås anvisas ytterligare för nästa budgetår i reservation 64.
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
47. beträffande extra åtgärder för pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf331 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:Sf357 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Pensionärernas ekonomi (mom. 48)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Genom de hyreshöjningar som följer av skatteomläggningen kan tiotusentals pensionärer beräknas komma att leva på gränsen till existensminimum. För många av dem återstår i dag endast att söka socialbidrag. Samtidigt kommer många pensionärer i det längsta att dra sig för detta. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör göra en kartläggning av pensionärernas situation i olika kommuner med anledning av skatteomläggningen och snarast återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande pensionärernas ekonomi att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf270 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf240, 1990/91:Sf336 yrkande 2 och 1990/91:Sf38 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Pensionärernas ekonomi (mom.48)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
I reservation 43 ovan har utskottet förordat att en grundpension motsvarande 68 % av 4,5 basbelopp skall införas för att ge alla pensionärer en grundtrygghet. Kraven på en rättvis fördelningspolitik gör sig än mer gällande när det visar sig att det är de mest utsatta pensionärsgrupperna, de med låg eller ingen ATP, som förlorar mest på skatteomläggningen. Höjda boende- och matkostnader och höjda avgifter och taxor på exempelvis läkarbesök och färdtjänst är en effekt av denna. Flera hundra tusen pensionärer vet inte hur de skall få pensionen att räcka, och för många återstår bara att söka socialbidrag. Enligt utskottets uppfattning behöver en parlamentarisk utredning tillsättas med direktiv att se över pensionssystemet utifrån de ovan påtalade negativa effekterna för de ekonomiskt utsatta pensionärerna.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande pensionärernas ekonomi att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf38 yrkande 2 och med anledning av motion 1990/91:Sf336 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf240 och 1990/91:Sf270 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Pensionärernas ekonomi (mom.48)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste målet för skatteomläggningen vara att de ekonomiska effekterna av skattereformen för pensionärer i olika inkomstlägen ungefär skall överensstämma med effekterna för löntagare. Emellertid har pensionärer med 0,83--1,5 ATP-poäng missgynnats genom att de inte får del av pensionstillskottshöjningen och får mycket obetydliga skattesänkningar. Utskottet kan inte acceptera detta utan föreslår att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag till teknisk lösning som tillgodoser det uppställda målet av neutralitet. En möjlig lösning kan därvid vara att i stället för en höjning av pensionstillskottet höja folkpensionen med motsvarande procenttal. För att inte pensionärer med hög ATP då skall bli överkompenserade kunde den procentsats av lön under aktiv tid för vilken ATP utgår sänkas något.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande pensionärernas ekonomi att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf240 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf270 yrkande 1, 1990/91:Sf336 yrkande 2 och 1990/91:Sf38 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Åtgärder inom ATP-systemet (mom.49)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
I reservation 42 ovan har utskottet förordat att grundpensionsnivåerna successivt skall höjas och att ATP endast skall utges på inkomstdelar över grundpensionsnivån och upp till nuvarande tak, dvs. 7,5 basbelopp. Det är enligt utskottets mening viktigt att framtidens pensionssystem inte skapar instabilitet och att det är oantastbart. Enligt utskottets mening behöver därför en rad åtgärder vidtas i nu gällande pensionssystem, och intjänade pensionsrättigheter måste tryggas. Framtidens pensionssystem bör göra skillnad mellan det system som skall säkra en tillfredsställande minimistandard -- folkpensionssystemet -- och det som skall skydda mot en alltför betydande standardsänkning vid pensionsålderns inträde. Utskottet anser att systemet i den sistnämnda delen bör bygga på premiereservtekniken och i allt större utsträckning tillhandahållas av fristående försäkringsbolag och andra finansinstitut. Åtgärder bör därför vidtas som bl.a. uppmuntrar enskilt pensionssparande och som säkerställer familjernas möjligheter att fördela pensionssparandet rättvist. ATP-taket bör ligga fast, men tilläggspensionsavgift bör endast erläggas för den del av inkomsten som är ATP-grundande. Ett fast ATP-tak kommer med tiden att innebära att ATP förvandlas till en bra folkpension.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande åtgärder inom ATP-systemet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf348 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Kvinnors pensionsrätt (mom.50)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Kvinnorna har generellt sett ett sämre pensionsläge än männen. Utskottet anser det därför rimligt att de familjer som så vill ges möjlighet att rättvist fördela sitt pensionssparande. Pensionsberedningen har i sitt huvudbetänkande redovisat vissa uppgifter från andra länder om möjligheter för makar att fördela pensionssparandet. För att få ett underlag för den fortsatta diskussionen borde en faktasammanställning av möjligheterna i detta hänseende i Belgien, Tyskland och Canada tas fram av regeringen.
15- och 30-årsreglerna för intjänande av ATP är av stor betydelse för särskilt kvinnornas möjligheter att skapa sig en trygghet i form av en egen ATP. Utskottet anser därför att dessa regler bör behållas oförändrade och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
50. beträffande kvinnors pensionsrätt att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf300 yrkandena 1 och 3 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf228, 1990/91:Sf309 och 1990/91:Sf329 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Långsiktig utredning av ATP (mom.51)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78 börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "till motionsyrkandet." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör en större och mer långsiktig utredning om hela ATP-systemets giltighet nu och i framtiden komma till stånd.
dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
51. beträffande långsiktig utredning av ATP att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf260 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
52. Frivillig delning av pensionsrätt (mom.52)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande lydelse:
Pensionsberedningen har som framgår av utskottets betänkande lagt fram en tänkbar modell för frivillig delning av pensionsrätt mellan makar vid bodelning. Utskottet anser att denna fråga bör närmare utredas tillsammans med andra möjliga lösningar på problemet att rättvist dela pensionsrättigheter mellan makar.
dels att moment 52 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
52. beträffande frivillig delning av pensionsrätt att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf357 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning (mom.53)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Bakgrunden till att egenföretagare inte betalt de egenavgifter som debiterats dem har ofta varit knappa ekonomiska förhållanden. Enligt utskottets mening förefaller det omotiverat att göra skillnad på personer som begärt undantagande, och som numera genom beslut av riksdagen vid förra riksmötet erhåller pensionstillskott m.m., och personer som inte betalat sina egenavgifter. Utskottet anser därför att även de som före år 1982, då undantagandet från ATP avskaffades, gått miste om ATP-poäng för att de inte betalt sina egenavgifter, bör få rätt till de olika pensionsförmånerna med beaktande endast av faktiskt utgående ATP.
dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
53. beträffande pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf225 och 1990/91:Sf357 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Växelvård (mom.54)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80 börjar med "Utskottet har" och på s. 81 slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
I många fall vårdas en sjuk pensionär växelvis i hemmet av en pensionerad make. Denna vårdinsats är mycket betydelsefull. Den nuvarande tillämpningen av pensionssystemets regler om när makar, som båda är pensionärer, skall betraktas som ensamstående resp. samboende utgör emellertid i många fall ett ekonomiskt hinder för s.k. växelvård. Enligt utskottets mening bör därför riksdagen begära förslag från regeringen i syfte att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid sådan vård.
dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
54. beträffande växelvård att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf260 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Frivillig pensionsförsäkring (mom.55)
Margó Ingvardsson (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frivilliga pensionsförsäkringar i offentlig regi, som innebär en statlig garanti för pensionsbeloppen, skulle kunna bli ett konkurrenskraftigt alternativ till privata försäkringar. Den privata marknadens försäkringar, som nu många kvinnor nytecknar för att förbättra sin pensionsnivå, är avhängiga marknadens villkor och därmed osäkrare. Staten kan också konstruera en offentlig försäkring så att låglönegrupper har råd att teckna en sådan. De som i dag har störst behov av att komplettera sitt pensionsskydd har egentligen inte råd att ta privata pensionsförsäkringar, därför att dessa bygger på att man skall ha så hög inkomst att pensionsförsäkringen skall minska skatten genom de avdrag man är berättigad till. Utskottet anser därför att regeringen bör lägga fram förslag om en frivillig pensionsförsäkring i offentlig regi.
dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
55. beträffande frivillig pensionsförsäkring att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf214 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
56. Pensionsåldern m.m. (mom.56)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Friheten att själv få bestämma över sin vardagssituation måste också få gälla äldre människor. Enligt utskottets mening skall människor kunna välja om de -- utan att förlora på det ekonomiskt -- vill gå i pension redan vid 60 års ålder eller vänta till 70 års ålder. Utskottet anser inte att nuvarande regler ger tillräckliga möjligheter till flexibilitet. På grund av vård av barn drabbas många kvinnor av 10--20 års förlorade ATP-år och en försenad karriär, medan kvinnan vid 65 års ålder fortfarande är vital och kan fortsätta arbeta några år till. Utskottet anser att hon då bör ha möjlighet att förbättra sin ATP-poäng genom att få räkna ATP-år efter 65 års ålder på samma sätt som vårdnadshavare får göra när de stannar hemma för vård av barn. Därvid bör också socialavgifter erläggas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 56 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
56. beträffande pensionsåldern m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf258 och 1990/91:Sf260 yrkandena 2 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Förlängd rätt till vårdår (mom.57)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frågan om utbyggd rätt att räkna vårdår inom ATP för dem som själva tar hand om äldre och sjuka anförvanter eller barn under skolåldern bör utredas och att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna.
dels att moment 57 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
57. beträffande förlängd rätt till vårdår att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf268 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf299 yrkande 2 och 1990/91:Sf322 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Förlängd rätt till vårdår (mom.57)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att möjligheten att räkna pensionsår för vård av egna barn bör förlängas från nuvarande treårsperiod fram till dess barnet börjar skolan och att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
dels att moment 57 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
57. beträffande förlängd rätt till vårdår att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf322 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 3 och 1990/91:Sf299 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
59. Vårdår från år 1960 (mom.58)
Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 83 börjar med "Frågan om" och slutar på s. 84 med "motsvarande del." bort ha följande lydelse:
År 1982 beslutade riksdagen om rätt för småbarnsföräldrar att tillgodoräkna sig ATP-år för vård av egna barn. För den förälder som väljer att stanna hemma hos barnen medan de är små eller som av andra orsaker inte kan få ett annat arbete eller kanske inte kan få barnomsorgen ordnad på annat sätt har rätten att tillgodoräkna sig ATP-år en mycket stor betydelse. Eftersom kravet för full pension är att man intjänat pensionspoäng under 30 år, blir ofta följden den att företrädesvis kvinnor som ägnat sig åt vården av egna barn inte når upp till erforderliga 30 poängår. Detta får i sin tur den konsekvensen att pensionen för vederbörande reduceras. Enligt utskottets mening är det ett rättvisekrav att även de kvinnor, som sedan ATP-systemet infördes vårdat egna barn under tre år, får rätt att tillgodoräkna sig ATP-år härför. Frågan om hur rätten till vårdår skall tillgodoses bör därför utredas.
dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
58. beträffande vårdår från år 1960 att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf290 i denna del och 1990/91:Sf357 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Retroaktiv rätt till vårdår från år 1982 (mom.59)
Karin Israelsson (c), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Beträffande motionsyrkandena" och slutar med "motsvarande del." bort ha följande lydelse:
Av den enkät riksförsäkringsverket gjort om utnyttjandet av rätten till vårdår framgår att många inte känt till möjligheten att få sådana år tillgodoräknade när de stannat hemma för vård av barn. Antalet ansökningar har också minskat kraftigt efter det första året reformen infördes. Sannolikt har därför många försäkrade gått miste om förmånen trots att de varit berättigade till den. Utskottet anser att detta inte är tillfredsställande, och en möjlighet att retroaktivt ansöka om rätt att få tillgodoräkna sig vårdår från år 1982 bör därför införas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 59 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
59. beträffande retroaktiv rätt till vårdår från år 1982 att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf262 och 1990/91:Sf290 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Automatisk beräkning av vårdår (mom.60)
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Vad härefter" och på s. 85 slutar med "och Sf360." bort ha följande lydelse:
Rätten att inom den allmänna tilläggspensioneringen få tillgodoräkna sig s.k. vårdår för vård av barn utnyttjas numera i en anmärkningsvärt låg grad. Utskottet anser att det mot denna bakgrund är nödvändigt att den som har rätt till vårdår tillgodoräknas sådant automatiskt. Regeringen bör därför lägga fram förslag i enlighet härmed.
dels att moment 60 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
60. beträffande automatisk beräkning av vårdår att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf260 yrkande 5, 1990/91:Sf261, 1990/91:Sf290 i denna del och 1990/91:Sf360 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
62. Övergångsregler inom ATP (mom.62)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med "Den särskilda" och slutar med "motion Sf220." bort ha följande lydelse:
En person som haft undantagande från ATP får sin pension beräknad i förhållande till den pensionspoäng han faktiskt tillgodoräknats och det antal år han tillgodoräknats pensionspoäng. Personer födda under åren 1915--1923 får därutöver en minskning av pensionen på så sätt att, för varje år som den försäkrade är född senare än år 1914, det antal år som erfordras för full pension ökas med en tiondel av det antal år som den försäkrade på grund av undantagandet från ATP gått miste om pensionspoäng. Utskottet anser detta vara en orimlig konsekvens av undantagandet. Samtliga personer som haft undantagande från ATP bör behandlas lika. Regeringen bör därför lägga fram ett förslag om förändring av ATP-reglerna som tillgodoser motion Sf220.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande övergångsregler inom ATP att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf220 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. Information om intjänad ATP (mom.63)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 88 börjar med "Riksdagen avslog" och på s. 89 slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att många försäkrade troligen även i framtiden kommer att välja deltidsarbete anser utskottet att alla försäkrade regelbundet bör få information om hur många pensionspoäng vederbörande har. Många, främst kvinnor, blir både chockade och besvikna när de ett antal år före pensioneringen får besked om en låg pension. För att de eventuellt skall kunna bedöma värdet av att säkerställa en hyfsad pension genom att komplettera med en pensionsförsäkring bör informationen ges tidigare än för närvarande och regelbundet. Ett enkelt sätt att göra detta är att redovisa vars och ens intjänade ATP-poäng på den årliga slutliga skattsedeln.
dels att moment 63 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
63. beträffande information om intjänad ATP att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf252 och 1990/91:Sf357 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. Medelsanvisning till ålderspensioner (mom.64)
Under förutsättning av bifall till reservation 45
Margó Ingvardsson (v) anser att moment 64 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
64. beträffande medelsanvisning till ålderspensioner att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf331 yrkande 2 och med anledning av propositionen till Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52 345 000 000 kr.
65. Nivåer inom förtidspensioneringen (mom. 65)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Kvartsnivåerna inom" och slutar med "motion Sf259." bort ha följande lydelse:
Reformen om kvartsnivåer inom sjukpenningförsäkringen var enligt utskottets uppfattning välgrundad såväl från humanitär som samhällsekonomisk synpunkt, och hittills gjorda erfarenheter av en "fingraderad" sjukpenningförsäkring är goda. Vid övergången till förtidspension/sjukbidrag inträffar emellertid det förhållandet att samma person, som tidigare kunnat vara sjukskriven till endast en fjärdedel och utföra arbete på tre fjärdedels tid, nu nödgas bli förtidspensionerad eller erhålla sjukbidrag till hälften och endast arbeta halvtid. Detta beror på att förtidspensioneringen endast har tre graderingar, halv, två tredjedels och hel förtidspension. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets uppfattning synnerligen befogat att reformera även förtidspensioneringens nivåer så att de bringas i överensstämmelse med sjukförsäkringens nivåer. Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom.
dels att moment 65 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
65. beträffande nivåer inom förtidspensioneringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf259 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
66. Pensionstillskott till förtidspensionärer (mom. 66)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 90 börjar med "Den senaste" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Genom den senaste höjningen av pensionstillskotten -- till 54 % till ålderspensionärer och 104 % till förtidspensionärer -- frångicks principen om att förtidspensionärer skall ha dubbelt pensionstillskott. Enligt utskottets mening skall det dubbla pensionstillskottet främst vara till för att underlätta situationen för dem som blivit handikappade i unga år utan att dessförinnan ha haft möjlighet att bygga upp ett eget hem eller att tjäna in någon ATP-rätt. Härvid bör även beaktas att förtidspensionärer måste betala skatt på sitt extra pensionstillskott, och att de genom urholkningen av basbeloppet inte får full kompensation för de kommande prisökningarna. Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna att principen skall vara att förtidspensionärer även i fortsättningen skall erhålla dubbelt pensionstillskott.
dels att moment 66 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
66. beträffande pensionstillskott till förtidspensionärer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf297 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
67. Översyn m.m. av handikappersättning (mom. 75)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med "De frågor" och slutar med "och Sf330." bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för den som har ett funktionshinder tenderar för närvarande att öka fullständigt okontrollerat. Stat, landsting och kommun höjer var för sig och oberoende av varandra avgifter som enbart eller särskilt hårt drabbar handikappgrupperna. Situationen för många människor med funktionsnedsättningar är sådan att de drabbas av samtliga dessa höjda avgifter. För en person med förtidspension och pensionstillskott är det inte möjligt att klara denna ekonomiska situation utan inskränkningar. Man tvingas avstå från vård och behandling och från nödvändig personlig service och även från att delta i samhällslivet. Kostnadsökningarna håller på att förvandla samhällets handikappolitik, så som den bl.a. uttrycktes i det gemensamma handlingsprogrammet i handikappfrågor från år 1982, till ett stort fiasko.
För att ytterligare klarlägga allvaret i situationen och för att finna verksamma motåtgärder bör riksdagen hos regeringen begära en skyndsam utredning av handikappades ekonomiska situation, särskilt med avseende på effekterna av avgifter på olika slag av handikappolitiska åtgärder inom stat, landsting och kommuner, samt avgifter inom verksamheter av vilka handikappade är i högre grad beroende än andra medborgargrupper.
dels att moment 75 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
75. beträffande översyn m.m. av handikappersättning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf305 och med anledning av motion 1990/91:Sf330 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf298 yrkande 2 och 1990/91:Sf313 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Handikappersättning vid funktionsnedsättning efter 65 års ålder (mom. 76)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 95 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "och Sf269." bort ha följande lydelse:
En person som får en funktionsnedsättning efter sin 65-årsdag har lika stora merkostnader till följd av sitt handikapp som den som fått funktionsnedsättningen före 65 år. Utskottet anser att frågan om hur en sådan person skall kunna få sina merutgifter täckta bör utredas.
dels att moment 76 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
76. beträffande handikappersättning vid funktionsnedsättning efter 65 års ålder att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf251 och 1990/91:Sf269 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Särskilt pensionstillägg från år 1960 (mom. 78)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 96 börjar med "För rätten" och på s. 97 slutar med "särskilt pensionstillägg." bort ha följande lydelse:
Det särskilda pensionstillägget kan sägas vara en form av ersättning för förlorad ATP för föräldrar som måst avstå från förvärvsarbete för att vårda svårt sjukt eller handikappat barn. Särskilt pensionstillägg bör då också kunna beräknas fr.o.m. år 1960 då ATP infördes, och regeringen bör snarast lägga fram förslag härom.
dels att moment 78 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
78. beträffande särskilt pensionstillägg från år 1960 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf257 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Uttalande om särskilt pensionstillägg (mom. 79)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Vid behandlingen" och slutar med "motion Sf357." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Sf257 att det särskilda pensionstillägget bör ses som en provisorisk och tillfällig lösning för redan genomförda vårdinsatser, och att det i framtiden måste bli möjligt att tillförsäkra anhöriga pensionsgrundande ersättning när vården ges. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 79 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
79. beträffande uttalande om särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf357 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Särskilt pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m. (mom. 80)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Utskottet avstyrkte" och slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Kravet på minst tio vårdår för rätt till särskilt pensionstillägg ger enligt utskottets uppfattning upphov till olyckliga tröskeleffekter. För att undvika detta bör rätt till särskilt pensionstillägg föreligga redan fr.o.m. första vårdåret upp till högst 15 vårdår. Det får ankomma på regeringen att lägga fram förslag till lagändring som tillgodoser vad utskottet anfört.
dels att moment 80 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
80. beträffande särskilt pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf281 yrkande 2 och 1990/91:Sf357 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Översyn av särskilt pensionstillägg (mom. 81)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 99 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "är påkallad" bort ha följande lydelse:
I tillämpningen av vårdrekvisitet för det särskilda pensionstillägget innebär lagens förarbeten att flertalet föräldrar får avslag på sina ansökningar om särskilt pensionstillägg, därför att de mer än någon dag i veckan eller mer än några få timmar per dag lämnat sina barn till lekskolor, sysselsättningsskolor, särskolor, tränings- och yrkesträningsskolor, terapiliknande skyddat arbete och dagcenterverksamhet. Dessa korta avbrott i en annars intensiv vårdarinsats leder enligt utskottets mening till orimliga beslut om avslag på ansökningar om särskilt pensionstillägg. Lagen bör därför ändras så att vårdrekvisitet anses uppfyllt även vid längre avbrott än som förutsatts av lagstiftaren och så att fler föräldrar kan beviljas förmånen i fråga.
dels att moment 81 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
81. beträffande översyn av särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf281 yrkande 1 och med anledning av motion 1990/91:Sf219 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
73. Medelsanvisning till särskilt pensionstillägg (mom.82) Under förutsättning av bifall till reservation 71
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser att moment 82 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
82. beträffande medelsanvisning till särskilt pensionstillägg att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf357 yrkande 10 och med anledning av propositionen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 48000000 kr.
74. Höjt KBT (mom. 83)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101 börjar med "Med hänsyn " och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har pensionärer med låga inkomster inte blivit tillräckligt kompenserade för skatteomläggningen. Höjningen av pensionstillskotten och det kommunala bostadstillägget täcker i många fall inte ens de höjda boendekostnader som är en följd av skatteomläggningen. Dessutom räknas basbeloppet inte upp med den del av inflationen som beror på skatteomläggningen. Eftersom de sämst ställda pensionärernas ekonomi främst bestäms av hur hög hyran är och om de bor i en kommun som betalar ut högre KBT än vad reglerna anger som miniminivå föreslår utskottet att den övre hyresgränsen för KBT fr.o.m. den 1 juli 1991 höjs med 200 kr. till 2 100 kr. för ensamstående och till 2 250 kr. för makar. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 83 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
83. beträffande höjt KBT att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf302 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Översyn av KBT (mom. 84)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101 börjar med "Inte heller" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
De skillnader i KBT-reglerna som kan uppstå mellan kommunerna är en följd av det kommunala självstyret. Utskottet anser emellertid att det finns skäl att låta den aviserade utredningen för en översyn av KBT-systemet överväga om KBT i framtiden skall vara en primärkommunal uppgift och om KBT skall utgå efter samma regler över hela landet. Detta bör med bifall till motionerna Sf357 yrkande 1 och Sf41 ges regeringen till känna.
dels att moment 84 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
84. beträffande översyn av KBT att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf357 yrkande 1 och 1990/91:Sf41 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf302 yrkande 3 och 1990/91:Sf37 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf229, 1990/91:Sf289 och 1990/91:Sf42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Översyn av KBT (mom. 84)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101 börjar med "Inte heller" och slutar med "och Sf42." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att KBT-systemet måste ses över. Utskottet föreslår att översynen får en inriktning som innebär att staten tar ett större ansvar än i dag för kostnaderna för KBT. På sikt bör staten betala hela kostnaden och stödet utgå efter den faktiska hyran på orten. Utskottet anser också att det nuvarande systemet där miniminormen för KBT är 80 % av summan mellan nedre och övre hyresgränsen måste ändras omedelbart, eftersom miniminormen inbjuder till varianter mellan 80 och 100 %. En fast summa minskar skillnaderna mellan kommunerna och minskar risken för att vissa kommuner som redan betalar mer än normen skall sänka sitt bostadsstöd när den övre hyresgränsen höjs. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 84 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
84. beträffande översyn av KBT att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf302 yrkande 3 och 1990/91:Sf37 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1990/91:Sf357 yrkande 1 och 1990/91:Sf41 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf229, 1990/91:Sf289 och 1990/91:Sf42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. En parlamentarisk utredning (mom. 85)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Hans Dau (m) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är en översyn av KBT-systemet en fråga av sådan vikt och omfattning att den av regeringen aviserade utredningen bör ha en parlamentarisk sammansättning.
dels att moment 85 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
85. beträffande en parlamentarisk utredning att riksdagen md bifall till motion 1990/91:Sf39 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
78. Slopad förmögenhetsprövning (mom. 86)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Hans Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Sf339." bort ha följande lydelse:
Riksdagen har på senare tid genom olika beslut minskat betydelsen av förmögenhetsinnehav vid prövningen av rätten till KBT. Detta gäller dock främst vissa fastigheter, bostadsrätter o.d. Enligt utskottets mening är besluten inte tillräckligt långtgående. Regeringen bör därför lägga fram förslag om att förmögenhetsinnehav inte alls skall beaktas vid beviljande av KBT fr.o.m. den 1 januari 1992.
dels att moment 86 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
86. beträffande slopad förmögenhetsprövning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf270 yrkande 3 och med anledning av motion 1990/91:Sf339 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Slopad förmögenhetsprövning (mom. 86)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 101 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och Sf339." bort ha följande lydelse:
Riksdagen har på senare tid genom olika beslut minskat betydelsen av förmögenhetsinnehav vid prövningen av rätten till KBT. Detta gäller dock främst vissa fastigheter, bostadsrätter o.d. Enligt utskottets mening är besluten inte tillräckligt långtgående. Regeringen bör därför skyndsamt lägga fram förslag om att förmögenhetsinnehav inte alls skall beaktas vid beviljande av KBT fr.o.m. den 1 juli 1991.
dels att moment 86 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
86. beträffande slopad förmögenhetsprövning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf339 och med avslag på motion 1990/91:Sf270 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
80. Medelsanvisning till kommunala bostadstillägg (mom. 88)
Under förutsättning av bifall till reservation 74
Margó Ingvardsson (v) anser att moment 88 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
88. beträffande medelsanvisning till kommunala bostadstillägg att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf302 yrkande 2 och med anledning av propositionen till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1725000000 kr.,
81. Delpension (mom. 89)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med "När kompensationsnivån" och slutar med "motion Sf237." bort ha följande lydelse:
Nuvarande kompensationsnivå inom delpensioneringen, 65% av pensionsunderlaget, innebär med skatteeffekter en kompensation som gör det mindre ekonomiskt rationellt att fortsätta med ett heltidsarbete. En sänkning av kompensationsnivån till 50% skulle i stället kunna påverka människor att öka arbetsinsatsen. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med förslag i enlighet härmed som kan träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1991 och avse nytillkommande delpensionärer.
Riksförsäkringsverket beräknar att delpensionsfonden kommer att öka kraftigt vid ett oförändrat avgiftsuttag (0,50%). Genom en sänkning av kompensationsnivån för nya delpensionärer i enlighet med vad ovan förordas, kommer behovet av avgiftsmedel att ytterligare minska. Utskottet anser därför att delpensionsavgiften bör sänkas till 0,30% fr.o.m. den 1 januari 1992 och att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag även i denna del.
Vad sålunda anförts bör riksdagen med anledning av motion Sf237 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 89 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
89. beträffande delpension att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf237 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
82. Sammanslagning av försäkringskassor (mom.92)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 108 börjar med "Enligt vad" och slutar med "till motionen." bort ha följande lydelse:
Inom den översyn av socialförsäkringsadministrationen som aviseras i årets budgetproposition bör enligt utskottets uppfattning prövas om de allmänna försäkringskassorna i Malmö och i Malmöhus län skall slås ihop. Detta skulle kunna innebära att administrativa kostnader skärs bort och att personal frigörs som kan arbeta aktivt med rehabiliteringsarbete. På sikt bör vidare enligt utskottets mening övervägas om inte sammanslagning kan ske även med den allmänna försäkringskassan i Kristianstads län.
dels att moment 92 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
92. beträffande sammanslagning av försäkringskassor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf342 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
83. Jävssituationer (mom.94)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 109 börjar med "Genom en" och slutar med "till motionen." bort ha följande lydelse:
I motion Sf208 framhålls att det, då det gäller socialförsäkringsärenden som rör personal vid en försäkringskassa, borde vara naturligt att vederbörande tillfrågas om hon/han vill att ärendet skall handläggas av arbetskamraterna eller vid annat kontor. En lösning skulle, enligt vad som vidare framhålls i motionen, kunna vara att kassadirektören eller motsvarande får befogenhet att överflytta ärendet. Riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att skyndsamt utreda speciella jävssituationer i socialförsäkringsnämnder.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att moment 94 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
94. beträffande jävssituationer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf208 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
84. ADB-system (mom.95)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med "Som framhållits" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Som framhållits i motionerna rör frågorna om sjukförsäkringsregister med hjälp av automatisk databehandling utomordentligt känsliga integritetsintressen. De risker av integritetsnatur som uppstår vid omfattande ADB-register manar till försiktighet. Utskottet anser att det krävs ett större säkerhetsansvar för datafrågorna och en ökad beredskap mot olika former av dator- och programmanipulation. Mycket omfattande offentliga register och möjlighet till samkörningar mellan vissa känsliga register utan den enskildes vetskap och medgivande måste så långt möjligt begränsas. Regler om sekretess, rättelse och gallring måste utformas till skydd för den enskilde.
Innan ett beslut fattas om inrättande av ett ADB-register måste ändamålet med det planerade registret noga övervägas. Införandet av en arbetsgivarperiod kommer att avsevärt reducera det antal ärenden som försäkringskassorna behöver administrera i framtiden. Kassornas behov av ett heltäckande medicinskt diagnosmaterial kommer också att minska betydligt om tyngdpunkten i fråga om rehabiliteringsarbete läggs på arbetsgivare och företagshälsovård. Utskottet anser därför att en helt ny kravanalys av försäkringskassornas behov av datorstöd behövs, innan beslut fattas om FAS90. En sådan analys bör kunna ske utan alltför stor fördröjning.
dels att moment 95 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
95. beträffande ADB-system att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf324, 1990/91:Sf343 yrkande 2 och 1990/91:Sf353 yrkande 11 och med anledning av motion 1990/91:Sf287 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (mom.97)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser
dels att de delar av utskottets yttrande som på s. 114 börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 115 slutar med "motion Sf315." och på s. 115 börjar med "Med hänsyn" och slutar med "bör godtas." bort ha följande lydelse:
Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag om en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Belastningen och personalbehovet hos försäkringskassorna bör till följd därav minska. Utskottet anser därför att anslaget till de allmänna försäkringskassorna bör minskas med 100milj.kr.
dels att moment 97 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
97. beträffande medelsanvisning till allmänna försäkringskassor att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion 1990/91:Sf315 samt med avslag på motion 1990/91:Sf353 yrkande 5 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 537951000kr.
86. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (mom.97) Under förutsättning av bifall till reservation 6
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115 börjar med "Utskottet behandlar" och slutar med "bör godtas." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt bifall till yrkande 4 i motion Sf353, vari begärs att skyldigheten att förhandsanmäla SGI-ändring skall slopas fr.o.m. den 1 juli 1991. Utskottet anser att detta bör leda till ett minskat resursbehov för försäkringskassorna. Till följd härav bör, som begärs i motion Sf353 yrkande 5, anslaget minskas med 15milj.kr.
dels att moment 97 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
97. beträffande medelsanvisning till allmänna försäkringskassor att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion 1990/91:Sf353 yrkande 5 samt med avslag på motion 1990/91:Sf315 till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 622951000 kr.
Särskilda yttranden
1. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Miljöpartiet de grönas inställning till kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen utvecklas i reservation 3 till utskottets betänkande 1990/91:SfU9. Inställningen innebär att för att låglönegrupperna inte skall missgynnas kompensationsnivån efter de första tre ersättningsdagarna skall vara olika beroende på den försäkrades inkomst. För inkomster/inkomstdelar under fyra basbelopp bör ersättningsnivån vara 85% och för inkomstdelar över fyra basbelopp 50%, medan kompensationsnivån efter 90 dagar för alla bör uppgå till minst 90%. Vidare framgår av reservationen att vidgade möjligheter till arbetsgivarinträde bör prövas i stället för en arbetsgivarperiod med sjuklön.
2. Försöksverksamhet inom tandvården
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anför:
I vår motion Sf217 om tandvården framhåller vi värdet av att den försöksverksamhet som skall bedrivas också sker i glesbygdslän. Vi framhåller också vikten av att försök görs att avbyråkratisera verksamheten. Vidare pekar vi på att försöksverksamheten bör innefatta flera inslag för att förbättra och effektivisera tandhälsovården samt att i detta sammanhang även möjligheterna till samarbete med privattandvården måste prövas. Vi förutsätter att dessa synpunkter kommer att beaktas.
3. Medelsanvisning till sjukförsäkringen
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anför:
De moderata ställningstagandena i föreliggande betänkande leder till betydande finansiella neddragningar inom transfereringssystemen. De finansiella konsekvenserna redovisas -- eftersom det är fråga om förslagsanslag -- inte i detta betänkande utan tas upp i ett sammanhang vid finansutskottets behandling av budgetregleringen.
4. Beräkningen av merkostnadsersättning
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anför:
Vi anser att de beräkningar som försäkringskassorna nu måste göra i vårdbidragsärenden är mycket resurskrävande och att systemet kan leda till orättvisor. Eftersom riksförsäkringsverket nu skall göra en mera djupgående utvärdering av försäkringskassornas tillämpning av vårdbidragsreglerna och merkostnadsbedömningarna och det även i övrigt pågår utredningar som anknyter till frågan avstår vi dock från att reservera oss till förmån för motionerna Sf201 och Sf298 yrkande 1.
5. Folkpension till invandrare
Sigge Godin (fp), Barbro Sandberg (fp) och Margó Ingvardsson (v) anför:
I motion Sf357 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl. har begärts att en översyn bör ske beträffande rätten till folkpension för utländska medborgare som får permanent uppehållstillstånd i Sverige. Vi anser att det är viktigt att kraven på bosättningstid och tiden för svenskt medborgarskap mildras för dessa grupper. Med hänsyn till att en särskild utredare nu tillkallats för att skyndsamt utarbeta förslag till de förändringar i bl.a. pensionslagstiftningen som blir erforderliga vid ett svenskt deltagande i ett utvidgat europeiskt samarbete, och särregler enligt direktiven skall föreslås för utländska medborgare som fått uppehållstillstånd i Sverige och som omfattas av det statliga flyktingmottagandet, har vi för dagen inget yrkande med anledning av motionen i denna del.
6. Pensionärernas ekonomi
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anför:
I ett rättfärdigt samhälle måste de gamla ha rätt till ekonomisk trygghet, fungerande omvårdnad och en högklassig sjukvård. Strävan att garantera en trygg och rejäl pension har varit väglednade för liberaler i Sverige under en lång följd av år -- ända sedan en liberal regering drev igenom införandet av en allmän folkpension.
För att förbättra de ekonomiska villkoren för de mest utsatta pensionärerna i dag har vi för folkpartiet liberalernas del reserverat oss till detta betänkande för införande av enhetliga regler för KBT i hela landet. Det skulle innebära betydande förbättringar för pensionärer i kommuner där bidragsreglerna är mindre generösa.
Det viktigaste som i dag kan göras för pensionärernas trygghet är att bryta den ekonomiska stagnationen i Sverige. En ökad ekonomisk tillväxt är av helt avgörande betydelse för möjligheterna att trygga pensionerna för framtiden. Den uppgiften står högst på folkpartiet liberalernas dagordning.
I några motioner föreslås en höjd grundpension. Vi kan för vår del instämma i den önskan att samordna förmåner och undvika särregler för pensionärer som förslagen är uttryck för. Det finns emellertid också en del invändningar, bl.a. att pensionärer med låg eller ingen ATP i kommuner med generösa KBT-regler skulle drabbas av försämringar.
En helt avgörande svaghet är att en grundpension av det slag som föreslås i motion Sf209 (c) innebär ökade utgifter med minst 10 miljarder kronor som det inte finns någon finansiering för. Det är därmed i praktiken omöjligt att genomföra i den form som förslaget nu föreligger.
I propositionen framlagt lagförslag Bilaga 1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:1467) om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. att 3 § i dess lydelse enligt lagen (1990:1467) om ändring i nämnda lag samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1467) skall ha följande lydelse.
I propositionen framlagt lagförslag Bilaga 2
Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 18 I Allmänt om socialförsäkringssystemet 18 Socialpolitiken 18 Socialförsäkringsförmånerna 18 Finansieringen av socialförsäkringarna och redovisningen på statsbudgeten 21 Pågående förändringsarbete m.m. 23 Utskottets fortsatta behandling av olika socialförsäkringsfrågor 25 Fråga om ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna 25 II Sjukförsäkring m.m. 27 Allmänt om sjukförsäkringen 28 Sjukpenningförsäkringen 28 Kompensationsnivån 28 Sjukpenning vid rehabilitering 33 Del av sjukpenning 34 Sjukpenninggrundande inkomst 35 Frivillig sjukpenningförsäkring 36 Sjukvård 36 Avgifter för sjukhusvård 36 Avgifter för läkemedel 38 Tandvård 38 Medelsanvisning 43 Ersättning vid närståendevård 44 III Föräldraförsäkring m.m. 45 Allmänt om föräldraförsäkringen 46 Föräldrapenning med anledning av barns födelse 48 Tillfällig föräldrapenning 51 Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete 58 Medelsanvisning 61 Vårdbidrag för handikappade barn 61 Allmänt om vårdbidrag 61 Föräldrabegreppet 63 Merkostnadsdelen 65 Medelsanvisning 67 IV Pensioner m.m. 67 Allmänt om pensioner 67 Basbeloppet inom den allmänna försäkringen 68 Ålderspensioner 69 Allmänna förutsättningar för rätt till pension 69 Utformningen av folk- och tilläggspensioneringen 70 Extra åtgärder för pensionärer med låg pension 74 ATP-förmåner 76 Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning 79 Växelvård 80 Frivillig pensionsförsäkring 81 Pensionsåldern m.m. 81 Vårdår 82 Pensionsrätt för inkomstgaranti 85 Övergångsregler inom ATP 87 Information om intjänad ATP 88 Medelsanvisning 89 Förtidspension 89 Barnpension 91 Efterlevandepensioner till vuxna 92 Vissa yrkesskadeersättningar m.m. 93 Handikappersättning 94 Särskilt pensionstillägg 96 Kommunalt bostadstillägg (KBT) 99 Delpension 103 V Administration 104 Ansvarsfördelning inom socialförsäkringsadministrationen 104 ADB-verksamhet 109 Medelsanvisning 114 Hemställan 115
Reservationer 123 1. Ökad försäkringsmässig uppbyggnad av socialförsäkringarna (m) 123 2. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen (v) 124 3. Kvinnors sjukfrånvaro (fp, mp) 125 4. Sjukpenning under utbildning (m, fp, c) 125 5. Del av sjukpenning (fp) 126 6. Anmälan om SGI (m, fp) 126 7. SGI vid studier (m, fp, c) 127 8. Frivillig sjukpenningförsäkring (m, fp) 127 9. Förtidspensionärers avgifter för sjukhusvård (c, v, mp) 128 10. Läkemedelskostnader (v) 128 11. Försöksverksamhet inom tandvården (m) 129 12. Försöksverksamhet inom tandvården (fp) 129 13. Högkostnadsskyddet i tandvårdstaxan (m) 131 14. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (fp) 132 15. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (c) 132 16. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (v) 133 17. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (m) 133 18. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (c, v) 134 19. Kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen (mp) 134 20. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (v) 135 21. Utbyggnad av föräldraförsäkringen (mp) 135 22. Kvoterad föräldraledighet (v) 136 23. Kvoterad föräldraledighet (mp) 136 24. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (m) 137 25. Garantinivån inom föräldraförsäkringen (c) 137 26. Rätt att överlåta tillfällig föräldrapenning (fp) 138 27. Tillfällig föräldrapenning vid stängning av daghem m.m. (fp, c, mp) 138 28. Flexibelt uttag av kontaktdagar (m, fp, c) 139 29. Kontaktdagar vid privat barnomsorg (m, fp, c) 139 30. 16-årsgränsen för tillfällig föräldrapenning (fp) 140 31. Tillfällig föräldrapenning vid barns habilitering (m, c) 140 32. Försäkringsförmåner i samband med utlandsarbete (mp) 141 33. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (v) 141 34. Medelsanvisning till föräldraförsäkringen (v) 142 35. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (fp) 142 36. Föräldrabegreppet inom vårdbidraget (fp, v, mp) 143 37. Beräkningen av merkostnadsersättning (fp) 143 38. Medelsanvisning till vårdbidrag (fp) 144 39. Återställande av basbeloppet (v, mp) 144 40. Okorrigerat basbelopp (m) 145 41. Folkpension till invandrare (mp) 145 42. Grundpensionsförmåner m.m. (m) 145 43. Grundpensionsförmåner m.m. (c) 146 44. Ny utredning om grundpension (mp) 147 45. Extra åtgärder för pensionärer (v) 147 46. Pensionärernas ekonomi (m) 148 47. Pensionärernas ekonomi (c) 148 48. Pensionärernas ekonomi (mp) 149 49. Åtgärder inom ATP-systemet (m) 149 50. Kvinnors pensionsrätt (m) 150 51. Långsiktig utredning av ATP (mp) 150 52. Frivillig delning av pensionsrätt (fp) 151 53. Pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning (fp) 151 54. Växelvård (mp) 151 55. Frivillig pensionsförsäkring (v, mp) 152 56. Pensionsåldern m.m. (mp) 152 57. Förlängd rätt till vårdår (m) 153 58. Förlängd rätt till vårdår (c) 153 59. Vårdår från år 1960 (fp, c, v) 154 60. Retroaktiv rätt till vårdår från år 1982 (c, v, mp) 154 61. Automatisk beräkning av vårdår (m, c, v, mp) 155 62. Övergångsregler inom ATP (c) 155 63. Information om intjänad ATP (fp) 155 64. Medelsanvisning till ålderspensioner (v) 156 65. Nivåer inom förtidspensioneringen (m) 156 66. Pensionstillskott till förtidspensionärer (m) 157 67. Översyn m.m. av handikappersättning (v) 157 68. Handikappersättning vid funktionsnedsättning efter 65 års ålder (mp) 158 69. Särskilt pensionstillägg från år 1960 (m) 158 70. Uttalande om särskilt pensionstillägg (fp) 158 71. Särskilt pensionstillägg fr.o.m. första vårdåret m.m. (m, fp, c) 159 72. Översyn av särskilt pensionstillägg (c) 159 73. Medelsanvisning till särskilt pensionstillägg (fp) 160 74. Höjt KBT (v) 160 75. Översyn av KBT (fp) 161 76. Översyn av KBT (v) 161 77. En parlamentarisk utredning (m, mp) 162 78. Slopad förmögenhetsprövning (m, fp) 162 79. Slopad förmögenhetsprövning (c) 162 80. Medelsanvisning till kommunala bostadstillägg (v) 163 81. Delpension (m) 163 82. Sammanslagning av försäkringskassor (fp) 164 83. Jävssituationer (fp) 164 84. ADB-system (m, fp, c, mp) 164 85. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (m) 165 86. Medelsanvisning till allmänna försäkringskassor (fp) 166
Särskilda yttranden 1. Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen (mp) 166 2. Försöksverksamhet inom tandvården (c) 166 3. Medelsanvisning till sjukförsäkringen (m) 167 4. Beräkningen av merkostnadsersättning (c) 167 5. Folkpension till invandrare (fp, v) 167 6. Pensionärernas ekonomi (fp) 168 Bilaga 1 169 Bilaga 2 171