Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m.
Betänkande 1990/91:JoU27
Jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JOU27
Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m.
Innehåll
1990/91 JoU27
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1990/91:99 om stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m. Vidare behandlas 50 motionsyrkanden.
Utskottet föreslår att den lönsamhetsförsämring som drabbat det norrländska jordbruket till den del den kan hänföras till tvåprissystemets avskaffande i sin helhet skall kompenseras. Som kompensation för denna effekt föreslår utskottet en extra uppräkning av prisstödet för mjölk med 68 milj.kr. Detta innebär att utskottet förordar en uppräkning av stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige med 34 milj.kr. utöver regeringens förslag. Med anledning av två motioner (fp, v) föreslår utskottet vidare att stödet till jordbruksproduktionen i norra Sverige blir föremål för en förutsättningslös och genomgripande översyn. Översynen bör enligt utskottets mening genomföras av en arbetsgrupp med parlamentarisk sammansättning. Utskottet tillstyrker de i propositionen redovisade förslagen till lagändringar. Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 6 reservationer och 5 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition 1990/91:99 föreslagit att riksdagen
dels 1. antar förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m., 2. lag om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre, 3. lag om ändring i lagen (1990:1489) om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre, 4. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392), 5. lag om ändring i lagen (1990:1490) om ändring i rennäringslagen (1971:437), 6. lag om ändring i lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning, 7. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318), 8. lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211), 9. lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område, 10. lag om ändring i berberislagen (1976:451), 11. lag om ändring i lagen (1990:1493) om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark, 12. lag om ändring i epizootilagen (1980:369), 13. lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., 14. lag om ändring i vattenlagen (1983:291), 15. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur, 16. lag om ändring i lagen (1990:1494) om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur, 17. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel, 18. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder, 19. lag om ändring i lagen (1990:1495) om ändring i lagen (1985:295) om foder, 20. lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m., 21. lag om ändring i tullagen (1987:1065), 22. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534), 23. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137), 24. lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m., 25. lag om ändring i lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
dels
2. godkänner vad som förordats om områdesindelningen för stödet till norra Sverige (avsnitt 2.3.1),
3. godkänner vad som förordats om stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige (avsnitt 2.3.2),
4. tar del av vad som anförts om stödet efter budgetåret 1991/92 (avsnitt 2.4),
5. tar del av vad som anförts om avtalspart i fråga om viss djurförsöksforskning (avsnitt3),
Under rubriken anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 har regeringen föreslagit att riksdagen under nionde huvudtiteln
6. till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 839000000kr.,
7. under förslagsanslaget Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 15000000kr. utöver vad som föreslagits i prop. 1990/91:100, bil.11.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om stöd till jordbruket och viss livsmedelsindustri i norra Sverige för tiden den 1 juli 1991--den 30 juni 1992. Den nuvarande stödområdesindelningen behålls. Stödet till jordbruket i norra Sverige höjs med i genomsnitt 12 %. Det stöd till viss livsmedelsindustri som för närvarande finansieras med s.k. prisregleringsmedel finansieras fr.o.m. budgetåret 1991/92 över statsbudgeten.
Vidare tas frågan upp om ett avtal mellan staten och läkemedelsföretag om forskning rörande alternativa och kompletterande metoder till djurförsök. Vidare lämnas förslag om startkapital för en ny branschorganisation för kontroll av kvaliteten på matpotatis. Slutligen innehåller propositionen de förslag till lagändringar som föranleds av regeringens förslag i 1991 års budgetproposition om en ny myndighet, statens jordbruksverk.
Lagförslagen bifogas som bilaga till detta betänkande.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Jo125 av Hans Dau och Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om uppräkning av det s.k. Norrlandsstödet i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Jo126 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar göra förändringar i stödområdesindelningen på så sätt som redovisas i motionen.
1990/91:Jo127 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Marianne Andersson i Vårgårda (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad stödområdesindelning i Dalslands skogs- och mellanbygder.
1990/91:Jo128 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen söderöver så att norra Västmanland (Bergslagsdelen) hänförs till stödområde 4.
1990/91:Jo129 av Marianne Samuelsson och Inger Schörling (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till Norrlandsjordbruket,
2. att riksdagen anslår 130 milj.kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:99, Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige B 10, dvs. 969 milj.kr.
1990/91:Jo130 av Bengt Rosén m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk arbetsgrupp med uppdrag att utforma ett nytt Norrlandsstöd.
1990/91:Jo131 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar höja stödet till jordbruket i norra Sverige så att det når upp till den nivå som var avsikten i riksdagsbeslutet från juni 1990,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till industrin,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om justering av stödområdena,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare resurser för avbytare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till potatisodlingen.
1990/91:Jo132 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen till stödet till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anslår 170 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,
2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en genomgripande översyn av Norrlandsstödet enligt vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om förändringar av stödområdesindelningen enligt jordbruksnämndens tidigare förslag,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av avbytarsystemet enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo133 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av avbytarsystemet enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo134 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen till extra regionalt stöd till jordbruket i norra Sverige anvisar 76 milj.kr. för budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen till Stöd till jordbrukare i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar 187 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 950 milj.kr.,
3. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:99 i denna del som sin mening ger regeringen till känna att den långsiktiga nivån för stödet till jordbrukare i norra Sverige bör fastställas utifrån 60 % kostnadstäckningsgrad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om justering av suggstödet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av stödtaket för suggor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om merkostnadskompensation för svinavelsproduktionen i norra Sverige.
1990/91:Jo135 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av jordbruksstödet till norra Sverige samt behovet av kontroll och uppföljning av stödets användning.
1990/91:Jo136 av Berit Oscarsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida områdesindelningen.
1990/91:Jo137 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till jordbruket i norra Sverige.
1990/91:Jo138 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av regler för utbetalning av djurbidrag.
1990/91:Jo139 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avelsproduktion av svin i Norrland.
1990/91:Jo140 av Ulla Orring och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Norrlandsjordbruket.
1990/91:Jo141 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ytterligare minskningar av produktion och åkerareal inom jordbruket i norra Sverige ej skall tillåtas ske,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:99 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utgångspunkten för stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige skall vara kostnadstäckningsgraden som gällde budgetåret 1989/90, dvs. 57%,
3. att riksdagen till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 128000000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 967000000 kr.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att områdesindelningen skall gälla under minst fem år från 1991,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genomföra förändringar av stödområdesindelningen i Kopparbergs och Värmlands län i enlighet med vad i motionen anförts.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Jo202 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen söderöver så att norra Västmanland (Bergslagsdelen) hänförs till stödområde 4.
1990/91:Jo206 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändringar i områdesgränser inte får leda till försämringar för Västerbottensjordbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att korrigeringar i stället bör göras genom att vissa utsatta områden överförs till högre pristillägg.
1990/91:Jo210 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av ett ökat nyföretagande inom jordbruket i de norra länen i allmänhet och i Norrbotten i synnerhet.
1990/91:Jo225 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fäbodbruket och dess roll i ett levande kulturlandskap,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur fäbodbruket skall kunna utvecklas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vad en ökning av antalet fäbodar betyder ur sårbarhets- och beredskapssynpunkt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en snabb handläggning av frågan då antalet fäbodar minskar katastrofalt för varje år,
5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av förvärvstillståndshandläggningen rörande försäljning av fäbodar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fäbodarnas betydelse bör uppmärksammas vad gäller gamla lantraser.
1990/91:Jo226 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prisstödet till hela det nuvarande Norrlandsstödområdet skall motiveras utifrån beredskapsskäl och för att minska sårbarheten i livsmedelsförsörjningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Norrlandsstödet skall justeras efter konsumtionsnivån inom Norrlandsstödområdet.
1990/91:Jo231 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av nuvarande områdesindelning.
1990/91:Jo251 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbrukets situation och behov i Värmland.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk436.
1990/91:Jo258 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utvecklingsarbete om den svenska getnäringen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omräkning av prisstödet till getnäringen inom ramen för prisstödet till jordbruket i norra Sverige.
Utfrågning m.m.
Utskottet har anordnat en utfrågning med departementsrådet Lena Johansson, sakkunnige Sture Åström och departementssekreteraren Ulrika Bergfors, jordbruksdepartementet.
Utskottet har uppvaktats av representanter för lantbruksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län samt representanter för Lantbrukarnas riksförbund (LRF), den s.k. Norrlandsgruppen.
Utskottet
Allmänna utgångspunkter
Propositionen
I propositionen framhålls att det är den samlade bedömningen av fördelarna med en produktion även i norra Sverige, som ligger till grund för det särskilda prisstödet till produktionen i dessa landsdelar. Det är således inte enbart sämre avkastning som motiverar ett särskilt stöd. Avgörande är de samlade regional-, sysselsättnings-, miljö- och beredskapspolitiska övervägandena. Därvidlag ger merkostnaderna, som även beror på andra faktorer än avkastning, ett underlag för att bedöma stödets nivå. Enligt jordbruksministern bör ett regionalpolitiskt motiverat prisstöd, till en avgränsad del av landet eller en begränsad produktion, kunna tillhöra den kategori som inte omfattas av åtaganden om neddragningar enligt GATT. Frågan kommer att avgöras i ett jordbruksavtal inom GATT. Utfallet av förhandlingarna har således stor betydelse för den framtida utformningen av stödet till norra Sverige. Mot bakgrund härav är det olämpligt att för närvarande genomföra större förändringar av prisstödet eller stödet till förädlingsindustrin i norra Sverige. Detta gäller såväl stödets konstruktion som områdesindelningen.
Motionerna
Enligt motion Jo210 (m) krävs insatser utöver det vanliga för att vi också i framtiden skall ha kvar en levande landsbygd. Följande åtgärder behöver vidtas. Hinder för nyetablering måste undanröjas. Räntekostnaderna över tiden måste ses över. Lönsamhetsutvecklingen måste stabiliseras utan alltför kraftiga svängningar. Särbestämmelser till skydd för Norrlandsjordbruket måste skapas inför EG-anpassningen. Ansvar och kostnader för landskapsmiljö och landskapsvård skall inte utan ersättning läggas på de aktiva jordbrukarna. Ur beredskapssynpunkt är det viktigt och önskvärt att produktionen av livsmedel är någorlunda jämnt fördelad över landet. Det norrländska jordbruket får inte tunnas ut ytterligare. Produktionen av livsmedel bör om möjligt innebära att varje region i landet, även Norrlandslänen, blir självförsörjande när det gäller de viktigaste basmatvarorna. I motion Jo251 (m) yrkande 1 konstateras att det råder stor villrådighet inom det värmländska jordbruket. Det livsmedelspolitiska beslut som riksdagen antog i början av juni 1990 ger klart besked om omställningens villkor och ersättningsbelopp. Man överlåter dock till jordbrukaren att söka rätt bland alternativa markanvändningsidéer. Framtiden i det värmländska jordbruket upplevs som ett vanskligt lotteri. Hoppet står till bönderna och att de fortsätter att bruka jorden på det sätt som skett i århundraden. Jordbrukare och andra landsbygdsbor måste fortsätta att hålla kreatur, hästar, får och andra djur som kräver vall eller odling. Annars kommer landskapet att växa igen eller förmörkas av granskog. Mjölkbesättningarna minskar i antal. Mejerihanteringens framtid i länet diskuteras. Mjölkproducenterna frågar sig om det finns någon framtid för deras näringsfång i Värmland. Regering och riksdag har svaret. Om det s.k. Norrlandsstödet försämras för värmländskt vidkommande försvinner en ännu större del av mjölkproducenterna i länet och slakteriet i Kil hotas. I centerpartiets motion Jo141 yrkas att ytterligare minskningar av produktion och åkerareal inom jordbruket i norra Sverige inte skall tillåtas ske (yrkande 1). Enligt motionärerna utgör jordbruket det norrländska näringslivets ryggrad. I många delar av den norrländska landsbygden är jordbruket den enda näringen. Det är därför angeläget att slå vakt om jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Med hänsyn till den starkt utglesade produktionen i denna del av Sverige är det viktigt att bibehålla eller t.o.m. i vissa områden öka produktionen. Enligt motion Jo226 (mp) talas det nu om livsmedelsöverskott i många länder. Framtiden är dock osäker. Vissa länders folkmängder ökar kraftigt. Markförstöring i olika former och brist på vatten hotar den framtida livsmedelsförsörjningen. För att garantera försörjningstryggheten i en framtid och i eventuella krislägen är det viktigt att ha en hög självförsörjningsgrad av livsmedel. Det är också viktigt att ha en regionalt spridd livsmedelsproduktion. Ett produktionsmål för norra Sverige bör upprättas eftersom delar av Norrlandsstödet kan motiveras med beredskapsskäl (yrkande 11).
I motion Jo225 har miljöpartiet framfört ett antal synpunkter på det svenska fäbodbruket. Enligt motionen (yrkande1) satsas det i Sverige framför allt på en handfull stora och välreklamerade fäbodar. Dessa fäbodar ägs framför allt av kommuner och drivs av turistföreningar eller hembygdsföreningar. Besökarna är många och projekten lovvärda. De få verkligt levande fäbodarna, som ägs och brukas av dem som bor i bygden, kommer att försvinna. Kvar blir endast några turistinriktade projekt samt fäbodar ombyggda till sommarstugor. Med en utveckling som går mot ett biologiskt jordbruk, utan kemikalier och konstgödning, kan fäbodarna bli ett såväl lönsamt som praktiskt alternativ. Fäbodbruket har en stor ekonomisk betydelse. Småjordbruket med tillhörande fäbodbruk ger familjerna möjlighet att stanna kvar i bygderna. Ett höjt NOLA-stöd bör gå till alla fäbodbrukare. Investerings- och glesbygdsstödet fungerar inte. Fäbodbrukarna kan inte komma upp i de inkomster som krävs för att stöd skall kunna ges. Det ekologiska fäbodbruket klarar inte av att uppfylla de regler som finns för andra företag. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om hur fäbodbruket skall kunna utvecklas (yrkande 2). Enligt motionen (yrkande 3) kan fäbodarna betyda mycket från beredskaps- och sårbarhetssynpunkt genom bl.a. bibehållandet av gamla kunskaper. De spridda brukningsenheterna ger också gott underlag för ökad produktion av kött- och mjölkprodukter vid behov. Samtidigt innebär fäbodbruket en resurssparande och ekologiskt riktig djurhållning. En snabb handläggning av frågan om fäbodbrukets framtid krävs eftersom antalet fäbodar minskar för varje år (yrkande 4). Jordbrukspolitiken med bl.a. handläggningen av förvärvstillstånd har gjort att det i princip är den som betalar bäst som får köpa jordbruksfastigheter. Fäbodbrukens fastigheter är som regel små och populära som investeringsobjekt. Fritidsbostäder och s.k. hästgårdar prioriteras framför fortsatt småjordbruk. Detta hindrar kommande brukare att förvärva jordbruksfastigheter. Om riksdagen förklarar att fäbodbruket utgör ett riksintresse skulle erforderlig hänsyn kunna tas vid handläggningen av ifrågavarande förvärvstillstånd. Dessutom förhindras därmed en ojämlik hantering av fäbodbrukarna sinsemellan. Riksdagen bör hos regeringen begära en översyn av förvärvstillståndshanteringen när det gäller fäbodar (yrkande 5). I motionen framhålls vidare att fäbodbruket utgör sista utposten för Svensk Rödkulla, fjällkor och lantrasgetter i ursprunglig miljö. Det fria betet hjälper dessutom till att bevara de sista resterna av en urgammal svensk flora och fauna (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Den regionalpolitiska målsättningen för den nya livsmedelspolitiken innebär att denna skall bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. En regional fördelning av produktionen skall i huvudsak nås med riktade åtgärder. Som redovisats i propositionen innebär riksdagens livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) en skärpning av den regionalpolitiska profilen i livsmedelspolitiken. Stödet till jordbruket kanaliseras i större utsträckning till norra Sverige och till glesbygder. När det gäller jordbruket i norra Sverige innebär beslutet att prisstödets konstruktion i huvudsak skall behållas. Avstämningen av merkostnaderna skall ske en gång per år för att upprätthålla lönsamheten i det norrländska jordbruket. Norra Sverige undantas därmed i princip från den produktionsanpassning som följer av den livsmedelspolitiska reformen. I samband med beslutet konstaterade utskottet bl.a. att en väl differentierad jordbrukspolitik i landet bidrar till möjligheten att bevara en varierad och levande landsbygd. Beträffande produktionsmålet för Norrlandsjordbruket framhölls att antalet företag och dessas geografiska spridning i dag är sådan i norra Sverige att en fortsatt nedläggning av företag skulle få långtgående effekter. Med hänsyn till den stora betydelse jordbruket har för samhällsutvecklingen i Norrland fanns det anledning att noga följa den fortsatta utvecklingen. Ersättningen till producenterna bör justeras till en nivå som gör det möjligt att driva ett rationellt skött företag med acceptabel lönsamhet. Åtgärderna bör i första hand riktas mot att ge animalieproducenterna möjlighet att få rimlig lönsamhet. Utskottet betonade att särskilda insatser bör göras för glesbygden och att stöd bör lämnas till kombinationsverksamhet. Utskottet erinrar dessutom om att riksdagen i samband med det livmedelspolitiska beslutet, på förslag av utskottet, beslutade om en uppföljning under två år av det s.k. åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige. För detta ändamål anvisades 50 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Förslag om ytterligare 50 milj.kr. för budgetåret 1991/92 har nyligen bifallits av riksdagen (prop. 1990/91:100, bil. 11, JoU22). Vidare förordade utskottet i samband med 1990 års livsmedelspolitiska beslut att ett belopp om 600 milj.kr. utöver regeringens förslag skulle tillföras jordbruket i form av ett bidrag per ko. För jordbruket inom stödområdet beräknades detta innebära en ökning av stödet med ca 115 milj. kr. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. Genom riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1990 (prop. 1989/90:76, AU13, rskr. 346) gavs länsstyrelserna möjlighet att inom en given ram använda medel för regionala utvecklingsinsatser (anslaget Regionala utvecklingsinsatser, se prop. 1990/91:100, bil. 14) till av dem beslutade lokaliserings- och utvecklingsbidrag, till glesbygdsstöd i form av stöd till företag och kommersiell service samt till regional projektverksamhet. Det anförda ger enligt utskottets mening anledning att anta att möjligheterna kan förväntas öka att tillgodose syftet med motionerna Jo141 yrkande 1, Jo210 och Jo251 yrkande 1. Motionsyrkandena bör inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd. Utskottet anser i likhet med den mening som framförts i motion Jo226 att Norrlandsstödet är motiverat av beredskapsskäl. Som utskottet tidigare konstaterat (1989/90:JoU25) är stödet motiverat även av andra skäl. Utskottet har för övrigt helt nyligen i ett yttrande till försvarsutskottet behandlat vissa beredskapsfrågor i anslutning till proposition 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av vad utskottet i övrigt anfört i det föregående bör yrkande 11 i motionen inte föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida.
Utskottet erinrar om att kulturutskottet under föregående riksmöte behandlat frågor om bevarande av fäbodbruket och därvid framhållit bl.a. att fäbodkulturen är en väsentlig del av vårt kulturarv (1989/90:KrU1). Jordbruksutskottet anser i likhet med kulturutskottet det angeläget att fäbodkulturen bevaras. Som framgår av kulturutskottets betänkande har frågan uppmärksammats av olika myndigheter och organisationer. Utskottet är inte berett att föreslå att riksdagen gör något ytterligare uttalande med anledning av motion Jo225. Motionen avstyrks.
Områdesindelningen
Propositionen
Enligt jordbruksministern måste en ny områdesindelning inte införas redan nästa budgetår. Inte heller de justeringar inom den nuvarande stödområdesindelningen, som jordbruksnämnden föreslår, bör genomföras nu. Förutsättningarna för att behålla den nuvarande stödområdesindelningen bedöms åtminstone för en period framåt som relativt goda. I propositionen redovisas de kriterier som enligt jordbruksnämnden bör utgöra utgångspunkt för en framtida stödområdesindelning. Indelningen skall grundas på statistiska uppgifter och antalet områden bör vara litet. Indelningen bör vara robust så att den kan förbli oförändrad under en längre period och den bör inte strida mot internationella åtaganden. Enligt jordbruksministern bör jordbruksnämnden vidareutveckla ett förslag utifrån de angivna kriterierna. Den internationella utvecklingen bör avvaktas innan större eller principiellt viktiga förändringar genomförs. Stödet till livsmedelsindustrin skall emellertid lämnas endast inom det nuvarande området för prisstödet till jordbruket. Sydgränsen för stödet till livsmedelsindustrin bör därför anpassas till sydgränsen för jordbruket. Kostnadstillägget till mejerierna skall utbetalas på samma sätt som hittills.
Motionerna
I folkpartiets motion Jo231 framhålls att det inom jordbruksnäringen i norra Sverige råder stor osäkerhet om framtidsutsikterna. Den nu inledda omställningsprocessen ger klara indikationer på att den nödvändiga indragningen av den nationella produktionsvolymen påskyndar den redan nu negativa trenden i de jordbruksglesaste delarna av landet. Ändrade produktionsförutsättningar får stor genomslagskraft. Jordbruksnämnden har lagt ett förslag till ny områdesindelning. Förslaget strider mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut och skulle innebära kraftigt försämrad lönsamhet för alla lantbrukare i Västerbotten. Ett nytt förslag bör tas fram och i avvaktan på detta bör nuvarande områdesindelning bibehållas. I motion Jo202 (c) konstateras att Västmanland ligger helt utanför stödområdet. Stödområdesgränsen följer länsgränserna. En fast länsindelning infördes redan 1634 och fick i huvudsak sitt nuvarande utseende 1718. De naturliga förutsättningarna för jordbruk följer ej länsgränserna. Vid arealinventeringen 1919 genomfördes för första gången i den officiella statistiken en uppdelning av länen i enhetliga områden med avseende på de naturliga förutsättningarna. Det permanenta skördeskadeskyddet infördes 1961. Som mest har Sverige varit indelat i 429 skördeområden och församlingen har varit grundstenen i indelningen. I andra sammanhang anses norra Västmanland tillhöra Bergslagsregionen. Även i lantbruksstatistiken tillhör Bergslagsdelen i Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län samma produktionsområde. Det är nödvändigt att en gränsjustering genomförs. Västmanlands Bergslagsdel måste in i stödområde 4. Enligt motion Jo206 (c) innebär riksdagens livsmedelspolitiska beslut i juni 1990 att lönsamheten i det norrländska jordbruket inte skall tillåtas sjunka i nämnvärd grad. I beslutet förutsattes vidare att regeringen skall återkomma till riksdagen i frågan om dels prisstödets konstruktion, dels områdesindelningen. Lönsamheten i Norrlandsjordbruket har därefter försämrats ytterligare. Det behövs en lönsamhetsförstärkning. Statens jordbruksnämnd presenterade i december 1990 en delrapport avseende områdesgränserna för stödet till jordbruket i norra Sverige. Detta förslag stämmer inte med riksdagens målsättning när det gäller Norrlandsjordbrukets lönsamhet. Enligt förslaget skall den framtida indelningen baseras på de s.k. skördeområdena. Dessa har skapats som ett instrument inom skördeskadeskyddet och tar ej hänsyn till arrondering, bearbetningsgrad, m.m. Jordbruksnämndens förslag innebär en kraftigt försämrad lönsamhet för lantbrukarna i bl.a. Västerbotten. Detta strider mot intentionerna i riksdagens beslut. Enligt motionen får inte en omläggning av områdesgränserna innebära försämringar för Västerbottensjordbruket (yrkande 1). Det finns tvärtom starka skäl för att överföra vissa mycket utsatta jordbruksområden till högre pristillägg (yrkande 2). I motion Jo126 (c) yrkas att riksdagen beslutar förändra stödområdesindelningen enligt följande. Mo och Naverstad församlingar i Tanums kommun skall ingå i stödområde 3. Hede, Krokstad, Sanne, Valbo-Ryr i Munkedals kommun skall ingå i stödområde 4. Lur i Tanums kommun bör ingå i stödområde 4. Strömstads kommun bör i sin helhet ingå i stödområde 4. Krav på ändrad indelning i Dalslands skogs- och mellanbygder framförs i motion Jo127 (c). Norra Dals-Ed, Bengtsfors och Åmåls kommuner bör flyttas upp till stödområde 3. Norra delarna av Mellerud och Färgelanda kommuner bör ingå i område 4. Enligt motion Jo128 (c) uppfyller Bergslagskommunerna Norberg, Skinnskatteberg och Fagersta jordbruksnämndens i propositionen redovisade kriterier för stödområdesindelningen. Sydgränsen för stödområde 4 bör förskjutas söderöver så att området även omfattar norra Västmanland (Bergslagsdelen). I motion Jo131 (c, m, fp) yrkande 2 framhålls att de föreslagna förändringarna i stödet till industrin innebär en klar försämring. Exempelvis skulle slakteriet i Kil förlora ca 1 milj.kr. genom att stöd inte skall utgå till all slakt som sker i Kil. Det industristöd som blir kvar kommer inte att täcka merkostnaderna som slakteriet i Kil har jämfört med Scan Västs övriga slakterier. I motionen yrkas vidare att övriga stödområden justeras. Kommunerna Sunne, Munkfors, Filipstad, Forshaga och Kil samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i Karlskoga kommun bör flyttas från stödområde 4 till 3. Om detta ej vinner riksdagens bifall bör åtminstone Sunne kommun tillhöra stödområde 3 (yrkande 3). Potatisodlingen inom stödområdet är en näring av stor betydelse i Klarälvsdalen och delar av Fryksdalen. Lönsamheten är svag. Enligt motionärerna finns det ingen rimlig anledning till att dessa områden inte skall erhålla stöd. Stöd bör därför utgå inom stödområde 2 och 3 (yrkande 5). I motion Jo141 (c) yrkas att nuvarande områdesindelningen skall gälla under minst fem år (yrkande 4). Förändringar bör dock göras när det gäller stödområdesindelningen i Kopparbergs och Värmlands län. Kommunerna Sunne, Munkfors, Filipstad, Forshaga och Kil samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i Karlskoga kommun bör ingå i stödområde 3. Till detta område bör även Grangärde församling i Ludvika kommun föras (yrkande 5). Vänsterpartiet yrkar i motion Jo132 yrkande 3 att riksdagen beslutar om förändring av stödområdesindelningen i enlighet med det av jordbruksnämnden utarbetade förslag som inte kom till genomförande i samband med riksdagens beslut beträffande regleringsåret 1989/90 (prop.1988/89:140, JoU21, rskr. 322). Enligt motion Jo136 (s) bör jordbruksnämnden ges i uppdrag att under de i propositionen redovisade kriterierna undersöka förutsättningarna för att del av skördeskadeområde 1912 (Skinnskatteberg, Fagersta, Norberg) skall kunna ingå i ett framtida prisstödsområde.
Utskottets överväganden
I propositionen redovisas de kriterier som på förslag av jordbruksnämnden bör utgöra utgångspunkt för en framtida stödområdesindelning. Utskottet har beträffande förslaget ingen annan uppfattning än jordbruksministern. Utfallet av förhandlingarna inom GATT har stor betydelse för den framtida utformningen av stödet till norra Sverige. Även en eventuell svensk EG-anslutning kommer förmodligen att ändra förutsättningarna för regionalpolitiskt motiverade stöd av denna typ. Den internationella utvecklingen bör enligt utskottets mening avvaktas innan större eller principiellt viktiga förändringar genomförs. Detta innebär att utskottet ansluter sig till regeringens förslag om ett bibehållande av nuvarande områdesgränser under en period. Därmed tillgodoses motion Jo231 och den bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet har tidigare (1989/90:JoU25) framhållit att förslag till ändringar av prisstödets konstruktion och stödområdesindelningen är av den betydelse för jordbruket i norra Sverige att de bör redovisas i riksdagen. De av jordbruksnämnden redovisade utgångspunkterna för en framtida stödområdesindelning innebär med stor sannolikhet förändringar i nu gällande områdesindelning. Som utskottet anfört i det föregående bör förändringar i stödområdesindelningen inte genomföras nu. Utskottet förutsätter dock att regeringen vid lämplig tidpunkt återkommer med en sådan redovisning. Utskottet är således inte nu berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av förslagen till förändringar i stödområdesindelningen. Utskottet avstyrker därför motionerna Jo126, Jo127, Jo128, Jo131 yrkande 3, Jo132 yrkande 3, Jo136, Jo141 yrkandena 4 och 5, Jo202 samt Jo206 yrkandena 1 och 2.
Stöd till odling av matpotatis lämnas inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands och Gävleborgs län. Utskottet är inte heller berett att tillstyrka de i motion Jo131 föreslagna förändringarna i stödområdesindelningen för stödet till odlingen av matpotatis. Motion Jo131 yrkande 5 avstyrks.
Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att stöd endast bör lämnas inom det nuvarande området för prisstödet till jordbruket. Enligt förslaget medför detta att sydgränsen för stödet till livsmedelsindustrin bör anpassas till sydgränsen för jordbruket. Riksdagen bör därmed godkänna vad i propositionen förordats om områdesindelningen för stödet till norra Sverige. Med det anförda avstyrks motion Jo131 yrkande 2.
Stödet budgetåret 1991/92
Propositionen
Jordbruksministern föreslår bl.a. att prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall höjas med i genomsnitt 12 % budgetåret 1991/92. Kostnaden för stödet till jordbruket beräknas till totalt 763 milj.kr. Utöver uppräkningen på grund av ökade merkostnader bör en uppräkning ske för en del av den lönsamhetsförsämring som skett till följd av tvåprissystemets avskaffande. Enligt jordbruksministern är 34 milj.kr. en rimlig kompensation. Detta motsvarar ca hälften av lönsamhetsförsämringen fr.o.m. den 1 juli 1989 till följd av tvåprissystemets avskaffande. Av höjningen av stödnivån med i genomsnitt 12 % utgör 5 % kompensation för avskaffandet av tvåprissystemet. Kompensationen bör i sin helhet tillfalla mjölkproducenterna och således höja pristillägget på mjölk. Det extra utjämningsbidraget för mjölk skall ingå i pristillägget. I propositionen föreslås vidare att stödet till livsmedelsindustrin skall uppgå till 76 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Detta innebär oförändrad stödnivå. Stödnivån när det gäller getnäringen bör vara oförändrad under budgetåret 1991/92. Ingen differentiering mellan norra och södra delen av stödområdet bör göras nu. Jordbruksministern föreslår för budgetåret 1991/92 ett anslag till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige på 839000000kr. I propositionen föreslås vidare att ett stöd riktat direkt till äggproducenterna i norra Sverige införs den 1 juli 1991 och att stödet till äggpackerierna reduceras i motsvarande grad.
Motionerna
I motion Jo139 (fp) framhålls att svinproduktionen i Norrland till stor del är förlagd till Västerbottens län. Under senare år har antalet suggor minskat något på grund av att flera företag övergått från specialiserad slaktsvinsproduktion till integrerad med egen smågrisproduktion. Utvecklingen har varit betingad av problem med djurhälsan i besättningar där smågrisar med olika ursprung sammanförts. Det finns nu starka skäl som talar för att åstadkomma en bättre djurhälsa genom lokal produktion. Avelsproduktion i norra Sverige kan också ha ett nationellt värde om landet utsätts för smitta av någon av de svårare svinsjukdomarna. Även beredskapsskäl motiverar en bibehållen hel produktionskedja från avel till färdigt livdjur i Norrland. Det är därför angeläget att ett produktionsstöd till avelsproduktion av svin tillkommer om svinproduktionen i Norrland skall upprätthållas. Även i centerpartiets motion Jo134 aktualiseras stödet till svinproduktionen i norra Sverige. Enligt motionen bör suggstödet höjas så att det följer stödnivån för slaktsvin (yrkande 4). Det tak på 60 suggor som hittills har gällt för suggstödet är enligt motionärerna inte längre ändamålsenligt. Taket bör höjas till 120 suggor för att motsvara arbetsinsatsen i ett normalt familjeföretag (yrkande 5). I motionen framhålls vidare att avelsproduktionen av svin i Norrland är av stort värde. För att klara denna produktion måste de ekonomiska villkoren för avelsproducenterna förbättras genom att de kompenseras för de merkostnader som man har i förhållande till övriga landet (yrkande 6).
Enligt motion Jo138 (c) utbetalas sedan några år s.k. djurbidrag per mjölkko som ersättning för utebliven höjning av produktpriset per liter levererad mjölk. Utbetalningen grundar sig enligt huvudregeln på det antal djur som anges i lantbruksregistret för år 1988. Bidraget grundas dock på lantbrukets företagsregister år 1990 bl.a. i de fall jordbruksföretag i förhållande till det antal mjölkkor som avses i huvudregeln har ökat sitt djurantal med mer än 50 %, dock med minst tre mjölkkor. Enligt motionären är dessa regler orättvisa. En tillämpning av lantbruksregistrets uppgifter för varje år vore en mer rättvis och naturlig grund för utbetalning. Nuvarande regler för utbetalning av djurbidrag måste därför omprövas.
Enligt motion Jo258 (v) är getnäringen en missgynnad del av det svenska jordbruket. Inom det gamla regleringssystemet gick merparten av stöd och utvecklingsinsatser till de prisreglerade produkterna. Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik. I samband därmed beslutades om en uppräkning av getstödet inom ramen för det s.k. Norrlandsstödet. Denna uppjustering är ett steg i rätt riktning men det behövs ytterligare åtgärder. Det behövs mer forsknings- och utvecklingsarbete om getnäringen (yrkande 1). Eftersom getbonden själv förädlar råvaran hemma på gården så är man inte beroende av intransporter av mjölken flera gånger i veckan. Det gör den till en utmärkt kompletterande sysselsättning i glesbygd. Kulturtraditioner förs vidare och hålls levande. Detta är viktigt att värna i en tid när vi går mot ett alltmer utslätat och likriktat sortiment av livsmedel. En ambition med den nya livsmedelspolitiken är att främja småskalig produktion och vidareförädling. Målet bör vara att getnäringen utvecklas och får större omfattning. En utökad basproduktion kan bara komma till stånd om det finns efterfrågan på produkterna. För att gå vidare på den väg som beträddes förra året behövs en ny grund för prisstödsberäkningen inom stödområdet. Getmjölken kan inte jämföras med komjölken eftersom getbonden också står för förädlingen (yrkande 2).
Det i propositionen redovisade förslaget till anslag till stöd för jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige är föremål för ett antal yrkanden.
I motion Jo125 (m) framhålls att riksdagen vid flera tillfällen tagit beslut som tydligt visar att man vill bryta den negativa utvecklingen inom jordbruket i norra Sverige. 1990 års beslut om livsmedelspolitiken är det mest positiva eftersom riksdagen tydligt anger målsättningen och även en konkret lönsamhetsnivå för framtiden inom området. Regeringen har nu med sitt förslag gått ifrån denna ståndpunkt. Om riksdagen skall leva upp till sina tidigare beslut måste nivån på stödet till jordbruket i norra Sverige höjas utöver vad som föreslås i propositionen. En uppräkning bör kunna ske genom en omdisponering av medel från anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. En höjning utöver regeringens förslag till anslag yrkas även i motion Jo131 (c, m, fp). Av tidigare riksdagsbeslut följer att den samlade satsningen som föreslagits för norra Sverige förväntas leda till höjd lönsamhet för näringen och arbetsro för dess utövare. Den nu föreslagna höjningen är inte tillräcklig. Stödet till jordbruket i norra Sverige måste höjas så att det når upp till den nivå som var avsikten med riksdagsbeslutet i juni 1990 (yrkande 1). Enligt motion Jo134 (c) kan medelsbehovet för jordbruket i norra Sverige beroende på kompensationsgraden för effekterna av tvåprissystemets avskaffande för budgetåret 1991/92 beräknas till mellan 969 milj.kr. och 1 016 milj.kr. Vid en kalkylerad produktionsanpassning på mjölk med 5 % (enligt propositionen) stannar medelsbehovet i intervallet 934--981 milj.kr. Det i propositionen redovisade förslaget till stöd innebär enligt motionärerna att regeringen går ifrån riksdagsbeslutet i juni 1990. Skulle förslaget förverkligas innebär det den största lönsamhetssänkningen under ett enskilt år sedan Norrlandsprisstödets tillkomst. Till extra regionalt stöd till jordbruket i norra Sverige bör anvisas 76 milj.kr. för budgetåret 1991/92 (yrkande 1). Till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige bör riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisa 187 milj.kr. utöver regeringens förslag eller totalt 1 026 milj.kr. (yrkande 2). I motion Jo141 (yrkande 3) föreslås att en uppräkning av stödet skall ske med utgångspunkt från den lönsamhet som gällde 1989/90. Detta innebär att lönsamheten skall beräknas från en kostnadstäckningsgrad som enligt motionärerna är 57 %. Ambitionen skall vara att nivån på produktionen i norra Sverige inte skall minska. Med angiven utgångspunkt och med beaktande av en volymminskning på 5 % bör riksdagen till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige anvisa ett förslagsanslag på 128 milj.kr. utöver regeringens förslag eller totalt 967 milj.kr. Vänsterpartiet yrkar i motion Jo132 yrkande 1 att riksdagen till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar 170 milj.kr. utöver regeringens förslag. Enligt motionärerna kan man räkna med att medelsbehovet kommer att kulminera under de närmaste åren. Omställningen av jordbruket kommer efter några år att vända lönsamheten uppåt igen. Staten skall därför fullfölja sina åtaganden och anvisa erforderliga medel under de närmaste åren. I miljöpartiets motion Jo129 framhålls Norrlandsjordbrukets stora betydelse för livsmedelsförsörjningen i norra Sverige. Prisstödet på de produkter som odlas i Norrland måste finnas kvar för att garantera en bibehållen livsmedelsproduktion. Det är dock tveksamt att som regeringen gör utgå från nivån vid avregleringens början. Riksdagen bör till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisa 130 milj.kr. utöver regeringens förslag eller totalt 969 milj.kr. (yrkande 2). Enligt motion Jo137 (s) innebär ifrågavarande förslag till stöd för jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige att täckningsgraden sänks i förhållande till den nivå som enligt motionärerna utgjorde utgångspunkten för det livsmedelspolitiska beslutet i juni 1990. Den i detta beslut gjorda utfästelsen om bevarad lönsamhet skall därmed endast gälla fr.o.m. den 1 juli 1991 när avregleringen av jordbruket i sin helhet träder i kraft. Det bör prövas om riksdagens livsmedelspolitiska beslut stämmer med förevarande förslag om stöd till jordbruket i norra Sverige.
Utskottets överväganden
Som utskottet anfört i det föregående (Allmänna utgångspunkter) innebär det livsmedelspolitiska beslutet när det gäller jordbruket i norra Sverige att prisstödets konstruktion i huvudsak skall behållas. Avstämningen av merkostnaden skall ske en gång per år för att lönsamheten i det norrländska jordbruket skall kunna upprätthållas. Beslutet innebär vidare att stödnivån skall kunna anpassas till eventuella förändringar så att lönsamheten inte tillåts sjunka nämnvärt under nivån i juni 1990. Det livsmedelspolitiska beslutet innebär samtidigt en övergång till ett mer marknadsinriktat system där jordbruket skall ersättas endast för efterfrågade varor och tjänster. Jordbruksproduktionen skall i princip vara underkastad samma villkor som andra näringar. Priserna på jordbruksprodukter kan i vissa fall komma att sjunka till följd av den interna avregleringen. Som riksdagen tidigare slagit fast skall sådana prisförändringar inte tillåtas påverka lönsamheten i det norrländska jordbruket i någon nämnvärd grad. Detta innebär att norra Sverige i princip undantas från den produktionsanpassning som följer av det livsmedelspolitiska beslutet.
Stora förändringar väntar det svenska jordbruket. En utbredd osäkerhet föreligger när det gäller omställningens effekter. Detta gäller i särskilt stor utsträckning det norrländska jordbruket. Enligt riksdagens livsmedelspolitiska beslut skall produktionen anpassas till vad som kan avsättas på kommersiella villkor. Jordbrukets totala intäkter förväntas sjunka då produktionen minskar. Samtidigt minskar resurserna i näringen. Lönsamheten bör kunna påverkas positivt av den avreglerade marknadens utveckling mot balans mellan utbud och efterfrågan och av att kostnaderna för export minskar. Sammantaget förväntas beslutet därför innebära att lönsamheten för den enskilde brukaren skall kunna förbättras. Vidare innebär det livsmedelspolitiska beslutet att jordbruksnäringen i Sverige under en övergångsperiod kommer i åtnjutande av olika stimulans- och stödåtgärder vars effekter ännu till stor del är outredda. Det norrländska jordbruket består till stor del av glesbygdsföretag. I dag saknas en helhetssyn som beaktar alla de faktorer (ekonomiska, sociala m.fl.) som avgör dessa företags framtid och fortbestånd. Ytterligare osäkerhet skapas genom att Norrlandsstödets lönsamhetsgaranti endast avser kalkylerad lönsamhet. Denna kalkyl bygger på skilda faktorer som egen foderproduktion, eget kapital m.m., vilka varierar mellan de enskilda företagen. Som redovisats i propositionen är dagens beräkningsmodell inte tillräcklig som underlag för att nå syftet med stödet framöver.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att en beräkning av lönsamhetsutvecklingen för budgetåret 1991/92 av naturliga skäl måste vila på en relativt osäker grund. Utgångspunkten för en uppräkning av stödet bör dock som framhållits i propositionen vara ökningen av merkostnaderna i norra Sverige. Utskottet ansluter sig till jordbruksministerns förslag i denna del och föreslår således att stödnivån för jordbruket i norra Sverige räknas upp med 7 %. Detta motsvarar enligt jordbruksnämndens förslag ökningen av merkostnaderna. Mot bakgrund av den osäkerhet som präglar lönsamhetsberäkningarna är utskottet inte berett att förorda någon ytterligare justering av stödnivån i vad avser merkostnadsersättningen. Som framgår i det följande (Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92) anser utskottet att utformningen och fastställandet av det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige bör bli föremål för en genomgripande översyn. Utskottet erinrar dessutom om de ytterligare åtgärder som vidtagits och som helt eller delvis kommer det norrländska jordbruket till del (se avsnittet Allmänna utgångspunkter). Jordbruksnämndens beräkningar visar att lönsamheten i det norrländska jordbruket sjunkit mellan budgetåret 1989/90 och år 1990. I en särskild rapport om effekter av tvåprissystemets avskaffande bedömer jordbruksnämnden att en stor del av lönsamhetsförsämringen beror på detta. Nämndens egna uppskattningar tyder på att det kan röra sig om 65--75 % av lönsamhetsförsämringen. Utskottet finner i likhet med jordbruksministern att kompensation skall utgå härför. Utskottet anser dock att lönsamhetsförsämringen till den del den kan hänföras till tvåprissystemets avskaffande i sin helhet bör kompenseras. Som kompensation för denna effekt föreslår utskottet således en extra uppräkning av prisstödet för mjölk med 68 milj.kr. Denna höjning bör i sin helhet tillfalla mjölkproducenterna och således höja pristillägget på mjölk. Detta innebär att utskottet förordar en uppräkning av stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige med 34 milj.kr. utöver regeringens förslag. Med det anförda avstyrks motionerna Jo125, Jo129 yrkande 2, Jo131 yrkande 1, Jo132 yrkande 1, Jo134 yrkande 2, Jo137 och Jo141 yrkande 3 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet avstyrker även det i motion Jo139 framförda kravet på stöd till avelsproduktion av svin i Norrland.
Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av de i motion Jo134 yrkandena 4, 5 och 6 framförda kraven beträffande nivå och former för det s.k. suggstödet. Motionen avstyrks således i berörda delar.
Utskottet torde få anledning att i annat sammanhang behandla frågan om hur kobidraget skall hanteras i fortsättningen. Med hänsyn härtill avstyrks motion Jo138.
Stödet till getnäringen infördes budgetåret 1978/79 med ett bidrag per mjölkproducerande get. Stöd lämnas till företag med minst fem mjölkproducerande getter. Antalet getter som berättigar till bidrag uppgick budgetåret 1989/90 till 2 100. Stödet per get har de senaste två åren höjts kraftigt. Fr.o.m. den 1 december 1990 uppgår stödet till getnäringen till 700 kr. per mjölkande get i alla de stödberättigade länen. Utskottet motsätter sig ej att forskningsinsatser görs till förmån för getnäringen. Utskottet erinrar dock om den självständighet som tillkommer Sveriges lantbruksuniversitet och SJFR vad gäller prioritering av forskningsområden. Den detaljstyrning av medelsfördelningen som motionen syftar till bör således inte ankomma på riksdagen. Utskottet, som i det följande (Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92) förordar en översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige, avstyrker med det anförda motion Jo258 yrkandena 1 och 2.
Utskottet är inte berett att tillstyrka det i motion Jo134 yrkande 1 föreslagna extra regionala stödet till jordbruket i norra Sverige. Motionen avstyrks således i berörd del.
Riksdagen bör godkänna vad i övrigt förordats i propositionen om prisstödet under budgetåret 1991/92.
Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92
Propositionen
Enligt propositionen måste stödet till jordbruket i norra Sverige utformas så att det bidrar till att uppfylla målet om en regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Stödet bör utformas i överensstämmelse med andra åtgärder, som vidtas för att utveckla jordbruket och andra delar av näringslivet, så att den bästa samlade effekten kan nås för dessa delar av landet. Beräkningsmodellen som tillämpas för att beräkna merkostnaderna för produktionen i norra Sverige måste kompletteras med beräkningar av pris och lönsamhet. Sjunkande priser i södra Sverige på jordbruksprodukter med anledning av avregleringen skall inte tillåtas påverka lönsamheten i det norrländska jordbruket. Priset kommer dock i större utsträckning att bero på konkurrenssituationen, totalt i landet och regionalt. Priset återspeglar även konsumenternas preferenser när det gäller kvalitet, odlingsförhållanden m.m. Detta innebär att prisförhållandena i norra Sverige får större betydelse för att bedöma lönsamhetsutvecklingen. Täckningsgraden bör enligt jordbruksministern även framöver användas som lönsamhetsmått. Utgångspunkten bör dock vara att täckningsgraden i det norrländska jordbruket inte bör sjunka nämnvärt från nivån vid avregleringens början. Stödet anpassas så att denna lönsamhetsnivå kan upprätthållas. Ett mer långsiktigt system för jordbruket i norra Sverige måste också ges en sådan inriktning att det blir förenligt med reglerna i ett kommande GATT-avtal. Dessutom behöver EGs gemensamma jordbrukspolitik, CAP, beaktas.
Motionerna
Krav på en parlamentarisk arbetsgrupp resp. en parlamentarisk utredning med uppgift att genomföra en översyn av Norrlandsstödet framförs i motionerna Jo130 (fp) och Jo132 (v) yrkande 2. I folkpartiets motion framhålls behovet av en grundläggande översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige. Vid internationella överläggningar har betonats vikten av att stöd och handelshinder inom jordbruket avvecklas, och då i synnerhet prisstöd. Sådant stöd driver upp intensiteten som i sin tur leder till miljöbelastning och stora överskott. Prisstödet till norra Sverige har inte uppvisat nämnda skadeverkningar men eftersom det inte betalas ut direkt till lantbrukarna utan via förädlingsindustrin uppstår läckage. Systemet inbjuder vidare till manipulationer. Norrlandsstödet bör utformas i linje med det internationella synsättet. Vänsterpartiet anser att en förutsättningslös och genomgripande utredning behövs. En sådan utredning bör vara parlamentarisk och bl.a. belysa följande frågeställningar. Går det att konstruera ett mer generellt system som är anpassat till den nya livsmedelspolitiken och som tar hänsyn till utsatta områden oavsett var i landet de ligger? En samlad belysning av olika stödformer och deras effektivitet bl.a. med avseende på sysselsättning och infrastruktur borde göras. Vidare borde den regionalpolitiska jordbrukspolitikens effekter på totalvolymer och överskott analyseras samtidigt som andra länders regionalpolitik granskas.
Enligt motion Jo140 (fp) strider jordbruksministerns uttalande om täckningsgraden som lönsamhetsmått mot riksdagens livsmedelspolitiska beslut i juni 1990. Beslutet avsåg lönsamheten vid 1990 års slut. Vid den nu aktuella beräkningen föreslås att nivån skall ändras till den vid avregleringens början. För Norrlandsjordbrukets överlevnad är det angeläget att riksdagen som utgångspunkt för det framtida Norrlandsstödet lägger fast den lönsamhetsnivå som förelåg vid tidpunkten för riksdagsbeslutet år 1990. Långsiktigt bör stödet till jordbruket i norr fastställas till 60 % i kostnadstäckningsgrad. Centerpartiet yrkar i motion Jo134 att riksdagen skall fastställa den långsiktiga nivån för stödet till jordbruket i norra Sverige utifrån en kostnadstäckningsgrad på 60 % (yrkande 3). Regeringen går med sitt förslag ifrån fjolårets riksdagsbeslut genom att diskutera nivån med utgångspunkt från begreppet "avregleringens början". Detta synsätt står i strid med riksdagens avsikt, och om det förverkligas innebär det den största lönsamhetssänkningen under ett enskilt år sedan Norrlandsprisstödets tillkomst. I motion Jo141 (c) yrkande 2 krävs att riksdagen med avslag på propositionen i denna del skall fastställa att utgångspunkten för stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige skall vara kostnadstäckningsgraden 1989/90, dvs. 57 %. Regeringen använder sig nu av en annan utgångspunkt att jämföra lönsamheten med än den som omfattas av riksdagens tidigare beslut. Enligt motionärerna måste fattade beslut gälla för att ge jordbruksnäringen de planeringsförutsättningar som krävs. Riksdag och regering skall inte under omställningsperiodens gång ändra på de regler som gäller för omställningen. Enligt motion Jo129 (mp) yrkande 1 måste prisstödet till Norrlandsjordbruket finnas kvar för att garantera bibehållen livsmedelsproduktion. Utgångspunkten för det framtida stödet måste vara lönsamhetsnivån som förelåg vid tidpunkten för det jordbrukspolitiska beslutet i juni 1990. I motion Jo226 framhåller miljöpartiet att ett bibehållet prisstöd motiveras av att produktionen av jordbruksprodukter skall stimuleras. Produktionsmålet bör dock inte sättas i relation till en konstant produktionsvolym. Målet för produktionsvolymen bör överensstämma med konsumtionen och prisstödet justeras efter detta. Det kan också vara lämpligt att se till självförsörjningsgraden inom olika delar av Norrlandsstödsområdet. Delar av området skulle kunna hamna på en låg självförsörjningsgrad av vissa jordbruksprodukter som i och för sig är lämpliga att framställa i området (yrkande 12). I motion Jo135 (s) konstateras att kritik riktats mot den nuvarande utformningen av jordbruksstödet till norra Sverige. Systemet möjliggör ekonomiskt fusk. Missbruk av statliga medel måste förhindras. Stödformer bör därför införas som inte uppmuntrar till missbruk. Det är också angeläget med en kontroll och uppföljning av jordbruksstödet. Härigenom säkerställs att stödet når sitt syfte.
Utskottets överväganden
Jordbrukets regional- och säkerhetspolitiska betydelse i norra Sverige motiverar även fortsättningsvis ett särskilt stöd till näringen för att ge förutsättningar för ett livskraftigt jordbruk. Jordbruket bidrar, förutom med den grundläggande produktionen av livsmedel, till att upprätthålla sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur i dessa delar av landet. Vidare följer av de klimatiska förhållandena att intensiteten i det norrländska jordbruket är lägre. Detta har miljömässiga fördelar. Stödet till jordbruket i norra Sverige bör således utformas i överensstämmelse med andra åtgärder som vidtas för att utveckla jordbruket och andra delar av näringslivet. Härigenom garanteras att den bästa samlade effekten av stödet uppnås. Som utskottet i det föregående (Stödet budgetåret 1991/92) konstaterat uppfyller den modell som i dag används för beräkning av merkostnader och lönsamhet i det norrländska jordbruket inte de krav som bör ställas på ett framtida beräkningssystem. Dessutom måste ett sådant system vara förenligt med reglerna i ett kommande GATT-avtal och även utformas med hänsyn till EGs gemensamma jordbrukspolitik, CAP. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med vad som anförs i motionerna Jo130 och Jo132 yrkande 2 att stödet till jordbruksproduktionen i norra Sverige bör bli föremål för en förutsättningslös och genomgripande översyn. Översynen bör genomföras av en arbetsgrupp med parlamentarisk sammansättning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De krav och synpunkter på det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige som framförs i motionerna Jo129 yrkande 1, Jo134 yrkande 3, Jo135, Jo140, Jo141 yrkande 2 och Jo226 yrkande 12 torde i allt väsentligt omfattas av den översyn som utskottet förordat ovan. Motionerna bör således inte nu föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Övriga frågor
Enligt motion Jo131 (c, m, fp) yrkande 4 har ersättningen för avbytartjänsten stigit med uppåt 40 %. Detta har medfört att många inte längre har råd att anlita avbytare. Detta trots att bönderna är i stort behov av avbytare för att kunna erhålla viss ledighet. Det vore rimligt med viss hjälp till täckande av kostnaderna så att bönderna även fortsättningsvis kan anlita avbytare. I motion Jo132 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i avbytarsystemet så att kostnadsfördelningen anpassas till den regionalpolitiskt inriktade jordbrukspolitiken (yrkande 4). Enligt motionärerna drabbas småjordbruken inom stödområdet av en sned kostnadsfördelning. De små jordbruksföretagen drabbas av en i förhållande till produktionens och därmed lönsamhetens omfattning mycket hög kostnad. Samma krav har även framförts i motion Jo133 (v).
Utskottets överväganden
Avbytarverksamheten har till syfte att möjliggöra för animalieproducenterna att till rimlig kostnad kunna få ersättare vid semester och sjukdom. Kostnaderna för avbytartjänsten finansieras till en tredjedel av kunderna, dvs. lantbrukarna, och till två tredjedelar av budgetmedel. Frågan om att överföra det ekonomiska ansvaret för bl.a. avbytarverksamheten till näringen aktualiserades i samband med riksdagens livsmedelspolitiska beslut. Utskottet förutsatte därvid att kommande förslag i enlighet härmed skulle redovisas för riksdagen (1989/90:JoU25 s. 98 f.). Enligt budgetpropositionen för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 11) avser jordbruksministern att under våren 1991 till regeringen återkomma med förslag om en översyn av denna fråga. Direktiven för denna översyn har nyligen publicerats (dir. 1991:16). Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att föreslå att riksdagen gör något särskilt uttalande med anledning av motionerna Jo131 yrkande 4, Jo132 yrkande 4 och Jo133. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Jordbruksministern föreslår att Centrala försöksdjursnämnden (CFN) skall få träffa avtal om finansiering av forskning rörande alternativa och kompletterande metoder till djurförsök, m.m. med läkemedelsindustriföreningen (LIF) eller dess enskilda medlemmar. Med anledning av inrättandet av statens jordbruksverk (prop. 1990/91:100 bil. 11) och det blivande fiskeriverket (prop. 1990/91:87) föreslås följdändringar i olika lagar. Ändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1991. Utskottet tillstyrker lagförslagen och föreslår vidare att riksdagen lämnar förslaget om avtalspart i fråga om viss djurförsöksforskning utan erinran.
Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92
Nionde huvudtiteln
B 10. Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet att anslaget uppräknas till 873 milj.kr.
B 13. Omställningsåtgärder i jordbruket
Jordbruksministern föreslår att den nybildade organisationen för kontroll av kvaliteten på matpotatis som ett startkapital tillförs ett engångsbelopp på 15 milj.kr. under budgetåret 1991/92. Medel bör enligt jordbruksministern anvisas över anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket. Utskottet tillstyrker förslaget som redovisats på s. 42 och 44 i propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmänna utgångspunkter för stödet till jordbruket i norra Sverige
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo141 yrkande 1, 1990/91:Jo210 och 1990/91:Jo251 yrkande 1,
res. 1 (c)
2. beträffande motivet för Norrlandsstödet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo226 yrkande 11,
3. beträffande fäbodbruket
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo225,
res. 2 (mp)
4. beträffande nuvarande stödområdesindelning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo231,
5. beträffande ändringar i stödområdesindelningen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo126, 1990/91:Jo127, 1990/91:Jo128, 1990/91:Jo131 yrkande 3, 1990/91:Jo132 yrkande 3, 1990/91:Jo136, 1990/91:Jo141 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo202 och 1990/91:Jo206,
res. 3 (c) res. 4 (v)
6. beträffande livsmedelsindustrin och stödområdesindelningen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo131 yrkande 2,
7. beträffande potatisodling inom stödområdet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo131 yrkande 5,
8. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om områdesindelningen för stödet till norra Sverige, allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,
9. beträffande avelsproduktion av svin
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo139,
10. beträffande det s.k. suggstödet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo134 yrkandena 4, 5 och 6,
11. beträffande djurbidrag
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo138,
12. beträffande getnäringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo258 yrkandena 1 och 2,
13. beträffande ett extra regionalt stöd till jordbruket i norra Sverige
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo134 yrkande 1,
14. beträffande anslaget stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo125, 1990/91:Jo129 yrkande 2, 1990/91:Jo131 yrkande 1, 1990/91:Jo132 yrkande 1, 1990/91:Jo134 yrkande 2, 1990/91:Jo137 och 1990/91:Jo141 yrkande 3 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 873000000kr.,
res. 5 (c)
15. att riksdagen godkänner vad som i propositionen förordats om stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige budgetåret 1991/92, allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,
16. beträffande en översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo130 och 1990/91:Jo132 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige,
17. beträffande utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo129 yrkande 1, 1990/91:Jo134 yrkande 3, 1990/91:Jo135, 1990/91:Jo140, 1990/91:Jo141 yrkande 2 och 1990/91:Jo226 yrkande 12,
res. 6 (c)
18. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts om utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92, allt i de delar som ej berörts av utskottets hemställan ovan,
19. beträffande avbytartjänsten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo131 yrkande 4, 1990/91:Jo132 yrkande 4 och 1990/91:Jo133,
20. beträffande anslaget omställningsåtgärder i jordbruket m.m.
att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar 15000000kr. utöver tidigare anvisat anslag (1990/91:JoU22),
21. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.,
22. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre,
23. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1489) om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre,
24. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),
25. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1490) om ändring i rennäringslagen (1971:437),
26. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,
27. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
28. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i bisjukdomslagen (1974:211),
29. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,
30. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i berberislagen (1976:451),
31. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1493) om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,
32. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i epizootilagen (1980:369),
33. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.,
34. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
35. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,
36. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1494) om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,
37. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,
38. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
39. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1495) om ändring i lagen (1985:295) om foder,
40. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.,
41. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i tullagen (1987:1065),
42. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534),
43. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137),
44. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,
45. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1990:616) om införande av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,
46. att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen om avtalspart i fråga om viss djurförsöksforskning.
Stockholm den 19 april 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Sören Norrby (fp), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Ove Karlsson (s), Carl G Nilsson (m) och Karin Starrin (c).
Reservationer
1. Allmänna utgångspunkter för stödet till jordbruket i norra Sverige (mom. 1)
Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Den regionalpolitiska" och på s. 10 slutar med "ytterligare åtgärd." bort ha följande lydelse:
Den regionalpolitiska -- -- -- (=utskottet) -- -- -- till kombinationsverksamhet. Jordbruket utgör det norrländska näringslivets ryggrad. I många delar av den norrländska landsbygden är jordbruket den enda näringen. Det är därför särskilt angeläget att slå vakt om jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Med hänsyn till den starkt utglesade produktionen i denna del av Sverige är det viktigt att bibehålla eller t.o.m. i vissa områden öka produktionen. Enligt utskottets mening får ytterligare minskningar av produktion och åkerareal inom jordbruket i norra Sverige inte tillåtas ske. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo141 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo210 och Jo251 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna utgångspunkter för stödet till jordbruket i norra Sverige att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo141 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo210 och 1990/91:Jo251 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Fäbodbruket (mom. 3)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "Motionen avstyrks." bort ha följande lydelse:
När det gäller det svenska fäbodbruket satsas det framför allt på en handfull stora och välreklamerade fäbodar. Dessa fäbodar ägs framför allt av kommuner och drivs av turistföreningar eller hembygdsföreningar. De få verkligt levande fäbodarna, som ägs och brukas av dem som bor i bygden, kommer däremot att försvinna. Investerings- och glesbygdsstödet fungerar inte, eftersom fäbodbrukarna inte kommer upp i de inkomster som krävs för att stöd skall kunna ges. Det ekologiska fäbodbruket klarar således inte av att uppfylla gällande regler. Ett höjt NOLA-stöd bör därför enligt utskottets mening gå till fäbodbrukare. Riksdagen bör dessutom hos regeringen begära förslag om hur fäbodbruket skall kunna utvecklas. Enligt vad utskottet erfarit utgör fäbodbruket en sista utpost för Svensk Rödkulla, fjällkor och lantrasgetter i ursprunglig miljö. Det fria betet hjälper dessutom till att bevara de sista resterna av en ursprunglig svensk flora och fauna. Vad utskottet anfört om fäbodbruket med anledning av motion Jo225 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande fäbodbruket att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo225 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ändringar i stödområdesindelningen (mom. 5)
Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (=utskottet) -- -- -- gällande områdesindelning. Förändringar bör dock göras när det gäller stödområdesindelningen i Kopparbergs och Värmlands län. Kommunerna Sunne, Munkfors, Filipstad, Forshaga och Kil samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i Karlskoga kommun bör ingå i stödområde 3. Till detta område bör även Grangärde församling i Ludvika kommun föras. I övrigt bör nuvarande områdesindelningen gälla under minst fem år. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo141 yrkandena 4 och 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda avstyrks motionerna Jo126, Jo127, Jo128, Jo131 yrkande 3, Jo132 yrkande 3, Jo136, Jo202 och Jo206 yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ändringar i stödområdesindelningen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo141 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo126, 1990/91:Jo127, 1990/91:Jo128, 1990/91:Jo131 yrkande 3, 1990/91:Jo132 yrkande 3, 1990/91:Jo136, 1990/91:Jo202 och 1990/91:Jo206 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Ändringar i stödområdesindelningen (mom. 5)
Annika Åhnberg (v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 2." bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion Jo132 anser utskottet att stödområdesindelningen bör ändras i enlighet med det av jordbruksnämnden utarbetade förslag som inte kom till genomförande i samband riksdagens beslut beträffande regleringsåret 1989/90 (prop.1988/89:140, JoU21, rskr. 322). Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo132 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo126, Jo127, Jo128, Jo131 yrkande 3, Jo136, Jo141 yrkandena 4 och 5, Jo202 och Jo206 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ändringar i stödområdesindelningen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo132 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo126, 1990/91:Jo127, 1990/91:Jo128, 1990/91:Jo131 yrkande 3, 1990/91:Jo136, 1990/91:Jo141 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo202 och 1990/91:Jo206 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige (mom. 14)
Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "anses tillgodosedda." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en uppräkning av stödet skall ske med utgångspunkt från den lönsamhet som gällde 1989/90. Detta innebär enligt utskottets mening att lönsamheten skall beräknas från en kostnadstäckningsgrad som är 57 %. Ambitionen skall vara att nivån på produktionen i norra Sverige inte skall minska. Den föreslagna uppräkningen omfattar även kompensation för hela den lönsamhetsförsämring som kan hänföras till avskaffandet av tvåprissystemet för mjölk. Med angivna utgångspunkter och med beaktande av en volymminskning på 5 % bör riksdagen med bifall till motion Jo141 yrkande 3 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige anvisa ett förslagsanslag på 128 milj.kr. utöver regeringens förslag eller totalt 967 milj.kr. Med det anförda avstyrks motionerna Jo125, Jo129 yrkande 2, Jo131 yrkande 1, Jo132 yrkande 1, Jo134 yrkande 2 och Jo137 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1990/91:Jo141 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1990/91:Jo125, 1990/91:Jo129 yrkande 2, 1990/91:Jo131 yrkande 1, 1990/91:Jo132 yrkande 1, 1990/91:Jo134 yrkande 2 och 1990/91:Jo137 till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 967000000kr.,
6. Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92 (mom.17)
Karl Erik Olsson och Karin Starrin (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "De krav" och på s. 22 slutar med "vidare åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att utgångspunkten för stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige skall vara kostnadstäckningsgraden 1989/90, dvs. 57 %. Den i propositionen redovisade utgångspunkten för en jämförelse av lönsamheten avviker enligt utskottets mening från riksdagens tidigare beslut. Fattade beslut måste gälla för att ge jordbruksnäringen de planeringsförutsättningar som krävs. Under omställningsperiodens gång skall de regler som gäller för omställningen inte ändras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo141 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. De krav och synpunkter på det framtida stödet till jordbruket i norra Sverige som framförts i motionerna Jo129 yrkande 1, Jo134 yrkande 3, Jo135, Jo140 och Jo226 yrkande 12 torde i allt väsentligt omfattas av den översyn som utskottet förordat ovan. Motionerna bör således inte nu föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92 att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo141 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:Jo129 yrkande 1, 1990/91:Jo134 yrkande 3, 1990/91:Jo135, 1990/91:Jo140 och 1990/91:Jo226 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Getnäringen (mom. 12)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anför:
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 och med anledning av en motion från vänsterpartiet förändrades stödet till getnäringen inom ramen för det s.k. Norrlandsstödet. Ytterligare förändringar behövs dock av stödets konstruktion. Stödet är nu utformat analogt med stödet till mjölkproduktionen. Det tar inte hänsyn till för getnäringen speciella förhållanden såsom vidareförädling på gården och köttproduktion. Vänsterpartiet har därför återkommit med förslag som skulle kunna förbättra situationen. Vi har inte reserverat oss till förmån för dessa förslag, eftersom utskottet nu föreslår att en parlamentarisk arbetsgrupp skall se över hela det s.k. Norrlandsstödet. Stödet till getnäringen bör lämpligen tas upp i den översynen.
2. Anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige (mom. 14)
Annika Åhnberg (v) anför:
Vänsterpartiet har yrkat på en uppräkning av anslaget till stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige med 170 milj.kr. Detta förslag har inte vunnit utskottsmajoritetens gehör. Utskottet föreslår nu en begränsad uppräkning med 34milj.kr. samt att en översyn av stödets utformning genomförs. Jag har därför, även om ett högre belopp hade varit att föredra, avstått från att reservera mig till förmån för vänsterpartiets anslagsyrkande.
3. Anslaget Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige (mom. 14)
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Jag anser att Norrlandsstödet borde ha höjts med mer än de 34 milj.kr. som utskottet har föreslagit utöver regeringens förslag. Miljöpartiet har i sin motion föreslagit en höjning av anslaget med 130 milj.kr. utöver regeringens förslag. Majoritetens förslag innebär dock vissa förbättringar för det norrländska jordbruket, och jag har därför avstått från att reservera mig för vårt motionsyrkande.
4. Utgångspunkter för stödet efter budgetåret 1991/92 (mom.17)
Marianne Samuelsson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att Norrlandsstödet bör anpassas så att det blir balans mellan produktion och konsumtion inom stödområdet. Det är positivt att utskottet beslutat föreslå tillsättandet av en arbetsgrupp som skall genomföra en förutsättningslös och genomgripande översyn av stödet till jordbruksproduktionen i norra Sverige. Jag avstår därför från att reservera mig.
5. Avbytartjänsten (mom. 19)
Annika Åhnberg (v) anför:
Den konstruktion som finansieringen av avbytartjänsten har missgynnar det småskaliga jordbruket. Denna typ av jordbruk är särskilt vanlig inom stödområdet. Regeringen har aviserat en översyn av finansieringens utformning. Jag har därför inte reserverat mig till förmån för vänsterpartiets yrkanden om förändringar. Jag utgår ifrån att de av vänsterpartiet framförda förslagen kommer att beaktas i nämnda översyn, som förväntas vara klar under våren.
Bilaga
Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:1490) om ändring i rennäringslagen (1971:437) Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringslagen (1971:437)1