Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats (Operation Atalanta)

Betänkande 2012/13:UFöU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
6 mars 2013

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats (Operation Atalanta)(pdf, 62 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2012/13:2 Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats (Operation Atalanta)

Beslut

Svensk marin insats ska höja säkerheten utanför Somalias kust (UFöU2)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag att Sverige ska delta i EU:s marina insats Operation Atalanta utanför Somalias kust. Deltagandet ska inledas den 6 april 2013 och gälla en svensk väpnad styrka bestående av högst 260 personer under högst fyra månader. Ställningstagandet gäller under förutsättning att det även i fortsättningen finns ett mandat för styrkan enligt beslut i FN:s säkerhetsråd. Behovet av att sända humanitär hjälp med sjötransporter till Somalia är fortfarande omfattande, menar riksdagen. Det är därför angeläget att Operation Atalanta kan bidra till att höja säkerheten i farvattnen utanför Somalia.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 1
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2013-02-21
Justering: 2013-02-21
Trycklov till Gotab och webb: 2013-02-25
Trycklov: 2013-02-25
Reservationer: 1
Betänkande 2012/13:UFöU2

Alla beredningar i utskottet

2013-02-21

Svensk marin insats ska höja säkerheten utanför Somalias kust (UFöU2)

Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag att Sverige ska delta i EU:s marina insats Operation Atalanta utanför Somalias kust. Deltagandet ska inledas den 6 april 2013 och gälla en svensk väpnad styrka bestående av högst 260 personer under högst fyra månader. Ställningstagandet gäller under förutsättning att det även i fortsättningen finns ett mandat för styrkan enligt beslut i FN:s säkerhetsråd. Behovet av att sända humanitär hjälp med sjötransporter till Somalia är fortfarande omfattande, menar utskottet. Det är därför angeläget att Operation Atalanta kan bidra till att höja säkerheten i farvattnen utanför Somalia.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2013-03-06
Stillbild från Debatt om förslag 2012/13:UFöU2, Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats (Operation Atalanta)

Debatt om förslag 2012/13:UFöU2

Webb-tv: Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats (Operation Atalanta)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Torbjörn Björlund (V)
Anf. 1 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! God morgon! Senare i dag ska vi besluta om den svenska insatsen i den så kallade Operation Atalanta. Det är en insats som handlar om att bekämpa piratverksamhet utanför framför allt Somalias kust. Debatten kommer alltså att handla alltså om det betänkande där detta behandlas. Herr talman! Vänsterpartiet är positivt till insatsen som sådan men vi har några invändningar, och jag ska förklara vad de går ut på. Jag vill också yrka bifall till Vänsterpartiets reservation i ärendet. Operation Atalanta handlar om att skydda fartyg som riskerar att utsättas för piratdåd, framför allt utanför Somalias kust. De fartyg som skickas till Somalia med hjälpsändningar finns också i riskzonen, och det är framför allt dessa fartyg som behöver skydd. Det är alltså i grunden en humanitär insats att skydda dessa fartygssändningar. Vänsterpartiet har dock vissa krav som vi tycker är viktiga att uppfylla för att legitimera dessa operationer. Herr talman! I den proposition som regeringen lämnat och som betänkandet gäller nämns över huvud taget inte FN:s resolutioner 1325, om kvinnor, fred och säkerhet, 1612, om barn i väpnade konflikter och 1820, om sexuellt våld i väpnade konflikter. I betänkandet uttrycker utskottsmajoriteten att man "beklagar och finner det anmärkningsvärt att regeringen inte nämnt dessa resolutioner". Vi tycker att det är anmärkningsvärt svagt uttryckt av utskottet och vill se regeringen återkomma ganska snart och snabbt med ett förslag på hur det kan säkerställas att resolutionerna beaktas och att de genomsyrar förberedelserna för insatsen liksom själva insatsen. Vi har sett alltför många konflikter i världen där det inte har tagits någon hänsyn till dessa viktiga resolutioner och menar att Sverige har ett stort ansvar för att se till att dessa frågor alltid finns med och arbetas med i alla konflikter där vi deltar med fredsbevarande styrkor. Herr talman! I Kenya finns det i dag enligt uppgift sju personer som tillfångatagits av svenska styrkor för fyra år sedan. De är misstänkta för piratdåd. Problemet är dock att dessa personer ännu efter fyra år inte har ställts inför rätta. Vi vet alltså inte om och vad de egentligen är skyldiga till. Vänsterpartiet menar att detta är oacceptabelt. Rättssäkerheten och hänsynen till de mänskliga rättigheterna är centrala delar i alla operationer som Sverige deltar i. Det finns alltid risker med gripandet av misstänkta pirater - risken att ingen nation vill ta ett ansvar och att de kanske därför släpps utan rättegång och kan begå nya brott, risken att samarbetet mellan olika länder misslyckas med att samla in bevis och att de därför inte kan dömas och risken att de misstänkta inte får en rättvis rättegång och att oskyldiga därmed kan komma att dömas. Därtill kommer risken för att fångar torteras eller behandlas illa på annat sätt. Vi har sett exempel på sådant även i det här sammanhanget. Utskottets majoritet nöjer sig med att hänvisa till bland annat EU:s representanters rätt att besöka överförda personer. Vi menar att det inte räcker. Sverige har ett eget ansvar för att se till att minimera alla risker för ett rättsosäkert förfarande. Vi vill därför att regeringen återkommer med förslag på hur hanteringen ska gå till från svensk sida. Herr talman! Vi har i vår reservation också uttryckt vår vilja att Sverige inte deltar i några landbaserade operationer. Operation Atalanta har ju fått lite utvidgade befogenheter när det gäller våldsutövning. Vid det informationsmöte som vi hade inför behandlingen av betänkandet försäkrade regeringen att detta inte ska ske. Med tanke på vilka styrkor vi skickar så utgår jag från att så heller inte blir fallet. Skulle förutsättningarna förändras utgår vi från att regeringen återkommer till riksdagen med en begäran. Herr talman! Jag förstår att vissa tänker att vi i Vänsterpartiet använder både hängslen och livrem, men i internationella operationer av det här slaget ser vi det som oerhört viktigt att säkerställa att internationella konventioner och resolutioner följs. Det finns historiska exempel på hur det kan bli när det inte trycks tillräckligt på detta som förskräcker. Sverige kan aldrig smita undan sitt ansvar när det gäller deltagande i sådana här operationer och vårt ansvar för att resolutionerna följs och att rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna beaktas i alla operationer.
Hans Wallmark (M)
Anf. 2 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Riksdagen har i dag att behandla förslaget om fortsatt deltagande i EU:s marina insats i Adenviken och i Indiska oceanen - det vi kallar Operation Atalanta. Det handlar om att säkra humanitära hjälpsändningar som transporteras via fartyg men också om att förhindra det sjöröveri som är ett hot mot internationell handel och som hjälper till att trasa sönder länder och samhällen i regionen. EU har genom sina deltagande medlemsländer axlat sin del av det internationella ansvaret sedan den 8 december 2008. Sverige har varit på plats tidigare både genom Försvarsmaktens försorg och genom Kustbevakningen. Rapsodiskt kan bilden tecknas av de senaste årens händelser i Somalia med politiskt sönderfall, våld och övergrepp. Under lång tid - vi talar om över två decennier - har det saknats fungerande regering. Människor har plågats av inbördeskrig, och nyhetsrapporteringen har präglats av rapportering om al-Shababs övergrepp. Nu har våldsgrupperna sedan 2011 drivits ut ur huvudstaden Mogadishu, och det finns tecken på växande politisk stabilitet, om än från tidigare relativt låga nivåer. Den humanitära situationen i Somalia är en av de svåraste i världen med ca fyra miljoner människor i behov av hjälp. Av dessa är runt två miljoner direkt beroende av humanitära insatser utifrån för sin överlevnad. Det finns 1,1 miljoner internflyktingar i Somalia och en miljon somaliska flyktingar i regionen. 236 000 barn uppskattas vara akut undernärda. Svälten i vissa områden har krävt tiotusentals dödsoffer. Det är i ljuset av detta Sveriges och EU:s närvaro ska ses. Livlinan har varit transporter av mat och andra förnödenheter i FN:s regi. Från och med november 2007 har FN:s livsmedelsprogram transporterat mer än 800 000 ton mat till Somalia. Behovet av att skicka humanitär hjälp med sjötransporter till Somalia 2013 bedöms förbli fortsatt omfattande med tanke på läget. Sjövägen är det mest effektiva sättet att nå de hjälpbehövande. Varje kapat fartyg kan innebära tragik för alla dem som väntar på lasten. Det goda med insatser som Operation Atalanta är att sedan 2008 har inga fartyg med förnödenheter från FN:s livsmedelsprogram attackerats. Vi är med och gör nytta. Vi är med och gör skillnad. Utöver Operation Atalanta deltar Sverige även på andra sätt för att mildra nöden. Sverige har under 2012 bidragit med betydande belopp i humanitärt stöd till Somalia. Det är stöd som går via FN, rödakors- och rödahalvmånerörelsen och enskilda organisationer. Under 2011 bidrog Sverige med 438 miljoner kronor i humanitärt stöd till Somalia. Av dessa gick 74 miljoner kronor till FN:s livsmedelsprogram. Herr talman! Utöver de viktiga mattransporterna handlar det om att säkra ett av de mest trafikerade fartygsområdena i världen. Via Adenviken går fartygen på väg till och från Suezkanalen. Det handlar om 33 000 handelsfartyg per år. Under 2012 noterades en minskning av piraternas framgångar till havs gentemot handelsflottorna. I jämförelse med 2011 reducerades både antalet attacker, från 317 till 89, och antalet framgångsrika kapningar, från 25 till 13. Minskningarna kan bero på en kombination av åtgärder. Det kan bero på internationell närvaro som exempelvis Operation Atalanta men också på att ett växande antal länder tillåter beväpning ombord på den egna handelsflottan. Fartygen utrustas också med taggtråd, vattenkanoner och högre fribord. Det är registrering och anmälan inför passage i högriskområden. Till allt detta kommer ett illegalt och oreglerat fiske som hotar både fiskbeståndet och inkomstmöjligheterna för somaliska fiskare. Genom avtal med olika länder som Seychellerna, Mauritius och Kenya finns möjligheter att döma och hålla i fängelse de pirater och sjörövare som fångas in. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, vars betänkande vi nu behandlar, påminner om att en till annat land överförd person ska behandlas humant och inte utsättas för tortyr eller andra övergrepp. Personerna ska inte utsättas för inhuman behandling, och den rättsliga prövningen ska vara rättvis och öppen och göras av en kompetent, oberoende och opartisk instans. Utskottet påminner också om att det i regeringens proposition saknas hänvisningar till FN:s säkerhetsrådsresolutioner 1325, om kvinnor, fred och säkerhet, 1612, om barn i väpnade konflikter, och 1820, om sexuellt våld i väpnade konflikter. De utgör självklara beståndsdelar i det viktiga freds- och säkerhetsfrämjande arbete som sker inom ramen för Operation Atalanta. Herr talman! Det svenska bidraget utgörs av HMS Carlskrona med ombordbaserad helikopter, säkrings- och bordningsstyrka samt förberedda utrymmen för sjukvård och kirurgi. Totalt sett handlar det om att ställa till förfogande en väpnad styrka bestående av högst 260 personer. Det handlar om högst fyra månader från den 6 april i år. HMS Carlskrona återvänder till Adenviken efter att ha varit där tidigare. HMS Malmö och HMS Stockholm samt stödfartyget HMS Trossö var på plats från maj till september 2009. Från maj till november 2010 var, som nämnts, HMS Carlskrona där med bland annat en säkrings- och bordningsstyrka. Sverige har också haft ledningsansvaret för Operation Atalantas styrkehögkvarter och bidragit med en helikopterenhet. Sverige har vid två tillfällen, under perioderna mars till juni 2010 och oktober 2012 till februari 2013, bidragit med ett sjöövervakningsflygplan från Kustbevakningen. Herr talman! Låt mig avslutningsvis vända mig direkt till både de kolleger som i dag i riksdagen ska fatta beslut om fortsatt deltagande i Operation Atalanta och de kvinnor och män vilka ska tjänstgöra på plats. Insatserna medverkar till att göra skillnad. Det handlar om vårt bidrag för att försöka skapa något drägligare och något bättre villkor för hårt utsatta och plågade människor. Samtidigt ska vi alltid vara medvetna om att den här typen av uppdrag är förenad med risker. Det kan handla om fredsfrämjande uppdrag och krishanteringsinsatser. Det kan bli skarpt läge. Vi har som landets främsta politiska företrädare i riksdagen genom vårt bifall axlat ansvar för insatsen. Och den utförs av duktiga kvinnor och män. Sveriges insats i Operation Atalanta är i de nödlidandes intresse, är i vårt lands intresse och är en del av det internationella ansvar som visas inom ramen för EU:s gemensamma insatser. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på Vänsterpartiets reservation. I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).
Carina Hägg (S)
Anf. 3 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i det sammansatta utskottets betänkande om Operation Atalanta och avslag på reservationen. Från Socialdemokraterna deltar även Åsa Lindestam från försvarsutskottet i den här debatten. Vi är stolta över den kompetens som svensk personal kan och ska bidra med. De män och kvinnor som sänds ut i internationella insatser för att bidra till internationell säkerhet ska känna ett brett stöd. De har vårt stöd. Afrikas horn är en komplicerad region där Somalias långa inbördeskrig påverkar säkerheten och utvecklingsmöjligheterna. Det är ännu skört, men vi gläds ändå åt att landet har tagit viktiga steg framåt. I dag kan vi besöka såväl Somaliland som Puntland och Mogadishu. Det kunde vi inte förra året. I betänkandet har vi också skrivit in Amisom, EUTM Somalia och EUCAP Nestor. Det finns en vidare säkerhetsstruktur för att stödja säkerheten i Somalia även om de olika delarna inte nödvändigtvis har någon samverkan. Men det är ändå viktigt att ha det här klart för sig. Nyhetsflödet från Somalia har dominerats av svältkatastrofer, krig och konflikter samt piratdåd. Under senare år har vi också nåtts av information om hur extremister, som den islamistiska milisen al-Shabab, har härjat för att stoppa hjälpsändningar på land som resultat. En majoritet av internflyktingar utgörs av kvinnor och barn. Miljoner somalier har sökt sin tillflykt undan krig och förföljelse även i andra länder i regionen men också i Sverige. Drygt 20 000 somaliska flyktingar har valt att återvända från Kenya. I Dadaablägret i Kenya lever ännu en halv miljon flyktingar. Det är tveksamt om ett skört Somalia utan hjälp från omvärlden inom kort kan klara av att ta emot 600 000 hemvändande flyktingar, som man beräknar att det är, från främst Kenya och Etiopien. Notera också att FN har talat om att det i Mogadishu finns 369 000 internflyktingar. Problemet är alltså inte av den dimensionen att ett enskilt skört land kan klara av det själv, utan det finns anledning att fundera på det internationella ansvaret. Efter årtionden av politiskt kaos har Somalia en president, en premiärminister, en regering och ett parlament på plats i Mogadishu. De representerar nya politiker. Samtidigt vet vi att i kulisserna lurar gamla krigsherrar och de som har intressen av att konflikter, motsättningar, terrordåd och annat kan fortgå, som påverkar både den somaliska utvecklingen och regionen. Herr talman! Vi förutsätter också att det finns möjligheter till partinära samarbete. Besöksutbyte på politisk nivå ska fungera över landgränser. Nu finns äntligen demokratiska plattformar som ger förutsättningar för landets utveckling på nationell nivå men också för ett internationellt deltagande. Säkerhetssituationen har gradvis förbättrats, men Amisom utgör fortfarande en grundförutsättning för säkerheten i landet, och det är Atalanta på havet. Somalier i diasporan har uttryckt sin vilja att bidra till återuppbyggnaden av sitt gamla hemland. Men ännu drunknar människor som söker sig en tillflykt i andra länder i Adenviken eller tas till fånga i Sinai på väg upp till Europa. I grannlandet Yemen är läget fortfarande bekymmersamt. Bara i Sverige finns det 50 000-60 000 somalier som huvudsakligen den svenska flyktingpolitiken har haft som åtagande. Somaliska flyktingar har kommit företrädesvis från 1989 fram till i dag. Somalierna är en av de största grupperna bland asylsökande och anhöriginvandrare. Det handlar om administrativa frågor som kräver hantering och sin lösning. Vi har förståelse för Somalias önskan om diplomatisk närvaro i Sverige. Men det är en fråga för somaliska beslutsfattare att själva ta ansvar för och ta beslut om. Men jag tycker att vi kan bidra. Vi socialdemokrater har sagt att vi vill se en konsul, gärna inledningsvis en honorärkonsul, på plats i Mogadishu. Vi behöver också ha en diplomatisk struktur för att möta de gemensamma utmaningar och de frågor som vi har att hantera mellan våra länder. I dag ansvarar den svenska ambassaden i Nairobi för Sveriges relationer till Somalia. Det är ett arrangemang som vi menar kan fungera väl även fortsättningsvis men som är i behov av kompletteringar utifrån förbättrade förutsättningar. Sida har tagit beslut om att flytta beslutsmandatet från Stockholm till Nairobi. Det är ett steg. Jag vill se en starkare närvaro i Mogadishu med kontor på plats när det blir praktiskt och säkerhetsmässigt möjligt. Men vi vill som sagt se en konsul. Och jag menar att det kan ordnas utan dröjsmål. En svensk diplomatisk representation i Somalias huvudstad Mogadishu skulle bidra till att stärka banden mellan Sverige och Somalia. Det skulle också kunna bidra till att man tar till vara den kompetens som finns i båda våra länder. Herr talman! Vi tycker att det är viktigt att trygga transporterna via sjöfarten. Men vi ser också kopplingarna till situationen på land. Det är någonting som vi har diskuterat vid tidigare beslut om att stödja aktioner mot piratdåden. Säkerheten kommer först. Utan säkerhet blir det ingen utveckling. Det var vad man sade till mig i Mogadishu. Nu kan vi se att vi med den säkerheten kan stödja Somalias utveckling på mer än ett sätt. Det behövs humanitärt stöd och civila insatser men fortfarande också militära insatser. Vi behöver alltså flera olika komponenter för att kunna stödja det här sköra landet att fortsättningsvis kunna ta steg framåt. En sak som jag tycker har saknats och som jag har efterfrågat under alla de diskussioner och betänkandearbeten vi har haft är att det också finns ett aktivt arbete för att spåra de pengar som kommer från piratverksamheten. Det är stora summor, och jag tror att man också ska jaga pengarna. Det finns nämnt och det sägs att man också ska göra det, men konkret har jag inte sett att man har prioriterat detta arbete. Rättssäkerheten för dem som tas till fånga är naturligtvis någonting som vi vill understryka. Herr talman! Om en månad ska Sida presentera sina förslag till satsningar på Somalia för regeringen. Jag tycker att det är viktigt att man lyssnar in debatten, som här och tidigare debatter, men också att man lyssnar in diasporan och Organisationssverige. Äntligen är vi ju där, herr talman, att vi kan bidra till Somalias utveckling på flera olika sätt, och Sidas mer aktiva intåg är ett viktigt steg. Att det kan vara möjligt beror också på det arbete vi har gjort för att stödja den säkerhetspolitiska utvecklingen. Jag menar att Amisom fortfarande är viktig men att Atalanta i den andra geografiska delen av Somalia utgör en viktig del när man bevakar vattnet. Vattenytorna är en transportmöjlighet, och det ger som sagt både möjligheter och anledning till att fundera på säkerheten. Piratverksamheten i Adenviken har urgamla traditioner men har eskalerat, och vi har ett gemensamt internationellt ansvar att ta ansvar för den situationen som hotar säkerheten såväl på vattnet som på land. Jag är glad över att sjöfarten själv har tagit ett ökat ansvar. Vi ser hur viktigt det är att man går i konvoj och har stöd för detta. Det nämns också i betänkandet att man ska kunna tillse hot mot utfiskning och illegalt fiske. Jag tror inte att vi ska överdriva möjligheten att också kunna fokusera på detta, men det är ändå viktigt att man nämner att detta är ett problem, för utfiskning utanför det egna landets kontroll är ett problem i Somalias artrika vatten. Detta är en viktig framtida näringsgren där Somalia vill utveckla sin kompetens. Då ska inte den kompetensen finnas på plats först när det inte finns någonting att hämta upp ur haven. Jag tycker att det är en viktig markering. Slutligen, herr talman, är det viktigt för oss, och det står också skrivet här och är en förutsättning, att det finns ett FN-mandat. Det är också viktigt att det står 1325, 1820 och att vi talar om konventioner och resolutioner som är viktiga för barn. Den helheten tycker jag finns uttryckt på ett bra sätt i det här betänkandet, så jag yrkar än en gång bifall till förslaget i betänkandet.
Peter Rådberg (MP)
Anf. 4 Peter Rådberg (MP)
Herr talman! Behovet av humanitär hjälp med sjötransporter till Somalia är fortfarande mycket stort. Sjöröveriet fortsätter att utgöra ett hot mot den fria sjöfarten, den internationella handeln, godstransporter och besättningarnas säkerhet. Hotet är särskilt allvarligt utanför Somalias kust. Den långvariga konflikten och avsaknad av fungerande regering som kan skydda landets kust samt garantera lag och ordning har bidragit till att sjöröveri har blivit en betydande inkomstkälla för olika kriminella grupperingar i Somalia. Det illegala och oreglerade fisket som har pågått i många år har dessutom reducerat fiskbeståndet och inkomstmöjligheterna för de somaliska fiskarna. Det är därför mycket bra att Operation Atalanta syftar till att ge skydd åt fartyg som för World Food Programmes räkning transporterar mat till nödställda i Somalia. Det är dock beklagligt att 1325, kvinnor, fred och säkerhet, 1612, barn i väpnade konflikter och 1820, sexuellt våld i väpnade konflikter saknas i regeringens proposition. Detta beklagar vi djupt. Uppdraget inkluderar också användning av våld för att förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri och väpnade rån mot fartyg som kan komma att begås i de områden där insatsen genomförs. Som en följd av det mer utbredda sjöröveriet öster om Somalia har Operation Atalantas operationsområde vidgats till att i dag, förutom Adenviken, också inkludera delar av Indiska oceanen. Miljöpartiet har vid tidigare svenska insatser i Operation Atalanta påtalat behovet att även övervaka fisket utanför Somalias kust. Misstankar finns att delar av EU:s fiskeflotta varit delaktig i rovfisket utanför Somalias kust och att IUU-fisket, det vill säga olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, fortgår alltjämt men nu i skydd av Operation Atalanta. Miljöpartiet välkomnar att Operation Atalanta nu även ska stävja IUU-fiske. I den utsträckning Atalanta bistår EU:s fiskefartyg är det rimligt att de samtidigt kontrollerar att dessa fartyg inte deltar i så kallat IUU-fiske. När Operation Atalanta eskorterar fiskefartyg bör det även ingå i mandatet att kontrollera att fartygen har rätt licenser och att de har rapporterat sitt fiske på ett korrekt sätt. Ett sådant förtydligande av Operation Atalantas mandat skulle ligga i linje med EU-parlamentets position av fiskepolitiken som antogs den 6 februari i år. I den ingick följande stycke: Unionen skall i samtliga internationella fora främja och stödja alla åtgärder som krävs för att utrota olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Allan Widman (FP)
Anf. 5 Allan Widman (FP)
Herr talman! Det är nu ett stycke in i debatten, och väldigt mycket har redan sagts. Jag kan bara instämma i de slutsatser som har dragits av tidigare talare att det är en värdefull insats som nu kommer att göras av örlogsfartyget Carlskrona i Adenviken och anslutande vatten. Det handlar alltså om att skydda World Food Programmes transporter av livsmedel. Det har skett vid tidigare tillfällen på ett synnerligen effektivt sätt. Det finns inte något som helst skäl för mig att tro att det kommer att bli en annan utgång den här gången. Dessutom är det så att varje marin närvaro i de här vattnen medverkar, direkt och indirekt, till att säkra de strategiska flödena som är viktiga för den globala ekonomin men också viktiga för svenskt vidkommande. Jag instämmer gärna också i det som Hans Wallmark tidigare sade, att därtill ligger den här operationen också i nationens intresse. Herr talman! Under det senaste året har jag ställt frågor i riksdagen angående när Carlskrona nästa gång skulle delta i den här operationen, och jag har gjort vad jag har kunnat för att trycka på för att detta skulle förverkligas. Skälen till detta är många, inte bara att den här operationen är värdefull sett ur olika perspektiv, utan det är också genom att gång efter annan delta i sådana här operationer som vi bygger upp kompetens, inte bara hos vår plattform utan också hos de besättningar som verkar på plattformen. Det är genom att delta i skarpa internationella insatser som vi också bygger stridsduglig förmåga. Det är inte därför vi deltar i operationen; det är viktigt att understryka. Men det är en följd som kommer på köpet när operationerna genomförs. Herr talman! För fem år sedan föreslog Försvarsmakten att HMS Carlskrona skulle tas ur tjänst som örlogsfartyg och i stället bli signalspaningsfartyg i Östersjön. Det var ingen riktigt bra idé, tyckte bland andra jag, eftersom HMS Carlskrona är det största örlogsfartyget Sverige har. Så här efteråt tycker jag att man kan skicka en tacksamhetens tanke till den så kallade genomförandegrupp som faktiskt satte stopp för den här idén och såg till att HMS Carlskrona bara något år senare faktiskt fanns tillgänglig för att göra operativ nytta i Adenviken. Det är väl ingen som så här långt direkt har bemött Torbjörn Björlunds oro och invändningar mot utformningen av den här insatsen, men det är naturligtvis så att vi alltid måste inse att skarpa insatser med större eller mindre sannolikhet innebär att misstag av olika slag kommer att begås. De må vara rättsliga, de må vara operativa. Det vi har att göra som politiker är ju en sorts avvägning. Vilken nytta, vilket skydd kan vår insats innebära för dem som behöver skydd, hjälp och stöd? Det är den nyttan som sedan måste vägas mot riskerna. Jag instämmer gärna i det som Torbjörn Björlund säger om vikten av att minimera dessa risker så långt det över huvud taget är möjligt, men jag tror att om man kommer till slutsatsen att man aldrig kan delta såvitt man inte har både hängslen och livrem samt fallskärm kommer Sverige aldrig att bidra till de humanitära insatser som vi har gjort de senaste tio åren. Det vore naturligtvis, Torbjörn Björlund, inte ett steg framåt utan bakåt för mänskligheten. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 6 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jag kände mig naturligtvis lite apostroferad av Allan Widman. Jag förstår också att det finns risker i alla internationella insatser och operationer, men vi kan aldrig från svensk sida undandra oss ansvaret att själva se till att det inte blir misstag. Det är egentligen det vi poängterar i vår reservation. Att i samarbete med andra acceptera misstag tycker inte jag är en framkomlig väg. Det är därför vi har lämnat den här reservationen. När Sverige deltar - vi ska inte undvika att delta i operationer - ska vi se till att vi tar ansvar och har resurser att se till att de här resolutionerna följs, att det är rättssäkert och att vi ser till att våra insatser görs på ett rättssäkert sätt. Om andra saker händer är det ju svårt att ta ansvar för. Det är Sveriges ansvar som vi poängterar. Fallet med de fångar som sitter i Kenya är inte acceptabelt. De är alltså pirater som är tillfångatagna av svenska styrkor 2009 men som efter fyra år sitter utan rättegång. Det tycker inte jag är någonting som vi kan acceptera. Det måste vi agera mot som land. Sverige måste agera där. Vi kan inte lita till att EU gör någonting. Vi måste ha ett eget ansvar för att göra det. Det är det vi trycker på. Det är därför jag också tycker att det är så viktigt att man faktiskt poängterar att vi gör det här. Ett tecken på att man inte tar det på allvar är väl att regeringen inte skriver in de här resolutionerna, 1325, 1612 och 1820. Det tycker vi också är ett tecken på att man måste ta det på större allvar. Därför tycker jag, Allan Widman, att vi ska vara med på så många insatser som möjligt, men vi måste också se till att vi har på fötterna så att Sverige tar ett stort ansvar.
Allan Widman (FP)
Anf. 7 Allan Widman (FP)
Herr talman! Flertalet av de resolutioner som Torbjörn Björlund mot slutet av sin replik räknar upp har förvisso inte så mycket med rättssäkerheten för tillfångatagna pirater att göra. Men det är väldigt lätt att instämma i det som Torbjörn Björlund säger. Och jag vet att Torbjörn Björlund och Vänsterpartiet den här gången inte avfärdar insatsen beroende på de möjliga problem och risker som finns förknippade med den. Jag tycker ändå att det var viktigt att ha det här problematiserande resonemanget. Jag tycker dessutom att jag gjorde det i ganska stor vänlighet. Herr talman! Jag har följt de överläggningar som sammansatta utskottet har haft beträffande Operation Atalanta under rätt många år, och jag vet att utskottet har lagt väldigt stor vikt vid och mycket tid på att se till att rättssäkerheten så långt det över huvud taget är möjligt garanteras. Sverige och andra länder har ingått avtal med länder i regionen som handlar om att man ska lagföras för de brott som begås och att detta ska ske under former som är helt acceptabla med avseende på internationell rätt och mänskliga rättigheter. Jag är övertygad om att Sverige kommer att fortsätta på denna linje och göra allt vad Sverige kan för att minimera möjligheterna till misstag. Men, herr talman, det vore ett misstag att tro att de helt kan försvinna. Det begås misstag i alla rättsväsenden, så ock i det svenska.
Torbjörn Björlund (V)
Anf. 8 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jag förstår också det. Vi är överens om att den här operationen är viktig, och den är många gånger avgörande för Somalias utveckling. Vi har inte ställt någonting emot det. Däremot har vi sett även svenska insatser där vi deltar som inte alltid har varit till hundra procent. Vi måste ha målsättningen att det ska vara hundra procent i svenskt deltagande. Det tycker vi. Det är också därför som vi trycker på det här. Vi kommer att fortsätta att göra det. Vi kommer säkert från Vänsterpartiets sida att vara med på andra insatser i världen framöver, men vi kommer aldrig att släppa det här kravet. Jag tror inte att någon här har någon annan avsikt, däremot måste vi kanske trycka hårdare på att vi aldrig glömmer det och att vi aldrig kommer ifrån vårt eget ansvar som deltagande land. Det tycker jag är den springande punkten även i den här debatten.
Allan Widman (FP)
Anf. 9 Allan Widman (FP)
Herr talman! Det är naturligtvis glädjande för mig att höra att Vänsterpartiet avser att vara med och stödja andra insatser som Sverige i framtiden kommer att göra under huvudmannaskap av FN, EU eller andra organisationer. Så här långt är jag inte säker på att de ställningstaganden som Vänsterpartiet har gjort de senaste åren vittnar om detta, men man kan naturligtvis alltid förbättra sig och komma till nya insikter. Det hoppas jag verkligen att Vänsterpartiet gör, därför att det ligger i små länders, som Sveriges, intresse att den multinationella rättsordningen stärks, och det här är en del av detta.
Staffan Danielsson (C)
Anf. 10 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag är hes, och det är nog bra, för det gör att jag kommer att vara om möjligt ännu mer kortfattad och stringent än jag brukar vara, om jag får säga det själv. Det är nämligen ingen annan som säger det. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Det finns en reservation från Vänsterpartiet, men nog ligger också den, vilket framgick här, mycket nära det beslut som riksdagen snart kommer att fatta. Jag yrkar ändå avslag på den. Tidigare talare har redogjort väl för den viktiga insats mot sjöröveri och för att skydda matleveranser till Somalia som EU:s marina insats, Operation Atalanta, utför. Det är nu tredje eller fjärde gången, beroende på hur man räknar, som Sverige ställer upp, denna gång med fartyget Carlskrona, med bland annat en helikopterenhet och en säkrings- och bordningsstyrka. Som alltid när Sverige sänder ut väpnade styrkor för att göra tjänst i fredsinsatser eller vid oroshärdar, som i vattnen utanför Somalia, är det en stor trygghet för oss beslutsfattare att veta att man kommer att vara väl förberedd och göra mycket professionella och gedigna insatser. Det uppskattar jag och Centerpartiet och det vet jag att vi uppskattar brett i Sveriges riksdag. Jag instämmer i det Hans Wallmark väl formulerat uttryckte om de soldater som ställer upp för det här viktiga, men ibland också farliga uppdraget. Regeringen ger i sin proposition en god bild av situationen i Somalia, som ju lidit svårt i flera decennier av fruktansvärda inbördeskrig, av svåra umbäranden, av hunger, brist på mat och väldigt mycket annat. Den humanitära situationen i Somalia är en av de svåraste i världen med ca 3,8 miljoner människor i behov av humanitär hjälp. Hösten 2012 beräknades över 2 miljoner människor ha osäker tillgång till mat, och 236 000 barn uppskattas vara akut undernärda. Hans Wallmark tog också upp detta, men jag vill understryka det för det är viktigt att vi har lägets allvar väldigt klart för oss. Därför betyder mattransporterna sjöledes till Somalia väldigt mycket. Hindras FN:s hjälpsändningar av sjörövare kan det få förödande konsekvenser. Sedan Operation Atalanta igångsattes har faktiskt inga World Food Program-fartyg attackerats. Det finns också ljusglimtar vid horisonten i Somalia. Den väpnade islamistiska motståndsgruppen al-Shabab har i hög grad pressats tillbaka av insatser från Afrikanska unionens länder och styrkor. Val har hållits, som Carina Hägg var inne på, och det finns president och regering. För att bekämpa sjöröveriet finns olika pågående internationella insatser, varav EU:s Operation Atalanta är en. Nato genomför sedan 2009 en liknande operation, och länder som Indien, Kina och Ryssland med flera har i perioder befunnit sig i området med fartyg eller annat stöd mot sjöröveri. Herr talman! Svensk marin kommer åter att bekämpa sjöröveri och säkerställa fartygstransporters säkerhet utanför Somalias kust genom deltagande i Operation Atalanta. Det är bra. I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).
Stellan Bojerud (SD)
Anf. 11 Stellan Bojerud (SD)
Herr talman! Operation Atalanta började den 8 december 2008 och grundas på FN-resolutionerna 1816 med flera. Senaste förlängningen av uppdraget har beslutats enligt resolution 2015. Den här operationen är välkomnad av Somalias övergångsregering. 23 av EU:s 27 nationer deltar liksom fyra icke-EU-stater, nämligen Norge, Ukraina, Kroatien och Montenegro. För närvarande finns sex fregatter på plats, två från Frankrike, en från Storbritannien, en från Nederländerna, en från Tyskland och en från Spanien. Sjöstyrkechefen på plats är en spansk amiral. I övrigt leds operationen från Storbritannien. Det finns också i närområdet en annan operation som Nato igångsatte den 17 augusti 2009, nämligen Operation Ocean Shield. Där ingår, kuriöst nog, ett antal icke-Nato-stater såsom Ryssland och Kina samt, kuriöst nog, Nordkorea och Sydkorea på samma sida. I Operation Atalanta har Sverige, som nämnts tidigare, deltagit två gånger. Första gången var det med två korvetter och ett stödfartyg. Det var sommaren 2009. Andra gången var det med HMS Carlskrona, som medförde två helikoptrar varav en växelvis var stationerad på den franska flygbasen i Djibouti. Styrkechef då var konteramiralen Jan Thörnqvist. Denna operation pågick sommaren 2010. Under 2010 lyckades Operation Atalanta på olika sätt stoppa 72 procent av piraternas aktioner. Jag går över till frågan om insatser på land. Insatserna på land är begränsade till två kilometer från kusten. Insatserna sker med helikopter i syfte att förstöra piraternas båtar, så kallade skiffs. Det är gummibåtar med kraftiga utombordsmotorer. Det är säkrare för alla parter att förstöra båtarna i land än att bekämpa dem till sjöss där människor kan drunkna eller skjutas ihjäl. Sedan kommer frågan om oron för behandlingen av infångade pirater. Ja, det finns skäl att vara lite fundersam. Enligt avtalet för Operation Atalanta får man föra tillfångatagna pirater till Kenya. Nu anses provinserna Puntland och Somaliland, delar av Somalia, så stabila att Kenya avser att överföra fångarna dit. Det finns dock ett behov av att på något sätt reglera hur dessa pirater ska hanteras. Där kommer Operation Ocean Shield in i bilden. Den har ett helt annat mandat. Det finns en mycket stor spridning på hur piraterna har rättsförts i olika länder. I maj 2010 dömdes sex pirater till döden i Jemen. I USA har livstid och 33 års fängelse utdömts. I Italien varierar domarna mellan 16 och 19 år. I Frankrike är domarna fyra till åtta år, och i Nederländerna fem år. Frigivande av pirater har uppmärksammats, men det var alltså under Operation Ocean Shield som man från den ryska fregatten Marshal Shaposhnikov i maj 2010 frisläppte elva pirater eftersom man inte kunde fastställa vilken nationalitet de hade. När piratbåtarna riskerar att bordas slänger piraterna vapen och annan komprometterande materiel över bord, och då uppstår ett svårt bevisläge. De påstår sig alltså att vara ute och fiska. Det här för oss till frågan om havens frihet. Skyddet av förnödenhetstransporter med hjälp av bland annat World Food Programme till Somalia liksom sjöförbindelserna längs Somalias kust och i Adenviken är av internationell betydelse. Sverige förfogar över ett mycket lämpligt fartyg för dessa ändamål, nämligen HMS Carlskrona. Vidare finns det välutbildad personal och erfarenheter från tidigare insatser. Sverigedemokraterna anser att det är angeläget att stödja Somalia och värna om havens frihet och stöder därför helhjärtat denna insats. Jag får därför, herr talman, yrka bifall till utskottets förslag.
Mikael Oscarsson (KD)
Anf. 12 Mikael Oscarsson (KD)
Herr talman! Den 1 mars kunde vi börja läsa bloggen från sjömännen ombord på örlogsfartyget Carlskrona. Det första inlägget löd: " Ni kommer att få läsa om de utmaningar som HMS Carlskrona, bordningsstyrkan, helikopterenheten och stödenheten kommer att ställas inför." Vidare stod där: " Förbandet kommer på olika sätt att beskriva vår verklighet ombord och i det gigantiska operationsområdet som vi tillsammans med andra enheter kommer att verka inom. Det är i storlek som nordamerika." Här möts den moderna tekniken med den verklighet operationen handlar om, nämligen sjöröveri och väpnat rån. När vi sänder våra svenska män och kvinnor ut i internationella insatser vet vi att det är ett stort ansvar vi tar på oss. De måste kunna lita på oss. De måste veta att vi backar upp dem utan förbehåll och tillvaratar deras intressen. Därför är jag glad att vi kan följa dem på detta sätt. Syftet - som har påtalats här flera gånger under debatten - med Operation Atalanta är att förhindra piratattacker mot FN:s livsmedelsprogram och mot handelssjöfarten samt att stävja piratattacker i Adenviken och Indiska oceanen utanför Somalias östkust. 33 000 handelsfartyg går igenom Adenviken varje år. Operationen har mandat från FN:s säkerhetsråd och organiseras av EU. Den svenska marinens tredje insats i EU Navfor, med beteckningen ME03, som är det ärende vi debatterar i dag, kommer att möta stora utmaningar. Sjöröveriet och plundringarna är absolut ingen barnlek. Skepp som intas samt besättningar, fartyg och laster som det utkrävs lösen för - allt detta är delar i den organiserade brottslighet som vi ber våra män och kvinnor riskera sina liv för att motverka. Om ett skepp och en besättning tas som gisslan har det ofta inneburit långa tider i fångenskap - den längsta i mer än 1 000 dagar. Det handlar om hundratals skepp som blivit utsatta och besättningar som blivit tagna som gisslan. Sjöröveriet har varit så omfattande att det har fått effekter på internationell handel, ekonomi och säkerhet i länderna runt omkring. Det är detta våra mannar sänds i väg för att arbeta i, för att eskortera olika skepp och därmed föra dem säkert genom västra Indiska oceanen, förbi Afrikas horn. För ett land som inte haft en fungerande styrelsemakt på 20 år är insatsen livsnödvändig, bland annat för att FN:s livsmedelsprogram, World Food Programme, ska nå fram. Vi är tacksamma för att det i vårt land finns de som är villiga att göra denna insats och hjälpa Somalia, samtidigt som vi vet att det finns många somalier här i Sverige på grund av konflikten. Våra folks öden vävs nu samman på ett viktigt sätt, och vi ska vara stolta över att vi kan ge denna hjälp. Vi vet att tack vare att vi finns där och att insatsen utförs har det lugnat ned sig i området. Det är inte längre så attraktivt att försöka ta gisslan eller kräva lösen för lastfartygen. Detta är vad vår insats från den svenska flottan inneburit: Vår insats verkar avhållande. Inga skepp i FN:s matprogram har attackerats sedan 2008 när operationen inleddes. Denna inriktning där Försvarsmakten garanterar solidariteten visar på försvarets viktiga roll. Som kristdemokrat anser jag också, i likhet med utskottet, att det är särskilt viktigt att FN-resolutionerna om kvinnor, fred och säkerhet, 1325 från år 2000, om barn i väpnade konflikter, 1612 från år 2005, och om sexuellt våld i väpnade konflikter, 1820 från år 2008, integreras i arbetet. Slutligen: I betänkandet konstaterar utskottet att "behovet av att sända humanitär hjälp med sjötransporter till Somalia fortfarande är omfattande. Det är därför angeläget att Operation Atalanta kan bidra till att förhöja säkerheten i farvattnen utanför Somalia". Detta är inte några menlösa politiska floskler. Vi här i riksdagen är den instans i Sverige som måste besluta om att svensk väpnad styrka ska sändas till ett annat land. När vi trycker på ja-knappen i dag är det detta vi gör. Jag yrkar därför bifall till regeringens proposition. Herr talman! Nu är det upp till våra officerare, sjömän och soldater att göra verklighet av de allvarstyngda orden i det uppdrag vi önskar dem lycka till i och en trygg seglats tills de åter är tillbaka i svensk hamn. I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).
Åsa Lindestam (S)
Anf. 13 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Jag vill instämma i Carina Häggs anförande. Att detta rör sig om sjötransporter utanför Somalia behöver vi inte tvivla på, inte heller att FN och Somalias regering står bakom. Den här insatsen, som vi har hört, kommer att hålla på i fyra månader. Men jag skulle vilja prata lite mer om vad som händer ombord på fartyget. Vi vet att det finns ett antal nya uppgifter som man kan ta sig an. Det betyder inte att man kommer att göra det i det svenska bidraget. Men en uppgift som jag tycker är bra är att man nu kan oskadliggöra sjörövarnas farkoster. Det är en stor möjlighet att se till att de inte längre kan ge sig ut på sjön igen. Vi hörde tidigare att de slänger sina vapen över bord och låtsas vara fiskare, men om man har sett att de gör det kan man förstöra farkosten. Då kan de inte ge sig ut igen och göra samma saker. Jag hade möjligheten att besöka HMS Carlskrona för en tid sedan, och jag såg helikopterplattan. Jag tycker att det är väldigt bra att det finns en helikopter med. Det gör att HMS Carlskrona kan ligga ute på redden mycket längre. Genom helikoptern kan man fylla på med de förnödenheter som man behöver. Ombord finns också en säkrings- och bordningsstyrka. Dessutom har jag sett med egna ögon den sjukvård och kirurgi som det är möjligt att utföra ombord. Jag hoppas verkligen att det inte ska behövas, men det känns ändå bra att den möjligheten finns. Kustbevakningen har också funnits där nere, och nyligen landade planet på svensk mark igen. Man har varit stationerad på Seychellerna, och man har utfört sjöövervakningsuppdrag inom den här insatsen. Det är vi tacksamma för. Det har varit en civil-militär insats, och den har varit väldigt bra för att kunna se var fartygen och båtarna finns. På vårt fartyg HMS Carlskrona finns, som vi har hört, 160 personer. Numera ökar antalet kvinnliga deltagare, och vad jag kan se finns det nu ungefär 15 procent kvinnor ombord som utför arbetsuppgifter. FN:s resolution 1325 handlar ju inte bara om att de andra länderna ska ge sitt bidrag. Vi i Sverige ska också ge vårt, och detta är en stor del av det. Jag tror att det är bra när vi någon gång når upp till 50 procent vardera, och dit måste vi sträva. De 160 personerna kan alltså utökas till 260 personer vid behov, om det skulle hända någonting allvarligt akut. Det mandatet ger vi dem att använda. Dessutom kan man på detta fartyg härbärgera 12 personer under 14 dagar om det skulle bli nödvändigt. Kostnaden för det här går inom anslaget 1:2 för fredsfrämjande insatser och är beräknad till maximalt 212 miljoner kronor. Som någon sade härifrån talarstolen: Vi gör skillnad. Senast i går hade jag kontakt med några vänner från Somalia, och jag ska erkänna att vi inte pratade om Operation Atalanta. Det handlade mycket mer om demokrati och integrering i vårt samhälle. Men de känner också att vi gör skillnad. Jag har tidigare pratat om Operation Atalanta med våra vänner från Somalia. Jag skulle vilja säga till fartygets besättning: Ni ska veta att vi följer er. Vi läser era bloggar, och vi vill veta vad som händer. Vi fick något citat från talarstolen här, och jag har också läst det. Vi tycker att det är väldigt intressant att få följa vad som händer. Jag önskar er lycka till i fortsättningen.
Allan Widman (FP)
Anf. 14 Allan Widman (FP)
Herr talman! Jag ville egentligen inte förlänga debatten, men jag har nåtts av nyheten att de sju sjömän, infångade av svenska sjömän för tre fyra år sedan, som har suttit i fängelse utan att lagföras i Kenya nu har fått en dom, den 25 februari i år. Samtliga sju sjörövare fick sju års fängelse. Jag har fått uppgiften av Försvarsmakten, och jag nämner den av det skälet att det visar att Sverige och svenska myndigheter tar ansvar. Man följer upp och försöker så gott man kan hävda kraven på rättsstatlighet och trygghet för enskilda, som sig bör.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2013-03-06
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Svenskt deltagande i Europeiska unionens marina insats (Operation Atalanta)

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen medger att regeringen, fr.o.m. den 6 april 2013 och under högst fyra månader, ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 260 personer till förfogande för deltagande i Europeiska unionens marina insats (Operation Atalanta), under förutsättning att det även fortsättningsvis finns ett mandat för styrkan enligt beslut av Förenta nationernas säkerhetsråd.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:66 och avslår motion 2012/13:U11 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 1 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S980014
    M101006
    MP25000
    FP21003
    C18005
    SD20000
    KD18001
    V01801
    Totalt30118030
    Ledamöternas röster