Statlig förvaltningspolitik
Betänkande 1997/98:KU31
Konstitutionsutskottets betänkande
1997/98:KU31
Statlig förvaltningspolitik
Innehåll
1997/98 KU31
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst och skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998. Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 om kommittéväsendet och 1997/98:RR7 om resultatstyrning av statlig verksamhet. I betänkandet behandlas också 16 motioner, av vilka 13 väckts med anledning av propositionen, skrivelsen och förslagen från Riksdagens revisorer. Utskottet tillstyrker propositionens förslag till lag om det statliga person- adressregistret (SPAR). Utskottet tillstyrker också propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister. Utskottet tillstyrker också vad regeringen föreslår i fråga om verksamhetsanpassad myndighetsledning respektive uttag av avgifter för information i elektronisk form. Vad gäller Riksdagens revisorers förslag angående kommittéväsendet föreslår utskottet tillkännagivanden angående vad revisorerna anför om kommittéväsendets roll, kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer samt remisshanteringen av kommittérapporter. Med anledning av en motion (mp) föreslår utskottet att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anför om vikten av att kommittéerna får en bättre balans mellan manliga och kvinnliga ordförande och sakkunniga och att regeringen bör redogöra för riksdagen våren 1999 om sina överväganden på detta område. Utskottet föreslår vidare ett tillkännagivande med anledning av motioner (c, fp, v) att medborgarsynpunkter inklusive klagomål på verksamheten bör tillmätas stor betydelse vid utvärdering av statliga myndigheter. Beträffande revisorernas förslag om resultatstyrning föreslår utskottet ett tillkännagivande angående Regeringskansliets resultatredovisning till riksdagen. Övriga yrkanden i förslaget avstyrks. Motionerna avstyrks med undantag av de yrkanden som gett upphov till förslag till tillkännagivanden i de två nämnda fallen. Till betänkandet fogas 13 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst vari yrkas 1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om det statliga personadressregistret, 2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister, 3. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om verksamhetsanpassad myndighetsledning (avsnitt 7.4), 4. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om uttag av avgifter för information i elektronisk form (avsnitt 8.3.4).
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998. Kommittéernas sammansättning.
Förslagen 1997/98:RR3 Kommittéväsendet vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört beträffande kommittéväsendets roll, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört beträffande kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört beträffande remisshanteringen av kommittérapporter. 1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om att även Regeringskansliet skall lämna resultatredovisning enligt förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m., 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om att regeringen för riksdagen redovisar erfarenheterna av myndighetsstyrelsernas roll, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om att regeringen ger någon av stabsmyndigheterna i uppdrag att kartlägga vilka olika slags incitament, ekonomiska och andra, som förekommer i relationen mellan myndigheter och departement, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om att regeringen överväger att ge arbetet med resultatstyrning en organisatorisk hemvist inom Regeringskansliet.
Motionerna
Motioner som väckts med anledning av propositionen 1997/98:K33 av Inger Lundberg och Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalificerad yrkesutbildning för statligt anställda. 1997/98:K34 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om användningen av information på Internet i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till omprövning av den nuvarande offentlighetsprincipen i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens fortsatta arbete med att ta fram ett säkerhetssystem för kommunikationen inom statsförvaltningen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av Statens person- och adressregister. 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten tas upp i kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon ny myndighet för kompetens- och kvalitetsutveckling inom statsförvaltningen inte bör inrättas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en bred utredning om det rättsliga ansvaret för offentligt anställda, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre beslutsunderlag, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dra konsekvenserna av att myndighetsformen är den lämpligaste formen för statlig verksamhet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en avvecklingskommission bör tillsättas med uppdrag att systematiskt gå igenom all statlig verksamhet som inte bedrivs i myndighetsform, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den aviserade utredningen om tjänsteexporten bör ta i beaktande att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att systematiskt samla in, analysera och redovisa synpunkter från medborgarna, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett IT-samhälle för alla och tillgång till samhällsdatabaser, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att sprida tillgång till Internet och etablering av nya tjänsteföretag, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integritetsskydd, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT och jämställdhet, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att SPAR skall vara det enda register med personuppgifter var-ifrån adresser för direktreklam skall kunna hämtas, 15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister. 1997/98:K36 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillvaratagande i Sverige av internationella erfarenheter av etik i offentlig förvaltning. 1997/98:K37 av andre vice talman Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslaget att inrätta en ny myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom statsförvaltningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendemannamedverkan genom lekmannastyrelser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elektroniska tjänster. 1997/98:K38 av Nils-Göran Holmqvist och Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av lokalisering till Örebro av den särskilda myndigheten för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom statsförvaltningen. 1997/98:K39 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en grundläggande översyn av resultatstyrningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ämbetsmannamakt och EU, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avrådan från att starta en ny myndighet för kompetens och kvalitet i statsförvaltningen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamhetsanpassad myndighetsledning, 5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om bisysslor för statstjänstemän. 1997/98:K40 av Carin Lundberg och Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förvaltningsmyndigheters ledning. 1997/98:K41 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till förvaltningslagen. 1997/98:K42 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fokusering på medborgarnas klagomål i utvärderingen av myndigheternas verksamhet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingskunskap i EU-arbetet, 3. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag på avskaffande av de självständiga statliga myndigheterna, i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åter göra Vattenfall AB till ett affärsdrivande verk.
Motion som väckts med anledning av skrivelsen 1997/98:K27 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftiga åtgärder från regeringens sida för att öka antalet kvinnliga ordförande och sakkunniga i kommittéerna.
Motioner som väckts med anledning av förslagen
1997/98:RR3 Kommittéväsendet 1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommittéväsendets roll, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommittéernas arbetsvillkor, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om remisshanteringen av kommittérapporter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommittéer bör användas i högre grad i beredningsprocessen inför ställningstaganden i EU, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta ?skuggutredningar? till kommissionens arbete.
1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet 1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av myndigheternas delårsredovisningar.
Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1997/98:K210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av konsekvensanalyser innan regeringens förslag föreläggs riksdagen. 1997/98:K222 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om korrekt bakgrundsmaterial i offentliga utredningar och rapporter så att politiska beslut kan bygga på seriös grund där den faktiska situationen redovisas. 1997/98:K250 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en kommission med uppgift att se över lagstiftningen i syfte att göra den mer stringent och mindre godtycklig.
Utskottet
Regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen
Ärendet och dess beredning Till grund för propositionen ligger främst de förslag som den förvaltningspolitiska kommissionen lade fram i betänkandet I medborgarnas tjänst - En samlad förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57). Betänkandet har remissbehandlats. Kommissionens förslag angående en generell rätt för domstolsprövning av förvaltningsbeslut har behandlats i proposition 1997/98: 101. Övriga förslag från kommissionen bereds i andra sammanhang. I den här aktuella propositionen behandlas också frågor om ett system för statlig inköpssamordning på grundval av betänkandet Effektivare statlig inköpssamordning (SOU 1997:130) och nämndmyndigheternas organisation, där Statskontorets rapport Statens nämndmyndigheter (1997:A och B) utgjort underlag. Justitiekanslerns förstudie Förstärkt skydd mot oegentligheter i offentlig förvaltning, som överlämnades till regeringen i februari 1997, och Grunddatabasutredningens förslag i betänkandet Grunddata - i samhällets tjänst (SOU 1997:146) har också utgjort underlag för propositionen. Regeringen har även inhämtat Lagrådets yttrande över ett förslag till lag om det statliga personadressregistret (SPAR).
Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lägger regeringen fram riktlinjer för regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen. Regeringens mål är att den svenska statsförvaltningen, med höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati, skall vara tillgänglig och tillmötesgående och därigenom vinna medborgarnas fulla förtroende. Statsförvaltningen skall ge näringslivet goda arbets- och tillväxtförhållanden samt vara framgångsrik och respekterad i det internationella samarbetet. I propositionen anger regeringen fyra riktlinjer för de kommande årens utvecklingsverksamhet: 1. Den statliga verksamheten skall renodlas genom fortsatta omstruktureringar och omprövningar av det offentliga åtagandet. 2. Kompetens och kvalitet skall utvecklas, varvid det statliga kommittéväsendet särskilt uppmärksammas. 3. Resultatstyrningen skall vidareutvecklas, bl.a. genom uppföljning av produktivitetsutvecklingen i statsförvaltningen, som årligen avses redovisas för riksdagen. 4. Informationsförsörjningen skall effektiviseras, vilket bl.a. skall ta sig uttrycket att samhällets basinformation (grunddata) görs tillgänglig till rimliga kostnader och likvärdiga villkor för alla. Inom ramen för kvalitetsarbetet inrättas från den 1 januari 1999 en särskild myndighet för kvalitetsutveckling, som ersätter Statens förnyelsefond. Regeringen aviserar en översyn av dels regleringen av bisysslor inom statsförvaltningen, dels vissa frågor rörande Statens ansvarsnämnd. Enligt propositionen kommer det statliga kommittéväsendet att ses över i syfte att skapa bättre förutsättningar för kommittéernas arbete, varigenom kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag förväntas öka. Regeringen har för avsikt att återkomma med en redovisning för riksdagen av detta arbete. Regeringen avser att uppdra till Statskontoret att analysera hur EG:s regler införs och tillämpas i Sverige och hur EG:s regelverk inverkar på arbetet med att reformera och förenkla regler inom statsförvaltningen. En princip för organisering av statsförvaltningen bör enligt propositionen vara att anslagsfinansierad verksamhet som inte är konkurrensutsatt i huvudsak bör bedrivas i myndighetsform. För konkurrensutsatt verksamhet bör bolagsformen väljas. Vissa tjänster i de statliga myndigheterna, som i dag utförs i egen regi, bör kunna effektiviseras betydligt om de upphandlas i konkurrens. Den statliga tillsynen av statliga myndigheter, kommuner och företag bör enligt propositionen ses över i syfte att få till stånd en mer ändamålsenlig statlig tillsyn. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av den statliga tillsynsverksamheten. Förvaltningsmyndigheter bör enligt regeringens mening ledas av antingen en myndighetschef (s.k. enrådsmyndighet) eller av en myndighetschef som biträds av en lekmannastyrelse med antingen begränsade befogenheter eller med fullt ansvar. För varje myndighet bör regeringen välja den ledningsform som bäst gagnar verksamheten och de uppsatta målen. En enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande information är enligt propositionen ett offentligt åtagande av väsentlig betydelse för den offentliga förvaltningen, medborgarna och företagen, varvid ett prioriterat område är att dra upp riktlinjer för grunddata. I propositionen föreslås en enhetlig princip för avgifter som tas ut av myndigheterna då de tillhandahåller uppgifter i elektronisk form. Avgiften bör endast grundas på kostnaden att ta fram och distribuera upgifterna. I propositionen föreslås en lag om det statliga personadressregistret och ändringar i lagen (1995:743) om aviseringsregister.
Kvalitet, kompetens och etik
Propositionen Enligt propositionen skall den svenska statsförvaltningen, med höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati, vara tillgänglig och tillmötesgående. Den skall ha medborgarnas fulla förtroende, ge näringslivet goda arbets- och tillväxtförutsättningar samt vara framgångsrik och respekterad i det internationella samarbetet. Myndigheterna skall genomföra sina uppdrag med hög kvalitet, öppenhet, motiverade och kompetenta medarbetare, dugliga chefer och förändringsförmåga. 1974 års regeringsform är grundvalen för det svenska förvaltningssystemet och utgör därmed grunden för förvaltningspolitiken. Även tryckfrihetsförordningen anger viktiga grundprinciper för det svenska förvaltningssystemet och för förvaltningspolitiken. Enligt regeringens uppfattning är offentlighetsprincipen inte bara en medborgerlig rättighet utan också en viktig aspekt på förvaltningspolitiken. Handlingsoffentlighet, meddelarfrihet och meddelarskydd bidrar till rättssäkerheten, skärper kraven på kvalitet i dokument och skrivelser och kan därmed också bidra till att förbättra statsförvaltningens kvalitet och måluppfyllelse. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och anslutningen till den inre marknaden har enligt propositionen inordnat den svenska statsförvaltningen i ett delvis nytt system av institutioner, regelverk och procedurer som förändrar villkoren för statsförvaltningens verksamhet. Det påverkar såväl sättet att styra och organisera förvaltningen som arbetssätt och strategier. En konsekvens av detta är enligt propositionen att när anställda vid myndigheter företräder Sverige i arbetsgrupper eller andra organ inom EU gör de det som representanter för regeringen, inte för en självständig myndighet. Enligt propositionen bör ett systematiskt kvalitetsarbete ingå som en viktig del i varje myndighets arbete med att utveckla sin verksamhet. Enligt regeringen bör ökad uppmärksamhet ägnas åt kompetens- och utbildningsfrågor i syfte att stimulera myndigheternas kompetensförsörjning och främja kvali- tetsarbetet inom förvaltningen. Myndighetscheferna bör ta ett särskilt ansvar för att de anställda ges utbildning i grundläggande statlig förvaltningskunskap och görs medvetna om statstjänstemannarollens betydelse. Myndigheterna bör beakta att kvaliteten i den statliga verksamheten kan utvecklas genom ökad etnisk och kulturell mångfald bland de anställda. Myndigheterna bör också beakta att kvaliteten kan utvecklas genom att såväl kvinnors som mäns kompetens tas till vara. Regeringen avser att inrätta en särskild myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom förvaltningen. Motivet till detta är att regeringen anser sig behöva ett särskilt organ till sitt förfogande för att mer aktivt kunna påverka och utveckla förvaltningen i önskad riktning inom de nämnda, strategiskt viktiga områdena. Regeringen har enligt propositionen inte för avsikt att inrätta vare sig en central servicemyndighet eller en statlig ?förvaltningshögskola? utan avser i stället att inrätta en myndighet som i huvudsak på uppdrag av regeringen arbetar med kvalitets- och utvecklingsfrågor av gemensamt och strategiskt intresse för statsförvaltningen. Den nya myndigheten skall enligt propositionen sammanfattningsvis få följande huvuduppgifter: - att främja en gemensam, grundläggande statlig förvaltningskultur och förvaltningsetik, - att stödja kompetensförsörjning och ett systematiskt kvalitetsarbete i statsförvaltningen, - att på regeringens uppdrag och i viss utsträckning även efter ansökan från myndigheter initiera utvecklingsprogram och projekt inom det förvaltningspolitiska området i de fall behovet inte kan tillgodoses av marknaden, - att fungera som ett samråds- och kontaktorgan mellan statsförvaltningen och utbildnings- och forskningsväsendet i frågor av betydelse för förvaltningens utveckling. Den nya myndigheten avses inrättas den 1 januari 1999. Regeringen har för avsikt att lägga ned Statens förnyelsefond och låta den ersättas av den nya myndigheten. Regeringen återkommer i höstens budgetproposition med förslag till anslag för den nya myndigheten.
Motionerna
I motion 1997/98:K33, som väckts med anledning av propositionen, föreslår Inger Lundberg och Lisbeth Staaf-Igelström, båda (s), att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om kvalificerad yrkesutbildning för statligt anställda. Enligt motionen har strukturförändringarna inom statsförvaltningen under senare år i stor utsträckning drabbat kvinnor med relativt låg utbildning. Det finns ett behov av mer kvalificerad utbildning för många personalgrupper i statlig tjänst. Staten bör enligt motionärerna stimulera statliga myndigheter, verk och bolag att ta initiativ till längre och mer kvalificerade yrkesutbildningar för erfarna medarbetare inom olika statliga områden. I följdmotion 1997/98:K35 föreslår Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om betydelsen av att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten tas upp i kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen (yrkande 1). Dessa frågor bör enligt motionärerna tas upp i den utbildning i grundläggande förvaltningskunskap som nämns i propositionen. I samma motion hemställs att någon ny myndighet för kompetens- och kvalitetsutveckling, som föreslås i propositionen, inte inrättas (yrkande 2). Uppgiften bör enligt motionärerna i stället fullgöras av Statskontoret i enlighet med dess instruktion. I följdmotion 1997/98:K37 hemställer Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om inrättande av en ny myndighet med ansvar för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning (yrkande 1). Motionärerna vänder sig mot propositionens förslag att inrätta en sådan myndighet. En sådan åtgärd leder till ökad byråkrati, högre kostnader och en förskjutning av ansvaret från regeringen. Det åligger enligt motionärerna myndighetscheferna att vidta åtgärder av det slag som det här är tal om och som är motiverade inom varje myndighet. I motion 1997/98:K38, som väckts med anledning av motionen, föreslår Nils- Göran Holmqvist och Inger Lundberg, båda (s), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om prövning av lokalisering till Örebro av den särskilda myndigheten för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom statsförvaltningen, som föreslås i propositionen. Skälen för detta är enligt motionärerna bl.a. att högskolan i Örebro besitter en god samhällsvetenskaplig kompetens och har i flera sammanhang lett debatten om den gemensamma sektorns utveckling. Örebro har också utvecklats till en mötesplats för konferenser och seminarier med anknytning till utvecklingsarbete inom den gemensamma sektorn. I följdmotion 1997/98:K39 hemställer Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om ämbetsmannamakt och EU (yrkande 2). Enligt motionärerna borde regeringen ha understrukit att det s.k. kommittologiarbetet bör förankras och utvecklas i kommunikation med de folkvalda i riksdagens fackutskott i syfte att förhindra teknokratiseringen av stora områden av politiken. I samma motion föreslås att riksdagen bör avråda regeringen från att starta en ny myndighet för kompetens och kvalitet i statsförvaltningen (yrkande 3). Enligt motionärerna löses frågan om att höja kvaliteten på myndigheternas arbete och öka kompetensen sannolikt bäst inom respektive myndighet. Initieringen av utvecklingsprogram och projekt inom det förvaltningspolitiska området sker lämpligare i andra former inom myndigheter eller mellan myndigheter i samverkan. Riksdagen bör därför enligt motionen avråda regeringen från att inrätta en sådan myndighet som aviseras i propositionen. I följdmotion 1997/98:K41 hemställer Roland Larsson m.fl. (c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en utredningen om en ändring i förvaltningslagen avseende riktlinjer för bemötande av medborgarna. Enligt motionärerna uppger många medborgare att de i sina kontakter med myndigheter och förvaltningar känner sig kränkta då de inte bemöts med respekt och förståelse. Oberoende av bakgrund eller förutsättningar bör människor bemötas med respekt för att de skall känna trygghet och säkerhet i myndighetskontakten. I följdmotion 1997/98:K42 begär Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om förhandlingskunskap i EU-arbetet (yrkande 2). Motionären instämmer i vad som anförts i propositionen om att när anställda vid myndigheter företräder Sverige i arbetsgrupper eller andra organ inom EU gör de det som representanter för regeringen och inte för en självständig myndighet. Motionären betonar att EU är ett förhandlingsorgan och att det är viktigt att svenska tjänstemän lär sig förhandla.
Utskottets bedömning Av propositionen framgår att regeringen avser att inrätta en särskild myndighet för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom förvaltningen. I flera motioner - 1997/98:K35 yrkande 2 (fp), 1997/98:K37 yrkande 1 (c) och 1997/98:K39 yrkande 3 (v) - anförs att en sådan myndighet inte bör inrättas. I motion 1997/98:K38 (s) föreslås att den nya myndigheten bör lokaliseras till Örebro. Utskottet har inga invändningar mot att regeringen fullföljer sin avsikt att inrätta en ny myndighet av här avsett slag. Anslagsfrågan får riksdagen behandla i höst. Motionerna K35 yrkande 2, K37 yrkande 1 och K39 yrkande 3 avstyrks därför. I motion K38 förespråkas Örebro som ort för myndigheten. Var myndigheten lokaliseras är en fråga för regeringen. Motionen avstyrks. I motion 1997/98:K33 (s) anförs att det finns ett behov av mer kvalificerad utbildning för många personalgrupper i statlig tjänst och att staten därför bör stimulera statliga myndigheter, verk och bolag att ta initiativ till sådan utbildning. Utan att ta ställning i sakfrågan vill utskottet påpeka att den nya myndighet som skall inrättas bl.a. skall få i uppgift att främja kompetensförsörjning i statsförvaltningen.Utskottet utgår från att den nya myndigheten kommer att ta initiativ av den art motionärerna efterfrågar. Med detta får motionärernas önskemål anses tillgodosett, varför motionen avstyrks. I motion 1997/98:K35 yrkande 1 (fp) föreslås att frågan om betydelsen av offentlighetsprincipen och meddelarfriheten bör tas upp i den utbildning i grundläggande förvaltningskunskap som nämns i propositionen. Utskottet finner att regeringen i propositionen principiellt betonar handlingsoffentlighetens, meddelarfrihetens och meddelarskyddets betydelse för bl.a. rättssäkerheten. Utskottet utgår från att dessa centrala aspekter på förvaltningspolitiken kommer att ingå i den nämnda utbildningen. Det finns mot denna bakgrund ingen anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionsyrkandet, vilket avstyrks. I motion 1997/98:K39 yrkande 2 (v) föreslås ett tillkännagivande till regeringen angående ämbetsmannamakt och EU, vilket syftar på den s.k. kommittologin. Utskottet har nyligen (bet. 1997/98:K27) behandlat EU-frågornas behandling i riksdagen och därvid föreslagit att frågor som väckts i motioner under innevarande riksmöte och som har denna inriktning bör bli föremål för en samlad utredning. Det här aktuella motionsyrkandet bör enligt utskottets mening också behandlas i detta sammanhang. Motionsyrkandet föranleder således inga åtgärder från riksdagens sida varför det avstyrks. I motion 1997/98:K41 (c) föreslås att det i förvaltningslagen bör införas riktlinjer beträffande myndigheternas bemötande av medborgarna, så att dessa inte känner sig kränkta i sina kontakter med myndigheterna. I propositionen uttalas bl.a. att statsförvaltningen skall vara tillgänglig och tillmötesgående. Enligt utskottets mening torde det vara mer effektivt att inom förvaltningen motverka felaktigt bemötande av allmänheten genom utbildningsinsatser och andra liknande åtgärder än genom att göra ändringar i förvaltningslagen, som motionären förespråkar. Motionen avstyrks. I motion 1997/98:K42 yrkande 2 (c) framhålls vikten av förhandlingskunskap i EU-arbetet och att tjänstemän som företräder Sverige i EU-sammanhang har klart för sig att de företräder regeringen och inte myndigheten där de är anställda. Utskottet har i och för sig inga invändningar mot vad som anförs i motionen men utgår från att myndigheterna skaffar sig den kunskap om förhandlingsarbetet som de behöver inklusive kännedom om rollfördelningen m.m. i EU-arbetet. Motionen bör enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida, varför motionsyrkandet avstyrks.
Statstjänstemännens roll och ansvar
Propositionen Statstjänstemännen har enligt propositionen en nyckelroll i vårt samhälle genom uppgiften att svara för verkställighet av de folkvaldas beslut. Denna roll och det ansvar som följer därav måste lyftas fram på ett tydligare sätt. Detta kan enligt regeringen främst åstadkommas genom förstärkt utbildning och tydliggörande av gällande bestämmelser. En anställning inom statsförvaltningen innebär mer än det rent privaträttsliga anställningsförhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Det är mot den bakgrunden som det finns särregleringar för statsanställda i bl.a. lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA). I likhet med Förvaltningspolitiska kommissionen anser regeringen inte att införande av en generell etisk kod är ett ändamålsenligt sätt att höja medvetandet om statstjänstemännens roll och ansvar. En bättre väg att stärka medvetandet är att frågor om etik och innehåll i statstjänstemannarollen lyfts fram och fortlöpande diskuteras inom varje myndighet. Kommissionen föreslog i sitt betänkande att det rättsliga ansvaret för offentligt anställda utreds. Utredningen borde enligt kommissionen syfta till att en ny särskild reglering av den offentliga tjänsten införs. Regeringen är dock inte nu beredd att tillsätta en utredning med den inriktning som kommissionen föreslagit. Regeringen anser att den gällande lagstiftningen, bl.a. regeringsformen, förvaltningslagen (1986:223), LOA samt brottsbalken väl uttrycker de grundläggande krav och etiska värderingar som skall vara vägledande för tjänstemännen i deras yrkesroll. Enligt regeringen är det viktigare att tydliggöra de bestämmelser som redan finns än att utreda en ny lag om offentlig tjänst. Detta bör ske genom utbildningsinsatser inom ramen för de åtgärder med inriktning på kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning som tidigare nämnts. Regeringen avser vidare att se över regleringen av bisysslor inom statsförvaltningen, främst avseende frågan om skyldigheten att anmäla sådan syssla. Vidare avser regeringen att se över om Statens ansvarsnämnds behörighet att besluta om disciplinåtgärder m.m. bör utvidgas till att avse ytterligare personkategorier. Regeringen anser att en utvärdering av tjänstefelsbestämmelserna bör anstå ytterligare en tid med hänsyn till att dessa bestämmelser införts relativt nyligen, 1989. Regeringens bedömningar i dessa frågor har skett med utgångspunkt från dels Förvaltningspolitiska kommissionens överväganden, dels Justitiekanslerns rapport Förstärkt skydd mot oegentligheter i offentlig förvaltning.
Motionerna I följdmotion 1997/98:K35 hemställer Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av en bred utredning om det rättsliga ansvaret för offentligt anställda (yrkande 3). Motionärerna instämmer i Förvaltningspolitiska kommissionens förslag i denna del om en utredning om det rättsliga ansvaret för offenligt anställda. I detta sammanhang bör även behandlas reglerna för bisysslor, t.ex. för domare och andra ämbetsmän, vilkas oväld inte bör kunna ifrågasättas. I följdmotion 1997/98:K36 begär Barbro Westerholm m.fl. (fp, m, c, v, mp, kd) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om tillvaratagande i Sverige av internationella erfarenheter av etik i offentlig förvaltning. Enligt motionärerna bör förvaltningsetik lyftas fram som en av grundvalarna i strävandena efter att höja kvaliteten och kompetensen inom statsförvaltningen och att därvid det arbete om etik i offentlig sektor som genomförts eller pågår nationellt och internationellt på lämpligt sätt tas till vara. Ansvaret för detta bör enligt motionärerna kunna läggas på den föreslagna nya myndigheten för kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning alternativt på RRV eller Statskontoret. I följdmotion 1997/98:K39 av Kenneth Kvist m.fl. (v) ställs i yrkande 5 samma förslag som i föregående motion om en översyn av reglerna för bisysslor för statstjänstemän. Enligt motionärerna krävs regler som begränsar rätten till bisysslor. Flera högre statstjänstemän som har möjlighet att relativt fritt disponera sin tid kan enligt motionärerna på betald arbetstid, utan löneavdrag, ägna sig åt olika tämligen lukrativa bisysslor i form av t.ex. föreläsningar, konsultuppdrag och styrelseuppdrag. Sådana möjligheter till dubbla inkomster kan ifrågasättas, anser motionärerna, som också anser att frågan om bisysslor bör ses över grundligt och ges nya regler.
Utskottets bedömning I motion 1997/98:K35 yrkande 3 (fp) föreslås att en utredning om det rättsliga ansvaret för de offentliganställda bör komma till stånd och att reglerna för bisysslor också bör behandlas i detta sammanhang. Även i motion 1997/98:K39 yrkande 5 (v) föreslås en utredning om bisysslor. Som framgår av propositionen och av vad utskottet redovisat i det föregående är regeringen, i motsats till Förvaltningspolitiska kommissionen, av den meningen att det är viktigare att tydliggöra befintliga bestämmelser än att utreda en ny lagstiftning om de offentliganställdas rättsliga ansvar. Av propositionen framgår också att regeringen avser att se över regleringen av bisysslor m.m. Utskottet har inga invändningar mot regeringens bedömningar i denna del. Med hänvisning till detta avstyrks motionerna K35 yrkande 3 och K39 yrkande 5. I propositionen uttalas också att regeringen, liksom Förvaltningspolitiska kommissionen, inte anser att ett införande av en generell etisk kod är ett ändamålsenligt sätt att höja medvetandet om statstjänstemännens roll och ansvar. En bättre väg är enligt regeringen att frågor om etik och innehållet i statstjänstemannarollen lyfts fram och diskuteras inom myndigheterna. Utskottet instämmer i regeringens bedömning och finner att regeringens uttalande i propositionen i denna del överensstämmer med intentionerna hos motionärerna som står bakom motion 1997/98:K36 (fp, m, c, v, mp, kd). Med detta får motionen anses besvarad varför den avstyrks.
Regelreformering och konsekvensanalyser
Gällande regler I 8 kap. regeringsformen (RF) används föreskrift som beteckning för rättsregler, dvs. för regler som bestämmer enskildas och myndigheters handlande. Kännetecknande för en föreskrift är att den är bindande och generellt gällande. Av bestämmelserna i 8 kap. RF framgår vidare att endast riksdagen och regeringen har behörighet att direkt på grund av regeringsformen besluta föreskrifter. I 8 kap. 7-10 §§ anges i vilka fall regeringen har denna behörighet efter delegation från riksdagen. Enligt 11 § kan vidare riksdagen, om den bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter i ett visst ämne, medge regeringen att överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att meddela bestämmelser i ämnet. Vidare framgår av 12 § att föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av sådant bemyndigande som avses i regeringsformen skall underställas riksdagen för prövning, om riksdagen bestämmer det. Av 13 § framgår att regeringen även utan delegation från riksdagen i vissa fall har rätt att besluta föreskrifter, nämligen då det är fråga om föreskrifter om verkställighet av lag eller om föreskrifter som ej enligt grundlag skall meddelas av riksdagen. Kraven när det gäller beredningen av regeringsärenden regleras vad gäller remissväsendet i 7 kap. 2 § regeringsformen. Av bestämmelsen framgår att behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. I den omfattning som behövs skall tillfälle ges för sammanslutningar och enskilda att yttra sig. Beredningen i övrigt av regeringsärenden inom departementen och regeringen är inte grundlagsreglerad. Ansvaret för beredningen av ett regeringsärende faller på det statsråd som har att föredra ärendet vid regeringssammanträde eller i övrigt besluta i ärendet. I 3 kap. 2 § fjärde stycket riksdagsordningen finns bestämmelser som rör innehållet i vissa propositioner. Här stadgas att proposition med förslag om nytt eller väsentligt höjt anslag eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9:7 RF bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas. Om riksdagen anser att beslutsunderlaget bör kom-pletteras, kan det berörda utskottet enligt 4:10 RO besluta om att inhämta upplysningar eller yttrande.
Propositionen Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att det ökande antalet myndighetsföreskrifter är ett centralt förvaltningspolitiskt problem som bör hanteras på ett övergripande plan. Utgångspunkten bör vara att de regler som statsmakterna utfärdar i största möjliga utsträckning skall kunna tillämpas av myndigheterna utan tillämpningsföreskrifter. Detta kan åstadkommas genom tydligare lagstiftning och förarbeten. Kompetenta myndigheter och tjänstemän får sedan ansvara för enhetlig och konsekvent rättstillämpning och verkställighet inom givna ramar. Bemyndiganden att utfärda föreskrifter bör enligt kommissionen ges bara efter noggrann prövning. Enligt regeringen behöver arbetet med att reformera och förenkla regler förstärkas och breddas. Kvaliteten i regelstyrningen bör förbättras genom systematisk granskning av existerande och nya regler inom områden som är viktiga för medborgarna och näringslivet. Enligt propositionen bedrivs ett löpande arbete inom statsförvaltningen i syfte att förbättra kvaliteten i fråga om såväl lagar, förordningar och myndighetsförfattningar som EG:s rättsakter. Arbetet omfattar såväl avreglering som regelförenkling och annan regelreformering samt andra åtgärder syftande till att säkerställa att de resultat, som man förväntar sig av reglerna, också uppnås till en acceptabel kostnad för de berörda. Regeringens arbete för att öka reglernas kvalitet sker genom såväl föreskrifter som allmänna råd, språkgranskning och andra åtgärder. En sammanfattning av de krav som ställs i de olika faserna av regelarbetet finns i Statsrådsberedningens promemoria (1995:2) Att styra genom regler - checklista för regelgivare. Riksdagen har med anledning av ett förslag från Riksdagens revisorer i en skrivelse till regeringen (rskr. 1996/97:196) tagit upp behovet av ekonomiska konsekvensanalyser i propositionerna och begärt att regeringen skall redovisa hur den arbetar med att förbättra konsekvensbeskrivningarna. Enligt propositionen kommer regeringen att utarbeta tydligare riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser i anslutning till förslag som föreläggs riksdagen. Ett omfattande språkvårdsarbete bedrivs sedan lång tid inom Regeringskansliet genom den s.k. Klarspråksgruppen, som tillsattes 1984 och som har i uppdrag att främja ett klart och begripligt språk. Konsekvenser av regleringar för nyetablering och tillväxt av små och medelstora företag ägnas särskild uppmärksamhet genom Småföretagsdelegationen (N1995:11). Delegationen har lämnat förslag om regelreformering på en rad sektorsområden i betänkandet Bättre och enklare regler (SOU 1997:186). Regeringen har vidare tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av den statliga regleringen av och tillsynen över kommunal verksamhet (dir. 1997:81). Utredaren skall lämna förslag till åtgärder för att förbättra bl.a. rutinerna för omprövning och förenkling av regelbeståndet. En översyn av det gemensamma regelverket i EU pågår inom det s.k. SLIM- programmet (Simpler Legislation for the Internal Market). Syftet med programmet är att grupper med nationella experter skall gå igenom olika regelområden som särskilt berör de små och medelstora företagen och lämna rekommendationer till kommissionen om förändringar av lagstiftningen.
Motionerna I motion 1997/98:K210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av konsekvensanalyser innan regeringens förslag föreläggs riksdagen. Motionärerna hänvisar till riksdagens uttalanden vid olika tillfällen under senare år angående vikten av att förslag till förändringar i lagstiftningen föregås av konsekvensanalyser, vilka regeringen enligt motionärerna inte efterlevt. Många av de förslag till besparingar som lagts fram och beslutats har i stället resulterat i ökade utgifter på andra områden eller att stora underskott uppstått. Enligt motionärerna är det nu hög tid att riksdagens beslut om konsekvensanalyser effektueras av regeringen. I motion 1997/98:K250 begär Roy Ottosson (mp) att det inrättas en särskild statlig kommission med uppgift att se över lagstiftningen i syfte att göra den mer stringent och mindre godtycklig. Motionären anser att en alltför allmänt hållen lagstiftning, såsom den i Sverige allt vanligare ramlagstiftningen, där regeringen i förordningar får precisera tillämpningen, öppnar möjligheten för en regering att underlåta att genomföra riksdagens intentioner. Exempelvis har förslaget till miljöbalk kritiserats för att ge utrymme för alltför mycket godtycke från regeringens sida.
Utskottets bedömning I motion 1997/98:K210 (m) behandlas frågan om behovet av konsekvensanalyser i anslutning till utarbetande av förslag till lagstiftning m.m., som föreläggs riksdagen. Enligt propositionen kommer regeringen med anledning av ett förslag från Riksdagens revisorer att utarbeta tydligare riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser i dessa sammanhang. Med detta får motionärernas önskemål anses vara tillgodosedda, varför motionen avstyrks. I motion 1997/98:K250 (mp) föreslås en översyn av lagstiftningen i syfte att göra den mer stringent och mindre godtycklig. Av propositionen framgår att det bedrivs ett löpande arbete inom statsförvaltningen i syfte att förbättra kvaliteten i fråga om lagar, förordningar och myndighetsförfattningar samt EG:s rättsakter. I propositionen uttalas också att arbetet med att reformera och förenkla regler behöver förstärkas och breddas och att kvaliteten i regelstyrningen bör förbättras genom systematisk granskning av existerande och nya regler inom områden som är viktiga för medborgarna och näringslivet. Med detta får motion K250 anses besvarad, varför den avstyrks.
Organisering av statsförvaltningen
Propositionen Statlig verksamhet bör enligt propositionen i huvudsak bedrivas i myndighetsform. Den grundsyn på valet av verksamhetsformer i staten som regeringen tidigare delgett riksdagen ligger fast. Enligt propositionen finns det klara fördelar med myndighetsformen. Generella förvaltningsregler och principer kan tillämpas, vilket bidrar till rättssäkerhet. Kraven på offentlighet och insyn och på tydliga ansvarskedjor kan också tillgodoses vilket bidrar till rättssäkerhet. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten bidrar till att öppenhet och insyn i förvaltningen blir ett gemensamt mål för det allmänna. Myndighetsformen ger också goda möjligheter att anpassa styrning och organisation till de olika förutsättningarna för statlig verksamhet. Regeringen kan också göra vissa ändringar i myndigheternas uppgifter och besluta om ändrad ledningsform för myndigheten. Genom mål- och resultatstyrningen uppnås stor handlingsfrihet för myndigheterna. Även om statlig verksamhet normalt skall bedrivas i förvaltningsform kan det i vissa fall vara motiverat att låta en statlig uppgift utföras i en annan privaträttslig form, t.ex. aktiebolag eller ideell förening. Detta kan vara fallet om staten och t.ex. näringslivet engagerar sig i en anslagsfinansierad verksamhet och gemensamt bidrar till finansieringen. För konkurrensutsatt verksamhet bör bolagsformen övervägas. Om myndigheten bedriver affärsverksamhet, bör denna särskiljas från myndighetens övriga verksamhet. Är affärsverksamheten konkurrensutsatt, bör den normalt brytas ut ur myndigheten och bolagiseras. I propositionen erinras om en bestämmelse i kapitalförsörjningsförordningen (1996:1188) enligt vilken det från den 1 januari 1998 är uttryckligen förbjudet för myndigheter inklusive affärsverk att bilda bolag, stiftelser, föreningar eller liknande eller förvärva aktier eller andelar eller tillföra kapital till sådana rättssubjekt. Enligt propositionen bör renodlingen av statlig verksamhet fortsätta. Renodlingen innebär att en avgränsning av statens uppgifter eftersträvas. Syftet är att uppnå en större tydlighet i ansvarsfördelningen mellan myndigheter och mellan staten och andra rättssubjekt. I det fortsatta arbetet med att renodla den statliga verksamheten är inriktningen enligt propositionen att värna om kärnverksamheterna och att pröva det statliga åtagandet noga. Uppgifter av främmande art bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman. Renodlingen kommer att fullföljas genom en fortsatt aktiv strukturell anpassning av verksamheten syftande till att öka effektiviteten och ändamålsenligheten i verksamheten. Vissa tjänster i de statliga myndigheterna som i dag utförs i egen regi bör enligt propositionen kunna effektiviseras betydligt om de upphandlas i konkurrens. Enligt propositionen är en ökad samverkan mellan myndigheter nödvändig för att stärka en sammanhållen statsförvaltning. Regeringen avser att tillkalla en särskild utredare för att utreda frågan om statlig tjänsteexport. Bakgrunden till denna åtgärd är att statens intresse enligt regeringens mening inte tas till vara på ett tillfredsställande sätt för närvarande. Det behövs också åtgärder som underlättar och stimulerar statliga myndigheter att exportera sitt kunnande och sina tjänster.
Motionerna I följdmotion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att dra konsekvenserna av att myndighetsformen är den lämpligaste formen för statlig verksamhet (yrkande 6). Enligt motionärerna bör staten så långt som möjligt avveckla, avyttra eller ombilda de statliga myndigheter som i dag bedrivs i privaträttslig form. Staten bör inte bedriva konkurrensutsatt affärsverksamhet. En upprensning bör ske av alla privaträttsliga subjekt inom statlig verksamhet som bildats före årsskiftet 1997/98, då det blev förbjudet för myndigheter att utan tillstånd från regeringen bilda bolag, stiftelser, föreningar etc. I samma motion föreslås också att en avvecklingskommission bör tillsättas med uppdrag att systematiskt gå igenom all statlig verksamhet som inte bedrivs i myndighetsform (yrkande 7). Enligt motionen bör kommissionen lägga fram förslag om avveckling, avyttring eller ombildning i så stor utsträckning som möjligt. I motionen föreslås vidare att den i propositionen aviserade utredningen om tjänsteexport bör ta i beaktande att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet (yrkande 8). I följdmotion 1997/98:K42 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag på avskaffande av de självständiga myndigheterna i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 3). En reform av statsförvaltningen borde enligt motionären innebära att varje myndighet skall lyda under respektive departement med statsrådet som högsta ansvarig inför regeringen. De nuvarande myndigheterna bör finnas kvar på de orter där de nu är som avdelningar i departementen. I samma motion föreslås vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att åter göra Vattenfall AB till ett affärsdrivande verk (yrkande 4). Skälet till detta är enligt motionären att riksdagen beslutat att Vattenfall skall vara ett instrument för den statliga energipolitiken. Bäst vore enligt motionären att Vattenfall fick bli en avdelning i Närings- och handelsdepartementet.
Utskottets bedömning Utskottet instämmer inledningsvis i de resonemang som förs i propositionen om principerna för statsförvaltningens organisering i vad avser myndighetsformen kontra andra, privaträttsliga, former samt renodling och strukturell anpassning. Vad gäller renodling av statlig verksamhet framhålls i propositionen att uppgifter som är artfrämmande bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman. Förslagen i de här aktuella motionerna synes gå i en annan riktning än de principer som redovisas i propositionen. I motion 1997/98:K35 (fp) framhålls att staten inte bör bedriva konkurrensutsatt verksamhet och därför bör avveckla statliga myndigheter som bedrivs i privaträttslig form (yrkande 6). Vidare föreslås att en avvecklingskommission tillsätts med uppgift att lämna förslag till avveckling etc. av sådana verksamheter (yrkande 7). Enligt utskottets mening står uppfattningen i motionen om en generell avveckling av statliga verksamheter i motsatsställning till den principiella syn som utvecklas i propositionen, enligt vilken, som nyss nämnts, endast artfrämmande verksamheter bör avvecklas eller överlåtas till annan huvudman. Motionen avstyrks i här aktuella delar. I motion K35 anförs också att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet, vilket enligt motionärerna bör påverka en i propositionen aviserad utredning om tjänsteexport på det statliga området (yrkande 8). Utskottet kan, av skäl som utvecklats ovan, inte ställa sig bakom motionärernas principiella uppfattning. Statlig tjänsteexport i form av t.ex. kunnande och tjänster är enligt utskottets mening en naturlig del av verksamheten i en utvecklad förvaltning. Motionen avstyrks även i denna del. I motion 1997/98:K42 (c) föreslås att de självständiga myndigheterna avskaffas och inordnas under departementen i Regeringskansliet (yrkande 3). Som framgått av det föregående gav Förvaltningspolitiska kommissionen, vars överväganden ligger till grund för den här aktuella propositionen, inte uttryck för uppfattningen att den svenska statsförvaltningen bör omstruktureras på det sätt som föreslås i motionen. Utskottet ser heller ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ till en utredning med den inriktning som motionen förespråkar. Motionen avstyrks i denna del. I samma motion föreslås att Vattenfall AB, som en konsekvens av den uppgift bolaget tilldelats inom den statliga energipolitiken, bör ombildas till ett affärsdrivande verk alternativt bli en avdelning inom Närings- och handelsdepartementet (yrkande 4). Utskottet konstaterar att den idémässiga och politiska grunden för Vattenfalls nya roll har redovisats i näringsutskottets betänkande 1996/97:12 (s. 45-47), bakom vilket en bred majoritet i riksdagen ställde sig våren 1997. Utskottet finner ingen anledning att ifrågasätta riksdagens energipolitiska beslut i vad avser Vattenfalls roll och inte heller lämpligheten av de organisatoriska konsekvenserna av beslutet. Mot denna bakgrund avstyrks motionen även i denna del.
Myndigheternas ledningsformer
Propositionen Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att de nuvarande lekmannastyrelserna bör avskaffas. Argumentet för detta var enligt kommissionen att fördelningen av beslutsbefogenheterna mellan myndighetschef och styrelse medför oklarheter beträffande ansvaret och gör att styrelsen inte fungerar som ett ledningsorgan. Kommissionen ansåg att det vore fel att återinföra representation för intresseorganisationer i de statliga styrelserna, främst av det skälet att ansvarsbilden blir oklar. Organisationerna bör enligt kommissionen i stället på ett tidigt stadium komma till tals genom samrådsorgan, överläggningsgrupper eller liknande. Detta är viktigt, inte minst i EU-arbetet. Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att frågan om ledningsformer bör tillämpas flexibelt och att den nuvarande huvudmodellen med en lekmannastyrelse vid chefens sida inte generellt bör avskaffas. Denna ledningsform, styrelse med begränsat ansvar, har enligt regeringen sitt värde inte minst som forum för demokratisk insyn och medborgerligt inflytande. Regeringen ser ingen anledning att ändra denna form av ledning för myndigheter, där den fungerar väl ur såväl verksamhetens som regeringens styr- ningsperspektiv. Regeringen anser vidare att ledningsformen styrelse med fullt ansvar för verksamheten även i fortsättningen bör övervägas främst för myndigheter som arbetar under affärsverksliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär ett stort finansiellt och självständigt ansvar. Ett tiotal centrala förvaltningsmyndigheter har förutom affärsverken i dag denna ledningsform. Även styrelserna för universitet och högskolor har denna ledningsform. Ledningsformen enrådighetsverk bör enligt regeringens mening övervägas där det finns behov av en mer direkt och tydlig styrning av myndigheten och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. Enrådighetsverk bör enligt propositionen i regel ha ett rådgivande organ med ledamöter som tillsatts av regeringen. Regeringen instämmer i Förvaltningspolitiska kommissionens bedömning att intresserepresentation inte bör återinföras i de statliga styrelserna. De samrådsformer som finns i dag bör i stället vidareutvecklas och prövas ytterligare. Mot bakgrund av den hittillsvarande utvecklingen sedan det s.k. verksledningsbeslutet år 1987 anser regeringen att den för att kunna styra och utveckla den framtida statsförvaltningen mer effektivt bör ha större möjlighet att flexibelt tillämpa olika ledningsformer än vad som nu är fallet. Regeringen finner det angeläget att den vid val av ledningsform bör kunna utgå från myndigheternas verksamhet och mål sådana som de är fastlagda av riksdagen och regeringen och därefter välja den ledningsform som bäst bedöms gynna verksamheten och de uppställda målen.
Motionerna I följdmotion 1997/98:K37 föreslår Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om förtroendemannamedverkan genom lekmannastyrelser (yrkande 2). Motionärerna anser att propositionens formuleringar när det gäller förvaltningarnas ledningsform är för vaga och att huvudprincipen bör vara att det skall finnas förtroendemannamedverkan genom en lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen, särskilt när det gäller myndigheter som hanterar övergripande frågor samt myndigheter som har en stor statlig budget. I följdmotion 1997/98:K39 hemställer Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om verksamhetsanpassad myndighetsledning (yrkande 4). Enligt motionärerna bör lekmannastyrelser finnas i de flesta myndigheter och förvaltningar för att utgöra ett forum för demokratisk insyn och kontroll. Propositionen borde, i stället för att föreslå inskränkningar i styrelsernas betydelse och minskningar av antalet myndigheter med lekmannastyrelser, ha valt motsatt väg. Liknande synpunkter framförs i följdmotion 1997/98:K40 av Carin Lundberg och Lena Sandlin, båda (s). Lekmannastyrelser bör även i fortsättningen vara huvudregeln. Smärre myndigheter som sysslar med rutinärenden kan inrättas som enrådighetsverk, förutsatt att det finns någon typ av insyns-organ knutet till myndigheten. För myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden eller har en verksamhet som innebär stort finansiellt och självständigt ansvar bör ledningsformen styrelse med fullt ansvar främst övervägas. Där myndighetschefen skall biträdas av en lekmannastyrelse med begränsade beslutsbefogenheter bör ansvarsfördelningen dem emellan göras tydlig i myndighetens instruktion, anser motionärerna.
Utskottets bedömning Av propositionen framgår bl.a. att regeringen anser att flexibilitet är viktigt vid val av ledningsform för de statliga myndigheterna. Den nuvarande huvudformen med lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen, styrelse med begränsat ansvar, är enligt regeringen värdefull från insyns- och inflytandesynpunkt och bör finnas kvar där den fungerar väl. Enligt regeringen bör den inte, som Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg, avskaffas generellt. Ledningsformen styrelse med fullt ansvar bör enligt regeringen övervägas främst för myndigheter som arbetar under affärsverksliknande förhållanden eller vilkas verksamhet innebär ett stort finansiellt och självständigt ansvar. Ledningsformen enrådighetsverk bör enligt regeringen övervägas där det finns ett behov av en mer direkt styrning och där politiska beslut måste genomföras utan fördröjning. I regel bör verket ha ett rådgivande organ. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del (avsnitt 7.4). Regeringens syn på myndigheternas ledningsformer förefaller enligt utskottets mening stämma väl överens med intentionerna hos motionärerna bakom motion 1997/98:K40 (s). Motionen föranleder ingen åtgärd från riksdagen. Motionen avstyrks. I motionerna 1997/98:K37 yrkande 2 (c) och 1997/98:K39 yrkande 4 (v) framförs kritik mot regeringens uttalande i propositionen. I motion K37 anförs att formuleringarna i propositionen är vaga och att lekmannastyrelse bör vara huvudprincipen. I motion K39 framförs liknande synpunkter. Enligt motionen är det fel av regeringen att föreslå inskränkningar i styrelsernas betydelse och att minska antalet myndigheter med lekmannastyrelse. Enligt utskottets mening ger den av regeringen deklarerade principen om flexibilitet möjlighet att anpassa ledningsformen efter myndigheternas skiftande karaktär, vilket utskottet anser vara en rimlig princip. Motionärerna förefaller enligt utskottets mening ha övertolkat innebörden av regeringens uttalande i riktning mot att regeringen generellt skulle vilja minska lekmannainflytandet över myndigheterna. En sådan tolkning saknar enligt utskottets mening grund. Med detta får motionerna anses besvarade, varför de avstyrks.
Informationsförsörjning
Propositionen Enligt regeringens bedömning bör statsförvaltningen, med beaktande av integritets- och säkerhetsaspekter, ta till vara informationsteknikens möjligheter att förenkla och förbättra medborgares och företags kontakter med myndigheterna, öka allmänhetens insyn och kontroll av myndigheternas verksamhet och effektivisera samverkan mellan myndigheter, med övrig offentlig sektor samt med EU-institutionerna och andra länders förvaltning. I proposition 1995/96:125 har regeringen redovisat en nationell IT-strategi. Regeringen har i en skrivelse till riksdagen (skr. 1997/98:19) redovisat det pågående arbetet med att bygga ut infrastrukturen för den offentliga sektorns kunskaps- och informationsförsörjning. Toppledarforum har utfärdat rekommendationer för hur hemsidor på Internet med hög kvalitet bör se ut. Förslag till ett nytt offentligt rättsinformationssystem har utarbetats inom Justitiedepartementet. Regeringen bedömer att utvecklingen mot alltmer datoriserade ärendeprocesser är bra och gör det möjligt för förvaltningen att arbeta bättre över myndighetsgränser. Regeringen anser vidare att samverkan mellan myndigheter kan bespara staten resurskrävande uppbyggnad av databaser och förbättra kvaliteten i lagrad information. Insynen i och tilliten till förvaltningen måste enligt regeringens mening säkerställas genom ett klart och entydigt regelverk. Flera lagar berörs, däribland tryckfrihetsförordningen, förvaltningslagen och sekretesslagen. När det gäller IT-infrastrukturen anser regeringen att myndigheterna bör använda kommunikation baserad på Internetstandarder mot medborgare och företag, därför att tekniken uppfyller de krav som kan ställas på en öppen kommunikationsarkitektur. Genom myndigheternas användning av system som bygger på Internet åstadkoms en enhetlig miljö för samverkan, utveckling, drift och säkerhet. Regeringen anser att en detaljstyrning av förvaltningens IT-utveckling inte är möjlig eller önskvärd. Däremot är det önskvärt att det finns fungerande riktlinjer för uppbyggnaden av en gemensam infrastruktur för den offentliga förvaltningen. Regeringen bedömer att den typ av samverkan som Toppledarforum representerar, dvs. gemensamt projektarbete mellan stat, kommun och landsting, bör utvecklas vidare. Arbetet med att utveckla riktlinjer och sprida resultaten bör fördjupas inom områdena för självbetjäning, uppgiftsinsamling från medborgare och företag samt informationsspridning. Riktlinjerna bör knyta an till de förvaltningspolitiska målen, och riktlinjerna bör tjäna som grund för styrning och uppföljning inom IT-området. Beträffande säkerhet i kommunikationen mellan myndigheter anförs i propositionen att regeringen har uppdragit till Statskontoret att utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerhet. I uppdraget ingår att ange hur säkerhets-arbetet kan inordnas i handlingsprogrammet för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Statskontoret skall inom ramen för Toppledarforums arbete med säkerhetslösningar lämna förslag till ett regelverk för användning av digitala signaturer och för kryptering inom den offentliga förvaltningen. Statskontoret förbereder vidare upphandling av rutiner för utfärdande av s.k. aktiva kort. Regeringen avser att skyndsamt ta fram ett gemensamt regelverk för säker kommunikation i statsförvaltningen. Regeringen bedömer att myndigheter vilkas verksamhet riktar sig främst till företag och medborgare bör erbjuda elektroniska tjänster för självbetjäning som komplement till traditionella tjänster. I begreppet självbetjäning ligger möjligheten att elektroniskt få tillgång till myndighetsinformation, blanketter, föreskrifter, lagar och förordningar. Självbetjäning innebär även möjligheter att kunna lämna in blanketter och uppgifter elektroniskt till statliga myndigheter och i övrigt initiera ärenden elektroniskt där detta är möjligt med hänsyn till lagstiftningen. Tjänsterna bör bygga på hemsidor på Internet, elektroniska blanketter, elektroniskt tillgänglig myndighetsinformation samt elektroniskt tillgängliga lagar och förordningar. Myndigheterna bör enligt propositionen också pröva möjligheterna att utveckla nya förvaltningstjänster via bl.a. multimedia, avancerad TV/radio och telefoni som komplement till beprövade metoder. Medborgare och företag bör så långt som möjligt själva kunna välja på vilket sätt kontakter och tjänster förmedlas. En enkel, säker och kostnadseffektiv tillgång till samhällets grundläggande information, s.k. grunddata, är ett offentligt åtagande av väsentlig betydelse för den offentliga förvaltningen, för medborgarna och företagen, anser regeringen. Att dra upp riktlinjer för grunddata är ett prioriterat område. En framtida utveckling av offentlighetsprincipen kräver enligt regeringens bedömning klarare regler för det offentliga åtagandet. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen den 15 april 1998 beslutat om direktiv (dir. 1998:32) beträffande en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipen i IT-samhället. Grunddatabasutredningens ansats när det gäller samhällets grundläggande information har varit begränsad till person-, företags- och fastighetsregistren. Enligt regeringens bedömning bör grunddata ges en definition som omfattar offentlig information av vikt för samhällets effektivitet och med bred användning. Arbetet i detta avseende behöver enligt regeringen fördjupas, både i fråga om omfattningen och typ av grunddata. Även andra typer av data, t.ex. rättsinformation, än de som behandlats av Grunddatabasutredningen kan vara lika viktiga i detta sammanhang. Regeringen avser att genomföra en fördjupad studie av behoven av grunddata för att konkretisera vilka uppgifter som bör klassas som grunddata samt redovisa hur ett författningsstöd skall se ut. Enligt regeringens bedömning behövs samordning av grunddata på olika nivåer. Gemensamma frågor kring krav på teknik, säkerhet och kvalitet är enligt propositionen en myndighetsuppgift. Frågan om det behövs en särskild myndighet för denna samordning eller om någon befintlig myndighet kan åta sig uppgiften kräver ytterligare beredning, anser regeringen. Regeringen kommer enligt propositionen att ta initiativ till utveckling av lämpliga former för samordningen på olika nivåer, både inom Regeringskansliet och mellan berörda myndigheter och intressen.
Motionerna I följdmotion 1997/98:K34 hemställer Anders Björck m.fl. (m) att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om användningen av information som finns på Internet (yrkande 1). Enligt motionärerna bör alla statliga myndigheter, verk och statliga bolag snarast lägga fast strategier för användningen av IT som en viktig del i sina informationsuppdrag gentemot medborgarna och företagen. Vidare bör varje medborgare och företag kunna genomföra all nödvändig myndighetskommunikation över Internet. I detta sammanhang behövs snabbt regler för användning av digitala signaturer som möjliggör även denna form av Internetanvändning. Mot denna bakgrund bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med förslag till samlade riktlinjer för användningen av information och kommunicerandet av information som finns på Internet (webbaserad information). I samma motion föreslås också att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande omprövning av den nuvarande offentlighetsprincipen (yrkande 2). Motionärerna hänvisar i detta sammanhang till ett remissvar från Datainspektionen där det framhålls att offentlighetsprincipen inte är utformad med hänsyn till IT-utvecklingen, varför nya överväganden bör göras mellan intresset av offentlighet och den personliga integriteten. Enligt Datainspektionen bör en diskussion och en analys av begreppet offentlighet komma till stånd, ett krav som Moderata samlingspartiet tidigare framfört motionsvis och här framför på nytt. I den nämnda m-motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om regeringens fortsatta arbete med att ta fram ett säkerhetssystem för kommunikationen inom statsförvaltningen (yrkande 3). Enligt motionärerna är det angeläget att regeringen i det pågående arbetet med att ta fram en säkerhetslösning för IT- infrastrukturen tar ett samlat grepp om IT-säkerhetsfrågan, som rymmer betydligt mera än krypteringsfrågan. Säkerhetslösningar måste också enligt motionärerna baseras på en kontinuerlig utbildning av berörd personal inom statsförvaltningen. Risken för angrepp mot olika digitala informationsstrukturer är en annan problematik som bör beaktas. Användningen av certifikat i form av elektroniska id-kort bör också utvecklas, anser motionärerna. I följdmotion 1997/98:K35 hemställer Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ett IT- samhälle för alla och tillgång till samhällsdatabaser (yrkande 10). I motionen anförs beträffande ett IT-samhälle för alla bl.a. att det på offentliga platser som folkbibliotek och medborgarkontor bör finnas tillgång till publika datorer så att alla kan komma till tals med t.ex. politiska organ och myndigheter. Beträffande tillgången till samhällsdatabaser framhålls i motionen att utbudet av samhällsinformation bör organiseras så att alla medborgare enkelt kan nå väsentliga delar av samhällets grunddatabaser och att tillgången till dessa bör underlättas. Tillgängligheten via Internet bör också främjas. Vid utbyggnad av informationssystemen bör hänsyn tas till medborgarnas önskemål om möjligheter till kontakt med sina folkvalda politiska representanter. Elektroniska anslagstavlor bör i ökande grad göras tillgängliga för medborgarna. I motionen hemställs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om åtgärder för att sprida åtkomsten till Internet och etablering av nya tjänsteföretag (yrkande 11). Enligt motionärerna bör alltfler medborgare göras medvetna om de möjligheter som Internet erbjuder, varigenom efterfrågan på tjänster på nätet ökar. Därigenom skapas möjligheter till etablering för nya företag som erbjuder tjänster angående råd om t.ex. villkoren för verksamhet på nätet och om produkter som underlättar användningen av nätet. Konsumentverket har viktiga uppgifter att fylla när det gäller informationsspridning på det aktuella området. I fp-motionen föreslås också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om integritetsskydd i IT-samhället (yrkande 12). Enligt motionen måste ett IT-samhälle ge ett starkt skydd för den personliga integriteten. Alla medborgare bör ha rätt till skydd av privatlivet mot intrång av alla slag inklusive det intrång som baseras på myndigheternas uppgiftsinsamlande särskilt på känsliga områden. I motionen hemställs också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om IT och jämställdhet (yrkande 13). Enligt motionärerna är det nödvändigt att kvinnor har ett betydande inflytande över IT-utvecklingen liksom när det gäller val av tillämpningar inom området. Därför bör kvinnorna vara med och utveckla normer för tekniken och dess innehåll och utformning m.m.
Utskottets bedömning Utskottet, som i början av 1998 (bet. 1997/98:KU21) behandlade IT-frågor i mer samlad form, konstaterade vid det tillfället att det pågick ett omfattande arbete med att utveckla informationstekniken och att regeringen strävade efter att på bred front uppmärksamma de problem som var förknippade med denna utveckling. Enligt utskottets mening ger regeringens redovisning i den här aktuella propositionen samma intryck i vad avser regeringens sätt att arbeta med dessa frågor. I motion 1997/98:K34 yrkande 1 (m) begärs förslag till lagstiftning om användningen av information som finns på Internet. Utskottet konstaterar att ett yrkande med väsentligen samma innehåll behandlades i det nämnda betänkandet 1997/98:KU21. Utskottet fann, med hänvisning till den pågående utvecklingen, inte anledning för riksdagen att aktualisera frågan om riktlinjer etc. på det sätt som föreslogs i motionen som avstyrktes. Utskottet intar samma hållning nu och avstyrker motion K34 yrkande 1. I yrkande 2 i samma motion föreslås att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag rörande omprövning av den nuvarande offentlighetsprincipen. Regeringen har som nämnts i det föregående beslutat tillsätta en kommitté med uppgift att göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens tillämpning i IT-samhället. Detta initiativ torde svara mot önskemålen hos motionärerna, varför motionen i denna del avstyrks. I samma motion behandlas också frågan om regeringens fortsatta arbete med ett säkerhetssystem för kommunikation inom statsförvaltningen (yrkande 3). Som framgått av det föregående har regeringen uppdragit åt Statskontoret att utarbeta en sammanhållen strategi för IT-säkerhet, och regeringen avser enligt propositionen att skyndsamt ta fram ett gemensamt regelverk för säker kommunikation inom statsförvaltningen. Med detta får motionen i denna del anses besvarad, varför den avstyrks. I motion 1997/98:K35 yrkande 10 (fp) behandlas frågor med anknytning till IT- samhället med avseende på publika datorer, samhällsdatabaser m.m. Dessa frågor har behandlats av utskottet i det nämnda betänkandet 1997/98:KU21. Utskottet hänvisade i detta sammanhang till den snabba utbyggnaden av medborgarkontor, som ger medborgarna ökade möjligheter att kommunicera med myndigheterna via publika datorer. I betänkandet redovisades också utvecklingen vad gäller samhällsdatabaser, bl.a. avseende s.k. grunddata och ett nytt rättsdatasystem samt informationsservice till medborgarna via Internet. Med detta får motionen anses besvarad, varför den avstyrks. I motionen (yrkande 11) efterlyses åtgärder för att sprida åtkomsten till Internet. Detta kan enligt motionen ske genom att medborgarna görs medvetna om de möjligheter Internet erbjuder, varigenom efterfrågan på tjänster på nätet ökar. Därigenom skapas enligt motionen möjligheter till etablering av nya tjänsteföretag. Till vissa delar har frågor av det slag som tas upp i motionen berörts i regeringens skrivelse (skr. 1997/98:19) Utvecklingen i informationssamhället. Av denna redovisning framgår bl.a. följande. I ett konsumentpolitiskt avsnitt i skrivelsen anförs att utvecklingen på IT- området innebär stora förändringar för konsumenterna bl.a. genom tillkomsten av den ?elektroniska marknadsplatsen?, varigenom många nya varor och tjänster kan komma att erbjudas via någon form av IT-baserade system som t.ex. Internet. När utvecklingen går mot att många varor och tjänster erbjuds och eventuellt kommer att erbjudas enbart via IT-baserade system, kommer tillgängligheten till informationstekniken att vara av central betydelse. Tillgängligheten förutsätter också att konsumenterna har kunskaper för att kunna använda sig av t.ex. datorer. Marknadsföring via Internet aktualiserar frågan om särskilda regler. Av skrivelsen framgår också att i Europeiska kommissionens konsumentpolitiska prioriteringar för perioden 1996-1998 ingår att vidta åtgärder som tillåter konsumenterna att utnyttja de möjligheter som erbjuds genom informationssamhället. Enligt Inrikesdepartementets konsumentenhet har hittills inga åtgärder vidtagits med anledning av denna deklaration. Utskottets kontakter med Konsumentverket har gett vid handen att verket ännu inte erbjuder någon service av det slag som efterfrågas i motionen och för närvarande inte har några planer på att etablera en sådan verksamhet. Utifrån de kontakter utskottet haft med Regeringskansliet inklusive IT- kommissionen och Konsumentverket drar utskottet slutsatsen att de frågor det här är tal om är så nya att de ännu inte hunnit finna sina former. Samtidigt finner utskottet att det från medborgar- och konsumentsynpunkt är angeläget att sådana åtgärder vidtas som är ägnade att skapa översikt över den information som finns och en effektiv kommunikation mellan dem som har information och dem som söker information om Internet. Utskottet utgår från att regeringen i sitt arbete med IT-frågorna beaktar de problem som utskottet med anledning av motionen redovisat. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inget behov av ett tillkännagivande till regeringen. Motionsyrkandet får med detta anses besvarat och avstyrks därför. I fp-motionen anförs också att alla medborgare bör ha ett starkt skydd för den personliga integriteten i IT-samhället i form av skydd mot intrång som baseras på myndigheternas uppgiftsinsamlande särskilt på känsliga områden (yrkande 12). Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen nyligen antagit regeringens förslag i proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag (bet. 1997/98:KU18). Den nya personuppgiftslagen ersätter den tidigare datalagen och genomför också Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Lagen omfattar all automatiserad behandling av personuppgifter och manuell behandling av personregister. Enligt utskottets mening ger den nya lagstiftningen ett viktigt bidrag till ett sådant skydd för den personliga integriteten som efterfrågas i motionen. Med detta får motionen anses besvarad, varför den avstyrks. I samma motion anförs att det är nödvändigt att kvinnor har ett betydande inflytande över IT-utvecklingen inklusive val av tillämpningar (yrkande 13). I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 1997/98:150 s. 27) anförs bl.a. att hela Sveriges befolkning måste bli delaktig i informationssamhället. Användningen av IT domineras i dag av män, vilket enligt propositionen är en effekt av och bidrar till att upprätthålla en könsuppdelad arbetsmarknad. Regeringen anser att det är angeläget att IT-användningen bidrar till att människors vilja till arbete och skapande tas till vara och att kompetensen hos både män och kvinnor utvecklas och utnyttjas. IT-politiken skall därför enligt propositionen leda till att öka kvinnors användning av IT. Utskottet instämmer i vad regeringen anfört. Med detta får motionen i denna del anses besvarad, varför den avstyrks. Princip för uttag av avgifter för information i elektronisk form
Propositionen I propositionen föreslås att en enhetlig princip införs för myndigheternas uttag av avgifter för att i elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter. Avgiften bör endast grundas på kostnaden för att ta fram och distribuera uppgifterna. Förslaget överensstämmer i huvudsak med vad Grunddatabasutredningen föreslagit. Enligt regeringen bör principen för avgiftssättning vad gäller den grundläggande informationen vara sådan att den så långt som möjligt och med beaktande av integritets-, sekretess- och säkerhetsaspekter underlättar för medborgare, förvaltning och företag att utnyttja den grundläggande information som förvaltningen förfogar över. Principen för avgiftssättning i fråga om myndigheternas tillhandahållande av varor och tjänster är full kostnadstäckning enligt beslut av riksdagen (prop. 1989:138, 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). I avgiftsförordningen (1992:191) finns inte någon uttrycklig reglering av tillhandahållandet av uppgifter i elektronisk form, vilket har lett till en olikartad tillämpning. Den avgift som en myndighet får ta ut när det gäller information i elektronisk form bör enligt regeringen begränsas till kostnaden för att ta fram och distribuera informationen. De indirekta kostnaderna, t.ex. för att samla in och lagra informationen, bör inte räknas in, vilket bör komma till klart uttryck i avgiftsförordningen. För sådana fall där det kan finnas skäl att i en verksamhet ta ut avgifter som ger ett bidrag också till kostnaden för att t.ex. samla in och registrera informationen bör det krävas en särskild författningsreglering.
Motionen I följdmotion 1997/98:K37 hemställer Görel Thurdin m.fl. (c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om elektroniska tjänster (yrkande 3). Enligt motionärerna bör alla myndigheter tillhandahålla sina föreskrifter i elektronisk form. Detta gäller även kommunala handlingar. Den elektroniskt distribuerade informationen bör tillhandahållas kostnadsfritt.
Utskottets bedömning Utskottet anser att den princip som regeringen redovisar vad gäller uttag av avgifter för information i elektronisk form - att avgiften skall svara mot kostnaderna för att ta fram och distribuera informationen - är rimlig från ekonomisk synpunkt och rättvisesynpunkt. Utskottet tillstyrker propositionens förslag i denna del (avsnitt 8.3.4). I motion 1997/98:K37 yrkande 3 (c) anförs att sådan information bör tillhandahållas kostnadsfritt. Enligt utskottets mening skulle den princip motionären förespråkar innebära en avvikelse från de allmänna principerna för avgiftssättning för myndigheterna, då de tillhandahåller varor och tjänster. Motionen avstyrks.
Det statliga person- och adressregistret m.m.
Registerlagstiftningen Det statliga person- och adressregistret (SPAR) togs i bruk år 1978. Det är lagreglerat sedan 1981 genom särskilda bestämmelser i 26-28 §§ datalagen (1973:289). I samband med riksdagens beslut om att inrätta SPAR år 1976 antogs en ny bestämmelse, 3 a §, i datalagen, enligt vilken tillstånd att inrätta och föra personregister som omfattar andra än medlemmar, anställda eller kunder hos den registeransvarige eller personer som har annan därmed jämförlig anknytning till denna får meddelas endast om särskilda skäl föreligger. SPAR omfattar de personer som är folkbokförda i landet, som innehar skattsedel eller som är inskrivna i allmän försäkringskassa i landet. SPAR innehåller uppgifter från de register som förs dels för folkbokföring, dels för inkomst- och fastighetstaxering. Registret regleras i 26-28 §§ datalagen och kompletteras med föreskrifter i förordningen (1981:14) om det statliga person- och adressregistret, SPAR-förordningen. Datainspektionen har rätt att med stöd av 6 a § datalagen meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas för att förebygga risk för otillbörligt intrång i personlig integritet. Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden) är huvudman och registeransvarig myndighet för SPAR. Sema Group Infodata AB sköter enligt avtal drift och marknadsföring av tjänster för SPAR. Användning av uppgifterna i registret är avgiftsbelagd. Allmänna bestämmelser om SPAR finns i 26 § första stycket datalagen. I andra stycket anges ändamålen för användningen av uppgifterna i registret: aktualisering och komplettering av register, kontroll av uppgifter, bl.a. personnummer, i andra personregister, samt för urvalsdragningar. SPAR får användas av myndigheter och enskilda. Uppgifterna i SPAR hämtas enligt 27 § första stycket datalagen från aviseringsregistret och från de statliga personregister som används för inkomst- och fastighetstaxering. I 28 § ges regler för hur SPAR skall utnyttjas inom den enskilda och offentliga sektorn. Datalagskommittén framhöll i sitt betänkande Integritet-Offentlighet-Informationsteknik (SOU 1997:39) att bestämmelserna om SPAR borde brytas ut ur den generella persondataskyddslagstiftningen och placeras i en särskild registerlag. Aviseringsregistret togs i bruk år 1997. Det infördes som ett led i en modernisering och lagreglering av aviseringsverksamheten och ersatte de s.k. personbanden och riksaviseringsbandet, till vilka uppgifter hämtades främst från de lokala folkbokföringsregistren. Registret innehåller uppgifter om bl.a. en persons identitet, bosättning och familj. Aviseringsregistret är reglerat i lagen (1995:743) om aviseringsregister och en kompletterande förordning. I lagens 1-6 §§ finns allmänna bestämmelser om aviseringsregistret, dess ändamål och innehåll, om registeransvaret och om utlämnande av uppgifter. I 7 § finns bestämmelser om vilka sökbegrepp som får användas i registret och i 8 § finns särskilda bestämmelser om gallring. Regeringen får förordna om att vissa mottagare av folkbokföringsuppgifter i stor skala skall få ändringsavisering för samtliga personer i registret, s.k. bruttoavisering. Riksdagen har nyligen med anledning av regeringens proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag beslutat om en ny lag om behandling av personuppgifter (bet. 1997/98:KU18). Den nya lagen ersätter den nuvarande datalagen och genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Lagen, som i huvudsak följer direktivets text och disposition, omfattar all automatiserad och viss manuell behandling av person-uppgifter. Personuppgiftslagen skall träda i kraft den 24 oktober 1998, då datalagen skall upphöra att gälla. Vissa bestämmelser i den nuvarande datalagen flyttas till annan lagstiftning, och vissa konsekvensändringar införs i sekretesslagen. Frågan om SPAR och dess reglering måste enligt den här aktuella propositionen, med hänsyn till att särregler i annan lagstiftning tar över bestämmelserna i personuppgiftslagen, ses direkt i belysning av det tidigare nämnda dataskyddsdirektivet. Detta är tillämpligt på all behandling av personuppgifter, dock inte sådan behandling som faller utanför gemenskapsrätten och inte heller på register för personligt bruk.
Lag om statligt personadressregister
Propositionen Enligt propositionens förslag skall SPAR finnas kvar tills vidare. Skälet för detta är enligt regeringens mening sammanfattningsvis att verksamheten med SPAR fyller en viktig samhällsfunktion, med avseende på såväl den privata marknadens som myndigheternas behov och verksamhet. Från integritetssynpunkt är det enligt propositionen inte önskvärt att det som i dag finns ett flertal personregister, däribland privata, över befolkningen. En väl fungerande verksamhet med SPAR kan enligt regeringen förhindra att sådana register byggs upp. Dataskyddsdirektivet och det förestående arbetet med en IT-anpassning av handlingsoffentligheten, avseende ändring i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, innebär enligt propositionen nya förutsättningar för registren. Regeringen avser att i anslutning till detta arbete också förbereda ett slutligt ställningstagande till SPAR. I propositionen görs en systematisk genomgång av hur bestämmelserna i dataskyddsdirektivet stämmer överens med den föreslagna lagstiftningen vad gäller SPAR. Sammanfattningsvis anser regeringen att behandlingen av personuppgifter i registret i de former som framgår av förslaget till lagreglering är förenlig med direktivet. I propositionen föreslås att grundförutsättningarna för SPAR regleras på ett utförligare sätt än tidigare i en särskild lag, som avses ersätta den nuvarande förordningen. Registret föreslås fortsättningsvis benämnas det statliga personadressregistret. I jämförelse med den gällande regleringen bör enligt regeringens mening några skärpningar ske, framför allt i fråga om urvalsdragningar. I sådana sammanhang bör, av integritetsskäl, i fortsättningen endast uppgift om namn och adress få lämnas ut. Uttag av uppgifter genom urvalsdragning bör vidare endast ske för direktreklam, opinionsbildning och samhällsinformation eller annan därmed jämförlig verksamhet. Registret bör fortsättningsvis endast innehålla uppgifter om personer som är folkbokförda i landet. Registret kommer således inte längre att innehålla uppgifter om personer som är inskrivna i allmän försäkringskassa eller som har skattsedel utan att vara folkbokförda i landet. Lagrådet har ifrågasatt en i lagrådsremissen föreslagen utvidgning i fråga om en enskilds möjligheter att hindra att han eller hon skulle kunna nås av utskick som avser inte bara direktreklam utan också opinionsbildande material eller samhällsinformation. Regeringen har anslutit sig till Lagrådets synpunkter. Propositionens förslag i denna del innebär att den enskilde endast skall ha möjlighet att förhindra utskick avseende direktreklam. De uppgifter i elektronisk form som kommer från register för inkomst- och fastighetstaxering bör enligt propositionen liksom för närvarande inte lämnas ut till andra än polis- och tullmyndigheter. Detta bör regleras i lag medan inskränkningar beträffande uppgiftsutlämnande i övrigt bör regleras som nu genom förordning. Förslaget till lag om det statliga personadressregistret framgår av avsnitt 2.1 i propositionen och bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna I följdmotion 1997/98:K34 föreslår Anders Björck m.fl. (m) att Statens person- och adressregister avvecklas (yrkande 4). Enligt motionärerna strider den mycket omfattande behandlingen av offentliga personuppgifter för kommersiella ändamål, som SPAR möjliggör, mot grundtanken i det aktuella EG-direktivet. Direktivets syfte och krav på att behandling skall ske efter på förhand bestämda ändamål låter sig enligt motionärernas mening inte förena med ett register som SPAR. Motionärerna hänvisar i sammanhanget till den tveksamhet som Riksskatteverket uttalat i sitt remissvar angående förslagets förenlighet med dataskyddsdirektivet. I följdmotion 1997/98:K35 begär Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen bör ge regeringen till känna att SPAR skall vara det enda register med person- uppgifter varifrån adresser för direktreklam skall kunna hämtas (yrkande 14).
Utskottets bedömning Utskottet instämmer i regeringens bedömning att SPAR fyller en viktig samhällsfunktion och att en väl fungerande verksamhet med SPAR kan motverka uppbyggandet av flera andra personregister över befolkningen, vilket är betydelsefullt från integritetssynpunkt. Utskottet konstaterar att den lagstiftning beträffande SPAR som föreslås i propositionen avses tillämpas tills vidare till dess regeringen tar slutlig ställning till SPAR. Regleringen av SPAR har enligt propositionen direkt samband med det s.k. datadirektivet, som är tillämpligt på all behandling av personuppgifter med undantag av behandling som ligger utanför gemenskapsrätten och register för personligt bruk. Enligt regeringen är behandlingen av personuppgifter i de former som framgår av lagförslaget förenligt med datadirektivet. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning i denna del. När det gäller lagförslagets inriktning och materiella innehåll har utskottet inga invändningar mot de skärpningar framför allt beträffande urvalsdragningar som föreslås. Med hänvisning till vad utskottet anfört tillstyrks propositionens förslag till lag om det statliga personadressregistret (bilaga 1). Utskottet konstaterar att Lagrådet ifrågasatt en i lagrådsremissen föreslagen utvidgning i fråga om enskilds möjlighet att hindra utskick avseende direktreklam, opinionsbildande material och samhällsinformation och att regeringen anslutit sig till Lagrådets uppfattning. Enligt propositionen skall den enskilde endast ha möjlighet att förhindra utskick av direktreklam. I följdmotion 1997/98:K34 yrkande 4 (m) föreslås att SPAR avvecklas, eftersom det enligt motionärerna strider mot grundtanken i det aktuella EG-direktivet. Utskottet finner att regeringen i propositionen (s. 69-70, 72-73) gör en genomgång av SPAR:s och aviseringsregistrets förhållande till flera viktiga moment i direktivet, avseende artiklarna 6, 7, 11 och 14. Regeringen finner därvid sammanfattningsvis att behandlingen av personuppgifter i SPAR enligt propositionens förslag är förenlig med direktivet. Enligt propositionen bör en användning av uppgifter för de ändamål som styr behandlingen inte, mot bakgrund av den genomgång som görs i det aktuella sammanhanget, anses oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlas in. Med vad utskottet här anfört får motionen anses besvarad, varför den avstyrks. I följdmotion 1997/98:K35 (fp) begärs att SPAR skall vara det enda register varifrån adresser för direktreklam skall kunna hämtas (yrkande 14). Såvitt utskottet kan bedöma innebär motionärernas begäran att aviseringsregistret inte skulle få användas för urvalsdragning för det nämnda ändamålet. I propositionen (s. 75) redovisas skälen till att inte bara myndigheter utan även andra användare bör få tillgång till aviseringsregistret. Den främsta anledningen är enligt propositionen att den information i SPAR som görs tillgänglig för andra än myndigheter kommit att inskränkas av integritetsskäl. Enligt propositionen innehåller aviseringsregistret uppgifter av intresse för verksamheter utanför stat och kommun. Med hänvisning till vad utskottet anfört får motionen anses besvarad, varför den avstyrks.
Lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister
Propositionen I propositionen föreslås att aviseringsregistret öppnas i vissa fall för verksamheter utanför staten, t.ex. näringslivet, efter medgivande av regeringen. Svenska kyrkan bör även efter ändringen av relationen till staten kunna använda sig av aviseringsregistret. Förslaget bygger på Grunddatabasutredningens uttalande att det allmänna motivet för det offentliga åtagandet i fråga om grunddata bör vara att långsiktigt säkerställa att samhällets basinformation görs tillgänglig för breda grupper av användare i förvaltningen och samhället i övrigt till rimliga kostnader. Enligt propositionen innehåller aviseringsregistret en rad uppgifter som har ett berättigat och stigande intresse även för verksamheter utanför stat och kommun. Regeringen föreslår därför att även andra än myndigheter skall få använda aviseringsregistret också för annat än urvalsdragningar efter särskilt medgivande av regeringen. Prövningen bör bli restriktiv. Endast sådana fall där behovet är utrett och inte kan tillgodoses inom ramen för SPAR bör över huvud taget kunna komma i fråga. Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister framgår av avsnitt 2.2 i propositionen och bilaga 2 till detta betänkande.
Motionen I följdmotion 1997/98:K35 yrkar Bo Könberg m.fl. (fp) avslag på propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister (yrkande 15). Motionärerna ställer sig avvisande till förslaget att riksdagen ger regeringen bemyndigande att i vissa fall lämna tillstånd för annan än myndighet att använda aviseringsregistret och efterlyser kriterier och motiv för ett bemyndigande.
Utskottets bedömning Utskottet har inga invändningar mot propositionens förslag i denna del. Som framgått av föregående avsnitt kan SPAR inte tillfredsställa de behov som finns bland andra än myndigheter beträffande uppgifter för urvalsdragningar. Det framstår därför enligt utskottets mening som naturligt att aviseringsregistret öppnas på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet noterar att det enligt förslaget till lagändring för urvalsdragningar skall krävas särskilt medgivande av regeringen och att prövningen enligt vad regeringen deklarerar bör vara restriktiv. Villkor för regeringens medgivande skall vara att behovet är utrett och att det inte kan tillgodoses genom SPAR. Mot denna bakgrund synes det enligt utskottets mening saknas skäl att, som föreslås i motion K35 yrkande 15 (fp), avvisa propositionens förslag i denna del. Motionen avstyrks. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag till ändring i lagen (1995:734) om aviseringsregister enligt bilaga 2.
Kommittéväsendet
Allmänt om kommittéväsendet
Propositionen Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att det finns anledning att uppmärksamma det statliga kommittéväsendet, vars roll enligt kommissionen förändrats på ett olyckligt sätt sedan början av 1980-talet. Kommissionen uppmärksammade bl.a. de alltmer begränsade tidsramarna, den allt hårdare knytningen till Regeringskansliet och kommittéernas minskande betydelse som instrument för att generera ny kunskap. I propositionen behandlas även de kritiska synpunkter på kommittéväsendet som framförts av Riksdagens revisorer i rapporten Kommittéväsendets roll och arbetsformer (1996/97:6) avseende bl.a. krympta tidsramar, att kommittéerna används i ringa omfattning i EU-arbetet och brister i remisshanteringen av kommittébetänkanden. Inom ramen för det förändringsarbete som pågår inom Regeringskansliet kommer kommittéväsendet att ses över i syfte att skapa bättre förutsättningar för kommittéernas arbete och därmed öka kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag. Under våren genomförs bl.a. en översyn av det administrativa stödet till kommittéerna. Målet är att få till stånd en gemensam serviceorganisation omfattande ett komplett administrativt stöd i de gemensamma kommittélokalerna.
Riksdagens revisorers förslag i sammandrag Riksdagens revisorer har granskat kommittéväsendet och rapporterat resultatet av granskningen i rapporten 1996/97:6 Kommittéväsendets roll och arbetsformer. Granskningen har väsentligen avsett kommittéväsendets effektivitet som hjälpmedel att klarlägga och analysera olika problem i samhället eller förvaltningen. Därvid har det varit de sakliga snarare än de politiska delarna av kommittéarbetet som stått i centrum. Rapporten har remissbehandlats. Remissinstanserna har i stort sett varit positiva till granskningen. I förslag till riksdagen 1997/98:RR3 har revisorerna lämnat sina synpunkter och förslag med anledning av granskningen och remissbehandlingen av den nämnda rapporten. Revisorerna har identifierat ett antal problem förknippade med kommittéväsendets nuvarande funktionssätt. Det framhålls att tidsramarna i utredningarna krympt väsentligt. Vidare har kraven på kommittéerna ökat i flera olika avseenden. Departementsorganisationen tenderar att bli styrande för de utredningsbehov som upptäcks. Kommittéer används i mycket liten utsträckning för att förbereda svenska ståndpunkter i EU. Remisshanteringen av kommittébetänkanden har enligt remissinstanserna brister. Revisorerna utvecklar i skrivelsen till riksdagen sin syn på kommittéväsendet som utredningsform och pekar på en rad olika åtgärder som skulle kunna stärka kommittéväsendet. Enligt revisorerna kan kommittéuppdrag begränsas med hänsyn till om syftet i första hand är att öka kunskaperna, att skapa samförstånd eller att utforma förslag. Utredningsbehoven kan samordnas bättre och framförhållningen kan öka. Kommittéer kan i högre grad användas som stöd i EU- arbetet. Kommittédirektiven kan vidare enligt revisorerna ges en klarare och mer realistisk utformning. Remisshanteringen kan förbättras genom att urvalet av remissinstanser övervägs bättre samt genom tillräckliga remisstider och omsorgsfulla remissammanställningar. Riksdagens revisorer föreslår sammanfattningsvis att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört i skrivelsen beträffande 1. kommittéväsendets roll, 2. kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer samt 3. remisshanteringen av kommittérapporter. Dessa förslag redovisas närmare i det följande.
Motionen I följdmotion 1997/98:K35 av Bo Könberg m.fl. (fp) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om bättre beslutsunderlag (yrkande 4). Motionärerna säger sig dela den kritik av kommittéväsendet som Förvaltningspolitiska kommissionen och Riksdagens revisorer framfört och anser att de åtgärder som föreslås i propositionen är otillräckliga. Det handlar om att ge kommittéerna tillräcklig tid och tillräckligt öppna direktiv samt att kommittéerna besjälas av en strävan att allsidigt och seriöst belysa olika aspekter av de problem de har att utreda.
Utskottets bedömning Regeringen har på grundval av Förvaltningspolitiska kommissionens respektive Riksdagens revisorers överväganden om kommittéväsendet i propositionen aviserat en översyn av kommittéernas arbetsförutsättningar i syfte att öka kvaliteten i regeringens och riksdagens beslutsunderlag. Ett mål för översynsarbetet är att få till stånd en gemensam serviceorganisation innefattande ett komplett administrativt stöd för kommittéerna. Av propositionen framgår att regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av detta arbete. I motion 1997/98:K35 yrkande 4 (fp) anförs att de åtgärder som föreslås i propositionen är otillräckliga och att kommittéerna bör ges tillräckligt med tid och öppna direktiv m.m. Enligt utskottets mening är det för tidigt att nu bedöma om de åtgärder som regeringen beskriver i propositionen är tillräckliga. Regeringen har i propositionen uttalat att den avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av sitt översynsarbete. Som framgår av den fortsatta framställningen ställer utskottet sig bakom Riksdagens revisorers förslag att en sådan redovisning skall ske våren 1999. Redovisningen föreslås omfatta frågor om bl.a. kommittéväsendets roll och kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer. Motionen bör därför inte nu föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks.
Kommittéväsendets roll
Revisorernas överväganden och förslag Revisorerna anser att regeringen bör utveckla kommittéväsendets roll och återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur regeringen har hanterat de frågor om kommittéväsendets roll som revisorerna tagit upp i sin granskning (yrkande 1). Denna beskrivning skulle t.ex. kunna ske inom ramen för den kommittéberättelse som publiceras våren 1999. I sina överväganden i denna del framhåller revisorerna att om kommittéerna lämnar beslutsunderlag som fyller högt ställda krav i olika hänseenden, ökar sannolikheten för beslut som är ändamålsenliga och resursbesparande samtidigt som sannolikheten för samhällsekonomiskt dyrbara misstag minskar. Vid resonemang om kommittéarbetets kvalitet och värde kan man enligt revisorerna skilja mellan tre olika grupper av kvalitetskrav: klarhet och begriplighet, specialkunskaper samt politisk användbarhet. I den revisionsrapport som legat till grund för förslaget (rapport 1996/97:6) nämns följande exempel på komponenter som måste uppfyllas för att kvalitet i en kommittés arbete skall anses föreligga: - relevans och mångsidighet i problembeskrivning och underlagsmaterial, - sanningshalt och trovärdighet i faktaredovisningar (att alla relevanta fakta och omständigheter återges på ett korrekt och rättvisande sätt), - tydlighet, begriplighet och pedagogik i framställningen. I dagsläget är det enligt revisorerna svårare att förena dessa delvis väsensskilda kvalitetskrav på grund av bl.a. en ökad komplexitet i samhällsfrågorna, eventuellt även en ökad konfliktnivå, minskad tilltro till experter och ökad mångfald inom forskarvärlden. Regeringens sätt att tillsätta kommittéer har samspelat med dessa förändringar. Vid resursknapphet ökar också svårigheterna att förena olika kvalitetskrav. Det finns i dag enligt revisorerna principiella skäl att varna för att kommittéerna i alltför låg grad har möjlighet att uppfylla de olika kvalitetskraven. När det gäller lämpligheten av olika utredningsformer anser revisorerna att utredningar inom Regeringskansliet kan vara den bästa lösningen, om syftet är att få fram politiskt användbara resultat på kort sikt. Om syftet är att dra nytta av väldefinierade specialkunskaper som finns inom en statlig myndighet ligger det nära till hands att ge uppdraget till denna myndighet. Om medverkan krävs från flera olika organisationer, myndigheter eller forskningsgrenar kan kommittéformen vara att föredra. När det gäller effektivitet i kommittéarbetet, är det huvudsakliga problemet i dag inte att det går åt för mycket resurser utan snarare att resultatet av verksamheten är ifrågasatt. I denna situation är det enligt revisorerna viktigt att utveckla kommittéernas arbetsvillkor. Revisorerna anser när det gäller kommittéuppdragens karaktär att tanken om avgränsning och viss renodling avseende kunskapshöjning, samförståndsskapande respektive utformning av förslag, som nämnts i det föregående, är väl värd att pröva. Revisorerna betonar även betydelsen av att man ägnar tillräcklig tid och möda åt att få fram en mångsidig och empiriskt välgrundad verklighetsbeskrivning. I frågan om identifiering och samordning av utredningsbehov anser revisorerna att det är viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt uppgiften att identifiera problem som berör flera samhällssektorer eller politikområden. Regeringen och dess kansli har en central roll när det gäller identifieringen av förändrings- och reformbehov, men även de granskande organen och andra statliga myndigheter har väsentliga funktioner härvidlag. Regeringen bör intensifiera sitt arbete med att identifiera utredningsbehov genom strategiska förstudier gärna över departementsgränserna. Särskilt i de fall arbetet kräver forskningsanknytning kan kommittéformen vara lämplig. Revisorerna betonar också det ömsesidiga samband som finns mellan arbetet i Regeringskansliet och kommittéväsendet. Enligt revisorerna finns det flera omständigheter som försvårar förberedelserna i Regeringskansliet när det gäller tillsättandet av kommittéer, bl.a. tids- och kapacitetsbrist, vilket kan leda till att beslut om kommittéuppdrag fattas alltför sent och att långsiktigt nödvändiga analysuppgifter senareläggs. De utredningar som senare ändå måste utföras får därmed ett onödigt pressat tidsschema. Arbetet med identifieringen av utredningsbehov bör mot denna bakgrund ges högre prioritet i Regeringskansliet, anser revisorerna. Revisorerna rekommenderar också en ökad användning av kommittéer i fråga om att förbereda svenska ställningstaganden i EU. Kommittéer borde enligt revisorerna även kunna användas för att förbereda svenska ståndpunkter som initieras av kommissionen.
Motionerna I följdmotion 1997/98:K11 hemställer Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp), att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om kommittéväsendets roll (yrkande 1), där motionärerna ställer sig bakom vad Riksdagens revisorer anfört i det här aktuella förslaget till riksdagen. I samma motion begärs vidare att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att kommittéer bör användas i högre grad i beredningsprocessen inför ställningstaganden i EU (yrkande 4). Detta yrkande överensstämmer med vad revisorerna rekommenderat i sitt förslag i denna del. I motionen föreslås också att det vid behandling av viktigare frågor i EU tillsätts en s.k. skuggutredning på svensk basis i syfte att bereda fler tillfälle att delta i EU:s beslutsprocess och att få fram de svenska ståndpunkterna (yrkande 5). I motion 1997/98:K222 hemställer Elver Jonsson (fp) att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om korrekt bakgrundsmaterial i offentliga utredningar och rapporter, så att politiska beslut kan bygga på seriös grund där den faktiska situationen redovisas. Motionären framhåller vikten av att de statliga instanserna är noggranna i sitt sökande efter fakta. Vissa avsnitt i en utredning och i underlag för politiska beslut bygger självfallet på värderingar, men ?hårdvaran? måste det rimligen finnas full acceptans för, anser motionären. Regeringen måste få riksdagens uppdrag att åstadkomma förändringar och förbättringar som kan leda till tydliga och klara fakta i basmaterial som ligger till grund för politiska beslut.
Utskottets bedömning Revisorerna anser i denna del att regeringen bör utveckla kommittéväsendets roll och återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur regeringen hanterat de frågor om kommittéväsendets roll som revisorerna tagit upp i sin granskning. Som framgått av utskottets redovisning i det föregående har revisorerna behandlat kvalitetskrav, utredningsformer, effektiviteten i kommittéarbetet, kommittéuppdragens karaktär, identifiering och samordning av utredningsbehov samt ökad användning av kommittéer i EU-arbetet. Utskottet anser att de problemområden som revisorerna har identifierat är relevanta och att de resonemang revisorerna för kring dessa problemområden bör kunna ligga till grund för en redovisning av det slag som revisorerna föreslår. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. De synpunkter som framförs i motion 1997/98:K11 yrkandena 1 och 4 (mp) innebär att motionärerna ställer sig bakom vad revisorerna anfört i denna del. Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen och avstyrks därför. I motion K11 yrkande 5 föreslås att kommittéer bör användas i högre grad i beredningsprocessen inför ställningstaganden i EU. Utskottet har nyligen (bet. 1997/98:KU27) behandlat EU-frågornas behandling i riksdagen och därvid föreslagit att frågor som väckts i motioner under innevarande riksmöte och som har denna inriktning bör bli föremål för en samlad utredning. Det här aktuella motionsyrkandet bör enligt utskottets mening också behandlas i detta sammanhang. Motionsyrkandet föranleder således inga åtgärder från riksdagens sida, varför det avstyrks. I motion 1997/98:K222 (fp) framhålls bl.a. att bakgrundsmaterialet i offentliga utredningar o.d. bör vara korrekt. Enligt utskottets mening stämmer motionärens synsätt väl överens med revisorernas diskussion om kvalitets- aspekter på kommittéarbetet. Därmed får motionärens önskemål anses tillgodosett, varför motionen avstyrks.
Kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer
Revisorernas överväganden och förslag Revisorerna anser att regeringen bör vidta åtgärder för att förbättra kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer och återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur regeringen hanterat de frågor som revisorerna tagit upp i denna del av sin granskning (yrkande 2). Detta skulle kunna ske inom ramen för den kommittéberättelse som publiceras våren 1999. Den konflikt som i dag förefaller att finnas mellan tidspress och kvalitetskrav i kommittéarbetet kan enligt revisorerna mildras på många olika sätt. Tiden för rekrytering av ordförande, ledamöter, sekretariat etc. kan sannolikt krympas om departementen intensifierar sitt arbete i denna del. Tidsåtgången för tolkning av kommittéuppdraget kan i princip krympas genom bättre utformade kommittéuppdrag och direktivdialog mellan utredningsledning och departement innan direktiven beslutas. Tidsåtgången för administration och lösande av tekniska problem kan minska genom förbättrat administrativt stöd från Regeringskansliet. Tidsåtgången för genomförande av empiriska undersökningar, studieresor, seminarier och utfrågningar kan sannolikt inte krympas utan att ambitionsnivån sänks. Tiden för rapportskrivning och skrivning av eventuella lagtexter kan krympas om arbetet fördelas på flera händer. När det gäller utformningen av kommittédirektiv och beräkning av utredningstid anser revisorerna att den nuvarande ordningen, som innebär att en stor del av den fastlagda utredningstiden förbrukats innan kommitténs arbete kan börja, är olämplig och bör ändras. Kommittéerna får närmast som regel sin utredningstid förlängd om de så begär. Detta är en förklaring till att det nuvarande systemet alls fungerar. Enligt revisorerna är utredningstiderna i dag i många fall så pressade att man inte kan bortse från de varningstecken som finns beträffande de negativa konsekvenserna och värdet av utredningsarbetet. Enligt revisorerna har frågan om de generella delarna av kommittédirektiven, t.ex. kraven på konsekvensanalyser och prövning av det offentliga åtagandet, ett samband med avgränsningen av uppdraget. Metoden med generella direktiv, som berörda fackdepartement inte tagit explicit ställning till, innebär att man kombinerar en ämnesmässig begränsning av ett uppdrag med stora och oprecisa krav på det analytiska och samhällsekonomiska innehållet. Det finns enligt revisorerna skäl att ifrågasätta detta sätt att utforma kommittéuppdrag. Bättre vore att utgå från direktiv som innehåller genomtänkta och integrerade krav på utredningsarbetet. Kraven på konsekvensanalyser borde preciseras i kommittéernas egna direktiv. Den nuvarande situationen som innebär att kommittéerna i första hand arbetar med sina ?egna? direktiv och tar lätt på de generella direktiven är enligt revisorerna inte acceptabel. När det gäller kommittéernas sammansättning, kompetens och arbetsformer anser revisorerna att rekryteringen av kommittésekreterare skulle behöva breddas så att sekretariaten består av mer än en person. Ett ökat erfarenhetsutbyte mellan kommittésekreterare bör enligt revisorerna uppmuntras. Utformningen av kommittéuppdragen och renodlingen av kommittéuppdragen borde göra det lättare att engagera ekonomiskt kunniga personer för kommittéuppdrag. Revisorerna ser också positivt på vissa förslag som lämnats av remissinstanserna, däribland inrättandet av en särskild pool av ekonomikunniga utredare som kan bistå kommittéerna med konsekvensanalyser respektive att inrätta en basresurs till kommittéernas förfogande i syfte att snabbare få fram bakgrundsbeskrivningar. Revisorerna understryker vikten av att regeringen fortsätter att driva arbetet med att förbättra det administrativa stödet till kommittéerna och betonar det önskvärda i att varje kommitté får en budget med självständigt budget-ansvar. När det gäller former för publicering anser revisorerna att resultatet av kommittéarbetet inte slentrianmässigt bör publiceras i SOU-serien. Av praktiska skäl bör materialet samlas till ett fåtal volymer i SOU-serien då uppdraget är slutfört.
Motionen I följdmotion 1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp), föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om kommittéernas arbetsvillkor (yrkande 2). Yrkandet innebär att motionärerna ställer sig bakom vad revisorerna anfört i denna del av sitt förslag.
Utskottets bedömning Revisorerna anser i denna del att regeringen bör vidta åtgärder för att förbättra kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer och återkomma till riksdagen med en beskrivning, inom ramen för kommittérapporten 1999, av hur regeringen hanterat de frågor som revisorerna tagit upp i denna del av sin granskning. Revisorerna har i denna del behandlat frågor om konflikten mellan tidspress och kvalitetskrav, utformningen av direktiv och beräkning av utredningstid, de generella delarna av direktiven, kommittéernas sammansättning, kompetens och arbetsformer, det administrativa stödet samt former för publicering. Utskottet anser att de frågor som revisorerna tagit upp i denna del är av betydelse för möjligheten att förbättra kommittéernas arbetsvillkor m.m. och tillstyrker därför revisorernas förslag även i denna del. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion 1997/98:K11 yrkande 2 (mp) innebär ett instämmande i vad revisorerna anfört. Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks.
Remisshanteringen av kommittérapporter
Revisorernas förslag Remissinstitutet bör enligt revisorerna tas på allvar och respekteras som en väsentlig form för kvalitetssäkring av utredningsresultaten. Revisorerna betonar också betydelsen av genomarbetade remissammanställningar som på ett rättvisande sätt redovisar remissinstansernas synpunkter. Antalet remissinstanser bör övervägas mot denna bakgrund. Om Regeringskansliet vill ha en mycket bred remissbehandling av en avgränsad fråga kan detta ske i annan form än remissbehandling av en hel utredningsrapport. Revisorerna avråder från att använda utfrågningar som ersättning för traditionell remissbehandling. Revisorerna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur man organiserat och utvecklat remisshanteringen av kommittébetänkandena, vilket skulle kunna ske inom ramen för den kommittéberättelse som publiceras våren 1999 (yrkande 3).
Motionen I följdmotion 1997/98:K11 av Peter Eriksson och Eva Goës, båda (mp), hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om remisshanteringen av kommittérapporter (yrkande 3). Yrkandet innebär att motionärerna ställer sig bakom det som revisorerna framfört i sitt förslag i denna del.
Utskottets bedömning Revisorerna anser i denna del att regeringen bör återkomma till riksdagen med en beskrivning av hur man organiserat och utvecklat remisshanteringen av kommittébetänkanden, vilket skulle kunna ske inom ramen för kommittéberättelsen våren 1999. Utskottet instämmer i vad revisorerna anfört i denna del. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion 1997/98:K11 yrkande 3 (mp) innebär ett instämmande i vad revisorerna anfört i denna del. Motionen föranleder därför ingen åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks.
Kommittéernas sammansättning
Kommittéberättelsen I regeringens skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998 - Kommittéernas sammansättning redovisas bl.a. fördelningen mellan kvinnor och män i kommittéerna. Av redovisningen framgår att andelen kvinnor bland kommittéernas ledamöter inklusive ordförande uppgick till 40,1 %. Någon jämförelse bakåt i tiden är av redovisningstekniska skäl inte möjlig. Av en redovisning där även tidigare års principer använts framgår att andelen kvinnor sammantaget ökat med 0,7 %, att andelen kvinnliga ledamöter ökat med 1,2 % och att andelen kvinnliga ordförande ökat med 2,6 %.
Motionen I motion 1997/98:K27, som väckts med anledning av skrivelsen, hemställer Peter Eriksson (mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftiga åtgärder från regeringens sida för att öka antalet kvinnliga ordförande och sakkunniga i kommittéerna. I motionen framhålls att konstitutionsutskottet vid ett stort antal tillfällen granskat kommittéväsendet från jämställdhetssynpunkt. Någon direkt synbar förbättring i fråga om jämställdhet har enligt motionären inte skett trots KU:s kritik.
Utskottets bedömning Utskottet, som ett flertal gånger i samband med granskningen av regeringen framfört liknande synpunkter som de i motionen, instämmer i vad motionärerna anför om vikten av att kommittéerna får en bättre balans mellan manliga och kvinnliga ordförande och sakkunniga. Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av motion 1997/98:K27 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Regeringen bör lämna en redogörelse för sina överväganden i denna del i samband med den redovisning våren 1999 som utskottet föreslagit i det föregående.
Resultatstyrning av statlig verksamhet
Propositionen
Propositionens innehåll i huvudsak Förvaltningspolitiska kommissionen ansåg att resultatstyrningen fortfarande uppvisade brister avseende bl.a. helhetssyn, verksamhetsanpassning och politiskt engagemeng samt tendenser till ny detaljstyrning av myndigheterna. Enligt kommissionen bör regeringen ta initiativ till en grundläggande översyn av resultatstyrningen. Enligt regeringens mening är resultatstyrningen ett av regeringens viktigaste redskap för att kunna skapa en effektiv förvaltning som arbetar i enlighet med riksdagens och regeringens mål och politiska prioriteringar. Regeringen anser att resultatstyrningen har vissa brister som framgått av Förvaltningspolitiska kommissionens betänkande. Regeringen har vidtagit vissa åtgärder i syfte att förbättra resultatstyrningen och planerar ytterligare åtgärder. Regeringen anser inte att en översyn är det bästa sättet att utveckla resultatstyrningen. Det är enligt regeringen bättre att vidta riktade åtgärder inom de områden där det finns brister. En konkret åtgärd är enligt propositionen att utarbeta en strategi för att tillgodose riksdagens och regeringens behov av resultatinformation. Ett arbete har inletts i Regeringskansliet för att få fram en bättre strukturerad och mer tillgänglig information. Regeringskansliet måste också bli bättre på att analysera verksamheten utifrån ett övergripande perspektiv. Dialogen på tjänstemannanivå mellan respektive utskott i riksdagen och departementen avses vidareutvecklas i syfte att få bättre kunskap om bl.a. riksdagens behov av resultatinformation. En annan åtgärd är att utveckla mål- och resultatdialogerna mellan departementsledningarna och myndighetscheferna. En åtgärd syftande till att fokusera det politiskt intressanta i budgetpropositionen för 1998 var att regeringen föreslog mål på utgiftsområdesnivå avseende de effekter som de statliga insatserna syftar till. I budgetpropositionen angavs också vilka prioriteringar som gäller för 1998. Regeringen kommer i budgetpropositionen för 1999 att bedöma om dessa effektmål uppnåtts. De åtgärder som vidtagits förväntas bidra till att resultatinformationen till regering och riksdag förbättras, vilket i sin tur kan leda till att politikernas intresse för resultatstyrningen ökar. Helhetssynen förväntas också förbättras och tendensen att myndigheterna åläggs för många och detaljerade mål motverkas. Styrningen kommer enligt regeringen dessutom att anpassas bättre till verksamheternas olika förutsättningar och öka myndigheternas incitament till samarbete.
Motionerna I följdmotion 1997/98:K35 föreslår Bo Könberg m.fl. (fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om att systematiskt samla in, analysera och redovisa synpunkter från medborgarna (yrkande 9). Detta bör enligt motionärerna ske med hänsyn till att medborgarperspektivet bör vara centralt i resultatstyrningen. I följdmotion 1997/98:K39 föreslår Kenneth Kvist m.fl. (v) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en grundläggande översyn av resultatstyrningssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1). Motionärerna konstaterar att regeringen i den aktuella propositionen inte tagit initiativ till en sådan översyn som förordades av Förvaltningspolitiska kommissionen. Enligt motionen krävs en grundläggande översyn och en kritisk granskning av hur resultatstyrningen hittills fungerat. En sådan översyn bör också söka vägar till metoder som stärker den politisk-demokratiska styrningen och finna former som i ökad grad utgår från medborgarperspektivet, där medborgarnas kritik och synpunkter stimuleras och aktivt tas till vara. I följdmotion 1997/98:K42 föreslår Birgitta Hambraeus (c) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om fokusering på medborgarnas klagomål i utvärderingen av myndigheternas verksamhet (yrkande 1). En effektiv förvaltning innebär inte automatiskt att den också är öppen och tillmötesgående för medborgarna. För att förvaltningen skall styras så att den står i medborgarnas tjänst bör medborgarnas reaktioner på hur myndigheterna fungerar tillmätas betydande vikt.
Utskottets bedömning I propositionen redogör regeringen översiktligt för sina planer och vidtagna åtgärder när det gäller utvecklingen av resultatstyrningen. Utskottet har inga invändningar mot vad regeringen anför i denna del. I tre följdmotioner framförs bl.a. synpunkter på medborgarperspektivet på resultatstyrningen (mot. 1997/98:K35 yrkande 9, fp, K39 yrkande 1, v, och K42 yrkande 1, c). Ett framträdande tema i dessa motioner är önskan att medborgarnas synpunkter inklusive klagomål på den verksamhet som myndigheterna driver bör tillmätas en stor betydelse vid utvärderingen av verksamheten. Utskottet vill för sin del instämma i motionärernas synpunkter, som enligt utskottets mening är värdefulla för resultatstyrningens fortsatta utveckling. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Riksdagens revisorers förslag
Förslaget i huvuddrag Förslaget 1997/98:RR7 innehåller sju delförslag, av vilka de tre första behandlats i ett tidigare betänkande om riksdagens arbetsformer (1997/98:KU27). Dessa förslag berör regeringens redovisning till riksdagen av den statliga förvaltningens verksamhet respektive granskning av Regeringskansliet och granskning av regeringens resultatanalys, dvs. frågor med anknytning till riksdagen och resultatstyrningen. I det här aktuella betänkandet behandlas de förslag som avser relationen mellan regeringen och myndigheterna i resultatstyrningshänseende. Revisorerna föreslår i denna del att även Regeringskansliet skall lämna resultatredovisning beträffande den egna verksamheten på samma sätt som andra myndigheter (yrkande 4), att regeringen för riksdagen redovisar erfarenheterna av myndighetsstyrelsernas roll (yrkande 5), att regeringen uppdrar åt någon av stabsmyndigheterna att kartlägga vilka olika slags incitament som förekommer i relationen mellan myndigheter och departement (yrkande 6) samt att regeringen bör överväga att ge arbetet med resultatstyrning en organisatorisk hemvist inom Regeringskansliet (yrkande 7). Dessa förslag behandlas i särskilda avsnitt i det följande. I de allmänna delarna av revisorernas förslag behandlas bl.a. vilken typ av resultat som redovisningen bör omfatta, med vilken frekvens resultaten skall redovisas, utvärderingskompetens samt resultatdialogen mellan regeringen och myndigheterna. Enligt revisorerna har de övergripande målen och verksamhetsmålen för myndigheterna i regleringsbreven inte givits ett sådant innehåll och en sådan precision att de kan ligga till grund för uppföljning och utvärdering av myndigheternas verksamhet. Därför är det angeläget att regeringen intensifierar sitt arbete med att formulera tydliga och mätbara mål för skilda verksamheter, främst verksamhetsmål. Målen bör av myndigheterna uppfattas som ändamålsenliga och relevanta med hänsyn till verksamheten. Information om myndigheternas produktivitets- och kvalitetsutveckling bör enligt revisorerna ha en viktig roll för uppföljningen av förvaltningens verksamhet. Kraven på resultatinformationen måste enligt revisorerna preciseras och motiveras. Myndigheternas resultatredovisningar bör omfatta endast väsentlig resultatinformation, med vilket revisorerna menar information som besvarar Regeringskansliets grundläggande frågor rörande myndigheternas verksamheter. En sådan ordning kräver att regeringen i regleringsbreven endast efterfrågar information som kan förväntas besvara grundläggande frågor om myndigheternas prestationer. Regeringen bör enligt revisorerna överväga i vilken omfattning myndigheterna återkommande bör redovisa och kommentera hur prestationerna utvecklats med avseende på kostnader, volym och kvalitet etc. Behov kan också föreligga av information med vars hjälp regeringen kan jämföra myndigheterna och aggregerad resultatinformation som belyser produktivitetsutvecklingen inom t.ex. ett verksamhetsområde. All statligt finansierad verksamhet bör enligt revisorerna resultatstyras, vilket medför att även finansiella flöden bör följas upp och utvärderas. Det kan gälla t.ex. transfereringar till hushållen och bidrag till organisationer och särskilda bidrag. Det är särskilt angeläget att dessa utgifter analyseras och utvärderas med avseende på bl.a. fördelningspolitiska effekter. Enligt revisorerna är det också angeläget att myndigheternas EU-arbete integreras i det nationella arbetet med resultatstyrning. Därvid är det viktigt att Regeringskansliet i förväg lägger fast ståndpunkter utifrån vilka myndigheterna kan agera. I fråga om hur ofta resultat skall redovisas anför revisorerna att det inte finns något egenvärde i att inhämta information med täta intervall, t.ex. halvårs- eller kvartalsvis. Regeringen bör dock överväga en mera frekvent resultatredovisning främst från de större myndigheterna eller från myndigheter som bedriver en föränderlig verksamhet. Utöver myndigheternas årliga resultatredovisningar kan regeringen behöva tillgång till annan resultatinformation, t.ex. externa utvärderingar. Revisorerna anser, mot bakgrund av att det finns dokumenterade brister och kvalitetsproblem i myndigheternas egna utvärderingar, att regeringen i större utsträckning bör ta i anspråk organisationer, forskare m.fl. med gedigen utvärderingserfarenhet i arbetet med att utvärdera och ompröva myndigheternas verksamhet. När det gäller dialogen mellan regeringen och myndigheterna anser revisorerna att det är väsentligt att frågor om de uppnådda resultaten ges tillräckligt utrymme i dialogen mellan den politiska ledningen och myndighetens ledning. Revisorerna anser att resultatdialogen är central i styrningen av förvaltningen och att den därför bör prioriteras av den politiska ledningen i respektive departement. En seriös resultatdialog förutsätter att den äger rum i särskild ordning och ges större utrymme än vad som för närvarande verkar vara fallet. Regeringen bör överväga att i ökad omfattning dokumentera resultatdialogen. Riksdagen har tidigare betonat att dialogen mellan regeringen och myndigheterna bör fördjupas och att en bättre dialog skulle medföra att verksamhetsmålen fick en relevant utformning (bet. 1995/96:FiU7).
Finansutskottets yttrande Konstitutionsutskottet har berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över revisorernas förslag jämte följdmotion 1997/98:K12. Finansutskottet har i sitt yttrande (1997/98:FiU2y) lämnat synpunkter på dels den nämnda motionen, dels de ovan nämnda yrkandena 4 och 7. Utskottets synpunkter i de enskilda delarna redovisas i det följande.
Motionen I följdmotion 1997/98:K12 av Barbro Westerholm (fp) föreslås att en utredning kommer till stånd angående myndigheternas delårsredovisningar. Enligt motionären är det viktigt att man inte lägger in återrapporteringstidpunkter som inte är meningsfulla med hänsyn till verksamhetens natur, t.ex. delårs- rapporter över myndigheternas budgetläge. Kostnadseffektiviteten i sådana redovisningar bör utvärderas och ställning tas till om de kan genomföras på ett enklare sätt (yrkande 1).
Finansutskottets yttrande över motionen Finansutskottet hänvisar i sitt yttrande 1997/98:FiU2y beträffande yrkande 1 till utskottets tidigare behandling av ett likartat krav från samma motionär (bet. 1997/98:FiU1). Utskottet anförde i detta sammanhang bl.a. att en förbättrad ekonomisk uppföljning är en viktig del i den reformerade budgetprocessen och underströk att en fortlöpande och snabb återföring av information är betydelsefull för möjligheten att styra den statliga verksamheten. När det gäller formerna för uppgiftsinsamlingen och möjligheterna att förenkla det nyligen införda systemet ansåg utskottet att det är en fråga som ankommer på regeringen. Utskottet avstyrkte motionen och intar nu samma ståndpunkt beträffande den här aktuella motionen.
Utskottets bedömning Utskottet instämmer i finansutskottets bedömning av motion 1997/98:K12 (fp) och avstyrker densamma.
Regeringskansliets resultatredovisning
Revisorernas förslag Regeringskansliet utgör sedan den 1 januari 1997 en myndighet. Enligt revisorerna är det angeläget att Regeringskansliet, för att arbetet med att resultatstyra förvaltningen skall framstå som trovärdigt, ökar ambitionsnivån i arbetet med att redovisa resultatet av sin egen verksamhet. Revisorerna föreslår därför att riksdagen begär att även Regeringskansliet skall lämna resultatredovisning på samma sätt som andra myndigheter (yrkande 4).
Finansutskottets yttrande Finansutskottet anför i sitt tidigare nämnda yttrande att utskottet kan dela det synsätt som revisorerna har om vikten av att Regeringskansliet är ledande i arbetet med att resultatstyra förvaltningen. Utskottet säger sig ha erfarit att ett arbete pågår inom Regeringskansliet med att utveckla formerna och höja ambitionsnivån när det gäller att redovisa resultatet av sin egen verksamhet. Utskottet konstaterar samtidigt att det närmast ankommer på konstitutionsutskottet att överväga vilka krav som riksdagen bör ha på en sådan resultatredovisning.
Utskottets bedömning Utskottet har vid kontakter med Regeringskansliets förvaltningsavdelning erfarit att det sedan 1997, då Regeringskansliet blev en sammanhållen myndighet, pågår ett förnyelse- och förändringsarbete inom Regeringskansliet. I detta arbete ingår att utveckla den interna styrprocessen inom Regeringskansliet. Inom ramen för detta arbete har en prototyp för resultatinformation för Regeringskansliet tagits fram. Mot bakgrund av den pågående verksamheten inom Regeringskansliet med att utveckla styrsystem och resultatredovisning finner utskottet att Riksdagens revisorers förslag om att Regeringskansliet skall lämna en årlig resultatredovisning till riksdagen på samma sätt som andra myndigheter är för tidigt väckt. Denna bedömning hänger samman med att innebörden av begreppen resultat och resultatmått när det gäller Regeringskansliet och dess verksamhet enligt utskottets mening är långtifrån självklar, om man tar i beaktande Regeringskansliets speciella ställning och styrande roll gentemot de verkställande myndigheterna. Enligt utskottets mening bör det arbete som igångsatts inom Regeringskansliet med att utveckla den interna styrprocessen och resultatredovisningen pågå ytterligare någon tid innan frågan om Regeringskansliets resultatredovisning för riksdagen åter aktualiseras. Utskottet utgår från att Regeringskansliet under det fortsatta arbetet utvecklar resultatmått etc. som ger en rättvisande bild av Regeringskansliets prestationer. Resultatet av utvecklingsarbetet bör av regeringen redovisas för riksdagen i lämpligt sammanhang. Detta bör riksdagen med anledning av revisorernas förslag i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
Myndighetsstyrelsernas roll
Revisorernas förslag Myndighetsstyrelsernas inflytande över verksamheten bör enligt revisorerna följas noga av regeringen, varvid innebörden av rollfördelningen bör klargöras för alla inblandade. Styrelseledamöterna bör erhålla en ingående och återkommande information om sina uppgifter och sitt ansvar. Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att regeringen för riksdagen redovisar erfarenheterna av myndighetsstyrelsernas roll. I en sådan redovisning bör ingå hur roll- och ansvarsfördelningen i praktiken ser ut mellan regering, styrelse och generaldirektör. Enligt revisorerna är det av särskild vikt att även styrelsens roll och ansvar i myndighetens arbete med resultatredovisning omfattas av en sådan redogörelse (yrkande 5).
Utskottets bedömning Som framgått ovan har Förvaltningspolitiska kommissionen behandlat frågan om ledningsorganisationen i förvaltningsmyndigheterna, vilket har föranlett regeringen att i den nu aktuella propositionen göra vissa uttalanden om användningen av olika typer av myndighetsstyrelser. Mot bakgrund av att frågan om myndighetsstyrelsernas organisation och arbete så nyligen genomgåtts av en statlig utredning finns enligt utskottets mening nu inte anledning att på nytt utreda denna fråga. Utskottet föreslår att revisorernas förslag på denna punkt avslås.
Incitament i relationen myndigheter-departement
Revisorernas förslag Enligt revisorerna förutsätter en väl fungerande resultatstyrning att det finns olika slags incitament med avseende på hur ett bra resultat skall belönas eller vilket ansvar som skall utkrävas om resultatet är otillfredsställande. Enligt revisorerna har frågan om belöningar och ansvarsutkrävande diskuterats i mycket begränsad omfattning i Regeringskansliet. I den mån en diskussion förts förefaller den enligt revisorerna ha inriktats på utformningen av ett belöningssystem. Revisorerna anser att frågan om belöningar och ansvarsutkrävande är viktig och föreslår därför att regeringen ger någon av stabsmyndigheterna i uppgift att kartlägga olika slags incitament, ekonomiska och andra, som förekommer i relationen mellan myndigheter och departement (yrkande 6). Även internationella erfarenheter bör enligt revisorerna beaktas. Uppdraget bör även resultera i ett förslag till modell för hur belöningar och ansvarsutkrävande med anledning av myndigheternas resultatredovisning kan utformas. Modellen bör även beakta hur myndigheternas omvärld - främst medborgarna och skattebetalarna - bedömer verksamheten och hur personalen ser på verksamheten.
Utskottets bedömning Frågan om belöningar och ansvarsutkrävande i förhållandet mellan departement och myndigheter är enligt utskottet av stort intresse. Det får emellertid förutsättas att regeringen som ansvarig för myndigheternas verksamhet fortlöpande bevakar dessa frågor och tar de initiativ som är påkallade. Något specifikt initiativ från riksdagens sida i denna fråga är inte nödvändigt. Utskottet föreslår att revisorernas förslag på denna punkt avslås.
Regeringens arbete med resultatstyrning
Revisorernas förslag Departementens resurser för analys och kontroll av stora myndigheter är enligt revisorernas uppfattning alltför begränsade, varigenom systemet blir sårbart för personförändringar. Revisorerna anser att såväl prioriteringarna inom enskilda departement som fördelningen av resurser mellan departement och myndigheter bör ses över. Revisorerna anser också att arbetet med resultatstyrning bör prioriteras resursmässigt. Revisorerna ser det som väsentligt att planerna på personalpolitiska reformer omsätts i praktisk handling. Regeringens arbete med resultatstyrning behöver enligt revisorernas bedömning ges ökad stadga. Ett sätt att skydda resurserna för resultatstyrningen är att ge dem en särskild organisatorisk hemvist, varvid olika lösningar kan tänkas. Ett alternativ är att tillskapa en särskild, från Regeringskansliet skild, organisation med uppdrag att bistå Regeringskansliet med särskild analyskompetens. Exempel på en sådan lösning är bildandet av SIKA inom kommunikationsområdet och tillkomsten av institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Om arbetet med resultatstyrning i ökad omfattning skall bli en del i regeringens löpande arbete med att styra förvaltningen är det emellertid angeläget att huvuddelen av arbetet med resultatstyrning sker i Regeringskansliet. Revisorerna anser att det är viktigt att resurser för arbetet med resultatstyrning finns i Regeringskansliet. Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att regeringen överväger att ge arbetet med resultatstyrning en organisatorisk hemvist i Regeringskansliet (yrkande 7). Under förutsättning att en sådan funktion tillförs relevant kompetens bör den kunna underlätta för varje departements politiska ledning att formulera mål inom ansvarsområdet och bistå regeringen i arbetet med att systematiskt följa upp och utvärdera hela eller delar av ansvarsområdet.
Finansutskottets yttrande Finansutskottet har i sitt nämnda yttrande anfört att det är ett starkt intresse utifrån ett riksdagsperspektiv att Regeringskansliet förbättrar kompetensen beträffande resultatstyrning och resultatkontroll men att det givetvis är regeringen själv som närmast ansvarar för hur den organiserar sitt arbete. Utskottet ser det därför inte som sin uppgift att uttala sig om hur regeringen skall ge arbetet med resultatstyrning sin organisatoriska form. Utskottet konstaterar att ett flertal departement redan inrättat olika former av stabsenheter med uppgift att driva utvecklingsarbetet med resultatstyrning.
Utskottets bedömning Utskottet instämmer i vad finansutskottet anfört om att det är regeringens sak att bestämma om sin egen organisation även i vad avser resultatstyrningsarbetet. Revisorernas förslag avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K35 yrkande 2, 1997/98:K37 yrkande 1, 1997/98:K38 och 1997/98:K39 yrkande 3, res. 1 (c, fp, v) 2. beträffande kvalificerad yrkesutbildning för statsanställda att riksdagen avslår motion 1997/98:K33, 3. beträffande utbildning i förvaltningskunskap att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 1, 4. beträffande kommittologin inom EU att riksdagen avslår motion 1997/98:K39 yrkande 2, 5. beträffande riktlinjer om myndigheters bemötande av medborgare att riksdagen avslår motion 1997/98:K41, 6. beträffande förhandlingskunskap i EU-arbetet att riksdagen avslår motion 1997/98:K42 yrkande 2, 7. beträffande utredning om det rättsliga ansvaret för offentliganställda att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 3 delvis, 8. beträffande regler för bisysslor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K35 yrkande 3 delvis och 1997/98:K39 yrkande 5, res. 2 (c, fp, v) 9. beträffande etik i offentlig förvaltning att riksdagen avslår motion 1997/98:K36, 10. beträffande riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser att riksdagen avslår motion 1997/98:K210, res. 3 (m) 11. beträffande översyn av lagstiftningens utformning att riksdagen avslår motion 1997/98:K250, 12. beträffande avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkandena 6-8, res. 4 (m, fp) 13. beträffande avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:K42 yrkandena 3 och 4, res. 5 (c) 14. beträffande verksamhetsanpassad myndighetsledning att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:K37 yrkande 2, 1997/98:K39 yrkande 4 och 1997/98:K40 godkänner propositionens förslag i denna del (avsnitt 7.4), res. 6 (c, v) 15. beträffande reglering av användning av information som finns på Internet att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 1, res. 7 (m, c) 16. beträffande utredning om offentlighetsprincipen att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 2, res. 8 (m, c, fp) 17. beträffande säkerhetssystem för kommunikation inom statsförvaltningen att riksdagen avslår motion 1997/98:K34 yrkande 3, 18. beträffande tillgång till samhällsdatabaser m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 10, 19. beträffande åtgärder för att sprida åtkomsten till Internet att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 11, 20. beträffande skydd för personlig integritet i IT-samhället att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 12, 21. beträffande kvinnors inflytande över IT-utvecklingen att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 13, 22. beträffande uttag av avgifter för information i elektronisk form att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K37 yrkande 3 godkänner propositionens förslag i denna del (avsnitt 8.3.4), res. 9 (c) 23. beträffande lag om det statliga personadressregistret att riksdagen dels godkänner det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om statligt personadressregister, dels avslår motion 1997/98:K34 yrkande 4, res. 10 (m, mp) 24. beträffande register för urvalsdragning för direktreklam att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 14, res. 11 (fp) 25. beträffande ändring i aviseringsregisterlagen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1997/98:K35 yrkande 15 godkänner det i bilaga 2 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1995:73) om aviseringsregister, res. 12 (fp) 26. beträffande åtgärder för bättre offentligt beslutsunderlag att riksdagen avslår motion 1997/98:K35 yrkande 4, 27. beträffande kommittéväsendets roll att riksdagen med avslag på motion 1997/98:K11 yrkandena 1 och 4 och med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR3 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 28. beträffande användande av kommittéer i beredningen av EU- ärenden att riksdagen avslår motion 1997/98:K11 yrkande 5, res. 13 (mp) 29. beträffande bakgrundsmaterial i offentliga utredningar att riksdagen avslår motion 1997/98:K222, 30. beträffande kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98: RR3 yrkande 2 samt med anledning av motion 1997/98:K11 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 31. beträffande remisshantering av kommittérapporter att riksdagen med bifall till Riksdagens revisorers förslag 1997/98: RR3 yrkande 3 samt med anledning av motion 1997/98:K11 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 32. beträffande kommittéernas sammansättning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:K27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 33. beträffande skrivelse 1997/98:103 Kommittéberättelse 1998 att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, 34. beträffande medborgarsynpunkternas roll i resultatstyrningen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K35 yrkande 9, 1997/98:K39 yrkande 1 och 1997/98:K42 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 35. beträffande utredning om myndigheternas delårsredovisning att riksdagen avslår motion 1997/98:K12 yrkande 1, 36. beträffande Regeringskansliets resultatredovisning att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 37. beträffande utredning av myndighetsstyrelsernas roll att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 5, 38. beträffande kartläggning av incitament i relationen myndigheter-departement att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 6, 39. beträffande organiseringen i Regeringskansliet av arbetet med resultatstyrningen att riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 1997/98:RR7 yrkande 7.
Stockholm den 26 maj 1998
På konstitutionsutskottets vägnar
Bo Könberg
I beslutet har deltagit: Bo Könberg (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Margitta Edgren (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m).
Reservationer
1. Inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. (mom. 1) Bo Könberg (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening finns det inget skäl att inrätta en ny myndighet med den avsedda inriktningen. Den kompetens som här efterfrågas torde i hög grad finnas inom de enskilda myndigheterna själva. Om regeringen vill lägga ansvaret för kvalitetsutvecklingen och kompetensförsörjningen på en central myndighet kan t.ex. Statskontoret anförtros uppgiften.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:K35 yrkande 2, 1997/98:K37 yrkande 1 och 1997/98:K39 yrkande 3 och med avslag på motion 1997/98:K38 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Regler för bisysslor (mom. 8) Bo Könberg (fp), Birgitta Hambraeus (c), Kenneth Kvist (v) och Margitta Edgren (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?I motion? och slutar med ?K39 yrkande 5? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör, som Förvaltningspolitiska kommissionen föreslog och som de flesta remissinstanser instämde i, en bred utredning tillsättas om det rättsliga ansvaret för de offentliganställda. I detta sammanhang bör även behandlas reglerna för bisysslor för t.ex. domare och andra ämbetsmän, vilkas oväld inte bör kunna ifrågasättas. Därvid bör regler som begränsar rätten till bisysslor övervägas.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande regler för bisysslor att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K35 yrkande 3 delvis och 1997/98:K39 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser (mom. 10) Anders Björck (m), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I motion 1997/98:K210? och slutar med ?motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Riksdagen har vid olika tillfällen under senare år uttalat vikten av att förslag till förändringar i lagstiftningen föregås av konsekvensanalyser, något som regeringen enligt utskottets mening inte efterlevt i önskvärd omfattning. Utskottet konstaterar att många av de förslag till besparingar som lagts fram och beslutats i stället har resulterat i ökade utgifter på andra områden eller att stora underskott uppstått. Enligt utskottets mening är det nu hög tid att riksdagens beslut om konsekvensanalyser effektueras av regeringen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K210 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. (mom. 12) Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Inger René (m), Margitta Edgren (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet instämmer? och slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse: Utskottet delar regeringens uppfattning att myndighetsformen är lämpligast för statlig verksamhet. En logisk konsekvensen av detta är enligt utskottets mening att staten så långt möjligt bör avveckla, avyttra eller ombilda de statliga verksamheter som i dag bedrivs i privaträttslig form. Enligt utskottets mening bör staten som framhålls i motion 1997/98:K35 yrkande 6 inte bedriva konkurrensutsatt verksamhet. En upprensning bör ske bland alla privaträttsliga subjekt som bildats före den 1 januari 1998, då myndigheter inklusive affärsverk inte utan tillstånd av regeringen får bilda bolag, stiftelser, föreningar etc. Vidare bör som framhålls i samma motion yrkande 7 en avvecklingskommission tillsättas med uppgift att gå igenom all statlig verksamhet som inte bedrivs i myndighetsform och lämna förslag om avveckling, avyttring eller ombildning. Även den utredning om tjänsteexport som regeringen föreslår bör som föreslås i motionen yrkande 8 ta i beaktande att staten inte bör ägna sig åt affärsverksamhet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkandena 6-8 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. (mom. 13) Birgitta Hambraeus (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?I motion? och på s. 19 slutar med ?i denna del? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är tiden mogen för en reformering av statsförvaltningen innebärande att de självständiga myndigheterna avskaffas och läggs direkt under regeringen. Varje myndighet bör lyda under respektive departement med statsrådet som högste ansvarige inför regeringen. De nuvarande myndigheterna bör finnas kvar på de orter där de nu finns som avdelningar i departementen. Denna fråga bör bli föremål för utredning, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K42 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Verksamhetsanpassad myndighetsledning (mom. 14) Birgitta Hambraeus (c) och Kenneth Kvist (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?I motionerna? och slutar med ?de avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är formuleringarna i propositionen angående förvaltningarnas ledningsform alltför vaga. Den uttalade huvudprincipen bör vara att det skall finnas förtroendemannamedverkan genom en lekmannastyrelse vid sidan av myndighetschefen. Detta är av särskild vikt för myndigheter som hanterar övergripande frågor samt för myndigheter som har en stor statlig budget.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande verksamhetsanpassad myndighetsledning att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K37 yrkande 2 och 1997/98:K39 yrkande 4 och med avslag på propositionen i denna del (avsnitt 7.4) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Reglering av användning av information som finns på Internet (mom. 15) Anders Björck (m), Birgitta Hambraeus (c), Inger René (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?I motion? och slutar med ?K34 yrkande 1? bort ha följande lydelse: Riksdagen och många kommuner har tagit informationstekniken i tjänst för marknadsföring och informationsspridning och tillhandahåller i vissa fall även offentliga handlingar på elektronisk väg. Enligt utskottets mening är detta inte tillräckligt utan alla statliga myndigheter, verk och statliga bolag bör snarast lägga fast strategier för användningen av IT som en viktig del i sitt informationsuppdrag gentemot medborgarna och företagen. Varje medborgare och företag bör enligt utskottets mening kunna genomföra all nödvändig myndighetskommunikation över Internet. Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen snarast bör återkomma med förslag till samlade riktlinjer för användning av information och kommunicerandet av information som finns på Internet (webbaserad information).
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande reglering av användning av information som finns på Internet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Utredning om offentlighetsprincipen (mom. 16) Bo Könberg (fp), Anders Björck (m), Birgitta Hambraeus (c), Inger René (m), Margitta Edgren (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?I yrkande 2? och slutar med ?del avstyrks? bort ha följande lydelse: I samband med utarbetandet av riktlinjer för webbaserad information bör enligt utskottets mening nya frågeställningar beaktas rörande t.ex. öppenheten. Som Datainspektionen påpekat är offentlighetsprincipen inte utformad med hänsyn till IT-utvecklingen, varför nya överväganden måste göras mellan intresset av offentlighet och den personliga integriteten. De nya tekniska möjligheterna att göra offentliga handlingar allmänt kända understryker enligt utskottets mening vikten av att en diskussion och en analys av begreppet offentlighet kommer till stånd.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande utredning om offentlighetsprincipen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Uttag av avgifter för information i elektronisk form (mom. 22) Birgitta Hambraeus (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?I motion? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion 1997/98:K37 yrkande 3 (c) ger informationstekniken nya förutsättningar för att medborgarna oavsett var de bor skall ha tillgång till rätts- och samhällsinformation på ett enkelt och lättillgängligt sätt. Myndigheternas föreskrifter och kommunala handlingar bör enligt utskottets mening tillhandahållas i elektronisk form. Ett system med självbetjäning av handlingar på elektronisk väg bör enligt utskottets mening på sikt medföra lägre kostnader för myndigheten, vilket även bör medföra låga avgifter. Huvudprincipen bör enligt utskottet vara att myndigheterna skall tillhandahålla elektroniskt distribuerad information kostnadsfritt.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande uttag av avgifter för information i elektronisk form att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K37 yrkande 3 och med avslag på propositionen i denna del (avsnitt 8.3.4) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Lag om det statliga personadressregistret (mom. 23) Anders Björck (m), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Nils Fredrik Aurelius (m) och Göran Lindblad (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?I följdmotion 1997/98:K34? och slutar med ?den avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt ta initiativ till en avveckling av SPAR. Det främsta skälet till detta är att den mycket omfattande behandling av offentliga personuppgifter för kommersiella ändamål som SPAR möjliggör utgör ett hot mot den personliga integriteten. Dessutom strider enligt utskottets mening den föreslagna lagstiftningen mot grundtanken i EG- direktivet om dataskydd. Direktivets syfte och krav på att behandling av personuppgifter skall ske efter på förhand bestämda ändamål låter sig enligt utskottets mening inte förenas med ett register som har till enda uppgift att förvalta ett personregister utan särskilt ändamål. Som framgår av Riksskatteverkets remissvar är verket tveksamt till om uppgifterna för SPAR är förenliga med direktivet vad gäller ändamålet med uppgifterna. Särskilt kritiskt är verket mot att SPAR skall tillgodose direktreklamens behov. Utskottet utgår från att regeringen kommer att bereda frågan om SPAR skyndsamt och att regeringens slutliga ställningstagande med hänsyn till de principer som framhålls i dataskyddsdirektivet blir att SPAR avvecklas.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande lag om det statliga personadressregistret att riksdagen dels godkänner det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om statligt personregister, dels med bifall till motion 1997/98:K34 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Register för urvalsdragning för direktreklam (mom. 24) Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?I följdmotion 1997/98:K35? och slutar med ?den avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i propositionens förslag att SPAR skall leva vidare men anser att SPAR skall vara det enda register med personuppgifter varifrån adresser för urvalsdragningar avseende direktreklam skall kunna hämtas. Huvudmannaskapet och registeransvaret för SPAR bör enligt utskottets mening liksom nu ligga på en nämnd med kanslistöd från Statskontoret, eftersom den myndigheten har kvalificerad verksamhet inom IT-området.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande register för urvalsdragning för direktreklam att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Ändring i aviseringsregisterlagen (mom. 25) Bo Könberg (fp) och Margitta Edgren (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?bilaga 2? bort ha följande lydelse: Utskottet avvisar propositionens förslag enligt vilket regeringen bemyndigas att i vissa fall lämna tillstånd för annan än myndighet att använda aviseringsregistret. Utskottet efterlyser kriterier och motiv för ett sådant bemyndigande. Därmed avstyrker utskottet propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1995:73) om aviseringsregister.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande ändring i aviseringsregisterlagen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K35 yrkande 15 och med avslag på propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1995:73) om aviseringsregister som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden (mom. 28) Peter Eriksson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?I motion K11? och på s. 37 slutar med ?det avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör fler beredas tillfälle att komma in i EU:s beslutsprocess så tidigt som möjligt. Då viktigare frågor är uppe på dagordningen i kommissionens beredningsprocess kan man tillsätta en s.k. skuggutredning på svensk basis i form av en kommitté med uppgift att få fram de svenska ståndpunkterna. I normalfallet finns det gott om tid att förbereda svenska ståndpunkter med hjälp av kommittéer i EU-arbetet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden att riksdagen med bifall till motion 1997/98:K11 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
IT-frågor (mom. 18-21) Bo Könberg och Margitta Edgren (båda fp) anför: Folkpartiet vidhåller de uppfattningar om IT i medborgarnas tjänst, informationsförsörjning och personlig integritet som vi tidigare har uttryckt i bl.a. KU:s betänkande 1997/98:KU18 Personuppgiftslag, som behandlades våren 1998. I betänkandet utgår utskottet i sin bedömning ifrån att regeringen i sitt arbete med IT-frågorna beaktar de synpunkter som vår motion 1997/98:K17 tar upp. Propositionens lagförslag
1. Förslag till lag om det statliga personadressregistret 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Skrivelsen............................................2 Förslagen.............................................2 Motionerna............................................2 Motioner som väckts med anledning av propositionen..2 Motion som väckts med anledning av skrivelsen.......5 Motioner som väckts med anledning av förslagen......5 1997/98:RR3 Kommittéväsendet......................5 1997/98:RR7 Förslag angående resultatinformation som underlag för styrning av statlig verksamhet 5 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden.5 Utskottet.............................................6 Regeringens fortsatta arbete med att utveckla den statliga förvaltningen 6 Ärendet och dess beredning........................6 Propositionens huvudsakliga innehåll..............6 Kvalitet, kompetens och etik.....................7 Statstjänstemännens roll och ansvar..............11 Regelreformering och konsekvensanalyser..........13 Organisering av statsförvaltningen...............16 Myndigheternas ledningsformer....................19 Informationsförsörjning..........................21 Princip för uttag av avgifter för information i elektronisk form27 Det statliga person- och adressregistret m.m.....28 Kommittéväsendet...................................32 Allmänt om kommittéväsendet......................32 Kommittéväsendets roll...........................34 Kommittéernas arbetsvillkor och arbetsformer.....37 Remisshanteringen av kommittérapporter...........39 Kommittéernas sammansättning.....................39 Resultatstyrning av statlig verksamhet.............40 Propositionen....................................40 Riksdagens revisorers förslag....................42 Regeringskansliets resultatredovisning...........44 Myndighetsstyrelsernas roll......................45 Incitament i relationen myndigheter departement..46 Regeringens arbete med resultatstyrning..........47 Hemställan.........................................48 Reservationer........................................51 1. Inrättande av en ny myndighet för kvalitetsutveckling m.m. (mom. 1)51 2. Regler för bisysslor (mom. 8)...................51 3. Riktlinjer för ekonomiska konsekvensanalyser (mom. 10)52 4. Avveckling av vissa statliga myndigheter m.m. (mom. 12)52 5. Avskaffande av självständiga förvaltningsmyndigheter m.m. (mom. 13)53 6. Verksamhetsanpassad myndighetsledning (mom. 14).53 7. Reglering av användning av information som finns på Internet (mom. 15) 54 8. Utredning om offentlighetsprincipen (mom. 16)...54 9. Uttag av avgifter för information i elektronisk form (mom. 22)55 10. Lag om det statliga personadressregistret (mom. 23)55 11. Register för urvalsdragning för direktreklam (mom. 24)56 12. Ändring i aviseringsregisterlagen (mom. 25)....56 13. Användande av kommittéer i beredningen av EU-ärenden (mom. 28)57 Särskilt yttrande....................................57 IT-frågor (mom. 18 21).............................57 Propositionens lagförslag..........................58 Bilaga 1. Förslag till lag om det statliga personadressregistret58 Bilaga 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1995:743) om aviseringsregister 60