Stärkta insatser för fordonsindustrin
Betänkande 2008/09:FiU19
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 18 december 2008
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Ja till regeringens stödpaket för bilindustrin (FiU19)
Riksdagen har beslutat om ett stödpaket för fordonsindustrin som innebär följande. Upp till tjugo miljarder kronor ska kunna ställas ut i statliga lånegarantier till företag i fordonsindustrin för lån i Europeiska investeringsbanken, EIB, för omställning till grön teknologi. Staten ska också satsa 3 miljarder kronor på utveckling och forskning - en verksamhet som ska drivas i aktiebolagsform. Slutligen ska statliga undsättningslån på upp till 5 miljarder kronor kunna ges mot fullgoda säkerheter till företag inom fordonsindustrin som är i ekonomisk kris. Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Riksdagen sa också ja till finansutskottets förslag om att regeringen ska återkomma till riksdagen och redovisa den närmare utformningen av åtgärderna våren 2009.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till propositionen punkterna 3 och 4, i övrigt bifall till prpositionen. Delvis bifall till två motionsyrkanden, i övrigt avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 3
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Staten som huvudman för bolag med verksamhet avseende forskning och utveckling och annan verksamhet inom fordonsklustret m.m.Proposition 2008/09:95
Motioner från ledamöterna
- Motion 2008/09:Fi10 av Thomas Östros m.fl. (S) Staten som huvudman för bolag med verksamhet avseende forskning och utveckling och annan verksamhet inom fordonsklustret m.m.
- Motion 2008/09:Fi11 av Lars Ohly m.fl. (V) Staten som huvudman för bolag med verksamhet avseende forskning och utveckling och annan verksamhet inom fordonsklustret m.m.
- Motion 2008/09:Fi12 av Mikaela Valtersson m.fl. (MP) Staten som huvudman för bolag med verksamhet avseende forskning och utveckling och annan verksamhet inom fordonsklustret m.m.
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-12-16
Trycklov till Gotab och webb: 2008-12-17
Trycklov: 2008-12-17
Justering: 2008-12-17
Trycklov till Gotab och webb: 2008-12-17
Trycklov: 2008-12-17
Justering: 2008-12-17
Reservationer: 3
Betänkande 2008/09:FiU19
Betänkande 2008/09:FiU19
Alla beredningar i utskottet
2008-12-16
Stödpaket för bilindustrin (FiU19)
Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag till stödpaket för fordonsindustrin. Paketet innebär följande. Upp till tjugo miljarder kronor ska kunna ställas ut i statliga lånegarantier till företag i fordonsindustrin för lån i Europeiska investeringsbanken, EIB, för omställning till grön teknologi. Staten ska också satsa 3 miljarder kronor på utveckling och forskning - en verksamhet som ska drivas i aktiebolagsform. Slutligen ska statliga undsättningslån på upp till 5 miljarder kronor kunna ges mot fullgoda säkerheter till företag inom fordonsindustrin som befinner sig i ekonomisk kris. Finansutskottet anser att regeringen ska återkomma till riksdagen och redovisa den närmare utformningen av åtgärderna våren 2009.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2008-12-18
Debatt om förslag 2008/09:FiU19
Webb-tv: Stärkta insatser för fordonsindustrin
Dokument från debatten
- 2008-12-18Protokoll 2008/09:52
Protokoll från debatten
Anf. 57 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! Finansutskottets betänkande
Stärkta insatser för fordonsindustrin
innehåller tre delar för att stärka det svenska fordonsklustrets utmaningar för att möta klimat och konkurrens.
De tre delarna är
1. kapitaltillskott till bolag om högst 3 miljarder kronor i aktieform för att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet samt annan verksamhet inom fordonsklustret,
2. statliga kreditgarantier till företag i fordonsklustret för upptagande av lån i Europeiska investeringsbanken för omställning till så kallad grön teknik med mera om ett sammanlagt belopp på upp till 20 miljarder mot fullgoda säkerheter och med marknadsavspeglande avgifter och
3. undsättningslån till företag inom fordonsklustret som befinner sig i ekonomiska svårigheter på upp till 5 miljarder kronor mot fullgoda säkerheter i enlighet med EU-kommissionens riktlinjer.
Fru talman! Det finns i betänkandet tre reservationer från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet samt fyra särskilda yttranden.
Anf. 58 Hans Hoff (S)
Fru talman! Svensk fordonsindustri har en enormt stor betydelse för jobben och välfärden i Sverige. Fordonsindustrin sysselsätter ca 140 000 människor i vårt land, inte bara i Västsverige utan runt om i hela vårt land. Värdet av fordonsindustrins export var 168 miljarder kronor under 2007. Detta motsvarar nästan 15 procent av den totala svenska varuexporten. Dessa tal ger oss i blixtbelysning en uppfattning om fordonsindustrins betydelse för Sverige.
De flesta i Sverige är mycket stolta över att vi som ett litet land har två så starka varumärken som Volvo och Saab, svenska bilar som med sin höga säkerhet och kvalitet konkurrerar med bilar som Mercedes, BMW och Audi. Som det lilla land vi är globalt sett, med nio miljoner invånare, är det unikt att vi förutom två biltillverkare även har två lastbilstillverkare.
Lågkonjunktur, finansoro, tidigare höga drivmedelspriser och en alltmer miljömedveten allmänhet har sammanvägt på kort tid gjort att försäljningen av fordon minskat kraftigt. Detta har skett samtidigt som en överproduktion av fordon finns på den globala marknaden. För Volvo och Saab är situationen än mer allvarlig då deras ägare GM och Ford har stora ekonomiska problem. Även övriga biltillverkare i Europa har stora ekonomiska bekymmer.
Till skillnad från den svenska regeringen har Frankrikes president Nicolas Sarkozy och Tysklands förbundskansler Angela Merkel varit oerhört tydliga när de ställer upp för sina biltillverkare i den situation som de befinner sig i.
Ett helt annat budskap har kommit från den svenska regeringen. Statsminister Fredrik Reinfeldt uttalade i
Agenda
när temat var svensk bilindustris fortlevnad att "det måste byggas bilar som folk har råd och lust att köpa".
Vice statsminister Maud Olofsson sade i en annan intervju om situationen i den svenska bilindustrin att "inte ens svenskar väljer Volvo och Saab".
Detta är den svenska regeringens tydliga budskap till tänkbara köpare av Volvo och Saab som nu ligger ute till försäljning - "inte ens svenskar väljer Volvo och Saab".
Detta är knappast ett budskap som gör att eventuella spekulanter på Volvo och Saab blir mer intresserade. Snarare kan dessa uttalanden från Sveriges regering, som borde stå längst fram och tala väl om svensk fordonsindustri, innebära att en försäljning kan utebli.
Regeringen har agerat senfärdigt inför fordonsindustrins stora utmaningar. Viktig tid har gått förlorad på grund av regeringens passivitet. Regeringsföreträdare har uttalat sig slarvigt och negativt om den svenska fordonsindustrin. Hur mycket detta har skadat svensk fordonsindustri återstår att se.
Fru talman! Regeringen föreslår riksdagen bildandet av ett aktiebolag för att bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet med ett kapital om 3 miljarder kronor. Eftersom regeringen endast redogör för en övergripande beskrivning av bolaget vill vi att regeringen till riksdagen under våren 2009 återkommer med en redovisning av bolagets inriktning, konstruktion och geografiska lokalisering. Detta ges också regeringen till känna.
Vi förutsätter också att kapitaltillskottet snarast omsätts i konkret forskning och i utvecklingsarbete.
Vi socialdemokrater kräver att detta bolag lokaliseras till Västsverige. Jag hoppas också att jag under dagen i den här debatten kan få ett besked från de borgerliga ledamöterna om att det även är deras syn att lokaliseringen bör ske till Västsverige.
Regeringen ber om riksdagens bemyndigande att ställa ut kreditgarantier till företag i fordonsklustret för upptagande av lån i Europeiska investeringsbanken, pengar som ska användas för omställning till grön teknik. Kreditgarantierna ska som mest kunna uppgå till 20 miljarder kronor och ställas mot fullgoda säkerheter med marknadsavspeglande avgifter under normalt marknadsläge.
Här bör man klargöra att det inte handlar om 20 miljarder kronor för det svenska fordonsklustret. De sammanlagda lån som Europeiska investeringsbanken beviljar för detta ändamål är 40 miljarder kronor för hela EU:s bilindustri. Tyngdpunkten i EU:s bilindustri ligger i Frankrike och Tyskland. Även Spanien, Italien och Tjeckien har en mycket omfattande fordonstillverkning.
Att hälften av EU:s stöd till den europeiska bilindustrin skulle hamna i Sverige är helt osannolikt. Om detta skriver regeringen ingenting i sin proposition. Propositionen är i denna del så dåligt underbyggd att den närmast kan betraktas som vilseledande.
Regeringen ber också om riksdagens bemyndigande att ge undsättningslån till företag inom fordonsklustret som befinner sig i ekonomisk kris på upp till 5 miljarder kronor. Lånen ska vara i enlighet med EG-kommissionens riktlinjer om statligt stöd och ges mot fullgoda säkerheter.
Vi vill också understryka att de lån och satsningar som de svenska skattebetalarna garanterar och kan tvingas betala ska användas i Sverige.
Fru talman! Det som regeringen nu föreslagit kan vara en viss hjälp i en akut situation och en hjälp för en omställning till miljövänlig teknik. Men det finns på inget vis en strategi för att positivt påverka bilförsäljningen, vilket är avgörande i dag för bilindustrin. Det finns heller inga åtgärder för dem som nu drabbas av uppsägning. Här krävs en helt annan politik som saknas i regeringens förslag.
Vi socialdemokrater föreslår att riksdagen i dag beslutar om att ge regeringen i uppdrag att återkomma till riksdagen med en satsning på ett brett fordonsindustripaket. Det ska vara ett paket med ytterligare satsningar på forskning, stimulanser för omställning av den svenska bilparken samt satsningar på utbildning för dem som arbetar inom fordonsindustrin och nu riskerar arbetslöshet.
Framtida konkurrenskraft kräver klimatsmarta fordon med en miljövänlig teknik. Därför vill vi öka de statliga insatserna till fordonsforskning.
Vi socialdemokrater har sedan tidigare lagt fram förslag om att nivån för fordonsforskningen under 2009 borde uppgå till 700 miljoner kronor. Investeringar i forskning bör kompletteras med breda satsningar för att säkra tillgången på riskkapital. Vi föreslår en riskkapitalfond på 5 miljarder kronor för att stärka nyföretagande och innovation.
Sverige har en av Europas äldsta bilparker. För att det ska löna sig bättre att skrota ut gamla bilar bör en skrotningspremie införas. En miljöbilspremie är ett bra sätt att hålla uppe efterfrågan på miljöbilar under lågkonjunkturen. Trots detta avbryter regeringen den satsningen i förtid. Vi anser att premien bör förlängas fram till 2010, precis som tidigare har utlovats.
Fru talman! Staten måste möta lågkonjunkturen genom att investera i breda utbildningssatsningar. Vi har sedan tidigare lagt fram förslag om 50 000 fler utbildningsplatser än regeringen. Vår bedömning är att det inte räcker. Det behövs ännu mer investeringar i utbildning. Vi vill inrätta ett spetskompetenslyft. De som utnyttjar de sämre tiderna till att utbilda sig bör få både utbildningen och en del av lönen under studietiden betald av staten - detta givet att arbetsgivarna är med och bidrar. 20 000 platser bör kunna skapas för detta redan under nästa år.
Vi föreslår även en kortare utbildning riktad till fordonsindustrin. En lämplig modell för utbildningen skulle kunna vara att anställda som alternativ till uppsägning i stället ges ledighet för att genomgå kortare utbildningar. Staten skulle kunna stå för en del av lönen medan företagen står för själva utbildningen.
Regeringens försämring av arbetslöshetsförsäkringen har inneburit att många av dem som nu sägs upp endast får 53 procent av sin lön i ersättning. De får dessutom betala högre skatt. Att möta lågkonjunkturen med en så dålig arbetslöshetsförsäkring är i sig en bidragande faktor till att konjunkturen försämras ytterligare.
Fru talman! Det behövs nu särskilda politiska satsningar för att klara den kris bilindustrin befinner sig i. Vi har inte mycket tid på oss. Bedömare anser att de närmaste veckorna och månaderna kan vara avgörande.
Vi socialdemokrater har lagt fram ett antal satsningar riktade mot fordonsindustrin som skulle kunna vara avgörande. Riksdagen kan i dag besluta om att gå vidare med de satsningarna.
Fru talman! Mot bakgrund av det till riksdagen anförda yrkar jag bifall till vår reservation.
(Applåder)
Anf. 60 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Ja, det är en väldigt allvarlig ekonomisk situation vi är i; de krissituationer som vi ser i både Sverige och världen över och som har krävt att stater går in och ser till att både banker och företag kan klara sig och överleva. Det finns det ett starkt behov av att göra. Men det är också viktigt att vi i sådana akuta situationer har förmåga att tänka framåt och använda skattemedel på bästa sätt, och inte i panik låsa fast oss i gamla lösningar.
Klimatkrisen och finanskrisen har båda med kraft slagit till mot den svenska fordonsindustrin. Finanskrisen och den kraftiga konjunkturförsvagningen har slagit till hårt mot efterfrågan på fordon, samtidigt som klimatkrisen har skapat en strukturellt minskad efterfrågan på tunga fordon med stora klimatutsläpp.
Det behövs stora förändringar av vår transportinfrastruktur, men det kan också leda till nya jobb och till omställning. Ett stödpaket som det regeringen nu föreslår kan bidra till en sådan omställning när det gäller fordonstillverkning, men då måste det också kopplas tydligt till krav på att de projekt som sätts i gång utgår från de klimatmål vi måste klara.
En del av den nuvarande krisen inom fordonsindustrin har att göra med den hittillsvarande stora oförmågan inom branschen att se kraften i klimatutmaningen och vilka krav den ställer på nya, klimatsnåla produkter.
Miljöpartiet och andra har länge kritiserat bilindustrin för att de inte har jobbat proaktivt med klimatfrågorna för att ställa om. I stället har man gjort tvärtom och motarbetat en aktiv klimatpolitik, motarbetat regelförändringar och utsläppskrav. Det har till och med bedrivits kampanjer mot omställning. Det var bara ett par år sedan det var massiva kampanjer mot Miljöpartiets krav på grön skatteväxling och omställning, från bland annat bensinupproret och Bil Sweden.
Inte heller lagstiftaren i form av regering och riksdag har tagit detta på tillräckligt stort allvar och tagit sitt ansvar. Tvärtom har man här skapat lösningar som minskar trycket på omställning på Volvo och Saab, till exempel genom utformningen av förmånsbeskattningen av bilar.
Herr talman! Vi föreslog detta från Miljöpartiet och var tidigt kritiska. Vi hade kunnat stå bättre rustade i den här krisen om vi hade ställt krav tidigt och skärpt regleringar stegvis. Det gjordes inte. Och nu står vi inför fullbordat faktum. Fordonsindustrin har inte gjort sin läxa, och riksdag och regering har inte heller tagit tillräckligt ansvar för att ställa om.
Många röster har i den här tiden visat att det inte bara handlar om konjunkturläget. Peter Wolodarski säger i DN häromdagen:
"Men kriser uppstår inte ur tomma intet. Dessa företag hade allvarliga problem långt innan begreppet
subprime
sjönk in i det allmänna medvetandet. Att de nu riskerar konkurs beror på åratal av försyndelser.
Japanska företag som Honda och Toyota, som tillverkar många bilar i USA, har väsentligt lägre produktionskostnader än sina amerikanska konkurrenter. Dessutom har de utvecklat bränslesnåla fordon som allt fler efterfrågar.
Men för Chrysler, GM, Ford är det naturligtvis enklare att skylla på svårtyglade finansiella krafter än på stadsjeepar som säljer dåligt och alltför generösa anställningsavtal."
Vi måste i det här läget ta ansvar för både klimatet och jobben. Klimatproblemen kräver stora investeringar, både privata och offentliga. Jag menar att regeringens förslag, om det förenas med skarpa krav på omställning som utgår från de klimatmål som vi måste nå, kan vara ett steg i rätt riktning mot omställning. Det finns inget som garanterar att vi kommer att ha kvar en personbilstillverkning i Sverige framöver, men med de här förslagen, om de kombineras med tidigare miljökrav och fler omställningsåtgärder, finns det åtminstone förutsättningar. Men då måste man också jobba långsiktigt.
Tyvärr finns det vissa delar av propositionen som är väldigt otydliga. Skrivningarna om behovet av klimatanpassning måste skärpas. Det behövs väsentligt fler åtgärder för omställning också för att klara av den här situationen och nå en mer klimatanpassad transportsektor.
I propositionen nämns behovet av nya bränslen, motorer och framdrivningssystem som måste utvecklas och att elhybrider och rena elektriska motorer kommer att utgöra viktiga lösningar i framtiden.
Vi i Miljöpartiet delar regeringens bild av framtida behov av omställning i dessa delar. Däremot tycker vi inte att regeringen i propositionen i tillräcklig utsträckning sedan tar fasta på det när man utformar utvecklingsbolagets uppgifter.
Det måste vara ett uttalat mål för den forskning som bedrivs, både när det gäller lätta och tunga fordon, att den utgår från den verklighet som vi står inför och de krav på utsläppsminskningar som krävs för att klara klimatmålen, till exempel i form av tvågradersmålet.
Herr talman! Sverige har den överlägset törstigaste nybilsparken. Sverige, med Saab och Volvo, ligger i toppskiktet i Europa när det gäller bränsleförbrukning hos nya bilar.
I december 2007 föreslog EU-kommissionen att nya bilar från 2012 i snitt inte ska släppa ut mer än 130 gram koldioxid per kilometer. Bilindustrin har kraftigt motarbetat denna nya lagstiftning och försökt se till att kraven skjuts upp genom en långsam infasning under ett antal år.
Den uppgörelse som nu är gjord och som ska träda i kraft 2012 innehåller så många infasnings- och undantagsklausuler att kravet på att nya bilar i snitt inte ska släppa ut mer än 130 gram koldioxid per kilometer i praktiken inte kommer att träda i kraft förrän 2019 enligt en analys från Svenska Naturskyddsföreningen.
De utsläppsregleringar som nu planeras inom EU är ändå otillräckliga och leder endast till en mindre begränsning av utsläppsökningen.
Institutet för Tillväxtpolitiska Studier, ITPS, har i modellberäkningar landat på att rimliga utsläppskrav ligger betydligt lägre än EU:s föreslagna 130 gram.
För att klara klimatomställningen, inte minst när det gäller transportinfrastrukturen, krävs det betydligt större insatser än bara nya energi- och utsläppssnåla fordon. Det krävs bland annat betydligt mer stöd till distribution och produktion av förnybara bränslen, till exempel biogas.
Förändringar behövs också i skattesystemen för att skapa incitament för energi- och utsläppssnåla fordon, och rejäla satsningar behövs på kollektivtransportinfrastruktur.
De statliga kreditgarantierna på 20 miljarder kronor som regeringen nu utlovar till bilindustrin och som innebär att biltillverkarna kan söka pengar från Europeiska investeringsbanken ger en kraftigt missvisande bild. De utgör hälften av den årliga volym som Europeiska investeringsbanken har tillgängliggjort för denna typ av lån, och det är högst osäkert om hela garantiramen kommer att kunna utnyttjas. Det är anmärkningsvärt att man marknadsför en volym som inte alls är verklighetsförankrad.
Låt oss nu inte göra misstag framöver utan försöka komma till rätta med denna situation på ett smart och långsiktigt sätt och bidra till de lösningar som vi kan göra härifrån. Sverige har traditionellt tidigare på ett framgångsrikt sätt hanterat strukturomvandlingar.
Det handlar för oss i Miljöpartiet inte om att till varje pris rädda just personbilstillverkningen i Sverige som vi faktiskt inte vet om den kommer att överleva i framtiden här. Det handlar för vår del om att rädda kompetensen, att rädda jobben och att värna människors vardag. Om vi i Sverige har långt över 100 000 människor som är kompetenta i fordonsteknik ska vi också använda den kompetensen resurseffektivt. Dessa människor har en viktig kompetens. Det är företagen som har missat omställningen. Vi ska förstås använda oss av den kompetensen även framöver.
De 3 miljarderna till forskningsbolaget bör användas till nytänkande och för breda lösningar för framtiden. Det är viktigt att våga ta sats för framtiden, att utveckla nya produkter som kan vara ledande och inte bara dra ut på lidanden. Det är också viktigt att hantera skattepengar på ett varsamt och ansvarsfullt sätt.
Redan i dag läggs ungefär tre fjärdedelar av anslagen till transportforskning på just personbilar, medan kollektivtrafik, sjöfart och annat får slåss om resten.
Transportsektorn kräver ständigt mer energi, och den energi som i dag används kommer till 95 procent från oljeprodukter.
Subventioner och statsstöd kan tillfälligt hålla kvar gammal teknik. Men en klokare väg för framtiden är att kunna erbjuda världen lösningar för energisnåla och smidiga person- och godstransporter med minimal miljöpåverkan.
Det finns inte någon återgång till ett samhälle med stora mängder billig energi och oändliga naturresurser. Stenåldersmänniskorna kunde kanske inte föreställa sig den kommande hanteringen av järn och brons. I dag har de flesta människor svårt att föreställa sig en framtid utan tillgång till olja. Det är en stor utmaning, men det går, och det är nödvändigt. Vi måste klara av att hitta lösningar som bidrar både till ekonomisk utveckling och till jobb som kan klara klimatomställningen.
Avslutningsvis ska jag säga att det är tillfredsställande att utskottet har kunnat enas om ett tillkännagivande som därmed också har tillgodosett tre av de yrkanden som vi hade i vår motion och som nu ställer krav på att regeringen återkommer med en tydligare redovisning av inriktningen och kriterierna för åtgärderna i propositionen.
Med detta yrkar jag bifall till vår reservation 3 under punkt 5.
Anf. 60 Mikaela Valtersson (Mp)
Herr talman! Ja, det är en väldigt allvarlig ekonomisk situation vi är i; de krissituationer som vi ser i både Sverige och världen över och som har krävt att stater går in och ser till att både banker och företag kan klara sig och överleva. Det finns det ett starkt behov av att göra. Men det är också viktigt att vi i sådana akuta situationer har förmåga att tänka framåt och använda skattemedel på bästa sätt, och inte i panik låsa fast oss i gamla lösningar.
Klimatkrisen och finanskrisen har båda med kraft slagit till mot den svenska fordonsindustrin. Finanskrisen och den kraftiga konjunkturförsvagningen har slagit till hårt mot efterfrågan på fordon, samtidigt som klimatkrisen har skapat en strukturellt minskad efterfrågan på tunga fordon med stora klimatutsläpp.
Det behövs stora förändringar av vår transportinfrastruktur, men det kan också leda till nya jobb och till omställning. Ett stödpaket som det regeringen nu föreslår kan bidra till en sådan omställning när det gäller fordonstillverkning, men då måste det också kopplas tydligt till krav på att de projekt som sätts i gång utgår från de klimatmål vi måste klara.
En del av den nuvarande krisen inom fordonsindustrin har att göra med den hittillsvarande stora oförmågan inom branschen att se kraften i klimatutmaningen och vilka krav den ställer på nya, klimatsnåla produkter.
Miljöpartiet och andra har länge kritiserat bilindustrin för att de inte har jobbat proaktivt med klimatfrågorna för att ställa om. I stället har man gjort tvärtom och motarbetat en aktiv klimatpolitik, motarbetat regelförändringar och utsläppskrav. Det har till och med bedrivits kampanjer mot omställning. Det var bara ett par år sedan det var massiva kampanjer mot Miljöpartiets krav på grön skatteväxling och omställning, från bland annat bensinupproret och Bil Sweden.
Inte heller lagstiftaren i form av regering och riksdag har tagit detta på tillräckligt stort allvar och tagit sitt ansvar. Tvärtom har man här skapat lösningar som minskar trycket på omställning på Volvo och Saab, till exempel genom utformningen av förmånsbeskattningen av bilar.
Herr talman! Vi föreslog detta från Miljöpartiet och var tidigt kritiska. Vi hade kunnat stå bättre rustade i den här krisen om vi hade ställt krav tidigt och skärpt regleringar stegvis. Det gjordes inte. Och nu står vi inför fullbordat faktum. Fordonsindustrin har inte gjort sin läxa, och riksdag och regering har inte heller tagit tillräckligt ansvar för att ställa om.
Många röster har i den här tiden visat att det inte bara handlar om konjunkturläget. Peter Wolodarski säger i DN häromdagen:
"Men kriser uppstår inte ur tomma intet. Dessa företag hade allvarliga problem långt innan begreppet
subprime
sjönk in i det allmänna medvetandet. Att de nu riskerar konkurs beror på åratal av försyndelser.
Japanska företag som Honda och Toyota, som tillverkar många bilar i USA, har väsentligt lägre produktionskostnader än sina amerikanska konkurrenter. Dessutom har de utvecklat bränslesnåla fordon som allt fler efterfrågar.
Men för Chrysler, GM, Ford är det naturligtvis enklare att skylla på svårtyglade finansiella krafter än på stadsjeepar som säljer dåligt och alltför generösa anställningsavtal."
Vi måste i det här läget ta ansvar för både klimatet och jobben. Klimatproblemen kräver stora investeringar, både privata och offentliga. Jag menar att regeringens förslag, om det förenas med skarpa krav på omställning som utgår från de klimatmål som vi måste nå, kan vara ett steg i rätt riktning mot omställning. Det finns inget som garanterar att vi kommer att ha kvar en personbilstillverkning i Sverige framöver, men med de här förslagen, om de kombineras med tidigare miljökrav och fler omställningsåtgärder, finns det åtminstone förutsättningar. Men då måste man också jobba långsiktigt.
Tyvärr finns det vissa delar av propositionen som är väldigt otydliga. Skrivningarna om behovet av klimatanpassning måste skärpas. Det behövs väsentligt fler åtgärder för omställning också för att klara av den här situationen och nå en mer klimatanpassad transportsektor.
I propositionen nämns behovet av nya bränslen, motorer och framdrivningssystem som måste utvecklas och att elhybrider och rena elektriska motorer kommer att utgöra viktiga lösningar i framtiden.
Vi i Miljöpartiet delar regeringens bild av framtida behov av omställning i dessa delar. Däremot tycker vi inte att regeringen i propositionen i tillräcklig utsträckning sedan tar fasta på det när man utformar utvecklingsbolagets uppgifter.
Det måste vara ett uttalat mål för den forskning som bedrivs, både när det gäller lätta och tunga fordon, att den utgår från den verklighet som vi står inför och de krav på utsläppsminskningar som krävs för att klara klimatmålen, till exempel i form av tvågradersmålet.
Herr talman! Sverige har den överlägset törstigaste nybilsparken. Sverige, med Saab och Volvo, ligger i toppskiktet i Europa när det gäller bränsleförbrukning hos nya bilar.
I december 2007 föreslog EU-kommissionen att nya bilar från 2012 i snitt inte ska släppa ut mer än 130 gram koldioxid per kilometer. Bilindustrin har kraftigt motarbetat denna nya lagstiftning och försökt se till att kraven skjuts upp genom en långsam infasning under ett antal år.
Den uppgörelse som nu är gjord och som ska träda i kraft 2012 innehåller så många infasnings- och undantagsklausuler att kravet på att nya bilar i snitt inte ska släppa ut mer än 130 gram koldioxid per kilometer i praktiken inte kommer att träda i kraft förrän 2019 enligt en analys från Svenska Naturskyddsföreningen.
De utsläppsregleringar som nu planeras inom EU är ändå otillräckliga och leder endast till en mindre begränsning av utsläppsökningen.
Institutet för Tillväxtpolitiska Studier, ITPS, har i modellberäkningar landat på att rimliga utsläppskrav ligger betydligt lägre än EU:s föreslagna 130 gram.
För att klara klimatomställningen, inte minst när det gäller transportinfrastrukturen, krävs det betydligt större insatser än bara nya energi- och utsläppssnåla fordon. Det krävs bland annat betydligt mer stöd till distribution och produktion av förnybara bränslen, till exempel biogas.
Förändringar behövs också i skattesystemen för att skapa incitament för energi- och utsläppssnåla fordon, och rejäla satsningar behövs på kollektivtransportinfrastruktur.
De statliga kreditgarantierna på 20 miljarder kronor som regeringen nu utlovar till bilindustrin och som innebär att biltillverkarna kan söka pengar från Europeiska investeringsbanken ger en kraftigt missvisande bild. De utgör hälften av den årliga volym som Europeiska investeringsbanken har tillgängliggjort för denna typ av lån, och det är högst osäkert om hela garantiramen kommer att kunna utnyttjas. Det är anmärkningsvärt att man marknadsför en volym som inte alls är verklighetsförankrad.
Låt oss nu inte göra misstag framöver utan försöka komma till rätta med denna situation på ett smart och långsiktigt sätt och bidra till de lösningar som vi kan göra härifrån. Sverige har traditionellt tidigare på ett framgångsrikt sätt hanterat strukturomvandlingar.
Det handlar för oss i Miljöpartiet inte om att till varje pris rädda just personbilstillverkningen i Sverige som vi faktiskt inte vet om den kommer att överleva i framtiden här. Det handlar för vår del om att rädda kompetensen, att rädda jobben och att värna människors vardag. Om vi i Sverige har långt över 100 000 människor som är kompetenta i fordonsteknik ska vi också använda den kompetensen resurseffektivt. Dessa människor har en viktig kompetens. Det är företagen som har missat omställningen. Vi ska förstås använda oss av den kompetensen även framöver.
De 3 miljarderna till forskningsbolaget bör användas till nytänkande och för breda lösningar för framtiden. Det är viktigt att våga ta sats för framtiden, att utveckla nya produkter som kan vara ledande och inte bara dra ut på lidanden. Det är också viktigt att hantera skattepengar på ett varsamt och ansvarsfullt sätt.
Redan i dag läggs ungefär tre fjärdedelar av anslagen till transportforskning på just personbilar, medan kollektivtrafik, sjöfart och annat får slåss om resten.
Transportsektorn kräver ständigt mer energi, och den energi som i dag används kommer till 95 procent från oljeprodukter.
Subventioner och statsstöd kan tillfälligt hålla kvar gammal teknik. Men en klokare väg för framtiden är att kunna erbjuda världen lösningar för energisnåla och smidiga person- och godstransporter med minimal miljöpåverkan.
Det finns inte någon återgång till ett samhälle med stora mängder billig energi och oändliga naturresurser. Stenåldersmänniskorna kunde kanske inte föreställa sig den kommande hanteringen av järn och brons. I dag har de flesta människor svårt att föreställa sig en framtid utan tillgång till olja. Det är en stor utmaning, men det går, och det är nödvändigt. Vi måste klara av att hitta lösningar som bidrar både till ekonomisk utveckling och till jobb som kan klara klimatomställningen.
Avslutningsvis ska jag säga att det är tillfredsställande att utskottet har kunnat enas om ett tillkännagivande som därmed också har tillgodosett tre av de yrkanden som vi hade i vår motion och som nu ställer krav på att regeringen återkommer med en tydligare redovisning av inriktningen och kriterierna för åtgärderna i propositionen.
Med detta yrkar jag bifall till vår reservation 3 under punkt 5.
Anf. 61 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Krisen inom fordonsindustrin är i första hand en finansiell kris. Fordonsindustrin har internationellt sedan lång tid tillbaka haft ett strukturellt problem, framför allt i form av stor överproduktion men också på grund av produktion av felaktiga fordon baserade på en äldre teknik, och har inte haft förmågan eller viljan att modernisera och förnya sina modellprogram efter konsumenternas krav, den snabba konjunkturnedgången och den ökade osäkerheten om den framtida ekonomiska utvecklingen. Detta får inte förta det faktum att de akuta problemen i dag för världens biltillverkare i allt väsentligt har sin grund i den finansiella krisen.
Jag beklagar att finansmarknadens bedömare och vi här inte haft tillgång till den kristallkula som vi såg uppvisad i den tidigare debatten här i dag, när Socialdemokraterna beklagade att vi från regeringspartiernas sida inte kunde förutse den finanskris och utvecklingen av den finanskris som har skett under hösten. Jag tror inte att så många andra delar uppfattningen att utvecklingen av den finansiella krisen under hösten kunde förutses. Vi befinner oss på helt ny mark. Också konjunkturutvecklingen följer helt nya mönster än vad vi har mött tidigare.
Det som har hänt under hösten är att finanskrisen och konjunkturutvecklingen har utvecklats på ett sätt som ingen har kunnat förutse. Det är inte bara vi som har gjort felaktiga bedömningar om den framtida utvecklingen. Det har man gjort också i övriga världen.
Men det är fel att påstå att den borgerliga regeringen har varit handlingsförlamad - det uttrycket användes under hösten. Min erfarenhet från arbetet i finansutskottet har tvärtom varit att det åtminstone inte under min tid har skett så många akuta insatser som en följd av det förändrade läge som har skett löpande under året. Att regeringen har varit handlingsförlamad skulle jag tolka som att ingenting har hänt. Men vi har aldrig haft en situation med så många extra möten, så många utdragna möten, så många extra propositioner och så många extra förslag på grund av förändringar av situationen som har skett under denna höst.
Den viktigaste anledningen till att försäljningen av fordon har fallit så dramatiskt efter sommaren är att det har blivit svårare och dyrare att finansiera köp både av kommersiella fordon och av privatbilar. Det gäller inte framför allt den svenska marknaden. Det gäller framför allt den internationella marknaden där våra bilproducenter och transportföretag har sin huvudmarknad.
Men utöver en minskad försäljning har företagen samtidigt själva av samma anledning fått svårare att finansiera sin löpande verksamhet. När försäljningsintäkterna minskar och varken marknaden eller bankerna kan förse företagen med pengar har situationen blivit akut.
Också andra branscher har drabbats, men bilindustrin drabbas hårdare än andra. För länder där bilindustrin utgör en stor andel av den totala industrin, bland annat Sverige, blir följderna allvarligare, på grund av storleken men också för att fordonsindustrin i sig är en av de mest tekniskt utvecklade och avancerade industrigrenarna och därmed bär en stor del av den allmänna tekniska utvecklingen. Problemen inom fordonsindustrin påverkar den samlade industrins totala förmåga.
Att svensk bilindustri drabbats hårdare än många andra har flera orsaker. En anledning är det faktum att Volvo och Saab har en mindre hemmamarknad än konkurrenterna, vilket gör dem mer sårbara. Stimulans av svenska konsumenters bilköp kommer inte ens marginellt att påverka våra bilproducenters problem. Också det faktum att Volvo och Saab inte har anpassat sina modellprogram efter kundernas önskemål om snålare och miljömässigt bättre bilar har självklart påverkat situationen. Det är de bilföretag som ligger långt framme med små och energisnåla bilar som klarat sig bäst.
Här har vi fått ett dubbelt budskap. När statsministern påpekar det här i tv klandras han av oppositionen, men när oppositionen kritiserar industrin framför de samma budskap.
Därtill kommer naturligtvis osäkerheten om ägandet. Det förhållandet att både Ford och GM brottas med akuta problem spiller självklart över på deras dotterbolag. Ändå är det inte självklart att ett eventuellt stödpaket, som alla förväntar sig, för den amerikanska bilindustrin från den amerikanska kongressen skulle gynna Volvo eller Saab. Tvärtom finns det de som har den uppfattningen att en eventuell konkurs av de amerikanska bilkoncernerna kanske till och med skulle påskynda processen att finna nya ägare till de svenska dotterbolagen.
Spekulationer om vem som i framtiden ska äga Volvo och Saab är kontraproduktivt och motverkar syftet att säkra Volvos och Saabs framtid. Speciellt gäller de spekulationer som förs om eventuellt statligt ägande av Volvo och Saab. I stället för att hjälpa de svenska bilföretagen, de anställda, underleverantörerna och alla andra skulle detta öka osäkerheten. Därför är det viktigt att slå fast att det inte är aktuellt för staten att gå in som ägare i den svenska fordonsindustrin.
Om och när Ford och GM bestämmer sig för att sälja sina dotterbolag kommer priset naturligtvis att sättas på rent kommersiella grunder. Ford och GM kommer naturligtvis att ha som utgångspunkt att få så bra betalt som möjligt för sina varumärken. Ambitionen för båda företagen är att åtminstone få tillbaka de pengar man har satsat. Det gäller oavsett om koncernen går igenom ett konkursförfarande eller inte. Men en eventuell köpare av Volvo och Saab kommer å andra sidan också att göra en affärsmässig bedömning av hur mycket bolagen är värda. En sådan bedömning kommer att basera sig på hur väl respektive företag och varumärke kan integreras i den nuvarande strukturen och ytterst på hur många bilar man räknar med att man ska kunna sälja i framtiden och de vinster man gör på dessa sålda bilar.
Det är i det här sammanhanget som en framstående svensk forskning tillsammans med bilindustrin kan få effekt på det framtida ägandet. Om staten ger sig in i resonemanget om att köpa hela eller delar av de svenska personbilsföretagen höjer det priset på Volvo och Saab och försvårar för de intressenter som har ett seriöst intresse att köpa företagen och integrera dem i sin verksamhet.
Herr talman! Oppositionen har i sina motioner med anledning av propositionen upprepat flera av de krav man har fört fram på grund av den allmänna konjunkturnedgången och det ökade antalet varsel. De frågorna har hanterats i andra sammanhang, och regeringen kommer att återkomma med ytterligare förslag i de sammanhangen i en tilläggsproposition i början av nästa år. Den här propositionen är i stället helt inriktad på att möta den samlade bilindustrins kris, och där föreslås åtgärder för att lösa problemen i samband med den akuta finansiella situationen och stärka svensk bilindustrins konkurrenskraft.
För att möta de akuta problemen för svensk fordonsindustri måste först och främst den finansiella situationen hanteras. Därför ligger tyngdpunkten i regeringens förslag på åtgärder för att stärka den svenska bilindustrins finansiella situation genom riktade åtgärder för att förbättra företagens möjligheter att finansiera sin verksamhet under en period då försäljningen minskar och den finansiella marknaden inte fungerar.
Propositionen innehåller också förslag till åtgärder för att lösa mer långsiktiga problem, bland annat att möta behovet av en mer miljöanpassad teknik. Syftet är att hjälpa industrin och deras underleverantörer att överleva de problem som finanskrisen skapar men också att stärka deras konkurrenskraft.
Regeringen föreslår bland annat att staten ska ta på sig rollen som samordnare för forskning och utveckling och annan verksamhet inom fordonsklustret. Verksamheten ska ha till uppgift att på kommersiell grund stärka den svenska fordonsindustrins internationella konkurrenskraft. Verksamheten ska bedrivas i bolagsform för att underlätta ett samarbete med näringslivet, och avsikten är att finansiera verksamheter också hos andra forskningsaktörer.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag påpeka att Sverige inte är det enda land som har genomfört stödinsatser för fordonsindustrin. Men Sverige är det första land som aktivt verkställer ett strukturerat beslut om insatser för att garantera både den finansiella försörjningen och den tekniska utvecklingen inom industrin.
I Financial Times presenterades tidigare i veckan en genomgång av hur det ser ut i olika länder. Förslagen är relativt likartade. De har fokus riktat mot den finansiella krisen, med två länder som undantag. De länderna genomför åtgärder som delvis har förekommit i den svenska debatten. Det gäller Argentina och Brasilien som har några av världens största hemmamarknader och som i stort sett har sina gränser stängda för import av utländska bilar. De föreslår subventioner riktade till den inhemska marknaden för att rädda sin egen industri. Den typen av åtgärder kan inte rädda svensk bilindustri. Vi måste se till att vi är konkurrenskraftiga på världsmarknaden. Regeringens förslag ger goda förutsättningar för en sådan utveckling.
Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag och avslag på alla reservationer.
Anf. 62 Hans Hoff (S)
Herr talman! Vice statsministern har uttalat att inte ens svenskar väljer Volvo och Saab. Detta är i sak fullständigt fel då Volvo och Saab är de bilmärken som är mest sålda i vårt land. Det ska också ses i ljuset av att GM och Ford har de här företagen ute för försäljning.
Herr talman! Jag vill fråga Lars Elinderson om han delar regeringens negativa syn på svensk fordonsindustri eller om han, precis som jag, anser att detta är allvarligt och kan ha skadat svensk fordonsindustris framtid.
Herr talman! I det betänkande vi nu debatterar finns förslag från regeringen i den proposition där man har presenterat ett, som det framställs, kraftfullt paket på 28 miljarder kronor. Vi anser att det är kraftigt uppblåst för att ge sken av en regering med stor handlingskraft i den situation som fordonsindustrin befinner sig i. När det ställs mot verkligheten - i medierna och här i kammaren, i näringsutskottets och finansutskottets kansli - pyser det ned till helt andra dimensioner, och paketet blir betydligt mycket mindre.
Det som saknas i paketet fullständigt är stimulanser för att öka nybilsförsäljningen. Det saknas satsningar för att möta det stora antalet människor som blir arbetslösa. Det handlar också om att ha en a-kassa som människor kan leva på. Vi har de satsningarna, herr talman, i vår politik. Men alla förslag till dessa satsningar avstyrks av de borgerliga partierna.
Jag vill fråga Lars Elinderson: Vad har Moderaterna och borgerligheten för politik för att möta den kris som svensk fordonsindustri i dagsläget akut befinner sig i?
Anf. 63 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Vi håller just nu på att diskutera konkreta förslag till att stabilisera finansmarknaden för bilindustrin, vilket är den akuta anledningen till de svenska bilföretagens kris. Nedgången i försäljning beror också på den finansiella situationen.
Vi kan konstatera att de två första svenska företag som drabbades av finanskrisen var våra lastbilsföretag, som redan någon vecka in i oktober kunde meddela att det stora problemet inte var att man inte hade nya order på väg in, utan det stora problemet var att tidigare beställningar ställdes in därför att beställarna inte fick lån på finansmarknaden. Man kunde inte finansiera sina köp.
Det är den huvudsakliga anledningen till nedgången av försäljningen, framför allt på transportsidan men också på personbilssidan. Därför är fokus i det här förslaget på att stabilisera finansmarknaden. Vi anser att det kommer att vara den viktigaste förutsättningen för att svensk fordonsindustri ska utvecklas vidare.
Jag vill inte kommentera det citerade uttalandet av näringsministern och vice statsministern. Jag kan bara konstatera att såtillvida har hon rätt, att den största minskningen av försäljningen av svenska personbilar under hösten har skett på den svenska marknaden. Den största nedgången av försäljningen av nya svensktillverkade bilar har skett på den svenska marknaden. Det beror naturligtvis också det på finanskrisen och konjunkturnedgången, men det beror också till viss del på att sammansättningen av de svenska bilföretagens modeller inte har tillgodosett de svenska kundernas önskemål.
Anf. 64 Hans Hoff (S)
Herr talman! Jag är mycket överraskad över att Lars Elinderson inte tar avstånd från regeringens negativa uttalanden om svensk bilindustri. Den typen av uttalande som vice statsministern har gjort skulle vara fullständigt otänkbart i vilket annat land som helst. Skulle någon i denna kammare kunna tänka sig att förbundskansler Angela Merkel skulle göra uttalandet att inte ens tyskar väljer Mercedes och Audi?
Herr talman! Jag anser att vi behöver ha en regering som ställer upp för svensk bilindustri i det krisläge den befinner sig i. Vi behöver ha en regering som satsar på stimulanser för nybilsförsäljning. Vi behöver ha en regering som satsar på insatser som riktar sig direkt till bilindustrins anställda. Det har vi inte i dag, och jag beklagar det.
Herr talman! Jag vill ta upp något som är oerhört väsentligt och som jag också tog upp i mitt huvudanförande, och det är det krav som vi i dag ställer på att det nya forsknings- och utvecklingsbolaget ska lokaliseras till Västsverige. Det ser vi som närmast självklart. Jag skulle gärna vilja att Lars Elinderson svarar på frågan om även han ställer sig bakom detta.
Anf. 65 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Den första frågan har inte diskuterats i något sammanhang. Jag förutsätter att bilindustrin själv tar ansvar för lokaliseringen av forskningsverksamheten så att den bäst kommer industrin till godo. Ur min synvinkel vore det konstigt om den inte skulle ske i anslutning till de institutioner som väger tyngst inom den här forskningen i dag, och de ligger i Västsverige, så i den frågan har jag samma förhoppning och tro som Hans Hoff.
När det gäller påstådda uttalanden av vice statsministern och näringsministern hörde jag här direkt hennes uttalade positiva inställning till svensk bilindustri och svensk bilindustris framtid. Jag lutar mig mer mot den uppfattning som hon gav uttryck för här och som jag hörde än de tolkningar av eventuella uttalanden som Hans Hoff har hört. Jag utgår från att de är ryckta ur sitt sammanhang och att det inte var något annat än möjligen ett konstaterande att den svenska marknaden för svenska bilar har vikit mer än den utländska marknaden under hösten.
Anf. 66 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag skulle vara väldigt glad, Lars Elinderson, om det bara hade varit en tolkning och vice statsministern inte hade sagt så, för då hade inte skadan varit skedd. Men tyvärr var det inte en tolkning utan precis det som sades. Jag tycker att det är tråkigt att du sluter upp bakom vice statsministern i hennes uttalande, för vi behöver ett massivt stöd till svensk bilindustri i det här läget.
Vi verkar i alla fall vara överens om att det är finanskrisen och lågkonjunkturen som gör att vi står här i dag med ett fordonspaket på vårt bord. Utifrån det blir min fråga till dig: Tänker ni se på om de här fordonsföretagen riskerar att gå omkull, trots de effekter det kan få för samhällsekonomin, för de enskilda och för den industriella produktionen och utvecklingen här i Sverige? Det är det som hela tiden är budskapet här i kammaren från dig men också från regeringsföreträdare som bland annat näringsminister Maud Olofsson. Är det så klokt att gå ut och säga så?
Vore det inte bättre att ha en beredskap ifall det krävs? Det kan behövas en tillfällig lösning där regeringen och staten på ett mycket konstruktivt sätt kan vara en delägare som kan bistå fordonsindustrin och utveckla den inför framtiden. Det finns olika lösningar, och staten kan vara en del av en lösning. Ändå står ni här och helt avvisar detta. Kommer ni in för sent är skadan redan skedd. Är det er avsikt att fordonsindustrin ska få gå omkull, eller tänker ni agera?
Anf. 67 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag tror inte att våra svenska fordonstillverkare är i en sådan situation att en konkurs är aktuell. Jag tror inte att den typen av spekulationer skulle gynna deras situation. Tvärtom tror vi på svensk bilindustri. Det gäller inte bara våra lastbils- och busstillverkare, utan det gäller i högsta grad också våra personbilsföretag. De har starka varumärken. De har en erkänt effektiv produktion. De har också en hög teknisk kvalitet. Jag är övertygad om att de kommer att överleva.
Om staten går in som ägare för att rädda den typen av företag innebär det bara att priset för andra köpare ökar. De som står inför situationen att göra sig av med värdefulla varumärken får då signalen att det är värt mer än det kommersiella marknadsmässiga värdet. Här har staten också räknat in ett samhällsekonomiskt värde. Den typen av spekulation gör det svårare för andra fordonstillverkare att gå in som ägare av de företag som vi tror har affärsmässiga och tekniska förutsättningar att utvecklas. Det är att göra Volvo och Saab en otjänst.
Anf. 68 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det finns noga olika uppfattningar i den frågan. Det är ju inte enbart Vänsterpartiet utan ganska många och tunga krafter som efterfrågar ett agerande från regeringen där ett eventuellt ägarskap kan vara en av lösningarna. Det är tråkigt att höra att regeringen inte anser sig ha något ansvar i frågan. Jag tror att det kan komma att få katastrofala följder. Jag hoppas att inte så ska ske, men det är faktiskt likviditetskrisen och ingen annan form av kris som är problemet.
Tydligen kommer vi inte att komma överens i den här frågan, och jag beklagar det djupt. Jag hade ändå förväntat mig att det skulle finnas någon form av handlingsberedskap, att man skulle bilda en arbetsgrupp som kunde sondera terrängen och se vilka intressenter som finns. Man skulle kanske komma fram till att det finns privata intressenter som kan kliva in och att man därför inte behöver agera. Men man måste ha en beredskap.
Jag tänker gå över till min nästa fråga utifrån att vi ska göra akuta insatser för att möta det nuvarande läget. Det finns inte ett enda förslag i det här paketet för att öka efterfrågan. Det är rätt märkligt, för i det sammansatta utskottet i tisdags kunde vi höra att Volvo och Saab, underleverantörer och facken hade förslag på och ville se efterfrågestimulanser. Man menade att det var mycket välbehövligt för att komma ur den här situationen.
Därför hade jag tyckt att regeringen skulle ha lagt fram sådana förslag. Här står du och försvarar att man inte har gjort så. Det finns flera olika delar som man skulle ha kunnat lägga fram, bland annat skrotningspremie. En del tycker att miljöbilspremier är bra. Man skulle ha kunnat ha skrotningspremier för tunga fordon för att på det sättet skapa efterfrågan. Man skulle ha kunnat lägga fram andra förslag men har inte lagt fram ett enda.
Varför har ni inte med några efterfrågestimulanser?
Anf. 69 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Den svenska marknaden är en viktig marknad för de svenska bilföretagen.
När det först gäller lastbilstillverkarna är den svenska marknaden en mycket liten del av den totala världsmarknaden. De stimulanser som skulle krävas för att över huvud taget ha någon substantiell effekt på företagens likviditet skulle vara så stora att de skulle gräva stora hål i den statliga budgeten.
Dessutom är det principiellt fel. Att man långsiktigt kan diskutera hur finansieringen av olika fordonsprogram och så ska ske genom forskning och annat är en sak men att direkt gå in och försöka lösa en lågkonjunktur med minskad försäljning genom lokala svenska insatser för att stödja den lokala svenska marknaden är principiellt helt felaktigt. Det kostar dessutom betydligt mer än vad det skulle gynna företagen.
Då är det mycket bättre att satsa den här typen av pengar på forskning och utveckling som långsiktigt ger företagen möjligheter att växa på den internationella marknaden. Det är det vi satsar på.
Den akuta finanskrisen kan vi avhjälpa genom att ge krediter eller kreditgarantier. Den långsiktiga utvecklingen kan vi hjälpa genom att samordna och stödja forskning och utveckling. Jag är övertygad om att det är den bästa vägen för dessa företag.
Anf. 70 Mikaela Valtersson (Mp)
Herr talman! Nu krävs det att vi klarar både jobben och klimatomställningen och att vi kan ge ett stöd till fordonssektorn. Lars Elinderson sade i sitt anförande att vi måste stärka svensk fordonsindustris konkurrenskraft. Min enkla fråga är om Lars Elinderson håller med om att en utveckling mot mer bränslesnåla bilar är en nödvändig konkurrensfördel i framtiden. Är Lars Elinderson i så fall beredd att bidra till att tydligt koppla det stöd man utformar till kriterier som gör att man når miljömålen och utvecklar nya mer framtidsinriktade produkter?
Anf. 71 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag delar den uppfattningen. Jag tror att varje bilföretag som ska överleva på lång sikt måste erbjuda konsumenterna den typ av bilar som de efterfrågar, det vill säga mer miljöinriktade och energisnåla bilar än vad man har kunnat erbjuda tidigare.
Det är precis som Mikaela sade i sitt inledningsanförande, och som också statsministern sade i den omtalade intervjun i något av nyhetsprogrammen, att ett av problemen för våra svenska bilföretag är att deras ägare inte har prioriterat denna typ av utveckling. Det säger de svenska företagens ledningar själva. De är nu inställda på att det är just denna inriktning forskningen ska få.
Min uppfattning är densamma som näringsministern gav uttryck för här i talarstolen tidigare, nämligen att inriktningen på denna forskning vad gäller såväl energi och miljö som teknik ska styras av företagen själva. Den ska styras av hur de bedömer behoven för att tillgodose sin produktion men också för att tillgodose den marknad som de vill växa på. Vi politiker ska inte göra någon destination av medlen; det är deras sak att inom ramen för forskningsprogrammet göra den prioriteringen.
Jag skulle dock bli förvånad om inriktningen inte blev den som både Mikaela och jag uttalat att vi tror att marknaden i ökad utsträckning kommer att efterfråga i framtiden, det vill säga mer miljövänlig och energisnål teknik och mer effektiv teknisk produktion.
Anf. 72 Mikaela Valtersson (Mp)
Herr talman! Jag är glad över att höra Moderaterna stå i talarstolen och tala om att vi ska ha en mer klimatanpassad utveckling framöver. Det är bra att Lars Elinderson håller med. Jag hoppas att du också har kraft att påverka regeringen så att det som kommer tillbaka under våren också innehåller mycket tydligare skrivningar och krav än vad denna proposition gör. Det behövs för att leda utvecklingen framåt. Vi ska använda denna situation till något som är bra ekonomiskt men också för att klara den nödvändiga strukturomvandling vi behöver framöver.
Eftersom ni håller med antar jag att regeringen kommer tillbaka med tydligare krav och kriterier vad gäller klimatomställningen men att ni också är beredda att till exempel stödja framtida förslag om ändrad förmånsbeskattning, vilket också var Klimatberedningens gemensamma förslag. Vår beslutsfattande församling måste såklart ge incitament för att stödja en sådan utveckling och inte ha regelverk som motverkar det.
I EU ligger snittet på bränsleförbrukning på 150 gram koldioxid per kilometer, hos Volvo och Saab ligger det på 189 ungefär. Det krävs en hel del åtgärder för att komma ned till EU-snittet.
Om man ska klara den nödvändiga omställningen och också kunna skapa jobb är det viktigt att man gör betydligt mer än det som har presenterats här. Det gör man genom att satsa på investeringar i kollektivtrafik, förnybara bränslen, forskning och inte minst utbildning. Är ni beredda att återkomma med fler åtgärder än denna lilla del?
Anf. 73 Lars Elinderson (M)
Herr talman! Jag vill först säga att man måste balansera mellan de långsiktiga målen och de kortsiktiga kraven. I dag är det akuta problemet för våra biltillverkare att de säljer för få bilar. De har därför svårt att få krediter från bankerna. Frågan om företagens likviditet, möjlighet att kunna betala för sin löpande verksamhet och kunna satsa på forskning och utveckling är det första man ska ge sig på.
Om vi i dag skulle ändra förmånsreglerna på det sätt som Miljöpartiet har föreslagit i ett antal år, vad skulle det få för konsekvenser för den ambitionen? Jo, att Volvo och Saab skulle sälja färre bilar, i varje fall på den svenska marknaden. Då krävs det nog mer än en skrotpremie för att kompensera den typen av förändrad beskattning.
Skulle vi dessutom genomföra de andra skattepolitiska åtgärder som ni föreslår, till exempel drastiskt höjd drivmedelsskatt, kommer det ytterligare att försämra just specifikt de svenska bilföretagens konkurrenskraft på den svenska marknaden.
Vi får balansera mellan långsiktiga ambitioner och kortsiktiga krav. Jag är övertygad om att inriktningen på bilföretagens forskning och utveckling kommer att vara på mer energisnåla, miljöanpassade och tekniskt effektivare fordon. På kort sikt måste vi dock skapa förutsättningar så att de kan sälja de bilar de producerar i dag.
Anf. 74 Per Åsling (C)
Herr talman! Finanskrisen är internationell. I dess spår följer en världsomfattande konjunkturnedgång som medför en efterfrågeminskning. Vi känner av den största ekonomiska nedgången i världsekonomin på många år.
För en liten, öppen och handelsberoende ekonomi som den svenska får detta omedelbara konsekvenser. Budgeten för 2009 parerar sämre tider med reformer för arbete och företagande. Den är enligt EU-kommissionen den mest expansiva i Europa och innebär att ekonomin stimuleras med motsvarande 1 procent av bnp.
En budget på investeringar om 32 miljarder lägger en bra grund för framtiden. Kompletterande insatser, bland annat i form av propositioner för att underlätta steget in på arbetsmarknaden och minska varsels och uppsägningars effekter, presenterades häromveckan. Nu diskuterar vi de för fordonsindustrin angelägna stimulansåtgärderna.
Herr talman! Den i särklass viktigaste och mest angelägna frågan som är helt överställd andra frågor är att få i gång finansmarknaden. Det har vidtagits åtgärder för att lindra krisens effekter för företag och hushåll, bland annat via garantier för bankers upplåning. Ett program omfattande 1 500 miljarder kronor har iscensatts. Garantiprogrammen är en europeisk överenskommelse och därmed angelägenhet. Situationen är densamma inom hela EU. Banker och finansinstitut kliver på i liten omfattning. Det är därför av största vikt att avgifter och regler förändras i syfte att få i gång finansmarknadens funktioner.
Herr talman! Den internationella fordonsindustrin genomgår en mycket snabb strukturomvandling. Det drabbar också det svenska fordonsklustret. För att säkerställa att det utvecklas och upprätthålls en konkurrenssituation, särskilt inom områdena klimat och säkerhet, krävs kraftfulla åtgärder. Särskilda politiska insatser behövs med andra ord. Därför välkomnas regeringens förslag om särskilda insatser för fordonsindustrin.
Satsningarna sker på forskning och utveckling men också på statliga kreditgarantier för upptagande av lån i Europeiska investeringsbanken och undsättningslån. Insatserna syftar till att skapa förutsättningar för en framgångsrik svensk fordonsindustri också i framtiden och till att hantera en eventuell förvärrad kris i fordonsindustrin och möjliggöra en snabbare utveckling av grön teknik.
Det sista pekar på ett framtidsinriktat tänkande och ett offensivt handlande eftersom kreditgarantier till företag i fordonsklustret för upptagande av lån i Europeiska investeringsbanken villkoras med omställning till grön teknologi.
Det är därför viktigt att konstatera att det är en ordentlig miljösatsning som har iscensatts. Jag tror att man kan säga att det aldrig tidigare torde ha ställts liknande krav på fordonsindustrin för att komma i åtnjutande av finansiella resurser.
Herr talman! Centerpartiet har som utgångspunkt att staten inte ska gå in i någon av fordonstillverkarna. Jag vill poängtera att fordonsindustrin är av mycket stor vikt för svensk ekonomi. Det är därför av största vikt att verkningsfulla insatser vidtas och att de görs i samverkan mellan fordonsnäringen och det offentliga.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att det är en bred uppbackning i utskottet och därmed en stor samsyn. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 74 Per Åsling (C)
Herr talman! Finanskrisen är internationell. I dess spår följer en världsomfattande konjunkturnedgång som medför en efterfrågeminskning. Vi känner av den största ekonomiska nedgången i världsekonomin på många år.
För en liten, öppen och handelsberoende ekonomi som den svenska får detta omedelbara konsekvenser. Budgeten för 2009 parerar sämre tider med reformer för arbete och företagande. Den är enligt EU-kommissionen den mest expansiva i Europa och innebär att ekonomin stimuleras med motsvarande 1 procent av bnp.
En budget på investeringar om 32 miljarder lägger en bra grund för framtiden. Kompletterande insatser, bland annat i form av propositioner för att underlätta steget in på arbetsmarknaden och minska varsels och uppsägningars effekter, presenterades häromveckan. Nu diskuterar vi de för fordonsindustrin angelägna stimulansåtgärderna.
Herr talman! Den i särklass viktigaste och mest angelägna frågan som är helt överställd andra frågor är att få i gång finansmarknaden. Det har vidtagits åtgärder för att lindra krisens effekter för företag och hushåll, bland annat via garantier för bankers upplåning. Ett program omfattande 1 500 miljarder kronor har iscensatts. Garantiprogrammen är en europeisk överenskommelse och därmed angelägenhet. Situationen är densamma inom hela EU. Banker och finansinstitut kliver på i liten omfattning. Det är därför av största vikt att avgifter och regler förändras i syfte att få i gång finansmarknadens funktioner.
Herr talman! Den internationella fordonsindustrin genomgår en mycket snabb strukturomvandling. Det drabbar också det svenska fordonsklustret. För att säkerställa att det utvecklas och upprätthålls en konkurrenssituation, särskilt inom områdena klimat och säkerhet, krävs kraftfulla åtgärder. Särskilda politiska insatser behövs med andra ord. Därför välkomnas regeringens förslag om särskilda insatser för fordonsindustrin.
Satsningarna sker på forskning och utveckling men också på statliga kreditgarantier för upptagande av lån i Europeiska investeringsbanken och undsättningslån. Insatserna syftar till att skapa förutsättningar för en framgångsrik svensk fordonsindustri också i framtiden och till att hantera en eventuell förvärrad kris i fordonsindustrin och möjliggöra en snabbare utveckling av grön teknik.
Det sista pekar på ett framtidsinriktat tänkande och ett offensivt handlande eftersom kreditgarantier till företag i fordonsklustret för upptagande av lån i Europeiska investeringsbanken villkoras med omställning till grön teknologi.
Det är därför viktigt att konstatera att det är en ordentlig miljösatsning som har iscensatts. Jag tror att man kan säga att det aldrig tidigare torde ha ställts liknande krav på fordonsindustrin för att komma i åtnjutande av finansiella resurser.
Herr talman! Centerpartiet har som utgångspunkt att staten inte ska gå in i någon av fordonstillverkarna. Jag vill poängtera att fordonsindustrin är av mycket stor vikt för svensk ekonomi. Det är därför av största vikt att verkningsfulla insatser vidtas och att de görs i samverkan mellan fordonsnäringen och det offentliga.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att det är en bred uppbackning i utskottet och därmed en stor samsyn. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 75 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag vill, som många av de borgerliga, starta med den grundläggande frågan varför vi tvingas stå här och debattera denna för svensk fordonsindustri eländiga och allvarliga situation. Det är att det har dragit in en ekonomisk tsunami över landet med ursprung i Förenta Staterna. Det är roten till det onda. Sverige är ett väldigt exportberoende land. Detta drabbar inte minst våra exportmarknader. Därför är åtgärder mot finanskrisen, inte bara i Sverige utan även i andra länder, helt avgörande.
Jag säger detta för att jag tycker att oppositionen glider på denna grundläggande verklighetsbeskrivning. Man får stundtals ett intryck av att det är en bristande vilja hos den svenska regeringen som orsakar att krisen är som den är. Krisen finns där. Vi kan mildra den. Det är det som sker bland annat genom denna proposition.
Huvuddelen av bilkunderna finns ju i andra länder. Därför blir det åtgärder mot finanskrisen - sänkta räntor och expansiv finanspolitik - i dessa länder som är viktigast för efterfrågan på bilar i Sverige.
Det blir lite konstigt. Det blir rönnbärsfilosofernas parad. Nu har regeringen lagt fram ett antal förslag på fordonsområdet. Det är hela tiden sura kommentarer. Det är som räven som inte kan nå rönnbären och uttalar sig väldigt surt om detta. Jag möter samma attityd här. Det tycker jag är lite tråkigt. Problemen är lite för allvarliga för det.
Utskottsbehandlingen, som nu är avslutad, har resulterat i ett antal bra och viktiga förtydliganden - delvis med hjälp av oppositionen - och avgränsningar av de statliga åtagandena. Det bör för fordonsindustrin tydliggöra förutsättningarna för statligt stöd, även om dessa villkor dessvärre alltjämt inte är tillräckligt klara, bättre skydda skattebetalarna och säkra det allmännas insyn i dessa viktiga och omfattande stödåtgärder.
Låt mig ta de tre viktiga inslagen.
Det första är forsknings- och utvecklingsbolagen med stöd på 3 miljarder. De ska gå till fordonsklustret. Vad är då ett fordonskluster? Jag tyckte från början att definitionen var alldeles för vid, men jag tror att det är riktigt att ha en vid definition av detta så att många företag av olika storlek kan komma i åtnjutande av detta.
Samtidigt ska man vara medveten om att de bolag som sätts upp ska driva sin verksamhet på kommersiell bas och staten ska kunna medfinansiera upp till 50 procent. Hans Hoffs återkommande fråga, som jag tycker är lite marginell, om var bolagen ska ligga kan lätt besvaras. Det är ett moderbolag och flera andra bolag. Jag tror att de flesta av de andra bolagen kommer att hamna i Västsverige. Det är det naturliga. Det är där industrin är lokaliserad.
Regeringen ska redan nästa år återkomma till riksdagen för att redovisa den närmare utformningen av stödinsatserna och finansierings- och intäktsstrukturen för bolagen. Det är en viktig åtgärd för alla i Sverige. Vi kan inte bara inrikta diskussionen på dem som arbetar i bilindustrin. Det finns de som arbetar i andra industrier. Det finns de som inte arbetar i industrin över huvud taget. Det finns de som betalar skatt.
När det gäller den statliga garantin för lånen från Europeiska investeringsbanken är ramen, som flera har sagt, upp till 20 miljarder kronor. Det är möjligt att utnyttja detta fram till 2012, om jag har fattat det rätt. Beslut om lånesystemets exakta utformning väntas först i februari-mars 2009. Det är inget som den svenska regeringen önskar. Tvärtom. Ju förr det kommer desto bättre.
Därför blir Hans Hoffs KU-anmälan om att det här har gått till på ett sätt som inte är tillräckligt klart väldigt konstig. Om man skulle följa Hans Hoffs rekommendation, som ligger i KU-anmälan, skulle vi avvakta till februari-mars innan vi lägger fram en proposition eftersom det är först då som det finns full klarhet.
Jag tror att Socialdemokraterna måste välja. Ni kan ju göra som ni har gjort och upprepa mantrat att regeringen har varit för passiv. Men när nu regeringen agerar kan ni inte säga att det sker på ett oriktigt sätt. Ni får välja vilket ben ni ska stå på.
Lånen från EIB ska ske mot fullgoda säkerheter. Inriktningen är på grön teknologi. Det får väl, som Mikaela Valtersson var inne på, främst tolkas som inriktning på bränslesnålhet. Men vi kanske inte ska göra den avgränsningen alltför definitiv.
Jag tror också att man ska vara medveten om att de här lånen går till företag i andra europeiska länder. Någon har räknat upp en hel rad bilfabricerande länder. Det är klart att den typ av företag som får lån i andra länder kommer att få stöd även i Sverige eftersom koordineringen av kriterierna för lånen sker i Europeiska investeringsbanken.
Även när det gäller de här lånen krävs det sannolikt en medfinansiering från företagen. EIB ikläder sig lån på upp till 50 procent av kostnaden, men inte mer.
Sedan har vi undsättningslånen på upp till 5 miljarder totalt. Den typen av åtgärder är ju för att klara akuta svårigheter. Vi kan föreställa oss att pengarna kan komma till användning om man klipper navelsträngen till de amerikanska ägarna. Men det behöver inte bara vara en snäv definition av bilföretagen.
Undsättningslånen kan ge ett tillfälligt stöd i max sex månader. Lånen ska börja återbetalas efter dessa sex månader. Lånen kan ges endast en gång och de kan inte omsättas efter sex månader.
Även de här lånen ska ju ges mot fullgoda säkerheter. Man får väl erkänna att det får ses som något av en logisk kullerbytta när det gäller att undsätta ett företag som befinner sig i fara och nekas lån på annat håll. Som någon sade: Man kan inte lugga en flintskallig. Det är alltså svårt att hitta goda panter i det läget.
Jag skulle vilja avsluta med att säga att det också finns ljus i mörkret, förutom fordonspaketet naturligtvis, som ju är ett stort ljus i mörkret. Det finns även ett förslag från regeringen om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som förhoppningsvis röstas igenom i morgon.
För att återgå till min utgångspunkt vill jag säga att räntorna nu sänks kraftigt i hela världen, inte bara i Europa utan även i USA. Det för Sverige viktigaste som hänt under de senaste dagarna är att Tyskland beslutat sig för att byta fot och driva en expansiv finanspolitik. Vi får se vad det innebär i praktiken, men det är oerhört viktigt för Sverige. Sannolikt är det betydligt viktigare än många av de åtgärder som kan beslutas i denna kammare.
Det andra man kan notera är att den svenska kronan är mycket svag. Det är bra för stunden, och vi får på sätt och vis hoppas att den svagheten håller i sig, men det är kanske ingenting vi ska räkna med.
Det tredje, och kanske viktigaste, är att det nu finns en tendens till att de finansiella marknaderna stabiliseras.
Anf. 76 Hans Hoff (S)
Herr talman! Jag kände mig tvungen att begära replik eftersom jag blev tilltalad. Jag kan först och främst konstatera att vi i dag inte har en granskningsdebatt i KU utan en helt annan debatt. Jag kan väl kommentera det på något sätt och säga att det som gör att vi nu står bakom de delarna i propositionen beror på att Carl B Hamilton, hela den borgerliga gruppen och vi gör ett tillkännagivande till regeringen. Propositionen är i stora delar bristfällig. Våra kanslier, både i näringsutskottet och i finansutskottet, har fått reda ut vad det är som gäller, vilket även Carl B Hamilton påpekar. Bristerna i underlaget från regeringen är uppenbara. Det är det jag har KU-anmält, och jag tror att KU får granska den delen. Jag tror inte att vi ska ha en debatt om det eftersom jag också är anmälare i ärendet.
Propositionen kom till efter en lång rad krav på att regeringen måste agera med tanke på den situation fordonsindustrin befinner sig i. Det har varit ett starkt önskemål inte bara från oppositionen utan även från fackliga organisationer, ekonomer och branschen att regeringen inte kan sitta handlingsförlamad och göra ingenting när krisen växer dag för dag, vecka för vecka och tusentals och åter tusentals människor varslas. Då kom alltså detta bristfälliga förslag.
28 miljarder är en del i förslaget. Det har tagits fram av regeringen för att visa handlingskraft. När det sedan möter riksdagens behandling och det som vi är överens om är det inte 28 miljarder utan en betydlig mindre summa.
Övriga insatser för att stödja fordonsindustrin med tanke på den situation de befinner sig i finns inte med i detta regeringsförslag. Vi har tagit fram ett antal konkreta förslag som skulle kunna göra stor skillnad i dag, men ni avvisar dem fullständigt. Vilka förslag har ni själva, eftersom ni avvisar våra, för att komma till rätta med problemen? Ni talar om en bankgaranti, men det är bara en bank som ställt upp. Hur agerar ni för att få de andra bankerna att ställa upp på den bankgaranti som ni säger är lösningen på det hela?
(Applåder)
Anf. 77 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag tror att Hans Hoff har problem med att först påstå att regeringen är för passiv, har startat för sent, gjort för lite och inte lagt fram de rätta förslagen och sedan samtidigt kritisera att regeringen inte lägger fram en klockren proposition. Anledningen till det är att man försökt samordna detta med Europeiska investeringsbanken, och också lyckats. Man har drivit på där och arbetat mycket effektivt för att få de europeiska länderna att arbeta mot finanskrisen. Däremot är frågan om kreditgarantier inte löst. Hans Hoff vet lika väl som jag att vi har diskuterat detta från tid till annan; hela oppositionen och regeringssidan är mycket bekymrade över det.
Hans Hoff tog upp frågan om andra åtgärder. Nu fokuserar vi på fordonsindustrin, och det blir lite konstigt att då fly till en annan diskussion, att vi nu inte ska diskutera det som vi borde utan i stället diskutera andra förslag. Nu har vi tre typer av förslag, och det är dem vi diskuterar. Jag tror - låt mig säga det igen - att eftersom fordonsindustrin i så stor utsträckning säljer sina bilar i andra länder, och kunderna inte får låna i den utsträckning de normalt får, är åtgärder, både internationella och mot finanskrisen, helt centrala.
Men, som sagt, Hans Hoff får bestämma sig för om det hade varit bättre att regeringen kommit senare eller om det var bra att man kom så fort man kunde.
Anf. 78 Hans Hoff (S)
Herr talman! Det hade varit mycket bättre om regeringen kommit tidigare i stället för att komma så sent som de nu har gjort, och det först sedan i stort sett hela Sverige stått på tå och krävt det. Det har alltså skett under galgen.
Inte bara Carl B Hamilton utan även andra debattörer har med kraft hävdat att en lösning av finanskrisen är den viktiga nyckeln till det hela. Samtidigt har vi ett system som uppenbarligen inte fungerar, vilket Carl B Hamilton säger är ett stort bekymmer. Jag vill därför fråga: På vilket sätt agerar ni för att lösa den problematiken? Jag skulle gärna vilja att Carl B Hamilton återkom med information om det till riksdagen och oppositionen och även till medierna och övriga Sverige. Vilka insatser jobbar ni med för att genomföra det som ni säger är lösningen på problemet?
Jag saknar också svar på vilka övriga insatser som behöver göras. Tror ni att detta är det som ger fordonsindustrin, med 140 000 anställda och 15 procent av den svenska varuexporten, möjligheter till en bättre framtid?
Jag skulle även vilja ha svar på en helt annan fråga som är viktig i den krissituation som nu råder. Det skulle vara oerhört viktigt att få ett besked av Carl B Hamilton. Det gäller a-kassan. För någon vecka sedan hade Folkpartiets riksdagsgrupp tydligen ställt sig bakom en höjning av a-kassan till 80 procent för 80 procent av dem som är arbetslösa. Ett besked från Carl B Hamilton att Folkpartiet står bakom höjningen skulle innebära att vi säkerligen kan komma överens om den. Det skulle vara ett glädjebesked för många som i dag är arbetslösa eller riskerar att hamna i arbetslöshet.
Anf. 79 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Det är roligt att Hans Hoff tror att regeringen kan styra hela Europa. Det viktiga har ju varit att behöva vänta på EIB och arbeta inom Europeiska unionen. Hur Hans Hoff och hans parti, om olyckan skulle vara framme, ska kunna sitta tillsammans med de EU-fientliga partierna och få det att fungera är svårt att se. Det fungerar ju inte.
Låt mig ta upp åtgärderna. Vi har Stabilitetsfonden, Svensk Exportkredit och Almi Företagspartner som fått sammanlagt 20 miljarder kronor; i dag tillförs ytterligare 3 miljarder. Dessutom har vi insättningsgarantin som är 1 miljon per person. Man kommer alltså upp i ett antal miljarder.
Vi har bemyndiganden, garantier, låneramar, Riksgälden, Exportkreditnämnden och Investeringsbanken, som jag redan nämnde. Riksbanken har lånat ut pengar både i svenska kronor och i dollar för företagscertifikat och så vidare. Riksgälden har ett garantiprogram, likaså har vi bankstöd, Carnegie, extraemission av statsskuldväxlar och så vidare. Detta batteri av åtgärder har vidtagits för att försöka lösa finanskrisen. Det har inte lyckats.
Problemet i dag är att finanskrisen håller på att lösa upp sig vad gäller de stora företagen - de kan gå till banken - men de tränger ut de små och medelstora företagen. Därför är anslaget till Almi, som diskuterats tidigare, viktigt. Det räcker emellertid inte. Vi måste även få det att fungera bättre för små och medelstora företag. På den punkten är vi måhända överens.
Anf. 80 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Fordonsindustrins betydelse för vårt land är mycket stor. Vi har allesammans anledning att som svenskar känna stolthet över den fordonsproduktion som vi haft och även i framtiden ska ha i Sverige genom Saab, Volvo, Scania och Volvo Lastvagnar.
Vi känner alla i kammaren till den finanskris som under hösten slagit hårt mot hela vår värld. Inte minst gäller det fordonsindustrin i vårt land. Vi har sett tusentals varsel de senaste månaderna, och många är de enskilda och familjer som drabbats hårt. Nu krävs det en handlingskraftig regering med förmåga att se vilka insatser som ger bäst och långsiktigast verkan. Det har regeringen visat med det här paketet.
Herr talman! Regeringens paket på 28 miljarder kronor till stöd för fordonsindustrin överskred de flesta bedömares förväntan. Det är ett kraftfullt paket som inte bara gladde fordonsindustrins ägare utan också de anställda och deras fackförbund. De enda som egentligen kom med kritik mot åtgärden var, inte helt oväntat, Socialdemokraterna, som i vanlig ordning ansåg att åtgärden var för liten i sin omfattning. Den kritiken har vi hört förut: För lite och för sent - mer pengar! Det är det standardsvar som Socialdemokraterna har gett vid varje tillfälle under den här mandatperioden när regeringen har kommit med förslag.
Jag är glad att regeringen föreslår ett så kraftfullt paket som dessa 28 miljarder innebär. Det är tillsammans med tidigare stimulanspaket för svensk ekonomi totalt 40 miljarder för 2009. Det visar att regeringen tar den ekonomiska situationen på allvar och agerar robust och snabbt när så krävs.
Herr talman! I grunden är jag tveksam till att stimulera enskilda branscher, då sådana subventioner i det långa loppet visat sig ge negativa effekter för ekonomin och kan senarelägga nödvändiga strukturomvandlingar i ekonomin. Generellt ska välskötta företag klara lågkonjunkturer genom att ha skapat en buffert i goda tider. Det vi nu upplever är dock ingen lågkonjunktur i vanlig bemärkelse. Mycket av grundproblemet är finanskrisen, som har gett oanade konsekvenser för aktörer långt utanför det finansiella systemet. Effekterna kom oväntat snabbt och slog oväntat hårt. Att i detta läge låta allt rulla på i vanlig ordning vore oansvarigt och ett direkt dråpslag för stora delar av industrin med stora konsekvenser, inte minst för underleverantörerna.
Det sker som vi alla vet ett rejält tapp genom minskad bilförsäljning för både Volvo och Saab. Samtidigt är det svårt att få lån till utvecklingsprojekt för att ställa om industrin så att den kan klara att leverera bilar som efterfrågas på marknaden. Därför satsar nu regeringen 28 miljarder, uppdelat i tre delar: 3 miljarder till forskning och utveckling, 5 miljarder till undsättningslån och 20 miljarder till kreditgarantier för lån i Europeiska investeringsbanken.
Det här är inte minst viktigt för en rad underleverantörer som nu upplever att efterfrågan helt har upphört och inte kommer i gång förrän långt in i januari. Samtidigt har flera av oss hört från underleverantörerna själva att det däremot finns efterfrågan och kommer beställningar ett år framåt och två år framåt. Men nu är det ebb. Det här är välskötta företag, som dock nu behöver hjälp. Det är för deras skull som det är så viktigt att undsättningslånen snabbt kan klubbas i Sveriges riksdag.
Det är helt rätt satsning, som inte bara hjälper en industri i kris utan också satsar på framtiden och möter framtidens utmaningar. Med paketet kan redan påbörjade forskningsprojekt fortskrida, och nya kan ta vid.
Samtidigt ska vi inte inbilla någon att åtgärderna kommer att minska behovet av strukturomvandlingar för fordonsindustrin. Det behovet kvarstår lika starkt efter dessa åtgärder. Varslen kommer att kvarstå på grund av en kraftigt fallande efterfrågan. Det rår vi heller inte på. Men paketet ger hopp om företagens framtida potential och ger hopp för alla dem som arbetar och har sin försörjning i dessa företag, vilket är mycket betydelsefullt.
Herr talman! Krav har ställts om förstatligande av Volvo och Saab. Det är helt uteslutet. Att staten ska gå in och driva fordonsföretag torde för de flesta ge någon form av ryggradsreaktion om att det är fel. Staten skulle inte vara någon bra ägare för dessa företag. Däremot är det i den prekära situationen helt rätt att ge sig in och ge de företagen det stöd som den här propositionen innehåller.
Jag tycker att regeringen med den här propositionen har visat att man rustar för framtiden. Den har visat ledarskap och handlingskraft.
Anf. 81 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Jag vill lyfta fram två aspekter som jag inte tror är särskilt parti- eller blockskiljande i debatten, men nog så viktiga att poängtera.
När vi har pratat om fordonsindustri och fordonskluster har vi i stor utsträckning pratat om Västsverige, och det är alldeles riktigt. Jag skulle vilja ringa in detta till den södra delen av Västsverige, i vanligt dagligt tal Skåne, herr talman. Jag vill säga två saker utifrån det perspektivet.
Det ena är när man är ute och besöker företag i Skåne som är underleverantörer till den svenska fordonsindustrin. Då märker man ett återkommande problem. De får besked från sina kunder att man går från 30 dagars leverans utan betalning till ensidigt 90, i vissa fall 110 dagar. De här företagen, som i grunden är rätt välskötta och hyggliga, går till sina kreditinstitut, till sina banker, och frågar om de kan få utökat checkkredit eller kan få låna lite pengar under övergångsperioden. De har då fått nej. Vad som är på väg att ske är att de här företagen, som i grunden är rätt bra, riskerar att skruvas sönder genom att ha beställningar med förlängd betalning och inte få krediter från sina banker.
I det ljuset tror jag att propositionen och utskottets skrivning är något oerhört värdefullt. Det är just den typen av underleverantörer för den svenska fordonsindustrin som behöver hjälp med krediter.
Herr talman! Det andra är att vi återkommande i debatten har pratat om de svenska fordonstillverkarna. Vi har angett antalet till fyra. Det har handlat om två biltillverkare och två lastfordonstillverkare.
Herr talman! Jag vill bygga ut det med åtminstone ett företag till, nämligen ett svenskt fordonstillverkande företag, Koenigsegg i Ängelholm, som tillverkar världens snabbaste serietillverkade bilar. Det är viktigt att man när man pratar om fordonskluster och fordonsindustri tänker på alla som är involverade i den svenska fordonsindustrin, såväl stora som små företag, såväl underleverantörer som stora etablerade företag.
Herr talman! En mindre arbetsplats på en mindre ort, som exempelvis Koenigsegg i Ängelholm, är vad en stor arbetsplats är på en stor ort. Därför är det viktigt att vi har helhetssynen på den svenska fordonsindustrin. Jag vill säga att det finns åtminstone tre fordonstillverkare, två väldigt stora och en väldigt liten, och åtminstone två tillverkare av lastbilar och lastbilsfordon. Det är viktigt att man ser till alla. Även på det lilla företaget sker det forskning och utveckling. Även om det när det gäller Koenigsegg handlar om väldigt snabba bilar handlar det också om materialutveckling, nya motorer och nya tekniker, som också kan vara miljövänliga. Allt detta har vi nytta av även för svensk fordonsindustri i dess helhet.
Herr talman! Jag tror inte att de två aspekterna är speciellt parti- eller blockskiljande, men jag tycker att det är viktigt att man i en diskussion som handlar om svensk fordonstillverkning och fordonskluster och som man koncentrerar till Västsverige tar med hela Västsverige, även den södra delen av Västsverige, gemenligen kallad Skåne.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2008-12-18
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 4, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2008-12-18Protokoll 2008/09:52
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Staten som huvudman för bolag med verksamhet inom fordonsklustret
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen
dels att i aktiebolagsform bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet och annan verksamhet inom fordonsklustret samt vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bilda aktiebolag,
dels att ge bolagen kapitaltillskott med högst 3 miljarder kronor.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:95 punkterna 1 och 2 samt avslår motionerna
2008/09:Fi11 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 8 och
2008/09:Fi12 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp) yrkande 1.Höjd ram för utgiftsområde 24 Näringsliv samt höjt anslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen
dels höjer ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv för 2008 med 3 000 000 000 kr till 12 866 663 000 kr,
dels, utöver beslutade medel, anvisar 3 000 000 000 kr för 2008 på ramanslaget 38:2 Näringslivsutveckling m.m., som därmed uppgår till 3 579 146 000 kr.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:95 punkt 5.Garantier och lån
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
dels att under 2008 och 2009 ställa ut statliga kreditgarantier till företag i fordonsklustret för upptagande av lån i Europeiska investeringsbanken för omställning till grön teknologi m.m. på upp till 20 miljarder kronor mot fullgoda säkerheter och med marknadsavspeglande avgifter under normalt marknadsläge,
dels att i enlighet med EG-kommissionens riktlinjer om statligt stöd under 2008 och 2009 ge undsättningslån mot fullgoda säkerheter på upp till 5 miljarder kronor till företag inom fordonsklustret som befinner sig i ekonomiska svårigheter.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2008/09:95 punkterna 3 och 4 samt motion
2008/09:Fi11 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5 och
avslår motion
2008/09:Fi11 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 6.Information till riksdagen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om information till riksdagen.
Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna
2008/09:Fi10 av Thomas Östros m.fl. (s) yrkandena 1 och 2,
2008/09:Fi11 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 2-4 och
2008/09:Fi12 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp) yrkandena 3-5.Övriga frågor
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2008/09:Fi10 av Thomas Östros m.fl. (s) yrkande 3,
2008/09:Fi11 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkandena 1, 7 och 9 samt
2008/09:Fi12 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp) yrkande 2.- Reservation 1 (s)
- Reservation 2 (v)
- Reservation 3 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 114 0 16 m 88 0 0 9 c 25 0 0 4 fp 24 0 0 4 kd 19 0 0 5 v 0 0 20 2 mp 0 0 16 3 Totalt 156 114 36 43