Sverige och den västeuropeiska integrationen
Betänkande 1991/92:UU8
Utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU08
Sverige och den västeuropeiska integrationen
Innehåll
1991/92 UU8
Motionerna
1990/91:U433 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige för sin egen säkerhet och för sin självständiga utrikespolitiska roll i Europa och i världen slår vakt om sin alliansfrihet och neutralitet och därför ej ansöker om medlemskap i EG,
1990/91:U504 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör inlämna en medlemskapsansökan i EG under innevarande år, 2. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en parlamentarisk arbetsgrupp i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:U505 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de biståndspolitiska riktlinjer som Sverige bör driva i EG-sammanhang, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska medlemsansökans utformning.
1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan inom ESK, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingar om svenskt medlemskap i EG, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål i den framtida svenska Europapolitiken.
1990/91:U510 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall verka för att samarbetet i Europa grundas på de sex i motionen framförda principerna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör ta initiativ till en alleuropeisk konferens i syfte att pejla möjligheterna till att bilda ett Europas Förenta regioner i enlighet med motionens syfte, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges relationer till EG bör präglas av ett gott grannskap av ungefär samma sort som råder de nordiska länderna emellan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör eftersträva fri rörlighet för alla människor i hela Europa.
1990/91:U511 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och människors frihet.
1990/91:U512 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av EG-samarbete vad gäller terroristbekämpning.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.
1990/91:U524 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regionalpolitiken skall undantas från anpassningsprocessen gentemot EG, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inför EG bör hävda att en kraftfull regionalpolitik är en förutsättning för en långsiktig ekonomisk utveckling.
1990/91:U530 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassningen till EGs inre marknad skall upphöra, 2. att riksdagen beslutar att Sverige inte skall ansöka om medlemskap i EG och återkallar uppdraget till regeringen.
1990/91:U616 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett alleuropeiskt parlament, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en självständig svensk utrikespolitik, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fyra folkliga rättigheter skall ligga till grund för det alleuropeiska samarbetet.
Inledning
I detta betänkande behandlas yrkanden i motioner som väckts i samband med den allmänna motionstiden 1991. Betänkandet är uppdelat i tre avsnitt. Ett avsnitt berör frågan om svenskt medlemskap i EG, ett avsnitt behandlar alleuropeiskt samarbete och det avslutande avsnittet berör vissa specifika ämnesområden inom ramen för den västeuropeiska integrationen.
Sverige och EG
Sammanfattning av motionerna
I motion U504 (m) föreslås att Sverige bör inlämna en medlemskapsansökan under innevarande år. Vidare anförs att en parlamentarisk arbetsgrupp bör tillsättas för att följa och leda arbetet med att förbereda förhandlingarna om medlemskap i EG.
I motion U505 (fp) föreslås att den medlemskapsansökan som inlämnas av Sverige skall vara utan förbehåll.
I motion U507 (c) anförs att genom en medlemskapsansökan bör förutsättningarna för ett svenskt EG-medlemskap prövas. Enligt motionen skall ett slutligt ställningstagande till frågan om svenskt EG-medlemskap tas först efter att en eventuell förhandlingslösning är klar.
I motion U433 (v) anges att Sverige för sin egen säkerhet och för sin självständiga utrikespolitiska roll i Europa och i världen bör slå vakt om sin alliansfrihet och neutralitet och därför ej ansöka om medlemskap i EG. I motion U616 (v) anförs att Sverige inte bör bli medlem i EG och att svenskt EG-medlemskap innebär slutet på Sveriges självständiga utrikespolitik.
I motion U616 (v) anges att ett svenskt medlemskap skulle innebära slutet på Sveriges självständiga utrikespolitik och att medlemskap därför avvisas.
I motion U510 (mp) sägs att Sveriges relationer till EG bör präglas av ett gott grannskap av ungefär samma sort som råder de nordiska länderna emellan. I motion U530 (mp) begärs att Sverige inte skall ansöka om medlemskap i EG och att riksdagen återkallar uppdraget till regeringen samt att anpassningen till EGs inre marknad skall upphöra.
Bakgrund
Enligt riksdagens beslut den 12 december 1990 och utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 om Sverige och den västeuropeiska integrationen, vilket låg till grund för beslutet, borde Sverige eftersträva att bli medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Enligt beslutet borde regeringen efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap. Utskottet bedömde det som sannolikt att en ansökan kunde lämnas in under 1991. En bred parlamentarisk majoritet stod bakom detta beslut.
Enligt utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU21 ansåg utskottet det som naturligt att folkomröstning anordnas i anslutning till frågan om svenskt medlemskap i EG. Utskottet angav att den utredning som aviserats om grundlagsfrågor vid ett svenskt medlemskap i EG också skulle överväga de frågor som kan vara aktuella inför en folkomröstning om medlemskapet.
Efter samråd i utrikesnämnden tillkännagav statsministern i en deklaration inför riksdagen den 14 juni 1991 beslutet att överlämna en ansökan om svenskt medlemskap i den Europeiska gemenskapen till EGs ministerråd. Den svenska medlemskapsansökan inlämnades den 1 juli. I ansökan angavs inga förbehåll. I statsministerns deklaration inför riksdagen angavs dock vissa utgångspunkter för den svenska medlemskapsansökan, bl.a. beträffande Sveriges neutralitetspolitik.
I regeringsförklaringen till riksdagen den 4 oktober 1991 angavs följande beträffande Sveriges förhållande till EG.
"Regeringen kommer med all kraft att verka för att Sverige snarast möjligt blir fullvärdig medlem av den Europeiska gemenskapen." Vidare uttalades att "det föreligger bred enighet i riksdagen om den strävan efter medlemskap som kom till uttryck i Sveriges ansökan till EG. Regeringen avser under de kommande åren bygga vidare på denna breda enighet."
I regeringsförklaringen sägs vidare bl.a. att "den svenska ansökan är ett uttryck för att vi delar Gemenskapens långsiktiga mål, så som dessa har formuleras i Romfördraget och Enhetsakten, och att vi tillsammans med de andra medlemsstaterna vill arbeta för dessas förverkligande".
Vidare anges i regeringsförklaringen att "ansökan om medlemskap grundas dessutom på insikten att Sverige vid inträdet i Gemenskapen måste ge sin anslutning till alla delar av samarbetet, godta de förändringar som kan följa av de nu pågående regeringskonferenserna och förklara sig berett att aktivt medverka i Gemenskapens vidare utveckling i riktning mot de politiska mål som uppställdes i Romfördraget.
Den svenska utrikes- och säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Den europeiska identiteten i vår utrikespolitik får ökad betydelse. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska stater."
I regeringsförklaringen sägs också att "alltjämt innebär de strategiska realiteterna i de nordeuropeiska och nordatlantiska området att den svenska säkerhetspolitiska huvudlinjen, som sammanfattas i uttrycket 'alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig', bibehåller sin grundläggande betydelse."
Utskottet
Utskottet konstaterar att riksdagens beslut från den 12 december 1990 följts upp på det sätt som avsågs genom den avlämnade svenska medlemskapsansökan samt genom regeringens deklarerade avsikt att verka för att Sverige snarast blir fullvärdig medlem i EG och att intensifiera förberedelserna för medlemskapsförhandlingarna.
Utskottet noterar i sammanhanget att en slutuppgörelse om EES-avtalet uppnåddes i samband med ministermötet mellan EG och EFTA i Luxemburg den 21 oktober 1991. Som utskottet framförde i betänkandet 1990/91:UU21 är EES-förhandlingarnas resultat av stort värde även för medlemskapsförhandlingarna.
Med det anförda får yrkande 1 i motion U504 (m), yrkande 3 i motion U505 (fp) och yrkande 11 i motion U507 (c) anses besvarade. Yrkande 6 i motion U433 (v), yrkande 4 i motion U616 (v), yrkande 1 i motion U510 (mp) och yrkandena 1 och 2 i motion U530 (mp) avstyrks.
I motion U504 (m) begärs att en parlamentarisk arbetsgrupp tillsätts för att följa och leda arbetet med den svenska medlemskapsansökan.
Utskottet konstaterar att frågan om riksdagens roll i EG-samarbetet är föremål för utredning, såväl i i den utredning som talmanskonferensen tillsatt (riksdagsutredningen) som inom ramen för den parlamentariska utredningen om grundlagsfrågor inför ett svenskt medlemskap i EG.
Riksdagsutredningen behandlar bl.a. frågor som rör utskottsorganisationen i anslutning till riksdagens behandling av EG-samarbetet.
Av grundlagsutredningens direktiv framgår bl.a. att det är angeläget att kommittén överväger på vilka sätt riksdagen skall kunna spela en aktiv roll i EG-samarbetet. Kommittén bör enligt direktiven studera såväl regeringens som riksdagens behov av samråd i de frågor som kan aktualiseras vid ett medlemskap. Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U504 (m) anses besvarat.
Alleuropeiskt samarbete
Sammanfattning av motionerna
I motion U507 (c) understryks vikten av att Sverige ger samarbetet inom ESK fortsatt hög prioritet. Motionen anger också ett antal mål i Europapolitiken.
I motion U510 (mp), som föreslår nej till svenskt medlemskap, anges bl.a. följande principer för Europasamarbetet: fri rörlighet för alla, fredsansträngningar, demokratins stärkande, miljöhänsyn. Den alleuropeiska samarbetsstrukturen bör enligt motionen få formen av Europas Förenta regioner.
I motion U616 (v) förordas ett alleuropeiskt samarbete i stället för EG-samarbetet samt ett direktvalt alleuropeiskt parlament som kan organiseras genom att Europarådet utvecklas och utvidgar sin medlemskrets till Europas alla länder.
Utskottet
I utskottets betänkande 1990/91:UU8 konstateras att ett svenskt medlemskap i EG ligger i linje med strävandena mot en allsidig utveckling av samarbetet mellan Sverige och samtliga länder i Europa inom ramen för olika alleuropeiska och regionala sammanslutningar. Vidare ansåg utskottet att för strävan att förverkliga målet om en alleuropeisk gemenskap är också ESK en naturlig grund.
Denna bedömning äger enligt utskottet fortfarande full giltighet. Utskottet konstaterar att Sverige aktivt deltar och stödjer ett alleuropeiskt samarbete, såväl inom ramen för ESK som vad gäller bilaterala och multilaterala insatser för att utöka samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa och för att stödja dessa länders ekonomiska och sociala reformsträvanden. Sverige spelade en aktiv roll i toppmötet i Paris inom ramen för ESK som ägde rum i november 1990 och som ligger till grund för en fastare och mer utvidgad struktur för ESK. Sverige deltar aktivt även i de expertmöten inom ESK som följt efter Parismötet samt förbereder ett aktivt deltagande i uppföljningsmötet i Helsingfors nästa år.
I motion U507 (c) anges ett antal mål i Europapolitiken vad gäller öppenhet mot omvärlden, solidaritet med tredje världen, demokrati, miljöhänsyn, regional balans, jordbrukspolitik, socialpolitik, jämställdhet och konsumentinflytande.
I betänkandet 1990/91:U8 gjorde utskottet en genomgång av de olika områden som omnämns i motionen och såväl EES-avtalet som ett EG-medlemskaps konsekvenser berördes. Det framgår av betänkandet att utskottet i allt väsentligt delar den syn som uttrycks i motionen i detta sammanhang.
I yrkande 3 i motion U616 (v) föreslås att ett direktvalt alleuropeiskt parlament upprättas som alternativ till EG-samarbetet.
Utskottet konstaterar att inom Europarådets parlamentariska församling och i dess ministerkommitté pågår diskussioner om rådets framtida roll i Europasamarbetet inkl. detta samarbetes parlamentariska dimension.
Inom ESK håller ett parlamentariskt samarbete på att etableras. Vid toppmötet i Paris hösten 1990 mellan ESK-staternas stats- och regeringschefer beslöts om inrättandet av en rad permanenta ESK-organ, bl.a. en parlamentarisk församling. Beslutet konfirmerades i denna del vid ett möte i Madrid 1991 mellan företrädare för ESK-staternas parlament. Man enades vid Madridmötet om huvuddragen i en stadga för den nya parlamentariska församlingen och beslöt att dess första möte skulle äga rum i Budapest i juli 1992.
Med det ovan anförda får yrkandena 2 och 12 i motion U507 (c) anses besvarade. De yrkanden som för fram det alleuropeiska samarbetet som alternativ till medlemskap i EG dvs. yrkande 2 och 3 i U510 (mp) och yrkande 3 och 6 i motion U616 (v), avstyrks.
Specifika områden
Personers rörlighet
I motion U510 (mp) yrkas att fri rörlighet för människor bör eftersträvas i hela Europa. I motion U511 (mp) anförs bl.a. att den gemensamma arbetsmarknaden också bör omfatta Östeuropa och att visumtvången bör avskaffas.
I betänkandet 1990/91:UU8 framförde utskottet att ett av huvudsyftena med Sveriges samarbete med EG är att avskaffa hindren för människors rörlighet. Utskottet ser EES-avtalet som ett viktigt steg på vägen med de förutsättningar för arbetskraftens fria rörlighet som det innebär.
Beträffande gränskontroller har konsultationer ägt rum mellan de nordiska länderna och EG med syftet att bevara den nordiska passunionen inom ramen för samarbetet med EG och möjliggöra för Danmark att ingå i både EGs system och det nordiska samarbetet. Även i EES-avtalet finns ett avsnitt om vikten av samarbete beträffande gränskontroller.
Ett medlemskap i EG kommer enligt utskottets bedömning att innebära att Sverige mer direkt kommer att delta i EGs inre arbete i alla de frågor som hänger samman med avveckling eller förenkling av gränskontrollen för personer.
Utskottet vill i detta sammanhang referera till vad som angavs i betänkandet 1990/91:UU8 om vikten av att upprätthålla en generös och solidarisk flyktingpolitik, både vad gäller prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring till Sverige av flyktingar inom ramen för vår flyktingkvot.
Såväl yrkande 4 i motion U510 (mp) och yrkande 1 i motion U511 har formulerats utifrån utgångspunkten att EG-medlemskap bör avvisas och att EG-medlemskap inte är en lämplig väg för att åstadkomma ökad rörlighet för personer. Utskottet delar inte denna syn utan avstyrker yrkande 4 i motion U510 (mp) och yrkande 1 i motion U511 (mp).
Regionalpolitik
I motion U524 (v) anges att den svenska regionalpolitiken skall undantas från anpassningsprocessen gentemot EG samt att regeringen inför EG bör hävda att en kraftfull regionalpolitik är en förutsättning för långsiktig ekonomisk utveckling.
I betänkande 1990/91:UU8 angavs att skapandet av en västeuropeisk marknad kommer att förbättra förutsättningarna för industriell verksamhet i Sverige och därigenom underlätta en aktiv närings- och regionalpolitik. Utskottet ansåg att det inte finns belägg för bedömningen att ett närmande till EG skulle leda till en försämrad regionalpolitisk utveckling i Sverige. I betänkandet angavs också den stora uppmärksamhet som de regionalpolitiska frågorna fått inom EG.
Utskottet anser att dessa bedömningar äger full giltighet. Utskottet utgår från att regionalpolitiken är ett av de områden som regeringen ger hög prioritet i medlemskapsförhandlingarna. I regeringsförklaringen berördes också vikten av en aktiv svensk regionalpolitik utifrån målsättningen att hela Sverige skall leva.
Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U524 (v).
Terrorism
I motion U512 (m) betonas värdet av EG-samarbete vad gäller terroristbekämpning.
Sverige har sedan 1988 observatörsstatus i det mellanstatliga samarbete mellan EGs medlemsländer angående polisiära frågor som benämns TREVI-samarbetet. I samarbetet, som främst har karaktären av informationsutbyte, berörs såväl allmänpolisiära frågor och asylfrågor som terrorism. Enligt vad utskottet inhämtat anses detta samarbete både av EG-länderna och Sverige och de andra deltagande observatörsländerna vara givande och gagna kampen mot brottslighet och terrorism.
Mot bakgrund av att ett samarbete mellan Sverige och EG-länderna pågår på detta område anser utskottet att yrkandet inte föranleder några ytterligare uttalanden i detta sammanhang.
Härmed får motion U512 (m) anses besvarad.
Bistånd
I motion U505 (fp) betonas vikten av en biståndspolitik i EG som är generös och visar solidaritet med u-länderna. Vidare anges bl.a. de samordningsfördelar som kan uppnås inom ramen för ett svenskt EG-medlemskap vad gäller biståndet.
EGs samlade bistånd innefattar dels biståndet från vart och ett av medlemsländerna, dels de gemensamma biståndsinsatser som kanaliseras genom EG-kommissionen. Den senare typen av bistånd utgör endast en mindre del.
Det finns många likheter mellan EGs och det svenska biståndets mål och inriktning. Ett viktigt exempel är inriktningen mot att nå de fattigaste.
Utskottet instämmer i den uppfattning som uttrycks i motion U505 om vikten av en generös svensk biståndspolitik och bedömer att ett svenskt medlemskap i EG kan ge goda möjligheter att fortsatt föra en generös svensk biståndspolitik baserad på solidaritet med de fattiga folken. EG-medlemskapet bör enligt utskottet kunna medföra fördelar för biståndet genom ökad samordning och samarbete. Utskottet kommer att få anledning att återkomma till frågan om EG-medlemskapet och biståndspolitiken t.ex. i samband med behandling av budgetpropositionen.
Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 2 i motion U505 (fp) som besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande svenskt medlemskap i EG att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U433, yrkande 4 i motion 1990/91:U616, yrkande 1 i motion 1990/91:U510 och yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U530 samt förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U504, yrkande 3 i motion 1990/91:U505 och yrkande 11 i motion 1990/91:U507 bersvarade med vad utskottet anfört, men. (v)
2. beträffande parlamentarisk arbetgrupp att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
3. beträffande alleuropeiskt samarbete att riksdagen avslår yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U510 och yrkandena 3 och 6 i motion 1990/91:U616 samt förklarar yrkandena 2 och 12 i motion 1990/91:U507 besvarade med vad utskottet anfört, men. (v)
4. beträffande personers rörlighet att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1990/91:U510 och yrkande 1 i motion 1990/91:U511,
5. beträffande regionalpolitik att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U524, men. (v)
6. beträffande samarbete angående terrorism att riksdagen förklarar motion 1990/91:U512 besvarad med vad utskottet anfört,
7. beträffande bistånd att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U505 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 28 november 1991
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Ulla-Britt Åbark (s), Hans Göran Franck (s), Fanny Rizell (kds).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Seija Viitamäki-Carlsson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Seija Viitamäki-Carlsson (v) anför:
Svenskt medlemskap i EG
För Sveriges egen säkerhet och möjlighet att självständigt agera utrikespolitiskt är det viktigt att slå vakt om den alliansfria politiken. Det finns en risk att EGs förhållande till Östeuropa utvecklas i en riktning som påminner om förhållandet mellan USA och Latinamerika. Det kan på sikt skapa nya säkerhetspolitiska problem i Europa.
Sverige bör också av detta skäl inte söka medlemskap i EG, eftersom det innebär att vårt land binds upp till en gemensam EG-politik gentemot Östeuropa. Med motsättningar nord-syd blir den roll Sverige kan spela allt viktigare som ett alliansfritt land i nord med en tradition av förståelse för nord-sydfrågeställningarna. I en EG-union blir alliansfrihet och självständigt utrikespolitiskt handlande omöjligt.
EG samordnar sin utrikes- och säkerhetspolitik. EG-unionen skall tala med en röst i utrikespolitiska frågor. Dessutom finns starka krafter som vill ha en gemensam försvarspolitik och gemensamma militära insatsstyrkor att kunna använda i tredje världen. Ett svenskt EG-medlemskap skulle innebära slutet på vårt lands självständiga utrikespolitik.
Alleuropeiskt samarbete
Det behövs ett alleuropeiskt parlament som fungerar öppet och demokratiskt. Det kan organiseras genom att Europarådet utvecklas och utvidgar sin medlemskrets till Europas alla länder.
Det alleuropeiska parlamentet kan vara direktvalt och anta bindande minimiregler i form av konventioner som berör problem som endast kan lösas över nationsgränserna. Det gäller till exempel gränsöverskridande miljöproblem. Det behövs också gemensamma minimiregler mot det transnationella kapitalets grova utnyttjande av arbetskraft i olika europeiska länder. De av parlamentet antagna konventionerna införs sedan i de enskilda ländernas lagstiftning. Regeringen bör verka för ett sådant parlament.
Fyra folkliga rättigheter ska ligga till grund för det alleuropeiska samarbetet: Rättigheten att leva i demokrati. Ett Europa som garanterar politisk demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter. Rättigheten att leva i en ren och hälsosam miljö. Ett Europa som garanterar att miljö, hälsa och säkerhet går före vinstintressen. Rättigheten att leva i trygghet. Ett Europa som garanterar alla dess invånare rätt till social trygghet. Rättigheten till lika människovärde. Ett Europa som garanterar alla lika rättigheter och skyldigheter oavsett ålder, kön, religion och nationalitet. Ett Europa som verkar för alla folks frihet och hela världens fred.
Regionalpolitik
Regionalpolitik är inte en prioriterad fråga i EG på samma sätt som i vårt land. Regeringen bör i överläggningarna med EG kraftfullt hävda att en stark regionalpolitik är en förutsättning för en hållbar och långsiktigt stabil ekonomisk utveckling. Den första försvarslinjen borde vara att klargöra att den svenska regionalpolitiken i princip skall undantas från anpassningsprocessen eftersom den grundar sig på de speciella förutsättningar vårt land har.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1, 3 och 5 borde ha hemställt:
1. beträffande svenskt medlemskap i EG att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1990/91:U433 och yrkande 4 i motion 1990/91:U616, med besvarande av yrkande 1 i motion 1990/91:U510 och yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U530 samt med avslag på yrkande 1 i motion 1991/91:U504, yrkande 3 i motion 1990/91:U505 och yrkande 11 i motion 1990/91:U507 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del, 3. beträffande alleuropeiskt samarbete att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 6 i motion 1990/91:U616 med besvarande av yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U510 och med avslag på yrkandena 2 och 12 i motion 1990/91:U507 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del, 5. beträffande regionalpolitik att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U524 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del.