Sverige och den Europeiska unionen
Betänkande 1993/94:UU20
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU20
Sverige och Europeiska unionen
Innehåll
1993/94 UU20
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas ett antal motioner från allmänna motionstiden 1993/94 angående Sverige och Europeiska unionen. Betänkandet är uppdelat i två kapitel. Det första kapitlet behandlar övergripande frågor rörande Sveriges förhållande till EG/EU. I det andra kapitlet, som är indelat i flera avsnitt, behandlas frågor inom olika ämnesområden som aktualiserats i motionerna. Varje kapitel resp. avsnitt inleds med en sammanfattning av de aktuella motionsyrkandena. Därefter följer utskottets överväganden. Betänkandet inleds med en kort bakgrundsbeskrivning. Till betänkandet har fogats en meningsyttring från Vänsterpartiets suppleant.
Motionerna
1993/94:U501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bibehålla grunderna för den svenska handikappolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att i förhandlingsarbetet med EU aktivt driva frågor av stor vikt för funktionshindrade, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att informationen om det europeiska integrationsarbetet också görs tillgänglig för funktionshindrade.
1993/94:U502 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konvention om insolvensrätt inom Europeiska unionens ram.
1993/94:U503 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en omedelbar och fullständig integrering i samband med ett eventuellt svenskt medlemskap i EU.
1993/94:U504 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EES-avtalet bör utvärderas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alternativ på utrikes- och säkerhetspolitikens område bör utarbetas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om deltagande i utformningen av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik före folkomröstningen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alternativ på den ekonomiska politikens område bör utvecklas.
1993/94:U505 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd från EU för att utveckla Europaturismen, under hänsynstagande till naturmiljön.
1993/94:U506 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlighetsprincipen.
1993/94:U508 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för en strikt tillämpning av närhetsprincipen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för att den lagstiftande makten på sikt överförs till ett parlament med två kamrar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall bibehålla och sprida offentlighetsprincipen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för ökat stöd till och samarbete med Öst- och Centraleuropa, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör delta i en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom ramen för EU, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU driver en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU verkar för en effektiv narkotikabekämpning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för ett bibehållet monopol för Systembolaget AB, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EU verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela EU, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka för en kraftfull politik beträffande gränsöverskridande miljöproblem, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka för ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka för en avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka för en aktiv regionalpolitik, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall verka för en öppnare och mer solidarisk politik mot omvärlden.
1993/94:U509 av Lotta Edholm och Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU bör verka för en allmän handelsliberalisering i förhållande till Öst- och Centraleuropa samt f.d. Sovjetunionen.
1993/94:U510 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stimulera och stödja folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet.
1993/94:U511 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU-förhandlingarna och fortsatt sockerproduktion på Gotland.
1993/94:U512 av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör få en övergångsperiod beträffande tekokvoterna gentemot Öst- och Centraleuropa vid ett framtida inträde i EU, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sverige och handelsrelationerna med de baltiska staterna.
1993/94:U809 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de handelsavtal som träffas med de öst- och centraleuropeiska staterna.
1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges krav vid förhandlingar om ett svenskt EG/EU-medlemskap.
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i medlemskapsförhandlingarna med EG/EU inte får göra eftergifter beträffande asylsökandes rättssäkerhet.
1993/94:Ub714 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det åligger regeringen att driva frågan om studentinflytande i medlemsförhandlingarna med EU.
1993/94:A456 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas 12. att riksdagen hos regeringen -- vid beslut om ett svenskt EU-medlemskap -- aktualiserar frågan om ett EU-organ till Stockholm med berörda EU-institutioner.
Bakgrund
Riksdagen beslutade den 12 december 1990 att Sverige borde eftersträva att bli medlem i Europeiska gemenskapen. Fördraget om Europeiska Unionen (EU), Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, omfattar såväl de samarbetsområden som regleras i grundfördragen (Europeiska ekonomiska gemenskapen, numera Europeiska gemenskapen (EG), EKSG (Europeiska kol- och stålgemenskapen) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euroatom)) -- dvs. det vi tillsammans kallar EG -- som de nya, mellanstatliga, samarbetsområdena. Detta innebär i sin tur, enligt artikel O i Maastrichtfördraget, att Sverige fr.o.m. den 1 november 1993 förhandlat om medlemskap i Europeiska unionen, EU.
Beslutet att söka medlemskap i EU har en mycket bred förankring i riksdagen. Ansökan inlämnades till EG den 1 juli 1991.
Medlemsförhandlingarna med EG:s medlemsstater inleddes i Bryssel den 1 februari 1993 och avslutades den 1 mars 1994. En stor riksdagsmajoritet har stått bakom den svenska förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades för de dåvarande EG-staterna av statsrådet Dinkelspiel i samband med inledandet av förhandlingarna. Anförandet, som redovisade de svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad centrala områden, återgavs som bilaga till utskottets senaste betänkande om Sverige och EG (1992/93:UU20). Utskottet har även i andra, tidigare betänkanden (främst 1990/91:UU8, 1990/91:UU21 samt 1991/92:UU24) utförligt redovisat bakgrunden till Sveriges strävan att delta i det europeiska integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till beslutet att ansöka om medlemskap i Europeiska gemenskapen/unionen.
Riksdagen har tillsatt en särskild delegation, Svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EU--Sverige (EU-delegationen), som i egenskap av organ för riksdagens kontakter med Europaparlamentet nära följer den europeiska integrationsprocessen. Delegationen, som består av sammanlagt 18 ledamöter, har också svarat för samrådet mellan riksdagen och regeringen under förhandlingarna om medlemskap i EU.
Utgångspunkten för förhandlingarna mellan Sverige och EU:s medlemsstater har varit de existerande fördragen, inkl. Maastrichtfördraget. Resultatet är ett fördrag som reglerar villkoren för Sveriges anslutning till Europeiska unionen. På EU-sidan skall fördraget godkännas av Europaparlamentet och ratificeras av medlemsländernas parlament innan det kan träda i kraft och Sverige upptas som medlem. I Sverige kommer regeringen i anslutning till förhandlingarnas avslutande att ge ut en departementspromemoria som redovisar EU-medlemskapets innebörd med tonvikt på en presentation av förhandlingsresultatet. Departementspromemorian kommer att remissbehandlas. En folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU kommer att hållas den 13 november 1994.
Förhandlingarna om medlemskap i EU har förts under 29 olika ämnesrubriker, s.k. kapitel. Förutom en presentation av förhandlingsresultatet kommer ovan nämnda departementspromemoria även att innehålla en kort historik över Sveriges strävan att delta i det europeiska integrationsarbetet, EES-avtalet, förutsättningarna och villkoren för medlemskap i EU, m.m.
Utskottet begränsar i detta betänkande sin behandling till ett antal frågor som aktualiserats i motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94 angående Sveriges förhållande till den europeiska integrationsprocessen och EG/EU.
Utskottet
1. Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG/EU
Sammanfattning av motionerna
Folkpartiet liberalerna är klart och otvetydigt för ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen, EU, anförs det i motion U508 (fp). Ställningstagandet är grundat på övertygelsen om att det mellan demokratier inte behövs gränser som skiljer medborgarna åt och reser hinder mot samarbete, ömsesidig förståelse och vänskap. Den europeiska gemenskapen är ett unikt samarbetsprojekt, framhålls det i motionen. EU skall i första hand koncentrera sig på att hantera uppgifter på de områden där nationella beslut är otillräckliga; där gemensamma lösningar krävs för att lösa gemensamma frågor. Motionärerna framhåller att Sverige som medlem i EU bör verka för en strikt tillämpning av den s.k. närhets- eller subsidiaritetsprincipen (yrkande 1).
En fördjupning av demokratin kräver enligt motionen även att Europaparlamentets ställning stärks och att det ges en tydligare roll. De europeiska liberalernas vision, framhålls det, är att ministerrådets lagstiftande befogenheter efter hand överförs till ett parlament med två kamrar, dels en första kammare som ersätter dagens ministerråd, dels en andra kammare som skulle motsvara dagens parlament men med utvidgade funktioner. I yrkande 2 begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en sådan reformering av parlamentet.
I motion U508 (fp) yrkande 4 begärs att Sverige som medlem i EU skall bibehålla och sprida offentlighetsprincipen. I motion U506 (fp) begärs att Sverige -- bl.a. mot bakgrund av ett direktiv om personlig integritet som förbereds inom EG -- skall få garantier, före ett eventuellt medlemskap i EU, för att den svenska offentlighetsprincipen tryggas, t.ex. i form av särskilda bestämmelser.
EU utgör enligt motion U508 (fp) en hörnsten i en framtida säkerhetsordning syftande till internationell samverkan i avsikt att lösa konflikter i ett tidigt, preventivt, skede. Det ligger i Sveriges intresse att denna säkerhetsordning blir så stark som möjligt. Motionärerna önskar därför att Sverige skall delta i en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom ramen för EU (yrkande 6).
Sverige skulle som medlem i EG/EU ha många viktiga erfarenheter att tillföra det europeiska samarbetet, framhålls det vidare i motion U508 (fp). Flera av motionens yrkanden rörande mer specifika aspekter på ett svenskt agerande i EU behandlas i senare avsnitt i betänkandet. Motionärerna ser medlemskapet som ett redskap för att påverka utvecklingen i vårt eget land, i Europa och världen. I ett övergripande yrkande, yrkande 15, begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för att Unionen blir betydligt öppnare och mer solidarisk mot omvärlden.
I Vänsterpartiets motion U504 (v) hävdas att regeringen, trots att det kan bli ett nej i folkomröstningen, utformar en politik som om ett medlemskap i EU vore nära förestående. Regeringen redovisar inte heller en alternativ politik som måste bli följden vid ett nej. Motionärerna menar att regeringens politik undergräver förtroendet för folkomröstningen.
Enligt Vänsterpartiet, motion U504 (v), har EES-avtalet på många viktiga områden föregripit folkomröstningen om EU. Motionärerna anser att vissa delar av detta avtal är bra. De positiva delarna, hävdas det i motionen, hade i allt väsentligt kunnat uppnås på det gamla frihandelsavtalets och samarbetsavtalens grund. EES-avtalet sägs dock vara ett betydligt bättre alternativ än fullt medlemskap i EU. I praktiken kommer folkomröstningen att bli ett val mellan EES-avtalet och fullt EU-medlemskap, anförs det vidare i motion U504 (v). I motionens yrkande 1 begärs en utvärdering, efter ett eventuellt nej i folkomröstningen, av EES-avtalets sätt att fungera samt att initiativ tas till förändringar av avtalet.
Som en del av resultatet av förhandlingarna om medlemskap i EU ingår, anförs det vidare i motion U504 (v), att EFTA-länderna bereds möjlighet att delta i utformandet av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Motionärerna hävdar dock att Sverige från en alliansfri position kan utveckla sin roll som pådrivare för att förebygga konflikter och för att söka skapa fredliga lösningar av konflikter i samarbete med andra länder. Alliansfriheten och det nordiska samarbetet har gett Sverige ett säkerhetspolitiskt kapital som inte får försnillas. Motionärerna vill att Sverige i första hand bör intensifiera sitt arbete i alleuropeiska organisationer som ESK, ECE, Europarådet och EBRD. I yrkande 2 begär motionärerna att regeringen skall utarbeta en ny och tydligare säkerhetspolitik som förutsätter såväl en bestående alliansfrihet som att Sverige inte ingår som medlem i Europeiska unionen. I yrkande 3 begärs att Sveriges deltagande i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik utformas i beaktande av ett eventuellt nej i folkomröstningen om medlemskap i EU. Det svenska agerandet får enligt motionärerna heller inte innebära några åtaganden för Sveriges del före denna folkomröstning. I motionens yrkande 4 begärs att alternativ utvecklas på den ekonomiska politikens område efter ett eventuellt nej i den kommande folkomröstningen. I motionen skisseras mer utförligt hur Vänsterpartiet tänker sig utvecklingen av ett sådant samarbete med EU och andra delar av Europa inom bl.a. varu- och tjänstesektorerna och på arbetsmarknadsområdet.
I motion U510 (s) framhävs den stora roll som folkrörelserna, folkbildningen och den folkliga kulturtraditionen kan spela i det europeiska samarbetet. Svenska folkrörelser har av tradition väl utvecklade kontakter och nära samarbete med systerorganisationer i andra europeiska länder. I motionen betonas att detta internationella folkrörelsesamarbete är värdefullt i strävan att göra den europeiska integrationsprocessen mera demokratisk. I motionen föreslås att regeringen omgående inbjuder de svenska folkrörelserna till överläggningar om hur deras erfarenheter och verksamhet kan bli ett bidrag till denna strävan. Överläggningarna föreslås bl.a. ta upp frågan om särskilt folkrörelsestöd för översättningar, resor, möten, seminarier m.m.
I en motion, A456 (s), om Stockholmsregionens näringsliv framhålls som angeläget att den europeiska integrationen utvecklas på olika sätt, t.ex. genom att få till stånd en ökad andel utländska investeringar och etableringar. Ett sätt att stärka europaintegrationen vore, enligt motionärerna, att -- vid ett eventuellt svenskt EU-medlemskap -- verka för att få ett EU-organ lokaliserat till Stockholm. I yrkande 12 föreslås att regeringen aktualiserar denna fråga med berörda EU-institutioner.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige och Europeiska unionens medlemsstater i allt väsentligt har kommit överens om villkoren för Sveriges inträde som medlem i EU. Det avtal som Sverige och EU:s medlemsstater har enats om skulle, enligt utskottets uppfattning, på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna för en fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och välfärd. Ett närmare och tätare samarbete i Europa skulle också förbättra förutsättningarna för Unionens viktigaste strävan -- att säkra freden och friheten i Europa. Ett medlemskap i EU skulle göra det möjligt för Sverige att, som likvärdig part, delta i utformningen av Europas framtid och Europas samarbete med omvärlden. Utskottet välkomnar att Sverige, genom det resultat som uppnåtts i förhandlingarna med EU:s medlemsstater, nu har tagit ett viktigt steg för att möjliggöra ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen.
Svenska folket skall avgöra frågan om svenskt medlemskap i EU i en folkomröstning den 13 november 1994.
Som också framkommit tidigare i betänkandet har regering och riksdag vid upprepade tillfällen deklarerat sin syn på olika frågor med anknytning till den europeiska integrationsprocessen. Även många av de frågor som aktualiseras i föreliggande motioner har behandlats tidigare av utskottet. Det gäller exempelvis yrkande 1 i motion U508 (fp) om att Sverige som medlem i EU bör verka för en strikt tillämpning av närhetsprincipen.
Utskottet har tidigare (bet. 1992/93:UU20) funnit det värt att notera den ökade vikt som Unionen fäster vid denna princip, som också benämns subsidiaritetsprincipen. Redan i Maastrichtfördragets inledande artikel A anförs att detta fördrag " -- -- -- markerar en ny fas i processen mot skapandet av en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så nära medborgarna som möjligt".
I Maastrichtfördraget, artikel G 3 b, sägs också följande: På de områden där gemenskapen inte ensam är behörig skall den i överensstämmelse med närhetsprincipen agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan genomföras av gemenskapen.
Gemenskapen skall inte vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i detta fördrag.
Närhetsprincipens närmare utformning är föremål för diskussion inom Unionen. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992 fattades viktiga beslut om tillämpningen av närhetsprincipen, vilka har välkomnats från svensk sida. Utskottet vill framhålla att närhetsprincipen bidrar till respekt för medlemsländernas nationella identitet och till att säkerställa nationella och lokala myndigheters kompetens. Utskottet utgår mot denna bakgrund från att motionärens yrkande kommer att tillmötesgås vid ett svenskt medlemskap i EU.
Med det anförda betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 1 som besvarat.
Vad avser yrkande 2 i motion U508 (fp) angående överförande av EG/EU:s lagstiftande makt till ett parlament med två kamrar, anser utskottet att denna fråga är för tidigt väckt. Den kan bli föremål för diskussion när Sverige inträtt som medlem i Unionen. Utskottet noterar att frågan studeras intensivt i EU:s medlemsländer och att den förväntas behandlas vid EU:s regeringskonferens 1996.
Angående den i sammanhanget betydelsefulla frågan om medlemsländernas inflytande i EU får utskottet erinra om att beslutsfattande i Unionen i hög grad bygger på förhandlingar där man tar hänsyn till alla medlemsstaters intressen. Många frågor kräver enhällighet. Ministerrådets röstregler gynnar mindre stater. Dessa röstregler kan inte ändras om inte alla medlemmar går med på det.
Därmed anser utskottet att motion U508 (fp) yrkande 2 besvarats.
Frågan om offentlighetsprincipens tillämpning, som tas upp i motionerna U508 (fp) yrkande 4 och U506 (fp), har, i likhet med andra för förhandlingsarbetet centrala frågor, varit föremål för fortlöpande samråd inom ramen för EG-delegationens verksamhet. Delegationen anordnade under 1993 bl.a. en offentlig utfrågning om offentlighetsprincipen.
Redan när förhandlingarna inleddes i februari 1993 deklarerades från svensk sida i inledningsanförandet att vi välkomnar den ökade betoning som inom EU läggs vid öppenhet och insyn samt att Sverige är berett att medverka i arbetet mot sådan ökad öppenhet:
Denna utveckling (mot ökad öppenhet och insyn inom EG/EU) ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till information om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar den demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen, vilket också är viktiga mål för gemenskapen.
Viktiga beslut om ökad öppenhet inom EU fattades senast vid ministerrådets möte den 6 december 1993. I samband med de fortsatta förhandlingarna har regeringen ytterligare markerat Sveriges avsikt att fortsätta tillämpa offentlighetsprincipen. Sverige har till anslutningsfördraget fogat en deklaration i vilken framhålls att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten för svenska tjänstemän utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.
Utskottet konstaterar att det inom EU inte finns något för medlemsstaterna gemensamt regelverk för hantering av sekretessfrågor, varför vi även som EU-medlem kommer att ha möjlighet att fortsätta tillämpa svensk offentlighets- och sekretesslagstiftning. Utskottet konstaterar vidare att det direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter, som särskilt nämns i motion U506 (fp), dock inte varit föremål för diskussion inom ramen för förhandlingarna enär dessa syftat till att avgöra hur existerande EG-regler skall tillämpas på och av Sverige. Den svenska inställningen till direktivförslaget har dock, enligt vad utskottet erfarit, klargjorts för EU-sidan i andra sammanhang.
Därmed betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkande 4 samt motion U506 (fp) besvarade med vad utskottet anfört.
Vad avser den fråga som, från olika utgångspunkter, aktualiseras i yrkande 6 i motion U508 (fp) samt i yrkandena 2 och 3 i motion U504 (v), nämligen europasamarbetets utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige, får utskottet konstatera att denna tidigare har behandlats utförligt av utskottet, bl.a. i betänkande 1991/92:UU19 och senast i betänkande 1992/93:UU20. I det svenska inledningsanförandet i Bryssel i februari 1993 hänvisades bl.a. till utskottets överväganden i dessa avseenden. I utskottets betänkande 1991/92:UU19 framhölls bland annat följande: "Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består."
Sedan år 1970 har EG:s medlemsländer bedrivit ett utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete i anslutning till Gemenskapen. I den s.k. Davignonrapporten från 1970 drogs riktlinjerna upp för det Europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt intresse och samordning av utrikespolitik där så ansågs möjligt och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar.
Maastrichtöverenskommelsen innebär att det Europeiska politiska samarbetet (EPS) övergår i en Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUS). Denna integreras institutionellt med Gemenskapens övriga verksamhet, men bibehåller särskilda samråds- och beslutsformer. Unionsfördraget innebär att det utrikespolitiska samarbetets grundläggande dokument anpassas till den praxis som utvecklats mellan medlemsländerna under senare år. Det kan därmed sägas utgöra en förstärkt grund för Gemenskapens kapacitet att agera i den nya verklighet som vuxit fram i det europeiska och internationella umgänget.
Europeiska rådet, dvs. medlemsländernas stats- och regeringschefer, skall enligt Maastrichtfördraget dra upp riktlinjerna för GUS, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Fördraget skiljer principiellt på två olika slags beslut inom detta samarbetsområde. Det finns skäl att här notera att det i fördraget förekommer fyra olika begrepp för att beskriva den gemensamma politiken. Dessa är utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik samt gemensamt försvar. Begreppens närmare definitioner diskuteras bl.a. i utredningen om följderna för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, resp. inte bli, medlem i Europeiska unionen ("Historiskt vägval", SOU 1994:8).
Det ena slaget av beslut inom det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet innebär att medlemsstaterna fastställer en gemensam ståndpunkt vilken därefter skall vara vägledande för varje lands nationella politik och dess uppträdande inom internationella organisationer och på internationella konferenser. Ståndpunkter kan, men behöver inte, offentliggöras. Sådana beslut fattas av ministerrådet och alltid med enhällighet.
Det andra slaget av beslut avser s.k. samfällda aktioner. Även beslut att inleda sådana aktioner fattas av ministerrådet med enhällighet. Samfällda aktioner kan företas inom hela det område som betecknas som utrikes- och säkerhetspolitik. Frågor som rör försvaret är uttryckligen undantagna.
När ministerrådet beslutar om en samfälld aktion skall aktionen inrymmas inom de riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet. Europeiska rådet handlar alltid i enhällighet. Enhällighet skall inte bara gälla beslut om tillkomst av en samfälld aktion, utan också aktionens omfattning, de allmänna och enskilda mål som Unionen vill uppnå samt tidsfrister och medel. Varje medlemsstat bibehåller alltså möjligheten att påverka aktionens omfattning och utformning.
När det så gäller de ytterligare beslut som krävs under aktionens förlopp sägs att sådana beslut kan fattas med kvalificerad majoritet, om rådet fattar beslut om detta. Det sistnämnda beslutet skall tas med enhällighet. Systemet innebär att varje medlemsstat har ett klart, i sista hand avgörande inflytande på beslutsfattandet även i detta skede, det s.k. dubbla vetot.
Den juridiska konstruktionen påminner om det system som enligt FN-stadgan gäller för beslut i säkerhetsrådet. I alla frågor utom procedurfrågor krävs där en majoritet av nio av rådets femton medlemmar, däribland de fem ständiga rådsmedlemmarna. Var och en av dessa har alltså vetorätt. För beslut i procedurfrågor räcker det med en majoritet av nio rådsmedlemmar, vilka som helst. Frågan om ett visst ärende är procedurfråga eller inte och om vetorätten alltså skall gälla avgörs genom beslut som skall stödjas av alla de ständiga medlemmarna. I sista hand har således var och en av dessa möjlighet att, om den så önskar, hindra varje beslut i rådet ("dubbelt veto").
Inom EPS har det varit, och det kommer säkert även inom GUS att bli, mycket ovanligt att diskussionen leder fram till formella omröstningar. Alla frågor förbereds noggrant mellan medlemsstaterna och det är inte sannolikt att man går till beslut utan att visshet råder om att alla stöder detta. De grundläggande besluten om riktlinjerna för det gemensamma agerandet på dessa områden måste även i framtiden fattas genom enhällighet mellan medlemsländerna.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, GUS, omfattar alla frågor som berör Unionens säkerhet, inbegripet utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt komma att resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som kan komma att genomföras om och när medlemsländerna enhälligt så beslutar.
Vid utformandet av GUS skall, enligt Maastrichtfördraget, särskild hänsyn tas till vissa medlemsländers speciella karaktär på det säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall också respektera de förpliktelser som vissa medlemsländer har i enlighet med sitt medlemskap i NATO och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom atlantalliansen. År 1996 skall ministerrådet, i samband med den översynskonferens som EU-länderna då inleder, avlägga en rapport till Europeiska rådet med en utvärdering av de framsteg som har gjorts och de erfarenheter som har vunnits dittills inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. En revidering och ett fullföljande av bestämmelserna i denna del av Maastrichtfördraget skulle, förutsatt att enhällighet uppnås, kunna komma att ske vid konferensen. Någon säkerhet att så blir fallet föreligger inte. De förändringar av EU:s grundfördrag som kan bli följden kräver godkännande av medlemsländernas parlament.
Utskottet konstaterar att den svenska synen på EG/EU:s strävanden i dessa hänseenden redovisades redan i öppningsanförandet i förhandlingen den 1 februari 1993:
Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom unionens ram.
Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda oss samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens nuvarande medlemmar.
Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års översynskonferens. Vi avser inte hindra Europeiska unionens utveckling på vägen mot detta mål.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det säkerhetspolitiska läget i Europa för närvarande har karaktären av en övergångsordning. Framtida roller och arbetsfördelningen mellan existerande organisationer -- EG, NATO, ESK, PFP m.fl. -- och de samarbetsformer som håller på att växa fram är långt ifrån klara. Detta gäller också Västeuropeiska unionens, VEU:s, framtida förhållande till EU, vilket kommer att diskuteras vid EU-staternas översynskonferens 1996. VEU är ett organ för visst militärt samarbete mellan sina för närvarande nio medlemmar, de tolv EU-medlemmarna utom Irland, Grekland och Danmark. Även ett eventuellt beslut om en förändrad framtida roll för VEU kommer att kräva enhällighet inom EU.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 1991/92:UU19) framhållit att det är först vid ett medlemskap i EU som ett ställningstagande beträffande VEU kan ske för svensk del. Dessförinnan saknar frågan aktualitet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet kan således konstatera att Maastrichtfördraget talar om ett gemensamt försvar som en framtida möjlighet. Det innebär dock att ett medlemskap i EU inte förpliktigar Sverige till något militärt samarbete. Vår militära alliansfrihet består. Ett gemensamt EU-försvar eller omvandlingen av EU till en militär allians skulle kräva enhällighet mellan medlemsländerna och godkännande av samtliga länders parlament, inkl. den svenska riksdagen.
I ljuset av den redovisade svenska synen på dessa frågor enades Sverige och EU:s medlemsstater om att beteckna förhandlingskapitlet om utrikes- och säkerhetspolitiken som oproblematiskt vid ministermötet den 21 december 1993. I ett gemensamt uttalande denna dag bekräftades kandidatländernas -- förutom Sverige även Österrike, Norge och Finland -- positioner samtidigt som vikten betonades av en effektiv och väl sammanhållen utrikespolitik med utgångspunkt i Maastrichtfördraget. Kandidatländerna inbjuds också att delta i utformningen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken redan i en interimsfas, fram till dess att medlemskapet träder i kraft. Utskottet konstaterar att det från svensk sida har välkomnats att parterna är ense om hur samarbetet på detta område nu skall utformas.
Därmed betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkande 6 samt U504 (v) yrkandena 2--3 som besvarade.
Utskottet delar till fullo motionärens övergripande önskemål i motion U508 (fp) (yrkande 15) om att Sverige i EU skall verka för att Unionen skall bli öppnare och mer solidarisk mot omvärlden. Utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU kommer att fortsätta arbetet för att få till stånd globalt ökad frihandel och föra en biståndspolitik baserad på generositet. Det är också angeläget att Unionens medlemsländer gemensamt och i generös anda kan hantera flykting- och migrationsfrågorna.
Den svenska inställningen i dessa frågor redovisades vid inledningen av förhandlingarna om medlemskap i EU och har därefter vid upprepade tillfällen markerats under förhandlingarnas gång.
EG/EU:s centrala roll för utvecklingen av ett brett alleuropeiskt samarbete kan sägas ha bekräftats bl.a. av de s.k. Europaavtal som EG har ingått med Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien. Denna form av associationsavtal, som är av en karaktär som EG inte tidigare tillämpat, innehåller förutom fri handel med industriprodukter och lättnader i handeln med jordbruksvaror också överenskommelser om politisk dialog, arbetskraftens rörlighet, industriellt och tekniskt samarbete, kulturutbyte, m.m. EG/EU förhandlar även om ett s.k. partnerskapsavtal med Ryssland och har inlett förhandlingar om frihandelsavtal med de baltiska staterna. Frihandelsavtalen med Baltikum beräknas kunna träda i kraft den 1 januari 1995.
Frågor som rör handel och samarbete med länderna i Central- och Östeuropa behandlas också i avsnitt 2.1. nedan i detta betänkande. Flykting- och asylpolitiken behandlas i betänkandets avsnitt 2.5.
Därmed får motion U508 (fp) yrkande 15 anses besvarat.
I motion U504 (v) yrkande 1 begärs en utvärdering, efter ett eventuellt nej i folkomröstningen, av EES-avtalets sätt att fungera samt att initiativ tas till förändringar av avtalet. I motionens yrkande 4 föreslås att alternativ utvecklas på den ekonomiska politikens område efter ett eventuellt nej i den kommande folkomröstningen.
Utskottet vill inte föregripa utgången av den kommande folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU. Rent allmänt kan dock konstateras att fem av de statliga EG/EU-konsekvensutredningarna också belyser EES-avtalets konsekvenser för Sverige ("Sverige och Europa, en samhällsekonomisk konsekvensanalys" (SOU 1994:6), "EU, EES och miljön" (SOU 1994:7), "Suveränitet och demokrati" (SOU 1994:12), "Kommunerna, landstingen och Europa" (SOU 1994:2) samt "EG, kvinnorna och välfärden" (SOU 1993:117)).
En slutsats som dras i den samhällsekonomiska konsekvensanalysen (SOU 1994:6) är att ett medlemskap i EU vore fördelaktigt på sikt för Sverige, jämfört med om vårt land skulle fortsätta Europasamarbetet enbart inom EES-avtalets ram. I utredningen framhålls att ett medlemskap skiljer sig från EES-avtalet i två viktiga avseenden: 1) Den totala investeringsvolymen kan väntas öka i både varu- och tjänsteproducerande företag. Uppsvinget kan på kort sikt bli betydande och sprider sig genom s.k. multiplikatoreffekter ut i andra delar av ekonomin. 2) Investeringarna får en annan riktning. Ett EU-medlemskap kan betyda mer specialiserade investeringar, en större andel huvudkontor med forskningsavdelningar i Sverige, en högre produktivitet, ett större förädlingsvärde, starkare tillväxt och bättre lönebetalningsförmåga. Utredningens slutsats är att svensk ekonomi därmed kan få bestående effekter i form av högre tillväxt och ökat välstånd.
Fler av utredningens slutsatser refereras i senare avsnitt av betänkandet.
Därmed får motion U504 (v) yrkandena 1 och 4 anses besvarade.
I motion U510 (s) framhålls behovet av att stimulera och stödja folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet. Utskottets bedömning är att motionärens uppfattning ligger väl i linje med de svenska intentionerna på detta område. Utskottet noterar att regeringen hösten 1993 tillsatt den s.k. beredningen för främjande av den ideella sektorns utveckling. Beredningen, som skall arbeta under tre år och har civilminister Davidson som ordförande, förväntas lämna en första rapport under våren 1994. Enligt vad utskottet erfarit är det beredningens avsikt att bl.a. på olika sätt belysa de områden på vilka den ideella sektorn -- folkrörelser, föreningar, kooperativ och enskilda -- kan komplettera statens och kommunernas arbete.
Utskottet anser det angeläget att på olika sätt stimulera folkrörelsernas medverkan i det europeiska samarbetet. Utskottet utgår från att detta synsätt uppmärksammas inom ramen för beredningens fortsatta arbete.
Därmed betraktar utskottet motion U510 (s) som besvarad.
Frågan om att få ett EU-organ etablerat i Sverige (motion A456 (s) yrkande 12) kan aktualiseras först när Sverige blivit medlem i EU. Utskottet delar motionärens bedömning att en dylik lokalisering vore eftersträvansvärd. Mot bakgrund av att det nyligen skett en omfattande fördelning av EU-organ torde den svenska målsättningen härvidlag inte desto mindre få karaktäriseras som långsiktig.
Med det anförda anser utskottet motion A456 (s) yrkande 12 besvarat.
2. Särskilda ämnesområden
2.1. Biståndssamarbete, frihandel
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) anförs att det är av central betydelse att en ny säkerhetsordning kan byggas i Europa för att värna och främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingen i Östeuropa och den roll Förenta staterna kommer att spela för Europas säkerhet är enligt motionen av avgörande betydelse för valet av framtida säkerhetsordning. Som medlem i EU föreslås Sverige verka för ökat stöd till och samarbete med Central- och Östeuropa (yrkande 5).
I motion U509 (fp) begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en allmän liberalisering av handeln mellan EG/EU och länderna i Central- och Östeuropa, inkl. staterna i det f.d. Sovjetunionen. I motion U512 (fp) yrkande 2 anförs att Sverige inte bör acceptera att EG/EU:s framtida frihandelsavtal med de baltiska staterna blir mindre generösa än de frihandelsavtal som Sverige hittills haft med dessa länder. I motion U809 (v) yrkande 5 föreslås att de handelsavtal som träffas mellan EU och EFTA och ett antal central- och östeuropeiska länder skall innehålla möjligheter till asymmetriska arrangemang så att svagare länder har möjlighet att under en övergångstid skydda uppbyggnaden av sin egen konkurrenskraft.
I motion U512 (fp) sägs vidare att en konsekvens av svenskt medlemskap i EU skulle kunna bli att Sverige temporärt tvingades återinföra kvoter för tekoprodukter. Motionärerna föreslår, för att undvika en sådan situation, att Sverige bör få en övergångsperiod beträffande tekokvoterna gentemot Central- och Östeuropa vid ett framtida inträde i EU (yrkande 1).
Utskottets överväganden
I flera motioner framhålls att en friare handel kan spela en viktig roll för att utveckla länderna i Central- och Östeuropa, inkl. staterna i Oberoende staters samvälde, OSS. Utskottet delar denna bedömning. Sverige har också aktivt verkat för att få till stånd en sådan utveckling. Här kan exempelvis nämnas de frihandelsavtal som EFTA-länderna har ingått med sex central- och östeuropeiska länder -- Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Rumänien samt Bulgarien -- dvs. samma länder som EG/EU ingått s.k. Europaavtal med. Dessa EFTA-avtal är asymmetriska; EFTA-länderna avvecklar sina tullar i snabbare takt än motsidan. De tillgodoser således de synpunkter som framförs i bl.a. motion U809 (v).
Trots att EFTA:s och EG:s avtal inrymmer vissa temporära begränsningar inom några s.k. känsliga områden anser utskottet att avtalen måste ses som ett viktigt steg på vägen mot frihandel. Det svenska engagemanget för att vid ett EU-medlemskap kunna bevara frihandeln med t.ex. Baltikum har enligt utskottets bedömning även varit bidragande till att förhandlingar om frihandel inletts mellan EG/EU och dessa länder.
Resultatet av medlemskapsförhandlingarna mellan Sverige och EU innebär att Sverige vid ett medlemskap får behålla nuvarande frihandelsavtal med de baltiska staterna till dess att EG/EU har ingått egna frihandelsavtal med Baltikum. Utskottet noterar att EU har påskyndat och tidigarelagt sina egna förberedelser för frihandelsavtal med de baltiska staterna för att tillgodose de nordiska länderna krav på att bibehålla frihandeln med dessa stater. Enligt vad utskottet har erfarit räknar EG/EU med att avtalen skall träda i kraft den 1 januari 1995. Sverige kommer att följa dessa förhandlingar och ges möjligheter att lämna synpunkter. De skillnader som eventuellt kan uppstå mellan våra nuvarande frihandelsavtal och EG/EU:s kommande frihandelsavtal kommer enligt utskottets uppfattning mer än väl att uppvägas av att de baltiska länderna redan den 1 januari 1995 kommer att få tillgång till hela EG-marknaden.
Mot bakgrund av yrkandet i motion U508 (fp) om ökat stöd till och samarbete med Central- och Östeuropa konstaterar utskottet att näringslivet i dessa länder kan stödjas också på många olika andra sätt. I Sverige har Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd, SwedeCorp, till uppgift att främja och direkt medverka till utvecklingen av näringslivet i denna region. Via Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och även andra myndigheter stöds projekt som avser utbildning i företagsledning, småföretagsekonomi m.m., vilka enligt utskottets uppfattning också kan förbättra konkurrensförmågan och marknadskunskapen i mottagarländerna. Sveriges samarbete med de baltiska staterna och länderna i Central- och Östeuropa behandlas utförligare i betänkande 1993/94:UU16.
I motion U512 (fp) yrkande 1 aktualiseras frågan om EG/EU:s kvotsystem för importen av tekoprodukter. Utskottet får därvid anföra följande:
Sverige kommer vid ett medlemskap i EU att omfattas av EG:s gemensamma handelspolitik. På tekoområdet innebär detta bl.a. deltagande i EG:s kvotsystem för importen av tekoprodukter. EG:s tekokvoter kommer vid ett svenskt medlemskap att räknas upp så att hänsyn tas till det existerande handelsmönstret mellan Sverige och våra leverantörsländer vad gäller såväl volym som varukategorier. Samtidigt kommer tullarna på tekoprodukter att sänkas eftersom EG har lägre genomsnittlig tullnivå för tekoprodukter än Sverige.
Självfallet hade en förhandlingslösning varit att föredra som skulle ha inneburit att Sverige helt hade kunnat stå utanför EG:s kvotbegränsningar för tekoprodukter i avvaktan på att dessa enligt Uruguayöverenskommelsen i GATT avveckas under en tioårsperiod fram till år 2005. Detta visade sig dess värre inte möjligt eftersom det skulle innebära ett alltför stort ingrepp såväl i den yttre handelspolitiken som i den inre marknaden sedan gränskontrollerna avskaffats.
EG:s kvoter upphör 1997 gentemot de fyra s.k. Visegradsländerna (Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien) och 1998 gentemot Bulgarien och Rumänien. Under åren fram till avvecklingen kommer dessa kvoter att ökas successivt och dessutom räknas upp med hänsyn till de nya medlemsländernas import. Detta gör att kvotsystemet gentemot länderna i Central- och Östeuropa i realiteten snabbt kommer att minska i betydelse.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkande 5, U509 (fp), U512 (fp) yrkandena 1 och 2 samt U809 (v) yrkande 5 som besvarade.
2.2. Miljöfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) framhålls att miljöförstöringen inte känner gränser. Genom sin möjlighet att fatta bindande och överstatliga beslut är EU särskilt lämpad för miljösamarbete, anser motionärerna. I yrkande 11 begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en kraftfull politik beträffande de gränsöverskridande miljöproblemen. I yrkande 12 föreslås att Sverige som medlem i EU skall verka för ökad användning av ekonomiska styrmedel i syfte att miljöanpassa konsumtion och produktion samt för att hindra miljöskadliga utsläpp.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat miljöfrågorna generellt och i anslutning till den europeiska integrationsprocessen (bl.a. i bet. 1992/93:UU20). Utskottet har bl.a. i yttranden till jordbruksutskottet (1992/93:UU2y samt 1993/94:UU5y) framhållit betydelsen av att de åtaganden som gjordes vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 (UNCED) verkligen följs upp och förverkligas, såväl nationellt som internationellt. Utskottet anser följaktligen att de frågor som tas upp i den aktuella motionen, U508 (fp), är synnerligen angelägna.
Utskottet konstaterar att utgångspunkten i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU har varit att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn tagits på allvar bekräftades när EG i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem förväntades komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett ökat miljömedvetande inom gemenskapen.
Ett svenskt medlemskap i EU kommer i stor utsträckning att grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för EES-avtalet. I detta ingår en stor del av EG:s miljöregler. Endast ett begränsat antal områden tillkommer. Detta gäller bl.a. regler om kvaliteten på badvatten, skydd av utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet och strålskyddsfrågor för att nämna några viktiga områden.
Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 1992/93:255 redovisat inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Skrivelsen jämte motioner har behandlats av jordbruksutskottet (bet. 1993/94:JoU2). Utrikesutskottet har yttrat sig över skrivelsen i de delar som berör utskottets beredningsområde (yttrande 1993/94:UU2y). Socialdemokraterna reserverade sig respektive uttryckte avvikande mening angående utskottens skrivningar angående inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG.
I skrivelsen lämnas, på riksdagens önskemål, en redovisning av inriktningen av det svenska miljöarbetet i ljuset av de nya förutsättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt medlemskap i EU. Dokumentet anger tio områden, bl.a. försurning, fysisk planering, bilavgaser och ekonomiska styrmedel, som omfattats av den svenska förhandlingsstrategin på miljöområdet. Av dokumentet framgår att Sverige inte har för avsikt att sänka sina miljökrav på sådana områden där EG i dag har mindre strikta regler eller t.ex. lägre utsläppskrav.
I sitt yttrande över skrivelsen framhöll utrikesutskottet bl.a. vikten av att Sverige inom EG/EU verkar för att existerande regler skärps när det gäller miljöfrågor av särskild betydelse, t.ex. försurningsproblemet, avfall, kemikalier, bilavgaser, mark- och vattenanvändning. Sverige bör vidare medverka till att de miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och globalt samordnas. Klimatpolitiken och bevarandet av den biologiska mångfalden måste utformas från ett internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater. Utskottet betonade att de grundläggande principer om företagens ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning, tillsammans med försiktighetsprincipen, bör bli vägledande även inom EG/EU.
Den s.k. Miljökonsekvensutredningen ("EU, EES och miljön", SOU 1994:7) har undersökt i vilken mån Sveriges miljöpolitik påverkas av ett EU-medlemskap, enbart ett EES-avtal eller som en följd av ett beslut innebärande att Sverige skulle ställa sig utanför såväl EES som EU. Utredningens slutsats är att Sverige har störst möjlighet att påverka EU:s regler som medlem. Hur väl Sverige lyckas med att driva sin linje i miljöpolitiken avgörs i första hand av om vi kan presentera goda förslag och samarbeta med andra länder med likartad syn på miljöfrågorna som Sverige.
Utskottet konstaterar att flertalet av EG/EU:s regler på miljöområdet är minimikrav. Det innebär att Sverige och andra medlemsländer kan ha strängare regler om så önskas. I utredningen påpekas att detta förhållande å andra sidan kan leda till att medlemsländerna inte tar de gemensamma reglerna på allvar och att miljöarbetet kan ta längre tid.
På flera områden med konsekvenser för miljön skulle ett EU-medlemskap kunna få direkt betydelse för Sverige. Detta gäller exempelvis avfallsområdet, där det finns ett antal olika förslag till nya EG-regler. EG-kommissionen har förordat harmoniserade regler, vilket skulle innebära att enskilda länder inte kan införa lindrigare eller strängare bestämmelser. Enligt artikel 100 a i Romfördraget skall EG-kommissionen i sina förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög nivå för miljöskydd. Under vissa förutsättningar ges dock medlemsstater enligt samma artikel (100 a, punkt 4) möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de gemensamma även på områden som täcks av handelsrelaterade rättsakter (den s.k. miljögarantin). Flera medlemsländer motsätter sig dock harmonisering, och frågan är ännu inte avgjord. Problemkomplexet berörs utförligare i Miljökonsekvensutredningen (SOU 1994:7).
Den överenskommelse som framförhandlats mellan Sverige och EG/EU innebär i korthet för de delar av kemikalieområdet där Sverige har strängare regler, att Sverige kan behålla sina nuvarande regler under den fyraårsperiod under vilken gemenskapen skall se över sin lagstiftning. I en gemensam förklaring som binder samtliga parter anges att denna översyn skall avslutas under fyraårsperioden. Vidare anges syftet för översynen, nämligen bibehållande av kandidatländernas skyddsnormer. Detta innebär att översynen kommer att inriktas på en anpassning av gällande EG-regler till en högre gemensam skyddsnivå med utgångspunkt i bl.a. EU:s ambitiösa miljöhandlingsprogram. Som ny EU-medlem skulle Sverige delta fullt ut i såväl översynen som beslutet. Skulle översynen av någon anledning inte leda till önskat resultat befinner sig Sverige just i den situation som avses i Romfördragets artikel 100 a, punkt 4. Den s.k. miljögarantin kan då åberopas. I den gemensamma förklaringen bekräftas att hela EG:s regelverk, dvs. även artikel 100 a, punkt 4, är tillämpligt vid övergångsperiodens slut.
Maastrichtavtalet innebär en utvidgning av miljösamarbetet till att innefatta också fysisk planering samt mark- och vattenanvändning i tätorter och på landsbygden. Detta är frågor som enligt utskottets uppfattning med fördel kan diskuteras och samordnas över nationsgränserna utan att för den skull ställa krav på ett gemensamt regelsystem.
Inom EG pågår ett arbete med att utveckla nya styrmedel inom miljöpolitiken. EG-regler om miljöavgifter och miljöskatter finns i dag bara på ett fåtal områden och är i allmänhet utformade så att en lägsta nivå för avgiften föreskrivs. Utskottet noterar att Miljökonsekvensutredningen framhåller den politiska vilja som finns inom EU för arbetet med att utveckla dessa styrmedel och utredningens bedömning att EFTA-ländernas inträde i EU kommer att förbättra möjligheterna att föra en mer framsynt miljöpolitik. I EG:s s.k. femte miljöhandlingsprogram framhålls fysisk planering som ett viktigt styrmedel för att uppnå miljöpolitiska mål. Betydelsen av samarbetet och erfarenhetsutbytet på detta område kan därför komma att öka.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U508 yrkandena 11 och 12 som besvarade.
2.3. Regionalpolitik. Jordbruksfrågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) hävdas att jordbrukspolitiken är en av EU:s svagaste sidor. Drygt 60 % av den gemensamma budgeten uppges gå till jordbruksstöd. Politiken har enligt motionärerna bidragit till stark belastning på miljön. Som medlem i EU bör Sverige, enligt motionens yrkande 13, verka för en avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken och en ökad frihandel av jordbruksprodukter. Motionärerna begär också -- i yrkande 14 -- att Sverige som EU-medlem skall fortsätta att driva en egen nationell regionalpolitik i syfte att utjämna de nackdelar som betingas av vårt lands geografiska karaktär och belägenhet, dvs. gles befolkningstäthet, långa avstånd och ett kallt klimat.
I motion U503 (kds) anförs att regeringens mål är att anpassa svenskt jordbruk så att Sverige vid integrationen med EU skall uppnå så stora positiva samhällseffekter som möjligt. I syfte att lindra de ekonomiska konsekvenserna av övergången förhandlar regeringen om en infasning av det svenska bidraget till EU. Motionärerna anser att regeringen inte bör tillåta en förhandlingskonstruktion i slutförhandlingarna med EG/EU som skulle innebära att en eventuell svensk infasning av budgetkostnaderna endast skulle komma att accepteras av EG/EU på villkor att jordbruksstödet från EG till Sverige också skulle infasas stegvis. En sådan lösning skulle nämligen enligt motionärerna få oacceptabla konsekvenser för det svenska jordbruket. I motionens yrkande 2 begärs att den svenska jordbruksnäringen omedelbart och fullständigt skall integreras med EU i samband med ett svenskt medlemskap i Unionen.
I motion U511 (c) betonas den gotländska sockernäringens regionala betydelse i ljuset av öns begränsade tillgång på alternativa arbetstillfällen. I yrkande 1 framhålls som angeläget att regeringarna i förhandlingarna om ett EU-medlemskap skall lyckas nå ett resultat som säkerställer fortsatt sockerproduktion på Gotland i minst den omfattning som sker för närvarande.
Utskottets överväganden
De regional- och jordbrukspolitiska frågorna tillhör de områden som ägnats synnerligen stort utrymme i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU. Utskottet har inte möjlighet att här gå in i detalj i den komplicerade materia som dessa frågor innefattar. Utskottet kan allmänt sett konstatera att flertalet av de aktuella yrkandena ligger väl i linje med de målsättningar Sverige har haft i förhandlingarna på detta område.
EU:s gemensamma regelverk påverkar regionalpolitiken i Sverige på två sätt: 1) De gemensamma reglerna för statsstöd anger ramarna för Sveriges regionalpolitiska företagsstöd. Dessa regler gäller redan genom EES-avtalet. 2) Reglerna för strukturfonderna avgör återflödet för regional- och strukturpolitiska ändamål i utsatta områden från gemenskapens budget.
Från svensk sida har under förhandlingarna framhållits att EU:s traditionella kriterier för att utse områden som är berättigade till stöd inte är tillämpliga på de svenska problem som förorsakas av gles befolkning, långa avstånd, små lokala marknader och kallt klimat. Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige har fått gehör för dessa synpunkter, vilket bl.a. innebär att befolkningstäthet har överenskommits som likvärdigt kriterium beträffande såväl den nationella som den gemensamma politiken.
Utskottet noterar vidare att den svenska målsättningen att få klartecken för ett stödområde av samma omfattning som i dag och att kunna bedriva en fortsatt ambitiös regionalpolitik med de instrument -- lokaliseringsstöd, utvecklingsbidrag, sysselsättningsbidrag, nedsatta socialavgifter och transportstöd -- som används i dag, avses tillgodoses i en skriftväxling mellan Sverige och kommissionen.
Vad gäller strukturfonderna konstaterar utskottet att Unionen infört ett nytt s.k. Mål 6, vilket skräddarsytts för områden som karaktäriseras av gles befolkning. Mål 6-områden skall vara sammanhängande, med en befolkningstäthet på högst åtta invånare per kvadratkilometer. I det område som definierats som Mål 6-område bor 450 000 invånare eller 5,2 % av Sveriges befolkning. Bidraget från EU innebär att området kommer att tillföras nästan 2 miljarder kronor från EU:s budget under femårsperioden 1995--1999. Sverige kommer vidare att få strukturfondsstöd till vissa utsatta områden i olika delar av landet samt stöd för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det sammanlagda stödet från EU:s strukturfonder beräknas enligt uppgift till 2,4 miljarder kronor 1995.
Vad avser budgetbidraget, som aktualiseras i motion U503 (kds), konstaterar utskottet att Sverige har nått en överenskommelse med EU om en infasning av det svenska bidraget över fyra år. Varje EU-lands bruttobidrag beräknas på ett knippe skattebaser (momsbasen, bruttonationalinkomsten, importen) som alla har det gemensamt att de avspeglar landets ekonomiska standard. I metoden för beräkning av bruttobidraget finns med andra ord en fördelningspolitisk grundprincip om skatt efter bärkraft: rika länder betalar mer än fattiga länder.
Sveriges bruttobidrag för 1995 skulle utan infasning vara ca 18,3 miljarder kronor. Infasningen är totalt över fyra år värd ca 9,3 miljarder kronor (1 027 miljoner ecu). Utlagt över dessa fyra år uppgår infasningsbeloppen till 4,4, 3,9, 0,7 resp. 0,3 miljarder kronor. Sverige har viss frihet att lägga ut totalbeloppet enligt egna önskemål med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen och till att Sverige med viss marginal aldrig skall vara en ekonomisk börda för övriga medlemsländer.
Det återflöde som skulle komma Sverige till del vid ett EU-medlemskap skulle inte i huvudsak gå direkt till den svenska statsbudgeten, men kommer ändå -- främst via jordbruket, strukturfonderna, de gemensamma programmen och utvecklingsbiståndet -- att påverka statsbudgeten genom att öka eller minska utgifter som staten annars skulle ha haft. Den beräknade belastningen på statsbudgeten, dvs. bruttobidraget minus återflödet och infasningsbeloppet, uppgår till 9 miljarder kronor 1995 och 11--12 miljarder 1996.
Utgångspunkten för de svenska jordbruksförhandlingarna med EU har varit att Sverige skall delta i EU:s gemensamma jordbruks- och fiskepolitik från första dagen av ett medlemskap. Utskottet konstaterar att detta mål har uppfyllts.
Stödet till jordbruket i norra Sverige kommer att utgå på minst nuvarande nivå i form av en ny kombination av olika stöd. Till Norrlandsjordbruket betalas i dag ut 971 miljoner kronor. Stödet är differentierat i stödområdena 1--4.
Det totala beloppet för miljöstöd till Sverige skall kunna uppgå till 165 miljoner ecu, dvs. ca 1,8 miljarder kronor. Till detta skall läggas en motsvarande svensk medfinansiering. Stöden till jordbruken i norra Sverige kommer att utformas med en stark knytning till produktionen, så att denna upprätthålls. Förhandlingsresultaten med EU innebär även att stora delar av skogs- och mellanbygderna i södra och mellersta Sverige, inkl. Gotland, skall anses som mindre gynnade områden och därmed få stöd. De framförhandlade produktionskvoterna innebär att Sverige kommer att kunna producera spannmål, mjölk, socker och nötkött på ungefär nuvarande nivå. Vad gäller sockerproduktionen, som tas upp i motion U511 (c), kommer Sverige att få en kvot på 370 000 ton socker. Denna kvot ligger över den normalt kontrakterade produktionen i Sverige.
Med det anförda betraktar utskottet motionerna U508 (fp) yrkandena 13 och 14, U503 (kds) yrkande 2 samt U511 (c) yrkande 1 som besvarade.
2.4. Sociala frågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U508 (fp) anförs att arbetet för jämställdhet i Europa vinner på att Sverige och övriga nordiska länder deltar i EU-samarbetet. På detta område sägs Sverige ha mycket att tillföra. I motionens yrkande 10 begärs att riksdagen skall göra ett tillkännagivande angående vikten av att Sverige som medlem i EU verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela Unionen.
Motion U501 (s) tar upp EG/EU-frågor ur handikappolitisk synvinkel. I motionen anförs att Sverige i förhållande till andra länder varit framgångsrikt på detta område. Med den generella välfärdspolitiken och ett miljörelaterat handikappbegrepp som grund har i Sverige kunnat föras en offensiv handikappolitik, anser motionärerna. En bidragande orsak har varit att det i Sverige finns en levande folkrörelse, handikapprörelsen, som aktivt deltar i samhällsdebatten och påverkar samhällsutvecklingen. I motionens yrkande 1 framhålls vikten av att grunderna för den svenska handikappolitiken bibehålls vid ett eventuellt medlemskap i EU. I motionens yrkande 2 begärs att regeringen i förhandlingsarbetet med EU aktivt driver frågor av betydelse för funktionshindrade. Inför folkomröstningen om EG/EU är det av största vikt att varje svensk medborgare kan sätta sig in i frågan om ett svenskt EU-medlemskap. I motionens yrkande 3 begärs att särskilda åtgärder vidtas för att göra informationen om EU tillgänglig för alla grupper i det svenska samhället, t.ex. i form av lättlästa versioner för förståndshandikappade, på teckenspråk för hörselskadade och på punktskrift för synskadade.
I yrkande 9 i motion U508 (fp) begärs att Sverige i EU skall verka för ett bibehållet alkoholmonopol för Systembolaget AB.
Den mjukare attityd till narkotika som man kan finna på sina håll utanför Sverige skall bekämpas, anförs det i motion U508 (fp). Medlemskap i EU ökar förutsättningarna till samarbete för att stoppa narkotikan vid och innanför EG:s gränser. I yrkande 8 begärs att Sverige som medlem i EU skall verka för en effektiv narkotikabekämpning.
En ambitiös socialpolitik förutsätter en stark ekonomisk bas och främjas därför av europeisk integration, framhålls det i motion U508 (fp). Inom EU har arbetsmarknadsfrågorna fått betydligt högre prioritet än tidigare, och nu utformas en gemensam strategi för tillväxt och jobb. I yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EU skall driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare -- senast i betänkande 1992/93:UU20 -- framhållit vikten av att det parallellt med skapandet av en gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt skyddsnät. Ansträngningarna inom EG/EU med att stärka samarbetet på den sociala dimensionens område beskrevs kortfattat i nämnda betänkande.
Utskottet vill här framhålla att Sverige under medlemskapsförhandlingarna markerat sin avsikt att vara pådrivande i dessa ansträngningar. Det är enligt utskottet angeläget att ett utvidgat ekonomiskt samarbete på europeisk nivå även åtföljs av framsteg vad avser den sociala dimensionen.
Utskottet konstaterar att den generella social- och familjepolitiken inom EU till övervägande del är en fråga för de nationella regeringarna. Enligt närhetsprincipen skall man inte på gemenskapsnivå reglera sådant som lika bra eller bättre kan lösas nationellt.
Utskottet finner det naturligt -- apropå motion U508 (fp) yrkande 10 -- att bl.a. jämställdhetsfrågorna ägnas ökat intresse i Unionen. Jämställdhetsfrågorna har utförligt belysts i Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och välfärden" (SOU 1993:117).
Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt mål i Sverige. Svensk jämställdhetspolitik på 1990-talet skall bl.a. syfta till (enligt prop. 1987/88:105) att ge kvinnor och män samma rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Det betyder rätt till arbete och försörjning, ett delat ansvar för barn och hemarbete samt att båda könen skall ha samma möjligheter att engagera sig i politiska, fackliga och andra gemensamma angelägenheter.
Jämfört med EU-länderna som grupp ligger Sverige långt framme vad gäller jämställdhet mellan könen, anges det i Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och välfärden". Under medlemskapsförhandlingarna har från svensk sida kontinuerligt framhållits att det är Sveriges bestämda strävan att bidra till den fortsatta utvecklingen av Unionens politik på detta område. Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige och övriga nordiska länder har viktiga erfarenheter och kunskaper att tillföra jämställdhetsarbetet i Europa. Enligt vad utskottet erfarit visar också många av EU:s medlemsländer, liksom EG-kommissionen, betydande intresse för svenska erfarenheter och lösningar på jämställdhetsområdet. Enligt utskottets uppfattning bör Sverige vid ett medlemskap i EU aktivt fortsätta att verka för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela Unionen.
Därmed får motion U508 (fp) yrkande 10 anses besvarat.
I enlighet med vad som framhållits under medlemskapsförhandlingarna med EU är det Sveriges avsikt att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen av Unionens arbete för att förbättra de handikappades situation. Samarbetet inom EU på det sociala området utgörs i stor utsträckning av program- och projektverksamhet.
Även många åtgärder som Unionen vidtar på andra områden kan givetvis vara av betydelse för handikappfrågorna, t.ex. EG:s hissdirektiv som berörs i motion U501 (s). Enligt vad utskottet inhämtat hanteras dessa frågor i EFTA av en s.k. maskinexpertgrupp. I denna deltar från svensk sida representanter från Arbetarskyddsstyrelsen och Kommerskollegium. Inom EU är hanteringen av dessa frågor föremål för pågående behandling. Från svensk sida har vid flera tillfällen framförts vikten av att handikappfrågorna beaktas vid utformningen av direktivens innehåll. Målsättningen bör enligt utskottet självfallet vara att söka uppnå en lösning som i största möjliga utsträckning tillgodoser de svenska ståndpunkterna i dessa avseenden.
Enligt vad utskottet inhämtat har EG-kommissionen utsett svenska Handikappinstitutet att leda en stor europeisk utredning om handikapphjälpmedel och annan teknik för personer med funktionshinder. Handikappinstitutet har också utsetts att fungera som sekretariat för ett standardiseringsarbete som gäller tekniska hjälpmedel. Det finns alltså enligt vad utskottet inhämtat stora möjligheter för Sverige att påverka och bevaka utvecklingen på området.
Sverige deltar i EG/EU-samarbetet även på andra relaterade områden. Det gäller t.ex. Heliosprogrammet, Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society. Målsättningen för fortsättningen, Helios II, är funktionell anpassning, integration inom utbildningen, yrkesutbildning, arbetsrehabilitering, ekonomisk och social integration samt ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning. Förhandlingar pågår med EU om ett svenskt deltagande i Helios II.
Utskottet noterar att Konsekvensutredningen "EG, kvinnorna och välfärden" (SOU 1993:117) även belyser frågan om på vilka sätt villkoren för personer med funktionshinder påverkas av ett EG/EU-medlemskap.
När det gäller informationsinsatser för personer med funktionshinder noterar utskottet att Sekretariatet för Europainformation har täta kontakter med handikapporganisationerna. Broschyrerna "EG EES EU -- Inför folkomröstningen" samt "Sverige i EES" har givits ut i punktskrift och på ljudkassett. Under 1993 utgavs de 20 första faktabladen i serien Kort om EG, och även dessa finns numera inlästa på ljudkassett. Även de faktablad som kommer att produceras under 1994 liksom nyhetsbrevet Inför folkomröstningen kommer att läsas in på kassett. Vidare noterar utskottet att broschyren "EG EES EU -- Inför folkomröstningen" har omarbetats till en s.k. lättläst version för att finnas tillgänglig för bl.a. förståndshandikappade. Även sekretariatets kommande produktion kommer enligt vad utskottet inhämtat att kontinuerligt göras tillgängligt för grupper med olika former av kommunikationshinder.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion U501 (s) yrkandena 1--3 som besvarade.
I motion U508 (fp) yrkande 9 aktualiseras frågan om det svenska alkoholmonopolet. Utskottet får därvid konstatera att EG-kommissionen, i egenskap av övervakningsinstitution inom EU, i skriftväxling med Sverige i denna fråga uttryckt uppfattningen att Systembolaget inte strider mot EG:s regler förutsatt att det ej fungerar på ett diskriminerande sätt. Även de klarlägganden som gjordes vid förhandlingsmötet den 21 december 1993 rörande monopolfrågan innebär, enligt vad statsrådet Dinkelspiel framhållit i en interpellationsdebatt i riksdagen den 18 februari i år, en bekräftelse på att det svenska detaljhandelsmonopolet inte står i strid med EG-rätten.
Överenskommelse mellan Sverige och EU har träffats angående restriktioner för resandes införsel av alkohol och cigaretter från andra EU-länder. Frågan skall bli föremål för en översyn per den 31 december 1996. Övergångsordningen beträffande resandebestämmelserna förlängs automatiskt vid utgången av 1996 om ministerrådet då inte enhälligt beslutat att den skall upphöra. Eftersom beslut i rådet måste fattas med enhällighet har Sverige ett avgörande inflytande över denna fråga.
Utskottet noterar att regeringen i proposition 1993/94:136 lagt fram riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker. Propositionen behandlas av riksdagens socialutskott. I och med det föreslagna nya systemet avskaffas de nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när det gäller spritdrycker, vin och starköl. Dessa ersätts av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn inrättas. Regeringen avser senare återkomma till riksdagen med en proposition med de lagförslag som behövs för införandet av det nya tillståndssystemet och inrättandet av den nya myndigheten.
Därmed betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 9 som besvarat.
Narkotikahandeln är ett internationellt problem som berörs i motion U508 (fp) yrkande 8.
Utskottet konstaterar att Sverige är aktivt pådrivande i det internationella arbetet, bl.a. inom FN och Europarådet, mot narkotikahandel och narkotikamissbruk. Sverige hör till de länder som ger de största frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika. Under år 1993 har Sverige avslutat sitt medlemskap i FN:s narkotikakommission, men kommer att kvarstanna i kommissionen som observatör. Utskottet delar självfallet motionärernas uppfattning om det angelägna i att Sverige, även som medlem i EU, kommer fortsätta att verka för en effektiv internationell narkotikabekämpning.
Sverige är medlem i Europarådets samarbetsgrupp i narkotikafrågor, den s.k. Pompidougruppen. Vi har där bidragit med ekonomiskt stöd till Central- och Östeuropa för att möjliggöra deltagande därifrån i Pompidougruppens olika verksamheter. Ett av de viktigaste arbetsområdena inom Pompidougruppen är det epidemiologiska området. En metod för undersökning av skolelevers drogvanor har bl.a. utvecklats. Metodens praktiska användbarhet kommer att prövas under våren 1995, då skolundersökningar kommer att genomföras samtidigt i ett stort antal europeiska länder. Detta sker efter initiativ av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som också kommer att samordna arbetet.
Enligt vad utskottet vidare erfarit deltar Sverige även i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man samordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av aktioner mot drogmissbruk. Stockholms universitet har fått regeringens uppdrag att svara för den svenska samordningen.
Utskottet utgår från att regeringen fortsätter att aktivt stärka Sveriges roll i det europeiska och internationella narkotikasamarbetet. Utskottet anser detta samarbete utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa.
Med det anförda betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 8 som besvarat.
I motion U508 (fp) yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EU skall driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten.
Utskottet har tidigare, bl.a. i betänkande 1992/93:UU20, behandlat arbetsmarknadsfrågor i ett europaperspektiv och redogjort för några av de initiativ som tagits inom främst EG, EFTA och OECD i syfte att skapa ökade förutsättningar för en aktiv europeisk konjunktur- och arbetsmarknadspolitik med målet att bekämpa arbetslösheten. Som framkommit bedriver Sverige redan på det internationella planet en aktiv politik på detta område. Utskottet konstaterar att dessa ansträngningar görs utifrån övertygelsen om att gemensamma samordnade insatser över nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten framgångsrikt skall kunna bekämpas.
Mycket talar för att denna politik blir mer framgångsrik om Sverige blir medlem i EU än om Sverige inte blir medlem. I utredningen "Sverige och Europa, en samhällsekonomisk konsekvensanalys" (SOU 1994:6) konstateras att Sverige i dag har en arbetslöshet som ligger på samma eller t.o.m. över de nivåer som gäller i många EU-länder. Sverige har dock inte drabbats av lika hög långtidsarbetslöshet. Ytterst är det en fråga om hur svenska företag och arbetsmarknadsorganisationer klarar pris-, löne- och kostnadsutvecklingen i Sverige som avgör i vad mån arbetslöshet och inflation skall kunna begränsas. Ett medlemskap kommer enligt utredarnas bedömning att skapa förutsättningar för en tillväxt och reallöneutveckling som underlättar lönebildningsprocessen.
Vidare konstaterar utredningen att skillnaden mellan EES-avtalet och ett EU-medlemskap ligger i möjligheten att attrahera vertikala, dvs. specialiserade, investeringar. Dessa leder till mer kvalificerade jobb, en högre produktivitetstillväxt och därmed på sikt en bättre lönebetalningsförmåga. Enligt utredarna innebär ett EU-medlemskap att efterfrågan på hög- och specialistutbildade kan väntas öka som ett resultat av att näringslivsstrukturen går i riktning mot högre specialisering och av att fler huvudkontor stannar i Sverige.
Utskottet noterar att det omfattande arbete som gjorts under 1993 inom EG--EFTA och som bl.a. resulterat i en gemensam strategi för att angripa den ekonomiska krisen och arbetslösheten fortsätter under 1994. Den vitbok som lagts fram av EG-kommissionens ordförande Jacques Delors liksom de europeiska socialdemokraternas program, Sätt Europa i arbete, är andra exempel på initiativ som tagits på området.
Utskottet utgår givetvis från att Sverige även som medlem i EU skall fortsätta att driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten. Utskottet konstaterar att det står varje EU-medlemsland fritt att utforma sin egen arbetsmarknadspolitik. Förutom de regler som rör EU-medborgares frihet att ta anställning i alla EU-länder bedriver EU ingen gemensam arbetsmarknadspolitik i strikt mening. Följaktligen skiljer sig också den förda politiken i olika EU-länder sinsemellan mycket åt.
Därmed betraktar utskottet motion U508 (fp) yrkande 7 som besvarat.
2.5. Flykting- och asylpolitik
Sammanfattning av motionerna
I motion Sf608 (-) framhålls vikten av att ett alleuropeiskt godtagbart flyktingsamarbete, där EG ingår, kan utarbetas. I yrkande 4 begärs att regeringen i förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EG/EU inte skall göra avkall på Sveriges möjligheter att även som medlem kunna bedriva en human och solidarisk flyktingpolitik.
Också i motion Sf622 (v) framhålls nödvändigheten av ett samarbete om flyktingpolitiken på europeisk nivå. Detta bör enligt motionärerna ske inom ramen för ESK-samarbetet. I yrkande 6 begärs att regeringen i förhandlingarna med EG/EU inte skall göra eftergifter beträffande asylsökandes rättssäkerhet.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i allt väsentligt de allmänna bedömningar som görs i de aktuella motionerna. En aktiv flyktingpolitik erfordrar en helhetssyn på flyktingproblematiken och kräver åtgärder riktade både mot de grundproblem som skapar flyktingströmmarna och en humanitär immigrationsreglering på nationell nivå. Ett omfattande internationellt samarbete, inom FN, ESK och andra internationella organ, pågår sedan många år och är föremål för ständig utveckling. Ett viktigt inslag i flyktingpolitiken utgörs av biståndsinsatser i områden nära de regioner varifrån flyktingarna härstammar.
Alla EU:s medlemsländer har tillträtt 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning och dess tilläggsprotokoll från 1967 samt Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna av år 1950. De mellanstatliga instrument som arbetas fram mellan EU-staterna har de nämnda konventionerna som utgångspunkt. Detta framgår av Maastrichtfördraget, vari anges (artiklarna K.1. -- K.2.) att ett stort antal områden av gemensamt intresse för Unionen, bl.a. asyl- och invandringspolitiken samt politiken gentemot medborgare i tredje land, skall behandlas med beaktande av dessa konventioner, liksom det skydd som medlemsstaterna ger personer som förföljs av politiska skäl. UNHCR konsulteras fortlöpande. Utskottet förutsätter att Sverige som medlem av EU fortsatt kommer att verka för att målsättningarna i dessa konventioner uppfylls.
I motion Sf622 (v) hänvisas bl.a. till den resolution om uppenbart ogrundade asylansökningar som antagits av EG/EU:s invandrarministrar. Denna resolution söker identifiera när en asylansökan bör anses vara uppenbart ogrundad och rekommenderar i sådana fall en förenklad handläggning av ärendet. Handläggningen måste enligt resolutionen dock innehålla de element som finns föreskrivna i internationell asylrätt, bl.a. en personlig intervju av behörig tjänsteman. Ett negativt beslut i första instans skall kunna överklagas. I resolutionen står vidare inskriven rätten till individuell prövning. Enligt vad utskottet erfarit stämmer resolutionens riktlinjer väl överens med internationell asylrätt och svensk praxis på området.
Utskottet noterar att det inom EG/EU pågår ett arbete syftande till att söka fastställa gemensamma kriterier för att kunna avgöra när det generellt sett inte föreligger någon risk för förföljelse i ett land. Aspekter som avses beaktas vid en sådan bedömning är bl.a. tidigare antal flyktingar från landet, graden av respekt för mänskliga rättigheter, tillgången på demokratiska institutioner, landets politiska stabilitet m.m. Dessa bedömningsgrunder innebär inte att man inom Europeiska unionen avser frångå rätten till individuell prövning. Unionen har i dessa sammanhang deklarerat att det alltid är individens skyddsbehov som skall stå i centrum för prövningen.
Utskottet konstaterar att Sverige som medlem i EU inte kommer att behöva göra avkall på sina grundläggande värderingar på detta område. Varje medlemsstat bestämmer t.ex. själv vem som ges uppehållstillstånd på det egna territoriet. EG/EU-samarbetet i dessa frågor innebär att beslut grundas på konsensus. I praktiken innebär detta att samarbetet på detta område kan uppfattas som mindre omfattande och mindre tvingande till sin natur än vad fallet är på vissa andra områden.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motionerna Sf608 (-) yrkande 4 samt Sf622 (v) yrkande 6 som besvarade.
2.6. Forskning och utbildning
Sammanfattning av motionerna
I Vänsterpartiets motion om högskole- och forskningspolitiken (Ub714) framhålls vikten av att studenterna som grupp finns representerade i EG:s utvecklings- och utvärderingsgrupper för utbytesprogram. I EU:s och EFTA:s planerade arbetsgrupp för utbildnings- och ungdomsfrågor bör studenterna finnas representerade, anser motionärerna. I yrkande 16 begärs att regeringen -- särskilt i ljuset av ett avvecklat kårobligatorium -- driver frågan om studentinflytande i medlemsförhandlingarna med EU.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att representation i EG:s utvecklings- och utvärderingsgrupper för utbytesprogram är en fråga för varje enskilt medlemslands regering.
Redan EES-avtalet har inneburit att möjligheterna för Sverige att delta i ungdoms- och utbildningssamarbetet inom EG avsevärt förbättrats. Genom avtalet öppnas EG:s program och institutioner för svenskt deltagande den 1 januari 1995. Ungdomsprogrammet Youth for Europe samt vissa andra program öppnades omedelbart efter EES-avtalets ikraftträdande, dvs. den 1 januari 1994. Då försvann också alla särregler för EFTA-ländernas deltagande i forsknings- och högskoleprogrammen Comett och Erasmus. Ett EU-medlemskap kommer enligt vad utskottet erfarit att innebära ytterligare fördelar. Bl.a. slipper svenska studenter vid ett medlemskap de höga avgifter som flera högskolor kräver av icke-EU-medborgare.
Därmed betraktar utskottet motion Ub714 (v) yrkande 16 som besvarat.
2.7. Övriga frågor
Sammanfattning av motionerna
I motion U502 (c) påtalas det som en stor brist att EG sjösatt sin inre marknad med bl.a. fri rörlighet för kapital utan att ha motsvarande samarbete på konkurssidan. Situationen gynnar enligt motionären skatteflykt och undanhållande av egendom. Priset på krediter drivs också upp, då detta bestäms i beaktande av alla förekommande risker. Motionen beskriver utförligare läget på den internationella insolvensrättens område, bl.a. de initiativ som redan tagits inom exempelvis Europarådet. Enligt motionären bör den svenska regeringen i förhandlingarna med EG/EU och efter ett eventuellt medlemskap verka för att en konvention om den europeiska insolvensrätten arbetas fram inom den europeiska unionens ram.
I motion U505 (s) framhålls att EG-kommissionen har insett turismens olika möjligheter att tillgodose sådana behov som sysselsättning och service i glesbygder. En ökad förståelse mellan gemenskapens länder skulle enligt motionärerna även ge ökade möjligheter till ett kulturellt utbyte och bidra positivt till medlemsländernas ekonomiska utveckling. Mot denna bakgrund borde Sverige som en del i ett nordiskt rekreationsområde erhålla aktivt stöd från EG/EU:s strukturfonder för att utveckla en miljöanpassad turism. Denna uppfattning föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets överväganden
I motion U502 (c) framhålls bl.a. att svensk lagstiftning inte kan lösa de problem som kan vara förenade med "internationella" konkurser. Utskottet finner mot bakgrund av föreliggande yrkande anledning att något komplettera den bild av situationen på insolvensrättens område som ges i motionen:
Ett konkursförfarande innebär att en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis tar i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Huvudsyftet med förfarandet är att undvika en kapplöpning mellan borgenärerna och att se till att den förlust som drabbar dem genom gäldenärens insolvens, bortsett från eventuella förmånsrätter, drabbar dem jämnt i proportion till deras resp. fordringar. Att nå detta syfte har emellertid visat sig svårt, inte minst när gäldenären har tillgångar i flera länder. Det grundläggande problemet inom den internationella insolvensrätten är att varje stats maktbefogenheter i princip är begränsade till statens eget territorium, medan ett välordnat insolvensförfarande förutsätter ett helhetsgrepp om gäldenärens ekonomiska situation utan hänsyn till de nationella gränserna.
Några överstatliga organ som är behöriga att genomföra insolvensförfaranden existerar ännu inte. Ett annat sätt att åstadkomma det nödvändiga samarbetet mellan stater är genom internationella konventioner. Sverige har hittills endast anslutit sig till en konkurskonvention, nämligen den nordiska konkurskonventionen av år 1933. I övrigt är man hänvisad till varje enskild stats internationella insolvensrätt. Åtskilliga viktiga frågor med internationell anknytning har lämnats olösta eller lösts på ett sätt som inte är tillfredsställande. Varje land har en benägenhet att vilja tillerkänna sina egna insolvensförfaranden större verkningar utomlands än vad man är beredd att tillerkänna motsvarande utländska förfaranden. Rättsläget är därför inte tillfredsställande, varken i Sverige eller i andra länder. Detta förhållande kan, som påpekas i motion U502 (c), utnyttjas av både gäldenärer och borgenärer.
Den nordiska konkurskonventionen införlivades med svensk rätt genom lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge samt lagen (1934:68) om verkan av konkurs som har inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge. Konventionstexen har omarbetats på senare tid, och i förhållande till Danmark, Finland och Norge gäller numera lagen (1981:6) om konkurs som omfattar egendom i annat nordiskt land och lagen (1981:7) om verkan av konkurs som inträffat i annat nordiskt land. I förhållande till Island gäller alltjämt den ursprungliga konventionstexten.
Den nordiska konventionen är en s.k. enkel konvention, dvs. den reglerar endast frågor om erkännande och verkställighet. En s.k. dubbel konvention innehåller även bestämmelser som reglerar domsrätten mellan länderna. Konventionens bestämmelser innebär att en konkurs som har inletts i ett av länderna omfattar gäldenärens egendom även i de andra länderna. Konkursen har både beslags- och hindersverkan i övriga länder. Konventionen tillämpas endast på s.k. domicilkonkurser.
Vid sidan av den nordiska konkurskonventionen saknas helt internationella överenskommelser som berör Sverige på detta område. Den europeiska konventionen den 5 juni 1990 om vissa internationella aspekter på konkurser har ännu inte tillträtts av Sverige. I utredningen "Vissa internationella insolvensfrågor" (SOU 1992:78) föreslås att Sverige tillträder konventionen. Utredningen har remissbehandlats med ett i huvudsak positivt utfall. För närvarande pågår inom Justitiedepartementet arbetet med att införliva konventionen i svensk rätt. Detta arbete beräknas leda till förslag om lagstiftning under 1994.
Som påpekas i motion U502 (c) ledde EG:s arbete med en konkurskonvention i början av 1980-talet inte någon vart. EG har därefter tillsatt en ad hoc-kommitté med uppgift att utarbeta en konkurskonvention för medlemsstaterna. Enligt preliminära uppgifter kommer denna konvention att föreligga för undertecknande före utgången av 1994. Det har inte varit möjligt för Sverige att i förhandlingarna om medlemskap i EU verka för att konventionen får en viss utformning, eftersom dessa enbart rört existerande lagstiftning. Enligt vad utskottet erfarit ser regeringen emellertid positivt på det pågående arbetet inom EU. Utskottet förutsätter att Sverige som medlem i EU kommer att verka för att främja utvecklingen av den internationella insolvensrätten.
Därmed betraktar utskottet motion U502 (c) som besvarad.
I anledning av motion U505 (s), angående EU-stöd för utvecklingen av miljöanpassad turism, får utskottet, som tidigare i betänkandet, konstatera att förhandlingarna om EU-medlemskap bl.a. berört frågan om EG:s strukturfonder, fondernas geografiska mål m.m. Vid ett medlemskap kommer Sverige att på samma villkor som övriga EU-länder kunna utarbeta planer och program för insatser inom de olika målområdena och göra prioriteringar av de åtgärder man anser angelägna inom berörda regioner.
Inom turistområdet deltar EFTA/EES-länderna i och med EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994 i ett programsamarbete som tar sin utgångspunkt i en handlingsplan för att främja turism. EFTA/EES-länderna har samma rättigheter beträffande handlingsplanen som EU:s medlemmar. För att lämna förslag till projekt inom ramen för handlingsplanen gäller dock att minst två länder måste gå ihop, varav det ena måste vara ett EU-land och det andra kan vara ett EFTA/EES-land.
Utskottet förutsätter att Sverige vid ett medlemskap i EU kommer att vara pådrivande i det europeiska samarbetet för en miljöanpassad turism.
Därmed betraktar utskottet motion U505 (s) som besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande närhetsprincipen att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,
2. beträffande Europaparlamentets reformering att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 2 besvarat med vad utskottet anfört,
3. beträffande offentlighetsprincipen att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 4 samt 1993/94:U506 besvarade med vad utskottet anfört,
4. beträffande utrikes- och säkerhetspolitiken att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 6 samt 1993/94:U504 yrkandena 2--3 besvarade med vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
5. beträffande EU:s roll i ett alleuropeiskt samarbete att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 15 besvarat med vad utskottet anfört,
6. beträffande utvärdering av EES-avtalet och alternativ ekonomisk politik att riksdagen förklarar motion 1993/94:U504 yrkandena 1 och 4 besvarade med vad utskottet anfört, men. (v) - delvis
7. beträffande folkrörelsemedverkan att riksdagen förklarar motion 1993/94:U510 besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande etablering av EU-organ att riksdagen förklarar motion 1993/94:A456 yrkande 12 besvarat med vad utskottet anfört,
9. beträffande handeln med bl.a. Central- och Östeuropa att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkande 5, 1993/94:U509, 1993/94:U512 yrkandena 1--2 samt 1993/94:U809 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande miljöpolitik att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkandena 11 och 12 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande regional- och jordbrukspolitik att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U508 yrkandena 13 och 14, 1993/94:U503 yrkande 2 samt 1993/94:U511 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande jämställdhet att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 10 besvarat med vad utskottet anfört,
13. beträffande handikappfrågor att riksdagen förklarar motion 1993/94:U501 yrkandena 1--3 besvarade med vad utskottet anfört,
14. beträffande alkoholpolitik att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 9 besvarat med vad utskottet anfört,
15. beträffande narkotikapolitik att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 8 besvarat med vad utskottet anfört,
16. beträffande arbetslöshetspolitik att riksdagen förklarar motion 1993/94:U508 yrkande 7 besvarat med vad utskottet anfört,
17. beträffande flyktingpolitik att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:Sf608 yrkande 4 samt 1993/94:Sf622 yrkande 6 besvarade med vad utskottet anfört,
18. beträffande utbytesprogram att riksdagen förklarar motion 1993/94:Ub714 yrkande 16 besvarat med vad utskottet anfört,
19. beträffande konvention om europeisk insolvensrätt att riksdagen förklarar motion 1993/94:U502 besvarad med vad utskottet anfört,
20. beträffande miljöanpassad turism att riksdagen förklarar motion 1993/94:U505 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 mars 1994
På utrikesutskottets vägnar
Pierre Schori
I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Lena Boström (s), Hans Hjortzberg-Nordlund och Bengt Ahlquist (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför
Utrikes- och säkerhetspolitiken, m.m. (mom. 4 och 6)
På sikt utgör de stora ekonomiska och sociala klyftorna i världen ett hot också mot vår säkerhet. Detta hot måste motverkas av långtgående samverkan mellan självständiga stater i full respekt för nationella demokratiska spelregler. Vänsterpartiets uppfattning är att ett sådant samarbete inte gynnas av att ett fåtal privilegierade länder i Västeuropa sluter sig samman i en union som präglas av demokratiskt underskott och som har ambitionen att bli en ny stormakt. EU är ingen lösning på vår världs gemensamma problem.
Från en alliansfri position kan Sverige i samarbete med andra länder utveckla sin roll som pådrivare för förebyggande och fredlig lösning av nationella och internationella konflikter. Alliansfriheten och det nordiska samarbetet har gett vårt land en internationell goodwill och ett säkerhetspolitiskt kapital som inte får försnillas.
Det är av ovanstående anledningar av största vikt att deltagandet i diskussionerna om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik inte innebär några åtaganden från svensk sida före folkomröstningen i november 1994. Utskottet borde ha hemställt att riksdagen ger regeringen detta till känna och inte nöjt sig med att endast konstatera att Sverige välkomnar att parterna i dessa diskussioner är ense om hur samarbetet inom utrikes- och säkerhetspolitiken skall utformas.
Det är också av största vikt att regeringen inför ett eventuellt nej i folkomröstningen utarbetar en ny och tydligare säkerhetspolitisk strategi som förutsätter såväl en bestående alliansfrihet som att Sverige inte ingår som medlem i den Europeiska unionen.
Folkomröstningen om medlemskap i EU kommer i praktiken att bli ett val mellan EES och fullt medlemskap. I det valet är EES att föredra men avtalet har för mycket karaktären av språngbräda mot fullt medlemskap. Efter ett nej i folkomröstningen måste därför EES-avtalets sätt att fungera noga utvärderas och initiativ till förändringar tas. De konsekvensutredningar utskottet hänvisar till anser Vänsterpartiet inte vara tillräckliga då utredningarnas personsammansättning haft stark övervikt för ja-sidan.
Regering och riksdag måste också utveckla alternativ på den ekonomiska politikens område. Det är ansvarslöst att som regeringen nu gjort låsa fast den ekonomiska politiken så hårt vid ett ja att situationen efter ett nej skall framstå i maximalt ofördelaktig dager. Oavsett uppfattningen i sakfrågan är det ett grundläggande demokratiskt krav att regering och riksdag förbereder sig för både ett ja och ett nej i folkomröstningen om ett EU-medlemskap.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottets hemställan under mom. 4 och 6 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utrikes- och säkerhetspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U504 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motion 1993/94:U508 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande utvärdering av EES-avtalet och alternativ ekonomisk politik att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U504 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Vissa förkortningar
Bilaga
00>BITS 25>Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete 00>CAN 25>Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning 00>Comett 25>Community Action Programme in Education and Training for Technology; sv. EG/EU:s program för samarbete över gränserna mellan universitet och företag, med tonvikt på högteknologi 00>EBRD 25>Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling 00>ECE 25>FN:s ekonomiska kommission för Europa 00>ecu 25>European Currency Unit; sv. korgvaluta bestående av EU-ländernas nationella valutor 00>EES 25>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 00>EFTA 25>Europeiska frihandelssammanslutningen 00>EG 25>Europeiska gemenskapen 00>EKSG 25>Europeiska kol- och stålgemenskapen 00>EPS 25>Europeiska politiska samarbetet 00>Erasmus 25>European Action Scheme for the Mobility of University Students; sv. EG/EU:s program för studentutbyte mellan universitet i olika länder 00>ESK 25>Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen 00EU 25>Europeiska unionen 00>EU-delegationen 25>Svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EU--Sverige 00>Euroatom 25>Europeiska atomenergigemenskapen 00>GATT 25>General Agreement on Tariffs and Trade; sv. Allmänna tull- och handelsavtalet 00>GUS 25>EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik 00>Helios 25>Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society; sv. EG/EU:s program för samarbete på handikappområdet 00>NATO 25>North Atlantic Treaty Organization; sv. Atlantpakten 00>OECD 25>Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling 00>PFP 25>Partnership for Peace; sv. Partnerskap för fred 00>SwedeCorp 25>Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd 00>UNCED 25>FN:s konferens om miljö och utveckling 00>UNHCR 25>FN:s flyktingkommissarie 00>VEU 25>Västeuropeiska unionen
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Motionerna1 Bakgrund4 Utskottet5 1. Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG/EU5 Sammanfattning av motionerna5 Utskottets överväganden7 2. Särskilda ämnesområden15 2.1. Biståndssamarbete, frihandel15 Sammanfattning av motionerna15 Utskottets överväganden15 2.2. Miljöfrågor17 Sammanfattning av motionerna17 Utskottets överväganden17 2.3. Regionalpolitik. Jordbruksfrågor19 Sammanfattning av motionerna19 Utskottets överväganden20 2.4. Sociala frågor22 Sammanfattning av motionerna22 Utskottets överväganden23 2.5. Flykting- och asylpolitik27 Sammanfattning av motionerna27 Utskottets överväganden28 2.6. Forskning och utbildning29 Sammanfattning av motionerna29 Utskottets överväganden29 2.7. Övriga frågor29 Sammanfattning av motionerna29 Utskottets överväganden30 Hemställan32 Meningsyttring av suppleant34 Bilaga -- Vissa förkortningar36