Socialpolitik - inriktning och anslag
Betänkande 1993/94:SoU20
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU20
Socialpolitik -- inriktning och anslag
Innehåll
- Sammanfattning
- Proposition 1993/94:100 bilaga 6
- Motioner
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Innehållsförteckning
1993/94
SoU20
Sammanfattning
I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen och vissa motioner väckta under den allmänna motionstiden. Därefter behandlas anslagsyrkanden och övriga yrkanden i budgetpropositionen samt motioner med anknytning härtill.
Frågor om inriktningen av bl.a. familjepolitik och alkoholpolitik behandlas i separata betänkanden. Anslaget till Statens handikappråd (F 14) behandlas senare i samband med förslag från regeringen om inrättandet av en Handikappombudsman.
Utskottet ställer sig i huvudsak bakom den inriktning av socialpolitiken som anges i budgetpropositionen. En majoritet av utskottets ledamöter (s och nyd, samt även v-suppleanten) föreslår med anledning av motionsyrkanden från (s) och (v) ett tillkännagivande till regeringen att lagen (1993:588) om husläkare skall upphävas. Regeringen föreslås snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur en avveckling bör genomföras. Övriga motioner från s, nyd och v om en annan inriktning av delar av socialpolitiken än den av regeringen förda avstyrks av utskottet.
Utskottet tillstyrker regeringens anslagsyrkanden och övriga yrkanden i budgetpropositionen med undantag för dels anslaget till Bidragsförskott vilket föreslås minskas med 160 miljoner kronor till 3 027 miljoner kronor dels anslaget till Bidrag till husläkarsystem vilket föreslås minskas med 195 miljoner kronor till 5 miljoner kronor.
Utskottet föreslår med anledning av motioner att regeringen ges till känna vad utskottet anfört dels om fördelningsprinciper för statsbidrag till tolktjänst, dels om Stöd till Föreningen Plötslig spädbarnsdöd.
S-ledamöterna och nyd-ledamoten redovisar i nio resp. fem reservationer sin syn på inriktningen av socialpolitiken och i vissa andra frågor. Utskottets m-, fp-, c- och kds- ledamöter har anmält reservationer när det gäller frågan om upphävande av lagen om husläkare, anslag till Bidrag till husläkarsystem och om fördelningsprinciper för statsbidrag till tolktjänst. V-suppleanten redovisar i en meningsyttring sina ställningstaganden.
FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1993/94:100 bilaga 6
Regeringen har under anslagen A 1, A 4--A 6 (s. 26, s. 29--30) föreslagit
A 1 att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till
dels lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 000 kr.
A 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 187 000 000 kr.
A 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 8 500 000 kr.
A 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 400 000 kr.
Regeringen har under anslagen C 1--C 7 (s. 99--111) föreslagit
C
dels att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses,
dels att riksdagen godkänner det som regeringen i anslutning till avsnittet Tandvård förordar om förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation.
C 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kr.
C 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr.
C 3 att riksdagen till Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 167 916 000 kr.
C 4 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000 kr.
C 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kr.
C 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 591 000 kr.
C 7 att riksdagen till Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.
Regeringen har under anslagen D 1, D 2, D 4--D 11 (s. 124--125 och s. 130--142) föreslagit
D 1
dels att riksdagen godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.,
dels att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 900 000 000 kr.
D 2 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500 000 kr.
D 4 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 146 000 000 kr.
D 5 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 70 124 000 kr.
D 6 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr.
D 7 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 446 000 kr.
D 8 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 700 000 kr.
D 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kr.
D 10 att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 527 000 000 kr.
D 11 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Regeringen har under anslagen E 1--E 3 (s. 158--161) föreslagit
E 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 480 000 000 kr.
E 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kr.
E 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 7 964 000 kr.
Regeringen har under anslagen F 3--F 13, F 15--F 19 (s. 179--211 och s. 214--219) föreslagit
F 3 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr.
F 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr.
F 5 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kr.
F 6 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
F 7 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kr.
F 8 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.
F 9 att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr.
F 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr.
F 11 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr.
F 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.
F 13 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kr.
F 15--16
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kr,
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kr,
dels att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 % av anslaget till vårdverksamhet.
F 17--18
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kr,
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 86 772 000 kr.
F 19 att riksdagen till Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Motioner
Motioner om riktlinjer
1993/94:So233 av Alwa Wennerlund och Ulf Björklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvårdarnas situation och om riktlinjer för deras ersättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge anhörigvårdare utbildning och kontinuerlig avlastning/växelvård.
1993/94:So246 av Gudrun Schyman m.fl (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av brottsbalken enligt vad i motionen anförts om att näringsidkare inte får diskriminera människor med funktionshinder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av åtgärder som underlättar för funktionshindrade på arbetsmarknaden, på bostads- och miljöomådet, vid telekommunikation att ta del av samhällsinformation och kultur- och mediautbudet samt vid resor.
1993/94:So248 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den vid förhandlingar med landstingen tar upp frågan om bevarande och utvecklande av verksamheten vid de geriatriska klinikerna.
1993/94:So249 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam finansiering och demokratisk styrning av äldreomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Ädelreformen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabiliteringens betydelse,
6. att riksdagen hos regeringen begär en analys av hur resurser fördelas och bedömningar görs inom hemtjänsten och utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brister i avtalen mellan kommunerna och privata entreprenörer.
1993/94:So261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjliga system för kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar.
1993/94:So276 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella mål för handikappolitiken.
1993/94:So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam finansiering och demokratisk styrning av hälso- och sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvis fördelning efter behov av resurserna till hälso- och sjukvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av hälso- och sjukvården så att den ger individen/patienten såväl trygghet och säkerhet som valfrihet och inflytande över sin situation,
4. att riksdagen hos regeringen begär en samlad beskrivning och utvärdering av den svenska hälso- och sjukvården i ett nationellt och internationellt perspektiv,
6. att riksdagen hos regeringen begär att alla propositioner som kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en konsekvensbeskrivning med avseende på hälsoeffekterna,
7. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur WHO:s mål från år 1983 på folkhälsans område har uppfyllts och förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet,
8. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av möjligheten att föra in patienträttigheter i hälso- och sjukvårdslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att återge sjukvårdshuvudmännen möjlighet att garantera en rättvis vård efter behov, genom att upphäva lagen om husläkare och lagen om fri etablering för specialistläkare m.fl.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv resurshushållning inom hälso- och sjukvården,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan ojämlikhet i samhället och ohälsa.
1993/94:So443 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva lagen om husläkare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva lagen om fri etablering som specialistläkare m.fl.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdslagen bör utökas med en bestämmelse som ger alla rätt att välja läkare.
1993/94:So462 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva lagen om husläkare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upphäva lagen om fri etableringsrätt för specialistläkare och sjukgymnaster,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka patientens rättigheter i hälso- och sjukvårdslagen.
1993/94:So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att husläkarlagen avskaffas,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagregler så att man i avvaktan på husläkarsystemets avveckling ger enskilda landsting dispens från husläkarlagen enligt vad i motionen anförts om möjligheten att genomföra försöksverksamhet med alternativ till husläkarsystemet.
1993/94:So499 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen skall vara producentoberoende vilket innebär att ansvaret för produktionen och finansieringen skiljs åt och att pengarna följer patienten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring med grundskydd för sjuk- och omvårdnad, omfattande alla medborgare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och prestationer i stället för på budgetsystem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landstingens rätt att beskatta medborgarna för sjuk- och tandvårdsuppgifter bör upphöra i samband med en på sikt införd allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring.
1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor.
1993/94:So614 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid omstruktureringen av den offentliga sektorn använda det yttersta av sina tillgängliga resurser för att prioritera barns behov av stöd, vård, tillsyn och omsorg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid den offentliga sektorns omstrukturering ta till vara olika personalgruppers kunskaper om framför allt barnens hemförhållanden och deras situation inom barnomsorg, skola etc.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för en utveckling av samarbetet mellan olika verksamheter som har med barn och barns uppväxt att göra,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för en ökad samverkan mellan de delar inom den offentliga sektorn som har med barns uppväxt och andra förhållanden att göra och föräldrar/vårdnadshavare.
Motioner under littera A
1993/94:So602 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att slopa flerbarnstillägget och i stället införa ett flerbarnsavdrag.
1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en pedagogisk kampanj bland landets daghem.
1993/94:So611 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i 22 § lagen om bidragsförskott avseende beslut om eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet bidragsförskott.
1993/94:So612 av Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av regler och handläggning av bidragsförskott och barnbidrag.
1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med flerbarnstillägg senast inom två år,
2. att riksdagen beslutar att flerbarnstillägg fr.o.m. den 1 januari 1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn,
3. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 16 780 000 000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovsprövade barnbidrag,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den redan i kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med en utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott.
Motioner under littera C
1993/94:So408 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringsfrihet för legitimerade sjuksköterskor.
1993/94:So413 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning genom det allmänna försäkringssystemet, rehabilitering för utredning och behandling utförd av legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om ersättning löses inom ramen för HSU 2000.
1993/94:So417 av Barbro Westerholm och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till Utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation.
1993/94:So418 av Margitta Edgren och Olle Schmidt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en positiv inställning till metadonbehandling av narkomaner under kontrollerade former,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt sprututbytesprogram i Lund/Malmö under kontrollerade former.
1993/94:So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Spri.
1993/94:So436 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det hiv/aidsförebyggande arbetet.
1993/94:So438 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk test för dem som kommer från högriskområden för hivinfektion.
1993/94:So445 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av en nationell hivpolicy.
1993/94:So455 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europarådets rekommendationer om behandling av hivpositiva,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att göra en översyn av smittskyddslagen med avseende på hivinfekterade,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad anonymitet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar för hur hivspårning kan utföras på frivillig grund.
1993/94:So458 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om ersättning genom det allmänna försäkringssystemet och de särskilda medlen för tidig och samordnad rehabilitering, för utredning och behandling utförd av legitimerad psykolog och av legitimerad psykoterapeut, får sin snara lösning bl.a. inom ramen för HSU 2000.
1993/94:So459 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till det uppdrag som givits till Utredningen om hälso- och sjukvårdens organisation.
1993/94:So472 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringsfrihet för sjuksköterskor, barnmorskor m.fl. yrkesgrupper.
1993/94:So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att de medel som avsatts för husläkarlagens genomförande fördelas till andra viktiga områden i budgeten.
Motioner under littera D
1993/94:So205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av statsbidrag för utbyggnad av tolkservice per landsting, med utgångspunkt i antalet tolkanvändare i respektive län.
1993/94:So225 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av polishundar.
1993/94:So235 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna för bilstödet till handikappade.
1993/94:So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till ett nytt konto anslår 3 000 000 kr enligt vad i motionen anförts om handikapprörelsens behov av ett EU-kontor i Bryssel.
1993/94:So255 av Erling Bager och Bengt Lindqvist (fp, s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjliggöra fortsatt verksamhet vid Ågrenska hälsocentret för barn.
1993/94:So265 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lämplig fördelningsgrund för statsbidrag för merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder.
1993/94:So421 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till SIDS/Föräldraförening.
1993/94:So427 av Maud Ekendahl och Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd genom en omfördelning av medel bör ingå i kretsen av organisationer som erhåller organisationsstöd.
1993/94:So454 av Marianne Jönsson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd bör erhålla statligt organisationsstöd inom ramen för det statliga organisationsstödet.
1993/94:So473 av Magnus Persson (s) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nuvarande regler så att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla statsbidrag.
1993/94:So487 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd, v, -) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd skall jämställas med andra föreningar och därigenom erhålla organisationsstöd inom ramen för det statliga organisationsstödet.
1993/94:U507 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen.
Motioner under littera E
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anslår 1 100 000 kr utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts om bidrag till Kvinnoforum.
1993/94:So256 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att ur Socialdepartementets anslag E 2 anvisa 4 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet.
Motioner under littera F
1993/94:So210 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för Barnombudsmannen för att kunna föra talan i för barn och ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden,
2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 8 708 000 kr.
1993/94:So214 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av konsumtion av dopningsmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hårdare straff för handel och överlåtelse av dopningsmedel.
1993/94:So216 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snabb ratificering av Haagkonventionen om internationella adoptioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till adoptivfamiljer den närmaste tiden efter ankomsten av ett adoptivbarn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att uppföljningsansvaret när det gäller adoptivbarn regleras.
1993/94:So241 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund, samt utser revisorer.
1993/94:So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum skall placeras hos Folkhälsoinstitutet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av folkhälsorapporter.
1993/94:So259 av Eva Zetterberg och Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av adoptivbarns situation i vuxen ålder.
1993/94:So401 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att förebygga självmord.
1993/94:So411 av Lena Klevenås och Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att resurser och befogenheter för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) avsevärt utökas till förmån för dess viktiga utvärderande funktion.
1993/94:So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en medicinalstyrelse.
1993/94:So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet ges i uppdrag att tillsammans med landsting, kommuner och organisationer initiera kartläggningar av hälsorisker och offensiver mot ohälsa.
1993/94:So434 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriminalisering av bruket av anabola steroider.
1993/94:So447 av Lars Svensk (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett förändrat straffvärde för dopningsbrott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kommunal ledarinformation.
1993/94:So449 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av konkreta insatser för att förebygga missbruk av beroendeframkallande läkemedel.
1993/94:So452 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av läkares förskrivning av bensodiazepiner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samkörning av de olika apotekens register för en kartläggning av den totala förskrivningen av bensodiazepiner.
1993/94:So453 av Göran Magnusson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av enskilda läkares förskrivning av bensodiazepiner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrad utbildning och fortbildning av läkare och vårdpersonal rörande läkemedelsmissbruk,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurserna för vård och behandling av läkemedelsberoende bör förstärkas.
1993/94:So456 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att kriminalisera bruket av anabola steroider i enlighet med vad i motionen anförts.
1993/94:So470 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel.
1993/94:So471 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av metallinblandning i läkemedel samt eventuellt förbud mot detta.
1993/94:So475 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att Folkhälsoinstitutet ges ytterligare resurser för information och forskning kring allergi.
1993/94:So480 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare decentralisering av folkhälsoarbetet.
1993/94:So483 av Elisabeth Persson och Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om subventionering av kondomer.
1993/94:So484 av Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se över sekretessbestämmelserna för naturläkemedel.
1993/94:So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta förslag om administration av gratis p-piller för kvinnor under 20 års ålder enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 5 000 000 kr utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts.
1993/94:So613 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om adoptionsfrågor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om adoptivbarn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalificerat psykologiskt stöd till adoptivfamiljer.
1993/94:Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget F 3. Socialstyrelsen anvisar 150 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslår eller således 197 353 000 kr.
1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anabola steroider.
1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari yrkas
33. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 340 406 000 kr,
34. att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 156 839 000 kr,
35. att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 81 109 000 kr,
36. att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 158 863 000 kr,
37. att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 367 000 kr,
38. att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000 kr,
39. att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar 311 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 255 000 kr,
40. att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar 122 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 991 000 kr,
41. att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 8 679 000 kr,
42. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000 kr,
43. att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000 000 kr,
44. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 113 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 538 000 kr,
45. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar 1 735 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 85 037 000 kr.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om inkorporering av barnkonventionen.
1993/94:Jo234 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av kostnader för registrering av rena naturprodukter.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsmedel till kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande droger och tobak.
1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar. Anslagspost E 2.
Utskottet
Inriktningen av socialpolitiken
Frågorna om inriktningen av socialpolitiken behandlar socialutskottet mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen om välfärdspolitiken, hälso- och sjukvården, äldre och handikappade och vissa motioner härom.
Motioner om olika alkoholfrågor har utskottet nyligen behandlat i betänkandet 1993/94:SoU22 i samband med behandlingen av proposition 1993/94:136 Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker.
Familjepolitiska frågor behandlar utskottet i kommande betänkanden dels med anledning av propositionen 1993/94:148 Vårdnadsbidrag dels över motioner om främst barnomsorg.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen 1993/94:100 bilaga 6 redovisar regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken. Välfärdspolitiken syftar till att värna medborgarnas ekonomiska trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom och handikapp, vid arbetslöshet och på äldre dagar samt att erbjuda sociala tjänster och hälso- och sjukvård av god kvalitet anpassade till människornas skilda behov.
Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssytemet som omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan statens roll är mer övergripande och inriktad på nationella mål, tillsyn m.m.
En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom Socialdepartementets ansvarsområde. De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca 475 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 31 % av BNP. Staten och socialförsäkringarna står för ca 300 miljarder kronor av de totala utgifterna.
Grunderna för den generella välfärdspolitiken ligger fast. De ekonomiska trygghetssystemen skall också i framtiden vara universiella enligt propositionen. Stöd och insatser kan grundas på antingen inkomstbortfallsprincipen eller vara helt eller delvis oberoende av inkomst. Vård, omsorg och service skall erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.
Den svenska välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. Det stora underskottet i de offentliga finanserna medför att nära en femtedel av utgifterna måste finansieras med upplåning. Räntekostnaderna för statsskulden riskerar enligt regeringen att successivt tränga undan angelägna utgifter för t.ex. vård, omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna saneras. För att långsiktigt trygga välfärden måste därför obalanserna i ekonomin undanröjas.
Regeringen har sedan den tillträdde vidtagit en rad åtgärder med syfte att få ned underskottet i de offentliga finanserna. I stort sett samtliga offentliga transfereringssystem är under översyn eller har redan förändrats. Inriktningen är bl.a. att införa ett större inslag av egenavgifter och självrisker i systemen. Detta arbete kommer att drivas vidare inom ramen för det av riksdagen antagna saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor för åren 1994--1998.
I det förnyelsearbete som måste till är det, enligt propositionen, särskilt viktigt att värna om svaga och utsatta grupper.
Den långsiktiga inriktningen i regeringens välfärdspolitik är vidare att ställa den enskilde i centrum och att öka hans valfrihet och inflytande. Alternativ och komplement till den offentliga tjänstesektorn måste därför kunna erbjudas. Denna konkurrenssituation skapar förutsättningar för såväl effektiviseringar som kvalitetsförbättringar.
Det omfattande förnyelsearbetet som pågår inom kommuner och landsting exemplifierar hur förändrade verksamhetsformer och en ökad konkurrens ger en ökad produktivitet och ett bättre resursutnyttjande. Regeringen följer noga förnyelsearbetet och kommer på olika sätt att bevaka att alla får vård och service av god kvalitet. Förnyelsen och välfärdspolitiken har stor betydelse också för jämställdheten mellan kvinnor och män.
Familjepolitiken är i allt väsentligt inriktad på att ge barn goda uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran. Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen som passar dem och barnen bäst. Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet för såväl barn som föräldrar. För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljer utgörs av allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg, bostadsbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Det sammanlagda direkta stödet till barnfamiljerna beräknas till ca 51 miljarder kronor (inkl. studiehjälp).
Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är enligt propositionen en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motsvarande mål gäller för tandvården, dvs. en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort.
Sverige har också anslutit sig till de mål som Världhälsoorganisationen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i programmet Hälsa för alla år 2000. En uppdatering av hälsomålen gjordes under åren 1990 och 1991 där hänsyn bl.a. togs till utvecklingen inom Europaregionen och till förändringar i kunskapsläget. Hälsomålen följs upp genom olika s.k. indikatorer. Avsikten är att en samlad uppföljning för Europaregionen skall kunna presenteras hösten 1994.
Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer påverkar den enskildes hälsa. Fortfarande finns det skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper och mellan regioner. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Detta är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och kräver samverkan mellan olika sektorer, heter det i propositionen.
Hälso- och sjukvården är inne i ett intensivt skede av förändring och förnyelse. Denna utveckling är enligt regeringen angelägen av många skäl. Ett viktigt inslag är enligt regeringens mening en ökad kontinuitet i relationerna mellan patient och personal inom hälso- och sjukvården. Husläkarreformen är ett betydelsefullt steg i denna riktning. Andra inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den enskilde, när han eller hon söker vård, men också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer, bl.a. för att ett effektivare resursutnyttjande skall kunna uppnås. Nya mer flexibla verksamhetsformer och olika alternativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas enligt propositionen. Styrning, ledning och organisation inom den offentliga verksamheten behöver därvid ses över och revideras. Initiativ till att förnya den offentliga sektorn bör uppmuntras. Ett ökat inslag av olika former av privata vårdgivare kan skapa en konkurrenssituation som stimulerar utvecklingsarbetet, heter det.
Regeringen stödjer denna utveckling genom att undanröja etableringshinder och skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter. Husläkarreformen är ett första steg i denna utveckling som senare följts av förslag till nya anslutnings- och ersättningsregler från det offentliga till privatpraktiserande läkare resp. sjukgymnaster. En utveckling sker också inom detta område genom de upphandlingssystem och den öppning för ökad konkurrens i vården som olika sjukvårdshuvudmän har genomfört eller planerat att införa. Europaintegrationen kan också medföra en positiv utveckling inom hälso- och sjukvården genom förstärkt samverkan över gränserna.
Förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter för år 1994 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av hälso- och sjukvården, statsbidrag inkl. ersättningar från sjukförsäkringen för ca 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande 10 %. Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt minskat under senare år. Ambitionen har varit att skapa nettoströmmar mellan staten och landstingen varvid den s.k. skatteutjämningsavgiften avskaffats. Nya vägar kan behöva sökas för statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås enligt propositionen.
Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och styrning, bl.a. med ett ökat antal privata vårdgivare, ställer nya krav på uppföljning av kostnader och kvalitet samt vårdens resultat. Utvecklingen av system för insamling och redovisning av adekvat information måste påskyndas enligt propositionen. De statistikuppgifter och de redovisningssystem, som för närvarande finns tillgängliga, är inte tillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål skall kunna göras heter det i propositionen. Som ett led i detta arbete har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet, SCB, och Spri utveckla en regelbunden rapportering till regering och riksdag om förhållandena i hälso- och sjukvården.
De två parlamentariska utredningar som arbetar på hälso- och sjukvårdens område, Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation HSU 2000 (S 1992:04) och Prioriteringsutredningen (S 1992:02) skall slutredovisa sina arbeten under år 1994.
Regeringens övergripande mål för äldreomsorgen är dels att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och veta att de får den omsorg de behöver, dels att äldre själva skall få bestämma över sin livssituation och få behålla sin integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande. Dessa mål är enligt propositionen vägledande både för planeringen av äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och vårdarbetet. Insatser för äldre med stora omsorgs- och vårdbehov måste, enligt regeringen, fortsätta utvecklas liksom kvalitet och innehåll i verksamheten. Insatser från anhöriga närstående och den frivilliga sektorn har en mycket stor betydelse för den samlade omsorgen om äldre och människor med funktionshinder. Stödet till denna informella omsorgssektor måste utvecklas, heter det i propositionen. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att under en femårsperiod kontinuerligt följa och utvärdera Ädelreformen, vilken genomfördes den 1 januari 1992. Rapporten Utvärdering av Ädelreformen -- Årsrapport 1993:8 lämnades i oktober 1993. Sammanfattningsvis är det allmänna omdömet om reformen positivt och genomförandet av den har varit betydligt mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på reformen har i många avseenden infriats även om det enligt propositionen ännu återstår många delar att utveckla. När det gäller avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende följer regeringen tillämpningen av avgiftsreglerna särskilt mot bakgrund av att ett av Socialstyrelsen framtaget material tyder på att justeringar kan behövas.
Regeringens utgångspunkt för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Enligt propositionen åvilar ansvaret för att detta mål kan infrias på hela samhället, men ytterst staten, kommunerna och landstingen. De förbättringar som har uppnåtts under senare årtionden såvitt gäller stödet till personer med funktionshinder har enligt propositionen åstadkommits genom en kombination av en generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappolitiska insatser och åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhället. Trots de reformer som genomförts är personer med funktionshinder alltjämt eftersatta i viktiga avseenden. Att förbättra livsvillkoren för dessa personer är enligt propositionen en av de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken.
Handikapputredningens slutbetänkande har remissbehandlats och remissvaren har publicerats i en särskild departementsstencil (Ds 1993:95).
Regeringen planerar att under våren återkomma till riksdagen med en proposition om en Handikappombudsman.
I budgetpropositionen framhålls vidare att slutbetänkandet i vissa delar redan utgjort underlag för bedömningar och förslag från regeringen. I forskningspropositionen framhölls att det behövdes ett förstärkt forsknings- och utvecklingsarbete vad gällde habilitering för barn och ungdomar med komplicerade funktionshinder, studier om omfattningen av olika funktionshinder samt studier om samhällsekonomi och arbetslivets tillgänglighet. I kompletteringspropositionen lämnades förslag om åtgärder för att öka ROT-insatserna (reparation, ombyggnad och tillbyggnad). Regeringen föreslog att ROT-projekt som leder till ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör ges särskild uppmärksamhet vid prövningen av olika projektansökningar. Rätten till tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn utvidgades i samband med beslutet om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Slutbetänkandet i övriga delar bereds för närvarande vidare inom regeringskansliet. Vissa större frågeområden är föremål för ytterligare utredning i av regeringen särskilt tillkallade kommittéer eller bereds vidare i annan särskild ordning.
Regeringen avser att på olika sätt stimulera förnyelsearbete inom individ- och familjeomsorgen. Enligt propositionen skall bistånd till de mest utsatta grupperna utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Ingen som råkar i svårigheter ska behöva oroa sig för att bli lämnad utan hjälp. Det offentligas ansvar är otvetydigt. Formerna för hur stödet ges behöver dock breddas. Nytänkande och ökad mångfald bör känneteckna åtgärderna. Enskilda initiativ bör uppmuntras, heter det. Ideell verksamhet präglas ofta av engagemang, nytänkande och flexibilitet.
Föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen. Enligt propositionen är det därför viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa påverkas när hela familjens förutsättningar ändras. Regeringen har vidtagit en rad olika åtgärder som direkt rör utsatta barn och ungdomar. Särskild vikt har enligt propositionen lagts vid att utveckla skyddet och förbättra situationen för utsatta barn och ungdomar, dvs. barn som riskerar att fara illa på olika sätt. Regeringen har därför uppdragit åt Socialstyrelsen att följa utvecklingen i landets kommuner och se hur kommunernas omställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för barnen.
Socialförsäkringen utgör en central del i välfärdssystemet genom att säkra människors behov av ekonomisk trygghet vid ålderdom, sjukdom och handikapp. I propositionen anges att inriktningen av regeringens politik på detta område är att socialförsäkringssystemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Regeringen gör en omfattande genomgång och omprövning av de stora transfereringssystemen. Det är enligt propositionen angeläget att successivt åstadkomma en ökad försäkringsmässighet vad gäller inkomstbortfallsersättningarna. Den utveckling som inleddes med införandet av den allmänna sjukförsäkringsavgiften bör fortsätta. Därmed synliggörs sambandet mellan kostnader och förmåner inom socialförsäkringen. Genom att betalningsansvaret i ökad utsträckning hänförs till den enskilde blir systemet mer begripligt, heter det. Vidare anförs att det även finns skäl att överväga en ökad renodling av finansieringsprinciperna så att ersättningar som syftar till standardtrygghet avgiftsfinansieras medan fördelningspolitiskt motiverade inslag finansieras av allmänna skattemedel.
En annan huvudlinje för regeringens politik är att arbetslinjen inom socialförsäkringen fullföljs samtidigt som förutsättningarna för samarbete och gemensamt ekonomiskt ansvarstagande bland olika berörda förstärks.
Utgiftsutvecklingen inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna uppvisade en drastisk ökning under senare delen av 1980-talet, något som bl.a. förorsakades av att systemen inte innehöll starka motiv för rehabilitering vare sig för arbetstagare eller arbetsgivare, enligt propositionen. De senaste årens samhällsekonomiska läge med minskad produktion och ökad arbetslöshet har inneburit att lönesumman och därmed såväl inkomstskatter som socialavgiftsintäkter har minskat. De åtgärder som vidtagits i form av sänkta kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen och för olika vårdförmåner liksom av ett striktare arbetsskadebegrepp och slopandet av arbetsskadesjukpenningen innebär dock att flera brister i systemen rättats till och att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarnas tidigare uppvisade underskott har vänts i ett överskott, heter det.
Enligt regeringen är det en fråga av största vikt att pensionssystemet reformeras, både för att skapa stabilitet i systemet och därmed en tryggare pensionering för den enskilde och för att komma tillrätta med de samhällsekonomiska problemen. I propositionen hänvisas till den parlamentariskt sammansatta pensionsarbetsgruppens (S 1991:14) förslag. Enligt ett av gruppen redan presenterat delförslag bör den allmänna pensioneringen i framtiden konstrueras så att pensionsförmånen baseras på den samlade livsinkomsten, dvs. summan av de pensionsavgifter som inbetalats under hela den yrkesverksamma tiden. Pensionssystemets följsamhet visavi den samhällsekonomiska utvecklingen skall förbättras, heter det.
I propositionen anförs att det är nödvändigt att den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts både av kostnadsskäl och för att inte permanent utestänga människor från arbetsmarknaden.
Regeringen har beslutat om direktiv till en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna innebärande bl.a. att dessa försäkringar flyttas ut ur statsbudgeten.
Regeringen har för avsikt att under innevarande år företa en översyn och reformering av högkostnadsskyddet.
Motioner
Välfärdspolitiken
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om den generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor (yrkande 1). Motionärerna anför att flera samhällssektorer skär ned samtidigt. Kommunerna och landstingen drar ned på sin verksamhet. Ersättningsnivåerna i försäkringssystemen sänks och arbetslösheten ökar. Detta drabbar barnen. Kunskaperna om de sammantagna effekterna av nedskärningarna är ofullständig. Motionärerna efterlyser en samlad analys över de olika åtgärdernas effekter med avseende på kunskap om barns behov och kunskap om konsekvenser av olika handlingsalternativ. Vidare anförs att ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det bästa fördelningspolitiska instrumentet -- mer effektivt än något skatte- eller lönesystem. Inget privatsystem för skolor, sjukhus, sjukförsäkring eller pensioner har någonstans visat sig vara mer effektivt, mindre byråkratiskt eller bättre på att hushålla med resurserna än solidariskt finansierade offentliga välfärdssystem, enligt motionen.
I motion So614 av Eva Zetterberg (v) förs liknande tankegångar som i motion So607 fram. Motionären anför att lågkonjunktur och omstrukturering i samhället under de senaste åren har inneburit stor arbetslöshet som i sin tur medfört neddragningar av service i form av bl.a. offentlig barnomsorg. Barngrupperna per personal har inom förskolan blivit större. Fritidsverksamheten har skurits ner liksom också skolhälsovården. I och med husläkarreformens införande är även barnhälsovårdens och mödrahälsovårdens framtid osäker, enligt motionen. Motionären begär således ett tillkännagivande till regeringen om att vid omstruktureringen av den offentliga sektorn använda det yttersta av sina tillgängliga resurser för att prioritera barns behov av stöd, vård, tillsyn och omsorg (yrkande 1). Motionären begär vidare ett tillkännagivande om att vid den offentliga sektorns omstrukturering ta till vara olika personalgruppers kunskaper om framför allt barnens hemförhållanden och deras situation inom barnomsorg, skola etc. (yrkande 2). Motionären anför att ifrågasättandet av t.ex. mödra- och barnhälsovård, barnomsorg och skola under senare tid har gjort att personalen där mer eller mindre tappat arbetsglädje och motivation. Motionären begär vidare ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att verka för en utveckling av samarbetet mellan olika verksamheter som har med barn och barns uppväxt att göra (yrkande 3). Vi har inte råd att kasta bort erfarenheter och kunskaper, heter det. Slutligen begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att verka för en ökad samverkan mellan de delar inom den offentliga sektorn som har med barns uppväxt och andra förhållanden att göra och föräldrar/vårdnadshavare (yrkande 4). Motionären anför att de flesta föräldrar har ambitionen att vara goda föräldrar och är det också. Många föräldrar har dock genom brist på socialt nätverk utanför det offentliga systemet behov av utbyte av erfarenheter och kunskaper med andra föräldrar, exempelvis inom föräldrautbildningen och den öppna förskolan.
I motion So261 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag (yrkande 2). Motionärerna anför att socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet för individen som passerat det generella trygghetssystemet. När arbetslösheten stiger, sjukersättning och arbetslöshetsersättning minskar då ökar antalet människor som är beroende av socialbidrag och trycket på socialtjänsten ökar. Motionärerna anför att socialtjänstlagen är en ramlag som inte klart anger vad den enskilda människan har rätt att kräva. I knappa tider väljer kommunerna att tolka lagen restriktivt, heter det i motionen. Motionärerna vill också garantera rätt till kvalitet när det gäller tjänster, omvårdnad och vård. De begär ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om möjliga system för kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar (yrkande 5). Utarbetandet av kvalitetsnormer, kvalitetssäkring och kvalitetskontroll för att få fram en "VDN-märkning" måste, enligt motionärerna, prioriteras av regeringen. Om en rättighetslagstiftning som säkrar människors rätt till vård, omvårdnad och annan samhällsservice skall kunna införas förutsätts, enligt motionen, kvalitetskontroller.
Hälso- och sjukvård
I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam finansiering och demokratisk styrning av hälso- och sjukvården (yrkande 1). Vidare hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvis fördelning efter behov av resurserna till hälso- och sjukvården (yrkande 2). Motionärerna anför att hälso- och sjukvården inte är någon handelsvara. Ingen kan välja att inte bli sjuk. Därför skall hälso- och sjukvården vara gemensamt finansierad via skattsedeln. Avgifter kan vara ett styrmedel, men skall inte användas som finansieringskälla, enligt motionärerna. En fördelning av resurserna rättvist och efter behov kräver att hälso- och sjukvården är demokratiskt styrd. Marknadskrafterna får inte vara styrande. Hur mycket människor är beredda att betala, efterfrågan, skall inte vara avgörande. Motionärerna anför vidare att i den demokratiska styrningen av hälso- och sjukvården ingår att prioritera mellan olika hälso- och sjukvårdsbehov. Det är viktigt att skilja på vad som är politiska resp. medicinska prioriteringar. Fördelningen av resurser inom och mellan olika sektorer inom hälso- och sjukvården är självklara politiska prioriteringar. Frågor om utbud, kvalitet, väntetid och valfrihet är exempel på vad som faller inom den politiska sfären. Det är däremot en fråga för den medicinska professionen att avgöra vilka behandlingar som skall sättas in på olika patienter. Om man inte klarar ut dessa ansvarsförhållanden är risken uppenbar, enligt motionärerna, att -- i en alltmer ansträngd ekonomi -- en styrning av resurserna efter behov alltmer kommer att ersättas av en efterfrågestyrning. Det leder i sin tur till att resurser successivt kommer att dras från primärvård och förebyggande insatser till sjukhusvården. En annan effekt av en efterfrågestyrd sjukvård kan, enligt motionärerna, bli att vissa patientgrupper blir eftersatta, därför att de är en svag grupp eller att deras sjukdomar inte är så intressanta för läkarkåren. Exempel på sådana grupper kan vara psykiskt sjuka, kroniker och de som behöver vård i livets slutskede. Slutsatsen är att en politisk styrning baserad på behov är den enda vägen att gå för att bibehålla en god och rättvis sjukvård i enlighet med intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen, heter det i motionen.
En sjukvård för alla, demokratiskt styrd, med valfrihet och där vården fördelas rättvist efter behov, kräver enligt motionärerna en organisation där personalen arbetar för sjukvårdens långsiktiga målsättningar, demokratiskt fattade beslut och samtidigt sätter den enskilde patientens behov och önskemål i centrum. För att garantera att alla som behöver får den bästa och mest högkvalificerade vården krävs att sjukvården är offentligt finansierad. Motionärerna anför vidare att marknadslösningar bygger på efterfrågestyrning och vinstintresse. Men efterfrågan är inte, enligt motionärerna, detsamma som behov. Sjukdomar drabbar oberäkneligt. Den som har ekonomiska och sociala problem kan ha stora vårdbehov men liten betalningsförmåga. Patienten kan aldrig, bli en "kund" som prövar sig fram på vårdmarknaden. Marknadslösningar passar inte för en sjukvård som skall fördelas rättvist och efter behov, heter det i motionen.
Motionärerna begär också att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av hälso- och sjukvården så att den ger individen/patienten såväl trygghet och säkerhet som valfrihet och inflytande över sin situation (yrkande 3). Motionärerna anför att det skall vara lätt att få vård. För de flesta är det viktigare att vården finns och är lätt tillgänglig när den behövs än att kunna välja vårdgivare. Primärvården bör lokaliseras nära befolkningen i bostadsområden och nära arbetsplatser. Patienten skall veta vem som är ansvarig för vården. Bestämmelsen om patientansvarig läkare blir ofta en formalitet utan reell innebörd, enligt motionen. Sekretess för patientjournaler måste garanteras i samband med datorisering. Dålig ekonomi får inte medföra att människor avstår från nödvändig vård. Patientavgifter bör hållas låga och högkostnadsskyddet bör förändras förslagsvis med ett konstnadstak per månad. Motionärerna anför vidare att valfriheten bör ges en vidare innebörd än mer eller mindre tvångsmässig listning hos husläkare. Den som tycker att det är viktigare att få en snabb behandling än att få komma till samma läkare bör enligt motionärerna få göra det.
I yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär en samlad beskrivning och utvärdering av den svenska hälso- och sjukvården. Motionärerna anför att under lång tid har den svenska sjukvården stått som en förebild internationellt när det gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördelning av vården efter behov. De senaste årens utveckling av vården har visat att den svenska modellen också är mycket kostnadseffektiv. Sjukvårdens produktivitet har ökat kraftigt under senare år. Dess andel av BNP har sjunkit och uppgår nu till 8,5 %. Minskningen har skett trots att andelen äldre i den svenska befolkningen blivit högre och behoven av sjukvård därmed blivit större. Motionärerna hemställer vidare om att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektiv resurshushållning inom hälso- och sjukvården (yrkande 11). Bara i en demokratiskt styrd sjukvård går det att kombinera krav på kostnadseffektivitet med krav på rättvisa, valfrihet och kvalitet. Prioriteringar och strukturbeslut skall, enligt motionen, avgöras genom demokratiskt fattade beslut, inte genom konkurrens och kamp om vårdkonsumenterna. De folkvalda politikerna ansvarar för att hela sjukvården fungerar, också den som bedrivs av privata entreprenörer. Vårdorganisationen skall sträva efter att ge bästa möjliga vård, rättvist fördelad efter behov. Hög kostnadseffektivitet är ett sätt att skapa resurser, aldrig ett mål i sig. Det finns, enligt motionen, ingen enkel organisationsmodell som garanterar en bra och kostnadseffektiv sjukvård. Behoven av hälso- och sjukvård varierar kraftigt mellan olika delar av landet och mellan olika befolkningsgrupper. En bra personalpolitik är enligt motionärerna viktig för ett effektivt resursutnyttjande.
Flera yrkanden i motionen berör olika folkhälsoaspekter. I yrkande 19 begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan ojämlikhet i samhället och ohälsa. Hälsan är klassbunden. Statens politik påverkar folkhälsan på en rad områden. Staten måste därför ta ett tydligare ansvar när det gäller att ge förutsättningar för en god folkhälsa. Ett åskådligt exempel är, enligt motionen, arbetsmarknadspolitiken. Villkoren i vårt dagliga liv styr vår hälsa. Om man vill ge förutsättningar för en jämlik hälsa måste ett jämlikt samhälle skapas. Uppväxtmiljö, ekonomisk politik, bostadpolitik och arbetsmarknadspolitik är helt avgörande om man vill påverka folkhälsan, heter det i motionen. Landstingens och kommunernas uppgift att bedriva förebyggande hälsovård skall därför ha ett mycket brett register. Utöver den rena hälsovården handlar det om att stimulera till bra arbetsmarknad och ett rikt fritidsliv, att tillgodose behovet av goda kommunikationer och bra utbildning samt att planera samhället med utgångspunkt från människors bästa.
I yrkande 6 begärs att riksdagen hos regeringen begär att alla propositioner som kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en konsekvensbeskrivning med avseende på hälsoeffekterna. Motionärerna anser att det finns fog för att påstå att alla politiska beslut påverkar den samlade folkhälsan mer eller mindre ingripande. I yrkande 7 begärs att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur WHO:s mål från år 1983 på folkhälsans område har uppfyllts samt förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet. Motionärerna anför att Sverige har undertecknat WHO:s mål "Hälsa för alla". Det övergripande målet är att år 2000 skall skillnaden i hälsotillståndet mellan länder och mellan grupper inom länder, ha minskat med minst 25 %. Med sex år kvar till år 2000 anser motionärerna att det finns all anledning att utvärdera hur dessa folkhälsomål har uppfyllts.
I motion So499 av Ian Wachtmeister och Leif Bergdahl (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer patienten (yrkande 1). Motionärerna anser att medborgarna garanteras god sjukvård och gott omhändertagande om ett rättvist försäkringssystem införs, dvs. att pengarna följer patienten. Effektivitetsproblemen inom sjukvården beror, enligt motionärerna, främst på ett systemfel, som inte kan lösas utan en genomgripande strukturförändring. Det räcker inte med en s.k. reformerad landstingsmodell. Politikernas dubbla roller, som konsumentansvarig och producentansvarig, har skapat en situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste, enligt motionärerna, öppnas och utsättas för konkurrenspress. Inga medborgare skall få betraktas såsom olönsamma utan alla skall ha rätt till vård och omvårdnad oavsett bostadsort, ålder och diagnos.
I yrkande 2 i samma motion begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på sikt införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring med grundskydd för sjuk- och omvårdnad, omfattande alla medborgare. Motionärerna anser att för att uppnå valfrihet för patienterna och åstadkomma effektivitet i vårdproduktionen måste ansvaret för finansieringen och produktionen av sjukvård åtskiljas. Försäkringen skulle i ett inledande skede administreras av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna, men på sikt är det, enligt motionärerna, önskvärt att öppna denna försäkringsmarknad för fri konkurrens. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om att landstingens rätt att beskatta medborgarna för sjuk- och tandvårdsuppgifter bör upphöra i samband med en på sikt införd allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring (yrkande 4). Genom att samla resurserna i en gemensam försäkring för grundskydd, utformad lika för alla, och genom att skapa valfrihet genom avskaffande av gränser i sjukvården uppnås också en större rättvisa i sjukvården, heter det i motionen.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och prestationer i stället för på budgetsystem och som därför är oberoende av planmässig tilldelning av resurser och kortsiktiga politiska beslut (yrkande 3). Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger enligt motionärerna förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom sjukvården. Detta lägger grunden för trygga arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna arbetsinsatsen. Motionärerna anför att husläkarreformen bör leda till ett förbilligande av primärvården. Kravet på att antalet listade patienter skall ligga mellan 1 000 och 3 000 innebär enligt motionärerna en avsevärd skärpning av arbetsinsatserna jämfört med vad många distriktsläkare har haft tidigare. Den fria etableringen av specialister innebär också en bättre och billigare sjukvård enligt motionärerna.
Flera motioner berör lagen om husläkare och lagen om läkarvårdsersättning resp. lagen om sjukgymnastikersättning.
I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen beslutar återge sjukvårdshuvudmännen möjlighet att garantera en rättvis vård efter behov genom att upphäva lagen om husläkare och lagen om fri etablering för specialistläkare m.fl. (yrkande 10). Husläkarlagen är en kostsam och krånglig lösning på ett problem som knappast finns. Flertalet landsting ger redan den enskilde rätt att välja vilken läkare de vill gå till. Varje landsting måste ges rätt att organisera primärvården efter lokala förutsättningar utan centrala påbud. Det finns inga skäl att lagstiftningsvägen centralstyra landstingens primärvård, enligt motionärerna. Husläkarlagen bör tas bort. Det angelägna är den enskildes rätt till kontinuitet i sin läkarkontakt, inte läkarens rätt att etablera sig som husläkare. Sjukvårdshuvudmannen måste ha möjlighet att planera och prioritera. En kostnadseffektiv och rättvist fördelad sjukvård innebär nej till etablering för läkare och annan vårdpersonal. Fri etablering gör det svårare att garantera vårdkvaliteten, svårare att prioritera, svårare att utveckla vården och att fatta nödvändiga strukturbeslut. Den nya lagen om fri etableringsrätt för specialistläkare m.fl. måste därför upphävas, enligt motionärerna. Privata entreprenörer som privata "husläkare", kooperativ och andra driftformer kan vara värdefulla komplement till offentliga vårdgivare. Detta bör lösas genom avtal mellan landsting och vårdgivare, inte med en generell etableringsfrihet eller licensiering, heter det.
Liknande yrkanden finns i motionerna So443 av Berit Andnor m.fl. (s) (yrkandena 1 och 2), So462 av Torgny Larsson m.fl. (s) (yrkandena 1 och 2). I motion So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att husläkarlagen avskaffas (yrkande 1). De sistnämnda motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagregler som skulle ge landsting möjlighet till dispens från husläkarlagen och som alternativ genomföra försöksverksamheter i avvaktan på husläkarsystemets avveckling (yrkande 3). Sådana alternativ skulle kunna vara en sjukvård byggd på samarbete mellan olika personalgrupper, vårdlag, eller områdesbaserad bassjukvård, där man inom en geografisk sektor försöker tillgodose en rad medicinska behov.
I motionerna So430 (s) (yrkande 8), So443 (s) (yrkande 3) och So462 (s) (yrkande 3) begärs tillkännagivanden om att patientens rättighet att välja läkare bör införas i hälso- och sjukvårdslagen. Även andra rättigheter för patienten skulle kunna införas i hälso- och sjukvårdslagen enligt motionärerna.
Äldreomsorg
I motion So249 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts dels om en gemensam finansiering och demokratisk styrning av äldreomsorgen (yrkande 1), dels om Ädelreformen (yrkande 2), och dels om rehabiliteringens betydelse (yrkande 5). Motionärerna anför att äldreomsorgen är en gemensam angelägenhet som skall finansieras solidariskt och styras offentligt. Resurserna skall fördelas efter behov. Verksamheten skall präglas av trygghet och kontinuitet och skall i så stor utsträckning som möjligt utformas efter de äldres behov och önskemål.
Motionärerna anför vidare att Socialstyrelsens utvärdering av Ädelreformen visar att det allmänna omdömet om reformen är positivt. Genomförandet av reformen har varit betydligt mindre problematiskt än vad som kunde befaras. Till det mest positiva hör att antalet medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården och geriatriken halverats. Det innebär att resurser frigjorts för akutsjukvård. Det är också positivt att kommunernas betalningsansvar och det riktade statsbidraget för nybyggnad och ombyggnad av särskilda boendeformer resulterat i en ökning av särskilda boendeformer för äldre, vilket är ett trendbrott i förhållande till utvecklingen under 1980-talet.
Utvärderingen har även visat på en del brister. Skillnaderna i kvalitet och innehåll i verksamheten vid olika sjukhem är stora. Vissa sjukhem erbjuder en undermålig boendestandard och en bristande medicinsk vård. I vissa avseenden är ansvarsfördelningen mellan landsting och komuner fortfarande otydlig, vilket påverkar verksamheten. Detta gäller t.ex. ansvaret för rehabiliteringen.
Under 1980-talet utvecklades de geriatriska klinikerna till enheter med särskilda resurser för utredning, diagnostisering, medicinsk behandling och rehabilitering. Efter Ädelreformen har kommunerna fått ansvaret för rehabiliteringen till de äldre inom hemsjukvården och de särskilda boendeformerna. Landstingen är fortfarande ansvariga för verksamheten vid de speciliserade geriatriska klinikerna. Omkring 600 geriatriska rehabiliteringsplatser har, enligt motionärerna, dragits in, och det är inte klarlagt om dessa indragningar har kompenserats med rehabiliteringsresurser i hemvården och de särskilda boendeformerna. Enligt motionärerna måste de båda huvudmännen nu ta sitt ansvar och samarbeta när det gäller rehabiliteringen.
Motionärerna framhåller att Ädelreformen skall fullföljas och att de brister som kunnat konstateras i Socialstyrelsens utvärdering skall åtgärdas.
Motionärerna oroas samtidigt av signaler om besparingar inom äldreomsorgen runt om i landet. Den ekonomiska situationen ute i kommuner och landsting får, enligt motionärerna, inte äventyra de nationella mål som ställts upp för äldrevård och äldreomsorg.
I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär en analys av hur resurserna fördelas och bedömningar görs inom hemtjänsten och utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder (yrkande 6) och att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvården (yrkande 7).
I motionen anförs att under senare tid har allt färre personer fått hemhjälp. Kvinnor och lågutbildade har drabbats av hjälpminskningen mer än andra. Det är i dag vanligare med hemhjälp bland högutbildade än lågutbildade. Enligt motionärerna borde det vara tvärtom eftersom lågutbildade har betydligt sämre hälsa. Bedömningen av behovet av hemhjälp håller på att förändras, från en bruttobedömning som tar hänsyn också till behov av kontakt, aktivitet och rehabilitering av mer långsiktig karaktär till en nettobedömning som enbart tar fasta på de äldres nedsatta funktioner och på så sätt minimerar insatser och kostnader. Motionärerna anför att en analys bör göras av den förändring som håller på att ske när det gäller bedömningarna och de konsekvenser dessa får för de äldre liksom de mer långsiktiga ekonomiska konsekvenserna.
Det är, enligt motionärerna, väl känt att de anhöriga står för merparten av omsorgen av de äldre. Därför är det viktigt att samhället på olika sätt stödjer anhöriga. Naturligtvis är ekonomiskt stöd viktigt, men minst lika viktigt är avlastningsmöjligheter, utbyggnad av dagvård och växelvård och förutsättningar för anhöriga att träffa varandra för att utbyta erfarenheter.
Slutligen hemställs i motionen att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brister i avtalen mellan kommunerna och privata entreprenörer (yrkande 10). Motionärerna pekar på att organisationsförändringar förekommer runt om i kommuner och landsting i dag. Det tillhör den kommunala självstyrelsen att organisera verksamheten utifrån lokala förutsättningar. Enligt motionärerna pågår dock i en del kommuner något som närmast kan betecknas som privatiseringshysteri, och producentintresset, dvs. de som driver verksamheten, synes vara det väsentliga och inte medborgarnas behov och önskemål. Formen måste, enligt motionärernas uppfattning, underordnas verksamhetens innehåll och producentintresset underordnas de äldres behov och önskemål. Äldreomsorgen är och kommer att förbli en till mycket stor del skattefinansierad verksamhet. Därför skall medborgarna som enskilda individer och genom demokratiskt valda ombud ha det avgörande inflytandet över hur verksamheten utformas och hur resurserna används. Motionärerna oroas av att kommunernas avtal med privata entreprenörer ofta är bristfälliga ur rättssäkerhetssynpunkt. Mest uppseendeväckande anser motionärerna det vara med bristen på krav på insyn, kontroll och kvalitet i entreprenadverksamheten samt planer på uppföljning av verksamhetens överensstämmelse med gällande lagstiftning och mål. Länsstyrelsens tillsyn berörs inte heller annat än undantagsvis i avtalen.
Även i motion So248 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tas frågan om rehabiliteringsresurserna upp. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär att den vid förhandlingar med landstingen tar upp frågan om bevarande och utvecklande av verksamheten vid de geriatriska klinikerna (yrkande 1). Motionärerna anför att brist på rehabilitering har uppstått när landstingen och kommunerna fått minskade resurser samt att kommunerna har dåliga kunskaper om rehabilitering av gamla och handikappade. Enligt motionärernas mening får inte de geriatriska klinikerna nedrustas, utan ytterligare översyn av rehabiliteringsinsatserna måste göras. Motionärerna kräver därför att regeringen tar initiativ för att hålla en god standard på de geriatriska klinikerna.
Motion So233 av Alva Wennerlund och Ulf Björklund (båda kds) tar upp frågan om anhörigvårdarna. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om anhörigvårdarnas situation och om riktlinjer för deras ersättning (yrkande 1), dels om att ge anhörigvårdare utbildning och kontinuerlig avlastning/växelvård (yrkande 2). Motionärerna anför att den som vill vårda sin anhörige i hemmet skall kunna göra detta och känna stöd från samhället. Stöd bör ges genom rätt till skälig ersättning, kontinuerlig avlastning/växelvård och inte minst rätt till stöd i form av anhörigträffar. Det är vidare viktigt att ge stöd i form av utbildning för den som vill tillbaka till yrkesarbete efter att vården upphört. Motionärerna anför att i takt med att antalet vårdplatser inom slutenvården minskar överlämnas vården alltmer till anhöriga. Härigenom bör resurser frigöras som kan användas för att avlöna anhöriga.
Omsorg om handikappade
I motion So276 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationella mål för handikappolitiken (yrkande 1). Motionärerna anför att erkännandet av det relativa eller miljörelaterade handikappbegreppet varit grundläggande för svensk handikappolitik. Med detta menas att en funktionsnedsättning blir ett handikapp först då samhället, miljön, omgivningen inte är tillgänglig eller anpassad för den funktionshindrade. Denna ideologiska utgångspunkt ser motionärerna som än viktigare i dag när Sverige närmar sig det övriga Europa, där handikappbegreppet oftast ses om en brist hos den enskilde.
Motionärerna ansluter sig till inriktningen av förslagen i Handikapputredningens slutbetänkande och anför att dessa reformer är lika angelägna som lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Om förslagen genomförs kommer stora delar av samhället att bli tillgängliga för alla, vilket nu inte är fallet.
Motionärerna förordar ett välfärdssamhälle som bygger på en generell välfärdspolitik. Erkännandet av alla människors lika värde innebär, enligt motionärerna, ett ansvar att via samhället skapa förutsättningar för att lika värde också blir lika möjligheter. Därför avvisas selektiva och utpekande lösningar, vilka riskerar att skapa ett undantagssamhälle för vissa människor.
Den generella välfärdspolitiken är nödvändig för att skapa ett samhälle som fungerar för alla, men inte tillräcklig. Det krävs, enligt motionärerna, även riktade och kompenserande insatser för att människor med funktionshinder skall kunna bli jämställda med andra. Det är viktigt att dessa konstrueras så att de medger ett stort inflytande för den enskilde.
Sammanfattningsvis anför motionärerna att de nationella målen för handikappolitiken kan formuleras enligt följande: --Generell välfärdspolitik för den grundläggande tryggheten och likabehandlingen. --Generell anpassning av samhället i vid bemärkelse, som gör att funktionshinder inte behöver bli handikapp. Samhället skall göras tillgängligt för alla. --Kompenserande insatser, som kan skapa jämlika levnadsvillkor mellan människor med och utan funktionshinder. --Stort inflytande för brukarna över alla individuella insatser.
I motion So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen begär en översyn av brottsbalken enligt vad i motionen anförts om att näringsidkare inte får diskriminera människor med funktionshinder (yrkande 2), vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om vikten av åtgärder som underlättar för funktionshindrade på arbetsmarknaden, på bostads- och miljöområdet, vid telekommunikation att ta del av samhällsinformation och kultur- och mediautbudet samt vid resor (yrkande 3). I yrkande 1 i samma motion, som remitterats till Konstitutionsutskottet, hemställs om en ändring i grundlagen så att lagar och bestämmelser inte får utformas så att människor med funktionshinder diskrimineras. Motionärerna hänvisar till att Handikapputredningen lagt en rad förslag om hur samhället kan göras tillgängligt för alla. Vidare föreslås ändringar i brottsbalken som innebär att näringsidkare inte får diskriminera människor med funktionshinder genom negativt bemötande eller bristande tillgänglighet i verksamheten. Utredningen tar vidare upp sju samhällsektorer som är av särskild vikt -- arbetsmarknaden, kommunal verksamhet, resor, telekommunikationer, samhällsinformation, bostäder och miljö, kultur och medier. Enligt utredningens förslag skall lagar och avtal som styr dessa olika sektorers verksamhet ange en skyldighet att anpassa verksamheterna till funktionshindrades behov. Finansieringen av utredningens förslag i dessa hänseenden skall ske genom ansvars- och finansieringsprincipen. Det innebär att den som ansvarar för viss verksamhet också ansvarar för att den är tillgänglig för funktionshindrade.
Motionärerna anför vidare att Handikapputredningens förslag i ovan nämnda avseende snarast bör föreläggas riksdagen för beslut. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser det synnerligen olyckligt om en funktion som Handikappombudsman inrättas utan att samtidigt ge Handikappombudsmannen det lagliga stöd som är erforderligt för ett kraftfullt agerande när det gäller funktionshindrades fulla deltagande i samhällslivet.
Utskottets överväganden
Välfärdspolitiken
Utskottet ställer sig inledningsvis bakom regeringens välfärdspolitik som syftar till att värna medborgarnas ekonomiska trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom och handikapp, vid arbetslöshet och på äldre dagar samt att erbjuda sociala tjänster och hälso- och sjukvård av god kvalitet anpassade till människors skilda behov. Den långsiktiga inriktningen är att ställa den enskilde i centrum och att öka hans valfrihet och inflytande. Alternativ och komplement till den offentliga tjänstesektorn skapar konkurrens vilket ger förutsättningar för såväl effektiviseringar som kvalitetsförbättringar. Utskottet delar regeringens inställning att välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. För att långsiktigt trygga välfärden måste, enligt utskottet, som därmed delar regeringens bedömning, obalanserna i ekonomin undanröjas. Grunderna för den generella välfärdspolitiken måste emellertid ligga fast, vilket innebär att de ekonomiska trygghetssystemen skall vara universiella också i framtiden. Vård, omsorg och service skall enligt utskottets mening erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.
I motion So607 (s) begärs ett tillkännagivande om den generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor. Motionärerna anför att nedskärningar i kommuners och landstings verksamhet, sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystem och ökad arbetslöshet drabbar barnen samtidigt som kunskaperna om de sammantagna effekterna av nedskärningarna är ofullständiga. Motionärerna efterlyser en samlad analys av effekterna. Liknande tankegångar förs fram i motion So614 (v) yrkande 1. I denna begärs också tillkännagivanden om att vid omstrukturering av den offentliga sektorn ta till vara olika personalgruppers kunskaper om barnens situation (yrkande 2), verka för en utveckling av samarbete mellan olika verksamheter som har med barns uppväxt att göra (yrkande 3) och samarbete mellan dessa och föräldrar (yrkande 4).
Utskottet instämmer i regeringens politik som bl.a. har till målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård och fostran måste, enligt utskottets mening, ligga på familjen, medan statens och kommunernas insatser i första hand skall vara stödjande och kompletterande och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna.
Ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner har införts. Samtidigt med det nya statsbidraget har ett stort antal specialdestinerade statsbidrag till såväl kommuner som landsting upphört och därmed också de detaljstyrande regler som var förenade med många av dessa bidrag. Den tidigare statliga detaljstyrningen hade främst sin grund i kraven på rättssäkerhet och likvärdig service för medborgarna. Den bidrog dock samtidigt till att försvåra förnyelse och effektivitet i, och lokal anpassning av, den kommunala verksamheten. Huvudsyftena med det nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan kommunerna, dels genom att ge största möjliga handlingsutrymme för kommunerna att själva utforma sin verksamhet. Behovet av flexibilitet och av att kunna utforma verksamheten efter lokala behov har ökat under senare år. Begränsade resurser ställer också allt större krav på förnyelse och effektivisering.
Utskottet anser att ett barnperspektiv måste prägla arbetet på alla samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs. Det är viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa påverkas när hela familjens förutsättningar ändras. Barns och ungdomars situation avspeglar i hög grad samhällets värderingar. Föräldrarnas arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen. Utskottet ser med oro på uppgifter om att den psykiska hälsan försämrats hos barn och ungdomar i familjer som drabbats av arbetslöshet. I det sociala arbetet med barn och familjer finns positiva exempel på förbättringar. Eftersom insikten om familjens betydelse i samhället samtidigt varit bristfällig och stödet till familjen länge varit otillräckligt, finns det fortfarande brister. Utskottet delar därför regeringens uppfattning att det är viktigt att öka satsningen på såväl metodutveckling som alternativ inom och utom den offentliga sektorn.
Utskottet vill erinra om att Socialstyrelsen hösten 1992 fick i uppdrag att tillsammans med Barnombudsmannen, Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Skolverket följa utvecklingen i landets kommuner och se hur kommunernas omställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för barnen. En delrapport publicerades för ca ett år sedan. Uppdraget kommer att slutredovisas inom kort.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att något initiativ från riksdagen inte behövs med anledning av motionerna So607 yrkande 1 och So614. Motionsyrkandena avstyrks.
I motion So261 begärs tillkännagivanden om att socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag. Den nuvarande ramlagen anger inte klart vad den enskilda människan har rätt att kräva, och i knappa tider väljer kommunerna att tolka lagen restriktivt heter det i motionen (yrkande 2). En rättighetslagstiftning förutsätter, enligt motionen, system för kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar (yrkande 5).
Utskottet erinrar om att Socialtjänstkommittén har i uppdrag att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. I ett delbetänkande har kommittén lämnat förslag till en precisering av lagregleringen av rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Betänkandet har remissbehandlats och bereds vidare inom regeringskansliet. Kommittén skall överlämna sitt slutbetänkande under innevarande år. Utskottet anser att regeringens kommande förslag på detta område inte nu bör föregripas. Motion So261 yrkandena 2 och 5 avstyrks.
Hälso- och sjukvård
I motion So430 (s) yrkandena 1 och 2 begärs tillkännagivanden om att hälso- och sjukvården bör vara gemensamt finansierad via skattsedeln och demokratiskt styrd samt att resurserna bör fördelas rättvist efter behov.
I yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär en samlad beskrivning och utvärdering av den svenska hälso- och sjukvården. Motionärerna anför bl.a. att den svenska hälso- och sjukvården varit en förebild internationellt sett.
I yrkande 11 begär motionärerna ett tillkännagivande om effektiv resurshushållning inom hälso- och sjukvården. Prioriteringar och strukturbeslut skall, enligt motionärerna, avgöras genom demokratiskt fattade beslut inte i konkurrens och kamp om vårdkonsumenterna. Mellan olika delar av landet samt mellan olika befolkningsgrupper varierar behoven av hälso- och sjukvård kraftigt.
Inledningsvis konstaterar utskottet att det övergripande målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort.
Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer. Många människor drabbades av orimligt långa väntetider till t.ex. höftledsoperationer samt operationer mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. För att komma till rätta med detta problem och i syfte att bidra till en jämnare fördelning av vårdutnyttjandet över landet träffade företrädare för staten och Landstingsförbundet våren 1991 en överenskommelse om statligt bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 miljoner kronor till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgarantin gällde även år 1993, dock utan statligt bidrag.
Enligt en uppföljning och utvärdering av Socialstyrelsen och Landstingsförbundet har vårdgarantin förbättrat situationen och huvudsakligen uppfattats som en positiv reform.
Hälso- och sjukvården är nu inne i ett intensivt skede av förändring och förnyelse. Denna utveckling är angelägen enligt utskottet. Ett viktigt inslag är ökad kontinuitet i relationerna mellan patient och personal i sjukvården. Andra viktiga inslag i förnyelsen är ökad valfrihet för den enskilde att söka vård men också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer. Utskottet anser att ett ökat inslag av privata vårdgivare kan skapa konkurrenssituationer som stimulerar utvecklingen på området. Det förnyelsearbete som pågår måste dock ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Samtidigt har statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården successivt minskat. Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter för år 1994 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av hälso- och sjukvården, statsbidragen inklusive ersättningar från sjukförsäkringen för ca 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande 10 %. Utskottet delar regeringens uppfattning att ledning och organisation av den offentliga verksamheten successivt bör ses över. Nya vägar kan även behöva sökas för att bättre kunna följa utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och uppfyllelsen av de övergripande målen för vården. Flera initiativ för detta liksom för att förnya den offentliga sektorn har tagits under denna mandatperiod och bör fullföljas.
HSU 2000 och Prioriteringsutredningen har stora och viktiga uppdrag på hälso- och sjukvårdens område.
HSU 2000 skall ta ställning till vem som skall finansiera vården, vem som skall ansvara för att vården finns tillgänglig, i vilka former produktionen skall ske samt hur samhällets kontrollsystem skall vara uppbyggt. Kommitténs ställningstaganden skall utgå från en analys och värdering av i första hand tre finansierings- och organisationsmodeller, en reformerad landstingsmodell, en primärvårdsstyrd vård och en modell med obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där resurserna för hälso- och sjukvård samlas hos en eller flera offentliga försäkringsgivare. Förslagen skall utgå från att konkurrens mellan olika typer av vårdproducenter, offentliga såväl som privata, i allmänhet främjar produktiviteten. Mot den bakgrunden skall kommittén undersöka förutsättningarna för att bl.a. överföra vissa offentliga vårdinrättningar till stiftelser, offentliga eller privata bolag m.m.
Enligt uppgift skall HSU 2000 närmast redovisa två delbetänkanden, varav det ena behandlar sjukvårdsreformer i andra länder och erfarenheterna av de senaste årens reformarbete i den svenska sjukvården och det andra hälso- och sjukvården och samhällsekonomin. I en fristående expertrapport skall redovisas en modell för en obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Kommittén fortsätter sitt arbete i höst.
Prioriteringsutredningen skall enligt direktiven överväga hälso- och sjukvårdens roll i välfärdsstaten och lyfta fram grundläggande etiska principer som kan ge vägledning och ligga till grund för öppna diskussioner om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Utredningen avlämnade i november 1993 rapporten Vårdens svåra val (SOU 1993:93). För närvarande pågår sammanställning av remissvaren. Samtidigt utgör rapporten underlag för en fortfarande pågående debatt. Utredningen förväntas avlämna sitt slutbetänkande i slutet av 1994.
Utskottet delar uppfattningen att den svenska hälso- och sjukvården har hög kvalitet i ett internationellt perspektiv. Den har goda resurser särskilt i form av välutbildad, kvalificerad och motiverad personal vilket ger goda förutsättningar att lösa de många problem som finns. Som exempel på sådana problem kan nämnas diskrepansen mellan å ena sidan de ökade medicinska och tekniska möjligheterna samt allmänhetens krav och förväntningar och å andra sidan de tillgängliga ekonomiska resurserna. I det pågående förändringsarbetet vill utskottet understryka att ambitionen måste vara att dra nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera samtidigt som inriktningen mot verksamhetens övergripande mål, en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen, fullföljs och kraven bl.a. på god kvalitet på vården tillgodoses.
Utskottet anser att regeringens kommande förslag på grundval av arbetet inom HSU 2000 och Prioriteringsutredningen bör avvaktas innan riksdagen tar något initiativ. Utskottet avstyrker därför motion So430 (s) yrkandena 1, 2, 4 och 11.
I motion So499 (nyd) begärs tillkännagivanden om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, att en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring bör införas på sikt varvid landstingens beskattningsrätt bör upphöra (yrkandena 1, 2 och 4) samt att ett prestationsbaserat ersättningssystem bör införas (yrkande 3).
Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet åtminstone delvis tillgodoser syftet med motionen. HSU 2000 torde vara oförhindrad att överväga även frågan om prestationsersättning inom sjukvården. Utskottet har i samband med behandlingen av propositionen om husläkare m.m. uttalat att effektiviteten inom husläkarverksamhet liksom inom all hälso- och sjukvård måste vara hög. Kvalitetsaspekter får dock inte förbigås. Motionsyrkandena avstyrks.
Tre yrkanden i motion So430 (s) berör olika folkhälsoaspekter. I yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om sambandet mellan ojämlikhet i samhället och ohälsa. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande med innebörd att alla propositioner som kan ha effekter på folkhälsan borde innehålla en konsekvensbeskrivning med avseende på häloseffekterna. I yrkande 7 hemställs att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur WHO:s mål på folkhälsans område har uppfyllts samt förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att en betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Flera faktorer såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö men även ärftliga faktorer påverkar hälsan. Hälsoläget har successivt förbättrats i takt med att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Det är dock fortfarande skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper och mellan regioner. Utvecklingen av olika riskfaktorer för ohälsa fordrar uppmärksamhet. Den i dagsläget höga arbetslösheten bland ungdomar är t.ex. ett stort problem. Ett annat är att andelen unga kvinnliga rökare har ökat under de senaste åren. För att bryta denna utveckling krävs att de förebyggande insatserna, dvs. arbetet med att förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras. De skärpningar av tobakslagen som riksdagen nyligen beslutat om ger förutsättningar för en sådan utveckling (1993/94:SoU17, rskr. 149). Det fortsatta folkhälsoarbetet kräver samverkan mellan olika sektorer. Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet har förutsättningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå förbättrats. Även inrättandet av ett centrum för epidemiologi och social analys vid Socialstyrelsen förväntas få stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Centrumets huvuduppgift är att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar. Utskottet vill vidare erinra om att i den Folkhälsorapport som Socialstyrelsen skall presentera senare i vår särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt kvinnors, invandrares och arbetslösas hälsa. Regeringen har för avsikt att därefter för riksdagen redovisa sin bedömning av befolkningens hälsoläge m.m. och sina förslag för att åstadkomma förbättringar.
Utskottet har nyligen i ett yttrande till konstitutionsutskottet konstaterat att konsekvensanalyserna i propositionerna är av skiftande kvalitet och skulle kunna utvecklas ytterligare. Utskottet framhöll vikten av att arbetet med att utveckla kostnads- och konsekvensanalyserna fortsätter. Utskottet utgår ifrån att regeringen i fortsättningen i förekommande fall även kommer att redovisa folkhälsoaspekterna på sina förslag.
Utskottet vill påpeka att arbetet med en uppföljning för Sveriges del av WHO:s hälsomål för Europaregionen för närvarande pågår inom Socialdepartementet. Motsvarande uppföljningar pågår i övriga medlemsstater. Uppföljningen av hälsomålen, som sker vart tredje år, görs med ledning av olika s.k. indikatorer (standards). Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen har tagit fram underlagsmaterial för den svenska uppföljningen. Redovisningen till WHO beräknas ske i slutet av denna månad.
Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So430 yrkandena 6, 7 och 19 behövs inte. Yrkandena avstyrks.
I flera motioner ställs krav på upphävande av lagen om husläkare resp. lagen om läkarvårdsersättning och lagen om sjukgymnastikersättning.
I motion So430 (s) yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande 1, So462 (s) yrkande 1 och So476 (v) yrkande 1 begärs sålunda att lagen om husläkare avskaffas. Motionärerna anser att husläkarlagen är en kostsam och krånglig lösning på ett problem som knappast finns. I motion So430 (s) begärs ett tillkännagivande om att hälso- och sjukvården bör utformas så att den ger individen/patienten såväl trygghet och säkerhet som valfrihet och inflytande över sin situation (yrkande 3). I sistnämnda motion begärs en redovisning av möjligheterna att föra in patienträttigheter i hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 8). Liknande yrkanden finns i So443 (yrkande 3) och So462 (yrkande 3).
Utskottet anser att husläkarsystemet slår sönder primärvården. Landstingen är skyldiga att finansiera och administrera systemet men kan inte längre fördela läkarresurserna efter behov och därmed inte heller garantera en fullgod service. Det förebyggande arbetet kommer därmed i andra hand. Vårdcentralernas områdesansvar och lagarbete bryts nu upp som en följd av husläkarsystemet. Vårdlagen splittras på många små läkarmottagningar. Distriktssköterskor, undersköterskor och andra personalgrupper, som hittills svarat för huvuddelen av det förebyggande arbetet, bli färre och ges en mindre självständig roll. På många håll sker nedläggningar av mödravårds- och barnavårdscentraler. Uppsplittringen av primärvården ger också sämre förutsättningar för samarbete mellan sjukhusen och primärvården. Kunskapsutvecklingen kommer att hämmas och patientsäkerheten försämras. För den enskilde minskas valfriheten.
Varje landsting måste ges rätt att organisera primärvården efter lokala förutsättningar utan centrala påbud. Det finns, enligt utskottet, inga skäl att lagstiftningsvägen centralstyra och detaljreglera landstingens primärvård. De delar av husläkarlagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och läkarnas fria etableringsrätt leder enligt utskottet till ökade kostnader, krångel och byråkrati. Det viktiga är att garantera den enskildes rätt till kontinuitet i sin läkarkontakt, en fast läkarkontakt, inte läkarens rätt att etablera sig som husläkare. Kontinuiteten mellan den enskilde och vårdpersonalen är ett av de viktigaste inslagen även i det förebyggande arbetet. En förtroendefull kontakt mellan patient och läkare blir då möjlig.
Utskottet anser att primärvården bör utvecklas. Härigenom skulle en individuellt anpassad sjukvård för alla kunna säkerställas. Förutsättningar bör skapas för förebyggande insatser på arbetsplatsen, i skolan och i bostadsområdet. Vårdcentralerna bör vara navet i primärvården.
Utskottet anser mot denna bakgrund att lagen om husläkare bör upphävas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur en avveckling bör genomföras. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So430 (s) yrkandena 3, 8 och yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkandena 1 och 3, So462 (s) yrkandena 1 och 3 och So476 (v) yrkande 1 ges regeringen till känna.
I motion So476 (v) yrkande 3 begärs förslag till lagregler som skulle ge landsting möjlighet till dispens från husläkarlagen. Utskottet anser att husläkarlagen bör upphävas. Några dispensregler behövs då inte heller. Motionsyrkandet avstyrks.
I motionerna So430 (s) yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande 2 och So462 (s) yrkande 2 begärs att lagen om läkarvårdsersättning resp. lagen om ersättning för sjukgymnastik skall upphävas.
Utskottet konstaterar att riksdagen nyligen har fattat beslut om dessa lagar. Patienten sätts härigenom i centrum. Valfriheten för patienten ökar också. Genom den fria etableringen för läkare och sjukgymnaster ökar resurserna i öppenvården. Vården blir mer effektiv och billigare. Möjligheterna till vård hos sjukgymnast ökar också genom reformen. Detta har stor betydelse för rehabiliteringen. Motionsyrkandena avstyrks.
Äldreomsorg
I motion So249 (s) begärs tillkännagivanden dels om att äldreomsorgen skall finansieras gemensamt och styras demokratiskt (yrkande 1), dels om att Ädelreformen skall fullföljas och konstaterade brister åtgärdas (yrkande 2), dels om rehabiliteringens betydelse (yrkande 5) och dels om anhörigvården (yrkande 7). Även i motion So248 (v) tas frågan om rehabilitering upp. Motionärerna yrkas att riksdagen begär att regeringen vid förhandlingar med landstingen tar upp frågan om bevarande och utvecklande av verksamheten vid de geriatriska klinikerna (yrkande 1). I motion So233 (kds) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts dels om anhörigvårdarnas situation och om riktlinjer för deras ersättning (yrkande 1), dels om att ge anhörigvårdare utbildning och kontinuerlig avlastning/växelvård (yrkande 2).
Utskottet vill än en gång understryka att vård och omsorg skall erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den enskildes valfrihet och inflytande måste öka och att alternativ och komplement till den offentliga tjänstesektorn måste kunna erbjudas. Detta skapar förutsättningar för såväl effektiviseringar som kvalitetsförbättringar. Insatser från anhöriga, närstående och den frivilliga sektorn har mycket stor betydelse för den samlade omsorgen om äldre och människor med funktionshinder. Stödet till denna informella omsorgssektor måste utvecklas. Många äldre människor vill helst vårdas i hemmet. Insatser från anhöriga är av avgörande betydelse för kvaliteten på denna vård men ofta även för institutionsvården. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna att det är angeläget att stödet till denna informella sektor utvecklas. Det gäller såväl ekonomiskt stöd som i fråga om utbildning, rådgivning och avlastning. Utskottet vill påminna om sitt uttalande i betänkandet 1992/93:SoU16 om det angelägna i att Socialstyrelsen överväger och kommer med förslag på vilket sätt vården av gamla och patienter i livets slutskede kan förbättras. Därvid bör beaktas på vilket sätt förslag som utarbetats med svensk medverkan inom EG kan föras ut och tillämpas i Sverige. I förslaget behandlas bl.a. åtgärder att på ett strukturerat sätt ta till vara, utveckla och stödja anhörigmedverkan och medverkan av övriga delar av den informella sektorn.
Något initiativ från utskottets sida behövs inte med anledning av motionerna So233 (kds) och So249 (s) yrkande 7. Yrkandena avstyrks.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att genomförandet av Ädelreformen varit mindre problemfyllt än befarat och att reformen i stort är positiv. Förväntningarna på reformen har i många avseenden infriats men ännu återstår att utveckla delar av verksamheten. För att utveckla och säkra kvaliteten i de mer hälso- och sjukvårdsinriktade delarna av Ädelreformen samt i samspelet mellan de sociala och medicinska insatserna beslutade riksdagen i december, efter förslag från regeringen, om ett stimulansbidrag på 50 miljoner kronor för första halvåret 1994.
Socialstyrelsens rapport om Ädelreformen tyder på att det kan finnas skäl att överväga justeringar i tillämpningen av reformen dels vad gäller rehabiliteringsmöjligheterna och den medicinska vården, inkl. läkartillgången vid sjukhemmen, dels vad gäller avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende. Utskottet konstaterar liksom flera motionärer och regeringen att rehabiliteringsmöjligheterna är av stor betydelse. Stimulansbidrag har också, som nämnts, lämnats för detta ändamål.
Ädelreformen innebar att andelen äldre som blev liggande kvar på främst medicinska kliniker i avvaktan på annan vård minskade under åren 1992 och 1993. Samtidigt minskade medelvårdtiderna och patientomsättningen ökade på medicinklinikerna. Det har uppmärksammats att i början av 1994 har beläggningen av framför allt äldre och akut sjuka människor ökat på ett antal medicinkliniker. På en del av dessa har överbeläggningar uppstått med resultat att vården och omvårdnaden av patienter kan ha blivit eftersatt.
Regeringen har med anledning av det uppkomna läget uppdragit åt Socialstyrelsen att, i samråd med Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet, kartlägga det medicinska omhändertagandet och omvårdnaden av framför allt de äldre, främst med avseende på vårdinsatserna vid akut insjuknande och vid försämring av en kronisk sjukdomsbild. Regeringen anför i uppdraget att Socialstyrelsen i sitt arbete bör kunna ta del av länsstyrelsernas kunskaper om den kommunalt bedrivna vården och omsorgen. Socialstyrelsen skall återrapportera uppdraget till regeringen senast den 15 maj 1994 och då ge förslag till åtgärder för att komma till rätta med påvisade problem och brister i det medicinska omhändertagandet och omvårdnaden.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen har för avsikt att ta initiativ till en överläggning med Svenska kommunförbundet för att diskutera tillämpningen av avgiftsreglerna.
Utskottet vill också framhålla att det i proposition 1993/94:173 om bostadstillägg till pensionärer föreslås att bostadstillägg för boende i särskild boendeform skall lämnas för en- och tvåbäddsrum men inte för övriga flerbäddsrum. Detta förslag ligger i linje med utskottets uttalande angående boendebegreppet vid behandlingen av frågan om avgifterna inom äldre- och handikappomsorgen (prop. 1992/93:129, bet. 1992/93:SoU12, rskr. 132). Propositionen bereds för närvarande i socialförsäkringsutskottet.
Socialstyrelsen följer även i fortsättningen Ädelreformen.
Utskottet anser att riksdagen inte behöver ta något initiativ med anledning av motionerna So248 (v) yrkande 1 och So249 (s) yrkandena 1, 2 och 5. Yrkandena avstyrks.
I motion So249 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en analys av hur resurserna fördelas och bedömningar görs inom hemtjänsten och utifrån detta föreslår lämpliga åtgärder (yrkande 6).
Utskottet konstaterar att enligt propositionen har det skett en omfördelning av hjälpinsatserna mot de allra äldsta och mot dem som har omfattande vårdbehov. De äldsta, över 80 år, utgör en växande andel bland dem som får omfattande insatser. Merparten av de totala insatserna fördelas på en mindre andel av dem som behöver omfattande hjälp. Andelen som får hjälp på kvällar och nätter ökar också enligt propositionen. Den andel av befolkningen som får hemtjänst skiftar dock avsevärt mellan kommunerna.
Inom ramen för Ädeluppföljningen kommer Socialstyrelsen under våren 1994 att genomföra en intervjuundersökning av äldre som bor i eget boende. Intervjuerna kommer bl.a. att beröra hemtjänstens service.
Utskottet har inhämtat att Socialstyrelsen i dagarna startar ett projekt för att belysa konsekvenserna av nedskärningar inom äldre- och handikappomsorgen.
Utskottet anser inte att det nu behövs något initiativ med anledning av motion So249 (s) yrkande 6. Yrkandet avstyrks.
I motion So249 (s) yrkas vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brister i avtalen mellan kommuner och privata entreprenörer (yrkande 10).
Utskottet konstaterar att riksdagen samtidigt som den beslutade om lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade också antog ändringar i socialtjänstlagen som innebar att bestämmelser om tystnadsplikt infördes för dem som är eller har varit verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.
Utskottet behandlade frågan om insyn och kvalitetsbedömningar m.m. i privat verksamhet också vid beredningen av proposition 1993/94:11 om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m. (bet. 1993/94:SoU11, rskr. 117). Utskottet hänvisade då till att Socialtjänstkommittén har att överväga innehållet och formerna för tillsynen av såväl den kommunala socialtjänsten som de privata vårdgivarnas verksamhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt frågan om villkor som bör vara förenade med tillstånd att driva hem för vård eller boende och hur tillsynen över hemmen bör vara utformad. Kommittén bör vidare överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör ske och hur detta arbete kan underlättas och stärkas. I kommitténs uppdrag ingår också att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i 71 § socialtjänstlagen bör vara utformade.
Utskottet anser att riksdagen inte behöver ta något initiativ med anledning av motion So249 (s) yrkande 10. Yrkandet avstyrks.
Omsorg om handikappade
I motion So276 (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om nationella mål för handikappolitiken (yrkande 1). I motionen anförs att mål kan sammanfattas i generell välfärdspolitik, generell anpassning av samhället, kompenserande insatser för att skapa jämlika levnadsvillkor och stort inflytande för brukarna över alla individuella insatser.
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Utskottet delar propositionens uppfattning att en generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och åtgärder för att uppnå ökad tillgänglighet i samhället kommer att utgör grundstenarna i handikappolitiken även i framtiden. Att förbättra livsvillkoren för personer med funktionshinder är en av de viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken. Något initiativ från riksdagens sida behövs inte med anledning av motion So276 (s) yrkande 1. Yrkandet avstyrks.
I motion So246 (v) yrkas att riksdagen begär en översyn av brottsbalken så att näringsidkare inte får diskriminera människor med funktionshinder (yrkande 2). Vidare begärs ett tillkännagivande om vikten av åtgärder som underlättar för funktionshindrade på arbetsmarknaden, på bostads- och miljöområdet, vid telekommunikation, när det gäller att ta del av samhällsinformation och kultur- och mediautbudet samt vid resor (yrkande 3).
Utskottet konstaterar att regeringen i regeringsförklaringen i oktober 1993 lagt fast att 1994 års handikappreform skall följas upp med ytterligare reformförslag. I budgetpropositionen aviseras att ett förslag om inrättande av en Handikappombudsman kommer att föreläggas riksdagen under våren 1994. Vidare redovisas förslag till förbättringar för personer med funktionshinder i Kultur-, Kommunikations- och Arbetsmarknadsdepartementens bilagor i budgeten. Handikapputredningens slutbetänkande i övriga delar bereds vidare inom regeringskansliet. Vissa större frågeområden är föremål för ytterligare utredning i av regeringen särskilt tillkallade kommittéer eller bereds vidare i annan särskild ordning.
Utskottet anser att regeringens kommande förslag bör avvaktas innan riksdagen tar något initiativ. Motion So246 (v) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Anslag
Anslaget F 14, Statens handikappråd, kommer utskottet att behandla i samband med förslagen i den av regeringen aviserade propositionen om inrättande av en Handikappombudsman.
Familjer och barn (A 1, A 4--A 6)
Allmänna barnbidrag (A 1)
Allmänna barnbidrag lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kr per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och ett och ett halvt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Även 16--19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till flerbarnstillägg.
Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsvarande gäller när rätt till barnbidrag annars uppkommit. Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.
Kostnaden för barnbidragen täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidragen handhas av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
I budgetpropositionen föreslås att flerbarnstillägget fr.o.m. den 1 juli 1994 skall lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet och ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn.
Förslaget innebär en återgång till de regler som gällde före år 1988, då flerbarnstillägg lämnades med ett halvt extra barnbidrag för tredje barnet och ett helt extra för varje ytterligare barn. I propositionen redovisas att för att undvika orimligt höga marginaleffekter i samband med att reglerna för bostadsbidrag ändrades år 1988, överfördes en del av bostadsbidraget för de största familjerna till flerbarnstilläggssystemet. År 1989 överfördes ytterligare medel så att det för det fjärde barnet lämnades 1,9, för det femte barnet 2,4 och för därpå följande barn 1,6 extra barnbidrag i flerbarnstillägg. I samband med skattereformen återfördes dessa medel till bostadsbidragsystemet och avsikten var att samtidigt återgå till det ursprungliga systemet för flerbarnstillägg. Sänkningen genomfördes dock inte fullt ut; det femte och därpå följande barn fick ett och ett halvt extra barnbidrag i stället för som tidigare ett extra bidrag.
Regeringen anser det nu rimligt att återgå till de regler som gällde före år 1988. Förslaget innebär ett minskat anslagsbehov med 55 miljoner kronor per helt år.
Förslaget föranleder en ändring i 2 a § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Se (bilaga.)
För budgetåret 1994/95 föreslås riksdagen anvisa ett förslagsanslag på 17 300 000 000 kr till Allmänna barnbidrag.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa hela systemet med flerbarnstillägg senast inom två år (yrkande 1) och om behovsprövade barnbidrag (yrkande 4). Vidare begärs att riksdagen beslutar att flerbarnstillägget fr.o.m. den 1 januari 1995 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn (yrkande 2) och att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar 520 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 3).
Motionärerna anför att regeringens förslag till besparing är otillräckligt, ytterligare besparingar är nödvändiga. Hela systemet med flerbarnstillägg bör avskaffas inom två år. Det första steget föreslås innebära att för det fjärde barnet och följande barn bör utgå ett halvt barnbidrag per barn i flerbarnstillägg. Motionärerna föreslår att regeringens förslag om sänkning av flerbarnstillägget till femte barnet och varje ytterligare barn bör genomföras fr.o.m. den 1 juli 1994 och att motionärernas förslag om att ett halvt tillägg bör utgå för fjärde barnet och varje ytterligare barn bör träda i kraft den 1 januari 1995. På grund härav bör anslaget till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 kunna minskas med 520 miljoner kronor.
Motionärerna hänvisar vidare till tidigare motioner om att barnbidraget bör behovsprövas och anser att frågan bör utredas.
I motion So602 av Hugo Hegeland (m) hemställs att riksdagen beslutar att slopa flerbarnstillägget och i stället införa ett flerbarnsavdrag. Motionären anser att alla möjligheter att minska statens utgifter måste utnyttjas för att hejda tillväxten av den offentliga skulden. En möjlighet är att slopa flerbarnstillägget som uppgår till 1,3 miljarder kronor. En ytterligare möjlighet är att införa flerbarnsavdrag genom att reducera barnbidraget till tredje barnet med 25 %, till fjärde med 50 % och till femte och därutöver med 75 %. Motionären anför att det inte finns befolkningspolitiska skäl till att främja barnafödandet och att familjens kostnad per barn vanligtvis sjunker med stigande barnantal. Totalt innebär förslaget en besparing på närmare 2 miljarder kronor per år.
I betänkande 1991/92:SoU15 lämnades en redogörelse för motiven för införande av allmänna barnbidrag. Vidare uttalade utskottet följande med anledning av motioner om inkomstprövning av barnbidrag.
Flera skäl talar enligt utskottet mot att införa ett inkomst- och behovsprövat barnbidrag. Barnbidraget bör ses som ett komplement till familjebeskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det. Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning skulle det krävas en betydande administration för att bestämma och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med det anförda avstyrker utskottet motion So605 (nyd).
Någon anledning att utreda förutsättningarna för och konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte heller. Utskottet avstyrker motion So604 (kds).
Utskottet behandlade även en motion om behovsprövade barnbidrag i föregående års budgetbetänkande, 1992/93:SoU15. Utskottet framhöll då att det nuvarande barnbidragssystemet bör behållas och hänvisade till tidigare uttalande.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning när det gäller införandet av ett behovsprövat barnbidrag och avstyrker därför motion Sf271 (nyd) yrkande 4. Utskottet motsätter sig att systemet med flerbarnstillägg slopas. Utskottet delar dock uppfattningen i propositionen att det är rimligt att återgå till de regler för flerbarnstillägg som gällde före 1988. Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och avstyrker motionerna So602 (m) och Sf271 (nyd) yrkandena 1 och 2.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Allmänna barnbidrag och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkande 3.
Bidragsförskott (A 4)
Bidragsförskottet har två funktioner. Den första är att garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att betala. Den andra funktionen är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrars ekonomi.
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för barn som studerar i åldern 18--20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.
Fusk med bidragsförskott
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att den redan i kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med en utarbetad plan mot fusket med bidragsförskott (yrkande 5). Motionärerna anför att den nuvarande konstruktionen med bidragsförskott inbjuder till fusk och att det är alltför lätt att undandra sig sitt underhållsansvar. Tillämpningen måste stramas upp och kontrollen öka. Motionärerna är medvetna om att frågan om bidragsförskott för närvarande utreds, men anser att åtgärder för att beivra fusket inte kan anstå utan att regeringen redan i kompletteringspropositionen måste återkomma med förslag om hur fusket skall beivras.
Socialförsäkringsutskottet behandlade hösten 1993 sex motioner om åtgärder för att motverka bidragsfusk (bet. 1993/94:SfU2). Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet yttrade sig över två av motionerna.
Socialförsäkringsutskottet föreslog ett tillkännagivande till regeringen om att denna skyndsamt borde låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Först när kartläggningen är gjord kan man bedöma om åtgärder behövs för att komma till rätta med ett bidragsfusk. Regeringen borde, enligt utskottet, redovisa resultatet av kartläggningen för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att komma till rätta med ett bidragsfusk. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1993/94:11).
Ärendet bereds för närvarande i regeringskansliet.
Socialutskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om bidragsfusk bereds i regeringskansliet. Något uttalande från riksdagen behövs inte. Motion Sf271 (nyd) yrkande 5 avstyrks.
Handläggning av bidragsförskott och barnbidrag
I motion So612 av Maj-Inger Klingvall (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en översyn av regler och handläggning av bidragsförskott och barnbidrag. Motionären pekar på att svåra problem kan uppstå för barn och föräldrar när vårdnaden ändras. Detta gäller framför allt tidpunkten när utbetalningen av bidraget skall ändras eller när försäkringskassan blir skyldig att göra en utredning angående ändrade bostadsförhållanden för barnet. Enligt motionären kan det ta flera månader innan utbetalningen av barnbidrag och bidragsförskott ändras, vilket kan medföra svåra påfrestningar på ekonomin. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att se över regler och handläggning både av bidragsförskott och barnbidrag så att olägenheter av den typ som beskrivits kan elimineras.
I motion So611 av Fanny Ritzell (kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om ändring i 22 § lagen om bidragsförskott avseende beslut om eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet bidragsförskott. Motionären anför att socialförsäkringsnämnderna skall fatta beslut i ärenden där besluten har stor betydelse för den försäkrade ur trygghetssynpunkt och samtidigt inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömningar. Ärenden angående eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet bidragsförskott ingår bland de ärenden som skall prövas av nämderna. I 85--90 % av ärendena om eftergift är huvudskälet, enligt motionären, en ändring i den underhållsskyldiges ekonomiska förhållanden. Majoriteten av ärendena saknar således betydande inslag av skälighetsbedömningar, vilket var huvudskälet till att dessa ärenden skulle avgöras av förtroendevalda. Motionären anför att 22 § i lagen om bidragsförskott bör ändras så att beslut om eftergift av återkrav mot den underhållsskyldige för utgivet bidragsförskott i fortsättningen skall prövas av tjänsteman samt att tjänstemannen ges möjlighet att hänskjuta ett ärende till socialförsäkringsnämnden där personliga förhållanden eller särskilda skäl är avgörande för det slutliga ställningstagandet. Den föreslagna ändringen innebär en rationalisering av administrationen och därmed en besparing.
Regeringen tillkallade våren 1993 en särskild utredare för att se över reglerna om fastställande av underhållsbidrag m.m. -- De allmänna försäkringskassornas medverkan vid fastställande av underhållsbidrag m.m. (dir. 1993:82). Utredaren skall bl.a. överväga om reglerna i 7 kap. föräldrabalken om bestämmande av underhållsbidrag kan göras enklare och om reglerna i lagen (1964:143) om bidragsförskott är ändamålsenligt utformade. Vidare skall utredaren överväga om de allmänna försäkringskassorna kan ges en mer framträdande roll när underhållsbidrag till barn skall fastställas och om statens kostnader för bidragsförskotten kan minskas.
Utredaren skall avsluta sitt arbete senast den 30 september 1994.
Utskottets bedömning
En översyn sker för närvarande av reglerna om fastställande av underhållsbidrag m.m. Även reglerna om bidragsförskottet omfattas av översynen. Arbetet skall avslutas under hösten 1994. Riksdagen bör enligt utskottet inte föregripa utredningens kommande förslag. Motionerna So611 (kds) och So612 (s) avstyrks.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås 3 187 000 000 kr anvisas under anslaget A 4. Bidragsförskott.
Utskottets bedömning
Utskottet anser, vilket också framförts från socialdemokratiskt håll när det gäller inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, att det går att spara 160 miljoner kronor på anslaget till bidragsförskott genom en effektivare administration. Betalningsviljan hos underhållsskyldiga har under senare tid sjunkit. 20 % av de underhållsskyldiga betalar numera inte, mot tidigare 10 %. En bättre bevakning av kraven bör leda till att tidigare betalningsnivå uppnås igen och att statens kostnader därmed kan sänkas. Utskottet föreslår därför att medelsanvisningen till Bidragsförskott bestäms till 3 027 000 000 kr.
Pedagogisk kampanj på daghem
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen anslår 5 miljoner kronor till en pedagogisk kampanj bland landets daghem (yrkande 8). Motionärerna föreslår en kraftfull kampanj för att aktualisera det pedagogiska arbetet inom förskolan och att 5 miljoner kronor avsätts för detta ändamål i budgeten. Pengarna kan, enligt motionärerna, med fördel tas från det konto på 200 miljoner kronor som skapats för att införa husläkarsystemet.
Innevarande budgetår har under Socialstyrelsens ramanslag 13 miljoner kronor avsatts till pedagogiska utvecklingsprojekt för yngre förskolebarn och insatser för att öka antalet män i barnomsorgen. Vidare har 2,5 miljoner kronor avsatts för utbildning av barnomsorgspersonal. Även för nästa budgetår kommer enligt uppgift resurser att avsättas för dessa ändamål. Socialstyrelsen har vidare i uppgift att följa utvecklingen inom barnomsorgen och särskilt beakta eventuella konsekvenser som borttagandet av de specialdestinerade statsbidragen kan ge upphov till.
Utskottets bedömning
Utskottet vill framhålla betydelsen av att ett pedagogiskt utvecklingsarbete kontinuerligt bedrivs inom barnomsorgen. Socialstyrelsen följer utvecklingen inom barnomsorgen. För innevarande budgetår har resurser avsatts under styrelsens ramanslag för ett aktivt pedagogiskt arbete och för utbildning av barnomsorgspersonal. Enligt uppgift kommer resurser även för nästa budgetår att avsättas för dessa ändamål. Motion So605 (v) yrkande 8 avstyrks därför.
Övriga medelsanvisningar under A
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A 5) och Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (A 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Hälso- och sjukvård (C 1--C 7)
Läkemedelsepidemiologi
I inledningen till avsnittet C Hälso- och sjukvård i propositionen redogör regeringen för utvecklingen inom läkemedelsområdet (s. 79). En av regeringen tillsatt arbetsgrupp med uppgift att överväga och lämna förslag till hur ett centrum för läkemedelsepidemiologi och utveckling av läkemedelsterapier kan bildas lämnade i september 1992 en rapport (Ds 1992:104) Nätverk för läkemedelsepidemiologi -- NEPI. Rapporten har beretts inom regeringskansliet. Avsikten är enligt propositionen att Apoteksbolaget AB och Apotekarsocieteten tillsammans skall bilda en stiftelse för detta ändamål.
Som en följd av detta kommer Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning att upplösas. Stiftelsen bildades i anslutning till att en ny organisation av läkemedelsförsörjningen beslutades (prop. 1970:74, SU 98 och 2LU:37, rskr. 223 och 234). Villkoren för stiftelsen återfinns i ett avtal mellan staten och Apotekarsocieteten som samtidigt godkändes av riksdagen.
Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Legitimation för tandläkare
I propositionen anförs i inledningen under rubriken Tandvården (s. 96 f.) att nuvarande studieordning för tandläkare infördes år 1979. Den omfattar fyra och ett halvt års grundutbildning (teori och praktik) samt ett års allmäntjänstgöring (AT). Allmäntjänstgöringen skall förläggas till en klinik i folktandvården som Socialstyrelsen har godkänt. Den avslutas med ett kunskapsprov anordnat av universitetsmyndigheterna. Efter avslutad utbildning erhåller tandläkaren legitimation som ger oinskränkt rätt att utöva yrket.
De direktiv inom EG som berör tandläkarutbildningen uppställer som minimikrav för grundutbildningen att den omfattar minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning vid universitet eller högskola samt att den innehåller vissa angivna ämnen. Utbildningen skall leda fram till oinskränkt rätt att utöva yrket.
Landstingsförbundet har i olika skrivelser påtalat behovet av en översyn av AT-perioden i tandläkarutbildningen. Landstingen har i ökande utsträckning svårigheter att placera AT-tandläkarna, då patientunderlaget inte räcker till för att sysselsätta en AT-tandläkare förutom redan anställda tandläkare. Landstingen kan tvingas entlediga tandläkare för att bereda plats för en AT-tandläkare.
I propositionen anförs att en radikalt förbättrad tandhälsa och ett minskat behov av reparativa och rekonstruktiva åtgärder innebär ett i framtiden successivt minskat behov av tandläkare. Olika omständigheter talar för att möjligheterna att placera tandläkare för allmäntjänstgöring kommer att minska drastiskt under de närmaste åren. Enligt uppgift har redan inför hösten 1994 ett antal huvudmän anmält att de inte kommer att kunna ta emot sin andel av AT-platserna. Det förefaller inte heller troligt att tandläkare i någon större utsträckning skulle kunna erhålla praktiktjänstgöring i andra länder, även om ett sådant alternativ skulle skapas. Till våren 1995 kommer dessutom ett antal studerande vid Tandläkarhögskolan i Malmö, där utbildningen återupptagits, att behöva placeras. Detta skulle innebära att många studerande inte kan avsluta sin utbildning fram till en legitimation inom rimlig tid, vilket medför att de inte heller kan söka arbete i något annat EES-land. Grundutbildningen bör därför enligt propositionen förlängas till fem år och berättiga till legitimation. Detta uppfyller EG-direktivens krav på tandläkarutbildningen.
Så länge AT-tjänstgöringen finns kvar bör den enligt regeringen kunna fullgöras även inom privattandvården. Socialstyrelsen bör utarbeta närmare förutsättningar för denna tjänstgöring.
Om den särskilda AT-tjänstgöringen avskaffas måste kraven på innehållet i grundutbildningen skärpas. Den kliniska färdighet som tandläkaren i nuvarande utbildningssystem får inom ramen för allmäntjänstgöringen måste i fortsättningen i viss utsträckning ingå i grundutbildningen. Genom ett nära samarbete med kliniker i folktandvården och privattandvården kan goda förutsättningar skapas för att en praktisk-klinisk träning som är anpassad till tandläkarens yrkesverksamhet efter utbildningen kan integreras i grundutbildningen, heter det i propositionen.
Förslag till behövliga ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt övergångsbestämmelser kommer att presenteras under våren 1994.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det som regeringen i anslutning till avsnittet Tandvården förordar om förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner vad regeringen förordat i avsnittet Tandvården om förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation.
Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1)
Från anslaget betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.
Enligt propositionen har betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447) lett till att rundgången av medel mellan stat och landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har därigenom minskat.
Med utgångspunkt i överenskommelsen beräknar regeringen anslagsbehovet för Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för budgetåret 1994/95 till 772 miljoner kronor enligt nedanstående tabell.
Ändamål Totalbelopp mkr Bidrag till hälso- och sjukvård 700,0
Särskild ersättning för psykoterapeutisk 39,5 verksamhet
Särskild ersättning för informationsförsörjning 21,0 och produktkontroll
Särskild ersättning till Centrum för 5,0 epidemiologi och social analys
Särskild ersättning för handledning av 0,5 kiropraktorer
Särskild ersättning för vissa 0,25 patientöverföringar
Särskild ersättning för rikssjukvård för 5,75 hivsmittade
Summa 772,0
Det sammanlagda medelsbehovet för ersättning till smittbärare m.m. för budgetåret 1994/95 beräknas till 6 miljoner kronor. Kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador beräknas till 1 350 000 kr.
Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 779 350 000 kr.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till Bidrag till hälso- och sjukvård.
Privata vårdgivares anslutning till försäkringen m.m.
I motion So472 av Margitta Edgren (fp) begärs tillkännagivande om att även andra grupper av vårdgivare än privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som exempelvis sjuksköterskor och barnmorskor fritt skall kunna etablera sig samt att deras patienter skall få ekonomisk ersättning från den allmänna försäkringen. I motion So408 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (båda m) framställs ett liknande yrkande om legitimerade sjuksköterskor.
I motion So458 av Siw Persson (fp) begärs att riksdagen ger regeringen till känna att frågan om ersättning genom det allmänna försäkringssystemet och de särskilda medlen för tidig och samordnad rehabilitering, för utredning och behandling utförd av legitimerad psykolog och av legitimerad psykoterapeut, får sin snara lösning bl.a. inom ramen för HSU 2000. En liknande begäran framställs i motion So413 av Eva Zetterberg m.fl. (v) yrkandena 1 och 2.
I betänkandet 1993/94:SoU14 behandlade utskottet bl.a. liknande motionsyrkanden (s. 30 f.) i samband med behandlingen av regeringens proposition 1993/94:75 om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Motionsyrkandena hade då lämnats över från socialförsäkringsutskottet med yttrande (1993/94:SfU3y). Socialförsäkringsutskottet anförde att frågan om privata vårdgivares anslutning till försäkringen ryms inom ramen för den pågående översynen av hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000). Motionsyrkanden därom borde därför lämnas utan åtgärd av riksdagen.
När det gällde frågan om en mer generell ersättningsform för psykoterapi m.m. anförde socialförsäkringsutskottet att riksdagen under en följd av år har avslagit motioner med sådan inriktning på förslag av utskottet senast i betänkandet 1993/94:SfU4.
Utskottet hänvisade i detta betänkande "bl.a. till att Psykiatriutredningen i sitt slutbetänkande Välfärd och valfrihet (SOU 1992:73) funnit att de nuvarande villkoren för att få tillgång till psykoterapi inte är acceptabla. Utredningen framhåller att denna behandlingsform måste jämställas med andra sjukvårdande behandlingar. Utredningen föreslår att frågan löses i två steg. På kortare sikt skall legitimerade psykoterapeuter, även sådana som inte är läkare, efter ansökan förtecknas hos försäkringskassan som enskilda vårdgivare. I ett längre perspektiv föreslår utredningen att psykoterapins finansiering skall anpassas till de beslut som riksdagen kan väntas fatta med anledning av förslag från HSU 2000. Utskottet ansåg att beredningen av Psykiatriutredningens förslag borde avvaktas."
Utskottet erinrade också om att regeringen och sjukvårdshuvudmännen i överenskommelsen för år 1994 beslutat om en betydligt höjd ersättning för psykoterapeutisk behandling. Ersättningen har höjts från högst 24,5 miljoner kronor år 1993 till högst 39,5 miljoner kronor år 1994.
Socialutskottet delade socialförsäkringsutskottets inställning och avstyrkte då aktuella motioner.
Utskottets bedömning
Frågan om privata vårdgivares anslutning till försäkringen ryms inom ramen för den pågående översynen av hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000). Något initiativ från riksdagen behövs inte. Motionerna So408 (m) och So472 (fp) avstyrks.
När det gäller frågan om en mer generell ersättningsform för psykoterapi m.m. vidhåller utskottet sin tidigare inställning att beredningen av Psykiatriutredningens förslag bör avvaktas. Motionerna So413 (v) och So458 (fp) avstyrks.
Tilläggsdirektiv till HSU 2000
I två motioner begärs tillkännagivanden om tilläggsdirektiv till utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation.
I motion So417 av Barbro Westerholm och Kenth Skårvik (båda fp) pekas på utredningsdirektivens formulering att en av utgångspunkterna för en analys och värdering av olika finansierings- och organisationsmodeller skall vara hälso- och sjukvårdens möjligheter att verka för en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motionärerna anser att det inom denna formulering borde rymmas förslag om hur hälso- och sjukvården skall utformas för att tillgodose behoven hos patienter med så sällsynta hälsoproblem att de rimligen endast kan behandlas vid vissa sjukhus. Motionärerna anser att det behövs tillägg till utredningsdirektiven med förtydliganden om att dessa glömda patienters behov måste tillgodoses i utredningens överväganden och förslag.
I motion So459 av Barbro Westerholm (fp) (yrkande 2) anförs att någon samlad kunskap inte tycks finnas i Sverige om hur många människor som fått olika problem på grund av sitt medlemskap i en destruktiv sekt. Inte heller finns någon samlad kunskap om hur man bäst kan hjälpa dem. Denna brist har, enligt motionären, påtalats av svenska psykiatriker som efterlyst en riksenhet där man skulle bedriva såväl forskning som vård, behandling och rehabilitering av före detta sektmedlemmar med psykiska problem. Utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation bör därför uppmärksammas på detta behov, heter det.
Utskottets bedömning
De frågor som tas upp i motionerna omfattas av sjukvårdshuvudmännens ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Frågorna faller, enligt utskottets mening, även inom ramen för direktiven för HSU 2000 (dir. 1992:30). Något initiativ av riksdagen behövs inte. Motionerna So417 (fp) och So459 (fp) yrkande 2 avstyrks.
Insatser mot aids (C 2)
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome -- förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.
Från anslaget lämnas också ett extra bidrag som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men också till andra huvudmän.
Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen beräknas ett oförändrat anslag till insatser mot aids för budgetåret 1994/95 eller 185 220 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till Insatser mot aids.
Nationell hivpolicy m.m.
I motion So445 av Isa Halvarsson (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om utarbetande av en nationell hivpolicy. Motionären anser att det behövs en nationell hivpolicy som från ett helhetsperspektiv behandlar hivrelaterade frågor för att skapa ännu tydligare riktlinjer för det förebyggande arbetet. Underlag för en sådan policy, där omfattande erfarenheter av arbete med hiv tas till vara, finns redan samlat i fyra skrifter som utarbetats av Läkare mot Aids och stiftelsen Noaks Ark--Röda korset och som Folkhälsoinstitutet ställt sig bakom.
I motion So436 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c) yrkas ett tillkännagivande om vad som anförts om det hiv/aids-förebyggande arbetet. Enligt deras mening bör det snarast ankomma på regeringen att återta initiativet i det hiv/aids-förebyggande arbetet och tillse att de kunskapsresurser som byggts upp på regional och lokal nivå kan tas till vara också i den nya organisationen som riksdagen fattat beslut om. Husläkarna, som nu skall börja verka, har i sitt grundåtagande en skyldighet att bedriva individinriktat preventivt arbete. Däremot ingår inte allmänpreventivt arbete i husläkarens uppgifter. Det arbetet, där också insatser mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar måste anses ingå, har därmed hamnat utanför den nya organisationen. Detta betraktar motionärerna som en stor riskfaktor.
I proposition 1987/88:79 om åtgärder mot AIDS redovisade den dåvarande regeringen förslag om ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av aids och infektion av hiv. Programmet omfattade bl.a. information, psykosocialt stöd, insatser för att begränsa smittspridningen samt insatser för vård och behandling av narkotikamissbrukare. Riksdagen godtog förslaget (SoU10, rskr. 165).
I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bilaga 6) sägs följande om läget när det gäller hivsituationen. WHO räknar med att antalet smittade av hivinfektion kommer att öka från ca 14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid årsskiftet 1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i världen. År 2000 uppskattas antalet dittills inträffade aidsfall i världen till totalt 10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3 515 anmälda fall av hivsmitta och hittills 860 anmälda aidsfall i juli 1993, vilket i det globala perspektivet är relativt sett få fall, är hivepidemin inte under kontroll enligt regeringen. Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.
Hivsituationen bland narkotikamissbrukare i Sverige är också förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 juni 1993 förelåg totalt 648 anmälningar om hivsmitta bland narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har minskat och uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aidsdiagnoser ökar däremot. T.o.m. den 30 juni 1993 har sammanlagt 70 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare gjorts.
Man får enligt regeringen räkna med att hiv kommer att finnas kvar i vårt samhälle under mycket lång tid, kanske under flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det förebyggande arbetet.
Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd för aidsfrågor, har den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids.
Regeringen finner att fortsatta insatser mot hivsmittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både lång och kort sikt och därvid främst bygga på de lokala aktiviteterna.
Även om insatserna mot hiv/aids alltmer har integrerats som en del av de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet finns det enligt regeringen fortfarande ett starkt behov av att från centralt håll initiera förebyggande insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare.
Den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids överfördes år 1992 till det nybildade Folkhälsoinstitutet. I verkets verksamhetsplan för 1993/94 lämnas en utförlig beskrivning för hiv/aids-programmet.
Målsättningen för det förebyggande arbetet är att
minimera smittspridning av hiv motverka omotiverad ångest och rädsla att motverka utstötning och diskriminering att se till att befolkningen bibehåller goda kunskaper om hiv/aids.
Verksamheten ses av verket mer och mer ur ett smittskyddsperspektiv, varför ökat samarbete sker med institutets sex- och samlevnadsprogram. Angelägna grupper att nå, utifrån det epidemiologiska perspektivet och olika hotbilder, är ungdomar, män som har sex med män, invandrare/flyktingar samt hivpositiva och deras närstående. Frivilligorganisationerna utför enligt verket ett viktigt arbete. Att samhällets olika organ samverkar är en viktig förutsättning för ett framgångsrikt hivpreventivt arbete. Det långsiktiga målet är att det smittförebyggande arbetet alltmer skall kunna integreras i ordinarie strukturer.
Det utökade samarbetet i Europa kan enligt verket komma att ställa nya krav på det svenska hivförebyggande arbetet och på samarbetsformer med andra europeiska länder. Folkhälsoinstitutet avser att under kommande budgetår diskutera vad EES-avtalet och ett eventuellt medlemskap i EG innebär för det svenska hivförebyggande arbetet. Här bör, enligt institutet, också uppmärksammas landstingens och kommunernas utvecklingsarbete bl.a. vad gäller den s.k. beställande delen. Folkhälsoinstitutet kommer att aktivt följa utvecklingen för det preventiva arbetet i ett sådant system. De massmediala informationsaktiviteterna fortsätter, men utformas mer så att de blir ett stöd i det lokala arbetet.
Folkhälsoinstitutet avser att under budgetåret 1993/94 arbeta fram en nationell plan för hivpreventiva insatser.
När det gäller husläkarnas åligganden sägs bl.a. följande i proposition 1992/93:160 om husläkare m.m. (s. 33):
De minimikrav som skall gälla för en husläkarverksamhet bör preciseras på central nivå och gälla över hela landet. Dessa uppgifter bör dock begränsas till de mest grundläggande funktionerna för en väl fungerande relation mellan patient och läkare för att lämna utrymme för lokala variationer i husläkaråtagandet. De uppgifter som ett husläkaråtagande minst måste omfatta för att en husläkarverksamhet skall anses föreligga bör regleras i lag.
Ett husläkaråtagande skall minst omfatta mottagningsverksamhet, hembesök, jour, råd och förebyggande insatser till enskilda samt samverkan med andra service- och vårdgivare. Husläkaren skall dessutom medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas samt rapportera om lokala hälsoproblem.
-- -- --
För att den pågående utvecklingen av primärvården skall kunna fortgå är det angeläget att huvudmännens samlade planeringsansvar säkerställs även i samband med husläkarreformen.
Sjukvårdshuvudmännen skall därför enligt min mening ha möjligheter att fastställa ett vidgat husläkaråtagande utöver det s.k. grundåtagandet. Ett sådant vidgat åtagande kan omfatta alla de läkarinsatser som i dag förekommer inom primärvårdens verksamhetsområde samt skyldighet att tillhandahålla insatser av distriktssköterska.
I husläkarlagen (1993:588) finns bestämmelser om husläkarnas åligganden i 9 och 10 §§.
Sjukvårdshuvudmännens ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen omfattar såväl sjukvård som befolkningsinriktade och individinriktade förebyggande insatser. I den mån sjukvårdshuvudmannen väljer att inte lägga allmänt förebyggande insatser på husläkarna måste skyldigheterna på området anförtros andra befattningshavare.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning av hivsituationen. Bl.a. det ökade internationella resandet innebär en risk för fortsatt smittspridning. Hivepidemin kan ännu inte sägas vara under kontroll. Utskottet delar också regeringens bedömning av behovet av insatser för att motverka fortsatt smittspridning. Ett omfattande arbete bedrivs redan här i landet på såväl lokal som central nivå. När det gäller frågan om utarbetande av en nationell hivpolicy med bl.a. riktlinjer för det förebyggande arbetet konstaterar utskottet att Folkhälsoinstitutet numera har den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids. Inom institutets rådgivande råd för aidsfrågor pågår för närvarande arbete med att ta fram en ny strategi för hiv/aids-arbetet. Motion So445 (fp) får sålunda i huvudsak anses tillgodosedd och avstyrks därmed.
När det gäller det förebyggande hiv/aids-arbetet konstaterar utskottet att de omfattande insatser som görs här i landet för att minska spridningen av hiv måste fortsätta. Folkhälsoinstitutet har en omfattande verksamhet på detta område. Institutet arbetar bl.a. med en plan för hivpreventiva insatser. Sjukvårdshuvudmännen har enligt hälso- och sjukvårdslagen ansvar för såväl den individinriktade som den befolkningsinriktade preventiva verksamheten. Utskottet utgår från att arbetet med att på det regionala och lokala planet förebygga hivinfektion och aids kommer att upprätthållas och vidareutvecklas. Något initiativ från riksdagen behövs inte. Motion So436 (c) avstyrks.
Smittskyddslagen
Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkar i motion So455 dels att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om Europarådets rekommendationer om behandling av hivpositiva (yrkande 1), dels att riksdagen begär att Folkhälsoinstitutet får i uppdrag att göra en översyn av smittskyddslagen med avseende på hivinfekterade (yrkande 2), dels att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad anonymitet (yrkande 3), dels att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta råd och anvisningar om hur hivspårning kan utföras på frivillig grund (yrkande 4).
Motionärerna anför bl.a.:
År 1989 antog Europarådets ministerkommitté rekommendationer om behandling av hivpositiva (14/1989). Där fastslogs att all hivtestning skall vara frivillig och att den skall kunna utföras under garanterad sekretess. Det ställdes även stränga krav på när systematisk hivtestning skall få förekomma. Europarådet menade även att kontaktspårning måste ske på frivillig grund för att vara effektiv och i rekommendationerna tas avstånd från hivrelaterade frihetsberövanden. Den svenska regeringen reserverade sig mot Europarådets rekommendationer. Sverige ville ha kvar den möjlighet till isolering som smittskyddslagen innebär. Motionärerna anser att Europarådets hållning är riktig och vill att regeringen återtar sin reservation. I en skrivelse till Socialdepartementet av den 4 oktober 1993 säger sig Folkhälsoinstitutet vara villigt att göra en översyn av hela smittskyddslagen. Motionärerna anser att regeringen skall bifalla denna begäran.
Det finns enligt motionärerna många som skulle vilja genomgå en hivtest men som avstår av rädsla för de åtgärder som myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig vara positiv. Motionärerna föreslår därför en ändring i patientjournallagen (1985:562).
Motionärerna anser att kontaktspårning endast kan göras i ett förtroendefullt samarbete mellan patient och läkare. Regeringen bör därför uppdra åt Socialstyrelsen att utarbeta anvisningar om hur kontaktspårning kan utföras på frivillig grund.
I motion So438 yrkar Lennart Fridén (m) att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om obligatorisk test för dem som kommer från högriskområden för hivinfektion. På senare tid har enligt motionären alarmerande rapporter kommit om ökningen av antalet hivsmittade och aidssjuka i Sverige. Fall av smittospridning har också förekommit. Det talas enligt motionären om "en andra smittvåg". Utvecklingen har enligt hans mening lett fram till att det måste övervägas att införa obligatorisk test för dem som kommer från högriskområden. Självfallet skall en sådan lagstiftning vara generell och omfatta alla oavsett nationalitet.
Utskottet har flera gånger behandlat motioner om smittskyddslagen och smittskyddsarbetet när det gäller hivinfekterade.
I betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 60 f.) behandlas bl.a. tämligen ingående sådana frågor som tas upp i motion So455 om Europarådets rekommendation, om patientjournallagens bestämmelse och om smittspårning. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna, bl.a. med hänvisning till den utvärdering av smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen som gjorts av Socialstyrelsen och som överlämnats till Socialdepartementet. Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1992/93:SoU15 behandlade utskottet en motion om hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken är stor. Utskottet ansåg det nödvändigt att vidmakthålla övervakningen av utvecklingen av hiv i landet. En översyn av delar av smittskyddslagen gjordes i Socialdepartementet med sikte på en proposition senare under våren 1993. Utskottet utgick från att även frågor om testning för hiv skulle komma att övervägas i det sammanhanget. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
En proposition om vissa ändringar i smittskyddslagen har numera aviserats till maj 1994.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att en utvärdering av smittskyddsverksamheten och smittskyddslagen gjorts av Socialstyrelsen och överlämnats till Socialdepartementet. Regeringen har numera till maj 1994 aviserat en proposition om vissa ändringar i smittskyddslagen. Riksdagen bör inte föregripa regeringens kommande förslag i dessa frågor. Motion So455 (v) avstyrks därmed. Även motion So438 (m) avstyrks.
Metadonbehandling
I motion So418 av Margitta Edgren och Olle Schmidt (fp) yrkas ett tillkännagivande om vad som anförts om en positiv inställning till metadonbehandling av narkomaner under kontrollerade former (yrkande 1).
Motionärerna framhåller att metadonbehandlingen av narkomaner har pågått i Sverige sedan 1966 vid Ulleråkers sjukhus, senare i Malmö/Lund liksom i Stockholm. Det är i dag enligt motionärerna en väletablerad behandlingsform för heroinister med mångårigt missbruk. Tre fjärdedelar av patienterna blir missbruksfria. De kan arbeta eller studera. Överdödligheten sjunker med metadonbehandling till den för åldern statistiskt normala. Dessutom sjunker kriminaliteten kraftigt. Risken för spridning av hiv minskar bland de metadonbehandlade dels genom att vanorna att dela samma sprutor upphör, dels genom att de kvinnor som tidigare prostituerat sig för att få pengar till heroin inte längre behöver göra det. Motionärerna utgår ifrån att behandlingen ges under kontrollerade former och att de narkomaner som får metadonbehandling följs upp speciellt med avseende på eventuellt fortsatt missbruk under behandlingen. Det finns, med denna bakgrund, enligt motionärerna inga iakttagelser som motiverar att vi i Sverige skulle upphöra med metadonbehandling. Det är ett etiskt ställningstagande som har att göra med ansvaret för de svagaste i samhället och med allas rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Utskottet behandlade metadonfrågan senast i oktober 1993 i betänkandet 1993/94:SoU7. I betänkandet redovisas utvecklingen och den tidigare behandlingen i riksdagen av denna fråga. Den då aktuella motionen avstyrktes med motiveringen att Socialstyrelsens kvalitetssäkringsgrupp avsåg att under hösten lämna en rapport om metadonprogrammens kvalitet och i vilken mån de uppfyller fastställda kriterier och riktlinjer. En vetenskaplig utvärdering av samtliga metadonprojekt hade nyligen påbörjats av Karolinska institutet. Utskottet utgick från att regeringen noga följer dessa frågor. Enligt utskottets mening borde riksdagen inte ta något initiativ med anledning av motionen. Riksdagen följde utskottet.
(Den vetenskapliga utvärderingen av metadonprojekten beräknas kunna redovisas vid årsskiftet 1994/95.)
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion So418 (fp) yrkande 1.
Sprututbytesprogram
I motion So418 (fp) yrkas ett tillkännagivande om vad som anförts om fortsatt sprututbytesprogram i Lund/Malmö under kontrollerade former (yrkande 2).
Motionärerna framhåller att sprututbytesprogrammet i Sverige ifrågasatts av främst ideologiska och inte av vetenskapliga skäl. De utvärderingar som genomförts har enligt dem gjorts i ett ideologiskt inflammerat klimat. Därför är det, enligt motionärerna, utöver de svenska värderingar som gjorts viktigt att också ta del av den utvärdering Världshälsoorganisationen (WHO) redovisat. WHO skriver att det kanske mest fullständiga beviset för effektivitet hos sprututbytesprogram kommer från försöken i Skåne. Det skånska sprututbytesprogrammet inrymmer förutom sprututbyte även hälsoupplysning, kondomutdelning, hivtestning och möjlighet till avvänjning. Detta har enligt motionärerna visat sig leda till låg förekomst av hivsmitta bland narkomanerna i området (0,2 %) jämfört med 13 % i Stockholmsområdet och 15 % i Köpenhamn som ju gränsar till Skåne.
Utskottet behandlade senast i betänkandet 1993/94:SoU7 ett liknande yrkande av samma motionärer. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att utbyte av sprutor och kanyler endast får förekomma i samband med en noga kontrollerad försöksverksamhet, som har till syfte att söka vetenskapligt stöd för metodens värde i kampen mot aids. Utskottet konstaterade att Socialstyrelsens rapport om försöksverksamheten med utbyte till rena sprutor i Malmö och Lund bereddes i regeringskansliet och att regeringens kommande förslag inte borde föregripas. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
I årets budgetproposition anförs följande om insatserna mot spridning av hiv bland narkotikamissbrukare.
Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv narkomanvård. En aktiv och offensiv narkomanvård har av riksdagen betraktats som en förutsättning för att förebygga spridningen av hiv bland intravenösa missbrukare. Målet är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och behandling.
Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av både Riksrevisionsverket och Socialstyrelsen har dessa insatser varit framgångsrika, och vi har i dag en internationellt sett mycket låg andel nysmittade injektionsmissbrukare. Huvudparten av injektionsmissbrukarna beräknas ha genomgått provtagning. Av det totala antalet aidssjuka i Sverige utgör injektionsmissbrukarna ca 7 %. I Europa är medeltalet ca 34 %.
Fortfarande diagnostiseras nya fall av hivsmittade bland narkotikamissbrukare. Det rör sig om två à tre fall per månad. Det hivförebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare måste därför fortsätta. Regeringen har gett Socialstyrelsen nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på kompetensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det gäller metoder för motivationsarbete, behandlingsplanering och omhändertagande av de mest utsatta grupperna såsom psykiskt störda och hivsmittade missbrukare.
Socialstyrelsens rapport om försöksverksamheten i Malmö och Lund bereds fortfarande i Socialdepartementet.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker därför motion So418 (fp) yrkande 2.
Bidrag till Spri (C 4)
Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri. Ägarna tillskjuter dels vissa medel i basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri. Medel för uppdrag beräknas under anslaget F 3. Socialstyrelsen och F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik.
En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad senast den 1 september.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget som omfattar enbart medel för basfinansieringen till Spri beräknas till 26 900 000 kr.
I motion So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (båda m) (yrkande 2) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nedläggning av Spri. Motionärerna anser att en nedläggning av Spri är fullt möjlig och rimlig, inte minst mot bakgrund av att landstingen, som i teorin skall vara Spris största kund, i allt större utsträckning använder sig av utomstående konsulter för att utvärdera den egna verksamheten. En annan organisation och finansiering av sjukvården i framtiden skulle kunna innebära att landstingen försvinner och att Spri inte fyller någon funktion. Detta utgör, enligt motionärerna, ett ytterligare motiv för en nedläggning av Spri.
I betänkandet 1992/93:SoU15 behandlade utskottet en liknande motion. Utskottet noterade att en utvärdering av Spris verksamhet pågick och beräknades vara avslutad hösten 1994. Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa regeringens kommande förslag i frågan och avstyrkte därmed motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om Spri och avstyrker därför motion So425 (m) yrkande 2.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till Bidrag till Spri.
Bidrag till husläkarsystem (C 7)
Från anslaget utbetalas ett särskilt statsbidrag för vissa insatser i samband med att ett nationellt husläkarsystem införs med början den 1 januari 1994. Större delen av statsbidraget lämnas i form av ett stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader som dessa får i samband med husläkarsystemets införande. En överenskommelse har träffats mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om hur stimulansbidraget skall fördelas mellan huvudmännen.
Från anslaget betalas också ut medel för den teoretiska utbildning, främst s.k. specialistkompetenskurser, som kan komma i fråga för att andra specialister än specialister i allmänmedicin skall kunna komplettera sina kunskaper för att uppnå husläkarkompetens. I budgetpropositionen anförs att det för närvarande i stort sett saknas relevant information om prestationer, effekter och kostnader inom primärvården samt att det är svårt att få fram uppgifter om vårdkonsumtion i olika åldrar och i skilda delar av landet. Det anförs att det är nödvändigt att denna brist på information undanröjs och att det är angeläget att det pågående arbetet med att utveckla system för kvalitetssäkring och verksamhetsredovisning intensifieras. I budgetpropositionen anförs att en inte oväsentlig del av det särskilda statbidraget används till att stimulera och utveckla informationsförsörjning inom primärvården och anknyta detta till husläkarsystemets införande. Från anslaget betalas vidare kostnader för Husläkardelegationens arbete.
Från anslaget betalas också ut det statliga stimulansbidrag som lämnas för att anordna viss utbildning för distriktssköterskor, nämligen kompletterande utbildning i läkemedelslära som är nödvändig för att distriktssköterskor skall få möjlighet att förskriva vissa läkemedel.
Enligt budgetpropositionen bör staten bidra med vissa tidsbegränsade statliga stimulansåtgärder för att underlätta såväl genomförandet av husläkarreformen som att säkerställa att verksamheten får en hög och jämn kvalitet i hela landet.
Regeringen föreslår att medel till dessa utgifter för budgetåret 1994/95 beräknas till 200 miljoner kronor.
I proposition 1992/93:160, Husläkare m.m., lämnades en översiktlig redovisning av kostnaderna för de tidsbegränsade statliga stimulansåtgärderna som föreslogs i samband med husläkarsystemets införande (s. 104). För vart och ett av budgetåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96 föreslogs således 200 miljoner kronor med följande fördelning varje budgetår.
Bidrag till sjukvårdshuvudmännen 130,0 mkr Specialistkurser 7,0 " Informationsförsörjning (ADB-stöd) 50,0 " Kvalitetssäkring 5,0 " Husläkardelegation m.m. 3,0 " Utbildningsinsatser för distriktssköterskor 5,0 "
I motion So476 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att de medel som avsatts för husläkarlagens genomförande fördelas till andra viktiga områden i budgeten (yrkande 2). Motionärerna anför att i och med att de säger nej till husläkarlagen gör de också en besparing på 200 000 000 kr som de fördelar till andra och viktigare områden.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan (s. 37--38) utförligt redovisat sina skäl för att upphäva lagen om husläkare. En komplettering av hälso- och sjukvårdslagen med rätt för envar att själv välja läkare skulle enligt utskottet uppfylla målen med husläkarlagen. De delar av lagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och läkarnas fria etableringsrätt leder till ökade kostnader, krångel och byråkrati och minskar valfriheten genom att tvinga alla människor att vara knutna till en enda läkare.
Utskottet anser inte att det behövs några statliga stimulansbidrag till husläkarsystemet. Utskottet avstyrker därför förslaget till medelsanvisning till Bidrag till husläkarsystem såvitt avser husläkarsystemet. Utskottet har ingen erinran mot förslaget till medelsanvisning för att anordna viss utbildning för distriktssköterskor.
Med anledning av propositionen förordar utskottet att medelsanvisningen bestäms till 5 miljoner kronor.
Utskottet avstyrker motion So476 (v) yrkande 2.
Övriga medelsanvisningar under C
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig (C 3), Bidrag till WHO (C 5) och Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar (C 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2, D 4--D 11)
Stimulansbidrag inom äldreomsorgen (D 1)
Under anslaget betalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000 kr per gruppboendeenhet. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per tillkommet enkelrum. Från anslaget utbetalas också bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
För att åstadkomma en mer flexibel användning av medlen under anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. föreslås att dessa anslagstekniskt och tidsmässigt samordnas inom en totalram på 600 miljoner kronor per år. Vidare föreslås 300 miljoner kronor avsättas till bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade.
I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m., dels anvisar 900 000 000 kr under anslaget D 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. och tillstyrker även den föreslagna medelsanvisningen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen (D 1).
Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2)
Under anslaget utges statsbidrag till viss verksamhet inom handikappområdet enligt följande:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser avseende stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering, statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen.
Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade (1992/93:SoU19, rskr. 321). Stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering och till hjälpmedelsförsörjningen är tillfälliga och avses utgå under åren 1994--1997.
Statsbidragen under punkt 1 fördelas av Socialstyrelsen till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året innan budgetåret. Stimulansbidragen under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver verksamheten i fråga.
Statsbidrag till tolktjänst
I motion So205 av Maud Björnemalm m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om fördelning av statsbidrag för utbyggnad av tolkservice per landsting, med utgångspunkt i antalet tolkanvändare i resp. län. Motionärerna pekar på att i Örebro län bor 3 % av landets befolkning, men 18 % av landets tolkanvändare. Detta beror bl.a. på en allmän hög servicenivå för dessa grupper. I Örebro finns Birgittaskolan samt daghem och fritidshem med specialpedagogiskt utbildad personal för döva och hörselskadade barn och ungdomar. Vidare finns Ekeskolan med resurscentrum för synskadade barn med tilläggshandikapp, Riksgymnasiet för döva och gymnasieskola för hörselskadade. Vidare erbjuder högskolan akademisk utbildning till döva/hörselskadade studenter på flera linjer.
Landstinget tillgodoser de döva/hörselskadades behov främst genom den hörsel- och dövpedagogiska verksamheten. Landstinget driver också landets största tolkcentral för dessa grupper med sammanlagt 41 anställda tolkar.
Motionärerna framhåller att fördelningen av statsbidrag för utbyggnaden av tolkservice utifrån befolkningsunderlaget följaktligen missgynnar ett län med så stor andel döva/hörselskadade. Enligt motionärernas uppfattning borde fördelningen av statsbidrag för detta ändamål fortsättningsvis ske utifrån andelen tolkanvändare i resp. län.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den föreslagna fördelningsmodellen missgynnar landsting och landstingsfria kommuner med ett stort antal döva/hörselskadade. Utskottet anser att regeringen bör se över fördelningsprinciperna för statsbidraget så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom landstinget resp. kommunen och därefter återkomma till riksdagen med förslag. Vad utskottet anfört med anledning av motion So205 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet
I motion So255 av Erling Bager och Bengt Lindqvist (fp, s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjliggöra fortsatt verksamhet vid Ågrenska hälsocentret för barn. Motionärerna anför att Ågrenska hälsocentret för barn bedriver en unik verksamhet för familjer med barn vilka har olika funktionshinder. Sedan starten 1989 har familjeverksamhet för 52 olika diagnosgrupper genomförts. Merparten av dessa diagnosgrupper har varit små och mycket ovanliga. I några fall har det totala antalet diagnostiserade barn i Sverige understigit tio stycken. Vistelsen har medfört stora förändringar för familjerna inte bara genom ökad kunskap om deras barns funktionshinder och sociala kontakter med familjer i samma situation utan även genom att direkt ha påverkat kvaliteten på hela familjens fortsatta liv. Motionärerna anför vidare att Ågrenska under sin korta verksamhetstid visat på resultat som enligt alla berörda är mycket berömvärda. Med hänsyn till att familjerna är spridda över hela Sverige anser motionärerna att staten måste känna ett ansvar för den fortsatta verksamheten. Familjeverksamheten har hittills finansierats med projektmedel ur Allmänna arvsfonden och med visst bidrag från Första Majblommans riksförbund.
I propositionen (1992/93:159) om stöd och service till vissa funktionshindrade framhöll föredraganden att kunskapscenter på riksnivå är ett bra sätt att åstadkomma en samordning av kunskaper och resurser om små och mindre kända handikappgrupper. Centren skall arbeta utifrån en helhetssyn och kunna erbjuda kompetens såväl på det medicinska som på de psykologiska, sociala, pedagogiska och tekniska områdena. Föredraganden pekade också på de insatser som görs för att personer som tillhör dessa grupper skall få möjligheter att träffa andra i liknande situation, som genom handikapporganisationernas kurs- och rekreationsverksamhet samt familjeverksamheten vid Ågrenska stiftelsen i Göteborg.
För att få till stånd en snabb utveckling av stödet till små och mindre kända handikappgrupper föreslogs ett stimulansbidrag på 25 miljoner kronor per år under en fyraårsperiod. Medlen föreslogs fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.
Utskottet tillstyrkte medelstilldelningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet. Riksdagen följde utskottet (1992/93:SoU19, rskr. 321).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Ågrenska hälsocentret för barn AB utför ett betydelsefullt arbete för att familjer med funktionshindrade barn som tillhör små handikappgrupper skall få möjlighet att träffa andra familjer i liknande situation. Det ankommer dock på Socialstyrelsen att pröva ansökningarna om stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Motion So255 (fp, s) avstyrks därför.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (D 5)
I budgetpropositionen föreslås 70 124 000 kr under anslaget D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder. Därav avses 15 miljoner kronor användas till ett utökat statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Bidraget till viss verksamhet för personer med funktionshinder är avsett att öka organisationernas möjligheter att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med funktionshinder.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, vissa rekreationsanläggningar som drivs av handikapporganisationerna, Föreningen rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund.
I budgetpropositionen redovisas att Handikapputredningen i sitt slutbetänkande behandlade frågan om funktionshindrade personers möjlighet till fritid och rekreation. Utredningen konstaterade att personer med funktionshinder oftast är utestängda från vanliga hotell och rekreationsanläggningar eftersom dessa inte är tillgängliga. Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar utgör därför den enda möjligheten till semestervistelse, rekreation och avkoppling. Utredningen ansåg att de befintliga anläggningarna måste få finnas också i fortsättningen och föreslog utökat statligt stöd till anläggningar för rekreation och semester.
Frågan har också tagits upp i motioner i riksdagen och vid olika uppvaktningar hos regeringen.
Mot bakgrund av detta uppdrog regeringen under våren 1993 åt Statens handikappråd att göra en utredning om handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. Handikapprådet föreslår att ett utökat statligt stöd införs för driften av anläggningarna och att behovet av nyinvesteringar tillgodoses. Rådet uppskattar stödbehovet för driften till 6,5--10 miljoner kronor per år och investeringsbehovet till sammanlagt ca 40 miljoner kronor.
I budgetpropositionen föreslås nu stödet till rekreationsanläggningarna öka till totalt 15 miljoner kronor. Bidraget bör kunna utgå till rekreationsanläggningar som är inriktade på fritidsaktiviteter och semesterverksamhet, som drivs av de centrala handikapporganisationerna. Det bör ankomma på Socialstyrelsen att administrera bidraget. Styrelsen bör årligen lämna förslag till regeringen om hur statsbidraget skall fördelas. Regeringen bör enligt propositionen besluta i frågan.
I motion So265 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om lämplig fördelningsgrund för statsbidrag för merkostnader vid rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder. Motionärerna konstaterar med tillfredsställelse att det i budgetpropositionen föreslås förstärkningar av statsbidraget till rekreationsanläggningar med 6 778 000 kr jämfört med föregående budgetår. I motsats till tidigare år innehåller budgetpropositionen inte något förslag om hur statsbidragen skall fördelas mellan berörda anläggningar utan regeringen avser att i en förordning lägga fast riktlinjer för detta.
Med hänsyn till det intresse som föregående års riksdag ägnade fördelningsfrågan, bl.a. med anledning av en tidigare motion av motionärerna, bör riksdagen ge till känna sin mening i denna del. Motionärerna menar att bidraget skall utgå dels som ett grundbidrag per gästnatt för handikappad, dels som ett tilläggsbidrag baserat på gästernas behov av särskilda anpassningsåtgärder.
Utskottet behandlade frågan om stöd till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar senast i bet. 1992/93:SoU15. Utskottet konstaterade då att Handikapputredningens slutbetänkande som innebar förslag om ett nytt system för fördelning av statsbidrag remissbehandlades. Utskottet utgick från att frågan om statsbidrag till vissa rekreationsanläggningar och riktlinjer för hur bidragen skall fördelas mellan olika anläggningar kommer att beredas skyndsamt av regeringen. Utskottet ansåg vidare att regeringen vid behov bör kunna göra omdisponeringar inom ramen för anslaget för att tillgodose angelägna behov.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att stödet till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar ökas till 15 miljoner kronor per år och att bidrag skall kunna utgå såväl till driften av anläggningarna som till underhåll och investeringar. Utskottet anser det angeläget att rekreationsanläggningar som ännu inte är färdigställda, som t.ex. Mättinge, nu färdigställs. Regeringen avser att senare lägga fast de närmare riktlinjerna för statsbidraget i en förordning. Utskottet avstyrker motion So265 (s, c).
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder.
Bidrag till handikapporganisationer (D 6)
I budgetpropositionen föreslås 129 248 000 kr under anslaget D 6. Bidrag till handikapporganisationer.
Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag från Statens handikappråd. Under innevarande budgetår har 37 organisationer fått bidrag.
I motion So427 av Maud Ekendahl och Elisabeth Fleetwood (båda m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd genom en omfördelning av medel bör ingå i kretsen av organisationer som erhåller organisationsstöd. Motionärerna anför att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd (PSD) har erhållit stöd ur Allmänna arvsfonden i tre års tid för att bygga upp sin verksamhet. Verksamheten har också ökat kraftigt. Föreningen har undersökt möjligheterna att vara en handikapporganisation under Handikappförbundens samarbetsorgan. Tyvärr har det inte gått eftersom PSD är en krisorganisation som står utanför de ekonomiska bidrag som Handikappförbundens samarbetsorgan är berättigat till. Motionärerna anför att det vore önskvärt att föreningen ses som en vanlig riksorganisation och erhåller medel som andra sådana riksorganisationer. Enligt motionärernas uppfattning bör PSD erhålla stöd genom en omfördelning av bidrag inom kretsen av organisationer som ingår i Handikappförbundens samarbetsorgan.
Även i motion So454 av Marianne Jönsson och Ingbritt Irhammar (båda c) och i motion So487 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd, v, -) yrkas att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd skall erhålla statligt organisationsstöd inom ramen för det statliga organisationsstödet (yrkande 2).
I motion So473 av Magnus Persson (s) hemställs att riksdagen begär en översyn av nuvarande regler så att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd kan erhålla statsbidrag (yrkande 3). Också i motion So421 av Kenth Skårvik (fp) begärs stöd till SIDS/Föräldraförening (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd har en angelägen verksamhet. Föreningen kan emellertid inte erhålla stöd från detta anslag. Enligt utskottet bör regeringen överväga om organisationen kan erhålla statligt stöd från annat anslag. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So421 (fp) yrkande 2, So427 (m), So454 (c), So473 (s) yrkande 3 och So487 (c, s, m, fp, kds, nyd, v, -) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Bidrag till handikapporganisationer.
Bilstöd till handikappade (D 9)
I budgetpropositionen föreslås att 191 000 000 kr anvisas under anslaget D 9. Bilstöd till handikappade.
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.
I propositionen redovisas att en särskild utredare har tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av bilstödet (dir. 1993:35). I uppdraget ingår att bl.a. se över bilstödets konstruktion och överväga om det finns anledning att ändra detta i något avseende. Utredaren skall också pröva om enbart anpassningsbidrag i framtiden skall kunna utges i de fall förutsättningarna för bilstöd inte är uppfyllda fullt ut. Utredaren skall även behandla frågan om bilstöd till föräldrar med funktionshindrade barn. Ett betänkande av kommittén beräknas avlämnas under våren 1994.
I motion So235 av Krister Örnfjäder (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna för bilstöd till handikappade. Motionären föreslår att bilstödet ses över så att varje bidragsdel blir självständig och kan sökas var för sig.
Utskottets bedömning
En särskild utredare har tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av bilstödet. Utredaren skall bl.a. överväga om enbart anpassningsbidrag skall kunna utgå i de fall förutsättningarna för bilstödet inte är uppfyllda fullt ut. Utskottet, som anser att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas, avstyrker motion So235 (s).
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till Bilstöd till handikappade.
Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola (D 11)
I budgetpropositionen föreslås 1 000 kr under anslaget D 11. Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola.
Riksdagen beslutade i december 1991 (prop. 1991/92:7, bet. 1991/92:SoU9, rskr. 1991/92:82) att Statens Hundskola skulle upphöra som myndighet och ombildas till ett aktiebolag. Verksamheten i det nybildade aktiebolaget Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola startade den 1 juli 1992. Sollefteå kommun ingår som delägare i bolaget med en ägarandel motsvarande 30 % av aktiekapitalet och staten har resterande 70 %.
Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i regeringens proposition 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag på 2 miljoner kronor för innevarande budgetår (bet. 1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60). Medelstillskottet avses täcka statens andel av det kapitalunderskott som bedöms uppstå under första halvåret 1994. I nämnda proposition påpekades vidare att det finns signaler om en ökad etablering av leverantörer av ledarhundar.
I motion So225 av Sten Andersson i Malmö (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av polishundar. Motionären anför att Polisen fått allt svårare att införskaffa lämpliga hundar och utbilda hundförare. Hundanskaffningen till Polisen har tidigare i ganska stor omfattning skett från Statens Hundskola som bedriver en mycket kvalificerad tjänstehundsavel. Hundskolan har dock under senare år haft svårt att få fram efterfrågat antal polishundar. Detta beror på att en alltför liten del av unghundarna som kommer tillbaka från fodervärdarna för mentaltest bedöms lämpliga. Detta beror, enligt motionären, inte på dålig avel utan på att fodervärdarna inte varit erfarna nog att hantera och utveckla en valp till unghund lämplig för tjänstebruk. Med bristande försäljningsunderlag höjde Hundskolan priserna på sina hundar. Priserna ligger nu på en sådan nivå att det blivit ohållbart för Rikspolisstyrelsen att köpa hundar från Hundskolan. De senaste åren har inte heller någon utbildning för hundförare genomförts i Sollefteå eftersom kurskostnaderna varit så höga att ingen myndighet haft råd att låta personalen genomgå utbildningen.
Rikspolisstyrelsen (RPS) har uppmärksammat problemet och gjort en grundlig utredning. Utredningen föreslår bl.a. inrättandet av en central polishundskola under Polishögskolan med uppgift att ansvara för utbildning av hundförare och utgöra grunden i en organisation för Polisens hundverksamhet. Motionären anför att det borde vara av vikt att RPS själv och utan hinder får avgöra om Polisen skall starta en egen hundskola. Lämpliga lokaler finns utanför Eskilstuna.
I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU12 uttalades att det är angeläget att de samlade resurserna för utbildning av tjänstehundar, ledarhundar och sökhundar utnyttjas så effektivt som möjligt. Utskottet framhöll att en översyn bör komma till stånd av hur behovet av ledarhundar, tjänstehundar och sökhundar i framtiden lämpligen bör tillgodoses. Utskottet utgick från att en sådan översyn sker under parlamentarisk medverkan.
Inom Socialdepartementet har nyligen tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av tjänstehundsförsörjningen. Arbetsgruppens översyn skall vara avslutad den 1 juni 1994. I arbetsgruppen skall ingå, förutom företrädare för Socialdepartementet, företrädare för Justitiedepartementet, Försvarsdepartementet och Finansdepartementet. Till arbetsgruppen skall knytas en referensgrupp med företrädare för riksdagspartierna.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa den pågående översynen av tjänstehundsförsörjningen och avstyrker därför motion So225 (m).
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola.
EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen
I motion So246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen för budgetåret 1994/95 till ett nytt konto anslår 3 000 000 kr enligt vad i motionen anförts om handikapprörelsens behov av ett EU-kontor i Bryssel (yrkande 6). Motionärerna anför att Sveriges undertecknande av EES-avtalet och framtida eventuella medlemskap i EU ställer specifika krav på information till och inom handikapprörelsen. Handikapprörelsen har hittills under stora uppoffringar lyckats finansiera en person som på deltid arbetar i Bryssel med att samla information om för handikapprörelsen viktiga frågor som behandlas inom ramen för EES och EU. Motionärerna pekar också på att EG-konsekvensutredningen kommit med ett betänkande som bl.a. behandlar välfärdsfrågorna. Utredningen snarare väcker än besvarar frågor, enligt motionärerna, och stor osäkerhet råder i flera av de analyser som görs på viktiga områden. Vänsterpartiet finner det därför synnerligen angeläget att den svenska handikapprörelsen ges resurser att bygga upp ett permanent informationskontor i Bryssel. För att finansiera detta föreslås 3 miljoner kronor avsättas i statsbudgeten för 1994/95.
I motion U507 av Jan Andersson och Bo Nilsson (båda s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen. Motionärerna anser att det är viktigt att den svenska handikapprörelsen är med i det fortsatta integrationsarbetet mellan Sverige och EU och bevakar vad som händer inom EU. Svensk handikapprörelse har, enligt motionärerna, mycket att tillföra av erfarenheter och kunskaper till gagn för en framtida handikappolitik i Europa. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om utformning och finansiering av ett särskilt EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen.
I socialutskottets betänkande 1991/92:SoU15 behandlades en motion om behov av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för handikapprörelsen tillsammans med ett par motioner om handikapporganisationernas betydelse i Sverige och i det europeiska integrationsarbetet. Utskottet anförde bl.a. följande (s. 187):
Utskottet delar inställningen i propositionen och motionerna att handikapporganisationerna bör ha goda möjligheter att delta i det internationella arbetet bl.a. på europeisk nivå. -- Det bör enligt utskottet ankomma på handikapporganisationerna själva att inom ramen för tillgängliga medel bestämma formerna för sin medverkan i det europeiska integrationsarbetet.
De då aktuella motionerna avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att handikapporganisationerna bör ges goda möjligheter att delta i det internationella arbetet bl.a. på europeisk nivå. Det bör ankomma på regeringen att inom ramen för tillgängliga medel stödja handikapprörelsens medverkan i det europeiska integrationsarbetet. Motionerna So246 (v) yrkande 6 och U507 (s) är därmed i huvudsak tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.
Övriga medelsanvisningar under D
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (D 4), Bidrag till pensionärsorganisationer (D 7), Ersättning för texttelefoner (D 8) och Kostnader för statlig assistansersättning (D 10), vilka inte har mött någon erinran i form av motioner.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E 1--E 3)
Bidrag till organisationer (E 2)
I budgetpropositionen föreslås 31 630 000 kr under anslaget E 2. Bidrag till organisationer.
Bidraget bör, enligt propositionen, utgå till organisationer och stiftelser som arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare inom såväl alkohol- som narkotikaområdet. Medlen bör disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn tagen till den uppföljning och utvärdering som för närvarande genomförs av styrelsen. Den del av anslaget som avses gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelserna som har att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag.
Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer, t.ex. Barnens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer, bör även erhålla bidrag ur anslaget.
Stöd bör också kunna utgå till Kvinnojourernas riksorganisation och till utvecklingsarbete som kvinnojourerna bedriver lokalt samt till invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Medel för det lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar.
Bidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet
Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet (LP-stiftelsen) bedriver sedan år 1960 ett omfattande arbete bland alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm. Verksamheten har utvidgats och finns numera på ett stort antal platser i landet. Stiftelsens verksamhet vänder sig främst till personer som frivilligt söker ett kristet vårdalternativ.
I motion So256 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkas att riksdagen belutar att ur Socialdepartementets anslag E 2 anvisa 4 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet. Enligt motionären har de ekonomiska problemen i den offentliga sektorn indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna har enligt uppgift lett till att åtminstone vissa kommuner visat mindre benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket har medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska problem. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda, tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare och hemlösa på ett 40-tal orter i landet. Med hänsyn till de betydande insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården är det helt nödvändigt att stiftelsens arbete kan drivas vidare. Riksdagen bör därför, enligt motionärerna, bevilja stiftelsen det engångsbidrag som behövs för att fortsatt verksamhet skall kunna säkras.
Utskottet behandlade en likalydande motion i samband med budgetbehandlingen i betänkande 1992/93:SoU15. Utskottet anförde då följande (s. 60):
LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till uttryck i form av både frivilliga insater och gåvor. Stiftelsen brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter. Men även insatser från samhällets sida fordras för att rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.
Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).
Utskottets bedömning
Utskottet vill än en gång framhålla att LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik i sitt arbete med missbrukare. Det ankommer dock på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsverksamhet. Utskottet avstyrker därför motion So256 (fp).
Medelsanvisning m.m.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anslår 1 100 000 kr utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts om bidrag till Kvinnoforum (yrkande 9). Motionärerna anför att Alkoholpolitiska kommissionen enligt sina direktiv skall beakta att kvinnors missbrukssituation i stort ser ut som männens men även har andra dimensioner. Trots vikten av att skapa vårdformer för kvinnor har Socialstyrelsen dragit ner Kvinnoforums anslag med 1,1 miljon kronor. Motionärerna anför att Kvinnoforum arbetar med de mest utsatta kvinnorna och deras barn och att de behöver samma stöd som tidigare. De bör därför erhålla ytterligare 1,1 miljon kronor.
Kvinnoforum är en ideell stiftelse och ett idéburet kunskapsföretag som arbetar med information, utbildning och forskning samt projekt för att förbättra villkoren för utsatta kvinnor ur ett kvinnoperspektiv.
Socialstyrelsen har med medel avsatta för utvecklingsarbete inom området individ- och familjeomsorg samt inom alkoholområdet stött Kvinnoforums utvecklingsinsatser för utsatta kvinnor. Styrelsen gör nu en fördjupad utvärdering bl.a. av Kvinnoforums verksamhet för att bedöma fortsatt stödform.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen genomför för närvarande en fördjupad utvärdering av ett flertal organisationers verksamhet, däribland Kvinnoforum, för att bedöma förutsättningarna för stöd i mer permanent form till organisationerna. Utskottet vill inte föregripa utvärderingen. Utskottet, som finner den i propositionen föreslagna medelsanvisningen välavvägd, avstyrker motion So247 (v) yrkande 9 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till Bidrag till organisationer.
Övriga medelsanvisningar under E
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (E 1) och Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (E 3), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Myndigheter under Socialdepartementet (F 3--F 13, F 15--F 19)
Socialstyrelsen (F 3)
Medelsanvisningen
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden skall Socialstyrelsen bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) yrkas att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar 6 947 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 340 406 000 kr (yrkande 33). Motionärerna anför att med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna måste kravet på högre produktivitet och effektivitet inskärpas. Ett allmänt besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen ställt måste därför läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
I motion Ju808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen för budgetåret 1994/95 till anslaget F 3. Socialstyrelsen anvisar 150 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslår eller således 197 353 000 kr (yrkande 3). Motionärerna anför att Socialstyrelsen under de senaste 10 åren bantats till en sådan nivå att styrelsen inte kan genomföra de åligganden som finns i direktiven; därför bör verksamheten ändras. Motionärerna vill ha en utveckling mot rättighetslagstiftning på många områden. Detta kräver en tillsynsfunktion. Styrelsens verksamhet bör läggas på regionerna som fungerar som tillsynsfunktion. Centralt skall endast finnas en liten samordnings- och styrelsedel. Utredningsdel och utvecklingsarbete kan läggas på universitet och högskolor. Denna omorganisation kan ge en besparing på 150 miljoner kronor.
Utskottet behandlade ett likartat yrkande som i motion Ju808 i betänkandet 1992/93:SoU15. Utskottet motsatte sig då en så drastisk nedskärning av Socialstyrelsens verksamhet.
Utskottets bedömning
Utskottet motsätter sig en så drastisk nedskärning av Socialstyrelsens verksamhet som föreslås i motion Ju808.
Utskottet finner den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna Ju808 (v) yrkande 3 och Sf271 (nyd) yrkande 33 till Socialstyrelsen anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr.
Epidemiologiskt centrum m.m.
I motion So247 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att ett epidemiologiskt centrum skall placeras hos Folkhälsoinstitutet (yrkande 11) och att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av folkhälsorapporter (yrkande 12). Motionärerna pekar på att Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret på alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags verkställande utskott. Motionärerna finner det märkligt att det epidemiologiska centrum som skall studera sjukdomarnas utbredning inte ingår i institutet utan placeras under Socialstyrelsen. Även ansvaret för att skriva folkhälsorapporter borde, enligt motionärerna, ligga på Folkhälsoinstitutet.
Utskottet behandlade i betänkandet 1992/93:SoU15 (s. 65 f.) samma yrkanden. Utskottet hänvisade då till utskottets behandling i betänkandet 1990/91:SoU23 av proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor. I propositionen, där regeringen föreslog att ett folkhälsoinstitut skulle bildas, framhölls att Socialstyrelsen även fortsättningsvis skulle ha ansvar för olika hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor. Vidare konstaterades att Socialstyrelsen höll på att upprätta ett epidemiologiskt centrum och att styrelsen på regeringens uppdrag vart tredje år skulle utvärdera hälsoläget. Med hänsyn till folkhälsorapportens delvis sektorsövergripande karaktär borde arbetet drivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda myndigheter och organisationer. Utskottet framhöll vid sin behandling av propositionen bl.a. att det epidemiologiska centrum som byggs upp inom Socialstyrelsen behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och utvärderingsuppgift som åvilar Socialstyrelsen. I betänkande 1992/93:SoU15 vidhöll utskottet denna uppfattning och underströk samtidigt att det är angeläget med ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens epidemiologiska centrum och Folkhälsoinstitutet och att även utarbetandet av folkhälsorapporterna bör ske i nära samverkan med Folkhälsoinstitutet. Den då aktuella motionen avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker motion So247 (v) yrkandena 11 och 12.
Inrättande av en medicinalstyrelse
I motion So425 av Chris Heister och Liselotte Wågö (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en medicinalstyrelse (yrkande 1). Motionärerna anför att ansvarsfördelningen på central nivå mellan olika organ för hälso- och sjukvården är oklar. Detta gäller relationerna mellan Socialdepartementet, Socialstyrelsen och Landstingsförbundet. Därtill kommer ytterligare organ som t.ex. SPRI och Folkhälsoinstitutet. Motionärerna anför vidare att för att upprätthålla en hög kvalitet i vården behövs förutom patientens rätt att välja läkare och sjukhus en väl fungerande tillsynsorganisation. Det är därför angeläget att återinrätta en medicinalstyrelse som med stor vetenskaplig och medicinsk kompetens kan fylla denna funktion. Med den snabba medicinska och medicinsk-tekniska utvecklingen är behovet av en särskild medicinalstyrelse större nu än någonsin.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden om återinrättande av en medicinalstyrelse. I betänkandet SoU 1987/88:16 erinrade utskottet om tidigare uttalanden och anförde att en offensiv hälsopolitik enligt utskottets mening krävde en god samverkan mellan hälso- och sjukvården, socialtjänsten och hälsoskyddet. Inriktningen av hälso- och sjukvården mot förebyggande arbete och helhetssyn inom såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård ansåg utskottet starkt tala för en integrering på det centrala myndighetsplanet av dessa frågor. Utskottet framhöll dock att det är viktigt att Socialstyrelsen har en organisation som medger att styrelsen kan fungera effektivt i sin roll som central förvaltningsmyndighet för såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst. Utskottet framhöll också vikten av att Socialstyrelsen prioriterar medicinsk uppföljning, tillsyn och rådgivning, utvärdering och analys av hälso- och sjukvården samt resursanvändning och effektivitet. Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen (res. m).
Utskottet behandlade också frågan i betänkandena 1988/89:SoU24 och 1990/91:SoU4. Utskottet vidhöll då sin tidigare inställning och avstyrkte de aktuella motionerna.
Regeringen föreslog i proposition 1988/89:130 om Socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning att tillsynen för hälso- och sjukvården samt tandvården skulle förstärkas. En regionalt lokaliserad tillsyn för hälso- och sjukvård samt tandvård föreslogs inrättas på högst sex orter i landet. För denna tillsyn skulle, enligt propositionen, finnas tillgång till medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens. De regionala enheterna skulle utgöra en del av Socialstyrelsen. I propositionen anfördes vidare att en viktig del av de regionala enheternas uppgifter borde vara tillsynen över den vård, som har enskild huvudman. En annan borde vara att mer aktivt bedriva tillsyn enligt stadgan om enskilda vårdhem när det gäller enskilda vårdhem som i huvudsak bedriver hälso- och sjukvård. De regionala tillsynsenheterna borde även ha det primära ansvaret för handläggning av patientärenden och anmälningsärenden inom hälso- och sjukvården. Vidare borde de följa sjukvårdsorganisationens utveckling och verka för att hälso- och sjukvården och tandvården inom resp. region utvecklas i enlighet med statsmakternas vårdpolitiska ställningstaganden.
Utskottet behandlade regeringens förslag i betänkandet 1988/89:SoU24. Utskottet anförde då att det delade propositionens bedömning att viss del av Socialstyrelsens tillsynsverksamhet lämpligen kan fullgöras på regional nivå. En regional tillsynsfunktion med tillgång till kvalificerad medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens ansågs bli ett betydelsefullt tillskott när det gäller att intensifiera tillsynsverksamheten. Utskottet framhöll att en regional tillsynsfunktion är särskilt lämplig för den verksamhet med besök och inspektioner av olika slag som utgör ett viktigt moment i tillsynen.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottet behandlade i samma betänkande även ett par motioner om inrättande av en medicinalstyrelse. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning och avstyrkte motionerna. Också i betänkandet 1990/91:SoU4 avstyrktes likartade motioner.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen nu inrättat en regional tillsynsverksamhet på sex platser i landet. Genom besök och inspektioner, s.k. nedslag, utgör dessa ett viktigt moment i tillsynen. Utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000 (dir. 1992:30), överväger bl.a. frågorna om kvalitetskontroll, nationell uppföljning och utvärdering. I avvaktan på utredningens förslag bör riksdagen inte ta något initiativ med anledning av motion So425 (m) yrkande 1. Yrkandet avstyrks.
Folkhälsoinstitutet (F 4)
Folkhälsoinstitutet (FHI), som inrättades den 1 juli 1992, är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på nationell nivå främja samarbetet mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet skall också verka för att samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare.
FHI:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.
Verksamheten drivs inom följande nio program.
1. Alkohol och narkotika (inkl. frågor om dopning och anabola steroider) 2. Barns och ungdomars hälsa 3. Kvinnors hälsa 4. Sex och samlevnad, STD och oönskade graviditeter 5. Hiv/aids 6. Skador 7. Allergi 8. Mat och motion 9. Tobak
Under budgetåret 1994/95 avser institutet att genomföra ett antal olika satsningar varav de viktigaste är: särskild satsning på kvinnors hälsa med 10 miljoner kronor, en sexualvaneundersökning, utarbetande av särskilda rapporter angående psykisk ohälsa, insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan, särskilda insatser för information m.m. kring allergi bl.a. inför Allergiåret 1995.
Genom särskilda samarbetsavtal har samarbetscentra etablerats vid Skaraborgsinstitutet och Folkhälsan i Sundsvall. Vid dessa centra bedrivs lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med olika lokala aktioner men med viktiga uppgifter i det nationella folkhälsoarbetet. Arbetsmodellen kommer att vidareutvecklas. Inom Alkohol- och narkotikaprogrammet bedrivs ett nära samarbete med CAN. Den vetenskapliga anknytningen vidareutvecklas genom samarbete med universiteten i Lund och Umeå.
Regeringen anser att det i princip är bra med avtal med de organisationer som stöds av Folkhälsoinstitutet. Enligt regeringen kan det dock vara nödvändigt att ett visst obundet stöd behålls för att bibehålla organisationernas folkrörelsekaraktär och oberoende.
Folkhälsoinstitutet har inom enheten för hälsa och sexualitet inlett ett arbete som rör frågan om konsekvenserna av att utjämna kostnadsbilden för olika preventivmedel. Ett utvecklingsarbete pågår vad gäller frågan om huruvida "tillgången" på kondomer styr användningen. FHI planerar att på försök dela ut kondomer på vissa restauranger.
I samarbete mellan FHI och Socialstyrelsen pågår ett projektarbete om landsting som subventionerar p-piller. Projektet skall studera dels några landsting där abortsiffrorna sjunkit, dels några landsting där så inte är fallet. Variabler i sammanhanget kan också, enligt uppgift, vara ökade öppettider på ungdomsmottagningar, ökade insatser i skolan, ökad information i allmänhet m.m. En rapport över projektarbetet beräknas vara färdig i augusti 1994.
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) har under en följd av år fått stöd från samhället. För budgetåret 1993/94 har RFSU fått ett grundbidrag från Folkhälsoinstitutet på 490 000 kr, samma nivå som de senaste åren. Därutöver har RFSU fått 2 145 000 kr för STD-förebyggande verksamhet för budgetåret 1993/94. Projektmedlen går bl.a. till en STD-tjänst med inriktning på ungdomar och invandrare, utbildning av informatörer, sommarverksamhet med kärleksbussar, kurser om manlig och kvinnlig sexualitet, material och opinionsbildning.
Av FHI:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95 framgår att Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor (KSAN) är mottagare av organisationsstöd.
Folkhälsoarbetets inriktning
I sju motioner tas olika frågor upp om inriktningen av folkhälsoarbetet.
I motion So430 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Folkhälsoinstitutet ges i uppdrag att tillsammans med landsting, kommuner och organisationer initiera kartläggningar av hälsorisker och offensiver mot ohälsa (yrkande 5). Motionärerna anser att det vore ett sätt att öka effektiviteten av alla samlade insatser som görs. De anser dock att det är viktigt att det inte stannar vid kampanjer, utan att det sker ett fördjupat arbete på folkhälsans område.
I motion So480 av Bengt Kindbom och Birgitta Carlsson (båda c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om ytterligare decentralisering av folkhälsoarbetet. Motionärerna anser att det borde prövas om det på fler områden än som redan sker kan ingås samarbetsavtal mellan Folkhälsoinstitutet och Landstinget Skaraborg. Motionärerna anför att samarbetet hittills har varit till folkhälsoarbetets och båda samarbetsparters fördel.
I motion So475 av Britt Bohlin m.fl. (s) begärs att riksdagen beslutar att Folkhälsoinstitutet ges ytterligare resurser för information och forskning kring allergi. Motionärerna anför att den planerade kampanjen kring allergi nästa år är en vällovlig ambition men kraftlös om inte staten anslår ytterligare medel för information och forskning.
I motion A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att riksdagen ökar anslaget till Riksförbundet för sexuell upplysning för uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar med 1 000 000 kr (yrkande 4). Motionärerna hänvisar till en undersökning som visar att flickor med tidig sexualdebut i större omfattning än en jämförelsegrupp var arbetslösa och fanns i kommunal ungdomsuppföljning samt hade lägre utbildningsambitioner. Att arbetslöshet är en faktor som negativt påverkar bilden är enligt motionärerna uppenbart. Därför är det särskilt angeläget att utveckla den sexuella rådgivningen när ungdomsarbetslösheten, som nu, är rekordhög. RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar på många håll i landet stora möjligheter till en effektiv uppsökande verksamhet. En ekonomisk förstärkning kan mycket snabbt få genomslag i verksamheten. Det uppsökande arbetet bör inriktas mot sexualupplysning, abort- och STD-förebyggande verksamhet företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
I motion A815 av Karin Starrin m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om informationsmedel till kvinnoorganisationerna för att öka informationen rörande droger och tobak (yrkande 44). Motionärerna föreslår att en viss del av de särskilda informationspengar som aviserats i Alkoholkommissionens arbete kanaliseras via Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor (KSAN) till alla där anslutna kvinnoorganisationer.
I motion So483 av Elisabeth Persson och Eva Zetterberg (båda v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om subventionering av kondomer. Motionärerna anför att samhället subventionerar kvinnliga preventivmedel på olika sätt. De nämner att spiral och pessar är helt gratis samt att allt fler landsting subventionerar p-piller till unga kvinnor. I kombination med ökad rådgivning har sådana subventioner lett till sänkta aborttal, enligt motionärerna. Det kan dock finnas en risk att samhällets subventionering av kvinnliga preventivmedel förstärker uppfattningen att det är kvinnan som skall ansvara för preventivmedlen, heter det. Motionärerna anser att en väg att få ökad användning av det manliga preventivmedlet är att också subventionera kondomer. Motionärerna nämner momsbefrielse som exempel på subvention.
I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om administration av gratis p-piller för kvinnor under 20 års ålder (yrkande 5). Motionärerna anför att ungdomsaborterna minskar när gratis p-piller införs.
Utskottets bedömning
Folkhälsoinstitutet har sedan starten den 1 juli 1992 byggt upp program på nio olika områden. Institutet har som mål att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i bl.a. kommuner och landsting. Institutet skall också verka för att samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare. Programmen bidrar till att utveckla det tvärsektoriella arbetet.
När det först gäller frågan om att initiera kartläggningar av hälsorisker och offensiver mot ohälsa konstaterar utskottet att sådana kartläggningar redan görs och att Socialstyrelsen inom kort överlämnar en folkhälsorapport till regeringen. En proposition har aviserats till senare i vår. Utskottet anser inte att det behövs något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So430 (s) yrkande 5. Motionsyrkandet avstyrks.
Institutet har ett särskilt program för allergi innefattande bl.a. planering av insatser för information och utbildning samt allergipreventiv forskning. Inför Allergiåret 1995 planerar Folkhälsoinstitutet särskilda insatser bl.a. för information om allergi. Motion So475 (s) avstyrks.
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande verksamhet företrädesvis bland arbetslösa ungdomar delar utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med insatser för arbetslösa ungdomar. Folkhälsoinstitutet gör också redan olika insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan. Inom i stort sett alla program planerar institutet särskilda aktiviteter riktade till ungdomar. Arbetet på enheten för hälsa och sexualitet har ungdomar som sin största målgrupp. RFSU tillhör de organisationer som erhåller organisationsstöd från Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrker utskottet motion A816 (s) yrkande 4.
Alkoholkommissionen kommer, enligt uppgift, som en väsentlig del i sitt huvudbetänkande att behandla frågan om behovet av informationsinsatser på området. Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor finns med bland mottagarna av organisationsstöd från Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So475 (s) och A815 (c) yrkande 44.
Vad härefter gäller motion So480 (c) konstaterar utskottet att Folkhälsoinstitutet har träffat särskilda samarbetsavtal om lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med vissa samarbetscentra. Denna arbetsmodell kommer enligt uppgift att vidareutvecklas under den närmaste tiden. Något initiativ från riksdagens sida behövs därför inte. Motionen avstyrks.
Frågan om subventionering av preventivmedel är, enligt utskottet, i första hand en fråga för landstingen. Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen driver också ett projektarbete på området. Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning av motionerna So483 (v) och So492 (v) yrkande 5. Yrkandena avstyrks.
Medelsanvisningen m.m.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr till Folkhälsoinstitutet. I förslaget är inräknat det utökade statliga stöd om 20 miljoner kronor för en samlad satsning på förebyggande folkhälsoarbete under vart och ett av budgetåren 1993/94 och 1994/95 som riksdagen fastlagt i riktlinjerna för institutets verksamhet.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) hemställs att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 3 200 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 34). Motionärerna anser att det sammanlagda belopp som anvisats för myndighetsverksamheten är oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna. Motionärerna anser att krav på högre produktivitet och effektivitet måste inskärpas och av det skälet måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen redan ställt läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
I motion So492 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 5 000 000 kr utöver regeringens förslag (yrkande 6). Motionärerna anser att dessa medel bör användas till att påbörja genomförandet av konkreta åtgärder mot anorexi och bulimi enligt vad som föreslagits i rapporten Ett liv av vikt (Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet).
I motion So241 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds, v) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund, samt utse revisorer. Motionärerna anför att årets petita inte ger någon som helst vägledning i den riktning socialutskottet hemställde om (förra året). Vidare har inte regeringen eller annan part tagit upp diskussioner med Samarbetsnämnden om formerna för den framtida fördelningen, heter det i motionen.
I budgetpropositionen anförs bl.a. följande under hälso- och sjukvårdsavsnittet om anorexi och bulimi (s. 94--95).
I rapporten framhålls bl.a. att förebyggande insatser bör ges hög prioritet. Kunskaper om ätstörningar behöver komma in i grundutbildningar och fortbildningsinsatser för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med problemet. Vidare behövs kompletterande informationsmaterial om ätstörningar och angränsande frågor till olika målgrupper. Enligt rapporten kommer Folkhälsoinstitutet att arbeta vidare med dessa uppgifter för att sprida kunskap och erfarenheter om ätstörningar och hur man kan arbeta för att förebygga dem.
Det framgår vidare att det inte är möjligt att med hjälp av tillgängliga data bedöma om behandlingsresurserna är tillräckliga men att den uppbyggnad som genomförts och planeras bör ge förbättrade vårdmöjligheter. Det kan enligt Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsens rapport t.o.m. finnas risk för överetablering om ytterligare slutenvårdsutbyggnad sker. Totalt satsar hälso- och sjukvården mer än 200 miljoner kronor per år på ätstörningar. Socialstyrelsen avser att följa utvecklingen när det gäller behandling av ätstörningar samt vårdens tillgänglighet och kvalitet. -- -- --
Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen när det gäller anorexi och bulimi.
I samband med budgetbehandlingen förra året behandlade utskottet ett motionsyrkande liknande det i So241. Utskottet anförde följande efter att ha redogjort för några bakgrundsfaktorer om organisationsstöd (1992/93:SoU15 s. 70).
Utskottet förutsätter att medel till Samarbetsnämnden för fördelning av bidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete och till Nykterhetsrörelsens landsförbund kommer att utgå även fortsättningsvis och att anslagen inte kommer att urholkas på ett sådant sätt att organisationernas viktiga arbete försvåras. Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande överväger formerna för att fördela och betala ut bidragen till nykterhetsorganisationerna. Mot bakgrund av det sagda finner utskottet inte anledning att ta något initiativ med anledning av motion So314 (c, s, m, fp, kds). Motionen avstyrks.
Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet anser den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna So492 (v) yrkande 6 och Sf271 (nyd) yrkande 34 till Folkhälsoinstitutet anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr.
När det gäller medel till Samarbetsnämnden för fördelning av bidrag till organisationer som bedriver nykterhetsarbete och till Nykterhetsrörelsens landsförbund vidhåller utskottet sin tidigare inställning. Utskottet utgår således från att regeringen fortlöpande överväger formerna för att fördela och betala ut bidrag till nykterhetsorganisationerna. Alkoholkommissionen kommer enligt uppgift att behandla denna fråga. Utskottet finner för närvarande inte anledning att ta något initiativ. Motion So241 (c, s, m, fp, kds, v) avstyrks därför.
Dopning
Flera motioner innehåller krav på åtgärder mot dopning samt kriminalisering av bruket m.m.
I motion Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att arbetet med att kartlägga steroidmissbruket och dess effekter, även dess betydelse i samband med brott, drivs på. Motionärerna anser att det också bör prövas om även bruket av anabola steroider skulle vara otillåtet (yrkande 6). I motionerna So214 av Stig Bertilsson (m) yrkande 1, So456 av Karl-Gösta Svenson (m), So447 av Lars Svensk (kds) yrkande 1 och So434 av Ulrica Messing m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om att bruket av anabola steroider bör kriminaliseras. I motion So214 begärs också ett tillkännagivande om behovet av hårdare straff för handel med och överlåtelse av dopningsmedel (yrkande 2). I motion So447 begärs ett tillkännagivande om behovet av kommunal ledarinformation (yrkande 2). Motionärerna anser att det är viktigt att kommunerna tar initiativ och ger ledarinformation till föreningarna om droger, innan bidrag delas ut.
I betänkandet 1992/93:SoU20 anförde utskottet följande (s. 9).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det icke-medicinska bruket av anabola steroider och andra dopningsmedel är djupt oroande. Flera initiativ har visserligen nyligen tagits av myndigheter och organisationer för att sprida information om dopningsmedel och konsekvenserna av användningen av sådana men enligt utskottets uppfattning bör en samlad översyn snarast komma till stånd under parlamentarisk medverkan. Inledningsvis bör en analys göras av dopningsproblemets omfattning och karaktär samt av följderna av missbruket på kort och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket av dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott bör studeras närmare liksom behovet av ytterligare insatser mot missbruket. Sådana insatser kan vara att kriminalisera det icke-medicinska bruket av dessa medel, ökade möjligheter till provtagning och ökade internationella insatser för att stoppa insmugglingen av dessa medel. Även behovet av resurser till förbättrade informationsinsatser genom Folkhälsoinstitutet, hälso- och sjukvården, skolan och idrottens organisationer bör övervägas. Regeringen bör när översynen genomförts återkomma till riksdagen i dessa frågor. Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge regeringen till känna med anledning av motionerna.
Riksdagen följde utskottet.
I budgetpropositionen (s. 87 f.) anför regeringen att den genom Folkhälsoinstitutet följer dopningsproblematiken i olika avseenden. I syfte att göra en samlad översyn av omfattningen och följderna av missbruket med dopningsmedel avser regeringen att under våren tillkalla en särskild utredning med parlamentarisk medverkan.
Nordiska rådet har nyligen tagit initiativ till en ökad insats mot missbruket av anabola steroider (Socialutskottets betänkande över medlemsförslag A 1058/s om insatser på nordiskt plan mot hormondopning).
Utskottets bedömning
Regeringen har för avsikt att under våren tillkalla en särskild utredning med parlamentarisk medverkan för att göra en samlad översyn av omfattningen och följderna av missbruket av dopningsmedel. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa den kommande översynen. Motionerna So214 (m), So434 (s), So447 (kds) yrkandena 1 och 2, So456 (m) och Ju809 (s) yrkande 6 avstyrks.
Smittskyddsinstitutet (F 5)
Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och aktivt medverka till att skyddet mot sådana sjukdomar upprätthålls och förstärks. SMI skall särskilt informera om det epidemiologiska läget beträffande smittsamma sjukdomar bland människor, lämna förslag om åtgärder som kan hindra spridningen av sjukdomarna och aktivt medverka till att diagnostiken av de epidemiologiska sjukdomarna blir tillförlitlig och snabb. SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till förfogande att mot avgift utföra diagnostik av unik natur.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) yrkas att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar 1 655 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 81 109 000 kr (yrkande 35). Motionärerna anför att med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna måste kravet på högre produktivitet och effektivitet inskärpas. Ett allmänt besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen ställt måste därför läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen motion Sf271 (nyd) yrkande 35 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Läkemedelsverket (F 6)
Läkemedelsverket har som övergripande mål att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall täckas med avgifter.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisa ett anslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
Naturläkemedel
I motion So484 av Arne Andersson (m) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av att se över sekretessbestämmelserna för naturmedel. Motionären framhåller att tillverkarna av naturläkemedel vill ha ett sekretesskydd för sina produkter, som är jämförbart med det skydd som vanliga läkemedel har. En möjlighet borde vara att recepten för naturläkemedel sekretessbeläggs så att endast innehållsförteckningen blir offentlig, medan det procentuella innehållet för varje enskild ört endast redovisas till Läkemedelsverket i samband med godkännande av produkten. Regeringen bör enligt motionären överväga frågan på nytt eller uppdra åt Läkemedelsverket att göra detta, så att naturläkemedel ges ett rimligt sekretesskydd.
Britt Bohlin m.fl. (s) yrkar i motion Jo234 att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om behovet av en översyn av kostnader för registrering av rena naturprodukter (yrkande 2). Motionärerna anser att det har stora utvecklingsmöjligheter i Sverige att använda sådant som finns i naturen och att odla själv eller använda inhemskt producerade växter. För enskilda personer och hushåll finns enligt motionärerna såväl ekonomiska vinster som möjligheter att påverka hälsan. Ett exempel på detta är hudvårdsprodukter där man vid egen framställning kan undvika preparat som framkallar allergi.
Lagstiftningen är enligt motionärerna ett hinder genom att den är mycket restriktiv när det gäller inhemsk produktion av enkla hudvårdsprodukter, krämer, salvor m.m. Registrering är mycket kostsamt; ca 30 000 kr kostar det att registrera ett rent naturmedel även om det är godkänt tidigare. Detta gynnar de stora internationella företagen och hindrar en inhemsk nischnäring att utvecklas.
Enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet som består i t.ex. tillståndsgivning och tillsyn med avseende på produktion, handel m.m. för uppgift om bl.a. enskilds affärs- och driftförhållanden, uppfinningar och forskningsresultat om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Bestämmelsen har bl.a. gjorts tillämplig på Läkemedelsverkets verksamhet med godkännande av läkemedel inklusive naturläkemedel för försäljning. Samma sekretessbestämmelser gäller alltså i princip för läkemedel och naturläkemedel.
Bestämmelser om avgifter för bl.a. den statliga kontrollen av naturprodukter finns i förordningen (1993:595) om avgifter för den statliga kontrollen av läkemedel. För t.ex. naturläkemedel som vid läkemedelslagens ikraftträdande är anmält som naturmedel är avgiften för ansökan om godkännande 4 300 kr per produkt. För andra naturläkemedel är den 23 700 kr (69 000 kr för annat läkemedel än naturläkemedel). Årsavgiften är 4 500 kr för helt år.
Utskottets bedömning
Samma sekretessbestämmelser gäller för såväl läkemedel som s.k. naturläkemedel. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So484 (m) behövs inte. Motionen avstyrks. Utskottet anser inte heller att något initiativ behövs med anledning av motion Jo234 (s) yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks.
Beroendeframkallande läkemedel
I tre motioner behandlas olika frågor om beroendeframkallande läkemedel.
I motion So449 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) begärs tillkännagivande om vad som anförts om behovet av konkreta insatser för att förebygga missbruk av beroendeframkallande läkemedel. Motionärerna framhåller bl.a. att socialutskottet i betänkandet 1993/94:SoU7 skriver att utskottet vid upprepade tillfällen påtalat det angelägna i att åtgärder vidtas för att komma till rätta med beroendet och missbruket av läkemedel, som är ett stort problem såväl för samhället som för de enskilda som drabbas. Effekterna av utskottets tidigare uttalanden i frågan har enligt motionärerna av allt att döma varit tämligen begränsade. Så t.ex. har praktiskt taget ingenting åstadkommits för att begränsa missbruket av de starkt beroendeframkallande bensodiazepinerna. Mot denna bakgrund föreligger nu synnerligen starka skäl för utskottet att hos regeringen begära att kraftfulla åtgärder mot det uppenbara läkemedelsmissbruket verkligen kommer till stånd.
I motion So452 av Åke Carnerö (kds) begärs tillkännagivanden dels om vad som anförts om registrering av läkares förskrivning av bensodiazepiner (yrkande 1), dels om vad som anförts om samkörning av de olika apotekens register för en kartläggning av den totala förskrivningen av bensodiazepiner (yrkande 2). Motionären framhåller att Socialstyrelsen ansvarar för tillsynen av läkares förskrivning av bensodiazepiner. Det är enligt motionären viktigt att resurser finns här för att så snabbt som möjligt kunna uppmärksamma de läkare som missbrukar sin förskrivningsrätt.
Tillsynsutredningen (SOU 1991:63) menar att en större tillgänglighet för Socialstyrelsen till de uppgifter om inköp som finns vid apoteken skulle öka möjligheterna att identifiera missbrukare av bensodiazepiner som vänder sig till flera olika läkare för att erhålla recept. Psykiatriutredningen har i sitt delbetänkande (SOU 1993:5) behandlat bensodiazepiner och föreslagit att den enskilde läkarens förskrivning av dessa läkemedel skall registreras av apoteken vad avser preparat, dos och förpackningsstorlek. Denna information skall sedan återföras av Apoteksbolaget till den förskrivande läkaren.
För att söka komma till rätta med problemet om flera läkare förskrivit samma läkemedel till en patient bör enligt motionären samkörning av de olika apotekens register ske. På så sätt kan snabb hjälp till den enskilde patienten sättas in samtidigt som en kartläggning av missbrukets utbredning kan ske. Utifrån folkhälsoperspektiv är det viktigt att påskynda insatser mot missbruk av bensodiazepiner.
I motion So453 av Göran Magnusson (s) yrkas tillkännagivanden dels om vad som anförts om registrering av enskilda läkares förskrivning av bensodiazepiner (yrkande 1), dels om vad som anförts om behovet av förbättrad utbildning och fortbildning av läkare och vårdpersonal rörande läkemedelsmissbruk (yrkande 2), dels om vad som anförts om att resurserna för vård och behandling av läkemedelsberoende bör förstärkas (yrkande 3). Motionären framhåller att det finns stora regionala skillnader i Sverige avseende bruket av bensodiazepiner. Det kan bero på den vårdsyn läkarkåren har i regionen. Ute i Europa finns det en avsevärt högre konsumtion av läkemedel/bensodiazepiner än i Sverige.
Mot den bakgrunden är det enligt motionären viktigt att Sverige skärper kraven för att registrera förskrivning av dessa medel. Vidare är det väsentligt att läkarutbildningen, vårdhögskolornas grundutbildning och fortbildningen av läkare och vårdpersonal förbättras. Dessutom bör vården för läkemedelsmissbrukare reformeras.
Socialutskottet behandlade förra hösten i betänkandet 1993/94:SoU7 motioner med liknande innehåll som de nu aktuella. Utskottet lämnade då en redogörelse för tidigare utredningsarbete på området (s. 57--59). Utskottet gjorde följande bedömning:
I fråga om överutskrivning och beroende eller missbruk av läkemedel vidhåller utskottet att det är angeläget att konkreta åtgärder vidtas för att begränsa den felaktiga användningen av läkemedel. Utskottet konstaterar samtidigt att under senare tid flera utredningar, nämligen Tillsynsutredningen, Utredningen om ett centrum för läkemedelsepidemiologi och utvecklingen av läkemedelsterapier och Psykiatriutredningen, lagt fram förslag som syftar till att förbättra förskrivning och användning av läkemedel. Frågan om överföringen av det direkta kostnadsansvaret för läkemedel i den öppna hälso- och sjukvården övervägs vidare av Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000. Något initiativ av riksdagen behövs därför inte för närvarande i denna fråga.
Riksdagen följde utskottet.
Propositioner på grundval av Tillsynsutredningens och Psykiatriutredningens betänkanden har aviserats till senare denna vår.
I budgetpropositionen föreslår regeringen, som ett led i bildandet av en stiftelse, Nätverk för läkemedels epidemiologi, NEPI, att regeringen bemyndigas att fatta nödvändiga beslut om att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses.
I mars i år arrangeras på initiativ av Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) och Kilen, kooperativt institut för läkemedelsberoende, samt med stöd av bl.a. Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och Socialdepartementet en nordisk konferens med forskare, behandlare, klienter och företrädare för olika myndigheter. Under konferensen behandlas bl.a. frågor om förskrivning av beroendeframkallande läkemedel, förebyggande av beroende och vård.
I höst planerar Läkemedelsverket en ny workshop om dessa läkemedel.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade inställning att konkreta åtgärder på flera områden behövs för att minska läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket. I de nu aktuella motionerna ges flera exempel på insatser som bör övervägas för att förbättra de förebyggande insatserna och vården av läkemedelsberoende. Exempel på sådana insatser är att stärka den producentoberoende informationen om dessa läkemedel och att tillhandahålla mindre förpackningar av läkemedlen. En förbättrad grundutbildning och fortbildning av vårdpersonal är andra insatser liksom återföring till förskrivande läkare av information om hans eller hennes förskrivningsmönster sett i relation till andra läkares. Forskningen om beroendet och missbrukets omfattning och om metoderna för vård av läkemedelsberoende kan också behöva övervägas liksom utvecklingen av metoderna att följa läkemedelsberoendet och läkemedelsmissbruket.
Frågor om läkemedelsberoende och läkemedelsmissbruk har behandlats av bl.a. Tillsynsutredningen och Psykiatriutredningen. Betänkandena bereds fortfarande i regeringskansliet. Regeringens kommande förslag bör enligt utskottet avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Motionerna So449 (s), So452 (kds) och So453 (s) avstyrks därför.
Kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel m.m.
I motion So470 av Siw Persson (fp) yrkas tillkännagivande om vad som anförts om förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel. Motionären anser att målsättningen måste vara att kvicksilver helt skall försvinna som konserveringsmedel och föreslår därför ett förbud mot användningen.
I motion So471 av samma motionär begärs ett tillkännagivande om en översyn av metallinblandningen i läkemedel samt eventuellt förbud mot detta. Motionären framhåller att det finns ett allt oftare förekommande vitmedel, titandioxid, E 171, och ett färgämne, järnoxid, E 172, som många klagar över att de är överkänsliga emot eller får allergiska reaktioner av. Titandioxid och järnoxid fyller enligt motionären egentligen inga andra funktioner än estetiska men kan ge helt onödiga biverkningar. Då denna typ av metallinblandningar saknar farmaceutiskt värde borde de kunna försvinna ur läkemedlen. Biverkningarna orsakar onödigt lidande för många människor och innebär ökade kostnader både i sjukskrivningar, sjukvård och utbyte av läkemedel. De nya läkemedlen måste dessutom ofta beredas manuellt.
Utskottet behandlade samma yrkande som i motion So470 i betänkandet 1993/94:SoU7. Utskottet avstyrkte motionen med följande motivering:
När det gäller frågan om användningen av läkemedel med kvicksilverhaltiga konserveringsmedel konstaterar utskottet att antalet sådana läkemedel fortsätter att minska. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att det är angeläget att finna alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel men att något förbud mot kvicksilver i läkemedel för närvarande inte bör införas.
Riksdagen följde utskottet.
Allmänt gäller enligt läkemedelslagen (1992:859) som krav på läkemedel för att detta skall kunna godkännas för försäljning bl.a. att det vid normal användning inte har skadeverkningar som står i missförhållande till den avsedda effekten. Enligt Läkemedelsverket, som kontaktat olika experter på området och även sökt i olika databaser, ger en mycket snabb genomgång inte vid handen att titandioxid eller järnoxid i läkemedel skulle utgöra en allergirisk. Varken titandioxid eller järnoxid har enligt verket enbart estetisk funktion i läkemedel. De används för att ge tabletternas skal lämplig hårdhet samt för att tabletterna genom annan färg och storlek skall kunna särskiljas från andra tabletter.
Frågan om användning av kvicksilver i olika produkter behandlas i propositionen 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen. I propositionen gör regeringen bedömningen att kvicksilveranvändningen bör avvecklas till år 2000 och att regeringen kommer att överväga att införa förbud om avvecklingen då inte kommit till stånd.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om avveckling av användningen av kvicksilver inom kort kommer att övervägas av riksdagen. Utskottet avstyrker därför motion So470 (fp). När det gäller frågan om metallinblandning i läkemedel finns det enligt utskottet inte någon anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motion So471 (fp) avstyrks också.
Rättsmedicinalverket (F 7)
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) yrkas att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar 3 242 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 158 863 000 kr (yrkande 36). Med hänvisning till det statsfinansiella läget föreslår motionärerna att ett besparingskrav på 2 % läggs på myndigheten.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen motion Sf271 (nyd) yrkande 36 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F 8)
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke, och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården.
Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Regeringen anför i budgetpropositionen att HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda fall. HSAN bör senast under budgetåret 1995/96 kunna nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som understiger sex månader. Regeringen anser att det är mycket viktigt att ärendehandläggningen vid HSAN effektiviseras ytterligare. Regeringen är därför beredd att räkna upp medelsnivån fr.o.m. budgetåret 1994/95 med ca 1 miljon kronor för att möjliggöra för HSAN att tillföra verksamheten ökad kompetens och att säkra att handläggningstiderna skall kunna fortsätta att förkortas trots det ökade antalet ärenden.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) hemställs att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar 313 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 367 000 kr (yrkande 37). Motionärerna anser att det sammanlagda belopp som anvisats för myndighetsverksamheten under Socialdepartementet är oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna. Motionärerna anser att krav på högre produktivitet och effektivitet måste inskärpas och av det skälet måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen redan ställt läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
Utskottets bedömning
Utskottet anser den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271 (nyd) yrkande 37 till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr.
Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9)
Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information. Vid IPM finns för närvarande fyra enheter, nämligen arbetsmiljö och hälsa, vårdmiljö och hälsa, social miljö och hälsa samt invandrarmiljö och hälsa.
Institutets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1242) med instruktion för Statens institut för psykosocial miljömedicin.
Regeringen anför i budgetpropositionen att verksamheten vid IPM har en hög samhällsrelevans inte minst mot bakgrund av arbetslöshetssituationen. Vidare anför regeringen, med hänvisning till vad utskottet uttalade i betänkandet 1992/93:SoU25 att det finns skäl till att genom avtal knyta Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention till IPM:s verksamhet som en femte enhet. Verksamheten bör enligt propositionen bedrivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet. Regeringen beräknar denna kostnad till 500 000 kr för budgetåret 1994/95.
I propositionen föreslås att riksdagen till IPM för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) hemställs att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar 149 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 7 325 000 kr (yrkande 38). Motionärerna anför att det sammanlagda beloppet för myndighetsverksamheten under Socialdepartementet är oacceptabelt högt. Krav på högre produktivitet och effektivitet måste enligt motionärerna inskärpas och därför måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 %, utöver eventuella krav som regeringen redan ställt, läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
I motion So401 av Kenth Skårvik (fp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att förebygga självmord. Motionären anser att de höga självmordstalen i Sverige och i Norden över huvud taget måste fram i ljuset och bli föremål för omsorg och åtgärder på ett mer djupgående sätt än hittills. I avvaktan på att Sverige får ett nationellt program för förebyggande av självmord anser motionären att regeringen bör ta initiativ och verka för ökad insikt om självmordsbeteendet och riskgrupper.
Ett nationellt råd som har till uppgift att skapa ett svenskt program för självmordsprevention har nyligen bildats. En arbetsgrupp skall ta fram underlag för arbetet. Det svenska programmet beräknas bli klart år 1995.
Utskottets bedömning
Vad först gäller frågan om förebyggande av självmord konstaterar utskottet att regeringen anser att Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention bör knytas till IPM genom avtal som en femte enhet. Verksamheten bör enligt regeringen bedrivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet. Ett nationellt råd med uppgift att skapa ett svenskt program för självmordsprevention har nyligen bildats. Syftet med motion So401 (fp) får därmed anses tillgodosett. Motionen avstyrks.
Utskottet delar regeringens inställning att verksamheten vid IPM inte minst mot bakgrund av arbetslöshetssituationen har en hög samhällsrelevans. Utskottet anser den föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271 (nyd) yrkande 38 till Statens institut för psykosocial miljömedicin anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr.
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (F 10)
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU skall därmed medverka till att resurser inom hälso- och sjukvården utnyttjas rationellt för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna få ut bästa och mesta möjliga hälso- och sjukvård inom givna ekonomiska ramar med hänsyn till aktuell vetenskaplig kunskap och beprövad praxis.
SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:852) med instruktion för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik.
I budgetpropositionen anförs att utvärdering av medicinsk metodik är en verksamhet med betydande utvecklingspotential och bör betraktas som ett strategiskt styrmedel för den svenska sjukvården. En förutsättning för detta är den egna uppföljningen och utvärderingen av resultaten. Effekterna av SBU:s verksamhet utvärderas också genom särskilda studier fr.o.m. innevarande budgetår.
Vidare anför regeringen att det är angeläget att det pågående arbetet med att utveckla resultatmodeller, mätbara verksamhetsmål och den ekonomiska redovisningen för SBU:s verksamhet ger underlag för att bedöma såväl effektiviteten i som effekten av verksamheten.
I propositionen föreslås att riksdagen till SBU för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr. Däri ligger en resursförstärkning med 1,5 miljoner kronor för att intensifiera arbetet med utvärderingsprojekt, effektivisera informations- och kunskapsspridningen och öka det internationella samarbetet. Inom föreslaget ramanslag har regeringen, på motsvarande sätt som för innevarande budgetår, beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till Spri.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) hemställs att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar 311 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 15 255 000 kr (yrkande 39). Motionärerna anför att det sammanlagda beloppet under myndighetsverksamheten under Socialdepartementet är oacceptabelt högt. Krav på högre produktivitet och effektivitet måste enligt motionärerna inskärpas och därför måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen redan ställt, läggas på varje myndighet där det kan komma i fråga.
I motion So411 av Lena Klevenås och Britt Bohlin (båda s) hemställs att regeringen begär att resurser och befogenheter för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik avsevärt utökas till förmån för dess viktiga utvärderande funktion. Motionärerna anför att antalet vårdplatser på sjukhus har minskat med ca 20 % under 80-talet. Antalet 85-åringar, vilka behöver förhållandevis många vårddagar, ökar och antalet anställda inom sjukvården minskar enligt motionärerna. Samtidigt som detta sker ökar antalet medicinska metoder och teknologier närmast lavinartat på grund av den biomedicinska forskningens framsteg. Mot denna bakgrund blir det, enligt motionärerna, alltmer uppenbart att man som ett alternativ till det traditionella sparandet i större utsträckning än tidigare måste utvärdera vilka nya behandlingsmetoder och teknologier som har ett bevisat värde för patienterna och vilka gamla som kan utrangeras.
Utskottets bedömning
SBU har, enligt utskottet, en viktig uppgift att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik med syfte att utmönstra ineffektiva och föråldrade metoder och påskynda införandet och användningen av effektiva medicinska åtgärder. Analyser som tas fram bl.a. av SBU kan minska behovet av prioriteringar och öka medvetenheten om sambandet mellan hälso- och sjukvårdens kostnader och nytta. Om dessa analyser utnyttjas i vården fås ett rationellt underlag för prioritering av resurserna. Utskottet anser den föreslagna medelstilldelningen välavvägd. I medelstilldelningen ligger en resursförstärkning med 1,5 miljoner kronor för att intensifiera arbetet med utvärderingsprojekt och effektivisera informations- och kunskapsspridningen och öka det internationella samarbetet. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271 (nyd) yrkande 39 och So411 (s) till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr.
Barnombudsmannen (F 11)
Barnombudsmannen (BO) har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barns rättigheter.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr.
Regeringen anförde i proposition 1992/93:173 om en Barnombudsman m.m. att FN:s konvention om barns rättigheter har vägt tungt vid beslutet att inrätta en Barnombudsman. Ombudsmannen skall arbeta med konventionen som grunddokument och utgångspunkt för sitt arbete. Konventionen behandlar alla de rättsområden som i svensk lagstiftning berör barns och ungdomars rättigheter. I regeringens proposition 1989/90:107 om godkännande av konventionen gjordes en systematisk genomgång av konventionens artiklar i förhållande till svensk lagstiftning. Vid riksdagsbehandlingen godkändes konventionen utan förbehåll (bet. 1989/90:SoU28, rskr. 1989/90:350). Konventionen som sådan kan emellertid inte med hänsyn till svensk rättstradition tillämpas som svensk lag. Konventionen är en överenskommelse mellan Sverige som stat och övriga stater som förbundit sig att följa konventionens bestämmelser. Sverige har därmed förpliktat sig att se till att svensk lagstiftning stämmer överens med konventionens bestämmelser. Att kontrollera den saken kommer att vara en särskild uppgift för ombudsmannen enligt propositionen.
Huvudinriktningen av Barnombudsmannens uppgifter skall därmed ligga på det generella planet. Denna inriktning gäller, enligt propositionen, även när ombudsmannen svarar på frågor från barn och ungdomar. Ombudsmannen skall kunna ge dem vägledning om vart de kan vända sig i vissa frågor och göra uttalanden om hur svensk lag enligt ombudsmannens mening bör tolkas i jämförelse med de krav FN:s barnkonvention ställer på Sverige som stat. Den generella inriktningen innebär således, enligt propositionen, att ombudsmannen inte skall ägna sig åt enskilda fall, dvs. hur exempelvis en konflikt skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en myndighet.
Utskottet tillstyrkte i betänkandet 1992/93:SoU21 de i propositionen föreslagna riktlinjerna för ombudsmannens verksamhetsområde och uppgifter.
I motion So210 av Eva Zetterberg m.fl. (v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för Barnombudsmannen för att kunna föra talan i för barn och ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden (yrkande 1) och att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 8 708 000 kr (yrkande 2). Motionärerna anför att Barnombudsmannen måste, för att allsidigt ta till vara barns och ungdomars rättigheter, kunna anmäla och i domstol driva principiellt viktiga mål. Grunden för rättspraxis är oftast ett enskilt mål varför motionärerna anser att denna möjlighet bör finnas reglerad. Samtidigt bör 1 miljon kronor för ytterligare juridisk expertis tillföras Barnombudsmannens organisation.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att Barnombudsmannens uppgifter huvudsakligen skall ligga på det generella planet. Ombudsmannen bör verka för att barns och ungdomars intressen får en mer central plats i samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut som rör dem. Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda fall som hur en konflikt skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en myndighet. Motion So210 (v) yrkande 1 avstyrks därför.
Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion So210 (v) yrkande 2 till Barnombudsmannen anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr.
Barnkonventionen
I motion Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om inkorporering av barnkonventionen (yrkande 26). När riksdagen godkände Sveriges anslutning till barnkonventionen utgick man från att svensk lag stod i fullständig överensstämmelse med barnkonventionen. Det har nu, enligt motionärerna, visat sig att så inte är fallet. Det är därför nödvändigt att konventionen snarast införlivas med svensk lag på samma sätt som Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Regeringen har nyligen i proposition 1993/94:117 föreslagit en särskild lag om inkorporering av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I propositionen anförs att Europakonventionen intar en sådan särställning bland konventionerna om mänskliga rättigheter att den i inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än övriga konventioner. Vidare anförs (s. 34):
Ett av de avgörande skälen för att införliva konventionen är ju också att på området för mänskliga rättigheter skapa rättslikhet mellan Europas stater och på så sätt ytterligare markera den värdegemenskap som råder. Med ett sådant synsätt är det givet att det är just den gemensamma fördragstexten som skall ges rättsverkan i Sverige. Dessutom torde en önskvärd och nödvändig följd av en inkorporering bli en ökad betydelse av och intresse för såväl grundläggande fri- och rättigheter i allmänhet som den europeiska utvecklingen i frågor som rör mänskliga rättigheter. Även detta underlättas av att konventionens originaltexter inkorporeras.
Sverige är bundet även av andra konventioner på de mänskliga rättigheternas område, t.ex. 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och 1989 års konvention om barnets rättigheter. Fri- och rättighetskommittén har emellertid ansett att Europakonventionen intar en sådan särställning bland konventionerna om mänskliga rättigheter att den i inkorporeringshänseende bör behandlas på annat sätt än övriga konventioner. Europakonventionen har en särställning genom att dess tillämpning bygger på en utpräglat juridisk grund, med prövning i domstol på talan av enskilda. Genom konventionsorganens kontinuerliga praxisbildande verksamhet har konventionens bestämmelser också successivt kommit att preciseras på ett sätt som i viss utsträckning skiljer den från andra konventioner. De nu nämnda omständigheterna har också medfört att konventionen i de europeiska länderna kommit att få en särställning i det allmänna rättsmedvetandet. Av dessa skäl bör en inkorporering nu avse endast Europakonventionen.
Nordiska rådet har vid sin 44:e session, i mars 1994, enhälligt rekommenderat de nordiska ländernas regeringar att vidareutveckla sitt samarbete på de områden som FN:s barnkonvention berör. Rådet har också enhälligt rekommenderat att de nordiska länderna i olika internationella sammanhang verkar för att efterlevnaden av FN:s barnkonvention prioriteras.
Nordiska rådets socialutskott anförde i sitt betänkande, som låg till grund för rådets beslut, att nedskärningarna i offentliga utgifter har haft negativa konsekvenser för barn och unga och att FN:s konvention om barns rättigheter kan medverka till att barnens rätt som självständiga individer tas på större allvar än hittills i de nordiska länderna. Fråga har också väckts om nordisk samverkan kring dessa frågor genom barnombudsmannainstitutionerna. En av de viktigaste uppgifterna för dessa institutioner är att övervaka att FN:s barnkonvention följs upp i resp. land.
FN:s barnkonvention har inte enbart som mål att trygga barns rättigheter, utan de länder som anslutit sig har också förbundit sig att utveckla samhället så att synpunkter som gäller barn bättre beaktas. I Norden finns det en gemensam tradition kring dessa frågor, skriver utskottet, varför det borde vara goda förutsättningar att föra positionerna gemensamt framåt.
Internationellt har de nordiska länderna en lång tradition av aktiv medverkan till att FN:s konventioner efterlevs i olika delar av världen. Ett problem är bruket av barnarbetskraft och barnprostitution. Ett av de bästa sätten att förbättra sådana barns ställning är att bidra till finansiering av ILO:s projekt om dessa frågor, menar utskottet.
Utskottet anför att FN:s barnkonvention bör ingå i underlaget för samarbetsprogrammet inom social- och hälsovårdssektorn inom Nordiska rådet.
Utskottets bedömning
En av Barnombudsmannens viktigaste arbetsuppgifter är enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman att uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka någon inkorporering av barnkonventionen. Motion Sf622 (v) yrkande 26 avstyrks.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12)
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. Det övergripande målet för NIA är att underlätta adoption i Sverige av utländskt barn. Nämnden skall därvid sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige.
Vidare redovisas i propositionen att regeringen i maj 1992 tillkallade en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner. Översynen har initierats av NIA bl.a. mot bakgrund av det nu avslutade arbetet inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Utredaren beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under våren 1994. NIA har i sin anslagsframställning till regeringen påtalat att konventionen om skydd för barn och samarbete vad avser internationella adoptioner, som antogs i Haag i maj 1993, kan få betydelse för nämndens verksamhet framgent.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) hemställs att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar 122 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 991 000 kr (yrkande 40). Med hänvisning till det statsfinansiella läget föreslår motionärerna att ett besparingskrav på ca 2 % läggs på myndigheten.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion Sf271 (nyd) yrkande 40 till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.
Adoptivbarnens situation m.m.
I motion So216 av Christer Eirefelt (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snabb ratificering av Haagkonventionen om internationella adoptioner (yrkande 1), om stödet till adoptivfamiljer den närmaste tiden efter ankomsten av ett adoptivbarn (yrkande 2) och om behovet av att uppföljningsansvaret när det gäller adoptivbarn regleras (yrkande 3). Motionären anför att Sverige under flera år arbetat för att konventionen skulle komma till stånd. Sveriges nuvarande organisation på det här området sammanfaller också väl med konventionens krav. Detta är enligt motionären skäl för att Sverige bör vara bland de första att underteckna konventionen. En snabb ratificering av konventionen skulle vidare gynna kontakterna med barnens ursprungsländer.
Motionären anför att de allra flesta adoptivfamiljer fungerar väl, men samtidigt kan adoptivfamiljer utsättas för speciella påfrestningar. Alla adoptivbarn har tidigt i livet varit med om minst en separation, och många barn har även andra traumatiska upplevelser bakom sig som den nya familjen ställs inför att överbrygga och kompensera barnet för. Ingen får ta emot ett utländskt barn för adoption utan socialnämndens medgivande, men ofta upphör kontakten helt när adoptionen är juridiskt klar. Motionären anför att samhället har ett särskilt ansvar för att adoptivfamiljen får den hjälp och det stöd den behöver. Socialtjänsten bör därför få möjlighet att kontinuerligt erbjuda hjälp även efter att adoptionen är juridiskt klar. Detta ligger i linje med Haagkonventionen som föreskriver att myndigheterna i mottagarländerna skall främja utvecklingen av "post-adoption service" i sina länder. Motionären anser att detta bör kunna regleras genom en komplettering av socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen.
I motion So259 av Eva Zetterberg och Elisabeth Persson (båda v) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av adoptivbarns situation i vuxen ålder. Motionärerna anför att samhället har ett ansvar för att de barn som kommer hit som adopterade får en bra familjesituation. Blivande adoptivföräldrar granskas och godkänns, men sedan de fått sina barn har samhället ingen insyn i familjen. Många adopterade har en så komplicerad bakgrund och uppväxt att de får känslomässiga problem som de i vuxen ålder kan behöva hjälp att komma till rätta med. En del får stöd från sina adoptivföräldrar, andra får det inte. Motionärerna menar att samhället måste ha en beredskap att ställa upp för vuxna adoptivbarn t.ex. med ekonomiskt bistånd för psykoterapi så att de får möjlighet att bearbeta sina svårigheter. Motionärerna anser vidare att en utredning behövs om de vuxna adoptivbarnens situation. Utredningen bör genomföras i nära samarbete med Adoptionscentrum, vuxna adoptivbarns egna organisationer och övriga organisationer och myndigheter som har kunskap på området.
I motion So613 av Elisabeth Persson m.fl. (v) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en utredning om adoptionsfrågor (yrkande 1). Rättspraxis utesluter homosexuella som adoptivföräldrar genom att göra en speciell tolkning av vad som är för barnets bästa. Frågan om sexuell läggning hos en person som önskar adoptera får dock, enligt motionärerna, inte bli avgörande för bedömningen om han/hon är lämplig som förälder. Samhällets inställning till homosexuella har vidare förändrats i positiv riktning under senare år. Därför bör en ny utredning göras trots att det bara är ett par år sedan Förmyndarskapsutredningen lade fram sitt betänkande. En statlig utredning innebär ett faktainsamlande av aktuell forskning och kan också få pådrivande effekt på forskningen i ämnet.
Motionärerna begär vidare tillkännagivande till regeringen om dels vad i motionen anförts om forskning om adoptivbarn (yrkande 2), dels vad i motionen anförts om kvalificerat psykologiskt stöd till adoptivfamiljer (yrkande 3). Motionärerna anför att forskningen kring adoptioner och om adoptivbarns anpassning till sina familjer och nya hemland som barn eller vuxna är mycket knapphändig. Behovet av forskning är mycket stort. Vidare anförs att samhällets stöd till adoptivbarn och adoptivföräldrar måste utvecklas. Många onödiga problem för såväl föräldrar som barn hade kunnat minskas eller undvikas om samhällets stöd i form av psykologisk rådgivning m.m. varit mer aktivt.
Förmyndarskapsutredningen presenterade sitt betänkande Adoptionsfrågor, SOU 1989:100, i december 1989. I sin översyn av adoptionslagstiftningen har utredningen i första hand undersökt om bestämmelserna i tillräcklig mån tillgodoser barnens intressen. Utredningen har också funnit det angeläget att se till att reglerna är så enkla som möjligt och att onödig byråkrati motverkas. Några omfattande sakliga ändringar föreslås inte. Liksom hittills skall adoptioner i Sverige beslutas av domstol. Vidare behålls kravet på att, om två personer vill adoptera gemensamt, de skall vara gifta med varandra. Frågan om homosexuellas rätt att adoptera berörs inte.
Frågan bereds för närvarande i regeringskansliet.
I Partnerskapskommitténs betänkande Partnerskap, SOU 1993:98, som behandlar frågan om lagstiftning för s.k. registrerat partnerskap, behandlas också frågan om homosexuellas rätt att adoptera. Utredningen, som förordar en lagstiftning om partnerskap och en lag om sambor av samma kön, anser att partnerskapslagen inte skall ge möjlighet till adoption. Utredningen anför bl.a. följande i sin sammanfattning (s. 20):
Vi tror också att en lagstiftning som möjliggör gemensamt rättsligt föräldraskap för homosexuella par sannolikt skulle strida mot nuvarande värderingar i samhället. Eftersom en övervägande del av de underåriga barn som adopteras i dag kommer från främmande länder måste även givarländernas inställning beaktas. Med tanke på de reaktioner som väckts utomlands i samband med adoptioner där det efter adoptionsbeslut visat sig att adoptanten lever i ett homosexuellt förhållande kan vi utgå från att ett flertal länder skulle ställa sig negativa till adoption till två öppet homosexuella personer.
Det förekommer såväl i heterosexuella som i homosexuella familjebildningar barn som bara har en rättslig förälder. Frågan om att trygga dessa barns rätt bör enligt vår uppfattning ses i ett större sammanhang och kan inte lösas genom adoption av en eventuell make eller partner.
Vi anser det emellertid vara angeläget att frågorna om adoption för homosexuella par, situationen för de barn som har endast en rättslig förälder och även för de barn som har tillkommit genom insemination inte glöms bort. Eftersom dessa frågor täcker ett vidare område än vårt uppdrag omfattar förordar vi att dessa frågor blir föremål för en särskild utredning.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Översynen av verksamheten med internationella adoptioner (dir. 1992:69) kommer enligt uppgift från utredningsmannen också att beröra frågan om stöd till adoptionsfamiljer samt frågan om uppföljning av adoptivbarnens situation.
Utskottets bedömning
Frågan om Sveriges anslutning till Haagkonventionen bereds i regeringskansliet. Utskottet utgår från att beredningen sker utan onödigt dröjsmål. Motion So216 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Utredningen om NIA, som skall avsluta sitt arbete under våren, kommer enligt uppgift att behandla frågan om stödet till adoptionsfamiljer och adoptivbarnens situation. Utskottet anser att utredningens förslag bör avvaktas. Motionerna So216 (fp) yrkandena 2 och 3, So259 (v) och So613 (v) yrkandena 2 och 3 avstyrks därmed.
Vad gäller yrkandet i motion So613 (v) konstaterar utskottet att frågan om homosexuellas möjligheter att adoptera berörts i Partnerskapsutredningens betänkande. Betänkandet bereds efter remissbehandling i regeringskansliet. Utskottet anser att kommande förslag bör avvaktas. Motion So613 (v) yrkande 1 avstyrks.
Nämnden för vårdartjänst (F 13)
Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kr.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) yrkas att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar 177 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 8 679 000 kr (yrkande 41). Med hänvisning till det statsfinansiella läget föreslår motionärerna att ett besparingskrav på ca 2 % läggs på myndigheten.
Utskottets bedömning
Utskottet finner den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkande 41.
Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16)
Statens institutionsstyrelse, som startade sin verksamhet den 1 juli 1993, skall fullt utbyggd svara för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Styrelsen skall svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. Styrelsen skall vidare i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella vårdbehov.
I budgetpropositionen föreslås att Statens institutionsstyrelse i fortsättningen disponerar två ramanslag, ett för den centrala delen och ett för vårdverksamheten vid institutionerna. Skälet till detta är att driften av institutionerna delvis skall finansieras med vårdavgifter som betalas av de kommuner som utnyttjar platserna. Riksdagen föreslås till Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisa ett ramanslag på 20 572 000 kr och till Vårdverksamheten ett ramanslag på 450 000 000 kr. Vidare föreslås riksdagen bemyndiga regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 % av anslaget till vårdverksamhet.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) yrkas att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 411 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 20 161 000 kr (yrkande 42) och till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar 9 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 441 000 000 kr (yrkande 43). Med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen ställt läggas.
Utskottets bedömning
Utskottet finner de i propositionen föreslagna medelstilldelningarna välavvägda. Utskottet tillstyrker därmed propositionens förslag till medelsanvisningar till Statens institutionsstyrelse för Central förvaltning och för Vårdverksamhet och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkandena 42 och 43. Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar regeringen att medge Statens institutionsstyrelse den föreslagna anslagskrediten.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (F 17--F 18)
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) är en forskningsfinansierande myndighet. Rådets uppgift och övergripande mål är att stödja betydelsefull grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och folkhälsovetenskap samt att informera om kunskapsläge och aktuell forskning.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kr till Förvaltning och ett reservationsanslag på 86 772 000 kr till Forskningsmedel.
I motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (båda nyd) hemställs att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar 113 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 5 538 000 kr (yrkande 44) och till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar 1 735 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 85 037 000 kr (yrkande 45). Med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna måste ett allmänt besparingskrav på ca 2 % utöver eventuella krav som regeringen ställt läggas.
Utskottets bedömning
Utskottet finner de i propositionen föreslagna medelstilldelningarna välavvägda. Utskottet tillstyrker propositionens förslag till medelsanvisningar till Socialvetenskapliga forskningsrådet för Förvaltning och för Forskningsmedel och avstyrker motion Sf271 (nyd) yrkandena 44 och 45.
Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium (F 19)
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition 1992/93:46 om ett nationellt smittskyddsinstitut m.m. (bet. 1992/93:SoU7, rskr. 1992/93:86) bl.a. godkänt att Statens bakteriologiska laboratorium avvecklas i enlighet med vad som anförts i propositionen.
I budgetpropositionen anförs att kostnaderna för avvecklingsorganisationen under budgetåret 1994/95 preliminärt kan uppskattas till 2,3 miljoner kronor. Enligt regeringens mening kan emellertid anslagsbelastningen för nämnda budgetår inte nu närmare beräknas. Regeringen föreslår därför att anslaget tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr även för budgetåret 1994/95.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen av socialpolitiken
1. beträffande den generella välfärdspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So607 yrkande 1 och 1993/94:So614, res. 1 (s) men. (v) delvis 2. beträffande en rättighetslag att riksdagen avslår motion 1993/94:So261 yrkandena 2 och 5, men. (v) delvis 3. beträffande inriktningen av hälso- och sjukvården att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkandena 1, 2, 4 och 11, res. 2 (s) - delvis 4. beträffande sjukvårdsproduktionen att riksdagen avslår motion 1993/94:So499 yrkandena 1--4, res. 2 (s) - delvis - motiv res. 3 (nyd) 5. beträffande folkhälsoaspekter att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkandena 6, 7 och 19, res. 4 (s) 6. beträffande upphävande av lagen om husläkare m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So430 yrkandena 3 och 8 och yrkande 10 delvis, 1993/94:So443 yrkandena 1 och 3, 1993/94:So462 yrkandena 1 och 3 samt 1993/94:So476 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 5 (m, fp, c, kds) 7. beträffande dispens från lagen om husläkare att riksdagen avslår motion 1993/94:So476 yrkande 3, res. 6 (m, fp, c, kds) - motiv 8. beträffande upphävande av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So430 yrkande 10 delvis, 1993/94:So443 yrkande 2 och 1993/94:So462 yrkande 2, res. 7 (s) 9. beträffande anhörigvården att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So233 och 1993/94:So249 yrkande 7, 10. beträffande Ädelreformen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So248 yrkande 1 och 1993/94:So249 yrkandena 1, 2 och 5, res. 8 (s) - delvis men. (v) - delvis 11. beträffande hemtjänsten att riksdagen avslår motion 1993/94:So249 yrkande 6, res. 8 (s) - delvis 12. beträffande avtal med privata entreprenörer att riksdagen avslår motion 1993/94:So249 yrkande 10, res. 8 (s) - delvis 13. beträffande nationella mål för handikappolitiken att riksdagen avslår motion 1993/94:So276 yrkande 1, res. 9 (s) 14. beträffande diskriminering av handikappade m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:So246 yrkandena 2 och 3, men. (v) - delvis
Anslag
A. Familjer och barn
15. beträffande behovsprövade barnbidrag att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf271 yrkande 4, res. 10 (nyd) - delvis 16. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna barnbidrag att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:So602 och 1993/94:Sf271 yrkandena 1 och 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, res. 10 (nyd) - delvis 17. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 3 till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 000 kr, res. 10 (nyd) - delvis 18. beträffande fusk med bidragsförskott att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf271 yrkande 5, 19. beträffande handläggningen av bidragsförskott och barnbidrag att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So611 och 1993/94:So612, 20. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott att riksdagen med anledning av propositionen till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 027 000 000 kr, 21. beträffande pedagogisk kampanj på daghem att riksdagen avslår motion 1993/94:So605 yrkande 8, men. (v) - delvis 22. beträffande övriga medelsanvisningar under A att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar a) till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ett förslagsanslag på 8 500 000 kr, b) till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner ett förslagsanslag på 26 400 000 kr,
C. Hälso- och sjukvård
23. beträffande Apotekarsocietetens stiftelse att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut för att avveckla Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning, 24. beträffande legitimation för tandläkare att riksdagen godkänner vad regeringen i avsnittet Tandvården i propositionen förordat om förutsättningarna för legitimation som tandläkare, 25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kr, 26. beträffande privata vårdgivares anslutning till försäkringen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So408 och 1993/94:So472, res. 11 (s) - motiv. 27. beträffande ersättningen för psykoterapi m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So413 och 1993/94:So458, men. (v) - delvis 28. beträffande tilläggsdirektiv till HSU 2000 att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So417 och 1993/94:So459 yrkande 2, 29. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr, 30. beträffande en nationell hivpolicy att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So445 och 1993/94:So436, 31. beträffande smittskyddslagen att riksdagen avslår motion 1993/94:So455, men. (v) - delvis 32. beträffande obligatorisk hivtest att riksdagen avslår motion 1993/94:So438, 33. beträffande metadonbehandling att riksdagen avslår motion 1993/94:So418 yrkande 1, 34. beträffande fortsatt sprututbytesprogram att riksdagen avslår motion 1993/94:So418 yrkande 2, 35. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till Spri att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:So425 yrkande 2 till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000 kr,
36. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till husläkarsystem m.m. att riksdagen med anledning av propositionen till Bidrag till husläkarsystem m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr, res. 12 (m, fp, c, kds) - villk. 37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården att riksdagen avslår motion 1993/94:So476 yrkande 2, res. 13 (m, fp, c, kds) - villk. men. (v) - delvis 38. beträffande övriga medelsanvisningar under C att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig ett ramanslag på 167 916 000 kr, b) till Bidrag till WHO ett förslagsanslag på 29 800 000 kr, c) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar ett anslag på 2 591 000 kr,
D. Omsorg om äldre och handikappade
39. beträffande samordning av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m., 40. beträffande medelsanvisningen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 900 000 000 kr, 41. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag till tolktjänst att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So205 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 14 (m, fp, c, kds) 42. beträffande stimulansbidrag till Ågrenska hälsocentret för barn AB att riksdagen avslår motion 1993/94:So255, 43. beträffande medelsanvisningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500 000 kr, 44. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar att riksdagen avslår motion 1993/94:So265, 45. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 70 124 000 kr, 46. beträffande bidrag till Föreningen Plötslig Spädbarnsdöd att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So421 yrkande 2, 1993/94:So427, 1993/94:So454, 1993/94:So473 yrkande 3 och 1993/94:So487 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 47. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till handikapporganisationer att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr, 48. beträffande reglerna för bilstödet att riksdagen avslår motion 1993/94:So235, 49. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till handikappade att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 191 000 000 kr, 50. beträffande utbildning av polishundar att riksdagen avslår motion 1993/94:So225, 51. beträffande medelsanvisningen till Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr, 52. beträffande EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So246 yrkande 6 och 1993/94:U507, 53. beträffande övriga medelsanvisningar under D att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett förslagsanslag på 146 000 000 kr, b) till Bidrag till pensionärsorganisationer ett anslag på 2 446 000 kr, c) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag på 72 700 000 kr, d) till Kostnader för statlig assistansersättning ett förslagsanslag på 2 527 000 000 kr,
E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
54. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen att riksdagen avslår motion 1993/94:So256, 55. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till organisationer att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:So247 yrkande 9 till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kr, men. (v) - delvis 56. beträffande övriga medelsanvisningar under F att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar a) till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård ett reservationsanslag på 480 000 000 kr, b) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning ett anslag på 7 964 000 kr,
F. Myndigheter under Socialdepartementet
57. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1993/94:Ju808 yrkande 3 och 1993/94:Sf271 yrkande 33 till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kr, men. (v) - delvis 58. beträffande epidemiologiskt centrum m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:So247 yrkandena 11 och 12, men. (v) - delvis 59. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse att riksdagen avslår motion 1993/94:So425 yrkande 1, res. 15 (nyd) 60. beträffande kartläggning av ohälsan att riksdagen avslår motion 1993/94:So430 yrkande 5, res. 16 (s) 61. beträffande information om allergi att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So475 och 1993/94:A815, 62. beträffande bidrag till RFSU att riksdagen avslår motion 1993/94:A816 yrkande 4, res. 17 (s) 63. beträffande information om droger och tobak att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 44, 64. beträffande decentralisering av folkhälsoarbetet att riksdagen avslår motion 1993/94:So480, 65. beträffande subventionering av preventivmedel att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So483 och 1993/94:So492 yrkande 5, men. (v) - delvis 66. beträffande medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1993/94:So492 yrkande 6 och 1993/94:Sf271 yrkande 34 till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kr, men. (v) - delvis 67. beträffande fördelning av stödet till nykterhetsorganisationer att riksdagen avslår motion 1993/94:So241, men. (v) - delvis 68. beträffande dopning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So214, 1993/94:So434, 1993/94:So447 yrkandena 1 och 2, 1993/94:So456 och 1993/94:Ju809 yrkande 6, 69. beträffande medelsanvisningen till Smittskyddsinstitutet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 35 till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kr, 70. beträffande medelsanvisningen till Läkemedelsverket att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr, 71. beträffande naturläkemedel att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So484 och 1993/94:Jo234 yrkande 2, 72. beträffande beroendeframkallande läkemedel att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So449, 1993/94:So452 och 1993/94:So453, 73. beträffande kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel att riksdagen avslår motion 1993/94:So470, 74. beträffande metallinblandning i läkemedel att riksdagen avslår motion 1993/94:So471, 75. beträffande medelsanvisningen till Rättsmedicinalverket att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 36 till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kr, 76. beträffande medelsanvisningen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 37 till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kr, 77. beträffande förebyggande av självmord att riksdagen avslår motion 1993/94:So401, 78. beträffande medelsanvisningen till Statens institut för psykosocial miljömedicin att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 38 till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kr, res. 18 (nyd) 79. beträffande medelsanvisningen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1993/94:So411 och 1993/94:Sf271 yrkande 39 till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kr, 80. beträffande Barnombudsmannens uppgifter att riksdagen avslår motion 1993/94:So210 yrkande 1, men. (v) - delvis 81. beträffande medelsanvisningen till Barnombudsmannen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:So210 yrkande 2 till Barnombudsmannnen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kr, men. (v) - delvis 82. beträffande barnkonventionen att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf622 yrkande 26, men. (v) - delvis 83. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 40 till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr, 84. beträffande ratificering av Haagkonventionen att riksdagen avslår motion 1993/94:So216 yrkande 1, 85. beträffande stöd till adoptivföräldrar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So216 yrkandena 2 och 3, 1993/94:So259 och 1993/94:So613 yrkandena 2 och 3, res. 19 (nyd) 86. beträffande utredning om adoptionsfrågor att riksdagen avslår motion 1993/94:So613 yrkande 1, men. (v) - delvis 87. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för vårdartjänst att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 41 till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kr, 88. beträffande medelsanvisningen till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 42 till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kr, 89. beträffande medelsanvisningen till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 43 till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kr, 90. beträffande anslagskredit att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 % av anslaget till Vårdverksamhet, 91. beträffande medelsanvisningen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 44 till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kr, 92. beträffande medelsanvisningen till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 45 till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 86 772 000 kr, 93. beträffande medelsanvisningen till Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium att riksdagen med bifall till propositionen till Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Stockholm den 24 mars 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s) och Ulla Tillander (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Den generella välfärdspolitiken (mom. 1)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 32 börjar med "Utskottet ställer sig" och på s. 33 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Välfärdspolitiken har många uppgifter. En är att ur produktionsresurserna skapa och fördela ett utrymme för social och ekonomisk trygghet för olika grupper av medborgare. Utskottet anser att välfärdspolitiken skall vara solidariskt finansierad och omfördela resurserna mellan unga och gamla, mellan friska och sjuka, mellan barnlösa och barnfamiljer och mellan bättre och sämre bemedlade. Utskottet förespråkar således en generell välfärd. En annan av välfärdspolitikens uppgifter är att fungera som motor i samhällets produktionsprocess. Produktionen behöver det stöd som samhällets välfärdspolitik kan ge. En tredje uppgift för välfärdspolitiken är att fungera som enande kraft. En välfärdspolitik som ger alla rätt till förmåner accepteras av de flesta och innebär därmed ett bättre stöd till de allra svagaste också i dåliga tider. Ett bra välfärdssystem som omfattar alla är enligt utskottets mening det bästa fördelningspolitiska instrumentet.
I motion So607 (s) begärs ett tillkännagivande om den generella välfärdspolitikens betydelse för barns uppväxtvillkor. Motionärerna anför att nedskärningar i kommuners och landstings verksamhet, sänkta ersättningsnivåer i försäkringssystem och ökad arbetslöshet drabbar barnen samtidigt som kunskaperna om de sammantagna effekterna av nedskärningarna är ofullständiga. Motionärerna efterlyser en samlad analys av effekterna. Liknande tankegångar förs fram i motion So614 (v) yrkande 1. I denna begärs också tillkännagivanden om att vid omstrukturering av den offentliga sektorn ta till vara olika personalgruppers kunskaper om barnens situation (yrkande 2), verka för en utveckling av samarbete mellan olika verksamheter som har med barns uppväxt att göra (yrkande 3) och samarbete mellan dessa och föräldrar (yrkande 4).
Hur väl ett samhälle fungerar speglas enligt utskottet i barnens levnadsvillkor. Under flera årtionden har vi i Sverige genomfört reformer för att säkerställa barns rätt till trygga och jämlika uppväxtförhållanden. Den generella välfärdspolitiken har lagt grunden för svenska barns goda hälsa och välbefinnande. Utskottet anser att dessa goda resultat nu hotas. Barnen drabbas hårdast av besparingarna i kommunerna. På område efter område nedmonteras nu den svenska välfärdsmodellen. Det innebär att segregationen ökar. Klassamhället är på väg tillbaka och det syns tydligast i barnens villkor.
Enligt utskottet är kunskapen om de sammantagna effekterna av nedskärningarna ofullständig. Inga kalkyler eller prognoser av effekterna har gjorts -- förändringarna genomförs ändå. Utskottet anser att politiska beslut skall grundas på kunskap om barns behov och kunskap om konsekvenserna av olika handlingsalternativ.
Utskottet anser att den oro som uttalades i några av delrapporterna (mars 1993) vilka ingick som delredovisning i Socialstyrelsens regeringsuppdrag med innebörden att följa utvecklingen av barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i kommunerna måste tas på största allvar. Redan då uttalades oro inför framtiden och kommande besparingar, framför allt inför 1994. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Slutredovisningen av uppdraget skall ske i dagarna. Utskottet delar motionärernas uppfattning att politiska beslut skall grundas på kunskap om barns behov och kunskap om konsekvenserna av olika handlingsalternativ. Utskottet anser att det krävs en samlad analys över de olika besparingsåtgärdernas effekter. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So607 yrkande 1 och So614 yrkande 1 ges regeringen till känna. Något tillkännagivande med anledning av motion So614 yrkandena 2--4 behövs inte. Yrkandena avstyrks.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa: 1. beträffande den generella välfärdspolitiken att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So607 yrkande 1 och 1993/94:So614 yrkande 1 samt med avslag på motion 1993/94:So614 yrkandena 2--4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av hälso- och sjukvården m.m. (mom. 3 och motiveringen till mom. 4)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 34 börjar med "Ett stort problem" och på s. 36 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Under lång tid har den svenska sjukvården stått som en förebild internationellt när det gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördelning av vården efter behov. De senaste årens utveckling av vården har visat att den svenska modellen också är mycket kostnadseffektiv. Sjukvårdens produktivitet har ökat kraftigt under senare år. Dess andel av BNP har sjunkit och uppgår nu till 8,5 %. Minskningen har skett trots att andelen äldre i den svenska befolkningen blivit högre och behoven av sjukvård därmed blivit större.
Utskottet anser att hälso- och sjukvården skall vara gemensamt finansierad via skattsedeln. Utskottet anser också att resurserna till hälso- och sjukvården skall fördelas rättvist och efter behov. Det är inte efterfrågan, dvs. hur mycket människor är beredda att betala, som skall vara avgörande utan behovet. En sådan fördelning av resurserna kräver enligt utskottet att hälso- och sjukvården är demokratiskt styrd.
I den demokratiska styrningen av hälso- och sjukvården ingår att prioritera mellan olika hälso- och sjukvårdsbehov. Utskottet anser att det är viktigt att skilja på vad som är politiska respektive medicinska prioriteringar. Fördelningen av resurser inom och mellan olika sektorer inom hälso- och sjukvården anser utskottet vara självklara politiska prioriteringar. Frågor om utbud, kvalitet, väntetid och valfrihet är sålunda exempel på vad som faller inom den politiska sfären. Det är däremot en fråga för den medicinska professionen att avgöra vilka behandlingar som skall sättas in på olika patienter. Utskottet anser att om ansvarsförhållandena mellan dessa områden inte klaras ut är risken uppenbar att i den alltmer ansträngda ekonomin en styrning av resurserna efter behov alltmer kommer att ersättas av en efterfrågestyrning. Utskottet anser att detta kan leda till, dels att resurserna successivt kommer att dras från primärvård och förebyggande insatser till sjukhusvård, dels att vissa patientgrupper blir eftersatta, t.ex. psykiskt sjuka, kroniker och de som behöver vård i livets slutskede.
Utskottet anser sammanfattningsvis att en politisk styrning baserad på behov är den enda vägen att gå för att bibehålla en god och rättvis sjukvård i enlighet med intentionerna i hälso- och sjukvårdslagen. Bara i en demokratiskt styrd sjukvård går det att kombinera krav på kostnadseffektivitet med krav på rättvisa, valfrihet och kvalitet. Prioriteringar och strukturbeslut måste, enligt utskottet, avgöras genom demokratiskt fattade beslut, inte genom konkurrens och kamp om vårdkonsumenterna. De folkvalda politikerna ansvarar för att hela sjukvården fungerar, också den som bedrivs av privata entreprenörer. Vårdorganisationen skall sträva efter att ge bästa möjliga vård, rättvist fördelad efter behov. Hög kostnadseffektivitet är ett sätt att skapa resurser, aldrig ett mål i sig. Det finns dock ingen enkel organisationsmodell som garanterar en bra och kostnadseffektiv sjukvård. Behoven av hälso- och sjukvård varierar kraftigt mellan olika delar av landet och mellan olika befolkningsgrupper. En bra personalpolitik är emellertid viktig för ett effektivt resursutnyttjande.
Utskottet instämmer således i vad som anförs i motion So430 (s) yrkandena 1, 2, 4 och 11. Vad utskottet nu anfört bör med anledning därav ges regeringen till känna.
Ny demokrati har i motion So499 begärt tillkännagivanden om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende, att en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring bör införas på sikt varvid landstingens beskattningsrätt bör upphöra (yrkandena 1, 2 och 4) samt att ett prestationsbaserat ersättningssystem bör införas (yrkande 3).
Utskottet har i det föregående uttalat sig för att hälso- och sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak skattefinansierad samt att den skall styras demokratiskt. Ett prestationsbaserat ersättningssystem anser utskottet vara kraftigt kostnadsdrivande. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion So499.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa: 3. beträffande inriktningen av hälso- och sjukvården att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430 yrkandena 1, 2, 4 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Sjukvårdsproduktionen (mom. 4)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med "Utskottet anser att det pågående" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att sjukvårdspolitiken bör övergå från planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs.
Ett stort problem inom sjukvården är att nationens samlade kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension, arbetsskador m.m.) och skattefinansierad budget för sjukvård där ansvaret delas mellan landsting (sjukvård, primärvård) och kommun (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta delade huvudmannaskap innebär dels att överblicken av den totala ekonomiska situationen blir svår, dels att intresset för en optimering av totalkostnaderna minskar avsevärt. Den nyligen genomförda Ädelreformen är här dock ett steg i rätt riktning, enligt utskottets mening.
Sjukvården bör vara producentoberoende vilket innebär att sjukpengen skall följa patienten. Patienterna skall inte tillhöra sjukhusen utan sjukhusen skall tillhöra patienten. Detta åstadkommer man genom att ansvaret för finansiering och produktion av vård åtskiljs.
Utskottet anser att effektivitetsproblemen inom sjukvården främst beror på ett systemfel som inte kan lösas utan en genomgripande strukturförändring. Politikernas dubbla roller som konsumentansvariga och producentansvariga har skapat en situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas och utsättas för konkurrenspress.
Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom sjukvården som inte är beroende av planmässig tilldelning av resurser eller kortsiktiga politiska beslut. Detta lägger, enligt utskottet, grunden för trygga arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna arbetsinsatsen.
Utskottet delar därmed den uppfattning som framförs i motion So499 (nyd) yrkandena 1--4. Vad utskottet nu anfört om en ny sjukvårdsorganisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa: 4. beträffande sjukvårdsproduktionen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So499 yrkandena 1--4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Folkhälsoaspekter (mom. 5)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 36 börjar med "Utskottet delar" och på s. 37 slutar med "Yrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Genom ett stort antal vetenskapliga undersökningar vet vi att hälsan är klassbunden. Under 1980-talet har arbetarkvinnornas hälsa försämrats. Bland de äldre som haft ett tungt arbete eller en riskfylld arbetsmiljö är långvariga sjukdomar och funktionsnedsättningar betydligt vanligare än bland äldre som arbetat i tjänstemannayrken. Risken att dö i olycksfall är större för barn till lågutbildade arbetare än för barn till högutbildade. Föräldrarnas klass och hälsa är avgörande för barns uppväxtvillkor och hälsa. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en förutsättning för en jämlik hälsa är att skapa ett jämlikt samhälle.
Enligt utskottets mening är uppväxtmiljö, ekonomisk politik, bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik helt avgörande om man vill påverka folkhälsan. Endast genom politiska beslut kan hälsa och välfärd fördelas rättvist. Eftersom statens politik påverkar folkhälsan på en rad områden måste staten ta ett tydligare ansvar när det gäller att ge förutsättningar för en god folkhälsa. Alla politiska beslut påverkar den samlade folkhälsan mer eller mindre ingripande. Utskottet delar motionärernas uppfattning att alla propositioner som innehåller förslag som kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla en konsekvensbeskrivning av sådana hälsoeffekter.
Utskottet delar slutligen motionärernas uppfattning att regeringen bör redovisa hur WHO:s mål från år 1983 på folkhälsans område har uppfyllts. Vidare bör regeringen lämna förslag till nationella folkhälsomål för det kommande decenniet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion So430 (s) yrkandena 6, 7 och 19.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa: 5. beträffande folkhälsoaspekter att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430 yrkandena 6, 7 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Upphävande av lagen om husläkare m.m. (mom. 6)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla Tillander (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 37 börjar med "Utskottet anser att" och på s. 38 slutar med "ges regeringen till känna" bort ha följande lydelse:
Husläkarreformen, som trädde i kraft den 1 januari 1994 och som skall vara fullt genomförd vid utgången av nästa år, är enligt utskottets mening ett betydelsefullt steg när det gäller en ökad kontinuitet i relationerna mellan patient och personal inom hälso- och sjukvården. Utskottet delar motionärernas uppfattning att primärvården utgör basen i den svenska hälso- och sjukvården. Den utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet. Primärvården skall, enligt utskottet, finnas nära befolkningen och vara lätt tillgänglig för alla. Samverkan såväl inom primärvårdsorganisationen som utåt mot övrig hälso- och sjukvård och kommunernas ansvarsområden anser utskottet vara av stor vikt. Det är vidare viktigt att vården utformas efter de lokala behov och förutsättningar som råder i respektive sjukvårdsområde. Husläkarreformen ger sådana möjligheter. En god hälso- och sjukvård på lika villkor kan vara utformad på olika sätt, både privat och offentlig. Ett av de främsta syftena med reformen är att skapa förutsättningar för ett förtroendefullt förhållande mellan läkare och patient. Alla har rätt att fritt välja sin husläkare. Den enskilde husläkarens kunskap och verksamhet skall präglas av en helhetssyn på den enskilde och dennes livssituation.
Utskottet anser att husläkarreformen leder till ett bättre resursutnyttjande och en geografisk utjämning av läkarinsatserna inom primärvården. Den beslutade modellen ger sjukvårdshuvudmännen goda möjligheter att fullgöra planeringsansvaret och ta ställning till hur samverkan med övrig hälso- och sjukvård skall ske. Husläkarreformen förbättrar också förutsättningarna för att patienten tas emot på rätt vårdnivå, vilket enligt utskottet är en grundförutsättning för en sund sjukvårdsekonomi.
Husläkardelegationen skall under en treårsperiod följa utvecklingen och effekterna av husläkarreformen och uppmärksamma regering och riksdag på eventuella behov av förändringar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So430 (s) yrkande 3 och yrkande 10 delvis, So443 (s) yrkande 1, So462 (s) yrkande 1 och So476 (v) yrkande 1 om att husläkarlagen skall avskaffas.
I motion So430 (s) yrkande 8, So443 (s) yrkande 3 och So462 (s) yrkande 3 begärs att patientens rättighet att välja läkare bör införas i hälso- och sjukvårdslagen.
Utskottet anser att dessa yrkanden får anses tillgodosedda främst genom lagen om husläkare och lagen om läkarvårdsersättning. Utskottet vill också peka på de initiativ som tagits i många landsting och som innebär att patienterna fritt kan söka läkare över landstingsgränserna. Motionsyrkandena avstyrks.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa: 6. beträffande upphävande av lagen om husläkare m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So430 yrkandena 3, 8 och 10 delvis, 1993/94:So443 yrkandena 1 och 3, 1993/94:So462 yrkandena 1 och 3 och 1993/94:So476 yrkande 1.
6. Dispens från lagen om husläkare (motiveringen till mom. 7)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla Tillander (c) anser
att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med "Utskottet anser att husläkarlagen" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att sjukvårdshuvudmännen fram till utgången av år 1995 kan begränsa sitt ansvar att organisera den öppna vården så att alla får tillgång till och kan välja en husläkare. Mot bakgrund av husläkarreformens positiva effekter och det stora utrymme som getts sjukvårdshuvudmännen att anpassa organisationen efter lokala förhållanden och det rådrum som getts sjukvårdshuvudmännen att genomföra reformen avstyrker utskottet motionsyrkandet.
7. Upphävande av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik (mom. 8)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att fri etablering för läkare och annan vårdpersonal gör det svårare att garantera vårdkvaliteten, svårare att prioritera, svårare att utveckla vården och att fatta nödvändiga strukturbeslut. Sjukvården kan inte bli kostnadseffektiv och rättvist fördelad om läkare och annan vårdpersonal har rätt att fritt etablera sig. Utskottet delar motionärernas uppfattning att lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik bör upphävas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur en avveckling bör ske. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motionsyrkandena.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa: 8. beträffande upphävande av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So430 yrkande 10 delvis, 1993/94:So443 yrkande 2 och 1993/94:So462 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Ädelreformen m.m. (mom. 10--12)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 39 börjar med "Utskottet delar" och på s. 41 slutar med "Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So249 (s) att äldreomsorgen är en gemensam angelägenhet som skall finansieras solidariskt och styras offentligt. Resurserna skall fördelas efter behov. Verksamheten skall präglas av trygghet och kontinuitet och skall i så stor utsträckning som möjligt utformas efter de äldres behov och önskemål.
Utskottet delar också den allmänna uppfattningen att Ädelreformen är positiv och att genomförandet av reformen varit mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på reformen har i många avseenden infriats. Bl.a. har en ökning skett av särskilda boendeformer, vilket är ett trendbrott i förhållande till utvecklingen under 1980-talet. Utvärderingen visar emellertid att det finns en del brister. Skillnaderna i kvalitet och innehåll i verksamheten vid olika sjukhem är stora. Detta innebär att vissa sjukhem erbjuder en undermålig boendestandard och en bristande medicinsk vård. I vissa avseenden är ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner fortfarande otydlig, vilket påverkar verksamheten. Detta gäller t.ex. ansvaret för rehabiliteringen.
Socialstyrelsens rapport om Ädelreformen tyder på att det kan finnas skäl att överväga justeringar i tillämpningen av reformen dels vad gäller rehabiliteringsmöjligheterna och den medicinska vården, inklusive läkartillgången, vid sjukhemmen, dels vad gäller avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende.
För att utveckla och säkra kvaliteten i de mer hälso- och sjukvårdsinriktade delarna av Ädelreformen samt i samspelet mellan de sociala och medicinska insatserna beslutade riksdagen i december om ett stimulansbidrag på 50 miljoner kronor för första halvåret 1994. Utskottet delar uppfattningen i motionerna So249 (s) och So248 (v) att rehabiliteringsinsatserna nu måste stärkas och att Socialstyrelsen noga bör följa utvecklingen och vid behov föreslå ytterligare insatser. Det är nödvändigt att de båda huvudmännen tar sitt ansvar och samarbetar när det gäller rehabiliteringen. Utskottet vill vidare med anledning av motion So249 (s) understryka att Ädelreformen skall fullföljas och att bristerna skall åtgärdas.
Utskottet ser med stor oro på att allt färre personer får hemtjänst och att kvinnor och lågutbildade har drabbats av hjälpminskningen mer än andra. Detta är i högsta grad otillfredsställande. Socialtjänstlagen säger att hjälpen skall ges utifrån en helhetssyn och de sociala inslagen betonas särskilt. Bedömningen av hjälpbehov bör därför utöver funktionsnedsättningen också ta hänsyn till behov av kontakt, aktivitet och rehabilitering av mer långsiktig karaktär. Allt fler bedömningar tenderar nu att bli s.k. nettobedömningar som enbart tar fasta på funktionsnedsättningen och därmed minimerar insatsen. Utskottet delar därför uppfattningen i motion So249 (s) att regeringen bör få i uppgift att snarast analysera utvecklingen. Analysen bör belysa den förändring som håller på att ske när det gäller bedömningarna, de konsekvenser dessa får för de äldre liksom de mer långsiktiga ekonomiska konsekvenserna. Mot bakgrund av analysen bör regeringen komma med förslag som innebär att resurserna inom hemtjänsten fördelas mer rättvist.
Det är välkänt att de anhöriga står för merparten av omsorgen av de äldre. Utan de anhörigas insatser skulle äldreomsorgen i dag inte fungera. Därför är det viktigt att samhället på olika sätt stödjer anhöriga. Utskottet delar motionärernas uppfattning i motionerna So249 (s) och So233 (kds) att det ekonomiska stödet är viktigt, men att minst lika viktigt är avlastningsmöjligheter, utbyggnad av dagvård och växelvård och förutsättningar för anhöriga att träffa varandra för att utbyta erfarenheter.
Slutligen vill utskottet framhålla att den enskildes rättssäkerhet måste tryggas när kommunerna lägger ut verksamhet till annan huvudman. I likhet med motionärerna i motion So249 (s) anser utskottet således att det behövs en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera krav på insyn, kontroll och kvalitet i entreprenadverksamheterna.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So233 (kds), So248 (v) yrkande 1 och So249 (s) yrkandena 1, 2, 5--7 och 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 10--12 bort hemställa: 10--12. beträffande Ädelreformen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So233, 1993/94:So248 yrkande 1 och 1993/94:So249 yrkandena 1, 2, 5--7 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Nationella mål för handikappolitiken (mom. 13)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 41 börjar med "Utgångspunkten för" och på s. 42 slutar med "Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det miljörelaterade handikappbegreppet vara grundläggande för handikappolitiken, dvs. ett handikapp uppstår först då samhället, miljön och omgivningen inte är tillgänglig eller anpassad för den funktionshindrade. Denna ideologiska utgångspunkt är, enligt utskottet, ännu viktigare i dag när vi närmar oss det övriga Europa. Där ses handikappet oftast som en brist hos den enskilde.
Utskottet delar uppfattningen i motion So276 (s) att utgångspunkten för handikappolitiken är den generella välfärdspolitiken. Denna bygger på erkännandet av alla människors lika värde och vårt gemensamma ansvar för att via samhället skapa förutsättningar för att lika värde också blir lika möjligheter. Utskottet säger nej till selektiva och utpekande lösningar. Men den generella välfärdspolitiken är inte tillräcklig. Samhället måste också göras tillgängligt för alla. En generell anpassning av samhället i vid bemärkelse gör att funktionshinder inte behöver bli handikapp. Slutligen behövs också kompenserande insatser, som kan skapa jämlika levnadsvillkor mellan människor med och utan funktionshinder. De kompenserande insatserna måste konstrueras så att de medger stort inflytande för den enskilde brukaren av insatsen.
Sammanfattningsvis kan de nationella målen för handikappolitiken formuleras så här: Generell välfärdspolitik för den grundläggande tryggheten och likabehandlingen Generell anpassning av samhället i vid bemärkelse, som gör att funktionshinder inte behöver bli handikapp. Samhället skall göras tillgängligt för alla. Kompenserande insatser, som kan skapa jämlika levnadsvillkor mellan människor med och utan funktionshinder. Stort inflytande för brukarna över alla individuella insatser.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So276 (s) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa: 13. beträffande nationella mål för handikappolitiken att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So276 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Behovsprövade barnbidrag m.m. (mom.15--17)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 44 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Uskottet anser att barnbidrag inte bör utgå för barn till höginkomsttagare. Frågan om att införa ett behovsprövat barnbidrag bör därför utredas. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion Sf271 (nyd) yrkande 4.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Utskottet anser dock att regeringens förslag till besparing är otillräckligt. Ytterligare besparingar är nödvändiga.
Fr.o.m. den 1 januari 1995 bör flerbarnstillägget sänkas till ett halvt extra barnbidrag för fjärde barnet och varje ytterligare barn. Hela systemet med flerbarnstillägg bör avskaffas inom två år. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So602 (m) och Sf271 (nyd) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Genom de föreslagna ändringarna bör anslaget till Allmänna barnbidrag kunna minskas med 520 miljoner kronor i enlighet med motion Sf271 (nyd) yrkande 3.
dels att utskottet under mom. 15--17 bort hemställa: 15. beträffande behovsprövade barnbidrag att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf271 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 16. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om allmänna barnbidrag att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1993/94:So602 och 1993/94:Sf271 yrkandena 1 och 2 dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 17. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf271 yrkande 3 och med anledning av propositionen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 16 780 000 000 kr,
11. Privata vårdgivares anslutning till försäkringen (motiveringen till mom. 26)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser att det avsnitt i betänkandet på s. 52 som börjar med "Frågan om privata" och slutar med "behövs inte" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det finns skäl att utöka kretsen av privata vårdgivare som arbetar inom ramen för den allmänna försäkringen.
12. Medelsanvisning till Bidrag till husläkarsystem (mom. 36)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla Tillander (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 62 som börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "5 miljoner kronor" bort utgå samt att utskottet bort anföra:
Utskottet delar inställningen i propositionen att medel behövs för vissa kostnader som sjukvårdshuvudmännen får i samband med husläkarsystemets införande. Utskottet finner den i propositionen föreslagna medelstilldelningen välavvägd. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelstilldelning.
dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa: 36. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till husläkarsystem att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,
13. Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (mom. 37)
Under förutsättning av avslag på reservation 5
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla Tillander (c) anser
dels att meningen "Utskottet avstyrker motion So476 (v) yrkande 2" på s. 62 bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet anser att det statsbidrag som redan aviserats och som sjukvårdshuvudmännen utgått ifrån i sin planering för det kommande budgetåret i den uppkomna situationen bör användas för att förbättra hälso- och sjukvården under tiden för husläkarsystemets avveckling. Regeringen bör överlägga med sjukvårdshuvudmännen om användning av medlen. Med anledning av motion So476 (v) yrkande 2 förordar utskottet att medelsanvisningen för de nu angivna ändamålen bestäms till 195 miljoner kronor.
dels att utskottet under mom. 37 bort hemställa: 37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So476 yrkande 2 till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kr,
14. Fördelningsgrund för statsbidrag till tolktjänst (mom. 41)
Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Hemmingsson (m), Jerzy Einhorn (kds), Leif Carlson (m), My Persson (m) och Ulla Tillander (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 64 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att tolkverksamheten byggs ut i hela landet. För att påskynda utbyggnaden av tolktjänsten och vidga möjligheterna till vardagstolkning för döva/hörselskadade beslutade riksdagen våren 1993 för en uppbyggnadsperiod om fem år om ett särskilt stöd till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare. Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring av fördelningsprinciperna för statsbidraget. Motion So205 (s) avstyrks därför.
dels att utskottet under mom. 41 bort hemställa: 41. beträffande fördelningsgrund för statsbidrag till tolktjänst att riksdagen avslår motion 1993/94:So205,
15. Inrättande av en medicinalstyrelse (mom. 59)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 77 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Ansvarsfördelningen på central nivå mellan olika organ för hälso- och sjukvården är oklar. För att upprätthålla en hög kvalitet i vården behövs förutom patientens rätt att välja läkare och sjukhus en väl fungerande tillsynsorganisation. Utskottet anser därför att det är angeläget att återinrätta en medicinalstyrelse som med stor vetenskaplig och medicinsk kompetens kan fylla denna funktion. Vad utskottet anfört med anledning av motion So425 (m) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 59 bort hemställa: 59. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Kartläggning av ohälsan (mom. 60)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med "När det först gäller" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
För att öka effektiviteten av alla samlade resurser som görs av kommuner, landsting och frivilliga organisationer anser utskottet att Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att tillsammans med dessa aktörer initiera kartläggningar av hälsorisker och offensiver mot ohälsa. Ett sådant arbete får enligt utskottet inte stanna vid kampanjer utan måste leda till ett fördjupat arbete på folkhälsans område. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion So430 (s) yrkande 5.
dels att utskottet under mom. 60 bort hemställa: 60. beträffande kartläggning av ohälsan att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So430 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Bidrag till RFSU (mom. 62)
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 81 som börjar med "När det gäller" och slutar med "Motion A816 (s) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar, delar utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med sådana insatser. RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar på många håll i vårt land stora möjligheter till en effektiv uppsökande verksamhet. Eftersom man redan har erfarenhet och aktiviteter på detta område anser utskottet att en ekonomisk förstärkning kan få ett mycket snabbt genomslag. Verksamheten bör vara såväl STD- som abortförebyggande och i arbetet bör arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad målgrupp. Utskottet tillstyrker förslaget i motionen att bidraget till RFSU räknas upp med 1 miljon kronor. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion A816 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa: 62. beträffande bidrag till RFSU att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A816 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Medelsanvisningen till Statens institut för psykosocial miljömedicin (mom. 78)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 92 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "ett ramanslag på 7 474 000 kr" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslaget till medelsanvisning till IPM är oacceptabelt högt med hänsyn till de ansträngda statsfinanserna. Krav på högre produktivitet och effektivitet måste inskärpas. Utskottet anser att ett allmänt besparingskrav på ca 2 % måste läggas på myndigheten. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och motion Sf271 (nyd) yrkande 38 till Statens institut för psykosocial miljömedicin anvisar ett ramanslag på 7 325 000 kr.
dels att utskottet under mom. 78 bort hemställa: 78. beträffande medelsanvisningen till Statens institut för psykosocial miljömedicin att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1993/94:Sf271 yrkande 38 till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 325 000 kr,
19. Stöd till adoptivföräldrar m.m. (mom. 85)
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 100 som börjar med "Utredningen om" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Samhället har ett ansvar för att de barn som adopteras får en bra familjesituation. Blivande adoptivfamiljer granskas och godkänns. Därefter har samhället ingen insyn i familjen. Adoptivfamiljer utsätts för speciella påfrestningar. Alla adoptivbarn har tidigt i livet varit med om minst en separation, och många barn har även andra traumatiska upplevelser bakom sig som den nya familjen ställs inför att överbrygga och kompensera barnet för. Samhället måste därför, enligt utskottets mening, ha en beredskap att ställa upp med kvalificerat psykologiskt stöd till adoptivfamiljer. Även vuxna adoptivbarn kan behöva stöd, t.ex. i form av ekonomiskt bistånd för psykoterapi så att de får möjlighet att bearbeta sina svårigheter. Utskottet anser också att det behövs forskning kring adoptioner och adoptivbarns anpassning till sina familjer som barn och som vuxna. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So216 (fp) yrkandena 2 och 3, So259 (v) och So613 (v) yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 85 bort hemställa: 85. beträffande stöd till adoptivföräldrar m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So216 yrkandena 2 och 3, 1993/94:So259 och 1993/94:So613 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag instämmer i reservationerna nr 2, 4 och 7 som anmälts av s-ledamöterna i utskottet.
Den generella välfärdspolitiken (mom. 1)
Lågkonjunktur och omstruktureringar i samhället har under de senaste åren inneburit stor arbetslöshet som i sin tur medfört neddragningar av service i form av bl.a. offentlig barnomsorg. Barngrupperna per personal har inom förskolan blivit större. Fritidsverksamheten har skurits ner liksom också skolhälsovården. I och med husläkarreformens införande är även barnhälsovårdens och mödrahälsovårdens framtid osäker. I dag känner många föräldrar stor oro inför sin egen och sina barns framtid. De upplever sig vara svikna av samhället. Det har exempelvis visat sig att den psykiska barn- och ungdomsvården fått en markant ökad efterfrågan på sina tjänster. Ökningen beror enligt psykologerna dels på att den allmänna belastningen på familjerna ökat, dels på neddragningar inom den offentliga sektorn utan att det funnits andra alternativ. Det gäller exempelvis inom skolans verksamhet och inom barnomsorgen samt i primärvården.
Med anledning av den process som den offentliga sektorn nu genomgår kan enligt min mening ifrågasättas om man verkligen tänkt igenom vilka konsekvenser omstruktureringen av primärvården får för de förebyggande verksamheterna mödra- och barnhälsovård. Många omstruktureringsdiskussioner under senare tid bland personal som arbetar med barn inom skola, mödra- och barnhälsovård och barnomsorg har dock inneburit att det direkta och indirekta ifrågasättandet av bl.a. dessa verksamheter gjort att personalen där mer eller mindre tappat arbetsglädje och motivation. Ändå vet vi vilken stor betydelse just de verksamheterna har för välfärden i ett brett perspektiv. Sverige är ett föregångsland för världens olika länder inom just de områdena. Det sänder fel signaler till omvärlden om de verksamheterna dras ner eller lågprioriteras.
Visst behöver verksamheter ses över för att bl.a. nya idéer och tankar skall kunna omsättas. Det är viktigt att ha utrymme för flexibilitet även i det omfattande skyddsnät som byggts upp inom kommuner och landsting. Men det skyddsnätet går att utveckla vidare. Det behöver inte bara bestå av den offentliga sektorn. I ett sådant utvecklingsarbete är det viktigt att inte "kasta ut barnet med badvattnet". Vi har inte råd att kasta bort erfarenheter och kunskaper.
Samarbetet mellan olika verksamheter bör kunna utvecklas mer. Föräldrars erfarenheter och kunskaper bör också kunna tas till vara mer. Ett arbete för att öka samverkan mellan offentlig sektor och föräldrar skulle kunna vara en uppgift under det nyligen ingångna familjeåret.
En rättighetslag (mom. 2)
Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet för individer som passerat det generella trygghetssystemet. När arbetslösheten stiger, sjukersättning och arbetslöshetsersättning minskar, då ökar antalet människor beroende av socialbidrag. Trycket på socialtjänsten ökar.
Socialtjänstlagen har nu varit i bruk i drygt tio år. Vissa brister i den har blivit uppenbara. Lagen är en ramlag som inte klart anger vad den enskilda människan har rätt att kräva. I knappa tider väljer kommunerna att tolka lagen restriktivt.
Jag anser att socialtjänstlagen bör omarbetas till en rättighetslag. Om en sådan rättighetslagstiftning, som räknar människors rätt till vård, omvårdnad och annan samhällsservice, skall kunna införas, behövs också enligt min mening kvalitetskontroller.
Ädelreformen m.m. (mom. 10)
Ädelreformen har nu utvärderats av Socialstyrelsen och Kommunförbundet. Jag menar att utvärderingen visar att kvaliteten är ojämn. På sjukhem har neddragning av läkarvård skett, nivån på rehabiliteringsinsatserna är lägre och människor är sjukare än före reformen när de tvingas lämna sjukhusen som färdigbehandlade.
Bristen på rehabilitering har uppstått när landstingen och kommunerna fått minskade resurser. Kommunernas kunskap om rehabilitering av gamla och handikappade är också dålig. För att hålla uppe rehabiliteringen får inte de geriatriska klinikerna nedrustas. Ytterligare översyn av rehabiliteringsinsatserna måste göras. Jag anser att regeringen nu måste ta initiativ för att hålla en god standard på dessa kliniker.
Diskriminering av handikappade (mom. 14)
Handikapputredningen visar på sju samhällssektorer som den anser vara av särskild vikt att insatser görs inom -- arbetsmarknad, kommunal verksamhet, resor, telekommunikationer, samhällsinformation, bostäder och miljö samt kultur och media. Jag anser att utredningens förslag inom dessa områden snarast bör föreläggas riksdagen för beslut. Vidare anser jag att riksdagen skall begära en översyn av brottsbalken så att näringsidkare inte får diskriminera människor med funktionshinder.
Pedagogisk kampanj på daghem (mom. 21)
Barn mår bra av att vistas i grupp och att utvecklas i samspel med andra barn. De mår också väl av att ha vuxna nära sig i barngruppen. Socialstyrelsens pedagogiska program handlar till stor del om detta. Detta blir nu svårare att förena med allt större barngrupper och sämre personaltäthet. Det pedagogiska arbetet måste därför aktualiseras i en kraftfull kampanj. Jag anser att 5 miljoner kronor bör avsättas i budgeten för detta ändamål. Pengarna kan med fördel tas från de 200 miljoner kronorna som skulle anslås för att införa husläkarsystemet.
Ersättning för psykoterapi m.m. (mom. 27)
Jag anser att det är av största vikt att psykologisk behandling hos legitimerad psykolog ersätts via den allmänna försäkringen på samma sätt som gäller för behandling av somatiska sjukdomar utförda av läkare.
Smittskyddslagen (mom. 31)
Europarådet har i en rekommendation fastslagit att all hivtestning skall vara frivillig och att den skall kunna utföras under garanterad sekretess. Det ställs även stränga krav på när systematisk hivtestning skall få förekomma. Kontaktspårning måste ske på frivillig grund för att vara effektiv, och rådet tar avstånd från hivrelaterade frihetsberövanden. Den svenska regeringen har som enda land reserverat sig mot rekommendationerna. Sverige ville ha kvar den möjlighet till isolering som smittskyddslagen innebär. Jag anser att Europarådets hållning är riktig och vill att regeringen återtar sin reservation. I en skrivelse till Socialdepartementet har Folkhälsoinstitutet förklarat sig villigt att göra en översyn av hela smittskyddslagen. Jag anser att regeringen skall bifalla denna begäran.
Många skulle vilja genomgå en hivtest men avstår av rädsla för de åtgärder som myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig vara positiv. Jag föreslår därför en ändring i patientjournallagen (1985:562). Jag anser att kontaktspårning endast kan göras i ett förtroendefullt samarbete mellan patient och läkare. Regeringen bör därför uppdra åt Socialstyrelsen att utarbeta anvisningar om hur kontaktspårning kan utföras på frivillig grund.
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (mom. 37)
Jag anser att de medel som enligt propositionen avsatts för husläkarlagens genomförande skall fördelas till andra viktiga områden i budgeten. 195 000 000 kr bör således användas till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården.
Kvinnoforum (mom. 55)
Alkoholpolitiska kommissionen har enligt direktiven att beakta att kvinnors missbrukssituation i stort ser ut som männens men även har andra dimensioner. Trots att det råder bred politisk enighet om betydelsen av att satsa särskilda resurser för kvinnor med missbruksproblem har Socialstyrelsen dragit ner Kvinnoforums anslag med 1,1 miljoner kronor. Jag anser att Kvinnoforum, som arbetar med de mest utsatta kvinnorna och deras barn, skall ha samma stöd som tidigare. De bör därför erhålla ytterligare 1,1 miljoner kronor. Anslaget till Bidrag till organisationer bör i enlighet med detta fastställas till 32 730 000 kr.
Socialstyrelsen (mom. 57)
Socialstyrelsen har under de senaste åren bantats till en sådan nivå att styrelsen inte kan genomföra de åligganden som finns i direktiven. Därför bör styrelsens verksamhet ändras. Jag anser att en utveckling mot rättighetslagstiftning behövs på många områden. Inom sjukvård och omsorger vill jag ha kvalitetskontroller och kvalitetssäkring.
Socialstyrelsens regionala verksamhet med tillsyn bör därvid stärkas och styrelsen centralt kraftigt minskas till en samordnings- och styrelsedel. Utrednings- och utvecklingsarbete kan, enligt min mening, läggas på universitet och högskolor. Härigenom kan 150 miljoner kronor sparas.
Epidemiologiskt centrum (mom. 58)
Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret på alkoholområdet, och Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags verkställande utskott. Jag finner det därför märkligt att det epidemiologiska centret som skall studera sjukdomars utbredning inte ingår i Folkhälsoinstitutet utan har placerats under Socialstyrelsen. Det är också märkligt att inte heller folkhälsorapporterna skrivs av Folkhälsoinstitutet. Dessa båda funktioner bör enligt min mening handhas av det nya institutet.
Subventionering av preventivmedel (mom. 65)
Samhället subventionerar kvinnliga preventivmedel på olika sätt. Spiral och pessar är helt gratis. Vidare subventionerar allt fler landsting p-piller till unga kvinnor. Det kan finnas en risk att samhällets subventionering av kvinnliga preventivmedel förstärker uppfattningen att det är kvinnan som skall ansvara för preventivmedlen. Jag anser att kondomer bör subventioneras, t.ex. genom momsbefrielse.
När det gäller p-piller föreslår Vänsterpartiet att p-piller till kvinnor under 20 år blir gratis. Försök har visat att ungdomsaborterna minskar när man inför gratis p-piller. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till genomförande.
Medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet (mom. 66)
Jag anser att riksdagen bör anslå ytterligare 5 miljoner kronor för att ge Folkhälsoinstitutet möjlighet att påbörja genomförandet av de konkreta åtgärder mot anorexi och bulimi som rapporten Ett liv av vikt tar upp.
Fördelning av stödet till nykterhetsorganisationer (mom. 67)
Jag anser att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. bör brytas ut ur Folkhälsoinstitutets budget och behandlas i likhet med motsvarande organ för t.ex. kyrkor och samfund.
Barnombudsmannens uppgifter (mom. 80--81)
Jag anser att Barnombudsmannen för att allsidigt kunna ta till vara barns och ungdomars rättigheter måste kunna anmäla och i domstol driva principiellt viktiga mål. Grunden för rättspraxis är oftast ett enskilt mål, därför måste denna möjlighet finnas reglerad. Samtidigt bör 1 miljon kronor för ytterligare juridisk expertis tillföras Barnombudsmannens organisation.
Barnkonventionen (mom. 82)
Jag anser att FN:s barnkonvention skall inkorporeras i svensk lag. Vid behandlingen av Sveriges första rapport enligt barnkonventionen anförde FN:s kommitté för barnets rättigheter bl.a. följande:
Med avseende på generella tillämpningsåtgärder rekommenderar Kommittén att inrättandet av en övervakningsmekanism noggrant övervägs liksom indikatorer för att mäta framstegen i tillämpningen av lagstiftnings- och andra åtgärder för att skydda barnets rättigheter. Kommittén understryker att tillämpningen av Konventionen bör ske i nära samarbete med lokala myndigheter i syfte att garantera ett arbetssätt som är effektivt och överensstämmer med Konventionens bestämmelser och allmänna principer. I det sammanhanget bör regeringen tillse att kommunala besparingar genomförs med tillbörlig respekt för barnets bästa, i synnerhet såvitt avser barn från de mest utsatta grupperna. För att stärka Konventionens tillämpning i praktiken föreslår Kommittén att den fördragsslutande staten överväger närmare samordning med frivilligorganisationerna på policy-nivå; att direkt inkorporera Konventionens bestämmelser i nationell lagstiftning; och att ytterligare stärka det internationella samarbetet och biståndet, i synnerhet till förmån för utsatta grupper såsom handikappade barn och barn i behov av särskilt skydd.
Kommittén framhöll vidare att regeringen bör pröva effektiviteten av gällande regler avseende utnyttjande av barn i pornografiskt material. Vidare anfördes att regeringen inte bör förbise problemet med sexuella övergrepp inom familjen. Regeringen föreslogs också överväga det tillrådliga i att tillåta ett sju år gammalt barn eller äldre att ta emot juridisk eller medicinsk rådgivning utan målsmans medgivande.
Jag anser att vi inte minst mot bakgrund av FN:s uttalanden bör inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning.
Adoptivbarnens situation m.m. (mom. 85--86)
Forskning kring adoptioner och adoptivbarns anpassning till sina nya familjer och hemland som barn och som vuxna är mycket knapphändig. Jag anser därför att forskningsinsatser på detta område bör stimuleras.
Det är vidare angeläget att utreda stödet till adoptionsfamiljer. Många onödiga problem för såväl föräldrar som barn hade kunnat minskas eller undvikas om samhällets stöd i form av psykologisk rådgivning m.m. hade varit mer aktivt. Jag biträder därmed hemställan i reservation 19 (nyd).
Jag anser att det behövs en ny utredning om adoptionsfrågor. Rättspraxis utesluter i dag homosexuella adoptivföräldrar genom att göra en speciell tolkning om vad som är bäst för barnet. Frågan om sexuell läggning hos en person som önskar adoptera får, enligt min mening, inte bli avgörande för bedömningen om han/hon är lämplig som förälder.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 2, 10, 14, 21, 27, 31, 37, 55, 57--58, 65--67, 80--82 och 86 borde ha hemställt: 1. beträffande den generella välfärdspolitiken att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So607 yrkande 1 och 1993/94:So614 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 2. beträffande en rättighetslag att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So261 yrkandena 2 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 10. beträffande Ädelreformen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So248 yrkande 1 och 1993/94:So249 yrkandena 1, 2 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 14. beträffande diskriminering av handikappade m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So246 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 21. beträffande pedagogisk kampanj på daghem att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So605 yrkande 8 dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels för budgetåret 1994/95 till Pedagogisk kampanj på daghem anvisar ett anslag på 5 000 000 kr, 27. beträffande ersättningen för psykoterapi m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So413 och 1993/94:So458 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 31. beträffande smittskyddslagen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So455 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 37. beträffande Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So476 yrkande 2 till Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 195 000 000 kr, 55. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till organisationer att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So247 yrkande 9 och med avslag på propositionen dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 730 000 kr, 57. beträffande medelsanvisningen till Socialstyrelsen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju808 yrkande 3 och propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 33 dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, dels till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 197 353 000 kr, 58. beträffande epidemiologiskt centrum m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So247 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 65. beträffande subventionering av preventivmedel att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So483 och 1993/94:So492 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 66. beträffande medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet att riksdagen med anledning av propositionen, med bifall till motion 1993/94:So492 yrkande 6 och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 34 till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 165 039 000 kr, 67. beträffande fördelning av stödet till nykterhetsorganisationer att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So241 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 80. beträffande Barnombudsmannens uppgifter att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So210 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 81. beträffande medelsanvisningen till Barnombudsmannen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:So210 yrkande 2 och med anledning av propositionen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 708 000 kr, 82. beträffande barnkonventionen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sf622 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts, 86. beträffande utredning om adoptionsfrågor att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So613 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Proposition 1993/94:100 bilaga 6 2 Motioner 5 Motioner om riktlinjer 5 Motioner under littera A 8 Motioner under littera C 9 Motioner under littera D 10 Motioner under littera E 11 Motioner under littera F 11 Utskottet 16 Inriktningen av socialpolitiken 16 Budgetpropositionen 16 Motioner 22 Välfärdspolitiken 22 Hälso- och sjukvård 23 Äldreomsorg 28 Omsorg om handikappade 30 Utskottets överväganden 32 Välfärdspolitiken 32 Hälso- och sjukvård 34 Äldreomsorg 38 Omsorg om handikappade 41 Anslag 42 Familjer och barn (A 1, A 4--A 6) 42 Allmänna barnbidrag (A 1) 42 Bidragsförskott (A 4) 45 Fusk med bidragsförskott 45 Handläggning av bidragsförskott och barnbidrag 46 Medelsanvisningen 46 Pedagogisk kampanj på daghem 47 Övriga medelsanvisningar under A 48 Hälso- och sjukvård (C 1--C 7) 48 Läkemedelsepidemiologi 48 Legitimation för tandläkare 48 Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1) 50 Privata vårdgivares anslutning till försäkringen m.m. 51 Tilläggsdirektiv till HSU 2000 52 Insatser mot aids (C 2) 53 Medelsanvisningen 53 Nationell hivpolicy m.m. 53 Smittskyddslagen 57 Metadonbehandling 58 Sprututbytesprogram 59 Bidrag till Spri (C 4) 60 Bidrag till husläkarsystem m.m. (C 7) 61 Övriga medelsanvisningar under C 62 Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2, D 4--D 11) 63 Stimulansbidrag inom äldreomsorgen (D 1) 63 Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2) 63 Statsbidrag till tolktjänst 64 Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet 64 Medelsanvisningen 65 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (D 5) 66 Bidrag till handikapporganisationer (D 6) 67 Bilstöd till handikappade (D 9) 68 Sveriges Hundcenter AB--Statens Hundskola (D 11) 69 EU-kontor i Bryssel för handikapprörelsen 70 Övriga medelsanvisningar under D 71 Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E 1--E 3) 72 Bidrag till organisationer (E 2) 72 Bidrag till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet 72 Medelsanvisning m.m. 73 Övriga medelsanvisningar under E 74 Myndigheter under Socialdepartementet (F 3--F 13, F 15--F 19) 74 Socialstyrelsen (F 3) 74 Medelsanvisningen 74 Epidemiologiskt centrum m.m. 75 Inrättande av en medicinalstyrelse 76 Folkhälsoinstitutet (F 4) 77 Folkhälsoarbetets inriktning 79 Medelsanvisningen m.m. 81 Dopning 83 Smittskyddsinstitutet (F 5) 84 Läkemedelsverket (F 6) 85 Medelsanvisningen 85 Naturläkemedel 85 Beroendeframkallande läkemedel 86 Kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel m.m. 88 Rättsmedicinalverket (F 7) 90 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F 8) 90 Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9) 91 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (F 10) 92 Barnombudsmannen (F 11) 94 Medelsanvisningen 94 Barnkonventionen 95 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12) 97 Medelsanvisningen 97 Adoptivbarnens situation m.m. 98 Nämnden för vårdartjänst (F 13) 100 Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16) 101 Socialvetenskapliga forskningsrådet (F 17--F 18) 102 Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium (F 19) 102 Hemställan 103 Reservationer 111 Meningsyttring av suppleant 126 Bilaga I propositionen framlagt lagförslag 133