Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Socialtjänstfrågor

Betänkande 2006/07:SoU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 mars 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Socialtjänstfrågor(pdf, 364 KB)
PDF
Socialtjänstfrågor(pdf, 364 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2006/07:7 Socialtjänstfrågor

Beslut

Nej till motioner om socialtjänstfrågor (SoU7)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om olika socialtjänstfrågor. Det huvudsakliga skälet är att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 39

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-01-23
Justering: 2007-02-13
Trycklov till Gotab och webb: 2007-02-21
Trycklov: 2007-02-21
Reservationer: 15
Betänkande 2006/07:SoU7

Alla beredningar i utskottet

2007-01-23

Nej till motioner om socialtjänstfrågor (SoU7)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2006 om olika socialtjänstfrågor. Det huvudsakliga skälet är att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-02-28
Stillbild från Debatt om förslag 2006/07:SoU7, Socialtjänstfrågor

Debatt om förslag 2006/07:SoU7

Webb-tv: Socialtjänstfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Barbro Westerholm (Fp)
Anf. 166 Barbro Westerholm (Fp)
Fru talman! I det här betänkandet behandlas ett 60-tal motionsyrkanden om olika socialtjänstfrågor. De har väckts under allmänna motionstiden i höstas. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden främst med hänsyn till pågående arbete inom området. I betänkandet finns 15 reservationer och fyra särskilda yttranden.
Eva Olofsson (V)
Anf. 167 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Vänsterpartiet har en lång rad förslag som vi har lagt i motioner, och vi har reserverat oss för dem. Jag står bakom alla, men jag väljer här att lyfta fram två reservationer till kammaren. Det är nr 4 om barnbidrag och försörjningsstöd och nr 6 om barnfamiljers situation vid vräkning. Socialtjänsten ska arbeta stödjande och förebyggande. Socialtjänsten fångar upp de människor, barn, unga, kvinnor och män, som faller genom maskorna i vårt generella välfärdssystem. När den generella välfärden inte fungerar tillräckligt bra eller utsätts för påfrestningar, som under 90-talskrisen, får socialtjänsten problem. När den generella välfärden fungerar bra och utvecklas och maskorna blir mindre kan socialtjänsten jobba med de människor som har ganska komplexa problem. Det som nu gör mig orolig är att maskorna, som vi i Vänsterpartiet i samarbete med Socialdemokraterna och Miljöpartiet försökt krympa, återigen ska bli större. Det som oroar mig är vad som händer med människor som är arbetslösa eller sjuka och med dem som vi förut kallade förtidspensionärer. Vad kommer att hända med dem? Kommer den generella välfärden att vara tillräckligt bra för att de ska ha ett bra liv? Vi pratade förut om en hemlöshetsstrategi, och hur lätt blir det att genomföra den om den sociala bostadspolitiken slopas och det inte blir nya hyresrätter och allmännyttans hyresrätter säljs ut? Hur bra blir det att jobba med och stötta våra barn om skolan väldigt tidigt sorterar dem? Jag kommer i mitt anförande att i första hand prata om barnens situation. Jag tänkte börja med att tacka Rädda Barnen för att de har lyft fram att vi har en relativ barnfattigdom här i Sverige, för att de gör det årligen och sätter fokus på de barn som lever i en ekonomiskt och socialt utsatt situation. Barn svälter inte i Sverige. Barn går i skola. Barn har tillgång till hälso- och sjukvård. Vi var tidigare inne på den rapport som visade att efter Schweiz låg Sverige tvåa bland de rikare länder där barn har det bra. USA låg på 18:e och England på 19:e plats. Barn i allmänhet har det bra, men det finns barn som inte har det bra i Sverige, och dem måste vi ta ett ansvar för. Barnfattigdomen minskade mellan 1997 och 2004 från 433 000 till 252 000 barn, och det är bra. Vi lyckades ta igen lite av det som 90-talskrisen åstadkom. Men det jag tycker är allvarligt med Rädda Barnens senaste rapport är att skillnaderna ökar mellan de barn som är kvar i relativ barnfattigdom och de barn som lever i familjer som har fått en ganska bra utveckling. Jag är också rädd för att de klyftorna kommer att öka ännu mer med alliansens politik. De här barnen lever ofta med en ensamstående mamma eller har någon förälder som är född i ett annat land än Sverige. Skillnaderna ökar mellan kommunerna och mellan stadsdelarna. Jag kommer från en stad som har tydliga skillnader. I Torslanda lever 3,5 procent av barnen i ekonomiskt utsatta familjer. I Bergsjön är det den nästan hisnande siffran 61 procent. Vi tycker alltså att det är väldigt viktigt att ha ett tydligt barnperspektiv både i den generella välfärden och i socialtjänstens politik. Därför har det för oss varit helt självklart att länge jobba med frågan att när vi förbättrar den generella välfärden för barnfamiljerna genom att höja barnbidraget ska också barnen i de fattigaste familjerna på samma gång få en standardhöjning. Då ska inte barnbidraget räknas in i beräkningsunderlaget för försörjningsstödet och försörjningsstödet sänkas med lika mycket som barnbidraget höjs. Därför var jag väldigt glad när jag såg att den förra regeringen lade ett uppdrag om att utreda frågorna om en höjning av barnbidraget och underhållsstödet. Lika förbittrad blev jag när jag upptäckte att en av alliansens första åtgärder var att ta bort det utredningsuppdraget. Man ville inte ens utreda frågan. Därför är jag inte heller förvånad att man i betänkandet säger totalt nej. Varför skulle man göra något annat? Man har ju tagit bort detta uppdrag. Jag vill säga detta: Barndomen går inte i repris för de här barnen. Utredningen Vräkning och hemlöshet - drabbar också barn , som gjordes 2005, börjar sammanfattningen med orden: Det finns en allmän uppfattning i vårt land att barnfamiljer inte vräks, men vi bedömer att ca 1 000 barn om året berörs av vräkningar. Vi tycker att det är oacceptabelt. Det är bra att det finns ett mål om att det här ska minska. Det är bra att man nu jobbar bättre i socialtjänsten. Jag vet att man ska titta på de frågorna när man nu ska se över en del av hyreslagen. Men från Vänsterpartiet säger vi att det måste vara nolltolerans mot att barn någonsin vräks utan att ha ett annat gott boende färdigt att flytta till i så fall. Det bästa är i de allra flesta fall att bo kvar. Många barn lever i familjer med försörjningsstöd ganska länge, och socialtjänsten har nu satt mycket fokus på att rehabilitera, coacha och stödja familjer som har gått länge på försörjningsstöd för att de ska få arbete och egen försörjning. Men i juni fanns det i Göteborg 4 562 barn i familjer som hade haft försörjningsstöd i mer än tio månader, och då är det inte svårt att tänka sig att ekonomin och livet blir väldigt knappt i de familjerna. I hela Sverige var det 50 000 barn 2004. Därför är det så viktigt att socialtjänsten när det gäller ekonomiskt bistånd har ett barnperspektiv, att man ser barnets behov, att man träffar familjen och barnet, att barnet självt får komma till tals, att barnet har möjlighet att göra något roligt på sommaren, kan delta i fritidsaktiviteter tillsammans med kompisar och veta att de inte alltid utestängs från sådant som alla andra barn ser som självklart. I Socialstyrelsens rapport säger man att det här fungerar bättre, men det finns fortfarande stora brister. I betänkandet säger man att vi ska följa det här och att regeringen ska återkomma om man behöver göra något. Men vi i Vänsterpartiet tycker att det är så viktigt, eftersom barnen inte får tillbaka sina barnaår, som jag sade, att vi vill prioritera en metodutveckling i den här frågan. Barn- och ungdomsvården är mycket diskuterad, och Socialstyrelsen säger glädjande nog i sin senaste rapport att det är en positiv utveckling med mycket mer att fortsätta att jobba på. Inte minst gäller det att fortsätta att utveckla samarbetet mellan socialtjänst, förskola, skola och hälso- och sjukvården. Jag vill lyfta fram den försöksverksamhet som drogs i gång av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet under namnet Barnhus, med samverkan under samma tak vid misstanke om brott mot barn. Jag besökte Barnhuset i Göteborg, och på de barnhus som nu ska hålla på under försöksperioden 2007 på sex ställen i landet kan vi se att man på ett mycket bra sätt kan stödja barn som är utsatta för misshandel och sexuella övergrepp. Allt det som behövs samlas runt barnet och kan ge stöd till berörda anhöriga. När jag pratade med socialtjänsten i en stadsdel i Göteborg sade man: Vi har förbättrat vår verksamhet mycket i samarbete med barnhuset, för det innebär också en metodutveckling för vårt jobb. Vi får råd och stöd, och vi kan hela tiden diskutera med dem. Jag skulle se det som en fördel om vi alla kunde vara överens om att när försöksåret 2007 är slut ska barnhusen vara kvar. Jag skulle vilja se barnhus i hela landet. Det sista jag vill säga innan jag slutar - jag kommer tillbaka till några andra frågor i replikerna - är att jag gärna vill ha svar på frågan: Hur kan vi konkret stärka barnens situation? I detta anförande instämde Elina Linna (v).
Thomas Nihlén (Mp)
Anf. 168 Thomas Nihlén (Mp)
Fru talman! I det här motionsbetänkandet har Miljöpartiet sex reservationer. Vi ställer oss bakom alla våra reservationer men yrkar för tids vinning endast bifall till reservation nr 10. Jag tänker använda min tid till att kortfattat redovisa Miljöpartiets argument för våra sex olika reservationer. Den första, reservation nr 3, handlar om att ändra socialtjänstlagen så att inte socialtjänsten kan särbehandla studenter och unga. Studenter ska i praktiken ha samma rätt till individuell behovsprövning som andra vuxna medborgare. Vi menar att det inte ska finnas några hinder för socialtjänsten att erbjuda praktikplats eller andra kompetenshöjande åtgärder, men det ska absolut inte vara en förutsättning för att en student ska kunna få försörjningsstöd. Miljöpartiet vill därför att socialtjänstlagens 4 kap. 4-5 §§ ska slopas, eftersom det är den bestämmelsen som ger socialtjänsten möjlighet att särbehandla studenter. Reservation nr 5 handlar om hemlöshet. Att vara utan bostad skapar en försämrad livskvalitet och inverkar negativt på hela individens livssituation, oavsett omständigheterna kring den bostadslösa. Utan bostad blir det ytterst svårt att tillgodogöra sig sina rättigheter, sköta arbete eller annan sysselsättning, umgås med nära och kära och så vidare. Att ta sig ur hemlösheten och etablera ett varaktigt boende med de höga hyror som tillgängliga bostäder har i dag är nästan omöjligt. Och eftersom det är svårt att få jobb utan bostad och det är svårt att få bostad utan jobb hamnar bostadssökande lätt i ett moment 22. Vi har noterat att regeringen har beslutat om en strategi för att motverka hemlöshet. Strategin innehåller många viktiga och bra målsättningar. Miljöpartiet anser dock att det inte räcker med att garantera tak över huvudet, utan vi yrkar i stället, i enlighet med vår reservation, att riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till en rättighetslagstiftning som ger alla i Sverige rätt till en bostad. Reservation nr 6 handlar om barnfamiljers situation vid vräkning. Ett barn har rätt att växa upp i en trygg och säker miljö. Hur ett barn växer upp präglar denna person resten av livet. Barnkonventionen ska vara vägledande vid allt beslutsfattande som rör boendet. Det är oacceptabelt att barnfamiljer kan vräkas och stå utan bostad, oavsett omständigheter. Kommunen måste ta aktiv kontakt med de familjer som har problem med sitt boende. Så snart kronofogdemyndigheten får veta att vräkning kan komma att bli aktuellt ska den meddela socialnämnden i kommunen. Socialnämnden ska då vara skyldig att snabbt ta fram en handläggare, så att man hinner göra någonting innan vräkningen verkställs. För närvarande pågår en översyn av hyreslagen, och eventuellt kommer en utredning att föreslå någon form av skyddslagstiftning kring barnperspektivet, och enligt regeringens hemlöshetsstrategi framgår det att inga barn ska vräkas. Trots detta tycker Miljöpartiet att det är viktigt att riksdagen ger en tydlig signal till regeringen och begär att regeringen återkommer med konkreta förslag till ändringar i lagstiftningen i denna del. Reservation nr 10 handlar om särskilda avgiftningsplatser för kvinnor. Avgiftning och missbruksvård har, som mycket övrigt i samhället, byggt på att män är normen. Kvinnor har blivit inlagda för avgiftning på avdelningar där både män och kvinnor vistas. Många missbrukande kvinnor har misshandlats och utsatts för våld i sin omgivning. Det här innebär att när en kvinna är på avgiftning så kan också hennes plågoande vara där. I betänkandet kan man läsa att regeringen har för avsikt att ta upp den här frågan med landstingen och regionerna under 2007. Socialutskottet biföll förra året Miljöpartiets motion där den här frågan togs upp. Man sade då att det får ankomma på regeringen att i samtal med sjukvårdshuvudmännen eller på annat lämpligt sätt tillse att tillräckligt antal sådana platser skapas. Vi är inte övertygade om att det här räcker. Därför vill vi i enlighet med vår reservation att riksdagen ska uppmärksamma regeringen på att det måste bli en rättighet i landets alla landsting och regioner att det finns tillgång till separata avgiftningsplatser för kvinnor. Reservation nr 11 handlar om personliga ombud. Reformen med personliga ombud är en lyckad reform, som Miljöpartiet har stött under hela processen. Det unika är att de finns nära den enskilda människan, ger personlig hjälp och stöd och ser till att hon får de insatser som hon har rätt till. De personliga ombuden vet vilka levnadsvillkor de psykiskt sjuka har. För att det ska vara möjligt att ha den nära relation som är så avgörande för att kontakten ska bli bra och leda till rätt insatser behövs tid och engagemang. Det betyder att de personliga ombuden inte får vara överbelastade. Vi anser också att de bör ha en så oberoende ställning som möjligt. Vid sidan av att kämpa för bättre villkor för varje enskild människa är det viktigt att de personliga ombuden även orkar lyfta frågor i ett bredare perspektiv. Vi tror att politiker kan få många uppslag om vad som konkret inte fungerar genom att lyssna på de personliga ombuden och de problem som de har ringat in. Därför tycker vi att rätten till personligt ombud ska skrivas in i socialtjänstlagen. Fru talman! Till sist är det reservation nr 13 som handlar om ökad kompetens och kvalitet i socialtjänsten. Utbildning, fortbildning och generell kompetenshöjning för personalen i socialtjänsten och Försäkringskassan när det gäller HBT-frågor är i dag något nästan obefintligt. Det finns inte heller i någon större utsträckning undervisning om HBT-frågor på socialhögskolan. Den fortbildning som finns drivs av lokala initiativ och förekommer bara på ett fåtal arbetsplatser, och inte heller här inkluderas generellt HBT-frågor när man talar om mångfald och diskriminering. Därför vill Miljöpartiet att riksdagen ska framföra till regeringen att det, för att garantera ett bra bemötande och icke-diskriminering, är viktigt att personalen i socialtjänsten, Försäkringskassan och andra institutioner utbildas och fortbildas för att höja sin HBT-kompetens. I detta anförande instämde Gunvor G Ericson (mp).
Marina Pettersson (S)
Anf. 169 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Vi debatterar socialtjänstfrågor i kväll, och vi gör det på ett område som står under omvandling. Vi har inga reservationer i detta betänkande utan tre särskilda yttranden. Vi kan gå med på det här betänkandet på grund av det stora arbete som pågår i de många utredningar som nu är tillsatta. Vi kommer dock att följa dessa frågor väldigt noga, och vi förbehåller oss också rätten att återkomma till dem. Fru talman! Många utredningar pågår, som sagt. Och det pågående arbetet fokuseras mera på den enskilda individen, dess behov och de åtgärder som vårt samhälle kan och önskar ge dem som är i en situation som de själva inte kan ta sig ur utan hjälp. Oavsett om det är fråga om barn, föräldrar, missbrukare, hemlösa eller de äldre i detta betänkande finns det inget annat område i hela vår lagstiftning som berör och kommer den enskilde individen så nära och är så kännbart och så livsavgörande som socialtjänstområdet. Det är också så att vår socialpolitik är allas vår politik som vi genom livet berörs av på många olika sätt. Den ska i det utsatta läget, då allt annat är borta, finnas där för dig och för mig, för våra misshandlade barn, för våra missbrukare, missbrukare som vill bli hela människor igen, och för den som lever under knappa omständigheter. Socialtjänstlagen och försörjningsstödet är det yttersta skyddsnätet vi har. Fru talman! När vi går längs Drottninggatan och tittar på uteliggarna, tiggarna, de hemlösa som finns där måste vi se dem. Vi kan inte, som den nuvarande regeringen, förändra Sveriges bostadspolitik så att mer bostadsrätter tränger ut allmännyttans bestånd. Med automatik skapas det färre hyresrätter som kan upplåtas till dessa grupper av människor som oftast är grava missbrukare och har stora skulder. 17 800 hemlösa finns i vårt land. Det är ett tal vi kunde registrera under en mätvecka år 2005. Mörkertalet är allt större. Trångboddheten är också ett stort problem. Det finns i Stockholm ett antal lägenheter på den sekundära bostadsmarknaden. Om det visar sig genom det uppdrag som Boverket tillsammans med Socialstyrelsen har fått att det akuta behovet av lägenheter är till exempel tredubbelt så stort som det i dag finns lägenheter för, hur kommer då regeringens strategi att se ut för att skaffa fram dessa tusentals lägenheter samtidigt som man nedmonterar allmännyttan? Fru talman! När det gäller barnfattigdomen ska vi inte tro att det bara är storstäderna som har ett alltmer växande problem med barn som lever under knappa förhållanden. Nej, i mitt Värmland levde 22,6 procent av barnen i Årjäng, och i Eda 22,8 procent, i fattigdom år 2004, enligt Rädda Barnens rapport. En kvarts miljon fattiga barn i ett sådant rikt land som Sverige är allvarligt. Vems är då felet? Och med vilken politikerstrategi bekämpar man denna djupa orättvisa? Det handlar om att sällan eller aldrig gå ut och se på kultur i alla dess former för att det kostar pengar, att som förälder med sitt barn inte få gå på en utställning för att det kostar inträde, att alltid få säga "nej, det har vi inte råd med" som förälder och se att man måste spara de pengarna, för mjölken måste stå på bordet nästa dag också. Att vara utanför föder utanförskapets mörker, och klassklyftorna växer. När den alliansledda högerregeringen slår ned på våra välfärdssystem, sänker ersättningsnivåerna och också höjer kraven för att få dem föder det fler fattiga barn. Fru talman! Det finns ett problem i att höjningarna av barnbidraget inte kommer de familjer till godo som är beroende av socialbidrag. Dessa familjer får inte del av den standardhöjning som var tänkt att nå alla barnfamiljer. Genom tilläggsdirektiv i juni 2006 fick utredningen Från socialbidrag till arbete i uppdrag att analysera konsekvenserna av att frångå principen att beakta alla inkomster vid socialbidragsprövning. Analysen skulle gälla barnbidraget och andra relevanta transfereringar till barnfamiljer när de ändrades. Vi socialdemokrater höjde barnbidraget och underhållsstödet, och vi höjde ersättningarna i socialförsäkringssystemet. Vi menar att solidaritet och minskade klassklyftor föder trygga människor som vågar mer och att den som råkar falla också ska veta som individ att systemen håller. Varför måste jag då fråga den borgerliga majoriteten: Varför inte ens utreda om undantaget, att höjningar av barnbidraget inte skulle räknas med i beräkningen av försörjningsstödet? Det direktivet tog den högerborgerliga regeringen bort från utredningen. Det är faktiskt så att det yttersta ansvaret för att förverkliga statens ansvar för barnkonventionen ligger på Fredrik Reinfeldt och hans kolleger. Utred konsekvenserna av förändringar i vårt trygghetssystem ur ett barnperspektiv! Förvärra inte ytterligare barnfattigdomen i Sverige! Vi socialdemokrater anser fortfarande att denna fråga bör prövas. Vi förbehåller oss också rätten att återkomma i den. Fru talman! Vad gäller barnhemsplaceringarna i efterkrigstid ända fram till 1970-talet tänker vi följa också den frågan noga. Jag har själv upplevt berättelser om dåliga familjehem, misshandel och kärlekslöshet mot barn som inte har fyllt fem år när de placerades första gången. Vi kan inte blunda för det som har skett, utan allt måste upp i ljuset, det som hände under dessa mörka år. Det har förekommit att barn har fått sova på vinden och att bältet fanns framme när de var långt borta från sina hem och sina föräldrar. Misshandel, kränkningar och dåliga förhållanden var vardagen för tusentals barn som i dag är vuxna, många med svåra psykosociala problem, svår ångest och ibland missbruk. Vi är skyldiga dessa barn sanningen. Vi socialdemokrater tillsatte en särskild utredare med uppgift att granska de här allvarliga övergreppen vid institutioner och familjehem. Detta är gott, och första delrapporten kommer i höst. Fru talman! Den stora missbrukssatsningen, Ett kontrakt för livet, har enligt vår mening varit mycket lyckosam. Satsningen omfattade 820 miljoner i statsbidrag till missbruksvården under en treårsperiod 2005-2007. I detta betänkande anges det också att utskottet ser positivt på satsningen. Min fråga till majoriteten är: Kommer ni att fortsätta den lyckade satsningen efter år 2007? Vi socialdemokrater anser att satsningen bör permanentas. Därför har vi i vårt budgetförslag anvisat 150 miljoner årligen för detta ändamål. I detta anförande instämde Catharina Bråkenhielm, Christer Engelhardt, Jan-Olof Larsson och Per Svedberg (alla s).
Magdalena Andersson (M)
Anf. 170 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Nu är det drygt fyra månader sedan den nya alliansregeringen tillträdde. På många områden sker det förändringar. Den allra viktigaste uppgiften för oss är att få människor från det stora utanförskapet, och där har arbetet börjat. Ett viktigt instrument i det arbetet är nystartsjobben, framför allt när det gäller personer som har varit borta så länge från arbetsmarknaden att det är socialbidrag eller det som man nu kallar för försörjningsstöd som har varit deras enda inkomstkälla. Ett nystartsjobb, ett riktigt jobb ger oanade vinster. Fru talman! På de få månader som regeringen hittills haft på sig har det också inom vårt utskotts område och det vi pratar om i dag, socialtjänstens område, hunnit hända mycket. Det är många frågor som är på väg fram till olika former av avgörande, antingen till riksdagen eller till den myndighet som har att avgöra det. Utredningen Från socialbidrag till arbete som sattes i gång av den förra regeringen har lämnat ett förslag, och det ska nu snart remissbehandlas. Där finns många förslag som är intressanta. Till exempel tar man upp frågan om barn som sommarjobbar. Det är en fråga som jag själv har lyft upp till debatt flera gånger här i kammaren under den förra mandatperioden och ett område där det är oerhört tydligt vilket signalsystem vårt samhälle ger våra unga. Tänk en ung person som sommarjobbar ihop till en moped och som med det regelverk som vi har i dag ska behöva avstå från de pengarna för att föräldrarnas försörjningsstöd måste minskas med samma summa! Självklart ska man inte behöva avstå från den inkomsten för att mamma eller pappa har socialbidrag. Det är underligt, tycker jag, att de frågor jag ställde till Morgan Johansson under den förra mandatperioden inte gick att åtgärda då. Men det är bra att det äntligen lyfts fram. I dag kan inte socialtjänsten eller en hyresvärd överta bostadsbidrag från någon. Det var möjligt tidigare. Det var ett väldigt bra instrument dessutom. Fråga varje erfaren socialpolitiker om det! Tyvärr medger den förändring som har blivit att en del personer använder socialbidraget till annat än hyra, blir släpande efter med hyresskulder och ibland får vräkning eller hot om vräkning som konsekvens. Regeringen kommer nu att ta ett helhetsgrepp på hemlöshetsproblematiken, och det är viktigt. Det kanske inte är någon kioskvältare, men det är absolut nödvändigt och välkommet. Här är frågan om möjligheten att ta över bostadsbidraget en pusselbit av många som krävs. Jag kan väl så här oss här i kammaren emellan säga att detta inte heller var en okänd företeelse för den förra regeringen. Den upplystes om detta flera gånger - i debatter, i interpellationer och genom motioner - men utan resultat. Det är bra att den här regeringen nu har gjort frågan aktuell. Vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, fru talman, är ännu en fråga som den nya regeringen avser att se över. Det diskuterades också ett flertal gånger under förra mandatperioden, och senast i våras voterade vi om det. Då var den tidigare majoriteten inte intresserad av att se över frågan. Det är intressant att notera att det nu finns flera motioner som instämmer i det vi från alliansen tidigare hävdade. Att se över detta begrepp är nödvändigt för de små kommuner som oförskyllt får stora kostnader och svårigheter med sommarboende som både kräver och har rätt till en hjälp som sommarkommunen inte får en enda skattekrona för utan bara måste leverera. Den här regeringen, fru talman, kommer att se över frågan om vistelsebegreppet, och det är välkommet och tacknämligt. När det gäller vård, också tvångsvård, av gravida missbrukande kvinnor har Socialstyrelsen i uppdrag att utreda om gravida kvinnor med missbruk får den vård de behöver för att ha en alkohol- och narkotikafri graviditet. Man ska också se över hur en indikation på tvångsvård kan utformas. I Norge finns en sådan här lag som gör det möjligt att ingripa. Den är ett viktigt instrument, har man upptäckt, för att förmå gravida missbrukande kvinnor att avstå från sitt missbruk under graviditeten. Det viktigaste är ju att barnen får möjlighet att födas utan skador. Då är ett missbruk förödande, och då kan en sådan här lag vara nödvändig. Det är välkommet att Socialstyrelsens uppdrag är på gång och att det kommer att komma fram förslag i detta. Fru talman! När det gäller Rädda Barnens rapport Barnfattigdom hälsar jag också den välkommen. Den är nödvändig och visar att det krävs åtgärder på många olika håll. Jag vill dock fråga Marina Pettersson: Vem är det som har haft makten i Sverige de senaste tolv åren? Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de olika reservationerna.
Eva Olofsson (V)
Anf. 171 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag var inne på samma spår som Marina Pettersson när det gällde missbrukarvården och lyssnade därför om Magdalena Andersson skulle säga eller svara någonting där, men det gjorde du inte. Jag tror att alla vi politiker är överens om att missbrukarvården under 90-talskrisen fick ta stryk. Vi i Vänsterpartiet har drivit att missbrukarvården måste förbättras, och tillsammans med våra samarbetspartier skapade vi förra mandatperioden Ett kontrakt för livet, som innebär ett riktat statligt stöd till missbrukarvården under tre år. Sista året är 2007. Alla jag har pratat med har talat om hur viktig denna satsning är och sagt att den måste fortsätta. Det gäller brukarorganisationerna, som säger att man kommit en bit på väg men att det fattas mycket. Det gäller dem som jobbar i missbrukarvården, som säger att man nu har kommit i gång med en massa bra saker. Till exempel har man fått i gång gemensamma arbeten där man från sjukvårdens beroendeavdelningar sitter ihop med socialtjänsten under samma tak och gör ett gemensamt jobb. Detta har precis kört i gång, till exempel i Göteborg, i Mark och i Mölndal som jag kommer ifrån. En massa stöd till barn till missbrukande föräldrar har kommit i gång. Metodutveckling har kommit i gång. Men man säger också att det finns stora brister. Det finns alldeles för få alternativ. Mångfald brukar vi ibland ha olika syn på, men här saknas verkligen mångfald. I en del kommuner har man ett recept till alla människor med missbruksproblem. Oavsett kön och oavsett vad som kan passa för den personen ska alla gå igenom tolvstegsprogrammet, till exempel. Jag skulle därför vilja fråga dig: Kommer ni att fortsätta denna statliga satsning och ge stöd för att utveckla missbrukspolitiken och missbrukarvården? Annars är jag rädd att den utveckling vi har satt i gång kommer att brytas.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 172 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Som framgår av betänkandet pågår Ett kontrakt för livet, och utskottet säger samfällt att vi ser positivt på denna satsning. Dessutom kommer det nationella riktlinjer om missbrukar- och beroendevården från Socialstyrelsen inom kort. Därutöver kommer Socialstyrelsens föreskrifter om allmänna råd om läkemedelsbaserad underhållsbehandling för opiatberoende. En bättre tillsyn av missbrukarvården kommer också. Min uppfattning är att Ett kontrakt för livet måste få en chans att utvärderas. Självklart är det viktigt att vården av missbrukare fortsätter på absolut bästa sätt. När det gäller särskilda avgiftningsplatser för kvinnor tog den förra regeringen upp att man skulle ha samtal med Sveriges Kommuner och Landsting kring detta, och vi utgår från att den nya regeringen kommer att göra precis samma sak. Att inte tilltro den här regeringen det som den förra regeringen gjorde är för mig väldigt underligt. Det tycker jag visar att man inte litade på vad den förra regeringen gjorde. Självklart måste ett sådant här samtal få vara basen för en bra vård för missbrukande kvinnor.
Eva Olofsson (V)
Anf. 173 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag tycker fortfarande inte att jag fått något svar på om man vill ta ett nationellt ansvar för att fortsätta att utveckla missbrukspolitiken. Självklart ska man utvärdera och titta på om formerna har fungerat bra och hur de kan utvecklas. Ett kontrakt för livet har innehållit mycket; bland annat skulle kommunerna ställa upp med LVM-placering och stöd i eftervård när man varit på ett behandlingshem. Jag tycker dock inte att jag får något klart svar från dig: Är ni beredda att fortsätta att ta detta ansvar? Jag tror att det är helt nödvändigt. Fortsätter man inte den påbörjade utvecklingen kommer väldigt många bra saker att avbrytas, och då kommer man inte att kunna höja nivån i missbrukarvården. Sedan är det ju positivt med avgiftningsplatser för kvinnor, men ni har missat att detta bara är första steget i en vårdkedja för kvinnor. Vi har motionerat om att man ska ha separata behandlingsmöjligheter hela tiden för kvinnor. Inte minst är det viktigt för de kvinnor som utsätts för våld. Mobilisering mot narkotika har ju visat hur vanligt det är att man utsätts för misshandel och övergrepp om man har ett missbruk och att det brister väldigt mycket i det stöd man får. Man kan ju inte gå till de vanliga kvinnojourerna. När jag jobbade med detta som kommunalråd i Göteborg var vi helt överens om detta: Ska det funka att hjälpa dessa kvinnor även när det gäller våldet måste det finnas en vårdkedja för kvinnor med missbruksproblem. Det räcker inte med avgiftningsplatser. Hur tänker ni alltså, eftersom ni inte har stött det förslag vi har lagt fram, arbeta vidare med den frågan? Och kommer ni att fortsätta att ge ett statligt stöd för att utveckla missbrukarvården och ge kvinnor och män med missbruksproblem möjlighet att bryta sitt missbruk och möjlighet till ett värdigt liv?
Magdalena Andersson (M)
Anf. 174 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! Man kan väl konstatera att det inte är så många som har stött ert förslag. I så fall hade väl fler stått bakom den reservationen. En sak man dock också kan konstatera är att samtliga partier här brinner för en bra och fungerande missbrukarvård. Utskottet skriver samfällt att man är positiv och att Kontrakt för livet måste tas på allvar. Det Eva Olofsson tar upp här om våld mot kvinnor är oerhört viktigt att ta på allvar. Det gör också alliansregeringen. Det kommer en nationell handlingsplan som handlar om just hur man ska möta våld mot kvinnor. Vi kommer dessutom om ett litet tag här i kammaren att ha ett förslag om utökade krav på kommunerna när det gäller våld mot kvinnor och kvinnojourer. Det är självklart av allra största vikt.
Marina Pettersson (S)
Anf. 175 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Magdalena Andersson frågar mig vad vi socialdemokrater har gjort under våra tolv år vid makten. Det första vi fick göra efter tillträdet för tolv år sedan var att göra en stor budgetsanering efter er tid vid makten. Det tog lite tid. Men sedan har vi under åratal så fort vi har haft budgetutrymme förbättrat hela vårt välfärdssystem. Vi har höjt barnbidragen och höjt underhållsstöden. Vi har högre ersättningar i våra trygghetssystem. Vad har ni gjort? Direkt när ni kom till makten har ni försämrat. Det är lägre ersättningar, sämre förutsättningar för dem som är arbetsskadade, de deltidsarbetande, kvinnorna och de sjuka. De får alla sänkta ersättningar. Av dem som har försörjningsstöd är 38 procent ensamstående kvinnor. Barnfattigdomen i dessa barnfamiljer lär knappast bli mindre när försämringarna i a-kasseförsäkringen slår igenom efter mars, för att bara ta ett exempel. Barnfattigdomen lär inte bli mindre av era genomförda reformer.
Magdalena Andersson (M)
Anf. 176 Magdalena Andersson (M)
Herr talman! Det alliansregeringen fick ta över var en och halv miljon människor i utanförskap. Det är människor som inte arbetade för att de hade förtidspension. Det är människor som jobbade mindre än vad de egentligen ville göra. De studerade fast de egentligen ville arbeta eller gick på försörjningsstöd. Det är en fullständigt ohållbar situation. Det är ett utanförskap av sällan skådat mått. Det är prioritet 1 för regeringen att ta itu med det. Nystartsjobben är ett fantastiskt bra redskap för personer som har stått utanför arbetsmarknaden så länge att de hör till dem som har absolut svårast av alla att få ett jobb. Den som har ett jobb får väldigt lätt ett jobb i dag. Men den som har varit utanför arbetsmarknaden i fyra år har inte alls samma chanser. På fyra månader, snart fem, Marina Pettersson, har vi i det här betänkandet som handlar om socialtjänst lyckats leverera ett budskap om att det kommer besked om sommarjobbsmöjligheter också för unga människor, om förändringen av bostadsbidragen, om en hemlöshetsstrategi som är viktig och om vistelsebegreppet. Vi levererar en politik som ger människor chans till jobb. Med jobb slipper de försörjningsstöd. Med sänkt skatt får de också större möjligheter att leva på den lön de har, själv kunna äga sitt liv och inte vara beroende av bidrag. Det är den politik som jag gick till val på och som jag är stolt över.
Marina Pettersson (S)
Anf. 177 Marina Pettersson (S)
Fru talman! Dessa genomslag kommer när de sänkta ersättningarna visar sig i plånböckerna hos barnfamiljer och dem som har det sämst ställt. Ersättningsnivåerna blir så låga att det föder mer barnfattigdom. Detta kommer att visa sig inom en snar framtid. Varför tog ni bort direktivet för höjningarna av barnbidraget, Magdalena Andersson, så att barnbidragshöjningarna skulle kunna undantas vid beräkningen av försörjningsstödet? Det skulle något ha kunnat minska barnfattigdomen. En del av familjerna hade då kommit över riksnormen för försörjningsstödet. Varför gjorde ni det, Magdalena? När det gäller hemlösheten vet också Magdalena Andersson lika väl som jag att vägen till ett eget boende är väldigt lång och snårig. Hyresrätten betyder väldigt mycket här. Det är en ingång på bostadsmarknaden i storstadsområdena. Det är nästan bara allmännyttan som ställer upp med bostäder. Det är den allmännytta som ni nu nedmonterar. Hur ska majoriteten få fram tillräckligt många lägenheter för alla de tusentals hemlösa?
Magdalena Andersson (M)
Anf. 178 Magdalena Andersson (M)
Fru talman! När det gäller frågan om barnbidrag ser vi det som oerhört mer viktigt att ge människor egna pengar i form av en egen inkomst i form av lön. En lön med sänkt skatt ger bättre pengar i fickan. Det är bättre med egna pengar än med ett högre bidrag. Vår tanke är att man inte ska behöva vara bidragsberoende utan kunna stå på egna ben. Det handlar om fler jobb och satsning på att bekämpa utanförskapet och att få människor ur det. Det handlar om sänkta skatter så att människor får egna pengar och inte behöver vara beroende av politiska beslut. Det är precis det som behövs. Det krävs en skola som har en annan inriktning och ger en lärlingsutbildning och yrkesinriktning så att människor har en chans att komma ut på den arbetsmarknad som nu ropar efter arbetskraft. Det fanns också hemlösa på Marina Petterssons tid under förra mandatperioden och också mandatperioden innan dess. Tyvärr fanns det inte någon som lade fram någon strategi för hur man skulle komma åt problemet med hemlösheten. Det har den nya regeringen aviserat att man ska göra. Målen har vi sett. Nu gäller det att jobba framåt så att vi verkligen klarar av det. Vi vill inte ha några barn som vräks. Vi vill inte att människor ska vara hemlösa i vårt land.
Maria Kornevik Jakobsson (C)
Anf. 179 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Centerpartiet tycker att regeringens strategi angående de hemlösas situation är en bra början på det helhetsgrepp som måste tas för att komma till rätta med ett stort bekymmer för många människor. Regeringen har satsat 100 miljoner kronor för att underlätta för svagare grupper att etablera sig på bostadsmarknaden. Att alla som är hemlösa inte har samma behov bara för att de delar just ett gemensamt problem pekas på i strategin. Insatserna ska alltså utgå från individen och de individuella behoven. Tak över huvudet och en varm och ren säng för en natt är det minsta man ska kunna erbjuda dem som önskar det. Det behöver också arbetas med bakomliggande orsaker, och det är en rättighet. Men de som av olika anledningar inte vill ha den hjälp som erbjuds ska inte som i dag hänvisas till portuppgångar eller parkbänkar. Människor kanske inte vill eller kan svara upp till socialtjänstens krav. De kanske är nöjda. De kanske har svarat tillräckligt många gånger. De kanske har varit inne i systemet tillräckligt länge. Man har fått nog. Man sover hellre ute än svarar på alla frågor. Fru talman! Centerpartiet ser gärna att de ideella organisationerna får ett större utrymme, för det är just här de har betydelse. Alla idéer och förslag behöver beaktas, särskilt de förslag på lösningar som kommer från den hemlöse. Det kanske är den hemlöse som har den bästa lösningen. Jag och Centerpartiet tycker att det är bra att man i strategin också tar upp att människor som är intagna på fängelse, behandlingshem eller liknande ska ha en bostad att gå till vid utskrivning. Bostaden är en viktig pusselbit för återanpassningen till samhället. Motsatsen späder förstås bara på utanförskapet. Att tusentals barn under de senaste åren har vräkts - blivit vräkta - från sina hem är helt oacceptabelt. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt med allt vad det innebär. Regeringen är tydlig i detta fall. Inga barn ska eller får lov att bli vräkta. Fru talman! I betänkandet tas vistelsebegreppet i socialtjänstlagen upp. Enligt socialtjänstlagen svarar varje kommun för socialtjänsten inom sitt område. I samma lag framgår att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. För det mesta är det inget ont att säga om det. Men till exempel de kustnära kommunerna tycker att det här ställer till problem. De är under vinterhalvåret till invånarantalet små kommuner för att sedan under sommaren få upp till det dubbla invånarantalet genom sommargästerna. Människor ska självfallet ha rätt att flytta till sin sommarstuga tidig vår och flytta tillbaka till sin permanenta bostad sen höst utan att någon ska hindra det. Om man är beroende av hemtjänst gäller, som jag tidigare nämnde, socialtjänstlagen. Kommunerna har alltså det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Det är nödvändigt att regeringen nu avser att se över frågan om vistelsebegreppet i olika perspektiv. Centerpartiet välkomnar detta. Det handlar inte bara om pengar och personal i den ansatta kommunen. Det handlar också om personen som har rätt till sin hemtjänst. Möjligheten är stor att problemen hos en överhopad hemtjänst med personalbrist och så vidare hamnar i knät hemma hos vårdtagaren. Vad gäller vård av missbrukare tar man i betänkandet upp satsningen Ett kontrakt för livet som innebär riktade statsbidrag till missbrukarvården på 820 miljoner. Det är en välkommen satsning. Att komma ifrån ett missbruk är av godo inte bara för missbrukaren utan för hela samhället. Om personen med missbruk lever tillsammans med familj och barn är det ännu viktigare att hjälp finns för att bli kvitt sitt missbruk. Barn behöver sina föräldrar, men de behöver inte föräldrar som missbrukar. Även här är det individuella lösningar som är viktiga - att våga pröva nytt. Socialtjänsten har fått i uppdrag att utreda om gravida kvinnor med missbruk får den vård de behöver för att uppnå en drogfri graviditet. Dessa kvinnor är oftast ytterst sårbara, och de behöver mycket stöd och hjälp både under och efter graviditeten. Att leva med alkoholskador som tillkom när man låg i magen är ett tungt arv att bära med sig. Alkoholskador kan som ni vet ge hjärnskador som kan visa sig både fysiskt och psykiskt. Dessa skador får man leva med hela livet. När det gäller anmälningsplikten av barn som far illa är det mycket bra att frågan börjar diskuteras. I första hand gäller det precis som det står i betänkandet att anmälningsskyddet efterföljs. Det är inte alltid det gör det. Centerpartiet ser också fram emot att ansvariga i kommuner och landsting alltid ser till att fortbilda all sin personal i olika verksamheter - i första hand dem som har ansvar för barn. Men även andra personalgrupper behöver kunskap om anmälningsskyldigheten. Vad gäller HBT-frågor håller jag med Thomas Nihlén från Miljöpartiet, som lyfte fram detta. Det är viktigt att man får en bred kunskap i alla olika organisationer. Dessutom håller jag med socialdemokraten Marina Pettersson när hon pratar om utredningen om barn som hålls fast på barnhem. Det finns rysliga historier om detta. Det är jätteviktigt att man får komma fram och prata om detta. Det finns inget som vi inte håller med om där. Den utredningen har som sagt redan påbörjats. Fru talman! Betänkandet som vi just nu debatterar berör till stor del de människor som under kortare eller längre perioder i sitt liv behöver stöd och hjälp av andra för att få en fungerande vardag. Därför är detta viktiga frågor som ska hanteras med största respekt, då följderna ger konsekvenser för den enskildes vardag. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.
Eva Olofsson (V)
Anf. 180 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag skulle vilja ta upp det här med hemlöshetsstrategin och att alla ska vara garanterade någonstans att bo. Det håller jag med om, men det räcker inte. Det är inte speciellt roligt att ha tak över huvudet och få gå därifrån på dagen och inte veta vart man ska ta vägen. Vi ska få fler bostäder, det ska bli lättare om man har varit på HVB eller intagen på kriminalvårdsanstalt eller rättspsyk - det håller jag med om. Inträdet på den ordinarie bostadsmarknaden ska underlättas. Ja, det är självklart! Det ska det. Det är oerhört viktigt. Men var är verktygen, kära allians? Maria Larsson lägger fram en hemlöshetsstrategi, och partikamraten Odell saboterar den. För vad är det som händer nu? Det byggs mycket färre hyresrätter. I Göteborg byggs bara hälften av dem man planerade. Det ser likadant ut runtom i landet. I Göteborg, som har en s-, v- och mp-majoritet säljer vi inte ut allmännyttan. Men de privata hyresrätterna i centralare delar av Göteborg omvandlas i rask takt. Vi tappar alltså en massa hyresrätter fast vi vill ha dem kvar. I Stockholm säljer man ut dem. Var ska dessa människor bo? Vem ska ställa upp med lägenheterna? Det är bra, egna bostäder med kontrakt som många behöver. När Göteborg skulle bygga speciella, alternativa boenden för missbrukare och människor med lite svårare problem överklagades hela midevitten. Framför allt: Var ska ni få dessa hyresrätter ifrån? Alla - hemlöshetsforskarna, Socialstyrelsen i sin rapport och utredningen om barn som blir vräkta - säger att det här inte är en individuell fråga. Detta är strukturella frågor. Vi måste ha en bostadspolitik där de här människorna får möjlighet att komma in på bostadsmarknaden fast de inte är attraktiva, fast de har hyresskulder, fast de någon gång har blivit vräkta, fast de lever på försörjningsstöd och fast mannen har misshandlat dem så att de har mist lägenheten. Jag skulle gärna vilja veta något om verktygen.
Maria Kornevik Jakobsson (C)
Anf. 181 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Eva Olofsson! Vi vänder nu en skuta som har gått långt, långt ut och nästan på grund. Det är inte någonting som görs på fem minuter. Det har förts en politik för de hemlösa i ett ovanifrånperspektiv som talar exakt om vad den hemlösa behöver. Det ställs krav, och det ges riktlinjer - passar det inte så gå ut! Det finns ingenting i detta som jag tycker är bra. Dessutom måste jag rätta dig när det gäller Göteborg, Eva Olofsson. Det är inte allmännyttan som tar hand om dem som behöver hjälp. Det är de privata värdarna. Om du inte tror mig så kan du kolla med Majornas bostadsförsörjare som är anställd på socialtjänsten, som klart och tydligt säger: Det går inte att jobba med allmännyttan, för den har nu en policy som säger att den ska bli till för alla, och då måste man ta bort socialbidragstagarna! Detta stämmer alltså inte. Jag har också tyckt att det vore bra att ha en allmännytta just av anledningen att vi då skulle ha en politik för alla. Men när det nu är så här så ser jag inte det bekymret. När det gäller att se till att få bostäder är det inte en etta eller en tvåa i Majorna eller en tvåa i Biskopsgården som det handlar om. Det behövs så himla många olika bostäder. Det gäller till exempel dem som har sina beroendetrappor, sina bostadstrappor och jag vet inte allt vad det kallas. Efter det att man har supit bort sin ursprungsfamilj, sitt hem, sina barn och vad du vill så får man en etta eller en tvåa i Majorna om man slutar att supa. Lite mer flexibilitet och lite mer gummiband i vårt tänkande skulle jag vilja se.
Eva Olofsson (V)
Anf. 182 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag har jobbat med de här frågorna kommunalpolitiskt i Göteborg. Jag vet att allmännyttan har tagit ett mycket stort ansvar. Det finns enskilda privata hyresvärdar som delvis gör det, ofta då i samverkan med frivilligorganisationer. Det finns alltså ett avtal mellan de privata värdarna, allmännyttan och Göteborgs stad om att sätta av ett antal lägenheter till dem som får förtur av sociala och medicinska skäl. Där har i princip de privata hyresvärdarna levererat noll. Det är allmännyttan som har levererat in lägenheter. Allmännyttan har också ställt ett antal lägenheter till förfogande för människor som helt enkelt bodde fel. De bodde i bostäder där man inte ska bo om man inte har sociala problem. De var helt enkelt drabbade av bostadsbrist och levde kanske på försörjningsstöd. Allmännyttan har tagit ett ansvar. Risken med er politik är att en minskande allmännytta ska ta allt ansvar. Då blir det social housing , som finns i många andra länder. Där ger EU kommunerna möjlighet att ge bidrag. Då bygger man vissa områden, och där får du bara bo om du har väldigt låg inkomst, lever på försörjningsstöd eller har problem. Då får man en ännu tyngre segregering. Jag stöder den linjen att allmännyttan ska ta ett socialt ansvar, men i allmännyttan ska alla sorters människor kunna bo. Det måste vi absolut jobba vidare för. Du har inte svarat på frågan om verktygen. Hur ska ni få fram de här bostäderna? Många av de här människorna bor i storstäderna, och där har vi en bostadsbrist. Det är hyresrätter vi behöver. Var ska de bo i Stockholm? Det kommer ju inte att finnas kvar så många hyresrätter mer än kanske i förortsområdena runt omkring. Om alla som inte är attraktiva på arbetsmarknaden bor där får vi ytterligare en segregering. Eller blir det som Odell säger när det gäller ungdomar? Det ska lösas genom andrahandsuthyrning. Är det så det ska gå till? Jag tycker inte att du har förklarat hur de här bostäderna ska komma fram.
Maria Kornevik Jakobsson (C)
Anf. 183 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Fru talman! Jag har tyvärr svårt att se, Eva Olofsson, att segregationen skulle kunna bli större än vad den är i vissa förorter i Göteborg. Jag är väldigt glad om det är så att allmännyttan tar sitt ansvar. Då har det i så fall vänt under de senaste åren. Hemma i min kommun, Härryda kommun, är vi mycket dåliga på just det. Vi får köpa lägenheter av privata värdar. Jag skulle kunna räkna upp många verktyg som jag skulle kunna tänka mig att använda, men det skulle inte vara helt rätt. Jag kan tyvärr inte överta något från er heller. Vi väntar på vårpropositionen där vi får reda på exakt hur mycket pengar vi kan få till detta. Men en idé och ett förslag som jag skulle vilja lämna är att också använda personerna som är drabbade av detta. Be om deras hjälp. Fråga dem vad de vill ha och på vilket sätt de vill ha det. Det har man till exempel gjort i Kanada. De hade stora sittningar med hemlösa. Då kan man identifiera de olika behoven så att man inte bygger fel, gör fel och tänker fel. Jag har inte de exakta verktygen nu, men jag vet att det här i alla fall inte kommer att bli sämre.
Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
Anf. 184 Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. När det gäller initiativ inom socialtjänstens områden kan man konstatera att mycket är på gång. Flera motioner berör områden där uppdrag redan är utlämnade och ska avlämnas. I mitt anförande kommer jag att fokusera på barns och ungdomars utsatthet i dagens Sverige. Vi kunde nyligen ta del av Bris rapport som visar att våra barns och ungdomars psykiska ohälsa har ökat. Samtalen från barn som mår dåligt har ökat med 20 procent mellan 2005 och 2006. Det handlar om självdestruktiva beteenden, självmordstankar, depressioner, ätstörningar, panikångest och fobier. Samtidigt vet vi att köerna till BUP-klinikerna är långa, framför allt när det gäller ärenden som har med utredningar att göra. Samverkan mellan myndigheterna är bristfällig, och det gör att många ungdomar faller mellan stolarna. I många kommuner är elevhälsan kraftigt nedrustad. Vi vet att alkoholkonsumtionen hos ungdomar har gått ned, men vi vet också att de ungdomar som dricker konsumerar mycket mer. Föräldraskapet sviktar många gånger. Stressen är över lag mycket hög bland våra barn och ungdomar. Det blir ännu tydligare om vi tittar på internationella jämförelser. Fru talman! Vad gör vi då åt det här, och vad kan bli bättre? I dag har många landsting familjecentraler och ungdomshälsor i samverkan med kommunerna. Det är ett väldigt bra sätt jobba för att förebygga ohälsa och för att stötta föräldrar i deras roll. Regeringen vill inrätta en vårdgaranti på en månad till barn- och ungdomspsykiatrin. Det är en nödvändig åtgärd. Sedan har vi det här betänkandet Källan till en chans som har remissbehandlats och nu bereds i Regeringskansliet. De förslagen handlar bland annat om tidigt stöd till barn och unga och deras föräldrar, om utredning och insatser av hög kvalitet och om en social barn- och ungdomsvård som kan vila på kunskap och beprövad erfarenhet. Fru talman! Folkpartiet välkomnar detta. Folkpartiet menar att det behövs fler fältarbetare inom socialtjänsten. Socialtjänsten ska finnas ute bland våra ungdomar. Anmälningar som görs till socialtjänsten om att barn far illa resulterar alltför sällan i effektiva åtgärder. Det handlar faktiskt inte om nonchalans från socialtjänstens sida att det blir så, utan det beror på att socialtjänsten många gånger saknar redskap och resurser. Socialarbetare vittnar om att de inte hinner med utredningar och att socialtjänsten inte alls eller bara delvis kan leva upp till lagens intentioner. Arbetet är stressigt, och kommunerna sparar inom individ- och familjeomsorg. Det är allvarligt, och det måste ses över. Folkpartiet anser att socialtjänsten måste få de redskap de behöver för att kunna arbeta förebyggande. Satsningar krävs bland annat inom det brottsförebyggande arbetet. Enligt en Brårapport Vad händer med unga lagöverträdare återfaller hela 70 procent inom tre år. Det handlar alltså om ungdomar som har dömts till vård inom socialtjänsten. Här krävs tydliga insatser för att förebygga kriminalitet och bryta ett kriminellt beteende. Folkpartiet vill att det ska finnas en obligatorisk utredningsplikt inom socialtjänsten i de här ärendena. Vi får faktiskt inte släppa taget om ungdomar som riskerar att hamna i kriminalitet. Folkpartiet menar att barnperspektivet och barnkompetensen måste få större fokus inom socialtjänstens område. Samverkan mellan skola, socialtjänst och fritid måste utvecklas. I dag gömmer man sig ofta bakom sekretesslagen, och det drabbar naturligtvis tredje part. Här har flera kommuner börjat jobba över gränserna, och det är helt nödvändigt. Det är också viktigt för att inte barn- och ungdomspsykiatrin ska bli den instans som får alla ärenden som handlar om psykisk ohälsa. Barn- och ungdomspsykiatrin kan vara en resurs i handledning och konsultation för skolans och socialtjänstens personal. Vi vet också att det finns föräldrautbildning i de flesta landsting i dag. Det är oftast en föräldrautbildning som riktar sig till gravida och pågår en tid efter det att man har fått barnet. Men att bli tonårsförälder är minsann inte så lätt. Det kräver många gånger insatser och stöd. Barnens utsatthet kan avspegla sig på många olika sätt och i många olika miljöer. Flera av er har tagit upp hemlöshetssituationen. Man refererar till siffror från 2005. Det var 17 800 personer som var hemlösa under en mätvecka 2005. De här siffrorna har ju ökat under de senaste åren. Då kan man undra vad den förra socialdemokratiska regeringen och stödpartierna har gjort när man har sett att det har gått åt det här hållet. Det här är helt oacceptabla siffror för Folkpartiet. Regeringen har reagerat och agerat. Man har alltså nu satsat på en hemlöshetsstrategi. Det ska ge hemlösa ett värdigt boende, men det ska också förhindra att fler hamnar i hemlöshet, och inga barn ska vräkas. I den pågående översynen av hyreslagen har man gett tilläggsdirektiv där man vill att barnperspektivet verkligen ska lyftas fram. Det känns bra. Fru talman! Ett annat problem är att många barn i dag bevittnar våld i sina egna hem. Här vet vi att regeringen kommer att satsa på kvinnors utsatthet och våld som barn bevittnar. Till sist, fru talman, även om den stora majoriteten av våra barn och ungdomar har det bra och är friska, måste vi faktiskt våga se att antalet som inte mår bra växer. För att åstadkomma en förändring här måste vi på alla sätt jobba tillsammans. När vi då pratar om det politiska arbetet handlar det om att vi måste arbeta mellan de olika politiska områdena. En del har funderat på vad alliansen gör. Jag kan väl säga så här att Eva Olofsson faktiskt tog upp det i sitt anförande. Folkpartiet och resten av alliansen har en strategi för att åstadkomma en förbättring inom socialtjänstområdet. Det handlar om en bredd. Man kan inte vara smal i det här hänseendet, utan man måste titta på helheten. Vi säger att vi vill ge stöd till föräldrar. Vi säger att vi vill ge tidigt stöd till de lägre åldrarna i skolan. Vi har nolltolerans mot mobbning. Vi vill ha en gymnasieskola som verkligen öppnar för individuella förutsättningar och tillgodoser individuella behov. Till sist vill vi ha jobb i stället för utanförskap. I detta anförande instämde Barbro Westerholm (fp) och Maria Kornevik Jakobsson (c).
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 185 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Så här på kvällskvisten kan det kanske kännas att man är lite trött i kammaren. Det får man vara efter en arbetsdag. Likaväl gäller de här områdena människor som av någon anledning har hamnat i en situation där de behöver samhällets stöd. De här personerna behöver de politiska besluten särskilt väl, och kanske allra "välast". Det handlar om att vi ska ha ett skyddsnät. Ingen ska behöva ramla igenom detta skyddsnät, utan här finns en trygghet. Här finns en tilltro att saker och ting ska kunna förändras, så att den tid då man får samhällets stöd blir så kortvarig som möjligt. Därför är det viktigt att alla människor som hamnar i den här situationen bedöms med respekt och värdighet och att de bedöms individuellt. Jag säger det därför att det är utgångspunkten för regeringens politik inom socialtjänsten att var och en ska bedömas med värdighet och respekt och bedömas individuellt. De fyrkantiga reglerna stämmer inte. När det gäller våra barn är det synnerligen angeläget inom hela det här området att vi lyfter fram de frågorna. Någon sade: Barndom går inte i repris. Det är riktigt. Därför måste vi också se de här frågorna med ett oerhört stort allvar. Jag känner att det finns en stor samstämmighet i ambitionerna. Vi är alla överens om att det pågår många och viktiga utredningar inom Socialdepartementet. En del arbete är gjort och är ute på remiss, men allt kommer att sträva emot att vi ska göra det bättre för dem som har det allra svårast eller att alla som har det svårt ska få det lite bättre. Vi vet till exempel att det pågår arbete för att tillsynen ska bli bättre för våra barn inom ungdomsvården. Källan till en chans , betänkandet från den statliga utredningen, som har många bra förslag, är också under utredning. Vi har också, när det gäller, kunskapsbaserad socialtjänst. Jag hade förmånen att få sitta med i den statliga utredningen vars betänkande heter Källan till en chans . Magdalena Andersson var också med. Det var en sak som vi var chockade över, och det var att det fanns så dålig information om hur det är, inte minst för våra barn: hur många barn det gäller och hur situationen ser ut. Det finns en stor samstämmighet om att härvidlag måste vi komma till rätta med problemen. Det har talats väldigt mycket om hemlöshet, och det vill jag gärna göra också. Jag ska säga ärligt och uppriktigt i den här kammaren: Jag är stolt för att vi har en regering och en folkhälsominister som efter tre och en halv månads regerande lägger fram en hemlöshetsstrategi. Jag är stolt - uppriktigt stolt - över det! Regeringen har bevisat att man inte glömmer de människor som har det allra svårast. 17 800 människor var hemlösa under en mätvecka år 2005. 30 procent av dem, nästan var tredje, har barn under 18 år. Ungefär 1 000 barn drabbas av vräkning varje år. Jag skäms för det här. Det är icke värdigt ett land som Sverige. Och det är akut att göra någonting. För vart och ett av de här barnen är detta ett stort trauma, en kaotisk situation. Det kan vi alla förstå. De mål som regeringen har satt upp för det här arbetet är att alla ska garanteras tak över huvudet och fortsätta att få samordnade insatser utifrån den unika människan. Antalet kvinnor och män som är intagna eller inskrivna på kriminalvårdsanstalt, behandlingsenhet eller stödboende och inte har ordnat bostad inför utskrivande ska minska. Inträdet på den ordinarie bostadsmarknaden ska underlättas för kvinnor och män som befinner sig i boendetrappor, träningslägenheter eller andra former av boende som tillhandahålls av socialtjänsten eller andra aktörer. Antalet vräkningar ska också minska, och inga barn ska vräkas. Det känns uppfordrande, men det känns också oerhört spännande att arbeta med det här. Det är en annan sak som jag tycker är väldigt viktig, och det är att regeringen nu också ser till att olika departement arbetar med den här frågan. Som politiker kan jag ibland tycka att det är lite kämpigt att vi är så uppdelade. Varje departement ansvarar för sitt. Men nu ska man samarbeta i den interdepartementala arbetsgruppen, och det känns jättebra. Målet ska vara att lösa det här. Myndigheterna och andra aktörer ska också samarbeta. Socialstyrelsen ska få i uppdrag att leda genomförandet av strategin i samråd med Boverket, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten och andra berörda myndigheter tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting. Ideella organisationer bör också kunna ha möjlighet att på nationell nivå delta i utvecklingsarbetet. Det här tycker jag är viktiga faktorer så att man också sätter på pränt att samarbetet ska öka. Man sitter tillsammans i grupper och ska försöka lösa de här problemen. Det är svårt. Men har man ett klart och tydligt mål så löser man det. Tidsplanen är faktiskt så lång som fram till 2009, men tiden går fort dit. Lyckas den här regeringen med att få det här i hamn till 2009 - ja, då borde den få ett Nobelpris, höll jag nästan på att säga. Det här handlar nämligen om etik i grunden, om att människor som av någon anledning har hamnat snett också ska behandlas med värdighet. Någon har sagt att hur man behandlar dem som har det svårast bevisar vilken etik ett land lever efter. Låt oss tillsammans nu vara med och göra allt för att vi ska ha ett bra land för alla, även dem som har det allra svårast. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet som det ser ut.
Eva Olofsson (V)
Anf. 186 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Chatrine Pålsson Ahlgren pratade om etik, och jag skulle vilja ställa frågan: Var ligger etiken i att när vi höjer barnbidraget för alla barn i Sverige är det just de fattigaste barnen som ska pekas ut och vara de som inte får del av den välfärdshöjning som höjningen av barnbidraget är? Var ligger etiken i det? Vad har man för syn på barnen och barnens lika värde? Hur ser du egentligen på att ni inte ens vill utreda den här frågan? Jag har som kommunalpolitiker ett par gånger varit med och fått rätta till det här kommunalt. Jag tycker inte att barn ska behöva uppleva att det här kan se olika ut beroende på vilken kommun man bor i och hur kommunpolitikerna hanterar detta.
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 187 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! I vanlig ordnig gör en del politiker en miss när man bara talar om en del i en satsning. Vi har ju ett helt batteri med åtgärder för att de som i dag har det svårt ska få det bättre. Det är ju helheten vi måste se. För familjen är helheten det viktigaste, inte varifrån pengarna eller hjälpen nödvändigtvis kommer utan det är helheten. Här är jag helt övertygad om att de förslag som vi har lagt fram kommer att hjälpa dem som har det svårast på ett tydligt och bra sätt. Jag säger inte att vi direkt klarar att ändra allt väldigt mycket. Men det ska bli bättre kvalitetsmässigt. Framför allt är ju vårt mål att minska utanförskapet i det här landet. Flera av mina allianskolleger har talat om att fler ska få jobb, och då får familjen det automatiskt bättre. Vi har bestämt oss för att föra en annan sorts politik där vi prioriterar jobb, låter människor få blomma upp och delta i samhället och också få intäkter för det. Vi vill inte göra människor bidragsberoende. Och det skäms vi inte för.
Eva Olofsson (V)
Anf. 188 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Vi tycker inte heller att människor ska gå på försörjningsstöd. Däremot tycker vi att våra socialförsäkringar och trygghetssystem som vi själva faktiskt är med och finansierar med arbetsgivaravgifter och annat är försäkringssystem. Då blir man inte bidragsberoende. Jag och Vänsterpartiet tror inte heller att det löser problemet att barn som lever i familjer med försörjningsstöd får tillgodoräkna sig den standardhöjning som en höjning av barnbidraget innebär. Vad det handlar om är ju en grundsyn. Hur ser man på en generell välfärdsåtgärd för alla barn i Sverige när man undantar de barn som har det svårast? Hur ser man på barn när man faktiskt delar upp barnen och säger: Ni ska inte ha, för vi tror inte att era föräldrar i lika hög grad kommer att vara motiverade att söka jobb om ni också får del av höjningen av barnbidraget? För mig är det här en principiell fråga som handlar om hur man ser på generell välfärd. Det handlar om hur man ser på barn. Det handlar inte om att man inte ska ge föräldrarna stöd för att få jobb på bästa möjliga sätt. Det vill Vänsterpartiet också. Vi har också en politik för jobb. Men vi slår inte mot de arbetslösa. I den helheten tycker vi också ryms att barnen i de familjer som lever på försörjningsstöd, som har det sämst ekonomiskt, ska få ta del av en barnbidragshöjning.
Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Anf. 189 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Vi slår inte, jag är nästan allergisk mot att höra det från vänsterkartellen. Vi lyfter ju upp. Vi vill ju hjälpa människor så att de kommer i gång. Det är ju det viktiga. Jag kan förstå Eva Olofsson. Det är inte lätt när man inte har fixat det här när man har suttit i regeringsställning, i alla fall varit medarbetare, i tolv år, och sedan ska plötsligt en ny regering fixa det man inte själv har klarat. Vi har fått ett mandat från svenska folket. Majoriteten av svenska folket har gett oss mandat att genomföra en viss politik. Vi sade redan innan valet att vi ska minska utanförskapet så att vi får i gång jobben. Och det tänker vi fortsätta med, för det har vi lovat väljarna. Annars sviker vi dem, och det har vi inte tänkt göra. Eva Olofsson är jättevälkommen att fortsätta samtalet om hur vi ska göra och vad det finns för recept för att lösa de bekymmer vi har. Där behöver vi säkert lyssna.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 190 Jan-Olof Larsson (S)
Fru talman! Det blir allt vanligare att människor under långa perioder varje år vistas i sina fritidshus, framför allt efter pensioneringen. Många av landets kommuner som har turismen som sin stora näring, ofta med många delårsboende, har problem med att klara av hemtjänstbehovet som ökat dramatiskt. Då är det inte bara den oförutsägbara kostnaden som kommer utan även problemen med att rekrytera personal under perioder när andra människor ska ha semester. Att anställa ny personal under den perioden är ett stort bekymmer. I dag är det den kommun som besökaren vistas i som har ansvaret för att ombesörja hemtjänst för alla som har detta behov och som har detta beviljat från sin hemkommun. Vistelsekommunen får heller ingen ersättning från besökarens hemkommun, som har beviljat biståndet. Vistelsekommunen har bara att utföra hemtjänsten och låta sina egna kommuninvånare stå för kostnaden. Ofta sker detta genom att de själva får sämre hemtjänst på grund av kommunens utsatta ekonomi. Detta problem tar jag upp i motion So232, som jag härmed yrkar bifall till. Fru talman! Man kan resa på skidsemester till ett annat landsting. Har man otur och bryter benet i backen får man säkert en god vård och benet gipsat. Men inte betalar detta landsting kostnaden. Det kommer så klart en räkning till hemlandstinget som får betala den. Våra barn kan välja att gå i skola i en annan kommun, och det kommer så klart en räkning till hemkommunen för den kostnad som barnet orsakat. Inte i något av fallen är man skriven i vistelsekommunen där man får tjänsten utförd. Självklart ska alla, tycker jag, få vistas fritt i våra kommuner, vare sig man vill åka skidor, plugga på gymnasiet eller vara i ett fritidshus och vara i behov av hemtjänst. Men notan ska betalas av den egna hemkommunen där man betalar sin skatt. Fru talman! Det är inte första gången den här frågan debatteras i denna kammare. Skillnaden nu är att vi har en annan regering, en regering som består av fyra borgerliga partier, Moderaterna och tre stödpartier, som samtliga reserverat sig till förmån för att vistelsekommunen skulle få skicka räkningen till den kommun som personen var skriven i och som hade beviljat biståndet. Vari sitter problemet? frågade sig en kristdemokrat för ett år sedan när frågan debatterades. Det är vänstermajoriteten som har haft hand om bromsen, konstaterade partiet då. Kristdemokrater! Nu har ni hand om ratten. Ni har hand om gasen, och ni har hand om bromsen. Den samlade borgerligheten har under en längre tid drivit frågan, inte minst i medierna, och talat om att bara de får makten ska de lösa problemet. Det ska åtgärdas omedelbart. Nu har ni makten. Uppfyll nu det ni har lovat väljarna! Beslutet påverkar inte statens finanser ett enda dugg, och den kommun som har beviljat biståndet är på det klara med vilka kostnader det innebär. Det ska bli intressant att ta del av den kristna etiken när vi ska votera om denna fråga. Folkpartiet, Centern och Moderaterna stödde tillsammans med kd med emfas den gemensamma reservationen förra gången frågan var uppe och attackerade Socialdemokraterna för att de inte vågade stödja den borgerliga alliansens gemensamma reservation. Det ska bli mycket intressant att ta del av Folkpartiets ställningstagande och få veta om de har ordning och reda på vad de tidigare har ansett i frågan. Moderaternas i eget tycke stora rättspatos hoppas jag innebär att de står för vad de lovat. Centerpartiet har försökt att närma sig storstäderna i politiken. Jag hoppas dock att även det partiet ska stå fast vid vad det har lovat och skänker en tanke till de glesbygdskommuner som partiet tidigare värnade så aktivt och inser vilka konsekvenser dessa drabbas av utan att över huvud taget kunna påverka detta. Fru talman och riksdagskolleger! Nu är det dags att lägga korten på bordet. Jag synar. I detta anförande instämde Catharina Bråkenhielm (s).
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 191 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Det är härligt, Jan-Olof Larsson, med den höga svansföringen och att du litar på de partier som håller i ratten i dag. Faktum är att det här är en fråga som jag har arbetat med sedan jag kom in riksdagen. Det är först nu som regeringspartierna har lovat att arbeta med frågan och ta itu med den. Allianspartierna hade en överenskommelse i ett välfärdsprogram innan valet. I det finns den orättvisa som gäller vistelsebegreppet. Men jag har ändå en fråga. Jag har letat i betänkandet. Det finns ingen reservation från Socialdemokraterna. Det finns inte ens ett särskilt yttrande. Däremot har Vänstern ett särskilt yttrande. De ledamöter i socialutskottet som kommer från ö-kommunerna orkar inte ställa sig bakom yttrandet. Det är svagt. Men tack, Jan-Olof, för att du hoppas på oss kristdemokrater.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 192 Jan-Olof Larsson (S)
Fru talman! Nej, Rosita Runegrund, jag litar inte på Moderaterna och deras stödpartier. Det kan du vara helt övertygad om. Det var just därför jag gick upp och yrkade bifall till min motion. Nu sitter ni i majoritet i kammaren. Ni behöver inte förlita er på att Socialdemokraterna röstar för eller emot, men jag röstar för. Jag kommer att stödja den borgerliga sammanslutningen i kammaren i morgon när vi voterar. Om inte borgerligheten stöder motionen i morgon vid voteringen kan Rosita Runegrund vara säker på att varenda bohuslänning, varenda hallänning, varenda Blekingebo, varenda en som bor i alla dessa turistkommuner ska få reda på vad Rosita Runegrund tycker och vilken etik hon står för. Hon har lovat detta i varenda valrörelse. Nu senast var det inte mer än ett par månader sedan hon lovade detta. Nu har ni bara att stödja motionen. Det kostar inte en krona för staten. Ni behöver inte göra några utredningar. Det är bara att ha samma system som inom sjukvården, nämligen att räkningen skickas till dem som beviljat biståndet. Det är ett otroligt svek från alliansens partier om de inte stöder detta. Det ska varenda en få reda på. Det kan du vara säker på.
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 193 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Snacka om att svika någon! Snacka om etik! Mina allianssystrar och alliansbröder kan verifiera att senast vi träffade våra ministrar tog jag upp frågan. Den ligger på bordet, och den kommer att utredas. Det finns inga som helst krav på mig från mina väljare i Bohuslän att jag ska stödja Jan-Olof Larsson i den här frågan när jag har möjligheten att sitta mitt i maktens centrum och påverka regeringen. Det finns absolut ingenting som gör att jag skulle utöva sämre etik eller svika mina väljare.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 194 Jan-Olof Larsson (S)
Fru talman! I morgon kl. 17.00 ligger frågan på riksdagens bord. Då bestämmer Rosita Runegrund om hon ska stödja kommunerna i Bohuslän i deras kamp att få skicka räkningen till dem som har beviljat biståndet. Det är inte fråga om att stödja Jan-Olof Larsson. Jan-Olof Larsson stöder i morgon kl. 17 kommunerna i Bohuslän. Han stöder kommunerna i Halland. Han stöder kommunerna i Blekinge. Han stöder kommunerna i Norrland med vinterturism. Dessa kommuner får betala räkningarna för vad andra kommuner har beviljat bistånd för. Detta har Rosita Runegrund lovat. Detta har Folkpartiet lovat. Detta har Centern lovat, och detta har Moderaterna lovat. Inger René har själv motionerat i frågan och avstyrker sin egen motion eftersom hon inte får med alliansregeringen i frågan. Det är i morgon kl. 17 ni bestämmer om ni står för det ni har sagt i valrörelsen. Försök inte att komma med det ni har anklagat oss för, nämligen att vi månad efter månad utredde och utredde. Det finns ingenting att utreda, Rosita. Det är bara att bestämma att räkningen ska få skickas i väg. Det kostar inte staten en enda krona. De kommuner som har beviljat biståndet vet vad kostnaden är. Stå upp och visa vad det är värt när kristdemokrater lovar något! Det kallar jag för etik. I ditt fall kallar jag det kristen etik.
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 195 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! I morgon kommer jag att stödja regeringens politik. Det är de i Bohuslän som har valt mig, och vi sitter i majoritet. Det jag frågar mig i debatten med Jan-Olof, som har denna höga svansföring, är att om det inte kostar en enda krona, varför i hela friden har inte Socialdemokraterna genomfört detta? Det har gång på gång varit tillkännagivanden från utskottet, och sedan har man överlämnat frågan till kommuner och landsting. Det finns ingen som helst anledning för mig att stödja Jan-Olof Larsson eftersom det inte finns någon trovärdighet i det. Jan-Olof Larsson har inte ens fått med sina egna partikamrater i frågan. Bohuslänningarna hyser noll trovärdighet för Jan-Olof Larssons agerande i frågan. Det är enbart populism!
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 196 Jan-Olof Larsson (S)
Fru talman! Det handlar inte om populism, utan det handlar om att ni ska visa korten om var ni står. Ni har lovat både det ena och det andra - sänkta bensinpriser och att kommunerna ska få skicka räkningar. Småkommunerna har höga kostnader. Det handlar inte om att jag för ut något populistiskt. Det handlar om att ni ska visa korten, Rosita. I morgon kl. 18 har bohuslänningarna reda på vad Rosita har lovat dem i valet. Då lovade Rosita Runegrund detta. Nu säger hon att bohuslänningarna inte har valt henne på grund av det. Det är skitsnack.
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 197 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Bohuslänningarna förstår. De är mina väljare, och de förstår mitt ställningstagande. Vad de inte förstår är hur Socialdemokraterna under så lång tid har kunnat förhala ett tillkännagivande från Sveriges rikes riksdag.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 198 Jan-Olof Larsson (S)
Fru talman! Nu är det inte Socialdemokraternas kort jag ska visa. Vi har visat våra kort. Ni ska visa era kort och vad ni stå för och har lovat. Vi socialdemokrater lovade inte detta som parti. Därför vill jag ha reda på var ni står i denna fråga. Bohuslänningarna ska ha röstat fram dig. Det var 5-6 procent som röstade på Kristdemokraterna. Är det bohuslänningarna? Det är väl mycket självgodhet i det, Rosita.
Rosita Runegrund (Kd)
Anf. 199 Rosita Runegrund (Kd)
Fru talman! Självgodhet - det var inte jag som sade det. Det får nog Jan-Olof Larsson ta på sig. Men det är fler bohuslänningar. Jan-Olof Larsson nämnde Inger René tidigare, och hon har många fler bakom sig. Det är alltså många som har lagt fram det här för vår regering. Det som står skrivet i betänkandet är det som jag står fast vid. Vi har fått regeringen med oss. Det är första gången som regeringen säger att de kommer att ta tag i den här frågan. Det vågade inte Jan-Olof Larssons förra regering. Men mina kamrater tar tag i frågan, och de kommer också att stödja oss i Bohuslän.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 200 Jan-Olof Larsson (S)
Fru talman! Det var inte så att Socialdemokraterna inte vågade det här. De ville inte göra det. Jag kunde inte övertyga mina partikamrater. Det står jag för. Det var en minoritet som tyckte så. Minoriteten kommer bland annat från Bohuslän. Nu går jag upp, och jag kommer att yrka på min motion, oavsett vad ni tycker. Nu vet jag att en majoritet i kammaren stöder mig. Det är det jag får se i morgon. Eller också har de bluffat i hela valrörelsen. Det är det som är "pointen" i det här. Visst - Inger René har också väljare. Hon har motionerat om detta, men hon fick inte yrka på sin motion. Hon fick inte med sig regeringen på den motionen. Det är ju det som är problemet. Det behövs inga utredningar, har jag sagt. Det behövs ingenting sådant. Det här kostar inte en enda krona för budgeten på riksnivå, utan det här är en kostnad som de kommuner som har beviljat biståndet får stå för. Det är det som är det viktiga. Det är de kommuner som inte har beviljat biståndet men får utföra uppgiften som ska betala. Jag tycker att det är ynkligt, Rosita, om ni inte går på detta i morgon, för då är det ju klart.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-03-01
Förslagspunkter: 25, Acklamationer: 21, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Parlamentarisk utredning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So332 yrkande 1.
      • Reservation 1 (v)
    2. Motprestation för försörjningsstöd m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So332 yrkande 2 och 2006/07:Ub255 yrkande 9.
      • Reservation 2 (v)
      • Reservation 3 (mp)
    3. Ungdomars inkomst av feriearbete

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So227 och 2006/07:So451.
    4. Barnbidrag och försörjningsstöd

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Sf243 och 2006/07:So332 yrkande 14.
      • Reservation 4 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s940036
      m770020
      c180011
      fp170011
      kd20004
      v01606
      mp16003
      Totalt24216091
      Ledamöternas röster
    5. Barns tillgångar och försörjningsstöd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C278 yrkande 2.
    6. Hemlöshet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C276 yrkandena 4, 5 och 14, 2006/07:C320 yrkande 1, 2006/07:C360 yrkande 24, 2006/07:So275 och 2006/07:So330.
      • Reservation 5 (v, mp)
    7. Barnfamiljers situation vid vräkning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C360 yrkande 25 och 2006/07:So332 yrkande 10.
      • Reservation 6 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s940036
      m770020
      c180011
      fp170011
      kd20004
      v01606
      mp01603
      Totalt22632091
      Ledamöternas röster
    8. Rätt till biträde vid avhysning m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:C204 yrkande 2.
      • Reservation 7 (v)
    9. Barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So332 yrkande 13.
      • Reservation 8 (v)
    10. Vistelsebegreppet i socialtjänstlagen

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So212, 2006/07:So232, 2006/07:So342, 2006/07:So345 och 2006/07:So396.
      Omröstning i sakfrågan
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s4747036
      m770020
      c180011
      fp170011
      kd20004
      v12217
      mp15103
      Totalt20650192
      Ledamöternas röster
    11. Vård och behandling av missbrukare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So244, 2006/07:So339 yrkande 2, 2006/07:So340 och 2006/07:So397 yrkande 3.
    12. Särskilda avgiftningsplatser för kvinnor

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So416 yrkande 3 och 2006/07:So464 yrkande 45.
      • Reservation 9 (v)
      • Reservation 10 (mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s930136
      m770020
      c180011
      fp170011
      kd20004
      v00166
      mp01603
      Totalt225161791
      Ledamöternas röster
    13. Ändring av LVM

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So320 yrkandena 1 och 2.
    14. Tvångsvård av gravida kvinnor med missbruksproblem

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So273 och 2006/07:So450.
    15. Frivilligorganisationerna och missbruksvården

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So371.
    16. Anmälningsplikt m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So311 yrkande 6 och 2006/07:So381 yrkande 2.
    17. Polisanmälan vid misstanke om brott

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So381 yrkande 1.
    18. Byte av vistelsekommun

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So457.
    19. Personliga ombud

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So437 yrkande 16.
      • Reservation 11 (v, mp)
    20. Tillsynen över socialtjänsten

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C206 yrkande 8 och 2006/07:So332 yrkandena 15 och 17-19.
      • Reservation 12 (v)
    21. Ökad kompetens och kvalitet i socialtjänsten

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:C206 yrkande 7, 2006/07:So252, 2006/07:So310 yrkande 3, 2006/07:So332 yrkandena 12 och 16 samt 2006/07:So463 yrkande 9.
      • Reservation 13 (v, mp)
    22. Sörjandestöd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So225.
    23. Socioekonomiska bokslut

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So332 yrkande 3.
      • Reservation 14 (v)
    24. Prioriteringsutredning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:So289.
    25. Barnhemsplaceringar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:So293, 2006/07:So332 yrkande 20 och 2006/07:So361.
      • Reservation 15 (v)