Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Betänkande 2023/24:SoU19

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
12 juni 2024

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.(pdf, 403 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2023/24:19 Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Beslut

Nej till motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta (SoU19)

Riksdagen sa nej till de cirka 100 förslag i motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar till exempel om förebyggande arbete och stöd när det gäller våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Riksdagen hänvisar bland annat till att arbete redan pågår inom de områden som motionerna tar upp.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 33

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2024-05-21
Justering: 2024-05-28
Trycklov: 2024-06-03
Reservationer: 16
Betänkande 2023/24:SoU19

Alla beredningar i utskottet

2024-04-23, 2024-05-21

Nej till motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta (SoU19)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger nej till de cirka 100 förslag i motioner om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta från den allmänna motionstiden 2023. Förslagen handlar till exempel om förebyggande arbete och stöd när det gäller våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Utskottet hänvisar bland annat till att arbete redan pågår inom områden som motionerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2024-06-11
Debatt i kammaren: 2024-06-12
Stillbild från Debatt om förslag 2023/24:SoU19, Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Debatt om förslag 2023/24:SoU19

Webb-tv: Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Malin Höglund (M)
Anf. 53 Malin Höglund (M)

Fru talman! Nu ska vi debattera socialutskottets betänkande 19 om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Ämnet i detta betänkande berör, som så många andra av socialutskottets ämnen. I betänkandet finns 100 yrkanden i motioner från den allmänna motionstiden. Ämnet berör alltså, och det är viktigt.

Fru talman! Socialtjänsten har en viktig roll när det gäller att hjälpa och skydda våldsutsatta personer. Det är viktigt att socialtjänsten är tillgänglig och lyhörd för att kunna ge stöd till och skydd för dem som behöver det. Socialnämnden ska bedriva uppsökande verksamhet och ha ett förebyggande arbete för att förhindra att barn och unga far illa.

I vårt Sverige ska ingen flicka eller pojke känna sig rädd för sina föräldrar eller rädd för att gå hem på kvällen när de har varit på träning eller hos en kompis.

Fru talman! En ny socialtjänstlag ska presenteras någon gång under 2024. Arbetet ska påbörjas för en mer långsiktigt hållbar och kunskapsbaserad socialtjänst. Socialtjänsten ska arbeta mer förebyggande och ge tidiga insatser. Stöd till föräldrar är en av de bästa insatserna en kommun kan göra för sina invånare. Genom trygga föräldrar får vi också trygga barn. I vårt Sverige ska inga föräldrar känna sig otrygga i sitt föräldraskap. Stöd och hjälp finns genom exempelvis föräldrautbildningar innan barnet är fött, när barnet är litet och när det sedan blivit lite äldre. Sådana utbildningar bedrivs hos många kommuner.

Fru talman! En av socialtjänstens huvuduppgifter är att skydda och stödja utsatta människor, inklusive våldsutsatta. Tidiga insatser hör till det absolut viktigaste vi kan göra för barn och unga. Det har tidigare funnits kritik mot socialtjänsten som gått ut på att den inte gör tillräckligt för att hjälpa våldsutsatta personer. Det är viktigt att vi tar kritiken på allvar och ser över hur socialtjänsten kan bli bättre på att hjälpa dem som behöver det nu och framöver. Det handlar inte bara om att ge akut hjälp utan också om att ge stöd och skydd på lång sikt. Det är viktigt att socialtjänsten har tillräckligt med kunskaper om olika former av våld och hur man kan hjälpa dem som utsätts för det.

Fru talman! Den nationella strategin gäller och är styrande för regeringens arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen arbetar med ett åtgärdsprogram som ska gälla för 2024-2026. Regeringen utökar stödet till kommuner och regioner i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Länsstyrelserna får totalt 46 miljoner kronor att fördela under 2024 för att stärka samarbetet och utveckla arbetet mellan myndigheter, kommuner och regioner samt civilsamhället.

Fru talman! Regeringen har gett Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att utreda och lämna förslag om hur ett inrapporterings- och uppföljningssystem för ärenden om barn och vuxna som blivit bortförda kan utformas. Kommuner ska kunna vidta rätt åtgärder för att förebygga att barn och unga förs utanför Sverige.

Fru talman! I betänkandet redovisas en hel del arbete som görs från regeringens sida. Ett mer samordnat stöd till våldsutsatta behövs. I regleringsbrevet till Socialstyrelsen för 2024 finns ett uppdrag från regeringen att undersöka om och hur våldsutsatta erbjuds kontaktperson. Myndigheten ska också föreslå vilka åtgärder som kan vidtas för att våldsutsatta ska få tillgång till samordnat stöd. Barn och personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck ska Socialstyrelsen särskilt uppmärksamma. Utredningen kommer att delredovisas under våren nästa år, 2025, och ska slutredovisas i april 2027.

Fru talman! Nu är det snart sommarlov, en tid som de flesta barn och vuxna ser fram emot. Tidigare år har ett flertal barn och unga gått på sommarlov och sedan inte kommit tillbaka till skolan när sommarlovet tagit slut. Det sätter vi stopp för nu. Från den 1 juni i år, 2024, finns möjlighet att besluta om utreseförbud om det finns en påtaglig risk för att ett barn förs utomlands. Det kan röra sig om fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i boendemiljön.

Ingen flicka ska utsättas för könsstympning. Ingen flicka eller pojke ska behöva åka på uppfostringsresor. Ingen flicka eller pojke ska utsättas för omvändelseförsök för att den har en annan sexuell läggning.

(Applåder)

Maj Karlsson (V)
Anf. 54 Maj Karlsson (V)

Fru talman! I våras införde riksdagen på regeringens initiativ en ny lag som kräver att barn ska få ett eget beslut för att placeras med mamman på ett skyddat boende. Vi varnade då för att det här kan komma att leda till att barnen placeras hos den våldsamma pappan i stället och att det i sin tur kan leda till att kvinnor inte kommer att söka hjälp eftersom de inte kommer att lämna sina barn i sticket. Det är en enorm riskfaktor.

I dag kan vi läsa i Dagens ETC att den enorma oro vi kände har besannats. En kvinna flydde från sin man. Barnen fick placeras tillsammans med mamman. Pappan överklagade och fick en dom till sin fördel. Det här är mycket allvarligt.

Nu är min fråga till ledamoten: Vad kommer ledamoten och regeringspartierna att göra för att stoppa den här mycket oroande utvecklingen?

Malin Höglund (M)
Anf. 55 Malin Höglund (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Karlsson för den viktiga frågan. Detta är beklämmande att höra. Jag har hört sådana här historier under mina år som socialnämndens ordförande i Mora i Dalarna. Nu har jag stora förhoppningar på vad som kommer att finnas i den nya kommande socialtjänstlagen. Det här ska absolut inte få försiggå.

Maj Karlsson (V)
Anf. 56 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för reflektionen - jag kan tyvärr inte säga att det var ett svar.

Det här är en ny lag som regeringen initierat och som började gälla den 1 april. Tanken var att man skulle skydda barnen genom att ge dem ett eget beslut. Vi varnade för att det med denna nya lags utformning fanns alldeles för stor risk att den skulle komma att användas emot kvinnorna.

Det som jag tror att ledamoten hänvisar till är att man använt barnen som en utpressningsmetod. Men det jag åsyftar är ett regelverk som gör det möjligt att placera barnen hos pappan eller mannen som är våldsam. Därmed blir det omöjligt att söka hjälp. Det här är livsfarligt. Om vetskapen om att det kan gå till så här börjar sprida sig kommer inte kvinnor att vända sig till socialtjänsten för att söka hjälp. Det är alltså fråga om en lite annan sak.

Kommer regeringen att se över lagstiftningen? Kommer man att titta på att det här kanske ändå inte blev så bra som man hade tänkt sig? Det börjar redan nu visa sig få de konsekvenser som vi var rädda för.

Malin Höglund (M)
Anf. 57 Malin Höglund (M)

Fru talman! Jag tackar åter ledamoten Karlsson för frågan. Det är jätteviktigt att ett barn inte placeras hos en våldsutövande förälder. Ingen förälder ska känna sig otrygg när den lämnar över sitt barn till den andra föräldern. Det är jätteviktigt.

Jag säger som jag sa nyss: Jag har stora förhoppningar om att vi sätter stopp för detta med den nya socialtjänstlagen.

Helena Vilhelmsson (C)
Anf. 58 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande.

Jag skulle vilja ställa en fråga om människohandel och trafficking, som är ett stort problem. Det finns en EU-rapport där det slås fast att 75 procent av offren för människohandel i EU utgörs av kvinnor och flickor. I majoriteten av fallen sker det förstås med sexuella ändamål.

Då blir det lite märkligt att regeringen inte har förnyat rollen som ambassadör mot människohandel. Nu sker det här på nationell bas. Det vet jag. Men socialtjänsten är trots allt ansvarig för att identifiera och ta hand om offren och ge dem det stöd som de förtjänar. Det blir lite konstigt att socialtjänsten har det arbetet men regeringen tar bort ambassadören mot människohandel, som har haft en oerhört viktig roll, framför allt internationellt, i att samverka med alla de organisationer som behövs internationellt för att stoppa trafficking.

Jag skulle gärna vilja höra ledamotens reflektioner om detta och gärna även om hur man i allmänhet jobbar för att minska trafficking.

Malin Höglund (M)
Anf. 59 Malin Höglund (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Vilhelmsson för en viktig fråga. Det som framförs av ledamoten är förfärligt. Det ska inte förekomma över huvud taget.

Det som vi pratar om nu är socialtjänstens ansvar för våldsutsatta och vad socialtjänsten kan göra. Det finns nu stora förhoppningar på den nya socialtjänstlagen. Man jobbar förebyggande med tidiga insatser och ser naturligtvis de här sakerna på ett annat sätt än man gjort tidigare. Jag har stora förhoppningar på den nya socialtjänstlagen, som kommer inom kort.

Helena Vilhelmsson (C)
Anf. 60 Helena Vilhelmsson (C)

Fru talman! Jag hoppas också mycket på den nya socialtjänstlagen och förstås ännu mer efter den här debatten eftersom mycket tilltro uppenbarligen sätts till den - med all rätt, för socialtjänstlagen behöver naturligtvis göras om.

Det här är ju kommunicerande kärl. Ambassadörsposten mot människohandel har varit otillsatt i tre månader, och det finns vad jag vet fortfarande inget regeringsbeslut om att den ska upphöra eller inte återbesättas.

Här lämnar regeringen en fråga obesvarad. Jag har frågat flera gånger och inte fått något svar. Jag har full respekt för att ledamoten inte kan svara på detta, men händer det ingenting kan vi ju inte tolka det på annat sätt än att regeringen struntar i den här ambassadören.

Det är helt riktigt så att vi i dag ska debattera vad socialtjänsten kan göra för att stötta offer för människohandel. Ledamoten får gärna utveckla det lite. Centerpartiet har till exempel föreslagit en nationell hotline - en het linje på svenska. Jämställdhetsmyndigheten är ansvarig för det här området, men de koordinatörer som finns är anställda av socialtjänsten i kommunerna. Det här arbetet behöver utvecklas på så många sätt för att komma till rätta med problemet.

Jag vill därför gärna höra om ledamoten har några funderingar kring hur man kan utveckla arbetet. En linje som man kan ringa till dygnet runt är viktig för offer, för anställda inom den offentliga verksamheten, för ideella organisationer och för medmänniskor som misstänker någonting.

Ett stort problem i sammanhanget är också att offer för människohandel för sexuella ändamål inte är målgruppen för de a-krimcenter som finns runt om i landet, vilket är ytterligare en stor brist.

Malin Höglund (M)
Anf. 61 Malin Höglund (M)

Fru talman! Att den här ambassadören inte har tillsatts på tre månader handlar inte om särskilt lång tid. Det är dock en viktig fråga, och jag hör vad Helena Vilhelmsson säger.

Om Centerpartiet har föreslagit en hotline är det en bra sak, tänker jag också. Men jag säger som jag sa tidigare: Jag inväntar nu den nya socialtjänstlagen, för arbetet med tidiga insatser kommer att se ut på ett annat sätt framgent.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Som ledamöterna konstaterar är ämnet för debatten socialtjänstens ansvar för våldsutsatta med mera och inte någonting annat.)

Gustaf Lantz (S)
Anf. 62 Gustaf Lantz (S)

Fru talman! När vi debatterar våldsutsattas situation ställer det särskilda krav på oss politiker att förstå hur människor fungerar i extrema situationer som många av oss inte har varit med om själva - varför det är långt ifrån självklart att lämna en våldsam relation och varför kvinnor ofta går tillbaka till en man som slår. Vi måste läsa forskarnas artiklar. Men framför allt måste vi samtala med både dem som är utsatta och dem som arbetar med att hjälpa. När vi börjar förstå mekanismerna bakom våldet, när vi börjar se mönster, kan en förståelse växa för vad vi politiker måste göra.

Till synes små hinder för att lämna en våldsam relation kan vara övermäktiga för den som saknar kraft och självförtroende efter år av kontrollerande och våld. Vi socialdemokrater vill därför se en rad åtgärder för att fila ned trösklarna för våldsutsatta att ta steget ut från skadliga relationer. Detta är bokstavligt talat en fråga om liv och död.

Vi driver därför att det borde finnas ett standardiserat och snabbt sätt för samhället att svara upp mot våldsutsatta kvinnors behov på ett helt annat sätt än i dag. Vi vill att det ska finnas tydliga rutiner för hur vården ska agera, hur socialtjänsten kan bistå, hur placering på skyddat boende ska gå till och hur omsorg om barn och samtalsstöd kan erbjudas. Detta är ett arbete som regeringen måste ta vidare.

Fru talman! Kvinnojourerna gör ett livsviktigt arbete för att i främsta linjen försvara mänskliga rättigheter. Det handlar om rätten till ett liv fritt från våld och förtryck, rätten att bestämma över sin kropp och rätten att bestämma över sitt eget liv. Vi behöver se över kvinnojourernas verksamhet och arbete i syfte att försvara, förstärka och utveckla dem.

Fru talman! Boende och försörjning är en bottenplatta i tillvaron för oss alla. Tas detta ifrån en våldsutsatt kvinna blir det väldigt svårt för henne att ta sig vidare eller att inte känna sig tvingad att återvända till våldet.

Länsstyrelserna har tidigare gjort en kartläggning när det gäller kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende. Det är viktigt att regeringen tar länsstyrelsernas slutsatser vidare. Få kommuner arbetar för att motivera våldsutövare att flytta så att våldsutsatta kan bo kvar.

När någon tvingas leva med skyddad identitet på flykt från en tidigare partner försvinner ofta möjligheten att försörja sig som tidigare. Denna fråga måste adresseras. Här måste vi som samhälle se om vi kan stärka upp skyddet. Frågan måste upp på regeringens att göra-lista.

Fru talman! Tyvärr stannar våldet och kontrollen över kvinnor inte inom landets gränser. Varje år rapporteras ett antal fall där barn, i synnerhet flickor, bortförs från Sverige till andra länder. Vi behöver göra mer för dessa barn. Det behövs därför en kraftsamling på nationell nivå för att stötta barn som riskerar att bortföras från Sverige. Ett nationellt kompetensteam skulle kunna samordna samarbetet mellan polis, socialtjänst, skola och sjukvård.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till alla er som utanför denna kammare ger er tid och energi för att arbeta mot våldet i nära relationer, mot sexhandeln och mot hederskulturen. Ni försvarar mänskliga rättigheter på ett mycket konkret sätt. Det är i dialogen med er som politiken måste formas.

Oavsett paragrafer och myndigheter, förordningar och överklagandemöjligheter handlar det för den enskilda alltid om vilka människor man möter när livet är som skörast. Vi kan, och ska, ge er den lagstiftning och de resurser som behövs. Men det är ert arbete som gör den stora skillnaden i människors liv. Ett stort tack för det!

Med det yrkar jag bifall till reservation 6.

(Applåder)

Camilla Rinaldo Miller (KD)
Anf. 63 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Vi i Kristdemokraterna ställer oss bakom utskottets ställningstagande när det gäller det betänkande vi i dag debatterar. Det är ett betänkande som berör socialtjänstens ansvar för våldsutsatta, för det förebyggande arbetet, för hedersrelaterat våld och för stöd när det gäller våld i nära relationer. Det innebär att vi yrkar avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Jag har i andra debatter sagt det jag nu kommer att säga, och jag kommer att fortsätta att upprepa det: Målet för Kristdemokraternas socialpolitik är att stödja gemenskaperna, familjerna och de enskilda människorna. Det handlar om egen försörjning, god omvårdnad och att möjliggöra ett aktivt deltagande i samhället.

I detta har socialtjänsten en vid och fundamental uppgift inom det offentliga. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att människor i kommunerna ska ha det bra, ha tak över huvudet och mat på bordet.

Fru talman! Uppdraget är dock vidare än så. Uppdraget handlar också om att ge trygghet, både socialt och ekonomiskt, och att arbeta för goda levnadsvillkor och delaktighet i samhällslivet. Detta är särskilt viktigt när det rör barn och unga.

Vi kristdemokrater betonar alltid betydelsen av familjer och de små gemenskaperna. Vi ska värna den trygghet som ges i början av barns och ungas barndom och uppväxt. Föräldrarna är de som bäst kan ta hand om sina barn.

Samtidigt ser vi också att många barn far illa och att orosanmälningarna till socialtjänsten har ökat. Det är det offentligas ansvar att finnas där för dessa barn, när det av olika anledningar inte fungerar i familjen. Enligt socialtjänstlagen ska socialtjänstens verksamhet bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet, och vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

Fru talman! Det här är jätteviktigt. Kommunerna har en otroligt viktig uppgift i fråga om att stötta familjerna och skydda barnen. Våra barn och unga är vår framtid. Vi behöver av den anledningen se till att ge dem den bästa möjliga uppväxten. Det är vårt gemensamma ansvar, både från det offentliga och som medmänniskor. Det är sant som någon sagt: Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna.

Att bygga starka barn handlar mycket om etik och moral. Det handlar om att ge dem en värdekompass att navigera utifrån, om att laga det trasiga och att ge dem en stabil grund att växa från. Här menar jag att insatser inom socialtjänsten för barn och unga spelar en stor roll och kan spela en ännu större roll. Det är de tidiga insatserna som riktas till både barnen och föräldrarna som är mest verkningsfulla för att förebygga exempelvis brott.

Det pågår ett viktigt arbete inom regeringen, och flera saker föreslås nu för att stärka skyddet för barn och unga. Kristdemokraterna stöttar dessa initiativ och påverkar i regeringen för att familjen och barnets bästa ska sättas i främsta rummet.

Jag vill här i talarstolen ge några exempel på dessa pågående arbeten. Satsningen på föräldrastödsprogram byggs nu ut med syfte att stärka föräldrastödet. Målet är att dessa program ska bli fler och kunna finnas i landets samtliga kommuner. Fler öppna stödformer inrättas, till exempel vid familjecentraler som byggs ut.

Det ska bli fler familjehem. I de fall familjen brister och omsorgen om barnets bästa motiverar att vård och fostran ges utanför det egna hemmet är Kristdemokraternas ambition att barnet så långt som möjligt ändå ska få växa upp i hemliknande förhållanden. Därför är det viktigt att vi skapar förutsättningar för fler familjehem samtidigt som vi stärker de familjehem som redan finns.

Fru talman! Det är oerhört sorgligt och allvarligt när samhällets och kommunens stöd brister. Särskilt illa är det när det rör barn och unga. Vi behöver se över hur vi kan stärka skyddet för barn som far illa.

Flera utredningar bereds nu inom Regeringskansliet. I betänkandet Tryggare hem för barn finns förslag på lagändringar för att stärka skyddet för barn när det uppkommer en fråga om barnet ska ha umgänge med en förälder som utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning. Betänkandet har remitterats. Förslagen bereds nu, och en proposition planeras tas fram till hösten 2024.

Under våren 2024 har regeringen också tillsatt utredningen om stärkt trygghet och säkerhet för barn och unga i hem för vård eller boende. Den särskilda utredaren Stefan Holgersson ska lämna sitt betänkande senast i maj 2025. Det handlar om att se vilka förbättringar som kan föreslås rörande vården vid HVB. Men det handlar också om att stärka tryggheten och säkerheten för barn och unga.

Fru talman! Vi ser också fram emot en ny socialtjänstlag med tydligare koppling till kunskap och med ett förebyggande perspektiv.

Fru talman! Det offentliga kan inte göra allt. Vi har också ett gemensamt ansvar att reagera och agera som medmänniskor.

För några veckor sedan kom en kvinna inrusande i min mans butik. Hon bad att få låna en telefon. När min man gav henne en telefon sa hon: Min kille slår mig. De gick undan för att hon skulle få ringa ostört. Då kom pojkvännen också in i butiken. En av de anställda hjälpte snabbt kvinnan att gömma sig i lunchrummet. Pojkvännen gick runt i butiken och letade efter henne men lämnade sedan butiken. Polis anlände sedan och tog med sig kvinnan.

Det är en händelse som man såklart önskar aldrig hade behövt ske. Men vi som medmänniskor behöver lära oss att uppmärksamma tidiga signaler på att något inte står rätt till. Vi måste våga hjälpa och agera.

I detta fall fick kvinnan en första hjälp av personalen i butiken. Nu vet vi inte mer. Nu är det socialtjänsten som ska träda in och ta ansvar för den våldsutsatta kvinnan. Det här är bara ett exempel på en tyvärr alldeles för stor grupp utsatta människor som behöver få hjälp på riktigt.

Fru talman! Vi har ett ansvar, både från det offentliga och som medmänniskor, för våldsutsatta. Jag är tacksam över att regeringen och Kristdemokraterna tar detta ansvar på allvar, precis som vi har hört i debatten i dag. Vi får aldrig sluta vara en röst för dem som är våldsutsatta.

Christofer Bergenblock (C)
Anf. 64 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten Camilla Rinaldo Miller!

Den här regeringen arbetar hårt och strukturerat för att komma till rätta med gängkriminaliteten i samhället. Det kan vi följa dag för dag genom presskonferenser och nya initiativ.

Mäns våld mot kvinnor har tyvärr inte alls fått samma uppmärksamhet och utrymme i det arbete som regeringen bedrivit. Det finns anledning att jämföra dessa två, mäns våld mot kvinnor och gängkriminellas våld. I det senare fallet utförs våldet i huvudsak mot varandra, men vi ser att många oskyldiga drabbas också där. Varför behandlar regeringen inte dessa på riktigt samma sätt?

En del som har blivit viktig i arbetet mot gängkriminalitet är avhopparprogram. Det är ett strukturerat sätt att kunna lämna den kriminella miljön, få stöd från samhället för att komma bort från situationen och kriminaliteten och undvika att bli våldsutsatt av dem man har lämnat.

Fru talman! Man kan tycka att det vore rimligt att samma möjlighet skulle finnas för kvinnor som vill lämna en våldsam relation, likt ett strukturerat avhopparprogram.

Centerpartiet har i det här motionsbetänkandet föreslagit att det ska införas ett nationellt lämnaprogram för kvinnor. Det handlar om möjlighet till stöd och samordning av myndigheternas olika insatser, möjlighet att stå i en nationell bostadskö och möjlighet att ta del av en nationell lämnapeng.

Fru talman! Varför kan inte Kristdemokraterna och resten av regeringen också ställa sig bakom och driva ett sådant förslag?

Camilla Rinaldo Miller (KD)
Anf. 65 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Tack för frågan, Christofer Bergenblock!

Jag är jämställdhetstalesperson för Kristdemokraterna och tycker att det du lyfter upp är en jätteviktig fråga. Mäns våld mot kvinnor får aldrig accepteras. Därför är jag extra glad att den här regeringen har tagit fram ett åtgärdsprogram för att komma till rätta med detta så långt det är möjligt.

Vi kommer aldrig att kunna komma innanför dörren hemma hos någon, vare sig politiskt eller som kommun och stat, men som jag sa i mitt anförande handlar det om att hitta tidiga signaler då vi som medmänniskor reagerar och där socialtjänsten träder in. Åtgärdsprogrammet gäller 2024-2026, och i det finns flera tydliga förslag för att komma till rätta med problemen. Därför vill jag inte gå före nu och säga någonting. Vi låter åtgärdsprogrammet ha sin verkan och effekt, men målet är såklart att färre kvinnor ska utsättas för våld och grovt våld. De ska ha möjlighet att lämna relationer som är skadliga, inte bara för kvinnan själv utan också för barn som ofta finns med i sammanhanget. Det gäller även andra runt omkring.

Regeringen ser till att det blir lättare att lämna genom att man ska kunna få skyddat boende och hjälp med bostad. Det är inte kvinnan som ska behöva flytta långt bort. Det är mannen som ska hållas från kvinnan och förflyttas. Jag litar fullständigt på att regeringen kommer att ta de här frågorna på allvar.

Christofer Bergenblock (C)
Anf. 66 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Jag litar kanske inte lika fullständigt på att regeringen kommer att ta de här frågorna på samma allvar som gängkriminaliteten. Jag är inte övertygad om att man från regeringens sida hade nöjt sig med bara ett åtgärdsprogram när det gäller att komma till rätta med gängkriminaliteten i samhället. Det krävs skarpa åtgärder och förslag. Det har vi inte sett några tydliga exempel på hittills vad gäller att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor. Men det finns naturligtvis delar där regeringen och Centerpartiet är överens om viktiga åtgärder.

Jag vill återkomma till den bit som handlar om ett nationellt lämnaprogram. Det som regeringen har närmat sig i den frågan är att man åtminstone ska kunna ha en kontaktperson från kommunens sida om man blir våldsutsatt, men det är ju bara en liten del. Det behövs en samordning av insatser från myndigheternas sida, alltså från socialtjänsten, skolan, polisen, Skatteverket och så vidare, för att skydda kvinnor som behöver fly. Det behövs möjlighet inte bara till skyddat boende under en kort tid hos en kvinnojour eller motsvarande utan också till permanent bostad. Därför vill vi se en nationell bostadskö. Det behövs även ekonomiskt stöd.

Intressant i sammanhanget är också att Kristdemokraternas kvinnoförbund så sent som den 7 mars i år skrev en debattartikel om precis detta centerpartistiska förslag. De kallade det avhopparprogram, och vi kallar det lämnaprogram.

Jag återkommer ändå till frågan varför regeringen inte kan ta ett helhetsgrepp. Varför kan inte Kristdemokraterna även i riksdagen säga att det här är något de ställer sig bakom?

Camilla Rinaldo Miller (KD)
Anf. 67 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Det stämmer att kvinnoförbundet hade en debattartikel om just ett avhopparprogram. Jag kommer inte att säga nu här i riksdagen att vi som parti ställer oss bakom det. Men vi kommer att driva frågan av den anledningen att varenda kvinna som är utsatt är viktig. Jag behöver stå upp för varje kvinna och varje kvinnas möjlighet att lämna en skadlig relation.

Regeringen ser nu till att myndigheter ska kunna utbyta information för att människor inte ska ramla mellan stolarna. Vi hörde ledamoten från Vänsterpartiet prata om barn som placeras hos pappan som slagit mamman. Det är inget vi kan acceptera. Jag tror inte att någon av oss i denna riksdag kan säga att det är något vi ser på med stolthet när det sker. Jag är alltså övertygad om att regeringen med jämställdhetsminister Paulina Brandberg i täten kommer att göra allt för att antalet kvinnor som lever i skadliga relationer och utsätts för våld ska ha möjlighet att lämna den relationen och få leva ett värdigt liv där man inte är rädd varje dag när man vaknar.

Mona Olin (SD)
Anf. 68 Mona Olin (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 19 om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Sverigedemokraterna yrkar bifall till reservation nummer 11 men står bakom alla sina reservationer.

Ingen ska behöva bli utsatt för våld i någon form. Våld drabbar kvinnor, män, barn, unga och gamla, och det förekommer inte bara på offentliga platser utan även i hemmet och i nära relationer. Såväl fysiskt som psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld förekommer. Våld i hemmet, som ska vara allas allra tryggaste plats, och i nära relationer är ett allvarligt problem.

Hedersrelaterat våld och förtryck har ökat i Sverige som en följd av tidigare regeringars politik och omfattande invandring från kulturellt avlägsna länder. Det har blivit ett allt större samhällsproblem, där våld och kontroll används för att upprätthålla familjens eller släktens heder. Ofta är flera familjemedlemmar inblandade som förövare. Situationen är komplex. Ibland kan en person vara både förövare och offer, till exempel när en son tvingas kontrollera sin syster enligt familjens hederskoder trots att han själv inte tycker att systern gör något fel. Detta problem har uppmärksammats, och åtgärder har införts för att hjälpa de utsatta, men fler och mer omfattande insatser krävs för att effektivt motverka hedersrelaterat våld och förtryck.

Det finns även andra grupper som behöver uppmärksammas. En av dem är de barn och unga som utsätts för sexuella övergrepp - det som ingen pratar om och som barnen i sin tur inte förstår är ett brott som begås mot dem. Dessa barn behöver omedelbar och långsiktig hjälp för att hantera de psykiska och fysiska skador som övergreppen orsakat.

Socialtjänsten erbjuder olika former av stöd, men utbildningsinsatser måste sättas in på alla nivåer. Det gäller skolan, i klassrummen och elevhälsan, inom socialtjänsten, sjukvården på BVC och polisen. I genomsnitt två elever per skolklass är drabbade, och om en anmälan mot förmodan görs är det inte ovanligt att den som blivit utsatt hamnar på ett HVB-hem för sitt eget skydds skull. Tyvärr saknar många HVB-hem kompetens att erbjuda det stöd som en drabbad behöver.

En jämförelse mellan stödet som erbjuds barn som utsatts för sexuella övergrepp och de åtgärder som riktas mot gärningsmännen visar på betydande skillnader. Offren får i bästa fall stöd för att hantera trauman och återanpassa sig till ett normalt liv. Det inkluderar terapi, ibland skyddat boende och psykosocialt stöd. Gärningsmännen å andra sidan genomgår ofta behandlingsprogram inom kriminalvården med målet att minska risken för återfall. Deras behandling kan innefatta terapi och andra rehabiliteringsprogram. Trots insatserna är det ofta så att offren upplever en långvarig och djupgående påverkan av övergreppen medan gärningsmännen efter avtjänat straff kan återgå till samhället med relativt små konsekvenser. Det skapar obalans i rättssystemets stöd- och vårdresurser.

Sverigedemokraterna är tydliga: Alla former av våld och förtryck ska motverkas och bekämpas med kraft. Vi måste ha nolltolerans mot våld och arbeta för att säkerställa att rättssystemet fungerar effektivt och rättvist för att skydda offren och förhindra ytterligare övergrepp. Det är dock i det förebyggande arbetet som vi ser stora möjligheter att minska uppkomsten av våld i nära relationer och på våra gator.

Att barn får växa upp i trygghet är väldigt viktigt. Familjen är väldigt viktig. Det är där grunden läggs till ett barns utveckling och välmående. Det ger barnet en stabil miljö där barnet kan känna sig älskat och säkert och främjar också barnets självkänsla och förmåga att bygga sunda relationer i framtiden.

Föräldrar eller vårdnadshavare har ansvaret för barnens uppväxtvillkor. Det är inte alltid lätt, och tidiga och förebyggande insatser för familjer är avgörande. Samhället behöver erbjuda stöd och resurser för föräldraskap och familjeliv. Detta kan inte nog understrykas.

Det är positivt att en ny socialtjänstlag, som överenskommet i Tidöavtalet, arbetas fram. Den ska reformeras, och det brottsförebyggande arbetet ska prioriteras. Arbetet att ta människor ur kriminalitet ska tydliggöras och lagfästas. Fler öppna stödformer inrättas, exempelvis vid familjecentraler som finns i dag och byggs ut. Kommunernas brottsförebyggande arbete ska också regleras i lag.

Sverigedemokraterna anser att arbetet med att förhindra våld i nära relationer måste stärkas. Det finns stora brister, och samhället behöver ökad förståelse och kunskap om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld, vilket måste säkerställas inom fler yrkesgrupper.

Det krävs samarbete över sektorer som rättsväsendet, hälso- och sjukvården, skolan och frivilligorganisationer. Samhället måste säkerställa att offren får den hjälp de behöver för att lämna våldsamma situationer och bygga upp sina liv igen.

Vi föreslår också att kommuners utvärderingar av våld i nära relationer även ska innefatta äldreomsorgen. Jämställdhetsmyndigheten har fått i uppdrag att bland annat kartlägga kunskapen om våldsutsatta äldre över 65 år, vilket är ett annat mycket viktigt område som sällan tas upp.

Slutligen vill jag betona vikten av att stoppa våld i nära relationer. Vi måste arbeta för en nollvision när det gäller våld i nära relationer.

Maj Karlsson (V)
Anf. 69 Maj Karlsson (V)

Fru talman! Häromdagen presenterade Expressen en studie från Göteborgs universitet som visade att närmare 50 procent av mellanstadieeleverna i Sverige har utsatts för sexuella trakasserier. 1 000 barn i årskurserna 4 till 6 har deltagit i studien. 17 procent svarade att de själva hade utsatt någon för sexuella trakasserier. Det är för de allra flesta närmast en skräckinjagande vetskap att så många av våra barn har utsatts för sexuellt förtryck och att våra egna barn faktiskt blir utsatta för brott. Men frågan är hur ofta en förälder funderar på vem förövaren är och att den personen kanske bor under ens eget tak.

Mäns våld mot kvinnor är inte ett fenomen som plötsligt likt en blixt från klar himmel slår ned. Det är ett strukturellt och långtgående beteende som ofta följer med redan från det att förövaren är mycket ung.

För ett tag sedan träffade jag föreningen Storasyster, som arbetar med att stötta unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp och våld. Eftersom strukturen följer samma mönster som för vuxna är förövaren ofta en kille och den utsatta ofta en tjej. De berättade om sin oro över att ungas våld i nära relation inte uppmärksammas och vilka fruktansvärda konsekvenser det får för den som blir utsatt. Det betyder nämligen att våldet ofta sker i förövarens eller brottsoffrets föräldrahem, i skolan eller under de ungas fritid - platser som ska vara omgivna av trygga vuxna, där våra ungas säkerhet borde vara som störst men där våldet inte uppmärksammas. Den utsatta blir dubbelt utsatt genom förövarens våld och omgivningens osynliggörande.

Organisationen Storasysters oro bekräftas av Brå. Kunskapsläget om hur utbrett unga pojkars våld är mot unga tjejer är mycket modest. Ämnet har, hör och häpna, inte studerats tillräckligt i Sverige. Men enligt Brås rapport om våld i ungas parrelationer kan vi läsa att tidigare forskning visar att ungdomar är mer utsatta än vuxna. Forskning visar också att mellan 20 och 25 procent av alla sexuella övergrepp begås av unga personer.

Vi alla och samhället måste ha modet att se att förövaren inte är någon långt bort och att övergreppen och våldet kan börja i unga år och utföras i vår närhet. När vi ser det kan vi också agera.

Fru talman! I studien från Göteborgs universitet som jag nämnde i början av mitt anförande kan man tydligt se att risken att bli utsatt varierar kraftigt beroende på vilken skola barnen går i. I de skolor där man arbetar aktivt med goda relationer mellan vuxna och elever och mellan elever och där man pratar om sexualitet och nära relationer är risken att bli utsatt betydligt lägre.

Även i den tidigare nämnda rapporten från Brå understryks det faktum att aktiva insatser för att upptäcka och möta våld har stor betydelse för om våldsutvecklingen kan stoppas eller om den rent av eskalerar. Det är alltså fullt möjligt, ja, till och med framgångsrikt, att arbeta med normer och värderingar, sprida kunskap och aktivt agera för att stoppa våld och förtryck, bara det sker i tid och arbetet sker systematiskt. I dag finns det goda exempel på modeller som fungerar just så.

En kommun fri från våld är till exempel en modell där man arbetar för att identifiera risker och ta fram förebyggande åtgärder för att förhindra dem. I det arbetet inkluderas alla kommunens verksamheter för att det förebyggande arbetet skall få bästa möjliga genomslag. Därför vill vi i Vänsterpartiet att varje kommun ska införa metoder likt En kommun fri från våld.

Hela samhället måste rikta blicken mot förövarna och agera innan det är för sent. Därför yrkar jag bifall till reservation 7.

Fru talman! Det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld är helt centralt för att vi ska kunna stoppa detta utbredda och akuta säkerhetsproblem. Men det får aldrig ske på bekostnad av dem som drabbas här och nu. De ideella kvinnoorganisationerna har i årtionden slagits med näbbar och klor för att skyddet och stödet för den som är våldsutsatt ska vara robust och möta de utsattas behov, utan att bli hörda. Kvinnors liv och säkerhet är fortfarande en budgetpost i politikers ögon.

Unizons årsstatistik för 2023 visar på en alarmerande minskning av andelen barn på boenden under 2023, trots att stödsamtalen ökar. Samtidigt har ett stort antal ideella skyddade boenden tvingats lägga ned efter den lagändring om tillståndsplikt som vi var emot men riksdagen fattade beslut om i våras.

Från Vänsterpartiets sida är därför såväl finansiering som lagstiftning av yttersta vikt för att skydda kvinnor och barn. Förra året avsatte vi 50 miljoner mer än regeringen till jourerna. Vi avsätter dessutom 350 miljoner kronor till socialtjänsten för att fler kvinnor som söker hjälp hos socialtjänsten ska beviljas placering på skyddat boende och få vara där under så lång tid som behövs.

Vi kommer i ord och handling att fortsätta vårt arbete för att både stoppa våldet mot kvinnor och hedersrelaterat våld och skydda dem som behöver det. Detta är en fråga på liv och död som vi kräver att regeringen tar på största allvar.

Christofer Bergenblock (C)
Anf. 70 Christofer Bergenblock (C)

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 8 om förebyggande arbete och stöd.

Under årets första tre månader sköts åtta personer ihjäl i det eskalerande gängvåldet i Sverige. Det är en hög och fullständigt oacceptabel siffra, naturligtvis. Det blodiga gängvåldet är ett relativt nytt fenomen i Sverige, och alla partier är överens om att den här trenden måste brytas. Det har också hållits ett oräkneligt antal presskonferenser med justitieminister Gunnar Strömmer om hur regeringen arbetar för att stoppa gängvåldet.

Under årets första tre månader mördades tolv kvinnor av män i deras direkta närhet. En av de mördade kvinnorna var dessutom höggravid. Till skillnad från gängvåldet är mäns våld mot kvinnor inget nytt fenomen. Det har sett ut så här år efter år efter år i alla delar av Sverige, i alla samhällsklasser och i alla åldrar. Kanske är det också därför som åtgärder mot detta våld sällan hamnar i första rummet och detta inte har tagits på samma allvar som gängvåldet.

Det är dock glädjande att justitieministern lyckades klämma in en presskonferens om mäns våld mot kvinnor i början av april. Han är den i särklass flitigaste ministern vad gäller att kalla till presskonferenser, men på detta tema har presskonferenserna tyvärr varit få. Ett pågående misslyckande, var de ord som ministern själv använde för att beskriva situationen. Att det är så råder det absolut ingen tvekan om.

Vad kan vi då göra för att komma till rätta med detta, för att förebygga och motverka mäns våld och för att stödja och hjälpa de kvinnor som utsätts? Vi kan göra en hel del, enligt oss i Centerpartiet. Jag tänker lyfta fram tre olika delar.

För det första, fru talman, menar vi att samhället kan bli betydligt bättre på att upptäcka våld i nära relationer och att följa upp misstankar om våld. I en rapport från Socialstyrelsen som presenterades i januari i år framkom det att det i stort sett alltid finns kännedom hos myndigheterna om såväl den våldsutsatta som gärningsmannen innan det övergår i allvarligt eller dödligt våld.

Socialstyrelsen konstaterar krasst att det trots dessa kontakter är vanligt att våldet inte upptäcks, att responsen blir svag om det upptäcks och att psykiskt våld betraktas som mindre allvarligt än fysiskt våld när det identifieras.

Av den anledningen menar vi i Centerpartiet att det behövs kompetensutveckling inom sjukvården, socialtjänsten, polisen och en lång rad övriga myndigheter vad gäller att kunna ställa rätt frågor och lära sig att agera på den information som man får. Vidare behövs det uppsökande verksamhet för att stötta utsatta när det gäller att lämna en destruktiv eller våldsam relation i tid. Särskilt uppmärksamt måste samhället vara på människor som lever i extra utsatthet på grund av exempelvis en funktionsnedsättning. Vi vet tyvärr att det är särskilt svårt för den som har en grav synnedsättning, en grav hörselnedsättning eller ett annat fysiskt handikapp att lämna en destruktiv relation eftersom man är beroende av den som utsätter en för våld.

För det andra, fru talman, menar vi i Centerpartiet att det behöver införas ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som behöver fly från en destruktiv eller våldsam relation. Trots att den absolut farligaste tiden i en kvinnas liv är när hon bestämmer sig för att lämna en våldsam eller kontrollerande relation finns det i dag inte ett samlat stöd från myndigheterna. Vi vill därför att det införs ett lämnaprogram med en ansvarig samordnare, med tillgång till en nationell bostadskö och med möjlighet till ett lämnabidrag för att man ska klara ekonomin.

För många som väljer att lämna är tillgången till ett skyddat boende ofta helt avgörande. Sedan den 1 april i år är skyddat boende en ny boendeinsats enligt socialtjänstlagen som omfattas av tillståndsplikt och kvalitetskrav. Nytt är också att barnrättsperspektivet har stärkts i den nya lagstiftningen.

Detta är i grunden en bra reform, men den måste följas upp ordentligt. Hur påverkar detta tillgången till boenden - det har ju redan skett nedläggningar hos ideella organisationer? Leder detta till, vilket har framkommit tidigare i debatten, att barn placeras hos den våldsutövande parten? Det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.

För det tredje, fru talman, menar vi i Centerpartiet att lagar och straff behöver skärpas. Kön behöver införas som en straffskärpningsgrund när personens kön utgör själva motivet till brottet. Det skulle kunna gälla i stort sett alla sorters brott men inte minst våldsbrott. Vidare behöver fler brott kopplas till mäns våld mot kvinnor och kriminaliseras, såsom kontrollerande beteende och psykiskt våld. Kontaktförbud behöver förstås införas per automatik vid fällande för brott i nära relation.

Avslutningsvis, fru talman, kan jag konstatera att ett vanligt år i Sverige misshandlas omkring 75 000 kvinnor av en man i deras närhet. Av dessa kvinnor mördas mellan 15 och 20 varje år. Fram till april i år har alltså tolv kvinnor mördats i nära relationer. Detta är helt oacceptabelt. Mäns våld mot kvinnor måste hanteras med samma allvar och med samma beslutsamhet som gängvåldet hanteras med. Detta behöver få ett slut.

(Applåder)

Ulrika Westerlund (MP)
Anf. 71 Ulrika Westerlund (MP)

Fru talman! Detta betänkande, som vi debatterar i dag, handlar om några av samhällets mest utsatta personer och naturligtvis också om vårt samhälles misslyckande med att skydda dessa. Det som görs är uppenbarligen otillräckligt. Det är uppenbart så länge som män fortsätter att mörda kvinnor som de har eller har haft relationer med och så länge som barn mördas av dem som borde skydda dem - deras egna föräldrar.

Ingen ska naturligtvis behöva utsättas för våld, men om det händer ska samhället finnas där och erbjuda ett professionellt och välfungerande stöd. Så är det inte alltid i dag även om mycket har gjorts. Det är tydligt i socialtjänstlagen att socialtjänsten har ett ansvar. Nu är dessutom en ny socialtjänstlag på gång. Förväntningarna är stora om att det bland annat ska finnas mer fokus på förebyggande arbete. Exakt vad lagen kommer att innebära för våldsutsatta personer vet vi förstås inte i nuläget, men vi i Miljöpartiet kommer att analysera det nya förslaget noga.

I detta sammanhang vill jag återigen lyfta att det, förutom att man har alla lagar och styrdokument på plats, är viktigt att säkerställa att kommunerna har tillräckligt med resurser på plats för att kunna utföra sitt arbete. Miljöpartiet vill öka de generella statsbidragen till både kommuner och regioner.

Fru talman! Våld förekommer i olika former och i en mängd skepnader, och i dagens debatt vill jag särskilt lyfta några av formerna.

Fysiskt och psykiskt våld i nära relation är välkänt för många, men ekonomiskt våld hamnar ofta i skymundan. Ekonomiskt våld handlar om maktutövning och kontroll och kan göra det svårt att lämna en relation. Det kan handla om att kontrollera hur den andra personen använder sin lön, om att gömma undan gemensamma pengar eller om att ta lån i partnerns namn och därmed skuldsätta henne.

Det finns studier som visar att så många som 75 procent av dem som har utsatts för fysiskt och psykiskt våld i hemmet också har utsatts för ekonomiskt våld. Många som lämnar en våldsam relation får ofta inte heller möjlighet att ta med sig tillhörigheter. De flyr ibland med endast de kläder som de har på sig. Att en före detta partner sätter käppar i hjulet för att förhala en bodelningsprocess är inte heller ovanligt, vilket kan leda till många problem för den som till exempel har lämnat hus och hem och ägodelar utan att få tillgång till en ekonomi för att bygga upp ett nytt liv.

Då många aktörer ofta blir inblandade när en våldsutsatt försöker lämna en våldsam relation kan det blir svårt för den som lämnar ett destruktivt förhållande att veta vart man ska vända sig för att få hjälp. Man kan behöva jurister, socialtjänst, kvinnojour och en ny skola för barnen. För att underlätta lämnandet vill vi att den våldsutsatta ska få en dörr ut från våldet. Miljöpartiet vill att varje kvinna som lämnar en våldsam relation ska ges en samlad ingång till samhällets stöd. Det ska räcka med en kontakt för att man ska få det stöd som behövs. Det kan handla om dokumentation av skador, vittnesmål, personskydd, skyddat boende, traumabehandling, hjälp med barnens situation och skolgång, juridisk rådgivning och insatser från socialtjänsten och vården.

Fru talman! Jag vill också särskilt uppmärksamma vad som behöver göras för att förbättra situationen för barn och unga som är utsatta för våld. I utredningen En uppväxt fri från våld, från 2022, föreslås en samordnad tioårig strategi för att stärka myndigheters och organisationers arbete för att stoppa våld mot barn och ge våldsutsatta rätt till stöd och behandling. Den tioåriga strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor har gett kraft och stöd till de myndigheter och organisationer som verkat för att motverka mäns våld mot kvinnor. Det är dags för en sådan strategi även gällande våld mot barn.

Regeringen borde också ge en lämplig myndighet i uppdrag att sprida kunskap om våld i barns och ungas nära relationer för att uppmärksamma fler på våldet och sprida information till utsatta om vilket stöd som finns att få. Dessutom bör regeringen ge en lämplig myndighet i uppdrag att kartlägga vilka insatser som kommuner erbjuder barn och unga som utsatts för våld, i vilken utsträckning dessa insatser faktiskt används och hur effektiva de är.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag också nämna behovet av stöd till människor som tar emot ersättning för sex samt barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering. Det behövs permanenta, strukturella åtgärder för att förbättra stödet.

Att sociala insatser är centralt i arbetet med att minska utsattheten hos personer som tar emot ersättning för sex har de flesta varit överens om sedan långt innan förbudet mot köp av sexuell tjänst infördes. I lagens förarbeten betonades också vikten av socialtjänstens insatser och att kriminaliseringen av köp bara var en del av de nödvändiga åtgärderna för att minska utsattheten.

De sociala insatserna har ändå inte varit tillräckliga, trots flera riktade projektsatsningar, och människor fortsätter att fara illa. Detsamma gäller också i hög grad barn som utsätts för kommersiell sexuell exploatering. En anledning till att insatserna är otillräckliga och ojämnt fördelade över landet kan vara att det inte finns några tvingande krav, i socialtjänstlagen eller någon annanstans, på att kommuner avsätter pengar för att arbeta med just detta område.

I socialtjänstlagen finns paragrafer om bland annat vilket stöd människor som missbrukar, har funktionsnedsättningar eller är brottsoffer har rätt till. Liknande skrivningar skulle kunna finnas om människor som tar emot ersättning för sex. Socialstyrelsen skulle också kunna utfärda bindande föreskrifter och allmänna råd. I arbetet vidare borde regeringen ta med sig förslagen från utredningen Ut ur utsatthet, som kom ganska nyligen.

Jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer och yrkar bifall till reservation 13.

Helena Vilhelmsson (C)
Anf. 72 Helena Vilhelmsson (C)

Herr talman! Det område jag kommer att tala om, mäns våld mot kvinnor, är som vi alla vet ett område som sträcker sig över många ansvarsområden, många politikområden och många ansvarsområden i kommunerna. Det är oerhört viktigt att man har en helhet, vilket har nämnts från talarstolen. Jag tycker dock inte att den helheten finns i dag i regeringens hantering av frågan. Jag tänker beröra några av de motstridigheter som finns.

Jag har varit inne på människohandel. Jag vill påpeka att ambassadören mot människohandel har funnits sedan 2006 och bytts ut ett antal gånger. Tjänsten var också obesatt i tre månader. Vad regeringen nu gör är att säga: Lös detta själva på lokal och regional nivå! Jämställdhetsmyndighetens regionkoordinatorer, som är anställda av socialtjänsten, ska alltså jobba för detta. Man får inget stöd från nationell nivå.

Vi pratar också mycket om förebyggande verksamhet. En av de verksamheter som har jobbat förebyggande på ett exemplariskt sätt är stödlinjen ungarelationer.se. Den har funnits i fem år och haft en budget på 5 miljoner men har från halvårsskiftet i år en budget på 500 000 kronor. Verksamheten bedrivs ideellt av en stiftelse och har haft över 15 000 enskilda chattar och miljoner sidhänvisningar. Man jobbar med upplysande och förebyggande verksamhet tillsammans med polisen och kommunerna.

Här har regeringen genom att slå ihop två förordningar och öppna upp för att fler organisationer ska söka pengar lyckats göra så att det blir mindre medel att fördela. Vad menar regeringen ska hända? Om inte ungarelationer.se ska jobba med den här frågan, vem ska då göra detta arbete?

Det har sagts flera gånger här att regeringen anslår mer medel till kommuner och regioner för att jobba med denna fråga. Jag ser att länsstyrelserna till exempel får 18 miljoner kronor mer i satsningar för att samordna arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Men i samma budget försvinner satsningen på kvinnofrid hos SKR, som har omfattat 21 miljoner kronor och har funnits sedan 2014. Man ger alltså med ena handen och tar med den andra.

Slutligen vill jag nämna någonting om kontaktförbudslagstiftningen, som också nämns i betänkandet. Det är väldigt bra att det har kommit en utredning kring detta med många förslag till förbättringar, men någonstans tycker jag ändå att det blir skevt. Förslagen bygger på att kvinnan ska få större säkerhet genom att mannen inte ska kunna komma i kontakt med henne. I min värld vore den enda rimliga lagstiftningen att en man som har dömts för våld mot kvinnor eller som betraktas som så farlig att socialtjänsten och polisen anser att han behöver ett kontaktförbud får vistas i sin bostad, på sitt jobb och så vidare och alltså har ett område som han, förövaren, inte får gå utanför.

Vad är det nämligen som säger att ett kontaktförbud gällande kvinnan hjälper om det så utökas till en hel kommun? En vacker dag behöver kvinnan åka till en annan kommun, resa på semester eller hälsa på bekanta. Då hjälper inte ett utvidgat kontaktförbud. Den som borde begränsas i vardagen är förövaren, inte kvinnan.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2024-06-12
Förslagspunkter: 10, Acklamationer: 8, Voteringar: 2
Stillbild från Beslut 2023/24:SoU19, Beslut: Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Beslut 2023/24:SoU19

Webb-tv: Beslut: Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m.

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Förebyggande arbete

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion

      2023/24:2669 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 65.
      • Reservation 1 (MP)
    2. Stöd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion

      2023/24:2672 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP).
      • Reservation 2 (V, MP)
    3. Utreseförbud

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2023/24:884 av Markus Wiechel (SD) yrkande 8,

      2023/24:924 av Ulrika Westerlund och Amanda Lind (båda MP) yrkande 3,

      2023/24:1790 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkandena 1-4,

      2023/24:2636 av Jennie Nilsson m.fl. (S) yrkande 19 och

      2023/24:2669 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 94.
      • Reservation 3 (MP)
    4. Stöd, uppföljning och kartläggning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2023/24:884 av Markus Wiechel (SD) yrkandena 1 och 3,

      2023/24:924 av Ulrika Westerlund och Amanda Lind (båda MP) yrkandena 2 och 4,

      2023/24:1396 av Ann-Sofie Alm (M) yrkandena 2, 4 och 7,

      2023/24:1673 av Azadeh Rojhan och Alexandra Völker (båda S),

      2023/24:1790 av Niels Paarup-Petersen (C) yrkandena 5 och 6 samt

      2023/24:2669 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 92.
      • Reservation 4 (S)
      • Reservation 5 (MP)
    5. Förebyggande arbete och stöd

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2023/24:67 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 3,

      2023/24:1085 av Azra Muranovic m.fl. (S) yrkande 1,

      2023/24:1206 av Åsa Eriksson (S),

      2023/24:1937 av Sanna Backeskog m.fl. (S),

      2023/24:2499 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkandena 2 och 3,

      2023/24:2588 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) yrkande 1 och

      2023/24:2669 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkandena 147 och 148.
      • Reservation 6 (S)
      • Reservation 7 (V)
      • Reservation 8 (C)
      • Reservation 9 (MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S091015
      SD63009
      M580010
      C00213
      V00195
      KD16003
      MP00153
      L12004
      -0101
      Totalt149925553
      Ledamöternas röster
    6. Skärpt lagkrav för förebyggande arbete

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion

      2023/24:2073 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 1.
      • Reservation 10 (SD)
    7. Våld mot barn

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2023/24:67 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) yrkande 10,

      2023/24:927 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 5,

      2023/24:2073 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) yrkande 2,

      2023/24:2449 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) yrkande 6 och

      2023/24:2669 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkandena 68 och 69.
      • Reservation 11 (SD)
      • Reservation 12 (V)
      • Reservation 13 (MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 11 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S901015
      SD06309
      M580010
      C21003
      V00195
      KD16003
      MP00153
      L12004
      -1001
      Totalt198643453
      Ledamöternas röster
    8. Krisstöd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion

      2023/24:2669 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 140.
      • Reservation 14 (MP)
    9. Skyddat boende

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna

      2023/24:2478 av Alireza Akhondi m.fl. (C) yrkande 20 och

      2023/24:2617 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkandena 89 och 90.
      • Reservation 15 (S, MP)
      • Reservation 16 (C)
    10. Motioner som bereds förenklat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.