Svensk handelspolitik i WTO:s Doharunda
Betänkande 2005/06:NU7
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 1 december 2005
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Svensk handelspolitik i WTO-förhandlingarna (NU7)
Regeringen har redovisat läget i Världshandelsorganisationens (WTO) förhandlingar om den framtida världshandeln, den så kallade Doharundan, och redogjort för sina prioriteringar i förhandlingarna. Riksdagen vill göra klart följande med anledning av regeringens redovisning. Det är viktigt att Sveriges positiva inställning till frihandel kommer fram i förhandlingarna. Regeringen bör dessutom verka för att EU visar ledarskap och är beredd att kompromissa i förhandlingarna. Ju ambitiösare överenskommelse som kan drivas igenom, desto större möjligheter att bekämpa fattigdomen i världen, anser riksdagen. Riksdagen påpekar också att jämställdhetsperspektivet är viktigt i WTO:s löpande arbete. Förhandlingarna beräknas vara klara 2006. Nästa förhandlingstillfälle äger rum i december i Hongkong. Riksdagen avslutade ärendet utan några tillägg.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 12
Motioner från ledamöterna
- Motion 2005/06:MJ395 av Marie Wahlgren m.fl. (FP) Livsmedelspolitik på konsumenternas villkor
- Motion 2005/06:MJ448 av Åsa Domeij m.fl. (MP, -) En hållbar jordbrukspolitik
- Motion 2005/06:N2 av Per Bill m.fl. (M) med anledning av skr. 2005/06:9 Ökad välfärd och global utveckling - svensk handelspolitik i WTO:s Doharunda
- Motion 2005/06:N238 av Nyamko Sabuni m.fl. (FP) Frihandel
- Motion 2005/06:N3 av Ingegerd Saarinen och Lotta Hedström (MP) med anledning av skr. 2005/06:9 Ökad välfärd och global utveckling - svensk handelspolitik i WTO:s Doharunda
- Motion 2005/06:N315 av Sven Bergström och Birgitta Sellén (C) Hållbart jordbruk i WTO-förhandlingarna
- Motion 2005/06:N385 av Gunilla Wahlén m.fl. (V) WTO och internationell handel
- Motion 2005/06:U290 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M) EU
- Motion 2005/06:U338 av Lars Leijonborg m.fl. (FP) Liberal Europapolitik
- Motion 2005/06:U339 av Lars Ohly m.fl. (V) Det europeiska samarbetets framtid
- Motion 2005/06:U380 av Rosita Runegrund m.fl. (KD) Hiv/aids i ett globalt perspektiv
- Motion 2005/06:U381 av Holger Gustafsson m.fl. (KD) Global handel
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2005-10-27
Justering: 2005-11-15
Trycklov till Gotab och webb: 2005-11-23
Trycklov: 2005-11-23
Justering: 2005-11-15
Trycklov till Gotab och webb: 2005-11-23
Trycklov: 2005-11-23
Reservationer: 5
Betänkande 2005/06:NU7
Betänkande 2005/06:NU7
Alla beredningar i utskottet
2005-10-27
Svensk handelspolitik i WTO-förhandlingarna (NU7)
Regeringen har redovisat läget i Världshandelsorganisationens (WTO) förhandlingar om den framtida världshandeln, den så kallade Doharundan, och redogjort för sina prioriteringar i förhandlingarna. Näringsutskottet vill göra klart följande med anledning av regeringens redovisning. Det är viktigt att Sveriges positiva inställning till frihandel kommer fram i förhandlingarna. Regeringen bör dessutom verka för att EU visar ledarskap och är beredd att kompromissa i förhandlingarna. Ju ambitiösare överenskommelse som kan drivas igenom, desto större möjligheter att bekämpa fattigdomen i världen, anser utskottet. Utskottet påpekar också att jämställdhetsperspektivet är viktigt i WTO:s löpande arbete. Förhandlingarna beräknas vara klara 2006. Nästa förhandlingstillfälle äger rum i december i Hongkong. Näringsutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan några tillägg.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2005-12-01
Debatt om förslag 2005/06:NU7
Webb-tv: Svensk handelspolitik i WTO:s Doharunda
Dokument från debatten
- 2005-12-01Protokoll 2005/06:42
Protokoll från debatten
Anf. 81 Per Bill (M)
Därmed är tiden för statsministerns frågestund till ända. Vi tackar statsministern och ledamöterna.
Anf. 82 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Det är många gånger som vi i den här talarstolen pratar om saker som har blivit sämre, om problem och om katastrofer. Men det händer också då och då att vi är ganska nöjda över att saker och ting har blivit bättre, även om vi av naturen alltid ser möjligheter för saker att bli ännu lite bättre.
Världens tillstånd är ändå sådant att flera hundra miljoner människor har lyckats ta sig själva ur fattigdom såsom FN definierar det, det vill säga människor som lever på mindre än en dollar om dagen. Det är någonting stort, det är någonting som vi ska vara glada för, och det är en process som vi ska se till att fortsätta och påskynda.
Demokrati är naturligtvis en viktig komponent i detta. Mänskliga rättigheter är en annan mycket viktig komponent. Insyn, yttrandefrihet och pressfrihet är andra ingredienser. Men frihandel och decentraliserad marknadsekonomi kanske är de två viktigaste sakerna. Det är i skenet av det som den här debatten, som handlar om WTO och Doharundan, är så viktig.
Fri handel är för både i-länder och u-länder en möjlighet och en chans att få en värld som är drägligare. Länder som samarbetar och handlar fritt med varandra lever ofta i samförstånd. De får tillväxt. De känner säkerhet, därför att man inte brukar gå i krig med länder som man har mycket handel med.
Frihandeln har också bidragit till att öppna slutna samhällen och göra dem lite mer demokratiska, även om de är långt ifrån demokratiska enligt vårt sätt att se på det.
Fru talman! Jag skulle vilja ge en eloge till Thomas Östros, som under sin tid som näringsminister och handelsminister har fullföljt en lång svensk frihandelstradition.
När näringsutskottet besökte Kina för några månader sedan var det ganska lätt att vara svensk politiker. Var vi än kom var man mycket nöjd med den svenska positionen och med att Thomas Östros själv hade stuckit ut hakan lite grann och var villig att ta lite smällar från några av våra EU-bröder och systrar. Jag vill ge detta beröm, och jag vill att det förs till protokollet.
Regeringen bedriver en bra handelspolitik. Vi har också ett bra samarbete. Jag tycker att det fungerar bra nu både med EU-nämnden och med näringsutskottet. Vi får den information vi behöver, och vi blir uppdaterade allteftersom vi kommer närmare den tidpunkt då några av oss ska åka till Hongkong och vara med vid detta toppmöte.
Fru talman! Som det hörs på mig är vi till stora delar nöjda med regeringens redogörelse som den är i skrivelsen. Det finns dock några små saker som jag ändå skulle vilja ta upp.
Det första tror jag mest är ett förbiseende. Själva skrivelsen har fått en liten slagsida mot att det är export som är bra. Ju mer man kan exportera och ju mindre man behöver importera, desto bättre är det. Det är naturligtvis inte sant. Det fina med frihandel är ju att det är bra för båda parter. Sverige har stor nytta av att konsumenter kan köpa billiga högkvalitativa varor från länder runtom i världen. Det tror jag är en av huvudorsakerna till att vi har haft så låg inflation under så många år.
Men alltför ofta framställer man handelspolitik som ett förhandlingsspel där målet är att tillförsäkra det egna landets företag så gott tillträde som möjligt, medan de utländska företagen ska begränsas och hållas borta lite grann från den inhemska marknaden.
I själva verket är det precis som jag sade oerhört viktigt att inse att frihandel bara har vinnare. Ökad specialisering mellan länder gör, på samma vis som ökad specialisering inom ett land, att priserna blir lägre, att lönerna blir högre och att nyttan av tekniska framsteg snabbare kan spridas.
Vi moderater tycker att EU bör gå före WTO-förhandlingarna och avskaffa de låga tullsatserna, stegvis sänka de höga tullsatserna, direkt avskaffa exportsubventionerna samt stegvis minska jordbrukssubventionerna från 2007.
Vi har också ett annat område där vi skiljer oss åt inte bara i hur vi uttrycker oss. Det gäller GATS. Näringsministern vet lika bra som jag att det finns en skillnad mellan de borgerliga å ena sidan och Socialdemokraterna och Vänsterpartiet å andra sidan i hur vi ser på handel med tjänster i allmänhet, och framför allt när vi kommer in på områden som till exempel sjukvård och utbildningstjänster.
Jag hoppas under de närmaste åren ändå sakta men säkert kunna få Thomas Östros och många andra socialdemokrater att se möjligheterna som finns även på detta område. Jag tror nämligen att hälsosektorn i vid bemärkelse - allt från våra läkemedelsföretag och våra biotekföretag ned till Apoteket, Getinge och några av våra sjukhus - kan vara mycket viktig i en ny exportnäring som kan komma under de närmaste 10-20 åren. Jag kommer att kämpa för att steg för steg få er att förstå att det som är bra när det gäller handel med varor också är bra när det gäller handel med tjänster.
Bara för att man öppnar de här två områdena behöver man ju inte införa full finansiering direkt från patienten. Självfallet kan vi ha kvar vårt system som innebär att patienten betalar en mycket liten patientavgift och att sjukvård är någonting som är skattefinansierat.
Sammanfattningsvis, fru talman, har Sverige i dag en bra position inför Hongkongtoppmötet. Men det ser inte ut att bli någon riktig succé, åtminstone inte någon lätt hemtagen succé. Eftersom detta rör tusentals, till och med miljontals, människors möjlighet att ta sig själva ur fattigdom och dessutom handlar om möjligheter för svenska företag att bidra till att det svenska välståndet blir större så får vi inte ge upp. Vi kommer att ge allt det stöd vi kan för att Hongkongtoppmötet inte ska bli ett fiasko.
Fru talman! Jag har en liten fråga till näringsministern, som ju sitter lite närmare förhandlarna än vad vi här i riksdagen gör: Kan han berätta lite grann om vad som har hänt under de senaste dagarna - både positivt och negativt - i spelet inför toppmötet?
Anf. 83 Lars Lindén (Kd)
Fru talman! Handelsministern! Det är skamligt att västvärlden å ena sidan säger sig vilja utrota fattigdomen i världen men å andra sidan inte är beredd att göra vad som krävs för att nå detta mål.
1,2 miljarder människor i världen lever under extrem fattigdom. Mer än 800 miljoner människor går till sängs hungriga varje kväll, och mer än 30 000 barn dör varje år av fattigdomsrelaterade orsaker.
EU:s jordbrukssubventioner gör det omöjligt för människor att höja sin levnadsstandard genom export till EU. I en rapport från Världsbanken från hösten 2003 sägs det att sänkta jordbrukssubventioner skulle lyfta åtminstone 140 miljoner människor ur fattigdom och hopplöshet. EU vill utveckla ett ekologiskt hållbart jordbruk med en hög nivå av djurskydd, och det är upplyftande. Men den politiken leder samtidigt till att tusentals människor dör av fattigdomens följder. Vi dödar genom att förstöra andra människors utkomstmöjligheter, och det borde vi i ett civiliserat Europa inte leva med.
Den europeiska kon får drygt 20 kr om dagen, medan 75 % av Afrikas befolkning lever på 16 kr om dagen. En politik som ger glada kossor på Europas ängar och svältande människor i tredje världen är en moralisk katastrof.
Denna politik, som kostar omvärlden så mycket, har inte ens gynnat européerna själva. Dyrare mat och höjda skatter har blivit följden. Den har inte ens skyddat dem som det var mening att skydda, det vill säga de vanliga bönderna i Europa. Utslagningen av Europas bönder har fortsatt. Det är stora livsmedelsindustrier, jordägare och storbönder som är vinnarna i denna politik.
Vi kan inte acceptera detta tillstånd. Det finns ingen annan väg ut ur EU:s moraliska träsk än att helt och hållet avskaffa jordbrukssubventionerna. Det har gjorts förr av andra utan några större problem, och det kan vi också göra, bara viljan finns.
EU:s oförmåga att komma överens om ett vettigt erbjudande på jordbruksområdet har startat rykten om att framgångarna man väntar sig i Hongkong kommer att utebli. Och även om man kommer överens om något, kommer det inte att vara det genombrott som främst fattiga länder i Afrika skulle behöva och väntar sig.
Förhandlingarna i Cancún misslyckades på grund av att EU och USA inte erbjöd tillräckligt. Julipaketet, det vill säga rambeslutet som fattades förra året, ansågs som en framgång, men nu grusas våra förhoppningar igen. Världens fattiga kan tydligen inte förlita sig på västvärldens ledare. När det väl gäller är vi inte redo att släppa till på något sätt. Solidaritetstanken gäller tydligen bara när det handlar om bistånd. När det kommer till ömsesidig respekt och lika villkor vill vi inte vara med längre.
Fru talman! Om de fattiga inte kan lita på oss i väst att göra rätt, förlitar jag mig på dem. Jag tror att de fattiga länderna är tillräckligt starka för att avböja det skamliga bud som USA och EU väntas lägga fram. Misslyckandet i Cancún var den första dragkampen som u-länderna vann. U-länderna vet i dag vad de vill, och de har också redskap att kräva det.
U-länder med Brasilien i spetsen fick rätt i en tvist med USA om USA:s subventioner till bomullsodlare. De fick också rätt i kampen mot EU när det gäller EU:s subventioner till våra sockerodlare. Det är olagligt helt enkelt. Fortsätter u-länderna med samma strategi dröjer det inte särskilt länge förrän de har bevisat att hela vår gemensamma jordbrukspolitik är olaglig. När det händer står EU med rumpan bar. Då har vi inte längre någonting att förhandla med eller om. Det borde ligga i EU:s och USA:s intresse att redan i dag utnyttja den lilla fördel vi har till att erbjuda något rejält på jordbruksområdet och i gengäld kräva marknadsutrymme i u-länderna.
Det kritiseras att EU på sin önskelista har krav på att u-länderna öppnar sina marknader för vattendistribution som är en del av GATS-avtalet, det vill säga tjänstehandelsavtalet. Jag inser inte varför det skulle vara ett problem att öppna denna marknad när ett land inte självt mäktar leverera vatten till sitt folk. Det viktigaste måste väl ändå vara att också de fattiga har rätt till och tillgång till rent vatten oavsett vem som distribuerar det. Vi ska komma ihåg att GATS inte tvingar någon att öppna en marknad eller en sektor som inte redan är öppen. Problemet med många utvecklingsländer är att inte ens staten är verksam inom den sektorn.
Dessutom är det en naturlig sak att alla länder lägger fram sina önskemål beroende på vad de anser vara bäst för sitt folk och sina företag. Skulle u-länderna uppleva dessa krav som alltför långtgående kommer de att tacka nej till dem. Det är maktkampen i Cancún ett bevis på.
Intresseorganisationer och vissa utvecklingsländer ställer krav på att u-länderna borde få möjlighet att skydda sina marknader tills de är ekonomiskt starka nog att öppna dem. Det låter sympatiskt att fattiga länder ska vänta med att ta ned sina handelshinder i avvaktan på att EU och USA går före. I-ländernas uppträdande är på många sätt förfärligt, men innebär inte att samma saker bör rekommenderas till u-länderna. Jag ser problem med detta tankesätt på många olika sätt.
Det första är att handelshinder i fattiga länder inte är ett speciellt stort problem för västvärldens multinationella företag. Hindren är däremot svårforcerade för andra u-länder, det vill säga grannar. Även om världen krymper och globaliseringen är ett faktum, kommer det alltid att finnas ett värde i att det mesta av handeln sker grannar emellan.
Det andra är att protektionism lätt leder till korruption, mygel och nepotism. Det är inte ovanligt att de som sysslar med utrikeshandel mutar sig fram för att skaffa sig import- och exportlicenser.
Det tredje är att en politik för handelshinder bara är en ursäkt för att skydda producenterna och inte konsumenterna i de fattiga länderna.
Vi välkomnar regeringens skrivelse i handelsfrågor. Det mest positiva med skrivelsen tycker jag personligen är att genderperspektivet var med som en viktig pusselbit i WTO-förhandlingarna. Diskriminering av kvinnor är ett globalt fenomen. Särskilt utsatta är kvinnor i världens fattigaste länder. Betydligt fler kvinnor och flickor är undernärda än män och pojkar. Vidare har män mer utbildning än kvinnor, alltmedan kvinnors arbetsbörda är större än mäns, och kvinnor är kraftigt underrepresenterade på ledande befattningar. Olika handelspolitiska åtgärder kommer därför att få olika konsekvenser för män och kvinnor.
En liberaliserad handel kan till exempel underlätta för kvinnor att ta sig in i den formella industriella delen av ekonomin. Ett ökat antal arbetstillfällen för kvinnor inom exportsektorn, oavsett om det handlar om snittblommor som i Kenya eller klädproduktion som i Dominikanska republiken, kan bidra till att öka kvinnors status och inflytande i hemmet. Men vi kan också anlägga ett annat perspektiv där liberaliseringen får negativa effekter. En ökad import av jordbruksprodukter kan komma att slå ut lokalt jordbruk, ett område där många kvinnor är sysselsatta.
Handelspolitiken kan självfallet inte åläggas ett krav att lösa det jämställdhetsproblem som finns i olika länder, men handelspolitiken i allmänhet och WTO i synnerhet måste ta hänsyn till de strukturella genderförhållanden som råder så att politiken inte leder till att orättvisa diskriminerande maktmönster upprätthålls eller rentav förstärks.
Vad vi däremot är starkt kritiska till är den entusiasm som regeringen visar för bilaterala och regionala avtal. Vi menar att dessa avtal är negativ för WTO-förhandlingarna. Det faktum att regionala och bilaterala avtal ger fördelar som andra inte har tillgång till skapar orättvisor länder emellan och gör att intresset för de gemensamma förhandlingarna inom WTO minskar. Bilaterala avtal belastar också u-länderna på det sättet att de blir för många och för dyra att implementera. Det gör att u-länderna delvis inte lever upp till sina åtaganden, men framför allt klarar dessa länder inte av att tillvarata sina rättigheter.
Hela utskottet ligger bakom en försiktigare linje i denna fråga, och vi hoppas att regeringens förhandlare också följer det som riksdagen föreskriver. Jag skulle vilja att handelsministern här försäkrar oss om att man kommer att följa utskottets linje, det vill säga riksdagens linje, i den frågan.
Friare handel och ett starkare internationellt regelsystem inom WTO är åtgärder för ökad tillväxt och minskad fattigdom. Båda dessa åtgärder utgör ett avgörande steg för att ställa sig på den fattiga människans sida gentemot rika länders protektionism, internationella storföretag och inhemska korrupta makthavare. Ökad frihandel är avgörande för välståndsutvecklingen i världen och långt viktigare än allt bistånd sammantaget.
Anf. 84 Gunilla Wahlén (V)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation nr 2.
Vi kristdemokrater tycker att WTO-mötet nu i Hongkong den 12-18 december måste fokusera mer på att bekämpa fattigdomen i de allra fattigaste länderna i världen. Ju mer vi kan öka levnadsstandarden i de här länderna och ge dem mer och mer kontakt med demokratiska handelspartner, desto mer kan vi också minska grogrunden för terrorism, konflikter och krig i världen.
Vi har enhälligt här i riksdagen ställt oss bakom FN:s millenniemål. Där står det bland annat att andelen människor i världen som lever på mindre än en dollar per dag - hungrande barn och vuxna - ska halveras fram till år 2015.
Det är inte bara skuldavskrivningar och olika länders och frivilligorganisationers biståndsprojekt som kan åstadkomma detta. Dessa insatser är visserligen bra och kan utan tvekan hjälpa en bit på vägen. Men det allra viktigaste för att åstadkomma en rättvisare och tryggare värld är hur vi utformar den globala handelspolitiken.
Vi hade i regeringens WTO-skrivelse önskat se en tydligare koppling till Sveriges politik för global utveckling, där millenniemålen ingår.
WTO har en mycket viktig roll för att skapa en positiv global utveckling för att förbättra levnadsstandarden för över en miljard människor. Om WTO bara har som mål att skapa en bra global handelspolitik för de stora och starka länderna, utan att ta tillräcklig hänsyn till hur denna handelspolitik drabbar de små och fattigaste länderna, då har WTO misslyckats. Sverige bör i högre grad visa vägen till ett nytt tänkande, där WTO i mycket högre grad blir ett verktyg för utveckling i de fattiga länderna på vår jord, i stället för att som i dag mest bevaka de rikas och starkas intressen. Det är inget hot mot Sverige och andra rika länder att jordens fattiga länder får en sjyst chans att utveckla sin ekonomi genom en rättvisare handel, snarare tvärtom. När fler länder, som exempelvis Kina, får en chans till ekonomisk utveckling och handelsutbyte med demokratiska länder påverkas självklart Kina positivt till att bli mer öppet och demokratiskt. Även arbetsvillkoren för landets arbetare påverkas i positiv riktning.
En av de starkaste målsättningarna när EU skapades var idén att om länder i Europa utökade sitt handelsutbyte och lärde känna varandra mer skulle vi i högre grad kunna undvika fler framtida krig i vår del av världen och skapa en jämnare levnadsstandard länder emellan. Den idén har nu efter snart 60 år visat sig fungera.
På samma sätt kan WTO genom att forma en solidarisk handelspolitik mellan jordens länder, skapa förutsättningar för en större utjämning av levnadsstandarden mellan alla jordens länder och därmed också minska riskerna för konflikter, terrorism och krig.
Vi i Sverige är eniga över partigränserna om vikten av frihandel i världen. Mer och mer upplever jag också att alla partier börjar förstå att vi inte egoistiskt bara ska bevaka Sveriges handelsintressen utan också söka globala solidariska lösningar inom WTO-arbetet. Sverige måste få EU-representanterna i WTO-förhandlingarna att också mer börja tänka i den riktningen.
När vi i näringsutskottet nyligen besökte Kina, som Per Bill nämnde, fick vi vid flera tillfällen höra att man verkligen uppskattade Sverige och vårt arbete för att försvara frihandeln i världen. Sedan kan man, när det gäller Kina och andra lågprisländer, se att mycket av deras billiga produktion sker på bekostnad av miljön och goda arbetsvillkor för deras arbetskraft. Men dessa problem löser Sverige inte genom att vägra att göra affärer med Kina och liknande länder. Vi kan däremot som kunder och affärspartner börja ställa krav på bättre arbetsvillkor och därmed positivt påverka utvecklingen. Detta sker i dag i Kina som vi kunde konstatera vid vårt besök. Det finns tyvärr i dag också svenska företag, som handlar med Kina, som inte reagerar mot dåliga arbetsvillkor. Då har regeringens avdelning Globalt ansvar, på UD, uppdraget att ta itu med dessa företag och informera dem om deras ansvar. Om företagen sedan inte reagerar, borde man lyfta fram missförhållandena via medier för allmänhetens kännedom. Nu är denna UD:s avdelning och dess arbete väldigt osynligt, och man undrar tyvärr vad den gör.
I stället är det frivilligorganisationen Swedwatch som med begränsade medel sköter denna uppgift, på ett bra sätt som jag ser det. Man har nyligen följt upp hur svenska leksaksföretag agerat efter att man, för över ett år sedan, avslöjade att deras leverantörer i Kina hade miserabla arbetsvillkor för sina arbetare. SVT visade i måndags åter Swedwatchs dokumentärfilm
Tomtens verkstad i Kina
, och man redogjorde för vad som hänt sedan denna film visats för över ett år sedan. Tyvärr var det inte mycket som hänt. Vi får nu hoppas att många konsumenter bojkottar dessa svenska leksaksföretag i julhandeln. Först då förstår kanske företagen att man inte kan överleva om man inte tar sitt sociala och etiska ansvar.
På sikt kommer arbetsvillkoren i Kina att utvecklas positivt bland annat tack vare att vi handlar av kinesiska företag och som konsumenter ställer vissa minimikrav på deras sociala ansvar.
Näringsutskottet fick också i Kina se flera svenska och svensk-kinesiska företag som hade mycket bra arbetsvillkor för sin personal. Dessa svenska företag bjöd också in andra företag till seminarier där man lyfte fram vikten av att företagen i dagens globaliserade värld tog ett större socialt och etiskt ansvar, det som kallas CSR-frågor,
corporate social responsibility
. Vi förstod att det här betydde att företag successivt ändrade inställning. Dessa seminarier hade redan fått flera kinesiska företag att inse att de också måste börja att beakta detta om de i framtiden ska kunna sälja sina varor till etiskt vakna företag och konsumenter i andra länder.
Vi kristdemokrater hoppas att WTO i framtiden blir en än mera utvecklingsinriktad organisation för världens allra fattigaste länder. Då måste framför allt EU och USA göra eftergifter när det gäller jordbrukspolitiken, som vi redan har hört här i debatten, utan att de fattiga länderna avkrävs motprestationer inom tjänstehandeln och handeln med industrivaror.
Sverige, som i många år varit ett föredöme vad gäller traditionellt utvecklingsbistånd till tredje världen, kan också bli ett föredöme genom att i högre grad plädera för en global handelspolitik med socialt och etiskt ansvar. Kan vi få se några steg i den riktningen redan nu i Hongkong, om drygt en vecka, vore det mycket glädjande. Vi får höra vad vår näringsminister säger om det.
Med en socialt och etiskt ansvarig handelspolitik gentemot de allra fattigaste länderna skulle världens traditionella biståndspolitik i stort sett kunna avvecklas, och dessa pengar kunde i stället förslagsvis sättas in på FN-konton för att utnyttjas för olika insatser vid naturkatastrofer.
Till sist vill jag citera tidigare statsministern i Norge, Kjell Magne Bondevik som sagt: "Den största utmaningen för oss politiker är att hjälpa de fattiga i världen."
Vi kristdemokrater önskar att WTO ska bli ett kraftfullt organ för att hjälpa världens fattiga och därmed skapa en tryggare värld för oss alla.
Anf. 85 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Detta betänkande om svensk handelspolitik i ett internationellt perspektiv omfattar ett mycket komplext område. Skrivelsen och betänkandet är en rik källa för att förstå frågornas vikt och deras betydelse för hållbar tillväxt i världsekonomin. Det gäller handelsförbindelser, protektionism och rika och fattiga länders tillgång till tjänster och varor samt hur man kan skapa en frihandel som på ett bättre sätt tillvaratar olika länders behov av och intressen för till exempel välstånd och tillgång till mat ur ett rättviseperspektiv.
Även om handel mellan länder är viktigt kan det aldrig betraktas som en rättighet som kan ske till vilket pris som helst. Handel som inte är vare sig socialt, etiskt eller ekologiskt hållbar kan inte försvaras.
Vänsterpartiet kan i stor utsträckning sluta upp bakom regeringens ambitioner i handelsfrågorna eftersom man från regeringen tydligt poängterar vikten av ekonomisk utveckling i de fattiga länderna och att detta mål ska vara av övergripande karaktär för handelspolitiken. Men ett mer konsekvent synsätt måste etableras för att få genomslag för sociala, ekologiska och jämställdhetsperspektiv i handelspolitiken.
Det sociala perspektivet tar sin utgångspunkt i att internationell handel måste medverka till att människors hälsa förbättras, att fattiga människor får tillgång till läkemedel och att barn har möjlighet att utvecklas som barn samt till hur livsmedelsförsörjningen tryggas i alla länder och att dricksvatten blir tillgängligt för alla.
Det ekologiska perspektivet innebär att den internationella handeln måste medverka till att globala överenskommelser om klimatmål nås, transporter sätts i relation till ekologisk hållbarhet, den biologiska mångfalden stärks och att produktion och konsumtion av ekologiska produkter ökar.
Jämställdhetsperspektivet utgår från att internationell handel har ett könsperspektiv. Kvinnor och män har inte samma levnadsvillkor, vilket vi hört tidigare i debatten, och den dagliga verkligheten uppfattas olika och skiljer sig åt mellan kvinnor och män. Kvinnors rätt till ägande och möjligheter att påverka och verka på samma villkor som männen är fortfarande i många länder begränsade eller helt obefintliga.
Det är av avgörande betydelse att handelsavtal beaktar hur väl de når FN:s mål om en halvering av fattigdomen till 2015. Regeringen bör därför i WTO driva krav på att handelsavtal måste utformas och utvärderas utifrån millenniemålen om fattigdomsbekämpning, hälsa och mänskliga rättigheter.
Fru talman! I dag, den 1 december, är det internationella aidsdagen. Det finns ofattbara över 40 miljoner hivsmittade i världen - kvinnor, barn och män. Genom medicinering och sjukvård behöver hiv/aids inte längre vara en dödlig sjukdom. Men priserna på bromsmedicin är skyhöga jämfört med de kopior som produceras av länder som ännu inte anpassat sig till TRIPS-avtalet.
Det finns en överenskommelse inom WTO från september 2003 som innebär en juridisk och politisk möjlighet för länder att producera och exportera billiga läkemedel. Många pekar på att de juridiska och politiska processerna som ett land måste gå igenom är så krångliga att det gör det svårt att utnyttja möjligheten. Överenskommelsen bedöms av bland annat Läkare Utan Gränser snarast som ett ytterligare hinder för produktion och export av billigare läkemedel.
Det är viktigt att länder ges möjlighet att verkligen utnyttja den flexibilitet som finns inom regelverket och då särskilt möjligheten att förlänga övergångstider för de minst utvecklade länderna. Det är nödvändigt att tillgången till billigare läkemedel kan säkras efter 2005 när TRIPS-avtalet ska ha genomförts i alla länder. Det krävs en revidering av själva avtalet. Vänsterpartiet menar att WTO-avtalen och deras genomförande inte får stå i konflikt med eller motverka främjandet av fattiga människors tillgång till läkemedel.
Fru talman! Huvuddelen av världens fattiga bor på landet och är beroende av det lokala jordbruket för att få mat för dagen. Småböndernas rättigheter att fritt använda delar av skörden till utsäde hotas genom att företag tagit patent på växter och kräver ersättning för nytt utsäde. De undantag som TRIPS tillåter är svåra att få, och det alternativ som utpekats är inte nog anpassat till de små jordbrukarnas förhållanden. Sverige bör verka för att WTO-avtalen uttryckligen slår fast att utvecklingsländerna får möjlighet att skydda sin inhemska produktion av baslivsmedel för att kunna garantera nationell livsmedelssäkerhet.
De frivilliga initiativen, exempelvis OECD:s riktlinjer, FN:s Global Compact och det svenska Globalt ansvar, är inte tillräckliga för att komma till rätta med oansvariga företag. Därför anser vi att behovet av internationellt bindande regler för transnationella företag är oavvisligt. Det är rimligt att införa en uppförandekod som ger bestämda riktlinjer för företagens verksamhet när det gäller miljöhänsyn, respekt för mänskliga rättigheter med mera. Förslaget om en sådan uppförandekod bör även drivas i de internationella sammanhang där Sverige är verksamt.
Avreglering handlar i grunden om att flytta fram positionerna för dem som äger kapital på de olika globala marknaderna. Det är en utveckling som inte bidrar till en mer jämlik värld. Inkomstskillnaderna har de senaste tio åren ökat mellan nord och syd. Avregleringar leder alltså inte per automatik till minskade inkomstskillnader, som många vill hävda.
GATS-förhandlingarna är viktiga. De ska vara flexibla, men framför allt ska u-länder inte bindas fast i svåra avtal. Tjänstehandelsavtalet är behäftat med så stora brister att det måste omarbetas.
Vapen, alkohol, läkemedel och vatten kan inte betraktas som vilka varor som helst. Dessa tjänster hör därför inte hemma i multilaterala handelsavtal. Läkemedel och vatten är avgörande för att minimera barnadödligheten, utrota vissa sjukdomar, öka livslängden och därmed minska fattigdomen hos världens befolkning.
Fru talman! Det är inte alltid lätt för riksdag, allmänhet och frivilligorganisationer att ta del av hur handelsavtal framförhandlas och vilka åsikter Sverige drivit. Regeringens skrivelse, som ligger på bordet i dag, är ett bra exempel på hur man kan få information om Sveriges agerande inför förhandlingarna i Hongkong. Det är ett bra sätt för att öka insynen och öppenheten.
Frågor som rör ökad öppenhet och demokrati har flera infallsvinklar. Det handlar om brister i och avsaknad av demokratiska regler och onödigt hög grad av sekretess. De berör parlamentens inflytande i beslutsprocesserna och möjligheterna för det civila samhället att få insyn i beslut och beslutsprocesser.
Regeringen bör årligen rapportera till riksdagen om utvecklingen inom den internationella handeln och Sveriges ställningstagande i frågor som rör EU, WTO och handel. För att även ge allmänhet och frivilligorganisationer möjlighet till diskussioner bör man årligen ha en offentlig dialog. Regeringen bör därför årligen anordna en offentlig utfrågning i dessa frågor.
Fru talman! Inledningsvis berörde jag kravet på att handeln måste bedrivas med miljömässiga hänsyn. Det finns i dag över 200 miljökonventioner och avtal. Av dessa innehåller ca 30 föreskrifter om handelsåtgärder. Det är därför inte märkligt om det uppstår konflikter mellan WTO-regelverket och alla dessa miljöavtal. Vissa åtgärder som förespråkas i ett avtal kanske är förbjudna i ett annat.
Regeringen bör i internationella sammanhang initiera en diskussion om hur tvistlösning mellan WTO och miljökonventionerna ska hanteras och att det bör utredas om Internationella domstolen i Haag kan vara ett lämpligt forum för att lösa tvister som rör motsättningar mellan just WTO och miljökonventioner.
Vi menar också att Sverige inte så aktivt ska driva de så kallade AVS-förhandlingarna i EU.
Fru talman! Jag har i mitt anförande berört några viktiga frågor men har naturligtvis inte kunnat ta upp alla viktiga synpunkter och ställningstaganden utan hänvisar till våra reservationer. Jag yrkar bifall till reservation 3.
Anf. 86 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Globaliseringen innebär nya möjligheter men också många nya och stora utmaningar - att skapa en rättvisare värld, en mer demokratisk värld, en mer ekologiskt hållbar värld med målet om en förbättrad levnadsstandard och en utrotning av fattigdomen. Utgångspunkten är att handeln är viktig. Den är grunden för utveckling, högre välstånd och en bättre tillvaro. Vi kan jämföra med utvecklingen i Sverige de senaste hundra åren och vår exportindustris betydelse.
Vi har att i dag behandla svensk handelspolitik i WTO-förhandlingarna. Det finns en bred enighet bakom det betänkande som vi har framför oss. Det belyser just frihandelns betydelse för att skapa förutsättningar för en stark och välståndsskapande utvecklingskraft i såväl utvecklingsländer, bland världens fattigaste länder, med inriktning på att nå stabila och rättvisa spelregler för fritt utbyte av varor och tjänster. Målet är att ständigt arbeta för en fri handel som omfattar alltfler, sker på jämbördiga villkor och ger förutsättningar för de fattiga länderna att komma in på marknader och ta del av ett ökat välstånd. Vi vet att när människor möter varandra, handlar med varandra och får respekt för varandra minskar också farorna för krig och terrorism.
Sveriges övergripande mål för global utveckling är att bekämpa fattigdomen. Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för hållbar global utveckling, för att fattigdomen varaktigt ska minska och en rättvisare värld kunna utvecklas. Handeln är ett viktigt verktyg för detta och därför ett av Sveriges högst prioriterade mål för att utvecklingsländerna ska kunna tillgodogöra sig världshandelns möjligheter i de fortsatta WTO-förhandlingarna.
Det är naturligtvis svårt att bestämt säga något om hur många människor som skulle kunna lyftas ur fattigdom med en mer ambitiös överenskommelse. Men Kommerskollegiets rapport visar också på att det är u-länderna som förlorar mer än i-länderna på den rådande protektionismen. Således har också u-länderna mest att tjäna på mer liberalisering av världshandeln.
Dock, fru talman, är det viktigt för oss att förstå att enbart åtkomst till världsmarknaden i sig inte är tillräckligt för en effektiv fattigdomsbekämpning. Det behövs en ansvarsfull och långsiktig fördelningspolitik också inom de berörda länderna som garanterar mänskliga rättigheter, demokratiska rättigheter, kvinnors rättigheter och en tydlig social och ekonomisk rättighet också för svaga och marginaliserade grupper.
Det sociala ansvaret och det miljömässiga ansvaret får en alltmer framträdande roll på en internationell dagordning. Det är avgörande. Det står dock inte, vill jag påpeka, i strid med det betänkande som vi nu har, men det är trots allt många länder som står inför stora, stora utmaningar just av de anledningarna.
WTO-rundan är särskilt viktig. Att man kan slutföra den med ett gott resultat, även om det inte verkar så optimistiskt, gör att fler länder, fler marknader och fler områden lyfts in i en global reglerad frihandel, och det spelar stor roll. Sverige ska spela en aktiv roll i detta, och det gäller att söka en enighet inom EU för ett gemensamt agerande. Det stärker EU och gör även att Sveriges röst väger tyngre i de förhandlingar som pågår.
En av de många uppgifterna är att nå en samsyn inom WTO till exempel när det gäller en definition av begrepp som gör att de stora aktörerna också jämställs. Dit hör synen på vad som egentligen menas med exportsubventioner. Det här är en utmaning för EU och USA. En annan viktig utveckling handlar om att åstadkomma en demokratiskt öppnare process inom ramen för WTO-arbetet. Det handlar till exempel om att samtliga medlemmar ska ha insyn i diskussioner som pågår oavsett hur länderna har valt att gruppera sig, om att öka transparensen i den rullande diskussionen och om att öka det civila samhällets insyn i det pågående arbetet. Det är också viktigt att visa på sambanden mellan å ena sidan omfattande handelsavtal och regler och å andra sidan betydelsen av en fungerande biståndsverksamhet, ett bistånd som gynnar lokal utveckling, demokrati som styrelseskick, fungerande marknadsekonomi och en hållbar utveckling.
Jordbruket, fru talman, har en särskild betydelse i frihandelsdiskussionen men inte bara i betydelsen av att man ska öppna EU:s marknad för de fattiga länderna. Det handlar kanske framför allt om att jordbruksproduktionen i sig inte alltid kan likställas med annan produktion. Jordbruket handlar om många viktiga saker som till exempel självförsörjning för att undvika hungersnöd och kriser. Det kan också handla om ersättning för en levande landsbygd eller energiproduktion, miljöarbete och så vidare.
Därför, fru talman, måste den utgångspunkten finnas med, att det ibland kan vara nödvändigt för fattiga länder att under en övergångsperiod kunna skydda delar av sin hemmamarknad för utveckling, ökad självförsörjning och stöd till en hållbar produktion. På samma sätt är det viktigt att inse att många länder kommer att vara långsiktigt beroende av import för att klara sin livsmedelsförsörjning. För dessa måste det finnas system som gör det möjligt för dem att klara av finansiering av sin export till rimliga priser.
Sverige ska agera för en gemensam jordbrukspolitik inom EU som övergår i den riktning som jag beskrev tidigare och som underlättar för de fattiga länderna att få tillgång till EU-marknaden.
Fru talman! Centerpartiet har en reservation tillsammans med Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna där vi framhåller vikten av en öppnare handel med tjänster på ett bredare fält. Här vill vi ha en mer offensiv attityd vad det gäller tjänstehandeln och driva öppenheten mycket hårdare. Jag yrkar bifall till den reservationen, men i övrigt ställer jag mig bakom förslaget i betänkandet.
Anf. 87 Marie Granlund (S)
Fru talman! Ekonomisk utveckling i fattiga länder sägs av regeringen vara ett övergripande mål för handelspolitiken. Det är bra, men det krävs ett större genomslag i handelspolitiken för det fattigdoms- och rättighetsperspektiv som finns i Sveriges politik för global utveckling. Fri handel måste mer konsekvent kompletteras med rättvis handel.
Det är utvecklingsländerna själva som ska definiera sina intressen; de ska inte få dem definierade utifrån. Det är viktigt att de fattigare länderna ges möjlighet och utrymme att utforma sin egen politik, skapa lämpliga spelregler och öppna upp sina marknader i den grad de finner lämpligt.
Jordbruksfrågorna är centrala. Ett nytt jordbruksavtal måste ge utvecklingsländer stort utrymme för att skydda sina jordbruk från importkonkurrens som hotar befolkningens livsmedelstrygghet. Livsmedelssuveränitet är viktig. EU:s förhandlingsutkast är inte i praktiken så långtgående som man vill låta göra gällande. Oxfam hävdar exempelvis att det handlar om åtaganden som EU redan har gjort och att EU i praktiken kommer att kunna omfördela i andra boxar.
Krav på undantag för särskilda produkter som är särskilt känsliga för försörjningen bör stödjas. Utvecklingsländer måste tillåtas att använda tullar för att skydda sig själva från ovälkommen dumpning som slår ut den egna försörjningsförmågan. EU:s jordbrukspolitik måste reformeras så att överskott från EU inte dumpas på världsmarknaden. Det är glädjande att det råder en stor samstämmighet i riksdagen i dessa frågor. Jag vill också att tulleskaleringen i OECD-ländernas tas bort och att OECD-länderna inför tullättnader för ekologiskt och socialt producerade varor.
Handelssystemet måste främja en ekologisk hållbarhet och samtidigt ge möjlighet för alla länder att utveckla sina ekonomier utan att hämmas av orättvisa globala spelregler. Både handelspolitiken och jordbrukspolitiken måste ta ansvar för de produktionsmetoder, miljöaspekter och arbetsförhållanden som de bidrar till.
När det gäller handel med icke-jordbruksprodukter är det viktigt att de fattiga länderna, om de så önskar, ska få möjlighet att ge sina industrier tillväxtmöjligheter på den inhemska marknaden innan de utsätts för den hårda internationella konkurrensen. Sektorsavtalen bör vara ett frivilligt val så att varje land kan utveckla sina specifika komparativa fördelar
Särskild och differentierad behandling bör ses som ett permanent instrument som är nödvändigt för att anpassa WTO:s regelverk till den verklighet olika länder befinner sig i. Länder måste kunna lyftas ur instrumentet när de har uppnått en viss utvecklingsnivå. Sverige bör genom EU driva att diskussionerna kring handel och miljö leder till att WTO klargör handelsregelverkets underordnade roll gentemot multilaterala miljööverenskommelser.
WTO-avtalens effekter måste utvärderas bättre ur både social och miljömässig och ekonomisk synvinkel. När det gäller företags sociala och miljömässiga ansvar är det, mot bakgrund av de problem som finns med att hålla i synnerhet transnationella företag ansvariga, nödvändigt att det tas fram bindande regler för dessa företag. Jag vill att Sverige ska vara pådrivande internationellt för att FN ska utarbeta sådana internationellt bindande regler.
Det finns en oro för att ekonomiska partnerskapsavtal kommer att leda till försämrade möjligheter att bekämpa fattigdomen i AVS-länderna - Afrika, Västindien och Stillahavsländerna. Sverige bör stödja den brittiska regeringens kritik och verka för att de länderna i större utsträckning själva ska få bestämma hur lång tid de behöver för att öppna sina marknader och hur omfattningen av de marknadsöppningarna ska se ut.
Sverige följer två huvudspår i arbetet med att lyfta fram jämställdhetsperspektivet i WTO. Enligt det första spåret ska jämställdhetsperspektivet få fotfäste i WTO:s löpande arbete. Ett exempel är att jämställdhetsfrågor i högre grad bör inkluderas i WTO:s omfattande utbildningsverksamhet, liksom att åtgärder vidtas för att öka andelen kvinnliga deltagare i utbildningsprogrammen.
I det andra spåret framhåller Sverige jämställdhetsfrågor i relevanta förhandlingsområden i Doharundan, exempelvis tjänstehandel, jordbruk och TRIPS. Det är, mot bakgrund av svårigheterna att få gehör för dessa frågor i WTO-förhandlingarna, viktigt att Sverige fortsätter att driva på.
Benchmarks
, som innebär att man ska förhandla fram en gemensam nivå på åtagandena, är en helt ny förhandlingsstruktur, och ytterligare press läggs då på utvecklingsländerna. Detta har kommenterats för lite i betänkandet. Det är en fördel om alla motionsyrkanden kommenteras av regeringen.
I dag är det internationella aidsdagen. Som vi hörde tidigare beräknas över 3 miljoner människor dö av aids 2005, av dem 570 000 barn. Antalet smittade överstiger nu 40 miljoner människor.
Antalet hivsmittade har ökat i de flesta världsdelar de senaste två åren. Afrika söder om Sahara är värst drabbat. Regionen har 10 % av världens befolkning men 60 % av de hivsmittade. Nästan 26 miljoner har hiv/aids i regionen. I Östeuropa och Centralasien ökar antalet smittade kraftigt. Antalet döda har fördubblats sedan 2003. Asien beräknas ha över 8 miljoner smittade, av dem 1 miljon nysmittade under 2005. I Nordamerika och Central- och Västeuropa har antalet hivpositiva ökat. Relativt få dör dock, tack vare god tillgång till bromsmediciner.
TRIPS-avtalets strikta regler innebär att tillgången till billiga mediciner runtom i världen har minskat avsevärt. Bland annat FN:s utvecklingsprogram menar att TRIPS är obalanserat och att de som främst tjänar på detta är läkemedels- och bioteknikföretag i den rika delen av världen.
Regeringens skrivelse ger närmast intrycket att de problem som tidigare funnits är lösta och att det nu bara handlar om teknikaliteter med genomförandet. Det är inte så enkelt. Men arbete pågår, och det är viktigt. Bekämpningen av en dödlig farsot som aids måste prioriteras. Jag tycker att det är bra att Sverige är ett av de länder som verkar för att minst utvecklade länder som inte är med i WTO ska kunna importera läkemedel enligt systemet.
Det är bra att regeringen har avgivit en skrivelse om de viktiga handelsfrågorna. Men jag anser att regeringen varje år ska rapportera till riksdagen om utvecklingen inom den internationella handeln och Sveriges ställningstagande i frågor som rör WTO och handel. Årligen bör regeringen också anordna en offentlig utfrågning med anledning av hur Sverige agerat och kommer att agera i EU och i andra internationella sammanhang. Genom ett utökat och förbättrat samråd med riksdag och folkliga organisationer kan regeringen bättre förankra sina ståndpunkter på hemmaplan.
Anf. 88 Thomas Östros (S)
Fru talman! Om drygt en vecka påbörjas handelsförhandlingarna i Hongkong. Det kommer att vara en väldigt viktig vecka, och det måste helt enkelt lyckas såväl för att främja världsekonomins utveckling som för att åstadkomma en mer rättvis värld.
Vi i Sverige har en lång tradition av att värna frihandelns principer och bekämpa protektionistiska inslag. För ett litet land som vårt, med stort utrikeshandelsberoende, har detta varit och kommer att vara en oerhört viktig förutsättning för vårt välstånd.
Frihandel är likaså en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska utvecklingen, och detta inte minst i utvecklingsländerna. Alla konsumenter, både enskilda och företag, gynnas av de positiva effekterna av lägre priser, större utbud av varor och tjänster och bättre kvalitet.
Vidare innebär frihandel snabb spridning av information, vilket kan bidra till omvandling av slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.
Om världens handelshinder minskade med en tredjedel skulle FN:s millennieutvecklingsmål kunna uppnås. En miljard människor lever i fattigdom i dag. Om Afrika, Östasien, Sydasien och Latinamerika ökade sin andel av världsexporten med 1 % skulle 128 miljoner människor kunna lyftas ur fattigdom.
Fru talman! Det räcker givetvis inte med att göra världen rikare. Den måste också bli mer rättvis. Vi måste utjämna skillnaderna mellan den rika och den fattiga världen. Precis som vi socialdemokrater vill ha ett rättvist Sverige vill vi också ha en rättvis och jämlik värld. För att åstadkomma detta måste vi ha internationella institutioner, regler och avtal. WTO med alla sina brister är ett viktigt redskap för att få till stånd en mer rättvis handel. Belackarna av WTO skulle jag vilja fråga: Vad är alternativet? För att råda bot på obalanserna mellan fattiga och rika måste de fattiga få mest.
Via biståndspolitiken, och där är vi såväl stolta som nöjda över att vi uppnår enprocentsmålet, verkar Sverige för ökad tillväxt och en långsiktigt hållbar utveckling i utvecklingsländerna. Men den absolut viktigaste åtgärden för att åstadkomma en mer rättvis värld är en förändrad jordbrukspolitik. Jordbrukssektorn utgör ryggraden i de flesta utvecklingsländers ekonomier. Därför är villkoren för jordbruket nyckelfrågan på handelsområdet. EU, USA, Japan med flera ger kraftiga bidrag till sitt eget jordbruk, många gånger större än vad som ges i utvecklingsbistånd. Socialdemokraterna har sedan Sverige blev medlem i EU drivit linjen att den gemensamma jordbrukspolitiken måste reformeras. Sverige har varit och är ett av de länder som hårdast driver kravet på en minskning av internstödet till jordbruket och en eliminering av exportsubventionerna såväl inom som utom EU-kretsen. Det är ingen hemlighet att detta kommer att vara nyckelfrågan i de kommande förhandlingarna.
Fru talman! Sverige är ett av världens mest globaliserade länder. De senaste tio åren har Sverige ökat sin totala export av varor och tjänster från 38 till 46 % av bnp. Sverige insåg tidigt beroendet av omvärlden för att kunna handla och få tillgång till investeringar och kunskap. Strukturell omvandling är nödvändig för att klara sig i den internationella konkurrensen och för att det ska skapas nya mer kvalificerade jobb och tillväxt.
Det råder en bred enighet i Sveriges riksdag om vikten av frihandel och inriktningen på vår handelspolitik och de prioriterade områdena. Men om man skrapar lite grann på ytan är enigheten inte lika total. Jag och vi socialdemokrater är övertygade om att om Sverige ska lyckas även i framtiden måste man ha trygga människor. Det är trygga människor som vågar, och det är trygga människor som inte är rädda för förändringar.
För att människor ska vara trygga krävs det att människor har jobb. Det krävs att vi har bra arbetsmarknadsutbildningar. Det kräver att vi har en bra a-kassa, och det kräver att vi har bra socialförsäkringar, och inte minst kräver det att vi har en väldigt god arbetsrätt. Det är då människor vågar bejaka förändring. Vi har sett i många andra länder med mycket större klyftor att man är väldigt rädd för alla förändringar. Vi har en politik som kombinerar tillväxt och trygghet.
Fru talman! Något som diskuteras mycket inom WTO är GATS-avtalet, handeln med privata tjänster. Utan tjänstehandeln blir världen fattigare - det är viktigt att slå fast. Därför är det också väldigt viktigt att få till stånd en väl fungerande marknad och avtal kring tjänstehandeln. Varför ska inte våra miljöteknikföretag få konkurrera på samma villkor som de stora multinationella?
GATS-avtalet väcker emellertid många känslor, och en hel del missuppfattningar föreligger. Jag vill därför understryka att GATS är ett regelverk för privata tjänster och ingenting annat. Offentliga verksamheter berörs inte av avtalet. Varje land väljer självt inom vilka sektorer man vill göra åtaganden, och regleringar kan göras av såväl hälso- som miljöskäl.
Sverige är ett av världens mest öppna länder för tjänstehandeln. Samtidigt har Sverige förmodligen världens största offentliga sektor. Frågan om balansen mellan privat och offentligt har alltså ingenting med GATS att göra. Vi i Sverige är till exempel gärna med på en fri marknad för bank- och försäkringstjänster men avvisar handeln med offentligt finansierade sjukhus och utbildning.
Det stora hotet mot offentliga tjänster är inte WTO och GATS utan det är här i Sverige en moderatledd regering och på andra håll i världen andra privatiseringsivrare. Att inte ha avtal som gäller också för tjänsteföretag skulle innebära att de stora multinationella företagen fick fritt spelrum; de som alltid klarar sig hur det än går. GATS-avtalet innebär tvärtom att också andra företag har möjlighet att vara med. Jag kan inte förstå varför de som är oroade för GATS-avtalet vill gynna de multinationella företagen på bekostnad av våra.
Den oro som finns kring GATS-avtalet kan säkert till viss del förklaras med det hemlighetsmakeri som präglat EU och även andra länders sätt att sköta förhandlingarna. Sverige agerar hela tiden för ökad öppenhet och tydlighet.
Fru talman! Allmänt sett skapar ytterligare liberalisering av handelsområdet förutsättningar för en effektivare resursanvändning. Samtidigt kan en ökad internationell handel som inte åtföljs av en ansvarsfull miljöpolitik ha stora negativa konsekvenser på miljön. På samma sätt är det självklart med grundläggande arbetsvillkor. Socialdemokraterna och regeringen arbetar därför väldigt starkt för att de här frågorna hela tiden ska integreras i handelsreglerna.
Men man kan inte bortse från att det finns svårigheter att skilja mellan de som motiveras av en genuin önskan om mänskliga rättigheter och en god miljö och de som använder mänskliga rättigheter och miljöhänsyn som en täckmantel för protektionism. Sverige har här en viktig roll genom vår långa tradition av internationellt arbete som inte grundar sig på egennytta.
Vi socialdemokrater anser att moral och etik också måste finnas i handelsreglerna. Vi är inga doktrinära frihandelsentusiaster som skriker: Lämna marknaden i fred! Självklart måste avarter stävjas såväl i Sverige som i övriga världen.
Fru talman! Vi socialdemokrater kommer att fortsätta arbeta för en friare världshandel, ökad rättvisa och minskad protektionism.
Med detta vill jag yrka avslag på reservationerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 89 Per Bill (M)
Fru talman! Låt mig börja med att tacka för en väldigt intressant debatt och en väldigt annorlunda debatt jämfört med många andra som vi brukar ha i kammaren.
Det finns i Sveriges riksdag ett väldigt brett stöd för tankar och idéer om frihandel, och det är en väldig styrka för en regering att ha ett sådant brett stöd i ett parlament bakom sig. Jag vågar påstå att det finns en rad parlament i Europa som har debatterat frågan de senaste veckorna utan att ha den här inriktningen på ett principiellt stöd för frihandeln, en tilltro till vår förmåga att möta globaliseringen och ett väldigt starkt engagemang för tredje världen.
Engagemanget för tredje världen är brett spritt, men tyvärr sprider sig en ny lite protektionistisk anda i stora delar av Europa. Den är vi ännu så länge befriade ifrån. Varför? Det är väldigt viktigt att ställa sig den frågan. Hur kan det komma sig att vi som land i Europeiska unionen så tydligt hela tiden agiterar och verkar för en friare handel?
Delvis har det att göra med vår egen historia, tror jag. Vi har alla erfarenheter, inte personliga, men i de berättelser som vi lever med, av hur Sverige har gått från att vara ett av Europas allra fattigaste länder till att via handeln, via öppenheten ha fått en ekonomisk utveckling som lyft oss som land ut ur fattigdomen. Den berättelsen lever väldigt starkt i Sverige. Det gör att det finns en tilltro till handeln som kraft för utveckling.
En av de första demonstrationerna som arbetarrörelsen organiserade i slutet av 1800-talet var en demonstration mot livsmedelstullarna i Stockholm som samlade 10 000 deltagare. Det finns en stark tradition av att inse frihandelns betydelse för vanliga människors möjligheter till drägliga levnadsvillkor.
Men det finns också något annat som är oerhört viktigt. Det är det som vi brukar kalla för den svenska modellen, som ett par av talarna hittills har tagit upp. Det är den trygghet som människor kan känna i omvandlingen. Det kan vara en ganska abstrakt tanke, och en tanke som kanske ligger väldigt långt ifrån de allra flesta, att frihandel skulle vara någonting som vi skulle vara för när man snarare kan se konsekvenserna av frihandeln i form av ständig strukturomvandling, svåra förändringar av bygder och regioner och en väldig uppoffring för enskilda individer. Om man inte känner att det finns någon som ställer upp, hjälper till och ser till att alla kan få del av frukterna av den strukturomvandlingen blir det rationellt att säga nej till frihandeln.
Det är också väldigt viktigt för Sverige att känna att det inte är för evigt sagt att vi kommer att vara en frihandelsvänlig nation. Det kräver att alla får njuta frukterna av den öppenhet och den omvandling som frihandeln leder till.
I söndags kom ännu en av dessa analyser av den svenska modellens framgångar, denna gång i Le Monde, som just kopplade ihop Sveriges framgångar med säkerhet och trygghet för individer som gör att man vågar vara för frihandel och är öppen för globaliseringen. Det leder också till en ekonomisk tillväxt som är starkare än i de flesta andra länder i Europeiska unionen.
Per Bill beskrev också hur handel med varor och tjänster, men också finansiella flöden, migration, utbyte av idéer och kunskap bidrar till att vi väver samman världens länder. Det leder i sin tur till att vi ökar möjligheten att kräva demokrati, kräva mänskliga rättigheter och kräva social trygghet. Handel är också en förutsättning för en säkrare värld. Den leder till att vi kommer närmare varandra och blir mer beroende av varandra. Och det är väldigt bra.
De senaste 50 årens ekonomiska utveckling visar det väldigt tydligt. Demokrati, mänskliga rättigheter, starka och bra institutioner som gör att människor kan känna sig trygga i ett land, bistånd i form av internationell solidaritet, men också handeln som drivkraft för ekonomisk utveckling: Där ligger faktorerna bakom att vi kan se en minskning av andelen fattiga i världen. Den är inte tillräcklig på något sätt - förtvivlad fattigdom i mycket stora delar av världen finns fortfarande. Men exempel från de senaste decennierna visar att det icke är omöjligt att häva världen ut ur den orättvisan. Och det är en allt öppnare världshandel som har varit en av de starka drivkrafterna.
Handel och utländska direktinvesteringar är också en väldigt viktig del av kunskapsöverföringen mellan länder. Det gör att vi kan få ny teknologi, nya produktionssätt, ny organisation och bättre produktivitet hos oss men också i de delar av världen som börjar från en väsentligt lägre ekonomisk nivå.
Det är en av orsakerna till att regeringen är så bestämd när det gäller att vi måste ha en ordning som släpper in fler i internationell handel. Vi tror att det är en förutsättning för att klara kampen mot fattigdomen. Precis som Världsbankens kanske något optimistiska beräkning, att 140 miljoner människor skulle kunna lyftas ur fattigdom med ett ambitiöst resultat i Doharundan, ger det ett väldigt moraliskt imperativ till oss alla att agera för ökad frihandel.
Därför driver regeringen väldigt aktivt utvecklingsfrågorna i WTO. Därför har vi också höjt det handelsrelaterade biståndet med 30 %, för vi tror att det är en viktig komponent. Vi höjer utvecklingsbiståndet till 1 % av bni under nästa år. Och därför försvarar vi också väldigt aktivt WTO som institution och som, ska vi säga, internationell rättsordning.
WTO är inte perfekt på något sätt, där finns massor av svagheter. Öppenheten, hur beslut fattas - rader av olika delar av WTO kan man kritisera. Men det är en utveckling där vi skapar en internationell rättsordning under en process, och det finns all anledning för små länder men också för fattiga länder att stödja en sådan utveckling, för utan WTO blir det den starkes rätt som avgör hur handelsreglerna kommer att se ut. Därför är också Hongkongmötet viktigt i den meningen att det handlar om att strida för ett starkt WTO som är ett värn för internationell rätt.
Vårt välstånd bygger på handel. Det råder inget tvivel om det. Vi har haft en otroligt stark exportutveckling i Sverige under de senaste tio åren. Vi har ett mycket stort bytesbalansöverskott. Vårt välstånd bygger naturligtvis inte bara på export. Det bygger också på import. Det ger oss kunskaper, bättre varor, prispress och en starkare ställning för konsumenter. Därför är det viktigt att också i det perspektivet slåss för en friare handel. Det har hela debatten om textilkvoterna gällt. Det innebär en svår strukturomvandling, men det är också en möjlighet för konsumenter att få bättre och billigare produkter. Det förenar tredje världens möjligheter med vad vi tycker är rätt och rimligt hos oss.
Framför oss kanske vi har ytterligare en strid. Den gäller skor. Det kan vara så att EU-kommissionen förbereder protektionistiska åtgärder för att minska importen av skor. Där kommer Sverige att vara aktivt för att driva handelsintresset, konsumentintresset och tredje världens intresse av att sälja till oss.
Vi har möjligheter med den breda export vi har i Sverige. Skogsprodukter, elektronik, IT, läkemedel och medicinsk utrustning är några av de områden där exporten går bra. Men vi har också framgångar i tjänstehandeln. Den svenska tjänsteexporten ökar mest i världen efter Kina och Irland. Det är 89 % ökning på fyra år. Tjänstesektorn spelar allt större roll för hela vår ekonomiska utveckling.
I den handelspolitiska skrivelse vi i dag diskuterar beskriver vi handelspolitiken som WTO:s bidrag till förbättrade levnadsvillkor i ett ganska brett perspektiv. Jag har mött uppskattning för det i flera inlägg i kammaren. Vi visar på kopplingen mellan vår egen ekonomiska utveckling, Europas konkurrenskraft och handelns betydelse för global utveckling och fattigdomsbekämpning.
Men vi har också framför oss några centrala utmaningar. En ökande protektionism måste hanteras. Det är företagens sociala och miljömässiga ansvar. Det är en stor och viktig fråga i takt med att vi får en ökad globalisering och att multinationella koncerner har produktion spridd över hela världen där de har ett mycket stort ansvar för hur de agerar miljömässigt och socialt, mot anställda och mot närmiljön och i det land de agerar. Det kan vara ett land som ofta har skriande brist på mänskliga rättigheter.
Handelspolitiken måste utformas på ett sådant sätt att den leder till en rättvis global utveckling.
Ni känner alla till att förhandlingsläget inför Hongkongmötet just nu präglas av ett relativt stillestånd. Den fattiga världen, u-länderna, kräver ytterligare möjligheter att sälja jordbruksprodukter till marknaderna i EU och USA. EU och USA har krav på den del av tredje världen som har mycket snabb ekonomisk utveckling - inte minst Brasilien och Indien - att öppna upp sin marknad för industriprodukter och tjänster. Det är fullt berättigade krav. Vi kommer naturligtvis inte att se en färdig lösning den närmaste tiden, men så starkt är intresset från Europeiska unionens sida, från USA:s sida och inte minst från tredje världens sida att trycket kommer att öka väsentligt på att vi verkligen får en lösning till stånd.
Ministermötet i Hongkong förbereds. Det är en skrivelse som har tagits fram som nu diskuteras. Den handlar mer om att beskriva hur långt vi har kommit på de olika områdena. I delar av det är det en ganska ambitiös beskrivning av vilka möjligheter som finns. I andra avdelningar kommer det att krävas mycket mer. Det viktiga ur ett svenskt perspektiv är att Hongkongmötet inte får bli en återvändsgränd. Vi driver hårt inom EU att vi måste hålla dörrarna öppna, vara beredda att vara flexibla, se att också efter Hongkong finns anledning till aktivitet från Europeiska unionens sida. Allt är inte gjort. Alla initiativ är inte tagna. Hongkong måste vara en språngbräda för att se till att 2006 - det sista året av reella förhandlingar - resulterar i en ambitiös avslutning av Doharundan. Där kommer Sverige att vara mycket starkt pådrivande.
Våra svenska mål och prioriteringar i Doharundan står fasta, och vi har mycket god grund för dem. Vi har stöd i viktiga delar av världen för de ståndpunkterna.
Utvecklingsländernas behov ska genomsyra alla förhandlingsområden. Det är grundläggande för Doharundan. Det var en av utgångspunkterna för den runda vi nu är i. Den enskilt viktigaste frågan i det perspektivet är marknadstillträdet för jordbruksprodukter. Det är självklart att det innebär för EU en omprövning av jordbrukspolitiken. Det är en väsentlig del av utvecklingspolitiken att vi öppnar upp våra marknader, sänker våra tullar, minskar våra subventioner. Det är också någonting som USA måste ta ledningen i. Får vi inte en sådan öppning får vi inte heller en öppning när det gäller möjligheterna att liberalisera handeln med industrivaror och tjänster. Det är något som ligger starkt i vårt egenintresse men också i tredje världens intresse. Det är precis som flera har varit inne på i sina inlägg tidigare i dag, nämligen att handeln inte minst mellan u-länderna i dag är alldeles för begränsad. Den hindras av höga tullar inom alla dessa områden. Ska vi få en stark ekonomisk utveckling i tredje världen kommer man också att behöva en regional handel som möter mindre av tullar, mindre av hinder.
Regeringen prioriterar också arbetet med att underlätta handeln genom att förenkla handelsprocedurer. Krångliga regler leder till kostnader som leder till mindre handel och tydligare regler för dumpningsåtgärder. Vi är inte för den utveckling vi har sett med allt aggressivare användning av antidumpningsåtgärder som ger sken av att vara något annat än protektionism men som riskerar att just vara protektionism.
Herr talman! Sammanfattningsvis handlar det här om en handelspolitik för att främja demokrati och stabilitet i världen, att bekämpa fattigdom men också att skapa jobb och tillväxt i Sverige. Det är fråga om en handelspolitik där Sverige har en viktig roll att motverka den växande protektionism vi ser i Europa. Det innebär att vi kan stödja kommissionär Peter Mandelson, som i många stycken har en uppfattning som ligger nära den svenska, som pressas inom Europeiska unionen av de länder som framför allt ser hoten med globaliseringen, inte möjligheterna. Det leder till att vi stöder WTO som institution och rättsordning. Det är oerhört viktigt för Sverige som land i världen men inte minst för fattiga länders möjligheter att få en röst i diskussionerna om hur världshandeln ska formas i framtiden.
Anf. 90 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag tolkar Thomas Östros inlägg som att det inte har hänt så mycket de senaste tre fyra dagarna och att det därmed inte finns så mycket att rapportera som är alldeles dagsaktuellt. Det är väl inte heller helt oväntat eftersom det brukar bli ganska tyst och introvert veckan före ett så stort toppmöte.
Jag förändrar min fråga lite grann: Finns det några nya snubbeltrådar som man kan förutse eller befara av typen bomull, banan och socker? Näringsministern var inne på att skor kanske skulle vara en ytterligare sådan snubbeltråd.
Anf. 91 Per Bill (M)
Herr talman! Det har varit en blygsam utveckling de senaste dagarna. Men vi ska inte underskatta att när vi närmar oss Hongkongmötet ökar pressen ytterligare. Den typen av förhandlingar behöver ett visst mått av kris och press för att komma framåt. Det är inte kris av den art vi har varit med om tidigare där hela förhandlingen slutar. Det är vi inte betjänta av. Men det kan vara en känsla av att vi nu måste komma överens.
Det finns en viktig faktor i bakgrunden, nämligen att den amerikanska presidenten har mandat från den amerikanska kongressen. Efter 2006 finns det inget mandat. Det sätter press på alla aktörer att komma överens under 2006. Det gör att Hongkong blir viktigt om vi ska ha en chans att komma överens.
Det finns gott om snubbeltrådar. Det är alla de vi beskriver; socker, bomull, bananer. Nu tog EU ett steg framåt när det gäller socker. Det har Sverige drivit under lång tid. Nu fick vi hjälp av WTO. Det är ännu ett bra exempel på hur WTO kan fungera. Det finns utslag i WTO som säger att EU måste ändra sin sockerpolitik, minska på subventioner, öppna upp för handel. Det driver igenom och sätter press, och det blir en bra vän för Sverige internt i Europeiska unionen. Det kan öppna upp.
Till Per Bill vill jag säga att en annan snubbeltråd är den argumentation som Moderaterna för om frågan om tjänster. Använd inte WTO och internationell handel som en bakväg att bryta upp det som människor tycker är oerhört angeläget hemma när det gäller offentlig sjukvård. Om det sprider sig kommer det snabbt att bli en insikt bland många människor i Sverige: Är det vad det ska användas till, att privatisera sjukhusen?
Det tror jag kommer att undandra mycket av det folkliga stödet. Koncentrera er på de privata tjänsterna. Det är det viktiga i tjänsteförhandlingarna. Där har vi stora möjligheter från både tredje världens och Sveriges sida.
Anf. 92 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag försökte att vara tydlig. Man kan, precis som jag tror att Marie Granlund sade, inom GATT välja vilka tjänster man vill hålla inom offentlig sektor. Däremot måste man när man väl öppnar upp ha ett förfarande där alla företag har samma chans. Jag tror inte att näringsministern behöver oroa sig särskilt mycket i förhandlingarna för att vi ska bidra med någon snubbeltråd.
Anf. 93 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är bra om ni avstår från detta. Det finns oerhört många missuppfattningar kring handel med tjänster och hela den frågan. Det är mycket oro som är berättigad. Det måste man ta på största allvar. Men det finns också en rad missuppfattningar som handlar just om att den skulle användas till för att driva igenom strukturella förändringar av offentlig sektor.
Det kommer vi inte att ställa upp på. Därför är det så viktigt att handlingsfriheten finns inom tjänsteförhandlingarna. Man kan faktiskt säga att vi värnar offentlig sektor. Vår utbildning, vår offentliga sektor och vår sjukvård ska inte privatiseras bara för att vi är för frihandel för varor och tjänster i allmänhet.
Anf. 94 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag ställde en fråga till Thomas Östros. Vi välkomnade skrivelsen. Den är jättebra. Men på en punkt skiljer vi oss åt. Thomas är väldigt entusiastisk när det gäller bilaterala och regionala avtal. Jag menar att de har många nackdelar. Det är bland annat den orättvisa som uppstår genom att de fördelar som ett land vinner inte kan delas till andra länder. Det i sin tur bromsar förhandlingar inom WTO där alla får tillgång till fördelarna. Nu har utskottet och riksdagen kommit överens om att vi ska vara försiktiga och dämpa den entusiasmen. Kommer du att handla därefter?
Anf. 95 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Vi har inte olika uppfattningar på något vis när det gäller synen på regionala och bilaterala avtal. Den är identisk mellan riksdagen och regeringen. Ryggraden är WTO. Däremot finns en poäng med att i vissa fall ha regionala avtal. Det kan också fungera stärkande på WTO. Dels kan nya modeller tas fram som sedan tas in i WTO, dels kan man också se till att få fart i WTO-förhandlingarna genom att hämta stimulans från regionala förhandlingar.
Det får icke bli så att WTO sjunker undan som institution i takt med regionala förhandlingar. Det har snarare varit tvärtom. Vi har fått in fler medlemmar in till WTO i takt med att vi också har haft en del regionala avtal. WTO som sådant spelar den alldeles avgörande rollen. Dessutom ska regionala avtal vara förenliga med WTO-regelverket. På så vis får vi en kompatibilitet mellan vad ett regionalt avtal är och vad WTO är.
Jag har exakt samma uppfattning som utskottet och skiljer inte ut mig ett dugg. WTO är för oss ryggraden i hela processen.
Anf. 96 Thomas Östros (S)
Herr talman! Nej, Thomas Östros, du har inte samma uppfattning som utskottet. Din skrivelse har en helt annan uppfattning. Du jobbar för att flera regionala avtal ska skrivas.
Jag har rest runt i olika afrikanska länder senaste året. I till exempel Moçambique säger man: Ta det lugnt. Vi vill fortsätta att ha våra kvoter till Europa. Vi har det bra. Jag vet att i ett grannland som inte har dessa kvoter och inte har tillträde längtar man bara efter att WTO ska öppna vägar så att de kommer in i våra marknader.
Den typen av åsikter finns i ett antal olika länder. Det är vad som hindrar WTO-förhandlingar. Du säger att WTO inte får backa. WTO är ingenting annat än sina medlemsländer. När medlemsländerna backar därför att de vinner vissa fördelar i förhållande till EU och till andra länder i Afrika kommer WTO att hamna efter.
Jag skulle vilja att du nu här säger: Sverige ska ta det lugnt inom EU:s krets när det gäller regionala avtal.
Anf. 97 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Ivern att hitta en skillnad i åsikter blir lite lustig, för den finns inte. Det vi gör med AVS-länderna får vi kritik för från ett par av talarna i dag. Vi är med inom EU och driver på det som är WTO-förenligt när det gäller det speciella avtal vi har från EU:s sida med AVS-länderna. Det måste närma sig WTO-avtalet. Där är vi med aktivt och driver på detta. Det är ett bra exempel på hur ett regionalt avtal efterhand måste komma in i WTO-strukturen.
Precis som du beskriver finns också hos mig en oro. Hittar man alldeles för många speciella lösningar för behjärtansvärda ändamål riskerar det att till slut bli en börda för det land som får anpassa sig till de speciella lösningarna. Hela produktionen riktas kanske in mot ett par produkter som man har fått sina speciella villkor för, och man blir oerhört känslig vid förändringar.
Därför måste den här balansen finnas. Det ska finnas möjlighet till regionala avtal. Men de ska vara WTO-förenliga, och man ska hela tiden arbeta med att få in det i WTO och använda det som inspirationskälla till WTO.
Anf. 98 Thomas Östros (S)
Herr talman! Vi diskuterar här väldigt mycket Sveriges inriktning i WTO-förhandlingarna. Jag skulle trots allt vilja vidga det lite grann med tanke på att näringsministern också hänvisar till den debatt och diskussion som kanske sker i andra länder med anledning av protektionism. Det handlar om rädsla för att öppna sina gränser. Vi kan skönja att den också finns i Sverige. Det är rädslan för att jobben försvinner och produktionen åker utomlands. Det finns två parallella diskussioner som kan förenas i det mest negativa.
Näringsministern beskriver väldigt mycket Sveriges ambitioner att positionera EU och vara en del i EU:s samlade inriktning. I många av EU:s gamla medlemsländer har vi just den här diskussionen om protektionism. Där finns rädslan för ett mer globalt näringsliv och mycket diskussioner om vi och dem.
Min fråga gäller Sveriges positioner i förhållande till EU:s samlade diskussioner, hur mycket ministern nu kan gå in i de diskussionerna. Det har trots allt ett samband. Det leder till nästa fråga. Hur starkt och villigt är EU att skapa sina egna självständiga positioner i förhållande till USA:s positionering?
Anf. 99 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag tror också att det finns en rädsla i Sverige. Så är det absolut. Det som är väldigt viktigt att notera är att i Sverige leder inte det till väldigt starka folkliga krav på tullar och skyddskvoter. Det gör det i många andra länder.
Riksdagen måste ta till sig att det handlar om väldigt praktiska frågor. Om man försämrar det sociala skyddsnätet för människor kommer många att uppleva det som väldigt klokt och rationellt att då kräva skydd i en annan form.
Även om man i det abstrakta kan förstå att någonstans långt där borta finns det en belöning i att vara öppen blir det rationellt att nu kräva skydd och stopp för strukturomvandlingen. Det blir väldigt praktiskt. När Centerpartiet vill försämra a-kassan blir det en väldigt praktisk fråga. Det kommer att upplevas av människor som ett hot mot det stöd i omvandlingen som alla behöver.
Det är en väldigt viktig fråga för Sverige framöver. Det gäller att bevara det som vi har. Det är fackföreningsrörelse och breda befolkningsgrupper som ställer upp på det som är så svårt att få stöd för i andra länder. Det är öppenhet, konkurrens, frihandel och de konsekvenser det medför av ständig strukturomvandling. Man måste ständigt vara beredd att prova nytt och gå från ett jobb till ett annat. Det är en av hemligheterna bakom varför Sverige har en så stark ekonomisk utveckling, och inte minst under det närmaste året.
Sveriges roll i EU blir väldigt mycket att vara en tydlig förespråkare för frihandel. Det hjälper kommissionen att faktiskt utforma en politik som blir frihandelsvänlig. Om Sverige inte skulle agera så kraftfullt skulle kommissionen helt och hållet bli framföst av de länder som av principiella skäl säger nej till ytterligare öppningar inom jordbruket.
USA är en motförhandlare och en medförhandlare. Vi följer definitivt inte USA i några ledband. Det gör vi inte. Men det som behövs i Europeiska unionen är starkare kraft inifrån att driva öppenhet i jordbruksfrågan. Där spelar Sverige en nyckelroll.
Anf. 100 Thomas Östros (S)
Herr talman! Jag tror det är viktigt, och jag hade hoppats att näringsministern också hade sett värdet av, att skapa förutsättningar för näringslivet att utvecklas i Sverige. Det är grogrunden för att skapa nya jobb och utveckla befintliga företag i landet just så att vi får fler jobb till de människor som i dag är rädda för att jobben ska försvinna eller står utanför arbetsmarknaden. Det är i sig väldigt viktigt att se näringslivets möjlighet att själv vara en del av den svenska attityden sett i ett globalt perspektiv. Där har näringsministern i allra högsta grad ett avgörande uppdrag så att svenskt näringsliv känner att det finns en utvecklingspotential även i Sverige. Jag tror att vi kan möta detsamma i många av de gamla medlemsländerna i EU som inte orkar med att fånga in den förändring som sker i den globaliserade världen.
Men tillbaks till relationen mellan EU och USA: Min fråga innebar inte att det skulle vara något ledband. Men hur självständigt kommer EU trots allt att vara när det gäller att självständigt gå vidare med förändringar, till exempel inom jordbrukspolitiken, med just relationen till USA:s egna ställningstaganden? Det är ett fortsatt ställningskrig vi håller på med.
Anf. 101 Lotta Hedström (Mp)
Herr talman! Jag tror när det gäller den sista frågan att det är mer avgörande vad som sker i opinionen inom EU än i förhållande till USA vad gäller de framtida initiativen från EU:s sida. Viktigt är att trycket på EU ökar väsentligt från tredje världen. EU har starka intressen av att få ett avtal till stånd. Min bedömning är att EU måste vara berett att ta ytterligare initiativ. Våra krav på initiativ från Indien och Brasilien är starka och tydliga. Där måste vi se en rörelse. De kan inte bara sitta och vänta in. De bör röra sig, men då måste också EU vara berett att ta ytterligare steg. Det kommer Sverige att driva inom Europeiska unionen.
När det gäller engagemanget för näringslivets utveckling i Sverige kan jag försäkra att det är väldigt starkt. Den utveckling vi ser i Sverige leder faktiskt också till resultat för näringslivet. Exporten ökar kraftigt. Små och medelstora företag har mycket positiva framtidsutsikter när de beskriver vad de ser framför sig. Investeringarna har gått upp mycket kraftigt i år - 20 % upp i industriinvesteringar. Sysselsättningen stiger nu. Tjänstesektorn börjar komma precis som det är i en konjunkturutveckling där den avlöser exportindustrin. Och vi ser en bnp-prognos från OECD som kom häromdagen på 3,5 % för nästa år för Sverige - starkast i Europeiska unionen bland de gamla medlemmarna.
Det är klart att det finns mycket att göra, men visst är det så att näringslivet i Sverige har mycket fina framtidsutsikter. Dessutom samarbetar jag väldigt nära med Svenskt Näringsliv som organisation när det gäller just handelsfrågan för att få i gång andra delar av europeisk industri och tjänstesektor att kräva liberaliseringar av handeln.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2005-12-01
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 3, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2005-12-01Protokoll 2005/06:42
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Frihandel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U290 yrkande 17, 2005/06:U338 yrkande 15 och 2005/06:N238 yrkande 1.WTO-frågor
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U381 yrkandena 5 och 6, 2005/06:MJ395 yrkande 10, 2005/06:MJ448 yrkandena 31-34, 2005/06:N2 i denna del, 2005/06:N3 yrkandena 1-4, 9-13, 16 och 19-21, 2005/06:N238 yrkandena 2 och 3, 2005/06:N315 och 2005/06:N385 yrkande 1 och lägger skrivelse 2005/06:9 till handlingarna.- Reservation 1 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 112 0 0 32 m 43 0 0 12 fp 35 0 1 12 kd 23 0 0 10 v 0 23 0 5 c 17 0 0 5 mp 0 12 0 5 - 0 2 0 0 Totalt 230 37 1 81 Handel med privata tjänster
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U339 yrkande 6 i denna del, 2005/06:N2 i denna del och 2005/06:N3 yrkandena 5-8.- Reservation 2 (m, c, fp, kd)
- Reservation 3 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 113 0 0 31 m 0 43 0 12 fp 0 36 0 12 kd 0 23 0 10 v 21 0 2 5 c 0 16 0 6 mp 9 0 3 5 - 2 0 0 0 Totalt 145 118 5 81 Handelsrelaterade immateriella rättigheter (TRIPs)
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:U380 yrkandena 1 och 2 samt 2005/06:N3 yrkandena 14 och 15.- Reservation 4 (v, mp)
Deltagande och öppenhet i WTO
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:N3 yrkandena 17 och 18 samt 2005/06:N385 yrkandena 2 och 3.- Reservation 5 (v, mp)