Svensk verksamhet i Antarktis
Betänkande 1993/94:JoU7
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU07
Svensk verksamhet i Antarktis
Innehåll
1993/94 JoU7
Sammanfattning
Utskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition 1992/93:140 om svensk verksamhet i Antarktis jämte två motioner.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner 1991 års miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget från 1959. Samtidigt föreslås en lag som för svenskt vidkommande reglerar vad som skall gälla för vistelse eller verksamhet i Antarktis.
Till betänkandet har fogats en reservation (s).
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i proposition 1992/93:140 föreslagit
dels att riksdagen antar förslagen till
1. lag om Antarktis,
2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
dels att riksdagen godkänner
3. det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Antarktisfördragets miljöprotokoll. Vidare föreslås en lag som för svenskt vidkommande reglerar vad som skall gälla för vistelse eller verksamhet i Antarktis.
Enligt lagförslaget skall det krävas tillstånd för all vistelse och verksamhet i området. Tillstånd får förenas med villkor. Fauna och flora skyddas genom särskilda bestämmelser. Vidare införs ett förbud mot mineralbrytning i Antarktis. I lagförslaget finns också föreskrifter som gäller tillsynen. Lagförslaget bygger på det miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget som Sverige har undertecknat.
Lagförslagen har granskats av Lagrådet.
Förslaget till lag om Antarktis bifogas till detta betänkande som bilaga 1.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1992/93:Jo93 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk verksamhet i Antarktis.
1992/93:Jo94 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering i miljöprotokollet av ansvar för skada,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av lagen i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av formerna och ansvaret för tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis.
Utskottet
Inledning
Antarktisfördraget (SÖ 1984:5) slöts den 1 december 1959 och trädde i kraft den 23 juni 1961. Huvudsyftet var att skapa förutsättningar för en fredlig användning av Antarktis samt att säkerställa att den fria vetenskapliga forskningen kunde fortsätta i likhet med vad som skett under det internationella geofysiska året 1957--58. Dessförinnan hade den politiska och militära spänningen i området varit oroväckande med militära övningar, väpnade incidenter och diplomatiska förvecklingar. En rad länder har suveränitetsanspråk i Antarktis medan andra länder över huvud taget inte erkänner några suveränitetsanspråk på området. Genom fördraget lades suveränitetskonflikterna åt sidan. Antarktis gjordes till en kärnvapenfri och demilitariserad kontinent.
I dag är 40 stater anslutna till Antarktisfördraget som parter. Fördragsparterna uppdelas i två kategorier, "konsultativa parter" (beslutande) och "icke konsultativa parter". Sverige har sedan år 1988 konsultativ status under fördraget. Därtill är Sverige part till 1980 års konvention om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis, den s.k. Krillkonventionen (prop. 1983/84:79, bet. 1983/84:UU10, rskr. 1983/84:171).
Den svenska forskningen i Antarktis har historiska rötter som går tillbaka till Otto Nordenskjölds Antarktisexpedition åren 1901--1903 och den norsk-brittisk-svenska expeditionen år 1949--1952. Den svenska forskningen har haft en inriktning på fauna och flora, klimatförändring och geologisk historia; forskningsfält som också har en naturlig anknytning till svensk forskning i norr och det arktiska närområdet. Klimat och miljö står i centrum för den moderna svenska polarforskningen. Glaciärernas dynamik och massbalans ger värdefull information om klimatets förändring. I geologiska avlagringar och sediment är det möjligt att få historiska data över miljö- och klimatutveckling. Havet spelar en viktig roll för jordens koldioxidbalans och värmecirkulation. De biologiskt produktiva marina miljöerna kring Antarktis är av stort ekologiskt intresse, en viktig resursbas samt en betydelsefull informationskälla beträffande global spridning av biocider.
Dronning Mauds Land, där de svenska stationerna är belägna, är ett primärt geografiskt intresseområde för svenska forskare. Sydsommaren 1987/1988 upprättades den första svenska stationen, Svea, högt uppe på inlandsisen i bergsområdet Heimefrontsfjella. Sommaren 1988/1989 byggdes forskningsstationen Wasa som tillsammans med den närbelägna finska stationen Aboa utgör Nordenskjöldsbasen i Vestfjella, ca 120 km från kusten.
Sedan ett par år tillbaka finns ett etablerat samarbete mellan Polarforskningssekretariatet i Sverige, Norsk Polarinstitutt och det finska Havsforskningsinstitutet, med årliga sydsommarexpeditioner för nordiska forskare till Antarktis. Också den antarktiska halvön och Weddellhavet har besökts regelbundet av svenska forskare under senare år. En stor del av de svenska forskningsinsatserna sker i internationellt samarbete.
Propositionen
Ett miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget antogs den 3 oktober 1991. Tillsammans med ytterligare 22 av de 26 konsultativa parterna och fler än hälften av de icke konsultativa parterna undertecknade Sverige miljöskyddsprotokollet den 4 oktober 1991. Protokollet med fyra bilagor träder i kraft 30 dagar efter ratificering av samtliga de stater som hade konsultativ status i Antarktisfördraget den dag då protokollet antogs.
Miljöskyddsprotokollet supplerar Antarktisfördraget utan att ändra eller göra tillägg till fördraget. Den beslutande funktionen ligger fortfarande kvar hos de konsultativa parterna. Genom protokollet skall skyddet för Antarktis miljö och dess ekosystem säkerställas. Antarktis utses i protokollet till naturskyddsområde. All verksamhet i området skall föregås av prövning.
Mineralutvinning i området förbjuds. De nuvarande reglerna för avfallshantering skärps. Andra väsentliga nyheter i protokollet är införandet av årlig rapporteringsskyldighet, införandet av en miljökommitté med rådgivande funktion samt införandet av krav på miljökonsekvensbeskrivningar avseende det mesta av såväl den statliga som den icke statliga verksamheten i området. Efter 50 år kan en översynskonferens hållas. Under miljöskyddsprotokollet skall en rådgivande miljökommitté etableras.
Specifika miljöfrågor, såsom marin förorening, avfallshantering, skydd av flora och fauna och skyddade områden, behandlas i bilagor till protokollet. Frågan om ansvar för skada regleras endast generellt i protokollet. Genom ett inspektionssystem skall dess efterlevnad tillgodoses. Genom protokollet åläggs staterna att reglera såväl statlig som icke statlig verksamhet.
Miljöministern framhåller att Sverige nu bör fullfölja sitt folkrättsliga engagemang som kommit till uttryck i undertecknandet av miljöskyddsprotokollet genom att godkänna och ratificera protokollet. Antarktis fördragssystem utvecklas fortlöpande och nya materiella regler tillskapas. Sverige ligger långt framme när det gäller att uppfylla åtagandena enligt miljöskyddsprotokollet.
En särskild fråga som är föremål för överväganden på det internationella planet gäller regleringen av den turism som förekommer i Antarktis. Vad som bl.a. ifrågasätts är en särskild protokollsbilaga om turism. Miljöministern anser att miljöskyddsprotokollet ger tillräckliga möjligheter att reglera den tämligen begränsade svenska turismen till Antarktis. En särskild bilaga på detta område kan dock i framtiden komma att medföra ändringar i den lag som föreslås i propositionen.
För att inordna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget under svensk lagstiftning föreslås i propositionen att en särskild lag om Antarktis införs. I lagen regleras i ett sammanhang vad som gäller för vistelse eller verksamhet i området. Enligt förslaget skall den som skall vistas eller bedriva verksamhet i Antarktis ha tillstånd till detta och skall vidta nödvändiga åtgärder för att skydda miljön i Antarktis. I lagen införs bestämmelser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela tillstånd för svensk verksamhet i Antarktis. Vid tillståndsgivningen får även särskilda villkor uppställas för verksamheten.
Tillsynen över och inspektionen av verksamhet i Antarktis utövas av svenska och andra länders nationella organ. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att utse tillsynsmyndighet. Brott mot lagen skall enligt förslaget kunna straffas med böter eller fängelse högst ett år.
Motionerna
Enligt motion Jo93 (-) bör riksdagen uttala att Statens naturvårdsverk bör utses till tillståndsmyndighet enligt den nya lagen. Motionären anser även att tillståndsregleringen enligt lagförslaget skall justeras.
I den socialdemokratiska gruppmotionen Jo94 tillstyrks propositionen i allt väsentligt. Motionärerna anser dock att riksdagen särskilt skall framhålla vikten av att ansvaret för skador regleras i protokollet för att miljöprotokollet skall bli riktigt effektivt. Regeringen måste fortsätta att aktivt driva denna fråga, anför motionärerna (yrkande 1). De begär även att lagen ses över i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete så att den nya lagstiftningens sanktionsregler anpassas till miljöbalken när den träder i kraft (yrkande 2). Slutligen bör riksdagen enligt motionen uttala att formerna och ansvaret för tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis utvärderas efter ett antal år, förslagsvis fem år. I det sammanhanget bör det övervägas om inte Statens naturvårdsverk bör överta ansvaret för tillståndsgivningen (yrkande 3).
Utrikesutskottets yttrande
Utrikesutskottet har i sitt yttrande 1993/94:UU1y tillstyrkt att riksdagen godkänner miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget. Utskottet konstaterar att miljöskyddsprotokollet utgör en integrerad del av Antarktisfördraget och är avsett att supplera, men inte ändra, detta. Syftet är att öka skyddet av Antarktis miljö och dess tillhörande ekosystem. Enligt utrikesutskottets uppfattning är miljöskyddsprotokollet ett viktigt instrument och ett värdefullt komplement till Antarktisfördraget. Utrikesutskottets yttrande är fogat som bilaga 2 till detta betänkande.
Jordbruksutskottets överväganden
Antarktis och Arktis betecknas av sakkunniga som jordens "lungor" som påverkar havsströmmarna och tjänar som regulatorer av det globala klimatet. Den väldiga antarktiska kontinenten utgör en viktig bas för den vetenskapliga forskning som söker säkerställa i vad mån mänskliga aktiviteter påverkar miljön på jorden.
Antarktisfördraget tillkom år 1959 i anslutning till det vetenskapliga internationella samarbete som ägt rum under det internationella geofysiska året 1957--58. Tanken var att Antarktis skulle användas som ett vetenskapligt laboratorium där territoriella konflikter inte skulle få lägga hinder i vägen för det internationella vetenskapliga samarbetet. Genom en unik överenskommelse -- "the gentlemen's agreement" -- enades deltagarna om att alla aktiviteter skulle betraktas som "opolitiska". Fördraget syftar till att göra Antarktis till en resurs för hela jorden och till en kontinent för fred och vetenskap. Med tiden har miljöfrågorna kommit att tilldra sig alltmer intresse och fått ökad vikt.
Enligt miljöskyddsprotokollet förbjuds mineralprospektering och mineralutvinning. Protokollet bör betraktas i ljuset av den reaktion från miljörörelsen som följde på 1988 års mineralprotokoll. Miljöskyddsprotokollet följer ett betydligt vidare koncept än mineralprotokollet. Parterna åtar sig enligt artikel 2 i protokollet att allsidigt skydda miljön i Antarktis och därav beroende samt därmed sammanhängande ekosystem, och de utser Antarktis till naturskyddsområde, ägnat åt fred och vetenskap. Protokollet innehåller regler för avfallshantering, miljökonsekvensbedömningar, rapportskyldighet m.m.
Utskottet delar utrikesutskottets mening, som även motionärerna anslutit sig till, att miljöskyddsprotokollet är ett viktigt instrument och ett värdefullt komplement till Antarktisfördraget.
För att inordna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget under svensk lagstiftning föreslås i propositionen att en särskild lag om Antarktis införs. I lagen regleras i ett sammanhang vad som gäller för vistelse eller verksamhet i området. Enligt förslaget skall den som skall vistas eller bedriva verksamhet i Antarktis ha tillstånd till detta och skall vidta nödvändiga åtgärder för att skydda miljön i Antarktis.
I motion Jo94 (s) betonas vikten av att ansvaret för skador regleras i protokollet. Utskottet har ingen annan mening än motionärerna i det hänseendet. Det framgår också av miljöministerns uttalande i propositionen att denna fråga drivits av Sverige i förhandlingarna. Parterna har beslutat att vid ett senare stadium utarbeta särskilda, detaljerade ansvarsregler. Utskottet utgår från att denna fråga följs upp av Sveriges representanter under det fortsatta arbetet. När det gäller motionärernas förslag om att Miljöskyddskommittén skall undersöka även lagen om Antarktis i sitt arbete med att se över följdlagstiftningen får utskottet erinra om att den straffskala som föreslås i lagförslaget -- böter eller fängelse i högst ett år -- ligger i linje med den amerikanska lagstiftning som antagits med anledning av miljöskyddsprotokollet. Den överensstämmer även med sanktionsbestämmelserna i flera andra lagar, exempelvis skogsvårdslagen (1979:429, ändrad 1993:553) och lagen (1971:1154) om dumpning av avfall i vatten. Utskottet erinrar även om att Miljöskyddskommittén fortsätter sitt arbete och har för avsikt att lägga fram ett slutbetänkande med förslag till följdlagstiftning till sitt förslag till Miljöbalk under våren 1994. Kommittén har att självständigt ta ställning till vilka lagar som i det sammanhanget skall ses över.
Frågan om ansvaret för tillstånds- och tillsynsverksamheten har ingående behandlats i propositionen sedan fråga uppkommit om det lämpliga i att samma myndighet, exempelvis Polarforskningssekretariatet, ges ansvar för både tillstånds- och tillsynsverksamheten samtidigt som den står för det allt övervägande utnyttjandet på fältet av de tillstånd som utfärdats. Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om vikten av att höga krav på objektivitet och trovärdighet ställs på dem som ger tillstånd till och utövar tillsyn över verksamheten i Antarktis. Som framgår av propositionen är polarforskningen en synnerligen specialiserad verksamhet. Miljöministern refererar till remissyttranden där det å ena sidan hävdas att Polarforskningsinstitutets erfarenhet och kunskap när det gäller förhållanden som rör polartrakterna gör att sekretariatet framstår som i stort sett den enda tänkbara svenska myndigheten för tillståndsgivning och tillsyn avseende vistelse och verksamhet i Antarktis. Å andra sidan invänds i ett annat remissvar att om Polarforskningssekretariatet utses till tillståndsmyndighet tillgodoses inte kravet på trovärdighet och objektivitet för en sådan myndighet, eftersom sekretariatet ofta har egna intressen i den verksamhet som bedrivs i Antarktis. Mot detta kan anföras att myndigheter som exempelvis Vägverket och Luftfartsverket har att ansvara för tillståndsgivning och tillsyn av egna beslut.
Utskottet delar miljöministerns mening att den granskning av miljökonsekvensbeskrivningar som förutses göras av annan kompetent myndighet samt den internationella inspektionsverksamhet som förutses i miljöskyddsprotokollet skall ha den lödighet att kraven på objektivitet och trovärdighet i tillståndsgivningen skall bli tillgodosedda. Det synes naturligt att regeringen utser tillstånds- resp. tillsynsmyndighet. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen noggrant och vid behov vidtar de åtgärder som kan befinnas önskvärda. Något särskilt uttalande från riksdagens sida om utvärdering synes inte påkallat.
Vad utskottet anfört om ansvar för skada, om sanktionsreglerna och om tillståndsgivningen enligt lagen är ägnat att besvara motion Jo94. Motionen avstyrks i alla delar.
Det anförda innebär att även motion Jo93 avstyrks såvitt angår tillståndsgivningen. Motionärens förslag om tillstånd i vissa fall för den som deltar i verksamhet i Antarktis synes hänföra sig till den äldre formulering av lagförslaget som lämnats i departementspromemorian. Med propositionens formulering av lagförslaget bortfaller motionärens invändning, att lagen skulle vara otydlig. Motionen avstyrks alltså.
I 3 § förslaget till lag om Antarktis hänvisas till lagen (1950:586) om rätt till fiske. Sedan propositionen avlämnades har en ny fiskelag (1993:787) stiftats. Hänvisningen i 3 § lagen om Antarktis bör gälla den nya fiskelagen. Riksdagen bör med den ändringen anta propositionens förslag till lag om Antarktis. Vidare bör riksdagen godkänna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget.
I propositionen föreslås en lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Enligt förslaget införs en hänvisning till lagen om Antarktis i 14 § första stycket p. 8 förstnämnda lag. I 14 § anges vilka mål som skall prövas av länsrätten. Sedan propositionen avlämnades har lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ändrats på förslag av justitieutskottet (1992/93:JuU31, SFS 1993:759). Ändringen innebär bl.a. att länsrätten skall pröva mål enligt ett stort antal lagar, som uppräknas i 14 § 1--5. I 14 § 6 anges att länsrätten därutöver skall pröva mål som enligt bestämmelse i annan lag skall prövas av länsrätt. Med hänsyn till den ändrade lydelsen av 14 § 6 behövs enligt utskottets mening ingen särskild bestämmelse i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar som anger att mål som avses i 28 § lagen om Antarktis skall prövas av länsrätt. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag såvitt avser lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lag om Antarktis att riksdagen antar regeringens lagförslag med den ändringen att hänvisningen till lagen (1950:586) om rätt till fiske i 3 § skall avse fiskelagen (1993:787),
2. beträffande utformningen av 19 § m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo93,
3. beträffande miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget att riksdagen godkänner det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget,
4. beträffande reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar för skada m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo94, res. (s)
5. beträffande lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar att riksdagen avslår regeringens förslag.
Stockholm den 16 november 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lennart Fremling (fp) och Björn Ericson (s).
Reservation
Reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar för skada m.m. (mom. 4)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Björn Ericson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "I motion" och på s. 7 slutar med "alla delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i den socialdemokratiska gruppmotionen Jo94. En viktig förutsättning för att miljöskyddsprotokollet skall bli effektivt är att ansvaret för skador regleras i protokollet. Sverige har varit drivande när det gäller att foga en reglering av skadeansvaret till protokollet, men detta regleras nu endast generellt. Enligt utskottets mening bör riksdagen särskilt uttala att regeringen bör fortsätta att aktivt driva denna fråga.
Utskottet biträder även motionärernas förslag att lagen om Antarktis ses över i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete så att den nya lagstiftningens regler anpassas till miljöbalken när den träder i kraft.
Av propositionstexten och lagens 28 § framgår att regeringen tänkt sig att som tillståndsmyndighet enligt 17 § utse Polarforskningssekretariatet. Detta är inte ett odiskutabelt förslag. Sekretariatet är nämligen djupt involverat i den verksamhet som det avses ge tillstånd till. Remissinstanserna har olika syn på denna ordning, alltifrån att det bara är Polarforskningssekretariatet som har kompetens att granska tillståndsansökningar till att sekretariatet som tillståndsmyndighet skulle ha bristande trovärdighet och objektivitet samt därutöver bristande kompetens att värdera miljöfrågor.
Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att det mest naturliga vore att Statens naturvårdsverk vore tillståndsmyndighet samt att Polarforskningssekretariatet av praktiska skäl utsågs att komplettera den tillsyn som utförs av andra fördragsslutande parter. Utskottet delar emellerid uppfattningen att Naturvårdsverket för tillfället saknar tillräcklig kompetens för att utan särskilda resurser svara för tillståndsgivningen. Samtidigt synes det underförstått i propositionen att miljökonsekvensbeskrivningar bör granskas av Naturvårdsverket när Polarforskningssekretariatets egen verksamhet är berörd.
Det är troligt att Sveriges engagemang i Antarktis kommer att öka genom såväl forskningen som turismen, och sannolikt även Polarforskningssekretariatets egna forskningsengagemang. Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till motionärernas förslag att formerna och ansvaret för tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis utvärderas efter ett antal år, förslagsvis fem år. I det sammanhanget bör det övervägas om inte Statens naturvårdsverk bör överta ansvaret för tillståndsgivningen.
Vad utskottet anfört i det föregående om reglering i miljöprotokollet av ansvar för skada, om översyn av lagen i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete och om utvärdering av formerna och ansvaret för tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar för skada m.m. att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo94 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Bilaga 1
Utrikesutskottets yttrande
1993/94:UU1y Bilaga 2 Svensk verksamhet i Antarktis
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har genom beslut den 25 maj 1993 (JoU protokoll 1992/93:40) berett utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1992/93:140 om svensk verksamhet i Antarktis, jämte motioner, i den del som berör utrikesutskottets beredningsområde.
Utskottet
I proposition 1992/93:140 Svensk verksamhet i Antarktis yrkas att riksdagen dels antar 1. förslagen till lag om Antarktis, 2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, dels godkänner 3. det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget.
Miljöskyddsprotokollet till fördraget med fem annex och underbilagor i engelsk originalversion jämte översättning till svenska är fogat till propositionen som bilaga 1.
Två motioner har väckts med anledning av propositionen: 1992/93:Jo93 av Sten Söderberg (-) och 1992/93:Jo94 av Margareta Winberg m.fl. (s). I motionerna tillstyrks punkten 3 i regeringens proposition som avser godkännandet av det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet. Beträffande punkterna 1 och 2 tar motionärerna bl.a. upp frågan om svensk tillstånds- och tillsynsmyndighet.
Utskottet behandlar inte dessa frågor i detta yttrande.
Antarktisfördraget slöts den 1 december 1959 och trädde i kraft den 23 juni 1961. Ursprungliga parter till fördraget, s.k. signatärmakter, är de sju kravhavarstaterna: Argentina, Australien, Chile, Frankrike, Norge, Nya Zeeland och Storbritannien samt Belgien, Japan, Sovjetunionen, Sydafrika och USA. Kravhavarstat är benämningen på de parter som vid Antarktisfördragets tillkomst framställt territoriella krav på Antarktis. Att en stat är kravhavarstat betyder inte att kravet är erkänt eller legitimt. I dag är 40 stater parter till fördraget. Fördragsparterna uppdelas i två kategorier, s.k. konsultativa parter och s.k. icke-konsultativa parter. Den förra kategorin har beslutanderätt vid fördragets möten. För att uppnå konsultativ status krävs att en stat visar sitt intresse för Antarktis genom att bedriva betydande vetenskaplig forskningsverksamhet i området, vilket kan ske enligt fördraget genom upprättande av en vetenskaplig station eller utsändande av en vetenskaplig expedition.
Uttrycken "konsultativ" och "icke-konsultativ" stat används inte i fördragstexten, utan är en skapelse av fördragsparterna. Själva uppdelningen i två kategorier stater, beslutande och icke-beslutande, återfinns dock i fördraget. Fördragets officiella språk är engelska, franska, ryska och spanska. Funktionen som depositarieregering handhas av Förenta staterna.
Sverige anslöt sig till fördraget den 24 april 1984, och det trädde i kraft för Sverige samma dag (prop. 1983/84:79, bet. UU 1983/84:10, rskr. 1983/84:171). Sverige erhöll konsultativ (beslutande) status den 21 september 1988.
Sverige är också part till 1980 års konvention om bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (prop. 1983/84:79, bet. UU 1983/84:10, rskr. 1983/84:171).
Ett miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget som reglerar skyddet av Antarktis miljö (Protocol on Environmental Protection to the Antarctic Treaty) antogs den 3 oktober 1991. Tillsammans med ytterligare 22 av de 26 konsultativa parterna och fler än hälften av de icke konsultativa parterna undertecknade Sverige protokollet den 4 oktober 1991. Protokollet träder i kraft 30 dagar efter ratificering av samtliga de stater som hade konsultativ status i Antarktisfördraget den dag då protkollet antogs.
Utskottet konstaterar att miljöskyddsprotokollet utgör en integrerad del av Antarktisfördraget och är avsett att supplementera, men inte ändra, detsamma. Syftet är att öka skyddet av Antarktis miljö och dess tillhörande ekosystem. Antarktis utses till ett naturreservat tillägnat fred och vetenskap. Mineralutvinning i området förbjuds. Reglerna för avfallshantering stramas upp. Det finns ett krav på miljökonsekvensbedömningar inför det mesta av den statliga och icke-statliga verksamheten i området. En miljöskyddskommitté med rådgivande funktion upprättas. Beslutsrätten kvarstannar sålunda på de konsultativa mötena. Parterna åläggs årlig rapportskyldighet.
Enligt utskottets uppfattning är miljöskyddsprotokollet ett viktigt instrument och ett värdefullt komplement till Antarktisfördraget. Utskottet tillstyrker följaktligen att riksdagen godkänner det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget.
Stockholm den 12 oktober 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s) och Lena Boström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.