Sverige och EG
Betänkande 1991/92:UU24
Utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU24
Sverige och EG
Innehåll
1991/92 UU24
Motionerna
1990/91:U505 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en ambitiös europeisk miljöpolitik.
1991/92:U504 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen med EG skall bedriva medlemsförhandlingar med den inriktning som angetts i denna motion, 2. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemsförhandlingar med beaktande av de säkerhetspolitiska överväganden som uttryckts i denna motion, 3. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemsförhandlingar med beaktande av de överväganden vad gäller den ekonomiska politiken och den ekonomiska och monetära unionen som uttryckts i denna motion, 4. att riksdagen begär att regeringen innan förhandlingsposition slutligt fastställs vad gäller medverkan i den ekonomiska och monetära unionen gör en fördjupad analys och granskar det särskilda protokoll som Danmark har tecknat, 5. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande jämställdhet, 6. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande arbetsmarknadspolitiken, arbetsmiljö och arbetsrätt, 7. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande regionalpolitiken, 8. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande infrastruktur, 9. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande forskning och utbildning, 10. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande skattepolitiken, 11. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande miljöpolitiken, 12. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande jordbruks- och fiskeripolitiken, 13. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande konsumentpolitiken, 14. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande kooperationens utvecklingsmöjligheter, 15. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande alkoholpolitik och folkhälsa, 16. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande flykting- och invandrarpolitik, 17. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande samarbete med Central- och Östeuropa, 19. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande övergångsbestämmelser, 20. att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de överväganden som kommer till uttryck i denna motion om ett öppet Sverige i EG.
1991/92:U509 av Nils T Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppmärksamma den kooperativa sektorn i de förestående förhandlingarna om medlemskap i EG.
1991/92:U512 av Axel Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av hög svensk ambition inför förhandlingarna med EG om regionalpolitiken.
1991/92:U532 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att regeringen i det pågående förberedelsearbetet för ett EG-medlemskap särskilt beaktar kvinnornas situation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationen om EG:s jämställdhetsarbete, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en svensk EG-anpassning vad gäller "närhetsprincipen", 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av EG-samarbete vad gäller terroristbekämpning.
1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nej till svenskt medlemskap i EG, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett eventuellt avtal om svenskt EU-medlemskap icke får innehålla förpliktelse att insätta svensk väpnad styrka utomlands, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett alternativ till EG.
1991/92:U538 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de angivna riktlinjerna för Sveriges medverkan i arbetet inom EG.
1991/92:U539 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär ett utarbetat förhandlingsprogram inför ett medlemskap i EG för jordbrukssektorn i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige bör ingå i de svenska förhandlingskraven, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förutsättningar bör skapas för att det svenska jordbrukets miljömässiga och produktionsetiska nivåer kan bibehållas.
1991/92:U544 av Carl B Hamilton m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG verkar för att det gemensamma biståndet ges en tydligare miljöprofil.
1991/92:U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska förhandlingsgruppen måste bestå av både kvinnor och män, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet jämställdhet -- innebärande lika möjligheter för kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete -- måste garanteras vid en anslutning till den Europeiska gemenskapen.
1991/92:Fi209 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges relationer till EG och övriga Europa.
1991/92:So269 av Torgny Larsson och Berndt Ekholm (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i sitt agerande i medlemsförhandlingarna anför den nordiska modellen avseende alkoholpolitiken.
1991/92:So271 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren på alkoholområdet vid ett svenskt medlemskap i EG.
1991/92:So289 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alkohol inte kan betraktas som vilken handelsvara som helst.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör redovisa en samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inom EES och inför ett EG-medlemskap under 1992, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör redovisa på vilka områden som Sverige bör begära undantag från EG:s regler i avvaktan på att de senare blir strängare, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för att den s.k. substitutionsprincipen omsätts i lag inom EG, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör föra fram kravet på ökad användning av miljöavgifter/skatter inom EG och att svenska ej bör sänkas i avvaktan på resultat i förhandlingar med EG.
1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivt svenskt stöd för jämställdhetsinsatser i de kommande medlemskapsförhandlingarna med EG.
Inledning
I detta betänkande behandlas motioner som väckts i samband med den allmänna motionstiden 1992. Betänkandet är uppdelat i två avsnitt. Avsnittet Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG behandlar frågan om svenskt medlemskap i EG samt de aspekter som berör utrikes- och säkerhetspolitik. Det andra avsnittet berör vissa specifika ämnesområden med avseende på Sverige och EG.
Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG
Sammanfattning av motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U504 (yrkande 1) anges övergripande riktlinjer för inriktningen av medlemskapsförhandlingarna med EG.
I motionen framhålls att EG är navet i den europeiska politiska och ekonomiska utvecklingen. Arbete åt alla, en god ekonomi för gemensam välfärd, kontroll av storföretagen, förbättring av miljön, stödet till Östeuropas modernisering och demokratisering och kampen mot rasism och främlingsfientlighet är enligt motionen frågor där europeiskt samarbete är avgörande.
Ett medlemskap i EG innebär att Sverige som nation kan delta i och påverka den europeiska utvecklingen inom ramen för den politiska union och den ekonomiska och monetära union som blir resultaten av EG-ländernas beslut i Maastricht. Lika viktigt är enligt motionen att svenska bidrag kan ges för att påverka den sociala dimensionen i Europasamarbetet. Genom en ekonomisk union skapas möjligheter för det politiska systemet att balansera marknadskrafternas verkningar.
I motionen utvecklas målsättningar i Europasamarbetet på ett antal områden som vidgandet av demokratin, kampen för full sysselsättning och aktiv arbetsmarknadspolitik, stärkandet av de sociala krafterna, fackliga rättigheter, internationellt fackligt samarbete, miljöområdet, regionalpolitik, generös invandrings- och flyktingpolitik, ökad frihandel, en generösare hållning till de fattiga länderna i fråga om bistånd och handel m.m.
I yrkande 2 i motion U504 (s) begärs att regeringen skall bedriva medlemsförhandlingar med beaktande av motionens säkerhetspolitiska överväganden. I motionen refereras till riksdagens beslut att Sverige skall söka medlemskap i EG med bibehållen neutralitetspolitik. Socialdemokraterna vill understryka riksdagens beslut; den svenska säkerhetspolitikens grunder gäller alltjämt: militär alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Ett bevarat nordiskt säkerhetspolitiskt mönster är till gagn för stabiliteten i ett bredare europeiskt perspektiv. I motionen framförs vidare att den nordiska stabiliteten förutsätter att Sverige bibehåller sin militära alliansfrihet och inte har ett förpliktande militärt samarbete med andra stater. Denna linje har sin giltighet tills den kan ersättas med något annat. I motionen sätts målet till en genuin och hållbar alleuropeisk fredsordning, baserad på ESK:s Parisstadga och dess principer om demokrati, fred, mänskliga rättigheter, rättsstaten och social marknadsekonomi. Detta mål är överordnat medlen och formerna.
I motionen sägs också att i den säkerhetspolitiska ordning som nu tar form kommer de olika organisationerna ESK, EG, NATO, NACC och WEU att ha överlappande och komplementära roller och alla berörda stater finnas med i minst ett sammanhang. Enligt motionen innebär ett medlemskap i EG att vi blir medlemmar i en union med långtgående ambitioner, där vi avkrävs solidaritet med unionens mål och med övriga medlemmar men där vi också kan åtnjuta stöd. Det skall dock inte förväxlas med att vi vare sig skall ge eller kan tillgodoräkna oss militära säkerhetsgarantier.
I motion U538 (fp) anges riktlinjer för Sveriges medverkan i arbetet inom EG. Enligt motionen är strävan efter fred den grundläggande drivkraften för skapandet av EG och för Europas fortsatta integration. Europatanken handlar om att utveckla samarbetet mellan demokratiska stater i Europa för att trygga demokratin, freden och välfärden. Denna strävan driver på både fördjupat samarbete mellan de gamla medlemsländerna och kommande utvidgning av EG österut, sedan bl.a. nordiska länder blivit medlemmar.
Folkpartiet liberalerna tar i motionen klart och otvetydigt ställning för svenskt medlemskap i EG. Sverige skall genom medlemskapet öka sitt inflytande över sitt eget öde, påverka och bli delaktigt i ett fredligt, demokratiskt och blomstrande Europa. Det finns enligt motionen mycket inom EG som Sverige bör påverka och förändra till det bättre.
I motionen utvecklas målsättningarna för Sveriges Europapolitik på olika områden som långsiktig integration av utrikes- och säkerhetspolitik inkl. någon form av gemensamt försvarsarrangemang, stöd för ekonomisk och monetär union, utökade befogenheter för Europaparlamentet, bättre tillämpning av offentlighetsprincipen inom EG, offensiv miljöpolitik, ökad uppmärksamhet på EG:s arbetsmarknads- och regionalpolitik, jämställdhet, alkoholpolitik och samarbete med Östeuropa.
I vänsterpartiets partimotion U534 yrkande 1 förordas ett nej till svenskt medlemskap i EG. Grundfrågan är enligt motionen synen på den politiska demokratin. Beträffande demokratin inom EG anförs att regeringarna i ministerrådet tar de avgörande besluten, vilka blir bindande för medlemsländerna samt tas utan offentlighet. Även om Europaparlamentet skulle få mer makt, skulle medborgare i små stater som Sverige inte få mycket att säga till om. Sveriges nationella folkstyre skulle begränsas vid ett svenskt medlemskap i EG. Beslut som hittills fattas av politiskt valda organ kommer vid ett medlemskap att fattas av ämbetsmän i EG:s institutioner.
En annan grund för Vänsterpartiets negativa inställning till medlemskap i EG och Europeiska unionen (EU) är enligt motionen att det leder Sverige bakvägen in i NATO, vilket inte är förenligt med den neutralitetspolitik som partiet förespråkar.
EG-medlemskapet sägs få negativa konsekvenser för bl.a. Sveriges biståndspolitik, skattepolitik, jordbrukspolitik, miljöpolitik, öppenheten mot u-länderna och sysselsättningen.
I motionens yrkande 6 anförs som alternativ till EG och EU en fortsättning av frihandelsavtalet från 1973 jämte dess komplettering med delar som går utöver industrivaror. Vidare anförs samarbetet i Norden och Östersjöregionen. Alternativet till den bristfälliga demokratin inom EG är lokal demokrati på arbetsplatser och inom kommuner och län, i riksdagen och i det alleuropeiska samarbetet och ett demokratiserat FN.
Liknande EG-kritiska argument framförs i motion Fi209 (v) yrkande 4. Däri anges också att vänstern i Norden och hela Europa måste samarbeta och utveckla alternativ till EG och de marknader som domineras av de transnationella företagens villkor.
I motion U534 (v) yrkande 4 anförs att ett eventuellt avtal om svenskt EU-medlemskap inte får innehålla förpliktelse att insätta svensk väpnad styrka utomlands. Detta skulle enligt motionen kunna bli aktuellt enligt Maastrichttexten.
Bakgrund
Enligt riksdagens beslut den 12 december 1990 och utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 om Sverige och den västeuropeiska integrationen, vilket låg till grund för beslutet, borde Sverige eftersträva att bli medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Enligt beslutet borde regeringen efter en samlad bedömning av de utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämnden kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap. Utskottet bedömde det som sannolikt att en ansöken kunde lämnas in under 1991. En bred parlamentarisk majoritet stod bakom detta beslut.
Enligt utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU21 ansåg utskottet det som naturligt att folkomröstning anordnas i anslutning till frågan om svenskt medlemskap i EG. Utskottet angav att den utredning som aviserats om grundlagsfrågor vid ett svenskt medlemskap i EG också skulle överväga de frågor som kan vara aktuella inför en folkomröstning om medlemskapet.
Efter samråd i utrikesnämnden tillkännagav statsminister Ingvar Carlsson i en deklaration inför riksdagen den 14 juni 1991 beslutet att överlämna en ansökan om svenskt medlemskap i den Europeiska gemenskapen till EG:s ministerråd. Den svenska medlemskapsansökan inlämnades den 1 juli. I ansökan angavs inga förbehåll. I statsministerns deklaration inför riksdagen angavs dock vissa utgångspunkter för den svenska medlemskapsansökan, bl.a. beträffande Sveriges neutralitetspolitik.
I regeringsförklaringen till riksdagen den 4 oktober 1991 angavs följande beträffande Sveriges förhållande till EG.
"Regeringen kommer med all kraft att verka för att Sverige snarast möjligt blir fullvärdig medlem av den Europeiska gemenskapen." Vidare uttalades att "det föreligger bred enighet i riksdagen om den strävan efter medlemskap som kom till uttryck i Sveriges ansökan till EG. Regeringen avser under de kommande åren bygga vidare på denna breda enighet."
I regeringsförklaringen sägs vidare bl.a. att "den svenska ansökan är ett uttryck för att vi delar Gemenskapens långsiktiga mål, så som dessa har formulerats i Romfördraget och Enhetsakten, och att vi tillsammans med de andra medlemsstaterna vill arbeta för dessas förverkligande".
Vidare anges i regeringsförklaringen att "ansökan om medlemskap grundades dessutom på insikten att Sverige vid inträdet i Gemenskapen måste ge sin anslutning till alla delar av samarbetet, godta de förändringar som kan följa av de nu pågående regeringskonferenserna och förklara sig berett att aktivt medverka i Gemenskapens vidare utveckling i riktning mot de politiska mål som uppställdes i Romfördraget. Den svenska utrikes- och säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Den europeiska identiteten i vår utrikespolitik får ökad betydelse. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska stater."
I regeringsförklaringen sägs också att "alltjämt innebär de strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska området att den svenska säkerhetspolitiska huvudlinje, som sammanfattas i uttrycket 'alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig', bibehåller sin grundläggande betydelse".
Vid det Europeiska rådets möte i Maastricht 9--10 december nåddes en överenskommelse om att skapa en europeisk union omfattande såväl ekonomisk och monetär som politisk union. Unionsfördraget avses efter ratificering i EG-ländernas parlament att träda i kraft 1 januari 1993. Unionsöverenskommelsen innebär bl.a. en övergång till gemensam valuta och inrättandet av en europeisk centralbank senast 1999 samt en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Vidare ingår institutionella reformer innefattande ett mer enhetligt institutionellt ramverk, en förstärkning av kommissionens ställning i utrikes- och inrikespolitiken, en utvidgning av majoritetsregeln i ministerrådet och ett ökat inflytande för Europaparlamentet.
Gemenskapens samarbetsområden förstärks och utvidgas med bl.a. den tidigare nämnda ekonomiska och monetära unionen, utbildningspolitik, hälsovårdsfrågor, konsumentskydd, transeuropeiska nätverk, industripolitik, vissa gränskontrollfrågor, utvecklingsbistånd och kulturpolitik. Inom flertalet av de redan etablerade samarbetsområdena införs enligt unionsavtalet majoritetsbeslut i ministerrådet och medbeslutanderätt för parlamentet. Således ges gemenskapen en större roll inom viktiga områden som miljöpolitik och forskning.
Beslut fattades även om att stärka samhörigheten mellan rika och fattiga regioner i EG (cohesion) bl.a. genom inrättandet av en särskild cohesionsfond.
På det sociala området kunde enighet inte uppnås om att tillföra unionen ny kompetens. Resultatet blev i stället ett särskilt protokoll i vilket samtliga parter enades om att elva av medlemsländerna, Storbritannien undantaget, kan gå vidare med stöd av Gemenskapens institutioner. Maastrichtbeslutet innebär sakmässigt en vidareutveckling av EG:s sociala handlingsprogram och den sociala stadgan, bl.a. beträffande arbetsmiljöskydd, jämställdhet samt möjlighet att ingå kollektivavtal på europeisk nivå.
I Maastricht utformades ramarna för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Målsättningen är att utforma och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, där medlemsstaternas resurser och samlade inflytande kan utnyttjas. Beslut i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor skall enligt unionsfördraget alltjämt fattas med enhällighet. Majoritetsbeslut kan aktualiseras för tillämpning av enhälligt fastlagda principer. Avtalet slår fast att utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta alla frågor som rör unionens säkerhet, inkl. en framtida utformning av en gemensam försvarspolitik som på sikt kan omvandlas till ett gemensamt försvar. Utvecklingen i denna riktning skall ske i samklang med de försvarspolitiska ramar som etablerats inom NATO och skall vidare ta hänsyn till "den specifika karaktären i vissa medlemsländers säkerhets- och försvarspolitik". Det framgår av unionsfördraget att den Västeuropeiska unionen skall svara för genomförandet av beslut med försvarspolitiska ambitioner. I ett särskilt protokoll anges att EG-medlemmar som står utanför WEU skall inbjudas att bli medlemmar eller observatörer i organisationen. En översyn av det säkerhetspolitiska samarbetet förutses 1996.
I regeringens utrikespolitiska deklaration från den 26 februari i år anförde utrikesminister af Ugglas att EG-länderna genom Maastrichtmötet tog ett viktigt steg mot en fortsatt fördjupning av sin gemenskap.
Hon angav vidare: "Färdriktningen stakades ut mot målet, ett allt fastare förbund mellan Europas länder och folk. Bl.a. utformades ramarna för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige har ett starkt intresse av att så snabbt som möjligt kunna medverka i Europeiska unionens utveckling. Vi är övertygade om att vi kan ge viktiga bidrag till Unionens, och därmed hela Europas, framtid.
Genom Maastrichtbesluten öppnades också möjligheten att föra snara medlemskapsförhandlingar med Gemenskapen. Regeringen kommer att med kraft verka för att Sverige skall bli fullvärdig medlem i januari 1995."
Utskottet
I betänkandet 1991/92:UU8 konstaterade utskottet att riksdagens beslut från den 12 december 1990 följts upp på det sätt som avsågs genom den avlämnade svenska medlemskapsansökan samt genom regeringens deklarerade avsikt att verka för att Sverige snarast blir fullvärdig medlem i EG och att intensifiera förberedelserna för medlemskapsförhandlingarna.
Utskottet ställer sig bakom den målsättning regeringen angett om att Sverige skall bli fullvärdig medlem av EG den 1 januari 1995. För att målsättningen skall kunna uppfyllas är det enligt utskottets uppfattning angeläget att medlemskapsförhandlingar kommer i gång så snart som möjligt. Utskottet noterar i detta sammanhang den tidtabell som statsrådet Dinkelspiel angav som önskvärd vid den utrikespolitiska debatten den 26 februari i år om att förhandlingar skall kunna föras under loppet av 1993 och avslutas vid årsskiftet 1993/94. Detta skulle möjliggöra att en proposition kan läggas fram till riksdagen både om ett godkännande av avtalet och om en grundlagsändring för behandling under våren 1994.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ansökan om medlemskap grundas på insikten att Sverige måste ansluta sig till alla delar av samarbetet i EG. Sverige har ett starkt intresse av att så snabbt som möjligt kunna medverka i Europeiska unionens utveckling. Utskottets sammanfattande bedömning är att resultatet från Europeiska rådets möte i Maastricht och unionsfördraget är förenligt med Sveriges strävanden att bli medlem i EG.
Utskottet delar således inte den uppfattning som framförs i motionerna U534 (v) och Fi209 (v) om att svenskt medlemskap i EG skulle urholka demokratin. Enligt utskottets uppfattning kommer EG och dess medlemsländer att spela en central roll i den fortsatta utvecklingen av europeiskt samarbete. Våra möjligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, socialt och ekonomiskt, förbättras genom ett fullt deltagande i gemenskapsarbetet. Utskottet vill också understryka vikten av att Sverige deltar i ansträngningarna att på alla nivåer fördjupa demokratin inom EG. Sverige kommer på olika sätt att beröras av de beslut som fattas inom EG, vare sig vi är medlemmar eller står utanför. Att stå utanför EG skulle innebära att Sverige fick genomföra en anpassning till EG utan att fullt ut kunna delta i utformingen av EG:s politik och lagstiftning.
Utskottet noterar att det för närvarande inom regeringskansliet pågår förberedelser för medlemskapsförhandlingarna. Ett steg i arbetet är den dialog som förs med EG-kommissionen vad avser dess utlåtande (avis) om förutsättningarna för Sverige att påta sig de förpliktelser som följer av ett medlemskap. Utlåtandet, som beräknas föreligga under sommaren 1992, kommer att ligga till grund för ett rådsbeslut om att inleda förhandlingar med Sverige.
Förhandlingarna med EG kommer att beröra ett stort antal sakområden. En betydande del av den förhandlingsmateria som aktualiseras vid medlemskapsförhandlingar har avhandlats inom ramen för EES-avtalet. Som framgår av budgetpropositionen tillkommer ett antal områden som gemensam handelspolitik, tullunionen, jordbruk och fiske, skatteområdet, kol- och stålunionen, biståndsfrågor, Euratom, institutionella och budgetära frågor, den ekonomiska och monetära unionen samt det politiska samarbetet. Utskottet behandlar längre fram i betänkandet översiktligt några av sakområdena.
Beträffande utskottets syn på den svenska säkerhetspolitiken i ett europeiskt sammanhang vill utskottet hänvisa till betänkandet Säkerhet och nedrustning (1991/92:UU19), vilket behandlas i riksdagen parallellt med detta betänkande.
I betänkandet 1991/92:UU19 redogörs för omvälvningarna i Europa under senare tid och de förändringar som därmed inträtt i den svenska och europeiska säkerhetspolitiska miljön.
I betänkandet sägs under avsnittet Svensk säkerhetspolitik följande:
Målet för den svenska säkerhetspolitiken förblir detsamma som utskottet slagit fast i flera tidigare betänkanden, nämligen att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder -- kunna uteckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt och varje annat hänseende. Därmed bidrar vi även till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är också att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling, inte minst genom att aktivt verka för en ökad roll för FN på dessa områden.
Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består. Den förutsätter att en betryggande försvarsförmåga upprätthålles.
De senaste årens dramatiska förändringar i Europa har i vissa grundläggande avseenden haft konsekvenser också på Sveriges säkerhetspolitiska situation.
Den svenska neutraliteten har rötter som går tillbaka till 1800-talets stormaktskonstellationer i Europa. Den traditionella beskrivningen av svensk säkerhetspolitik såsom alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig, vanligen kortfattat benämnd neutralitetspolitik, utformades i ett klimat präglat av det kalla krigets djupgående konflikter och misstro mellan stormakterna. Inte heller ett land som valt att föra en självständig säkerhetspolitik utanför stormaktsblocken kunde undgå detta klimat utan fick bära en särskild börda och ett särskilt ansvar att göra den valda politiken trovärdig. Sverige avstod därför i sin säkerhetspolitik från sådana samarbetsformer och engagemang som kunde riskera att dra in vårt land i stormaktsblockens utrikes- och säkerhetspolitiska motsättningar och därmed leda till ifrågasättanden av vår avsikt och förmåga att genomföra den deklarerade politiken.
Det var därför en viktig uppgift för den svenska utrikespolitiken att undvika att väcka osäkerhet i form av farhågor eller förväntningar från någon stormakts sida om att Sverige i ett utsatt läge skulle låta sig utnyttjas till någon sidas fördel. Våra åtaganden i det europeiska samarbetet kom i detta syfte att präglas av självvalda begränsningar och återhållsamhet.
Också i detta avseende har i dag den tidigare situationen i vår världsdel grundligt förändrats. Förutsättningarna för samarbetet grundas nu på de gemensamma värderingar i grundläggande frågor som manifesterades i Parisstadgan 1990. De förhållanden mellan stormakterna som nu håller på att byggas upp i det nya Europa präglas av ett omfattande och växande samarbete inom ramen för ett nätverk av delvis överlappande och samverkande organisationer och strukturer, i vilka samarbetet även omfattar säkerhetspolitiken.
Som framgått ovan är det enligt utskottets mening ännu för tidigt att säga vilka institutionella uttryck detta nya samarbete på sikt kan ta sig. Det rör sig emellertid om för Europas säkerhet kvalitativt nya former av samverkan, i vilken alla europeiska länder har en roll att spela. Det går inte i dag att utskilja någon naturlig slutpunkt för denna integrationsprocess.
I denna nya situation förändras också förutsättningarna för svensk säkerhetspolitk. Den tidigare centrala frågan om undvikande av utrikespolitiska bindningar ställs ej på samma sätt som tidigare. Ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom den Europeiska Unionen, är tvärtom en förutsättning för att ett land skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent. Det gäller inte minst de mindre och medelstora europeiska länderna.
Bevarande av den militära alliansfriheten förutsätter inte att Sverige i något annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner vad gäller deltagandet i det framväxande, mångfacetterade europeiska samarbetet. Den svenska säkerhetspolitiken karaktäriseras i den nya situationen tvärtom av ett aktivt och fullvärdigt deltagande i arbetet för de mål som numera delas av alla europeiska stater.
Vilka medel som bäst lämpar sig för att nå säkerhetspolitikens mål betingas av den långsiktiga utvecklingen i världen runtomkring oss. Riksdagen har tidigare avvisat en permanent bindning av svensk utrikespolitik för varje tänkbart läge i en oförutsägbar framtid.
Med anledning av yrkande 4 i motion U534 (v) konstaterar utskottet att unionsfördraget inte innehåller någon förpliktelse om att insätta svensk väpnad styrka utomlands.
Med det ovan anförda får yrkandena 1 och 2 i motion U504 (s) och berörd del av motion U538 (fp) anses besvarade. Yrkandena 1, 4 och 6 i motion U534 (v) samt yrkande 4 i motion Fi209 (v) avstyrks.
I yrkande 19 i motion U504 (s) föreslås att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i motionen beträffande övergångsbestämmelser.
Det konstateras i motionen att EFTA-länderna i EES-avtalet fått möjlighet att behålla de normer, gränsvärden, nivåer etc. där EFTA-länderna ställer högre krav än man gör inom EG i fråga om hälsa, säkerhet och miljö. Från EFTA-ländernas sida har utgångspunkten varit att vid en framtida omförhandling kunna behålla dessa intill dess att EG uppnått liknande högre nivåer. Enligt motionen är det av största vikt att den svenska regeringen i medlemskapsförhandlingen intar en motsvarande position, dvs. hävdar att Sverige genom övergångsbestämmelser ges möjlighet att behålla sina i vissa avseenden strängare krav intill dess att man inom EG uppnår motsvarande nivåer.
Utskottet konstaterar att enligt EES-avtalet kommer särlösningar och övergångsarrangemang att gälla för EFTA-länderna på vissa områden i syfte att slå vakt om väsentliga skyddsintressen för hälsa, miljö och säkerhet. För svensk del berörs främst motorfordon (avgasregler och säkerhetsbälten), ett antal olika kemikalier och bekämpningsmedel, vissa metaller, lösningsmedel, asbest, freoner, handelsgödsel, batterier, elektrisk materiel m.m.
I årets budgetproposition anges att innebörden av medlemskapsförhandlingarna är att Sverige tar över EG:s regelverk med möjlighet till tekniska övergångsperioder på vissa områden. Av statsrådet Dinkelspiels anförande i riksdagen den 9 april i år framgår bl.a. att övergångslösningar kan komma att behövas samt att Sverige måste säkra att EES-avtalets lösningar vad gäller väsentliga skyddsnormer för hälsa, miljö och säkerhet bevaras. Utskottet delar regeringens syn beträffande vikten av att upprätthålla höga skyddsnormer samt konstaterar att övergångsarrangemang kan komma att aktualiseras även inom ramen för medlemskapsförhandlingar.
Sammanfattningsvis utgår utskottet från att Sverige kommer att hävda samma höga ambitionsnivå i medlemskapsförhandlingarna som har gällt för EES-förhandlingarna vad avser skydd för hälsa, miljö och säkerhet.
Härmed får yrkande 19 i motion U504 (s) anses besvarat.
I motion U532 (m) yrkande 4 anges att subsidiaritetsprincipen (eller närhetsprincipen) innebär att besluten skall tas på lägsta effektiva nivå. Genom närhetsprincipen flyttar vissa beslut ner i hierarkin, medan andra, som kräver övernationella beslut i en internationaliserad värld, flyttas upp. Enligt motionen fattas beslut i Sverige ofta på kollektiv nivå utan att individuella hänsyn tas. På denna punkt är enligt motionen Sverige i behov av en snar EG-anpassning.
Enligt vad utskottet erfarit återfinns den för närvarande inom EG mest vedertagna definitionen av närhetsprincipen i unionsfördraget från Maastricht. Enligt dess artikel 3 b skall Gemenskapen agera inom ramarna för sina befogenheter enligt unionsfördraget. På områden som inte faller inom dess exklusiva jurisdiktion, skall Gemenskapen agera, i enlighet med närhetsprincipen, endast om inte de eftersträvade syftena kan uppnås av medlemsländerna.
Utskottet delar den positiva syn på närhetsprincipen som uttrycks i motion U532 (m). Utskottet bedömer att tillämpning av närhetsprincipen i samband med ett svenskt medlemskap i EG inte kommer att möta några särskilda svårigheter. Principens tillämpning får självfallet avgöras från fall till fall. Utskottet ser inte anledning att nu göra några ytterligare uttalanden angående närhetsprincipen.
Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U532 (m) anses besvarat.
Specifika ämnesområden
EG och Central- och Östeuropa
Motionerna
I yrkande 17 i motion U504 (s) anges att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av motionens krav avseende samarbete med Central- och Östeuropa. Enligt motionen bör målet vara ett så brett alleuropeiskt samarbete som möjligt. En europeisk gemenskap med dubbelt så många medlemmar som i dag är enligt motionen ingen omöjlighet inom överskådlig framtid.
I motionen refereras det samarbete som bedrivs inom ramen för G-24. Vidare betonas vikten av frihandel gentemot de central- och östeuropeiska länderna samt omnämns frihandelsavtalen mellan EG resp. EFTA och vissa av länderna.
I motion U538 (fp) anges att möjligheten till EG-medlemskap redan inom en ganska nära framtid måste hållas öppen för de nya demokratierna i Östeuropa. Som medlem av EG bör Sverige verka för ett omfattande och nära samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. EG och andra länder i väst bör lämna bistånd och visa öppenhet och samarbetsvilja.
Utskottet
I betänkandet 1991/92:UU8 konstaterade utskottet att ett svenskt medlemskap i EG ligger i linje med strävandena mot en allsidig utveckling av samarbetet mellan Sverige och samtliga länder i Europa inom ramen för olika alleuropeiska och regionala sammanslutningar. Vidare angavs att i strävan att förverkliga målet om en alleuropeisk gemenskap är också ESK en naturlig grund. Denna bedömning äger fortfarande full giltighet.
Ända sedan de djupgående omvälvningarna i Central- och Östeuropa inleddes har såväl EFTA- som EG-länderna varit aktivt engagerade i att stödja den pågående ekonomiska och politiska reformprocessen. De västeuropeiska ländernas i hög grad gemensamma intresse i detta sammanhang har bl.a. manifesterats genom den s.k. G24-processen, vilken initierades 1989. I G24-kretsen, vars arbete samordnas av EG-kommissionen, ingår samtliga OECD-länder. Ett annat exempel är inrättandet av den Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD).
Det multilaterala samarbetet för stöd till Central- och Östeuropa bedrivs även inom en rad organ som OECD, EFTA, GATT, Europarådet, IMF och Världsbanken.
På handelsområdet har EG slutit avtal med Polen, Ungern och Tjeckoslovakien, i form av associationsavtal inkluderande bl.a. frihandel. EFTA har slutit frihandelsavtal med Tjeckoslovakien, och långt framskridna förhandlingar pågår med Polen och Ungern om att sluta liknande avtal. Förberedelser för att sluta frihandelsavtal med Bulgarien och Rumänien pågår. Sverige och Finland har slutit frihandelsavtal med de baltiska länderna, och andra västeuropeiska länder väntas följa efter. Syftet med dessa avtal är bl.a. att öka marknadstillträdet för de berörda ländernas varor och därigenom förbättra förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och övergången till marknadsekonomi.
Ett stort antal central- och östeuropeiska länder har uttryckt intresse av medlemskap i EG.
Det är utskottets bedömning att EG:s och EFTA:s utvidgade ekonomiska samarbete med Östeuropa är av mycket stor betydelse för stabiliteten och säkerheten i hela Europa. Sverige bör fortsätta att aktivt delta i detta alleuropeiska samarbete under tiden fram till ett EG-medlemskap och som medlem av EG.
EG är enligt Romfördraget öppet för ansökningar från alla europeiska länder. Inom EG förs diskussioner om Gemenskapens utvidgning, inkl. om medlemskap för länder i Central- och Östeuropa. Det är inte möjligt att med säkerhet förutsäga hur många länder som är medlemmar av EG mot slutet av detta sekel eller vilka länder som kan komma att bli medlemmar därefter. Ett svenskt medlemskap i EG ger självfallet möjligheter att påverka Gemenskapens framtida omfattning. Det bör i sammanhanget noteras att frågan om utvidgning kommer att behandlas bl.a. vid Europeiska rådets möte i Lissabon i juni i år samt vid regeringskonferensen 1996.
Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 17 i motion U504 (s) och berörd del av motion U538 (fp) som besvarade.
Frihandel m.m.
Enligt yrkande 20 i motion U504 (s) skall regeringen bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av motionens överväganden vad gäller ett öppet Sverige i EG. I motionen konstateras att Sverige som EG-medlem kommer att omfattas av EG:s handelspolitik. Det är enligt motionen viktigt att Sverige genom övergångsbestämmelser inte abrupt behöver skära av upprättade handelskontakter med länder och produktområden där EG intar en mer restriktiv hållning. I sammanhanget omnämns vikten av ett tillfredsställande resultat av GATT-rundan.
Sverige bör som EG-medlem vara pådrivande i frihandelsvänlig riktning, såväl beträffande u-länder som vad gäller Central- och Östeuropa.
Bakgrund
Att värna om och utvidga frihandeln utgör ett grundläggande svenskt intresse. Det internationella handelssystemet, som bygger på allas fördelar av konkurrens och handel, måste försvaras och vidareutvecklas. Utökad frihandel är enligt svensk uppfattning av stor betydelse såväl för u-ländernas möjlighet att åstadkomma ekonomisk utveckling som för Central- och Östeuropa. Sverige deltar aktivt i ansträngningarna att föra GATT-förhandlingarna om ett förbättrat och utvidgat internationellt handelssystem till en lyckosam avslutning.
EG ansluter sig i Romfördraget till frihandelns principer. Alla EG:s medlemsländer är medlemmar av GATT och således bundna av GATT-reglerna.
EG är en tullunion med en gemensam handelspolitik. Svenskt medlemskap i EG innebär därför åtaganden som går utöver EES-avtalet. Ett medlemskap innebär att Sveriges möjlighet att i handelspolitiskt hänseende agera självständigt mot tredje land upphör och att Sverige måste agera inom ramen för EG:s beslutsprocess.
Utskottet
Generellt ligger Sveriges frihandelsvänliga politik väl i linje med EG:s på de flesta områden. Det finns emellertid områden på vilka Sverige kan anses ha gått längre i frihandelsvänlig riktning, varför omställningar kan bli aktuella i samband med ett medlemskap. Det gäller exempelvis nivån på tullskyddet gentemot tredje länder som inte omfattas av preferensbehandling, på tekoområdet och beträffande GSP-systemet. Den slutliga utformningen av de regler som skall gälla i samband med ett svenskt medlemskap i EG avgörs genom förhandlingar. Statsrådet Dinkelspiel angav i riksdagen den 9 april 1992 beträffande tekoområdet att någon form av övergångslösning kan komma att behövas för svensk del.
I riksdagsdebatten den 26 februari i år betonade statsrådet Dinkelspiel vikten av att Sverige som medlem fortsätter att driva en politik för frihandel och öppenhet mot omvärlden.
Utskottet delar denna uppfattning som också ligger i linje med vad som framförs i motion U504 om att Sverige även som EG-medlem aktivt bör verka för utökad frihandel. Utskottet utgår således från att Sverige som EG-medlem kommer att fortsätta att vara pådrivande i frihandelsvänlig riktning, såväl beträffande u-länder som vad gäller Östeuropa.
Med det ovan anförda får yrkande 20 i motion U504 (s) anses besvarat.
Ekonomiska och monetära unionen
Utskottet
I yrkande 3 i motion U504 (s) föreslås att riksdagen skall begära att regeringen bedriver medlemskapsförhandlingarna med beaktande av de överväganden som görs i motionen vad gäller den ekonomiska politiken och den ekonomiska och monetära unionen.
I motionen påpekas att Sverige redan i dag är starkt beroende av utvecklingen på de europeiska penning- och valutamarknaderna och att Sverige har ett stort intresse att kunna delta i de politiska organ som är verksamma på detta område. Det valutapolitiska samarbetet är värdefullt men inte utan problem. Innan Sveriges förhandlingsposition slutligt fastställs finns det därför anledning att göra en fördjupad analys av de problem som är förknippade med den nuvarande ordningen och att också närmare studera innebörden i det protokoll som Danmark har träffat om det tredje steget i EMU.
Vidare framhålls i motionen att Socialdemokraterna prioriterar vissa av de politiska mål som skall främjas genom den ekonomiska och monetära unionen. Det gäller bl.a. full sysselsättning, stöd till eftersatta regioner och jämlika internationella finansiella förhållanden och en balanserad icke-inflationistisk ekonomisk utveckling i hela Gemenskapen.
Vad gäller den svenska ekonomiska politiken blir det, enligt motionärerna, viktigt att vidareutveckla andra styrningsinstrument när den monetära politikens instrument lyfts bort från nationalstaten.
Bakgrund
Den ekonomiska och monetära unionen enligt unionsfördraget från Maastrichtöverenskommelsen syftar till en samordnad ekonomisk politik inom Gemenskapen innefattande bl.a. en gemensam valuta och en europeisk centralbank.
Enligt överenskommelsen i Maastricht skall den ekonomiska och monetära unionen mellan EG:s medlemsstater fullbordas senast 1999. Från nuvarande ekonomiska och valutapolitiska samarbete skall man gå in i en andra fas 1994, i vilken samordningen stärks och ett Europeiskt valutainstitut upprättas för att förbereda övergången till gemensam valuta. År 1996 skall en prövning ske om tillräcklig konvergens har uppnåtts i den ekonomiska politiken för att ta steget in i den tredje och sista fasen med en gemensam valuta och en samordnad ekonomisk politik. Konvergensen definieras i termer av den relativa stabiliteten i priser, räntor och växelkurser samt i form av gränsvärden för den offentliga sektorns budgetsaldo och skuldsättning i medlemsländerna. Om inte minst hälften av medlemsländerna uppnår de kriterier som uppställts för konvergens 1996, eller om det då inte finns en kvalificerad majoritet för en övergång till fullständig ekonomisk och monetär union, skjuts frågan ytterligare framåt i tiden. Senast den 1 januari 1999 skall den slutliga fasen införas för de länder som då klarar konvergenskraven.
I särskilda protokoll tillåts Storbritannien och Danmark bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om tidpunkten för tillträde till unionen, oavsett konvergenskraven.
Utskottet
Utskottet har anslutit sig till att Sverige i sina ambitioner att bli medlem av EG måste ansluta sig till alla delar av samarbetet och godta de förändringar som följer av regeringskonferenserna om en ekonomisk och monetär union och en politisk union. Mot denna bakgrund ligger det enligt utskottets uppfattning i Sveriges intresse att den ekonomiska politiken förs på sådant sätt att Sverige vid ett medlemskap i EG kan uppfylla de krav som ställs för deltagande i den ekonomiska och monetära unionen.
Inför medlemskapsförhandlingarna bör, i linje med vad som anförs i motion U504, noggranna analyser göras avseende den ekonomiska politikens mål och medel inom ramen för ett deltagande i den ekonomiska och monetära unionen. Utskottet delar motionens syn att bl.a. full sysselsättning och låg inflation fortsätter att vara grundläggande målsättningar i detta sammanhang.
Utskottet delar också den uppfattning som uttrycks i motionen om vikten av att inför medlemskapsförhandlingarna göra fördjupade analyser avseende såväl penning- och valutapolitik som beträffande innebörden av det särskilda protokollet för Danmark. I detta sammanhang noterar utskottet vad finansutskottet angivit i betänkandet 1991/92:FiU20. Däri anförs att det efter Sveriges ansökan om medlemskap i EG är angeläget att riksbanken underlättar en anpassning till utvecklingen mot en europeisk monetär union. Samarbetet med EG bör därför vidareutvecklas. Det är enligt finansutskottet dock angeläget att de problem som är förknippade med ett vidgat valutasamarbete närmare analyseras. Finansutskottet anger att i de tilläggsdirektiv till riksbanksutredningen som regeringen beslutat om betonas vikten av att riksbankslagen anpassas till vad som krävs vid en framtida ekonomisk och monetär union.
Med det ovan anförda får yrkandena 3 och 4 i motion U504 (s) anses besvarat.
Skatter
Motionen
I yrkande 10 i motion U504 (s) föreslås att riksdagen begär att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av de krav som kommer till uttryck i motionen beträffande skattepolitiken.
Genom skattereformen har Sverige, enligt motionärerna, fått ett från internationella synpunkter mycket konkurrenskraftigt skattesystem. Det kan dock inte uteslutas att vi på några års sikt behöver göra ytterligare anpassningar med hänsyn till den internationella utvecklingen. Det behövs en mer djupgående analys av internationaliseringens och ett framtida EG-medlemskaps krav på det svenska skattesystemet innan väsentliga förändringar genomförs.
Bakgrund
EG-länderna har sedan lång tid tillbaka samarbetat för att ta fram gemensamma regler på skatteområdet. De förslag som för närvarande diskuteras och behandlas inom EG innebär i första hand att mervärdesskatten och punktskatterna i stor utsträckning harmoniseras till den 1 januari 1993 då den inre marknaden skall träda i kraft. Det bör i sammanhanget noteras att beslut om harmonisering kräver enhällighet bland medlemsländerna, också efter Maastrichtfördraget. Det är inte möjligt att nu förutsäga vad slutresultatet av harmoniseringsarbetet blir på detta område.
När det gäller nivån av indirekta skatter och punktskatter går utvecklingen mot att miniminivåer fastställs och att variationer mellan medlemsländerna kommer att tillåtas. Ett exempel är den överenskommelse om de indirekta skatterna som slutits i ministerrådet om att en minimiskattesats om 15 % skall gälla fr.o.m. 1993. Beslutet innebär också att de länder som så önskar kan få tillämpa lägre skattesatser, dock minst 5 % för vissa varor och tjänster.
När det gäller nivån på skattesatserna bör det i sammanhanget framhållas att den inre marknadens fria flöde av varor och personers ökade rörlighet över gränserna torde medföra en marknadsbaserad utveckling mot en ökad harmonisering, men med bibehållande av möjlighet till variationer.
Finansdepartementet har nyligen gjort en studie rörande den svenska skattepolitiken i ett EG-sammanhang: Sverige Europa och skatterna. Enligt denna ger EG-medlemskap långtgående effekter när det gäller de indirekta skatterna samt att skatteuttaget när det gäller moms, energiskatter, alkohol- och tobaksskatter m.m. samt vägtrafikskatter bedöms behöva sänkas med ca 30 miljarder kronor. Företagsskattesystemet framstår efter skattereformen som internationellt mycket konkurrenskraftigt. Enligt studien påverkas inte beskattningen av arbetsinkomster omedelbart av ett EG-medlemskap. Genom skatteinslaget i arbetsgivaravgifterna bedöms dock skatteuttaget vid en internationell jämförelse vara relativt högt.
Den personliga kapitalinkomstbeskattningen utsätts enligt studien på sikt för ett visst tryck neråt bl.a. genom risken för skatteundandragande vid kapitalplaceringar utomlands. Skatteuttagen på löpande avkastning avviker inte nämnvärt från vad som gäller i EG-länderna medan kapitalvinster regelmässigt beskattas hårdare i Sverige. Fastighetsskatten påverkas enligt studien inte av den internationella interaktionen.
Även i långtidsutredningen (LU 92) analyseras effekterna av EG-medlemskap på skatteområdet.
Utskottet
Utskottet delar den uppfattning som uttrycks i motion U504 (s) att det behövs en djupgående analys av internationaliseringens och ett framtida EG-medlemskaps krav på det svenska skattesystemet. Ett sådant arbete har också pågått i Sverige och har under senare tid intensifierats. I regeringsförklaringen angavs att regeringen kommer att redovisa riktlinjer för det framtida arbetet med Europaanpassningen av skatterna. Ett exempel på analysarbetet är den ovan refererade rapporten från finansdepartementet. Ett annat exempel är den analys om mervärdesskatten som görs inom ramen för långtidsutredningen.
Frågan om skattepolitikens utformning i samband med ett EG-medlemskap är av stor betydelse. I den pågående samhällsdebatten är meningarna delade om i vilken utsträckning de svenska skatterna kan komma att behöva anpassas. Utskottet anser det angeläget att fortsatta studier på området kommer att göras.
Med det ovan anförda får yrkande 10 i motion U504 (s) anses besvarat.
Miljöpolitik
I yrkande 11 i motion U504 (s) föreslås att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av de krav som kommer fram i motionen beträffande miljöpolitiken. Till dessa hör att Sverige vid förhandlingarna bör föra fram behovet av ökad användning av miljöavgifter. Allmänt sett anser motionärerna att Europa har ett särskilt ansvar för att gå före i miljöarbetet. En långt driven harmonisering i hela Europa på en hög skyddsnivå skulle vara av utomordentligt stor betydelse för tillståndet i miljön. I avsikt att driva utvecklingen framåt mot en hög skyddsnivå bör regeringen i förhandlingarna med EG verka för att principen om att farliga ämnen skall ersättas med sådana som är mindre farliga antas i lag.
I motion 1990/91:U505 (fp) anges att det viktigaste miljöargumentet för ett medlemskap i EG är att endast som medlemmar kan vi vara med att besluta om den miljöpolitik som påverkar miljön inte enbart i Sverige utan i hela Europa. Sverige har enligt motionen ett stort ansvar eftersom vi som medlemmar skulle kunna påverka den europeiska politiken i en miljövänlig riktning. Enligt motionens yrkande 1 bör riksdagen ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer för en ambitiös europeisk miljöpolitik.
I motion Jo612 (s) yrkande 9 föreslås att regeringen bör redovisa en samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inom EES och inför ett EG-medlemskap under 1992. Mot bakgrund av att Sverige i flera avseenden ställer högre miljökrav än EG bör regeringen dessutom, föreslår motionärerna (yrkande 10), redan innan medlemskapsförhandlingarna börjar, redovisa på vilka områden som Sverige bör begära undantag från EG:s regler i avvaktan på att de blir strängare. I yrkande 11 föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för att den s.k. substitutionsprincipen omsätts i lag inom EG. I yrkande 12 föreslås att Sverige bör föra fram kravet på ökad användning av miljöavgifter/skatter inom EG och att svenska ej bör sänkas i avvaktan på resultat i förhandlingar med EG.
I motion U544 (fp) yrkande 5 föreslås att Sverige som medlem i EG verkar för att det gemensamma biståndet ges en tydligare miljöprofil.
Utskottet
Utskottet behandlade miljöfrågorna i anslutning till EG-samarbetet bl.a. i betänkandet 1990/91:UU8. Däri angavs som en övergripande målsättning att Sverige inte skall sänka utan höja ambitionerna på miljövårdsområdet. Samarbetet med EG bör härvid inte betraktas som ett hot utan som en möjlighet till att med gemensamma ansträngningar nå längre. Vidare uttalades att en försämrad miljö eller arbetsmiljö är ett pris som vi inte är beredda att betala för ett närmare samarbete med EG.
Dessa uttalanden äger fortsatt giltighet.
I regeringsförklaringen angavs bl.a. att Sverige skall spela en pådrivande roll i det europeiska miljövårdsarbetet samt att i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG Sverige skall utgå från att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.
Utskottet ställer sig bakom dessa uttalanden.
I anslutning härtill kan erinras om att EFTA-länderna i förhandlingarna med EG fått gehör för önskemålen om särlösningar när det gäller att upprätthålla höga standarder på miljövårdsområdet. Det bör noteras att EG överlag rör sig mot en allt högre ambitionsnivå på miljövårdsområdet och således närmar sig EFTA-ländernas nivåer på de aktuella områdena.
Det bör vidare noteras att flertalet av EG:s gemensamma miljöbeslut är av minimikaraktär, vilket innebär att medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående regler under förutsättning att de ej verkar diskriminerande gentemot andra medlemsländer eller snedvrider handeln.
Härmed får yrkande 11 i motion U504 (s) och yrkande 1 i motion 1990/91:U505 (fp) anses besvarade.
Inom regeringskansliet pågår ett intensivt arbete med de förslag om lagändringar som kan bli aktuella i samband med propositionen om ett EES-avtal. Förslag om lagändringar på miljöområdet kommer att föreläggas riksdagen under hösten 1992. Utskottet förutsätter härvid att regeringen i detta arbete fullföljer den målsättning som slogs fast i riksdagens beslut våren 1991 om miljöpolitiken (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) och erinrar om att det i regeringsförklaringen uttalades att Sverige i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG skall utgå från högsta tillämpade ambitionsnivå.
Med anledning av yrkandena 9 och 10 i motion Jo612 (s) vill utskottet anföra följande.
Utskottet konstaterar att Sverige i förhandlingarna om ett EES-avtal har lyckats få gehör för principen att de högre skyddsnivåerna på miljöområdet skall behållas tills vidare. Utskottet utgår från att regeringen i medlemskapsförhandlingarna verkar för att säkra EES-avtalets lösningar vad gäller väsentliga skyddsnormer för hälsa, miljö och säkerhet, vilket också angetts av statsrådet Dinkelspiel i riksdagen.
Inom regeringskansliet sker för närvarande en genomgång av de olika områden och frågor som Sverige avser driva i medlemskapsförhandlingarna vad gäller miljöpolitiken. En utgångspunkt i detta arbete är EES-avtalet, i vilket görs en redovisning av de områden, ämnen och produkter för vilka särlösningar uppnåtts. Utskottet utgår från att regeringen ägnar stor uppmärksamhet åt miljöfrågorna i anslutning till medlemskapsförhandlingarna samt redovisar sin syn på dessa frågor och därvid anger de frågeställningar på miljöområdet där särskilda förhandlingslösningar är viktiga för Sverige.
Härmed får yrkandena 9 och 10 i motion Jo612 (s) anses besvarade.
Med anledning av yrkande 11 i motion Jo612 (s) får utskottet anföra följande.
En skärpt kemikaliekontroll spelar en viktig roll för ett framgångsrikt miljöarbete. Det internationella samarbetet har en avgörande betydelse för en effektiv kemikaliekontroll. Kemikalieinspektionens arbete på det internationella planet är värdefullt. Sverige har med framgång drivit kemikaliefrågorna inom EG, bl.a. i form av en bilateral arbetsgrupp mellan EG-kommissionen och Sverige.
Substitutionsprincipen innebär att skadliga ämnen skall bytas ut mot sådana som är mindre skadliga. Utskottet förutsätter att Sverige på det internationella planet fortsätter sitt aktiva arbete på kemikaliekontrollens område, t.ex. vad gäller substitutionsprincipen. Det gäller såväl i förhållandet till EG:s regelverk som på det internationella planet i övrigt. Det svenska stödet för denna princip bör återspeglas i medlemskapsförhandlingarna.
Härmed får yrkande 11 i motion Jo612 anses besvarad.
Beträffande yrkande 12 i motion Jo612 får utskottet anföra följande.
Utskottet har erfarit att EG:s ministerråd numera är av den uppfattningen att ekonomiska styrmedel bör spela en större roll i miljöpolitiken. Inom kommissionen pågår arbete med ett förslag om energi/koldioxidskatt, och avsikten är att förslaget skall presenteras senast i maj 1992. Även frågor om beskattning av elproduktion och energikrävande industri är föremål för överväganden. Kommissionen diskuterar även frågan om införande av avgifter och skatter på bl.a. avfall, avloppsvatten och handelsgödsel. Inom EFTA är Sverige pådrivande när det gäller ökade ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En arbetsgrupp inom EFTA har kontakter med EG för bl.a. kunskapsutbyte på området. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis i internationella sammanhang driver frågan om ekonomiska styrmedel som ett viktigt instrument i miljöpolitiken.
Härmed får yrkande 12 i motion Jo612 anses besvarad.
Med anledning av motion U544 yrkande 5 vill utskottet anföra följande:
Utskottet behandlade biståndet och EG-samarbetet i betänkandet 1991/92:UU15, i vilket bl.a. anges att inriktningen av EG:s bistånd i stort överensstämmer med Sveriges allmänna ambitioner på området.
Utskottet konstaterar att ett svenskt medlemskap i EG innebär att Sverige måste avsätta en del av medlen för biståndssamarbetet till EG:s gemensamma bistånd. Samtidigt innebär detta möjligheter för Sverige att påverka inriktningen av det gemensamma biståndet. Sverige bör därvid verka utifrån våra biståndspolitiska mål, varav ett är framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.
Härmed får yrkande 5 i motion U544 (fp) anses besvarad.
Jordbruk
I yrkande 12 i motion U504 (s) föreslår motionärerna att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingar med beaktande av de krav som kommer till uttryck i denna motion beträffande jordbruks- och fiskepolitiken.
Angående jordbrukspolitiken påpekas i motionen att EG är i färd med en kursomläggning. Hittills har stordrift och onödigt hög kemikalieanvändning stimulerats, men EG för numera en politik som i många avseenden påminner om den livsmedelspolitiska reform som vi genomfört i Sverige, dvs. en övergång till ett direkt stöd för de miljömässiga och regionalpolitiska målen och en minskad roll för stordriftsinriktat prisstöd. Allt talar även för att vissa kompletterande nationella stödformer för miljö- och regionalpolitiska ändamål kommer att tillåtas. Arbetet för att åstadkomma en regionalpolitisk stödform som kan accepteras inom EG måste fortsättas av regeringen.
Angående fiskepolitiken framhålls att det är av stor vikt att förhandlingarna förs så att svenska fiskare kan kompenseras i Nordsjön för ökade EG-kvoter i Östersjön när svenska vatten blir EG-vatten.
I motion U539 (s) framförs förslag rörande Norrlandsjordbrukets ställning vid ett EG-medlemskap mot bakgrund av den oklara och komplicerade situation som uppstått i samband med GATT-förhandlingarna och av EG:s system för jordbruksreglering, CAP. I yrkande 1 föreslås att riksdagen begär ett utarbetat förhandlingsprogram inför ett medlemskap i EG för jordbrukssektorn i enlighet med vad som anförs i motionen. I yrkande 2 föreslås att det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige bör ingå i de svenska förhandlingskraven. Slutligen föreslås, i yrkande 3, att förutsättningar skapas så att det svenska jordbrukets miljömässiga och produktionsetiska nivåer kan bibehållas.
Utskottet
Jordbrukspolitiken tillhör de områden som inte i någon större utsträckning berörs av EES-avtalet. Jordbruket är därför ett av de områden som kommer att ägnas stort utrymme i den kommande förhandlingen om svenskt medlemskap i EG.
Utskottet har inte möjlighet att gå in i detalj i den komplicerade materia som jordbrukspolitiken innefattar. Här anges endast några övergripande utgångspunkter med anledning av motionsyrkandena.
Kraven inom EG har under senare tid ökat på en långtgående reformering av EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Bakgrunden härtill är främst de ökande kostnaderna för CAP samt de krav som ställs i samband med GATT-förhandlingarna. Arbetet på en jordbruksreform kommer att intensifieras under 1992, bl.a. i anledning av arbetet med EG:s kommande femårsbudget. I huvudsak kan sägas att tendenserna i reformarbetet går i samma riktning som det genomgripande livsmedelspolitiska beslut som riksdagen fattade 1990. Detta innebär avreglering samt minskning av prisstöd.
Avregleringen inom det svenska jordbruket kommer att medföra en sänkning av Sveriges stödnivå och således en anpassning mot den lägre stödnivå som råder inom EG. Oberoende av omfattningen av en reform av CAP kommer dock ett svenskt medlemskap i EG att innebära behov av ytterligare anpassning än den som följer av det reformbeslut som riksdagen beslutat.
Statsrådet Dinkelspiel angav i riksdagen den 9 april i år att det blir viktigt för svensk del att se till att den åkermark som omställs genom förändringar i vår egen jordbrukspolitik kan tillgodoräknas oss när vi blir medlemmar.
Utskottet delar den syn som framförs i motion U504 (s) att det mesta talar för att vissa kompletterande stödformer för miljö- och regionalpolitiska ändamål kommer att tillåtas inom EG. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att fortsätta arbetet för att åstadkomma en regionalpolitisk stödform som kan accepteras inom EG.
Stödet till jordbruket i norra Sverige, som huvudsakligen består av prisstöd, saknar när det gäller stödform och nivå motsvarighet inom CAP. Utskottet har erfarit att Sverige i medlemskapsförhandlingarna avser åberopa de speciella villkor som råder för det norrländska jordbruket och de regionala och demografiska skäl som motiverar fortsatta särskilda stödåtgärder. Dessa frågor analyseras i den s.k. omställningskommissionen.
Utskottet utgår från att regeringen vid lämpligt tillfälle inför riksdagen redovisar sin syn på jordbruksfrågorna i samband med medlemskapsförhandlingarna.
Enligt vad utskottet erfarit är den svenska regeringens bedömning att ett EG-medlemskap inte torde medföra några reella förändringar av tillgången på fiskeresurser för svensk del. Utskottet anser att regeringen i de kommande förhandlingarna beträffande de totala fiskeresurserna bör eftersträva full kompensation för de fiskekvoter som kan behövas ges upp. Detta är enligt vad utskottet erfarit också regeringens målsättning inför kommande förhandlingar.
Med det ovan anförda får yrkande 12 i motion U504 (s) och yrkandena 1--3 i motion U539 (s) anses besvarade.
Regionalpolitik
I motion U504 (s) stöds de principer inom EG som hävdar de regionala och lokala intressena om dels att besluten skall fattas så nära medborgarna som möjligt, dels den ekonomiska och sociala samhörigheten. Motionärerna ställer sig således positiva till ytterligare satsning på de eftersatta regionerna inom EG, men påpekar samtidigt att Sverige har rätt att driva en egen nationell regionalpolitik. Regeringen bör, anser motionärerna, i förhandlingarna om medlemskap med all kraft driva frågan om att stora geografiska avstånd och glest befolkade områden skall vara viktiga faktorer vid bedömningen av om stöd från EG:s strukturfonder kan komma i fråga. I yrkande 7 föreslås att medlemskapsförhandlingar bedrivs med beaktande av de krav som kommer till uttryck i motionen beträffande regionalpolitiken.
I motion U512 (s) föreslås att Sverige skall ha en hög ambitionsnivå när vi går in i förhandlingarna med EG om regionalpolitiken. Det är rimligt att de sysselsättnings- och utvecklingsmässigt mest utsatta regionerna i Sverige (skogslänen och delar av sydöstra Sverige) får del av EG:s strukturfonder.
I motion U504 (s) yrkande 8 föreslås att de krav som kommer till uttryck i motionen beträffande infrastruktur beaktas när regeringen bedriver medlemskapsförhandlingar. Det anges att det inom EG planeras systematiskt för en långsiktig utveckling av infrastrukturen som bygger på regional samverkan.
Utskottet
Frågan hur ett EG-medlemskap inverkar på möjligheterna att bedriva regionalpolitik i Sverige berör i första hand dels de eventuella begränsningar EG:s regler på statsstöds- och konkurrensområdena har på den svenska regionalpolitiken, dels huruvida förhållandena i några områden i Sverige är sådana att de kvalificerar för stödåtgärder från EG:s sida.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att EG har en positiv grundsyn till att medlemsländerna driver en egen regionalpolitik med inriktning på förbättring av infrastrukturen. Vissa regionalpolitiska stödåtgärder accepteras av EG, under förutsättning att stödet inte snedvrider konkurrensen.
Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen uttalat bedömningen att skapandet av en västeuropeisk marknad kommer att förbättra förutsättningarna för en industriell verksamhet i Sverige och därigenom underlätta en aktiv närings- och regionalpolitik. Vidare har utskottet uttalat att regionalpolitiken är ett av de områden som regeringen bör ge hög prioritet åt i medlemskapsförhandlingarna. I regeringsförklaringen berördes vikten av en aktiv svensk regionalpolitik utifrån målsättningen att hela Sverige skall leva.
Regionalpolitik i EG och i Sverige bedrivs från delvis olika utgångspunkter. I EG:s regionalpolitik är det utvecklingsnivån räknat som BNI/capita och arbetslöshet som är avgörande kriterier för stöd, medan det i Sverige och i övriga Norden är faktorer som låg befolkningstäthet och långa avstånd som räknas in i bilden.
Enligt vad utskottet erfarit har den svenska regeringen som målsättning att EG:s egna satsningar på regionalpolitik även skall komma Sverige till del vid ett medlemskap samt att utrymme finns för Sverige att som EG-medlem fortsätta att bedriva en aktiv regionalpolitik. Utskottet delar denna syn och instämmer i uppfattningen, i linje med vad som anförs i motion U504, om att verka för att få sådana regionalpolitiska kriterier accepterade som är anpassade till svenska förhållanden.
Det kan i detta sammanhanget noteras att EFTA-länderna under EES-förhandlingarna fått förståelse för att befolkningsgleshet måste kunna användas som kriterium för beviljande av vissa regionalpolitiskt motiverade statsstöd i de nordiska länderna.
Med det ovan anförda får yrkandena 7 och 8 i motion U504 (s) och motion U512 (s) anses besvarade.
Forskning och utbildning
I motion U504 (s) påpekas att det är betydelsefullt att utveckla samarbetet fullt ut med EG inom forsknings- och utbildningssamarbetet. I yrkande 9 föreslås att regeringen beaktar detta vid medlemskapsförhandlingarna.
Utskottet
Såväl forsknings- som utbildningsområdet berörs i hög grad av EES-avtalet. Sverige deltar redan i samarbetet inom Erasmus och Comett. Ett svenskt EG-medlemskap innebär härutöver att Sverige får större möjlighet att delta i beslutsfattandet avseende forsknings- och utbildningssamarbetet. Utskottet delar till fullo vad som i motionen anförts om vikten av vidareutveckling av samarbetet på dessa områden. Detta är också regeringens målsättning.
Med det ovan anförda får yrkande 9 i motion U504 (s) anses besvarat.
Jämställdhet
I motion U504 (s) framhålls att den inre marknaden kommer att skärpa konkurrensen i näringsliv och på arbetsmarknaden. Om marknadskrafternas verkan inte balanseras av en aktivare politik inom områden som utbildning, arbetsmarknad och jämställdhet kan den inre marknaden komma att skapa växande klyftor. Detta skulle missgynna kvinnor mer än män. Därför är det viktigt att EG:s arbete med den sociala dimensionen lyckas. I yrkande 5 föreslås att detta beaktas i medlemskapsförhandlingarna.
I motion U532 (m) yrkande 1 föreslås att regeringen i det pågående förberedelsearbetet för ett EG-medlemskap särskilt beaktar kvinnornas situation. Vidare föreslås, i yrkande 2, att det är angeläget att sprida information om EG:s jämställdhetsarbete.
I yrkande 2 i motion U545 (s) föreslås att den svenska förhandlingsgruppen vid medlemskapsförhandlingarna skall bestå av både kvinnor och män.
I motion A817 (fp) framhålls att EG-länderna har en mer långtgående jämställdhetslagstiftning än Sverige. På två områden har svenska kvinnor en sämre utgångspunkt än kvinnorna i EG-länderna. Det gäller förbud mot indirekt diskriminering och förbud mot att avtalsvägen försämra jämställdhetsarbetet. EG-kommissionen har också lagt fram ett antal nya förslag för att stärka dels skyddet för kvinnorna på arbetsmarknaden, dels deras ställning vid tvister i diskrimineringsmål. Desutom föreligger ett förslag om att jämställdhetsfrågor skall avgöras med majoritetsbeslut i Ministerrådet. I yrkande 8 föreslår motionärerna att Sverige aktivt stöder jämställdhetsinsatser i de kommande medlemskapsförhandlingarna med EG.
Utskottet
I betänkandet 1990/91:UU8 redogjorde utskottet relativt utförligt för hur jämställdhetsfrågorna hanteras inom EG, med utgångspunkt från Romfördragets artikel 119 om principen att kvinnor och män skall ha lika lön för lika arbete. Vidare redogjordes för de olika handlingsprogram på jämställdhetsområdet som EG fastlagt samt för lagstiftningen på området.
Utskottets övergripande slutsats om att det är möjligt och önskvärt att bibehålla en hög ambitionsnivå vad gäller jämställdhetsarbetet inom ramen för ett närmare samarbete med EG är fortsatt giltig.
I ett svar på en fråga i riksdagen den 27 mars angav statsrådet Dinkelspiel regeringens syn på jämställdhetsfrågorna och EG. Av svaret framgår att Sverige genom den nya jämställdhetslagen nu uppnått EG:s strängare regler vad avser lika lön för likvärdigt arbete. Det framgår också av svaret att såväl kvinnor som män kommer att ingå i den svenska delegationen i medlemskapsförhandlingarna.
Utskottet ställer sig bakom den målsättning som såväl motionärerna som regeringen angivit om att driva de sociala frågorna inkl. jämställdhetsfrågorna med kraft.
Med det ovan anförda får yrkande 5 i motion U504 (s), yrkandena 1 och 2 i motion U532 (m), yrkande 2 i motion U545 (s) och yrkande 8 i motion A817 (fp) anses besvarade.
Den sociala dimensionen och arbetsmarknadspolitik
I motion U504 (s) anförs att målet om full sysselsättning inte får överges. I de medlemskapsförhandlingar som förestår får den aktiva arbetsmarknadspolitikens möjligheter inte beskäras. Det är dessutom angeläget att starka krav reses på att EG:s medlemsländer prioriterar full sysselsättning och genomför en aktiv arbetsmarknadspolitik, i första hand för att minska arbetslösheten.
Vidare anser motionärerna att man inom arbetsmiljöområdet måste resa mycket bestämda krav på att nationella höga krav som är viktiga för liv och hälsa inte får sänkas med hänvisning till samarbetet med EG. De slår även vakt om den svenska och nordiska modellen vad avser bl.a. kollektivavtalens roll på arbetsmarknaden. Enligt deras mening är det regeringens skyldighet att göra detsamma i kontakterna med EG. Det är angeläget att Sverige tillsammans med Danmark och andra nordiska länder fortsätter att driva att den nordiska modellen fullt ut erkänns inom EG.
I yrkande 6 föreslås att dessa krav som kommer till uttryck i motionen angående arbetsmarknadspolitiken, arbetsmiljön och arbetsrätten beaktas vid medlemskapsförhandlingarna.
I yrkande 3 i motion U545 (s) föreslås att målet jämställdhet -- innebärande lika möjligheter för kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete -- måste garanteras vid en anslutning till EG.
Utskottet
Genom EES-avtalet skapas en gemensam västeuropeisk arbetsmarknad med fri rörlighet för arbetskraften. Ett EG-medlemskap innebär att Sverige får större möjligheter att påverka hur Gemenskapen hanterar frågorna rörande arbetsmarknaden och den sociala dimensionen.
Det kommer enligt utskottets bedömning att vara möjligt för Sverige att fortsätta att föra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Ett övergripande mål i denna politik är och förblir att skapa full sysselsättning. I flera EG-länder är arbetslöshetsnivån hög. I ett EG som successivt utvecklar en ekonomisk och politisk union med en alltmer samordnad ekonomisk politik, torde en aktiv arbetsmarknadspolitik komma att spela en allt viktigare roll. I Sverige finns en betydande erfarenhet av olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder, en erfarenhet som EG-länderna bör kunna dra nytta av.
Inom EG har en intressant utveckling ägt rum på det sociala området. EG har gått vidare från det sociala handlingsprogrammet och den sociala stadgan som antogs 1989 till det sociala protokoll som antogs vid Maastrichtmötet. Det sociala protokollet som bl.a. berör arbetsrätt och arbetarskydd innebär i all korthet att de elva berörda staterna ges möjlighet att på gemenskapsnivå utveckla arbetet. Det sociala protokollet ger bl.a. möjligheter att sluta kollektivavtal på europeisk nivå.
Utskottet konstaterar således att den s.k. sociala dimensionen fått alltmer ökad uppmärksamhet i EG. När en inre marknad skapas där varor, tjänster, kapital och människor kan röra sig fritt, är det naturligt att frågor som anställningsförhållanden, löner, arbetsrätt, social trygghet, medbestämmande, arbetsmiljö, hälsa, säkerhet och jämställdhet ägnas ökat intresse och behandlas också på Gemenskapsnivå.
Det är enligt utskottet av största vikt att det parallellt med skapandet av en gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt skyddsnät. I enlighet med utvecklingen av den sociala dimensionen har också arbetsmiljöfrågorna kommit mer i förgrunden inom EG. Ett antal EG-direktiv av minimikaraktär har antagits.
I EES-förhandlingarna har som tidigare nämnts Sverige och andra EFTA-länder hävdat och fått gehör för att kunna bibehålla kraven på skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Samma höga ambitionsnivå bör gälla i samband med de förestående medlemskapsförhandlingarna.
Utskottet noterar i detta sammanhang den höga ambitionsnivå som angetts bl.a. av statsrådet Dinkelspiel den 9 april då han angav i riksdagen att resultaten av mötet i Maastricht stärkt oss i vår övertygelse om vikten av att i EG-samarbetet lyfta fram området arbetsmarknad och sociallagstiftning.
Önskemålen enligt yrkande 6 i motion U504 och yrkande 3 i motion U545 (s) ligger enligt utskottets uppfattning således i huvudsak i linje med regeringens strävanden. Något särskilt uttalande får därför inte anses påkallat.
Härmed avstyrks yrkande 6 i motion U504 (s) och yrkande 3 i motion U545 (s)
Konsumentpolitik
Det beslut som fattades i Maastricht anger mål för konsumentskyddet som stämmer väl med svensk syn enligt motion U504 (s). Gemenskapen skall medverka till att uppnå en hög skyddsnivå, t.ex. genom att stödja och komplettera medlemsstaternas inriktning att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och förse dem med adekvat information. Motionärerna framhåller att det är av stor vikt att regeringen bidrar till att etablera nära relationer mellan svenska konsumentorganisationer och EG:s konsumentråd. Därmed kan våra synpunkter få göra sig gällande i den konsumentpolitiska opinionsbildningen. I yrkande 13 föreslås att regeringen skall beakta detta vid medlemskapsförhandlingarna.
Utskottet
Beträffande konsumentfrågor i det europeiska samarbetet bör enligt utskottet utgångspunkten vara att integrationen skall gynna konsumenten. En utökad och friare europeisk marknad syftar till att främja tillväxt, sysselsättning och välstånd. En förbättrad konkurrens skall öka utbudet av varor och tjänster, skapa bättre kvalitet samt lägre priser.
Konsumentfrågorna har i linje med vad som anförs i motion U504 (s) givits ökad uppmärksamhet inom EG. Ett antal konsumentpolitiska program har antagits. I enhetsakten fastslog att kommissionens förslag när det gäller gemensamma regler för hälsa, säkerhet, miljö och konsumentfrågor skall utgå från en hög nivå. Inom EG finns ett regelverk på konsumentområdet, vilket främst avser minimistandarder som medlemsländerna skall uppfylla.
EES-avtalet innehåller direkta regler om konsumentskydd som grundar sig på EG:s regler. I EES-avtalets preamble anger parterna sin avsikt att främja konsumenternas intressen och stärka deras ställning på marknaden med syftet att uppnå en hög konsumentskyddsnivå.
Beträffande produktsäkerhet är standardiseringsarbetet av stor betydelse. Syftet är att harmonisera tekniska regler, bl.a. för att skydda liv, hälsa och säkerhet. Inom EG är principen att EG fastställer väsentliga säkerhetskrav och överlåter tekniska detaljer till de europeiska standardiseringsorganen. Sverige och övriga EFTA-länder är fullvärdiga medlemmar i dessa organ. Vid ett medlemskap får dock Sverige än större möjligheter att påverka EG:s konsumentpolitiska arbete, bl.a. genom fullt deltagande i kommittéer och beslut. EG:s konsumentministrar har nyligen enats om principerna kring ett direktiv som skall garantera att enbart säkra konsumentprodukter förs ut på marknaden.
Som anges i motion U504 (s) har EG markerat ambitionen på konsumentområdet genom besluten enligt Maastrichtfördraget.
Statsrådet Inger Davidson har angett några utgångspunkter för konsumentfrågorna i ett Europaperspektiv vid ett anförande den 13 mars i år.
Hon refererar bl.a. till den deklaration som EFTA:s konsumentministrar antog 1991 som bl.a. säger att länderna är fast beslutna att stärka och bredda samarbetet i ett vidare europeiskt sammanhang för att stödja konsumenterna och skapa och upprätthålla en hög konsumentskyddsnivå. Detta skall ses som en plattform för att påverka EG:s konsumentpolitik.
Vidare omnämns insatser för att samordna de nordiska konsumentkraven i det europeiska standardiseringsarbetet för att säkerställa att vi får säkra och funktionella produkter.
Nordiska ministerrådet arbetar inom ramen för arbetsprogrammet Norden i Europa på att samordna gemensamma nordiska ståndpunkter inom ramen för det europeiska standardiseringsarbetet.
Några områden där ökad uppmärksamhet blir nödvändig är konsumentinformation, standardiseringsarbete och marknadsövervakning. Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredning som bl.a. skall analysera hur integrationen i Europa påverkar den svenska konsumentpolitiken.
Utskottet utgår i enlighet med vad som ovan anförts samt vad som anges i motion U504 (s) från att Sverige i medlemskapsförhandlingarna skall verka för en högsta möjliga ambitionsnivå på konsumentområdet.
Härmed får yrkande 13 i motion U504 (s) anses besvarat.
Kooperation
I yrkande 14 i motion U504 (s) föreslås att Sverige vid medlemskapsförhandlingarna aktivt skall hävda den kooperativa sektorns intressen. I likhet med vad EG-kommissionen uttalat anser Socialdemokraterna att kooperationen spelar en viktig roll för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa. Kooperationen är också en demokratisk företagsform.
Samma typ av argument förs även fram i motion U509 (s). I motionen föreslås att den kooperativa sektorn uppmärksammas i de förestående förhandlingarna om medlemskap i EG.
I flera EG-länder har kooperationen en stark ställning och i EG som helhet finns generellt en positiv syn på kooperation och på den kooperativa företagsformen. Kooperationens arbetsvillkor regleras främst genom nationell lagstiftning. Inom EG finns också vissa gemensamma regler vars övergripande syfte är att stödja kooperativ verksamhet. Exempel på intresset i EG för att främja kooperation är bl.a. EG:s stadga för europeiska kooperativa företag, vars syfte är att möjliggöra för kooperativa företag att samarbeta över gränserna utan att förlora sin särart.
En annan fråga som EG-kommissionen engagerar sig i är att få fram riskkapital till kooperationen. Andra aktuella frågor gäller att inrätta ett kooperativt råd i EG, att se över konkurrenslagstiftningen så att inte kooperationen diskrimineras samt samarbetet med Central- och Östeuropa.
I maj i år kommer EG-kommissionen att presentera ett femårigt arbetsprogram för den sociala ekonomin. Den sociala ekonomin är EG:s beteckning för kooperativa företag, ömsesidiga försäkringskassor och folkrörelser som har ekonomisk verksamhet.
EG kommer härvid bl.a. att stödja projekt som handlar om sociala innovationer, regional sysselsättning, utbildning, östsamarbete m.m.
Utskottet bedömer mot bakgrund av vad som ovan anförts att ett svenskt medlemskap i EG kan främja kooperationen i Sverige. Utskottet anser i linje med vad som uttrycks i motionerna U504 (s) och U509 (s) att Sverige i medlemskapsförhandlingarna bör uppmärksamma den kooperativa sektorn.
Härmed får yrkande 14 i motion U504 (s) och motion U509 (s) anses besvarade.
Alkoholfrågor
I motion So269 (s) yrkande 2 yrkas att Sverige i sitt agerande i medlemskapsförhandlingarna anför den nordiska modellen avseende alkoholpolitiken. Det anges i motionen att Sverige även som medlem i EG, med hänvisning till folkhälsan och samhällsekonomin, kan föra en självständig och restriktiv alkoholpolitik. Alla möjligheter bör prövas att även fortsättningsvis använda såväl prisinstrumentet som försäljningsmonopolet. Därutöver är det enligt motionen viktigt att vi bidrar till att skapa en medveten alkoholpolitik inom EG.
I motion U504 (s) yrkande 15 begärs att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av motionens krav beträffande alkoholpolitik och folkhälsa. Motiveringen till yrkandet är samma som angetts för yrkande 2 i motion So269.
I motion So271 yrkande 2 anges villkor på alkoholområdet vid ett svenskt medlemskap i EG. Enligt motionen utgör inträdet i EG ett hot mot den svenska alkoholpolitiken. Sverige bör redan nu utveckla en plan för hur Sverige skall kunna hålla stånd mot EG-ländernas alkoholkulturella mönster utan alltför stora individuella och sociala skador. I medlemskapsförhandlingarna måste Sverige kraftfullt agera för att villkora vår alkoholpolitiska inriktning.
Utskottet
I betänkandet 1990/91:UU8 framgår att beträffande alkoholpolitiken är det tre områden som har särskild aktualitet i samband med närmandet till EG. Det ena är punktskatterna, det andra gränshandeln och det tredje monopolen. Det framgår vidare att det inte finns någon gemensam alkoholpolitik inom EG.
Utskottet konstaterar att samtliga dessa aspekter är föremål för analys inom regeringskansliet, bl.a. inom ramen för den tillsatta parlamentariska alkoholkommissionen. Kommissionen skall enligt direktiven överväga om det svenska regelsystemet på alkoholområdet behöver förändras med hänsyn till EG:s regelverk. Kommissionen bör vidare kartlägga och redovisa de ökade svårigheter att uppfylla de alkoholpolitiska målen som en svensk EG-anpassning kan inrymma. Kommissionen skall också presentera förslag till insatser som medför att de alkoholpolitiska målen kan uppnås inom ramen för EG-integrationen.
I regeringsförklaringen anförde statsministern att alkoholmissbruket är vårt största sociala problem och att den nya regeringen avser föra en aktiv alkoholpolitik som syftar till minskad konsumtion och minskade alkoholskador.
Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik, som bl.a. innebär att en avsevärt större vikt än tidigare skall läggas vid förebyggande insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.
I betänkandet 1990/91:UU8 anges målsättningen att integrationsarbetet från svensk sida inte får bedrivas så att en effektiv svensk alkoholpolitik försvåras. Denna målsättning anges även i socialutskottets betänkande 1991/92:SoU15. Däri framgår vidare att grunderna för den svenska alkoholpolitiken skall hävdas inför de fortsatta överläggningarna om ett svenskt närmande till EG. Riksdagen har vid andra tillfällen uttalat beträffande skatterna på alkoholprodukter att målet för ett svenskt deltagande i integrationsprocessen bör vara att de sociala och hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får försvagas.
Statsrådet Dinkelspiel uppgav i riksdagen den 9 april att Sveriges uppfattning är att vin- och spritmonopolen är förenliga med Romfördraget eftersom vi inte avser att diskriminera utländska produkter till förmån för inhemska produkter.
Utskottet noterar de ovan angivna målsättningarna samt att den parlamentariska alkoholkommissionens arbete skall ligga till grund för regeringens agerande på alkoholområdet i kommande förhandlingar om svenskt medlemskap i EG.
Härmed får yrkande 2 i motion So269, yrkande 15 i motion U504 yrkande 2 i motion So271 samt yrkande 6 i motion So289 anses besvarade.
Flyktingpolitik
I yrkande 16 i motion U504 (s) begärs att regeringen skall bedriva medlemskapsförhandlingarna med beaktande av motionens krav beträffande flykting- och invandringspolitik. Det finns enligt motionen risker för att en gemensam flyktingpolitik inom EG kan bli alltför restriktiv. Motionärerna betonar vikten av att upprätthålla en generös och solidarisk flyktingpolitik, både beträffande enskilda asylsökandes ärenden och vad gäller överföring av flyktingar genom flyktingkvot. I motionen förutsätts att en samordning och ett samarbete skall medföra att EG-länderna gör minimiåtaganden som skall garantera en gemensam, generös och humanitär flyktingpolitik. Vidare framhålls att man i hela Europa aktivt måste bekämpa främlingsfientlighet och invandrarhat. Härutöver sägs att Västeuropa måste med generöst bistånd och investeringar bistå de länder varifrån flyktingar kommer att bygga upp sina egna samhällen.
Utskottet
Ett medlemskap i EG kommer att innebära att Sverige mer direkt kommer att delta i EG:s inre arbete i alla de frågor som hänger samman med avveckling eller förenkling av gränskontrollen för personer, inkl. asylfrågor. Ett medlemskap innebär också ett direkt deltagande i de olika samarbetsorgan som anförtrotts beredningen av hithörande frågor.
I Maastricht enades medlemsstaterna om att stärka hittillsvarande informella samarbete om gränskontroll, invandringspolitik och asylpolitik. I unionsfördraget anges att målet skall vara att i början av 1993 vidta åtgärder för att harmonisera vissa aspekter av medlemsländernas invandrings- och asylpolitik. Vidare fördes viseringsfrågorna in under EG-kompetens enligt den nya artikeln 100 c.
Det är svårt att för närvarande med bestämdhet uttala sig om utvecklingen i EG beträffande invandrings- och asylfrågor. Fortlöpande kontakter äger rum mellan Sverige, EFTA och EG rörande dessa frågor, bl.a. vad gäller konsekvenserna av EG:s gränskontrollkonvention och asylkonvention (Dublinkonventionen). EG-staterna har lämnat möjligheter öppna för anslutning av icke-EG-stater till den sistnämnda konventionen.
När det gäller gränskontrollkonventionen har man inom EG ännu inte uppnått slutlig enighet. Målsättningen är ikraftträdande 1992. Det kan i sammanhanget nämnas att gränskontrollkonventionen avser täcka även kopplingen till den nordiska passfriheten genom en protokollsanteckning av Danmark.
Utskottet har i samband med en diskussion om närmandet till EG vid upprepade tillfällen betonat vikten av att upprätthålla en generös och solidarisk flyktingpolitik, både vad gäller prövning av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring till Sverige av flyktingar inom ramen för vår flyktingkvot.
Utskottet anser att denna övergripande målsättning bör styra Sveriges agerande i samband med förhandlingar om medlemskap i EG. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U504 om att man i Europa aktivt måste bekämpa främlingsfientlighet samt med bistånd stödja utvecklingen i de länder varifrån flyktingar kommer.
Härmed får yrkande 16 i motion U504 anses besvarat.
Polisiärt samarbete
I motion U532 (m) yrkande 5 föreslås att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av EG-samarbete vad gäller terroristbekämpning. I motionen sägs att EG:s säkerhetspolitiska samarbete syftar till en fredligare värld som till exempel gemensam bekämpning av terrorister. Terroristdåd drabbar ofta oskyldiga kvinnor och barn, varför enligt motionen detta samarbete inte minst är till nytta för dem.
Utskottet
Beträffande yrkande 5 i motion U532 (m) behandlade utskottet ett likalydande yrkande i betänkandet 1991/92:UU8. Utskottet angav då följande:
Sverige har sedan 1988 observatörsstatus i det mellanstatliga samarbete mellan EG:s medlemsländer angående polisiära frågor som benämns TREVI-samarbetet. I samarbetet, som främst har karaktären av informationsutbyte, berörs såväl allmänpolisiära frågor och asylfrågor som terrorism. Enligt vad utskottet inhämtat anses detta samarbete både av EG-länderna och Sverige och de andra deltagande observatörsländerna vara givande och gagna kampen mot brottslighet och terrorism.
Härtill kan fogas att EG:s medlemsstater vid Maastrichtmötet enades om ökat samarbete inom Gemenskapen i polisiära frågor, dock med bibehållande av enhällighetsbeslut. År 1994 skall medlemsländerna ta ställning till om samarbetet ytterligare skall utvidgas.
Den 10 april angav justitieminister Hellsvik i riksdagen att en utveckling mot ett mer långtgående polisiärt samarbete i synnerhet i Europa behövs för att vi med kraft skall kunna bekämpa terrorism, narkotika och grov brottslighet. Det kan också nämnas att regeringen i mars 1992 tillsatte en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om gränskontroll och gränsformaliteter i ett EG-medlemskapsperspektiv.
Mot bakgrund av vad som ovan nämns om regeringens syn samt med hänvisning till att ett samarbete mellan Sverige och EG-länderna pågår på detta område anser utskottet att yrkandet inte föranleder några ytterligare uttalanden i detta sammanhang.
Härmed får yrkande 5 i motion U532 (m) anses besvarat.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande svenskt medlemskap i EG att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1991/92:U504 samt berörd del av motion 1991/92:U538 besvarade med vad utskottet anfört samt avslår yrkandena 1 och 6 i motion 1991/92:U534, och yrkande 4 i motion 1991/92:Fi209, men. (v)
2. beträffande säkerhetspolitiken att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört samt avslår yrkande 4 i motion 1991/92:U534, men. (v)
3. beträffande övergångsbestämmelser att riksdagen förklarar yrkande 19 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
4. beträffande närhetsprincipen att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1991/92:U532 besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande Central- och Östeuropa att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1991/92:U504 och berörd del av motion 1991/92:U538 besvarade med vad utskottet anfört,
6. beträffande frihandel att riksdagen förklarar yrkande 20 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
7. beträffande den ekonomiska och monetära unionen att riksdagen förklarar yrkandena 3 och 4 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
8. beträffande skatter att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
9. beträffande miljöpolitik att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1991/92:U504, yrkande 1 i motion 1990/91:U505 samt yrkandena 9--12 i motion 1991/92:Jo612 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande biståndet på miljöområdet att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U544 besvarat med vad utskottet anfört,
11. beträffande jordbruk och fiske att riksdagen förklarar yrkande 12 i motion 1991/92:U504 och yrkandena 1--3 i motion 1991/92:U539 besvarade med vad utskottet anfört,
12. beträffande regionalpolitik att riksdagen förklarar yrkandena 7 och 8 i motion 1991/92:U504 och motion 1991/92:U512 besvarade med vad utskottet anfört,
13. beträffande forskning och utbildning att riksdagen förklarar yrkande 9 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
14. beträffande jämställdhet att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U504, yrkandena 1 och 2 i motion 1991/92:U532, yrkande 2 i motion 1991/92:U545 och yrkande 8 i motion 1991/92:A817 besvarade med vad utskottet anfört,
15. beträffande den sociala dimensionen och arbetsmarknadspolitik att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1991/92:U504 och yrkande 3 i motion 1991/92:U545, res. (s)
16. beträffande konsumentpolitik att riksdagen förklarar yrkande 13 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
17. beträffande kooperation att riksdagen förklarar yrkande 14 i motion 1991/92:U504 och motion 1991/92:U509 besvarade med vad utskottet anfört,
18. beträffande alkoholpolitik att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1991/92:U504, yrkande 2 i motion 1991/92:So269, yrkande 2 i motion 1991/92:So271 och yrkande 6 i motion 1991/92:So289 besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande flyktingpolitik att riksdagen förklarar yrkande 16 i motion 1991/92:U504 besvarat med vad utskottet anfört,
20. beträffande polisiärt samarbete att riksdagen förklarar yrkande 5 i motion 1991/92:U532 besvarat med vad utskottet anfört.
Stockholm den 28 april 1992
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Nic Grönvall (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Göran Lennmarker (m) Berndt Ekholm (s), Richard Ulfvengren (nyd) och Ingbritt Irhammar (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Den sociala dimensionen och arbetsmarknadspolitik (mom.15)
Pierre Schori, Mats Hellström, Maj-Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Viola Furubjelke och Berndt Ekholm (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Det kommer" och på s. 29 slutar med "anses besvarad" bort ha följande lydelse:
Beslutsfattandet inom EG och dess olika institutioner är en process där medlemsländerna har möjlighet att lägga fram sin politik, argumentera för de frågor man vill prioritera, vinna gehör från de andra medlemsländerna och söka kompromisser i syfte att komma fram till en gemensam ståndpunkt. På detta sätt har EG steg för steg kunnat utveckla samarbetet i en rad grundläggande frågor som t.ex. utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken, den ekonomiska och monetära unionen och miljöpolitiken. Ett område av fundamental betydelse för Europas medborgare är den s.k. sociala dimensionen.
När en inre marknad skapas där varor, tjänster, kapital och människor kan röra sig fritt, har starka krafter inom EG sett behovet av att frågor som sysselsättning, arbetsvillkor, social trygghet, arbetsmiljö, föreningsrätt och kollektivavtal, medbestämmande, jämställdhet, och demokratisk förankring ägnats en allt större uppmärksamhet. Härigenom har EG under senare år kunnat vidareutveckla den sociala dimensionen, från det sociala handlingsprogrammet, den sociala stadgan som antogs 1989 till de beslut om det sociala protokollet som nyligen antogs i Maastricht.
Ändå är EG endast i inledningen av sitt arbete för den sociala dimensionen. Den fortsatta utvecklingen, av så fundamentalt intresse för miljoner medborgare och arbetstagare, deras sysselsättning och trygghet, beror av hur EG:s medlemmar agerar i fortsättningen. Framsteg på det sociala området kommer inte av sig självt utan kan endast vinnas med klara målsättningar och ambitioner samt politisk vilja att driva dessa frågor.
Fr.o.m. år 1993 kommer EG:s s.k. inre marknad att börja verka, till vilken EFTA-länderna ansluts genom EES-avtalet. Den genomgripande harmoniseringen av konkurrensvillkoren som blir en av följderna kan komma att väsentligt påverka de västeuropeiska ekonomiernas funktionssätt, och få som följd en betydande strukturomvandling.
Besluten i Maastricht om politisk union och ekonomisk monetär union ger nya möjligheter att på ett europeiskt plan genom politiska insatser kunna förändra medborgarnas levnadsvillkor. Det måste vara en förstahandsuppgift för Sverige att vid ett EG-medlemskap verka för att ett samlat europeiskt program för full sysselsättning utarbetas och genomförs. En aktiv arbetsmarknadspolitik av svensk inriktning bör vara en del i ett sådant program. Många länder ser de svenska erfarenheterna som viktiga att ta del av.
Den ekonomiska strukturomvandling som kommer att följa i den inre marknadens spår måste få som följd att många av de frågor som rör arbetslivets villkor, social trygghet för alla, jämställdhet mellan könen, lika möjligheter att förena föräldraskap och förvärvsarbete, utjämning mellan regioner, förnyelse av industrin etc., kommer att sättas högt upp på den europeiska dagordningen. Det gäller att med politiska medel verka för att den ekonomiska marknadsharmoniseringen kan genomföras i former som medger sociala förbättringar, en god miljö, trygghet och ökad sysselsättning för medborgarna i Europa. Det sociala protokollet från Maastricht måste aktivt användas för att stärka löntagarnas ställning i arbetslivet. En framtidsinriktad forsknings- och industripolitik för Europa förutsätter utvidgade samhällsinsatser i de olika medlemsstaterna, bl.a. genom samordning av strategiska funktioner exempelvis inom spjutspetsforskning. En intensifierad regionalpolitik är angelägen för att motverka att de fria kapitalrörelserna leder till en ensidig centralisering av arbetstillfällen till olika tillväxtcentra i Europa. Målet bör i stället vara att med utnyttjande av modern informationsteknologi och transportteknologi möjliggöra en spridd sysselsättning också i Europas glesbygder.
Dessa är viktiga uppgifter för Sverige att arbeta för vid ett EG-medlemskap. Det bör understrykas att den svenska regeringen har möjligheter till påverkan i en del av dessa frågor redan före ett EG-medlemskap genom de olika konsultationsprocesser som man kommer att ta del i under och efter förhandlingsfasen. I vissa avseenden gäller det också frågor som den svenska regeringen skall ta upp med EG under medlemskapsförhandlingarna.
I Sverige liksom i de övriga nordiska länderna finns en lång tradition av att utveckla fungerande välfärds- och trygghetssystem samt en modell för regleringen på arbetsmarknaden som bygger på rikstäckande kollektivavtal. Detta har bidragit till ett arbetsliv som givit arbetstagarna större rättvisa, trygghet och bättre standardutveckling än arbetstagare i de flesta andra länder. För att Sverige skall kunna hävda den svenska och nordiska modellen för socialpolitiken och arbetsmarknaden vid ett medlemskap i EG, krävs att regeringen i förhandlingarna om medlemskapet aktivt verkar i denna riktning. Det råder för närvarande oklarhet om regeringens intentioner i detta hänseende. Regeringen har också utan skäl angivit EG-anpassning som motiv för att minska skatter och miljöavgifter i Sverige. Det är oroande att den borgerliga regeringen i flera fall gått emot eller ifrågasatt den fria förhandlingsrätten och kollektivavtalen. Det gäller t.ex. lex Britannia (rätt att genom stridsåtgärder kräva svenska kollektivavtal för utländska företag som utför arbete i Sverige), införandet av ett internationellt sjöfartsregister som inskränker ombordanställdas rättigheter, eventuellt förbud mot avtal som inte respekterar karensdagar i sjukförsäkringen, regleringen av minimilöner för ungdomar m.m. Det är vidare oroande att inriktningen av den översyn som den borgerliga regeringen vill göra av arbetsrätten också är att minska på de kollektiva rättigheterna.
Nedan redovisas i punktform några områden där socialdemokraterna anser att regeringen måste klargöra sin ståndpunkt inför ett medlemskap i EG.
I Maastrichtavtalet nåddes framgång avseende den sociala dialogen, dvs. den formaliserade trepartsöverläggningen mellan arbetsgivare och löntagarnas organisationer under ledning av EG-kommissionen. Enligt vår uppfattning bör regeringen vid ett medlemskap verka för att dessa överläggningar utvecklas till att bli ett viktigt instrument för opinionsbildning och för att förverkliga de berättigade fackliga kraven inom ramen för den sociala dimensionen.
Sverige bör välkomna de förbättrade möjligheter för Europafacket att påverka villkoren på arbetsmarknaden som uppnåddes i Maastricht genom att arbetsmarknadens parter nu får en betydligt starkare ställning.
Inom EG accepteras nu i större utsträckning synen på arbetsmarknadens parter som viktiga aktörer. Arbetsmarknadens parter på Europanivå kan få möjlighet att träffa avtal i frågor som hör till det sociala området. Kollektivavtal skall kunna användas för att införa EG-direktiv i medlemsländerna. Om detta är också de europeiska arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna överens. Den svenska regeringen bör verka för en fortsatt utveckling i denna riktning, för att kollektivavtalens betydelse skall erkännas och för att den svenska och nordiska modellen fullt ut skall erkännas.
EG har beträffande social dumpning föreslagit att arbete i annat land skall följa de lagar och avtal som gäller i det land där arbetet utförs. Sverige bör verka i linje med denna princip.
Sverige bör verka för att medlemsländerna inför generella sociala trygghetssystem, som bygger på principen inkomstbortfall och höga miniminivåer samt att rörligheten mellan länderna i olika system underlättas.
På arbetsmiljöområdet måste mycket bestämda krav resas på att nationella höga krav som är viktiga för liv och hälsa inte får sänkas med hänvisning till samarbetet med EG. Synen och hanteringen av s.k. produktdirektiv ställer större krav på arbetarskyddsverkets och yrkesinspektionens tillsynsverksamhet. Det blir därför nödvändigt att ge myndigheterna ökade resurser för en intensifierad tillsynsverksamhet när det gäller farliga maskiner.
Vidare på arbetsmiljöområdet är det viktigt att regeringen i medlemskapsförhandlingarna verkar för att säkra det som uppnåtts i EES-avtalet avseende särlösningar för att bibehålla väsentliga skyddsnormer för hälsa, miljö och säkerhet. I detta sammanhang bör regeringen redovisa en lista över vilka ämnen eller områden för vilka Sverige tills vidare måste begära undantag från EG:s regler.
Skyddsombudens ställning måste uppmärksammas och säkras inom ramen för medlemskapsförhandlingarna.
Vad som ovan anförs avseende den sociala dimensionen inom ramen för Sveriges agerande som part i EES-avtalet, i medlemskapsförhandlingarna och som medlem i EG bör ges regeringen till känna.
Härmed tillstyrks yrkande 6 i motion 1991/92:U504 (s) och yrkande 3 i motion 1991/92:U545 (s).
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande den sociala dimensionen och arbetsmarknadspolitik att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1991/92:U504 och yrkande 3 i motion 1991/92:U545 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink anför:
Förutsättningarna för Sveriges ansökan om medlemskap i EG som inlämnades den 1 juli 1991 har förändrats genom Maastrichtmötets beslut i december att omvandla EG till Europeiska unionen (EU) med en politisk union (EPU) och en ekonomisk och monetär union (EMU).
Nej till svenskt medlemskap i EG/EU (mom. 1)
Maastrichtfördraget medförde inte den förstärkning av EG-parlamentets makt, som många hade hoppats på -- inte minst EG-parlamentarikerna själva. Det demokratiska underskottet består. Vid ett svenskt medlemskap flyttas beslutanderätten i viktiga stycken från riksdagen till Europeiska rådet, ministerrådet, kommissionen och domstolen, dvs. en förskjutning från den lagstiftande till den verkställande makten.
Genomförandet av EMU innebär att beslutanderätten över den svenska finanspolitiken flyttas från riksdagen till en europeisk centralbank, där bankmän -- inte folkvalda -- beslutar.
Mötet valde att fördjupa, inte bredda unionen. Det betyder att den bevarar sin karaktär av protektionistisk sammanslutning av de rika staterna i Västeuropa. EU kommer att förbli stängt för Östeuropa för resten av detta sekel.
En växande opinion både i EG-länderna och här i Sverige avvisar Europeiska unionen som oförenlig med parlamentarisk demokrati och frihandel.
Därför anser jag att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 6 i motion 1991/92: U534 (v) och yrkande 4 i motion 1991/92:Fi209(v) som sin mening bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts om nej till svenskt medlemskap i EG/EU.
Neutralitetspolitiken (mom. 2)
Riksdagsbeslutet att Sverige skulle söka medlemskap i EG utgick från att den svenska neutralitetspolitiken kan bibehållas. Grunden för den svenska säkerhetspolitiken skall därför alltjämt vara alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
EU:s gemensamma utrikes- och försvarspolitik skall omfatta alla frågor som berör EU:s säkerhet inbegripet en framtida utformning av en gemensam försvarspolitik, som på sikt kan leda till ett gemensamt försvar.
Västeuropeiska unionen (WEU) skall bli en integrerad del av EU:s utveckling, och skall verkställa EU-beslut när dessa har försvarsimplikationer. Hur den framtida konstruktionen kommer att gestalta sig, skall avgöras i de förhandlingar som skall inledas 1996 inför WEU-fördragets utlöpande 1998.
WEU-staterna uttalade på Maastrichtmötet sin avsikt att utveckla WEU dels som EU:s försvarskomponent, dels som medel att stärka Natos europeiska pelare. Denna deklaration är fogad som bilaga till Maastrichtfördraget. Den anger samtidigt hur nära arbetsförbindelser skall utvecklas mellan EU och WEU och mellan WEU och NATO, exempelvis genom att synkronisera mandatperioder, sammanträdestider och -platser. Medlemskap i Europeiska unionen är oförenligt med den svenska neutralitetspolitiken.
Maastrichtbesluten fattades under intryck av erfarenheterna från kriget vid Persiska viken. NATO kunde inte operera i denna out-of-area-kris. Därför blev det WEU som fick samordna de europeiska militära styrkorna. Nu bygger både NATO och WEU upp brandkårsstyrkor, som -- enligt vad WEU-staterna sade i sin avsiktsförklaring -- skall använda en formel med "dubbla hattar". Vid en kris utanför NATO:s operationsområde skall WEU kunna sätta in trupper. Det kan ske i Mellanöstern, på andra håll i Tredje världen -- men även i Östeuropa.
EU-fördraget innehåller i dag inte någon uttalad förpliktelse för medlemsstaterna att ställa trupper till förfogande för sådana insatser. Men den finns implicit. I fördraget talas om att slå vakt om gemensamma intressen, om att "aktivt och reservationslöst stödja unionens utrikes- och solidaritetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet". Det talas om aktioner med försvarsimplikationer. Därtill kommer att den översyn som skall inledas 1996 kan resultera i att WEU upplöses och det militära samarbetet organiseras inom EU:s ramar.
Därför anser jag att utskottet med bifall till yrkande 4 i motion U534 (v) som sin mening bör ge regeringen till känna att Sverige i förhandlingarna om ett eventuellt svenskt EU-medlemskap måste utverka garantier för att det inte kommer att medföra någon förpliktelse att insätta svensk väpnad truppstyrka utomlands.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande svenskt medlemskap i EG att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 6 i motion 1991/92:U534 och yrkande 4 i motion 1991/92:Fi209 samt med avslag på yrkande 1 i motion 1991/92:U504 och berörd del av motion 1991/92:U538 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande säkerhetspolitiken att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1991/92:U534 samt med avslag på yrkande 2 i motion 1991/92:U504 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.