Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag

Betänkande 2013/14:MJU26

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 juni 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag(pdf, 247 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:26 Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag

Beslut

Strandskyddet kan upphävas vid små sjöar och vattendrag (MJU26)

Stränderna vid hav, insjöar och vattendrag är skyddade i hela landet. Syftet är att människor ska ha tillgång till strandområden och att bevara bra livsvillkor för djur och växter. Nu får länsstyrelserna möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag under vissa förutsättningar. Det innebär att det blir lättare att upphäva strandskyddet i denna typ av områden än vad det är i dag.

De nya reglerna börjar gälla den 1 september 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 17
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-05-27
Justering: 2014-06-10
Trycklov till Gotab och webb: 2014-06-11
Trycklov: 2014-06-11
Reservationer: 2
Betänkande 2013/14:MJU26

Alla beredningar i utskottet

2014-05-27

Strandskyddet kan upphävas vid små sjöar och vattendrag (MJU26)

Stränderna vid hav, insjöar och vattendrag är skyddade i hela landet. Syftet är att människor ska ha tillgång till strandområden och att bevara bra livsvillkor för djur och växter. Nu får länsstyrelserna möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag under vissa förutsättningar. Det innebär att det blir lättare att upphäva strandskyddet i denna typ av områden än vad det är i dag.

De nya reglerna börjar gälla den 1 september 2014. Miljö- och jordbruksutskottet instämmer i att det finns ett behov av att ändra dagens strandskydd kring de minsta sjöarna och vattendragen. Utskottet föreslår därför att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2014-06-18
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:MJU26, Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag

Debatt om förslag 2013/14:MJU26

Webb-tv: Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Helena Leander (MP)
Anf. 126 Helena Leander (MP)
Herr talman! Det vi ska diskutera i dag - strandskyddet - handlar om en uppluckring av detta skydd. Innan vi börjar luckra upp det kanske vi ska fråga oss vad vi har strandskyddet till över huvud taget. Till att börja med kom strandskyddet till som en del av allemansrätten - för att säkra tillgången till stränder inte bara för människor som har råd att själva bygga och bo vid stranden utan också för andra människor. Sedan kom den biologiska mångfalden till som ytterligare ett skäl för att värna våra strandmiljöer. På senare tid har också medvetenheten om att klimatförändringarna kommit att innebära risker för bebyggelser i strandnära lägen tillkommit som ett ytterligare argument, även om det hittills inte har satt några spår i själva lagstiftningen. Allmänhetens intresse av tillgång till stränder för friluftsändamål är av naturliga skäl större där det finns mycket allmänhet, alltså där människor bor och vistas. Det gäller våra storstadsregioner men också i skärgårdar, till exempel. Därför kan man, om man bara utgår från friluftsintresset, tycka att det är rimligt att ha en viss differentiering av strandskyddet mellan högexploaterade och lågexploaterade områden. Av den anledningen har vi från Miljöpartiet föreslagit att det ska bli svårare att bevilja dispenser för strandskyddet i högexploaterade områden. Även om det finns delar av Sverige som har gott om stränder i förhållande till friluftsintresset behöver det dock inte innebära att det är oproblematiskt, om man ser till andra syften som biologiskt mångfald, att luckra upp strandskyddet i dessa områden. Även strandmiljöer som inte är viktiga för friluftsintresset kan ha höga biologiska värden. Stränder är helt enkelt viktiga för den biologiska mångfalden. Nästan en tredjedel av alla djur- och växtarter i landet som har rödlistats som hotade eller missgynnade är knutna till strand- eller vattenmiljöer. Den begränsning till mindre sjöar och vattendrag som regeringen nu föreslår är inte heller oproblematisk. Även små sjöar och vattendrag kan ha höga naturvärden som riskeras av bebyggelse. Det kan handla om gölgrodor i Skåne, smålom i norrländska tjärnar och gölar, salamandrar och dvärgnäckros - bara för att ta några exempel på arter som trivs i små vattensamlingar. Å andra sidan kan jag ha förståelse för synpunkten att vi inte kan ha en sådan trubbig strandskyddsreglering att exakt varenda sjö och vattendrag betraktas som omistlig. Det är inte rimligt att ett människoskapat dike som kanske inte ens har vatten i sig hela året betraktas som så viktigt att man inte ens kan bygga i närheten. Men redan i dag finns möjlighet för länsstyrelsen att i det enskilda fallet upphäva strandskyddet i ett område som uppenbart saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften. Om man gör bedömningen att det inte har varit tillräckligt för att möjliggöra bebyggelse till exempel vid sådana här tidvis vattenförande diken har jag inga problem med att man vill återkomma med förslag för att ta hand om just den problematiken. Det förslag som vi nu har att diskutera öppnar dock upp för en större uppluckring än så. Visserligen kommer inte det stora dråpslaget riktigt ännu. Regeringen har sagt att man helt vill upphäva det generella strandskyddet vid små sjöar och vattendrag, och det gör man inte i detta ärende. Det ska komma sedan. Däremot gör man det lättare för länsstyrelsen att upphäva strandskyddet vid sjöar och vattendrag om de är små. Detta definierar regeringen som mindre än ett hektar respektive två meter brett. Det motsvarar två tredjedelar av Sveriges sjöar och ca 80-90 procent av stränderna utmed vattendrag. Förslaget är inte heller begränsat till lågexploaterade områden, utan regeringen argumenterar för att begränsningen i praktiken kommer att innebära att det bara blir högexploaterade områden som kommer i fråga. Men med tanke på att det varje år trots ambitioner om motsatsen ges ca 700-800 dispenser och upphävanden i storstadsområden vore det befogat med en tydlig begräsning till områden med lågt exploateringstryck. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. Om regeringen sedan vill återkomma med ett lite mer begränsat förslag för de smådiken som vi har diskuterat är jag beredd att lyssna då.
Jacob Johnson (V)
Anf. 127 Jacob Johnson (V)
Herr talman! Strandskyddet gäller vid hav, insjöar och vattendrag i hela Sverige. Dess syfte är att långsiktigt trygga förutsättningarna för den allmänrättsliga tillgången till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv. Vänsterpartiet anser att dessa syften fortsatt måste värnas. Ändringarna i strandskyddet från 2009 innebar ökade möjligheter för kommunerna att satsa på landsbygdsutveckling i strandnära lägen, så kallade LIS-områden. Vänsterpartiet stod bakom att glesbefolkade områden med god tillgång till obebyggda stränder skulle kunna få fler dispenser utan att strandskyddets syften äventyrades. Vi menar att införandet av dessa områden skapade sådana möjligheter. I propositionen motiverar regeringen nu de ändringar vi debatterar i dag med att man strävar efter en mer hållbar utformning av strandskyddet genom att göra det enklare att bygga i strandnära lägen i glesbefolkade områden. Vi har svårt att se var det hållbara finns i regeringens inriktning och förslag och vill påminna om att det generella strandskyddets syfte även är att vara förebyggande och framåtsyftande. Med andra ord handlar det om att genom strandskyddet säkerställa även framtida behov för både allmänhetens tillgänglighet och växters och djurarters fortlevnad. Många remissinstanser har lyft fram de små vattendragens betydelse för den biologiska mångfalden. Då i stort sett varje vattendrag är betydelsefullt för den biologiska mångfalden och definitionerna i förslaget av mindre sjöar och vattendrag inte är helt tydliga är konsekvenserna av propositionen också svåra att överblicka. De små vattendragen är, som vi har hört tidigare, många gånger de mest artrika, och naturmiljön har betydelse som spridningskorridorer och tillflyktsorter för olika arter. Vi menar också att en analys av hur förslaget tryggar allmänrättslig tillgång till strandområden saknas. Enligt Naturvårdsverket är ca 5 procent av våra djur och växter så starkt hotade att de riskerar att dö ut i Sverige. Och i strand- och vattenmiljöer finns upp emot en tredjedel av de arter som löper risk att försvinna i Sverige, enligt Artdatabankens så kallade rödlista. De mindre vattendragen är också viktiga lek- och uppväxtområden för fisk. Av miljöbalken framgår att det inom strandskyddsområde inte får vidtas åtgärder som väsentligen förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter. I förarbetena till miljöbalken står det uttryckligen att även storleksmässigt obetydliga bäckar och tjärnar ofta har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Vidare står det att strandskyddet ska ses i just ett långsiktigt perspektiv; områden som inte har några speciella naturvärden eller värden för friluftslivet i dag kan med tiden utveckla höga värden. Dessutom bör försiktighetsprincipen tillämpas eftersom en ordentlig konsekvensanalys saknas. Då utarmningen av biologisk mångfald i Sverige med nödvändighet måste brytas för att vi ska nå internationella åtaganden och våra miljömål är propositionen enligt Vänsterpartiet inte förenlig med en sådan inriktning. Förslaget motverkar också en utveckling för stärkt bevarande av ekosystemtjänster och högre naturvärden. Mot den bakgrunden, herr talman, anser jag att propositionen bör avslås och yrkar härmed bifall till reservation nr 1.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 128 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Förslaget som debatteras här i dag ska enligt regeringen syfta till att öka förståelsen och acceptansen för strandskyddet. Det ska samtidigt förbättra möjligheterna till bebyggelse och andra åtgärder i strandnära områden som angränsar till små sjöar och vattendrag. Syftet, att det ska öka förståelsen och acceptansen, är bra. Men många ser med stor oro på att både den långsiktiga tanken och helhetssynen bakom vårt unika strandskydd kan gå förlorade med den här urholkningen. De anser att riksdagen behöver säkra att det svenska strandskyddet, i linje med miljöbalken, i praktiken skyddar den biologiska mångfalden och naturens möjlighet att leverera de ekosystemtjänster vi är beroende av vid små sjöar och vattendrag. Över 200 000 små sjöar och tusentals mil vattendrag är berörda. Regeringens utgångspunkt i förslaget är att ett fortsatt generellt strandskydd i hela landet ska gälla men att länsstyrelsen ska få möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag om det område som upphävandet avser har liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften. Förslaget innebär att det blir lättare att upphäva strandskyddet i denna typ av områden än vad som i dag krävs för upphävande i andra strandskyddsområden. Där är kravet att det ska vara uppenbart att området helt saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften. Den här ändringen måste, som mina företrädare i talarstolen har sagt, ses i skenet av övriga ändringar som regeringen har genomfört under sina år vid makten. Herr talman! Under 2009 ändrades strandskyddsreglerna för att ge ett ökat lokalt och regionalt inflytande över strandskyddet. Bland annat ändrades ansvaret för prövningen av dispenser på så sätt att kommunerna som huvudregel övertog ansvaret för prövningen från länsstyrelserna. Enligt regeringen skulle förändringen leda till en åtstramning i de hårt exploaterade områdena och lättnader i de områden där trycket på dispenser från strandskyddet inte var särskilt hårt, exempelvis i de norra delarna av Sverige. De signaler som vi politiker får är att regeringens syften med de tidigare ändringarna inte verkar ha fått något genomslag. Det verkar varken ha blivit lättare att göra undantag i de områden som avsågs eller ha blivit åtstramningar i de delar av Sverige där det var ett hårt tryck på dispenser från strandskyddet. När den förra förändringen genomfördes ville vi socialdemokrater - för att signalera att riksdagen ville göra en åtskillnad vad gällde dispenser - vara mer restriktiva för områden med riksintressen, vilket i princip omfattade kuststräckan från Strömstad till Höga kusten. Här skulle det fortfarande vara länsstyrelserna som gav dispenser. På övriga områden skulle kommunerna få rätten till dispensgivning. Det förslag som ligger på bordet i dag föreslår att länsstyrelsen ska få möjlighet att upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag om det område som upphävandet avser har liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften. Vi socialdemokrater tycker att det förslaget är bra. Det har under åren varit många samtal med personer som med all rätt har tyckt att nuvarande regel haft liten eller ingen betydelse för att skydda den biologiska mångfalden eller för att ge allmänheten tillträde till ett visst område. I förslaget till ändringar som ligger på bordet i dag har regeringen föreslagit att länsstyrelsen ska få möjlighet att upphäva det strandskyddet. Vi tillstyrker förslaget. Vi hade helst velat se att detta beslut hade kopplats ihop med tidigare ställningstagande och återfört dispensmöjligheterna från kommunerna till länsstyrelserna för de områden där det finns riksintressen. Rimligtvis är det så att länsstyrelserna står för den biologiska kompetensen och kan göra rätt avvägning. Denna kompetens finns inte i alla kommuner. (Applåder)
Christer Akej (M)
Anf. 129 Christer Akej (M)
Herr talman! Vi ska nu debattera ett betänkande om strandskydd utifrån regeringens proposition om strandskydd vid små sjöar och vattendrag. Strandskyddet berör och engagerar många, och det är bra. Man kan också ha flera olika infallsvinklar när det gäller strandskyddet. Vi ska självklart vara rädda om vårt landskap så att det inte överexploateras och tillgången till våra stränder hindras. Att allmänheten har tillgång till våra stränder är väl en av de saker vi är särskilt stolta över i vårt land. Strandskyddet ska också hjälpa till att bevara goda livsvillkor för flora och fauna i strandnära lägen. Samtidigt kan vi inte ha ett skydd som hindrar all exploatering och bebyggelse i strandnära områden. Det måste ske ett övervägande med sans och balans. I vårt land har vi ett stort antal skydd mot olika riksintressen. Vi har, för att nämna några, skydd mot kulturminnesvård, landskapsbildskydd, strandskydd, skydd för naturvård, skydd för friluftsliv och numera diskuteras även att man ska införa ett skydd mot exploatering på högvärdig åkermark. Adderas alla dessa skydd blir det inte stora områden kvar och möjliga att bygga på. År 2009 gjordes i vårt land en översyn av strandskyddsreglerna. Syftet var då att de skulle bli mer flexibla och bättre lokalt anpassade. Syftet var också att där exploateringstrycket var lågt skulle det bli lättare att bygga och tvärtom där det var högt exploateringstryck. I realiteten anses det dock att det i princip har blivit svårare överallt. Därför har nu regeringen valt att göra en ny översyn. Herr talman! Då vi talar om strandskydd är det naturligt att vi först och främst tänker på våra havsstränder. Dock utgör dessa bara en del av alla de områden där det finns strandskydd. Huvuddelen av strandskyddet finns kring alla våra vattendrag. I vårt land finns det 412 000 kilometer vattendrag som är smalare än sex meter, alltså en total längd motsvarande drygt tio varv runt jordklotet. Flera av dessa vattendrag som är smalare än sex meter är under delar av året uttorkade eller kanske bara rännilar. Strandskyddet är generellt 100 meter, men det kan om så anses befogat utökas till 300 meter genom beslut av länsstyrelsen. Räknar vi enbart på dessa små vattendrag smalare än sex meter - som motsvarade 412 000 kilometer - och med 100 meter strandskydd på ömse sidor innebär det en total yta på 80 000 kvadratkilometer eller nästan 20 procent av landets totala yta. Ökas sedan gränsen för strandskydd till 300 meter, som har skett på många ställen, kan man själv dra slutsatsen att det blir avsevärt större områden. Sedan har vi större vattendrag, bredare än sex meter och insjöar med en strandlängd på 346 000 kilometer. Stränder runt våra öar är på drygt 60 000 kilometer och längs fastlandskusten på 11 000 kilometer. Totalt blir det således rejält stora områden som ligger under strandskydd. Jag tycker inte att det är rimligt att vi har en lagstiftning som på detta sätt begränsar exploatering i vårt land. Dessutom drabbar lagstiftningen ojämnt. Av de bredare vattendragen och kring sjöar och fastlandskusten är 13 procent av den totala strandlängden i dag påverkad av bebyggelse inom 100 meter. Fördelningen är ojämn. I norra Sverige, till exempel i Arjeplogs kommun med nästan 20 000 kilometer kust, är bara 2 procent bebyggda. Liknande situation råder i andra Norrlandskommuner. När det gäller de smala vattendragen, alltså de som är mindre än sex meter, är bebyggelsepåverkan inom 50 meter på ömse sidor blott 1,3 procent i hela landet. Störst påverkan finns i Stockholms län där det är 3,7 procent jämfört med 0,2 procent i Norrbotten. Strandskyddet gäller inte enbart på land utan också ute i havet. Detta gör att många av dem som bedriver strandnära verksamheter, till exempel musselodling, är för sin näring beroende av att få dispens från strandskyddsreglerna. Det är en viktig näring som måste kunna garanteras en fortlevnad. Herr talman! Spontant kan det tyckas bra och något vi ska vara glada och stolta över att en så stor del av vår strandnära natur är skyddad och oexploaterad, men samtidigt finns det ett par faror med detta. I de områden som har ett lågt bebyggelsetryck med stora mängder sjöar, öar och vattendrag är det önskat med bebyggelse. Ett av bekymren i landet i dag är urbaniseringen, att folk flyttar från landsbygden in till tätorterna. Det känns då motsägelsefullt att understödja detta genom att försvåra byggnation för den som önskar bosätta sig i trakter som folk flyttar ifrån. Sedan har vi andra områden i vårt land, till exempel i södra Sverige, där det är ett högre bebyggelsetryck. På många ställen är områdena belagda med strandskydd. Ska man fullt ut följa strandskyddsbestämmelserna blir det i princip en totalt död hand över dessa områden, och det är självklart inte heller realistiskt. Tvärtom känns det rimligt att det i dessa trakter görs en översiktlig bedömning utifrån helheten där man bestämmer att vissa områden ska skyddas och där blir det ett totalt förbud mot byggnation. I andra områden däremot måste det accepteras en måttlig och väl anpassad byggnation. Vill vi skapa nya attraktiva, funktionella boendemiljöer och nya områden för industri och hantverk som hjälper till att skapa arbetstillfällen och därmed stödja välfärden i vårt land måste det till en förändring i strandskyddslagstiftningen. Herr talman! Regeringen tar nu ett första steg för att se över strandskyddslagstiftningen då man i den proposition som vi nu diskuterar föreslår att för vattendrag som är smalare än två meter och sjöar som är mindre än ett hektar ska strandskyddsreglerna luckras upp. Jag ser detta som ett steg i rätt riktning. Min förhoppning är självklart att vi kan få en fortsättning på detta så att man ytterligare kan se över strandskyddslagstiftningen och ytterligare anpassa den bättre till de verkliga förhållandena. Dessutom tycker jag att det vore rimligt att kommunerna fick ett större inflytande. Vi har i vårt land kommunalt planmonopol, och i linje med detta måste vi visa förtroende för att kommunerna kan besluta fullt ut när det gäller strandskyddsfrågan utan en statlig övervakning. Det borde ligga i kommunpolitikernas intressen att de ser till att områden i kommunen inte bli överexploaterade på ett felaktigt sätt, utan man bör prioritera och bevara attraktionen från turist- och miljösynpunkt. Herr talman! Med detta vill jag slutligen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på båda reservationerna. (Applåder)
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 130 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Jag vill bara fråga en sak. Det som ofta lyfts fram när man diskuterar strandskydd är speciellt de norra delarna av landet. Jag känner också igen mig lite grann hemifrån Bohuslän. Man säger att om det införs lättnader i strandskyddet så ökar befolkningen helt plötsligt, för då byggs det många bostäder. Jag undrar: Är det verkligen den tron regeringen har, att om man släpper på strandskyddet uppe i norra Sverige så bygger plötsligt en massa folk åretruntbostäder för att de så gärna vill bo där? Sedan ska de jobba i Stockholmstrakten eller någon annanstans. I min hemkommun i Bohuslän finns det ett väldigt hårt tryck på bostäder, och det byggs mycket. Jag är säker på att man under de senaste tio åren har byggt 2 500-3 000 bostäder. Befolkningen har gått från 10 000 till 8 900. Det beror ju på att bostäderna omvandlats till sommarbostäder. Det är ju inte på något vis tryck på bostadssituationen i utflyttningskommunerna. Det handlar inte om det för att folk ska stanna kvar uppe i Norrland. Det handlar om att ska få jobb, till exempel i Bohuslän. Ni använder argumentet att man ska få en ökad åretruntbefolkning om man lättar på strandskyddet. Är det vad ni tror?
Christer Akej (M)
Anf. 131 Christer Akej (M)
Herr talman! Självklart krävs det inte bara simsalabim med en åtgärd, utan det krävs många åtgärder. Det är givetvis många faktorer som påverkar var en människa väljer att bosätta sig. Det är situationen i kommunen, det politiska ledarskapet och icke minst den lagstiftning som vi har. Där känner jag mig oroad utifrån de förslag som i dag kommer från den rödgröna sidan. Jag upplever dem som ett kraftfullt hot mot just landsbygden. Det gäller lastbilsskatter, höjda drivmedelsskatter och - som jag upplever det - en jobbfientlig politik. Det är alltså många delar som hänger samman och måste verka, och inte bara en del.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 132 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Det finns naturligtvis många delar. Men ni tror att om man släpper på strandskyddet och tillåter byggande av åretruntbostäder, då strömmar det dit folk på grund av detta. Det kostar 2-3 miljoner kronor att bygga ett hus, och sedan får man 200 000 kronor nästa dag om de ska sälja huset. Jag tror inte att det är lösningen för att öka befolkningen. När det gäller lastbilsskatter, eller vägslitageavgifter, vet jag att i alla fall i Bohuslän skulle alla de utländska lastbilsförarna, med tanke på all den norska export som går på våra svenska vägar, också vilja vara med och betala, precis som vi får vara med och betala när vi åker till Norge. Det är väldigt få bland allmänheten som har någon annan uppfattning. Det påverkar inte heller konkurrensen, för det blir lika för alla. Alla får betala lika mycket.
Christer Akej (M)
Anf. 133 Christer Akej (M)
Herr talman! Låt mig upprepa, Jan-Olof Larsson, att det inte är fråga om en enda åtgärd, utan det är många olika åtgärder som samverkar. Jag ser det dock som ett steg på vägen att man luckrar upp strandskyddslagstiftningen. Vi hör från många håll att man upplever att det är ett hinder för att kunna bygga. För mig känns det väldigt motsägelsefullt att vi i de områden som folk flyttar från, och i områden där bebyggelsetrycket är lågt, skulle hindra någon från att bygga. Det sker i dag. Jag har hört att det förekommer i norrländska kommuner, även om det självklart inte är i någon oerhört stor omfattning. Varje sådant exempel är ett steg i fel riktning. Återigen är det helheten som gäller. Där har du ett bekymmer, Jan-Olof Larsson, för de partier du planerar att regera med, om du skulle hamna i majoritet efter valet, är partier som bedriver en landsbygdsfientlig politik med avsevärt höjda skatter, vilket skulle göra det svårare att leva och bo på landsbygden. Där finns inte möjlighet att bygga ut kollektivtrafiken, utan många är beroende av bil och lastbil för sina transporter. Också på sysselsättningssidan är den politik vi för viktig. Vi har till exempel infört halverad arbetsgivaravgift och halverad restaurangmoms, som jag ser som viktiga åtgärder för att fler ska ha möjlighet att bo och jobba, inte minst på landsbygden där den typen av näringar är viktiga.
Lars Tysklind (FP)
Anf. 134 Lars Tysklind (FP)
Herr talman! Så diskuterar vi åter strandskyddet. Vi gör det med jämna mellanrum, för strandskyddet är en sådan fråga som kräver att man successivt ser över och förändrar det. I dag behandlar vi propositionen Strandskyddet vid små sjöar och vattendrag och en del följdmotioner samt ett antal yrkanden från allmänna motionstiden i höstas. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de två reservationerna. Vi kan konstatera, vilket också sagts tidigare i debatten, att vi har en ny strandskyddslagstiftning som tillkom den 1 juli 2009. Den innebär i grunden ett fortsatt starkt strandskydd där nationella och i ännu högre grad kommunala intressen ansvarsfullt samverkar för att uppnå strandskyddets syfte, det vill säga att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden samt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet kring stränderna. Dessutom innebär lagen att det blir möjligt att göra lättnader i lågexploaterade områden. Det betyder att kommunerna fått en större roll beträffande möjligheterna att bygga i lågexploaterade områden. Det var syftet när lagen infördes. Jag vill från Folkpartiets sida vara tydlig på en punkt, nämligen att strandskyddet över tid har gagnat oss väl, både vad gäller tillgänglighet och att bevara biologisk mångfald. Det dubbla syftet är viktigt att ha med sig. Folkpartiets utgångspunkt har konsekvent varit att strandskyddet är ett nationellt intresse och att det ska finnas en skyddsbestämmelse i miljöbalken samtidigt som det måste finnas möjlighet till lokal anpassning utifrån exploateringstryck, tillgång till stränder och så vidare. Herr talman! Det är viktigt att vi kontinuerligt följer upp och ser om tillämpningen av lagstiftningen verkligen följer det som vi lagstiftare hela tiden haft som syfte när vi fattat beslut. Vi måste naturligtvis vara öppna för att göra korrigeringar om vi ser att det inte fungerar riktigt som vi tänkt oss. De farhågor som lyftes fram 2008, när vi diskuterade frågan, har definitivt inte besannats. Det är ju inte så att åtstramningen inte fungerat i de högexploaterade områdena. Snarare har inte de lättnader som vi avsåg att lågexploaterade områden skulle få slagit igenom. Ledstjärnan vid varje förändring av strandskyddet måste vara att vi inte får äventyra de grundläggande syftena med tillgänglighet och skydd av strändernas natur och djurliv. Jag är dock övertygad om att det finns goda möjligheter att skapa bra balans mellan bevarande och utveckling. Jag är också övertygad om att det är absolut nödvändigt att vi har en ändamålsenlig och välmotiverad lagstiftning som givetvis ska uppfylla sina syften. Samtidigt ska man inte gå längre än vad som krävs för att syftena ska uppfyllas. Herr talman! I dag handlar det om att ytterligare anpassa strandskyddslagstiftningen vid små sjöar och vattendrag. Det handlar inte om att generellt upphäva strandskyddet vid små sjöar och vattendrag. Att absolut definiera vad det betyder är inte speciellt viktigt, utan det kommer att prövas i varje enskilt fall. Det är viktigt att säga att det finns två kriterier som båda måste vara uppfyllda. Det ena är att det verkligen rör sig om en liten sjö eller litet vattendrag, det kommer praxis och de enskilda prövningarna att visa över tid. Det andra är att aktuellt område har liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syfte. Det är alltså fråga om ett "dubbellitet" som måste uppfyllas. I grunden, och i praktiken kan man säga, handlar det om att det i glesbebyggda områden med lågt exploateringstryck ska vara lite lättare att kunna bygga i strandnära lägen. Det ska tilläggas, återigen, att det naturligtvis inte får äventyra strandskyddets syfte. Skillnaden, som någon tidigare talare redogjorde för, är att man slipper åberopa särskilda skäl och behöver inte pröva om allt. Är det upphävt så är det upphävt. Det är viktigt att notera att annan lagstiftning gällande strandskyddet inte upphävs i och med det här förslaget. Den lagstiftning som finns - att man närmast strandlinjen ska ges möjlighet till fri passage och att där i övrigt ges goda förutsättningar för djur- och växtlivet - ligger kvar, ovanpå den nya. Man ska också notera att det i det förslag som nu föreligger finns möjlighet att upphäva delar av strandskyddsområdet. Man kan till exempel bestämma att skyddet ska gälla ett visst antal meter från strand. Det går alldeles utmärkt att göra så. De sista metrarna kan ju vara väldigt värdefulla, medan skyddet fram till den gränsen kan upphävas. Herr talman! Det finns ett regeringsuppdrag från april i år som innebär att Naturvårdsverket ytterligare ska se över strandskyddet vid små sjöar och vattendrag, och länsstyrelserna har i sina regleringsbrev för i år i uppdrag att se över reglerna om landsbygdsutveckling i strandnära lägen, det som vi i riksdagen kallar LIS. Många vet nog inte vad det egentligen betyder, men vi använder ju förkortningar ibland. Det är viktigt att det som vi tänkt ska hända verkligen också händer. Det finns vissa indikationer på att lagstiftningen inte fått det genomslag som vi hade hoppats att den skulle få. Om det beror på lagstiftningen i sig eller på tillämpningen i kommunerna tycker jag är viktigt att få klarlagt. Från Folkpartiets sida kommer vi att följa frågan noggrant. Vi har inga som helst avsikter att godkänna förändringar som på något sätt äventyrar strandskyddets syften, vilka jag lyft fram tidigare i mitt anförande. För vår del handlar det om att vi hela tiden, för varje steg vi tar, ska säkra det. Som ni naturligtvis har förstått av mitt resonemang är ändamålsenligheten, att lagstiftningen är välmotiverad, det som skapar acceptans och förståelse för den. Jag kan utan att darra på manschetten säga att det stärker lagstiftningens legitimitet och därmed lagstiftningen som sådan. Herr talman! Avslutningsvis vill jag göra en liten reflexion kring de reservationer som finns i betänkandet. I reservation 1 yrkar Miljöpartiet och Vänsterpartiet avslag på propositionen, men jag kan konstatera att Miljöpartiet i reservation 2 ändå öppnar upp för viss flexibilitet i frågan. Jag känner att där finns en klar öppning från Miljöpartiets sida. Från Folkpartiets sida tycker vi att de farhågor som lyfts fram i reservation 1, och som leder till slutsatsen att propositionen ska avslås, är obefogade. Jag tycker att de frågorna har behandlats väl i propositionen. Man har definitivt inte tagit steg som på något sätt skulle äventyra strandskyddets syfte. Det blir direkt kontraproduktivt om reglerna inte är ändamålsenliga. Det gäller i allra högsta grad strandskyddet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)
Roger Tiefensee (C)
Anf. 135 Roger Tiefensee (C)
Herr talman, åhörare och ledamöter! Vi debatterar i dag, som flera har varit inne på, strandskyddet vid små sjöar och vattendrag. Det förslag som vi har på riksdagens bord i dag är en fortsättning på den reform när det gäller strandskyddet som regeringen gjorde 2009 och 2010. För mig som centerpartist och för regeringen som helhet är det viktigt att åstadkomma ett mer ändamålsenligt strandskydd som tar hänsyn till behovet av utveckling i hela Sverige, särskilt på landsbygden, samtidigt som ett långsiktigt skydd av strändernas natur- och friluftsvärden inte äventyras. Utgångspunkten är natur- och friluftsvärden, som är strandskyddets syfte. Men det är också något annat som är viktigt för oss som lagstiftare. Förståelsen och acceptansen för en lagstiftning är beroende av dels att reglerna är ändamålsenliga, dels att de inte går längre än vad som behövs för att uppnå regleringens syfte. Då, herr talman, är det viktigt att konstatera att regeringen mot den här bakgrunden arbetar för att göra det enklare att bygga i strandnära lägen i glesbefolkade områden med lågt bebyggelsetryck. Det var syftet med det första steget i förändringen av regleringen 2009 och 2010. Det är också ett viktigt syfte med den här förändringen. Därför tycker jag att det är ett bra förslag som nu läggs fram. Det handlar om att ge länsstyrelserna möjlighet att i det enskilda fallet upphäva strandskyddet vid en liten sjö eller ett litet vattendrag om området enbart har liten betydelse för strandskyddets syfte, det vill säga att långsiktigt bevara friluftslivet och naturvärdena. Man kan titta på bakgrunden till det här förslaget. Redan 2002 rapporterade Naturvårdsverket att en anledning till problem vid tillämpningen av strandskyddsbestämmelserna var att det inte fanns - och det har inte funnits fram till nu - någon angiven nedre storleksgräns för vilka sjöar och vilka vattendrag som ska omfattas. Naturvårdsverket konstaterade - och jag håller med - att det uppfattades som orimligt att små vattendrag som kanske inte ens var vattenförande hela året skulle ha samma skydd för sina stränder som stränderna vid kusterna eller de större sjöarna. Jag har sett exempel där det räcker att det är ett blått streck på kartan för att strandskyddet ska inträda. Detta har gjort att det har tillämpats lite olika över landet, av olika länsstyrelser och olika kommuner. Det har gjort att legitimiteten för strandskyddsbestämmelserna har blivit onödigt låg. Det är viktigt att vi upprätthåller en stor legitimitet för ett strandskydd som har till syfte att bevara friluftsvärden och naturvärden. Men det blir helt felaktigt att ha generella regler som också slår in när det inte finns skyddsvärden att värna om. I det här sammanhanget kommer det att avgöras från fall till fall. Hur ser skyddsvärdena ut? Vad är en liten sjö, och vad är ett litet vattendrag? Inriktningsmässigt har definitionen varit att en mindre sjö är upp till ett hektar och ett litet vattendrag är upp till två meter brett. Jag tycker att det är en bra inriktning, men praxis får stå för den definitiva bedömningen där. Sedan ska man komma ihåg, herr talman, att strandskyddet inte bara gäller vid naturliga sjöar och naturliga vattendrag utan även vid skapade. Vi har ett landskap där vi har dikat ut vattendrag. Vi har dikat ut våtmarker. Vi har nu blivit klokare och inser att vi behöver återskapa våtmarker. Vi behöver återskapa vattendrag i vårt landskap. Förr i världen fanns det bidrag för att dika ut. I dag finns det stöd för att återskapa vattendrag och våtmarker. Man kan tycka att det man gjorde tidigare var oklokt, men det var rationellt då. Jag tycker att till exempel de stöd som finns inom landsbygdsprogrammet från EU är riktiga, att man kan nyskapa våtmarker. Men det räcker inte att det finns ett stöd. Om en sådan våtmark är tillräckligt nära ett bebyggelsecentrum på en gård kan det blir fråga om strandskydd. Då kan man inte kompletteringsbygga där. Då har vi skapat en motsättning. Ingen har nämnt det, men det är ett viktigt perspektiv att ha med. Vi får inte ha strandskyddsregler som hindrar att man vidtar bra miljöåtgärder som kan bidra till att minska övergödningen. Jag vill med det yrka bifall till det liggande förslaget och avslag på samtliga reservationer. Jag vill avsluta med att konstatera något. Jan-Olof Larsson var tydlig med att Socialdemokraterna står bakom det här förslaget. Samtidigt tycker jag att argumentationen i Jan-Olof Larssons anförande väldigt mycket liknade den argumentation som Socialdemokraterna hade när det första steget av reformen gjordes, 2009 och 2010. Jag blir lite osäker. Det fanns nämligen en överenskommelse inför valet 2010, då Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet förhandlade ihop sig om vad man tyckte. Då fanns det en överenskommelse om att riva upp de här bestämmelserna och att riva upp reformen. Jag blir lite osäker på vad som gäller. Gäller den överenskommelse som många socialdemokratiska kommunalråd har försökt distansera sig från? Eller var det bara retorik från Jan-Olof Larsson här? Är det så att grundreformen från 2009 och 2010 ligger kvar och att vi kan glädja oss åt att Socialdemokraterna nu står bakom de förändringsförslag som ligger på riksdagens bord och som det ska beslutas om i dag? (Applåder)
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 136 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! För att inte Roger Tiefensee ska ligga sömnlös fram till hösten är det lika bra att vi tydliggör vår inställning. Vi står helt bakom den överenskommelse som vi gjorde med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det var precis det jag sade i talarstolen. På de områden som är riksintressen är det länsstyrelsen som ska ha dispensmöjligheterna, inte kommunerna. För att tydliggöra detta sade vi att kommunerna ska ha dispensmöjligheterna där vi vill ha lättnader. Detta sade vi för att göra det tydligt. Nu blir det ett mischmasch av alltihop. Nu blir det varken så att man skärper kraven där vi har hårt tryck eller att man lättar på kraven där vi vill lätta på kraven. Nu blir det ingenting av någonting. Men vi står fast vid den del som vi var överens med de här två partierna om.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 137 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Först kan jag lugna Jan-Olof Larsson. Jag är ett sovgeni. Jag hör lite dåligt på ena örat. Då lägger jag mig på det friska örat - jag somnar överallt. Det är praktiskt när jag ska sova, inte när jag sitter i riksdagens stol och ska rösta eller något sådant. Jag tycker att det är bra och ärligt att Jan-Olof Larsson nu tydligt säger att den överenskommelse som man gjorde inför 2010 års val ligger fast. Den reformering av strandskyddsreglerna som gjordes av alliansregeringen ska rivas upp. Jag tycker att det är ett bra besked. Jag hoppas att du också talar om det för socialdemokratiska kommunalråd runt om i landet som har försökt distansera sig från överenskommelsen och som har tyckt att den kanske inte var helt lyckad. Jag tackar för din ärlighet.
Jan-Olof Larsson (S)
Anf. 138 Jan-Olof Larsson (S)
Herr talman! Jag tänkte inte så mycket på hur bra eller dåligt Roger Tiefensee hör när det gäller detta. Jag tänkte mest på tankarna som snurrar runt i huvudet och oron över det här, som skulle hålla honom vaken. Jag träffar också en del kommunalråd. Det finns säkert ett och annat kommunalråd som inte håller med om all vår politik. Jag hoppas att det är så även i Centerpartiet, att man inte står upp för allting som hittas på centralt. Det var en viss debatt för ett tag sedan när man skulle anta ett nytt partiprogram. Då var det rätt mycket liv och väsen. Men vi står fast vid de överenskommelser som vi gör. Vi brukar göra det, till skillnad från andra partier, och det kommer vi att göra nu också. Vi kommer säkert att komma överens med det fåtal socialdemokratiska kommunalråd som eventuellt har en viss tveksamhet.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 139 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Christer Akej var inne på att intentionen i reformeringen av lagstiftningen har för Centerpartiet och alliansregeringen varit tydlig. Vi vill underlätta möjligheten att bygga på landsbygden och i lågt exploaterade områden. Det ska ärligt sägas att när lagstiftningen ska tillämpas har intentionen i praktiken inte fått fullt genomslag. Det är därför vi signalerar förändringen och underlättar för att bygga vid små sjöar och små vattendrag. Vi signalerar också att vi behöver fortsätta att titta på strandskyddslagstiftningen för att underlätta byggande där det är lämpligt att bygga och bevara där det är viktigt att bevara naturvärden och friluftsintressen. Det är ärligt av Jan-Olof Larsson att säga att det inte är Socialdemokraternas och de rödgrönas linje. Ni vill gå tillbaka till den tidigare lagstiftningen med centraliseringen, där länsstyrelserna, inte kommunerna, ska ha makten. För mig som centerpartist, decentralist, tycker jag att det är naturligt att flytta ned makten så långt som möjligt. Det blir naturligt att om man får ett ansvar tar man ansvar. I den tidigare regleringen var varje dispens som en kommun lyckades få till kommunens egen dispens. När man får ett tydligare ansvar blir det naturligt att tänka på att skydda, att utveckla naturvärden och friluftsvärden, att här går det att bygga och exploatera. Det är därför möjligheten till LIS-områden har inrättats. Men det är viktigt att följa frågan så att möjligheten tillämpas i praktiken. Det är ärligt av Jan-Olof Larsson att säga att ni inte vill gå den vägen.
Irene Oskarsson (KD)
Anf. 140 Irene Oskarsson (KD)
Herr talman! Dagens tre betänkanden kan göra att klockan går fortare än vad jag hinner säga vad jag vill ha sagt. Det händer inte alltid. Men när det är fullt av intressanta ämnen blir det så. Jag tror att det är på sin plats att göra en mycket kort historisk exposé av strandskyddet. På 1940-talet beslutades att vi skulle skydda natursköna områden med särskilda naturförhållanden. Det var på grund av stark exploatering inte minst i tätortsnära lägen och i skärgården. 1952 års strandlag blev en naturvårdslag 1964. Fram till 1975 skulle länsstyrelserna peka ut särskilda områden där allmänheten skulle ha tryggad tillgång till platser för bad och friluftsliv. Från 1975 blev det ett generellt förbud mot att bygga strandnära vid kust och inland kopplat till möjligheter till dispens från förbudet. Där gick vi in med miljöbalken så småningom. Jag kommer tillbaka till den. Från 1994 skulle också skyddet av växt- och djurliv in i detta sammanhang. Det bakades samman i miljöbalken. Herr talman! Allt detta var vällovligt och gott på många sätt - en del av förvaltarskapet. Vi ska värna vår natur och sköta den på ett sådant sätt att kommande generationer kan ha nytta av den. Men vi har sett på många håll att bestämmelserna också har lagt en död hand på landsbygdsutvecklingen. Med anledning av Jan-Olof Larssons kommentarer tidigare i debatten vill jag säga att detta naturligtvis inte löser alla delar av frågorna om landsbygdsutvecklingen, men det är en viktig pusselbit. Länsstyrelserna har mer eller mindre på godtyckliga grunder också utökat skyddet från 100 till 300 meter på flera håll utan att ge tydliga skäl för det. Det är inte acceptabelt. När jag var ute på studiebesök för ett tag sedan fick jag frågorna: Hur räknar ni fallhöjden på 50 meter ned till stranden? Ska jag räkna med den eller inte? Vertikalt, horisontellt eller både och? I dag återfinns strandskyddet i miljöbalken 7 kap. När alliansregeringen tillträdde konstaterade vi att vi behöver göra en översyn för att tydliggöra lagstiftningen, göra den mer transparent och acceptabel. Lagstiftningen måste äga en legitimitet. Därför gjordes en uppföljning som resulterade i betänkandet Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden m.m. från 2008/09. Kommunerna skulle ges möjlighet att utpeka så kallade LIS-områden, som Lars Tysklind har varit inne på - landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Kommunerna ska peka ut var de ser utvecklingsmöjligheterna. I många kommuner, herr talman, har invånarna kilometervis med stränder till sitt förfogande. Snarare är det markägare som har kilometervis med stränder - om vi dividerar med antalet kommuninvånare. Det beslut som fattades riksmötet 2008/09 var ett beslut i rätt riktning. Det var också ett beslut som har visat att länsstyrelserna måste bli mycket tydligare med att förklara varför de har lagt en 300-metersgräns. De har fram till det kommande årsskiftet att beskriva varför och därmed slå fast strandgränserna. I annat fall hävs de. I dagens betänkande behandlar vi en liten del i detta arbete. Det är en ändring som är liten. Det finns behov av att göra mer, och det har flera av mina allianskolleger också berört. Nu ges det möjlighet att undanta vattendrag på en bredd upp till två meter och mindre sjöar på ett hektar, och kanske till viss del det Roger Tiefensee berörde, nämligen artificiella vatten. Det är de vatten vi vill ska skapas. Jag brukar åberopa min gamle far, och jag gör det även denna gång. Hur många gånger har han inte sagt att de fick bidrag för att dika, och nu ska de ha bidrag för att lägga igen dem. Det finns olika synsätt över tid. Det betyder att lagstiftningen inte kan vara kontraproduktiv. Om vi vill ha en ökad biologisk mångfald och därmed vill anlägga en våtmark, ska det inte per automatik följa ett strandskydd på den våtmarken som gör att det hus vi vill bygga för nästa generation på fastigheten inte kan byggas. Frågan behöver ses över. Regeringen har beslutat att gå vidare med ett uppdrag till Naturvårdsverket att fortsätta arbetet för att göra det möjligt med en förändring där det inte bara handlar om dispenser utan även om permanenta förändringar. Det är olika i olika delar av Sverige. Vi har olika förutsättningar. Det finns områden som är skyddsvärda och ska värnas, men det finns också områden som är mindre skyddsvärda. Allmänheten kan genom ett gott arbete på det sättet få större tillgång till sjön och vattendraget. Jag kan titta på min egen hemkommun, och jag konstaterar att tack vare etableringen av ett nytt bostadsområde har helt plötsligt tätortens invånare upptäckt att området är så vackert och att de kan gå runt sjön. Det hade de tidigare inte en aning om eftersom området var totalt igenbuskat. Herr talman! Det är glädjande att se att vi nu med det betänkande som ligger på riksdagens bord tar myrsteg i rätt riktning. Någon gång vill jag ta på mig sjumilastövlarna och ta ett rejält kliv, men det kräver en utredning och genomsyn för att vi ska komma vidare. Vi behöver se att olika delar av Sverige är olika, och vi behöver olika förutsättningar för att utveckla hela vårt land. Då behövs regelverk som gör det möjligt. Kommunerna har möjligheterna i dag, men mer kan göras. Mer kan göras för att hela Sverige ska leva. Det som har börjat på sina håll som ett bra arbete med LIS-områden kan göras på ett enklare sätt än till dags dato. Att vi i dag har en gräns på 200 meter för ett vattendrag som är två meter brett är inte vad jag kallar bondförnuft. Därför behöver vi se över regelverket, och jag är glad att i dag kunna yrka bifall till regeringens proposition och avslag på samtliga reservationer i betänkandet. (Applåder)
Carina Adolfsson Elgestam (S)
Anf. 141 Carina Adolfsson Elgestam (S)
Herr talman! Mitt anförande handlar om möjligheten till ökad turism främst i glesbygd. Kronobergs län är ett litet skogslän och är lite av de tusen sjöarnas land. Det är ofta långt mellan stugorna men nära mellan människorna. I Kronobergs län bor ca 180 000 invånare i åtta kommuner. Ca 80 000 av dem bor i Växjö, som är den största kommunen. De övriga sju kommunerna består till stor del av glesbygd. Där brottas man med vikande befolkningsutveckling och minskande arbetstillfällen. I Kronobergs län med mycket skog är det 1 320 sjöar, vilket sammanlagt blir 650 mil strand. Det gör Kronoberg till ett mycket naturvackert landskap. Det i sin tur gör att Kronoberg kan vara med och konkurrera om de ökade turistströmmar som man kan förvänta sig i framtiden. Av egen erfarenhet och efter samtal med människor vet jag att det är många som tycker att det är attraktivt att kunna sitta vid stugan i kvällssolen, grilla och äta sin nyfångade fisk eller rent av ta sig ett dopp. Detta, herr talman, var innehållet i mitt första anförande i kammaren för snart 16 år sedan. Det handlade precis om den fråga som debatteras här och nu. Det gällde strandskyddet och hur vi använder det. Jag har lyssnat på debatten, och man kan tro att det över huvud taget inte har hänt någonting på dessa nästan 16 år, men så är det inte. Det här är en svår och knepig fråga. Det gäller att göra ordentliga utredningar och att inte ta, Irene Oskarsson, sjumilakliv utan försiktiga steg framåt. Man ska beakta att det ser olika ut i vårt land. Jag tar Kronobergs län med dess 650 mil strand som exempel. Om vi bebygger tre eller fyra kilometer av dessa mil för boende men lämnar öppet så att det finns möjlighet för djur att röra sig, värnar den biologiska mångfalden men framför allt ser till att människor kan promenera där, har vi fortfarande oerhört mycket sjöliv kvar i orörda områden. Det är detta man behöver ha som bakgrund. I min hemkommun, Uppvidinge, har vi mer än 200 sjöar som är större än ett hektar. Om alla kommuninvånare skulle ställa sig hand i hand skulle invånarna ändå inte räcka till mer än att motsvara ungefär en av sjöarna. Vi skulle fortfarande ha mycket sjöliv kvar. Mot denna bakgrund, herr talman, är jag oerhört glad för att vi ska fatta beslut i det här ärendet. Jag känner på något sätt att påsen har knutits ihop. Det är en viktig fråga för framför allt glesbygden att få strandnära boenden men också ökad turism. Jag hoppas att vi kan fortsätta att utveckla frågan om strandskyddet med respekt för såväl djur som natur. Det gläder mig att vi tar små steg framåt i fråga om strandskyddet.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-06-18
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 3, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Lagförslagen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i miljöbalken
    2. lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:214 punkterna 1 och 2 samt avslår motionerna
    2013/14:MJ20 av Jens Holm m.fl. (V) och
    2013/14:MJ28 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 1.
    • Reservation 1 (MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S103108
    M102005
    MP02302
    FP22002
    C18005
    SD20000
    KD17002
    V01504
    Totalt28239028
    Ledamöternas röster
  2. Ett mer flexibelt strandskydd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2013/14:MJ28 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 2,
    2013/14:MJ252 av Sedat Dogru (M),
    2013/14:MJ317 av Ulf Berg (M),
    2013/14:MJ386 av Bino Drummond (M),
    2013/14:MJ411 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M),
    2013/14:MJ439 av Christian Holm m.fl. (M) yrkande 2,
    2013/14:MJ459 av Johan Johansson (M),
    2013/14:MJ476 av Annika Qarlsson och Erik A Eriksson (båda C),
    2013/14:MJ492 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 70 och
    2013/14:MJ507 av Helena Leander m.fl. (MP) yrkande 1.
    • Reservation 2 (MP)
  3. Områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2013/14:MJ227 av Sten Bergheden (M),
    2013/14:MJ439 av Christian Holm m.fl. (M) yrkande 1,
    2013/14:MJ453 av Emil Källström och Anders Ahlgren (båda C) och
    2013/14:MJ473 av Finn Bengtsson m.fl. (M).
  4. Ökat kommunalt inflytande

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna
    2013/14:MJ209 av Anders Andersson (KD) yrkandena 1 och 2,
    2013/14:MJ330 av Anders Hansson m.fl. (M) och
    2013/14:MJ458 av Camilla Waltersson Grönvall (M).