Statligt tandvårdsstöd
Betänkande 2007/08:SoU9
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 2 april 2008
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Nytt tandvårdsstöd och skärpt sekretess för tandhälsoregister (SoU9)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om ett nytt statligt tandvårdsstöd, men med en ändring. Efter kritik från Datainspektionen skärper riksdagen sekretesskyddet för uppgifter till det planerade tandhälsoregistret. Registret ska omfatta alla patienter som är 20 år och äldre och innehålla uppgifter om patienternas tandhälsa. Syftet är att följa upp effekterna av det nya tandvårdsstödet. Riksdagens beslut innebär att registeruppgifterna ska lämnas direkt till Socialstyrelsen, och inte gå via Försäkringskassan som regeringen hade föreslagit. Försäkringskassan ska endast hantera den tekniska insamlingen för Socialstyrelsens räkning. Uppgifterna får därmed ett starkare sekretesskydd. Det nya tandvårdsstödet innebär att ett allmänt tandvårdsbidrag och en tandvårdsersättning införs den 1 juli 2008. Tandvårdsbidraget betalas ut vartannat år till alla personer över 20 år. Tandvårdsersättningen är ett högkostnadsskydd, som ersätter tandvårdskostnader över ett visst belopp. Tandvårdsbidragets storlek och nivåerna för högkostnadsskyddet bestäms av regeringen.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på propositionens förslag till lag om ändring i lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration. I övrigt delvis bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 5
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Statligt tandvårdsstödProposition 2007/08:49
Motioner från ledamöterna
- Motion 2007/08:So10 av Ylva Johansson m.fl. (S) Statligt tandvårdsstöd
- Motion 2007/08:So11 av Elina Linna m.fl. (V) Statligt tandvårdsstöd
- Motion 2007/08:So12 av Thomas Nihlén m.fl. (MP) Statligt tandvårdsstöd
- Motion 2007/08:So380 av Lars Ohly m.fl. (V) Ett nytt tandvårdsstöd
- Motion 2007/08:So554 av Anita Brodén (FP) Amalgamets påverkan på människor
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-02-21
Justering: 2008-03-25
Trycklov till Gotab och webb: 2008-03-26
Trycklov: 2008-03-26
Justering: 2008-03-25
Trycklov till Gotab och webb: 2008-03-26
Trycklov: 2008-03-26
Reservationer: 11
Betänkande 2007/08:SoU9
Betänkande 2007/08:SoU9
Alla beredningar i utskottet
2008-02-21
Nytt tandvårdsstöd och skärpt sekretess för tandhälsoregister (SoU9)
Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om ett nytt statligt tandvårdsstöd, men med en ändring. Utskottet vill efter kritik från Datainspektionen att riksdagen skärper sekretesskyddet för uppgifter till det planerade tandhälsoregistret. Registret ska omfatta alla patienter som är 20 år och äldre och innehålla uppgifter om patienternas tandhälsa. Syftet är att följa upp effekterna av det nya tandvårdsstödet. Utskottet föreslår att registeruppgifterna ska lämnas direkt till Socialstyrelsen, och inte gå via Försäkringskassan som regeringen har föreslagit. Försäkringskassan ska endast hantera den tekniska insamlingen för Socialstyrelsens räkning. Därmed kommer uppgifterna att få ett starkare sekretesskydd.
Det nya tandvårdsstödet innebär att ett allmänt tandvårdsbidrag och en tandvårdsersättning införs den 1 juli 2008. Tandvårdsbidraget ska betalas ut vartannat år till alla personer över 20 år. Tandvårdsersättningen är ett högkostnadsskydd, som ska ersätta tandvårdskostnader över ett visst belopp. Regeringen kommer senare att bestämma tandvårdsbidragets storlek och nivåerna för högkostnadsskyddet.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2008-04-02
Debatt om förslag 2007/08:SoU9
Webb-tv: Statligt tandvårdsstöd
Dokument från debatten
- 2008-04-02Protokoll 2007/08:87
Protokoll från debatten
Anf. 19 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Tänder - snart i var medborgares mun! Ja, så skulle man kunna inleda dagens debatt eftersom socialutskottets betänkande, SoU9, behandlar en efterlängtad proposition från regeringen om statligt tandvårdsstöd.
I Sverige har vi sedan 1974 en allmän tandvårdsförsäkring, som omfattar i princip alla typer av behandlingar. Inför beslut om ett nytt tandvårdsstöd tillsatte den förra regeringen Tandvårdsutredningen, som lämnade två delbetänkanden, i mars och i juni 2006. I november 2006 beslutade den nya regeringen att ge utredningen tilläggsdirektiv som ersatte de ursprungliga direktiven, och i mars 2007 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande
Friskare tänder - till rimliga kostnader
, som i sin tur ledde till regeringens proposition
Statligt tandvårdsstöd
, 2007/08:49, som nu har behandlats av socialutskottet.
I regeringens proposition föreslås i korthet en ny lag om statligt tandvårdsstöd, där stödet består av ett allmänt tandvårdsbidrag och tandvårdsersättning. Tandvårdsbidraget består kortfattat av ett fast årligt belopp för betalning av tandvård för samtliga berättigade till statligt tandvårdsstöd, medan tandvårdsersättningen är avsedd som ett skydd mot höga kostnader för alla ersättningsberättigade i samband med tandvård.
För att bredda sitt kunskapsunderlag inom tandvårdens område genomförde utskottet bland annat den 24 maj 2007 en sluten utfrågning med företrädare för Sveriges Tandläkarförbund, Svenska Tandsköterskeförbundet och Sveriges Tandhygienistförening.
Förutom regeringens proposition har utskottet i sitt betänkande behandlat tre motioner med sammanlagt 17 yrkanden som väckts med anledning av propositionen samt fyra motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2007. Socialutskottets betänkande har mynnat ut i ett förslag till lagändring att träda i kraft den 1 juli 2008. I betänkandet finns elva reservationer och två särskilda yttranden.
Med detta, herr talman, önskar jag utskottets ledamöter lycka till i debatten om den aktuella propositionen och utskottets betänkande.
Anf. 20 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! Jag vill påstå att frågan om hur dyrt det blivit att gå till tandläkaren är en av de välfärdsfrågor som mest berört och upprört människor under 2000-talet. I dag gör det ofta mer ont i plånboken än i tänderna när man går till tandläkaren.
Som riksdagsledamot träffar jag människor i många olika sammanhang, och när jag ställt frågan vad de tyckt varit det viktigaste att arbeta för har just tandvården stått högt på önskelistan. Jag kommer särskilt ihåg Karl-Erik, fackligt förtroendevald på Samhall, och Ann-Britt, sekreterare i socialnämnden i min hemkommun Nora. Båda talade varmt för att vi måste göra något åt det faktum att allt fler väljer att inte gå till tandläkaren av det enkla skälet att de inte har råd. Jag vill påstå att deras och många andras engagemang lett fram till att vi i dag debatterar behovet av en tandvårdsreform.
Många med mig välkomnade att Socialdemokraterna fattade beslut om att försöka få igenom en reform som skulle göra det ekonomiskt möjligt för alla att ta hand om sina tänder. Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som skulle ta fram ett förslag till reform. Bland annat skulle ingen behöva betala mer än 200 kronor för en undersökning och alla upp till 24 år skulle få fri tandvård. Tyvärr förlorade vi valet, vilket knappast har undgått någon, och den borgerliga regeringen tog över. Utredningen som vi hade tillsatt fick dock fortsätta, men nu med helt andra förutsättningar.
Herr talman! Maktskiftet skedde i ett läge när den svenska ekonomin var väldigt stark. Utrymmet för välfärdsreformer var större än på mycket länge. Och vad valde den moderatledda regeringen att använda de goda tiderna till? Jo, de började med att genom skattesänkningar på närmare 70 miljarder se till att de välbärgade blev ännu mer välbärgade. Samtidigt startade de jakten på arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärer genom att försämra deras ekonomi. Nu, ett år försenat, kommer så äntligen - ett klockrent vallöfte, som K.G. Bergström uttryckte det - den första riktiga välfärdssatsningen, en satsning som fördubblar statens kostnader för tandvården; de stiger från 3 till 6 miljarder. Det är mycket pengar, men satt i relation till de 70 miljarderna i skattesänkningar bleknar de en aning.
Politik handlar ofta om att prioritera, och här har man utan tvekan satt skattesänkningar före både tandhälsan och andra angelägna behov. Om man i stället hade valt att inte sänka skatterna så mycket skulle utrymmet för att göra en riktigt bra reform ha varit betydligt större. Tvärtemot vad många borgerliga debattörer nu vill få oss att tro kommer nämligen endast ett fåtal att få lägre tandvårdskostnader med detta förslag. Tandvårdsutredningen och flera remissinstanser, framför allt folktandvårdscheferna, konstaterar att bara två av tio som besöker tandvården kommer att gynnas av förslaget. Många kommer i stället att få betala mer när de nuvarande subventionerna tas bort. Vidare menar de att den förebyggande vården riskerar att bli lidande.
Herr talman! Flera undersökningar pekar på att tandhälsan i dag riskerar att försämras i de yngre åldrarna och bland människor med små ekonomiska resurser. Enligt Folkhälsoinstitutet är det fem gånger vanligare med dålig tandhälsa bland människor med dålig ekonomi, och det är väl kanske inte så konstigt. I gruppen ensamstående mödrar och personer i åldrarna 20-25 år avstår varannan från regelbundna tandvårdsbesök. Den samlade borgerliga politiken har ytterligare försämrat ekonomin för dessa grupper, och en tandvårdsreform som bara gynnar ett fåtal kommer med all säkerhet att innebära ännu färre tandläkarbesök för de grupper som bäst skulle behöva det.
Vi socialdemokrater tycker dock att regeringens satsning på ett skydd mot höga kostnader trots allt är ett steg i rätt riktning, men vi är kritiska till de uteblivna satsningarna på förebyggande tandvård. Vårt alternativa förslag innebär nästan en fördubbling av regeringens satsning på just den förebyggande vården. Vi höjer gränsen för den fria tandvården med fem årsklasser, från dagens 19 till 24 år. Det betyder att många fler unga hinner avsluta sina studier och skaffa sig ett arbete innan de själva behöver bekymra sig för tandläkarräkningen.
Vi ökar också det årliga stödet framför allt till pensionärsgrupperna men även till åldersgruppen 30-64 år. Vi menar att ingen ska behöva betala mer för en undersökning av tänderna än för ett besök i sjukvården. På sikt menar vi dessutom att tänderna måste betraktas som den del av kroppen de ju är och därmed ingå i ett högkostnadsskydd liknande det som i dag finns inom sjukvården.
Herr talman! Dagens äldre har betydligt bättre tandstatus än tidigare generationer. Allt fler har kvar sina egna tänder långt upp i åren. Det är en fantastisk utveckling, men det kräver också en del nytänkande eftersom bibehållna egna tänder leder till att de behöver skötas extra noga, även när vi inte längre själva klarar av det. Många som hela sitt liv skött sina tänder på ett bra sätt kan under de sista åren behöva hjälp med att behålla en god munhälsa.
Vi vet att vård- och omsorgspersonalen i många fall tycker att det är svårt att ta hand om patienters munhygien på ett bra sätt. Jag har som vårdare egen erfarenhet av det. Dessutom är arbetsbelastningen på personalen ofta så stor att tiden inte räcker till för att säkerställa en god munhygien hos de äldre.
Tillräcklig bemanning i omsorgen är därför grundläggande, men omsorgspersonalen behöver också stöd och utbildning i hur man genomför tandrengöring på en patient som kanske på grund av demens eller av någon annan orsak är oförstående eller ovillig inför situationen. Problematiken gäller även vissa andra omsorgsgrupper, till exempel en del funktionshindrade. De som av denna anledning kan få en försämrad munhälsa riskerar dessutom att drabbas av följdsjukdomar och därmed nedsatt hälsa.
Vi anser att det behövs en tioårig handlingsplan för stöd och utbildning i att sköta andras munhygien, riktad till de personalgrupper som berörs, och avsätter därför 50 miljoner per år till denna satsning.
Herr talman! Sedan 1999 gäller att landstingen har ett ansvar för att ge en uppsökande och avgiftsfri munhälsoundersökning till äldre och funktionshindrade med stora omsorgsbehov. Efter att bedömningen är gjord ska nödvändig tandvård enligt sjukvårdstaxa erbjudas. Det finns emellertid stora variationer mellan landstingen när det gäller hur stor andel av befolkningen som får del av reformen.
Kommunernas uppgift är att leta upp dem som ska ingå i personkretsen och överlämna erbjudandet. Tyvärr nås långt ifrån alla berörda av denna möjlighet. Socialstyrelsens senaste uppföljning 2005 visar att ungefär 40 procent av personkretsen över huvud taget inte fått något erbjudande. En förklaring, menar Socialstyrelsen, är att förmånerna inte är tillräckligt kända bland dem som ingår i personkretsen. Inte heller bland anhöriga, vänner, intresseföreningar eller den stora allmänheten är kunskapen särskilt stor.
I budgetförslaget för 2008 redovisar regeringen att situationen i stort sett är oförändrad. Trots det föreslås inga åtgärder. Vi socialdemokrater anser att regeringen nu bör ta initiativ till statliga informationsinsatser eller andra åtgärder så att alla berörda får den uppsökande och nödvändiga tandvård som de har rätt till.
Herr talman! Slutligen vill jag beröra frågan om inrättandet av ett tandhälsoregister. Regeringen skriver i sin proposition att de bedömer att Socialstyrelsen bör ansvara för att det inrättas ett tandhälsoregister med uppgifter om den vuxna befolkningens tandhälsa. Regeringen pekar på att det råder stor brist på uppgifter om tandhälsan hos den vuxna befolkningen, och för att förbättra kunskapen om hur den utvecklas bör ett register över tandhälsan skapas. Socialstyrelsen har därför fått i uppdrag att förbereda inrättandet av ett sådant.
Så långt är allt väl. Det kan säkert finnas skäl för ett sådant register. I samband med utskottets beredning av ärendet visade det sig dock finnas stora brister i regeringens handläggning av propositionen i denna del. Det gäller misstaget att vid remisshanteringen inte bereda Datainspektionen möjlighet att ha synpunkter på registret. Datainspektionens roll i beredningsprocessen har alltså inte varit den som myndigheten ska ha när det gäller lagförslag som aktualiserar dataskyddsfrågor. De har inte hörts i enlighet med vad som föreskrivs i dataskyddsdirektivet. När så Datainspektionen genom utskottets försorg ges möjlighet att yttra sig konstaterar de att de utifrån integritetsintressen inte kan tillstyrka förslagen i propositionen.
Herr talman! Remissförfarandet är ett mycket viktigt led i beredningen av lagstiftningsärenden, och utskottet anser därför att Datainspektionen i det här fallet borde ha beretts tillfälle till yttrande. Socialutskottet har förstått att underlåtenheten att höra Datainspektionen som remissinstans beror på ett förbiseende. Det är naturligtvis beklagligt, men icke desto mindre allvarligt. Det är en styrka att det är ett enigt utskott som framfört denna i sammanhanget hårda kritik mot regeringens handlande, eller kanske snarare brist på handlande.
Trots denna enighet har en samlad opposition ansett det finnas behov av ett särskilt yttrande i frågan. Det är ganska kort, så jag tänkte läsa det.
"Propositionen om ett nytt statligt tandvårdsstöd har varit försenad, och reformen kommer nu att genomföras ett år senare än vad som utlovades i valrörelsen. Förseningen berodde enligt ansvarig minister på att man ville ha tid för en väl genomförd beredning av reformen. Trots gott om tid gjorde regeringen ett misstag när man underlät att remittera förslaget till Datainspektionen. Utskottet och dess kansli har därför ägnat mycket tid och arbete åt förslaget om ett tandhälsoregister som kan komma att omfatta hela befolkningen. Tack vare konstruktivt arbete i utskottet och med hjälp av kreativt arbete från departementets tjänstemän har regeringens misstag kunnat hanteras på ett acceptabelt sätt. Vi står bakom de förslag som nu presenteras i betänkandet i denna del men anser att regeringens bristande beredning av ärendet bör granskas av konstitutionsutskottet."
En anmälan till konstitutionsutskottet är sedan tidigare inlämnad.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2, 6 och 9.
Anf. 21 Elina Linna (V)
Herr talman! I en debattartikel i Dagens Nyheter för exakt två år sedan presenterade en enig högerallians sitt förslag till tandvårdsreform. Senare under valrörelsen samma sommar lovade de borgerliga partierna att en tandvårdsreform skulle inledas med en satsning på 1,5 miljarder kronor från den 1 juli 2007. Denna utfästelse infriades inte, utan först nu i sommar träder reformen i kraft.
Trots den massiva kritiken mot dagens tandvårdssystem och de fagra löftena i valrörelsen har alltså regeringspartierna inte satt införandet av en tandvårdsreform särskilt högt upp på dagordningen. I stället har man till exempel prioriterat skattesänkningar. Självklart är det ändå bra att regeringen nu försöker att åtminstone delvis infria sitt vallöfte beträffande tandvården.
Vänsterpartiet kritiserade också dagens tandvårdssystem under valrörelsen, och vi håller vårt vallöfte. Vi har sedan valförlusten och sedan vi funnits i opposition i våra budgetalternativ finansierat en tandvårdsreform. Vi har rejäla satsningar på tandvården. Vi menar att regeringens tandvårdssatsning är alldeles för liten. Regeringens totala tandvårdssubvention blir ca 6 miljarder kronor, medan Vänsterpartiets blir 13 miljarder. Regeringens förslag innebär ingen lättnad för dem som har det sämst. Vårt mål är en bättre tandhälsa för hela befolkningen. Regeringen verkar ha gett upp det målet.
Till skillnad från regeringen vill Vänsterpartiet att förslaget från Tandvårdsutredningen om subventionerade tandhälsobesök var 18:e månad ska genomföras. Detta innebär att patienten betalar maximalt 200 kronor, alltså en avgift som kan jämföras med en avgift inom primärvården. Regeringen inför i stället en "tandvårdscheck" på 300 kronor vartannat år. Vårt förslag innebär en satsning på förebyggande insatser i jämförelse med regeringens check, som fungerar som delbetalning på tandvårdsbehandling. Det är märkligt att regeringen struntar i de förebyggande insatserna fastän flertalet remissinstanser också har påtalat behovet av förebyggande insatser.
Herr talman! Vänsterpartiets förslag innebär ett rejält högkostnadsskydd för patienten. Även om vi inte når ända fram till en tandvård under sjukvårdens högkostnadsskydd innebär ändå Vänsterpartiets förslag ett stort kliv mot en tandvård som alla kan ha råd med. Patienten betalar själv upp till 900 kronor, det vill säga lika mycket som med sjukvårdens högkostnadsskydd. Regeringens högkostnadsskydd träder däremot i kraft först när den egna kostnaden har uppgått till 3 000 kronor. Detta är alldeles för högt. För många arbetslösa, studerande, låginkomsttagare med mera är 3 000 kronor en stor summa pengar som man har svårt att klara sig utan.
Regeringen skriver också själv i sin proposition att 80 procent av dem som i dag utnyttjar tandvården inte kommer upp till en kostnad av 3 000 kronor. Regeringen vet alltså att majoriteten av befolkningen inte kommer att ha någon nytta av reformen. Tvärtom kommer antagligen en del att få högre tandvårdskostnader. Den tandvårdsreform som nu debatteras verkar alltså inte vara för flertalet utan för ett fåtal med höga tandvårdskostnader.
Herr talman! Regeringens förslag om ett tandhälsoregister och beredningen av den frågan tog Lennart Axelsson upp här tidigare, men jag vill ändå upprepa att det är anmärkningsvärt att en proposition lämnas till riksdagen utan att samtliga relevanta sakkunniga har getts möjlighet att yttra sig. Ledamöter i socialutskottet tar för givet att regeringen har lyssnat på experterna, speciellt när det gäller så känsliga frågor som ett register med uppgifter om den vuxna befolkningens tandstatus, såsom kvarvarande och intakta tänder.
Och inte blir regeringen mer trovärdig i mina ögon när regeringen sedan vid utskottshearingen försvarar sitt "förbiseende" med konstaterandet att synpunkter från Datainspektionen dock hade välkomnats om sådana lämnats till Socialdepartementet! Är det Datainspektionens fel nu att inte Socialdepartementet lyssnade på Datainspektionen?
Alla som nyttjar tandvårdschecken hamnar i registret. Regeringens ursprungliga förslag garanterade inte patientsäkerheten och saknade också analys av förslagets effekter för patientens integritetsskydd. Det är bra att socialutskottet nu har enats om ett annat förslag, som förhoppningsvis kommer att garantera integritetsskyddet för patienten.
Lennart Axelsson läste upp den samlade oppositionens särskilda yttrande och nämnde också att vi sedan tidigare har anmält ärendet till granskning i konstitutionsutskottet. Jag ska inte upprepa det, utan det kommer upp där så småningom.
Herr talman! Det är nu antagligen glasklart för alla här i kammaren att jag och Vänsterpartiet inte står bakom regeringens förslag till statligt tandvårdsstöd. Som jag har beskrivit har Vänsterpartiet föreslagit ett annat system med mer förebyggande insatser och betydligt lägre kostnader för flertalet.
Herr talman! Jag vill alltså yrka avslag på propositionen och bifall till reservation nr 1.
I betänkandet behandlas också motioner från den allmänna motionstiden. Vänsterpartiet har reserverat sig till förmån för våra yrkanden beträffande biverkningar av dentala materia och bristen på genusperspektiv. Självklart står jag bakom reservationerna till dessa förslag, men för tids vinnande yrkar jag inte på dessa reservationer nu.
Jag vill ändå påminna kammaren om att det är märkligt att det fortfarande förekommer att barn med funktionsnedsättning får fyllningar med amalgam trots att det egentligen råder totalförbud mot amalgamfyllningar just för barn. Jag anser att det är oerhört cyniskt att ett skadligt tandfyllningsmaterial ska kunna användas för att laga tänderna på barn som inte sällan saknar möjlighet att själva uttrycka sin vilja.
Vänsterpartiet anser att det är självklart att ett förbud mot dispenser borde införas. Kvaliteten inom barntandvården har under de senaste dagarna ifrågasatts i medierna generellt också. Jag förmodar att socialministern kommer att verka för att kvaliteten på tandvården för barn kommer att säkras på ett bättre sätt. Då tycker jag att man skulle kunna ta itu med problemet med amalgam också.
Herr talman! För ett par veckor sedan deltog flera av oss här i kammaren i debatten om jämställd vård. Socialministern medverkade då också, och många av oss tog upp behovet av könsperspektiv och statistik i olika vårdsammanhang. Beträffande tandvård och skillnader mellan könen konstaterar den statliga utredningen
Tandvården till 2010
att några större skillnader mellan kvinnor och män inte fanns men att det fanns ett undantag. Det gäller ökat tandvårdsbehov på grund av långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Sjukdomar som nämns är bland annat reumatiska sjukdomar och ätstörningar som oftare drabbar kvinnor.
Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att ställa en fråga till socialministern. Kan socialministern se någon anledning till att tandvården också utvärderas ur ett genusperspektiv?
Anf. 22 Thomas Nihlén (Mp)
Herr talman! Till det här betänkandet har Miljöpartiet fem reservationer. Vi står självklart bakom samtliga våra reservationer men yrkar för tids vinning endast bifall till reservation nr 5.
I vår motion framför vi kritik mot regeringens förslag till ett nytt tandvårdsstöd samt lyfter fram och argumenterar för Miljöpartiets eget förslag till en ny tandvårdsförsäkring.
Miljöpartiet delar regeringens två mål vad gäller ett nytt tandvårdsstöd. Däremot menar vi att de förslag som anges i propositionen inte svarar upp mot framför allt det första målet: att bibehålla en god tandhälsa hos individer med inga eller små tandvårdsbehov.
Miljöpartiet menar att för att uppnå detta mål måste ett ekonomiskt stöd ges till förebyggande insatser, och det måste finnas tydliga incitament som stimulerar till regelbundna tandvårdsbesök. Vår bedömning är att förslaget om ett allmänt tandvårdsbidrag inte skulle ge den ekonomiska avlastning som avses. För det stora flertalet försämras det ekonomiska stödet, vilket ger en dyrare tandvård än i dag. Det riskerar i sin tur att öka tandohälsan på lång sikt.
Regeringen skriver förtjänstfullt om förebyggande tandvård i propositionen att det bästa skyddet mot höga tandvårdskostnader både för individen och för samhället är att kontinuerligt vidta förebyggande åtgärder så att den goda tandhälsan bevaras. Samtidigt saknas det en klar strategi för hur det ska uppnås. Vi menar att de förslag som lämnats inte har några incitament för förebyggande tandvård. Såsom vi ser det riskerar förslagen att leda till en kraftig försämring av det förebyggande tandhälsoarbetet.
I slutbetänkandet
Friskare tänder - till rimliga kostnader
skriver man att rapporter visar att de som inte besöker tandvården minst vartannat år löper en större risk att få tandhälsoproblem. De som inte besöker tandvården regelbundet tillhör i stor utsträckning socioekonomiska grupper för vilka det föreslagna karensbeloppet på 3 000 kronor kommer att vara en för tung ekonomisk utgift.
Att enbart erhålla ett bidrag på antingen 300 eller 600 kronor vartannat år kommer inte att lätta den ekonomiska bördan nämnvärt. Med det föreslagna alltför höga karensbeloppet finns risken att många avstår från att besöka tandläkaren av rädsla för att kostnaderna ska bli för höga och inte förutsägbara.
Vi håller med om vikten av att det ska finnas ett skydd för individen mot alltför höga kostnader men menar att de förslag som lämnas i propositionen inte ger ett tillräckligt bra skydd. Regeringens förslag utgår från ett karensbelopp på 3 000 kronor under vilket ingen ersättning utgår. Det medför att tandvården i de lägre kostnadsområdena blir dyrare än i det nuvarande systemet. I dagens system subventionerar staten all tandvård från den första kronan.
Flera av remissinstanserna anser också att detta karensbelopp är för högt satt då många patienter inte kommer att få del av skyddet mot höga kostnader då de inte kommer att ha årliga tandvårdskostnader som överstiger 3 000 kronor. Tjänstetandläkarna skriver i sitt remissvar att man bedömer att utredningens förslag som helhet kommer att innebära icke obetydliga kostnadsökningar för mer än 90 procent av patienterna.
Enligt slutbetänkandet
Friskare tänder - till rimliga kostnader
stiger den genomsnittliga tandvårdskostnaden från ca 1 500 kronor per år för patienter som är 20 år till ca 3 500 kronor för patienter som är 60 år. 80 procent av patienterna betalade mindre än 3 000 kronor för sin tandvård under det år som avses i slutbetänkandets analys. De flesta patienter har höga tandvårdskostnader endast vid enstaka tillfällen i livet. Mycket få har det under flera år i sträck.
Med hänvisning till detta och övriga fakta som presenteras i slutbetänkandet menar Miljöpartiet att den modell som regeringen presenterar inte kommer att ge ett fullgott skydd mot höga tandvårdskostnader. Regeringens tandvårdsreform som i sin konstruktion bygger på det man kallar styckeprisersättning anser vi riskerar att bli kostnadsdrivande för staten och dyrare för alla medborgare utom för dem med mycket stora tandvårdsbehov.
Herr talman! Miljöpartiet vill införa en ny nationell tandvårdsförsäkring som ger människor råd med tandvård och som främjar förebyggande åtgärder. Vi vill införa ett system med frisktandvård till fast pris. Vi anser även att åldersgränsen för gratis tandvård ska höjas till 25 års ålder.
Den lägsta besöksfrekvensen för tandvårdsbesök finns i åldersgruppen 20-34 år, där endast drygt hälften besöker tandvården årligen enligt Ulfundersökningen. Flera andra undersökningar pekar också på att tandhälsan riskerar att försämras i yngre åldrar och bland personer med små ekonomiska resurser.
Allt fler unga studerar längre i dag än tidigare, och få har egen inkomst vid 20 års ålder. Därför menar Miljöpartiet att för att bibehålla en god tandhälsa hos unga och investera i en framtida tandhälsa ska den avgiftsfria tandvården inte upphöra vid 20 års ålder utan förlängas till 25 år.
Herr talman! Miljöpartiets förslag till en ny nationell tandvårdsförsäkring har vi valt att kalla Frisktandvård till fast pris. Förslaget innebär att det vid det första besöket görs en bedömning av en persons tandstatus och framtida vårdbehov, och utifrån detta placeras man i en viss riskklass. Den som blir placerad i lägsta klass, med betydelsen liten risk för tandohälsa, betalar en låg egenavgift, till exempel 40 kronor i månaden. Den som placeras i en högre riskklass får högre egenavgift. Vid en viss nivå går staten in och subventionerar kostnaden enligt en successiv upptrappning som ett slags högkostnadsskydd. Placeringen av en patient i en viss riskgrupp omprövas regelbundet, vilket innebär att patienten får kvitto på vad olika förebyggande åtgärder - eller frånvaron av förebyggande åtgärder - förväntas leda till i framtiden.
Vi menar att det ska vara samma riskklassgruppering och samma avgiftsklasser oavsett var man bor i Sverige. Därför vill vi införa ett nationellt system. Exakt hur dessa riskklasser ska utformas och vilka indikationsnivåer som ska gälla behöver utredas vidare. Detta skulle kunna ske i ett samarbete mellan Tjänstetandläkarna, Privattandläkarna och Sveriges Kommuner och Landsting.
Herr talman! Frisktandvårdsmodellen leder till regelbundenhet i kontakten mellan den enskilde och tandvården och skapar incitament för såväl patienten som vårdgivaren att ha ett förebyggande förhållningssätt. Tandvård till fast pris gör att patienterna vet vad tandvården kostar och man försäkrar sig mot obehagliga överraskningar i form av alltför höga tandvårdskostnader.
De skilda avgiftsklasserna motiverar till egenvård och förebyggande åtgärder eftersom patienten vill undvika att hamna i en högre riskklass. Även vårdgivaren får incitament att prioritera förebyggande åtgärder för att minska risken för kostnadskrävande behandlingar i framtiden.
I slutbetänkandet
Friskare tänder - till rimliga kostnader
beskrivs på ett mycket bra sätt ett system med tandvård till fast pris. Tyvärr gav den nuvarande regeringen ett tilläggsdirektiv till utredningen där man angav att det nya tandvårdsstödet skulle ge ersättning per utförd åtgärd, så kallad styckeprisersättning. Därför fick inte utredningen möjlighet att slutföra arbetet med ett förslag till tandvård till fast pris och därför saknas beräkningar på vad detta skulle kosta. En del andra frågor lämnades också olösta.
Dock skriver man i slutbetänkandet att ett system med tandvård till fast pris är ett intressant alternativ till styckeprisbaserad finansiering av tandvård. Man gör bedömningen att förslaget om tandvård till fast pris är välfärdshöjande då patienternas risktagande minskar, och den ekonomiska osäkerheten minskar för både individen och staten. Vår bedömning är, trots att det i dagsläget inte finns några exakta ekonomiska beräkningar, att vårt förslag troligtvis skulle bli ekonomiskt mer fördelaktigt för både individen och staten. Därför vill vi att regeringen får i uppdrag att fortsätta att utreda förslaget med tandvård till fast pris och återkomma med ett förslag utifrån de riktlinjer som angavs i slutbetänkandet och i Miljöpartiets motion om tandvård till fast pris.
Anf. 23 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till förslagen i socialutskottets betänkande och avslag på samtliga motioner.
Det betyder att utskottets majoritet - Centerpartiet och övriga allianspartier - ställer sig bakom regeringens proposition, vilket innebär en rejäl satsning på tandvården.
På en punkt förbättrar utskottet regeringens förslag. Det rör tandhälsoregistret. Vi har lyssnat på Datainspektionen och förstärker patientens integritetsskydd. I den delen säger jag tack till konstruktiva utskottskolleger. Den uppgiften löste vi på ett bra sätt, tycker jag.
Herr talman! "Hela tänder - med mindre hål i börsen" - det var rubriken i en kvällstidning för några dagar sedan. Jag tycker att det bra sammanfattar den storsatsning som allianspartierna nu gör för att förbättra tandvården i det här landet. Det leder till resultat redan i juli i år.
Det är, herr talman, en av de största enskilda reformerna på välfärdsområdet under den här mandatperioden. Det är en fördubbling av den statliga satsningen, från ca 3 miljarder kronor till hela 6 miljarder kronor per år.
Det är en glädjens dag, framför allt för alla patienter med stora behov av insatser som nu får råd att laga sina tänder och för ungdomar och andra som får ekonomiskt incitament och en puff att göra en undersökning för att kunna vidmakthålla den fina investering som de har gjort i sina tänder.
Det är också en glädjens dag för oss allianspartier som nu kan leverera ett av våra allra viktigaste vallöften. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lovade och lovade och pratade och pratade år efter år, men det är nu som vi gör något. Det är nu som vi levererar. Det är nu som vi ser till att människor med stora behov av tandvårdsinsatser får hjälp. Det är nu, med en alliansregering, som vi klarar av det.
Viss tacksamhet tycker jag kunde vara på sin plats. Det är en liten tendens av dysterkvist hos Lennart Axelsson, Elina Linna och Thomas Nihlén. Visa lite glädje! Visa att det satsas på att göra något. Lennart Axelsson inledde sitt anförande så fint med att det finns ett tryck, det finns en efterfrågan på åtgärder. Var glada, oppositionen!
Herr talman! Nu införs ett allmänt tandvårdsbidrag på 600 kronor vartannat år för patienter som är 20-29 år och över 75 år. För patienter som är 30-74 år blir bidraget 300 kronor vartannat år. Den andra delen är skydd mot höga kostnader. Där får patienter, oavsett ålder, betala hälften av kostnaden för tandvård över 3 000 kronor. För kostnader över 15 000 kronor står staten för hela 85 procent.
Vad innebär det? Jag ska ge tre typexempel.
En tandlös patient som är mellan 20 och 64 år får i dag betala ca 50 000 kronor för en implantatbehandling. Med det nya högkostnadsskyddet sjunker patientens kostnad till drygt 15 000 kronor.
En 25-åring får i dag betala 500-600 kronor för en vanlig undersökning och lite förebyggande tandvård. I det nya systemet sjunker patientens kostnad till 150-250 kronor.
I dagens system har pensionärer, 65-plus, ett högkostnadsskydd enbart för protetiska åtgärder. Med det nya högkostnadsskyddet kommer man att få ett högkostnadsskydd även för den viktiga bastandvården, det vill säga fyllningar, rotfyllningar etcetera.
Det är tre exempel på vad detta innebär i stora drag. Det är viktiga konsekvenser till fördel för den enskilde.
Herr talman! En prisportal på Internet kommer också att införas hos Försäkringskassan där referenspriser för varje behandling anges för att stärka patientens ställning och undvika att tandläkarna tar ut högre priser nu när subventionerna införs. En ny nämnd för statligt tandvårdsstöd införs med uppgifter som framgår av proposition och betänkande.
Alliansregeringen har också för avsikt, och det är vi från Centerpartiet mycket glada för, att titta på det så kallade tredje steget, en satsning så att de särskilt utsatta personerna som ofta har dålig tandhälsa ska få ett bättre stöd. Jag hoppas, mitt parti hoppas och jag utgår från att hela regeringens alla partier hoppas att det är någonting som vi ska lyckas genomföra under den här mandatperioden.
Herr talman! Nu tar vi ett stort steg till förmån för en god tandvård till en rimlig kostnad, med profilen att de som har de största behoven kommer först. Ett förebyggande arbete kommer i den andra delen. Vi riktar in oss på de mest utsatta grupperna som ett kommande steg.
Herr talman! Det känns på alla sätt mycket bra för oss som nu lägger fram förslagen om att förbättra tandhälsan i landet.
(Applåder)
Anf. 24 Elina Linna (V)
Herr talman! Kenneth Johansson tycker att jag ska visa glädje, till och med tacksamhet, tyckte jag att jag hörde. Kenneth Johansson tycker att jag ska vara tacksam för att regeringen nu lägger fram förslaget om tandvårdsreform.
Jag sade också i mitt anförande, Kenneth Johansson, att jag tycker att det är bra. Visserligen hade jag med ett men, att det har tagit närmare två år innan regeringen kommer med förslaget. Men visst tycker jag att det är bra.
Ändå är det så att Vänsterpartiet satsat över dubbelt så mycket på tandvården. Vi var i valrörelsen väldigt många partier, också Centerpartiet, ute och menade att tandvården ska in under högkostnadsskyddet. Men nu har gränsen satts vid 3 000 kronor. Det innebär enligt regeringens egna siffror att 80 procent av den vuxna befolkningen inte kommer att få någon subventionering över huvud taget.
Jag kollade med folktandvården i Sörmland, mitt hemlän. Där beräknar man att det är närmare 95 procent av de vuxna som inte kommer upp till kostnaden 3 000 kronor. Det är mycket tack vare den goda förebyggande tandhälsovård som vi har haft. Vad säger Kenneth Johansson till den stora majoriteten av svenska folket som inte kommer att få någon nytta av den här tandvårdsreformen?
Anf. 25 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! När det först och främst gäller tidsaspekten vill jag säga att det som allianspartierna lovade före valet är ett år fördröjt. Det har blivit fördröjt därför att underlaget med allt vad utredningar, dataförberedelser och liknande heter tar tid. Men när det året jämförs med alla de tolv år som Elina Linnas parti aktivt stödde den socialdemokratiska regeringen är jag ganska nöjd, glad och stolt över att vi nu är här.
Det vi åstadkommer nu klarade inte ni. Ni kan säga hur mycket som helst om att ni har mycket mer pengar, det har man oftast i opposition - jag vet av egen erfarenhet - men vi ser att ni inte fixade det. Ni har inte lagt fram något förslag. Ni har inte genomfört några förslag. Men vi gör det nu, och vi har pengar. Det är en fördubbling i budgeten, från 3 till 6 miljarder. Det är inte lite pengar. Det är mycket pengar.
Den profil vi har, jag upprepar det jag sade tidigare, är att när man har problem börjar man oftast ta itu med de allra största problemen först. Det är det vi gör. De som inte har haft möjlighet att få de stora åtgärderna vidtagna kommer att ha möjlighet till det nu. Parallellt med det finns det också preventionsinsatser i den här profilen. Vi har båda delarna.
Sedan finns det alltid en önskan, även från min sida, att göra mer. Men profilen är tydlig. Det är en jättesatsning som görs. Den kommer framför allt för dem med de stora behoven av insatser att bli en väldigt fin reform.
Anf. 26 Elina Linna (V)
Herr talman! Tolv år säger Kenneth Johansson att vi samverkade med den socialdemokratiska regeringen. Jag vill påminna Kenneth Johansson om att det de fyra första åren var Centerpartiet som samverkade med Socialdemokraterna. Åtta år var det.
Vi hade kommit långt med förberedelserna av reformen, men tyvärr, säger jag, kunde inte den borgerliga regeringen ta itu med de förberedelserna på en gång utan man valde att prioritera annat.
Kenneth Johansson säger att det är lätt att ha pengar i opposition. Centerpartiet hade inte, som jag kommer ihåg, någon tandvårdsreform i sina budgetäskanden i opposition.
Jag fick inget svar från Kenneth Johansson när det gäller majoriteten av svenska folket, som inte kommer att få något slags subventionering genom tandvårdsreformen. Tvärtom är det så att de väldigt många gånger kommer att få högre tandvårdskostnader. Vad säger Kenneth Johansson när det gäller till exempel studerande, när det gäller människor som är arbetslösa och som har låga inkomster och ska betala upp till 3 000 kronor innan subventioneringen träder i kraft? Är det rättvist?
Anf. 27 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Om det nu var åtta år så jämför åtta år med ett år! Ett på åtta är ganska stor skillnad i ambitionsnivå. Det är ganska stor skillnad när det gäller hur lång tid vi tar på oss för att genomföra det som ni pratade om. Det är skillnaden.
Det var från första stund full fart framåt när det gällde att jobba för att hitta den allra snabbaste möjligheten att komma i gång med tandvårdsreformen. Det var för att säkra den möjlighet som fanns att få kvalitet, och jag tycker att den 1 juli 2008 är en stor framgång. Tack och lov att vi inte behöver vänta, en risk som fanns om ni hade fortsatt att ha majoritet med prat och prat. Nu är det handling som gäller.
Alla får del av subventionerna. Alla får det. Profilen gäller dem med de största behoven av insatser, men alla har möjlighet att få del av de förebyggande, de preventiva insatserna. Det gäller de studerande i högsta grad som nu får en utökad möjlighet till ett särskilt allmänt tandvårdsbidrag. Det gäller även de andra grupperna.
Men profilen i övrigt är att de som inte har kunnat gå till tandläkaren av ekonomiska skäl - där klassklyftorna har synts, Elina Linna, i dessa personers leende - nu får förutsättningar att göra det. Att begränsa klassklyftorna trodde jag att Elina Linna och jag kunde vara överens om är någonting som vi ska arbeta för.
Anf. 28 Thomas Nihlén (Mp)
Herr talman! Jag tänkte också ta upp frågan om att regeringens förslag leder till att de allra flesta får en dyrare tandvård. Ett av de två mål som regeringen har satt upp för det nya tandvårdsstödet är att bibehålla en god tandhälsa hos individer med inga eller små tandvårdsbehov.
Ett av de allra tyngsta skälen till att många personer, speciellt i yngre åldrar, avstår från att regelbundet besöka tandvården är rädsla för höga kostnader och för icke förutsägbara kostnader.
Regeringen föreslår att man tar bort dagens subvention från första kronan och ersätter den med ett karensbelopp på 3 000 kronor. Det innebär att staten inte betalar ut någon subvention under detta belopp. Även om man räknar med det allmänna tandvårdsbidraget på 150 eller 300 kronor per år blir tandvårdsbesöken dyrare för 90 procent av patienterna.
Hur har regeringen tänkt, Kenneth Johansson, att man ska uppnå det första målet? Hur ska man få fler yngre personer att regelbundet besöka tandvården när man skapar ett system som gör det dyrare att gå till tandläkaren än i dagens system?
Anf. 29 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Det blir kanske lite upprepningar. Det här är tänkt i två steg. Det viktigaste för ungdomar är de preventiva insatserna. Det allmänna tandvårdsbidraget är 600 kronor vartannat år. Det är inte bara taget ur luften. Det är bedömt att beloppet ska innebära puffen att undersöka sig när man som 19-20-åring ska fortsätta att vidmakthålla sin fina tandhälsa. På så sätt ska man inte prioritera biobiljetten före tandvårdsbesöket. På så sätt ska ungdomarna nås.
Det här är precis vad som behövs för att åstadkomma den effekten. Det är en viktig satsning.
I övrigt är det fråga om den prioritering jag tog upp i tidigare inlägg. De som har de största behoven kommer att få de största insatserna. Det är den medvetna prioritering vi gör. De största behoven går först.
Anf. 30 Thomas Nihlén (Mp)
Herr talman! Av Kenneth Johanssons svar kan jag inte riktigt tolka ut om vi är överens om att det verkligen blir dyrare för det stora flertalet.
På s. 148 i propositionen skriver regeringen: "Patientens kostnad för i princip all tandvård som kostar mer än 4 000-5 000 kronor kommer att bli lägre." Det innebär rimligtvis att om kostnaden ligger under den nivån blir patientens kostnader högre än i dag. Om dessa siffror kopplas ihop med tabellen 19.3 på s. 456 i slutbetänkandet går det att utläsa att 90 procent av alla patienter har vårdgivarkostnader under 5 000 kronor. Samma slutsats som flera har tagit upp tidigare har även tjänstetandläkarna kommit fram till. De beskriver i sitt remissvar att utredningens förslag som helhet kommer att innebära icke obetydliga kostnadsökningar för mer än 90 procent av patienterna.
Står Kenneth Johansson bakom uppgifterna i propositionen och i slutbetänkandet, och delar han tjänstetandläkarnas uppfattning att det verkligen blir dyrare för 90 procent av alla patienter?
Anf. 31 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! I förslaget ligger en självrisk på 3 000 kronor. Där har Thomas Nihlén svaret. Det är ganska enkelt att inse att om man inte kommer upp i 3 000 får man inte del av den delen av reformen.
Jag har upprepat att det är de stora insatserna som många i dag inte kan få utförda av ekonomiska skäl som vi i första hand prioriterar. Till detta kommer den andra delen om det allmänna tandvårdsbidraget som har det preventiva syftet. Det är profilen på detta. Det innebär en självrisk, och det står vi för.
Jag har tydligt redovisat ett par typfall som jag har hämtat ur Tandvårdsutredningen för vad detta kommer att innebära. Det är dramatiskt positiva förändringar när det gäller de höga behandlingskostnaderna. Det är en rejäl förbättring för en ungdom och även för en person över 75 år. De kommer med hjälp av tandvårdsbidraget att få en förbättring. För pensionärer 65-plus är det också en förbättring i och med att de får räkna in bastandvård, till exempel fyllningar och rotfyllningar. Det här är profilen. De med de största behoven går först. Det är rimligt.
Anf. 32 Marianne Kierkemann (M)
Herr talman! Socialdemokraterna har i valrörelse efter valrörelse bekymrat talat om att tänderna håller på att bli en klassfråga - utan att göra något åt det. Alliansregeringen, med Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, infriar nu ett av sina vallöften från och med den 1 juli 2008. Det är en tandvårdsreform som gör skillnad för alla.
Reformen innehåller två delar, bland annat att bibehålla och förbättra tandhälsan hos friska individer genom en tandvårdscheck på 600 kronor vartannat år för 20-29-åringar samt för dem som är över 75 år, vidare 300 kronor vartannat år för dem som är 30-74 år att användas i första hand till undersökning och förebyggande tandvård, men den kan också användas som delbetalning för abonnemangstandvård.
Det viktigaste motivet för att införa en tandvårdscheck är att en underkonsumtion av förebyggande tandvård riskerar att leda till att de stora grupper som i dag har en god tandhälsa inte bibehåller denna. Checken syftar också till att andelen av den vuxna befolkningen som i förebyggande syfte besöker tandvården ska öka samt till en ökad medvetenhet om vikten av det egna ansvaret för sin tandhälsa.
Den andra delen, högkostnadsskyddet, eller tandvårdsersättningen, avser att göra det möjligt för individer med stora tandvårdsbehov att få tandvård till en mer rimlig kostnad än vad som är fallet i dag. Karensbeloppet, det vill säga det man får betala själv, blir 3 000 kronor, mot i dag 7 700 kronor. För kostnader mellan 3 000 kronor och 15 000 kronor betalar staten 15 procent, och när kostnaden överstiger 15 000 kronor betalar staten 85 procent. Tandvården för barn och unga kommer även i fortsättningen att vara kostnadsfri upp till 20 år.
Det kommer också att inrättas en ny nämnd för det statliga tandvårdsstödet med uppgift att meddela föreskrifter om ersättningsberättigade tandvårdsåtgärder samt referenspriser. Med den prisportal med referenspriser som också ska inrättas blir det möjligt att jämföra priser hos den egna tandläkaren med referenspriserna, vilket stärker patientens ställning.
Herr talman! Så ser i stora drag den tandvårdsreform ut som regeringen vill genomföra. Den stora skillnaden om man jämför med dagens tandvårdsstöd är tandvårdschecken, som inte finns i dag, och högkostnadsskyddet, som omfattar alla från 20 års ålder, i motsats till i dag. Det här gör att man inte behöver vänta tills man har fyllt 65 år för att få del av högkostnadsskyddet. Den tröskeleffekt som innebär att man väntar kanske tre fyra år eller längre med att gå till tandläkaren, som i de flesta fall av naturliga skäl innebär väsentligt högre kostnader, försvinner därmed. Dessutom omfattas även material som till exempel ädel- och gjutmetaller och inte endast protetik, vilket det inte gör i dag.
Vi kan då titta på några av de reservationer som oppositionen har lämnat.
Vänsterpartiet har yrkat avslag på propositionen i dess helhet och vill att regeringen utreder och återkommer med förslag till en ny tandvårdsreform.
Den tandvårdsreform som nu läggs fram har utretts sedan den 1 december 2005 och ska genomföras från och med den 1 juli 2008. Det är en bra utredning. Det är en bra reform för den som har stora tandvårdsbehov.
Som exempel kan nämnas en behandling med ett vårdgivarpris på 73 000 kronor som i det gamla systemet hade kostat patienten 18 000 kronor för en person över 65 år och 50 000 kronor för alla mellan 20 och 64 år. I det nya systemet kommer samma behandling att kosta under 18 000 kronor, inte bara för den som är över 65 år utan för alla.
Dessutom kan jag konstatera när jag läser i utredningen att det inte i ett enda typfall som utredningen har visat blir dyrare i det nya systemet utan billigare, och skillnaden blir större ju dyrare behandlingen är. Det är också avsikten med reformen.
Det är dessutom inte rimligt att dra denna fråga i långbänk. Människor behöver ett bättre tandvårdsstöd än i dag och det fort.
Socialdemokraterna har yrkat på att införa fri tandvård även för 20-24-åringar. Om man då läser direktiven till den utredning som Socialdemokraterna själva fattade beslut om den 1 december 2005, och som alliansregeringen valde att bara lägga ett tilläggsdirektiv till, står det uttryckligen att utredaren ska lägga fram förslag till ett nytt tandvårdsstöd som ska gälla från och med det år man fyller 20 år. Vad är det som har förändrats sedan dess? Är behoven större i dag än i december 2005, eller är det lättare att finansiera ur någon annans plånbok?
Tandvårdsbidraget borde vara högre - ja, det kan man naturligtvis tycka. Men avsikten med tandvårdsbidraget är att ge en puff i ryggen för unga vuxna att gå till tandläkaren och kolla så att inget dramatiskt har hänt med tänderna. Om man gör det vartannat år från och med det år den fria tandvården tar slut och sköter sina tänder däremellan räcker det i de flesta fall för att slippa stora tandvårdskostnader senare i livet.
Slutligen kan jag säga att vi väl inte hade räknat med att oppositionen skulle vara nöjd med den här reformen. Enligt oppositionen är det för lite pengar, stöd till fel personer och så vidare. Men faktum kvarstår: Samtidigt som vi har sänkt skatterna satsar vi 6 miljarder - 3 miljarder mer än den tidigare regeringen.
Att det kommer ett år senare men är dubbelt så mycket pengar kanske man kan försvara. Men 6 miljarder, och 3 miljarder mer än den tidigare regeringen, borde rimligen betyda att tandvård för 3 miljarder mer kommer svenska folket till del. Det är ändå ganska mycket pengar.
Sedan kan man undra över Vänsterpartiets 13 miljarder till en tandvårdsreform: Varför har man inte satsat på denna viktiga reform under de föregående tolv åren när man har haft möjlighet?
(Applåder)
Anf. 33 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! När Marianne Kierkemann började komma in på direktiven kände jag mig manad att gå upp och kommentera det.
Verkligheten förändras naturligtvis över tid. Vi har sett rapport efter rapport som påpekar att just gruppen 20-25-åringar, och ibland ännu äldre, har fått det svårare ekonomiskt än man kanske hade det förr när man började jobba tidigare. Allt fler väljer att studera och kommer ut i arbetslivet mycket senare. Vi tycker att det är ett tillräckligt motiv för att nu föreslå att det ska bli fri tandvård upp till 25 år så att fler väljer att fortsätta att gå till tandläkaren. I dag avstår man av ekonomiska skäl.
Marianne Kierkemann läste i direktiven, och jag tolkar dem så att man skulle föreslå en modell efter 20 år. Det är det vi gör. Jag vet inte vad frågan var i den delen.
När det gäller varför vi inte föreslog det under den tidigare perioden, under de tolv år som är det mantra som alltid framförs från majoritetens sida, är det så att de ekonomiska förutsättningarna har förändrats väldigt mycket. Jag tror att man kan visa tydliga siffror på det.
I februari var statens överskott 53 miljarder, och det är de pengarna som vi inte hade. Om vi vid det senaste maktskiftet hade haft de ekonomiska förutsättningarna hade vi naturligtvis kunnat göra många reformer och göra den här reformen mycket bättre än vad den är i dag. Även vårt förslag hade sett annorlunda ut. Vi måste anpassa oss till den verklighet som finns.
Anf. 34 Marianne Kierkemann (M)
Herr talman! Vad man skulle göra efter det att man har fyllt 20 år - det är ju precis det vi föreslår. De här tandvårdscheckarna är en puff i ryggen. Om man från det att tandvårdsstödet tar slut när man är 20 år fortsätter att använda tandvårdschecken och går till tandläkaren och får tänderna undersökta och, som jag sade i mitt anförande, sköter om sina tänder under tiden däremellan är jag helt övertygad om att man kommer att fortsätta att ha en god tandhälsa.
Det är inte heller alla ungdomar som är under 20 år och har fri tandvård som alltid går till tandläkaren. Det beror möjligen på att föräldrarna inte puffar på dem - jag vet inte vilken anledningen är. Jag tror att tandvårdschecken kommer att bli en väldigt bra puff i ryggen.
Man pratar om de 53 miljarder i överskott som inte fanns tidigare. Nej, utan att dra in någonting annat i den här debatten kan jag säga att det finns en anledning till det, och det är alliansregeringens politik för att fler ska arbeta.
Anf. 35 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! Nu fick vi höra det också - det ska vara alla i arbete, oavsett om man är sjuk eller någonting annat.
Jag funderar lite: Är inte Marianne Kierkemann något bekymrad över kritiken mot förslaget för att det är bara två av tio som kommer att gynnas? Det borde leda till några tankar om att man kanske skulle ha koncentrerat förslaget mer till den del som handlar om just förebyggande. Men så är det tydligen inte.
När det handlar om prioriteringarna må 53 miljarder vara en sak. Det blir också 55 miljarder från försäljningen av Vin & Sprit. Det är väldigt mycket pengar som man kan använda på olika sätt. Som jag sade i mitt inledningsanförande handlar politik om att prioritera, och jag tycker att majoriteten i det här sammanhanget har prioriterat felaktigt. Det är det vi försöker opponera mot.
Anf. 36 Marianne Kierkemann (M)
Herr talman! Vi kanske inte ska ge oss in i någon arbetsmarknadspolitisk debatt. Men kort kan jag säga att den prioritering som man gör med de 55 miljarderna är att betala av på statsskulden, vilket innebär 2 miljarder mer i statskassan i form av minskade räntor.
När det gäller dem som ligger under det karensbelopp som nu sätts måste vi bara konstatera att den avvägning som är gjord i utredningen innebär att vi vill satsa på att folk ska gå till tandläkaren och att de som har stora tandvårdsbehov ska få hjälp och stöd att åtgärda detta. Det är från 20 års ålder. Om man ligger under karensbeloppet har man inte så stora problem med tänderna. Det är ju dem som har riktigt stora problem med tänderna som vi vill försöka stötta i den här reformen.
(Applåder)
Anf. 37 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Vi står i dag inför ett historiskt beslut. Efter år av debatt och utredningar sjösätts äntligen en genomgripande och av många människor mycket efterlängtad tandvårdsreform. Det Socialdemokraterna inte klarade av under tolv år trots ständiga löften genomför nu alliansregeringen efter bara knappt två år vid makten. Politik är att vilja, sade en gång Olof Palme. Ja, det är det sannerligen.
Det är en glädjens dag i dag. Nu kan fattiga studenter och fattiga äldre som tidigare inte har haft möjlighet att gå till tandläkaren äntligen boka in det efterlängtade tandvårdsbesöket. Nu kan alla de som i dag dignar under digra tandläkarräkningar äntligen se ljuset i tunneln.
Herr talman! 20 procent av den vuxna befolkningen i Sverige i dag uppger att de inte har råd att gå till tandläkaren trots att de har ett behov av det. Vi har väldigt höga tandvårdspriser i Sverige. Vi har haft en av de största ökningarna i EU-området under 2000-talet. Det finns flera anledningar till att tandvården är dyr. En är att tandvård till sin natur är rätt kostsamt att producera. En annan är att tandvårdsmarknaden ofta har fungerat dåligt och fungerar dåligt. En tredje faktor är att det statliga stödet till tandvården inte har hängt med i utvecklingen.
Alliansen lovade i valrörelsen att vi skulle genomföra en stor, omfattande tandvårdsreform. Vi pekade ut riktlinjerna för hur den skulle se ut. Nu infriar vi löftet. Det är en reform i två delar. Den första handlar om det förebyggande arbetet - tandvårdscheck, tandvårdsbidrag, kärt barn har många namn. Varje enskild individ kommer att få 300 kronor vartannat år att gå till tandläkaren för. De grupper som hittills har gått till tandläkaren i alldeles för liten utsträckning - unga mellan 20 och 29 och äldre över 75 år - får det dubbla beloppet.
Den andra delen handlar om ett högkostnadsskydd. Under 3 000 kronor får man betala kostnaden själv. Mellan 3 000 och 15 000 kronor betalar man hälften, och över 15 000 kronor betalar man 15 procent. Sammantaget innebär detta rätt så rejäla lindringar när det gäller tandvårdskostnader för dem som har de allra största problemen med sina tänder. Vi ska också komma ihåg att detta innebär att det tidigare misslyckade socialdemokratiska högkostnadsskyddet för äldre avvecklas.
Med det gamla tandvårdsstödet och högkostnadsskyddet lönade det sig inte att göra behandlingar när man var i en viss ålder, eftersom högkostnadsskyddet trädde in först ett eller kanske två år senare. Det ledde till en försämrad tandhälsa för många äldre. Det är bra att vi avvecklar det systemet.
Sammantaget tycker jag att det här har en mycket stark socialliberal profil. Vi satsar starkt på det förebyggande arbetet, som vi vet är väldigt viktigt. Vi satsar på de grupper som har det allra tuffast ekonomiskt och som verkligen har de stora tandvårdsbehoven.
Jag kan inte låta bli att göra reflexionen att det för oppositionspartierna verkar vara ett problem att 90-95 procent av den svenska befolkningen inte kommer upp i tandvårdskostnader på 3 000 kronor eller mer. Det ska vi väl vara jätteglada för? Elina Linna berättade om hur fantastiskt det ser ut i Sörmland. Där kommer de allra flesta inte upp i kostnader över 3 000 kronor. Det är väl jättebra? Det är fantastiskt kul att människor slipper betala höga tandläkarräkningar och att staten slipper subventionera höga tandläkarräkningar.
Jag trodde att hela syftet med den politik vi bedriver skulle vara att undvika kostnader och mänskligt lidande. Här verkar debatten gå åt rakt motsatt håll: Största möjliga bidrag till alla, verkar vara den genomgripande politiken från oppositionen.
Herr talman! Mot det förslag som regeringen i dag lägger fram och som vi i majoriteten står bakom står en hopplöst splittrad opposition. Socialdemokraterna säger ja till delar av förslaget men nej till andra. Miljöpartiet vill, som Thomas Nihlén framhöll, ha ett helt annat system. Vänsterpartiet vill avslå propositionen. Om deras reservation gick igenom skulle det leda till att alla de förbättringar som människor nu har sett fram emot skulle ske den 1 juli inte kommer att inträffa. Alla de som har höga tandläkarräkningar - kanske studenter som har följt debatten och tänkt att de äntligen skulle få råd att gå till tandläkaren - kommer med Vänsterpartiets förslag inte att få denna lindring i sin ekonomiska situation. Låt oss inte glömma det. Sammantaget ger det en bild av en opposition som inte är regeringsfähig och inte har möjligheter att driva en samlad politik.
Jag kan inte heller underlåta att reflektera lite över tonen från oppositionspartierna i debatten. Man skulle nästan kunna tro att man var på årsmöte med gnällspikarnas riksförbund. Det blir ingen hejd på eländet om regeringens förslag genomförs. Det är fel på nivåerna. Det är fel på beredningen. Just när det gäller beredningen har vi ju i utskottet, i konstruktiv dialog med departementet, rättat till de problem som fanns med Datainspektionen och det nya tandhälsoregistret. Jag tycker att det är bra. Vi har haft en bra dialog och diskussion med departementet om detta. Men snälla nån, ni har berett den här frågan i tolv år! Det är väl ändå att ta i?
Socialdemokraterna och oppositionen säger att vi satsar för lite pengar och att det är fel profil. Men oavsett hur länge de partier som i dag sitter i opposition satt vid maktens köttgrytor - om det var tolv år eller åtta år - är det ett faktum att ni inte gjorde något. Under dessa tolv eller åtta år avsatte ni inga pengar för att människor skulle få en lindring i sina tandvårdskostnader. De pengarna uteblev. Nu avsätter vi i alliansen pengar, men under den tid som ni hade chansen blev det inga nya pengar till den svenska tandvården. Den kritik som nu kommer från ert håll, om att nivåerna är otillräckliga och att vi inte satsar tillräckligt, finns det skäl att ta väldigt lätt på. Den är inte alls trovärdig.
Den slutsats som jag drar av oppositionens inlägg i den här debatten är att det är bäst att alliansen regerar. Äntligen får Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna möjlighet att prioritera tandvården. Ni säger ju att ni lägger mer pengar till den. Så bra att ni nu äntligen kan prioritera tandvården i era budgetar, för under den tid ni hade chansen att göra det i regeringsställning fanns det ingen sådan prioritering.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag rikta uppmaningen till oppositionen: Upp med mungiporna! Det som ni under alla år har lovat genomför vi nu.
(Applåder)
Anf. 38 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Kära vänner! Naturligtvis är det en stor glädje också för mig att vi nu ska ta beslut i dag - kl. 16 eller strax efter - om ett nytt system för tandvården. Det tycker jag känns oerhört bra. Det är människorna med de största behoven som kommer att få den största hjälpen. Det är precis så som alliansregeringen vill ha det.
Jag förstår mig inte på Elina Linna och vänsterkartellen som ojar sig över att inte alla får det bättre. Jag förstår inte vad ni har för profil med ert arbete. Jag har inte hört någon gång att ni inte vill ha självrisk när det gäller läkarbesök eller mediciner. Jag har förstått att vi är överens om att det behöver vara ett högkostnadsskydd. Hur stort det sedan ska vara kan vi resonera om.
Målet med regeringens proposition och förslaget i betänkandet är ju att bibehålla en god tandhälsa hos individer med inga eller små tandvårdsbehov och att möjliggöra för individer med stora tandvårdsbehov att få tandvård till en rimlig kostnad. Med de målen har regeringen lagt fram förslag som majoriteten i utskottet har ställt sig bakom.
Vi vill ha ett nytt tandvårdsstöd som är enkelt och sammanhållande. Jag vet inte hur många av oss som kan tala om exakt hur det fungerar i dag. Men på s. 149 i propositionen kan man längst ned på högersidan läsa hur det nya förslaget slår för patienterna i förhållande till i dag.
Det är faktiskt så att det kommer att bli inga eller mycket obetydliga förändringar för personer som i dag har kostnader under 3 000 kronor. Detta står i propositionen. Det är inget som jag står här och hittar på. Och det kommer inte att bli särskilt stora förändringar för dem som har kostnader på 4 000-5 000 kronor heller.
Vad är det man står och bröstar upp sig för och argumenterar för? Menar man att det är så bra i dag och att alla får så mycket subventioner? Det är fel, kära vänner och kolleger i utskottet.
Faktum är att det blir ungefär likadant under de åren, men vi satsar i princip 3 miljarder för människor som i dag inte har möjlighet att få tandvård.
Åh, vad jag är stolt över att tillhöra en regering som ser så på en välfärdsreform! Jag skulle önska att ni också vore glada för det, även om ni inte regerar.
Jag vill också säga att effekterna av det här inte nog tydligt kan upprepas för svenska folket. Människor som har tandvårdskostnader från 15 000 och uppåt får alltså endast betala 15 procent av de kostnaderna. Det är fullständigt lysande.
För framtiden gynnar det här förslaget grunden för regelbundna tandläkarbesök. På sikt kan det därmed vara mycket få som kommer att ha höga tandvårdskostnader och stora behov i sin munhåla, om människor regelbundet går till tandläkaren. Detta gör det, på sikt, billigare för både patienten och staten. Visst är det en bra grej! Också Anders Borg borde applådera.
Detta stärker den förebyggande tandhälsovården. Det är inte enbart de unga, de mellan 20 och 29 år, som får 600 kronor, utan även våra kära vänner som har fyllt 75. Det har inte så många av oss gjort än. Det är 600 kronor för att verkligen satsa på våra äldre. Som mina kolleger så förtjänstfullt har sagt får även människor över 65 år en billigare tandvård när de har höga kostnader, och då ingår allt, inte bara en viss liten del.
Det här minskar de sociala klyftorna. Åh, vad underbart! Ingen ska längre behöva skämmas för att le, för att vara glad när man träffar vänner och bekanta ute på stan eller i snabbköpet eller på det särskilda boendet.
Vi ska skapa en miljö, en välfärd, där vi alla kan ha en god tandhälsa. Det ser jag mycket fram emot därför att det i grunden handlar om en syn på välfärden och om alla människors lika värde.
Tandhälsoregistret har diskuterats en hel del. Man kan undra: Är det nödvändigt att ha ett tandhälsoregister? Ja, tidigare har vi inte haft något bra tandhälsoregister så att vi har kunnat se hur tandhälsan har utvecklats. Men också detta gör alliansregeringen nu.
Vi ska kunna se för framtiden och ha tydliga beskrivningar av hur tandhälsan utvecklas. Vid behov ska vi kunna föreslå åtgärder som är rätta i den situation som Sverige befinner sig i. Därför, herr talman, tänkte jag avsluta med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Jag förstår, herr talman, att vänsterkartellen måste ha lite reservationer. Jag förstår att ni måste hitta argument och gå emot oss. Men i sak måste ni vara lyckliga. Det är jag.
(Applåder)
Anf. 39 Elina Linna (V)
Herr talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Chatrine Pålsson Ahlgrens anförande, men så kom det här med vänsterkartell åter upp. Ordet kartell är negativt laddat. Alliansen, högerpartierna, använde ordet konsekvent inför valet förra mandatperioden, och nu dyker ordet kartell upp igen.
Jag har tidigare i en talarstol bett om en definition av ordet kartell. Hur skulle det låta om vi hela tiden skulle upprepa mantrat högerkartell? Syftet med ordet kartell är att ifrågasätta partierna på vänstersidan. Jag tycker att det är beklagligt att man håller fast vid en negativt laddad definition.
Jag vill förklara vissa saker för Chatrine Pålsson. 3 000 kronor är mycket pengar för väldigt många människor. Det måste Chatrine Pålsson också känna till. Många människor behöver sina 3 000 kronor till mat, hyra och andra ändamål. Även om man skulle kunna få den här tandvårdschecken, på 300 kronor eller 600 kronor, som delbetalning av behandlingen kommer det ändå att bli många som tvingas att använda sina pengar för andra ändamål.
Jag hoppas verkligen att fler med låga inkomster kommer att besöka tandläkaren, men det finns inga garantier för det, eftersom högkostnadsstrecket har lagts för högt.
Vänsterpartiet hade ett förslag om 900 kronor. Det hade varit möjligt. Vi kom också överens under förra mandatperioden. Vi skulle starta med de här 200-kronorshälsobesöken. Endast 200 kronor skulle det kosta för patienten att besöka tandläkaren.
Anf. 40 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! När det gäller frågan om 3 000 kronor är mycket pengar för en del kan jag säga att det fortfarande är det, men för allt färre personer. Med alliansregeringen vid rodret har man råd att betala de 3 000 kronorna, för man har fått ett jobb, och man har en inkomst.
Vi kommer att fortsätta med det här. Vi kommer att fortsätta att lägga fram förslag så att vi alla behövs i samhället och också får ett jobb.
Sedan gällde det vad jag angrep. Det är ju i princip detsamma i dag. Det har jag inte hört att man har tyckt från vänsterhåll tidigare. Det är snarare så att man reagerar nu för att den här regeringen, säger man, gör det sämre, vilket är lögn.
Det som är sant är att det är ungefär likadant för oss som inte har så höga tandvårdskostnader och att det är mycket bättre för de stackars personer som drabbas av en dålig tandhälsa av olika skäl. Det är ju detta vi ska debattera.
Sedan finns det säkert människor i dag som tvingas gå till de sociala myndigheterna för att begära hjälp därför att 3 000 kronor är mycket, men det är inte sämre än vad det har varit, utan det är samma sak. Vi har visat detta; vi har inte hymlat med det. Jag berättade att det står i regeringens proposition. Vi har också talat om att vi har riktat det här mot det förebyggande och mot dem som har höga kostnader.
Anf. 41 Elina Linna (V)
Herr talman! Det finns ändå en risk att folk låter bli att besöka tandläkaren på grund av högkostnadsskyddet. Det ligger så högt, på 3 000 kronor, att det finns stor risk att vissa personer kommer att få sämre tandstatus på grund av höga kostnader.
Sedan gäller det detta med att man inte tar tag i tandvårdsreformen ordentligt. Svenska staten har aldrig haft så god ekonomi som i dag. Budgetöverskottet är otroligt stort. Vi alla lovade i valrörelsen en ordentlig tandvårdsreform. Kristdemokraterna har också lovat att tandvården ska ligga under hälso- och sjukvårdsreformen.
Nu finns det pengar. Då väljer regeringen att satsa begränsat på tandvårdsreformen. Så är det. Tandvårdsreformen, som regeringen lägger fram i dag, är begränsad. Hur det än är säger regeringen själv att majoriteten av svenska befolkningen inte kommer att få lägre tandvårdskostnader. Där finns just de människor som har låga inkomster.
Klassklyftorna ökar, Chatrine Pålsson Ahlgren. De senaste undersökningarna visar att klassklyftorna ökar. Det finns människor som inte har fått arbete. Ungdomsarbetslösheten har inte minskat utan ökat.
Det är bra att regeringen nu tar itu med tandvårdsreformen. Men jag beklagar att regeringen prioriterar skattesänkningar och andra saker i stället för att satsa ordentligt på tandvården.
Anf. 42 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Jag håller inte med om beskrivningen att klassklyftorna ökar. Under Socialdemokraternas regeringsinnehav då Vänsterpartiet var med ökade antalet mycket rika mycket markant - jag kommer inte ihåg siffrorna nu - och antalet ordentligt fattiga. Det är ingen väg som jag vill gå.
Långtidsarbetslösheten bland ungdomar är ett problem. Men regeringen lägger fram förslag också där. Det är viktigt att det blir lättare för ungdomar att få jobb.
Men jag förstår inte att Elina Linna kan tycka att detta är en begränsad tandvårdssatsning när det statliga bidraget mer än fördubblas. Det är drygt 6 miljarder kronor i stället för 3 miljarder kronor. Det tycker jag är en kanonsatsning. Jag känner mig jätteglad för det.
När det gäller personer som inte vågar gå till tandläkaren på grund av höga kostnader kan dock alla gå till tandläkaren när de får ersättning för förebyggande tandvård. Personer som är mellan 20 och 29 år får 600 kronor. Det får även personer som är 75 år eller äldre. Övriga får 300 kronor. Det bör väl vara ett steg för samhället att tala om att man anser att det är bra att människor regelbundet går till tandläkaren?
Jag känner mig väldigt glad för detta förslag och tycker att det är rejäla satsningar.
Anf. 43 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Chatrine Pålsson Ahlgren, som representant för majoriteten i utskottet, för det samarbete som vi hade när det gällde hanteringen av registret. Det gjorde att vi ändå lyckades få ett ganska bra förslag i den delen, trots missen från regeringens sida.
I utskottets betänkande talas det väldigt ofta om att man tycker att regeringen har gjort en bra avvägning när det gäller nivåer och liknande. Min fundering är om Chatrine Pålsson Ahlgren tycker att det är en bra avvägning när det gäller inriktningen på politiken totalt sett, alltså att man i första delen valde att sänka skatterna för framför allt dem som redan hade det bra med upp mot 70 miljarder och sedan lät pensionärer, arbetslösa och sjuka vara med och betala det innan man ett år försenat kom med detta förslag om en tandvårdsreform till en kostnad av 3 miljarder.
Det är faktiskt ett förslag som har kritiserats inte bara av oppositionen utan av till exempel samtliga folktandvårdschefer i ett tidigt skede i beredningen. De menar att detta är ett förslag som riskerar att slå mot den förebyggande tandvården. Om ni inte lyssnar på vad vi säger borde det ändå finnas skäl att lyssna på professionen inom området. Jag undrar om Chatrine Pålsson Ahlgren tycker att det är en riktig avvägning som regeringen har gjort när det gäller prioriteringar. Jag skulle också vilja ha en kommentar till Folktandvårdens synpunkter på bristen på förebyggande satsningar.
Anf. 44 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Regeringens skattesänkningsmodell innebär att man sänker skatterna inte bara för dem som har de allra högsta inkomsterna utan för alla. Det är kanske speciellt viktigt för personer som tjänar 17 000-19 000 kronor i månaden. Nu är jag inte någon skatteexpert, som alla i denna kammare vet, men jag tycker att detta sätt att arbeta för att sänka skatter är alldeles utmärkt.
Regeringen har regerat det här landet i ungefär ett och ett halvt år. Att regeringen har hunnit sänka skatter, införa jobbavdrag och satsa drygt 3 friska miljarder på denna tandvårdsreform tycker jag är oerhört bra gjort. Jag känner att sådana här saker måste gå hand i hand.
När regeringen tillträdde talade man om att man skulle satsa på jobb och att man skulle ha ett helhetsperspektiv för att skapa nya jobb. Där ingår många olika förslag. Det tycker jag är bra.
Det är klart att man har respekt för vad Folktandvården säger. Nu är flera andra remissinstanser oerhört positiva till detta och tycker att det är en bra inriktning. Från Folktandvården hade man kanske önskat att det skulle ha varit ännu mer förebyggande incitament.
Men nu har vi föreslagit detta som en bra väg att börja med. Sedan får vi ser hur det utvecklas. Om vi kan se till att nästan alla går på regelbundna hälsokontroller hos tandläkaren har vi nått oerhört långt. Men den här regeringen tyckte, som jag sade i mitt anförande, att det kändes mest angeläget att hjälpa dem som i dag har ett akut behov av mycket tandvård men inte har möjlighet att få sådan.
Anf. 45 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! Klasskillnaderna har ökat, det kan vi konstatera. Chatrine Pålsson Ahlgren talar väldigt mycket om dem som i dag har jobb. Men det finns faktiskt väldigt många människor som står utanför arbetsmarknaden och som är sjuka. Med de förslag som ni har genomfört har ni gjort situationen sämre för dem.
I detta läge lägger man fram ett förslag som inte minskar kostnaderna för att gå till tandläkaren. Det är naturligtvis riktigt som Chatrine Pålsson Ahlgren säger att den stora grupp som inte kommer att få någon sänkning och som inte kommer upp till dessa 3 000 kronor betalar i de flesta fall ungefär samma summa som tidigare på grund av dessa checkar, som man kallar dem. Samtidigt tar man bort de subventioner som gäller i dag.
Precis som Elina Linna var inne på förut handlar det om ganska mycket pengar. Jag har jättesvårt att förstå varför man inte skulle kunna bejaka det förslag som vi har när det gäller framför allt ungdomarna. Ungdomarna har i dag en relativt god tandhälsa. Vårt förslag om att ungdomar upp till 25 år ska få fri tandvård innebär inte någon jättestor kostnad, men det skulle betyda väldigt mycket för denna grupp som ofta studerar eller inte har kommit in på arbetsmarknaden.
Anf. 46 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Herr talman! Att vi valde att subventionen för att gå till tandläkaren skulle vara 600 kronor var just för att vi skulle bevara den goda investering - jag tror att Kenneth Johansson uttryckte det så - som hade gjorts under alla år med fri tandvård. Om dessa personer går till tandläkaren och får sina 600 kronor tror vi att de kan bibehålla sin tandhälsa.
Det stora problemet är om man kanske inte går till tandläkaren på fem år. Det hinner hända så mycket i munnen då som gör att man får stora kostnader. Det är det som vi vill förebygga.
Som Kenneth Johansson också sade kommer det som nu kostar 50 000 kronor för dem som är 20-64 år att kosta 15 000 kronor. Det handlar precis om den grupp som Lennart Axelsson talar om och som har det svårt och har haft det svårt länge och som fortfarande inte har kommit in i arbetslivet. Det är dessa personer som vi hjälper mest. Det är de personer som har kommit efter i fråga om sin tandhälsa som har störst behov av tandvård.
Jag känner därför att detta är en helt riktig satsning där samhället hjälper dem som har de största behoven. Det är en princip som jag vill fortsätta att arbeta för.
Anf. 47 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Som partiledare och socialminister får jag många brev, faktiskt väldigt många brev. Låt mig läsa lite grann ur ett som en kvinna skickade till mig för en liten tid sedan. Hon skriver så här:
Jag har varit sjukskriven i många år och har just börjat arbeta igen. Mina tänder har rasat, vilket är en stor sorg. Det finns inte en chans att fixa tänderna, då jag är ensam med tre tonåringar. Med hjälp av din reform ser jag ljuset i tunneln och tror på att jag kommer att få fina och hela tänder igen. Tack än en gång, och stå på dig nu! Tänderna har verkligen varit en klassfråga under sossarnas tid.
Så långt den här brevskrivaren. Och det här är ett av de absolut vanligaste ämnena i min brevskörd. Det är människor som skriver och beskriver en situation där de har förhållandevis låga inkomster men har mött en tandläkare som har gett dem ett kostnadsförslag som är oerhört kostsamt. Det ligger inte inom deras möjligheter att betala den tandvårdsbehandling som de borde genomgå. Det är just för deras skull som vi genomför de förändringar som riksdagen kan förväntas fatta beslut om i dag.
Fru talman! I dag debatterar vi vad som på klingande kanslihussvenska i socialutskottets betänkande nr 9 rubriceras som
Statligt tandvårdsstöd
. För att uttrycka det mer direkt handlar det om en reform som gör det billigare för dem med stora kostnader att gå till tandläkaren. Vi genomför en reform som innebär lägre löpande kostnader för människor som vill underhålla sin tandstatus, och det är något oerhört betydelsefullt.
Jag föreställer mig att det här är en av de mest angelägna reformer som jag sjösätter under min tid som socialminister. Jag är oerhört stolt över vad vi gör i och med det beslut som kan förväntas fattas i riksdagen i dag.
Varför då? Jo, så här ligger det till. 20 procent av den vuxna befolkningen säger att de avstår från att gå till tandvården, detta trots att de säger sig ha mycket stora behov av tandvård. Den främsta och vanligaste orsaken till det är naturligtvis ekonomin. Det känns helt enkelt för dyrt att gå till tandläkaren.
Speciellt oroande är det förstås att så många unga vuxna, främst 20-29-åringar, avstår från regelbundna tandläkarbesök. Det är oroande eftersom detta hotar deras tandhälsa på sikt.
Vi har en situation där det finns människor som har en sådan tandstatus att kostnaden för att åtgärda den blir oöverkomlig. Vi har en grupp unga, i regel människor med ganska god tandhälsa, som avstår, till förmån för annat, från att gå regelbundet till tandläkaren och därmed riskerar att bygga upp ett sådant behov att kostnaderna blir höga även för dem.
Det förslag som vi debatterar i dag handlar om två saker, att människor mer regelbundet ska gå till tandläkaren för att underhålla sin tandstatus och att det ska bli möjligt för dem som redan har en dålig tandstatus att ta itu med de problem som de har.
Alliansen tar genom den här reformen ansvar för att människor ska kunna laga sina tänder utan att hamna på ruinens brant, och vi inför en stimulans för människor att gå regelbundet till tandläkaren. Reformen har beskrivits flera gånger under debatten så här långt och på ett väldigt bra sätt. En check för att regelbundet gå till tandläkaren är ett skydd för dem med de allra högsta kostnaderna.
Vi behöver ha en bättre koll på kostnadsbilden genom en referensprislista. Ett arbete pågår just nu intensivt för att kunna hitta en grund för ersättningen till tandläkaren men också för att underlätta för oss som konsumenter att gå till rätt tandläkare. Där handlar det också lite om att förändra vårt beteende, så att vi jämför mer mellan olika tandläkare och på det viset tar till vara de möjligheter som finns att hålla kostnaderna nere. Vi inför en prisportal på Internet, en portal som gör det enkelt att jämföra tandvårdspriser, ungefär som man jämför priser på el, flygresor, hemförsäkringar eller vad det nu kan vara.
Vad betyder då den här reformen i verkligheten? Jag vill verkligen betona att det inte är ett fåtal personer utan många, framför allt riktigt gamla människor, som har en tandstatus som är riktigt dålig och som under en lång följd av år har skjutit på tandläkarbesöket eftersom kostnaderna ser ut att bli alltför höga. Och när man skjuter på det bygger man förstås upp för ännu högre kostnader när man väl tar itu med problemet.
Vi kan som exempel ta en person som behöver en undersökning, helkäksimplantat, operation, en temporär protes och titankomponenter. När jag läser upp det här ryser jag nästan vid blotta tanken. För vuxna är i dag priset för de här ingreppen knappt 50 000 kronor. 50 000 kronor har ju verkligen inte en normal svensk tillgång till, utan för de allra flesta handlar det om banklån. Den 1 juli faller priset för alla vuxna, oavsett ålder, från 50 000 kronor till drygt 17 500 kronor - en minskning med mer än 30 000 kronor. Det är väldigt mycket pengar. Regeringen tar alltså krafttag för att sänka kostnaderna. Och som sagts tidigare här fördubblar staten stödet till tandvården från 3 till 6 miljarder kronor.
Fru talman! Oppositionen protesterar, i alla fall pliktskyldigast. Men något riktigt bett är det inte i deras proteser, förlåt protester, här under dagen. De verkar ha lämnat huggtänderna hemma i den här debatten.
Jag ska naturligtvis inte överdriva det här. Det är ju inte så att det rapporteras om några glädjekravaller från Vänsterpartiets riksdagskansli eller att den socialdemokratiska riksdagsgruppen gör vågen. Men, ändå, protesterna är pliktskyldiga i det här sammanhanget.
Oppositionen vill ha mer pengar till förebyggande vård, de vill ha mer pengar till varje grupp, och det är ju på något sätt oppositionens privilegium. Man kan alltid resonera fram och tillbaka om hur reformer ska utformas.
Vår prioritet har varit att först hjälpa dem som råkat riktigt illa ut. Vi hjälper dem som drabbas värst. Och, det allra viktigaste, vi gör någonting! Ingen socialminister har kunnat säga så på det här området på ganska många år, trots mycket tal utanför kammaren. På turnéer och i talarstolar runt om i landet har det talats väldigt mycket om vad som borde göras och vad som skulle göras men som aldrig har gjorts. Däri ligger kanske den viktigaste skillnaden.
Jag ska ta upp några små saker i de inlägg som har gjorts hittills. Jag ska börja med Elina Linnas och nämna tre saker.
Vänsterpartiets alternativ i det betänkande som kammaren i dag har att ta ställning till innebär att en angelägen reform på tandvårdens område skjuts på en okänd framtid. Räknar man på det här kan man kanske se framför sig en tandvårdsreform 2011 eller något sådant. Varför berättar inte Elina Linna om detta i sitt anförande? Vänsterpartiet säger nej till allting. Riksdagen ska inte fatta något beslut om detta i dag, utan man ska ha en utredning som så småningom ska komma tillbaka och som sedan ska remissbehandlas. Därefter ska det arbetas fram propositioner som ska gå till riksdagen och utskottsbehandlas. 2011 är min prognos. Vad säger hon till alla dem som ska vänta till 2011?
Det andra är att Elina Linna har lyckan att alltid i kammaren ha med sig ett ymnighetshorn ur vilket det sprutar pengar som räcker till varje tänkbar och otänkbar reform som man över huvud taget kan få fram. Det rymmer precis allting som låter bra. Men tyvärr saknar Vänsterpartiets ekonomiska politik all trovärdighet - 13 miljarder kronor ytterligare på det här området! Vi kan lyssna på debatt efter debatt när vänsterpartister går upp och strör pengar omkring sig, pengar som aldrig hade funnits med Vänsterpartiets politik. Detta är viktigt för åhörarna och debattdeltagarna att ha klart för sig.
Sedan en sak till: Vänsterpartiet tillhör en tankeskola som bland annat pläderar för åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga. Den reform som vi presenterar i dag säger precis det. De som har de största tandvårdsbehoven får hjälp, och vi bidrar alla till det. Det är en reform som borde ligga i linje med Vänsterpartiets tänkande. Men det grumlas av att man har det där ymnighetshornet som skymmer sikten och gör att man kan ge pengar till alla hela tiden oavsett ämne.
När det gäller Socialdemokraternas resonemang av Lennart Axelsson undrar jag ibland om han längtar till ett annat utskott. Han diskuterar gärna arbetsmarknadspolitik och skattepolitik här i kammaren. Han vill gärna vara med och sätta sprätt på de pengar som kommer fram genom regeringens politik. Vi har en framgångsrik politik som leder till att fler människor kommer i arbete och att skattepengarna strömmar in. De pengarna sätter han gärna sprätt på, men han är emot den politik som leder till att fler människor kommer i arbete. Det är hans problem i detta sammanhang.
Många gånger har vi hört företrädare för Lennart Axelssons parti - den förre partiledaren Göran Persson, till exempel och säkert Lennart Axelsson själv, men det har jag inte hört personligen - salvelsefullt tala om tandvården och bristerna där, om tänderna som ett klassmärke och så vidare. Det imponerar inte så mycket när man visar handlingskraft i opposition men är handlingsförlamad i regeringsställning. Vem imponeras av det?
När Lennart Axelsson ondgör sig över att det är två av tio som gynnas tänker han alldeles fel. För de allra flesta innebär detta oförändrade kostnader. För dem som är mellan 20 och 29 år innebär det kraftigt sänkta kostnader. För dem med de största behoven innebär det enorma förbättringar. Alla får inte stora förbättringar, precis som Tobias Krantz var inne på. Det beror på att de allra flesta av oss har lyckan att ha en hygglig tandhälsa. Men det är dem som har den sämsta tandhälsan som vi riktar in oss på. Vi ska vara glada att vi inte behöver satsa jättestora pengar på 75 procent eller 95 procent av befolkningen utan just på de grupper som har de allra största behoven. Jag tror att Lennart Axelsson får gå tillbaka till sin kammare och tänka igenom sitt resonemang en gång till.
Om vi tittar tillbaka har vi otaliga gånger hört socialdemokrater och den nuvarande oppositionen orera om förbättringar på tandvårdsområdet. Det har sagts i valmanifest, det har talats i valrörelser och det har gjorts intervjuer där man har diskuterat detta. Men den stora reformen har uteblivit. Det som kom för några år sedan var en kostnadslättnad för pensionärerna. Det var inget fel i det, men lättnaden var extremt illa utformad, det var en administrativ katastrof och den fick mycket riktigt kraftig kritik av Riksrevisionen. Men den stora reformen för de många med de stora behoven uteblev.
I det senaste valet lovade sossarna ännu en gång att göra något åt tandvårdsstödet. Men med facit i hand och tittandes i backspegeln kan vi säga att detta var munväder. Handlingskraft i opposition imponerar inte när man förevisat handlingsförlamning i regeringsställning.
Alliansen har däremot varit på bettet. Vi har ersatt socialdemokratiskt munväder med en efterlängtad tandvårdsreform som jag hoppas och räknar med att riksdagen ska fatta beslut om i eftermiddag. Det är en mycket viktig välfärdsreform, fru talman.
(Applåder)
Anf. 48 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Göran Hägglund är en mästare på att hitta metaforer. Jag kan bara konstatera att det första som den borgerliga regeringen högg tänderna i när man tog över makten var sjuka, arbetslösa, pensionärer och föräldralediga.
Med ett års försening har man nu lagt fram ett förslag när det gäller tandvården som kostar ca 3 miljarder. Jag kan förstå att det inte kan vara helt lätt att vara socialminister i en regering som prioriterar som den nuvarande regeringen gjort.
Min fråga handlar egentligen om handläggningen av ärendet. Jag skulle vilja få lite kommentarer till att man glömde en av de viktigaste remissinstanserna när det gäller registret. I går hade socialutskottet en hearing om Apoteket. Där framkom stark kritik mot hanteringen av även det ärendet, det vill säga att man gått ut och begärt in remisser samtidigt som man gått vidare utan att invänta remissvaren. Det har tidigare under mandatperioden också riktats mycket kritik mot hanteringen av till exempel a-kassan och förändringarna där.
Min undran är: Varför är ni så slarviga? Varför lär ni er inte något över tid?
En av de viktigaste delarna i Sveriges riksdag är hur man förbereder de ärenden som man sedan kommer att fatta beslut om. Det är många gånger frågor som berör svenska folket nära. Då är det viktigt att det har gjorts på ett korrekt sätt.
Anf. 49 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Man kan knappast beskylla Socialdemokraterna för att ha varit slarviga i beredningen eller för att ha missat några remissinstanser eftersom man inte fick något gjort på detta område.
Jag tar gärna till mig kritiken när det gäller remisshanteringen. Propositionsutkastet borde förstås ha gått till Datainspektionen för att få in deras synpunkter. Nu vet jag att tjänstemännen på Socialdepartementet tillsammans med utskottet och utskottets tjänstemän har gjort ett bra arbete i frågan så att den har fått en tillfredsställande lösning. Jag vet också att frågan kommer att bli föremål för prövning i ett annat utskott.
Jag noterar att Lennart Axelsson undviker sakfrågan, alltså det som handlar om den reform som ska genomföras för svenska folket. Han kommer in på formaliadelen som är viktig men som kommer att hanteras i ett annat utskott. Han diskuterar arbetslösheten och synen på sjukskrivningar igen.
Jag tar gärna ett varv om sjukskrivning och arbetslöshet. Under den tidigare mandatperioden hade vi en växande arbetslöshet. Allt fler människor blev sjukskrivna och förtidspensionerade. Detta är en av de absolut viktigaste uppgifterna som den nuvarande regeringen har att ta itu med. De underlåtelsesynder som Socialdemokraterna gjorde sig skyldiga till under en lång följd av år har vi ett ansvar för att ta oss an. Den politik som vi nu för när det gäller att förbättra rehabiliteringskedjan och sätta in insatser som gör att fler människor går från arbetslöshet till arbete ger resultat. Det gör att vi har mer pengar att fördela än vad vi hade haft med en regering som hade suttit med armarna i kors och låtit folk vara arbetslösa eller sjukskrivna.
Anf. 50 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Med risk för att det blir en helt annan debatt finns det nu siffror som visar att när det gäller de grupper som står långt från arbetsmarknaden har regeringens åtgärder hittills varit totalt misslyckade. Det är till och med så att antalet långtidsarbetslösa ungdomar, bland annat, har ökat.
Jag ska gå tillbaka till det som vi egentligen pratar om, nämligen tandvårdsreformen. Göran Hägglund är ovarsam med sanningen när han påstår att vi inte lyckades komma någon vart med detta. Vi tillsatte den utredning som ledde fram till det förslag som vi i dag debatterar. Hade vi haft möjlighet skulle vi ha kunnat lägga fram ett förslag - förmodligen tidigare eftersom vi inte har samma prioriteringar när det gäller skattesänkningar som den nuvarande regeringen.
Något som Göran Hägglund också tar äran av är den ekonomiska utvecklingen. Han menar att det är regeringens beslutade insatser som har gjort att det har gått bra för Sverige. Det är väl lite magstarkt.
Göran Hägglund sade att detta är en reform för dem med stora kostnader. Så är det naturligtvis. Jag glömde att säga till Chatrine Pålsson Ahlgren tidigare att jag visst kan vara glad över den delen. Det är naturligtvis positivt att de som har stora kostnader kommer att få en lindring i det avseendet. Det har vi också sagt ja till.
Sedan säger Göran Hägglund att det är ett stort problem att gruppen 20-29 år avstår från tandläkarbesök. Men ändå vill man inte gå oss till mötes när det gäller förslaget om att göra tandvården fri upp till 25 år, vilket naturligtvis skulle ge den här gruppen en bättre möjlighet till framtida god tandvård.
Anf. 51 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det gläder mig att Lennart Axelsson kan säga något positivt om denna reform, att den är betydelsefull för dem med stora kostnader. Att åstadkomma förbättringar när det gäller detta är egentligen regeringens primära syfte.
Han säger också att Socialdemokraterna visst har gjort något på tandvårdens område. Vi har tillsatt en utredning, säger han. Det är bra, det håller jag med om. Men vi genomför den reform som svenska folket har väntat på väldigt länge. Hur det hade sett ut i dag med en socialdemokratisk regering tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har vi faktiskt inte den minsta aning om. Mycket talar för att det även denna gång hade dragit ut på tiden och blivit något som inte var så lyckat, som till exempel 65-plus. Där finns lite mönster att titta på.
Varför vill vi inte ha fri tandvård upp till 25 år? I den allra bästa av världar, med obegränsat med pengar att använda till precis allting, skulle vi kunna låta allt i samhället vara fritt för alla och envar. Men även Socialdemokraternas politik handlar om att göra en avvägning av vad som är rimligt att se som den enskildes ansvar - och jag som enskild är den som i första hand har ett ansvar för min egen tandhälsa. Här får jag dessutom en tandvårdscheck som är en påminnelse om att jag ska försöka sköta mina tänder genom att gå till tandläkaren och upprätthålla en kontinuerlig kontroll av min tandstatus. Dessutom inför vi en stor förbättring för dem med väldigt höga kostnader.
Jag tycker att vi har gjort en rimlig avvägning när det gäller stora förbättringar, mycket resurser som tillförs ett område och en prioritering av dem som behöver pengarna bäst.
Anf. 52 Elina Linna (V)
Fru talman! Det är ju roligt att den nya alliansregeringen citerar Karl Marx och att socialministern har gjort en marxistisk analys av tandvårdsreformen!
Jag tog i mitt anförande upp behovet av att göra en genusanalys av tandvårdsreformen. Göran Hägglund svarade inte på om också han anser att man skulle göra det när det gäller en så stor reform som tandvårdsreformen är.
När det gäller Vänsterpartiets ymnighetshorn handlar det ju om annorlunda fördelningspolitiska beslut. Vi delar till exempel inte ut pengar till höginkomsttagare genom att subventionera hushållsnära tjänster. Vi har en annan politik, och vi har finansierat alla våra reformer.
Jag har en rätt säker minnesbild av att även Kristdemokraterna har ansett att tandvården ska betraktas som en del av hälso- och sjukvården och därför ska finnas med under högkostnadsskyddet. Men de tankarna finns inte i den här reformen, så min fråga till socialministern är: Håller Kristdemokraterna fortfarande kvar visionen om eller målet att tandvården ska finnas under högkostnadsskyddet?
Anf. 53 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Om vi börjar med den sista frågan tycker jag förstås, och jag tror att vi är överens om den synen i kammaren, att den uppdelning vi har mellan munnen å ena sidan och övriga kroppen å den andra egentligen är onaturlig. Det är inte någon självklar ordning, utan min idé är att vi steg för steg ska kunna komma dithän att vi behandlar munnen som en del av övriga kroppen.
Ett ytterligare steg som Allians för Sverige har skisserat handlar om att förbättra ytterligare för dem med extremt stora tandvårdskostnader. Då talar jag om personer som till exempel till följd av långvarigt läkemedelsbruk eller vissa sjukdomar drabbas av extremt stora kostnader. Här finns utan tvekan en stor utvecklingspotential, för här finns många av de väldigt sköra människor som har väldigt stora tandvårdsbehov och en tandhälsa på en nivå långt lägre än de allra flestas.
När det gäller genusanalys tror jag inte vi hittar någon vägledning hos Marx, men det arbete som ska genomföras med kvalitetsregistren kommer att ge ett bra underlag att gå vidare med att granska skillnader mellan kvinnor och män. När det gäller kvalitetsregister och förbättringar på andra områden är det, som vi många gånger har diskuterat, kunskaper som är grunden för att kunna genomföra förbättringar. När det gäller dem som till exempel äter mycket läkemedel, som jag var inne på nyss, finns det en överrepresentation av kvinnor till följd av sjukdomar som kvinnor i större utsträckning lider av.
Anf. 54 Elina Linna (V)
Fru talman! Vänsterpartiets tandvårdsreform som vi satsar så pass mycket pengar på och som socialministern därför nästan raljerar över är ett tydligt steg mot en allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring som även omfattar tandvården. Jag hoppas alltså att också Kristdemokraterna och socialministern är beredda att prioritera behovet av tandvården inom hälso- och sjukvårdsförsäkringen.
Jag vill också säga några ord om det här registret. Nu kommer regeringen med författningar hur man ska hantera och speciellt säkra patienternas integritet så att det inte finns risk för sekretessbrott och sådant. När statssekreteraren besökte socialutskottet under hanteringen av den här frågan fick vi uppfattningen att det är väldigt många privata tandläkare som inte ännu använder datorer för att lämna uppgifter om patienterna. Då finns det naturligtvis risk för att känsliga uppgifter kommer att komma via vanliga brev och att sekretessen kanske inte kommer att kunna garanteras.
Nu vet jag inte om siffran är säker, men jag har en minnesbild av att statssekreteraren sade att så pass många som 50 procent ännu inte använder datorer, men där det ändå finns system för att kunna säkra sekretessen.
Jag undrar om socialministern har några uppgifter om det här.
Anf. 55 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! När Elina Linna säger att jag nästan raljerar över Vänsterns tandvårdsreform tackar jag för det smickret, men jag har alltså inga synpunkter på den ambition eller vision Vänsterpartiet har. Jag tillåter mig dock att ha en del synpunkter när det gäller den trovärdighet som Vänsterpartiets ekonomiska politik representerar.
Jag menar, och jag tror att jag är överens med de allra flesta bedömare på området ekonomi, att Vänsterpartiets ekonomiska politik inte håller ihop. Det går inte att finansiera saker och ting på det sätt Vänsterpartiet gör om man vill att människor ska ha jobb i det här landet. Och jobb är nyckeln till finansieringen av välfärden också i framtiden. Det är alltså det jag skjuter in mig på när det gäller detta.
Elina Linna tar upp frågan om integritet. Det är naturligtvis extremt viktigt att vi säkerställer integriteten också på det här området. Det är mycket riktigt så att det finns tandläkare som än så länge inte är elektroniska, om jag kan uttrycka mig på det viset, och använder papperssystem. Möjligen kan man tänka sig att det finns skäl att tro att en del av dessa väntar på att en ny reform ska komma på plats eftersom de då vet vilka krav som kommer att ställas.
Det är heller inte så att vi inte kan säkerställa sekretess bara för att vi har uppgifter på papper. Det är det system vi har haft i hälso- och sjukvård i alla tider. Vi tror att det blir effektivare och bättre när vi har det elektroniskt, eller vi vet det. Det är ändå så att vi har kunnat upprätthålla en sekretess inom svensk hälso- och sjukvård också med papperssystem. Men vi tror att det blir effektivare och bättre med att i stället ha det i elektronisk form. De frågorna bevakar vi förstås väldigt noggrant.
Anf. 56 Thomas Nihlén (Mp)
Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite grann vid vilket ersättningssystem som regeringen har valt för den nya tandvårdsreformen. Man har valt ett ersättningssystem som är styckeprisbaserat, det vill säga ersättning per utförd åtgärd.
Detta har man gjort trots att man i slutbetänkandet
Friskare tänder till rimligare kostnader
drar slutsatsen att ett styckeprisbaserat ersättningssystem riskerar att försämra möjligheterna att få en tandvård på lika villkor i hela landet, eftersom lokaliseringen kommer att ske där det är möjligt för vårdgivarna att göra så många åtgärder som möjligt. Man pekar också på riskerna med överbehandling av tandvårdspatienterna, vilket skulle leda till att systemet blir kostnadsdrivande både för patienten och för staten.
Miljöpartiets förslag till tandvårdsförsäkring, tandvård till fast pris, bygger i stället på ett system med kapitationsersättning. Det gör det främst därför att detta system skapar tydliga ekonomiska incitament för att prioritera förebyggande åtgärder samt att det ger en förutsägbarhet vad gäller kostnader för både individen och staten.
Min fråga till socialminister Göran Hägglund är varför regeringen väljer ett styckeprisbaserat system trots att utredningen pekar på allvarliga brister och nackdelar med ett sådant system och trots att Folktandvårdens representanter föredrar ett kapitationssystem och tandvård till fast pris.
Anf. 57 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det är naturligtvis en väldigt viktig och grundläggande fråga för hela det system som ska sjösättas. Först och främst är det inte så att alla tandläkare inom Folktandvården hävdar att det borde vara på det viset. Det finns många som gör det, men långt ifrån alla.
Det finns vissa som hävdar att det borde vara på det sätt som Thomas Nihlén beskriver. Men Folktandvården har inte varit vår utgångspunkt. Vi har försökt att utforma ett system som ger bästa möjliga grund för den enskilda patienten att överblicka system, att kunna jämföra prisuppgifter och för att kunna ha en fungerande konkurrens.
Det är inte någon prisreglering på annat sätt än det som kallas för referenspriser som du och jag som patienter ska kunna ha tillgång till för att kunna göra jämförelser själva för att få en grund till en väl fungerande konkurrens.
Vi vet precis som på bankområdet att vår trohet mot nuvarande leverantör ibland är överdrivet stor. Vi borde ibland rösta med fötterna och byta tandläkare, bank eller vad det nu kan vara. Det som vi har gjort vid en samlad avvägning är att landa på att den här modellen är den bästa. Den kommer att motsvara patienternas, kundernas, behov på bästa möjliga sätt.
Anf. 58 Thomas Nihlén (Mp)
Fru talman! Jag uppfattade inte att jag fick något väldigt tydligt svar av Göran Hägglund på min fråga. Det är ändå värt att notera att man i propositionen i slutet på avsnitt 11 skriver: Det finns fördelar med tandvårdstöd som bygger på tandvård till fast pris, främst för att det ger förutsägbara kostnader för patienterna och staten samt incitament till förebyggande insatser snarare än reparativ vård. Det uppfattar vi i Miljöpartiet som ett stöd för vårt förslag.
I slutbetänkandet
Friskare tänder till rimligare kostnad
drog man också slutsatsen att tandvård till fast kostnad, kapitation, är att föredra framför ett styckeprisbaserat system. Enligt slutbetänkandet innebär systemet med kapitation att vårdgivaren inte har några ekonomiska incitament att överbehandla patienten, vilket är risken med ett styckeprisbaserat system.
Miljöpartiet menar att vägen till att nå en kostnadseffektiv tandvård med starka incitament för förebyggande tandhälsovård samt ett skydd för högre kostnader är just en tandvård till fast pris. Jag ska ge socialminister Göran Hägglund ytterligare en chans att för oss här i kammaren försöka förklara varför man har valt det styckeprisbaserade ersättningssystemet.
Anf. 59 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det finns i vissa landsting ett sådant system med fast pris. Det finns ingenting som hindrar att man bibehåller det systemet. Vill man bygga upp sådana system i landstingen är man oförhindrad att göra det.
Vi har följt det som varit utredningens förslag, och det har remissbehandlats. Det har varit det som de allra flesta - det finns alltid olika uppfattningar om saker och ting - har upplevt vara den bästa modellen för att genomföra en förändring. Den innebär att vi lägger mer makt hos den enskilde patienten att kunna jämföra, välja och på det sättet få bästa möjliga tandvård.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2008-04-02
Förslagspunkter: 13, Acklamationer: 8, Voteringar: 5
Protokoll med beslut
- 2008-04-02Protokoll 2007/08:87
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Avslag på propositionen m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:So11 yrkandena 1 och 2.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 116 1 0 13 m 88 0 0 9 c 26 0 0 3 fp 24 0 0 4 kd 18 0 0 6 v 0 19 0 3 mp 13 1 0 5 Totalt 285 21 0 43 Statligt tandvårdsstöd
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar
1. 1 kap. 4-6 §§ regeringens förslag till lag om statligt tandvårdsstöd,
2. regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringslagen (1999:799).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:49 i denna del och avslår motionerna
2007/08:So10 av Ylva Johansson m.fl. (s) yrkande 1 och
2007/08:So12 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkandena 1-3.- Reservation 2 (s)
- Reservation 3 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 118 0 12 m 88 0 0 9 c 26 0 0 3 fp 25 0 0 3 kd 19 0 0 5 v 0 0 19 3 mp 0 0 14 5 Totalt 158 118 33 40 Tandvård för gömda och papperslösa
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2007/08:So12 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkande 4.- Reservation 4 (v, mp)
Allmänt tandvårdsbidrag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar 2 kap. 1 och 3 §§ regeringens förslag till lag om statligt tandvårdsstöd.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:49 i denna del och avslår motion
2007/08:So12 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkandena 5 och 6.- Reservation 5 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 117 1 0 12 m 88 0 0 9 c 26 0 0 3 fp 25 0 0 3 kd 19 0 0 5 v 0 0 19 3 mp 0 14 0 5 Totalt 275 15 19 40 Höjt tandvårdsbidrag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2007/08:So10 av Ylva Johansson m.fl. (s) yrkande 2.- Reservation 6 (s)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 118 0 12 m 88 0 0 9 c 26 0 0 3 fp 25 0 0 3 kd 19 0 0 5 v 0 0 19 3 mp 1 0 12 6 Totalt 159 118 31 41 Abonnemangstandvård m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar 2 kap. 2 § regeringens förslag till lag om statligt tandvårdsstöd.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:49 i denna del och avslår motion
2007/08:So12 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkandena 7-9.- Reservation 7 (mp)
Tandvårdsersättning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar 2 kap. 4-6 §§ regeringens förslag till lag om statligt tandvårdsstöd.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:49 i denna del och avslår motion
2007/08:So12 av Thomas Nihlén m.fl. (mp) yrkandena 10 och 11.- Reservation 8 (mp)
Vårdgivarens uppgiftsskyldighet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar 3 kap. 3 § regeringens förslag till lag om statligt tandvårdsstöd med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2007/08:49 i denna del.Lag om ändring i lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration.
Därmed avslår riksdagen proposition 2007/08:49 i denna del.Lagförslagen i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om statligt tandvårdsstöd,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
6. lag om ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning
vid sjukresor,
7. lag om ändring i lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade, i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit under punkterna 2, 4, 6, 7 och 8.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:49 i denna del.Förbättring av tandhälsan hos vissa grupper m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2007/08:So10 av Ylva Johansson m.fl. (s) yrkandena 3 och 4.- Reservation 9 (s)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (s) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 118 0 12 m 88 0 0 9 c 26 0 0 3 fp 25 0 0 3 kd 19 0 0 5 v 0 0 19 3 mp 14 0 0 5 Totalt 172 118 19 40 Biverkningar av dentala material m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2007/08:So380 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 4 och
2007/08:So554 av Anita Brodén (fp) yrkandena 1 och 2.- Reservation 10 (v)
Genusperspektiv
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2007/08:So380 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 5.- Reservation 11 (v)