Stärkt skydd för ensamkommande barn

Betänkande 2004/05:LU26

Lagutskottets betänkande2004/05:LU26

Stärkt skydd för ensamkommande barn

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:136
Stärkt skydd för ensamkommande barn jämte tre motioner som väckts med
anledning av propositionen.
I propositionen lägger regeringen fram förslag till en ny lag om god
man för barn som av flyktingskäl eller andra skäl kommer ensamma till
Sverige och söker uppehållstillstånd här (ensamkommande barn). Lagförslagen,
som syftar till att stärka skyddet för sådana barn, omfattar även barn
som av motsvarande skäl kommit till Sverige och som blivit ensamma under
vistelsen i landet. Innebörden av den föreslagna lagen är att sådana
barn skyndsamt skall kunna förses med en god man som träder i både
barnets förmyndares och vårdnadshavares ställe. Den föreslagna lagen
innehåller också bestämmelser om när godmanskapet skall upphöra. Vidare
föreslås en ny grund för utseende av särskild vårdnadshavare enligt
föräldrabalken, nämligen att barnets föräldrar är varaktigt förhindrade
att utöva vårdnaden.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.
Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslagen och avslår samtliga
motionsyrkanden.
I betänkandet finns sex reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Godmanskapets omfattning
Riksdagen avslår motion 2004/05:L27 yrkande 1.
Reservation 1 (m, kd)

2. 24-timmarsfrist
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L26 yrkande 1 och 2004/05:L27
yrkande 3.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Kommunernas beredskap
Riksdagen avslår motion 2004/05:L28 yrkande 1.
Reservation 3 (c)

4. Utdrag ur belastningsregistret
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:L26 yrkande 2, 2004/05:L27 yrkande
4 och 2004/05:L28 yrkande 2.
Reservation 4 (m, fp, kd, c)

5. Antal förordnanden
Riksdagen avslår motion 2004/05:L28 yrkande 3.
Reservation 5 (c)

6. Tystnadsplikt
Riksdagen avslår motion 2004/05:L27 yrkande 2.
Reservation 6 (m, kd)

7. Lagförslagen
Riksdagen antar regeringens förslag tilla. lag om god man för ensamkommande
barn,b. lag om ändring i föräldrabalken,c. lag om ändring i lagen
(1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap
och förmynderskap,d. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).Därmed
bifaller riksdagen proposition 2004/05:136.

8. Ansvaret för ensamkommande barn
Riksdagen avslår motion 2004/05:L26 yrkande 3.

Stockholm den 19 maj 2005
På lagutskottets vägnar

Marianne Carlström
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marianne Carlström (s),
Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi
Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan
(s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia
Nilsson (s), Johan Löfstrand (s) och Hillevi Engström (m).

Allmän bakgrund
Gällande rätt
Föräldrabalken skiljer mellan två ställföreträdarfunktioner för barn,
nämligen vårdnad och förmynderskap. De grundläggande bestämmelserna
härom finns i 6 respektive 10-12 kap. föräldrabalken.
Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga
förhållanden och skall se till att barnet får omvårdnad, trygghet och
en god fostran. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får
den tillsyn som behövs och skall bevaka att barnet får tillfredsställande
försörjning och utbildning. Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att
bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnaden
om ett barn består till dess barnet fyller 18 år eller dessförinnan
gifter sig.
Förmyndaren skall förvalta barnets tillgångar och företräda det i
angelägenheter som rör tillgångarna. Förmyndaren företräder i övrigt barnet
när det inte enligt lag skall göras av någon annan. Förmynderskapet
består till dess att barnet fyller 18 år.
Enligt huvudregeln i föräldrabalken står ett barn under vårdnad av båda
föräldrarna eller en av dem. Föräldrarna eller den förälder som är
barnets vårdnadshavare är normalt också förmyndare för barnet. I vissa
fall skall dock en särskilt förordnad vårdnadshavare utses för barnet.
Så skall ske om föräldrarna vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldiga
till missbruk eller försummelse eller i övrigt på ett allvarligt sätt
brister i omsorgen om barnet, om barnets föräldrar är döda eller om
barnet stadigvarande vistats i ett familjehem och det är uppenbart bäst
att denna ordning får bestå och att familjehemsföräldrarna tillerkänns
vårdnaden. Den eller de som har förordnats särskilt som vårdnadshavare
blir då också förmyndare för barnet. Om särskilda skäl talar för det
skall dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren
förordnas till förmyndare.
Kan förmyndare - dvs. i regel föräldrarna - på grund av sjukdom eller
av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet skall överförmyndaren
förordna en god man att i förmyndares ställe vårda barnets angelägenheter.
God man skall även förordnas för barnet i vissa särskilda situationer,
bl.a. då det är fråga om en rättshandling eller rättegång mellan den
underårige och vårdnadshavaren eller om den underårige i annat fall har
ett intresse som strider mot vårdnadshavarens.
Bestämmelser om förmynderskap och godmanskap med internationell anknytning
finns bl.a. i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap. I de i ärendet aktuella delarna
rörande förmynderskap utgår 1904 års lag från nationalitetsprincipen -
dvs. den stat där den underårige är medborgare är i första hand behörig
att anordna förmynderskap.
För avgörande av frågan vem som är vårdnadshavare saknas lagstiftning
som motsvarar bestämmelserna i 1904 års lag om förmynderskap i
internationella förhållanden. Som huvudregel gäller dock att frågor om
vårdnaden bedöms enligt lagen i den stat där barnet senast hade hemvist,
förutom i de fall det finns ett vårdnadsavgörande som erkänns här.
För en närmare redogörelse för regelverket på internationell nivå kan
hänvisas till utskottets betänkande 1996/97:LU17 och propositionen
avsnitt 4.1 och 5.2.
Ensamkommande barn
Av det totala antalet asylsökande som kommer till Sverige varje år är
omkring en tredjedel barn. De flesta barnen kommer hit i sällskap med
sina föräldrar. Många barn kommer emellertid till Sverige utan föräldrar
eller andra förmyndare. Ofta kommer de i sällskap med andra vuxna
anhöriga eller tillsammans med syskon. Det förekommer även att barn lämnas
efter ankomsten till Sverige. Samtliga dessa barn brukar benämnas
ensamkommande barn.
Antalet asylsökande ensamkommande barn har under senare år varierat
mellan omkring 350 och 550 barn per år. I början av 1990-talet var
antalet ensamkommande barn avsevärt större, som mest omkring 1 500 barn
år 1992. De flesta av barnen är i åldern 13-17 år. Omkring hälften av
dem bor i s.k. eget boende, dvs. hos släktingar eller andra bekanta.
Övriga bereds bostad inom Migrationsverkets barn- och ungdomsenheter.
Ärendet
och dess beredning
Reglerna om förmynderskap m.m. i föräldrabalken ändrades på viktiga
punkter med verkan fr.o.m. den 1 juli 1995. Ändringarna avsåg framför
allt förmyndares, föräldrars och gode mäns förvaltning av egendom samt
tillsyn över sådan förvaltning (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3,
rskr. 29).
Våren 1997 beslutade riksdagen, med ikraftträdande den 1 juli 1997,
vissa ändringar i föräldrabalken och lagen (1904:26 s. 1) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Härigenom utökades möjligheterna att i förmyndares ställe förordna god
man enligt föräldrabalken för ensamkommande utomnordiska barn (prop.
1996/97:113, bet. LU17, rskr. 244).
I anslutning till det lagstiftningsarbete som föregick 1997 års
lagändringar framfördes från skilda håll önskemål om att reglerna om
ställföreträdarskap för ensamkommande barn borde ses över i vidare bemärkelse
och även innefatta vårdnadsfrågan. I den då aktuella propositionen
hänvisade regeringen till att denna fråga skulle behandlas inom ramen
för en kommande utvärdering av den reform av förmynderskapslagstiftningen
som riksdagen beslutat om hösten 1994 och som trädde i kraft den 1 juli
1995.
I april 2002 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att utvärdera
bl.a. 1995 års förmynderskapsreform, Utredningen om förmyndare, gode
män och förvaltare (dir. 2002:55). I utredningens uppdrag ingick även
att följa upp 1997 års lagändringar och överväga om det behövdes
ytterligare åtgärder för att stärka skyddet för ensamkommande barn.
Utredningen redovisade sitt arbete i denna del i maj 2003 i delbetänkandet
(SOU 2003:51) God man för ensamkommande flyktingbarn. Betänkandet har
remissbehandlats och ligger till grund för lagförslagen i förevarande
proposition.
Regeringen föreslår - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om god man för
ensamkommande barn. Propositionen innehåller även förslag till ändringar i
föräldrabalken, utlänningslagen (1989:529) och lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Propositionen, som bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska
regeringen och Vänsterpartiet, har föranlett tre motioner innehållande
sammanlagt tio yrkanden. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
I ärendet har inkommit en skrivelse från överförmyndaren i Hallsbergs
kommun.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Innebörden av den i propositionen föreslagna nya lagen är att ett
ensamkommande barn skyndsamt skall kunna förses med en god man som träder
i både barnets förmyndares och vårdnadshavares ställe. Lagens
tillämpningsområde omfattar dels barn som kommit till Sverige utan sina
föräldrar eller annan vuxen person som trätt i föräldrarnas ställe, dels
barn som blivit ensamma under sin vistelse här i landet. Beslut om
förordnande av god man samt övriga beslut i anledning av godmanskapet
skall, enligt lagförslaget, fattas av överförmyndaren i den kommun där
barnet vistas efter ansökan av Migrationsverket eller socialnämnden.
Överförmyndaren skall även kunna ta upp frågan självmant. Ett godmanskap
skall upphöra om det ensamkommande barnets föräldrar förenar sig med
barnet i Sverige, om barnet varaktigt lämnat Sverige, om det utses en
särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet eller om det är uppenbart
att det inte längre behövs en god man. När barnet fyller 18 år skall
godmanskapet alltid upphöra.
Om barnet beviljas uppehållstillstånd skall en eller två särskilt
förordnade vårdnadshavare enligt föräldrabalken utses för barnet. För att
detta skall vara möjligt även i de fall då barnets föräldrar inte är
döda föreslås i föräldrabalken en ny grund för ett sådant förordnande,
nämligen att barnets föräldrar är varaktigt förhindrade att utöva
vårdnaden om barnet. Den nya grunden är tillämplig även i rent nationella
förhållanden.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Utskottets överväganden
Allmänna överväganden
I de ensamkommande barnens situation ligger att de vid sin ankomst hit
saknar föräldrar eller andra för dem kända vuxna företrädare som kan ge
dem trygghet, tillvarata deras intressen och hävda deras behov här i
landet. Motsvarande gäller för de barn som av någon anledning blivit
ensamma efter det att de kommit till Sverige. Barnen är därmed beroende
av att det förordnas en ställföreträdare för dem.
Som redovisats inledningsvis infördes år 1997 utökade möjligheter att
förordna god man enligt 11 kap. 1 § föräldrabalken för ensamkommande
barn. Så sker också regelmässigt när ett sådant barn uppmärksammas av
svenska myndigheter. Den gode mannens uppgift är att i förmyndarens
ställe vårda barnets angelägenheter. I uppdraget ligger att vårda barnets
tillgångar och företräda barnet i angelägenheter som rör tillgångarna.
Den gode mannen är däremot förhindrad att fatta beslut i frågor som
rör barnets personliga förhållanden, såsom boende, skolgång samt hälso-
och sjukvård.
I likhet med regeringen anser utskottet att det är en brist i nuvarande
lagstiftning att den gode mannens uppgifter huvudsakligen tar sikte på
förmynderskapet och att det inte ges något klart svar på frågan om vem
som skall företräda ett ensamkommande barn i spörsmål rörande vårdnaden,
frågor som ofta torde vara av större betydelse för det enskilda barnet
än frågor som har samband med förmynderskapet. För att den gode mannen
på ett fullständigt sätt skall kunna sörja för barnets behov måste denne,
enligt utskottets mening, få befogenhet att besluta även om sådant som
normalt ankommer på barnets vårdnadshavare att råda över.
Mot den nu angivna bakgrunden välkomnar utskottet den i propositionen
föreslagna ordningen med en möjlighet att temporärt, till dess att frågan
om uppehållstillstånd prövats, förordna en god man att i både förmyndarens
och vårdnadshavarens ställe ansvara för barnets personliga förhållanden
och sköta dess angelägenheter. Om uppehållstillstånd sedan beviljas bör,
som regeringen föreslagit, ställföreträdarskapet övergå i en mer
permanent ordning genom att en särskilt förordnad vårdnadshavare utses
för barnet enligt regleringen i föräldrabalken. Som regeringen funnit
bör det nya godmansinstitutet regleras i en särskild lag.
Utskottet hälsar också med tillfredsställelse den föreslagna nya grunden
för förordnande av särskild vårdnadshavare enligt föräldrabalken.
Förslaget möjliggör inte bara ett förordnande av vårdnadshavare för
ensamkommande barn efter det att uppehållstillstånd meddelats, utan
tillgodoser även ett klart uttalat behov som nuvarande lagstiftning inte
tillgodoser, nämligen att det kan utses vårdnadshavare för barn vars
föräldrar försvunnit i en naturkatastrof eller liknande men ännu inte
kunnat dödförklaras.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom regeringens i propositionen
framlagda lagförslag.
Därmed övergår utskottet till att under skilda rubriker behandla de
önskemål till framtida ändringar i lagstiftningen som lagts fram i
motionerna.
Godmanskapets omfattning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari förordas att den gode mannens
uppdrag skall förtydligas. Jämför reservation 1 (m, kd).
Propositionen
I förslaget till lag om god man för ensamkommande barn anges att den
gode mannens uppgift skall vara att i vårdnadshavares och förmyndares
ställe ansvara för barnets personliga förhållanden och sköta dess
angelägenheter (2 § första stycket). Vidare framgår av förslaget till
ändringar i utlänningslagen att den gode mannen skall ansöka om
uppehållstillstånd för barnet, om detta inte är uppenbart obehövligt (11
kap. 1 c §). Regeringen gör därutöver i propositionen vissa vägledande
uttalanden rörande uppdragets närmare innebörd.
Motionen
I motion L27 av Inger René m.fl. (m) anförs att begreppet god man har
kommit att bli en samlingsbeteckning för vitt skilda verksamheter och
med tiden fått en tämligen vag innebörd för allmänheten. Det kan således,
menar motionärerna, uppstå frågeställningar om godmanskapets omfattning.
Uppdraget bör därför bli föremål för en mer preciserad reglering än
vad som föreslås i propositionen. På så sätt skulle uppdraget bli
tydligare och därmed mer rättssäkert för de berörda barnen. I motionen
begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma med ett
lagförslag i enlighet med det anförda (yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
I likhet med regeringen anser utskottet att det inte finns något påtagligt
behov av att i lagtexten ytterligare tydliggöra vilka uppgifter den
gode mannen närmare bestämt skall ha. Som påpekas i propositionen skulle
en sådan precisering vara mindre lämplig, eftersom den kan leda till
motsatsslut och därmed verka avhållande på den gode mannens beredskap
att handla i en konkret situation. Lika litet som det finns anledning
att i föräldrabalken detaljerat räkna upp en vårdnadshavares skyldigheter
är det alltså, enligt utskottets mening, behövligt att i lagtexten exakt
ange vad den gode mannens uppgift skall bestå i.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen skall avslå motion L27
yrkande 1.
Skyndsam handläggning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som gäller dels införande av en
24-timmarsfrist inom vilken ett godmansförordnande skall ske, dels
kommunernas beredskap för att ett förordnande kan ske skyndsamt. Jämför
reservationerna 2 (m, fp, kd, c) och 3 (c).
Propositionen
I propositionen understryks vikten av att ett ärende om förordnande av
god man handläggs skyndsamt. Någon uttrycklig tidsfrist inom vilken ett
förordnande skall ske föreslås dock inte. I stället anges i den föreslagna
lagtexten att ett förordnande skall ske så snart det är möjligt (3 §
andra stycket).
Motionerna
I motion L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen skall
besluta om en ändring i 3 § andra stycket den föreslagna lagen om god
man för ensamkommande barn så att det uttryckligen framgår att ett
förordnande skall ske inom 24 timmar från barnets ankomst (yrkande
1).
Inger René m.fl. (m) anser i motion L27 att tiden mellan barnets ankomst
till Sverige och förordnandet av den gode mannen är så pass väsentlig
för att barnet skall få ett säkert och humant bemötande att det bör
införas en uttrycklig bestämmelse i lagtexten om att förordnandet skall
ske inom 24 timmar från barnets ankomst till Sverige. I motionen begärs
ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande 3).
Viviann Gerdin m.fl. (c) begär i motion L28 ett tillkännagivande om
vikten av att det finns tillräcklig beredskap inom kommunerna för att
ensamkommande barn omedelbart kan förses med en god man när de uppmärksammas
(yrkande 1).
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill för sin del framhålla det angelägna i att ärenden om
förordnande av god man för ensamkommande barn handläggs skyndsamt så
att ett godmansförordnande kan ske så snart det är möjligt. Att i
lagtexten föreskriva en uttrycklig tidsfrist inom vilken ett förordnande
skall ske vore dock, som regeringen funnit, en mindre lämplig ordning.
En sådan regel skulle rimligen inte kunna vara undantagslös och ett
motsvarande syfte kan lika väl tillgodoses genom en allmänt hållen regel
om en skyndsam handläggning. Därtill kommer att det inte är uteslutet
att det kan förekomma enskilda fall då ett förordnande inom just 24
timmar inte är förenligt med barnets intressen.
Som understryks i propositionen kan det också med olika enkla medel
säkerställas att det finns förutsättningar för ett skyndsamt beslutsfattande,
exempelvis genom i förväg upprättade förteckningar över personer som
förklarat sig vara villiga att stå till förfogande som god man. Redan
praktiska rutiner kan således skynda på förfarandet.
I sammanhanget bör vidare påpekas att hänvisningen i 12 § den föreslagna
lagen om god man för ensamkommande barn till 19 kap. föräldrabalken
medför att det blir möjligt för överförmyndarnämnden att till enskild
ledamot, ersättare eller tjänsteman delegera rätten att på nämndens
vägnar fatta beslut om utseende av god man. En sådan delegationsmöjlighet
kan, menar utskottet, starkt bidra till att ett godmansförordnande kan
ske med nödvändig skyndsamhet.
Enligt utskottets mening är det angeläget att regeringen noga följer
utvecklingen vad gäller handläggningstiden i ärenden om förordnande av
god man för ensamkommande barn i det fortsatta arbetet på området. Skulle
det därvid visa sig att det krävs åtgärder för att nedbringa handläggningstiden
förutsätter utskottet att regeringen tar initiativ till sådana åtgärder.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L26
yrkande 1 och L27 yrkande 3.
När det så gäller spörsmålet som tas upp i motion L28 yrkande 1, kan
utskottet inte se att det föreligger någon som helst motsättning mellan
motionärerna och regeringen om vikten av att kommunerna har en god
beredskap för att skyndsamt kunna förordna god man för ensamkommande
barn. Något uttalande från riksdagens sida i saken kan inte anses
påkallat, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandet.
Den gode mannens lämplighet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden med krav på införande av en möjlighet
för överförmyndaren att begära utdrag ur Rikspolisstyrelsens
belastningsregister. Riksdagen avslår även ett yrkande med en begäran om ett
uttalande från riksdagens sida om att en god man inte samtidigt skall
ansvara för alltför många barn. Jämför reservationerna 4 (m, fp, kd, c)
och 5 (c).
Bakgrund
Bestämmelser om Rikspolisstyrelsens belastningsregister finns i lagen
(1998:620) om belastningsregister. Enligt 6 § skall personuppgifter ur
registret lämnas ut om det begärs av bl.a. myndigheter i den utsträckning
som regeringen föreskriver eller för ett särskilt fall ger tillstånd
till. Sådana föreskrifter finns i förordningen (1999:1134) om
belastningsregister. Det finns i dag ingen möjlighet för överförmyndaren att
i ärenden om förordnande av god man begära utdrag ur registret.
Propositionen
I propositionen föreslås att en god man för ensamkommande barn skall
uppfylla de krav som ställs på en god man enligt 11 kap. 11 och 12 §§
föräldrabalken. Den gode mannen skall således vara rättrådig, erfaren
och i övrigt lämplig. Därutöver skall överförmyndare, enligt lagförslaget,
vid förordnandet fästa särskild vikt vid den utsatta situation som
barnet befinner sig i (4 §).
Några ytterligare krav bör inte, anser regeringen, tas in i lagtexten.
Enligt vad som anförs i propositionen kan det emellertid skapas
förutsättningar för att även på andra sätt säkerställa lämpligheten hos
den som utses till god man för ett ensamkommande barn. Sålunda bereds
för närvarande inom Regeringskansliet frågan om det bör införas en
möjlighet för överförmyndaren att begära utdrag ur belastningsregistret
och hur en sådan möjlighet i så fall bör begränsas.
Motionerna
I motion L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande
om att överförmyndaren bör ges rätt att begära utdrag ur Rikspolisstyrelsens
belastningsregister i ärenden om förordnande av god man för ensamkommande
barn (yrkande 2).
Motionsyrkanden med motsvarande innebörd finns även i motionerna L27 av
Inger René m.fl. (m) (yrkande 4) och L28 av Viviann Gerdin m.fl. (c)
(yrkande 2).
I motion L28 understryker vidare Viviann Gerdin m.fl. (c) det angelägna
i att det vid förordnandet av en god man beaktas att denne inte samtidigt
kommer att ansvara för fler barn än vad som är lämpligt med tanke på
den extra uppmärksamhet som barnen kräver. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Som redovisats bereds för närvarande inom Regeringskansliet frågan om
införande av en möjlighet för överförmyndaren att i ärenden om förordnande
av god man för ensamkommande barn begära utdrag ur belastningsregistret.
Enligt vad utskottet har erfarit bedrivs arbetet med den inriktningen
att en sådan möjlighet skall införas och att erforderliga förordningsändringar
skall kunna beslutas i samband med att den nu föreslagna lagstiftningen
träder i kraft. Utskottet ser med tillfredsställelse på detta arbete,
som ligger helt i linje med motionsönskemålen. Någon riksdagens åtgärd
är således inte påkallad med anledning av motionerna L26 yrkande 2, L27
yrkande 4 och L28 yrkande 2, som därför bör avslås.
När det sedan gäller den frågeställning som tas upp i motion L28 yrkande
3 erinrar utskottet om att regeringen i propositionen framhållit att
det vid den lämplighetsprövning som i dag sker vid förordnande av god
man - och som skall ske även i fråga om gode män för ensamkommande barn
- ankommer på överförmyndaren att se till att den som förordnas verkligen
har förutsättningar att klara av uppdraget. En mycket viktig omständighet
att beakta därvid är, anförs det i propositionen, om den som skall utses
redan har så många uppdrag att han eller hon skulle få svårt att sköta
även det nya uppdraget. Om så är fallet bör vederbörande givetvis inte
förordnas.
Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än vad regeringen
givit uttryck för i motionsspörsmålet och kan inte heller finna annat
än att motionärerna är väl tillgodosedda genom nu redovisade uttalanden.
Motion L28 yrkande 3 bör därför avslås.
Tystnadsplikt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om införande av tystnadsplikt
för den gode mannen. Jämför reservation 6 (m, kd).
Propositionen
I propositionen gör regeringen bedömningen att det inte bör införas
bestämmelser om tystnadsplikt för en god man för ensamkommande barn.
Motionerna
I motion L27 av Inger René m.fl. (m) anförs att införandet av en
tystnadsplikt för den gode mannen starkt skulle bidra till att skapa en
förtroendefull relation mellan den gode mannen och barnet. Utan ett
sådant förtroende finns risken, menar motionärerna, att uppgifter som
har betydelse i asylutredningsprocessen inte kommer fram. I motionen
begärs ett tillkännagivande som går ut på att regeringen skall återkomma
med ett lagförslag om tystnadsplikt för den gode mannen (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att ett förordnande som god man enligt föräldrabalken
för närvarande inte innebär att den gode mannen - trots sina känsliga
uppgifter - omfattas av någon tystnadsplikt. Det är också att märka att
den gode mannen träder i stället för barnets föräldrar, som i denna
egenskap inte heller dessa omfattas av någon tystnadsplikt. Som framhållits
av regeringen bör den nya regleringen om företrädare för ensamkommande
barn så långt som möjligt bygga på och ansluta till föräldrabalkens
ställföreträdarformer. Något bärkraftigt skäl att i fråga om tystnadsplikt
avvika härifrån har inte framkommit.
Mot den nu angivna bakgrunden bör det således inte införas några särskilda
regler om tystnadsplikt för den som utses att vara god man för ensamkommande
barn. Utskottet vill dock, i likhet med regeringen, understryka att det
i uppdragets natur givetvis ligger att den gode mannen inte bör föra
vidare något som barnet har berättat i förtroende eller föra vidare
känslig information som kan skada barnet.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L27
yrkande 2.
Ansvaret för ensamkommande barn
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som gäller vem - staten eller
kommunerna - som skall ha ansvaret för de ensamkommande barnen.
Bakgrund
Ansvaret för mottagandet av asylsökande i Sverige ligger i dag i huvudsak
på staten enligt vad som följer av lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. Vad gäller asylsökande ensamkommande barn är ansvaret
delat mellan Migrationsverket och kommunerna.
I februari 2002 gav regeringen Migrationsverket och Socialstyrelsen i
uppdrag att lägga fram förslag i syfte att förbättra mottagandet av de
ensamkommande barnen. Uppdraget redovisades i juni 2002 i en rapport
till regeringen. En interdepartemental arbetsgrupp inom Regeringskansliet
har därefter ansvarat för beredningen av frågan om vem som fortsättningsvis
skall ansvara för mottagandet av de ensamkommande barnen. Arbetsgruppen
har i departementspromemorian (Ds 2004:54) Mottagandet av barn från
annat land som kommer till Sverige utan medföljande vårdnadshavare (s.
k. ensamkommande barn) föreslagit bl.a. att Migrationsverket skall ha
det övergripande ansvaret för barnens boende, men att avtalskommuner
huvudsakligen skall anordna och ansvara för boendet. Det reella mottagandet
av barnen föreslås därmed överföras till de kommuner som tecknar avtal
med Migrationsverket, medan verket behåller huvudansvaret för mottagandet.
Promemorian har remissbehandlats och en proposition i ämnet har aviserats
till september 2005.
Motionen
I motion L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) framhålls att socialtjänsten
och inte Migrationsverket bör ha det entydiga ansvaret för de ensamkommande
barnen redan vid ankomsten till Sverige. Barnen måste, anförs det, få
bästa möjliga omhändertagande i form av boende och särskilt stöd. Vidare
bör socialtjänsten på ett mycket tidigt stadium ta ställning till om
barnet bör ges en familjehemsplacering. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 3).
Utskottets ställningstagande
Utskottet erinrar om att motionsspörsmålet har övervägts av
socialförsäkringsutskottet vid ett flertal tillfällen under senare år. Sålunda
beslutade riksdagen hösten 2003 ett tillkännagivande som gick ut på att
regeringen skulle återkomma med förslag med den innebörden att
Migrationsverket endast skall ha ansvar för att utreda de ensamkommande
barnens asylskäl samt att socialtjänsten både skall ha ansvar för att ge
de ensamkommande barnen boende och stöd redan vid ankomsten och på ett
tidigt stadium ta ställning till om barnet skall ges en familjehemsplacering
(bet. 2003/04:SfU2, rskr. 86).
Socialförsäkringsutskottet ansåg vidare hösten 2004 att det snarast
borde slås fast att det i första hand är kommunerna som under beaktande
av finansieringsprincipen skall ha det entydiga ansvaret för mottagandet
av de ensamkommande barnen. Riksdagen hade ingen annan uppfattning (bet.
2004/05:SfU2, rskr. 79).
Senast behandlades frågan i april 2005 i det av riksdagen godkända
betänkandet 2004/05:SfU10. Socialförsäkringsutskottet hade därvid
visserligen förståelse för frågans komplexitet men ansåg att det var
olyckligt att det tagit så lång tid att lägga fram förslag för riksdagen.
Utskottet förutsatte dock att regeringen utan dröjsmål skulle förelägga
riksdagen en proposition om ensamkommande barn. Med det anförda avstyrkte
utskottet då aktuella motionsyrkanden.
Lagutskottet har från sina utgångspunkter ingen annan uppfattning i
motionsspörsmålet än vad socialförsäkringsutskottet nyligen har givit
uttryck för. Den till september 2005 aviserade propositionen bör således
avvaktas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L26
yrkande 3.

Reservationer

1. Godmanskapets omfattning, punkt 1 (m, kd)
av Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m)
och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L27
yrkande 1.
Ställningstagande
Vi kan konstatera att det redan i dag finns ett flertal rättsliga
institut som benämns god man. Begreppet god man har således kommit att
bli en samlingsbeteckning för vitt skilda verksamheter och med tiden
fått en tämligen vag innebörd för allmänheten. Det kan därför uppstå
frågeställningar om uppdragets omfattning, något regeringen synes vara
medveten om eftersom man bemödat sig om att i propositionen beskriva
den gode mannens uppgifter och ansvarsområden. För att undvika att olika
gode män gör olika bedömningar vad gäller uppdragets innebörd anser vi
att denna bör preciseras ytterligare i lagtexten. På så sätt skulle
uppdraget bli tydligare och mer rättssäkert för de berörda barnen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enlighet
härmed.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till
motion L27 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

2. 24-timmarsfrist, punkt 2 (m, fp, kd, c)
av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),
Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och
Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L27
yrkande 3 och bifaller delvis motion 2004/05:L26 yrkande 1.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning är tidsaspekten väsentlig för de ensamkommande
barnens möjligheter att få ett säkert och humant mottagande i Sverige
och för att relevanta ansökningsförfaranden snabbt kan inledas. Tidsspillan
i detta avseende är alltid till men för barnet. I lagtexten bör därför
införas en uttrycklig tidsfrist som innebär att ett förordnande av god
man skall ske senast 24 timmar efter barnets ankomst till Sverige.
Regeringen bör återkomma med ett lagförslag med denna innebörd.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till
motion L27 yrkande 3 och med delvis bifall till motion L26 yrkande 1,
som sin mening ge regeringen till känna.

3. Kommunernas beredskap, punkt 3 (c)
av Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L28
yrkande 1.
Ställningstagande
Det är enligt min mening angeläget att ett ensamkommande barn inte är
utan en vuxen person som tar till vara barnets intressen. Propositionen
skulle ha kunnat vara tydligare på denna punkt. För att ett förordnande
skall kunna ske omedelbart efter det att ett ensamkommande barn
uppmärksammats krävs att det finns en beredskap för detta hos kommunerna.
Det bör ankomma på regeringen att på lämpligt sätt verka härför.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till
motion L28 yrkande 1, som sin mening ge regeringen till känna.

4. Utdrag ur belastningsregistret, punkt 4 (m, fp, kd, c)
av Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m),
Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och
Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:L26
yrkande 2, 2004/05:L27 yrkande 4 och 2004/05:L28 yrkande 2.
Ställningstagande
Ensamkommande barn lever under mycket speciella omständigheter och är
också särskilt utsatta. Inte minst de försvinnanden som Sverige tidigare
har kritiserats för vittnar, menar vi, om barnens synnerligen skyddslösa
position. Det måste därför ställas höga krav på den som förordnas som
god man för ett ensamkommande barn. Vi anser att det skall göras en
kontroll av den tilltänkte gode mannen i Rikspolisstyrelsens
belastningsregister innan ett förordnande sker. Nu pågående beredningsarbete,
som enligt vår mening redan borde ha varit klart, bör intensifieras.
Regeringen bör genast vidta erforderliga åtgärder så att det senast vid
lagstiftningens ikraftträdande föreligger möjligheter för överförmyndaren
att kontrollera tilltänkta gode män i belastningsregistret.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till
motionerna L26 yrkande 2, L27 yrkande 4 och L28 yrkande 2, som sin mening
ge regeringen till känna.

5. Antal förordnanden, punkt 5 (c)
av Viviann Gerdin (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L28
yrkande 3.
Ställningstagande
Ensamkommande barn har en särskilt utsatt situation. Stora krav kommer
således att ställas på den gode mannen. När lämpligheten av den gode
manen prövas måste, enligt min mening, särskilt uppmärksammas att denne
inte samtidigt skall ansvara för fler ensamkommande barn än som är
lämpligt med tanke på den extra uppmärksamhet som uppdraget kommer att
kräva. Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder
för att säkerställa att en sådan prövning sker vid lämplighetsbedömningen
av den gode mannen.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till
motion L28 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

6. Tystnadsplikt, punkt 6 (m, kd)
av Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Henrik von Sydow (m)
och Hillevi Engström (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L27
yrkande 2.
Ställningstagande
Lagförslaget innehåller inga bestämmelser om tystnadsplikt för den gode
mannen. Detta är enligt vår mening beklagligt, särskilt mot bakgrund av
att övriga som är inblandade i asylprocessen är belagda med tystnadsplikt.
Även om en förälder till ett asylsökande barn inte har tystnadsplikt
så bör en god man ha det. Den gode mannen intar visserligen ställning
av vårdnadshavare för barnet. De facto kan denne dock vara en
myndighetsperson. Vi anser, i likhet med flera remissinstanser, att införandet
av en tystnadsplikt starkt skulle bidra till att skapa en förtroendefull
relation mellan den gode mannen och barnet. Utan ett sådant förtroende
finns risk för att uppgifter som har betydelse i asylutredningen inte
kommer fram. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag
med den nu angivna inriktningen.
Vad som sålunda anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till
motion L27 yrkande 2, som sin mening ge regeringen till känna.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:136 Stärkt skydd för ensamkommande barn:
Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
lag om god man för ensamkommande barn,
lag om ändring i föräldrabalken,
lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).
Följdmotioner
2004/05:L26 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna
lydelsen i 3 § andra stycket förslag till lag om god man för ensamkommande
barn så att det framgår att förordnandet av god man skall ske inom 24
timmar från barnets ankomst.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om överförmyndarens rätt att begära utdrag ur
Rikspolisstyrelsens belastningsregister i samband med att en person förordnas
till god man för ett ensamkommande eller ensamt barn.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ansvaret för mottagandet av de ensamkommande barnen.

2004/05:L27 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om reglering av godmanskapets omfattning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om gode mannens tystnadsplikt.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tidsfrist för förordnande av god man för ensamkommande
barn.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kontroll av god man innan hon eller han
förordnas.
2004/05:L28 av Viviann Gerdin m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det måste finnas tillräcklig beredskap för att
ensamkommande barn omedelbart skall förses med en god man när de
uppmärksammas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att den som förordnar en god man skall kunna begära
utdrag ur Rikspolisstyrelsens belastningsregister.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en god man inte skall ansvara samtidigt för fler
ensamkommande barn än som anses lämpligt med tanke på den extra
uppmärksamhet de ensamkommande barnen kräver.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag