Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Betänkande 1994/95:UU5
Utrikesutskottets betänkande
1994/95:UU05
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Innehåll
1994/95 UU5
Sammanfattning
Utrikesutskottet tillstyrker i betänkandet--mot bakgrund av att en majoritet i folkomröstningen röstat ja till svenskt medlemskap i EU--regeringens förslag i proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen om att riksdagen skall godkänna fördraget om Sveriges anslutning till EU samt slutakten till fördraget. Samtliga partier står bakom detta ställningstagande.
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner som väckts med anledning av propositionen. Med hänvisning till vad som anförts i yttranden från andra utskott föreslår utrikesutskottet att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad lagutskottet anfört om konsumentskydd och livsmedelspolitik samt vad jordbruksutskottet anfört om miljöpolitikens utformning och miljöarbetet i Central- och Östeuropa samt i fråga om jordbrukspolitiken. Övriga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
Beträffande Västeuropeiska unionen (VEU) framhåller utrikesutskottet det angelägna i att Sverige får tillgång till en ordning genom vilken vårt land bereds insyn i och tillgång till de europeiska säkerhetspolitiska diskussioner som pågår i den utvidgade VEU-kretsen. Utskottet framhåller också att det delar regeringens uppfattning att ett observatörskap i VEU är förenligt med Sveriges alliansfrihet och att ett sådant skulle ge den nödvändiga insynen.
Reservationer har på enskilda avsnitt i betänkandet lämnats av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt Kristdemokraterna.
Nämnda partier samt enskild (s)-ledamot har lämnat särskilda yttranden som också har fogats till betänkandet.
Propositionen
I proposition 1994/95:19 hemställs (yrkande 1) att riksdagen godkänner fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget.
Propositionens yrkanden 2, 3 och 4 har genom beslut den 12 oktober 1994 (prot. 1994/95:8) remitterats till konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU17).
Motionerna
1994/95:U2 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger riksdagen till känna vad i motionen anförts om att bruna bönor klassificeras som proteingröda i syfte att rädda kvar den öländska bönodlingen vid ett EU-medlemskap.
1994/95:U3 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att till anslutningsavtalet foga ett protokoll och en deklaration för Gotland av det slag som föreslagits i Vitboken.
1994/95:U4 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotland skall tilldelas 10 % av den sockerkvot som Sverige enligt avtal med Europeiska unionen får utnyttja vid ett medlemskap.
1994/95:U5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett aktivt ställningstagande i samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna av droger i Europa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige, under en övergångsperiod, bör bibehålla den gränsanknutna kontrollen av narkotika.
1994/95:U6 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna vid ställningstaganden om inskränkningar i frihandeln.
1994/95:U8 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antal klasser för arealbidrag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av mjölkkvoter till dem som gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i gödselvårdsanläggning,
1994/95:U12 av Widar Andersson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikaskyddet vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de slumpmässiga gränskontrollerna vid våra inre gränser inte skall avvecklas förrän kompensatoriska åtgärder har införts och utvecklats till en tillfredsställande effektivitet både i Sverige och andra medlemsländer.
1994/95:U13 av Sivert Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett fortsatt stöd till odlingen av bruna bönor på Öland.
1994/95:U14 av Dan Ericsson och Holger Gustafsson (kds) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i EU verka för en förenkling av CAP på så sätt att en generell och lika arealersättning inkluderande vall och gröngödsling prövas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföring av mjölkkvoter bör hanteras av Jordbruksverket inom ramen för ett system med administrativt fastställda priser, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dela in södra mjölkregionen i en "skogsbygdsdel" och en "slättbygdsdel", 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör öka den generella neddragningen av mjölkkvoter något för att öka utrymmet för jordbruksföretag som nystartat eller byggt ut mjölkproduktionen fram till den 31 december 1994 varvid den maximala självrisken bör minimeras till 25 % avseende den utbyggda delen.
1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, 4. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att skydda och förstärka offentlighetsprincip och meddelarskydd, 5. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utrikes- och säkerhetspolitik i EU, 6. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om politik i EU gentemot Östeuropa, 7. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande i EU angående EU:s handelspolitik mot tredje land, 8. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande inom EU när det gäller biståndspolitik och skuldpolitik gentemot fattiga länder, 9. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts som svenska mål för ekonomisk politik och politik mot arbetslöshet i EU, 10. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska krav inom transportpolitikens område i EU-samarbetet, 11. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälso- och socialpolitik i EU-samarbetet, 12. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget, 13. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumentpolitik i EU-samarbetet, 14. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges jordbrukspolitik i EU-samarbetet, (delvis) 15. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder på kultur- och mediaområdet i EU-samarbetet, 16. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens hållning i EU-samarbetet på invandrings- och asylområdet.
1994/95:U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumentpolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikafrågor vid ett svenskt EU-medlemskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för det miljöpolitiska arbetet inom EU, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av olika miljöfrågor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s varubestämmelser, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Central- och Östeuropa, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sektorsansvar, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkta resurser för miljöarbetet i EU, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska prioriterade områden inom trafik och miljö, kemikaliehantering, luft- och vattenföroreningar respektive avfall, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om livsmedelspolitiken, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spannmål och oljeväxter, 12. att riksdagen avslår förslaget om att restituera avgifterna avseende förmalning och fettvaror och i övrigt ger regeringen till känna vad i motionen anförts om detta, 13. att riksdagen avslår förslaget om att kompensera stärkelsen med 36 miljoner kronor, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mjölkkvoter, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landsbygdsutveckling, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiken.
1994/95:U17 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen utformar ett system med administrativt fastställda priser vid handel med mjölkkvoter i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen begär att regeringen fördelar sockerkvoten så att det fortsättningsvis blir möjligt att producera socker på Gotland,
1994/95:U24 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen före eventuell ratificering av medlemsavtalet hos regeringen begär en av samtliga EU-stater utfärdad garanti för att Sverige utan skadestånd eller sämre handelspolitiska villkor än de som råder före medlemskapet eller andra repressalier enligt eget beslut kan lämna Europeiska unionen efter en övergångstid av högst ett år, 3. att riksdagen -- vid ett eventuellt svenskt EU-medlemskap -- beslutar om en lagändring som innebär att utrikessekretessen inte gäller för EU-samarbetet och att samtliga EU-dokument därmed kan behandlas som inrikeshandlingar och till fullo vara underställda svensk lagstiftning angående offentlighet och meddelarfrihet, 4. att riksdagen -- vid ett eventuellt svenskt EU-medlemskap -- som sin mening ger regeringen till känna att svenska företrädare i de olika EU-organen i tal och skrift bör använda det svenska språket, 6. att riksdagen beslutar att Sverige som eventuell EU-medlem icke kommer att acceptera att artikel 223 i Romfördraget upphävs eller ändras, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ratificering av ännu ej ratificerade miljöavtal, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en internationell miljödomstol, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i internationella miljöorganisationer, t.ex. FN:s miljöorgan, bör verka för att vissa beslut om åtgärder mot gränsöverskridande miljöstörningar bör kunna fattas med majoritet och med överstatlig giltighet, 10. att riksdagen hos regeringen begär en utförlig årlig redovisning av EES-avtalets verkningar med tonvikt på konsekvenserna dels för svensk ekonomi, dels på konsekvenserna för miljö och demokrati, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för tillkomsten av en ur existerande europeiska samarbetsorganisationer grundad alleuropeisk samarbetsorganisation.
1 Handläggning i riksdagen av frågor om europeisk integration
Sveriges roll i det europeiska samarbetet har övervägts och prövats var gång detta samarbete har stått inför genomgripande förändringar. Sverige har vid dessa tillfällen, främst 1961, 1967 och 1970, men även kontinuerligt, gjort de bedömningar av sina möjligheter och intressen som situationen krävt vid varje given tidpunkt. Målet har hela tiden varit ett aktivt deltagande i den västeuropeiska integrationen och omfattande, nära och varaktiga förbindelser med EG. De frihandelsavtal som slöts mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) samt Kol- och stålgemenskapen (EKSG) år 1972 kompletterades sedermera med ett samarbete mellan Sverige och EG på en rad områden utanför handelsområdet. Parallellt härmed intensifierades samarbetet mellan EG och EFTA:s samtliga medlemsstater. Sverige var en av initiativtagarna till den process mot ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) som påbörjades 1984 och som resulterade i EES-avtalet, vilket trädde i kraft den 1 januari 1994.
I mitten av 1980-talet stod den europeiska gemenskapen inför ett nytt viktigt skede i sin utveckling. En plan antogs 1985 med syftet att med utgången av år 1992 avskaffa återstående hinder för handeln mellan medlemsstaterna och skapa en i fullständig mening fri inre marknad med fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. Denna ytterligare integration av EG:s medlemsstater föranledde Sverige, liksom övriga EFTA-länder, att på nytt se över sina relationer till den europeiska gemenskapen. I proposition 1987/88:66 redogjorde regeringen för utvecklingen av det västeuropeiska samarbetet på olika områden och presenterade sin syn på den roll Sverige spelade och kunde spela i integrationsarbetet. I det betänkande som framlades med anledning av propositionen och till följd därav väckta motioner (bet. UU 1987/88:24) angav utrikesutskottet som ett mål för Sveriges pågående och förestående kontakter med EG att de om möjligt skulle leda till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner och företag i Sverige som skulle komma att gälla i den europeiska gemenskapen när EG:s planer förverkligats. Liksom syftet dittills varit att minska handelshindren i Europa, skulle syftet nu vara att avskaffa hindren för personers, varors, tjänsters och kapitalströmmars rörlighet, hette det i betänkandet.
Utrikesutskottet fastslog vidare att förhandlingarna med EG skulle vara förutsättningslösa. Avsikten borde vara att bredda och fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta vore förenligt med neutralitetspolitiken. Inget område borde vara undantaget från förhandlingar. Samtidigt konstaterade utskottet att Sverige självt valt sin neutralitetspolitik och att det är vi själva som bestämmer dess innehåll. Utskottet konstaterade vidare att ett svensk medlemskap inte var ett mål för de diskussioner med EG som då förestod. Riksdagen godkände utskottets betänkande med reservation från Vänsterpartiet kommunisterna. Dessa allmänna mål för Sveriges EG-samarbete bekräftades ånyo av riksdagen påföljande år (bet. 1988/89:UU19).
Den dramatiska utvecklingen som inleddes med Berlinmurens fall i november 1989 ändrade förutsättningarna för den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Tyskland återförenades. De central- och östeuropeiska liksom de baltiska länderna var på väg att återerövra sin frihet. Mot bakgrund av detta nya läge gjorde regeringen hösten 1990 en hemställan till riksdagen om att ta ställning för medlemskap i EG. I december samma år uttalade riksdagen, i enlighet med ett betänkande från utrikesutskottet, att den "lika dramatiska som positiva utvecklingen under 1989 och 1990 på en med historiska mått kort tid skapat förutsättningar för en kvalitativt ny europeisk samarbetsordning, vilken inte längre präglas av ideologiska och säkerhetspolitiska motsättningar mellan öst och väst" (bet. 1990/91:UU8). Riksdagen fann att ett svenskt medlemskap i EG skulle ligga i vårt lands intresse. Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet. Sveriges medlemsansökan överlämnades till ordföranden i EG:s ministerråd den 1 juli 1991. Förhandlingarna om Sveriges medlemskap i EG inleddes i Bryssel den 1 februari 1993 och avslutades formellt den 30 mars 1994.
Fördraget om Europeiska unionen (EU), Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, omfattar såväl de samarbetsområden som regleras i de ursprungliga grundfördragen (Europeiska ekonomiska gemenskapen, numera Europeiska gemenskapen (EG), Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) (med de ändringar som tillkom genom Maastrichtfördraget) -- dvs. det vi sammantaget kallar EG -- som de nya mellanstatliga samarbetsområdena. Detta innebär i sin tur, enligt artikel 0 i Maastrichtfördraget, att Sverige fr.o.m. den 1 november 1993 förhandlade om medlemskap i Europeiska unionen, EU.
En stor riksdagsmajoritet stod bakom den svenska förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades för de dåvarande EG-staterna av statsrådet Dinkelspiel i samband med inledandet av förhandlingarna. Anförandet, som återgavs som bilaga till utrikesutskottets betänkande om Sverige och EG (1992/93:UU20), redovisade de svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad centrala områden. Riksdagen har även, genom att anta en rad andra betänkanden (bl.a. 1990/91:KU22, 1990/91:UU21, 1991/92:UU24, 1992/93:EU1, 1993/94:KU21 samt 1993/94:UU20), utförligt redovisat bakgrunden till Sveriges strävan att delta i det europeiska integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till beslutet att ansöka om medlemskap i den europeiska gemenskapen/unionen. Hela förhandlingsarbetet har tagit sin utgångspunkt i dessa riksdagens grundläggande ställningstaganden.
Den av riksdagen särskilt tillkallade delegationen, Svenska delegationen till gemensamma parlamentarikerkommittén EG--Sverige (EU-delegationen), följer i egenskap av organ för riksdagens kontakter med Europaparlamentet den europeiska integrationsprocessen och har svarat för samrådet med regeringen under medlemskapsförhandlingarna. Utöver det samråd som dessutom ägt rum i Utrikesnämnden har riksdagen i sin helhet kontinuerligt informerats om förhandlingarnas förlopp. Europaminister Dinkelspiel har vid återkommande tillfällen lämnat aktuell information i kammaren och besvarat frågor och interpellationer rörande Europapolitiken och medlemskapsförhandlingarna.
I sitt av riksdagen i april 1994 godkända betänkande 1993/94:UU20 om Sverige och Europeiska unionen anförde utrikesutskottet följande om det avtal som träffats mellan Sverige och Europeiska unionen:
Det avtal som Sverige och EU:s medlemsstater har enats om skulle, enligt utskottets uppfattning, på ett avgörande sätt förbättra förutsättningarna för en fortsatt utveckling av vårt lands välstånd och välfärd. Ett närmare och tätare samarbete i Europa skulle också förbättra förutsättningarna för Unionens viktigaste strävan -- att säkra freden och friheten i Europa. Ett medlemskap i EU skulle göra det möjligt för Sverige att, som likvärdig part, delta i utformningen av Europas framtid och Europas samarbete med omvärlden. Utskottet välkomnar att Sverige, genom det resultat som uppnåtts i förhandlingarna med EU:s medlemsstater, nu har tagit ett viktigt steg för att möjliggöra ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen.
Riksdagen beslutade i juni 1994 att en folkomröstning skulle hållas om svenskt medlemskap i EU (bet. 1993/94:KU50). Folkomröstningen, som ägde rum den 13 november 1994, gällde om Sverige skulle bli medlem i EU i enlighet med det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater. Svarsalternativen i folkomröstningen var ja eller nej. Dessutom fanns möjligheten att rösta blankt. 52,3 % (2 833 721 personer), dvs. en majoritet av de röstande, svarade ja på omröstningens fråga. 46,8 % (2 539 132 personer) svarade nej. 0,9 % blanka röster avgavs. Valdeltagandet blev det största i en svensk folkomröstning -- 83,3 % av de röstberättigade deltog.
Alla politiska partier har förklarat sig beredda att respektera utfallet av folkomröstningen.
Regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anmäldes och bordlades den 3 oktober 1994 (prot. 1994/95:1). Den 12 oktober 1994 biföll kammaren talmannens förslag att hänvisa propositionens yrkanden 2, 3 och 4 till konstitutionsutskottet samt propositionen i övrigt till utrikesutskottet (prot. 1994/95:8). Då motionstiden gick ut den 18 oktober 1994 hade sammanlagt 24 motioner väckts med anledning av propositionen; 23 av dessa har -- helt eller delvis -- anknytning till de delar av propositionen som remitterats till utrikesutskottet. Med anledning av proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen, vilken remitterats till jordbruksutskottet, har utrikesutskottet sedermera beslutat att överlämna vissa med anledning av proposition 1994/95:19 väckta motionsyrkanden till jordbruksutskottet.
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt betänkande (1994/95:KU17) yrkandena 2, 3 och 4, dvs. propositionens fjärde del med därtill hörande förslag till lagtext och bilagor, jämte de motionsyrkanden som föranletts av propositionen i dessa delar. Konstitutionsutskottet behandlar därutöver grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU i ett separat betänkande (1994/95:KU9).
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över propositionen i den del som remitterats till utrikesutskottet jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde. Yttranden har avgivits av konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet, justitieutskottet, lagutskottet, försvarsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet, trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet samt arbetsmarknadsutskottet.
Yttrandena har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
2 Betänkandets disposition
I betänkandet tar utskottet under skilda avsnitt upp de olika frågor som aktualiserats genom regeringens proposition om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Betänkandet inleds med en historisk återblick, och därefter följer en översiktlig redogörelse för EG/EU:s institutioner och rättssystem, förhandlingarna om svenskt medlemskap, beredningen i regeringskansliet samt en översiktlig redogörelse för anslutningsfördraget.
Under ett avsnitt med allmänna överväganden tar utskottet sedan upp vissa mera övergripande frågor om medlemskap i Europeiska unionen och behandlar i anslutning därtill motioner vari bl.a. yrkas avslag på propositionen.
Med utgångspunkt huvudsakligen i propositionens systematik (tredje delen) går utskottet i därpå följande avsnitt in mera i detalj på förhandlingsresultatet och innebörden för Sverige av ett medlemskap. Den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital behandlas därvid först. Varje avsnitt inleds med en sammanfattning av de bedömningar som görs i propositionen angående betydelsen och innebörden av ett EU-medlemskap på resp. område. Eftersom propositionens redovisning och bedömningar vad gäller somliga frågor återkommer i flera olika kapitel kan en del upprepningar inte undvikas. Vissa frågor som spänner över flera samarbetsområden, har aktualiserats i motioner eller i yttranden från andra utskott, eller som av andra skäl bedömts betydelsefulla, uppmärksammas särskilt. I förekommande fall avslutas avsnittet med utskottets överväganden.
EU är ett övergripande, politiskt begrepp som täcker den helhet som omfattas av Maastrichtfördraget. I betänkandet används således förkortningen EU när det är denna helhet som avses. Av de tre s.k. pelare som unionen vilar på är det pelare 2 (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och pelare 3 (området för rättsliga frågor och inrikes angelägenheter) som bildar de nya samarbetsområdena i unionen. Begreppet EU används alltså i sammanhang som inkluderar dessa områden.
Pelare 1 omfattar det traditionella ekonomiska samarbetet (EEG, numera EG, EKSG, Euratom). EG (Europeiska gemenskapen) är också fortsättningvis beteckningen för detta. Eftersom endast EG har normgivningsmakt betecknas även regelverket som EG:s regelverk och rättsakterna (förordningar, beslut, direktiv) som EG-rättsakter.
I några fall -- t.ex. då frågor diskuteras som anknyter till samarbetet i alla tre pelarna -- används beteckningen EG/EU.
Slutligen kan noteras att Europeiska gemenskapens råd numera, i svensk översättning, heter Europeiska unionens råd, eller i kortform EU-rådet. Alltjämt är dock den vanligaste benämningen ministerrådet. Några andra namnändringar har inte EG/EU beslutat om. I betänkandet används således bl.a. namnen Europaparlamentet, EG-kommissionen och EG-domstolen, eller i löpande text, då det av sammanhanget klart framgår vad som åsyftas, kommissionen, parlamentet eller domstolen.
Yttranden från andra utskott återges i bilaga 1. Delar av anslutningsfördraget inkl. vissa protokoll, slutakten samt skriftväxlingar återfinns i betänkandets bilaga 2. En förteckning över termer och förkortningar finns i bilaga 3. Samtliga bilagor och protokoll till anslutningsakten, vilka enligt fördraget utgör en integrerad del av akten, finns i propositionens bilaga 10 (del 3).
3 Historisk återblick
Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) tillkom år 1948 för att möjliggöra mottagandet av den amerikanska s.k. Marshallhjälpen till Europa. Detta blev inledningen till ett bredare europeiskt ekonomiskt samarbete efter andra världskrigets slut. Redan vid tillkomsten av OEEC fanns förespråkare för ett längre gående samarbete och en större grad av ekonomisk integration. Västeuropa skulle stärkas ekonomiskt och skapa en enhetlig marknad för att bli en faktor att räkna med i världshandeln. Kolet och stålet, själva råvaran för kriget, skulle förvaltas gemensamt. Den 18 april 1951 undertecknade Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike, Västtyskland och Italien fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) eller Parisfördraget. Syftet var att skapa en gemensam marknad för särskilt kol, koks, järnmalm och stålprodukter i form av en tullunion med fri cirkulation av arbetskraft och varor och en gemensam yttre tullmur. Samarbetet skulle inte utgöra ett traditionellt mellanstatligt samarbete utan också ha överstatliga inslag. Målet för detta samarbete var att skapa förutsättningar för fred i Europa. Diskriminering och konkurrensbegränsande åtgärder i förhållandet mellan medlemsstaterna skulle förhindras. Fördraget om kol- och stålgemenskapen, som är avfattat enbart på franska, har en giltighetstid om 50 år. Det löper ut år 2002.
Fördraget om kol- och stålgemenskapen följdes år 1957 av fördragen om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Båda fördragen trädde i kraft den 1 januari 1958. Dessa fördrag gäller på obegränsad tid. Fördraget om EEG (Romfördraget) saknar bestämmelser om utträde, vilket kan sägas vara ett uttryck för att de fördragsslutande parterna önskade beständighet och stabilitet. Romfördraget är autentiskt på gemenskapens nio officiella språk och kommer, om fler stater ansluter sig, att finnas i autentisk version också på dessa staters språk. Fördraget är ett avtal mellan stater som på ett antal definierade områden avhänder sig självbestämmande till förmån för ett gemensamt beslutsfattande i gemenskapens institutioner. Det är detta förhållande som gör att gemenskaperna tillerkänts överstatliga befogenheter. EEG:s uppgift var att främja en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom gemenskapen som helhet, en fortgående och balanserad expansion, en ökad stabilitet, en allt snabbare höjning av levnadsstandarden samt närmare förbindelser mellan medlemsstaterna (artikel 2 i Romfördraget). Detta skulle åstadkommas genom att en gemensam marknad upprättades och genom att medlemsstaternas ekonomiska politik gradvis närmades till varandra. Det slutliga målet var en ekonomisk union.
Medan förhandlingarna om EEG pågick fördes överläggningar om att bilda ett frihandelsområde i Västeuropa omfattande samtliga OEEC:s medlemsstater. Dessa förhandlingar ledde inte till avsett resultat. I stället bildade år 1960 Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike tillsammans den europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA. Senare tillkom Island (1970), Finland (1986) och Liechtenstein (1992). EFTA:s syfte var dels frihandel mellan medlemsstaterna, dels att förbättra utgångsläget för förhandlingar med EEG.
Sverige förde under 1960- och början av 1970-talet överläggningar med EEG om ett nära och brett samarbete. Den svenska ansökan var mellan 1967 och 1971 öppen och utan andra förbehåll än de som föranleddes av neutralitetspolitiken; medlemskap uteslöts inte. Sedan EEG blåst nytt liv i enhetstanken ändrades emellertid förutsättningarna för Sverige. De nya riktlinjerna i de s.k. Davignon- och Wernerrapporterna siktade på utrikespolitisk och ekonomisk-politisk samordning.
År 1973 anslöts de tidigare EFTA-staterna Storbritannien och Danmark liksom Irland till EEG, medan Sverige och övriga EFTA-stater ingick avtal med EEG om frihandel för industrivaror. Frihandelsavtalet mellan EEG och Sverige slöts år 1972 och trädde i kraft i januari 1973. Detta samarbete har kompletterats med ett samarbete mellan Sverige och EEG på en rad områden utanför handeln. En miljövårdsöverenskommelse ingicks år 1977 och ett avtal om forskningssamarbete år 1986.
I EEG:s vitbok, som antogs år 1985, återfinns förslag om hur gemenskapens ursprungliga målsättning att skapa en genuin inre marknad till utgången av år 1992 borde kunna uppnås. I vitboken pekades omkring 300 konkreta beslut ut som skulle skapa fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. För att underlätta beslutsprocessen och kodifiera verksamhetsområden som tillkommit sedan Romfördraget år 1957, antog Europeiska rådet i Luxemburg i december 1985 den s.k. Europeiska enhetsakten. (Det europeiska rådet är beteckningen på de möten som sedan år 1975 informellt ägt rum mellan medlemsstaternas stats- och regeringschefer.)
Genom enhetsakten, som trädde i kraft den 1 juli 1987, sammanfördes de tre fördragen (EKSG, Euratom och Romfördraget) med överenskomna ändringar och ett nytt fördrag om utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete. Målet är enligt enhetsaktens artikel 1 att de europeiska gemenskaperna tillsammans skall bidra till framsteg mot ett europeiskt enande. Det utrikespolitiska samrådet formaliserades nu för första gången. De viktigaste förändringarna i enhetsakten rörde emellertid beslutsprocessen inom EEG. Majoritetsbeslut infördes för de flesta beslut om lagharmonisering för att förverkliga den inre marknaden. Genom enhetsaktens artikel 2 fördragsfästes regeringschefssamarbetet i Europeiska rådet. Europeiska rådet består av stats- eller regeringschefer och kommissionens ordförande. Det skall mötas minst två gånger om året.
Medlemsstaterna beslöt år 1990 att tillsätta två parallella, särskilda regeringskonferenser. Den ena fick uppgiften att behandla bl.a. institutionernas roll i EEG, förutsättningarna för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt en utvidgning av gemenskapskompetensen till nya områden. Den andra fick uppgiften att bestämma innehållet i och tidtabellen för den följande utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union. Regeringskonferenserna om det fördjupade samarbetet avslutades i december 1991 genom att staterna, i den nederländska staden Maastricht, enades om ett fördrag som innebar en väsentlig fördjupning av samarbetet.
Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, upprättades Europeiska unionen (EU). Unionen innesluter dels de tre gemenskaperna (Parisfördraget, Romfördraget och Euratomfördraget) varvid Europeiska ekonomiska gemenskapen betecknas som Europeiska gemenskapen (EG), dels ett mellanstatligt samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitik -- gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) -- liksom inom området för rättsliga och inrikespolitiska frågor. Fördraget vilar på tre pelare med Europeiska rådet som sammanhållande organ. Det europeiska rådet skall enligt Maastrichtfördraget (artikel D) tillföra unionen de impulser som är nödvändiga för dess utveckling och skall fastställa allmänna politiska riktlinjer i detta avseende. Separata beslutsprocesser finns inom varje pelare. Den första pelaren rymmer det traditionella gemenskapsarbetet, där gemenskapens kompetens utvidgas till nya områden såsom kultur, folkhälsa och miljöpolitik. Till denna pelare hör också fördragets bestämmelser om en ekonomisk och monetär union. Den andra pelaren omfattar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och i den tredje pelaren samlas frågor om inrikespolitiskt och rättsligt samarbete.
4 EG:s institutioner
De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall utföras av Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten. Rådet och kommissionen skall biträdas av en ekonomisk och social kommitté och en regionkommitté (artikel 4 i Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget). Mellan rådsmötena företräds medlemsstaternas ministrar av ambassadörer som är ackrediterade hos gemenskapen och leder sina respektive staters delegationer i Bryssel. De bildar permanenta representanternas kommitté (Coreper) och förbereder ärenden till rådet.
4.1 Europaparlamentet (art. 137--144 i Romfördraget)
Europaparlamentet, den folkvalda församlingen, verkar inte som ett nationellt parlament i en stat. Främst har det rådgivande och kontrollerande funktioner. I artikel 189b i Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget har parlamentet också givits medbeslutanderätt i vissa begränsade, men betydelsefulla frågor. Det gäller t.ex. regler om personers fria rörlighet, den fria etableringsrätten samt den inre marknaden. Vidare har parlamentet vissa beslutsbefogenheter beträffande budgeten. Parlamentet kan också kontrollera kommissionen genom bl.a. möjlighet till misstroendevotum.
4.2 Rådet (art. 145--154 i Romfördraget)
Rådet är EU:s beslutande organ och består av en regeringsledamot från varje medlemsstat. Ordförandeskapet innehas av en stat i sex månader och alternerar i bokstavsordning efter respektive stats eget språk. Samråd sker mellan nuvarande, kommande och föregående ordförandestat i den s.k. trojkan. Rådet kan bara behandla förslag från kommissionen. Det saknas regler om beslutsmässighet för rådet. Det anses i praxis vara beslutsmässigt även om inte alla stater är närvarande. Den formella huvudregeln är att rådets beslut fattas med enkel majoritet (artikel 148). Vissa beslut kräver enhällighet. Flertalet beslut inom ramen för EG-samarbetet fattas med kvalificerad majoritet. Kvalificerad majoritet innebär att det krävs 62 ja-röster med 15 medlemsstater. Varje stat förfogar över ett visst röstetal som är relaterat till statens storlek. Sverige får vid ett medlemskap 4 röster i rådet.
4.3 Kommissionen (art. 155--163 i Romfördraget)
Kommissionen är utredande, förslagsställande och verkställande organ. Den består för närvarande av 17 ledamöter och kommer enligt anslutningsfördraget att utökas till 21. Medlemsstaternas regeringar utser, efter att ha inhämtat Europaparlamentets godkännande, ordföranden och de övriga ledamöterna av kommissionen för en mandattid av fem år. Kommissionens beslut fattas med enkel majoritet. Varje ledamot av kommissionen är ansvarig för politiken inom ett eller flera generaldirektorat. Dessa direktorat ansvarar för gemenskapspolitiken inom ett eller ett par angränsande fackområden (t.ex. DG III inre marknad och industri, DG IV konkurrens, DG V sysselsättning, socialpolitik).
4.4 Ekonomiska och sociala kommittén (art. 193--198 i Romfördraget)
Kommittén är rådgivande organ i beslutsprocessen med representanter från arbetsmarknadens parter, producent- och konsumentintressen, jordbruk etc. Den har för närvarande 189 ledamöter och skall enligt anslutningsfördraget utökas med 42 ledamöter. Sverige får preliminärt 12 platser i kommittén.
4.5 Domstolen (art. 164--188 i Romfördraget)
Domstolen har inrättas för att övervaka gemenskapsrättens tillämpning i medlemsstaterna. Domstolen är högsta uttolkare av EG:s lagstiftning och har därvid utvecklat flera av EG-rättens viktigaste principer. Domstolen ansvarar vidare för den rättsliga kontrollen av EG-institutionerna. Beslut som fattats i rådet kan ogiltigförklaras av domstolen. Domstolens domar är bindande. Domstolen kan inte uppta talan som av enskild riktas mot en medlemsstat.
Domstolen, som har sitt säte i Luxemburg, består av 13 ledamöter, en från vart och ett av medlemsstaterna och en trettonde från -- rotationsvis -- Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien eller Storbritannien. Domarna utses genom enhälliga beslut av medlemsstaterna på förslag av respektive stat. Som medlem får Sverige rätt att föreslå en ledamot av domstolen. Domstolen biträds av sex generaladvokater. Dessa har till uppgift att opartiskt och oavhängigt offentligen lägga fram förslag till beslut i de mål som domstolen har att handlägga. Utnämningen sker enligt samma ordning som gäller för domarna. Fyra av dessa kommer från EG:s största medlemsstater Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien medan två tillsätts rotationsvis från de övriga staterna.
I syfte att avlasta den mycket arbetstyngda domstolen beslöts genom enhetsakten 1985 att inrätta en domstol i första instans som underinstans till domstolen för prövning av vissa särskilt angivna typer av mål. Domstolen upprättades 1989 och består för närvarande av tolv domare, vilka utses på motsvarande sätt som domarna i domstolen.
4.6 Revisionsrätten (art. 188a--188c i Romfördraget i lydelse enligt Maastrichtfördraget)
Revisionsrätten är EG:s revisionsorgan. Revisionsrätten skall granska räkenskaperna för gemenskapens samtliga inkomster och utgifter. Den har tolv ledamöter och liksom domstolen sitt säte i Luxemburg. Efter anslutningen skall ledamöterna utökas med fyra.
5 EG:s rättsliga regelsystem
5.1 Allmänt om EG:s regelverk
Internationella överenskommelser har ofta som målsättning att skapa ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för parterna i ett avtal. Genom en internationell överenskommelse kan stater t.ex. upprätta en mellanfolklig organisation med varierande befogenheter. En stat som har tillträtt ett sådant avtal blir folkrättsligt bunden av avtalets bestämmelser och av beslut som organisationen fattar. Överenskommelsen får dock inte alltid en omedelbar internrättslig verkan. På svensk sida krävs någon form av införlivande med svensk rätt (transformation) av det internationella avtalet för att det skall bli bindande för nationella myndigheter och enskilda rättssubjekt. Det som skiljer EG-samarbetet från traditionellt internationellt samarbete är att det bygger på att de enskilda medlemsstaterna i högre grad än annars avstår från en del av sina statsorgans beslutsbefogenheter och överlåter dessa till gemenskapens institutioner.
EG bygger på folkrättsliga instrument men har således genom sina grundfördrag skapat ett nytt rättsligt regelsystem, varigenom beslut som fattas på gemenskapsnivå i vissa fall binder även enskilda rättssubjekt i medlemsstaten. I betydande utsträckning skall utfärdade normer tillämpas direkt av de nationella domstolarna och myndigheterna och förbinda de enskilda på samma sätt som inhemsk rätt utan någon särskild nationell reglering. EG-rätten är en rättsordning av eget slag, sui generis, på ett sätt självständig, på ett annat integrerad med medlemsstaternas nationella rättssystem.
Fördragen om att upprätta Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget), Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) och fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) brukar -- tillsammans med vissa andra fördrag och beslut -- betecknas som EG-rättens primära rättskällor. De följdförfattningar (rättsakter) som EG-institutionerna, främst rådet, utfärdar med stöd av bemyndigandena i de grundläggande fördragen betecknas som EG:s sekundära rättskällor. Vidare utgör allmänna rättsprinciper och EG-domstolens rättspraxis en del av gemenskapsrätten liksom alla de internationella avtal som EG ingår med stöd av grundfördragens traktatkompetens. Med allmänna rättsprinciper avses främst principer grundade på rättstraditioner i medlemsstaterna.
Regelsystemet brukar sammanfattas under beteckningen gemenskapens regelverk (fr. l'acquis communautaire).
5.2 Kompetensfördelningen
Kompetensfördelningen mellan EG och medlemsstaterna bestäms i sina huvuddrag av fördragen. Av dessa framgår på vilka områden överlåtelse av beslutanderätt skett. EG:s kompetens vilar på den legalitetsprincip som anges i artikel 3b i Romfördraget (efter ändringar enligt artikel 3b i Maastrichtfördraget): "Gemenskapen skall handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats och de mål som ställts upp för den genom detta fördrag." I artikel 4 i Romfördraget (efter ändringar enligt artikel 4 i Maastrichtfördraget) föreskrivs vidare: "Varje institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den tilldelats genom detta fördrag." De gemensamma institutionerna, Europaparlamentet, rådet, kommissionen och domstolen är således, när de tillämpar och vidareutvecklar gemenskapsrätten, bundna av legalitetsprincipen. Denna princip innebär att institutionerna endast kan agera när de har en uttrycklig befogenhet därtill i fördragen. Saknas ett sådant positivt stöd ligger beslutsbefogenheten kvar hos de enskilda medlemsstaterna. Det är således inte tillräckligt att en rättsakt i vidsträckt mening syftar till att uppfylla något av gemenskapernas mål eller ryms inom fördragens allmänna tillämpningsområde. Varje bindande beslut av institutionerna måste alltså vara grundat på en eller flera bestämmelser i fördragen. Den rättsliga grunden måste dessutom särskilt anges i eller på annat sätt tydligt framgå av varje enskild rättsakt.
Förutom fördragsregler som tilldelar institutionerna kompetenser inom särskilda sakområden finns också bestämmelser av mer allmän karaktär. Romfördraget är ett s.k. ramfördrag med allmänt angivna målsättningar. Fördraget fylls fortlöpande ut genom EG-domstolens rättsskapande verksamhet och genom tillämpning av artikel 235 i Romfördraget, vilken motsvaras av artikel 203 i Euratomfördraget och artikel 95.1 i Parisfördraget. I artiklarna föreskrivs att om en åtgärd är nödvändig för att uppfylla något av gemenskapernas mål, och fördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, får rådet ändå vidta de åtgärder som behövs. Beslut enligt artikel 235 måste vara enhälliga och föregås av Europaparlamentets hörande.
På vissa områden besitter EG en exklusiv kompetens, dvs. medlemsstaterna kan i princip inte lagstifta på dessa områden utan EG:s medgivande. EG-domstolen har t.ex. tillerkänt gemenskapen exklusiv kompetens bl.a. inom vissa områden som gäller gemenskapens förhållande till tredje stat och för att vidta åtgärder för bevarandet av maritima resurser.
Exempel på medlemsstaternas nationella kompetens är bl.a. familje- och arvsrätten, äganderätten till fast egendom samt straff- och processrätten.
Inom andra rättsområden har EG och medlemsstaterna en delad kompetens. Det innebär att medlemsstaterna kan lagstifta om och i den utsträckning EG inte har beslutat om gemensamma normer.
Subsidiaritetsprincipen, införd i Romfördraget genom enhetsakten av år 1986 och framhållen i Maastrichtfördraget (artikel A) samt i artikel 3b andra stycket i Romfördraget, påverkar kompetensfördelningen inom den delade kompetensens område. Den föreskriver att EG skall handla endast om och i den mån målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och åtgärden därför, på grund av sin omfattning och sina verkningar, bättre kan utföras av gemenskapen. Principen är underkastad EG-domstolens kontroll, vilket också framhållits i ministerrådets riktlinjer om principens tillämpning.
EG:s normgivning består av förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden som rådet eller kommissionen enligt artikel 189 i Romfördraget (efter ändringar enligt artikel 189 i Maastrichtfördraget) antar.
En förordning har allmän giltighet. Den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ett direktiv är med avseende på det resultat som skall uppnås bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt för det nationella införlivandet. Ett beslut är bindande till alla delar för dem som det är riktat till. Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter.
6 Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU
Riksdagen beslöt den 12 december 1990 att Sverige borde eftersträva att bli medlem i Europeiska gemenskapen (bet. 1990/91:UU8). Ansökan om medlemskap inlämnades den 1 juli 1991. Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG/EU fördes i en konferens mellan gemenskapens nuvarande medlemsstater och de stater som ansökt om medlemskap, dvs. förutom Sverige, Finland, Norge och Österrike.
Utgångspunkten för förhandlingarna mellan Sverige och EU:s medlemsstater har varit de existerande fördragen, inkl. Maastrichtfördraget. Resultatet är ett fördrag som reglerar villkoren för Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
För svensk del inleddes förhandlingarna den 1 februari 1993 då dåvarande statsrådet Dinkelspiel i öppningsanförandet redovisade de svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad centrala områden. Anförandet återfinns som bilaga till regeringens proposition samt, som tidigare noterats, till utskottets betänkande Sverige och EG (1992/93:UU20).
Medlemskapsförhandlingarna har, som också framgår av propositionen, förts på två nivåer: minister- resp. chefsförhandlarnivå. På EG-sidan leddes arbetet av den sittande ordföranden i utrikesministerrådet. Under det första halvåret 1993 hade den danske utrikesministern det övergripande ansvaret, under det andra halvåret Belgiens utrikesminister och under våren 1994, då förhandlingarna avslutades, ansvarade Grekland för förhandlingarna. Ordföranden i Coreper var chefsförhandlare.
Under chefsförhandlarnivån drevs ett omfattande och kontinuerligt arbete på expertnivå. Där gick man igenom hela förhandlingsmaterian genom att systematiskt inventera och pricka av de olika delarna av EG:s regelverk. Arbetet inleddes med Romfördraget inkl. enhetsakten och hela EG:s sekundära lagstiftning, dvs. direktiv, förordningar etc. Det gällde den inre marknaden, tullunionen, jordbruket och regionalpolitiken, men också fisket, skatterna, biståndet och Euratom. Sedan alla nuvarande medlemsstater ratificerat Maastrichtfördraget behandlades samarbetsområdena utrikes- och säkerhetspolitik, den ekonomiska och monetära unionen samt samarbetet om inrikes angelägenheter och det rättsliga samarbetet. Frågor rörande Sveriges deltagande i EG:s institutioner, röstetal, behandlades den 30 mars 1994, då förhandlingarna formellt avslutades.
Anslutningsavtalet godkändes av Europaparlamentet den 4 maj 1994 med 380 ja-röster, 21 nej-röster och 60 nedlagda. Avtalet undertecknades av medlemsstaterna och kandidatstaterna den 24 juni 1994.
6.1 Ärendets beredning i regeringskansliet
Som framgår av propositionen ombesörjdes samordningen av det svenska förhandlingsarbetet av Utrikesdepartementets handelsavdelning. Regeringskansliets arbetsgrupper för integrationsfrågor utnyttjades för beredning och avstämning. Till arbetsgrupperna var särskilda referensgrupper knutna med deltagande av olika intresseorganisationer. Den av riksdagen särskilt tillsatta delegationen, Svenska delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén EG--Sverige (EU-delegationen) svarade för samrådet mellan riksdag och regering under förhandlingarna. Härutöver lämnade dåvarande statsrådet Dinkelspiel fortlöpande aktuell information om medlemskapsförhandlingarna i riksdagen, och han lämnade även ett flertal fråge- och interpellationssvar rörande Europapolitiken i stort.
6.2 Översiktlig redogörelse för anslutningsfördraget
Avtalet består av ett kort fördrag med en anslutningsakt samt en kort slutakt. Till anslutningsakten är fogade 19 bilagor och 10 protokoll. Slutakten innehåller ett antal förklaringar, gemensamma eller ensidiga.
Till skillnad från fördraget och anslutningsakten med bilagor och protokoll utgör slutakten inte en del av EG-rätten. Antagandet av slutakten följer inte det förfarande som gäller vid fördragsändringar. Slutakten omfattas dock av den allmänna folkrätten. Det är allmänt accepterat i folkrätten att en förklaring som fogats till ett avtal skall tas i beaktande vid tolkningen av avtalet. Betydelsen av en förklaring beror på innehållet och på hur många av avtalsparterna som ställer sig bakom den. Gemensamma förklaringar visar den gemensamma partsavsikten medan ensidiga sådana får bedömas bl.a. utifrån förekomsten av motförklaringar. De gemensamma förklaringarna till slutakten, som rör Sverige är bl.a. följande: En förklaring angående översyn av EG:s normer för miljön. En förklaring som framhåller att inget hindrar Sverige från att vidta nationella, regionala eller lokala åtgärder beträffande fritidsbostäder om de tillämpas utan diskriminering av medborgare i unionens medlemsstater. En förklaring behandlar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Två förklaringar behandlar Euratomfördraget. Den ena gäller tillämpning av fördraget. Av den framgår bl.a. att anslutningsfördraget inte påverkar det svenska kärnkraftsprogrammet och den svenska kärnbränslehanteringen. Den andra avser relationerna mellan Sverige, Euratom och IAEA vad gäller säkerhetskontroll. En förklaring om fortsatt nordiskt samarbete.
Sverige har också gjort ett antal ensidiga förklaringar såsom i fråga om det sociala protokollet och de svenska kollektivatalen, om offentlighetsprincipen och om detaljhandelsmonopolet på alkoholområdet. I samtliga fall betonas att Sverige anser sig kunna fortsätta med nuvarande politik på dessa områden.
Av propositionen framgår att det är EG-domstolen som ytterst får ta ställning till vilken rättsverkan slutaktens förklaringar kan ha. Formellt är domstolen inte bunden av förklaringarna. I propositionen anges det att domstolen ofta sökt vägledning i rättskällor utanför den egentliga EG-rätten när den tolkat EG-bestämmelserna.
Enligt artikel 1.1. i anslutningsfördraget blir Sverige och de andra kandidatstaterna medlemmar av Europeiska unionen och parter i de grundläggande fördragen. Artikel 1.2 hänvisar till villkoren för tillträde och anpassningar av fördraget som nödvändiggjorts av tillträdet. Artikel 2.2 föreskriver att anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 1995 förutsatt att alla ratifikationsinstrument vederbörligen deponerats dessförinnan.
I anslutningsaktens fem delar anges de avtal, förutom de grundläggande fördragen, som blir bindande för Sverige, eller som Sverige förbinder sig att tillträda, vid ett medlemskap (artiklarna 3--5). I artikel 5 anges att ett avtal som gemenskapen, i förekommande fall jämte medlemsstaterna, har ingått med t.ex. tredje land skall vara bindande för de nya medlemsstaterna på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och anslutningsakten. Artiklarna 7--10 rör den EG-rättsliga statusen på anslutningsfördragets olika delar.
I artiklarna 11--28 (andra delen) föreskrivs bl.a. att Sverige skall ha 22 representanter i Europaparlamentet, 4 röster i rådet, en medlem i kommissionen och en domare i domstolen samt 12 ledamöter i vardera ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén.
Artiklarna 29--30 (tredje delen) upptar hänvisningar till de omfattande bilagor (I och II) som redovisar de rättsakter vilka behövt anpassas tekniskt för att möjliggöra de nya medlemsstaternas tillträde. Den tekniska anpassningen innebär framför allt att ett antal svenska begrepp, institutioner m.m. införts vid sidan av motsvarande element från de tidigare medlemsstaterna.
Efter en inledande avdelning med institutionella övergångsarrangemang (artikel 31) återfinns i den fjärde delen de undantag eller övergångsbestämmelser som blivit resultatet av förhandlingarna i konferensen mellan gemenskapen och de stater som sökt medlemskap.
Den femte delen innehåller regler om genomförande, bl.a. om upprättande av institutioner och organ, som föranleds av anslutningen. I avdelning II finns bestämmelser om tillämpning av institutionernas rättsakter. I artikel 172 återfinns bestämmelserna om övergång från Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) till EG. I artikeln föreskrivs bl.a. att ärenden hos EFTA:s övervakningsmyndighet som inte har avslutats vid tidpunkten för anslutningen skall överlämnas till kommissionen för fortsatt handläggning. Beslut av övervakningsmyndigheten som fattats enligt EES-avtalet skall fortsätta att gälla som om de vore fattade av kommissionen enligt EG-rätten. Vidare anges att anmälningar och information som lämnats till EFTA-organen skall överlämnas till kommissionen i den mån handlingarna har relevans även vid ett medlemskap.
Övergångsbestämmelserna finns i den fjärde delen i fem avdelningar samt en särskild avdelning för jordbruk. Till avdelningarna är fogade ett antal bilagor och protokoll. Övergångsreglerna för Sverige återfinns i artiklarna 112--136 och avser nedan redovisade områden.
Miljönormer I artikel 112 anges att Sverige för en tid av fyra år från anslutningen inte behöver tillämpa de EG-regler på området miljönormer som anges i bilaga XII. Under denna tid kan Sverige behålla sina strängare skyddsnormer vad gäller bl.a. klassificering och märkning av farliga ämnen och preparat samt förbud och begränsningar för vissa farliga ämnen. Vidare anges i artikeln att EG-reglerna under denna tid skall ses över i enlighet med EG:s förfaranden och att EG-rätten skall gälla för de nya medlemsstaterna vid utgången av tiden. Enligt propositionen finns det möjlighet att vid behov åberopa Romfördragets artikel 100a.4, som ger en medlemsstat rätt att under vissa förutsättningar behålla en högre nationell miljöskyddsnivå. I en särskild gemensam förklaring ges Sverige, Norge och Österrike rätt att behålla sina förbud mot återvinning av de miljöfarliga kemikalierna PCB och PCT.
Personer, tjänster och kapital I artikel 114 ges Sverige rätt att bibehålla sin nuvarande lagstiftning rörande fritidsbostäder under en tid av fem år från anslutningen. I en gemensam förklaring framhålls, som påpekats ovan, att inget hindrar enskilda medlemsstater från att vidta nationella, regionala eller lokala åtgärder beträffande fritidsfastigheter, om de tillämpas utan diskriminering av medborgare i medlemsstater.
Fiske I artikel 116 beskrivs tidsperspektivet för svenskt tillträde till fiskevatten och resurser. Där inte annat föreskrivs kommer reglerna att gälla fram till dess att ett nytt gemenskapssystem införs för fiske och vattenbruk, dock längst till år 2002. I artiklarna 117--120 definieras svenska fartyg och de områden inom vilka Sverige tillåts fiska. Artikel 121 fastställer det svenska införlivandet i gemenskapens fasta fördelning av kvoterade fiskarter.
Handel Enligt artikel 127 sägs att Sverige efter anslutningen skall tillämpa EG:s kvotsystem och de bilaterala avtal och arrangemang om textilimport som EG slutit med tredje land. EG har under år 1994 undertecknat bilaterala frihandelsavtal med Estland, Lettland och Litauen. Avtalen avses träda i kraft den 1 januari 1995. Skulle avtalen inte ha trätt i kraft vid tiden för Sveriges anslutning till EG skall gemenskapen enligt artikel 131 vidta de åtgärder som behövs för att dessa stater skall kunna exportera till Sverige i oförändrad omfattning.
Finansiering och budget Artikel 134 stadgar att gemenskapen till Sverige som en utgift på den gemensamma budgeten skall betala totalt 1 027 miljoner ecu, dvs. ca 9 miljarder kronor under åren 1995--1998. Detta avser "infasningen" av det svenska bidraget till gemenskapsbudgeten.
Jordbruk För svensk del är artikel 142 av särskild betydelse eftersom den behandlar det nationella stödet till jordbruket. Av artikeln följer att Sverige kan fortsätta att lämna långsiktigt nationellt stöd för att säkerställa jordbruket i vissa regioner. I artikel 149 finns bestämmelser om bl.a. medfinansiering av statistik och utgiftskontroll.
Särskilda förklaringar har lämnats av de nuvarande medlemsstaterna på jordbrukets område. Dels finns en förklaring om uppfyllande av sådana åtaganden från unionens sida som inte särskilt redovisas i anslutningsakten, dels en förklaring om stöd till miljövänligt jordbruk och till bergsjordbruk och jordbruk i mindre gynnade områden.
Utskottet
7 Allmänna överväganden
I proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen föreslås (yrkande 1) att riksdagen godkänner fördraget mellan Europeiska unionens medlemsstater och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige om de sistnämndas anslutning till Europeiska unionen samt att riksdagen godkänner slutakten till fördraget. Fördraget och slutakten (i utdrag) bifogas detta betänkande.
Som skäl för förslagen i propositionen anförs i avsnitt 4 i propositionen bl.a. följande. (Åtskilliga av de synpunkter som redovisas nedan återkommer och utvecklas mera i detalj i senare delar av såväl propositionen som betänkandet.)
Sverige är en del av Europa. Vi har under olika skeden lämnat viktiga bidrag till den gemensamma europeiska utvecklingen. De rika impulser vi fått från Europa har samtidigt varit avgörande för utvecklingen i vårt eget land.
Sverige har nu, anförs det i propositionen, en historisk möjlighet att på likvärdiga villkor medverka i det europeiska samarbetets kärna. Europeiska unionen (EU) med sina cirka 350 miljoner invånare är den viktigaste drivkraften i samarbetet mellan staterna på vår kontinent. Samarbetet inom EU sker mellan suveräna stater, som har valt att i samverkan lösa problem av gemensamt intresse.
Den viktigaste uppgiften för Europeiska unionen under decennierna framöver är att gradvis trygga freden, friheten, demokratin och säkerheten i hela Europa. Ekonomin och handeln blir sannolikt de viktigaste instrumenten för att väva samman tidigare separerade nationer i en gemenskap som gör krig otänkbart.
Grundläggande för arbetet inom EU är att främja ekonomisk och social tillväxt i vår del av världen. Ansträngningarna måste, enligt propositionen, inriktas på att genom en hållbar ekonomisk tillväxt lägga en stabil grund för välfärden och att skapa nya arbetstillfällen, så att arbetslösheten kan nedbringas. Ekonomisk tillväxt och reducerad arbetslöshet är också nödvändiga förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter hänsyn till miljön. Allt detta kräver, enligt propositionen, ett förstärkt samarbete inom EU:s ram.
Skälet till att EU fått denna centrala roll i den europeiska utvecklingen är att unionen bygger på respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna, på demokratin och på marknadsekonomi. Varje lands egenart respekteras, samtidigt som förutsättningar har skapats för ett effektivt gemensamt handlande på centrala områden.
Sverige har, enligt propositionen, ett medansvar för att slå vakt om och främja dessa grundläggande värden. Det är en fråga både om solidaritet och om att värna om vår egen framtid. Detta medansvar tas bäst genom medlemskap i EU.
Flera viktiga, svenska samhällsmål blir lättare att uppnå i gemenskap med övriga EU-stater än om Sverige väljer att stå utanför. Detta gäller framför allt fred i frihet, ekonomi, välfärd och miljö.
Det europeiska samarbete vi vill delta i kan inte ha som enda mål att utveckla välfärden i vår egen världsdel. Sverige kommer som medlem av unionen att tillhöra de stater som kräver öppenhet och ett globalt ansvarstagande från Europas sida.
Folkomröstningen den 13 november har på förhand sagts vara avgörande för Sveriges ställningstagande till propositionens förslag om Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget. Alla politiska partier har förklarat sig beredda att respektera utfallet av folkomröstningen. Föreliggande proposition, som utskottet här refererar, utmynnar i en klar och entydig rekommendation att Sverige bäst främjar sin egen och omvärldens fred, frihet och välfärd genom ett medlemskap i EU. Utskottets överväganden och ställningstaganden mot bakgrund av propositionens förslag och mot bakgrund av folkomröstningsresultatet redovisas, som tidigare framgått, separat.
Vid beskrivningen av Sverige i Europa konstateras i propositionen inledningsvis att Europeiska unionen är drivkraften i samarbetet mellan länderna på vår kontinent. Förutom fördraget om de fyra nu aktuella staternas anslutning till unionen har ytterligare sex stater ansökt om medlemskap. Även för övriga länder i Öst- och Centraleuropa är färdriktningen entydig. Om det tidgare var möjligt att diskutera Europafrågan uteslutande i ett västeuropeiskt perspektiv, är det nu nödvändigt att göra det i ett alleuropeiskt perspektiv.
Vi har, anförs det i propositionen, allt att vinna på att det dynamiska samarbetet inom EU utvecklas och öppnas för fler och fler av Europas nationer. Endast så kan Europa gemensamt hantera den osäkerhet som fått ökat utrymme i det övergångsskede mellan gammalt och nytt, mellan "stabil" konfrontation och delvis destabiliserande dynamik, som vår världsdel för närvarande befinner sig i.
Det skulle vara olyckligt om Sverige undandrog sig det medansvar vi tillsammans med Europas andra folk har för vår världsdels framtid. Därför har vi från svensk sida med kraft och i brett partipolitiskt samförstånd drivit förhandlingarna om medlemskap, och därför har regeringen undertecknat det fördrag om villkoren för Sveriges inträde som medlem i Europeiska unionen som dess förhandlingar resulterat i.
De senaste årens politiska och ekonomiska utveckling har allt tydligare illustrerat de långtgående beroendeförhållandena mellan länderna på vår kontinent. Europeiska unionen erbjuder en form för samarbete som delvis är övernationell men som samtidigt respekterar de på demokrati grundade medlemsstaternas inflytande och självständighet. Detta är huvudskälet till att EU kommit att bli det europeiska samarbetets viktigaste forum.
En fördjupad och utvidgad integration är, sägs det i propositionen, den bästa vägen för att skapa bestående fred i Europa som helhet. Det är genom att erbjuda deltagande i EU som slutmål som väst kan stimulera reformstaterna i östra Europa till uthålligt arbete för att bygga moderna marknadsekonomier på den demokratiska rättsstatens grund. Så vanns Spanien, Portugal och Grekland in i demokratiernas krets. Så kan Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien, Estland, Lettland, Litauen och deras tidigare förtryckta grannar vinnas för den utvecklingsmodell som har skapat större frihet och större välstånd än vad någon annan tidigare civilisation har lyckats med.
Små nationer har ett starkt intresse av ett fast internationellt samarbete. Vi vet av historisk erfarenhet att det ger oss bäst möjlighet att hävda våra intressen. Fördraget om Europeiska unionen skapar ett forum där alla medlemsstater kan vara med och dryfta de stora framtidsfrågorna på lika villkor.
Från svensk sida fästs mycket stor vikt vid det nordiska samarbetet. Detta har markerats i förhandlingarna med EU. Nordiskt samarbete är dock inte ett alternativ till EU-medlemskapet. I stället kan en situation där flera nordiska stater är medlemmar av EU ge samarbetet andra och nya möjligheter.
Under förhandlingarna om EU-medlemskap har de nordiska staterna framfört krav på ett formellt klargörande om det nordiska samarbetet. Det gäller inte bara avsikten att bevara resultaten av det hittillsvarande samarbetet utan också att säkerställa att det nordiska samarbetet kan fortsätta att utvecklas. Förhandlingarna resulterade i en gemensam deklaration med denna innebörd som ingår i slutakten (se bilagedelen till detta betänkande). Enligt deklarationen registrerar de fördragsslutande parterna att Sverige, Finland och Norge, som medlemmar i unionen, avser att fortsätta det nordiska samarbetet.
Som medlem i EU blir Sverige delaktigt i en utvecklingsprocess. Förberedelserna för den regeringskonferens som skall inkallas år 1996 inleds inom kort. Då kommer viktiga förhandlingar att föras om EU:s fortsatta utveckling. För att Sverige skall kunna delta aktivt och framgångsrikt kunna försvara sina intressen vid denna konferens är det angeläget att vi också får möjlighet att medverka i det förberedande arbetet. Detta är ett grundläggande skäl till den svenska föresatsen att uppnå medlemskap den 1 januari 1995.
De medlemskapsförhandlingar som inleddes den 1 februari 1993 har resulterat i ett anslutningsfördrag som enligt propositionen ger en god grund för Sveriges deltagande som medlem i EU. Hela arbetet har tagit sin utgångspunkt i riksdagens ställningstaganden i december 1990, då riksdagen uttalade att ett medlemskap låg i vårt lands nationella intresse. Förhandlingarna har bedrivits i nära samråd med partierna i riksdagen, och regeringen har under processens gång bemödat sig om största möjliga öppenhet också gentemot medier och allmänhet. Sverige har, enligt den bedömning som görs i propositionen, träffat ett avtal som i allt väsentligt tillgodoser de krav som sattes upp vid förhandlingsstarten.
Aktivt deltagande i det internationella samarbetet är en svensk tradition som kommer till uttryck både i vårt FN-engagemang, vår omsorg om ESK-processen och vår uppslutning kring det nordiska samarbetet. Därav följer också, sägs det i propositionen, att det aldrig funnits någon motsättning mellan våra globala och våra europeiska och nordiska ansträngningar.
I Vänsterpartiets motion U15 anför motionärerna att lösningen på vår tids problem inte gynnas av att ett begränsat antal privilegierade stater i Västeuropa sluter sig samman i en demokratiskt bristfällig union, som syftar till att i första hand hävda sina intressen på världsarenan. EU:s strävan att Europa skall bli en ledande världsmakt hotar att bygga upp onödiga motsättningar. I motionen pekas bl.a. på behovet av en politisk strategi för det fall folkomröstningen skulle leda till ett nej till EU-medlemskap. I yrkande 1 begär motionärerna avslag på regeringens proposition om svenskt medlemskap i EU.
Utskottet konstaterar, som framgått inledningsvis i detta betänkande, att vid folkomröstningen den 13 november röstade 52,3 % (2 833 721 personer) ja till ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen. 46,8 % (2 539 132 personer) röstade nej. 0,9 % blanka röster avgavs. Totalt deltog 83,3 % av de röstberättigade i folkomröstningen. En majoritet av de röstande uttalade sig således för "att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater".
Alla politiska partier har förklarat sig respektera utfallet av folkomröstningen.
Samtliga de utskott som yttrat sig till utrikesutskottet i anledning av yrkande 1 i proposition 1994/95:19 tillstyrker, vad avser deras respektive beredningsområden, att riksdagen godkänner anslutningsfördraget och slutakten.
I konsekvens härmed och mot bakgrund av vad som anförs i propositionen föreslår utskottet att riksdagen godkänner fördraget om Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget.
Därmed tillstyrker utskottet yrkande 1 i proposition 1994/95:19. Yrkande 1 i motion U15 (v) avstyrks.
I motion U24 (mp) anförs att Sverige vid ett EU-medlemskap saknar varje form av säkrad rätt att lämna unionen. Regeringen bör därför, före en eventuell ratificering av anslutningsavtalet, begära en garanti från samtliga EU-stater med innebörd att Sverige skall kunna lämna Europeiska unionen efter en övergångstid av högst ett år. Utträdet skall inte medföra skadestånd eller sämre handelspolitiska villkor än de som rådde före medlemskapet (yrkande 2).
Utskottet konstaterar att frågan om utträde ur Europeiska unionen ej är reglerad i de fördrag som ligger till grund för unionen. Skulle fråga om ett utträde ur EU uppkomma vore emellertid frågans politiska aspekter väl så viktiga som de juridiska.
Utskottet delar ej den uppfattning som kommer till uttryck i motion U24 (mp) yrkande 2, nämligen att Sverige före en ratificering av anslutningsavtalet bör begära garantier från samtliga EU-stater med innebörden att Sverige, utan att det skulle medföra skadestånd eller sämre handelspolitiska villkor än de som rådde före medlemskapet, skall kunna utträda ur Europeiska unionen efter en övergångstid av högst ett år.
Därmed avstyrks motion U24 (mp) yrkande 2.
I motion U3 (s) begärs att ett särskilt Gotlandsprotokoll bifogas det svenska anslutningsavtalet med EU. Ett sådant protokoll skall, enligt motionärerna, fokusera på frågor som är avgörande för Gotlands möjligheter att utvecklas positivt inom ramen för EU. På så sätt skapas juridiskt bindande möjligheter att åstadkomma speciallösningar för ön Gotland. Vidare anser motionärerna att en särskild, gemensam deklaration bör fogas till anslutningsavtalet varigenom Gotlands speciella förutsättningar belyses.
Utskottet konstaterar att riksdagen har att ta ställning till ett färdigt, undertecknat anslutningsavtal. Något utrymme för att på nuvarande ståndpunkt bifoga ett särskilt Gotlandsprotokoll finns inte.
Utskottet noterar dock i detta sammanhang att regeringen under medlemskapsförhandlingarna strävat efter att beakta regionspecifika intressen. För Gotlands del har detta underlättats av Vitboken om Gotland och Europeiska integrationen, som regeringen tagit del av. I uppgörelsen mellan Sverige och EU:s medlemsstater förbinder sig EU att noga studera Gotlands situation vid sammanställningen av listan över områden som kan komma i åtnjutande av s.k. LFA-stöd, dvs. stöd till mindre gynnade områden. Enligt vad utskottet inhämtat är det regeringens utgångspunkt att Gotland skall kunna erhålla sådant stöd.
Därmed avstyrks motion U3 (s).
7.1 Demokrati och inflytande
I propositionen framhålls att EU vilar på demokratisk grund. Samarbetet inom EU bygger på ett antal fördrag som slutits mellan medlemsstaterna och som i demokratisk ordning godkänts av varje enskild medlemsstats parlament, i vissa fall efter folkomröstningar. Också varje framtida fördragsändring kräver enhällighet mellan medlemsstaterna och måste godkännas av medlemsstaterna i överensstämmelse med deras respektive konstitutionella regler. Grunden för samarbetet är alltså strikt mellanstatligt, och medlemsstaterna har härvidlag inte i något avseende givit upp sina anspråk på att utgöra i folkrättslig mening suveräna stater. Medlemsstaterna är således fördragens herrar och kommer att så förbli så länge någon enda medlemsstat önskar detta. Om frågan i en framtid likväl skulle aktualiseras, står det utan vidare klart att en svensk ratifikation av en fördragsändring måste godkännas av riksdagen.
Även utan fördragsändring sätter, som nämnts, medlemsstaternas nuvarande författningar en yttersta gärns för samarbetets räckvidd i sak. För Sveriges del bestäms denna gräns av den för regeringsformen bakomliggande grundprincipen att riksdagens ställning inte kan genom överlåtelse av normgivningskompetens urholkas helt eller i väsentlig grad. EU:s egna beslutsorgan kan inte utvidga EU:s beslutsbefogenheter utöver vad fördragen medger. Det handlar i föreliggande fall därför om en begränsad svensk överlåtelse av sådana befogenheter.
Av betydelse vid bedömningen av EU:s demokratiska grundval är också det förhållandet att det inom unionen upprätthålls ett fri- och rättighetsskydd som tar sin utgångspunkt i en gemensam västeuropeisk rättstradition.
Det är de demokratiskt valda parlamenten i medlemsstaterna som har den avgörande makten vad gäller EU-samarbetets omfattning och inriktning. Det är av vikt, framhålls det i propositionen, att riksdagen tillförsäkras ett brett och reellt inflytande över de frågor som skall behandlas i EU-rådet. Det är härvid att märka att medlemskapet som sådant och EG-rätten inte ställer några krav på hur samspelet mellan de svenska statsmakterna skall ordnas. Den frågan är helt och hållet en nationell angelägenhet. Enligt vad som anförs i propositionen bör riksdagen ges en viktig roll även i det löpande arbetet inom EU. Det lagförslag som föreläggs riksdagen i denna proposition ger de garantier som behövs för att riksdagen skall få ett betydande inflytande över hur Sverige agerar inom EU och dessutom en i princip heltäckande information om verksamheten inom unionen. (Propositionen i denna del behandlas i allt väsentligt i konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU17.)
EU har med utgångspunkt i de fördrag som staterna slutit beslutsrätt på vissa områden. Det finns inget som hindrar medlemsstaterna att tillsammans modifiera eller återta sin accept av denna ordning.
Europaparlamentet, som är valt direkt av medborgarna i medlemsstaterna, spelar en inte oväsentlig roll i EG:s lagstiftande arbete och har i viss utsträckning vetorätt. Genom Maastrichtfördraget har parlamentets funktion som kontrollorgan gentemot kommissionen och rådet stärkts. Varje unionsmedborgare har givits rätt att vända sig till parlamentet i frågor som direkt berör honom.
Ett annat nytt och betydelsefullt inslag i kontrollverksamheten är att parlamentet -- efter svensk och nordisk förebild -- beslutat utse en ombudsman som på eget initiativ eller efter klagomål från enskilda skall utreda brister eller försummelser från institutionernas sida.
Europaparlamentet är direktvalt, men kan till följd av EU:s konstruktion inte få ett inflytande som det som tillkommer nationella parlament. Detta förhållande har ibland i debatten tagits till intäkt för påståendet att EU lider av ett "demokratiskt underskott". En förstärkning av Europaparlamentets maktbefogenheter är emellertid inte okontroversiell. Ytterst kan nämligen en förstärkning av Europaparlamentet, under vissa förutsättningar, innebära en motsvarande försvagning av de nationella parlamentens indirekta inflytande genom ministerrådet.
Ett viktigt inslag i bilden av EU som en på demokratiska grunder byggd organisation är den s.k. subsidiaritetsprincipen (ibland kallad närhetsprincipen), som i detta sammanhang innebär att de gemensamma institutionerna -- utom på områden där de ensamma har behörighet -- skall agera endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, utan bättre kan genomföras genom beslut av institutionerna. Subsidiaritetsprincipen har kommit att få ett betydande politiskt värde i det att den återger en strävan efter att lämna ett större utrymme för nationella lösningar.
Regeringens uppfattning om subsidiaritetsprincipens innebörd framgår av ett interpellationssvar (IP 1994/95:17), som statsrådet Mats Hellström lämnade i riksdagen den 18 november 1994. Statsrådet Hellström anförde därvid bl.a.
Principen innebär att gemenskapen på de områden där den inte ensam är behörig skall vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås på gemenskapsnivå. Principens allmänna innebörd kan -- -- -- sägas vara att beslut skall fattas på en så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter.
För att ge vägledning för subsidiaritetsprincipens tillämpning beslöt Europeiska rådet i Edinburgh år 1992 att utfärda vissa riktlinjer. Ambitionen är att begränsa det gemensamma beslutsfattandet till frågor som är gränsöverskridande till sin karaktär eller som inte bör hanteras på nationell nivå.
-- -- --
EU:s subsidiaritetsprincip reglerar inte medlemsstaternas inre förhållanden. Den är alltså inte tillämplig när det gäller fördelningen av uppgifter mellan staten, landstingen och kommunerna i Sverige.
I många frågor som statsmakterna hanterar är det däremot motiverat att i subsidiaritetsprincipens anda eftersträva att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt. I själva verket är det så, att den svenska kommunala självstyrelsen med dess långvariga traditioner har främjat decentralisering och lokala beslut. Därför kan, enligt min uppfattning, den svenska modellen tjäna som inspiration för hur subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i medlemsstaterna. Sveriges agerande i EU bör syfta till att åstadkomma gemensamma beslut som förbättrar medborgarnas levnadsvillkor men motverkar gemenskapsbeslut på områden som bättre lämpar sig för nationellt eller lokalt självbestämmande.
En sådan strävan kan ses som ett uttryck för subsidiaritetsprincipens allmänna anda, och jag är självfallet beredd att verka för att principen tillämpas när det är lämpligt. Sveriges representanter kommer att få sådana instruktioner eller politiska mandat.
Erfarenheten visar, enligt propositionen, att EU inte har missbrukat sin handlingskraft. EU har visat sig mycket obenäget att använda det maktmedel som reglerna om majoritetsbeslut i ministerrådet innebär.
Som medlem i EU kommer Sverige att kunna lägga särskild vikt vid sådana demokratifrågor som vi speciellt värnar om och där vi menar att EU behöver förbättras. I det sammanhanget bör särskilt nämnas insatser för att förenkla regelverket och göra det mera lättillgängligt för medborgarna. Sverige kommer också, sägs det i propositionen, att verka för ökad öppenhet och insyn i EU:s organ och beslutsprocess.
Ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt är att medlemsstaternas officiella språk också är officiella språk inom EU. Vid ett svenskt medlemskap blir svenska nytt officiellt EU-språk. Som framgår nedan tas språkfrågan upp i ett motionsyrkande.
Karaktäristiskt för EU som organisation är att den är en rättsgemenskap. Det råder inom EU en ovillkorlig likhet inför lagen, som inte stannar vid likabehandling av medlemsstater utan som även omfattar de enskilda medborgarna. Denna princip är EU-samarbetets styrka och förnämsta kännetecken. För det lilla landets och dess medborgares möjligheter att få sin rätt är detta av fundamental betydelse.
Sverige behöver rösträtt i EU. Fyrtio års erfarenhet har, enligt vad som anförs i propositionen, visat att institutionernas starka ställning är ett värn för de små medlemsstaternas intressen gentemot ekonomiskt och politiskt starkare medlemsstater.
När Sverige lämnade in sin ansökan om medlemskap var detta inte enbart betingat av en önskan av att få komma i åtnjutande av de fördelar som medlemskapet kan ge en liten nation. Ansökan hade i ännu högre grad sin grund i en insikt om att vi blivit och blir allt mera beroende av de beslut som fattas inom EU.
I den allmänna debatten har, sägs det i propositionen, med orätt påståtts att EES-avtalet ger Sverige samma möjligheter som medlemsstaterna att medverka i EU:s beslutsprocess. Det har också felaktigt gjorts gällande att vi genom EES-avtalet kommer i åtnjutande av samma ekonomiska fördelar som medlemsstaterna, trots att vi inte får vara med att utforma EU:s beslut.
EES-avtalet ger Sverige och de övriga staterna på EFTA-sidan rätt att genom experter delta i en del av den kommittéverksamhet som pågår kring kommissionen. EFTA-staternas representanter får däremot inte delta i de beslut som fattas inom EU. EU-sidan har inte förbundit sig till mera än att överväga EFTA-staternas synpunkter. Den grad av inflytande EES-avtalet ger, minskar naturligtvis i takt med att ett eller flera EFTA-stater blir medlemmar av EU.
I propositionen konstateras att när det gäller beslut av konkret ekonomisk betydelse inom EES-samarbetet är det i sista hand EU som fastställer villkoren. Sverige och övriga EFTA-stater har att finna sig i besluten.
Sveriges möjligheter att ensamt fatta beslut på de områden som fördragen omfattar kommer i formell mening att minska vid ett medlemskap. I gengäld ökar i praktiken Sveriges faktiska inflytande. Den större beslutskraft, som vi inom EU får utöva tillsammans med andra stater stärker, enligt propositionen, också grunden för vår egen demokrati. Detta till synes paradoxala förhållande är en konsekvens av att utrymmet för nationellt bestämmande krymper genom att de beslut som vi i demokratisk ordning har kommit överens om ibland kan visa sig vara svåra att genomföra till följd av kopplingarna till den internationella utvecklingen. Denna fortgående försvagning av Sveriges inflytande och därmed av demokratin i vårt eget land kan motverkas genom att också vi får rösträtt i Europa och som likaberättigad nation intar vår plats vid EU:s rådsbord.
Sveriges inflytande i EU kommer att få olika uttryck. Sverige får enligt anslutningsfördraget representation och rösträtt i EU:s alla institutioner efter samma grunder som de nuvarande medlemsstaterna. Sverige får en ledamot av kommissionen. I det mest betydelsefulla organet, ministerrådet, får Sverige, i likhet med de övriga medlemsstaterna, en representant. I de fall då beslut fattas med kvalificerad majoritet har Sverige 4 röster av totalt 87. Finland får, i likhet med Danmark, 3 röster. De nordiska EU-staterna får därmed relativt sett större inflytande än de till folkmängden största EU-staterna.
Vid en regeringskonferens år 1996 skall en rapport framläggas, som skall innefatta en utvärdering av de framsteg som har gjorts och de erfarenheter som har vunnits dittills. Det är, enligt propositionen, av största betydelse att vi kan medverka i denna konferens och i dess förberedelser under år 1995.
En allmän erfarenhet av det nuvarande EU är att medlemsstaternas möjlighet till framgång när det gäller att påverka besluten inte endast har att göra med befolkningens storlek och landets ekonomiska styrka utan även med kompetensen och kunnandet hos staternas företrädare. Sverige har en bred kompetens på de områden som för oss är viktiga och där vi vill få stort inflytande. Vi har tidigare gjort denna erfarenhet i FN och andra internationella organisationer där Sverige och Norden utövat ett aktivt medlemskap. Det är omvittnat att Danmark tack vare sin effektiva beslutsprocess fått möjligheter till ett inflytande i EU utöver vad landets storlek och ekonomiska betydelse motiverar.
Genom att utnyttja de möjligheter som ett medlemskap ger erbjuds således goda möjligheter för Sverige att få genomslag för svenska värderingar och nå ett inflytande bland Europas stater som t.o.m. överstiger det som normalt skulle tillkomma ett medlemsstat av vår befolkningsstorlek.
I motion U24 (mp) yrkande 4 framförs att vid ett eventuellt medlemskap i EU bör det svenska språket i såväl tal som skrift användas av svenska företrädare i de olika EU-organen. Motionärerna ställer bl.a. frågan om det kommer att vara ett villkor för aktivt deltagande i beslutsprocessen att behärska två--tre utländska språk och frågan om vilken inverkan detta har på den folkliga demokratin.
Kulturutskottet anför i sitt yttrande, vilket i sin helhet återfinns som bilaga till detta betänkande, följande beträffande det svenska språkets ställning i EU:
Vid en anslutning av Sverige till EU blir svenska språket ett av unionens officiella språk och arbetsspråk (se prop., främst del 1 s. 36, 197 och 233 samt del 3 s. 468). Detta betyder att inte bara alla rättsakter och officiella dokument måste finnas i en svensk version, utan också att skriftväxling och muntliga kommunikationer i officiella sammanhang får ske på svenska.
-- -- --
Som framhålls i propositionen utgör den omständigheten att medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom EU ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt. Det svenska språket får i EU en starkare ställning än i någon annan utomnordisk organisation. Av naturliga skäl är emellertid de mindre språkens ställning i EU i praktiken svagare än de språk som talas och förstås av ett större antal människor. Det är mot den bakgrunden angeläget att det svenska språket aktivt utnyttjas i umgänget med EU:s institutioner så att rätten att använda det egna språket hålls levande, anförs det också i propositionen.
Kulturutskottet ansluter sig till de bedömningar som redovisas i propositionen. Utskottet vill tillägga följande.
Då det gäller den demokratiska aspekten på språkanvändningen inom EU är det naturligtvis särskilt angeläget att rätten för svenska folkvalda representanter att uttrycka sig på sitt modersmål hävdas inom EU. Denna rätt måste med kraft hävdas redan från tidpunkten för Sveriges inträde i EU, eftersom det eljest kan finnas en risk för att den i praktiken snabbt förlorar i värde. Det är också enligt utskottets mening viktigt att enskilda personer och företag håller på rätten att få kommunicera med EU:s institutioner på sitt modersmål.
Det har i olika sammanhang från språkvårdshåll uttryckts oro för att det vid en svensk anslutning till EU kan bli svårt att skydda den del av vårt kulturarv som det svenska språket utgör. En sådan oro kommer till uttryck även i motiveringen till det här behandlade motionsyrkandet. Utskottet anser för sin del att denna oro inte får negligeras. Det övergripande ansvaret för vården av det svenska språket efter en svensk EU-anslutning kommer liksom hitintills varit fallet att vila på Svenska språknämnden och andra språkvårdande organ. Av central betydelse för språkvården kommer emellertid kvaliteten i översättningarna till svenska av EU:s rättsakter att bli. Utskottet har inhämtat att det inom regeringskansliet ägnas stor uppmärksamhet åt denna fråga. I en PM från Delegationen för översättning av EG:s regelverk utvecklas närmare vilka insatser som är lämpliga och nödvändiga för att en god kvalitet på översättningarna skall kunna uppnås. Angelägenheten framhålls av att man från svensk sida söker få ett inflytande över den språkliga grundtext varifrån översättningen till svenska skall ske. Vidare framhålls bl.a. angelägenheten av att man i svensk översättarutbildning lägger större vikt vid utbildningen i svenska språket än vad som hitintills varit fallet. Utskottet ansluter sig till dessa ställningstaganden.
Kulturutskottet förutsätter att man från svensk sida beaktar de synpunkter rörande svenska språket och EU som redovisats i det föregående. Synpunkterna står i god överensstämmelse med vad som anförs i propositionen. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionen är enligt utskottets mening inte erforderlig.
Utrikesutskottet konstaterar i likhet med kulturutskottet att svenska i enlighet med avtalet blir ett nytt officiellt EU-språk, likställt med övriga officiella EU-språk, i samband med att Sverige blir medlem i Europeiska unionen.
Utrikesutskottet, som instämmer i vad kulturutskottet anfört beträffande det svenska språkets ställning, vill för sin del särskilt framhålla att det anser det vara av betydande värde att det svenska språket används av företrädare för vårt land i olika EU-sammanhang. För detta talar, som kulturutskottet anfört, såväl demokratiska som kulturella skäl. En strävan bör vara att hävda det svenska språkets ställning inom ramen för vedertagen praxis.
Med det anförda anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 4 besvarat.
7.2 Utrikes- och säkerhetspolitik
Den alleuropeiska integrationsprocessen pågår för fullt. Sedan mitten av 1980-talet befinner sig Europa i ett skede av djupgående omvälvningar. Europa har befriats från bördan av alliansernas kapprustning och hotet om sovjetisk aggression. Tyskland har återförenats och demokratin har hunnit befästa sin ställning i flera av de central- och östeuropeiska länderna. Sovjetunionen har upplösts och de baltiska staterna har återfått sin självständighet. Ryssland har beträtt vägen mot demokrati och marknadsekonomi. EU har nyligen (sommaren 1994) träffat avtal om samarbete med Ryssland och med Ukraina.
Mot denna bakgrund är det naturligt, anförs det i propositionen, att nästan alla de central- och östeuropeiska länderna fördjupar sina relationer med EU.
Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien har tecknat s.k. Europaavtal varigenom vägen har öppnats mot fullvärdigt medlemskap i EU. Också de baltiska staterna avser att teckna sådana avtal som en uppföljning av sina frihandelsavtal med EU. På längre sikt skulle ett band av stater i Central- och Östeuropa, från Estland i norr till Bulgarien i söder, kunna komma att infogas i den nära samhörighet som ett medlemskap i EU utgör. För Östersjöområdet skulle en ny stabilitet uppstå. Ett liknande närmande till EU sker även i södra Europa.
Vid sidan av EU omfattar integrationsprocessen i Europa också andra organisationer. FN, ESK och Europarådet bidrar på skilda sätt till stabiliteten i Europa.
Skilt från samarbetet i de ovanstående organisationerna pågår på det militära området en integrationsprocess som omfattar allt fler europeiska stater. Västeuropeiska unionen (VEU) och NATO har erbjudit staterna i Central- och Östeuropa olika former av närmare anknytning men ännu inte medlemskap.
VEU utvecklar nära kontakter med kringliggande europeiska stater. Norge, Island och Turkiet är associerade medlemmar, medan nio stater i Central- och Östeuropa, som ingår i VEU:s konsultationsforum, har erbjudits och accepterat att bli s.k. associerade partners. Härigenom deltar exempelvis de baltiska staterna i VEU:s interna möten.
NATO har under senare år fört en dialog med staterna i den forna Warszawapakten. I början av år 1994 bildades Partnerskap för fred (PFF), vars centrala uppgift är samarbete på det fredsbevarande området. I PFF deltar NATO-staterna, nästan alla stater i Central- och Östeuropa samt Sverige och Finland.
Ett allt vidare samarbete utvecklas, som utgör viktiga steg mot en stabil säkerhetsordning för hela Europa.
Integrationen i Västeuropa har sina idéhistoriska rötter i medeltiden. Först efter det andra världskrigets slut kan emellertid en utveckling mot ett långtgående och frivilligt närmande mellan de europeiska staterna sägas ha slagit rot på allvar. En integration av Västeuropa inleddes.
Den s.k. Brysselpakten, som ingicks år 1948, hade ursprungligen till uttalat syfte att förhindra en tysk upprustning. Pakten ombildades i mitten av 1950-talet till Västeuropeiska unionen (VEU).
Integrationen kom under denna tid dock främst att inriktas på andra områden, särskilt det ekonomiska. Ett första steg var bildandet av Kol- och stålunionen år 1952. En grundläggande drivkraft vid dess tillkomst var att söka ytterligare garantier mot att de för rustningsindustrin nödvändiga kol- och stålindustrierna inte utvecklades utan kontroll.
Fredstanken var en central målsättning också vid tillkomsten av Romfördraget som upprättade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) år 1957. Med utgångspunkt i Romfördraget fördjupades samarbetet mellan gemenskapens sex och så småningom tolv medlemsstater på det ekonomiska och handelspolitiska området. Genom den nära samverkan och det ömsesidiga beroendet har krig mellan EU-stater blivit otänkbart.
De dåvarande sex EG-staterna enades år 1959 om regelbundna utrikespolitiska konsultationer på ministernivå. Genom antagandet av den s.k. Davignonplanen 1970 fick detta samarbete en fastare form och det s.k. europeiska politiska samarbetet (EPS) växte fram. EPS, som traktatfästes genom enhetsakten år 1986, syftade till ökad samstämmighet i medlemsstaternas nationella utrikespolitik genom närmare samråd. EPS är mellanstatligt till sin natur.
I och med Maastrichtfördraget fördjupades det utrikes- och säkerhetspolitiska samrådet mellan EU:s medlemsstater ytterligare genom inrättandet av den s.k. gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Denna nya samarbetsform började fungera den 1 november 1993.
I propositionen redovisas också närmare ett EU-medlemskaps betydelse för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende.
De tolv EU-stater, som i dag medverkar i GUSP, omfattar närmare 350 av Västeuropas 380 miljoner invånare. Sannolikt kommer ett än större antal europeiska stater, också i Central- och Östeuropa, att delta. Att ta aktiv del i detta samarbete innebär därför att stödja en process som flertalet europeiska stater bejakar. Samarbetet är mellanstatligt till karaktären och beslutsprincipen är enhällighet. Ett deltagande ger Sverige ökade förutsättningar att få gehör för sina ståndpunkter i omvärlden.
I detta sammanhang hänvisas i propositionen till riksdagens uttalande våren 1992 (bet. 1991/92:UU19) där det sägs: "Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består."
Militära motsättningar mellan öst och väst förekommer inte längre. Däremot finns en politisk instabilitet på flera håll i Europa. Att komma till rätta med dessa problem kräver en nära samverkan mellan Europas länder. Riksdagen har därför framhållit att ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom EU, är en förutsättning för att Sverige skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning i Europa.
Sverige avser att, såsom medlem i EU, delta fullt ut i GUSP. Detta sker med bevarad militär alliansfrihet. Avtalet innehåller inga alliansförpliktelser. Sverige har inte förpliktat sig att försvara något annat land. Inget annat land har förpliktat sig att försvara Sverige.
Sverige kommer att bli en aktiv deltagare i samarbetet inom GUSP. Ett deltagande ger Sverige det inflytande som i dag är nödvändigt för att tillvarata våra intressen. Utanför EU, som ensam aktör, riskerar Sverige däremot, enligt propositionen, att marginaliseras i utrikespolitiskt hänseende.
Enligt propositionen kan Sverige inom ramen för GUSP verka för de värderingar och prioriteringar som är vägledande i svensk utrikespolitik. Respekten för de mänskliga rättigheterna och främjandet av en demokratisk utveckling i omvärlden kommer att vara hörnstenar i denna politik. De traditionellt sett goda relationer som Sverige har med många utvecklingsländer kommer också att återspeglas i vårt deltagande i GUSP.
I Europa kommer en huvuduppgift för EU och Sverige att vara sökandet efter en varaktig fred i f.d. Jugoslavien.
Tillsammans med EU-staterna kan Sverige aktivt bidra till att trygga utvecklingen i Central- och Östeuropa med siktet inställt på ett alleuropeiskt samarbete inom ramen för ett utvidgat EU.
Med ett starkare nordiskt bidrag till arbetet i GUSP kommer utvecklingen i Östersjöregionen att få ökad uppmärksamhet. Sverige har större möjligheter än de nuvarande EU-staterna att följa skiftande tendenser i denna region. I det nära samråd som sker inom GUSP kan Sverige därför redan i ett tidigt skede inta en central roll i EU:s politik i denna region. Medlemskap i EU ger Sverige en möjlighet att verka för att EU:s ekonomiska, och vid behov diplomatiska, insatser i Östersjöregionen ökar. Genom insatser som sker gemensamt i EU-regi kan våra grannländer på andra sidan Östersjön få ett stöd som är betydligt mer omfattande än det som Sverige skulle kunna erbjuda på egen hand. Dessa insatser gagnar stabiliteten i vårt närområde, och därmed förstärks säkerheten även för Sverige.
Med den innebörd begreppet säkerhetspolitiska risker i dag har, är Sverige beroende av att Europeiska unionen har framgång i sina ansträngningar att möta dem. I propositionen anförs att Sverige bör ta sin del av ansvaret för detta genom att aktivt delta i samarbetet.
Ett motionsyrkande har väckts som anknyter till detta ämne.
I motion U24 (mp) framhålls att Sverige redan nu är ett i högsta grad internationaliserat land som vid ett nej till EU har en rad valmöjligheter. Motionärerna nämner bl.a. det omfattande internationella samarbete som pågår i FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE), ESK, Europarådet, EFTA och Nordiska rådet. På grundval av de existerande samarbetsorganisationerna skulle man kunna bygga upp en ny alleuropeisk samarbetsstruktur. I yrkande 11 framhåller motionärerna att Sverige bör verka för detta.
I sitt yttrande, som i sin helhet återfinns som bilaga till detta betänkande, anför försvarsutskottet att det delar regeringens bedömning att ett allt vidare samarbete har möjliggjorts i Europa genom de förändringar som har skett under senare år och att inget är viktigare för de europeiska staternas säkerhet än att vi tillsammans tar till vara möjligheterna till ett närmare samarbete. Försvarsutskottet säger vidare:
Genom medlemskapet i EU blir ett sådant samarbete från svensk sida nu möjligt även inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Utskottet anser i likhet med regeringen att ett deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ligger väl i linje med den inriktning som har varit vägledande för svensk utrikespolitik under lång tid. Det är vidare utskottets bedömning att som medlem i EU förstärks våra möjligheter att verka för att våra säkerhetspolitiska intressen i närområdet tillgodoses.
Detta gäller även för olika slag av säkerhetspolitiska lågnivåhot såsom organiserad brottslighet, miljöhot, illegal spridning av klyvbart material, terrorism, uppkomsten av aggressiv nationalism och risk för massflyktingströmmar. Det är utskottets uppfattning att ett samordnat stöd från EU-staterna och en utveckling med siktet inställt på ett alleuropeiskt samarbete inom ramen för ett utvidgat EU verksamt kan bidra till att förhindra och förebygga även sådana hot.
-- -- --
Sammanfattningsvis anser utskottet att den integrationsprocess som pågått under en följd av år och som nu för Sveriges del innebär ett medlemskap i EU kommer att stärka Sveriges möjligheter att få gehör för sina ståndpunkter i omvärlden. För Sverige är det både naturligt och angeläget att medverka i detta arbete. Sverige kan därigenom även inom EU:s ram bidra till att lägga grunden till en ny europeisk freds- och säkerhetsordning och därmed skapa en säkrare framtid i Europa.
Utrikesutskottet, som delar de av försvarsutskottet framförda synpunkterna, konstaterar därutöver att den förutsättning motionärerna utgår från inte föreligger i och med att Sveriges folk uttalat sig för ett ja till medlemskap i unionen. Utskottet framhåller emellertid att Sverige hittills verkat för ett utökat europeiskt samarbete inom och mellan de organisationer som nämns i motionen. Utskottet utgår ifrån att denna strävan från svensk sida kommer att fortsätta även efter det att Sverige blivit medlem i Europeiska unionen.
Därmed avstyrks motion U24 (mp) yrkande 11.
Enligt Vänsterpartiet, motion U15 (v), innebär ett EU-medlemskap att Sverige avsagt sig sin utrikespolitiska valfrihet i alla de frågor, där EU tagit ställning. Motionärerna anser att detta bl.a. får långtgående konsekvenser för Sveriges uppträdande i FN och i andra internationella sammanhang. Neutralitetspolitiken har övergetts och ersatts med militär alliansfrihet som syftar till att Sverige skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde.
Även utan ett direkt medlemskap i VEU kommer Sverige att få problem med att göra sin militära alliansfrihet trovärdig, eftersom vi skall vara med och fatta beslut om aktioner, som VEU skall verkställa. Sverige skall sålunda inte söka observatörskap i VEU.
Enligt motionärerna bör Sverige, vid ett eventuellt EU-medlemskap, motverka varje ambition att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skapa ett "befäst Europa". Vidare bör planer på att bygga upp offensiva, lättrörliga militära insatsstyrkor eller kärnvapenkapacitet motarbetas. Fredsbevarande insatser skall endast ske inom ramen för FN och den europeisk säkerhetskonferensen (ESK). Sverige måste arbeta för en alleuropeisk fredsordning enligt målsättningarna inom ESK. Sverige måste också verka för en EU-politik som stabiliserar Östersjöområdet och de baltiska staternas självständighet. Motionärerna anser vidare att Sverige måste uppträda aktivare för att förhindra konflikter i EU:s ytterområden. Som exempel nämns i motionen vikten av att föra en kraftfull politik för att stoppa de svåra brotten mot de mänskliga rättigheterna i det med VEU associerade Turkiet. Sverige skall vara en drivande kraft för fred, frihet, demokrati och rättvisa. Konflikter och massflykt skall kunna förebyggas. Om det blir ett klart ja i folkomröstningen hemställer motionärerna att regeringen kraftfullt bör verka för dessa mål och i förhandlingar inom EU verka för att övriga EU-medlemmar anammar de svenska synpunkterna i dessa frågor (yrkande 5).
Försvarsutskottet har, utöver vad som ovan redovisats, på denna punkt i sitt yttrande anfört följande:
Utskottet erinrar om vad riksdagen framhöll våren 1992 (1991/92:UU19) om "att Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består". Det är således utskottets mening att ett deltagande i GUSP kan ske med bevarad svensk militär alliansfrihet.
Sverige har, som regeringen redovisat i propositionen, klart markerat att Sverige avser att delta fullt ut i GUSP men med bevarad militär alliansfrihet. Utskottet konstaterar i detta sammanhang att avtalet inte innehåller några alliansförpliktelser. EU är härvidlag en gemenskap bestående av självständiga stater. Sverige kan således inte inordnas i ett försvarspolitiskt samarbete mot sin vilja.
Vid översynskonferensen 1996 kommer bl.a. VEU:s relation till EU att diskuteras. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att Sveriges relation till VEU ges en sådan utformning och lösning att insyn i, information och kunskap om EU:s försvarssamarbete kan ges till oss genom observatörskap utan att trovärdigheten för den militära alliansfriheten rubbas. Även som medlem i EU, konstaterar utskottet att det även fortsättningsvis är en fråga för Sveriges riksdag att besluta eventuella förändringar beträffande reglerna om när svensk väpnad styrka får sändas till annat land.
Utrikesutskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat de utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenserna för Sverige vid ett medlemskap i EU, senast i betänkande 1993/94:UU20. Utskottet framhöll bl.a. i betänkande 1991/92:UU19 att medlemskap i EU är en väsentlig faktor för att ett land skall kunna påverka utvecklingen av en alleuropeisk freds- och säkerhetsordning, något som är angeläget mot bakgrund av de omvälvande förändringar som skett under senare år i Europa och i vårt närområde. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Hot mot fred står att finna i brist på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i ett stort antal stater, inte minst i tredje världen. Enligt utskottets uppfattning bidrar ett deltagande i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) till att trygga demokratin och skapa en bärkraftig utveckling både i vårt närområde och i världen i övrigt.
Det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska agerandet skall enligt Maastrichtfördraget stå i överensstämmelse med såväl FN:s stadga som ESK:s principer. I Maastrichtfördraget (avdelning V, artikel J.1) anges sålunda att GUSP har som målsättning "att skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen och oavhängighet, att på alla sätt stärka unionens och medlemsstaternas säkerhet, att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i Helsingforskonferensens slutakt och målen i Parisstadgan, att främja det internationella samarbetet och att utveckla och befästa demokratin och rättsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna."
Sedan år 1970 har medlemsstaterna bedrivit ett utrikespolitiskt samarbete. I den s.k. Davignonrapporten från år 1970 drogs, som tidigare framgått, riktlinjerna upp för det europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt intresse och samordning av utrikespolitik där så anses möjligt och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar. År 1987, i samband med ikraftträdandet av enhetsakten, kom arrangemanget att lyftas in i EG:s formella regelverk. Dess mellanstatliga karaktär påverkades inte.
Maastrichtfördraget innebär att det europeiska politiska samarbetet (EPS) övergår i en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP). Denna integreras institutionellt med gemenskapens övriga verksamhet, men behåller särskilda samråds- och beslutsformer. Avsikten med Maastrichtfördraget har med andra ord varit att i allt väsentligt traktatfästa den praxis som under senare år utvecklats i det utrikespolitiska samarbetet mellan medlemsstaterna. Unionsfördraget kan därmed sägas utgöra en förstärkt grund för gemenskapens kapacitet att agera under de nya förhållanden som vuxit fram i det europeiska och internationella umgänget.
Det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet är ett mellanstatligt samarbete som bygger på att beslut fattas enhälligt. Fördraget skiljer principiellt på två olika slags beslut.
Det ena slaget av beslut innebär att medlemsstaterna fastställer en gemensam ståndpunkt vilken därefter skall vara vägledande för varje lands nationella politik och dess uppträdande inom internationella organisationer och på internationella konferenser. Ståndpunkter kan, men behöver inte, offentliggöras. Sådana beslut fattas av ministerrådet och alltid med enhällighet.
Det andra slaget av beslut avser gemensamma aktioner. Även beslut att inleda sådana aktioner fattas av ministerrådet med enhällighet. Gemensamma aktioner kan företas inom hela det område som betecknas som utrikes- och säkerhetspolitik. Frågor som rör försvaret är uttryckligen undantagna.
När ministerrådet beslutar om en gemensam aktion skall aktionen inrymmas inom de riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet, dvs. stats- och regeringscheferna. Europeiska rådet handlar alltid i enhällighet. Enhällighet skall inte bara gälla beslut om tillkomst av en gemensam aktion, utan också aktionens omfattning, de allmänna och enskilda mål som unionen vill uppnå samt tidsfrister och medel. Varje medlemsstat bibehåller alltså möjligheten att påverka aktionens omfattning och utformning.
När det gäller beslut inom ramen för en redan beslutad gemensam aktion anger fördragstexten en möjlighet för ministerrådet att fatta beslut med kvalificerad majoritet. För att så skall kunna ske måste enhällighet råda att ett sådant förfarande kan tillämpas.
Gemensamma aktioner avser väl avgränsade frågor för vilka medlemsstaterna har en långtgående samsyn. Exempel på gemensamma aktioner är valövervakningen i Ryssland i december 1993, valövervakningen i Sydafrika i april 1994 och stöd till fredsprocessen i Mellanöstern. Målsättingen är att de gemensamma aktionerna på sikt skall gälla allt fler områden. Hösten 1993 fastslogs de fem första ämnesområdena inom ramen för gemensamma aktioner. Förutom de ovannämnda gjordes humanitär hjälp i det tidigare Jugoslavien och främjandet av stabilitet och fred i Central- och Östeuropa till föremål för gemensam aktion. Ministerrådet har nyligen också beslutat om en gemensam aktion i syfte att säkra en förlängning av avtalet om icke-spridning av kärnvapen (NPT). Utskottet konstaterar att dessa aktioner ligger väl i linje med de principer som har varit vägledande för svensk utrikes- och säkerhetspolitik under lång tid.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattar alla frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt komma att resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som kan komma att genomföras om och när medlemsstaterna enhälligt så beslutar.
Vid utformandet av GUSP skall, enligt Maastrichtfördraget, särskild hänsyn tas till vissa medlemsstaters speciella karaktär på det säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall också respektera de förpliktelser som vissa medlemsstater har i enlighet med sitt medlemskap i NATO, och vara förenlig med den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom atlantalliansen. År 1996 skall ministerrådet, i samband med den översynskonferens som EU-staterna då inleder, avlägga en rapport till Europeiska rådet med en utvärdering av de framsteg som har gjorts och de erfarenheter som har vunnits dittills inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. En revidering och ett fullföljande av bestämmelserna i denna del av Maastrichtfördraget skulle, förutsatt att enhällighet uppnås, kunna komma att ske vid konferensen. Någon säkerhet att så blir fallet föreligger självfallet inte. De förändringar av EU:s grundfördrag som kan bli följden kräver godkännande av medlemsstaternas parlament.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det säkerhetspolitiska läget i Europa för närvarande har karaktären av en övergångsordning. Framtida roller och arbetsfördelningen mellan existerande organisationer--EU, NATO, ESK, PFF m.fl.-- och de samarbetsformer som håller på att växa fram är långt ifrån klar. Detta gäller också Västeuropeiska unionens, VEU:s, framtida förhållande till EU, vilket kommer att diskuteras vid EU-staternas översynskonferens 1996.
VEU har sin upprinnelse i den pakt, Brysselpakten även kallad Västunionen, som den 17 mars 1948 ingicks mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien. I pakten regleras frågor om kollektivt självförsvar, ömsesidigt och automatiskt militärt bistånd i händelse av ett väpnat anfall i Europa samt samarbete i ekonomiska, sociala och kulturella frågor. Västunionen kan därmed sägas ha kommit att utgöra en av grundvalarna för det större försvarssamarbetet inom NATO. År 1950 övertog NATO Västunionens försvarsorganisation. År 1954 inleddes en revision av Brysselpakten. En ökad tonvikt lades därvid på europeisk integration, och Italien och Västtyskland inbjöds att tillträda pakten. Västtyskland åtog sig i detta sammanhang att avstå från att tillverka vissa typer av krigsmateriel. Vidare inrättades ett särskilt organ för rustningskontroll. I och med att den nya sjumaktsöverenskommelsen trädde i kraft den 6 maj 1955 började man tala om Västeuropeiska unionen (VEU).
VEU medverkade 1955 som övervakande organ i den procedur som resulterade i Saar-områdets anslutning till Västtyskland.
År 1960 överfördes de fyra ursprungliga kommittéerna för sociala och kulturella frågor till Europarådet. Fortfarande finns vissa stadgeenliga band mellan VEU och Europarådet. Bl.a. är det så att till följd av dessa gäller för VEU-staterna att de parlamentariker som är medlemmar i Europarådets parlamentarikerförsamling också är sina staters företrädare i VEU:s parlamentarikerförsamling.
Mellan 1963 och 1970, då Storbritannien blev medlem i EEC, tjänade VEU som kontaktorgan mellan detta land och EEC-staterna i politiska och ekonomiska frågor.
I januari 1991 beklagade EG-kommissionens ordförande Jacques Delors inför Europaparlamentet EG-staternas brist på gemensamt uppträdande under Gulfkrisen med att säga att EG var en ekonomisk jätte men en politisk dvärg.
Bl.a. erfarenheterna från Gulfkrisen gjorde att vissa EG-stater under Maastrichtförhandlingarna drev frågan om att på sikt söka skapa en gemensam försvarspolitik inom EU:s ram genom att inordna VEU i EU-samarbetet. Resultatet av förhandlingarna blev en kompromisstext, som innebar att försvarsfrågan i allt väsentligt sköts på framtiden. Den skall diskuteras på nytt vid EU:s översynskonferens 1996.
Även om inget försvarspolitiskt samarbete sker inom EU gjordes i Maastrichtfördraget en delvis enkelriktad koppling mellan EU och VEU genom att det stadgades att EU kan uppdra åt VEU att utarbeta och genomföra beslut som berör försvarsområdet.
Sedan Maastrichtförhandlingarna har VEU-kretsen de facto utvidgats med Grekland (1992; de jure återstår dock att ratifikationsprocessen skall bli klar) och den omfattar nu tio EU-stater. Danmark och Irland har fått status som observatörer. De europeiska NATO-staterna Island, Norge och Turkiet har blivit associerade medlemmar. I maj i år utvidgades kretsen ytterligare genom att nio central- och östeuropeiska stater (däribland de baltiska) blev associerade partners. Genom denna utveckling har VEU:s betydelse som forum för europeiska säkerhetspolitiska diskussioner väsentligt ökat. De nio central- och östeuropeiska staterna deltar nu regelbundet och på lika villkor som VEU-medlemmarna i vartannat rådsmöte i VEU, dvs. varannan vecka.
Mot denna bakgrund och i anledning av försvarsutskottets ovan redovisade uppfattning anser utrikesutskottet det angeläget att Sverige får tillgång till en ordning genom vilken vårt land bereds insyn i och tillgång till de europeiska säkerhetspolitiska diskussioner som pågår i den utvidgade VEU-kretsen. Det skulle också vara problematiskt att sakna insyn i verkställigheten av EU:s beslut med försvarspolitiska implikationer, en uppgift som enligt Maastrichtfördraget åligger VEU.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det delar regeringens uppfattning att ett observatörskap i VEU är förenligt med Sveriges alliansfrihet och att ett sådant skulle ge den nödvändiga insynen.
Utskottet noterar också att riksdagen sedan juni 1992 regelbundet följt arbetet i VEU:s parlamentariska församling genom att sända observatörer till de halvårsvis återkommande sessionerna.
VEU:s militära betydelse har hittills varit mycket begränsad. Ett eventuellt beslut om en utvidgad framtida roll för VEU kommer att kräva enhällighet inom EU.
Maastrichtfördraget talar om ett gemensamt försvar som en framtida möjlighet. Utrikesutskottet konstaterade i betänkande 1993/94:UU20 att ett svenskt medlemskap i EU inte förpliktigar Sverige till något militärt samarbete. Den svenska militära alliansfriheten består. Ett gemensamt EU-försvar eller omvandlingen av EU till en militär allians skulle kräva enhällighet mellan medlemsstaterna och godkännande av samtliga staters parlament, inkl. den svenska riksdagen.
Därmed avstyrks motion U15 (v) yrkande 5.
7.3 Ekonomi och välfärd
Det ekonomiska samarbetet i EU bör, anförs det i propositionen, ses ur två aspekter. För det första är det ett medel för att uppnå välstånd. För det andra främjar det ekonomiska samarbetet freden.
Under senare år har EU och EU-staterna ägnat allt större uppmärksamhet åt att minska arbetslösheten och att söka uppnå en högre och samtidigt uthållig tillväxt.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Bryssel i december 1993 att på basis av en vitbok utarbetad inom kommissionen fastlägga en omfattande handlingsplan på det ekonomiska området. Som förutsättning för handlingsplanen gäller sunda makroekonomiska förhållanden, frihandel, solidaritet och decentralisering. De ekonomiskt sett mest betydelsefulla åtgärderna åligger det staterna att enskilt besluta om och genomföra, men viktiga delar av handlingsplanen ligger på gemenskapsnivån. Europeiska rådet gav handlingsplanen ytterligare politiska impulser vid sitt möte på Korfu i juni 1994 och återkommer till planens genomförande vid sitt möte i Essen i december i år. Sysselsättnings- och tillväxtfrågorna finns därmed mycket högt på EU:s politiska dagordning.
Det är, enligt propositionen, viktigt att i detta sammanhang notera att den ekonomiska politiken och skattepolitiken alltjämt är en nationell angelägenhet.
EU-staternas ekonomiska och sociala samarbete har betydelsefulla konsekvenser för Sverige på såväl kort som lång sikt. Det gäller vare sig Sverige är medlem eller inte eftersom Sverige i båda fallen är beroende av den ekonomiska utvecklingen och de ekonomiska beslut som tas i EU. Ungefär tre fjärdedelar av Sveriges handelsutbyte sker med Västeuropa. Sveriges makroekonomiska utveckling samvarierar också starkt med övriga Västeuropas.
Traditionella mål för svensk ekonomisk politik, som hög sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden, tillförlitliga välfärdssystem, tillväxt på god europeisk nivå, låg inflation, regional utjämning och en god miljö, garanteras inte av att Sverige går med i EU. Däremot är dessa mål, enligt propositionen, avsevärt lättare att uppnå om Sverige är EU-medlem.
I propositionen anförs att det är Sveriges önskan att delta i det framväxande ekonomiska och monetära samarbetet i Europa, dvs. i valutaunionen (EMU). Om Sverige kommer att delta i en tredje fas av EMU beror dels på när vi uppfyller inträdeskraven, dels på om vi själva vill. Sverige kommer inte att automatiskt bli medlem i den slutliga valutaunionen enbart för att vi blir medlemmar i EU. Sverige har i förhandlingarna anmält, och detta har noterats till protokollet, att riksdagen har det slutliga avgörandet.
I propositionen redovisas de ekonomiska risker som anses förenade med ett utanförstående.
Om Sverige inte skulle kunna erbjuda samma stabilitet och inflytande åt företag med verksamhet i Sverige som deras konkurrenter har, kommer det, enligt propositionen, att motverka att investeringar lokaliseras till Sverige. Att producera i Sverige blir då förenat med en konkurrensnackdel i förhållande till producenterna i EU.
Svenska underleverantörer kommer genom medlemskapet att ges en starkare ställning. Därmed kommer fler underleverantörer att bygga ut sin produktionskapacitet än om Sverige står utanför. Det är rimligt att tro att investeringarna vid medlemskap också skulle bli mera teknologiintensiva till sin natur.
Om investeringarna minskar faller sannolikt reallönerna, vilket i sin tur påverkar inriktningen av investeringarna. En lägre tillväxttakt och lägre reallöner innebär att konsumtionsutrymmet växer långsammare, vilket begränsar utrymmet för offentliga insatser.
Om utanförskapet leder till en ökad osäkerhet om Sveriges ekonomiska och politiska utveckling jämfört med EU-anslutna grannstater kan detta dessutom leda till att potentiella investerare och placerare begär en högre ränta som riskpremie. Denna effekt ebbar, enligt propositionen, troligen ut men ger ett begränsat manöverutrymme för den ekonomiska politiken för lång tid.
Sammanfattningsvis skulle, enligt propositionen, ett uteblivet medlemskap inverka negativt på investeringsviljan och ränteskillnaderna mot omvärlden.
Ekonomiska nackdelar av ett medlemskap har inte helt kunnat undvikas. Ett exempel är återregleringen av teko-importen. När det gäller jordbruket kan på motsvarande sätt sägas att anslutningen till EG:s jordbrukspolitik innebär en återgång från de senaste årens reformer i riktning mot en avreglering. Den ökade konkurrensen för livsmedelsindustrin är dock till fördel för de svenska konsumenterna.
Den mest påtagliga samhällsekonomiska nackdelen med ett medlemskap är den avgift som Sverige betalar till EU:s budget.
Det avgörande är emellertid, sägs det i propositionen, utanförskapets inverkan på tillväxten. Det går inte att med säkerhet fastställa skillnaden mellan ett medlemskap och att ställa sig utanför, bl.a. på grund av osäkerheten om EES-avtalets stabilitet. I detta perspektiv kan budgetbidraget ses som den försäkringspremie Sverige erlägger för att befästa vad som uppnåtts genom EES-avtalet, för att garantera att Sverige får möjlighet att ta del av EU-samarbetets vidgning till nya områden samt för att säkra ett svenskt inflytande över såväl den inre marknaden som övriga EU-insatsers utformning.
Med utgångspunkt i nuvarande ekonomiska prognoser kan medlemsavgiften till EU-budgeten för år 1995 preliminärt beräknas till drygt 18 miljarder kronor. Belastningen på statsbudgeten blir emellertid betydligt lägre. Genom det framförhandlade avtalet erhåller Sverige under de fyra första åren av medlemskapet vissa återbetalningar. Detta reducerar Sveriges avgift till EU-budgeten för år 1995 till ca 14 miljarder kronor. Därtill kommer möjligheter att minska vissa andra statsutgifter genom medlemskapet. Sammantaget kommer belastningen på statsbudgeten för år 1995 att understiga 10 miljarder kronor.
Ett par motionsyrkanden anknyter till detta ämne:
Enligt Miljöpartiet (motion U24 (mp)) innehåller EES-avtalet flera regler som syftar till att förbättra samarbetet mellan Sverige och EG/EU. Som exempel nämner motionärerna bl.a. reglerna om en gemensam arbetsmarknad, utvidgad etableringsrätt för näringsidkare, förenklade tekniska gränsprocedurer och samarbete om forskning. På andra samarbetsområden bör EES-avtalet revideras. Motionärerna nämner också exempel på vad de anser vara dåligt i EES-avtalet. Detta gäller bl.a. oinskränkt rätt att såväl behålla som att införa nya miljö- och hälsoskyddsnormer, försämring av kommunernas rätt att välja lokal upphandling och urholkning av det sociala skyddet. Vid ett nej till EU kunde EES-avtalet, efter en seriös omförhandling, utgöra grundval för en sorts nationell kompromiss beträffande relationerna till EU. Motionärerna anser (yrkande 10) att en utförlig årlig redovisning bör lämnas rörande EES-avtalets verkningar med tonvikt på konsekvenserna för svensk ekonomi samt för miljö och demokrati.
Utrikesutskottet konstaterar att det aktuella yrkandet utgår från förutsättningen att Sverige inte blir medlem i Europeiska unionen. I konsekvens med sitt ställningstagande för ett medlemskap i Europeiska unionen anser utskottet att yrkandet bör avvisas. Även finansutskottet anser, med i huvudsak samma motivering (yttrande 1994/95:FiU1y), att yrkandet bör avstyrkas.
Därmed avstyrks motion U24 (mp) yrkande 10.
I partimotionen U15 (v), yrkande 9, tas frågan upp om svenska mål för ekonomisk politik och politik mot arbetslöshet i EU i fall av svenskt medlemskap. Kampen mot arbetslösheten och för en rättvis fördelningspolitik måste bli en del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål. Den svenska hållningen måste vara att full sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva. Målet att upprätta en gemensam valuta skall skrinläggas till dess fullödiga bevis finns för den gemensamma valutans överlägsenhet. Den kvarvarande nationella politiska kontrollen av valuta- och penningpolitik skall bibehållas. EU måste inordna sig i en global ekonomisk politik som ger den största ekonomiska tillväxten i de fattigare delarna av världen.
De i motionen behandlade frågorna berörs främst i de yttranden som till utrikesutskottet inkommit från finansutskottet och arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet tar i sitt yttrande 1994/95:FiU1y till utrikesutskottet upp några frågor på de områden där samarbetet vid ett medlemskap kommer att utvidgas samt hur detta kan komma att utvecklas på sikt. Utskottet behandlar vissa delar av den makroekonomiska samordningen, som skall äga rum under andra fasen, samt förberedelserna inför övergången till tredje fasen av utvecklingen mot den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Vidare behandlas Riksbankens ställning och samrådet med Finansdepartementet.
Finansutskottets argumentering redovisas mer utförlighet på annan plats i detta betänkande. De slutsatser som finansutskottet redovisar och som främst ligger till grund för utrikesutskottets ställningstagande till här aktuellt yrkande är följande:
Unionens uppgift är att främja en harmonisk och väl avvägd utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön, en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna (artikel 2). Det är som utskottet ser det angeläget att ansträngningar görs för att uppnå monetär stabilitet. Det är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ekonomisk tillväxt och en neddragning av arbetslösheten är i sin tur nödvändiga förutsättningar för att få ned underskottet i de offentliga finanserna. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter hänsyn till miljön. Detta kräver ett förstärkt samarbete inom EU:s ram.
De senaste årens oro på valutamarknaderna och de kraftiga ränteförändringar som följt har drabbat många länder och särskilt Sverige och den svenska kronan som är en internationellt sett liten valuta. Detta har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Det är därför utskottets uppfattning att Sverige bör delta i det fördjupade penning- och valutapolitiska samarbetet, som syftar till en ekonomisk och monetär union. Ett slutligt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen inom EMU bör göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med Sveriges åtaganden som medlemsland.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU är att skapa förutsättningar för nya arbeten liksom möjligheter till utbildning och praktik så att arbetslösheten kan nedbringas. För att uppnå de ambitiösa målen för tillväxt, investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att upprätthålla prisstabilitet och på så vis skapa lägre räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå konvergenskriterierna såsom de fastställs i Maastrichtfördraget. Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor betydelse. Arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Det europeiska rådet har slagit fast att varje ansträngning måste vidtas för att råda bot på arbetslöshetssituationen. Utskottet delar uppfattningen som framförs i propositionen att det är nödvändigt att sätta ambitiösa mål när det gäller att skapa nya arbeten, att bekämpa arbetslösheten, att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa medborgarnas välfärd. Utskottet anser att ett beslut om ett eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget måste föregås av en grundlig analys av hur Sveriges ekonomi kommer att påverkas av en gemensam valuta. Av särskild vikt är då inverkan på arbetsmarknaden och våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten. Ökad tillväxt, sysselsättning och reducerad arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka budgeten är också nödvändiga.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionens förslag att Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen och att utrikesutskottet bör godkänna fördraget om anslutningen samt slutakten. Motion U15 (v) yrkande 9 avstyrks därmed av finansutskottet.
I sitt yttrande till utrikesutskottet anför arbetsmarknadsutskottet vad avser här aktuellt yrkande (motion U15 (v) yrkande 9) följande:
Utskottet konstaterar att arbetsmarknadspolitikens utformning inom EU huvudsakligen är en nationell angelägenhet. Enligt utskottets uppfattning föreligger det inte något motsatsförhållande mellan denna ordning och att såväl Sverige som andra länder aktivt kan driva frågor rörande arbetslöshetsbekämpning inom EU. Samordnade insatser över nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten framgångsrikt skall kunna bekämpas. I den föreliggande propositionen ges också exempel på EU-initiativ för ökad sysselsättning.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att vårt land på detta område bör kunna fungera som en inspirationskälla för andra länder. Som utskottet vid tidigare tillfällen har anfört är emellertid arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för att dessa mål skall kunna uppnås.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Direkta vinster följer av att handelsbarriärer försvinner. I konsekvensutredningen Sverige och Europa, En samhällsekonomisk konsekvensanalys (SOU 1994:6) påpekas att ett EU-medlemskap inte automatiskt kommer att lösa de problem som svensk ekonomi står inför. Däremot skulle möjligheterna att komma till rätta med dem underlättas av högre investeringar och en gynnsammare produktivitetsutveckling, anförs det. Även förutsättningarna att öka sysselsättningen kan därmed enligt utskottets uppfattning förbättras.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k. konvergenskraven inför EMU:s tredje steg. Detta anser utskottet är en förutsättning för att man skall kunna uppfylla de mål om bland annat hög sysselsättning och hög social skyddsnivå som ställts upp i Maastrichtavtalet.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga modellen i samband med en EU-integration konstaterar utskottet att LO har uttryckt tillfredsställelse över att det svenska förhandlingsresultatet tillgodoser väsentliga fackliga intressen som möjligheter till inflytande samt att svenska arbetsrättstraditioner erkänts. Även TCO och Arbetslivscentrum har uttryckt tillfredsställelse i frågan om kollektivavtalens ställning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört får motion U15 (yrk. 9 i den del det berör arbetmarknadsutskottets beredningsområde) i det väsentliga anses vara tillgodosedd.
Med hänvisning till vad som sammantaget anförts av finans- och arbetsmarknadsutskotten med anledning av det aktuella yrkandet avslår utrikesutskottet motion U15 (v) yrkande 9.
7.4 Miljöfrågor
Allt fler miljöproblem är gränsöverskridande till sin natur. Många miljöproblem måste därför lösas i internationell samverkan, anförs det i propositionen.
Miljöpolitiken inom EU-staterna utformas dels genom ländernas nationella beslut, dels genom gemensamma beslut inom unionen. Viktiga delar av miljöpolitiken ligger kvar hos medlemsstaterna. I dag omfattar EG:s miljöpolitik drygt 250 rättsakter till skydd för vatten, luft och mark.
Den svenska utgångspunkten för EU-arbetet är att högsta ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.
En annan viktig utgångspunkt för Sveriges EU-politik är att säkerställa en hållbar utveckling, bl.a. såsom det reflekteras i Agenda 21 från 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling. I korthet innebär detta "en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra möjligheterna för framtida generationer att tillfredsställa sina behov". Detta är också en ledstjärna i EG:s femte miljöhandlingsprogram.
Genom ett medlemskap kommer Sverige att få helt andra möjligheter än i dag att påverka utformningen av EU:s miljöpolitik. Det ligger i Sveriges intresse att i samverkan med andra, likasinnade europeiska länder få till stånd fler bindande regler på miljöområdet. Reglerna bör utformas så att de medför en hög nivå för miljöskyddet och så att enskilda medlemsstater kan tillämpa strängare krav.
Enligt anslutningsfördraget kommer Sverige att under en fyraårsperiod behålla sina strängare kemikalieregler, vilka för närvarande strider mot EG:s regler. Under en fyra års övergångstid kommer EG -- under svensk medverkan -- att se över sina regler.
Det har i många sammanhang lyfts fram att Sverige vid ett medlemskap skulle bidra till att unionen förstärker sin miljöpolitik. Exemplen från Danmark och Nederländerna visar, enligt propositionen, tydligt att även små stater kan ha ett stort inflytande över EG:s miljöpolitik.
Miljöpartiet pekar i sin motion U24 på behovet av att skärpa de internationella avtal som slutits på miljöområdet. I yrkande 7 hemställs att regeringen begär förslag till ratificering av ännu inte ratificerade miljöavtal. Det finns enligt motionärerna också behov av att införa överstatliga beslutsmekanismer i internationella samarbetsorganisationer när det gäller bl.a. gränsöverskridande miljöstörningar. I yrkande 9 begär motionärerna att Sverige i internationella miljöorganisationer, t.ex. FN:s miljöorgan, bör verka för att vissa beslut om åtgärder mot gränsöverskridande miljöstörningar bör kunna fattas med majoritet och med överstatlig giltighet. Sverige bör också verka för att en internationell miljödomstol inrättas (yrkande 8).
Utskottet anser att Sverige bör lägga stor vikt vid EU:s agerande i internationella miljöfrågor. Detta gäller särskilt arbetet i FN, inom ramen för existerande miljökonventioner, samt i det öst-västliga samarbetet. Sverige bör i likhet med bland andra Nederländerna, Tyskland och Danmark även fortsättningsvis spela en självständig, ledande och pådrivande roll i globala miljö- och utvecklingsfrågor.
EU har en central roll i uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Sverige bör, enligt utskottets uppfattning, inom EU verka aktivt i detta arbete.
I motion U24 (mp), yrkande 7, hemställs, något ospecificerat, att regeringen bör begära förslag till ratificering av ännu inte ratificerade miljöavtal.
Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande, vilket i sin helhet återfinns som bilaga till detta betänkande, att det erfarit att Sverige har ratificerat samtliga miljökonventioner som vårt land anslutit sig till och som förhandlats fram inom ramen för Miljödepartementets område. Jordbruksutskottet avstyrker mot den bakgrunden motion U24 (mp) yrkande 7.
Enligt utrikesutskottets uppfattning är det önskvärt att regeringen, vad gäller alla internationella överenskommelser som skall underställas riksdagen för godkännande, avlåter proposition därom så snart det lämpligen låter sig göras. Utskottet noterar att så har skett vad beträffar samtliga miljökonventioner som vårt land anslutit sig till och som förhandlats fram inom ramen för Miljödepartementets område.
Därmed anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 7 besvarat.
Beträffande formerna för beslut på miljöområdet (motion U24 (mp), yrkande 9) konstaterar utskottet att Romfördraget ger möjligheter att besluta regler på miljöområdet med kvalificerad majoritet. Så sker också.
Vad gäller övrigt internationellt samarbete, bl.a. på miljöområdet, har det traditionellt varit svensk politik att, där så varit lämpligt, i första hand söka åstadkomma folkrättsligt bindande regler. Förutsättningarna för att införa överstatliga beslutsmekanismer i internationella samarbetsorganisationer har i allmänhet visat sig vara begränsade. De områden där överstatlighet gått att åstadkomma har nästan undantagslöst rört domstols- och sanktionsförfaranden för upprätthållande av konventioner.
Därmed anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 9 besvarat.
I anledning av yrkande 8 i motion U24 (mp) konstaterar utskottet att Internationella domstolen enligt sin stadga, artikel 26, paragraf 1, har möjlighet att på ad hoc-basis inrätta en särskild kammare för speciella kategorier av mål. Denna möjlighet utnyttjades av domstolen då den i juli 1993 tillsatte en särskild kammare för handläggning av miljörättsmål. Denna kammare är fortfarande i verksamhet.
Utskottet anser mot denna bakgrund att nuvarande ordning för hantering av internationella miljömål är till fyllest.
Därmed anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 8 besvarat.
8 Fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital
Redan i Romfördraget anges att EG:s uppgift att främja en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom gemenskapen skall ske genom upprättande av en "gemensam marknad" samt genom ett gradvis tillnärmande av medlemsstaternas ekonomiska politik. Det innebär att tullar och kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan avvecklas i handeln mellan medlemsstaterna, att hindren för den fria rörligheten för personer, tjänster och kapital avvecklas och att gemensamma regler skapas för att förhindra att konkurrensen snedvrids. Företag och medborgare från de andra medlemsländerna ges samma behandling som det egna landets. Genom enhetsakten tillkom begreppet den "inre marknaden". Med den inre marknaden menas ett område utan inre gränser mellan medlemsländerna för den fria rörligheten, vilken skulle vara genomförd till utgången av år 1992. Begreppen gemensam marknad och inre marknad används ofta numera synonymt.
Målet att förverkliga den inre marknaden har, som beskrivs utförligare i propositionen, i det stora hela förverkligats enligt planerna. På EU:s inre marknad, som i dag omfattar närmare 350 miljoner invånare, omsätts industri- och jordbruksvaror utan gränskontroller. Lagharmonisering i förening med domstolens rättspraxis har undanröjt de tekniska handelshinder, som berott på nationella skillnader vad gäller varors utformning, märkning, provning och kontroll. Den gemensamma arbetsmarknaden är en verklighet, liksom fri etableringsrätt, konkurrensutsatt offentlig upphandling, fria kapitalrörelser och fri rörlighet för transporttjänster och finansiella tjänster. Diskriminerande effekter av statliga handelsmonopol har undanröjts och en gemensam konkurrenspolitik är genomförd, vilken även omfattar olika former av statligt stöd till näringslivet. Bolagsrätten har harmoniserats i den utsträckning det varit nödvändigt.
Arbetet med den inre marknaden är dock inte avslutat utan kräver kontinuerlig uppföljning. Den aktuella diskussionen inom EU berör också flera andra frågor, som har betydelse för den inre marknaden. Dessa behandlas utförligare i propositionen (kapitel 11).
8.1 Sverige och den inre marknaden
De fyra friheterna har utgjort kärnan i det intensifierade EG--EFTA-samarbetet under 1980-talet. Syftet med EES-avtalet är att de fyra friheterna och konkurrensreglerna skall utsträckas till alla EES-staterna. EES-avtalet innebär också att EFTA-staterna i väsentliga avseenden har övertagit EG:s gemensamma regelverk beträffande de fyra friheterna och på en rad angränsande områden. Svenska företag har därmed i betydande utsträckning fått tillgång till den västeuropeiska marknaden på lika villkor.
EES-avtalet ger likväl inte full delaktighet i den inre marknaden. En viktig inskränkning, är att EES-avtalet inte omfattar den gemensamma jordbrukspolitiken eller den gemensamma marknaden för jordbruksvaror och ej heller den gemensamma fiskepolitiken, vilket betyder fortsatt diskriminering av exporten av vissa svenska fiskeprodukter. En annan inskränkning är att EES-avtalet inte innebär delaktighet i EG:s tullunion och gemensamma handelspolitik. Inte heller ingår EFTA-staterna i det system där uppbörden av varuskatter vid handel mellan länderna har flyttats från tullstationerna till de lokala skattemyndigheterna.
Dessa förhållanden innebär sammantaget att EES-konstruktionen saknar några av de förutsättningar som finns inom EG för att avveckla alla gränskontroller. Dessa kontroller mellan Sverige och EU-staterna har alltså inte försvunnit genom EES-avtalet. Det innebär fortsatt pappershantering och tidsutdräkt i handeln mellan Sverige och EU, vilket utgör en klar konkurrensnackdel. En köpare inom gemenskapen slipper detta om han väljer en leverantör från en EU-medlemsstat.
Ändringar i EG-reglerna kommer inte automatiskt och omedelbart att gälla i EES. Komplikationer kan uppstå i förhandlingarna, så att nya EG-regler först efter betydande fördröjning kan fogas till EES-avtalet. Vidare kommer EES-avtalet att försvagas i takt med att antalet EFTA-stater minskar. Sammantaget innebär detta, framhålls det i proposition 1994/95:19, att det även med EES-avtalet finns konkreta hinder och osäkerheter i förbindelserna mellan Sverige och EU, som inte finns mellan medlemsstaterna.
EES-avtalet är trots sin bredd ett avtal av traditionellt folkrättsligt slag. Det kan alltså sägas upp om parterna blir oeniga om dess fullföljande. Detta innebär att det svenska tillträdet till den inre marknaden inte blir lika väl tryggat som vid ett medlemskap.
Utöver de praktiska problemen finns det därmed också en psykologisk nackdel, som kan skapa osäkerhet hos företagen och enskilda. Vetskapen om att det inte finns fulla garantier för att man kan konkurrera på likvärdiga villkor på EU-marknaden kan vara en avgörande nackdel, anförs det i propositionen. Det kan leda till att svenska eller utländska företag på sikt kan finna det säkrare att göra nyinvesteringar i en EU-stat än att göra det i Sverige. I propositionen anges att detta synsätt delas av flertalet remissinstanser. Ett femtiotal remissinstanser behandlar frågor med anknytning till den inre marknaden. Ett överväldigande flertal av dessa förordar ett medlemskap i EU. Det motiveras framför allt med möjligheten att fullt ut delta i beslutsfattandet inom EU. Vidare framhålls att svenska företag måste kunna arbeta under samma konkurrensvillkor som företagen i EU-staterna, och inte drabbas av avsevärda merkostnader till följd av att Sverige står utanför tullunionen och gränskontrollerna kvarstår. Ett medlemskap ger också Sverige likabehandling med EU-staterna vid export av jordbruks- och livsmedelsprodukter samt fiskeprodukter. Slutligen framhålls den stabilitet och förutsägbarhet i villkoren som ett medlemskap skulle ge och den betydelse detta har för Sverige som investeringsland.
I propositionen redovisas utförligare de förändringar som ett medlemskap medför för Sverige när det gäller den inre marknaden. Dessa kan sammanfattas på följande sätt:
Ett svenskt medlemskap i EU innebär för det första att Sverige kan delta som fullvärdig medlem i EU:s beslutande organ. Frågan om Sveriges möjligheter till medinflytande i den europeiska integrationsprocessen har särskild tyngd när det gäller den inre marknaden. Det är här EG-organen har särskilt långtgående befogenheter -- genom beslutsreglerna i rådet och genom domstolens verksamhet -- i förhållande till medlemsstaterna. Denna starka ställning har varit och är en förutsättning för att det skall vara möjligt att skapa en europeisk marknad av många nationella.
Sverige har länge strävat efter fullt tillträde till den inre marknaden, så att svenska institutioner, företag och enskilda ej diskrimineras. Detta uppnås till stor del genom EES-avtalet. Samtidigt är reglerna för den inre marknaden oftast resultatet av en sammanvägning av olika intressen, såväl ekonomiska som andra, t.ex. beträffande säkerhet, hälsa, miljö, arbetsmiljö och konsumentskydd. Först genom ett medlemskap i EU blir det, enligt propositionen, möjligt för Sverige att helt och hållet delta i arbetet på att ta fram nya regler eller att utveckla de befintliga och därvid få möjlighet att verka för svenska intressen.
För det andra avvecklas gränskontrollerna i samhandeln mellan Sverige och övriga medlemsstater. Detta sker omedelbart vid dagen för medlemskapet. Avvecklingen av kontrollerna vid gemenskapens inre gränser förutsätter att erforderlig samhällskontroll sker på annat sätt.
För det tredje utvidgas den nuvarande frihandeln till att omfatta också jordbruksvaror och fiskeprodukter.
För det fjärde tillkommer nya samarbetsområden i jämförelse med EES. Ett exempel på detta är indirekt beskattning.
Sverige kommer som medlem att ha tillgång till hela EG:s inre marknad på samma villkor som övriga medlemsstater. Den osäkerhet som EES-avtalet i vissa avseenden innebär, upphör därmed.
I propositionen redovisas utförligare hur ett EU-medlemskap skulle påverka Sveriges deltagande i den inre marknaden. Redovisningen har sin tyngdpunkt i de frågor som är nya i förhållande till EES, bl.a. beskrivs de särlösningar som Sverige uppnått i förhandlingen.
Utrikesutskottet noterar att Europeiska rådet har uttalat att slopandet av de inre gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet, utan att säkerheten tvärtom kommer att kunna värnas på ett effektivare sätt i framtiden genom ett systematiskt samarbete mellan medlemsländerna. Man har därför förutsatt att s.k. kompensatoriska åtgärder av olika slag skall införas för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria rörligheten innebär.
Flera motioner har aktualiserat frågan om skapandet av kompensatoriska åtgärder för att förhindra att den fria rörligheten inom den inre marknaden utnyttjas för narkotikasmuggling eller annan internationell brottslighet. Dessa motioner behandlas av utskottet i ett sammanhang i betänkandet, nämligen i avsnitt 13 Hälso- och socialpolitiska frågor.
I fråga om de indirekta skatterna (avsnitt 11.2.8 i propositionen) har inga motioner väckts. Eftersom detta område av beskattningen berörs ganska mycket av EU-avtalet och kräver relativt omfattande lagstiftningsåtgärder erinras i yttrandet från skatteutskottet -- som en komplettering till de uppgifter som lämnas i propositionen -- om att avtalet innebär att Sverige i likhet med andra medlemsstater måste följa EG-direktiven om moms och punktskatter. I dessa direktiv regleras beskattningsförfarandet samt skattebaser och skattesatser. Sverige har redan vidtagit viktiga anpassningsåtgärder på dessa områden men ytterligare arbete återstår för att harmoniseringen skall vara färdig till årsskiftet. På en hel del punkter har dock Sverige utverkat undantag och särlösningar under en övergångstid. De områden som kräver ytterligare lagstiftningsåtgärder till årsskiftet är momsen, tobaksskatten, alkoholskatten, energiskatten och bilaccisen. Propositioner på samtliga dessa områden har inkommit och behandlas för närvarande i skatteutskottet.
9 Transportpolitik
Den svenska transportpolitiken står enligt propositionen väl i samklang med EG:s transportpolitik, vars målsättning är att skapa ett sammanhängande väl integrerat transportsystem som omfattar alla transportmedel och som beaktar kraven på såväl snabbhet och effektivitet som en för miljön hållbar utveckling. Genom ett medlemskap skulle Sverige få bättre möjlighet att påverka den fortsatta utvecklingen av transportpolitiken i denna riktning.
Redan genom EES-avtalet har en stor del av EG:s sekundärrätt införlivats med svensk rätt, vilket fått till följd att de olika transportmarknaderna allt mer öppnas för konkurrens för såväl transportörer som transportköpare, något som leder till en vitalisering av hela transportmarknaden. Ett medlemskap ger därutöver Sverige möjligheten att på ett nära och effektivt sätt verka för en konkurrensneutral behandling av den svenska transportnäringen.
Den gemensamma marknaden medför ökade transportvolymer vilket ställer krav på åtgärder för att förhindra negativa miljöeffekter.
I två motioner aktualiseras frågor med anknytning till detta avsnitt i propositionen. Flertalet av de motioner som mer direkt avser frågor på miljöområdet behandlas dock senare i betänkandet (avsnitt 17 Miljöfrågor).
Enligt motion U16 (s) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska prioriterade områden inom trafik och miljö, kemikaliehantering, luft- och vattenföroreningar resp. avfall. Vad gäller trafiken och därmed sammanhängande miljöfrågor framhåller motionärerna vikten av att Sverige driver på inom EU för att förverkliga ett mer miljöanpassat transportsystem. Gjorda beräkningar tyder på att ett svenskt medlemskap i EU kommer att medföra ett ökat transportarbete. För att undvika att en sådan ökning leder till ökade miljöutsläpp krävs åtgärder både här hemma och inom EU. Sådana åtgärder bör syfta både till att minska den nuvarande ökningstakten av transportarbetet och till att styra mot en ökad andel järnvägs- och sjötransporter. Samtidigt måste fordonsparken bli renare. Vidare bör Sverige verka för att minska bilarnas bränsleförbrukning och för att minska flygets utsläpp.
(Motion U16 (s) yrkande 9 behandlas delvis även i betänkandets avsnitt 17 (Miljöfrågor)).
Enligt motion U15 (v) yrkande 10 bör riksdagen -- under förutsättning av ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska krav inom transportpolitikens område i EU-samarbetet. Motionärerna erinrar om att EG-kommissionen i sin vitbok från december 1992 talar om en transportpolitik som bidrar till ekonomisk tillväxt samtidigt som minsta möjliga skada åsamkas miljön. Övergång till mer miljövänliga transporter skall stimuleras genom lämplig utformning av skatter och avgifter. Motionärerna finner denna målsättning riktig men framhåller att den rimmar illa med kommissionens förslag om fordons mått och vikter. Om detta förslag genomförs får det enorma ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. En minskning av högsta tillåtna längd för lastbilar från 24 meter till 16 eller 18 meter skulle medföra en dubblering av lastbilsbehovet. Koldioxidutsläppen skulle öka med 700 000 ton per år och kostnaderna med 20 %. Skogsindustrin skulle åsamkas 50 % högre transportkostnader, och gränsen för lönsam avverkning skulle flyttas närmare industrierna. Det är därför av utomordentlig vikt att Sverige kan behålla sina mått- och viktregler för inrikes lastbilstrafik. Virkestransporterna kan bara till en ringa del tas över av järnvägstrafik.
Vidare framhåller motionärerna att man bör utreda möjligheterna att i Sverige införa en kvotering av den gränsöverskridande lastbilstrafiken enligt det för Österrike gällande ekopunktssystemet.
Under rubriken Motorcyklar framhåller motionärerna till en början att EU:s typgodkännandedirektiv för motorcyklar kan komma att innebära förbud mot varje form av modifiering av en motorcykel. Härigenom hotas den "chopperkultur" som utvecklats i Sverige och som varit helt förenlig med svensk fordonskontroll och svenska trafiksäkerhetskrav. Vidare betonar motionärerna att EU:s nuvarande körkortsdirektiv kan uppfattas som diskriminerande för Sveriges motorcyklister. Kraven på harmonisering av bestämmelser för motorcyklar bör begränsas till de fall då de är till fördel för miljökrav och höjd trafiksäkerhet.
Slutligen framhåller motionärerna att man inom EU arbetar med ett förslag om effektbegränsning för motorcyklar. Det är enligt motionärerna högst oklart om en effektbegränsning är till gagn eller skada för trafiksäkerheten. Vad som däremot förefaller säkert är att det blir nödvändigt att bygga upp ett omfattande kontrollsystem.
I trafikutskottets yttrande påpekas, liksom i propositionen, att EES-avtalet omfattar huvuddelen av de rättsakter som för närvarande gäller inom EU på områdena transportpolitik, telekommunikationer och post. Ett svenskt medlemskap i EU medför därför inga större förändringar i fråga om de regler som Sverige har att följa inom dessa områden. Däremot förändras, och förbättras, våra möjligheter att påverka den fortsatta utformningen av sådana regler.
Trafikutskottet, som följaktligen tillstyrker godkännande av propositionen yrkande 1 från de synpunkter utskottet har att företräda, har ingen annan uppfattning än den som uttalas i motion U16 (s) -- och i propositionen -- om vikten av att Sverige driver på inom EU för att förverkliga ett mer miljöanpassat transportsystem. Utskottet utgår från att även regeringen delar denna uppfattning och förutsätter sålunda att den verkar för att inom hela EU minska den nuvarande ökningstakten av transportarbetet och för en tillväxt av järnvägs- och sjötransporternas andel av detta arbete. Vidare förutsätter utskottet att regeringen inom EU verkar för miljövänligare motorfordon genom bl.a. ekonomiska styrmedel, skärpta avgaskrav och ökat tillverkaransvar. Åtgärder för att minska flygets utsläpp är också angelägna.
Med det anförda finner utskottet syftet med motion U16 (s) yrkande 9 i den del som avser utskottets beredningsområde, tillgodosett. Trafikutskottet anser därför, för sitt vidkommande, att motionen i den delen kan lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Utrikesutskottet betraktar därmed, med hänvisning till vad trafikutskottet anfört, motion U16 (s) yrkande 9 i berörd del som besvarat.
Trafikutskottet delar också den i motion U15 (v), och i propositionen, uttalade uppfattningen att det är utomordentligt viktigt att Sverige kan behålla sina nuvarande mått- och viktregler för tyngre vägfordon i nationell trafik. Som framhålls i motionen skulle ett genomförande av kommissionens förslag innebära starkt ökade transportkostnader för skogsindustrin. Härtill kommer -- som betonas i propositionen -- att negativa effekter för miljön och trafiksäkerheten kan befaras. Utskottet förutsätter att regeringen med kraft verkar för att tillgodose det sålunda uttalade önskemålet.
Med anledning av de motorcykel- och körkortsfrågor som aktualiseras i motion U15 (v) erinrar trafikutskottet om följande.
Sverige har redan genom tilläggsavtalet till EES-avtalet åtagit sig att tillämpa EG:s direktiv om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon (92/61/EEG) och körkortsdirektiv (91/439/EEG). Det förstnämnda innebär inget hinder för att en typgodkänd motorcykel, som tagits i bruk, ändras och därefter registreringsbesiktigas.
Körkortsdirektivet skall träda i kraft inom hela EU den 1 juli 1996. Dess syfte är att harmonisera körkortsbestämmelserna inom hela EU så att körkorten kan ha lika giltighet i samtliga medlemsstater. I fråga om motorcyklar innebär direktivet delvis högre behörighetsålder än vad som gäller enligt körkortslagen (1972:603). För behörighet att föra de allra tyngsta motorcyklarna krävs sålunda att föraren har fyllt 20 år eller, under vissa förutsättningar, 21 år. Motsvarande ålder enligt körkortslagen är 18 år. Regeringen har tillsatt en utredning (dir. 1994:90) med uppdrag att göra en översyn av körkortsförfattningarna samt analysera hur EG-direktivet i fråga skall införlivas med svensk rätt.
Utskottet kan konstatera att direktivet gör det nödvändigt att ändra körkortslagen. I avvaktan på en proposition härom är trafikutskottet inte för sin del berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av v-motionen i nu aktuell del. Utskottet förutsätter dock att regeringen inom EU fortlöpande uppmärksammar körkortsfrågorna och tar de initiativ som med beaktande av trafiksäkerhetens krav, behovet av EU-harmonisering och berörda ungdomars intresse av en lägre behörighetsålder kan synas påkallade.
Utskottet förutsätter vidare att regeringen vid beredningen av förslag om en effektbegränsning för motorcyklar överväger synpunkter av det slag som framförs i v-motionen.
Med det anförda finner trafikutskottet, för sin del, att yrkande 10 i motion U15 (v) kan lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Utrikeutskottet betraktar därmed, med hänvisning till vad trafikutskottet anfört, motion U15 (v) yrkande 10 som besvarat.
10 Konkurrenspolitik
Fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital leder till effektivare konkurrens som pressar kostnader och priser både inom produktion och distribution på ett sätt som gynnar konsumenterna.
En nödvändig förutsättning för en bestående effektivitet i konkurrensen är att denna styrs av en enhetlig konkurrenspolitik och står under verkningsfull överstatlig tillsyn.
EG:s konkurrenspolitik skall bl.a. säkerställa att det inte reses nya protektionistiska hinder inom den inre marknaden. Kommissionen är det gemensamma övervakande organet inom EG i konkurrensfrågor.
Tillgång till den inre marknaden ökar konkurrensen i Sverige. Svenska företag utsätts för en hårdare konkurrens från utlandet. Samtidigt kan de fritt konkurrera på den stora europeiska marknaden.
Genom EES-avtalet har Sverige övertagit EG:s regelverk på konkurrensområdet. De regler som tillkommit sedan EES-avtalet slöts har införlivats i den ordning som EES-avtalet föreskriver. Förhandlingarna om EU-medlemskap omfattar också jordbruksområdet, vilket medfört att en förordning med konkurrensregler för jordbruksområdet har tillkommit.
De viktigaste skillnaderna i förhållande till EES-avtalet av ett svenskt medlemskap är att Sverige får ett medinflytande på EU:s konkurrenspolitik och att Sverige inordnas under EU:s eget system för övervakning.
De lagstiftningsåtgärder inom konkurrensområdet som kan behövas vid ett medlemskap kommer, enligt vad som anges i proposition 1994/95:19, att föreläggas riksdagen i en senare proposition.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några motioner.
11 Konsumentpolitiska frågor
Romfördraget föreskriver numera att gemenskapen skall bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås. Det skall bland annat ske genom särskilda insatser som stöder och kompletterar medlemsstaternas politik i syfte att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och genom att tillhandahålla en fullgod konsumentupplysning.
Genom EES-avtalet och senare godkända ändringar av detta avtal har Sverige införlivat eller åtagit sig att införliva de regler på konsumentområdet som hittills har utvecklats inom gemenskapen.
Ett medlemskap i EU kommer att innebära att Sverige kan medverka i och påverka utvecklingen av konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de gemenskapsregler som är av betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Som medlem i EU bör Sverige, anförs det i propositionen, arbeta för att Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå också förverkligas. Strävan bör vara att i överenstämmelse med de mål och prioriteringar som gäller för den svenska konsumentpolitiken ta till vara konsumenternas intressen.
Detta avsnitt i propositionen har väckt ett par motioner.
I motion U16 (s) anförs att den marknadskontroll som redovisas i propositionen inte är tillfredsställande. Motionärerna påpekar att Sverige, enligt Konsumentverkets uppfattning, riskerar att bli en dumpningmarknad för varor som inte uppfyller gällande säkerhetskrav. När det gäller de finansiella tjänsterna menar motionärerna att EG:s nuvarande regler är mindre tillfredsställande ur svensk synpunkt. Det direktiv om distansförsäljning som nu är under utarbetande undantar finansiella tjänster. Sverige måste enligt motionärernas mening med full kraft arbeta för att det skall gälla samma regler för finansiella tjänster som vid försäljning av varor och andra tjänster. I motionen yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som sålunda anförts om konsumentpolitiken (yrkande 1).
I Vänsterpartiets motion U15 kritiseras EG:s produktsäkerhetsdirektiv. I motionen anförs att huvudprincipen enligt direktivet är att den som tillhandahåller produkter bara behöver anlita fristående provnings- och certifieringsorgan om olycksrisken är stor. Motionärerna anser att sådana organ skall anlitas vid minsta misstanke om olycksrisk. Vidare kritiseras EG:s leksaksdirektiv och direktivet om personlig skyddsutrustning. Motionärerna menar att leksaksdirektivet inte beaktar risken för hörselskador och allergier. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sålunda anförts (yrkande 13 delvis).
När det gäller lagstiftning på konsumentområdet vill lagutskottet, såsom också görs i propositionen, i sitt yttrande peka på de grundläggande skillnader som finns mellan rättsakter som berör produktsäkerhet och annan produktutformning å ena sidan och sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och rättsliga intressen å den andra.
Lagutskottet anför följande:
Rättsakter av det förstnämnda slaget har i allmänhet inte bara ett konsumentskyddssyfte. De avser också att främja den fria rörligheten av varor genom att ställa upp gemensamma produktnormer m.m. Det innebär att de angivna normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i princip inte tillåts. Annorlunda förhåller det sig med de rättsakter som reglerar konsumenternas ekonomiska eller rättsliga skydd, t.ex. marknadsföring, hemförsäljning och konsumentkrediter. De har, såsom anförs i propositionen, i allmänhet s.k. minimikaraktär, vilket innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i rättsakten i fråga. Det är dock inget som hindrar att staten i fråga utsträcker konsumentskyddet ännu längre. Det är således möjligt för svensk del att behålla eller förstärka konsumentskyddet inom de områden som inte är direkt varu- eller tjänsterelaterade.
Som ovan berörts innebär ett svenskt EU-medlemskap att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de gemenskapsregler som är av betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige som EU-medlem bör arbeta för att uppnå Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå framstår enligt utskottets mening som odiskutabelt. Enligt utskottets mening tillhör konsumentskyddet ett av de områden som bör prioriteras från svensk sida inom ramen för EU-samarbetet. Inte minst angeläget härvidlag är att åstadkomma högre skyddsnivåer när det gäller produktsäkerhet och produktutformning. En annan viktig fråga är, såsom framhålls i motion U16, att förbättra konsumentskyddet vid finansiella tjänster.
Med det anförda tillstyrker lagutskottet bifall till de aktuella motionsyrkandena.
Utrikesutskottet, som delar de bedömningar som gjorts av lagutskottet i dessa frågor, anser mot denna bakgrund att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad lagutskottet anfört med anledning av motionerna U15 (v) yrkande 13 i berörd del samt U16 (s) yrkande 1.
Lagutskottet behandlar i sitt yttrande också livsmedelspolitiska frågor. Motionsyrkanden på detta område behandlas i detta betänkande i ett sammanhang, nämligen i avsnitt 19 Jordbruk och fiske.
12 Utbildning, forskning och utveckling
Investeringar i utbildning, forskning och utveckling är investeringar i långsiktigt användbar kunskap. Inom dessa områden bör ökad kvalitet, ökad internationalisering och ökad rörlighet för såväl kunskap som människor eftersträvas. Detta är nödvändigt om Sverige skall bli konkurrenskraftigt i ett internationellt perspektiv. Samverkan och utbyte med omvärlden måste därför vara ett naturligt inslag i all utbildning och forskning. I propositionen anförs att de möjligheter till medverkan i internationella nätverk, projekt och utbytesprogram som Sveriges deltagande i EG-samarbetet erbjuder skulle vara av mycket stor betydelse därvidlag.
Genom EES-avtalet har väsentliga delar av EG:s utbildnings- och forskningsverksamhet öppnats för Sverige. Det är dock först vid ett medlemskap i EU som Sverige kan delta i samtliga de aktiviteter som ingår i EG:s arbete inom dessa områden och medverka i utformningen av den gemensamma utbildnings- och forskningspolitiken.
Vid en svensk anslutning till EU ökar behovet av kvalificerade tolkar och översättare. Detta gäller främst inom EU:s organ i andra länder men även inom departement och statliga myndigheter i Sverige. Utöver de åtgärder som redan vidtagits för budgetåren 1993/94 och 1994/95 kommer resurser att krävas för långsiktig planering och utbyggnad av utbildningarna för tolkar och översättare.
Inga motioner har väckts med anledning av detta avsnitt i propositionen.
13 Hälso- och socialpolitiska frågor
De hälso- och socialpolitiska frågorna beslutas i huvudsak nationellt inom EU-området. Ett omfattande samarbete bedrivs likväl mellan medlemsstaterna även på dessa områden. Som medlem kommer Sverige att ta aktiv del i detta. Det gäller i första hand ett antal program och nätverk på det socialpolitiska området. Även inom det hälsopolitiska området sker ett omfattande samarbete. Bl.a. gäller att gemenskapen till skydd för folkhälsan skall främja samarbetet mellan medlemsländerna. Rådet kan därvid vidta stimulansåtgärder och utfärda rekommendationer, dock utan syfte att uppnå en harmonisering av medlemsländernas lagstiftning. Samarbetet understöds också genom att nyckelområden anges och handlingsprogram utarbetas. Medlemskapet ger Sverige möjlighet att delta i och påverka detta samarbete.
Sverige har i medlemskapsförhandlingarna åtagit sig att avskaffa import-, export-, partihandels- och tillverkningsmonopolen på alkoholområdet. De kommer att ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. Detaljhandelsmonopolet behålls. EG:s regler på punktskatteområdet kommer vid ett medlemskap att gälla även alkoholdrycker. Sverige har medgivits rätt att mängdmässigt begränsa den avgiftsfria införseln av drycker. Den svenska alkoholpolitiska målsättningen att minska den totala alkoholkonsumtionen sätts inte i fråga. Som framgår av propositionen har också alla EU:s medlemsstater anslutit sig till Världshälsoorganisationens (WHO) hälsoprojekt "Hälsa för alla år 2000". Bland de 37 mål för förbättrad hälsa som WHO:s Europaregion har ställt upp finns målet att sänka alkholkonsumtionen med minst 25 %, från 1980 års nivå, fram till år 2000. Även den handlingsplan som har utarbetats för att förverkliga målen har antagits enhälligt av alla Europaregionens stater.
Regeringen har, på grundval av bl.a. Alkoholpolitiska kommissionens betänkanden, i proposition 1994/95:89 presenterat förslag till ny alkohollag.
Det finns inte några skäl, anförs det i proposition 1994/95:19, att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett medlemskap i EU. Kampen mot missbruk och narkotikabrottslighet är prioriterade områden inom gemenskapen. Som medlem kommer Sverige att delta i de fora som kommer att påverka den europeiska narkotikabekämpningen. I framtiden kommer bevakningen av gränserna mellan Sverige och EU:s medlemsstater att ske i andra former än de nuvarande så att illegal införsel av narkotika förhindras. Verksamheten kommer att stödjas av ett ökat samarbete mellan medlemsstaternas polis- och tullmyndigheter.
Ett flertal motioner har väckts med anledning av detta avsnitt i propositionen.
I motion U16 (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om narkotikafrågor vid ett svenskt EU-medlemskap (yrkande 2). Motionärerna anför följande: Ett svenskt medlemskap i EU ställer betydande krav på den svenska narkotikapolitiken. Avskaffandet av tullgränsen måste mötas med kraftfulla alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika europeiska polismyndigheterna. Sverige måste även vid ett medlemskap i EU ha en väl utbyggd gränskontroll som ett led i brottsbekämpningen. Tullens och polisens metoder måste förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull och polis bör effektiviteten kunna skärpas.
Den fria rörligheten inom EU för varor, tjänster, människor och kapital har aldrig avsetts gälla narkotika och annan kriminalitet, anför motionärerna. Därför genomför nu EU en rad "kompensatoriska åtgärder": uppbyggnaden av Europol, av övervakningscentret i Lissabon, det gemensamma informationssystemet (CIS) samt ett gemensamt ansvar för bevakningen av EU:s yttre gränser. Det är en klar fördel för Sverige att delta i dessa program. Vi bör kunna ha en pådrivande roll i detta arbete. Dessa åtgärder kommer dock inte att nå full kraft förrän om 5--10 år.
Vidare anför motionärerna att det även vid ett svenskt EU-medlemskap är möjligt att behålla gränskontrollen mot narkotika. Trovärdigheten i vår narkotikapolitik och EU:s ambitioner att lyfta narkotikapolitiken till en fråga av "allmänt intresse" ger oss anledning att med fasthet fullfölja den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Mot denna bakgrund är det angeläget att personkontrollen vid inre gränser, i fall av ett svenskt EU-medlemskap, inte avvecklas förrän kompensatoriska åtgärder har införts och utvecklats till en tillfredsställande effektivitet i både Sverige och andra medlemsländer.
Liknande synpunkter framförs i motionerna U5 (kds) yrkande 2 och U12 (s) yrkandena 1 och 2. I den förra motionen begärs också ett tillkännagivande om vikten av ett aktivt ställningstagande i samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna i Europa (yrkande 1).
Liknande synpunkter som de nu nämnda framförs också i motion U15 (v) yrkande 11 (delvis). Motionärerna anför att Sverige vid ett svenskt EU-medlemskap bör arbeta för att kunna stoppa narkotikan vid gränsen. Sverige skall vara pådrivande i den diskussion som förekommer i vissa EU-stater för att få behålla en viss kontroll i anslutning till den inre gränsen. Målsättningen måste för Sveriges vidkommande vara bibehållen gränskontroll. Detta är utomordentligt viktigt av flera skäl, men framför allt därför att de s.k. kompensatoriska åtgärderna -- t.ex. Europol -- bara är i början av sitt uppbyggnadsskede. Det är också oklart, om de kommer att omfatta alla typer av narkotika, då t.ex. cannabis är fullt legalt i flera EU-stater. Dessutom riktar sig de kompensatoriska åtgärderna endast mot smuggling av stora mängder, inte mot små och medelstora mängder. Mycket av arbetet kommer att riktas mot de yttre gränserna, men 70 % av det amfetamin som kommer till Sverige tillverkas i Holland -- även större delen av cannabisen.
I två motioner tas alkoholfrågan upp.
I motion U15 (v) yrkande 11 (delvis) begärs, under förutsättning att det blir ett klart ja i folkomröstningen, ett tillkännagivande om vad som anförts om hälso- och socialpolitik i EU-samarbetet. Motionärerna anför i denna del följande. Som EU-medlem skall Sverige agera kraftfullt för att EU skall få en alkoholpolitik värd namnet. Alkoholfrågan skall inte behandlas som jordbrukspolitik. Sverige måste verka för att alkoholpolitiken görs till ett instrument för en god folkhälsa. Sverige måste få med sig övriga länder i ett sådant långsiktigt arbete. Det kan ta flera generationer att få gehör för detta i ett alkoholdränkt Europa. Före sommaren avslutade Alkoholkommissionen sitt arbete med att föreslå åtgärder för en ny svensk alkoholpolitik. Vänsterpartiet anser att dessa förslag kan ligga till grund för Sveriges arbete för att få till stånd en acceptabel EU-politik på detta område.
I motion U6 (kds) begärs ett tillkännagivande om att hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna vid ställningstaganden om inskränkningar av frihandeln. Motionärerna anser att det krävs en samlad politisk viljeinriktning för att upprätthålla vår svenska alkoholpolitik. Det är av yttersta vikt att en sådan gemensam viljeinriktning kommer till stånd. Vår alkoholpolitik kan bestå om detta görs och om svenska politiker i framtiden inte ändrar målet. Sverige bör enligt motionärerna klart ta ställning för att det i fall av tveksamheter vid inskränkningar av frihandeln bör vara vår inställning till hälsoaspekterna som skall ligga till grund.
Tre utskott behandlar i yttranden till utrikesutskottet dessa yrkanden från sina resp. utgångspunkter.
Socialutskottet anför i sitt yttrande följande:
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Detta mål har stark förankring i den svenska medborgaropinionen, de politiska partierna, ungdomsorganisationerna och övriga folkrörelser. Narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare. Samhällets samlade insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap att all icke-medicinsk användning av narkotika är oacceptabel.
Enligt proposition 1994/95:19 finns det inte några skäl att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett EU-medlemskap. Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är prioriterade områden inom gemenskapen som i och med Maastrichtfördraget också fått ett nytt mandat på detta område. Ett nytt narkotikapolitiskt program är under utarbetning.
Utskottet delar inställningen i propositionen att det inte finns någon anledning att nu ändra den svenska narkotikapolitiken. Det är enligt utskottet nödvändigt att Sverige vid ett EU-medlemskap är pådrivande i kampen inom EU mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet samt med kraft vänder sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i samhället.
Utskottet delar inställningen i proposition 1994/95:34 om övergångsbestämmelser till den nya tullagen som innebär att tullmyndigheterna behåller sina befogenheter att vid den s.k. inre gränsen kunna kontrollera det undantag avseende införselbeskattning av bl.a. alkohol som Sverige fått i anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer samt illegal införsel bl.a. av narkotika.
Socialutskottet anser att motionerna U5 (kds), U12 (s), U15 (v) yrkande 11 i motsvarande del och U16 (s) yrkande 2 i huvudsak är tillgodosedda och därför bör avstyrkas.
Socialutskottet konstaterar vidare att alkoholfrågorna vid ett EU-medlemskap ingående behandlas i propositionen. Riksdagen skall inom kort ta ställning till två propositioner på det alkoholpolitiska området, proposition 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. och proposition 1994/95:89 Förslag till alkohollag. Alkoholpolitiska kommissionens huvudbetänkande, i vilket kommissionen bl.a. utvärderat den hittillsvarande alkoholpolitiken och lagt fram förslag till mål för den framtida svenska alkoholpolitiken och till alkoholpolitiska handlingsprogram, bereds fortfarande i regeringskansliet. Motionerna U6 (kds) och U15 (v) yrkande 11 i motsvarande del bör enligt socialutskottet avstyrkas.
Justitieutskottet vill i anledning av motionerna U5 (kds) och U16 (s) anföra följande:
I Sverige har sedan lång tid tillbaka lagts fast en narkotikapolitik där narkotikahotet mötts med offensiva insatser från kommuner, myndigheter och organisationer. Genom en konsekvent politik inriktad på att minska tillgången på narkotika och samtidigt dämpa efterfrågan ligger det experimentella bruket av narkotika och nyrekryteringen till tungt narkotikamissbruk på en internationellt sett låg nivå i vårt land. Det finns enligt utskottets mening inte några skäl att ändra grunderna för denna politik vid ett medlemskap. Tvärtom bör Sverige, i enlighet med vad som framförs i propositionen, vidmakthålla sin restriktiva narkotikapolitik. Utskottet utgår för sin del från att Sverige inom EU kommer att fortsätta att föra samma narkotikapolitik som hittills och bl.a. förespråka ett utnyttjande av de kriminalpolitiska medel som står till buds i kampen mot narkotikan. Mot den bakgrunden är det också närmast självklart att Sverige tar avstånd och inom EU kraftfullt motarbetar de legaliseringstankar m.m. avseende narkotika som finns i Europa. Några riksdagsuttalanden med anledning av motionerna U5 och U16 i nu behandlade delar behövs inte.
Beträffande den inre gränskontrollen och s.k. kompensatoriska åtgärder anför justitieutskottet bl.a. följande:
En följd av medlemskapet i EU är att tullklareringen vid gräns mot EU-land försvinner mot andra medlemsländer den 1 januari 1995. Identitetskontroller av personer vid inre gräns behålls till dess att ett beslut fattats på svensk sida om avveckling av dem. Ett sådant beslut är beroende av att effektiva kompensatoriska åtgärder införs i EU och i Sverige. Som framgått ovan är dessa under uppbyggnad inom EU, och i Sverige föreligger flera utredningsförslag till sådana kompensatoriska åtgärder som nu är föremål för regeringens överväganden eller som nu remissbehandlas. Utskottet har även inhämtat att Rikspolisstyrelsen nyligen i anledning av sitt regeringsuppdrag kommit med förslag om placering av sambandsmän inom bl.a. Europol.
Utskottet kan konstatera att en följd av ett medlemskap i EU på sikt är att tullkontroller av traditionellt slag försvinner mot andra medlemsländer. Detta måste mötas med kraftfulla alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika europeiska polismyndigheterna. Vidare måste tullens och polisens metoder förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull och polis bör effektiviteten kunna skärpas. Enligt utskottets mening finns skäl att anta att dessa nya kontrollformer blir väl så effektiva som traditionella gränskontroller.
Som framgått ovan pågår ett intensivt arbete i denna riktning, och inom EU förbereds olika konventioner med inriktning på kompensatoriska åtgärder. Utskottet välkomnar dessa förslag men inser att kompensatoriska åtgärder först efter en tid kan nå full kraft. Utskottet har uppfattningen att fram till dess bör den nuvarande gränskontrollen inte försämras vid den inre gränsen. Ett förslag till lagstiftning med denna innebörd har lagts fram av regeringen (prop. 1994/95:34). Från justitieutskottets utgångspunkter framstår förslaget som väl avvägt. I det rådande beredningsläget saknas det enligt justitieutskottets mening i övrigt anledning till något särskilt riksdagsuttalande i anledning av motionerna U15 och U16 i nu behandlade delar.
Som EU-medlem kommer Sverige som ovan beskrivits att få del av det nya, effektivare samarbetet mellan EU-länderna när det gäller att bekämpa internationell brottslighet. Hit hör bl.a. inrättandet av Europol, som redan börjat bygga upp en verksamhet inriktad mot narkotikabekämpning.
Allt detta sammantaget bidrar enligt justitieutskottets mening till att Sverige får ökade förutsättningar att bekämpa den internationella brottsligheten, vilket också framförs i motion U12 (s). Utskottet anser att det saknas anledning för något särskilt riksdagens uttalande i denna fråga.
Skatteutskottet noterar att regeringen i proposition 1994/95:34 om den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap gör bedömningen att tullens kontrollverksamhet hör till de frågor som i huvudsak skall regleras i medlemsstaternas nationella lagstiftning (s. 103 i propositionen). Med utgångspunkt i denna bedömning föreslås därför i samma proposition att tullens befogenheter vid inre gräns när det gäller att utföra "stickprovskontroll" för att hindra olaga införsel av narkotika, vapen, m.m. tills vidare behålls (s. 110--112). Propositionen är för närvarande under beredning i skatteutskottet med inriktning på att ett beslut skall fattas i kammaren före juluppehållet.
Till det sagda vill skatteutskottet lägga följande:
Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen högt prioriterar ansträngningarna att hålla Sverige fritt från narkotika och aktivt medverkar till narkotikabekämpningen inom EU med utnyttjande av de nya möjligheter och metoder som medlemskapet ger. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att enligt Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget gäller att gemenskapen särskilt skall inrikta sina insatser på ett förebyggande arbete vad gäller de stora folksjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket. Med hänsyn härtill och till att förslaget i den ovan angivna propositionen enligt utskottets uppfattning bör tillgodose motionärernas önskemål anser utskottet att det inte finns anledning att vidta någon åtgärd med anledning av de aktuella motionsyrkandena.
Vad gäller de i motionerna, bl.a. motion U15 (v), uttryckta farhågorna för att minskade alkoholskatter och ökad gränshandel vid ett svenskt EU-medlemskap kommer att förorsaka allvarliga alkoholproblem i Sverige erinrar skatteutskottet om att utskottet tidigare i samband med ett ställningstagande till den västeuropeiska integrationsprocessen understrukit att målet för ett svenskt deltagande bör vara att de sociala och hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får försvagas. Denna inställning ligger enligt utskottets uppfattning väl i linje med de klausuler i Maastrichtfördraget som bl.a. stipulerar att skyddet för folkhälsan skall ingå som en del i gemenskapens verksamhet och att unionen skall bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet mellan medlemsländerna och vid behov stödja deras insatser. Skatteutskottet erinrar även om att Sverige också fått gehör för flera alkoholpolitiskt motiverade krav under förhandlingarna, bl.a. ett bibehållande av Systembolagets detaljhandelsmonopol och under en övergångstid avsevärt mera begränsade regler om skattefri införsel av alkoholdrycker än EU i övrigt. Medan reglerna för EU i övrigt gör det möjligt att privat införa 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl utan att betala skatt i införsellandet om varorna inköpts beskattade i en annan EU-stat har Sverige fått rätt att begränsa dessa kvantiteter till 1 liter starksprit eller 3 liter starkvin, 5 liter annat vin och 15 liter öl.
Skatteutskottet noterar även följande:
I proposition 1994/95:56 föreslås en lagreglering av denna skattefria privatinförsel från andra EU-länder. I samma proposition föreslås också en ny lag om alkoholskatt. Trots att principen ändras från en progressiv till en proportionell beskattning med avseende på alkoholinnehållet i drycken innebär den nya lagen inte några mera väsentliga förändringar på skattenivåerna. Propositionen är för närvarande under beredning i skatteutskottet och ett beslut i kammaren beräknas fattas före juluppehållet.
Av det anförda framgår att motion U6 i väsentliga avseenden kan anses tillgodosedd genom den särlösning som skall gälla övergångsvis för svensk del i fråga om privatinförsel av alkoholdrycker. Vad gäller motion U15 delar utskottet motionärernas uppfattning att regeringen även i fortsättningen bör bedriva en alkoholpolitik som syftar till att minska alkoholskadorna i samhället, också med utnyttjande av andra medel än beskattning och införselrestriktioner. Givetvis bör regeringen även verka för att vinna gehör för den svenska ståndpunkten i denna fråga inom EU. Det ankommer inte på skatteutskottet att bedöma vilka alkoholpreventiva åtgärder som bör komma i fråga vid sidan av beskattning och införselrestriktioner, men utskottet utgår ifrån att regeringen vägleds av de nyss angivna principerna i sitt fortsatta handlande. Med det anförda avstyrker utskottet båda de nu berörda motionerna i aktuella delar.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som gjorts i ovan redovisade yttranden och vill för sin del särskilt framhålla betydelsen av att folkhälsoaspekterna även framdeles väger tungt i de överväganden som görs inom ramen för Sveriges agerande i olika internationella fora, inklusive Europeiska unionen.
Med det ovan anförda anser utskottet att motionerna U5 (kds) yrkandena 1 och 2, U6 (kds), U12 (s) yrkandena 1 och 2, U 15 (v) yrkande 11 samt U16 (s) yrkande 2 besvarats.
14 Jämställdhetsfrågor
Principen om lika lön för lika arbete är fastslagen redan i Romfördraget vilket innebär att enskilda kan åberopa fördragets bestämmelser härom inför nationell domstol. Genom sekundärlagstiftning och rättspraxis har principen utvecklats vidare. Den svenska jämställdhetslagen uppfyller EG-rättens krav. Inriktningen av den svenska jämställdhetspolitiken kommer även vid ett medlemskap att beslutas nationellt. Som medlem i EU får Sverige möjlighet att delta i det omfattande jämställdhetsarbete som, vid sidan av lagstiftningsarbetet, sker på central nivå inom gemenskapen, t.ex. via program, projekt och nätverk. I propositionen anförs att Sverige bör driva frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv och därmed bidra till att den europeiska kvinnans ställning stärks.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några motioner.
15 Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor
Arbetsmarknadspolitikens utformning är inom EU huvudsakligen en nationell angelägenhet. I propositionen anförs att Sverige, även som medlem i EU, kommer att fortsätta att driva en aktiv politik i kampen mot arbetslösheten. Frågorna om att öka tillväxten och bekämpa arbetslösheten är prioriterade även inom EU. Ett svenskt EU-medlemskap möjliggör samordnade insatser över nationsgränserna vilket är nödvändigt för att arbetslösheten framgångsrikt skall kunna bekämpas. Det är också först vid ett medlemskap som Sverige får möjlighet att delta i olika programaktiviteter som finansieras via EG:s socialfond och vars syfte bl.a. är att förbättra tillväxten och skapa nya arbeten.
Redan genom EES-avtalet sker en anpassning till EG:s regelverk inom arbetsmiljö- och arbetsrättsområdena och såvitt avser området personers rörlighet. Genom Maastrichtfördragets s.k. sociala protokoll ges arbetsmarknadens parter en stärkt roll inom EU.
Ett EU-medlemskap ger Sverige helt andra möjligheter än EES-avtalet att delta i och påverka utformningen av gemenskapens lagstiftning och fortsatta arbete på detta område, liksom på andra områden. Det är först genom ett fullvärdigt deltagande i gemenskapens institutioner, kommittéer, expertgrupper, program och andra aktiviteter som detta kan ske. I flera medlemsländer och inom EG-kommissionen finns ett betydande intresse för svenska erfarenheter inom arbetsmarknads- och arbetslivsområdet.
I och med medlemskapsförhandlingarna och anslutningsfördraget har Sverige erhållit försäkringar beträffande rådande svensk praxis såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, särskilt såvitt avser systemet att villkor i arbetslivet fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter.
15.1 Den sociala dimensionen
Redan i ingressen till Romfördraget slås fast att ett väsentligt mål för gemenskapens strävanden är att fortgående förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Skrivningarna i Romfördragets avsnitt om t.ex. fri rörlighet för personer, socialpolitik och ekonomisk och social samhörighet, samt åtgärder som vidtagits på grundval av fördragsbestämmelserna, visar att gemenskapsarbetet redan från början haft en social dimension.
Den sociala dimensionen och "social policy", är begrepp som i EU-sammanhang i första hand omfattar de områden som i Sverige i huvudsak hänförs till arbetsmarknadsfrågor i vid mening: rent arbetsrättsliga frågor, arbetsmiljö- och andra arbetslivsfrågor, sysselsättningsfrågor samt jämställdhet inom arbetslivet. Därutöver omfattas även frågor som rör handikappade, de äldres situation och åtgärder till stöd för missgynnade grupper i samhället. Den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft år 1987, innebar en förstärkning av EG-samarbetet på det sociala området, särskilt vad avser arbetsmiljöfrågorna.
Målsättningen att stärka samarbetet på den sociala dimensionens område resulterade i december 1989 i antagandet av EG:s sociala stadga vars fulla namn är Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare. Denna stadga, som antogs genom en högtidlig deklaration underskriven av elva medlemsländers stats- och regeringschefer -- Storbritannien ställde sig utanför -- är att betrakta som ett allmänt åtagande för medlemsstaterna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive land. I anslutning till antagandet av den sociala stadgan presenterade EG-kommissionen ett handlingsprogram för dess genomförande. I propositionen redovisas detta program utförligare (kapitel 18.1.1).
I Vänsterpartiets motion U15 yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om de svenska målen för ekonomisk politik, bl.a. vad avser politiken mot arbetslöshet i EU. Vänsterpartiet kritiserar att EU:s ekonomiska politik i alltför stor utsträckning bortser från arbetslöshet, regional obalans m.m. och låter åtgärder mot arbetslösheten ingå bland de sociala frågorna. I stället för att huvudsakligen vara en nationell angelägenhet måste kampen mot arbetslösheten bli en del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål, anser motionärerna. Den svenska hållningen måste vara att full sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva. De rättigheter löntagarna i vårt land uppnått måste värnas.
Enligt arbetsmarknadsutskottet, som behandlar yrkandet i sitt yttrande, föreligger det inte något motsatsförhållande mellan nuvarande ordning, som innebär att arbetsmarknadspolitikens utformning inom EU huvudsakligen är en nationell angelägenhet, och det faktum att såväl Sverige som andra länder aktivt kan driva frågor rörande arbetslöshetsbekämpning inom EU. Samordnade insatser över nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten framgångsrikt skall kunna bekämpas. I den föreliggande propositionen, anför utskottet, ges också exempel på EU-initiativ för ökad sysselsättning.
Arbetsmarknadsutskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att vårt land på detta område bör kunna fungera som en inspirationskälla för andra länder. Som utskottet vid tidigare tillfällen har anfört är emellertid arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för att dessa mål skall kunna uppnås.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare följande:
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Direkta vinster följer av att handelsbarriärer försvinner. I konsekvensutredningen Sverige och Europa, En samhällsekonomisk konsekvensanalys (SOU 1994:6) påpekas att ett EU-medlemskap inte automatiskt kommer att lösa de problem som svensk ekonomi står inför. Däremot skulle möjligheterna att komma till rätta med dem underlättas av högre investeringar och en gynnsammare produktivitetsutveckling, anförs det. Även förutsättningarna att öka sysselsättningen kan därmed enligt utskottets uppfattning förbättras.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k. konvergenskraven inför EMU:s tredje steg. Detta anser utskottet är en förutsättning för att man skall kunna uppfylla de mål om bland annat hög sysselsättning och hög social skyddsnivå som ställts upp i Maastrichtavtalet.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga modellen i samband med en EU-integration konstaterar utskottet att LO har uttryckt tillfredsställelse över att det svenska förhandlingsresultatet tillgodoser väsentliga fackliga intressen som möjligheter till inflytande samt att svenska arbetsrättstraditioner erkänts. Även TCO och Arbetslivscentrum har uttryckt tillfredsställelse i frågan om kollektivavtalens ställning.
Med hänvisning till det anförda anser arbetsmarknadsutskottet att motion U15 yrkande 9 (i den del det berör detta utskotts beredningsområde) i det väsentliga får betraktas som tillgodosett.
Utrikesutskottet har i avsnitt 7 (Allmänna överväganden) vägt samman arbetsmarknadsutskottets synpunkter med de synpunkter som lämnats på U15 (v) yrkande 9 (i berörd del) av finansutskottet i avsnitt 27 (Ekonomiskt och monetärt samarbete).
16 Kultur- och mediepolitiska frågor
Sverige behåller som medlem i EU rätten att föra en egen kulturpolitik. Den nationella bestämmanderätten -- som för kulturområdet är inskriven i Romfördraget -- omfattar i allt väsentligt även det mediepolitiska området. Ett svenskt inträde i EU behöver, enligt den bedömning som görs i proposition 1994/95:19, således inte påverka villkoren för offentligt stöd till kulturella ändamål, presstöd etc.
Vidare görs i propositionen bedömningen att kultursamarbetet inom EU, vad gäller inflytandet på den nationella politiken, i grunden inte kommer att skilja sig från det kultursamarbete som Sverige deltar i inom ramen för andra internationella organisationer, t.ex. Europarådet eller Unesco.
En anslutning till EU utgör inget hinder för att vidmakthålla och utveckla Nordens kulturella gemenskap.
Det regelverk som redan tillämpas på den audiovisuella sektorn har accepterats för svenskt vidkommande i och med EES-avtalet. Ett medlemskap torde komma att innebära större möjligheter till påverkan.
Kultur- och mediepolitik kan inte behandlas isolerat från andra politikområden, anförs det i propositionen. Det gäller både på nationell nivå och i EU-sammanhang. Stor betydelse för kulturlivets och massmediernas villkor har t.ex. upphovsrättsregleringen och mervärdesskattesystemet. Regionalpolitiken, jordbrukspolitiken och regleringen av byggsektorn ger viktiga förutsättningar för en långsiktig kulturmiljövård.
Kulturutskottet, som tillstyrker propositionen såvitt avser utskottets beredningsområde, ansluter sig till regeringens bedömning att Sverige som medlem i EU behåller rätten att föra en egen kulturpolitik. Den nationella bestämmanderätten omfattar i allt väsentligt även det mediepolitiska området. Utskottet delar också regeringens uppfattning att kultursamarbetet inom EU, vad gäller inflytandet på den nationella politiken, i grunden inte kommer att skilja sig från det kultursamarbete som Sverige deltar i inom ramen för andra internationella organisationer, t.ex. Europarådet eller Unesco.
Det regelverk som redan tillämpas på den audiovisuella sektorn -- liksom programsamarbetet inom ramen för MEDIA 95 -- har accepterats för svenskt vidkommande i och med EES-avtalet. Ett medlemskap torde komma att innebära större påverkansmöjligheter, anser regeringen. Kulturutskottet delar denna uppfattning.
Vad avser EU:s inverkan på det nordiska kultur- och mediesamarbetet ansluter sig kulturutskottet till bedömningen i propositionen att en anslutning av Sverige till EU inte utgör något hinder för att vidmakthålla och utveckla Nordens kulturella gemenskap. Utskottet erinrar -- liksom regeringen -- om att de nordiska statsministrarna år 1992 -- bl.a. med tanke på Nordens närmande till EG -- beslöt att stärka det nordiska kultursamarbetet genom att ge högsta prioritet åt områdena kultur, utbildning och forskning i Nordiska ministerrådets arbetsprogram. Som i propositionen anges understryker ett förstärkt och självständigt nordiskt kultursamarbete det kulturella oberoendet i ett läge där vissa nordiska länder är medlemmar i EU och andra inte.
Utrikesutskottet, som delar dessa synpunkter, behandlar regelbundet frågor om det nordiska samarbetet som aktualiserats i motioner eller med anledning av Nordiska rådets svenska delegations berättelse (senast bet. 1994/95:UU3).
Den inre marknadens principer om fri rörlighet över gränserna ställer särskilda krav bl.a. vad gäller skyddet för det nationella kulturarvet. Givetvis kan kulturlivet och medielandskapet påverkas av konkurrensregler etc. I propositionen påpekas vikten av att i EU:s arbete beakta de kultur- och mediepolitiska konsekvenserna av olika ställningstaganden.
Enligt Romfördraget (artikel 36) är det tillåtet med nationella exportrestriktioner bl.a. för att skydda skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde. I enlighet härmed har flertalet av de nuvarande medlemsländerna i EU en lagstiftning mot olovlig utförsel av föremål som tillhör det nationella kulturarvet. I Sverige finns bestämmelser på området i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). Den som från Sverige vill föra ut kulturföremål som anges där skall ha tillstånd till utförseln.
Gemenskapen har för att säkra efterlevnaden av de nationella utförselreglerna antagit kompletterande regler dels om licensplikt vid export av kulturföremål till icke-medlemsländer (förordningen (EEG) nr 3911/92), dels om återlämnande av kuturföremål som olovligen förts från ett medlemsland till ett annat (direktiv nr 93/7/EEG). I proposition 1994/95:74 Återlämnande av kulturföremål, som, bereds av kulturutskottet, har regeringen lagt fram förslag till lagstiftning som krävs för att reglerna i direktivet skall införlivas i svensk rätt, något som skall ske redan som en följd av EES-avtalet.
Motionärerna bakom motion U15 (v) anser att EU:s regler om licensplikt och om återförande av kulturföremål som olagligen förts ut ur landet inte är tillräckliga för att skydda väsentliga delar av våra kulturföremål. Motionärerna anser därför att regeringen skyndsamt skall utarbeta förslag till lagstiftning om hur ett sådant skydd skall vara utformat (yrkande 15 delvis).
Kulturutskottet har med anledning av yrkandet gjort följande bedömning.
Stora delar av det kulturarv som har skydd enligt kulturminneslagen, t.ex. många allmogeföremål, uppnår inte de värdegränser som gäller för det gemensamma skyddet enligt EU:s regler om licensplikt vid export (förordningen) och om återförande av olagligt utförda kulturföremål (direktivet). Sverige har likväl godtagit såväl den aktuella förordningen som direktivet. Detta har skett bl.a. mot bakgrund av att regeringen gjort bedömningen att det med stöd av artikel 36 i Romfördraget skall vara möjligt att vidta sådana åtgärder nationellt att de svenska utförselreglerna ter sig meningsfulla även vad gäller sådana föremål som inte fångas upp av EG:s kompletterande skydd. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet vill vidare erinra om följande. Tidigare i år har en särskild utredare tillkallats med uppgift att se över vissa frågor om lagskyddet för olika kulturminnen och kulturmiljöer. Utredningen, som antagit namnet Kulturarvsutredningen, skall bl.a. -- för att underlätta en parallell tillämpning av EG-reglerna och de svenska reglerna -- se över de svenska reglernas systematik, t.ex. när det gäller katergoriindelningen av tillståndspliktiga föremål och även i övrigt överväga i vad mån en teknisk anpassning kan ske mellan de båda regelverken. I det sammanhanget skall också övervägas ett förslag till ändringar av de svenska reglerna som tillståndsmyndigheterna lämnat. Översynen skall inte ha till syfte att anpassa det svenska skyddet till den gemensamma EG-nivån. Dock bör de svenska reglerna ytterligare fjärmas från EG-reglerna endast om starka skäl talar för det.
Utskottet, som inhämtat att utredningen med förtur kommer att behandla den här aktuella delen av utredningsuppdraget, anser mot bakgrund av det anförda att motionsyrkandet i här aktuell del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till vad kulturutskottet anfört ovan avstyrker utrikesutskottet motion U15 (v) yrkande 15 (i berörd del).
En av EU:s gemensamma regler på medieområdet är, som framgår av propositionen, det s.k. TV-direktivet. Detta direktiv (89/552/EEG) av den 3 oktober 1989 gäller samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television. Direktivet innehåller restriktioner mot våldsskildringar, rashets och pornografi samt regler om reklam, sponsring m.m. Sverige har till följd av EES-avtalet anpassat sin lagstiftning till direktivet genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. I propositionen anförs att Sverige liksom övriga EFTA-länder deltar i den pågående översynen och utvärderingen.
TV-direktivet aktualiseras i motion U15 (v), vari anförs att övervakningen av att TV-direktivets regler följs synes svag och att överträdelser beivras alltför sällan. Sverige bör enligt motionärerna aktivt verka för att reglerna följs genom effektivare myndighetssamarbete mellan länderna (yrkande 15 delvis).
Med anledning av yrkandet anför konstitutionsutskottet i sitt yttrande att utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU kommer att delta i det nämnda översyns- och utvärderingsarbetet. Något särskilt uttalande från riksdagens sida anser konstitutionsutskottet inte erforderligt.
Utrikesutskottet, som delar konstitutionsutskottets bedömning i denna fråga, avstyrker därmed motion U15 (v) yrkande 15 (i berörd del).
17 Miljöfrågor
Som medlem i EU ansluts Sverige till ett regelsystem på miljöområdet som är i snabb utveckling. De allmänna principer för miljöpolitiken som slagits fast genom Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak, anförs det i propositionen, med principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att Sverige får avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete.
En allmän utgångspunkt för förhandlingarna var att den högsta tillämpade nivån för miljöskyddet skulle gälla och att inga standarder skulle sänkas genom ett medlemskap. Regeringen konstaterar att de målsättningar som lades fast när förhandlingarna inleddes har uppnåtts. Som en följd av förhandlingarna kommer EU att inleda ett arbete med att se över de gemensamma reglerna på viktiga områden.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på de områden där Sverige har strängare krav. Översynen skall slutföras inom fyra år. Under den tiden behåller Sverige de strängare reglerna. På bilavgasområdet, där EG nu går vidare mot skärpta bestämmelser, kommer det ekonomiska stödet till bilar i miljöklass 1 att behöva utformas på ett annat sätt under en övergångsperiod. I övrigt innehåller anslutningsakten på miljöområdet anpassningar i EG-reglerna som i huvudsak är av teknisk karaktär.
I propositionen framhålls vikten av att Sverige arbetar för att utveckla en europeisk strategi på klimatområdet och stödjer introduktionen av skatter på fossila bränslen för att minska koldioxidutsläppen och stimulera energieffektivitet. När det gäller andra luftföroreningar och vattenföroreningar pågår ett arbete inom EG för att ta fram nya strängare regler.
Sverige bör vidare bidra till ett miljöanpassat europeiskt transportsystem bl.a. genom att principen om trafikens kostnadsansvar tillämpas och att avgas- och bränslekrav skärps.
För avfallsområdet gäller att utformningen av EG:s produktkrav blir viktig för vårt arbete att minska det miljöfarliga avfallet.
I propositionen anförs att Sverige bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av samhället får genomslag inom EU.
Ett medlemskap i EU innebär enligt nuvarande bedömningar inga ändringar i mark- och planlagstiftningen. Däremot kommer formerna för den samhällsplanering som bedrivs på olika nivåer att behöva utvecklas, bl.a. med hänsyn till de nya kraven på beslutsunderlag för EG:s strukturfonder. Användningen av ekonomiska styrmedel framhålls i EG:s femte åtgärdsprogram för miljön. Detta ligger enligt regeringens bedömning i linje med Sveriges strävan att använda marknadsanpassade styrmedel på bl.a. skatteområdet.
EG-reglerna på naturvårdsområdet syftar till att bevara arter och naturliga livsmiljöer och säkerställa den biologiska mångfalden. Bl.a. skall ett sammanhängande europeiskt nätverk med skyddsvärda områden inrättas, Natura 2000. Vidare finns liksom i Sverige regler grundade på den internationella överenskommelsen om handeln med utrotningshotade arter (CITES). Genom förhandlingarna har EG-reglerna kompletterats med hänsyn till de svenska naturtyperna och populationerna av vissa arter. Sveriges traditionella jakt på fåglar och däggdjur kan vid ett medlemskap fortsätta som tidigare. Förslag till vissa kompletteringar av de svenska reglerna på naturvårdsområdet bereds inom regeringskansliet.
I jordbruksutskottets yttrande redovisas utvecklingen av miljöarbetet inom EU utförligare:
I det ursprungliga Romfördraget från år 1957 fanns inga särskilda regler om miljöskydd. Den växande insikten om miljöfrågornas betydelse medförde dock att miljöaspekterna alltmer kom att uppmärksammas när regler på andra områden skulle utarbetas. Särskilda bestämmelser har numera införts i den s.k. enhetsakten som trätt i kraft 1987, samt i Maastrichtfördraget. Den grundläggande bestämmelsen om gemenskapens syfte har utökats med en hänvisning till miljöpolitiken. Behovet av att säkerställa en hållbar utveckling har därvid getts en framträdande roll. Målen för gemenskapens miljöpolitik räknas upp i artikel 130r.
Bestämmelser som har till syfte att förverkliga den inre marknaden antas med stöd av artikel 100a i fördraget. Artikeln ligger till grund för regler om harmoniserade miljökrav för varor, t.ex. kemikalier. Beslut fattas med kvalificerad majoritet enligt det s.k. medbestämmandeförfarandet i artikel 189b.
Av artikel 100a.3 framgår att kommissionens förslag skall utgå från en hög skyddsnivå när det gäller hälso-, miljö- och konsumentskydd. Även om de regler som beslutas med stöd av artikel 100a i allmänhet utformas så att medlemsstaterna är förhindrade att ställa mer långtgående krav, finns en viss möjlighet att tillämpa strängare krav med stöd av den s.k. miljögarantin i artikel 100a.4. Harmoniserade regler skall också vid behov innehålla en skyddsklausul, som gör det möjligt för en medlemsstat att temporärt tillgripa strängare åtgärder (artikel 100a.5).
Miljögarantin innebär att en stat kan tillämpa strängare regler till skydd för bl.a. miljön än vad som följer av en EG-rättsakt. Förutsättningen är att kommissionen godtar att den nationella regeln inte innebär godtycklig diskriminering eller ett förtäckt handelshinder.
Jordbruksutskottet redovisar också mer detaljerat innebörden av det femte åtgärdsprogrammet för miljön:
I programmet slås fast att hänsyn till miljön skall tas vid alla viktiga politiska beslut inom gemenskapen och att EU skall sträva mot en långsiktigt hållbar utveckling som inte skadar miljön eller naturresurserna. Miljöproblem skall förebyggas och miljöhänsyn skall integreras i alla samhällssektorer. Luftföroreningarna skall minska till en nivå som motsvarar vad naturen tål med hänsyn till s.k. kritiska belastningsgränser. Extensiv odling skall uppmuntras för att minska överskottsproduktionen och bidra till en med hänsyn till miljön hållbar jordbruksproduktion.
Ett flertal motioner har väckts med anledning av detta avsnitt i propositionen.
I den socialdemokratiska partimotionen U16 framhålls att det behövs en betydligt mer handlingsinriktad strategi gentemot EU än den som den tidigare regeringen lade fram i sin skrivelse (1992/93:255) för riksdagen våren 1993 (yrkande 3). Motionärerna understryker att motionen inte ger en helhetsbild av socialdemokraternas EU-politik utan enbart bör ses som en reaktion på den förra, borgerliga, regeringens proposition. Den socialdemokratiska regeringen kommer framdeles på andra sätt att redovisa den politik som regeringen avser att driva i EU vid ett eventuellt medlemskap. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med en mer grundlig redovisning av detta miljöpolitiska arbete i början av 1995.
Med tanke på att Sveriges resurser är förhållandevis små kommer vi att vara tvungna att hårt prioritera de för oss viktigaste områdena, framhåller motionärerna. Det gäller utsläppsbegränsningar inom EU för att klara våra miljömål, i de fall det handlar om långväga föroreningar. Särskilda åtgärder krävs för att minska utsläppen av försurande och gödande ämnen. Det är särskilt viktigt att få ner utsläppen från energiproduktion och trafik (yrkande 4). EG:s varubestämmelser inklusive kemikaliehantering är andra områden som skall prioriteras (yrkande 5). Våra tankar om sektorsansvar för miljön måste få genomslag i EU både inom trafik- och energisektorn, men också inom jordbruket (yrkande 7).
För att ett litet land som Sverige skall kunna påverka EU:s miljöarbete krävs information om svensk miljöpolitik på flera språk samt att resurser finns för utarbetande av nya förslag och bakgrundsinformation (yrkande 8).
Vad gäller miljöpolitiken är det särskilt viktigt att Sverige aktivt påverkar för att:
minska utsläppen av försurande och gödande ämnen, förbättra kemikaliekontrollen i EU-länderna, via avgifter och andra styrmedel minska koldioxidutsläppen förbättra miljön i Östeuropa
Särskild vikt skall Sverige lägga vid att påverka EU på de områden där medlemskapsförhandlingarna drivit fram översyn av EU:s regler. Det gäller speciellt kemikalieområdet. Men även trafik- och energisektorn är viktiga. Sverige skall arbeta för att miniminivåerna för beskattning av bensin och diesel höjs liksom att svavelhalten i eldningsolja regleras.
Samarbetet för att minska utsläppen av miljöföroreningar till Östersjön bör bli en del i ett aktivt EU-arbete där Sverige tar på sig en ledande roll. Tydliga minimiregler bör införas om minskning av avfallsmängderna och producentansvar. Även på detta område måste Sverige agera för ökad användning av ekonomiska styrmedel (yrkande 9 i berörd del).
I motion U15 (v) yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget. Enligt motionen förtydligar ett nyligen fattat beslut av kommissionen, vilket inneburit godkännande av Tysklands förbud mot pentaklorfenol /PCP/, att det är förenat med avsevärda hinder att använda denna miljögaranti. Sverige måste med kraft verka för att enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa strängare miljöregler.
Jordbruksutskottet ansluter sig i väsentlig utsträckning till vad som anförs i propositionen om Sveriges politik på miljöområdet inom Europeiska unionen. Utskottet delar dock den mening som framförs i den socialdemokratiska partimotionen U16, att en betydligt mer handlingsinriktad strategi behövs för att påverka EU. En sådan strategi bör utarbetas och presenteras för riksdagen redan i början av år 1995. De analyser och riktningsangivelser som läggs fram i propositionen och som kompletterats i den socialdemokratiska motionen med tyngdpunktsförskjutning till förmån för vissa prioriterade insatsområden bör utgöra en god grund för en sådan strategi.
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Strategin bör ha som mål att högsta tillämpade ambitionsnivå på miljöområdet bör gälla och att Sverige inte skall behöva sänka några miljöstandarder till följd av medlemskapet i EU. Sverige skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler, såväl harmoniserande som minimiregler, sätts på så hög skyddsnivå som möjligt. Reglerna bör utformas som minimiregler, så att de tillåter en medlemsstat att vidta strängare åtgärder och vara ett föredöme i miljöhänseende. De enskilda länderna måste också få behålla sin frihet att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En hög miljöprofil bör således hållas över hela fältet. Av resursskäl och allmänpolitiska skäl är dock en noggrann prioritering nödvändig. Särskilt bör följande områden prioriteras, nämligen försurningen och klimatet, avfallet och kretsloppet, kemikaliefrågorna samt de övergripande internationella frågorna.
Utskottet vill betona vikten av att de svenska positionerna inom EU-samarbetet presenteras och följs upp med kraft. Som motionärerna framhåller krävs det information om svensk miljöpolitik och resurser för utarbetande av nya förslag för att Sverige som ett litet land skall kunna påverka EU:s miljöpolitik. Den svenska utrikesrepresentationen har en betydelsefull roll att spela för att bevaka och på ett tidigt stadium i miljöarbetet kunna påverka EU-ländernas politik.
Miljöarbetet berör många olika samhällsområden. För att Sverige skall kunna påverka EU:s miljöpolitik krävs att våra företrädare för olika samhällssektorer drar åt samma håll i miljöhänseende. Sektorsansvaret för miljön måste få genomslag i EU. Det gäller såväl trafik- och energisektorerna som jordbruket.
Sverige bör verka för ett kraftfullt engagemang från EU:s sida när det gäller internationell miljöpolitik. Miljöaspekterna på handelspolitiken behöver lyftas upp både inom EU och inom Världshandelsorganisationen WTO. Sverige intar av tradition en framskjuten ställning i det mellanstatliga miljösamarbetet. I globala miljöfrågor som drivhusgasernas påverkan på klimatet eller nedbrytningen av ozonskiktet bör Sverige som en del av EU även fortsättningsvis spela en viktig roll. Motsvarande gäller i det regionala samarbetet inom Europa. Den pågående försurningen av mark och vatten har särskilt stor betydelse i vårt eget land, och den är i stor utsträckning påverkad av gränsöverskridande miljöstörningar. Från svensk sida bör vi även, som medlem i unionen, söka påverka miljöarbetet i Central- och Östeuropa. Östersjöns miljö kommer att förbli av största betydelse för svensk miljöpolitik. Inom unionen bör Sverige särskilt verka för att belastningen på Östersjön reduceras.
När det gäller insatserna för att minska koldioxidutsläppen -- vilka i de samlade EU-länderna gemensamt är 30--40 gånger större än i Sverige -- är det viktigt att Sverige bidrar till att en kostnadseffektiv politik förs inom EU. Att förändra transportsystemet i miljövänlig riktning utgör en av de svåraste och viktigaste delarna av detta arbete. Huvudinriktningen av EU:s miljöpolitik inom denna sektor bör vara att på sikt skapa ett miljövänligt och hållbart transportsystem.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på de områden där Sverige har strängare krav. Därvid kommer man från svensk sida att kunna fortsätta det arbete som bedrivs av bland andra Kemikalieinspektionen för att skärpa EG:s regler på området och främja en utveckling mot mindre skadliga produkter. Det är viktigt att få full förståelse för vikten av producentansvar, utbytesprincipen och en strikt tillämpning av försiktighetsprincipen.
Kretsloppsanpassning av varusektorn och avfallshanteringen är ytterligare ett område som bör prioriteras i EU-arbetet. Sverige bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av samhället får genomslag inom EU.
Sverige bör också ge aktivt stöd åt EU-kommissionens femte miljöhandlingsprogram vilket kortfattat refererats i den inledande framställningen.
Jordbruksutskottet erinrar avslutningsvis om att Miljö- och naturresursdepartementet nyligen lagt fram en promemoria med förslag om det svenska miljöarbetet i EU (Ds 1994:126). I promemorian lyfts särskilt fram försurning, klimat, avfall, kretslopp, kemikaliefrågor och de övergripande internationella frågorna som speciellt prioriterade områden. Här föreligger således på väsentliga områden en samstämmighet mellan den socialdemokratiska regeringen och motionerna. De överväganden som görs i propositionen leder också till slutsatsen att det finns en betydande enighet över partigränserna om inriktningen av det svenska miljöarbetet i EU. För att ytterligare markera den svenska inställningen anser jordbruksutskottet emellertid att riksdagen bör göra ett särskilt uttalande i denna fråga.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som gjorts av jordbruksutskottet i dessa frågor. Med hänvisning till vad som ovan anförts bör således riksdagen med anledning av motion U16 (s) yrkandena 3--5, 7--8 samt 9 (i berörd del) som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om Sveriges miljöpolitik i Europeiska unionen.
Med anledning av Vänsterpartiets förslag i motion U15 yrkande 12 om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget hänvisar jordbruksutskottet till vad som anförts i yttrandet om denna (citerat ovan). Därav framgår att harmonisering av tekniska regler rörande bl.a. miljöskydd enligt Romfördraget skall baseras på en hög skyddsnivå (artikel 100a.3). Tendensen i EU går också i riktning mot påtagligt ökade krav i dessa hänseenden. I första hand bör man givetvis från svensk sida påverka reglerna redan i samband med att de antas. Om å andra sidan det i undantagsfall skulle visa sig nödvändigt att av miljöskäl tillämpa strängare regler än EG:s, bör Sverige, vilket också framhålls i propositionen, inte tveka att utnyttja de möjligheter som ges i fördraget.
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Handläggningen i EU av det fall som åberopas i motionen, nämligen Tysklands förbud mot polyklorfenol (PCP), visar att kommissionen har att noga utreda frågan om grunden till ett utnyttjande av miljögarantin. Frågan fick stor publicitet våren 1994 då EG-domstolen på formella grunder ogiltigförklarade kommissionens godkännande av Tysklands PCP-förbud och återförvisade ärendet till kommissionen för förnyad prövning. Kommissionen har därefter återkommit med en fördjupad redogörelse för skälen till sitt godkännande av förbudet. I detta senare beslut konstateras att förbudet icke utgör ett tekniskt handelshinder. Vidare hänvisas till att PCP -- ett giftigt träskyddsmedel som även innehåller dioxiner -- använts i Tyskland betydligt mer än i flertalet grannländer, bl.a. inomhus. Halterna uppges dock ha sjunkit sedan förbudet infördes. I beslutet meddelas slutligen att kommissionen begärt en rapport om möjligheten att byta ut PCP för att helt kunna förbjuda ämnet i EU vid årsslutet.
Utskottet har i den föregående framställningen betonat vikten av att EU:s miljöregler utformas som minimiregler, så att de tillåter en medlemsstat att vidta strängare åtgärder, liksom att de enskilda länderna måste få behålla sin frihet att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Detta uttalande synes ägnat att i väsentlig grad tillgodose synpunkterna i motion U15 (v) yrkande 12. Motionen bör inte föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
Med hänvisning till vad jordbruksutskottet anfört ovan betraktar utrikesutskottet därmed motion U15 (v) yrkande 12 som besvarat.
18 Euratom
Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, Euratom, undertecknades den 25 mars 1957 samtidigt som fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget). Euratom är, som nämnts ovan, en av de tre gemenskaper som utgör de europeiska gemenskaperna.
Euratoms centrala uppgift är enligt fördraget att bidra till en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till utvecklingen av förbindelserna med övriga stater genom att skapa de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och tillväxt av kärnenergiindustrierna. Uppgifterna enligt fördraget bör bedömas i ljuset av det politiska läge som rådde under 1950-talet när det framförhandlades. Det fredsbevarande syftet, att ställa en potentiellt farlig verksamhet under gemensam kontroll, var därvid väsentligt. Man ville samtidigt med hjälp av atomenergin göra Europa energimässigt oberoende av omvärlden. Det gällde att skapa goda betingelser för en fortsatt snabb utbyggnad av industrin och att rättvist fördela det uran som man vid den tidpunkten antog vara en bristvara i världen.
Som framgår av redovisningen i proposition 1994/95:19 är förhållandena sedan länge helt annorlunda än de som gällde då Euratomfördraget undertecknades. Kärnkraftsindustrin är en mogen industri, och behovet av forskning och utveckling ser helt annorlunda ut nu än år 1957. Synen på kärnkraften är dessutom en annan. Det råder överskott av uran på världsmarknaden, och denna situation förutsätts i stort sett bestå.
Detta har sammantaget lett till att Euratomfördraget delvis är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt bokstaven, utan enligt en successivt utvecklad praxis. Andra delar av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella. Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
En allmän utgångspunkt för Sverige vid medlemskapsförhandlingarna har varit att säkerställa att Sverige och svenska företag vid tillämpningen av Euratomfördraget inte skall behandlas sämre än något annat land eller företag. Väsentligt har även varit att Sverige skall kunna bedriva sin egen politik beträffande kärnkraften och hanteringen av kärnavfallet.
Förhandlingarna i denna del resulterade i att Sverige och medlemsländerna kom överens om en gemensam förklaring beträffande tillämpningen av Euratomfördraget. Förklaringen ingår i slutakten till det anslutningsfördrag som rör Sveriges medlemskap i EU. Sammanfattningsvis påverkar en anslutning till Euratom, enligt den bedömning som görs i propositionen, inte den politik Sverige vill föra beträffande kärnkraften och hanteringen av kärnavfallet. Den svenska lagstiftningen behöver bara ändras i begränsad omfattning som en följd av anslutningen. Enligt vad som anges i propositionen avser regeringen återkomma till riksdagen med förslag till de lagändringar som behövs.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några motioner.
19 Jordbruk och fiske
Jordbrukets och livsmedelsproduktionens marknadsförutsättningar förändras väsentligt genom ett svenskt medlemskap i EU. Gränserna öppnas för handel och konkurrensen skärps. EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) kommer att tillämpas i Sverige och jordbruket får del av det stöd som finns inom ramen för denna. I proposition 1994/95:75 har regeringen lämnat förslag till vissa lagstiftningsfrågor för att vid ett EU-medlemskap möjliggöra tillämpningen av de regelverk som gäller bl.a. för den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken.
Enligt proposition 1994/95:19 kommer intäkterna av produktförsäljningen på kort sikt att minska medan intäkterna från direktstöd kommer att öka. Den totala intäktsnivån kommer att öka.
Den svenska jordbruksproduktionen de närmaste åren efter anslutning beräknas hamna på ungefär samma nivå som i dag. Däremot kan det bli förskjutningar mellan olika produktionsgrenar. Lönsamheten för spannmål förbättras åtminstone på kort sikt, medan intäkterna i animaliesektorn kan bli mindre. Viktigt för jordbrukets lönsamhet blir de svenska produkternas förmåga att hävda sig när konkurrensen ökar.
Flera produktionsområden styrs av att produktionen kvoteras. Detta sker på olika sätt inom olika områden. Sverige fick i förhandlingarna med EU kvoter som ganska väl överensstämmer med dagens produktion. För konsumenterna innebär fallande produktpriser totalt sett billigare livsmedel redan från tidpunkten för medlemskap. Livsmedel kan dessutom bli billigare också till följd av en ökad konkurrens och större varuutbud samtidigt som en fortsatt hög livsmedelskvalitet kan upprätthållas.
Vid ett medlemskap kommer olika former av stöd och ersättningar att delvis finansieras av EG, vilket innebär att den svenska statens utgifter för jordbruksstöd kommer att minska. Genom EG:s delfinansiering får Sverige ökade möjligheter att bl.a. genomföra åtgärder på miljöområdet och åtgärder för att förbättra förutsättningarna för en levande landsbygd.
I propositionen anförs att Sverige som medlem i EU bör arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
När det gäller fisket görs i propositionen bedömningen att villkoren för den svenska fiskenäringen kommer att förbättras vid ett EU-medlemskap till följd av tullfriheten, den något utökade tillgången till resurser samt till EU:s strukturfonder.
Någon gemensam skogspolitik finns inte inom EU. I propositionen anförs att det ligger i Sveriges intresse att, mot bakgrund av de vitt skilda förhållandena inom EU-området, hävda en nationell skogspolitik även i fortsättningen. Sverige kommer att verka för en modernisering av EU:s specialregleringar på skogsområdet.
Beträffande rennäringen har ett särskilt sameprotokoll i anslutningsavtalet upprättats enligt vilket Sverige även i fortsättningen har rätt att inom traditionellt samiska områden ge samerna exklusiva rättigheter som har samband med deras traditionella levnadssätt.
Renkött får saluföras inom EU:s medlemsstater om det slaktas enligt bestämmelser i ett särskilt direktiv. Fortsatt nationellt stöd kan ges till rennäringen under förutsättning att stödet inte leder till en ökning av den traditionella produktionsnivån.
Huvuddelen av EG:s bestämmelser om livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om växtodling omfattas av EES-avtalet. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 med undantag för den del som avser de veterinära bestämmelserna. Dit hör, förutom frågor om djurhälsa, hygienbestämmelser för livsmedel av animaliskt ursprung. I den delen trädde avtalet i kraft den 1 juli 1994. På de angivna områdena innebär följaktligen ett medlemskap i EU begränsade förändringar i förhållande till vad som redan gäller enligt EES-avtalet. Beträffande växtskyddsfrågor finns i avtalet en gemensam förklaring som innebär att EG-kommissionen kommer att konsultera EFTA-staterna i samband med att man framlägger nya förslag på området.
Jordbruks- och fiskeområdena behandlas förutom i propositionens huvuddel även i bilaga 9, dvs. propositionens del 2.
Proposition nr 19 lades fram före årets riksdagsval av den förra regeringen. I en senare proposition, 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen, har den nuvarande regeringen lagt fram förslag till riksdagen innefattande bl.a. ett miljöprogram för jordbruket och stödet till jordbruket i norra Sverige. De kapitel i proposition 1994/95:19 som rör samma eller närliggande områden behandlas med anledning härav inte i jordbruksutskottets yttrande till utrikesutskottet liksom inte heller motioner i motsvarande ämnen. Proposition 75 jämte motioner behandlas i jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU7.
I jordbruksutskottets yttrande redovisas mer utförligt EG:s gemensamma jordbrukspolitik och konsekvenserna för svenskt vidkommande av ett medlemskap i EU.
Ett stort antal motioner har väckts med anledning av dessa frågor. Motionerna och jordbruksutskottets (i förekommande fall även annat berört utskotts) överväganden redovisas nedan under olika sammanfattande rubriker.
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU
I den socialdemokratiska partimotionen U16 yrkas på ett tillkännagivande om livsmedelspolitiken (yrkande 10). Livsmedelspolitiken är ett område där medlemskapet innebär en tydlig förändring, anför motionärerna. Medlemskap i EU innebär också ett medlemskap i den gemensamma jordbruks- och den gemensamma fiskeripolitiken. Den borgerliga regeringen har under perioden 1991--1994 genomfört en anpassning av den svenska politiken till förhållandena inom EU. Socialdemokraterna har kritiserat denna anpassning då den alltför ensidigt har gynnat producenterna, medan konsumentperspektivet lyst med sin frånvaro. Enligt motionärernas uppfattning hade den bästa förberedelsen varit att fullt ut genomföra 1990 års beslut om en intern avreglering av den svenska jordbrukspolitiken. Den borgerliga regeringen har dock inte fullföljt beslutet. Subventioner och exportstöd har återinförts. Förädlingsindustrins marginaler har tillåtits öka samtidigt som priserna till bonden sänkts. En följd av tre års borgerlig regering är att skattebetalarnas kostnader för jordbruket ökat.
Konsumentens intresse av bra mat till rimliga priser bör dominera livsmedelspolitiken, anser motionärerna. EU:s politik på livsmedelsområdet har emellertid en rad brister, anförs det i motionen. Enligt motionärernas mening är det angeläget att agera inom EU för att förstärka livsmedelskontrollen genom att inrätta en europeisk livsmedelsmyndighet, som skall finansieras inom FEOGA (Fond Européen d'Orientation et de Garantie Agricole, den europeiska jordbruksfonden). Vidare vill motionärerna ha till stånd ett agerande inom EG för att förbjuda bestrålning av livsmedel, öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav samt införa en tydligare märkning av livsmedel med avseende på ursprung och tillsatser.
Vidare anförs i motion U16 (s) att ett medlemskap i EU sannolikt -- till följd av den förändrade jordbrukspolitiken som innebär att prisstöd ersätts med direktstöd samt att våra gränser öppnas för import -- kommer att innebära en viss matprissänkning. En framtida sänkning av tullar och införselavgifter, till följd av GATT-avtalet, kommer att inleda en friare handel också på en större världsmarknad, vilket kan skapa ytterligare vinster för konsumenten.
Socialdemokraterna avser att, efter ett medlemskap, arbeta för att förändra jordbrukspolitiken inom EU på en rad viktiga punkter. Deras förslag, anförs det i motionen, ligger i linje med det förändringsarbete som inletts inom gemenskapen. Det viktigaste är en fortsatt och fördjupad CAP-reform efter 1997, anför motionärerna. Bl.a. bör priserna sänkas till världsmarknadsnivå och gränsskyddet avskaffas.
Jordbruksutskottet anför följande med anledning av ovanstående motionsyrkande.
Utskottet delar den syn som anläggs i motion U16, att jordbruks- och fiskeripolitiken är en del av livsmedelspolitiken. Livsmedelspolitiken bör domineras av konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser. Den anpassning av jordbrukspolitiken till förhållandena inom EU som ägt rum under de senaste åren har enligt utskottets mening gynnat producenterna alltför ensidigt. Konsumentperspektivet har inte givits tillräckligt utrymme.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen arbeta för att förändra politiken på en rad viktiga områden inom ramen för det förändringsarbete som inletts med CAP-reformen. Den gemensamma jordbrukspolitiken är i dag en källa till budgetproblem. En fortsatt och fördjupad CAP-reform som även omfattar trädgårds- och vinnäringen bör inriktas på en friare handel med livsmedel vilket i sin tur förutsätter en ökad livsmedelskontroll.
Utskottet delar således motionärernas syn på livsmedelspolitikens allmänna inriktning. Politiken bör ha det övergripande syftet att
få till stånd en mer rättvis fördelning av EU-medlemskapets kostnader och intäkter mellan konsumenter, skattebetalare och bönder; bidra till en minskning av utgifterna över statsbudgeten till jordbruket; begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan genom att bl.a. använda miljöavgifterna som ekonomiska styrmedel; öka jordbrukets positiva miljöpåverkan genom att prioritera åtgärder för landskapsvård och ett bevarande av den biologiska mångfalden; samt öka den svenska livsmedelssektorns konkurrenskraft genom en mer offensiv konkurrenspolitik.
Enligt utskottets mening ligger det anförda väl i linje med den inriktning av livsmedelspolitiken som den nuvarande regeringen arbetar för. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion U16 yrkande 10 synes därför inte påkallat.
I sitt yttrande till utrikesutskottet behandlar även lagutskottet det här aktuella motionsyrkandet (U16 (s) yrkande 10). Lagutskottet behandlar i samband härmed också ett näraliggande yrkande i Vänsterpartiets motion U15. I motionen kritiseras EG:s regler om datummärkning av bröd och märkning av ingredienserna i sammansatta livsmedel. Vidare kritiserar motionärerna att EG vill tillåta s.k. azofärger, som är allergiframkallande, i vissa livsmedel. Sådana färgämnen har, anförs det i motionen, varit förbjudna i Sverige i åtskilliga år. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sålunda anförts (yrkande 13 delvis).
Lagutskottet anför följande med anledning av de båda motionerna:
Enligt utskottets mening borde livsmedelsfrågorna ha fått en utförligare och mera omsorgsfull behandling i propositionen, särskilt mot bakgrund av de starka konsumentintressen som gör sig gällande på området och den allmänna debatt som förts under längre tid. En närmare analys av vad avskaffandet av gränskontrollerna generellt innebär på livsmedelsområdet saknas helt.
Utskottet vill understryka att ett svenskt medlemskap i EU inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Enligt utskottets mening är det angeläget att vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, såsom också anförs i motionerna, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven. Inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet kan därvid vara en ändamålsenlig åtgärd. Vidare är det angeläget att man från svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna bl.a. i syfte att tillgodose allergikernas intressen. Även insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel bör ha hög prioritet.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U15 (v) yrkande 13 i denna del och motion U16 (s) yrkande 10 bör tillstyrkas.
Utrikesutskottet delar lagutskottets uppfattning att Sverige som medlem i EU skall hålla en fortsatt hög ambitionsnivå på livsmedelsområdet. Denna uppfattning står enligt utrikesutskottets mening inte i motsats till de bedömningar som anförts i jordbruksutskottets yttrande.
De med anledning av motionerna U15 (v) yrkande 13 i berörd del samt U16 (s) yrkande 10 av lagutskottet anförda synpunkterna beträffande livsmedelspolitikens utformning i ljuset av ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen bör således riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Spannmål, oljeväxter och stärkelse m.m.
Enligt motion U8 (mp) yrkande 1 kan antalet klasser för arealstöd med fördel reduceras. Liknande synpunkter anförs i motionerna U15 (v) yrkande 14 (i berörd del) samt i U16 (s) yrkande 11. Enligt motionärerna bör regeringen få fatta beslut i frågan. Det finns vidare starka skäl att som ett led i fördjupningen av CAP-reformen verka för att arealbidragen riktas mot mindre jordbruk och för att deras värde begränsas för de stora och intensiva producenterna. I motion U14 (kds) yrkande 4 föreslås att Sverige i EU skall verka för en förenkling av CAP på så sätt att en generell och lika arealersättning inkluderande vall och gröngödsling prövas.
I motion U16 (s) yrkas avslag på förslaget i propositionen om att kompensera stärkelsen med 36 mkr. De skäl som framförs för en sådan kompensation är inte starka nog för att utge en sådan kompensation i dagens statsfinansiella läge, anser motionärerna (yrkande 13). De yrkar även avslag på förslaget att restituera avgifterna avseende förmalning och fettvaror. Allt talar enligt deras mening för att trögheter i anpassningsprocessen innebär att restitutionen blir en engångssubvention till förädlingsindustri och partihandel (yrkande 12).
I motionerna U2 (s) och U13 (c) påtalas behovet av fortsatt stöd till odlingen av bruna bönor på Öland. I den förstnämnda motionen föreslås att bruna bönor klassificeras som proteingröda i detta syfte.
I motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 yrkas på ett tillkännagivande att Gotland skall tilldelas 10 % av den sockerkvot som Sverige enligt avtal med EU får utnyttja vid ett medlemskap.
Jordbruksutskottet anför följande med anledning av dessa motioner:
För spannmål och utbytbara grödor redovisas i propositionen bedömningen att hela landet bör utgöra en basregion om ca 1,8 miljoner ha. Arealbidragen beräknas i relation till spannmålsavkastningen, och landet bör enligt propositionen delas upp i 11 områden, arealbidragsklasser, med en skillnad på ca 200 kronor mellan varje klass.
Utskottet konstaterar att medlemsländerna enligt de regler som gäller efter CAP-reformen lämnas frihet att själva bestämma hur arealbidraget skall fördelas på olika regioner. Utskottet anser för egen del att de skäl som anförs i flera motioner för en mindre långtgående uppdelning av Sverige i olika arealklasser, med en mindre spännvidd mellan den högsta och lägsta klassen, är övertygande. Utskottet bedömer att propositionens förslag riskerar att leda till en snabb och kraftig kapitalisering av bidragen i Sveriges bästa jordbruksområden vilket i sin tur riskerar att leda till en fortsatt allt intensivare odling. Inte minst av miljöskäl finns det enligt utskottets mening anledning att undvika en sådan utveckling. Med ett mindre antal arealklasser åstadkoms en utjämning av arealbidragen mellan olika delar av landet. Därigenom gynnas framför allt jordbruket i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige liksom i stödområde 4 i norra Sverige. En minskning av det delvis nationellt finansierade strukturstödet kan då göras vilket från statsfinansiell synpunkt är eftersträvansvärt. Ett minskat antal arealklasser innebär vidare betydligt mindre administrativt arbete.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet lämpligen bör delas upp i tre regioner för fördelning av arealbidragen, med ett intervall på ca 200 kronor mellan de olika regionerna.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på motion U8 yrkande 1 samt med anledning av motionerna U15 yrkande 14 i denna del och U16 yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
Utskottet har noterat att regeringen i proposition 1994/95:75 lagt fram konkreta förslag om återbetalning av omställningsbidrag till jordbrukare som ansluter sig till EG:s trädesprogram. Denna problemställning kommer att behandlas i samband med behandlingen av den propositionen. Något ställningstagande i frågan bör därför inte tas i förevarande sammanhang.
Utskottet avstyrker motion U14 (kds) yrkande 4. Frågan om den fortsatta CAP-reformens inriktning i olika detaljer bör anstå till ett senare tillfälle.
Utrikesutskottet har ingen annan mening än den som anförts av jordbruksutskottet i dessa frågor. Utskottet anser därmed att riksdagen med anledning av motionerna U15 (v) yrkande 14 i berörd del samt U16 (s) yrkande 11 som sin mening skall ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m. Utrikesutskottet avstyrker -- i likhet med jordbruksutskottet -- motionerna U8 (mp) yrkande 1 och U14 (kds) yrkande 4.
Jordbruksutskottet anför vidare följande angående kompensation till industrin m.m.:
Utskottet delar den syn på kompensation till stärkelseindustrin som redovisas i motion U16 yrkande 13. De skäl som framförs i propositionen är enligt utskottets uppfattning inte starka nog för att motivera en övergångskompensation i dagens statsfinansiella läge. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionen i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
Även i denna fråga delar utrikesutskottet de bedömningar som gjorts av jordbruksutskottet. Utskottet anser därmed att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört med anledning av motion U16 (s) yrkande 13.
Jordbruksutskottet biträder även förslaget i motion U16 (s) yrkande 12 att någon restitution av förmalningsavgifter och fettvaruavgifter som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 icke bör medges.
Utrikesutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen med anledning av motion U16 (s) yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
Vad beträffar sockerproduktionen på Gotland samt bönodlingen på Öland anför jordbruksutskottet följande:
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 att den sockerkvot Sverige tilldelats i förhandlingarna i möjligaste mån bör delas upp så att det även fortsättningsvis blir möjligt att producera socker på Gotland. Sockerproduktionen är av vital betydelse för öns näringsliv. Utskottet bedömer att det finns goda förutsättningar för att det även framdeles skall kunna bedrivas en ekonomiskt hållbar sockerproduktion på Gotland. Regeringen bör fortsätta sina ansträngningar att nå en överenskommelse med EG-kommissionen i detta syfte. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
För jordbruket på Öland har odlingen av bruna bönor fått stor betydelse sedan öns sockerbruk lades ner. Odlingen har under de senaste åren intensifierats med hjälp av statliga arealbidrag, och dessutom har de svenska bruna bönorna tullskyddats. Sverige har i EG-förhandlingarna begärt fortsatt stöd åt odlingen av bruna bönor, men inte fått gehör för sitt yrkande. Utskottet delar dock den mening som förts fram i motionerna U2 (s) och U13 (c), att det är ett svenskt intresse att bönodlingen även i fortsättningen ges ett stöd, i varje fall under en övergångsperiod. Regeringen bör därför fortsätta sina ansträngningar att nå överenskommelse om stöd åt odlingen av bruna bönor i Sverige. Utrikesutskottet bör förorda ett riksdagsuttalande i enlighet med jordbruksutskottets ställningstagande.
Utrikesutskottet har ingen erinran mot jordbruksutskottets förslag. Utrikesutskottet anser därmed att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört med anledning av motionerna U2 (s), U4 (s), U13 (c) samt U17 (c) yrkande 3.
Mjölkkvoter
Propositionens förslag om fördelning av mjölkkvoter är föremål för ändringsyrkanden i flera motioner. Enligt motion U8 (mp) yrkande 2 bör vid fördelning av mjölkkvoter hänsyn tas till de mjölkbönder som gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i gödselvårdsanläggning. Enligt motion U14 (kds) yrkande 6 bör mjölkkvoterna hanteras av Jordbruksverket inom ramen för ett system med administrativt fastställda priser. Vidare bör den södra mjölkregionen delas i en "skogsbygdsdel" och en "slättbygdsdel" (yrkande 7). I sistnämnda motion yrkas även att den generella neddragningen av mjölkkvoter ökas något för att vidga utrymmet för jordbruksföretag som startat eller byggt ut mjölkproduktionen fram till den 31 december 1994. Den maximala självrisken bör minimeras till 25 % avseende den utbyggda delen, anser motionärerna (yrkande 8).
Enligt motion U16 (s) råder det bred enighet om att kvotsystemet är ineffektivt och bidrar till bristande konkurrens, högre priser och en låg förändringstakt inom jordbruket. Sverige bör aktivt arbeta för att kvotsystemet avskaffas. I förhållande till propositionen anser motionärerna att den första fördelningen av mjölkkvoterna bör utgå från ett genomsnitt av produktionen åren 1991 och 1992. När fördelningen görs skall särskild hänsyn tas till jordbrukare som lagt om sin produktion till ekomjölk. Hela kvotadministrationen bör utföras av en statlig myndighet. Systemet bör utformas så att det håller tillbaka kapitalisering av kvoterna. Hänsyn bör även tas till mjölkproduktionens stora betydelse för jordbruket i norra Sverige (yrkande 14). Liknande synpunkter framförs även i motion U15 (v) yrkande 14 i berörd del.
Ett system med administrativt fastställda priser vid handel med mjölkkvoter förordas även i motion U17 (c) yrkande 1. Med anledning av dessa yrkanden anför jordbruksutskottet följande:
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion U16 att kvotsystemet är ineffektivt och behäftat med en rad nackdelar. På sikt bör därför Sverige aktivt arbeta för att kvotsystemet avskaffas. I inledningsskedet bör följande gälla.
För att fungera måste kvotsystemet ha viss flexibilitet. Storleken av den kvot som varje producent har att disponera bör baseras på levererad kvantitet under en tidigare tidsperiod. Utskottet finner för sin del att den basperiod för tilldelningen som anvisas i propositionen, nämligen ettdera av åren 1991, 1992 eller 1993, inte lämnar tillräcklig mängd fritt kvotutrymme för olika kategorier av producenter. Med hänsyn till de fluktuationer i produktionen som ägt rum under senare år bedömer utskottet inte heller att den basperiod som förordas i motion U16 är tillfredsställande. Som utgångspunkt anser utskottet i stället att den genomsnittliga produktionen under åren 1991, 1992 och 1993 bör läggas till bas vid fördelningen till varje producent. Enligt tillgänglig statistik från Jordbruksverket innebär detta att en sammanlagd mängd om ca 3 130 000 ton bör kunna fördelas enligt den angivna principen och att en nationell reserv om ca 170 000 ton återstår att fördela till bl.a. s.k. utökare och nystartare. Enligt EG:s regler bör därvid fasta kriterier tillämpas.
Utskottet förordar att producenter av s.k. ekomjölk inte åläggs några begränsningar i kvothänseende. Särskild hänsyn bör tas till mjölkproducenter i norra Sverige. I övrigt bör producenter som nystartat under perioden 1993 fram till den 1 januari 1995 prioriteras vid fördelningen av den nationella reservkvoten. Först därefter bör kvoter fördelas på jordbrukare som ökat ut sin produktion under 1993 eller 1994. För sistnämnda kategori av producenter bör det finnas möjlighet att beakta om produktionsökningen har ett direkt samband med investeringar som tillkommit på grund av miljö- och djurskyddskrav.
Det är särskilt viktigt att se till att den småskaliga och fristående förädlingsindustrin inte missgynnas vid fördelningen av kvoter och vid deras administration.
Det torde i dag finnas ett inte obetydligt antal mjölkproducenter vars anläggningar inte motsvarar de miljökrav och djurhållningskrav som fastlagts av statsmakterna. Utskottet förutsätter att regeringen överväger om tilldelandet av mjölkkvot skall villkoras i förhållande till denna typ av investeringar och vilka övergångs- och dispensregler som i så fall kan bli nödvändiga. I övrigt går utskottet inte närmare in på denna fråga.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motion U16 yrkande 14 i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
Med hänvisning till det ovan anförda anser utrikesutskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört med anledning av motion U16 (s) yrkande 14 (i berörd del).
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Som anförs i propositionen motsvarar den kvot Sverige erhållit i stort sett den nuvarande sammanlagda produktionen. Utskottet finner anledning betona att Sverige skall utnyttja hela den produktionskvot, 3,3 miljoner ton, som erhållits i förhandlingarna. Denna bör fördelas på de produktionsplatser som dels har levererat mjölk den 1 mars 1994, dels stadigvarande levererar den 1 januari 1995. Utskottet finner det även rimligt att producenter som stadigvarande levererat mjölk under året men av någon anledning har tillfälligt produktionsstopp vid årsskiftet bör tilldelas mjölkkvot.
Vad utskottet anfört om ekomjölk, miljösatsningar m.m. är ägnat att i betydande grad tillgodose de förslag som lagts fram i motionerna U8 yrkande 2, U14 yrkande 8 och U15 yrkande 14 i denna del. Något särskilt riksdagsuttalande synes inte påkallat. Utskottet avstyrker motion U14 yrkande 7.
Med hänvisning till vad som ovan anförts av jordbruksutskottet betraktar utrikesutskottet motionerna U8 (mp) yrkande 2, U14 (kds) yrkande 8 samt U15 (v) yrkande 14 (i berörd del) som besvarade. Utskottet avstyrker -- i likhet med jordbruksutskottet -- motion U14 yrkande 7.
Jordbruksutskottet anför avslutningsvis följande:
Införandet av mjölkkvoter enligt EG:s regler innebär ett stort ingrepp i den svenska mjölkregleringen. Ett tidsödande detaljarbete förestår för att fördela Sveriges mjölkkvot på de produktionsplatser som levererar mjölk. Regeringen bör under inledningsskedet hålla riksdagen informerad om tillämpningen av kvotsystemet. Praktiska skäl talar enligt utskottets mening för att tidpunkten för tillämpningen av EG:s regler något senareläggs, till den 1 april 1995. Det torde ankomma på regeringen att besluta i frågan, vilket eventuellt kan kräva samråd med EU-kommissionen.
Propositionens bedömning att mjölkkvoter skall kunna överlåtas till ett fritt pris kritiseras allmänt i motionerna. Utskottet delar den mening som framförs i motionerna U14 (kds) yrkande 6, U16 (s) yrkande 14 i denna del och U17 (c) yrkande 1 att en fri prisbildning av mjölkkvoterna kan leda till en snabb kapitalisering som vore olycklig. Kvoterna bör enligt utskottets mening hanteras inom ramen för ett system med administrativt fastställda priser. Utrikesutskottet bör med anledning av nämnda motioner förorda ett särskilt riksdagsuttalande av detta innehåll.
Utrikesutskottet har ingen annan mening i dessa frågor än den som anförts av fackutskottet. Utskottet anser således att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört beträffande mjölkkvotsystemet med anledning av motionerna U14 (kds) yrkande 6, U16 (s) yrkande 14 i berörd del samt U17 (c) yrkande 1.
20 Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken
Hörnstenarna i EG:s handelsregim i förhållande till tredje länder är tullunionen och den gemensamma handelspolitiken. Dessa är centrala inslag i EG-samarbetet.
Enligt artikel 9 i Romfördraget skall gemenskapen baseras på en tullunion som omfattar alla varor. Artikel 113.1 i Romfördraget förklarar att den gemensamma handelspolitiken skall grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att fastställa tulltariffer, ingå tull- och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder och exportpolitik samt, slutligen, när det gäller att vidta handelspolitiska skyddsåtgärder.
EG är alltså enligt Romfördraget en tullunion med en gemensam handelspolitik. En gemensam handelspolitik är en förutsättning för en fungerande inre marknad. Samtidigt med att EG:s inre marknad trädde i kraft uppnåddes en gemensam handelspolitik på huvuddelen av de områden som nämns i artikel 113. Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken innebär bl.a. att beslut i frågor som rör dessa områden i de allra flesta fall fattas av gemenskapen. Besluten fattas i regel med kvalificerad majoritet och blir bindande för medlemsstaterna. Staterna har inte kompetens att ingå egna avtal eller vidta handelspolitiska åtgärder på egen hand på de områden där de har överlämnat behörigheten till gemenskapen. EG har med åren ingått ett omfattande nät av avtal med andra länder och en stor mängd interna beslut om handelspolitiken. Gemenskapen som sådan har blivit en av de viktigaste aktörerna i den globala handelspolitiken.
EG:s gemensamma handelspolitik omfattas inte av EES-avtalet. Först som EU-medlem går Sverige in i EG:s tullunion och den gemensamma tull- och handelspolitiken. Det innebär att Sverige övertar såväl politikens sakinnehåll som instrumenten för dess genomförande.
Detta innebär inte att verksamheten på de tull- och handelsrelaterade områdena för medlemsländernas del upphör. Behovet av underlag och analyser som bakgrund till svenska positioner kommer att kvarstå och snarast att intensifieras. Skillnaden blir att arbetet bedrivs inom EU:s ram där de svenska intressena måste redovisas och försvaras.
I artikel 110 i Romfördraget har EG anslutit sig till den internationella frihandelns principer. I GATT bedriver EG liksom Sverige sin handelspolitik inom de ramar och med de mål som finns fastlagda i detta avtal. Som framgår av proposition 1994/95:19 kommer resultatet av Uruguayrundan för Sveriges del att föreläggas riksdagen i en särskild proposition hösten 1994. Detta har sedemera skett (prop. 1994/95:35).
Det ökade handelsberoendet och behovet av att kunna agera under likartade konkurrensförhållanden i förening med återkommande internationella förhandlingsrundor om liberalisering av världshandeln har lett till att i-ländernas handelspolitik gradvis blivit mer likartad. Att överta EG:s handelspolitik mot omvärlden blir därför för Sverige i många avseenden en fråga om att anpassa sig till en regim vars sakinnehåll till största delen redan stämmer väl överens med existerande svenska regler.
Som EU-medlem kommer Sverige att driva sin traditionella frihandelslinje i första hand i medlemskretsen. En anslutning av bl.a. Sverige och Finland skulle enligt regeringens bedömning avsevärt stärka de frihandelsvänliga krafterna inom EU. Även små medlemsstater har möjlighet att utöva inflytande genom att skapa allianser med likasinnade medlemsländer. Detta kommer att kräva ett svenskt deltagande i de många arbetsgrupper och kommittéer i vilka EG:s handelspolitik läggs fast på basis av förslag från EG-kommissionen. Den handelspolitiska dagordningen avses dessutom att utökas genom tillkomsten av världshandelsorganisationen (WTO) år 1995. Genom aktivt deltagande i arbetet -- och på grundval av kompetenta analyser -- kommer Sveriges handelspolitiska intressen att kunna drivas med större genomslagskraft vid ett medlemskap.
Övertagande av EG:s handelspolitik kommer att få konsekvenser för Sveriges handel med övriga EU-stater och med stater utanför ett utvidgat EU. Av propositionen framgår att Sveriges totala utrikeshandel år 1993 uppgick till drygt 720 miljarder kronor. Härav avsåg närmare 400 miljarder kronor (ca 55 %) EU och ca 115 miljarder kronor (ca 16 %) EFTA-staterna, varav 100 miljarder kronor (ca 14 %) avsåg kandidatländerna Finland, Norge och Österrike. Med dessa länder har Sverige i dag frihandel för alla industrivaror. Betydande möjligheter till besparingar uppnås för svenska företag genom att Sverige, när vi övertar den gemensamma handelsregimen mot tredje länder, har fri tillgång till EG:s inre marknad utan ursprungsregler och gränskontroller. Enligt internationella beräkningar, i samband med genomförandet av den inre marknaden, motsvarar de kostnader som gränskontroller medför i genomsnitt ca 2 % av försäljningen över gränserna. Sverige får vidare genom medlemskapet full frihandel med andra EU-stater på jordbruks- och fiskeområdet.
En ytterligare positiv förändring av betydelse blir, enligt propositionen, att svensk tillverkningsindustri och svenska underleverantörer genom den gemensamma handelspolitiken får samma konkurrenssituation gentemot tredje land som andra EU-stater.
I övertagandet av EG:s handelspolitik ligger också vissa nackdelar i form av högre tull och/eller antidumpningstull på vissa enskilda produkter och i vissa fall kvantitativa importbegränsningar (främst på teko- och jordbruksområdet) som kan leda till kostnader för vissa företag och högre priser för konsumenter. Dessa nackdelar uppvägs dock mer än väl, anges det i propositionen, av de besparingar som erhålls i handeln med andra EU-stater och den ökade konkurrenskraften gentemot andra företag inom EU.
Resultatet från Uruguayrundan innebär dessutom bl.a. sänkning av tullar, successiv avveckling av tekokvoter och liberaliseringar inom jordbrukspolitiken som kommer att minska nackdelarna och underlätta tillträdet till EG-marknaden för stater utanför gemenskapen.
I Vänsterpartiets motion U15 anförs att Europeiska unionen bör vara öppen mot omvärlden, främja frihandel och vidga sitt ekonomiska samarbete med Central- och Östeuropa och med u-länderna. Som medlem i EU skall Sverige, menar motionärerna, verka för att förändra EU i riktning mot en sådan öppenhet. I samverkan med andra frihandelsinriktade EU-stater bör Sverige verka för att minska de rika ländernas protektionism. Dessa synpunkter bör riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 7). Även i den socialdemokratiska partimotionen (U16) framhålls -- dock utan något specifikt yrkande härom -- att Sverige som medlem i EU bör verka för att EU öppnar sin marknad för bl.a. livsmedel, stål och textilier från Östeuropa.
Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande om att statsrådet Mats Hellström i oktober 1994 besvarade en interpellation av Marie Wilén (c) om handelspolitiken vid ett EU-medlemskap (prot. 1994/95:16). I fråga om EU:s handelspolitik på teko- och jordbruksområdena anförde statsrådet att det kommer att vara en naturlig uppgift för Sverige att verka för att EU:s politik på dessa områden snarast möjligt frigörs. Han framhöll att det alltid kommer att vara en angelägen uppgift att motarbeta protektionism i alla former. Statsrådet betonade vidare att avsikten är att Sverige skall verka för att de preferenssystem EU har för u-länder utformas på ett sådant sätt att de innebär största möjliga marknadstillträde för dessa länder. Vidare skall Sverige, enligt statsrådet, tillsammans med andra frihandelsinriktade länder inom EU motverka användningen av antidumpningsvapnet.
Näringsutskottet konstaterar för sin del att Sverige genom att gå in i EG:s tullunion och fullt ut delta i den gemensamma handelspolitiken skapar möjligheter till besparingar för svenska företag genom att dessa får fri tillgång till EG:s inre marknad utan kostnadshöjande krav på ursprungsregler och gränskontroller. En ytterligare fördel för företagen är att dessa får samma villkor i förhållande till tredje land som de konkurrerande företagen hemmahörande i de övriga EU-länderna har.
Näringsutskottet anför vidare följande:
Med hänsyn till de negativa inslag som i vissa fall förekommer i EG:s handelspolitik är det enligt näringsutskottets uppfattning angeläget att Sverige som medlem i EU med kraft fortsätter att driva sin traditionellt frihandelsvänliga linje. Denna innefattar även att en miljömässigt hållbar utveckling skall eftersträvas och att sociala aspekter skall beaktas.
I propositionen framhålls att Sverige har goda möjligheter att i samverkan med andra frihandelsinriktade EU-länder verka för fortsatt liberalisering och avreglering. Även den nya regeringen har som framgått av den tidigare redovisningen uttalat sig för att EU bör främja frihandeln. Den har vidare betonat att det är en naturlig uppgift för Sverige att verka för att EG:s handelspolitik t.ex. på teko- och jordbruksområdena snarast möjligt frigörs och att Sverige tillsammans med andra frihandelsinriktade länder bör motverka protektionism i alla former.
Näringsutskottet anser att de synpunkter som kommer till uttryck i den aktulla motionen i huvudsak får anses tillgodosedda genom dessa uttalanden.
Utrikesutskottet har tidigare i många sammanhang konstaterat (bl.a. i 1992/93:UU1y med anledning av EES-avtalet) att det är ett grundläggande svenskt intresse att värna om och utvidga frihandeln. För såväl u-länderna som staterna i Central- och Östeuropa är utökad frihandel av utomordentlig betydelse i ländernas strävan att åstadkomma ekonomisk utveckling. Som framgår närmare av propositionen (kap. 23.3.1) har EU flera olika typer av avtal med tredje land. Ofta reglerar avtalen inte enbart handel utan också samarbete, bistånd och andra områden där medlemsstaterna har befogenheter. Till sådana s.k. blandade avtal hör EES-avtalet och EG:s associationsavtal med stater i Central- och Östeuropa samt Lomékonventionen med de 70 ACP-staterna. EG har också associations-, frihandels-, handels- eller samarbetsavtal med ett stort antal medelhavsländer och sådana länder i Latinamerika och Asien som inte ingår i ACP-kretsen (handelspolitiken har nära samband med andra internationella samverkansformer, särskilt biståndspolitiken, som behandlas mer utförligt i avsnitt 24 i detta betänkande).
Sammantaget innebär detta att EU i större utsträckning än Sverige har ingått breda frihandels- och samarbetsavtal med u-länder. Importen från u-länder svarar också för en större andel av EU:s import än av den svenska importen. Utvecklingen under senare år har dock varit negativ. Detta är ett av de problemområden som uppmärksammas i den nu pågående översynen av den fjärde Lomékonventionen.
EU har som uttrycklig målsättning att bygga broar i Europa för att därigenom främja fred, demokrati och stabilitet. De s.k. Europaavtalen, dvs. de associationsavtal som EG har ingått med länder i Central- och Östeuropa, reglerar inte enbart handel utan också samarbete, bistånd samt andra områden och har medlemskap som slutligt mål. Avtalen bekräftar enligt utskottets uppfattning den centrala roll som EU spelar för utvecklingen av ett brett alleuropeiskt samarbete.
Uppgiften att bistå de central- och östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra demokratin, den sociala rättvisan och uppbyggnaden av fungerande ekonomiska system utgör en av de allra största utmaningarna i Europa i dag. På samma sätt måste Europa självfallet fortsätta att engagera sig och vara lyhört för utvecklingsländernas behov. Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand med strävan att bekämpa fattigdomen. En stark Europeisk union måste enligt utskottets uppfattning vara generös mot omvärlden.
Utskottet delar således den övergripande uppfattning som kommer till uttryck i de aktuella motionerna, nämligen att EU och de högt industrialiserade länderna i Europa som helhet bör vara öppna mot omvärlden. Sverige har också aktivt verkat för att få till stånd en sådan öppenhet. Här kan exempelvis nämnas de frihandelsavtal som EFTA-staterna har ingått med sex central- och östeuropeiska stater, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Rumänien samt Bulgarien. Dessa EFTA-avtal är asymmetriska; EFTA-staterna avvecklar sina tullar i snabbare takt än motsidan. Som medlem i EU lämnar Sverige dessa frihandelsavtal mellan EFTA-staterna och nämnda stater och går in i EG:s bredare och mer ambitiösa Europaavtal med samma krets av stater.
Som anförs i propositionen var den svenska bedömningen inför förhandlingarna om medlemskap att det låg i vårt lands intresse att fullt ut ansluta sig till EG:s tullunion och handelspolitik från första dagen av medlemskapet. Detta är nämligen en förutsättning för att svenska företag skall kunna delta i den inre marknaden på helt lika villkor jämfört med konkurrenterna inom EU. På två områden framfördes önskemål om särlösning, nämligen för bibehållandet av frihandeln med de baltiska staterna samt avseende begränsningarna av tekoimporten. Frihandeln med de baltiska staterna har säkrats genom att EG har undertecknat frihandelsavtal med resp. baltisk stat som avses träda i kraft den 1 januari 1995. Utskottet noterar att EU även beslutat erbjuda Estland, Lettland och Litauen Europaavtal.
Vad gäller tekoimporten kommer Sverige att inordnas i EG:s kvotsystem men samtidigt kommer dessa kvoter att räknas upp så att hänsyn tas till det existerande handelsmönstret mellan Sverige och våra leverantörsländer vad gäller såväl volym som varukategorier. Samtidigt kommer tullarna på tekoprodukterna att sänkas eftersom EG har lägre genomsnittlig tullnivå för tekoprodukter än Sverige.
Av vad som anförts av näringsutskottet ovan samt av utrikesutskottet framgår att något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida med anledning av motion U15 (v) i denna del inte är erforderligt.
Därmed betraktar utskottet motion U15 (v) yrkande 7 som besvarat.
20.1 Handelssanktioner
EU:s medlemsländer kan tillgripa kollektiva sanktioner som ett utrikespolitiskt medel. I enstaka fall har begränsningsåtgärder också vidtagits i samband med handelspolitiska motsättningar. Det kan röra sig om t.ex. begränsningar eller avbrytande av handelsförbindelser och bistånd, inskränkningar i besöksutbyte, hemkallande av diplomatisk personal.
Vid en rad tillfällen har gemenskapen fattat beslut om åtgärder riktade mot vissa stater. Åtgärderna har varit en politiskt motiverad reaktion på vissa sidor av dessa staters politik och har varit avsedda att framtvinga en ändring av denna politik.
Beslut om hur sanktioner inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, EU-samarbetets andra pelare (GUSP), skall omvandlas till åtgärder under EU:s första pelare (det ekonomiska samarbetet) regleras i Romfördraget (artikel 228a). I propositionen redovisas utförligare hur beslut fattas på detta område.
För svensk del har lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner ändrats år 1992 på så sätt att regeringen -- utöver vid beslut eller rekommendationer som antagits av FN:s säkerhetsråd -- också får förordna om sanktioner om samarbetet med ESK eller Europeiska gemenskaperna påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sanktioner införs utan dröjsmål (prop. 1992/93:57, bet. 1992/93:UU4, rskr. 1992/93:51).
Av proposition 1994/95:19 framgår att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att se över sanktionslagen med syfte bl.a. att modernisera och tekniskt anpassa det svenska regelsystemet till de krav som omvärlden ställer. I direktiven har bl.a. framhållits att ett svenskt medlemskap i EU också kan medföra konsekvenser för den tekniska utformningen av det svenska regelverket samt att detta bör beaktas i översynen.
Propositionen har inte föranlett några motioner på detta avsnitt.
21 Regionalpolitiska frågor
I propositionen framhålls att vi i Sverige har långtgående ambitioner att bedriva en aktiv regionalpolitik som förbättrar utvecklingsmöjligheterna i hela landet. Även inom EU bedrivs en omfattande strukturpolitik för att utveckla mindre gynnade regioner.
I medlemskapsförhandlingarna har Sverige fått förståelse för att de regionala problemen i vårt land avviker från de som finns inom dagens EU. Detta framgår bl.a. av att EU inom ramen för sin gemensamma strukturpolitik har beslutat inrätta ett nytt s.k. målområde där syftet är att kompensera för de nackdelar som följer av låg befolkningstäthet och långa avstånd.
Ett medlemskap i EU innebär att Sverige kommer att få del av gemenskapens strukturfonder. Det innebär att betydande resurser kommer att tillföras svensk regionalpolitik. Under perioden 1995--1999 kommer dessa att totalt uppgå till ca 12,8 miljarder kronor. En utgångspunkt för fördelningen av dessa insatser kommer att vara de nationella prioriteringar som görs i dag, såväl när det gäller insatsernas inriktning som deras geografiska omfattning.
De fortsatta överläggningar som regeringsrepresentanter har haft med kommissionen om de nationella regionalpolitiska företagsstöden har bl.a. resulterat i att kommissionen med hänvisning till de nordiska särdragen och den gemensamma deklarationen i EES-avtalet infört ett nytt gleshetskriterium för att utse stödområden. Det innebär att den svenska regionalpolitiken, också vid ett medlemskap, kan bedrivas med i princip nuvarande geografiska omfattning.
Under vissa förutsättningar, bl.a. en mindre minskning av transportstödsområdet, godkänner kommissionen också driftstöd i form av transportstöd för att utjämna kostnadsnackdelar hänförbara till långa avstånd och gles befolkning. Härvid kan enligt uppgift från kommissionen också indirekt transportstöd i form av nedsatta sociala avgifter förekomma. I övrigt har kommissionen inte bedömt de svenska stödens förenlighet med EG:s regler.
Inom ramen för Sveriges EES-åtaganden prövar för närvarande EFTA:s övervakningsmyndighet ESA de svenska regionalpolitiska stöden. Det kan därför, enligt proposition 1994/95:19, inte uteslutas att det kan bli nödvändigt med vissa ytterligare modifieringar av företagsstöden. Samtidigt är det fördelaktigt för en internationaliserad ekonomi som den svenska, menar regeringen i sin bedömning, att EU har lagt fast gemensamma statsstödsregler, som gör att svenska företag kan konkurrera på lika villkor på EG-marknaden.
Sammantaget görs i propositionen bedömningen att Sverige som EU-medlem bör kunna bedriva en regionalpolitik med i stort sett samma inriktning som i dag och -- tack vare EU:s strukturfonder -- i en större omfattning än som är möjligt under EES-avtalet.
Frågor som anknyter till detta avsnitt av propositionen aktualiseras i motion U16 (s). Enligt motionärerna ger propositionen ingen vägledning för hur Sverige skall utnyttja de medel till landsbygdsutveckling som EU anvisar och hur Sverige skall ansluta sig till EU:s landsbygdsutvecklingsprogram. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en mer detaljerad plan för hur denna stödform skall användas och avvägas i förhållande till andra insatser (yrkande 18).
Vidare anser motionärerna att uppföljningen av de regionalpolitiska förhandlingarna inte bedrivits tillräckligt kraftfullt av regeringen. Bl.a. måste den geografiska avgränsningen av de s.k. mål 2 och 5 lösas internt inom landet och vid samtal med kommissionen. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med slutgiltiga förslag på detta område, vad gäller resursfördelning mellan samtliga mål samt beträffande det totala utrymmet (yrkande 19).
Med anledning av dessa yrkanden i motion U16 (s) anför arbetsmarknadsutskottet följande i sitt yttrande till utrikesutskottet:
Mål 1 (främja svagt utvecklade regioner), 2 (omstrukturera regioner med industriell tillbakagång), 5 b (underlätta utveckling på landsbygden) och 6 (främja utveckling i ytterst glesbefolkade regioner) är alla regionalt inriktade, medan stöd till de övriga målen lämnas utan direkt geografisk koppling. Av de regionalt inriktade målen är mål 2, 5 b och 6 aktuella i Sverige.
Mål 5 a gäller att främja omstrukturering av jordbruket. På jordbruksområdet finns även EG:s stöd till miljöprogram samt stöd till mindre gynnade områden.
För år 1995 avsätts för Sveriges del från EG:s budget 227 miljoner ecu (ca 2 miljarder kronor enligt aktuell växelkurs) för målen 2, 3, 4, 5 a, 5 b. Denna ram kommer att öka under de närmaste åren så att den år 1999 uppgår till ca 248 miljoner ecu. Fördelning av resurser på de olika målen kan emellertid inte göras förrän den geografiska avgränsningen av målen är klarlagd. Beträffande mål 6 avsätts 41 miljoner ecu (ca 370 miljoner kronor) från EG:s budget för år 1995. Även detta belopp räknas upp till år 1999.
Utöver ovan nämnda målinriktade insatser avsätts medel, ca 9 % av strukturfonderna, för s.k. gemenskapsinitiativ. Ett sådant initiativ är landsbygdsutvecklingsprogrammet Leader som syftar till att främja innovationsprojekt, utbyte av erfarenheter samt gränsöverskridande samarbete.
För att få del av medel från strukturfonderna gäller generellt att nationell medfinansiering krävs. Dessa medel kan bestå av såväl anslagsmedel som medel från berörda sektorer, kommuner, landsting eller privata intressenter.
Utskottet har inhämtat att frågan om den geografiska avgränsningen av målen 2 och 5 b bereds inom regeringskansliet. Resultat kan förväntas föreligga inom kort. Efter förslag från Sverige kommer kommissionen att fastställa områdesavgränsningen. Även åtgärdernas inriktning kommer att avgöras i överläggningar med kommissionen. Enligt den tidplan som gäller vid ett EU-inträde skall Sverige senast den 31 mars 1995 lämna förslag till programplaner för strukturfonderna till kommissionen. De ekonomiska frågorna berörs i viss utsträckning i regeringens proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m., vilken nyligen avlämnats till riksdagen.
De av motionärerna upptagna frågorna är alltså under beredning. Utskottet anser att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med en uttömmande redovisning av områdesavgränsningen, åtgärdsinriktningen och medelsfrågorna.
Utrikesutskottet noterar att regeringen, efter det att arbetsmarknadsutskottet justerat sitt yttrande, informerat riksdagens EG-delegation i här aktuella frågor. Den av arbetsmarknadsutskottet begärda redovisningen avseende områdesavgränsning, åtgärdsinriktning och medelsfrågor kommer, enligt vad som anmälts till riksdagen, att lämnas den 8 december i riksdagens kammare av arbetsmarknadsministern.
Med det anförda betraktar utrikesutskottet yrkandena 18 och 19 i motion U16 (s) som besvarade.
Utrikesutskottet betonar att den i detta fall tillämpade ordningen måste betraktas som exceptionell och att den kan godtas endast till följd av de i detta fall rådande omständigheterna (allmänt val, regeringsskifte och den snäva tidsramen inför Sveriges anslutning till EU). Utrikesutskottet vill som sin mening starkt understryka att en uttömmande redovisning, av det slag arbetsmarknadsutskottet efterfrågat i sitt förslag till tillkännagivande, bör ske i former som medför normal utskottsberedning och möjlighet till ställningstagande från riksdagens sida.
22 Närings- och energipolitiska frågor
Det är väsentligt för Sverige att som medlem kunna vara med och påverka den framtida inriktningen av EU:s näringspolitik. Den relativa osäkerhet som karaktäriserar EES-avtalet riskerar enligt regeringen att motverka investeringar och därmed försämra utsikterna till förnyelse och tillväxt i näringslivet.
Närmandet mellan de västeuropeiska länderna öppnar nya möjligheter och ökar samtidigt kraven på förnyelse och utveckling i näringslivet. Unionsfördraget och förverkligandet av de fyra friheterna bereder vägen för snabbare strukturomvandling. Gemensamma ansträngningar görs för att stärka infrastrukturen, främja små företag samt underlätta framsteg genom teknisk forskning och utveckling.
EG:s näringspolitik syftar i allt högre grad till att motverka en snedvridning av konkurrensen, även om det förekommer program för sektorer med svåra omställningsproblem. Stöd till branscher minskar dock till förmån för åtgärder som kan stärka konkurrenskraften generellt. Denna utveckling, menar regeringen i sin bedömning, ligger väl i linje med det svenska samhällets intressen.
EG har ingen gemensam energipolitik, men vissa enhetliga rättsregler finns på energiområdet. I propositionen anförs att den svenska energipolitiken och det svenska energisystemet passar väl in i gemenskapens energistruktur. Utvecklingen på energiområdet inom gemenskapen ligger väl i linje med svenska intressen, inte minst när det gäller marknaderna för el och naturgas.
Inga motioner har väckts med anledning av detta avsnitt i propositionen.
23 Utrikes- och säkerhetspolitik samt krigsmaterielexport
Som framhållits i avsnitt 7 stärker ett svenskt medlemskap i EU och deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) Sverige i säkerhetspolitiskt hänseende. Ett deltagande fullt ut i GUSP kan enligt propositionen ske med bevarad svensk militär alliansfrihet. Deltagandet underlättas av att Sverige i hög grad delar EU-staternas grundläggande värderingar och målsättningar. Respekten för de mänskliga rättigheterna, främjandet av en demokratisk utveckling i omvärlden och skapandet av en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent är hörnstenar i denna politik. Det är särskilt viktigt att stabilitet skapas i Central- och Östeuropa samt att dessa stater får gehör för sina strävanden att befästa sin västliga förankring och uppnå ett gradvis närmande till EU med sikte på medlemskap. I propositionen görs bedömningen att de traditionellt goda förbindelserna som Sverige har med utvecklingsländerna kommer att utgöra en av utgångspunkterna för agerande inom GUSP. Sverige kommer att fortsätta att hävda ståndpunkter som tar hänsyn till dessa staters intressen. Härigenom kan Sverige verka för att svenska erfarenheter tas till vara i EU:s samarbete med utvecklingsländerna.
Utrikesutskottet noterar att försvarsutskottet i sitt yttrande till utskottet framhållit betydelsen för försvarspolitiken av det närmare samarbete och samordning av utveckling och produktion av försvarsmateriel som torde kunna breddas och fördjupas genom ett medlemskap i EU. Ett sådant utvidgat samarbete bör enligt försvarsutskottet inom ramen för den svenska exportlagstiftningen kunna bidra till att stärka såväl den inhemska försvarsindustrin som att i mån av behov öka våra möjligheter att tillgodose våra egna intressen för en mer importbaserad försörjning.
I miljöpartiets motion U24 anförs att proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i EU inte tar ställning till EU:s inverkan på Sveriges möjligheter att kontrollera sin vapenexport. I motionen anges att frågan om att avskaffa artikel 223 i Romfördraget kan väckas i samband med regeringskonferensen i EU år 1996. Enligt motionärerna ger artikel 223 formellt EU-stater rätt att själva kontrollera sin vapenexportpolitik. Motionärerna anser att all vapenexport stegvis borde avvecklas. EU-medlemskapet öppnar antagligen dörren för motsatt utveckling. Riksdagen bör därför besluta att Sverige som EU-medlem inte kommer att acceptera att artikel 223 i Romfördraget upphävs eller ändras (yrkande 6).
Med anledning av detta yrkande angående vapenexportpolitiken i EU och artikel 223 i Romfördraget, konstaterar utrikesutskottet att Sverige har undertecknat ett medlemskapsavtal med bl.a. de förutsättningar som föreligger i artikel 223. Varje ändring av Romfördraget och således frågan om en ändring av artikel 223 kräver enhällighet i medlemskretsen. Utan svenskt medgivande kan artikeln således varken ändras eller avskaffas. I artikeln stadgas att ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna upplysningar vilkas utlämnande den anser strida mot egna väsentliga säkerhetsintressen och att varje medlemsstat får vidta åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda egna väsentliga säkerhetsintressen, i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Vidare anges i artikeln att ministerrådet enhälligt fastställer en lista över varor artikeln avser. Enhälligt beslut om ändringar i listan får vidtas av ministerrådet på förslag av kommissionen.
Något förslag om att upphäva artikel 223 föreligger inte. Det finns heller inget som tyder på att frågan kommer att aktualiseras vid regeringskonferensen år 1996. Det förefaller inte troligt att EU:s alla medlemsstater skulle vara beredda att avstå från den nationella kontrollen över vapenexportfrågor. Utskottet utgår från att Sverige vid ett medlemskap i EU fortsatt skall kunna driva en restriktiv politik på krigsmaterielområdet. Samarbetet på detta område är inte bindande. Om man i EU t.ex. överväger att häva ett tidigare beslutat embargo och Sverige anser att det skulle strida mot de svenska riktlinjerna att exportera vapen till en sådan stat, behöver Sverige inte ändra sin politik. EU-medlemskapet kan i detta sammanhang medföra att den svenska hållningen skärps i vissa fall, men Sverige kan inte tvingas till lättnader i sin vapenexportpolitik.
Utskottet finner mot denna bakgrund att det inte finns skäl för riksdagen att göra något tillkännagivande i frågan om artikel 223, varför utskottet avstyrker yrkande 6 i motion U24 (mp).
24 Biståndspolitik
24.1 Sverige, EU och biståndet till utvecklingsländerna
Bistånd har funnits med som en del av EG:s politik ända sedan gemenskapens tillkomst. Till en början var biståndet begränsat till olika former av stöd och samarbete med 18 av de ursprungliga EG-staternas före detta kolonier. Biståndsverksamheten har sedan dess kommit att utsträckas till flertalet utvecklingsländer i tredje världen och biståndet är i dag en integrerad del av gemenskapens utrikes- och handelspolitik. Bland gemenskapens medlemsstater återfinns några av världens största biståndsgivare, både i absoluta och relativa tal. De tolv hittillsvarande EU-staterna svarar i dag sammanlagt för över 40 % av världens samlade offentliga bistånd.
Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära budgeten, dels genom särskilda bidrag till den europeiska utvecklingsfonden (EDF) och den europeiska investeringsbanken (EIB). Från den senare finansieras det bistånd som utgår inom ramen för Lomékonventionen. Volymmässigt svarar det gemensamma EG-biståndet för 12--14 % av EU-staternas samlade bistånd. Ca 60 % av EG-biståndet utgår inom ramen för Lomékonventionen till de 70 s.k. ACP-länderna (African, Caribbean, Pacific). Drygt 50 % av biståndet under konventionen landprogrammeras. Vid sidan av detta bistånd förmedlas också bl.a. katastrof- och flyktingstöd samt stöd till strukturanpassning. 20 % av EG:s biståndsbudget används för livsmedelsbistånd. Även insatser i Asien, Latinamerika samt icke-medlemsländer i Medelhavsområdet finansieras från EG:s reguljära budget.
Genom att EG:s biståndssamarbete traktatfästs genom Maastrichtfördraget har förutsättningar skapats dels för ett fördjupat samarbete på den nationella nivån medlemsstaterna emellan, dels för en ökad roll för EU vad gäller samordningen av biståndet. Däremot förväntas det inte resultera i att en ökad andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras genom kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom biståndsområdet. I propositionen framhålls att principerna för EG:s internationella utvecklingssamarbete väl överensstämmer med svenska prioriteringar.
Som EU-medlem kommer Sverige att bidra både till finansieringen av Lomékonventionen och till gemenskapens ordinarie budget. Vidare förekommer ett genom Maastrichtfördraget fördjupat samråd i biståndsfrågor mellan EU-länderna, i vilket Sverige förväntas medverka. I propositionen görs bedömningen att Sverige bör kunna spela en viktig roll i den kommande utformningen av EG:s biståndspolitik. Den traditionella svenska inställningen till biståndsfrågor är väl känd och respekterad inom EU och betraktas ofta som ett gott föredöme. Som vidare framgår av propositionen pågår inom Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbete ett analysarbete som skall ligga till grund för de anpassningar av det nationella biståndet som blir en följd av att en viss del av den svenska biståndet skall kanaliseras via EU. Målsättningen med detta arbete är att tillförsäkra att EG-biståndet och svenskt bistånd kompletterar varandra i så stor utsträckning som möjligt.
I Vänsterpartiets motion U15 anförs att olika grupper av u-länder behandlas mycket olika av EU. Mest gynnande är stater -- ofta f.d. kolonier -- i Afrika, Karibien och Stilla Havet, dvs. de s.k. ACP-länderna som ingår i Lomésamarbetet. I motionen citeras SIDA som i sitt remissvar påpekat att EU-biståndet ofta är en form av kompensation för andra relationer som är mindre gynnsamma för u-landet. Motionärerna anser att Sverige, vid ett eventuellt medlemskap i EU, bör verka för förbättringar i nästa Loméavtal, så att detta bl.a. bättre stimulerar en diversifiering av de fattigaste ländernas export.
EU-biståndet, som i dag ofta upplevs som centralstyrt, byråkratiskt och trögt, behöver förbättras även i andra avseenden, anförs det vidare i motion U15 (v). Livsmedelsbiståndet utgör i detta sammanhang ett särskilt problem. Sverige bör som medlem av EU verka för att biståndet ökar, att det sköts effektivare; organiseras och samordnas bättre samt att inflytandet över politiken minskar från kommersiella och protektionistiska intressen. Sverige måste i EU även verka för att ett nytänkande kommer till stånd avseende EU:s skuldpolitik, främst beträffande det enligt motionärerna hårt kritiserade stödet till strukturanpassning i u-länderna. Dessa synpunkter bör riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 8).
Som också framgår av propositionen skall gemenskapens biståndspolitik, enligt Maastrichtfördraget, ha som övergripande mål att främja kampen mot fattigdom i utvecklingsländerna, att bidra till en bärkraftig ekonomisk utveckling, en gradvis integration i världsekonomin samt en utveckling mot och säkerställande av demokratin, rättsäkerheten och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Enligt utskottets uppfattning överensstämmer målen för EU:s bistånd väl med de svenska biståndspolitiska målen.
Biståndspolitiken har nära samband med handelspolitiken. Denna behandlas i betänkandets avsnitt 20, där utskottet bl.a. framhåller att en stark Europeisk union måste vara generös mot omvärlden. Utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU kommer att fortsätta arbetet för att få till stånd globalt ökad frihandel och föra en biståndspolitik baserad på generositet.
Maastrichtfördraget innebär ett steg mot ett fördjupat samarbete på nationell nivå mellan medlemsländerna. Däremot förväntas det inte leda till att en större andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras via EG-kommissionen. Subsidiaritetsprincipen tillämpas också inom biståndsområdet. Innebörden av detta är att det gemensamma EG-biståndet skall utgöra ett komplement till medlemsländernas övriga bistånd. För svensk del kommer ca 10 % av biståndsbudgeten att gå till det gemensamma EG-biståndet.
Medlemsstaternas bistånd genom EG-kommissionen uppgick 1992 till 3 493 miljoner ecu. Kommissionens bistånd har budgettekniskt sett två former, dels det bistånd som förmedlas inom ramen för Loméavtalen, dels det bistånd som förmedlas direkt via kommissionen (s.k. budgeterat bistånd). Den svenska medlemsavgiften till EU kommer att inkludera den del av Sveriges bidrag till EG:s bistånd som ingår i det s.k. budgeterade biståndet och vilken beräknas uppgå till ca 700 miljoner kronor år 1995.
Därutöver kommer det bistånd -- omkring 330 miljoner kronor år 1995 -- som kommer att förmedlas via kommissionens program för staterna i Central- och Östeuropa, främst PHARE och TACIS (se även avsnitt 24.2 i betänkandet). Liksom tidigare kommer medlen för östsamarbete (dvs. det hittillsvarande G-anslaget under tredje huvudtiteln) att anslagsmässigt hållas separat från biståndet till utvecklingsländer.
Till varje Loméavtal skapas ett finansiellt instrument som går under benämningen EDF (European Development Fund). Inför inrättandet av nytt sådant instrument förhandlar EU:s medlemsstater om hur mycket varje stat skall bidra med. En utgångspunkt i förhandlingarna är medlemsstaternas kapacitet resp. vilja att ge bistånd. Sedan maj 1994 förhandlar kommissionen och ACP-staterna om Lomé IV:s andra finansiella protokoll, som kommer att leda till inrättandet av ett nytt finansiellt instrument, den s.k. EDF 8. Förhandlingarna beräknas kunna avslutas under första hälften av 1995. Sverige kommer att delta i Lomésamarbetet först i och med tillskapandet av EDF 8, från vilken inga dragningar kommer att göras förrän tidigast i slutet av 1996. Den svenska statsbudgeten kommer således inte att belastas med vår fulla andel förrän tidigast budgetåret 1998. Den svenska andelen av EDF 8 har ännu inte fastställts men uppskattas -- enligt vad utskottet inhämtat -- komma att uppgå till ca 4 % vilket kommer att motsvara ca 800 miljoner kronor på årsbasis (full andel).
Som även framgår av propositionen visar en jämförelse av sektorinriktningen i de länder där både Sverige och EU är aktiva att graden av överlappning varierar från land till land. I vissa fall "konkurrerar" vi inom samma sektorer, i andra fall koncentrerar vi oss på skilda verksamheter. I propositionen görs bedömningen att ett EU-medlemskap, i de fall vi verkar inom samma sektorer, borde innebära goda förutsättningar för en ökad samordning, koncentration och förbättrad effektivitet i samarbetet. Utskottet delar denna bedömning. Genom en bättre samordning på policynivå och i genomförandet av projekt skapas enligt utskottets uppfattning förutsättningar för ett effektivare utnyttjande av knappa biståndsresurser. Detta gäller såväl det gemensamma EG-biståndet som medlemsstaternas nationella bistånd.
Utskottet konstaterar att tyngdpunkten för biståndsarbetet både för Sverige och för EU ligger på Afrika söder om Sahara. I ACP-kretsen ingår samtliga länder i regionen, medan Sveriges biståndssamarbete avser en mindre andel av dessa länder.
Enligt utskottets uppfattning utgör skuldlättnadsåtgärder -- som också aktualiseras i motion U15 (v) -- en viktig och nödvändig del av den resursmobilisering som måste komma utvecklingsländerna till del. Många av låginkomstländerna har skuldbördor som utgör ett allvarligt hot mot deras utveckling. De årliga räntebetalningarna och amorteringarna uppgår i vissa fall till hela eller mer än den årliga exportinkomsten. Som utskottet också tidigare påpekat (bl.a. i bet. 1993/94:UU15) har Sverige sedan flera år internationellt drivit frågan om ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. En del av det svenska biståndet används också direkt till skuldlättnad för att lindra dessa länders skuldbörda.
Utskottet har under en lång följd av år behandlat motioner som i likhet med det här aktuella yrkandet (yrkande 8 i motion U15 (v)) också framför kritiska synpunkter på vissa former av bistånd. I likhet med motionärerna oroas utskottet över de negativa effekter som livsmedelsbistånd, som ges bl.a. av EG, kan ha. Det finns, som påpekas i motionen, alltid en risk att livsmedelsbistånd kan få negativa verkningar, bl.a. på känsliga lokala marknader i u-länder. Sverige verkar sedan länge för att livsmedelsbistånd inte ges på sådant sätt att lokala och regionala produktions- och handelsmönster slås ut.
Vad gäller strukturanpassningsstöd har utskottet (senast i bet. 1992/93:UU15) erinrat om att sådana program som regel har tillkommit för att möta behov av långsiktigt inriktad ekonomisk anpassning. Återhämtningen ur en ekonomisk krissituation kan endast bli hållbar om de bakomliggande orsakerna till problemen undanröjs. För flertalet länder, såväl i- som u-länder, gäller att ekonomisk-politiska reformer och institutionella förändringar för att öka tillväxt och export är de åtgärder som bäst främjar en ekonomisk återhämtning. I ett lite längre tidsperspektiv gynnas även de sociala sektorerna genom den generella förbättring i ekonomin som är det eftersträvade målet. Utskottet vill här även framhålla att reformprogram av strukturanpassningstyp givetvis inte kan genomföras utan att vara förankrade i respektive mottagarland.
Med det anförda betraktar utskottet motion U15 (v) yrkande 8 som besvarat.
24.2 Sverige och EU:s östsamarbete
EU:s relation, liksom västvärldens som helhet, till Central- och Östeuropa har under de senaste åren fått hög prioritet. Utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter liksom utvecklingen av handelsrelationerna har getts stor uppmärksamhet. Finansiellt och tekniskt stöd har också kommit att spela en viktig roll i sammanhanget. År 1990 grundades EBRD (Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken) av 39 enskilda stater, däribland Sverige, samt EG och EIB. Bankens syfte är att underlätta övergången till marknadsekonomi i de länder i Central- och Östeuropa som utvecklas i riktning mot flerpartisystem, demokrati och pluralism. I propositionen anges att EBRD till och med hösten 1993 har avsatt drygt 2 miljarder ecu, varav 500 miljoner ecu utbetalats, till projekt i stater i Central- och Östeuropa, inkl. f.d. Sovjetunionen. Insatserna är främst inriktade på privatisering, infrastruktur, utveckling av den finansiella sektorn och energiinvesteringar.
EG har därtill i egen regi startat ett betydande samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Denna verksamhet kanaliseras primärt genom två program, varav det ena, PHARE, är avsett för länderna utanför f.d. Sovjetunionen och de baltiska staterna, och det andra, TACIS, för medlemsstaterna i Oberoende Staters Samvälde (OSS). Härutöver finns ett särskilt organ för humanitära insatser, ECHO. EU har också varit pådrivande och dominerande bidragsgivare till det betalningsbalansstöd till Central- och Östeuropa som kanaliseras inom ramen för G 24-samarbetet.
Eftersom EU:s och Sveriges nuvarande samarbete med Central- och Östeuropa av naturliga skäl i allt väsentligt har utvecklats parallellt har det, inte minst genom de multilaterala finansieringsorganisationerna och G 24-samarbetet, redan givits goda möjligheter att utbyta erfarenheter och i vissa fall samverka. Det sistnämnda, anförs det i propositionen, gäller särskilt det regionala östsamarbetet. EU deltar såväl i Östersjörådet som i Barentsrådets verksamhet.
Sverige har i det bilaterala östsamarbetet prioriterat sitt geografiska närområde, omfattande de baltiska staterna, Polen och nordvästra Ryssland. Till övriga länder i Central- och Östeuropa har svenska insatser främst kanaliserats genom multilaterala organ eller samarbetsmekanismer som t.ex. G 24. I propositionen understryks att Sverige på flera områden varit en föregångare. Detta gäller inte minst suveränitetsstödet till Baltikum och frihandelsavtalen med de baltiska staterna.
Sverige kommer som medlem av EU automatiskt att delta i EG:s budgetfinansierade samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. PHARE- och TACIS-programmen arbetar, liksom det svenska östsamarbetsprogrammet, med kunskapsöverföring som huvudsakligt instrument. Svenska myndigheter, företag och organisationer får genom medlemskapet möjlighet att konkurrera på lika villkor om uppdragen att verkställa de insatser varom EG beslutar.
I propositionen anförs att deltagande i EG:s omfattande östsamarbete ökar Sveriges möjligheter att främja politisk, ekonomisk och kulturell samverkan med Central- och Östeuropa. Det kompletterar de bilaterala insatser Sverige gör och förutses fortsätta att göra.
Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa har aktualiserats i två motioner. I Socialdemokraternas motion U16 begärs ett riksdagens tillkännagivande med innebörden att Sverige aktivt skall verka för ett ökat EU-engagemang vad gäller östsamarbetet (yrkande 6). Stödet till Central- och Östeuropa måste bidra till en miljöanpassad utveckling, framhålls det i motionen.
Vänsterpartiet anför i motion U15 att en "rikedomsridå" inte får resas mellan öst och väst. I stället måste de central- och östeuropeiska staterna inlemmas i ett allt tätare samarbete med Västeuropa. Sverige måste i EU-samarbetet verka för en sådan integration öst--väst och en sådan inriktning på östbiståndet att det stöder en demokratisk utveckling. I motionen begärs att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening skall ge regeringen dessa synpunkter till känna (yrkande 6).
Motionärernas yrkanden ligger enligt utskottets uppfattning helt i linje med det engagemang i vårt närområde som Sverige eftersträvar även framdeles. Genom medlemskap i EU ges enligt utskottets bedömning ökade möjligheter att samordna vad vi gör inom ramen för vårt bilaterala östsamarbete med EG:s samarbetsprogram. Genom EU-samarbetet kan Sverige å ena sidan tillgodogöra sig den kompetens som finns inom EU. Å andra sidan kan Sverige genom samverkan inom EU även bidra till att främja ett fördjupat internationellt engagemang, t.ex. för de baltiska länderna. Vidare kan den svenska kunskapsbasen utnyttjas av andra medlemmar i unionen. Dessa skäl motiverar enligt utskottets uppfattning väl ett starkt svenskt engagemang i EU:s östsamarbete.
Det är utskottets bedömning att det ekonomiska reformarbetet och moderniseringssträvandena i staterna i Central- och Östeuropa främjas genom EU:s östsamarbete. Miljösamarbetet -- bl.a. inom ramen för PHARE- och TACIS-programmen -- spelar en inte obetydlig roll i EU. Konsultationer har även inletts mellan EU och miljöministrarna från de stater i Central- och Östeuropa med vilka EG slutit Europaavtal. I slutdokumentet från det första mötet, som ägde rum den 5 oktober 1994, framhålls vikten av samarbete i såväl för Europa som för världen som helhet viktiga miljöfrågor, bl.a. bekämpning av gränsöverskridande föroreningar av luft och vatten, bevarande av biologisk mångfald och kärnsäkerhet.
Utskottet konstaterar att det bilaterala svenska östsamarbetet kommer att bestå och utvecklas även vid ett svenskt EU-medlemskap. I regeringsförklaringen som avgavs av statsminister Ingvar Carlsson den 7 oktober 1994 framhölls bl.a. att samarbetet med våra grannländer kring Östersjön, liksom med övriga Central- och Östeuropa, skall intensifieras och att vår uppgift är att stödja den demokratiska och ekonomiska utvecklingen. Estlands, Lettlands och Litauens säkerhet och utveckling framhölls som särskilt betydelsefull för Sverige.
Länderna i Central- och Östeuropa kan stödjas på många olika sätt. Som framgått bl.a. av regeringens skrivelse 1993/94:252 har insatser på miljöområdet utgjort en mycket stor andel av det sammanlagda biståndet alltsedan samarbetet inleddes. Denna inriktning av samarbetet kommer också att bestå. Som underströks i regeringsförklaringen skall Sverige vara pådrivande i det internationella miljöarbetet och bl.a. fortsätta det år 1990 initierade projektet att återställa Östersjöns ekologiska balans.
Sveriges samarbete med de baltiska staterna och länderna i Central- och Östeuropa har behandlats regelbundet och utförligt av utskottet i många sammanhang. Utskottet har bl.a. haft anledning att framhålla vikten av att staterna i Central- och Östeuropa erhåller internationellt stöd för att planera för och utveckla alternativ, säker och miljöanpassad energiproduktion samt ges möjligheter att åstadkomma en effektivare och resurssnålare energianvändning (bet. 1993/94:UU16).
Utskottet noterar att jordbruksutskottet i sitt yttrande påpekar att Sverige av tradition intar en framskjuten ställning i det mellanstatliga miljösamarbetet. Jordbruksutskottet framhåller vidare följande:
I globala miljöfrågor som drivhusgasernas påverkan på klimatet eller nedbrytningen av ozonskiktet bör Sverige som en del av EU även fortsättningsvis spela en viktig roll. Motsvarande gäller i det regionala samarbetet inom Europa. Den pågående försurningen av mark och vatten har särskilt stor betydelse i vårt eget land, och den är i stor utsträckning påverkad av gränsöverskridande miljöstörningar. Från svensk sida bör vi även, som medlem i unionen, söka påverka miljöarbetet i Central- och Östeuropa. Östersjöns miljö kommer att förbli av största betydelse för svensk miljöpolitik. Inom unionen bör Sverige särskilt verka för att belastningen på Östersjön reduceras.
Utrikesutskottet anser mot bakgrund av det anförda att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om miljöarbetet i Central- och Östeuropa med anledning av motion U16 (s) yrkande 6 (i berörd del). Utskottet betraktar därmed även motionerna U15 (v) yrkande 6 samt U16 (s) yrkande 6 (i berörd del) som besvarade.
25 Europeiska investeringsbanken
I proposition 1994/95:19 anförs att medlemskap i Europeiska investeringsbanken (EIB) medför betydande fördelar för Sverige. EIB är en solid bank med snabbt växande betydelse som finansiär av angelägna investeringar i Europa. Banken kan genom sin starka ställning på kapitalmarknaden erbjuda mycket konkurrenskraftiga lånevillkor till såväl offentliga som privata låntagare. Av särskild vikt är bankens utlåning till små och medelstora företag. Det är väsentligt att dessa företag, som utgör en viktig tillväxtmotor, kan ges goda kreditmöjligheter.
Bankens utlåning till icke-medlemsstater har även ökat i omfattning. På detta område finns det enligt regeringens bedömning goda möjligheter för ett utvidgat samarbete mellan Sverige och EIB. På liknande sätt bör ett utökat samarbete kunna komma till stånd mellan Nordiska investeringsbanken och EIB, när flertalet nordiska länder träder in i EU.
Vad som anförs i propositionen om EIB har inte föranlett några motioner.
26 Rättsliga och inrikes frågor
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor brukar benämnas den tredje pelaren i Maastrichtfördraget. Samarbetet berör i många fall rättsstatens kärnområden, där det är viktigt att, också inom ramen för en europeisk union, behålla ett självbestämmande hos staterna. Detta tillgodoses inom fördragets ram, eftersom verksamheten bygger på mellanstatligt samarbete vilket bl.a. innebär att beslut fattas med enhällighet.
Genom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor får medlemsstaterna väsentligt förbättrade möjligheter att komma till rätta med många av de fenomen som i dag framstår som problematiska eller rentav hotande i Europa. Hit hör den ökande internationella brottsligheten, såsom olaglig handel med narkotika, terrorism och annan grov eller organiserad kriminalitet. I propositionen framhålls som särskilt angeläget, för Sveriges del, att effektivisera bekämpningen av den internationella brottsligheten, inte minst mot bakgrund av den oroande utvecklingen i de närbelägna länderna i Östeuropa. Ett medlemskap i EU kommer att ge Sverige tillgång till det fördjupade internationella polissamarbete som för närvarande håller på att byggas upp.
I propositionen görs bedömningen att samarbetet inom EU, inte minst när det gäller kampen mot den internationella narkotikahandeln, kan få avgörande betydelse, åtminstone på sikt, när det gäller att vinna framgång.
Den svenska tullen och polisen kommer att övervaka gränserna mot andra EU-länder för att förhindra olaga införsel av främst narkotika och vapen. För detta ändamål utvecklas nya kontrollformer inom ramen för EG:s regelverk. Enligt propositionen finns skäl att anta att dessa nya kontrollformer blir väl så effektiva som traditionella gränskontroller.
Även de asyl- och migrationspolitiska frågorna ligger inom ramen för detta samarbete. Formen med mellanstatligt samarbete gör att den fulla beslutanderätten ligger kvar hos de enskilda staterna. Det finns dock en tydlig strävan inom unionen mot en harmonisering av lagar och regler.
För att förverkliga målet med fri rörlighet för personer är det nödvändigt att en samsyn växer fram även på det asyl- och migrationspolitiska området. I det fortsatta harmoniseringsarbetet blir bl.a. värnandet av asylrätten och en faktisk och lika tillämpning av första asyllandsprincipen viktiga frågor för Sverige.
Ett motionsyrkande anknyter till detta avsnitt i propositionen. I motion U15 (v) yrkande 16 begärs att riksdagen -- vid ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens hållning i EU-samarbetet på invandrings- och asylområdet.
Enligt motionärerna har Sverige passivt godtagit EU-majoritetens politik, och de anför bl.a. att Dublinkonventionen innebär att den asylsökande inte själv får bestämma i vilket land han eller hon skall söka asyl och att ett avslag i ett EU-land kommer att gälla i alla EU-stater. Motionärerna anser att det är nödvändigt att harmonisera tillämpningen av både flyktingbegreppet, olika de facto-flyktingbegrepp och uppehållstillstånd av humanitära skäl. De anser också att Sverige bör ta initiativ och verka kraftigt pådrivande för att EU-staterna antar en kompletterande flyktingdefinition efter mönster av OAU-konventionen och Cartagenakonventionen. Regeringen bör enligt motionärerna verka för att artikel 14 i yttre gränskontrollkonventionen om transportörsansvaret tas bort eller att regeln mildras. När det gäller arbetet med EIS-konventionen måste regeringen enligt motionärerna fortlöpande samråda med riksdagen om arbetet med konventionen och hur riskerna för den enskildes rättssäkerhet och integritet skall elimineras eller i vart fall begränsas i största möjliga utsträckning.
Motionärerna anför också att regeringen i EU-samarbetet bör motverka de tydliga tendenserna i många EU-stater att söka skyffla över ansvaret för flyktingarna på utanförstående länder. Regeringen bör vidare verka för att harmoniseringen av familjeåterförening sker på en högre nivå än för närvarande.
Med anledning av motionen framhåller socialförsäkringsutskottet i sitt yttrande bl.a. följande:
Internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd ingår som ett av många element i den svenska flyktingpolitiken. Regeringen lämnar varje år en skrivelse till riksdagen med en redogörelse för bl.a. det internationella samarbetet. Av den senaste redogörelsen i skrivelse 1993/94:127 framgick bl.a. att Sverige i flera fora verkat för att Europas länder skall dela på ansvaret i flyktingsituationen till följd av kriget i f.d. Jugoslavien. I anslutning härtill framhöll utskottet i betänkande 1993/94:SfU14 att regeringen lagt stor vikt vid det internationella samarbetet inom flykting- och migrationspolitikens område och aktivt drivit dessa frågor. Utskottet, som behandlade motioner med delvis samma inriktning som den förevarande, utgick från att regeringen även fortsättningsvis kommer att spela en aktiv roll på det internationella och nordiska planet. Utskottet erinrade om att överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt också ligger inom Invandrar- och flyktingkommitténs uppdrag och att i kommitténs direktiv bl.a. betonats att behoven av en internationell samordning av insatserna har blivit uppenbara, och att ett omfattande samarbete pågår mellan de länder som mottar invandrare och flyktingar. Utskottet ansåg att resultatet av kommitténs utredning borde avvaktas och riksdagen avslog motionerna på förslag av utskottet.
Utskottet vill erinra om att Sverige även efter ett medlemskap har kvar möjligheten att självständigt pröva en asylansökan, även om den sökande vägrats asyl i ett annat EU-land.
Utskottet utgår från att Sverige kommer att kraftfullt verka för en solidarisk och human flyktingpolitik inom EU enligt de traditioner som Sverige har på området. Utskottet utgår också från att regeringen kommer att sträva efter bredast möjliga förankring i riksdagen av hur Sverige skall förhålla sig i samarbetet om asyl- och migrationsrättsliga frågor.
Med hänsyn bl.a. till det pågående arbetet inom Invandrar- och flyktingkommittén anser utskottet att regeringen inte nu bör bindas upp av uttalanden från riksdagens sida i olika delfrågor om EU-samarbetet på det aktuella området.
Med det ovan anförda anser utrikesutskottet -- i likhet med socialförsäkringsutskottet -- att syftet med motion U15 (v) yrkande 16 får anses tillgodosett. Utskottet betraktar därmed motion U15 (v) yrkande 16 som besvarat.
27 Ekonomiskt och monetärt samarbete
Ända sedan det ursprungliga Romfördraget har det inom EG funnits en strävan att åstadkomma en närmare samordning av medlemsländernas ekonomiska politik. Det ekonomisk-politiska samarbetet mellan EG-länderna begränsades emellertid länge till enskilda initiativ på mellanstatlig basis, medan de formella mekanismerna för samordning var svaga. Det monetära området har varit föremål för den mest formaliserande samordningen, framför allt i form av samarbetet inom ramen för European Monetary System (EMS) med dess valutakursmekanism (ERM) som upprättades år 1979.
Syftet med samarbetet på det ekonomisk-politiska området är att lättare uppnå de gemensamma målen för den ekonomiska politiken. Genom förverkligandet av den inre marknaden samt upprättandet av en ekonomisk och monetär union (EMU) skall bl.a. skapas förutsättningar för en ökad och miljömässigt uthållig tillväxt samt ökad sysselsättning utan att stabiliteten i ekonomierna äventyras. Riktmärken för de överenskomna målen för ekonomisk stabilitet finns nedlagda i de s.k. konvergenskriterierna.
Den mest långtgående samordningen av den ekonomiska politiken i EMU gäller penning- och valutapolitiken. Fas tre av EMU (valutaunionen) innebär en fullständig samordning av politiken på dessa områden. Kompetensen för den allmänna ekonomiska politiken ligger kvar hos medlemsstaterna, men formerna för samarbetet stärks. Strävandena att samordna den ekonomiska politiken bygger i hög grad på konsensus. Tanken är att själva diskussionerna om den ekonomiska politiken skall bidra till att bygga upp en samsyn kring politikens utformning. Sanktionsmekanismer är svaga eller saknas.
För att skapa förutsättningar för en ekonomisk-politisk samordning skall EU-medlemmarna beakta sin ekonomiska politik som en fråga av gemensamt intresse. I fas två av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, har den ömsesidiga övervakningen fördragsfästs. Diskussionerna inom ramen för övervakningen syftar till att följa upp i vilken mån den ekonomiska politiken i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma åtagandena. Målen för samordningen har gjorts tydligare i och med de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken, vilka utformas årligen av Europeiska rådet. Riktlinjerna anger hur den ekonomiska politiken bör utformas under det följande året. De utformas som en rekommendation och är alltså inte bindande till sin karaktär. Varje medlemsstat skall vidare utarbeta konvergensprogram som skall ange specifika mål för den ekonomiska politiken och de medel som skall användas för att uppnå målen. För att förhindra oansvarig finanspolitik i EU-staterna, med dess återverkningar på övriga medlemsstater, finns bestämmelser om hur rådet skall agera visavi en medlemsstat som har alltför stora underskott i de offentliga finanserna.
Ett slutligt svenskt ställningstagande till övergången från den andra till den tredje fasen av EMU -- dvs. en fullständig samordning av penning- och valutapolitiken -- kommer enligt finansutskottets yttrande till utrikesutskottet att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med Sveriges åtaganden som medlemsstat. Den interna svenska beslutsordningen innebär att det ytterst är riksdagen som skall ta ställning. I finansutskottets yttrande redovisas mer utförligt hur samordningen av den ekonomiska politiken inom ramen för EMU:s olika faser är tänkt att ske.
Den dominerande frågan på den ekonomisk-politiska dagordningen i Europa har under de senaste åren varit den höga arbetslösheten. Utöver de fördragsbaserade formerna för samordning av den ekonomiska politiken har EU-staterna därför tagit flera gemensamma initiativ på mellanstatlig basis för att komma till rätta med detta problem. Av största vikt under de senaste åren är det s.k. tillväxtinitiativet och vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Den är grunden för ett omfattande arbete med att gemensamt finna vägar ur den nuvarande situationen med hög och bestående arbetslöshet i Europa.
Finansutskottet tar i sitt yttrande till utrikesutskottet upp några frågor på de områden där samarbetet vid ett medlemskap kommer att utvidgas samt hur detta kan komma att utvecklas på sikt. Utskottet behandlar vissa delar av den makroekonomiska samordningen, som skall äga rum under andra fasen, samt förberedelserna inför övergången till tredje fasen av utvecklingen mot den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Vidare behandlas Riksbankens ställning och samrådet med Finansdepartementet. Redovisningen återges nedan under olika sammanfattande rubriker.
Finansutskottet anför följande:
Makroekonomiskt samarbete
Under senare år har EU och EU-länderna ägnat allt större uppmärksamhet åt att minska arbetslösheten och att söka uppnå en högre och samtidigt uthållig tillväxt. Samarbetet inom EU innebär att länderna söker utforma sin politik under ömsesidigt hänsynstagande som tar sig formen av en kontinuerlig diskussion länderna emellan om det aktuella ekonomisk-politiska läget. Samarbetet väntas leda till stabila, förutsägbara och mindre osäkra ramvillkor för varje enskilt lands makroekonomiska politik.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Bryssel i december 1993 att på basis av en vitbok utarbetad inom kommissionen fastlägga en omfattande handlingsplan med följande huvudelement: nationella insatser för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom bättre utbildning, ökad flexibilitet, ändrat skattesystem som främjar sysselsättningen, aktiv arbetsmarknadspolitik och särskilda insatser för unga och långtidsarbetslösa fullt utnyttjande av den inre marknaden transeuropeiska nätverk för transporter, miljö och energi infrastruktur för informationsteknologi finansieringssamarbete social dialog.
En förutsättning för att handlingsplanen skall fungera är att det råder sunda makroekonomiska förhållanden (dvs. låg inflation, sunda statsfinanser och stabil växelkurs), frihandel och solidaritet mellan medlemsländerna och att närhetsprincipen skall gälla. De ekonomiskt mest betydelsefulla åtgärderna åligger det länderna att enskilt besluta om och genomföra, men viktiga delar av handlingsplanen ligger på gemenskapsnivån. Det gäller t.ex. frågor om finansiering av infrastrukturinvesteringar där bl.a. Europeiska investeringsbanken kommer att medverka.
Med anledning av vad som anförs i motion U15 (v) anser finansutskottet det viktigt att notera att den ekonomiska politiken och skattepolitiken alltjämt är en nationell angelägenhet. (Motion U15 (v) i berörd del behandlas även i betänkandets avsnitt 7 Allmänna överväganden samt i avsnitt 15 Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor). Det faktum att EU:s makroekonomiska samarbete inte bara syftar till högre sysselsättning, låg inflation, tillväxthöjande infrastrukturinvesteringar m.m. utan även till en god budgetdisciplin, innebär inte -- anför finansutskottet i sitt yttrande -- att EU har makt att för något enskilt EU-land föreskriva om avvägningen mellan olika poster (politikområden) i den nationella budgeten eller om landets skattekvot, dess offentliga sektors storlek eller utformningen av dess olika välfärdssystem, för att ta några exempel. Däremot kan naturligtvis länder lära av varandras goda exempel och gjorda misstag när de samarbetar.
Finansutskottet anför vidare följande:
Ett av flera bidrag till den europeiska debatten om ökad sysselsättning som nämns i propositionen och som förtjänar att nämnas i sammanhanget är den rapport, Put Europe to work, som utarbetades av de europeiska socialdemokraterna och som presenterades i december 1993. Även andra partigrupper har lämnat bidrag som förtjänar uppmärksamhet.
Traditionella mål för svensk ekonomisk politik som hög sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden, tillförlitliga välfärdssystem, god tillväxt, låg inflation, regional utjämning och en god miljö garanteras inte av att Sverige går med i EU. Målen står dock i överensstämmelse med vad som gäller inom EU. I Maastrichtfördragets artikel 2 slås de övergripande målen för den ekonomiska politiken i EU fast. Målen för den samlade ekonomiska politiken är att uppnå:
harmonisk och balanserad ekonomisk utveckling hållbar och icke-inflationistisk tillväxt som tar hänsyn till miljön hög grad av ekonomisk konvergens hög sysselsättning och hög social skyddsnivå ökad levnadsstandard och livskvalitet ekonomisk och social samhörighet solidaritet mellan medlemsstaterna.
Dessa mål skall uppnås genom att medlemsstaterna upprättar en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union. De åtar sig att föra den ekonomiska politiken enligt vissa vägledande principer: stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans. Principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens skall gälla.
Finansutskottet anser det vara en viktig uppgift för Sverige i den europeiska unionen att verka för en finanspolitisk samordning i syfte att öka sysselsättning och välfärd.
EU:s riktmärken för den ekonomiska utvecklingen ligger således väl i linje med målen för den ekonomiska politiken i Sverige. Det finns inte någon motsättning, som hävdas i motion U15 (v), mellan EU:s kriterier på stabilitet och de långsiktiga målen för den ekonomiska politiken i Sverige så som de brukar anges i finansplanerna och i finansutskottets betänkanden.
Som framgått tidigare i detta betänkande (avsnitt 7) gör utrikesutskottet för sin del samma bedömning som finansutskottet i detta avseende.
Som påpekats ovan redovisar finansutskottet i sitt yttrande utförligt hur samordningen av den ekonomiska politiken inom ramen för EMU:s olika faser är tänkt att ske. Yttrandet återges i sin helhet som bilaga till betänkandet.
Finansutskottet drar sammanfattningsvis följande slutsatser i sitt yttrande.
Unionens uppgift är att främja en harmonisk och väl avvägd utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön, en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna (artikel 2). Det är som utskottet ser det angeläget att ansträngningar görs för att uppnå monetär stabilitet. Det är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ekonomisk tillväxt och en neddragning av arbetslösheten är i sin tur nödvändiga förutsättningar för att få ned underskottet i de offentliga finanserna. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter hänsyn till miljön. Detta kräver ett förstärkt samarbete inom EU:s ram.
De senaste årens oro på valutamarknaderna och de kraftiga ränteförändringar som följt har drabbat många länder och särskilt Sverige och den svenska kronan som är en internationellt sett liten valuta. Detta har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Det är därför utskottets uppfattning att Sverige bör delta i det fördjupade penning- och valutapolitiska samarbetet, som syftar till en ekonomisk och monetär union. Ett slutligt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen inom EMU bör göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med Sveriges åtaganden som medlemsland.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU är att skapa förutsättningar för nya arbeten liksom möjligheter till utbildning och praktik så att arbetslösheten kan nedbringas. För att uppnå de ambitiösa målen för tillväxt, investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att upprätthålla prisstabilitet och på så vis skapa lägre räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå konvergenskriterierna såsom de fastställs i Maastrichtfördraget. Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor betydelse. Arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Det Europeiska rådet har slagit fast att varje ansträngning måste vidtas för att råda bot på arbetslöshetssituationen. Utskottet delar uppfattningen som framförs i propositionen att det är nödvändigt att sätta ambitiösa mål när det gäller att skapa nya arbeten, att bekämpa arbetslösheten, att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa medborgarnas välfärd. Utskottet anser att ett beslut om ett eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget måste föregås av en grundlig analys av hur Sveriges ekonomi kommer att påverkas av en gemensam valuta. Av särskild vikt är då inverkan på arbetsmarknaden och våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten. Ökad tillväxt, sysselsättning och reducerad arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka budgeten är också nödvändiga.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionens förslag att Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen och att utrikesutskottet bör godkänna fördraget om anslutningen samt slutakten.
De synpunkter som finansutskottet här ovan lämnat med anledning av motion U15 (v) yrkande 9 har av utrikesutskottet sammanvägts med de bedömningar som gjorts av arbetsmarknadsutskottet, (vars yttrande härom redovisas i avsnitt 15 (Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor). Utrikesutskottets överväganden med anledning av motion U15 (v) yrkande 9 redovisas i betänkandets avsnitt 7 (Allmänna överväganden).
28 Finansiella och budgetära frågor
Som framgår av proposition 1994/95:19 kommer medlemskapet i EU att påverka statsbudgeten i flera avseenden. Effekterna är både av saldoförsämrande och saldoförstärkande karaktär. De på sikt viktiga effekterna på såväl utgifts- som inkomstsidan av förändrade samhällsekonomiska förutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt och lägre ränteläge är naturligen svåra att kvantifiera i budgettermer. Den samlade saldoeffekten av medlemskapet beror också på budgetpolitikens utformning.
I budgeteffekterna ingår de betalningsåtaganden Sverige ikläder sig genom avtalet. Av dessa utgör avgiften till EG-budgeten den övervägande posten. Betalningsåtagandena för åren 1995--1998 minskas dock genom den överenskomna infasningen av den svenska avgiften. Härigenom mildras också under en konjunkturmässigt känslig period konsekvenserna för statsbudgeten. De statsfinansiella villkoren sätter hårda restriktioner för nya åtaganden. Ett medlemskap får sammantaget inte öka de administrativa kostnaderna för statsförvaltningen. Krav på svensk medfinansiering vid deltagande i EU:s program och stöd måste finansieras. Där EU:s politik ersätter nationell politik måste resurserna återföras till statsbudgeten och bidra till finansieringen av medlemsavgiften.
De frågor som berörs i motsvarande kapitel i propositionen (kapitel 31 Finansiella och budgetära frågor, s. 446--450) behandlas av finansutskottet i samband med behandlingen av proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m. (1994/95:FiU5). I denna proposition presenteras förnyade beräkningar av utgifterna för medlemskapet.
29 Statistik
Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik som bedrivs inom EU. Regeringen anser det därför väsentligt att Sverige deltar i utvecklingen av det gemensamma europeiska statistiska systemet. Dessutom medför statistiksamarbetet en bättre statistisk kvalitet genom förbättrad samordning och jämförbarhet.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några motioner.
30 Konsekvenser för svensk förvaltning, offentlighet och sekretess
Den svenska förvaltningsmodellen med ett regeringskansli av begränsad omfattning, fristående förvaltningsmyndigheter, kommunalt självstyre och ett grundlagsfäst remissförfarande kommer i allt väsentligt att bestå vid ett medlemskap i EU.
Regeringen har ansvaret för Sveriges agerande i EU-samarbetet och, i samråd med riksdagen, för den nationella beredningen av EU-frågorna. Den svenska förvaltningsmodellen förutsätter att förvaltningsmyndigheterna, kommunerna och intresseorganisationerna medverkar i detta arbete. De kommer därvid att vara garanterade ett inflytande i den svenska EU-politikens praktiska utformning.
Den starka kommunala självstyrelse som har utvecklats i vårt land kan och kommer att upprätthållas vid ett svenskt medlemskap.
Utredningsväsendet kommer enligt den bedömning som görs i propositionen inte att minska vare sig i omfattning eller betydelse till följd av ett EU-medlemskap, men kan komma att få en delvis annan inriktning. Remissförfarandet kommer att ha kvar sin betydelsefulla roll i det svenska beredningsarbetet men kan behöva kompletteras av andra beredningsformer. Intresseorganisationerna kommer även vid ett medlemskap att ha goda möjligheter till reellt inflytande i för dem viktiga frågor.
Av konstitutionsutskottets yttrande framgår att utskottet i likhet med regeringen finner att EG-rätten inte kan anses inskränka den kommunala självstyrelsen i någon avgörande grad. Utskottet har vidare inget att erinra mot vad regeringen anfört om utredningsväsende, remissförfarande och intresseorganisationernas roll. När det gäller vikten av att Sverige visar upp en väl samordnad och förankrad politik i EU-samarbetet framhåller konstitutionsutskottet betydelsen av den samverkan mellan regeringen och riksdagen som tas upp i propositionens fjärde del. Utskottet konstaterar att det får anledning att återkomma till frågan i annat sammanhang.
I likhet med konstitutionsutskottet har utrikesutskottet inget att erinra mot vad regeringen anfört om utredningsväsende, remissförfarande och intresseorganisationernas roll.
Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer att bestå i Sverige även vid ett svenskt medlemskap i EU. Som framgår av propositionen har den svenska linjen härvidlag lagts fast i en till anslutningsakten fogad svensk förklaring. Sverige avser vid ett medlemskap att verka för ökad öppenhet inom EU:s institutioner.
I två motioner framförs yrkanden inom ramen för detta område.
I Vänsterpartiets motion U15 yrkande 4 begärs att Sverige som eventuell medlem i EU skall vidta åtgärder för att skydda och förstärka offentlighetsprincipen och meddelarfriheten. Handlingar som tidigare avsett endast inrikesfrågor kommer i samband med EU-medlemskapet att behandlas enligt utrikessekretessens regler. Motionärerna anser därför att det är av största vikt att regeringen försvarar svenska tjänstemäns och politikers rätt att självständigt bedöma vilka handlingar eller uppgifter i handlingar som skall vara sekretessbelagda i Sverige.
Även Miljöpartiets motion U24 tar upp frågan om offentlighetsprincipens tillämpning i samband med EU-medlemskapet. I yrkande 3 begärs att riksdagen vid ett eventuellt medlemskap beslutar om en lagändring som innebär att utrikessekretessen inte skall gälla EU-samarbetet så att samtliga EU-dokument därmed kan behandlas som inrikeshandlingar och till fullo vara underställda svensk lagstiftning angående offentlighet och meddelarfrihet.
Med anledning av dessa motionsyrkanden anför konstitutionsutskottet i sitt yttrande att frågorna som berörs i yrkandena behandlas i den nyligen framlagda och till konstitutionsutskottet hänvisade proposition 1994/95:112 om utrikessekretess. Konstitutionsutskottet kommer att få anledning att ta ställning till frågorna i betänkande 1994/95:KU18. Konstitutionsutskottet anser därför att behandlingen inte bör föregripas genom uttalanden i ämnet i samband med behandlingen av medlemskapspropositionen. Mot den bakgrunden avstyrker konstitutionsutskottet motionsyrkandena.
Utrikesutskottet har inget att invända mot detta beredningsförfarande.
Vad gäller frågan om offentlighetsprincipen och meddelarfriheten vid ett svenskt medlemskap delar konstitutionsutskottet regeringens bedömning att den svenska ståndpunkten på detta område kommer att bestå även vid ett svenskt medlemskap i EU. Konstitutionsutskottet anser vidare att Sverige som medlem bör dela med sig av sin erfarenhet vad avser den betydelse tryckfrihets- och offentlighetsprinciperna har för ett fritt samhällsskick och med kraft driva frågorna om öppenhet inom gemenskapens institutioner.
Utrikesutskottet konstaterar för sin del att frågan om offentlighetsprincipens tillämpning behandlades i utskottets betänkande 1993/94:UU20. Utskottet konstaterade då att det inom EU inte finns något för medlemsstaterna gemensamt regelverk för hantering av sekretessfrågor, varför Sverige även som EU-medlem kommer att ha möjlighet att fortsatt tillämpa svensk offentlighetslagstiftning.
Utskottet får i detta sammanhang erinra om att justitieminister Laila Freivalds i ett interpellationssvar i riksdagen den 27 oktober 1994 sade att Sverige som EU-medlem inte kommer att vika från offentlighetsprincipen i EU-samarbetet. Hon åberopade de två förklaringarna som fogats till anslutningsavtalet och som återfinns i proposition 1994/95:19.
I den svenska förklaringen välkomnar Sverige utvecklingen mot ökad öppenhet inom EU. Den svenska offentlighetsprincipen, och då särskilt meddelarfriheten och allmänhetens tillgång till allmänna handlingar, är och förblir grundläggande element i Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. EU noterar i sin svarsförklaring det svenska uttalandet och förutsätter att Sverige följer gemenskapsrätten i detta avseende.
De båda förklaringarna står inte i motsättning till varandra. Den svenska innebär att Sverige har lagt fast sin linje och talat om vilka regler som gäller i Sverige. Medlemsstaterna har noterat detta och inte sett det som något hinder för ett svenskt medlemskap. De två förklaringarna utgör tillsammans den rättsligt/politiska plattformen för Sveriges fortsatta agerande när det gäller att hävda öppenheten i vårt system.
Utrikesutskottet delar, med hänvisning till det ovan anförda, den bedömning som konstitutionsutskottet gjort med anledning av de aktuella motionerna.
Därmed avstyrker således utskottet motionerna U15 (v) yrkande 4 samt U24 (mp) yrkande 3.
31 Övriga frågor
I bestämmelserna om unionsmedborgarskap understryks åter det viktiga målet att förverkliga fri rörlighet för personer. Vidare ges regler om rätt att vända sig till den ombudsman som Europaparlamentet skall utse samt rätt till skydd av andra medlemsstaters konsulära myndigheter.
Inom ungdomsområdet är EU:s huvudsakliga roll att genom olika åtgärder stödja och komplettera den verksamhet som medlemsstaterna själva bedriver. Det är angeläget att ungdomar görs delaktiga i den europeiska integrationsprocessen och att de förbereds för en framtid som europeiska unionsmedborgare. Sverige deltar genom EES-avtalet i programmet Ungdom för Europa. Som framgår av propositionen kommer Sverige som medlem att få möjlighet att delta i EU:s beslutsprocess samt ta del av de medel som fördelas av EU:s Socialfond till medlemsstaterna, bl.a. till ungdomsprojekt.
Kulturutskottet berör i sitt yttrande ungdomsfrågornas ställning inom EU.
Utskottet noterar bl.a. att en rad förslag som rör ungdomar har lagts fram av kommissionen i en grönbok om europeisk socialpolitik. Utskottet anser -- med hänvisning till den arbetslöshet som råder också bland svenska ungdomar -- att det är värdefullt att EU:s roll diskuteras när det gäller att stimulera olika insatser som leder till ungdomars integrering i samhället, exempelvis hur de skall kunna etablera sig på arbetsmarknaden.
Utrikesutskottet delar dessa synpunkter och vill understryka vikten av att detta synsätt lyfts fram i det europeiska samarbete som Sverige nu kommer att delta i.
I proposition 1994/95:19 berörs vidare frågor som kommer att aktualiseras i samband med att svenska medborgare anställs som tjänstemän i EU:s institutioner. Regeringen nominerar de allra högsta tjänsterna (medlem av kommissionen, domstolen etc.) samt avger rekommendationer angående 35--40 högre chefstjänster. Härutöver kommer omkring ett tusental svenska medborgare att rekryteras direkt av EU:s olika institutioner. I propositionen framhålls att det ligger i svenskt intresse att det bland EU:s tjänstemän kommer att finnas personer, som visserligen kommer att vara ansvariga inför och erhålla instruktioner från respektive institutioner, men vilka likväl har direktkunskaper om svenska förhålllanden, värderingar och samhällslösningar.
Inga motionsyrkanden har direkt anknytning till detta kapitel i propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande godkännande av anslutningsfördraget m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:19 yrkande 1 samt med avslag på motion 1994/95:U15 yrkande 1 godkänner fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget,
2. beträffande utträde ur Europeiska unionen att riksdagen avslår motion 1994/95:U24 yrkande 2, res. 1(mp)
3. beträffande Gotlandsprotokoll att riksdagen avslår motion 1994/95:U3,
4. beträffande svenska språket att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 4 besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande ny all-europeisk samarbetsstruktur att riksdagen avslår motion 1994/95:U24 yrkande 11, res. 2 (v, mp)
6. beträffande utrikes- och säkerhetspolitik att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 5, res. 3 (v, mp)
7. beträffande EES-avtalet att riksdagen avslår motion 1994/95:U24 yrkande 10,
8. beträffande svenska ekonomisk-politiska mål att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 9, res. 4 (v, mp)
9. beträffande ratificering av miljöavtal att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 7 besvarat med vad utskottet anfört,
10. beträffande formerna för beslut på miljöområdet att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 9 besvarat med vad utskottet anfört, res. 5 (mp)
11. beträffande internationell miljödomstol att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 8 besvarat med vad utskottet anfört, res. 6 (v, mp)
12. beträffande miljöanpassat transportsystem att riksdagen förklarar motion 1994/95:U16 yrkande 9 i berörd del besvarat med vad utskottet anfört,
13. beträffande transportpolitiska frågor i övrigt att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 10 besvarat med vad utskottet anfört,
14. beträffande konsumentskydd att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande 13 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad lagutskottet anfört om konsumentskydd,
15. beträffande initiativ mot legaliseringstendenser i narkotikapolitiken att riksdagen förklarar motion 1994/95:U5 yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört,
16. beträffande bibehållen gränskontroll m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U5 yrkande 2, 1994/95:U12 yrkandena 1 och 2, 1994/95:U15 yrkande 11 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
17. beträffande alkoholpolitik att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U6 samt 1994/95:U15 yrkande 11 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
18. beträffande skydd av kulturföremål att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 15 i berörd del, res. 7 (v, mp)
19. beträffande TV-direktivet att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 15 i berörd del, res. 8 (v, mp)
20. beträffande miljöpolitik att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkandena 3--5, 7--8 samt 9 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om Sveriges miljöpolitik inom Europeiska unionen,
21. beträffande miljögarantin att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 12 besvarat med vad utskottet anfört, res. 9 (v, mp)
22. beträffande livsmedelspolitik att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande 13 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad lagutskottet anfört om livsmedelspolitikens utformning vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen, res. 10 (m, c, fp, kds)
23. beträffande arealbidrag att riksdagen med avslag på motion 1994/95:U8 yrkande 1 samt med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande 14 i berörd del och 1994/95:U16 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om arealbidrag för spannmål, oljeväxter m.m., res. 11 (m, c, fp, kds) res. 12 (mp)
24. beträffande CAP-reformens inriktning att riksdagen avslår motion 1994/95:U14 yrkande 4,
25. beträffande kompensation till stärkelseindustrin att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om kompensation till industrin, res. 13 (m, c, fp, v, kds)
26. beträffande restitution av avgifter att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om restitution av förmalnings- och fettvaruavgifter, res. 14 (m, c, fp, kds)
27. beträffande sockerproduktion på Gotland att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U4 och 1994/95:U17 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om sockerproduktion på Gotland,
28. beträffande bruna bönor att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U2 och 1994/95:U13 som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om odlingen av bruna bönor i Sverige,
29. beträffande mjölkkvoter att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 14 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om fördelningen av mjölkkvoter och deras administration, res. 15 (m, c, fp, kds) res. 16 (mp) - motiv
30. beträffande ekomjölk och mjölkproduktion i norra Sverige att riksdagen med avslag på motion 1994/95:U14 yrkande 7 förklarar motionerna 1994/95:U8 yrkande 2, 1994/95:U14 yrkande 8 samt 1994/95:U15 yrkande 14 i berörd del besvarade med vad jordbruksutskottet anfört,
31. beträffande mjölkkvotadministration i övrigt att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U14 yrkande 6, 1994/95:U16 yrkande 14 i berörd del samt 1994/95:U17 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om prisbildning av mjölkkvoter m.m.,
32. beträffande handelspolitik mot tredje land att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 7 besvarat med vad utskottet anfört,
33. beträffande regional utveckling att riksdagen förklarar motion 1994/95:U16 yrkandena 18 och 19 besvarade med vad utskottet anfört,
34. beträffande krigsmaterielexport att riksdagen avslår motion 1994/95:U24 yrkande 6, res. 17 (v) res. 18 (mp)
35. beträffande biståndspolitik att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 8 besvarat med vad utskottet anfört,
36. beträffande miljöarbetet i Central- och Östeuropa att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 6 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om miljöarbetet i Central- och Östeuropa,
37. beträffande Östeuropapolitik i övrigt att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U15 yrkande 6 samt 1994/95:U16 yrkande 6 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
38. beträffande invandrings- och asylpolitik att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 16 besvarat med vad utskottet anfört,
39. beträffande offentlighet och utrikessekretess att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U15 yrkande 4 samt 1994/95:U24 yrkande 3. res. 19 (v, mp)
Stockholm den 1 december 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Karl Erik Olsson (c) och Percy Liedholm (m).
Reservationer
1. Utträde ur Europeiska unionen (mom. 2)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med "Skulle fråga om" och slutar med "U24 (mp) yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Detta är uppenbarligen avsiktligt. Ett EU-medlemskap är, som det heter i regeringens sammanfattning av medlemsavtalet, "tänkt att vara för all framtid". Därför är det uppenbart att Wienkonventionen om traktaträtt inte vore tillämplig vid en svensk begäran om utträde eftersom det inte kan hävdas att utträdesrätt ur EU är självklar trots att den inte är stadgad. Inte heller kan fallet Grönland anses utgöra prejudikatsfall, eftersom Grönlandsavtalet, som ledde till Grönlands utträde ur dåvarande EG, uttryckligen betonar Grönlands speciella karaktär och utomeuropeiska geografiska belägenhet. Utskottet kan alltså inte göra annat än instämma i motionens bedömning att enda sättet att skapa en garanterad rätt för Sverige att utträda ur unionen om svenska folket i framtiden så skulle önska vore att före medlemskapets ikraftträdande begära garantier från samtliga EU-stater om att Sverige på egen begäran skulle kunna lämna unionen efter högst ett år utan skadeståndskrav eller försämrade handelspolitiska villkor än de som rådde före medlemskapet (dvs. EES-avtalet).
Därmed tillstyrker utskottet motion U24 (mp) yrkande 2.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande utträde ur Europeiska unionen att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrk. 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Ny alleuropeisk samarbetsstruktur (mom. 5)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35 börjar med "Utrikesutskottet, som delar" och slutar med "U24 (mp) yrkande 11." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet, som instämmer i motionens grundläggande uppfattning att ett alleuropeiskt samarbete skyndsamt måste förverkligas, vill understryka att det trots EU:s utvidgning till 15 stater den 1 januari 1995 kommer att vara bara ca en tredjedel av världsdelen Europas stater som är EU-medlemmar. Prognosen för vidare utvidgning är osäker. Inte ens de mest utvidgningsoptimistiska bedömare tror att mer än ytterligare en handfull centraleuropeiska stater skulle kunna bli medlemmar i början av 2000-talet. Drygt hälften av Europas stater, däribland kärnvapenländerna Ryssland och Ukraina, kommer så långt framåt man kan överblicka att stå utanför EU. Därför har Sveriges beslut att inträda i EU inte på något avgörande sätt förändrat bedömningarna om behovet av att skapa en alleuropeisk samarbetsstruktur genom effektivisering och utveckling av befintliga organisationer, som ESK, ECE och Europarådet. Detta behov accentueras ytterligare av Norges beslut att säga nej till EU-medlemskap.
Mot bakgrund av ovanstående tillstyrks motion U24 (mp) yrkande 11.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande ny alleuropeisk samarbetsstruktur att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Utrikes- och säkerhetspolitik (mom. 6)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar med "Mot denna bakgrund" och på s. 40 slutar med "U15 (v) yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Propositionen förklarar entydigt att "Sverige avser att såsom medlem i EU delta fullt ut i GUSP (= den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)". Det heter också att detta "underlättas av att vi i hög grad delar EU-ländernas grundläggande värderingar och målsättningar".
Det är vår mening att Sveriges u-landspolitik har varit annorlunda än EU-ländernas, vilka -- enligt SIDA:s remissvar -- i sina relationer med tredje världen fortfarande präglas av att de varit kolonialmakter.
Under den större delen av tiden sedan andra världskriget har Sverige fört en självständig utrikespolitik som på många punkter, t.ex. Vietnam, Sydafrika, Falklandskriget, Mellanöstern, nedrustning och förhållande till u-länderna, har avvikit från EG:s och NATO:s.
Vi anser att den uppenbara och avsedda effekten av en svensk anslutning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är att Sveriges möjlighet att agera självständigt försvinner. Sveriges riksdag exempelvis kommer inte längre att kunna besluta om deltagande i FN:s och ESK:s sanktioner. Sådana beslut fattas av EU och regleras till stor del genom EG-rättsakter, vilka är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Detta är oacceptabelt; tvärtom skall Sverige bedriva en aktiv internationell solidaritetspolitik.
I försvarsutskottets yttrande tar man upp beslutsordningen som jämförs med FN-stadgans "dubbla veto". I texten konstateras dock att "bestämmelserna skall tillämpas i en anda av allmän solidaritet och ömsesidig lojalitet". I en till Maastrichtfördraget fogad förklaring kan man läsa: "Konferensen är enig om att medlemsstaterna beträffande rådsbeslut som kräver enhällighet, i största möjliga utsträckning avstår från att hindra enhälliga beslut, om det föreligger ett kvalificerat flertal för detta beslut." Sverige accepterade att inte utnyttja vetorätten, när kvalificerad majoritet föreligger. Dessutom skrev Sverige under på att "fullständigt och förbehållslöst" anamma alla Maastrichtfördragets mål och bestämmelser.
Vi bedömer att Sverige icke kan behålla den militära alliansfriheten och neutraliteten vid ett EU-medlemskap. VEU:s generalsekreterare avfärdade också möjligheten för Sverige att förbli neutralt i EU. (Glashuset, TV 2, oktober 1994). Finlands försvarsutskott har i ett klarsynt betänkande instämt i att alliansfrihet är oförenlig med ett EU-medlemskap. Med ett observatörskap i VEU kommer enligt vår mening Sverige definitivt inte att kunna hävda trovärdigheten av en militär alliansfrihet. Sverige skall sålunda inte söka observatörskap i VEU. Vi anser att Sverige i EU måste motverka varje ambition att bygga upp offensiva, lättrörliga militära insatsstyrkor eller en kärnvapenkapacitet. Fredsbevarande insatser skall endast ske inom ramen för FN och ESK.
Utskottets beskrivning av den europeiska integrationen är enligt vår uppfattning ofullständig. I verkligheten är det Västeuropa som snabbt integreras, medan den alleuropeiska integrationen går mycket trögt, därför att EU sätter företagens intressen före det säkerhetspolitiska intresset av en alleuropeisk integration. Men en "rikedomsridå" får inte resas mellan öst och väst. Målet måste vara ett öppet och kärnvapenfritt Europa. I EU-samarbetet skall Sverige verka för detta och för en sådan inriktning på östbiståndet att det stöder en EU-politik som stabiliserar Östersjöområdet och de baltiska staternas självständighet.
Ett för försvarsutskottet viktigt område är den civila beredskapen. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har genomfört en studie av konsekvenserna av EU-medlemskap för Sveriges civila beredskap och bl.a. funnit att medlemskap i EU minskar självförsörjningsförmågan, vilket "minskar vår förmåga att klara en avspärrning i en krigssituation".
Uskottet tillstyrker därmed motion U15 (v) yrkande 5.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande utrikes- och säkerhetspolitik att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U15 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Svenska ekonomisk-politiska mål (mom. 8)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45 börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar ej den av finans- och arbetsmarknadsutskotten framförda uppfattningen utan vill anföra följande.
Det är positivt att den nationella ekonomiska politiken ges ett utrymme även vid ett medlemskap. Men bakom vitbokens rekommendationer ligger bl.a. krav på ökad flexibilitet hos arbetskraften, dvs. att krav ställs på att acceptera lägre löner och större löneskillnader och på ökad geografisk rörlighet. Om vitbokens förslag genomförs och EU:s ekonomisk-politiska mål därmed skulle uppnås kan resultatet bli ökade klassklyftor samt att massfattigdomen och de regionala obalanserna växer. Att de mål som ställs upp för EU:s ekonomiska politik kan ha viss likhet med de som brukar ställas upp för den nationella ekonomiska politiken är således inte någon garanti för att resultatet blir detsamma på europeisk som nationell nivå. Skillnaden i värderingen av olika mål är betydande. EU:s tunga betoning på de monetära målen sker på bekostnad av de arbetsmarknadspolitiska målen, vilket får till följd att medborgarnas välbefinnande underordnas kravet på monetär stabilitet. Den monetära stabiliteten har som främsta syfte att underlätta kapitalets rörlighet och höja avkastningen. Omsorgen om människor och miljö kommer i andra hand.
Utskottet konstaterar vidare att en stor del av den nationella ekonomiska politiken underställs EU:s, vilket kan få negativa konsekvenser när det gäller arbetsmarknaden på längre sikt. Det har tyvärr visat sig att samordnade insatser i stora ekonomiska och politiska enheter inte självklart leder till framgång då det gäller att bekämpa arbetslösheten; USA är ett exempel på detta.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik. Rätten och möjligheten att vara föredöme måste säkras fullt ut för att Sverige skall kunna fungera som inspirationskälla för andra länder och unioner.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Detta innebär att man stimulerar en utveckling där allt färre människor får tillgång till sysselsättning samtidigt som risken är stor att transportbehovet ökar, vilket i sig leder till en ökad miljöbelastning. Ökad konkurrens på en fri stor marknad leder dessutom till en ökad lönespridning, något som utskottet inte accepterar.
Förhoppningarna att Sverige efter medlemskapet i EU kan vinna fler investeringar, som skall skapa sysselsättning, medför att man önskar att investeringar uteblir i andra delar av unionen. Detta är varken eftertraktansvärt eller långsiktigt rationellt.
Enligt utskottets uppfattning bör sambandet mellan ekonomisk politik, arbetslöshet och tillväxt klargöras tydligare och få resultera i en ny målformulering. Arbetsmarknadspolitiken, vilken nu är en nationell angelägenhet inom EU, bör lyftas upp till ett högre plan, så att kampen mot arbetslösheten blir en del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål. Därvid bör sysselsättningsmålet och prisstabilitetsmålet stå sida vid sida och vara lika viktiga även för centralbanken. Den svenska hållningen i det kommande samarbetet måste vara att full sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga modellen konstaterar utskottet att Sverige endast gjort en ensidig deklaration, vilken inte innebär någon garanti för framtiden.
Vad utskottet här anfört bör med anledning av motion U15 (v) yrkande 9 ges regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande svenska ekonomisk-politiska mål att riksdagen med bifall till motion U15 (v) yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Formerna för beslut på miljöområdet (mom. 10)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 46 börjar med "Därmed anser utskottet" och slutar med "yrkande 9 besvarat." bort ha följande lydelse:
När det gäller vissa internationella problem, inte minst gränsöverskridande miljöstörningar, vill utskottet dock erinra om att det i EU-debatten, med rätta, har framhållits att effektiviteten kräver att de kan bli föremål för beslut med kvalificerad majoritet och överstatlig giltighet. Eftersom bara en mindre del av Europas och en bråkdel av världens stater är medlemmar i EU är det uppenbart att riktigheten i detta synsätt förutsätter att det utvidgas också till alleuropeiska och globala organisationer.
Därför instämmer utskottet i de synpunkter som anförts i motion U24 (mp) yrkande 9 och förordar att Sverige tar initiativ till sådant beslutsfattande i t.ex. FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande formerna för beslut på miljöområdet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Internationell miljödomstol (mom. 11)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 47 börjar med "Utskottet anser mot" och slutar med "yrkande 8 besvarat." bort ha följande lydelse:
Även om detta är ett steg i rätt riktning anser utskottet inte att det är till fyllest. Sverige bör, i enlighet med motionens yrkande, ta initiativ till inrättande av en permanent internationell miljödomstol.
Därmed tillstyrker utskottet motion U24 (mp) yrkande 8.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande internationell miljödomstol att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Skydd av kulturföremål (mom. 18)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67 börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "utrikesutskottet motion U15 (v) yrkande 15 (i berörd del)." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar detta. Utskottet förutsätter emellertid att utredningen vid utarbetandet av sitt förslag beaktar de synpunkter som framförts i motion U15 (v) yrkande 15 i berörd del. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed anser utskottet att motion U15 (v) yrkande 15 i denna del bör tillstyrkas.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande skydd av kulturföremål att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U15 yrkande 15 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. TV-direktivet (mom. 19)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68 börjar med "Med anledning av" och slutar med "därmed motion U15 (v) yrkande 15 (i berörd del)." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar att EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande television (TV-direktivet) avser frågor som formellt tillhör konstitutionsutskottets beredningsområde (jfr prop. del 1 s. 232). Frågorna har dock nära samband med kulturutskottets beredningsområde. Utrikesutskottet vill därför med anledning av motion U15 (v) yrkande 15 för sin del framhålla det angelägna i att företrädarna för Sverige vid den pågående översynen och utvärderingen på området aktivt verkar för ett effektivare utnyttjande av regelverket inte minst då det gäller restriktionerna mot pornografi och våldsskildringar. Utskottet anser att motionen i denna del bör tillstyrkas.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande TV-direktivet att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U15 yrkande 15 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Miljögarantin (mom. 21)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som börjar på s. 73 med "Med hänvisning till" och slutar med "som besvarat." bort ha följande lydelse:
Som Vänsterpartiet framhåller i motion U15 förtydligar det refererade rättsfallet, Tysklands förbud mot PCP, att det är förenat med avsevärda hinder att använda miljögarantin i fördragets artikel 100a.4. Utrikesutskottet delar motionärernas åsikt att Sverige med kraft måste verka för att enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa strängare miljöregler.
Enligt utskottet bör därför riksdagen med anledning av yrkande 12 i motion U15 (v) rikta ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad som ovan anförts.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande miljögarantin att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U15 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Livsmedelspolitik (mom. 22)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 78 börjar med "Utrikesutskottet delar" och slutar med "till känna." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar den syn på jordbrukspolitiken som anläggs i propositionen och instämmer således inte i jordbruksutskottets resp. lagutskottets bedömningar. Den livsmedelspolitik som riksdagen fattade beslut om år 1990 och som syftade till en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket har under åren därefter anpassats efter de ändrade förutsättningar som bl.a. den svenska ansökan om medlemskap i EU medfört. Den under de senaste åren förda politiken har inriktats på att Sverige vid en integration med EU skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt. Detta gäller med hänsyn tagen såväl till behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring som till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Den förda politiken har varit framgångsrik. Den har lett till sänkning av konsumentpriserna på livsmedel. Kvaliteten på våra livsmedel har nått en hög standard. Utgifterna på statsbudgeten har minskat. Enligt utskottets mening bör de senaste årens inriktning av livsmedelspolitiken fullföljas när Sverige vid årsskiftet inträder som medlem i Europeiska unionen.
De förslag som läggs fram i motion U16 (s) till ändrad inriktning av den politik som Sverige skall föra inom Europeiska unionen är enligt vår mening inte grundade på hänsyn till Sveriges samhällsekonomiska intressen. Den motsättning som utmålas i motionen mellan producent- och konsumentintressen synes starkt överdriven. För att kunna producera bra mat till rimliga priser och med goda miljöbetingelser krävs att Sveriges jordbrukare ges en ekonomisk trygghet. Denna är enligt utskottets mening möjlig att bereda inom ramen för det avtal som slutits med EG för svenskt jordbruk utan att konsumenternas eller skattebetalarnas intressen träds för när.
Som framhålls i propositionen bör Sverige som medlem i EU arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta är ett arbete på sikt. För att nå framgång i det arbetet bör Sverige i ingångsskedet utnyttja de möjligheter som öppnats i förhandlingarna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna U15 (v) yrkande 13 i berörd del och U16 (s) yrkande 10.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande livsmedelspolitik att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U15 yrkande 13 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 10.
11. Arealbidrag (mom. 23)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med "Utrikesutskottet har" och slutar med "oljeväxter m.m." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets uppfattning utan erinrar om att de årliga arealbidragen i EG kommit att utgöra den grundläggande stödformen för spannmål och utbytbara grödor sedan pristilläggen avskaffats i samband med CAP-reformen år 1992. Bidragen är avsedda att kompensera sänkningen av spannmålspriserna. Arealbidragets storlek är enligt EG:s regler beroende av avkastningen per hektar i hela landet eller i mindre områden. Utskottet delar den mening som framförs i propositionen att arealbidraget bör beräknas i relation till spannmålsavkastningen i respektive skördeområden, och att skördeområden med avkastning inom ett visst intervall bör tillhöra en och samma klass med en gemensam ersättningsnivå. Totalt blir det enligt propositionen elva klasser och med en skillnad på ca 200 kr. mellan klasserna. Även arealbidraget för oljeväxter differentieras i förhållande till den regionala avkastningen. Utskottet avstyrker således de förslag som framförts i flera motioner om en utjämning över hela landet i färre arealstödsklasser. En lösning i den riktning motionärerna förordar skulle enligt utskottets mening strida mot den grundläggande tanken bakom systemet, att arealstödets storlek skall beräknas i förhållande till avkastningen i vederbörande område. Ett sådant system skulle slå orättvist och bidra till en kapitalisering av de sämre jordarna, vilka skulle få en prisbild som inte motsvarade avkastningsvärdet.
Med det ovan anförda avstyrker utrikesutskottet motionerna U15 (v) yrkande 14 i denna del och U16 (s) yrkande 11.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande arealbidrag att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U8 yrkande 1, 1994/95:U15 yrkande 14 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 11.
12. Arealbidrag (mom. 23)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som börjar på s. 80 med "Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets uppfattning. Ett mindre antal arealklasser gynnar framför allt spannmålsodlarna i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige liksom i stödområde 4 i norra Sverige. Detta innebär dock inte någon minskning av de delvis nationellt finansierade programmen för strukturstöd och miljöstöd till nämnda områden. Dessa stöd ges som djurbidrag respektive stöd till vall och bete och kompletterar arealstöden på ett för natur- och kulturvärdena fördelaktigt sätt.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet lämpligen bör delas upp i färre regioner för fördelning av arealbidragen. Den slutliga uppdelningen får dock behandlas i samband med övriga stödformer inom jordbruket.
Med hänvisning till det ovan anförda anser utrikesutskottet att riksdagen med anledning av motion U8 (mp) yrkande 1 och med avslag på motionerna U14 (kds) yrkande 4, U15 (v) yrkande 14 i berörd del samt U16 (s) yrkande 11 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
23. beträffande arealbidrag att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:U15 yrkande 14 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 11 samt med anledning av motion 1994/95:U8 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Kompensation till stärkelseindustrin (mom. 25)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med "Även i denna fråga" och slutar med "yrkande 13." bort ha följande lydelse:
Utriksutskottet delar inte jordbruksutskottets uppfattning utan ansluter sig till propositionens bedömningar om kompensation till den svenska stärkelseproduktionen. Denna kommer att utsättas för konkurrenssnedvridning vid övergången till ett EU-medlemskap. Industrin bör enligt utskottets mening erhålla en övergångskompensation på ca 800 kr/ton stärkelse för inneliggande lager vid årsskiftet för sådan stärkelse där odlarna erhållit fullt pris. Enligt vad utskottet erfarit beräknas övergångslagret bli betydligt mindre än vad som förutsetts i propositionen. Högst 26 miljoner kronor bör därför anvisas för de sammanlagda utbetalningarna.
Därmed avstyrks motion U16 (s) yrkande 13.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande kompensation till stärkelseindustrin att riksdagen avslår motion 1994/95:U16 yrkande 13.
14. Restitution av avgifter (mom. 26)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80 börjar med "Utrikesutskottet föreslår" och slutar med "i frågan." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets bedömning. Som framgår av propositionen upphör den svenska förmalningsavgiften och fettvaruavgiften när Sverige blir medlem i EU. Utskottet delar propositionens bedömning att avgifter som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 bör restitueras. Därigenom kan marknadsstörningar som uppkommer vid spekulation inför ett EU-medlemskap undvikas.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U16 (s) yrkande 12.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
26. beträffande restitution av avgifter att riksdagen avslår motion 1994/95:U16 yrkande 12,
15. Mjölkkvoter (mom. 29)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 82 börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "(i berörd del)." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets bedömning härvidlag. Som anförs i propositionen bör mjölkkvotregleringen tillämpas så att den medverkar till en nödvändig företagsutveckling som möjliggör en konkurrenskraftig jordbruksnäring, skapar förutsättningar för en optimal användning av tilldelad landskvot, ger möjlighet för statsmakten att styra utvecklingen i den utsträckning som anses nödvändigt för att uppnå samhälleliga målsättningar på detta område, så långt möjligt minimerar den administrativa handläggningen.
Utskottet anser att de bedömningar som görs i propositionen är ägnade att i stort sett tillgodose de ovan nämnda kriterierna. Den grundläggande principen för fördelningen av landskvoten bör vara att leveranskvoten för varje produktionsplats skall motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993 reducerad med ca 3 %. Producenter som antingen utökat sin produktion eller nystartat under tiden fram till den 1 januari 1995 kan som alternativ välja en annan beräkningsmetod.
Behörighet för kvottilldelning bör baseras på två faktorer. Behöriga produktionsplatser skall dels ha levererat mjölk den 1 mars 1994, dels stadigvarande leverera den 1 januari 1995. I detta sammanhang kan erinras om att det dessutom ställs krav på att produktionen och produktionsanläggningen skall uppfylla miljökrav m.m. som ställs på mjölkproduktionen, t.ex. regler rörande gödselvårdsanläggning. Utskottet förutsätter att regeringen överväger övergångslösningar med kortvarig dispensmöjlighet för de producenter vars anläggningar inte motsvarar de miljökrav och djurskyddskrav som gäller vid årsskiftet.
Genom det angivna förfarandet med valfrihet mellan basåren kan hänsyn tas till sådana tillfälliga variationer som kan uppstå till följd av t.ex. skador på produktionsanläggningen eller bekämpning av djursjukdomar. Samtidigt behöver ingen särskild reservkvot skapas för att hantera sådana fall.
Den reserv som uppstår genom den 3-procentiga minskning av referenskvantiteten som föreslås bör kunna användas för flera olika fall. Producenter av s.k. ekomjölk bör inte åläggas några begränsningar i kvothänseende. Vidare bör reserven kunna användas för s.k. nystartare och utökare i enlighet med den bedömning som görs i propositionen. Det bör därvid särskilt beaktas om en produktionsökning har ett direkt samband med investeringar som tillkommit på grund av miljö- och djurskyddskrav.
De regionala målsättningarna för jordbruksproduktionen som gäller inom landet bör beaktas vid den framtida hanteringen av mjölkkvoter. Särskild hänsyn bör därvid tas till jordbruket i norra Sverige.
Enligt utskottets mening innebär de förslag som lagts fram i motion U16 (s) mindre rättvisa, och framför allt kommer de att föranleda ett stort antal dispensansökningar.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U16 (s) yrkande 14 i berörd del.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande mjölkkvoter att riksdagen avslår motion 1994/95:U16 yrkande 14 i berörd del.
16. Mjölkkvoter (mom. 29 -- motiveringen)
Per Gahrton (mp) anser
att den del av utskottets betänkande som börjar på s. 82 med "Med hänvisning till" och slutar med "(i berörd del)." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill med anledning av vad jordbruksutskottet ovan anfört framhålla att kvotsystemet måste vara flexibelt för att fungera. Vid fördelningen av den kvot som varje producent får att disponera måste ett fördelningssystem väljas, som så långt möjligt efterliknar dagens situation. Det måste också eliminera fluktuationer i levererad mängd mjölk beroende på tillfällig sjukdom eller annan produktionsstörning. Den grundläggande principen vid tilldelning av kvoter bör därför vara, att leveranskvoten för varje produktionsplats skall motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993 reducerad med 3 %. Den kvot som då blir över skall därefter fördelas till nystartare och s.k. utökare.
Det anförda bör med anledning av motion U16 (s) yrkande 14 i berörd del ges regeringen till känna.
17. Krigsmaterielexport (mom. 34)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med "importbaserad försörjning." borde ha utgått.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med "Med anledning av" och som på s. 93 slutar med "i motion U24 (mp)." bort ha följande lydelse:
Enligt artikel 223 i Romfördraget kontrollerar medlemsstaterna fortfarande själva frågor som handlar om "tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel". Kritiken mot denna bestämmelse är dock stark från EU:s ledande personligheter, och en gemensam vapenmarknad i EU kan bli verklighet vid regeringskonferensen år 1996. Jacques Delors har kritiserat dels "slöseriet" med att varje lands krigsmakt köper in utrustning var för sig, dels att amerikanska vapen dominerar i de flesta EU-länder. EU-kommissionären Leon Brittan har undrat varför just försvarsindustrin skall särbehandlas som nationell angelägenhet "när vi försöker uppnå en europeisk försvarspolitik".
Nytt i reglerna för svensk vapenexport (prop. 1991/92:174, 1992/93:UU1) är att "i takt med att samarbetet med övriga länder inom Europeiska gemenskaperna byggs ut bör samma principer för utlandssamverkan och export tillämpas i fråga om dessa länder". Dessutom sägs att regeln om att tillstånd till vapenexport skall återkallas om mottagarlandet råkar i krig eller inbördeskrig inte behöver tillämpas "om det är förenligt med de folkrättsliga reglerna och principerna och målen för Sveriges utrikespolitik". Svenska Freds- och skiljedomsföreningen tolkar detta som att "samtliga EG-länder skall undantas från vapenexportreglerna, även om dessa länder kommer i krig".
Det är enligt utskottets uppfattning uppenbart att Sverige stegvis inrättar sig för en framtid där EU utgör en fri vapenmarknad. Utskottet anser det angeläget att svensk vapenexport förbjuds. Detta mål försvåras genom ett svenskt EU-medlemskap. Det ovan anförda bör riksdagen därför med anledning av motion U24 (mp) yrkande 6 ge regeringen till känna.
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
34. beträffande krigsmaterielexport att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U24 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Krigsmaterielexport (mom. 34)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i motion U24 (mp)." bort ha följande lydelse:
Utskottet tvingas icke desto mindre konstatera att förslag om att upphäva eller rucka artikel 223 allt oftare framläggs inom EU, också av högt uppsatta EU-företrädare. Kommissionens ordförande Jacques Delors har betecknat det som "slöseri" att varje EU-stats krigsmakt köper in vapen var för sig. Kommissionären Leon Brittan har undrat varför just försvarsindustrin skall särbehandlas som nationell angelägenhet när EU "försöker uppnå en europeisk försvarspolitik". Vid VEU:s ministermöte i november 1994 tillsattes en expertgrupp med uppgift att samordna inköp och produktion av vapen, vilket enligt The Independent (16/11-94) väntas bli en av de mest kontroversiella frågorna vid regeringskonferensen 1996. Det är således uppenbart att artikel 223 kan komma att utsättas för försök till förändring i samband med att en gemensam försvarspolitik inom EU byggs upp och en gemensam vapenmarknad tar form. Därför är det angeläget att Sverige redan nu klart deklarerar sin avsikt att förhindra upphävande eller urholkning av artikel 223, varför utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion U24 (mp).
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
34. beträffande krigsmaterielexport att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Offentlighet och sekretess (mom. 39)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 109 börjar med "Utrikesutskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del anföra att man inte kan bortse från risken för att konflikter skulle uppstå i mötet mellan EG-rätten och den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen. Utskottet vill därför framhålla att frågan om offentlighetsprincipen och EU inte endast gäller den formella möjligheten att bibehålla den svenska lagstiftningen på området. Det faktum att en betydande del av lagstiftningen, lagstiftningsprocessen och myndighetsutövningen flyttar från svensk riksdag och svenska myndigheter gör att möjligheten för svenska medborgare att få insyn och delta i en offentlig debatt minskar avsevärt.
Enligt utskottets mening är risken uppenbar att gemenskapens rättsregler kan komma att medföra en begränsning av underlaget för det offentliga samtalet, eftersom i dag inrikespolitiska frågor kommer att kunna betecknas som utrikespolitiska och stå under EG-rättens regler. Det är regeringens och riksdagens ansvar att motverka att den begränsning uppstår. Ett aktivt försvar av dessa svenska konstitutionella traditioner kräver både svenska lagändringar för att begränsa sekretesslagstiftningens omfattning och en medveten och fast hållning vad gäller svenska myndigheters och politikers agerande i unionssammanhang. Detta bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det ovan anförda tillstyrker utskottet motionerna U15 (v) yrkande 4 och U24 (mp) yrkande 3.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
39. beträffande offentlighet och utrikessekretess att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande 4 och 1994/95:U24 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Eva Zetterberg (v) anför:
Vänsterpartiet gick emot ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen. Nu har frågan avgjorts genom folkomröstningen. Vänsterpartiet angav klart redan före folkomröstningen, att partiet skulle respektera folkomröstningens resultat. I konsekvens med detta röstade Vänsterpartiet ja till EU-anslutningen i riksdagen den 23 november. EU:s stora brister kvarstår emellertid och vår kritik av dem. Vi hävdar att EU-medlemskapet kommer att leda till en urholkning av demokratin.
Enligt min uppfattning innehåller det betänkande som majoriteten i utrikesutskottet enats om en del förbättringar jämfört med den proposition, som den förra regeringen lade fram. Den viktigaste är att det nu klart uttalas att ett gemensamt EU-försvar eller en omvandling av EU till en militär allians kräver ett svenskt riksdagsbeslut. Vi har också fått utfästelser när det exempelvis gäller konsument- och trafikpolitiken. Vidare är det betydelsefullt att utskottet betonat att regeringen skall redovisa och ge möjlighet till ställningstaganden från riksdagens sida, innan synpunkter förs fram i EU. Utskottets markering har skett utifrån regeringens behandling av regionalpolitiken.
Men -- och det är allvarligt -- utskottet har valt överslätande formuleringar, när det behandlat stora och viktiga problem. Enligt min mening är det inte realistiskt att tro att Sverige skall kunna åstadkomma alla de förändringar i EU:s konstruktion och rättspraxis, som utskottet ställer i utsikt.
Utskottets beskrivning av den europeiska integrationen utgår från uppfattningen att Europa är liktydigt med EU-staterna. Men Europa är större än så, och EU är inte det alleuropeiska samarbetet med målet ett öppet och kärnvapenfritt Europa. Det arbetet sker i andra organ, främst den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK).
Sverige överger nu neutralitetspolitiken och anammar "fullständigt och förbehållslöst" EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Utskottet vill att Sverige skall söka observatörskap i VEU. Vänsterpartiet är av motsatt uppfattning, därför att Sverige därmed dras in i ett allt tätare militärt samarbete och förlorar sin trovärdighet för sin deklarerade militära alliansfrihet. Vi vill inte ha någon samordnad EU-politik när det gäller vapenexporten utan själva kunna ha strängare regler.
Jag vänder mig också mot utskottets skönmålning av EU:s politik gentemot u-länderna med dess bundna och byråkratiska bistånd, utvecklingsfientliga handelshinder och IMF-styrda s.k. strukturanpassning av skuldtyngda länder.
Ett av de viktigaste skälen till Vänsterpartiets motstånd mot svenskt medlemskap i EU är den ekonomiska politik, som ligger till grund för den ekonomiska och monetära union med en gemensam centralbank, som skall utformas. För oss är det övervägande målet med finanspolitiken att bekämpa arbetslösheten. Men det är inte EU:s mål. De förslag, som lagts fram i EU:s vitbok har inte skingrat våra farhågor härvidlag. Tvärtom kan de leda till lägre löner och ökade klassklyftor. Därför kvarstår vår kritik, och vi kommer att fortsätta att försvara den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Frågan om offentlighetsprincipen gäller inte endast den formella möjligheten att i EU kunna bibehålla den svenska traditionen av öppenhet. Reellt innebär EU:s rättsregler att det offentliga samtalet kan komma att begränsas. Det kommer att behövas ett fast agerande från svensk sida för att bekämpa sekretessen och hävda öppenheten.
Det finns åtskilliga andra invändningar, som kan resas mot utskottets alltför okritiska framställning av EU på olika områden. Vänsterpartiet ser det som en viktig uppgift att arbeta tillsammans med andra unionskritiker för att åstadkomma förändringar på dessa områden. Vi skall aktivt verka för demokratisering, öppenhet och offentlighet i hela EU-systemet.
Det är inte möjligt att här upprepa alla de många invändningar vi har mot utskottets bedömningar av vad det svenska EU-medlemskapet innebär. Jag hänvisar därför till mina särskilda yttranden i övrigt och till reservationerna.
2. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Per Gahrton (mp) anför:
Miljöpartiet accepterar folkomröstningsresultatet men instämmer inte i dess innehåll.
Vid folkomröstningen den 13 november röstade en majoritet av väljarna ja till svenskt EU-medlemskap enligt det avtal som ingåtts mellan Sveriges regering och EU-staternas regeringar. Miljöpartiet de gröna accepterar självfallet detta utslag av folkviljan, men instämmer inte i dess innehåll. Miljöpartiet yrkar därför inte avslag på det yrkande (nr 1) i proposition 1994/95:19 som hänvisats till utrikesutskottet för behandling.
EU-medlemskap -- skiljelinje mellan folkrörelsedemokrati och elitdemokrati
Folkomröstningsresultatet har icke förändrat Miljöpartiets inställning i EU-frågan. Partiet anser fortfarande att nackdelarna för såväl Sverige som Europa och världen i övrigt av att Sverige ansluter sig som medlem i ett statsförbund med federala inslag som entydigt siktar till att utvecklas till en nya statsbildning markant överväger de eventuella marginella fördelarna för vissa delar av exportindustrin och vissa yrkesgrupper med EU-specifik utbildningsinriktning. Förlusterna av nationellt självbestämmande och försvagningen av möjligheterna för enskilda, folkrörelser och folkvalda politiker att i framtiden utöva inflytande och medbestämmande vid fastställande av rättsregler med giltighet i Sverige är så omfattande att EU-inträdet utan överord kan betecknas som den avgörande tidpunkten för det svenska styrelseskickets övergång från folkrörelsedemokrati till elitdemokrati, eller med ett annat färskt uttryck från den statsvetenskapliga diskussionen: från "participatorisk demokrati" till "manipulativ demokrati".
Norges nej hoppfullt
Det norska folkets nej till EU-medlemskap för Norges del innebär dock en garanti för att det bästa i den "nordiska modellen" kan vidareutvecklas, och hoppet om en framtida europeisk samarbetsmodell som växer fram underifrån och inte, som EU-projektet, genom centralistiska direktiv kan hållas levande.
För Sveriges del innebär EU-medlemskap inte, som en del tycks ha inbillat sig, slutet på de politiska striderna kring EU, utan är, som Danmarks 22-åriga EU-medlemskap redan visat, bara början på mångåriga politiska motsättningar kring såväl EU:s klåfingriga vardagsreglerande av allt mellan himmel och jord som EU:s övergripande målsättning att bygga en ny västeuropeisk militär supermakt med huvuduppgift att hävda sig i kampen om världsherraväldet mot andra militära och ekonomiska blockbildningar som dess värre växer fram som reaktion på EU-projektet på andra håll i världen. 2000-talet riskerar att inledas med förstorade och förvärrade varianter av det sena 1900-talets supermaktskonflikt.
Miljöpartiets dubbelstrategi: EU-motstånd utifrån, EU-förändring inifrån
Miljöpartiet de gröna ser som en huvuduppgift inför framtiden att försöka motverka en sådan utveckling och i stället skapa grundval för ett globalt samarbete i syfte att skapa social och ekonomisk rättvisa för alla människor och en ekologisk jämvikt som kan utgöra grundval för en hållbar utveckling av hela jordklotets livsmiljö. Detta kommer att ske genom en dubbelstrategi: "utifrån"--fortsatt kritik av unionsprojektet och förberedelse för den folkomröstning som måste komma efter EU:s regeringskonferens 1996; "inifrån"--arbete för att förändra EU:s västeuropeiska supermaktsprojekt i riktning mot ett alleuropeiskt samarbete mellan suveräna stater och självstyrande regioner, med starkt begränsad överstatlighet (främst beträffande gränsöverskridande miljöstörningar, mänskliga rättigheter och fredsbevarande insatser). Miljöpartiet kommer således att också i fortsättningen spela en framträdande roll i den svenska EU-motståndsrörelsen, samtidigt som partiet genom att nu skicka en ledamot till EU-parlamentet och senare ställa upp i val till EU-parlamentet kommer att fullt ut pröva alla möjligheter att i samarbete med de gröna partierna i EU, men också med unionskritiker i andra partier och folkrörelser, ändra EU-projektets inriktning i enlighet med gröna principer om gräsrotsdemokrati, icke-våld, jämställdhet, social rättvisa, ekologisk jämvikt och global solidaritet. Utskottsmajoritetens EU-beskrivning: saklig men ändå missvisande.
Utskottsmajoritetens beskrivning av EU bygger på och präglas naturligen av en positiv syn på EU. Det ligger inget orimligt i det. Med folkmajoriteten i ryggen kan majoriteten nu ge sin bild av EU. Den innehåller, såvitt vi kan se, inte direkta sakliga felaktigheter. Likafullt är den enligt Miljöpartiets uppfattning missvisande eftersom den tendentiellt underskattar några inslag i EU-projektet som enligt vår uppfattning också hör till bilden, t.ex. ambitionen att bygga en ny statsbildning av stormaktskaraktär, bristen på levande folklig demokrati i EU:s beslutsprocess, grundlagskaraktären hos de nyliberala principer som utgör grundvalar för det ekonomisk-monetära samarbetet, den uppenbara acceptansen i EU-systemet av en markant högre arbetslöshetsnivå än som varit normalt i Sverige, den fria rörlighetens principiella överhöghet över sociala och ekologiska hänsyn och, inte minst, EU-rättens företräde framför svensk rätt. På motsvarande sätt övervärderas en rad andra moment, inte minst Sveriges möjligheter att påverka EU-systemet i stort och smått och EU:s benägenhet att tillåta snart sagt vilka nationella undantag och avvikelser som helst.
Det är inte meningsfullt att genom säryttrande eller reservation framlägga alternativtext till varje stycke i majoritetens skrivningar som inte stämmer med den beskrivning av EU-verkligheten som Miljöpartiet skulle göra. Detta särskilda yttrande må i stället gälla som en allmän reservation beträffande formuleringar och skrivningar i hela betänkandet. Miljöpartiet känner sig inte bundet av varje ordval eller mening till vilket inte särskild reservation kopplats eftersom det skulle krävt en mp-reservation av samma omfång som majoritetens skrivningar. Däremot återkommer speciella reservationer och yttranden nedan i en rad fall där det handlar om konkreta ställningstaganden eller mera specifika bedömningar.
3. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Lena Klevenås (s) anför:
I detta betänkande beskriver utskottet bl.a. konsekvenserna på olika samhällsområden av ett svenskt medlemskap i EU. Jag kan inte dela utskottets bedömningar i väsentliga delar eftersom det grundläggande målet för EU är att främja ekonomisk tillväxt i vår del av världen. Om klyftorna mellan jordens fattiga och rika länder inte skall vidgas i en alltmer ödesdiger takt måste enligt min uppfattning tillväxten ske i den majoritet av världens länder som har en BNP som är en bråkdel av vår. Sverige och övriga rika västländer bör ligga still, så att klyftorna kan börja minska. Fördelningsfrågorna inom Sverige måste då också aktualiseras på ett nytt sätt.
I den folkomröstning i frågan som hållits har dock en majoritet uttalat sig för att Sverige skall inträda som medlemsstat i EU. Liksom andra har jag för avsikt att respektera det utslag folkomröstningen givit. Av det skälet ansluter jag mig till utskottets hemställan.
4. Valutastabilitet -- bra för jobben
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker och Percy Liedholm (alla m) anför:
Enligt vår uppfattning kommer EMU att medverka till låg inflation, lägre räntenivåer och större valutastabilitet för medlemsländerna, vilket skapar förutsättningar för nya riktiga jobb. Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor betydelse. Den stora arbetslösheten kan inte accepteras.
5. Subsidiaritetsprincipen
Ingrid Näslund (kds) anför:
Enligt min mening är den definition som utskottet gör av den s.k. subsidiaritetsprincipen ofullständig. Utskottet begränsar sig till att sätta ett likhetstecken mellan subsidiaritetsprincipen och strävan efter att decentralisera beslutsfattandet. "-- -- -- beslut skall fattas på en så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter." (Ur statsrådet Mats Hellströms interpellationsvar IP 1994/95:17.) Förvisso är det en viktig aspekt av den nämnda principen men långt ifrån en heltäckande definition som återger begreppets hela dimension.
Enligt EG-konsekvensutredningen "Subsidiaritet" SOU 1994:12, som leddes av professor Olov Ruin, innehåller subsidiaritetsprincipen i Unionsfördragets betydelse flera aspekter: "Det finns två nyckelord i subsidiaritetsprincipen. Det ena är att EG skall begränsa sin roll till frågor där medlemsstaterna inte själva i tillräcklig utsträckning kan uppnå målen för den planerade åtgärden. Det andra nyckelordet finns i formuleringen att åtgärden i ett sådant läge bättre kan utföras av gemenskapen." SOU 1994:12 s. 126.
Således ryms inom subsidiaritetsprincipen ytterligare två aspekter utöver den som utskottet tar upp. Den första är att EU:s gemensamma politikområden är ett komplement till de nationella ansträngningarna, dvs. att EU:s åtgärder är ett stöd som avser att hjälpa länderna. Den andra aspekten som egentligen är en konsekvens av den nyss nämnda är att om stora gränsöverskridande problem föreligger eller omfattande samordningsvinster finns att hämta, bör länderna förstärka och fördjupa EU:s samarbete inom relevanta områden.
6. EES-avtalet (mom. 7)
Per Gahrton (mp) anför:
Miljöpartiet har från början varit kritiskt inställt till den generella EG/EU-anpassning som utmynnade i EES-avtalet. Men partiet har också i partimotioner under perioden 1988--1991 understrukit att EES-avtalet har såväl för- som nackdelar. Efter en seriös omförhandling skulle EES-avtalet ha kunnat utgöra grundval för en sorts nationell kompromiss när det gäller de långsiktiga relationerna till EU, i stället för den djupgående splittring i folket som EU-medlemskapet har åstadkommit.
Genom beslutet om EU-anslutning blir EES-avtalet för Sveriges del överspelat som alternativ till EU-medlemskap. Det hindrar inte att EES-avtalet också fortsatt har stor betydelse för Sveriges del eftersom Norge och Island kommer att ha sina relationer till EU -- och därmed till Sverige -- i stor utsträckning reglerade via EES-avtalet. Därför är det viktigt att Sverige i EU blir en garant för att EES-avtalet består och, om Island eller Norge så önskar, förbättras.
7. Konsumentskydd (mom. 14)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anför:
Sverige har genom EES-avtalet förpliktat sig att bedriva en marknadskontroll av produkter som omfattas av säkerhetskrav till skydd för liv, hälsa och miljö i samma utsträckning som görs inom EU-länderna. Ett svenskt medlemskap i EU innebär inga ändringar härvidlag. Skyldigheten att bedriva marknadskontroll grundas i huvudsak på EG:s produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG). Direktivet förutsätter att medlemsländerna utför marknadskontroll, men direktivet innehåller i stort sett inga regler för hur den skall bedrivas. Det ankommer på varje enskild stat att själv utforma och finansiera sin marknadskontroll.
Våren 1994 beslutade riksdagen, som en följd av EES-avtalet, om riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av produkter till skydd för främst liv, hälsa och miljö (prop. 1993/94:161, bet. NU21, rskr. 328). Riktlinjerna innebär att ansvaret för marknadskontrollen fördelas områdesvis på redan befintliga tillsynsmyndigheter med Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) som samordnande organ. De regler som i linje med EES-avtalet och ett svenskt EU-medlemskap numera utgör svensk rätt innebär att de nationella myndigheterna måste ta initiativ till systematiska granskningar och provningar av produkterna för att fastställa om dessa uppfyller säkerhetskraven. Marknadskontrollen omfattar både importerade produkter och sådana som har tillverkats i Sverige och skall kunna genomföras i hela landet.
Vi vill hänvisa till att man inom ramen för det europeiska samarbetet har upprättat ett notifikationssystem varigenom medlemsländerna snabbt skall kunna få information när en farlig vara upptäcks i ett annat land. I EG:s skaderapporteringssystem (EHLASS) samlas information in från utvalda sjukhus i medlemsländerna om varor som varit inblandade i hem- och fritidsolyckor. Dessutom har olika nätverk bildats i syfte att utbyta erfarenheter om bl.a. marknadskontroll.
Vi ifrågasätter inte att det kan förekomma direktiv eller andra rättsakter på konsumentskyddsområdet som är mindre tillfredsställande från svenska utgångspunkter och som därför bör förbättras. Vi är för vår del inte nu beredda att göra några uttalanden om vilka insatser på konsumentskyddsområdet som från svensk sida bör prioriteras. Den frågan måste lösas i ett större sammanhang och med beaktande av svenska insatser också på andra angelägna intresseområden.
8. Alkoholpolitik (mom. 17)
Eva Zetterberg (v), Per Gahrton (mp) och Ingrid Näslund (kds) anför:
I syfte att uppnå WHO:s målsättning om en reducerad alkoholkonsumtion med 25 % fram till år 2000 har Sverige och många av Europas övriga länder infört olika restriktioner på det alkoholpolitiska området. Vid Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU har överenskommits om volymbegränsningar i gränshandeln mellan Sverige och övriga medlemsländer. En avvägning har gjorts där hälsoaspekten har fått väga tyngre än frihandelsaspekten.
Övergångsbestämmelserna kan komma att omprövas 1996. Av denna anledning är det angeläget att redan nu uttala sin hållning i vad avser prioriteringen mellan hälsoaspekterna och alkoholvarors fria rörlighet. Vi förutsätter att regeringens handlande på detta område även i fortsättningen kommer att bygga på synsättet att hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna när det gäller alkoholprodukter, inom ramen för svensk alkoholpolitik.
9. Miljöpolitik (mom. 20)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kds) anför:
Som framhålls i propositionen ansluter sig Sverige som medlem i EU till ett regelsystem på miljöområdet som är i snabb utveckling. De allmänna principer för miljöpolitiken som slagits fast genom Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att vi får avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete.
De förslag som läggs fram i den socialdemokratiska motionen U16 innebär enligt utskottets mening inga framsteg i förhållande till propositionen. I stället för att, som motionärerna påstår, komplettera propositionens bedömningar synes motionen innebära en ökad osäkerhet om vårt lands miljöpolitik. Motionen är knappast ägnad att konstruktivt bidra till den miljöpolitiska inriktningen av Sveriges politik inom Europeiska unionen.
10. Biståndspolitik (mom. 35)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anför:
Vi delar inte utskottets bedömning av EU:s u-landsbistånd, som enligt flertalet bedömare är hårt centraliserat och byråkratiskt. Vi anser att Sverige som blivande bidragsgivare måste verka för förbättringar, t.ex. i Lomékonventionen. EU:s politik vad gäller livsmedelsbistånd har varit förödande för främst de afrikanska bönderna. Det måste ändras. Sverige måste också verka för en annan politik när det gäller u-ländernas skulder och de IMF-villkorade strukturanpassningsprogrammen.
Konstitutionsutskottets yttrande 1994/95:KU2y
Bilaga 1
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Bakgrund
Mellan Europeiska unionens medlemsstater och Norge, Österrike, Finland och Sverige träffades den 24 juni 1994 ett fördrag om de nämnda ländernas anslutning till Europeiska unionen.
I prop. 1994/95:19 föreslår regeringen att riksdagen 1. godkänner fördraget samt slutakten till fördraget, 2. antar regeringens förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar, 4. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1972:762) om prisbestämmelser för järn- och stålmarknaden (CECA-lagen).
Propositionen har såvitt avser yrkande 1 hänvisats till utrikesutskottet och i övrigt till konstitutionsutskottet.
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över propositionen såvitt avser yrkande 1 samt därtill knutna motioner som har samband med respektive utskotts beredningsområde.
Inledning
Propositionen består av fyra delar. Den fjärde delen hör till yrkandena 2--4, dvs. de yrkanden som har hänvisats till konstitutionsutskottet.
De tre första delarna av propositionen innehåller en beskrivning av EU-medlemskapets innebörd och återverkningar på nationella förhållanden inom olika politikområden. Med utgångspunkt från samarbetets målsättningar och det gällande regelverket redovisar regeringen sina bedömningar av medlemskapet för svenskt vidkommande.
I detta yttrande berörs först en fråga med anknytning till rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (TV-direktivet).
Härefter behandlar utskottet följande fyra centrala frågeställningar rörande den svenska förvaltningens sätt att arbeta och vilka återverkningar som kan förväntas som resultat av ett EU-medlemskap (prop. avsnitt 33):
1. regeringens styrning och koordinering av politiken, 2. regional och kommunal förvaltning, 3. utredningsväsendet, remissförfarandet och intresseorganisationernas roll, 4. offentlighet och sekretess.
Frågan om offentlighet och sekretess behandlas mera ingående än övriga frågeställningar.
Två av de motioner som har väckts med anledning av propositionen i den nu aktuella delen tar upp frågor som berör konstitutionsutskottets beredningsområde, nämligen motionerna U15 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och U24 yrkande 3 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp). Bägge motionsyrkandena gäller offentlighet och sekretess. I motion U15 yrkande 15 behandlas TV-direktivet. En redogörelse för vad som anförs i motionerna lämnas i det följande. I fråga om motionsyrkandena hänvisas till de tryckta texterna.
Tillämpningen av TV-direktivet
Propositionen
TV-direktivet innehåller restriktioner mot våldsskildringar, rashets, och pornografi samt regler om reklam, sponsring m.m. Sverige har till följd av EES-avtalet anpassat sin lagstiftning till direktivet genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. I propositionen anförs att Sverige liksom övriga EFTA-länder deltar i den pågående översynen och utvärderingen.
Motionen
I motion U15 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att det är motionärernas intryck att övervakningen av TV-direktivets regler följs är svag och att överträdelser beivras alltför sällan. Sverige bör enligt motionärerna aktivt verka för att reglerna följs genom effektivare myndighetssamarbete mellan länderna.
Utskottets bedömning
Utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU kommer att delta i det nämnda översyns- och utvärderingsarbetet och att Sveriges representanter därvid aktivt verkar för att reglerna följs genom ett effektivare myndighetssamarbete mellan länderna. Något särskilt uttalande från riksdagens sida är inte erforderligt. Utskottet avstyrker motionen.
Allmänt om återverkningarna på svensk förvaltning
Propositionen
Regeringens styrning och koordinering av politiken
I propositionen anförs att Sverige vid ett medlemskap i EU kommer att delta fullt ut i beslutsprocessen inom EU och att Sverige får möjlighet att direkt påverka utvecklingen av EU:s normgivning. Långt innan beslut fattas kommer Sverige emellertid enligt propositionen att, inom ramen för kommissionens arbete, kunna påverka utformningen av de förslag som ligger till grund för besluten. För att få största möjliga gehör för sin position i såväl kommissionens arbete med att utforma förslag till direktiv eller förordningar som i beredningen inför beslut i Europeiska unionens råd, är det enligt regeringen av avgörande betydelse att Sverige visar upp en väl samordnad och förankrad politik i EU-samarbetet.
Vid ett svenskt medlemskap är det enligt propositionen regeringens uppgift att forma Sveriges EU-politik. Vidare anförs att regeringen också har det yttersta ansvaret för Sveriges agerande i den gemensamma berednings- och beslutsprocessen i EU och att regeringen därmed ansvarar för beredning av frågor rörande förhandlingspositioner och instruktioner för dem som företräder Sverige i olika EU-organ.
Regeringen menar att ett medlemskap i EU ställer nya krav på beredningsprocessen i departementen. Erfarenheter från EU-länder anges också visa på behovet att tillse att regeringskansliets organisation kan möta de krav på att samordna, leda och följa upp ett lands agerande i olika EU-organ som ställs på regeringen.
Effekter på regional och kommunal förvaltning
Regeringen anser att den starka kommunala självstyrelse som har utvecklats i vårt land kan och skall upprätthållas och vidareutvecklas vid ett svenskt medlemskap. De begränsningar i kommunernas och landstingens självbestämmanderätt som följer av EG-rätten är enligt propositionen inte av den karaktären att de kan anses inskränka den kommunala självstyrelsen i någon avgörande grad. När det gäller kommunernas och landstingens verksamheter inom vård, omsorg och utbildning, kultur och fritid kommer de enligt propositionen att beröras i mycket liten utsträckning av gemenskapslagstiftningen. Erfarenheterna från Danmark anges visa att den kommunala verksamheten visserligen påverkats av medlemskapet men att det snarare beror på ett ökat omvärldsberoende än på medlemskapet i sig. Regeringen anför vidare att finansieringen av kommunernas och landstingens verksamheter inte i någon avgörande grad kommer att påverkas av ett medlemskap och att möjligheterna att finansiera den kommunala verksamheten med inkomstskatt inte berörs av gemenskapens regler.
Enligt regeringen kommer ett svenskt medlemskap att innebära att kommuner och landsting fullt ut får möjlighet att delta i EG:s olika utvecklingsprogram och projektarbeten. Strukturfonderna blir tillgängliga för ansökningar. Principerna om partnerskap och s.k. additionalitet i stödpolitiken kommer att innebära nya samarbetsmönster mellan lokal, regional och nationell nivå. Vilka organisationer och områden som berörs beror på programarbetets karaktär.
I propositionen anförs vidare att ett svenskt medlemskap också öppnar möjligheten för kommuner och landsting att bli företrädda i Regionala kommittén som består av politiskt valda ledamöter som representerar medlemsländernas kommuner och regioner. Kommittén skall höras av kommissionen och rådet i frågor av särskilt intresse för lokala och regionala myndigheter. Enligt propositionen har ett särskilt informations- och samrådsorgan inrättats inom regeringskansliet för hithörande frågor.
Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut inte skall fattas på en högre nivå än nödvändigt. Enligt regeringen betyder det att besluten i allt väsentligt kommer att ligga kvar på lokal och regional nivå. Regeringen anför att den inre marknaden öppnar möjligheter att forma koalitioner, etablera samarbete och knyta regioner eller orter närmare varandra över nationsgränser utifrån olika intressen.
Utredningsväsendet, remissförfarande och intresseorganisationernas roll
Regeringen anför att det svenska utredningsväsendet har sin befästa plats i vårt konstitutionella system och att det alltjämt utgör ett effektivt medel för att ta fram underlag för statsmakternas beslut. Utredningsväsendet har betydelse inte bara när det gäller att inhämta och analysera fakta utan spelar också en viktig roll i den politiska beslutsprocessen.
Utmärkande för det svenska kommittéväsendet är att kommittéerna i princip är fristående organ som arbetar självständigt och utan annan styrning än den som ges i regeringens utredningsdirektiv. I andra länder har statsmakterna enligt propositionen i allmänhet ett mera direkt överinseende och en starkare kontroll över beredningen av ärendena. I propositionen anförs att utrymmet för det traditionella utredningsväsendet inte kommer att minska om Sverige blir medlem i EU. Tidsramarna i EU-arbetet är enligt propositionen i allmänhet inte så snäva att kommittéarbetet måste ersättas av departementala arbetsgrupper eller av permanenta beredningsorgan under regeringens direkta ledning. Regeringen menar att det svenska utredningsväsendet kan och kommer att behållas även efter ett svenskt inträde i EU och att detta gäller också för de sektorer som omfattas av EU:s behörighet. Det sägs vidare att utredningsväsendet naturligtvis kan komma att få en delvis annan inriktning men att det inte kommer att minska vare sig i omfattning eller betydelse.
Regeringen erinrar om att kommissionen har ensamrätt när det gäller att ta initiativ till nya eller ändrade regler. I praktiken är kommissionens initiativ ofta resultatet av impulser och påtryckningar från medlemsstaterna eller från intresseorganisationer. Även Sverige kommer enligt regeringen att ha intresse av att kommissionen utarbetar förslag med viss inriktning i för oss betydelsefulla frågor. Det anförs att det behövs ett gediget sakunderlag och en väl underbyggd argumentering för att Sverige skall få inflytande i denna process. I det sammanhanget har enligt regeringen det traditionella svenska utredningsväsendet sin givna plats. Vidare anförs att kvalificerade utredningsresurser också kommer att behövas när det gäller att införliva ny EG-rätt med den nationella svenska rättsordningen. Att så är fallet bekräftas enligt regeringen av erfarenheterna från de senast årens lagstiftningsarbete till följd av EES-avtalet.
Regeringen anför att det svenska utredningsväsendet utgör en tillgång när Sveriges representanter skall söka få ett genomslag för svenska ståndpunkter och värderingar i EU-samarbetet. Vidare sägs att det ligger i regeringens intresse att så ofta som det är motiverat använda sig av denna tillgång i EU-arbetet. Rätt utnyttjat kan enligt propositionen det svenska kommittéväsendet utgöra ett medel i det arbetet som kan gynna svenska intressen och vara till fördel för Sverige.
Vad som har sagts om möjligheterna att uttnyttja utredningsväsendet i EU-sammanhang gäller enligt propositionen i huvudsak också remissförfarandet. Regeringen menar att en på nationell nivå väl förankrad handlingslinje i olika frågor är nödvändig och att den ger stöd åt regeringens ståndpunktstaganden i EU-arbetet och inger förtroende hos de andra medlemsstaterna.
I propositionen anförs att intresseorganisationerna spelar en väsentlig och värdefull roll i svenskt samhällsliv och opinionsbildning och att organisationerna kommer att behålla den rollen även vid ett svenskt medlemskap i EU. Regeringen poängterar särskilt att intresseorganisationerna vid ett medlemskap får en dubbel möjlighet att påverka EU:s berednings- och beslutsprocess: dels genom att medverka i den interna svenska process som leder till att regeringen tar initiativ eller beslutar om en svensk förhandlingsposition, dels genom att direkt påverka EU-organen.
Regeringen pekar vidare på att kommissionen och rådet ofta sänder utkast till beslut på remiss till berörda intresseorganisationer i medlemsländerna och att organisationernas synpunkter också inhämtas under hand. Vidare nämns olika typer av samverkan mellan institutionerna och intresseorganisationerna. Regeringens slutsats är att intresseorganisationerna även i fortsättningen får mycket goda möjligheter till reellt inflytande i för dem vitala frågor om Sverige blir medlem i EU.
Konstitutionsutskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att det är av avgörande betydelse att Sverige visar upp en väl samordnad och förankrad politik i EU-samarbetet. Utskottet vill här särskilt framhålla betydelsen av den samverkan mellan regeringen och riksdagen som tas upp i propositionens fjärde del. Utskottet får anledning att återkomma till frågan vid sin behandling av denna del av propositionen i annat sammanhang.
I likhet med regeringen finner utskottet att EG-rätten inte kan anses inskränka den kommunala självstyrelsen i någon avgörande grad.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om utredningsväsende, remissförfarande och intresseorganisationernas roll.
Offentlighet och sekretess
Den svenska offentlighetsprincipen
I regeringsformens inledande paragraf slås fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Konstitutionsutskottet har nyligen uttalat att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är förutsättningar för att den fria åsiktbildningen skall kunna spela denna viktiga roll (bet. 1993/94:KU21 s. 27).
Offentlighetsprincipen kan beskrivas som den grundsats enligt vilken samhällsorganens verksamhet skall bedrivas under allmän insyn och kontroll. För att en offentlighetsprincip skall anses råda i samhället räcker det inte med att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om sitt arbete. Den offentliga verksamheten måste i stället ligga öppen för medborgarna och massmedia på sådant sätt att dessa kan inhämta upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val, oberoende av myndigheternas informationsgivning (prop. 1975/76:160). Offentlighetsprincipen brukar anges fylla tre huvudändamål. Den utgör en garanti för rättssäkerheten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret.
I första hand förknippas offentlighetsprincipen med bestämmelserna i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen om allmänna handlingars offentlighet. Där föreskrivs att varje medborgare till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Härigenom markeras att handlingsoffentligheten utgör ett inslag i den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten och därmed en av betingelserna för den demokratiska åsiktsbildningen.
Ett annat inslag i offentlighetsprincipen utgör den medborgerliga yttrandefrihet som gäller också som grundsats för de tjänstemän och andra som är verksamma hos det allmänna och som även omfattar den information som dessa funktionärer förfogar över i denna verksamhet.
Med meddelarskydd brukar man avse det komplex av regler i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som skall skydda den som medverkar vid tillkomsten av en tryckt skrift eller ett radio- eller TV-program genom att lämna uppgifter för offentliggörande. Skyddet åstadkoms genom bestämmelser om meddelarfrihet och anonymitetsskydd.
Meddelarfriheten är ett viktigt inslag i den reglering som avser att förverkliga offentlighetsprincipen. Den innebär att det i viss utsträckning är möjligt att straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift, radio eller TV.
Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen har var och en rätt att lämna meddelanden i vilket ämne som helst för publicering i tryckta skrifter. Meddelandet skall lämnas till skriftens författare, till någon annan upphovsman till en framställning i skriften, till dennas utgivare, till skriftens redaktion eller till en nyhetsbyrå. Bestämmelsen innebär att uppgiftslämnaren går fri från ansvar och skadeståndsskyldighet, även om meddelandet normalt skulle vara straffbart som brott mot tystnadsplikt. Undantag från denna huvudregel gäller bara i den mån sådana är angivna i tryckfrihetsförordningen.
Vidare har enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket tryckfrihetsförordningen var och en rätt att anskaffa uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för att antingen själv offentliggöra dem i tryckt skrift eller lämna meddelande som avses i det nyss beskrivna tredje stycket i paragrafen. Också undantag från detta anskaffarskydd skall ha stöd i tryckfrihetsförordningen.
I sak samma reglering av meddelarfriheten och skyddet för anskaffare finns i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen, som gäller andra medier än det tryckta ordet.
För att förverkliga de syften som bär upp meddelarfriheten finns regler i 3 kap. tryckfrihetsförordningen om anonymitetsskydd. Anonymitetsskyddet består av flera komponenter. En är rätten till anonymitet som innebär att författare, meddelare samt utgivare av icke periodiska skrifter inte är skyldiga att låta sina namn sättas ut på skriften (1 §).
En viktig del i anonymitetsskyddet utgör vidare bestämmelserna i 3 § om tystnadsplikt för dem som tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift och för dem som varit verksamma vid t.ex. bokförlag och nyhetsbyråer. Dessa får enligt huvudregeln inte röja vem som är författare, meddelare eller utgivare av en icke periodisk skrift.
En annan väsentlig del i anonymitetsskyddet är efterforskningsförbudet i 4 §. Detta innebär att myndigheter och andra allmänna organ inte får efterforska författaren till en framställning som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift, den som har gett ut eller avsett att ge ut tryckt skrift eller den som lämnat ett meddelande för publicering. Författaren, meddelaren eller utgivaren får dock efterforskas då detta behövs för åtal eller annat ingripande som är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen. Vid sådan efterforskning gäller den nämnda tystnadsplikten.
Motsvarande bestämmelser om anonymitetsskyddet finns i 2 kap. 1, 3 och 4 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.
Meddelarskyddet har sin största betydelse när det gäller de offentliga funktionärerna, dvs. de som är anställda hos myndigheterna och andra personer som deltar i en myndighets verksamhet på grund av uppdrag, tjänsteplikt eller annan liknande grund. Denna kategori av personer kan utsättas för sanktioner för att de har lämnat ett meddelande för publicering bara i de fall och i den ordning som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anvisar.
De offentliga funktionärernas yttrandefrihet och meddelarfrihet innebär inte att uppgifter blir offentliga i den meningen att de blir tillgängliga för allmänheten. Någon rätt till insyn i det allmännas verksamhet är det alltså inte fråga om utan en möjlighet för offentliga funktionärer att informera t.ex. massmedierna om förhållanden som angår verksamhet hos det allmänna.
Offentlighetsprincipen, de offentliga funktionärernas yttrandefrihet och meddelarfriheten brukar framhållas som omistliga inslag i vår rättsordning men gäller inte utan undantag. Inskränkningar i rätten att ta del av allmänna handlingar får nämligen göras om det är påkallat av hänsyn till vissa i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen angivna intressen, där behovet av sekretess är särskilt starkt. Vid varje bedömning av om offentlighetsintresset skall få vika för ett sådant sekretessbehov måste en intresseavvägning göras. När det finns ett beaktansvärt intresse av allmän insyn bör offentligheten få vika endast om det framstår som nödvändigt av hänsyn till viktiga motstående intressen. Enbart den omständigheten att sekretess skulle underlätta myndigheternas arbete inom landet eller samarbetet med utländska myndigheter kan aldrig vara ett tillräckligt skäl för sekretess.
Begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar skall enligt grundlagsbestämmelsen noga anges i en särskild lag eller i annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den särskilda lag som avses är sekretesslagen (1980:100). I sekretesslagen skall således i så precisa ordalag som möjligt anges för vilka slag av uppgifter som sekretess gäller.
Sekretesslagen reglerar också den tystnadsplikt som utgör undantag från de offentliga funktionärernas yttrandefrihet. Sekretess används i lagen som en gemensam beteckning på begränsning i handlingsoffentligheten och på tystnadsplikt. Och i 16 kap. sekretesslagen anges vissa tystnadspliktsföreskrifter som gäller som undantag från principen om meddelarfrihet.
Principen om fri tillgång till de allmänna organens handlingar lades första gången fast i 1766 års tryckfrihetsförordning och har således -- om än inte utan avbrott -- gällt i vårt land i över 200 år. Den har därigenom satt sin prägel på den svenska förvaltningen och påverkar attityder och värderingar i samhället. Sverige och Finland har länge varit ensamma om att tillämpa denna princip men på senare år har även andra länder, t.ex. Danmark och Nederländerna anlagt samma synsätt. Sverige är dock såvitt känt fortfarande ensamt om att ha pricipen grundlagsfäst. Det svenska regelverket på området är mycket detaljerat vilket har föranletts av ett önskemål att i lagstiftningen så noga som möjligt reglera undantagen från offentlighetsprincipen för att inte lämna myndigheterna ett utrymme att skönsmässigt avgöra vilken insyn som skall finnas i deras verksamhet.
Offentlighet och sekretess i Europeiska unionen
Unionens nuvarande medlemsländer har helt olika traditioner i fråga om allmänhetens rätt till insyn i myndigheternas verksamhet. Bland dem återfinns de flesta ståndpunkter som är möjliga att inta i frågan: från en principiell öppenhet liknande vår i Danmark och Nederländerna, över en viss rätt till insyn för massmedierna i t.ex. Tyskland till en närmast principiell slutenhet i Storbritannien. Redan av dessa för medlemsländerna olika rättsliga system framgår att det inte finns någon harmoniserad lagstiftning på området. Varje land kan följa sin tradition. De grundläggande fördragen ger inte heller gemenskapen någon behörighet att bestämma vilka generella regler som medlemsländerna skall tillämpa när det gäller yttrande- och tryckfrihet. Däremot kan gemensamma regler med verkan på offentlighetsprincipen beslutas inom avgränsade områden med betydelse för den inre marknadens funktion.
På senare år har flera beslut fattats i syfte att öka allmänhetens insyn i EU:s arbete. Ett viktigt steg i denna riktning är de kring årskiftet 1993/94 antagna gemensamma reglerna när det gäller allmänhetens tillgång till de handlingar som förvaras hos kommissionen och rådet (den s.k. uppförandekoden). Reglerna innebär att den som önskar ta del av en handling skriftligen skall vända sig till rådet eller kommissionen med sin begäran. Är det fråga om uppgifter som kommer från någon annan skall hänvisning ske till den ursprunglige uppgiftslämnaren. Avslagsbeslut skall vara motiverade och ha fullföljdshänvisning. En begäran att få ta del av en handling kan avslås om dess utlämnande kan skada något av vissa särskilt angivna intressen, t.ex. skyddet för affärs- och industrihemligheter eller skyddet för förtroligheten vid kommissionens eller rådets interna överläggningar.
I sammanhanget kan nämnas ett uppmärksammat mål i EG-domstolen. Våren 1994 begärde den brittiska tidningen The Guardian hos Europeiska unionens råd att få tillgång till vissa handlingar. Rådet vägrade att lämna ut handlingarna. Tidningen stämde då in rådet inför domstolen och yrkade att domstolen skulle förklara beslutet ogiltigt eftersom det bröt mot en allmän offentlighetsprincip. En viss skriftväxling har ägt rum och muntliga förhandlingar beräknas inledas år 1995.
På vissa håll i EG:s regelverk finns sekretessregler som medlemsländerna -- från sina skilda utgångspunkter -- måste anpassa sin lagstiftning till. Det gäller framför allt sekretess beträffande de överväganden som görs vid rådets möten och för uppgifter som enskilda är skyldiga att lämna till kommissionen eller nationella myndigheter om sina ekonomiska förhållanden.
I gemenskapsrätten finns vissa specifika inskränkningar vad gäller graden av öppenhet såväl i primärrätten som i regler på de olika sakområdena. Sekretessreglerna är i stor utsträckning direkt tillämpliga och måste således respekteras även inom medlemsländerna. De grundläggande fördragen innehåller vissa artiklar som knyter an till allmänhetens insyn i gemenskaperna. Inom sekundärrätten finns också bestämmelser om tystnadsplikt för berörda EG-tjänstemän och för funktionärer vid nationella tillsynsmyndigheter. Dessa bestämmelser brukar emellertid vara mycket allmänt hållna. De kan t.ex. ange att tystnadsplikt råder i fråga om sekretessbelagd information utan att det talas om vilken information som skall vara sekretessbelagd. I bl.a. den s.k. arkivförordningen finns bestämmelser om allmänhetens tillgång till Europeiska gemenskapens och Euratoms historiska arkiv. Det förekommer enskilda direktiv med regler som avser att säkerställa öppenhet och insyn i beslutsprocessen. Institutionerna har även internt reglerat hur information, handlingar och upplysningar skall hanteras.
Offentlighetsprincipen i medlemskapsförhandlingarna
När förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU öppnades den 1 februari 1993 klargjorde statsrådet Dinkelspiel regeringens inställning i fråga om principerna för allmänna handlingars offentlighet och meddelarfrihet. Han uttalade då bl.a. att Sverige välkomnar
... den ökade betoning som Gemenskapen lägger vid öppenhet och insyn. Denna utveckling ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss av. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade i den svenska grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till information om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa principer är en omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. De främjar den demokratiska processen, rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga förvaltningen, vilket också är viktiga mål för Gemenskapen.
Offentlighetsprincipens tillämpning har inte varit något ämne i medlemskapsförhandlingarna. Efter genomförda förhandlingar fogade Sverige en förklaring till slutakten av följande innehåll:
Sverige bekräftar det inledande uttalande som Sverige gjorde den 1 februari 1993.
Sverige välkomnar den pågående utvecklingen inom unionen mot större öppenhet och insyn. Offentlighetsprincipen, särskilt rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande bestämmelser som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv.
De nuvarande medlemsstaterna avgav följande svarsförklaring:
Unionens nuvarande medlemmar noterar att Sverige avgett en unilateral förklaring om öppenhet och insyn.
De förutsätter att Sverige som medlem i Europeiska unionen kommer att fullt ut följa gemenskapsrätten i detta avseende.
Offentlighetsprincipen vid ett svenskt EU-medlemskap
Uttalanden av konstitutionsutskottet i grundlagsärendet om EU
Som angetts i det föregående uttalade utskottet i ärendet om grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är förutsättningar för att den fria åsiktbildningen kan spela den viktiga roll som anges i regeringsformens inledande bestämmelse (bet. 1993/94:KU21).
Utskottet anförde vidare att också förbudet mot censur, skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra viktiga principer i tryckfrihetsförordningen har stor betydelse för den fria åsiktsbildningen. Enligt utskottet kunde den i ärendet föreslagna lydelsen av 10 kap. 5 § regeringsformen inte anses öppna möjlighet att överlåta beslutanderätt till EG som väsentligt rubbar dessa principer utan att grundlagen samtidigt ändras.
När det gäller att fastställa vilka beslutsbefogenheter som faktiskt överlåts vid ett medlemskap anförde utskottet att utgångspunkten givetvis är det svenska anslutningsfördraget som i sin tur hänvisar till de grundläggande fördragen. Utskottet ansåg att dessa beslutsbefogenheter inte helt lätt låter sig fastställas. Enligt utskottet måste emellertid gemenskapsinstitutionernas rätt att fatta beslut basera sig på de grundläggande fördragen, vilket gör det möjligt för riksdagen att med tillräcklig säkerhet överblicka och förutse vilka beslutsbefogenheter som överlåts.
I de fördrag som Sverige tillträder vid medlemskap är enligt utskottets uttalande gemenskapernas beslutsbefogenheter på de områden där grundläggande principer i vårt konstitutionella system berörs utomordentligt begränsade. Utskottet konstaterade att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen är nationella angelägenheter och att gemenskapens institutioner inte på fördragen kan grunda någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa lagstiftningsområden.
En annan sak är att inom de områden där institutionerna har befogenhet att fatta beslut det någon gång kan beslutas regler som berör t.ex. offentlighets- och sekretessfrågor. Utskottet anförde att de regler som institutionerna får besluta dock inte kan ges sådan räckvidd att de rubbar de principer på vilka svensk tryck- och yttrandefrihetslagstiftning och svenska offentlighetsregler bygger. En ändring av detta förhållande skulle enligt utskottet förutsätta en grundlagsändring. Skulle det i framtiden bli aktuellt att genom sådana fördragsändringar överlåta beslutanderätt som direkt tar sikte på tryck- och yttrandefrihetsfrågor, ansåg utskottet att detta inte bör ske utan samtidig ändring av grundlag.
Utskottet kom härefter in på frågan hur man skulle förhålla sig om en regel i en förordning eller ett direktiv framstår som konstitutionellt oacceptabel från svensk sida. Utskottet ansåg att den svenska hållningen då inte bör vara att tala om en konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt. I stället bör frågan gälla om EG-organet haft rätt att med verkan för Sverige fatta ett sådant beslut som det fattat -- med andra ord om den beslutade rättsakten ligger inom det område där beslutanderätten överlåtits. Blir svaret att rättsakten ligger utanför detta område, är den enligt utskottet inte giltig som EG-rätt i Sverige.
Propositionen
I den nu aktuella propositionen anförs att regeringen redan vid medlemskapsförhandlingarnas början lade fast den svenska linjen att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer att bestå vid ett svenskt medlemskap. Vidare erinras om den förklaring som Sverige fogade till anslutningsakten.
Med anledning av vissa remissuttalanden i frågan om den rättsliga innebörden av den svenska förklaringen redovisar regeringen sin syn på hur den skall uppfattas. Till en början sägs att offentlighetsprincipens tillämpning inte har varit något ämne i medlemskapsförhandlingarna och att utbytet av förklaringar inte heller uttrycker någon för parterna bindande överenskommelse i denna fråga. Den svenska förklaringen anges emellertid uttrycka den svenska regeringens fasta föresats att vid ett medlemskap slå vakt om de principer som är grundläggande för den svenska öppenheten. De nuvarande medlemsländernas svarsförklaring innebär enligt regeringen att de inte har sett ett bevarande av dessa principer som oförenligt med ett medlemskap samtidigt som de konstaterar att förklaringen inte innebär något undantag från existerande regler. I propositionen anförs att något undantag inte heller åsyftats. Om det hade varit regeringens avsikt att utverka undantag från regelverket, hade frågan fått tas upp i förhandlingsarbetet. Förklaringen ingår emellertid i slutakten och är därvid en del av förutsättningarna för ett svenskt medlemskap. Regeringen anför att förklaringen därmed utgör en plattform från vilken ett aktivt försvar av våra grundläggande principer kan föras, om detta skulle aktualiseras vid en eventuell normkonflikt.
Enligt regeringen påverkas inte den svenska offentlighetsprincipen som sådan av ett medlemskap i EU. Den övervägande delen av den information som finns hos våra statliga och kommunala myndigheter berörs inte av gemenskapsrätten, som inte heller kan påverka våra interna inrikespolitiska beslutsprocesser. Även vid den svenska beredningen av beslut med anknytning till EU kommer enligt regeringen i huvudsak det svenska regelsystemet att tillämpas.
Regeringen konstaterar härefter att det är uppenbart i EU-samarbetet att gemenskapens rättsregler om offentlighet och sekretess måste iakttas inom EU-rättens olika sakområden. Regeringen erinrar om att en del av de EG-rättsliga sekretessreglerna är direkt tillämpliga. Enligt regeringen har de sekretesskrav som finns inom sekundärrätten sina motsvarigheter redan i den nu gällande svenska sekretesslagstiftningen. Regeringen drar slutsatsen att det inte bör bli fråga om att uppgifter som hittills varit offentliga hos oss blir hemliga vid ett medlemskap.
I fråga om den politiska berednings- och beslutsprocessen kan enligt regeringen vissa skillnader komma att inträda. Regeringen anför att den viktigaste skillnaden antagligen kommer att bli att underlaget för det offentliga samtalet i lagstiftningsfrågor kan komma att bli mindre omfattande än nu på grund av att redovisningen av de överväganden som har lett fram till ett beslut torde komma att bli mindre utförliga än vi är vana vid. De förslag till beslut som kommissionen presenterar är alltid offentliga. Beslutsgången har i EU, precis som här hemma, olika skeden som är ömsom öppna ömsom slutna. Här finns dock enligt regeringen möjlighet för Sverige att själv påverka förhållandena genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den del av beslutsprocessen som äger rum här i landet och att driva på arbetet mot ökad öppenhet i EU:s institutioner.
Förslag om utrikessekretess m.m.
Regeringen har nyligen i prop. 1994/95:112 lagt fram förslag om ändringar i bestämmelsen om utrikessekretess i 2 kap. 1 § sekretesslagen. Det föreslås att bestämmelsen skall innehålla ett enhetligt s.k. rakt skaderekvisit. Det innebär att för alla uppgifter som rör Sveriges förbindelser med andra stater och med mellanfolkliga organisationer skall utgångspunkten vara att uppgifterna är offentliga. Förslaget är i första hand betingat av en strävan att även inom ramen för ett svenskt deltagande i EU-samarbetet säkerställa rätten till medborgerlig insyn i allmänna angelägenheter. I propositionen uttalar regeringen att den avser att vid ett medlemskap noga följa utvecklingen på området och att den är beredd att överväga ytterligare åtgärder för öppenhet.
Regeringen pekar på att olika förslag till lagtekniska lösningar har förts fram och att ett förslag har varit att utforma en särskild sekretessregel för EG-samarbetet. En sådan särreglering skulle kunna innebära att utrikessekretessen begränsas till att gälla uppgifter som rör de mellanstatliga förhandlingarna i Europeiska unionens råd medan uppgifter i övrigt som rör EG-samarbetet endast kan hållas hemliga enligt någon av övriga bestämmelser i sekretesslagen (jämför motionerna här nedan). Genom en sådan lösning skulle de tillämpliga sekretessreglerna bli desamma för uppgifter i den gemensamma normgivningsprocessen som i traditionell svensk lagstiftningsprocess. Regeringen anför att ytterligare överväganden fordras i frågan om en sådan reglering är möjlig och hur den i så fall skulle kunna utformas. Regeringen konstaterar vidare att det saknas underlag för regeringen att föreslå en lösning av det slaget och anför att den nu aktuella ändringen av utrikessekretessbestämmelsen inte bör fördröjas. Regeringen förklarar att den i samband med den uppföljning som bör ske avser att återkomma till frågan om även andra lagändringar kan var motiverade.
Motionerna
I motion 1994/95:U15 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att offentlighetsprincipen behöver ett förstärkt skydd, om vi skall kunna försvara denna princip som medlemmar i EU. Det undantag från offentlighetsprincipen som kan medges för utrikessekretess enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen bör enligt motionärerna preciseras så att utrikessekretess inte skall kunna tillämpas på EU-handlingar i ärenden som berör svenska förhållanden.
Motionärerna menar att det också är av största vikt att regeringen vid ett medlemskap griper in i den process och de konflikter om offentlighet av dokument som pågår inom EU. Motionärerna pekar på det mål inför EG-domstolen i vilket den brittiska tidningen The Guardian begärt att domstolen skall ogiltigförklara rådets beslut att vägra lämna ut vissa handlingar. Tidningens begäran bör enligt motionärerna få svenskt stöd.
Också i motion 1994/95:U24 yrkande 3 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) förespråkas en lagändring som innebär att utrikessekretessen inte gäller för EU-samarbetet. Därigenom kan samtliga EU-dokument enligt motionärerna behandlas som inrikeshandlingar och till fullo vara underställda svensk lagstiftning angående offentlighet och meddelarfrihet.
Konstitutionsutskottets bedömning
Utskottet tar först upp motionsyrkandena om utrikessekretess i EU-samarbetet. Som framgår av den redovisning som utskottet har lämnat i det föregående behandlas de frågor som berörs i motionsyrkandena i den nyligen framlagda propositionen om utrikessekretess. Propositionen har hänvisats till utskottet. Utskottet kommer således att få anledning att ta ställning till frågorna vid behandlingen av sekretesspropositionen i bet. 1994/95:KU18. Den behandlingen bör inte föregripas genom uttalanden i ämnet i förevarande ärende. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om offentlighetsprincipen och meddelarfriheten vid ett svenskt medlemskap i EU.
Den fria åsiktsbildningen är grundläggande för vårt statsskick. Som utskottet anförde i ärendet om grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU (bet. 1993/94:KU21) slås det redan i den inledande paragrafen i regeringsformen fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Liksom i grundlagsärendet vill utskottet också här understryka att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är förutsättningar för att den fria åsiktsbildningen skall kunna spela denna viktiga roll.
Mot denna bakgrund är det naturligt att frågan om vilken påverkan ett EU-medlemskap kan ha på den svenska offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har varit en av de mest uppmärksammade i den allmänna debatten sedan medlemskapsförhandlingarna inleddes.
Avgörande för denna fråga är vilka beslutsbefogenheter som faktiskt överlåts till gemenskapsinstitutionerna. Utgångspunkten för bedömningen blir då det svenska anslutningsfördraget som i sin tur hänvisar till de grundläggande EU-fördragen. Som utskottet anförde i grundlagsärendet ger de grundläggande fördragen inte institutionerna någon befogenhet att normera medlemsländernas yttrande- och tryckfrihetsrättsliga lagstiftning. Gemenskapens institutioner har heller inte några andra befogenheter än de som medlemsländerna anförtrott dem i fördragen. Tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen är liksom offentlighetsreglerna nationella angelägenheter. För att en gemensam normgivning på detta område alls skall vara möjlig fordras därför att medlemsländerna kommer överens om detta i ett nytt fördrag som ändrar de nu gällande fördragen. Varje sådan fördragsändring kräver att samtliga medlemsländer -- och deras parlament -- samtycker.
På det politiska planet står det klart att frågan om allmänhetens rätt till insyn inom unionen sedan Maastrichtfördragets tillkomst har varit en viktig fråga. Det är otvetydigt så att unionen rör sig i riktning mot ökad öppenhet. Ur svensk synpunkt är denna rörelse visserligen ännu långsam och stundtals något tvekande, men dess riktning kan knappast sättas i fråga. Flera nordiska länder som medlemmar i unionen skulle innebära en förstärkning av dessa krafter. Mot denna bakgrund framstår det som ytterligt osannolikt med en utveckling mot gemensamma, för medlemsstaterna bindande, regelverk som inskränker den medborgerliga insynen. Lika osannolikt förefaller det att rörelsen mot större öppenhet i unionens egen verksamhet skulle kunna vändas eller ens hejdas.
Det nu sagda kan dock inte undanskymma det faktum att ett svenskt EU-medlemskap innebär att två skilda hållningar möts. Även om rådet och kommissionen gått i riktning mot ökad öppenhet präglas alltjämt överläggningarna och beslutsfattandet av förtrolighet, och grundregeln om utlämnande av handlingar är försedd med vittgående och föga preciserade undantag. En omständighet av betydelse i sammanhanget är också, som utskottet pekade på i grundlagsärendet, att gemenskapsinstitutionernas beslutsbefogenheter inte låter sig helt lätt fastställas. Detta beror främst på förekomsten av s.k. dynamiska eller expansiva inslag i gemenskapsrätten.
I inledningen av Maastrichtfördraget (artikel F.2) föreskrivs att unionen som allmänna principer för gemenskapsrätten skall respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. I grundlagsärendet uttalade utskottet att risken för kollisioner på fri- och rättighetsområdet minskar om dessa fördragsbestämmelser följs. När det gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen med sina detaljrika regler fann utskottet dock konfliktriskerna större. Utskottet anförde att problemet sammanhänger med att svensk offentlighets- och yttrandefrihetslagstiftning inte bara åtnjuter grundlagsskydd utan också i materiellt hänseende är väsentligt mer långtgående än i andra europeiska länder.
Erfarenheten visar också att det kan förekomma normgivning som berör tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen inom de områden där gemenskapsinstitutionerna har befogenhet att fatta beslut. Hittills har endast två fall lokaliserats där EG-rätten har ett annat innehåll än den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen. Det ena fallet gällde förbud mot viss reklam och det andra rätten att äga svenska tidningar. I grundlagsärendet föreslogs också en anpassning till EG-rätten i dessa fall. Ett annat exempel, som berör handlingsoffentligheten, är kommissionens förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.
Man kan enligt utskottets mening således inte bortse från risken för att konflikter skulle kunna uppstå i mötet mellan EG-rätten och den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen.
Regeringen har anfört att den förklaring om offentlighetsprincipen som Sverige har lagt till anslutningsakten utgör en plattform från vilken ett aktivt försvar av våra grundläggande principer bör kunna föras om detta skulle aktualiseras vid en eventuell normkonflikt. Utskottet delar denna uppfattning och vill också peka på en annan omständighet av betydelse i sammanhanget.
Som utskottet anförde i grundlagsärendet öppnar den nya bestämmelsen i 10 kap. 5 § regeringsformen inte möjlighet att överlåta beslutanderätt som väsentligt rubbar sådana viktiga konstitutionella principer som offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utan samtidig ändring av grundlag. Någon sådan grundlagsändring har inte heller varit aktuell. Detta innebär att den nu aktuella överlåtelsen inte omfattar beslutanderätt som väsentligt kan komma att rubba offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.
Utskottet kan alltså konstatera att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen liksom offentlighetsreglerna är nationella angelägenheter och att gemenskapsinstitutionerna inte har någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa lagstiftningsområden. De beröringspunkter som ändå kan uppkomma mellan EG-rätten och vår offentlighetsprincip och meddelarfrihet gäller andra avgränsade områden som har betydelse för den inre marknadens funktion och där institutionerna har befogenhet att fatta beslut. Här kan konflikter inte uteslutas. Men om konflikter skulle uppkomma, bör det enligt utskottets mening vara möjligt att med framgång hävda den centrala ställning som offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har i vårt konstitutionella system.
Utskottet vill i sammanhanget peka på några problemområden som här träder i förgrunden. De handlar om insynen i överläggningarna i rådet, utrymmet för en svensk skadeprövning vid bedömningen av sekretessfrågor och meddelarfriheten.
När det gäller insynen i överläggningarna i rådet framstår det än så länge som uteslutet att rådet skulle komma att offentliggöra de protokoll som förs vid dess överläggningar. Denna förtrolighet innebär att en del av underlaget för beslut om normer som binder enskilda rättssubjekt kommer att vara sekretessbelagt. Det bör dock sägas att det även i vår egen lagstiftningsprocess finns inslag som inte är öppna för allmän insyn. Här kan nämnas överläggningarna inom en kommitté, överläggningar inom regeringskansliet och vid regeringssammanträden liksom överläggningar i riksdagens utskott. Men dessa överläggningar kommer alltid till ett offentligt sammanfattande uttryck i kommitténs betänkande, i regeringens lagrådsremiss och proposition samt i riksdagsutskottets betänkande.
Inom överskådlig tid torde samarbetet inom EU att bibehålla sin grundläggande mellanstatliga karaktär. De avgörande besluten kommer därför att fattas av medlemsstaternas företrädare. Såsom är vanligt vid mellanstatligt samarbete torde flertalet medlemsstater anse att möjligheten att komma överens är beroende av att förhandlingar kan föras i förtrolighet.
I motion U15 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) förespråkas ett aktivt svenskt agerande i den process och i de konflikter om offentlighet av dokument som pågår inom EU. Enligt utskottets mening kan och bör Sverige som medlem medverka till en ändrad inställning genom att verka för en större öppenhet och för att omröstningsresultat i normgivningsfrågor alltid skall offentliggöras. Ett sätt för Sverige att bidra till en gynnsam utveckling är att för egen del tillämpa största möjliga öppenhet i vår egen nationella beredningsprocess, såväl i EU-frågor som i övrigt. Med det anförda får motionen anses tillgodosedd. Något särskilt tillkännagivande i ämnet är inte erforderligt. Motionsyrkandet härom avstyrks.
Som regeringen anför måste gemenskapens rättsregler om offentlighet och sekretess iakttas inom EG-rättens olika sakområden. Regeringen anför att de sekretesskrav som finns inom sekundärrätten har sina motsvarigheter i den nu gällande svenska sekretesslagstiftningen och drar därför slutsatsen att det inte bör bli fråga om att uppgifter som hittills varit offentliga blir hemliga vid ett svenskt medlemskap i EU. Utskottet har för sin del inte anledning att ha någon annan mening.
En särskild fråga i detta sammanhang är om de materiella sekretessregler som finns i EG:s rättsakter utgör en tillräcklig rättslig reglering av svenska myndigheters hantering av uppgifter som utväxlas inom ramen för EU-samarbetet. Frågan gäller alltså om myndigheterna även vid ett svenskt EU-medlemskap har att pröva varje begäran om att få ta del av en hos myndigheten upprättad eller dit inkommen handling enligt tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens bestämmelser. Utskottet kommer att ta upp den frågan i bet. 1994/95:KU18 vid behandlingen av den nyligen avlämnade propositionen om utrikessekretess. Utskottet vill emellertid redan i detta sammanhang peka på ett problem som kan uppkomma vid tillämpningen av sekretesslagen.
Lojalitetsplikten enligt art. 5 i Romfördraget innebär att medlemsländernas domstolar och myndigheter har att tolka nationell rätt i överensstämmelse med gemenskapsrätten och att medlemsländerna är skyldiga att ändra sin lagstiftning, om en sådan tolkning inte är möjlig.
Ett problem kan därför uppstå när det gäller den s.k. skadeprövningen. De flesta bestämmelser i sekretesslagen innehåller ett skaderekvisit, dvs. ett krav på att myndigheten i varje särskilt fall då en allmän handling begärs utlämnad skall pröva om det kan leda till skada att uppgifter i denna lämnas ut. Detta krav har tillkommit för att varje särskild sekretessbestämmelse inte skall medföra sekretess i fler fall än som oundgängligen är nödvändigt för att skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen.
Inom EU förefaller det vanliga synsättet i stället vara att det är den som upprättar eller avsänder en handling som bedömer om den skall hållas hemlig och att den bedömningen skall respekteras av den som tar emot handlingen eller på annat sätt disponerar över den. Ett sådant synsätt främjar givetvis ett fritt informationsflöde inom gemenskapen. Ingen stat eller institution behöver tveka att lämna ifrån sig en uppgift som den betraktar som förtrolig om den kan känna sig övertygad om att den inte offentliggörs hos mottagaren. Att sekretessen är bunden till vad som anges som förtrolig information skulle kunna tolkas så att det är behovet av sekretess som ändå styr i det enskilda fallet, vilket ligger nära det synsätt som kommer till uttryck i den svenska ordningen med skaderekvisit.
Det kan dock inte uteslutas att konflikter uppstår för de fall svenska myndigheter efter skadeprövning väljer att lämna ut handlingar som en avsändare inom EU har valt att beteckna som hemlig. Det är tydligt att sådana kollisioner måste kunna inträffa i enskilda fall, i synnerhet om avsändaren mer eller mindre rutinmässigt åsätter dokumentet den svagaste formen av hemligbeteckning, restricted. Den svenska hållningen vid sådana konflikter måste enligt utskottets mening vara att ett hemlighållande av svenska myndigheter bara kan försvaras i det fall ett utlämnande kan medföra skada och att den svenska sekretesslagen förutsätter en noggrann prövning av just detta.
Ett annat möjligt konfliktområde är meddelarfriheten. Det står klart att någon princip om meddelarfrihet inte tillämpas av EU:s institutioner. I Sverige finns däremot utrymme för meddelarfrihet även beträffande vissa uppgifter som omfattas av utrikessekretess. Meddelarfrihet gäller emellertid inte för uppgifter "vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt" (16 kap. 1 § sekretesslagen). Det är tydligt att det inom EU-samarbetet utväxlas åtskilliga uppgifter som inte är av den digniteten att meddelarfriheten viker enligt svensk rätt. Därmed kan man inte heller helt bortse från möjligheten av att andra medlemsländer eller gemenskapsorgan kommer att reagera om denna frihet utnyttjas. Å andra sidan kan anföras att principen om journalisters rätt att skydda sina källor utgör en del av det fri- och rättighetsskydd som berörs i den nyss redovisade artikeln F.2 i Maastrichtfördraget.
Europakommissionen för mänskliga rättigheter har också i ett avgörande nyligen ansett att ett källskydd också följer av artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Meddelarfriheten är visserligen något annat än rätten till källskydd, men den rätten måste ändå anses ge uttryck för samma princip som meddelarfriheten. Denna princip kan enligt utskottets mening försvaras med goda rättsliga argument för det fall den skulle komma att sättas i fråga. Om förtroliga uppgifter som är hänförliga till EU-samarbetet skulle komma att publiceras i svenska massmedier, är det för övrigt inte givet att källan måste vara svensk. Utskottet anser att det bör vara möjligt att kräva gemenskapsinstitutionernas respekt för ståndpunkten att svenska myndigheter i sådana fall är förhindrade att efterforska källan.
Sammanfattningsvis får utskottet anföra följande.
När det gäller den politiska berednings- och beslutsprocessen kommer ett svenskt medlemskap att få vissa konsekvenser för offentlighetsprincipen. Som regeringen anför kommer nämligen den viktigaste skillnaden antagligen att bli att underlaget för det offentliga samtalet i lagstiftningsfrågor kan komma att bli mindre omfattande än nu på grund av att redovisningen av de överväganden som lett fram till ett beslut torde komma att bli mindre utförliga än vad vi är vana vid. Här finns det emellertid möjlighet för Sverige att själv påverka förhållandena genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den del av beslutsprocessen som äger rum här i landet och att driva på arbetet mot ökad öppenhet i gemenskapens institutioner.
Utskottet kan vidare konstatera att det kan uppstå konflikter mellan EG-rätten och vår svenska offentlighetsprincip och meddelarfrihet. Det är emellertid utskottets uppfattning att Sverige har goda möjligheter att försvara sina konstitutionella traditioner på detta område. Utskottet delar således regeringens bedömning att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer att bestå även vid ett svenskt medlemskap i EU. Utskottet vill avslutningsvis framhålla att Sverige bör spela en aktiv roll i dessa frågor. Som medlem bör Sverige således dela med sig av sin erfarenhet av den betydelse som tryckfrihets- och offentlighetprinciperna har för ett fritt samhällsskick och med kraft driva frågorna om öppenhet inom gemenskapens institutioner.
Stockholm den 24 november 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp). Nils-Göran Holmqvist (s) och Lennart Brunander (c).
Avvikande meningar
1. Offentlighet och sekretess
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser beträffande utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning i avsnittet Offentlighet och sekretess
dels att den del av sjätte stycket som börjar med "Mot denna bakgrund" och slutar med "ens hejdas" bort utgå.
dels att det mellan det stycke som slutar med "tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen" och det stycke som börjar med "Regeringen har anfört" borde ha satts in ett nytt stycke av följande lydelse:
Utskottet vill också framhålla att frågan om offentlighetsprincipen och EU inte endast gäller den formella möjligheten att bibehålla den svenska lagstiftningen på området. Det faktum att en betydande del av lagstiftningen, lagstiftningsprocessen och myndighetsutövningen flyttar från svensk riksdag och svenska myndigheter gör att möjligheten för svenska medborgare att få insyn och delta i en offentlig debatt minskar avsevärt.
dels att andra och tredje meningarna i sista stycket bort ha följande lydelse:
Ett aktivt försvar av dessa svenska konstitutionella traditioner kräver både svenska lagändringar för att begränsa sekretesslagstiftningens omfattning och en medveten och fast hållning vad gäller svenska myndigheters och politikers agerande i unionssammanhang.
2. Offentlighet och sekretess
Kenneth Kvist (v) anser beträffande utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning i avsnittet Offentlighet och sekretess att sista meningen i det stycke som börjar med "Som regeringen anför" och slutar med "någon annan mening" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är risken uppenbar att gemenskapens rättsregler kan komma att medföra en begränsning av underlaget för det offentliga samtalet, eftersom i dag inrikespolitiska frågor kommer att kunna betecknas som utrikespolitiska och stå under EU-rättens regler. Det är regeringens och riksdagens ansvar att motverka att denna begränsning uppstår.
3. Offentlighet och sekretess
Peter Eriksson (mp) anser beträffande utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning i avsnittet Offentlighet och sekretess
dels att sista meningen i det stycke som börjar med "Som regeringen anför" och slutar med "någon annan mening" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser för sin del flera möjliga konfliktsituationer.
dels att det i det stycke som börjar med "Det kan dock" och slutar med "av just detta" bort läggas till en mening av följande lydelse:
Oaktat detta anser utskottet att en lagändring krävs för att försvara den svenska traditionen i detta sammanhang.
Finansutskottets yttrande 1994/95:FiU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19)
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att -- senast den 24 november 1994 -- yttra sig över proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (den del som remitterats till utrikesutskottet) jämte motioner i de delar som berör resp. utskotts beredningsområde.
Propositionen
I propositionen föreslås -- i den del av propositionen som har remitterats till utrikesutskottet -- att riksdagen godkänner det anslutningsfördrag samt slutakt till fördraget som förhandlats fram mellan Europeiska unionens medlemsländer och de ansökande länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige.
Motionerna
Finansutskottet behandlar i detta yttrande endast partimotionerna 1994/95:U15 (v) och U24 (mp). I dessa berörs vissa övergripande ekonomisk-politiska frågor. Frågor om statistik, uppgiftslämnande och offentlig upphandling, som tillhör finansutskottets beredningsområde, berörs inte i de motioner som väckts med anledning av propositionen.
I den socialdemokratiska partimotionen, U16, tas vissa speciella frågor upp där enighet inte uppnåddes mellan den förra regeringen och Socialdemokraterna. Motionärerna framhåller att motionen inte ger en helhetsbild av deras EU-politik. Några yrkanden som formellt sett tillhör finansutskottets beredningsområde finns inte i motionen. Frågan om finansieringen av medlemsavgiften berörs avslutningsvis i motionen, dock utan något yrkande i denna del. Finansutskottet behandlar denna fråga i betänkandet 1994/95:FiU5 med anledning av proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
Vänsterpartiet anför inledningsvis i sin motion, U15, att man godtagit att den rådgivande folkomröstningens resultat får vara avgörande för riksdagens beslut om EU-medlemskap. Vid ett medlemskap, som enligt motionärerna innebär att initiativrätt och beslutsmakt flyttas från riksdagen, är det nödvändigt att så långt möjligt utnyttja de möjligheter som finns för att stärka det folkvalda parlamentets inflytande i EU:s beslutssystem. Riksdagen måste hitta metoder att verka styrande på regeringens beslut i EU-systemet.
Riksdagens möjligheter till inflytande över penningpolitiken ersätts av att Sveriges riksbankschef blir medlem i ECB:s råd. Där skall han enligt motionärernas tolkning inte bevaka Sveriges intressen utan främja unionens penningpolitik. För att det ekonomisk-politiska arbetet skall bli effektivt på internationell nivå, anför motionärerna vidare, bör det finnas en skyldighet för regeringen att samråda med Riksbanken.
I motionen kritiseras formandet av EU:s ekonomiska politik som i princip överordnas nationell lagstiftning. Även om unionens ekonomisk-politiska mål uppnås -- stabila priser, sunda offentliga finanser och stabila valuta- och penningpolitiska förhållanden -- kan arbetslösheten, klassklyftorna, massfattigdomen och de regionala obalanserna bli hur stora som helst, och den totala uppmätta aktivitetsnivån i ekonomin kan till och med sjunka. En öppen marknadsekonomi med fri konkurrens och prisstabilitet kan mycket väl vara ett mycket eländigt samhälle, anför motionärerna.
I EU-kommissionens vitbok i december 1993 om tillväxt- och sysselsättningsproblemen i EU underströks att de överordnade målen för den ekonomiska politiken och konvergenskraven skulle gälla. Motionärerna kritiserar vitboken för att den inte utredde det eventuella sambandet mellan den förda ekonomiska politiken, arbetslösheten och den svaga tillväxten. Motionärerna konstaterar att i nästan varje EU-land där priserna pressats ned har arbetslösheten gått upp. I stället förklarar vitboken att arbetslösheten uppkommer genom stelhet på arbetsmarknaden och höga lönenivåer i förhållande till andra länder. Huvudförslagen i vitboken blev därför -- förutom bättre utbildning -- ökad flexibilitet på arbetsmarknaden, större löneskillnader, ökad geografisk rörlighet, lägre löneökningar och -- om det behövs -- lönesänkningar. Med vitboken som grund antog ministerrådet i december 1993 riktlinjer för medlemsländernas ekonomiska politik. Motionärerna konstaterar också att åtgärder mot arbetslösheten i EU-sammanhang inte behandlas som en del av den ekonomiska politiken utan som en social fråga.
Motionärerna tar också upp några konsekvenser av den fasta växelkurspolitiken som ett uppgående i EMU skulle innebära. Internationaliseringen har medfört en specialisering av produktionen i olika länder. För de nettoexportvärden som tillförs Sverige spelar skogsindustrin stor roll. Om t.ex. priset på skogsindustriprodukter faller under lång tid kan Sverige som exportland behöva vidta precis motsatta ekonomisk-politiska åtgärder mot importländerna. Offentliga utgifter kan behöva minskas. Skatter, avgifter och räntor kan behöva höjas och valutan planmässigt behöva skrivas ned. Det kommer inte att vara möjligt enligt de gemensamma EU-bestämmelserna. Motionärerna konstaterar att Sverige inte har begärt något hållbart undantag från EMU.
Motionärerna anser att hela målsättningen för unionens ekonomiska politik måste omarbetas. Kampen mot arbetslösheten och för en rättvis fördelningspolitik måste bli en del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål. Den svenska hållningen måste vara att full sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva. De rättigheter löntagarna uppnått i vårt land måste värnas. Den svenska regeringen måste hävda principen att i Sverige gäller svenska löne- och anställningsvillkor från första arbetsdagen.
Målet att upprätta en gemensam valuta skall enligt motionärerna skrinläggas till dess fullödiga bevis finns för den gemensamma valutans överlägsenhet. Den kvarvarande nationella politiska kontrollen av valuta- och penningpolitiken skall behållas. Förhandlingar bör inledas på global nivå i syfte att förhindra valutaspekulation och skärpa kontrollen över valutaflödena. Unionen måste inordna sig i en global ekonomisk politik som ger den största ekonomiska tillväxten i de fattigare delarna av världen.
Motionärerna konstaterar också att på jordbruksområdet återinförs i och med EU-medlemskapet en omfattande och dyr regleringsverksamhet i Sverige.
I motion U15 (v) yrkande 9 begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförs om svenska mål för ekonomisk politik och politik mot arbetslöshet i EU.
I Miljöpartiet de grönas motion, U24, kritiseras ett EU-medlemskap ur en mängd synvinklar. Det är därför välkommet, skriver motionärerna, att folkomröstningen får avgöra frågan om ett EU-medlemskap. Omröstningen borde enligt Miljöpartiet ha varit beslutande. Motionärerna konstaterar att riksdagens möjligheter att vid ett ja i omröstningen ändra i enskildheter i propositionens förslag är ytterst begränsade. I motionen kritiseras under rubriken EMU -- garanti för hög arbetslöshet att möjligheterna att bekämpa arbetslösheten vid ett EU-medlemskap ges en underordnad roll i propositionen. Miljöpartiet de gröna anser att medlemskap i EMU -- vilket enligt motionärerna är en ofrånkomlig del av EU-medlemskapet (och som Sverige enligt motionärerna varken sökt eller fått undantag ifrån) -- är ett sätt att garantera att arbetslösheten också när den nuvarande krisen är över kommer att anpassas till EU:s höga nivå, för närvarande 10--12 %. Detta anser motionärerna vara oacceptabelt och ett av de starkaste skälen till att säga nej till ett EU-medlemskap.
Motionärerna vill i stället bibehålla EES-avtalet och begär i yrkande 10 i motionen att riksdagen hos regeringen skall begära en utförlig årlig redovisning av EES-avtalets verkningar med tonvikt på konsekvenserna för bl.a. svensk ekonomi.
Utskottet
EES-avtalet och tidigare behandling
EES-avtalet har i väsentliga avseenden banat vägen för ett svenskt EU-medlemskap. Ett medlemskap innebär dock, förutom att det ger större möjligheter till politiskt inflytande, att samarbetet utvidgas på väsentliga områden. Finansutskottet behandlade frågor med anledning av EES-avtalet i yttrandet 1992/93:FiU1y. Utskottet tog i detta upp allmänna samhällsekonomiska effekter av avtalet och den fria rörlighet som därigenom skapades för varor, personer, tjänster och kapital. Vidare behandlades upphandlings- och statistikfrågor.
Miljöpartiets yrkande 10 i motion U24 om att regeringen varje år skall lämna en utförlig redovisning av EES-avtalets konsekvenser för svensk ekonomi saknar numera aktualitet mot bakgrund av utfallet i omröstningen. Det bör därför avstyrkas av utrikesutskottet.
Avgränsning av yttrandet
Finansutskottet tar i detta yttrande till utrikesutskottet upp några frågor på de områden där samarbetet vid ett medlemskap kommer att utvidgas samt hur detta kan komma att utvecklas på sikt. Utskottet behandlar vissa delar av den makroekonomiska samordningen, som skall äga rum under andra fasen, samt förberedelserna inför övergången till tredje fasen av utvecklingen mot den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Vidare behandlas Riksbankens ställning och samrådet med Finansdepartementet.
De frågor som i propositionen berörs i avsnittet 31 Finansiella och budgetära frågor (prop. s. 446--450) kommer finansutskottet att ta upp i samband med behandlingen av proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m. (1994/95:FiU5). I denna proposition presenteras förnyade beräkningar av utgifterna för medlemskapet.
Makroekonomiskt samarbete
Under senare år har EU och EU-länderna ägnat allt större uppmärksamhet åt att minska arbetslösheten och att söka uppnå en högre och samtidigt uthållig tillväxt. Samarbetet inom EU innebär att länderna söker utforma sin politik under ömsesidigt hänsynstagande som tar sig formen av en kontinuerlig diskussion länderna emellan om det aktuella ekonomisk-politiska läget. Samarbetet väntas leda till stabila, förutsägbara och mindre osäkra ramvillkor för varje enskilt lands makroekonomiska politik.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Bryssel i december 1993 att på basis av en vitbok utarbetad inom kommissionen fastlägga en omfattande handlingsplan med följande huvudelement: nationella insatser för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom bättre utbildning, ökad flexibilitet, ändrat skattesystem som främjar sysselsättningen, aktiv arbetsmarknadspolitik och särskilda insatser för unga och långtidsarbetslösa fullt utnyttjande av den inre marknaden transeuropeiska nätverk för transporter, miljö och energi infrastruktur för informationsteknologi finansieringssamarbete social dialog.
En förutsättning för att handlingsplanen skall fungera är att det råder sunda makroekonomiska förhållanden (dvs. låg inflation, sunda statsfinanser och stabil växelkurs), frihandel och solidaritet mellan medlemsländerna och att närhetsprincipen skall gälla. De ekonomiskt mest betydelsefulla åtgärderna åligger det länderna att enskilt besluta om och genomföra, men viktiga delar av handlingsplanen ligger på gemenskapsnivån. Det gäller t.ex. frågor om finansiering av infrastrukturinvesteringar där bl.a. Europeiska investeringsbanken kommer att medverka.
Med anledning av vad som anförs i motion U15 (v) är det viktigt att notera att den ekonomiska politiken och skattepolitiken alltjämt är en nationell angelägenhet. Det faktum att EU:s makroekonomiska samarbete inte bara syftar till högre sysselsättning, låg inflation, tillväxthöjande infrastrukturinvesteringar m.m. utan även till en god budgetdisciplin, innebär inte att EU har makt att för något enskilt EU-land föreskriva om avvägningen mellan olika poster (politikområden) i den nationella budgeten eller om landets skattekvot, dess offentliga sektors storlek eller utformningen av dess olika välfärdssystem, för att ta några exempel. Däremot kan naturligtvis länder lära av varandras goda exempel och gjorda misstag när de samarbetar.
Ett av flera bidrag till den europeiska debatten om ökad sysselsättning som nämns i propositionen och som förtjänar att nämnas i sammanhanget är den rapport, Put Europe to work, som utarbetades av de europeiska socialdemokraterna och som presenterades i december 1993. Även andra partigrupper har lämnat bidrag som förtjänar uppmärksamhet.
Traditionella mål för svensk ekonomisk politik som hög sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden, tillförlitliga välfärdssystem, god tillväxt, låg inflation, regional utjämning och en god miljö garanteras inte av att Sverige går med i EU. Målen står dock i överensstämmelse med vad som gäller inom EU. I Maastrichtfördragets artikel 2 slås de övergripande målen för den ekonomiska politiken i EU fast. Målen för den samlade ekonomiska politiken är att uppnå:
harmonisk och balanserad ekonomisk utveckling hållbar och icke-inflationistisk tillväxt som tar hänsyn till miljön hög grad av ekonomisk konvergens hög sysselsättning och hög social skyddsnivå ökad levnadsstandard och livskvalitet ekonomisk och social samhörighet solidaritet mellan medlemsstaterna.
Dessa mål skall uppnås genom att medlemsstaterna upprättar en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union. De åtar sig att föra den ekonomiska politiken enligt vissa vägledande principer: stabila priser, sunda offentliga finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans. Principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens skall gälla.
Utskottet anser att det bör vara en viktig uppgift för Sverige i Europeiska unionen att verka för en finanspolitisk samordning i syfte att öka sysselsättning och välfärd.
EU:s riktmärken för den ekonomiska utvecklingen ligger således väl i linje med målen för den ekonomiska politiken i Sverige. Det finns inte någon motsättning, som hävdas i motion U15 (v), mellan EU:s kriterier på stabilitet och de långsiktiga målen för den ekonomiska politiken i Sverige så som de brukar anges i finansplanerna och i finansutskottets betänkanden.
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
I fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) finns bl.a. bestämmelserna om den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Unionen avses bli genomförd i tre etapper. Den andra etappen, som EMU nu befinner sig i, innefattar bl.a. upprättandet av Europeiska monetära institutet och en förstärkt ekonomisk-politisk samordning. Den tredje etappen inleds i enlighet med Maastrichtfördragets intention med upprättandet av en europeisk centralbank (ECB) och därefter införande av en gemensam valuta.
Syftet med samarbetet på det ekonomisk-politiska området är att lättare uppnå de gemensamma målen för den ekonomiska politiken (se ovan). Genom förverkligandet av den inre marknaden samt upprättandet av EMU skall bl.a. skapas förutsättningar för en ökad och miljömässigt uthållig tillväxt samt ökad sysselsättning utan att stabiliteten i ekonomierna äventyras. De överenskomna kriterierna för ekonomisk stabilitet finns angivna i de s.k. konvergenskraven (se s. 437 i prop.)
Den mest långtgående samordningen av den ekonomiska politiken i EMU gäller penning- och valutapolitiken. Fas tre av EMU (valutaunionen) innebär en fullständig samordning av politiken på dessa områden. Kompetensen för den allmänna ekonomiska politiken ligger kvar hos medlemsländerna, men formerna för samarbetet stärks. Strävandena att samordna den ekonomiska politiken bygger i hög grad på konsensus. Tanken är att själva diskussionerna om den ekonomiska politiken skall bidra till att bygga upp en samsyn kring politikens utformning.
Fas två av EMU
I och med övergången till fas två av EMU, som inleddes den 1 januari 1994, har betydelsefulla instrument tillkommit i gemenskapens arsenal av åtgärder för att påverka den ekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna. Det viktigaste är att samordningen och utformandet av de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken (artikel 103.2) skall ske årligen i det högsta politiska organet inom gemenskapen, nämligen Europeiska rådet (EU:s stats- och regeringschefer). Riktlinjerna är visserligen rekommendationer och inte av bindande karaktär men genom den ömsesidiga övervakningen (artikel 103.3 och 103.4) skapas instrument för uppföljning av i vilken mån den ekonomiska politiken i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma åtagandena. Därtill finns ett förfarande reglerat vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna (artikel 104c). Vidare finns kravet att varje medlemsland som inte uppfyller konvergenskraven skall utarbeta konvergensprogram (artikel 109e.2) för den ekonomiska politiken och ange de medel som skall användas för att uppnå målen.
Alla medlemsländer med undantag för Luxemburg och Irland, som är de enda länder som i stort sett uppfyller konvergenskriterierna, har lagt eller kommer att lägga fram konvergensprogram. Vid ett medlemskap kommer också Sverige att åläggas att utarbeta ett sådant. Det finns därför anledning för finansutskottet att något kommentera konvergensprogrammets utformning och redovisa sin syn på hur det skall hanteras i förhållande till riksdagen.
Det finns riktlinjer angivna för hur ett konvergensprogram bör utformas. Ett sådant program skall följas upp och revideras en gång per år. Det skall sträcka sig fram till 1996 och gärna längre om inte konvergenskravet för budgetunderskottet (högst 3 % av BNP) förutses bli uppnått till dess. Konvergensprogrammet skall vidare innehålla prognoser och mål för tillväxt, räntor, inflation, budgetunderskott och offentlig skuldkvot. Det skall framgå vad som är mål och antaganden resp. bedömda resultat. Tydliga åtaganden skall redovisas för hur utgiftskontroll och avsedd inkomsttillväxt skall kunna uppnås. Det markeras att ansvaret för programmet åligger resp. land och att det därför inte går eller är önskvärt att standardisera innehållet alltför mycket. De institutionella skillnaderna länderna emellan kan vara betydande. Det framhålls dock att när det gäller budgeten och budgetpolitiken kan en större tydlighet i redovisningen, vad som i dessa sammanhang brukar kallas transparens, underlätta och bidra till att öka trovärdigheten till politiken. Det är t.ex. önskvärt att alla de delar av den offentliga sektorn som statsmakterna har direkt eller indirekt kontroll över redovisas på detta sätt. Programmen bör innehålla en redovisning av de åtgärder som är nödvändiga att vidta för att konvergenskraven skall uppfyllas. Regeringen åläggs att följa upp hur tidigare konvergensprogram fallit ut och redovisa om och i vilken utsträckning parlamentet har godtagit regeringens program och konkreta förslag till beslut.
Det sägs också att konvergensprogrammen bör presenteras offentligt om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av medlemsländernas regeringar. Flera länder gör så att man redovisar de program man redan utarbetat för inhemska politiska syften. Det finns dock länder som inte offentliggjort sina program.
Utskottet förutsätter att ett konvergensprogram för Sveriges del kommer att offentliggöras och redovisas för riksdagen. Av programmet bör framgå för det första effekterna av de beslut riksdagen redan fattat med anledning av tidigare program, för det andra vilka konkreta förslag som förelagts riksdagen och för det tredje en plan för vilka ytterligare åtgärder som kommer att läggas fram för riksdagen. För att förslagen och deras effekter på den statliga upplåningen skall framgå är det önskvärt att budgeten får en sådan utformning att effekterna tydligt kan avläsas och mätas. Detta kräver att t.ex. stora delar av de statliga åtaganden som i dag redovisas vid sidan av budgeten förs upp på budgeten. Enligt vad utskottet erfarit är det regeringens avsikt att komplettera redovisningen av budgeten i denna riktning. Det förtjänar också att nämnas att det nya sätt att hantera budgetförslaget som riksdagen beslutat skall genomföras fr.o.m. hösten 1996 är ett väsentligt inslag i de ansträngningar som görs i Sverige för att skapa en bättre utgiftskontroll.
Fas tre av EMU
Konvergensprogrammen och kravet på att uppfylla konvergenskriterierna syftar till att säkerställa stabilitet i valutaunionen. Före utgången av 1996 skall det prövas om en övergång kan ske till den tredje och slutliga fasen i EMU. En övergång förutsätter att en majoritet av medlemsländerna då uppfyller de i fördraget stipulerade villkoren. Om ett beslut att inleda fas tre inte fattas före utgången av år 1997, inleds i stället denna fas den 1 januari 1999 med de länder som då uppfyller villkoren.
I och med övergången till fas tre skärps det s.k. förfarandet vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna. Under fas två skall medlemsstaterna enligt fördraget sträva efter att undvika sådana underskott. I fas tre skall de undvika alltför stora underskott. Förfarandet innebär att om en medlemsstat trots detta uppvisar alltför stora underskott skall rådet rikta en rekommendation till landets regering om att minska underskottet samt utfärda bestämmelser för vad som skall ske om rekommendationen inte följs.
Slutfasen i EMU innebär att växelkurserna mellan de deltagande länderna slutgiltigt låses. En europeisk centralbank (ECB) upprättas inom ramen för ett europeiskt centralbankssystem (ECBS). Den ges ansvar för dessa länders monetära politik. Samtidigt införs en gemensam valuta.
Medlemsländernas centralbankschefer ingår i ECB:s styrelse och har därmed ett inflytande över penningpolitiken även i tredje fasen av EMU. Fram till dess ett land går med i valutaunionen ligger beslutanderätten i frågor om monetär politik kvar hos landet i fråga. Inför den tredje fasen skall medlemslandet ändra den nationella lagstiftningen så att centralbanken får en oberoende ställning. Det innebär bl.a. att centralbankschefen inte skall kunna avsättas annat än då han inte kan fullgöra sin tjänst eller uppenbart missköter sitt uppdrag. Dessutom får centralbankschefens mandatperiod inte understiga fem år.
I propositionen sägs att Riksbanken i dag inte har den oberoende ställning som fördraget kräver. Det hävdas att det främsta hindret härför är att Riksbanken är en myndighet under riksdagen (s. 442). Härtill kommer att riksbankschefen genom beslut av riksbanksfullmäktige kan avsättas utan att några skäl behöver anges. Däremot är villkoret beträffande riksbankschefens mandatperiod uppfyllt i gällande lag.
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i propositionen att det främsta hindret för att ge Riksbanken en oberoende ställning är att Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Riksbanken kan även fortsättningsvis vara ett riksdagens organ.
Regeringens inställning till deltagande i EMU:s valutaunion är enligt propositionen att Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska monetära unionen. Angående formerna för beslut gäller enligt propositionen följande. Om Sverige kommer att delta i en tredje fas av EMU beror dels på när vi uppfyller inträdeskraven (se prop. s. 437--438), dels på om vi själva vill. Sverige kommer inte att automatiskt bli medlem i den slutliga valutaunionen enbart för att vi ratificerar medlemskap i EU. Sverige har i förhandlingarna anmält, och detta har noterats till protokollet, att riksdagen har det slutliga avgörandet.
Angående förverkligandet av EMU vill utskottet anföra följande. Det framgår av propositionen och det är även utskottets uppfattning att sedan Maastrichtfördraget beslutades har flera faktorer tillkommit som innebär att tidsplanen, omfattningen och villkoren för det framtida penning- och valutapolitiska samarbetet inte längre kan tas för givna. Recessionen i Europa har försämrat utsikterna för att flertalet medlemsländer skall uppfylla fördragets konvergenskriterier, inte minst i fråga om den offentliga sektorns underskott och skuldsättning. Utvecklingen som ledde till beslutet i augusti 1993 att utvidga bandgränserna för tillåtna växelkursvariationer inom valutasamarbetet (ERM) gör vidare att Maastrichtfördragets ansats med ett stegvis förverkligande av EMU baserat på ERM:s fasta växelkurser framstår som mer problematisk än då fördraget slöts i december 1991. Chefen för EU:s monetära institut har även uttalat tveksamhet beträffande tidsschemat för genomförandet av tredje fasen i EMU. Utskottet kan således konstatera att det finns frågetecken kring EMU, särskilt vad gäller tidpunkten för starten av fas tre och den exakta utformningen av övergången från fas två till fas tre.
Samråd med Riksbanken
Riksbanken anser att det vid ett medlemskap i EU bör införas en lagfäst skyldighet om samråd mellan regeringen och Riksbanken för frågor av större vikt som behandlas inom ramen för samarbetet inom EU och som berör såväl regeringens som Riksbankens verksamhetsområde. Vänsterpartiet ställer sig bakom detta i sin motion U15.
Regeringen delar i propositionen riksbanksfullmäktiges syn på att ett sådant samråd är viktigt. Ett sådant samråd har också utvecklats för frågor som behandlas i internationella sammanhang. I frågor som rör det ekonomisk-politiska samarbetet är det svårt att entydigt definiera vad som skulle omfattas av ett legalt samråd. Det är därför regeringens uppfattning att nuvarande väl fungerande praxis bör tillämpas tills vidare.
Finansutskottet delar denna uppfattning och anser att någon författningsreglering inte bör göras utan att denna fråga har analyserats närmare.
Slutsatser
Unionens uppgift är att främja en harmonisk och väl avvägd utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till miljön, en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna (artikel 2). Det är som utskottet ser det angeläget att ansträngningar görs för att uppnå monetär stabilitet. Det är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ekonomisk tillväxt och en neddragning av arbetslösheten är i sin tur nödvändiga förutsättningar för att få ned underskottet i de offentliga finanserna. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter hänsyn till miljön. Detta kräver ett förstärkt samarbete inom EU:s ram.
De senaste årens oro på valutamarknaderna och de kraftiga ränteförändringar som följt har drabbat många länder och särskilt Sverige och den svenska kronan som är en internationellt sett liten valuta. Detta har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Det är därför utskottets uppfattning att Sverige bör delta i det fördjupade penning- och valutapolitiska samarbete som syftar till en ekonomisk och monetär union. Ett slutligt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen inom EMU bör göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med Sveriges åtaganden som medlemsland.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU är att skapa förutsättningar för nya arbeten liksom möjligheter till utbildning och praktik så att arbetslösheten kan nedbringas. För att uppnå de ambitiösa målen för tillväxt, investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att upprätthålla prisstabilitet och på så vis skapa lägre räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå konvergenskriterierna såsom de fastställs i Maastrichtfördraget. Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor betydelse. Arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Europeiska rådet har slagit fast att varje ansträngning måste vidtas för att råda bot på arbetslöshetssituationen. Utskottet delar uppfattningen som framförs i propositionen att det är nödvändigt att sätta ambitiösa mål när det gäller att skapa nya arbeten, att bekämpa arbetslösheten, att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa medborgarnas välfärd. Utskottet anser att ett beslut om ett eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget måste föregås av en grundlig analys av hur Sveriges ekonomi kommer att påverkas av en gemensam valuta. Av särskild vikt är då inverkan på arbetsmarknaden och våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten. Ökad tillväxt, sysselsättning och reducerad arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka budgeten är också nödvändiga.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionens förslag att Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen och att utrikesutskottet bör godkänna fördraget om anslutningen samt slutakten. Motion U15 (v) yrkande 9 avstyrks därmed av finansutskottet.
Stockholm den 24 november 1994
På finansutskottets vägnar Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per Olof Håkansson (s), Lars Tobisson (m), Sören Lekberg (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Arne Kjörnsberg (s), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Sonia Karlsson (s), Johan Lönnroth (v), Susanne Eberstein (s), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Kristina Persson (s), Per Bill (m), Karin Starrin (c) och Tom Heyman (m).
Avvikande meningar
1. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Lars Tobisson, Lennart Hedquist, Per Bill och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Makroekonomiskt samarbete börjar med "Ett av flera" och slutar med "förtjänar uppmärksamhet" bort ha följande lydelse:
Ett av flera bidrag till den europeiska debatten om ökad sysselsättning som förtjänar att nämnas i sammanhanget är det handlingsprogram som framlades av den konservativa och kristdemokratiska partigruppen EPP inför valet till Europaparlamentet i juni 1994 (EPP Action Programme 1994--1999).
dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Slutsatser börjar med "Den viktigaste uppgiften" och slutar med "är också nödvändiga" bort ha följande lydelse:
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU är att skapa förutsättningar för en balanserad tillväxt som ger nya jobb. För att uppnå de ambitiösa målen för investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att upprätthålla prisstabilitet och på så vis skapa lägre räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå konvergenskriterierna såsom de fastställs i Maastrichtfördraget. Utskottet anser att genomförandet av EMU kommer att medverka till låg inflation, lägre räntenivåer och större valutastabilitet för medlemsländerna, vilket skapar förutsättningar för nya riktiga jobb. Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor betydelse. Den stora arbetslösheten kan inte accepteras. Det europeiska rådet har slagit fast att varje ansträngning måste vidtas för att motverka arbetslösheten. Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen att det är nödvändigt att sätta ambitiösa mål när det gäller att få till stånd nya arbeten, att bekämpa arbetslösheten, att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa medborgarnas välfärd. Ökad tillväxt och sysselsättning samt reducerad arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka budgeten, främst utgiftsminskningar, är också nödvändiga.
2. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Makroekonomiskt samarbete börjar med "Med anledning av" och slutar med "finansutskottets betänkanden" bort ha följande lydelse:
Det är positivt att den nationella ekonomiska politiken ges ett utrymme även vid ett medlemskap. Men bakom vitbokens rekommendationer ligger bl.a. krav på ökad flexibilitet hos arbetskraften, dvs. krav ställs på att acceptera lägre löner, större löneskillnader och på ökad geografisk rörlighet. Om vitbokens förslag genomförs och EU:s ekonomisk-politiska mål därmed skulle uppnås kan resultatet bli ökade klassklyftor, samt att massfattigdomen och de regionala obalanserna växer. Att de mål som ställs upp för EU:s ekonomiska politik kan ha viss likhet med de som brukar ställas upp för den nationella ekonomiska politiken är således inte någon garanti för att resultatet blir detsamma på europeisk som nationell nivå. Skillnaden i värderingen av olika mål är betydande. EU:s tunga betoning på de monetära målen sker på bekostnad av de arbetsmarknadspolitiska målen, vilket får till följd att medborgarnas välbefinnande underordnas kravet på monetär stabilitet. Den monetära stabiliteten har som främsta syfte att underlätta kapitalets rörlighet och höja avkastningen. Omsorgen om människor och miljö kommer i andra hand.
dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Fas tre av EMU börjar med "Angående förverkligandet" och slutar med "till fas tre" bort ha följande lydelse:
Det finns som utskottet ser det inte några hållbara skäl för att knyta den svenska kronan till ecun. Det visar inte minst erfarenheterna under den period då Sverige senast försökte med detta. En förutsättning för att skapa ett valutaområde är att det är någorlunda homogent vad gäller språk och kultur så att arbetskraften har möjlighet att flytta och byta arbete. Området bör också ha en relativt likformig produktionsstruktur. En låsning av den svenska växelkursen till ecun innebär också en låsning av den ekonomiska politiken. Eftersom medlemsländerna i EU har specialiserat produktionen är känsligheten för störningar olika. I den mån ett land behöver vidta åtgärder för att kompensera för dessa störningar hindras detta av en låst växelkurspolitik. Som framhålls i motion U15 (v) kan Sverige som exportland av skogsindustriprodukter, om priset skulle falla under en lång period, behöva vidta åtgärder som är motsatta de åtgärder som importländerna vill vidta. Sverige kan behöva minska de offentliga utgifterna, höja skatter, avgifter och räntor och planmässigt skriva ned valutan. Detta blir omöjligt med en gemensam ekonomisk politik. Det blir de anställda i skogsindustrin som får anpassa sig i stället.
Det finns som utskottet ser det inte anledning för Sverige att gå längre i ett penning- och valutapolitiskt samarbete än vad själva medlemskapet kräver. Alla rimliga skäl talar mot att Sverige t.ex. skulle delta i ERM. Det finns därför inte någon anledning att ändra lagarna för Riksbanken i syfte att anpassa sig till den ekonomiska och monetära unionen.
dels att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Samråd med Riksbanken börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "analyserats närmare" bort ha följande lydelse:
Det är viktigt att regeringens och Riksbankens agerande i EU-systemet är samordnat. Som utskottet ser det har det inte i propositionen anförts några godtagbara skäl mot att formellt ålägga såväl riksbanksfullmäktige som regeringen ansvar för detta. Detta bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
dels att avsnittet Slutsatser i finansutskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Vad utskottet anfört i yttrandet bör utrikesutskottet med anledning av motion U15 (v) yrkande 9 föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
3. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Roy Ottosson (mp) anför:
Folkomröstningen den 13 november 1994 innebar att svenska folket med tvekan godtog svenskt medlemskap i Europeiska unionen. En stor del av ja-sidans företrädare lovade att en ja-röst inte innebär ett ja till medlemskap i Europeiska monetära unionen, dvs. den tredje fasen i unionens valuta- och penningpolitiska samarbete med gemensam valuta, gemensam centralbank m.m. Den frågan skall avgöras av riksdagen i ett senare skede. Detta besked hade sannolikt stor betydelse för att det blev ett ja och inte ett nej i folkomröstningen.
Jag anser att utskottet skall respektera resultatet i folkomröstningen. Utskottet bör därför inte göra ställningstagandet att det svenska penning- och valutapolitiska samarbetet i Europeiska unionen skall syfta till att genomföra den monetära unionen. Så har emellertid skett i yttrandets slutsatser. Därigenom föregrips också den av utskottet förordade ekonomisk-politiska analys som skall föregå ett framtida riksdagsbeslut om ett eventuellt deltagande i EMU.
Därmed bekräftas misstanken som framförts i Miljöpartiets partimotion U24 att ett ja till medlemskap i Europeiska unionen (EU) i själva verket också är ett ja till fullt svenskt deltagande i Europeiska monetära unionen (EMU).
Skatteutskottets yttrande 1994/95:SkU2y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Ärendet
Utrikesutskottet har vid sammanträde den 18 oktober 1994 beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde. I några av de motioner som väckts med anledning av propositionen berörs bl.a. gränskontrollfrågor, särskilt avseende narkotika, och i ett par motioner anförs synpunkter på gränshandeln med och beskattningen av alkoholdrycker. I det följande tar utskottet upp dessa frågor samt frågan om övriga indirekta skatter inom EU.
Utskottet
Bifall till propositionen
En majoritet av de röstande har vid folkomröstningen den 13 november 1994 röstat för ett medlemskap i Europeiska unionen (EU). Utskottet förutsätter därför att utrikesutskottet tillstyrker propositionen.
Gränskontrollen
I och med ett svenskt medlemskap i EU avvecklas de traditionella tullkontrollerna mellan Sverige och övriga EU-länder. För att värna om säkerheten på ett ännu effektivare sätt i framtiden skall kompensatoriska åtgärder införas för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria rörligheten innebär. Dessa kompensatoriska åtgärder innebär bl.a. skärpt kontroll mot länderna utanför EU, nära polis- och tullsamarbete mellan medlemsländerna för att effektivare kunna gripa brottslingar och beslagta narkotika både vid gränserna och på andra platser samt gemensamma system för att utbyta information om den illegala narkotikatrafiken.
I några av de motioner som väckts och som utskottet behandlar i detta yttrande uttrycks oro för att medlemskapet kommer att göra det svårare att hejda flödet av narkotika över våra gränser. I yrkande 2 i motion UU16 (s), yrkandena 1 och 2 i motion UU12 (s), yrkande 11 delvis i motion UU15 (v) och yrkande 2 i motion UU5 (kds) framställs sålunda yrkanden att tullens nuvarande befogenheter med avseende på gränskontrollen skall behållas tills vidare och i varje fall inte avvecklas förrän de kompensatoriska åtgärderna införts och utvecklats till tillfredsställande effektivitet.
I denna fråga noterar utskottet att regeringen i proposition 1994/95:34 om den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap gör bedömningen att tullens kontrollverksamhet hör till de frågor som i huvudsak skall regleras i medlemsstaternas nationella lagstiftning (s. 103 i propositionen). Med utgångspunkt i denna bedömning föreslås därför i samma proposition att tullens befogenheter vid inre gräns när det gäller att utföra "stickprovskontroll" för att hindra olaga införsel av narkotika, vapen m.m. tills vidare behålls (s. 110--112). Propositionen är för närvarande under beredning i skatteutskottet med inriktning på att ett beslut skall fattas i kammaren före juluppehållet.
Till det sagda vill utskottet tillägga att utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen högt prioriterar ansträngningarna att hålla Sverige fritt från narkotika och aktivt medverkar till narkotikabekämpningen inom EU med utnyttjande av de nya möjligheter och metoder som medlemskapet ger. I detta sammanhang vill utskottet erinra om att enligt Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget gäller att gemenskapen särskilt skall inrikta sina insatser på ett förebyggande arbete vad gäller de stora folksjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket. Med hänsyn härtill och till att förslaget i den ovan angivna propositionen enligt utskottets uppfattning bör tillgodose motionärernas önskemål anser utskottet att det inte finns anledning att vidta någon åtgärd med anledning av de aktuella motionsyrkandena.
Alkohol
I motion UU15 (v) uttrycks farhågor för att minskade alkoholskatter och ökad gränshandel vid ett svenskt EU-medlemskap kommer att förorsaka allvarliga alkoholproblem i landet. Motionärerna begär därför i yrkande 11 bl.a. ett tillkännagivande om att Alkoholkommissionens nyligen avslutade arbete skall ligga till grund för Sveriges EG-politik på detta område. I motion UU6 (kds) krävs ett uttalande om att hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna när det gäller alkohol.
Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare i samband med ett ställningstagande till den västeuropeiska integrationsprocessen understrukit att målet för ett svenskt deltagande bör vara att de sociala och hälsomässiga strävandena inom den svenska politiken inte får försvagas. Denna inställning ligger enligt utskottets uppfattning väl i linje med de klausuler i Maastrichtfördraget som bl.a. stipulerar att skyddet för folkhälsan skall ingå som en del i gemenskapens verksamhet och att unionen skall bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet mellan medlemsländerna och vid behov stödja deras insatser. Sverige har också fått gehör för flera alkoholpolitiskt motiverade krav under förhandlingarna, bl.a. ett bibehållande av Systembolagets detaljhandelsmonopol och under en övergångstid avsevärt mera begränsade regler om skattefri införsel av alkoholdrycker än EU i övrigt. Medan reglerna för EU i övrigt gör det möjligt att privat införa 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl utan att betala skatt i införsellandet om varorna inköpts beskattade i ett annat EU-land har Sverige fått rätt att begränsa dessa kvantiteter till 1 liter starksprit eller 3 liter starkvin, 5 liter annat vin och 15 liter öl.
I proposition 1994/95:56 föreslås en lagreglering av denna skattefria privatinförsel från andra EU-länder. I samma proposition föreslås också en ny lag om alkoholskatt. Trots att principen ändras från en progressiv till en proportionell beskattning med avseende på alkoholinnehållet i drycken innebär den nya lagen inte några mera väsentliga förändringar på skattenivåerna. Propositionen är för närvarande under beredning i skatteutskottet och ett beslut i kammaren beräknas fattas före juluppehållet.
Av det anförda framgår att motion UU6 i väsentliga avseenden kan anses tillgodosedd genom den särlösning som skall gälla övergångsvis för svensk del i fråga om privatinförsel av alkoholdrycker. Vad gäller motion UU15 delar utskottet motionärernas uppfattning att regeringen även i fortsättningen bör bedriva en alkoholpolitik som syftar till att minska alkoholskadorna i samhället, också med utnyttjande av andra medel än beskattning och införselrestriktioner. Givetvis bör regeringen även verka för att vinna gehör för den svenska ståndpunkten i denna fråga inom EU. Det ankommer inte på skatteutskottet att bedöma vilka alkoholpreventiva åtgärder som bör komma i fråga vid sidan av beskattning och införselrestriktioner, men utskottet utgår ifrån att regeringen vägleds av de nyss angivna principerna i sitt fortsatta handlande. Med det anförda avstyrker utskottet båda de nu berörda motionerna i aktuella delar.
Indirekta skatter
I fråga om de indirekta skatterna har inga motioner väckts. Eftersom detta område av beskattningen berörs ganska mycket av EU-avtalet och kräver relativt omfattande lagstiftningsåtgärder vill utskottet som en komplettering till de uppgifter som lämnas i propositionen erinra om att avtalet innebär att Sverige i likhet med andra medlemsländer måste följa EG-direktiven om moms och punktskatter. I dessa direktiv regleras beskattningsförfarandet samt skattebaser och skattesatser. Sverige har redan vidtagit viktiga anpassningsåtgärder på dessa områden men ytterligare arbete återstår för att harmoniseringen skall vara färdig till årsskiftet. På en hel del punkter har dock Sverige utverkat undantag och särlösningar under en övergångstid. De områden som kräver ytterligare lagstiftningsåtgärder till årsskiftet är momsen, tobaksskatten, alkoholskatten, energiskatten och bilaccisen. Propositioner på samtliga dessa områden har inkommit och behandlas för närvarande i skatteutskottet.
Särskilt yttrande
Alkohol
Per Rosengren (v) och Holger Gustafsson (kds) anför följande:
I syfte att uppnå WHO:s målsättning om en reducerad alkoholkonsumtion med 25 % fram till år 2000 har Sverige och många av Europas övriga länder infört olika restriktioner på det alkoholpolitiska området. Vid Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU har överenskommits om volymbegränsningar i gränshandeln mellan Sverige och övriga medlemsländer. En avvägning har gjorts där hälsoaspekten har fått väga tyngre än frihandelsaspekten.
Övergångsbestämmelserna kan komma att omprövas 1996. Av denna anledning är det angeläget att redan nu uttala sin hållning i vad avser prioriteringen mellan hälsoaspekterna och alkoholvarors fria rörlighet. Vi förutsätter att regeringens handlande på detta område även i fortsättningen kommer att bygga på synsättet att hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna när det gäller alkoholprodukter, inom ramen för svensk alkoholpolitik.
Stockholm den 22 november 1994
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Ulla Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Holger Gustafsson (kds), Lars U Granberg (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Per Rosengren (v).
Justitieutskottets yttrande 1994/95:JuU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Inledning
Proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen har hänvisats till konstitutionsutskottet såvitt avser yrkandena 2, 3 och 4 och i övrigt till utrikesutskottet. Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över propositionen och de motioner som väckts med anledning av propositionen i den mån de berör resp. utskotts beredningsområde.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna 1994/95:U2--U24.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Inledning
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU) avslutades i april i år. Förhandlingarna resulterade i ett anslutningsfördrag mellan EU:s medlemsländer och de ansökande länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige. Fördraget och slutakten undertecknades den 24 juni 1994. I en folkomröstning den 13 november har svenska folket tagit ställning för att Sverige skall inträda som medlem i unionen.
I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till fördraget.
Yttrandets omfattning
De frågor som aktualiseras i ärendet och som ligger inom justitieutskottets beredningsområde gäller i första hand den svenska narkotikapolitiken i ett EU-perspektiv och skapandet av s.k. kompensatoriska åtgärder inför slopandet av den inre gränskontrollen inom unionen. Utskottet begränsar sitt yttrande till sådana frågor och behandlar således motionerna U5 yrkande 1, U12 yrkande 1, U15 yrkande 11 delvis och U16 yrkande 2.
Legalisering av narkotika m.m.
Bakgrund
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra länder. Många känner också oro för att slopandet av de inre gränskontrollerna inom EU skall leda till en ökad tillgång på narkotika. I Europa finns grupper som propagerar för en liberalisering av narkotikakontrollen. Vissa förespråkar till och med en legalisering av i första hand cannabis. Det är dock inte fråga om en politik som är förankrad på regeringsnivå i något europeiskt land. Inte heller inom EU finns det gehör för en sådan politik; tvärtom tar EU som organisation absolut avstånd från kraven på legalisering (prop. 1993/94:100 bil. 6 s. 155).
Motionerna
I motion U5 yrkande 1 (kds) begärs ett tillkännagivande om att Sverige inom EU aktivt bör verka för att stävja legaliseringstendenserna av droger i Europa. I motion U16 yrkande 2 (s) begärs bl.a. ett tillkännagivande om att Sveriges restriktiva narkotikapolitik bör fullföljas vid ett medlemskap i EU.
Svensk narkotikapolitik m.m.
Från svensk sida har kampen mot narkotikabrottsligheten setts som en av de viktigaste kriminalpolitiska uppgifterna, och 1984 års narkotikapolitiska beslut (prop. 1984/85:19 och 46, JuU12, SoU8, SkU9 och UbU7) utgör grunden för en samordnad och intensifierad narkotikapolitik. Den vägledande principen för den svenska narkotikapolitiken är att samhällets samlade insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap om att all icke-medicinsk användning av narkotika är oacceptabel. Målet är att skapa ett narkotikafritt samhälle där annat bruk av narkotikan än det som är medicinskt motiverat inte förekommer. Den svenska narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare. Insatser mot narkotika är högt prioriterade inom polisen, tullen, åklagarväsendet, kriminalvården, socialtjänsten, skolan och olika fritidsverksamheter.
När det gäller inriktningen av polisverksamheten mot olika slag av brottslighet anförde justitieministern i årets budgetproposition liksom tidigare år bl.a. att särskilda satsningar borde göras mot narkotikabrott. Justitieutskottet och riksdagen instämde i justitieministerns uttalande (prop. 1993/94:100 bil. 3, JuU19 s. 14, rskr. 229). I sammanhanget bör anmärkas att den svenska straffrättsliga synen på narkotikabrott är sträng. T.ex. leder också små innehav av cannabis till lagföring och straff, och allvarliga narkotikabrott medför regelmässigt långa fängelsepåföljder.
På senare tid har också antagits lagstiftning som visar att Sverige vidmakthåller sin restriktiva hållning när det gäller narkotikabrottsligheten.
Riksdagen beslutade således våren 1993 att anta en lag (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett EU-direktiv (prop. 1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Lagen trädde i kraft den 1 januari 1994. Åtgärder mot penningtvätt är av strategisk betydelse vid bekämpning av organiserad narkotikabrottslighet.
Genom ett riksdagsbeslut samma vår (prop. 1992/93:142, JuU17, rskr. 221) skärptes också straffskalan vid ringa narkotikabrott i syfte att tydligare markera att narkotikamissbruk inte accepteras i vårt samhälle. Fängelse fördes in i straffskalan för ringa fall av eget bruk av narkotika. Detta innebär att det numera är möjligt att ta urinprov för att kontrollera misstänkt narkotikabruk och att den som använt narkotika kan dömas till en påföljd som innefattar behandling av missbruket.
Sverige deltar redan nu, som framgår av årets budgetproposition (1993/94:100 bil. 6 s. 156 f), mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotikahandeln m.m. inom FN och Europarådet och hör till de länder som ger de största frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen behandlade i våras motioner vari bl.a. begärdes tillkännagivanden om aktiva insatser mot legalisering av narkotika både i Sverige och utomlands. I sitt betänkande uttalade socialutskottet att insatserna för att bekämpa narkotikabrottslighet och drogmissbruk måste intensifieras och ges högsta prioritet. Socialutskottet konstaterade att omfattande insatser görs eller förbereds på detta område och att Sverige också deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika. Enligt socialutskottets mening är Sveriges deltagande i det internationella samarbetet mycket betydelsefullt inte minst för att i dessa sammanhang bestämt markera vårt avståndstagande från de krav på legalisering av vissa narkotiska preparat och liberalisering av narkotikakontrollen som ställts i flera västeuropeiska länder. Utskottet ansåg dock att något ytterligare initiativ från riksdagens sida inte behövdes i anledning av motionerna. Riksdagen följde utskottet (1993/94:SoU31, rskr. 106).
Propositionen
I propositionen redovisas (s. 211) att unionens medlemsländer under många år samarbetat för att bekämpa narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet, och den första europeiska planen för bekämpning av narkotika godkändes i december 1990. Narkotikaproblemet ses som ett globalt problem som kräver samarbete över nations- och sektorsgränser. Det anses att såväl kontrollåtgärder som åtgärder för att minska efterfrågan behövs för att komma till rätta med problemen. Kommissionen har nyligen presenterat ett förslag till ny handlingsplan omfattande efterfrågedämpande åtgärder, insatser för att bekämpa illegal handel samt insatser på internationell nivå.
Samarbetet mellan medlemsländerna har hittills skett huvudsakligen utanför det formella samarbetet inom gemenskapen. Genom unionsfördraget tas bekämpningen av narkotikamissbruk upp som en fråga av gemensamt intresse. Narkotikafrågorna täcks nu in i Maastrichtfördragets samtliga tre pelare; hälsofrågorna i första pelaren (artikel 129), internationella aspekter i den andra och övervakning/kontroll i den tredje pelaren. Förslaget till en ny europeisk plan för bekämpning av narkotika är anpassad till dessa strukturer och de utökade möjligheterna till samarbete som de ger.
Regeringen understryker att Sverige har en framgångsrik och konsekvent genomförd narkotikapolitik med en bred politisk och folklig förankring. Stora insatser har gjorts för att utveckla såväl narkotikakontrollen som förebyggande insatser och vård och behandling. Som ett resultat av denna politik har Sverige i dag en i internationell jämförelse, relativt god narkotikasituation. Det finns därför, enligt regeringens uppfattning, inte några skäl att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett medlemskap.
Utskottets överväganden
Justitieutskottet vill i anledning av motionerna U5 och U16 anföra följande. I Sverige har sedan lång tid tillbaka lagts fast en narkotikapolitik där narkotikahotet mötts med offensiva insatser från kommuner, myndigheter och organisationer. Genom en konsekvent politik inriktad på att minska tillgången på narkotika och samtidigt dämpa efterfrågan ligger det experimentella bruket av narkotika och nyrekryteringen till tungt narkotikamissbruk på en internationellt sett låg nivå i vårt land. Det finns enligt utskottets mening inte några skäl att ändra grunderna för denna politik vid ett medlemskap. Tvärtom bör Sverige, i enlighet med vad som framförs i propositionen, vidmakthålla sin restriktiva narkotikapolitik. Utskottet utgår för sin del från att Sverige inom EU kommer att fortsätta att föra samma narkotikapolitik som hittills och bl.a. förespråka ett utnyttjande av de kriminalpolitiska medel som står till buds i kampen mot narkotikan. Mot den bakgrunden är det också närmast självklart att Sverige tar avstånd och inom EU kraftfullt motarbetar de legaliseringstankar m.m. avseende narkotika som finns i Europa. Några riksdagsuttalanden med anledning av motionerna U5 och U16 i nu behandlade delar behövs inte.
Inre och yttre gränskontroll inom unionen
Inledning
Den fria rörligheten för personer enligt artikel 7a i Romfördraget är en av EG:s grundläggande friheter vid sidan av fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Dessa friheter utgör tillsammans grundpelarna för den inre marknaden. Rörligheten över inre gränser förutsätter i princip att kontrollerna där försvinner. En viss möjlighet finns dock enligt Romfördraget att behålla restriktioner i fråga om rörlighet över inre gränser med hänsyn bl.a. till skyddet för liv och hälsa.
Europeiska rådet har uttalat att slopandet av de inre gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet, utan att säkerheten tvärtom kommer att kunna värnas på ett effektivare sätt i framtiden genom ett systematiskt samarbete mellan medlemsländerna. Man har därför förutsatt att kompensatoriska åtgärder av olika slag skall införas för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria rörligheten innebär.
Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten och regleras genom särskilda konventioner eller andra former av mellanstatligt samarbete. I enlighet med artikel K1 (p. 4, 8 och 9) i Maastrichtfördraget kommer åtgärder således att vidtas för att förhindra att den fria rörligheten inom den inre marknaden utnyttjas för narkotikasmuggling eller annan internationell brottslighet. Hit hör åtgärder som exempelvis ett ökat tull- och polissamarbete och en utveckling av teknik och arbetsmetoder hos berörda myndigheter med bl.a. Europols särskilda narkotikaunderrättelseenhet och tullens utökade samarbete inom ramen för Customs Information System (CIS). Till de kompensatoriska åtgärderna hör också den skärpning av kontrollen vid de yttre gränserna som skall genomföras och som regleras i den yttre gränskontrollkonventionen.
Motionerna
I motion U12 yrkande 1 (s) begärs ett tillkännagivande om att ett förstärkt narkotikaskydd blir följden av ett svenskt EU-medlemskap genom de kompensatoriska åtgärderna. I motion U16 yrkande 2 (s) begärs bl.a. att den inre gränskontrollen av personer inte avvecklas förrän kompensatoriska åtgärder har införts och utvecklats tillfredsställande både i Sverige och andra medlemsländer. I motion U15 yrkande 11 (v) förespråkas en bibehållen inre gränskontroll.
Nuvarande svenska gränskontroll
Den nuvarande gränskontrollen för personer regleras genom bestämmelser i utlänningslagen (1989:529), utlänningsförordningen (1989:547) och i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. Av betydelse är också den nordiska passkontrollöverenskommelsen publicerad i kungörelsen (1958:122) angående tillämpning av en mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.
Polisen svarar för personkontrollen vid gränserna. Tullverket och Kustbevakningen kan medverka i kontrollen, varvid den deltagande personalen har befogenhet som polismän. Kontrollen avser i första hand inresa till Sverige. Utresekontroll tillämpas numera inte rutinmässigt. Enligt utlänningsförordningen kan dock utresekontroll ske för att förebygga eller beivra brott eller för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. I övrigt kan sådan äga rum för att genomföra den kontroll över utlänningar som föreskrivs i utlänningslagen.
Tullen har huvudansvar för kontroll av varor som passerar gränsen enligt tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114). Den lagstiftning som främst reglerar tullens verksamhet när det gäller beivrande av brott är lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Polisen och Kustbevakningen är enligt tullagen skyldiga att medverka i denna kontrollverksamhet. Någon motsvarande skyldighet för tullen att medverka i polisens kontroll av personers rörlighet finns inte. Polisen och Kustbevakningen har samma befogenhet som tullpersonalen då de medverkar i tullkontrollen.
Utredningsarbete m.m. om gränskontrollen i anledning av EU-medlemskap
Genom beslut den 26 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen för Utrikesdepartementets handelsavdelning att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor rörande gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG/EU-perspektiv (gränskontrollgruppen). I arbetet deltog såväl departementet som myndigheter som berörs av gränskontrollfrågorna. Arbetsgruppen har redovisat en slutrapport med förslag till kompensatoriska åtgärder på en rad områden. Gränskontrollgruppen har ingående analyserat gränskontrollens funktion och effektivitet. Därvid har gruppen anfört att gränskontrollen vad gäller personer utgör ett filter mot smuggling och mot att personer reser in i landet utan tillstånd, men att det är svårt att säkert bedöma kontrollens effektivitet. Personkontrollen vid landets gränser får enligt gruppen anses ha en begränsad effektivitet som en spärr mot den internationella kriminaliteten.
Mot bakgrund av gränskontrollgruppens förslag beslöt regeringen i december 1993 att tillsätta två utredningar inom kommittéväsendet med inriktning på organisationen av den yttre gränskontrollen resp. narkotikabekämpningen m.m. i ett EU-perspektiv. Samtidigt uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen att svara för utvecklingsfrågor i övrigt inom polisen när det gäller internationellt polissamarbete m.m. i ett EU-perspektiv.
Yttre gränskontrollutredningen har avlämnat sitt betänkande (SOU 1994:124) Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. Betänkandet är föremål för remissbehandling. I betänkandet föreslås att vid EU:s yttre gräns varor och personer skall kontrolleras i princip på samma sätt som sker vid Sveriges gränser i dag. För varor skall tullar och andra skatter eller avgifter fastställas, och det skall kontrolleras att in- eller utförselförbud inte råder. Personkontrollen skall säkerställa att medborgare i stater utanför EU har erforderliga identitetshandlingar och de tillstånd som krävs för inresa. Det anförs att krav på utresekontroll sannolikt kommer att gälla vid de yttre gränserna, vilket inte är obligatoriskt i Sverige i dag.
EU-gränskontrollutredningen har i sitt betänkande (SOU 1994:131) Skyddet vid den inre gränsen lämnat ett förslag till ny lagstiftning om kontroll vid den inre gränsen. Betänkandet innehåller bl.a. förslag om att Sverige också som EU-medlem skall behålla införselförbud i fråga om vissa varor. I förslaget, som bl.a. innebär att varusmugglingslagen inte skall gälla för varor som införs från eller utförs till ett annat EU-land, föreslås en ny lag om straff för olovlig införsel eller utförsel över EU-gräns. De varor som där upptas är bl.a. narkotika, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, vapen och ammunition, springstiletter och andra s.k. gatustridsvapen, krigsmateriel m.m. Lagen innehåller, förutom straffbestämmelser, regler om olika slag av ingripanden på grundval av brottsmisstanke. Det föreslås också liknande regler när det gäller införsel av spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror för privat bruk. Enligt utredningens förslag skall tullens möjligheter att göra helt slumpmässiga kontroller upphöra vid ett svenskt medlemskap i EU. I stället skall tullen ha befogenhet att ingripa redan vid en låg grad av misstanke om olaga införsel. Detta, i kombination med förbättrade arbetsmetoder och ett fördjupat internationellt samarbete, skall enligt utredningen ge ett lika gott, eller bättre, skydd som dagens system. Den föreslagna lagen innehåller således ingen motsvarighet till reglerna om "stickprovskontroll" i nuvarande 63 § tullagen. Det nya kontrollsystemet bygger också på att tullen får tillgång till vissa uppgifter ur transportföretagens bokningsregister och att nya arbetsmetoder utvecklas för kontroll vid den inre gränsen. Inom regeringskansliet pågår för närvarande beredning av utredningens förslag.
I proposition 1994/95:34, Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap, föreslås bl.a. en ny lagstiftning som skall gälla i förhållande till icke medlemsländer. I förslaget föreslås vidare att den nuvarande tullagen upphävs. Propositionen innehåller i övergångsbestämmelserna till förslaget om ny tullag förslag till bestämmelser som innebär att tullens nuvarande befogenheter att utföra kontroller vid inre gräns, inkl. stickprovskontroller, behålls tills vidare, i avvaktan på att ett nytt kontrollsystem införs. Bestämmelserna gäller narkotika, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, vapen, springstiletter och vissa gatustridsvapen, krigsmateriel, spritdrycker, vin och starköl m.m. I propositionen anförs bl.a. (prop. 1994/95:34 s. 111) att ett nytt kontrollsystem vid inre gräns inte kan vara på plats till den 1 januari 1995. I avvaktan på ett nytt kontrollsystem bör därför tillses att nuvarande kontrollmöjligheter inte försämras. Tullens nuvarande kontrollbefogenheter bör därför behållas i den utsträckning de inte strider mot EU:s regelverk. Varusmugglingslagen skall således tills vidare fortsätta att gälla också i fråga om den inre gränsen. Den kan därmed tillämpas i fråga om narkotika, vapen och andra varor beträffande vilka Sverige bör behålla in- eller utförselrestriktioner också som EU-medlem. Också bl.a. reglerna om tullkontroll utan åberopande av misstanke, dvs. "stickprovskontroll", bör enligt propositionen behållas tills vidare. Sammanfattningsvis innebär regeringsförslaget att tullen behåller alla de befogenheter att ingripa mot bl.a. illegal införsel av narkotika och vapen som i dag tillämpas.
Propositionen
I propositionen redogörs för (s. 422 f) att man nu inom EU är i färd med att utveckla en rad kompensatoriska åtgärder, som skall hindra att en avskaffad kontroll vid de inre gränserna leder till ökad internationell brottslighet och därmed ökat narkotikamissbruk. Det handlar bl.a. om att närma ländernas lagstiftning till varandra, att gemensamt påverka utomstående länder, att ingripa mot inhemsk narkotikaproduktion eller vidta andra åtgärder mot internationell brottslighet, att bygga upp gemensamma kontrollsystem och se till att polis, tull och andra berörda myndigheter i medlemsländerna fördjupar sitt samarbete. På myndighetsnivå innebär medlemskapet i EU, sägs det, bl.a. att den svenska polisen och tullen kommer att kunna utveckla samarbetet med sina motsvarigheter i de andra medlemsländerna. Samarbetet sägs ha åtskilliga aspekter, såsom gemensam utbildning och metodutveckling, teknikutveckling, gemensamma informationssystem och samarbete i konkreta brottsutredningar. Härigenom kan den sammantagna kunskapen om internationella brottslingar och internationell brottslighet och den sammantagna kompetensen hos medlemsländernas polis och tull användas i kampen mot denna brottslighet. Till samarbetet mot den internationella brottsligheten hör upprättandet av en europeisk polisbyrå, Europol, tullmyndigheternas europeiska samarbetsgrupp (MAG 92), stationering av polissambandsmän i olika länder, förstärkning av åtgärder mot narkotikasmuggling m.m. vid de yttre gränserna, samarbete i fråga om kontroll i anslutning till de inre gränserna samt gemensamma rutiner för samarbete i utredningar som syftar att avslöja pågående eller inträffad brottslighet och att förhindra fortsatt brottslighet i medlemsländerna. Till åtgärderna hör också utarbetandet av en konvention om ett europeiskt informationssystem (EIS). EIS kommer att innehålla uppgifter som är av betydelse för det internationella polissamarbetet när det gäller att bekämpa grov internationell brottslighet, bl.a. uppgifter om personer som är efterlysta eller som annars kan misstänkas för grova brott. Ett informationsutbyte inom ramen för EIS kan ge ett mycket värdefullt bidrag bl.a. till den svenska polisens kriminalunderrättelsetjänst anförs det i propositionen.
Sammantaget bedömer regeringen att detta samarbete inom EU:s ram innebär att Sverige som medlem i EU kommer att stå betydligt bättre rustat när det gäller att bekämpa internationell brottslighet. Sverige får härigenom bättre möjligheter både att påverka samhällsutvecklingen här i landet i rätt riktning och att verksamt bidra till en positiv utveckling i vår del av världen.
Utskottets överväganden
En följd av medlemskapet i EU är att tullklareringen vid gräns mot EU-land försvinner mot andra medlemsländer den 1 januari 1995. Identitetskontroller av personer vid inre gräns behålls till dess att ett beslut fattats på svensk sida om avveckling av dem. Ett sådant beslut är beroende av att effektiva kompensatoriska åtgärder införs i EU och i Sverige. Som framgått ovan är dessa under uppbyggnad inom EU, och i Sverige föreligger flera utredningsförslag till sådana kompensatoriska åtgärder som nu är föremål för regeringens överväganden eller som nu remissbehandlas. Utskottet har även inhämtat att Rikspolisstyrelsen nyligen i anledning av sitt regeringsuppdrag kommit med förslag om placering av sambandsmän inom bl.a. Europol.
Utskottet kan konstatera att en följd av ett medlemskap i EU på sikt är att tullkontroller av traditionellt slag försvinner mot andra medlemsländer. Detta måste mötas med kraftfulla alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika europeiska polismyndigheterna. Vidare måste tullens och polisens metoder förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull och polis bör effektiviteten kunna skärpas. Enligt utskottets mening finns skäl att anta att dessa nya kontrollformer blir väl så effektiva som traditionella gränskontroller.
Som framgått ovan pågår ett intensivt arbete i denna riktning, och inom EU förbereds olika konventioner med inriktning på kompensatoriska åtgärder. Utskottet välkomnar dessa förslag men inser att kompensatoriska åtgärder först efter en tid kan nå full kraft. Utskottet har uppfattningen att fram till dess bör den nuvarande gränskontrollen inte försämras vid den inre gränsen. Ett förslag till lagstiftning med denna innebörd har lagts fram av regeringen (prop. 1994/95:34). Från justitieutskottets utgångspunkter framstår förslaget som väl avvägt. I det rådande beredningsläget saknas det enligt justitieutskottets mening i övrigt anledning till något särskilt riksdagsuttalande i anledning av motionerna U15 och U16 i nu behandlade delar.
Som EU-medlem kommer Sverige som ovan beskrivits att få del av det nya, effektivare samarbetet mellan EU-länderna när det gäller att bekämpa internationell brottslighet. Hit hör bl.a. inrättandet av Europol, som redan börjat bygga upp en verksamhet inriktad mot narkotikabekämpning.
Allt detta sammantaget bidrar enligt utskottets mening till att Sverige får ökade förutsättningar att bekämpa den internationella brottsligheten, vilket också framförs i motion U12. Justitieutskottet anser att det saknas anledning för något särskilt riksdagens uttalande i denna fråga.
Stockholm den 24 november 1994
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds) och Jeppe Johnsson (m).
Lagutskottets yttrande 1994/95:LU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:19, Sveriges medlemskap i Europeiska unionen -- i den del som remitterats till utrikesutskottet -- jämte motioner som har samband med respektive utskotts beredningsområde.
Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet, får anföra följande.
Inledning
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner anslutningsfördraget den 24 juni 1994 mellan EU:s medlemsländer och de ansökande länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige samt slutakten till fördraget (yrkande 1). Därutöver innehåller propositionen förslag till lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till unionen (yrkandena 2--4).
Propositionen består av fyra delar. Efter de inledande avsnitten redovisas i den första delen (avsnitt 4) allmänna överväganden och motiveringar till varför Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen (EU). Den andra delen (avsnitt 5--10) består av avsnitt som redogör för den europeiska integrationens historik, förhandlingarnas gång, det svenska beredningsarbetet, de grundläggande fördragen och anslutningsfördraget. Den tredje delen (avsnitten 11--34) av propositionen innehåller en redogörelse, område för område, för förhandlingsresultatet och innebörden av ett medlemskap. Samtliga avsnitt inleds med en sammanfattande bedömning av betydelsen och innebörden av ett EU-medlemskap på respektive område. I den fjärde delen (avsnitten 35--44) behandlas bl.a. frågan om den övergripande lagstiftning som behövs vid en svensk anslutning till EU liksom viss annan lagstiftning som föranleds av ett medlemskap.
Propositionen har hänvisats till konstitutionsutskottet såvitt gäller lagstiftningsfrågorna och i övrigt till utrikesutskottet.
Lagutskottets beredningsområde berörs i första hand av fyra avsnitt i propositionens tredje del, nämligen avsnitt 11.7, Civilrättsliga regler, avsnitt 14, Konsumentpolitiska frågor, avsnitt 22.5.2, Livsmedel och avsnitt 19.5.3, Upphovsrätt. De motionsyrkanden som rör lagutskottets beredningsområde är motion U15 yrkande 13 av Gudrun Schyman m.fl. (v) samt motion U16 yrkandena 1 och 10 av Sven Hulterström m.fl. (s).
Utskottet kan konstatera att på samtliga dessa områden Sverige redan genom EES-avtalet har åtagit sig att anpassa svensk rätt till EG-rätten. Från dessa utgångspunkter kommer ett EU-medlemskap att innebära att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka och påverka gemenskapsreglerna som är av betydelse på områdena.
I det följande kommer utskottet under skilda rubriker att behandla de frågor som aktualiserats i de ovan nämnda motionsyrkandena.
Konsumentpolitiska frågor
Sven Hulterström m.fl. (s) anför i motion U16 att den marknadskontroll som redovisas i propositionen inte är tillfredsställande. Motionärerna påpekar att Sverige, enligt Konsumentverkets uppfattning, riskerar att bli en dumpingmarknad för varor som inte uppfyller gällande säkerhetskrav. När det gäller de finansiella tjänsterna menar motionärerna att EG:s nuvarande regler är mindre tillfredsställande ur svensk synpunkt. Det direktiv om distansförsäljning som nu är under utarbetande undantar finansiella tjänster. Sverige måste enligt motionärernas mening med full kraft arbeta för att det skall gälla samma regler för finansiella tjänster som vid försäljning av varor och andra tjänster. I motionen yrkas att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som sålunda anförts om konsumentpolitiken (yrkande 1).
I motion U15 kritiserar Gudrun Schyman m.fl. (v) EG:s produktsäkerhetsdirektiv. I motionen anförs att huvudprincipen enligt direktivet är att den som tillhandahåller produkter bara behöver anlita fristående provnings- och certifieringsorgan om olycksrisken är stor. Motionärerna anser att sådana organ skall anlitas vid minsta misstanke om olycksrisk. Vidare kritiseras EG:s leksaksdirektiv och direktivet om personlig skyddsutrustning. Motionärerna menar att leksaksdirektivet inte beaktar risken för hörselskador och allergier. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sålunda anförts (yrkande 13 delvis).
När det gäller lagstiftning på konsumentområdet vill utskottet, såsom också görs i propositionen, peka på de grundläggande skillnader som finns mellan rättsakter som berör produktsäkerhet och annan produktutformning å ena sidan och sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och rättsliga intressen å den andra. Rättsakter av det förstnämnda slaget har i allmänhet inte bara ett konsumentskyddssyfte. De avser också att främja den fria rörligheten av varor genom att ställa upp gemensamma produktnormer m.m. Det innebär att de angivna normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i princip inte tillåts. Annorlunda förhåller det sig med de rättsakter som reglerar konsumenternas ekonomiska eller rättsliga skydd, t.ex. marknadsföring, hemförsäljning och konsumentkrediter. De har, såsom anförs i propositionen, i allmänhet s.k. minimikaraktär, vilket innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i rättsakten i fråga. Det är dock inget som hindrar att staten i fråga utsträcker konsumentskyddet ännu längre. Det är således möjligt för svensk del att behålla eller förstärka konsumentskyddet inom de områden som inte är direkt varu- eller tjänsterelaterade.
Som ovan berörts innebär ett svenskt EU-medlemskap att Sverige fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de gemenskapsregler som är av betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige som EU-medlem bör arbeta för att uppnå Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög konsumentskyddsnivå framstår enligt utskottets mening som odiskutabelt. Enligt utskottets mening tillhör konsumentskyddet ett av de områden som bör prioriteras från svensk sida inom ramen för EU-samarbetet. Inte minst angeläget härvidlag är att åstadkomma högre skyddsnivåer när det gäller produktsäkerhet och produktutformning. En annan viktig fråga är, såsom framhålls i motion U16, att förbättra konsumentskyddet vid finansiella tjänster.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U16 yrkande 1 och motion U15 yrkande 13 i denna del bör tillstyrkas.
Livsmedelspolitiska frågor
I motion U16 anför Sven Hulterström m.fl. (s) att EU:s politik på livsmedelsområdet har en rad brister. Enligt motionärernas mening är det angeläget att agera inom EU för att förstärka livsmedelskontrollen genom att inrätta en europeisk livsmedelsmyndighet, som skall finansieras inom FEOGA (Fond Européen d'Orientation et de Garantie Agricole, den europeiska jordbruksfonden). Vidare vill motionärerna ha till stånd ett agerande inom EG för att förbjuda bestrålning av livsmedel, öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav samt införa en tydligare märkning av livsmedel med avseende på ursprung och tillsatser. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sålunda anförts (yrkande 10).
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion U15 EG:s regler om datummärkning av bröd och märkning av ingredienserna i sammansatta livsmedel. Vidare kritiseras att EG vill tillåta s.k. azofärger, som är allergiframkallande, i vissa livsmedel. Sådana färgämnen har, anför motionärerna, varit förbjudna i Sverige i åtskilliga år. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sålunda anförts (yrkande 13 delvis).
Enligt utskottets mening borde livsmedelsfrågorna ha fått en utförligare och mera omsorgsfull behandling i propositionen, särskilt mot bakgrund av de starka konsumentintressen som gör sig gällande på området och den allmänna debatt som förts under längre tid. En närmare analys av vad avskaffandet av gränskontrollerna generellt innebär på livsmedelsområdet saknas helt.
Utskottet vill understryka att ett svenskt medlemskap i EU inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på livsmedelsområdet. Enligt utskottets mening är det angeläget att vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är därvid, såsom också anförs i motionerna, att förbättra livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven. Inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet kan därvid vara en ändamålsenlig åtgärd. Vidare är det angeläget att man från svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna bl.a. i syfte att tillgodose allergikernas intressen. Även insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel bör ha hög prioritet.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U15 yrkande 13 i denna del och motion U16 yrkande 10 bör tillstyrkas.
Stockholm den 24 november 1994
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Per Stenmarck (m), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Rolf Dahlberg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Charlotte Cederschiöld (m), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Göran R Hedberg (m) och Rigmor Ahlstedt (c).
Avvikande meningar
1. Konsumentpolitiska frågor
Agne Hansson (c), Per Stenmarck (m), Rolf Dahlberg (m), Charlotte Cederschiöld (m), Birgitta Carlsson (c), Göran R Hedberg (m) och Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av lagutskottets yttrande i avsnittet Konsumentpolitiska frågor som börjar med "Som ovan" och slutar med "bör tillstyrkas" bort ha följande lydelse:
Vad gäller frågan om marknadskontroll som tas upp i motion U16 vill utskottet erinra om att Sverige genom EES-avtalet förpliktat sig att bedriva en marknadskontroll av produkter, som omfattas av säkerhetskrav till skydd för liv, hälsa och miljö, i samma utsträckning som görs inom EU-länderna. Ett svenskt medlemskap i EU innebär inga ändringar härvidlag. Skyldigheten att bedriva marknadskontroll grundas i huvudsak på EG:s produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG). Direktivet förutsätter att medlemsländerna utför marknadskontroll, men direktivet innehåller i stort sett inga regler för hur den skall bedrivas. Det ankommer på varje enskild stat att själv utforma och finansiera sin marknadskontroll.
Våren 1994 beslutade riksdagen, som en följd av EES-avtalet, om riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av produkter till skydd för främst liv, hälsa och miljö (prop. 1993/94:161, bet. NU21, rskr. 328). Riktlinjerna innebär att ansvaret för marknadskontrollen fördelas områdesvis på redan befintliga tillsynsmyndigheter med Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) som samordnande organ. De regler som i linje med EES-avtalet och ett svenskt EU-medlemskap numera utgör svensk rätt innebär att de nationella myndigheterna måste ta initiativ till systematiska granskningar och provningar av produkterna för att fastställa om dessa uppfyller säkerhetskraven. Marknadskontrollen omfattar både importerade produkter och sådana som har tillverkats i Sverige och skall kunna genomföras i hela landet.
I sammanhanget vill utskottet vidare hänvisa till att man inom ramen för det europeiska samarbetet har upprättat ett notifikationssystem varigenom medlemsländerna snabbt skall kunna få information när en farlig vara upptäcks i ett annat land. I EG:s skaderapporteringssystem (EHLASS) samlas information in från utvalda sjukhus i medlemsländerna om varor som varit inblandande i hem- och fritidsolyckor. Dessutom har olika nätverk bildats i syfte att utbyta erfarenheter om bl.a. marknadskontroll.
Mot bakgrund av det redovisade anser utskottet att det inte finns anledning att befara en sådan utveckling som påstås i motion U16. Eftersom ett svenskt EU-medlemskap innebär att marknadskontrollen kommer att tillmätas en ökad betydelse som konsumentpolitiskt instrument förutsätter utskottet att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer när det gäller resurser och prioriteringar inför framtiden.
I övrigt innehåller motionerna i nu aktuella delar kritik mot gällande och planerade EG-direktiv på konsumentskyddsområdet. Yrkandena syftar till att riksdagen skall ta initiativ som innebär att regeringen skall verka för att vissa ändringar kommer till stånd.
Utskottet ifrågasätter inte att det kan förekomma direktiv eller andra rättsakter som är mindre tillfredsställande från svenska utgångspunkter och som därför bör förbättras. Utskottet är emellertid för sin del inte nu berett att göra några uttalanden om vilka insatser på konsumentskyddsområdet som från svensk sida bör prioriteras. Den frågan måste lösas i ett större sammanhang och med beaktande av svenska insatser också på andra angelägna intresseområden. Några formella tillkännagivanden från riksdagens sida i enlighet med vad som begärs i motionerna bör enligt utskottet därför inte komma till stånd.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U16 yrkande 1 och motion U15 yrkande 13 i denna del bör avstyrkas.
2. Livsmedelspolitiska frågor
Agne Hansson (c), Per Stenmarck (m), Rolf Dahlberg (m), Charlotte Cederschiöld (m), Birgitta Carlsson (c), Göran R Hedberg (m) och Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av lagutskottets yttrande i avsnittet Livsmedelspolitiska frågor som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "bör tillstyrkas" bort ha följande lydelse:
Av samma skäl som anförts ovan om prioriteringar på konsumentskyddsområdet saknas även på detta område anledning för riksdagen att nu ta några särskilda initiativ. Det anförda innebär att utskottet anser att också motion U16 yrkande 10 och motion U15 yrkande 13 i denna del bör avstyrkas.
Försvarsutskottets yttrande 1994/95:FöU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 14 oktober beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (den del som remitterats till utrikesutskottet) jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde.
I det följande redovisas den förutvarande regeringens ställningstaganden och bedömning.
Propositionen
Tillkomsten av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Regeringen redovisar bakgrunden till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som till följd av de förändringar som skedde i Europa och i övriga världen under senare delen av åttiotalet och i början av nittiotalet slogs fast i Maastrichtfördraget. I detta sägs att medlemsländerna i EU skall genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP, ofta benämnd "den andra pelaren" inom EU-samarbetet. Målsättningen med GUSP är "att skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen och oavhängighet, att på alla sätt stärka unionens och medlemsstaternas säkerhet, att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i Helsingforskonferensens slutakt och målen i Parisstadgan, att främja det internationella samarbetet och att utveckla och befästa demokratin och rättsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter".
I Maastrichtfördraget framhålls att medlemsländerna förväntas aktivt och förbehållslöst stödja den överenskomna politiken i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Medlemsländerna skall vidare samordna sitt agerande inom internationella organisationer. Samarbetet inom GUSP är av mellanstatlig karaktär vilket enligt regeringen innebär att alla medlemmar måste vara överens för att ett beslut skall komma till stånd och att de enskilda länderna behåller sin nationella suveränitet inom den utrikespolitiska sfären.
Instrument för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
De instrument som står till GUSP:s förfogande är dels s.k. gemensamma ståndpunkter (Common Positions), dels gemensamma aktioner (Joint Actions).
Regeringen redovisar de fem första områdena där gemensamma aktioner lagts fast inom ramen för GUSP: demokratistöd och valövervakning i Ryssland, stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och till demokratiseringsprocessen i Sydafrika, fredsinitiativ och humanitär hjälp i f.d. Jugoslavien samt främjandet av stabilitet och fred i Central- och Östeuropa. Regeringen anför att dessa områden är högt prioriterade också inom svensk utrikespolitik.
Regeringen anför vidare att alla medlemsländer måste vara överens om aktionens mål och medel för att den skall komma till stånd. Om enhällighet nås och ett beslut kan fattas, blir det förpliktigande för medlemsländerna.
Inom ramen för en redan överenskommen gemensam aktion kan utrikesministrarna komma överens om att låta eventuella följdbeslut fattas med kvalificerad majoritet. I en sådan situation måste dock beslutsordningen fastställas enhälligt av ministrarna i varje enskilt fall. Beslutsordningen har kommit att jämföras med FN-stadgans "dubbla veto". Regeringen understryker dock att bestämmelserna skall tillämpas i en anda av allmän solidaritet och ömsesidig lojalitet, vilket är kärnan i medlemskapet. Regeringen framhåller att frågor som berör försvaret inte skall vara föremål för samfällda aktioner.
Försvarsfrågan inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Det finns i dag ingen gemensam försvarspolitik inom EU. Inte heller finns något gemensamt försvar. Försvarsfrågor kan i dag beröras i viss utsträckning inom ramen för de diskussioner som förs inom GUSP. Eventuella unionsbeslut och unionsaktioner som berör försvaret överlåts emellertid till Västeuropeiska unionen, VEU.
VEU är en försvarsallians där samtliga medlemsländer ingår med undantag för Danmark och Irland som valt observatörskap. Härtill har ett antal länder utanför EU andra formaliserade förbindelser med VEU.
Regeringen framhåller att en framtida gemensam försvarspolitik eller ett gemensamt försvar samt VEU:s relation till EU är fråga om beslut som kommer att kräva enhällighet mellan medlemsländerna. Regeringen har därför från svensk sida slagit fast att vi själva kommer att avgöra om vi i en framtid skall delta i ett sådant försvarspolitiskt samarbete.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i ett svenskt medlemskapsperspektiv
Riksdagen fastslog våren 1992, (1991/92:UU19), att "ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu inom ESK och vid medlemskap även inom den europeiska unionen, är en förutsättning för att ett land skall kunna påverka utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent". Riksdagen framhöll även "att Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består" samt att bevarande av den militära alliansfriheten inte förutsätter att Sverige i något annat avseende skulle behöva ålägga sig restriktioner vad gäller deltagandet i det framväxande, mångfasetterade europeiska samarbetet.
Genom dessa uttalanden har regeringen markerat att Sverige med bibehållen militär alliansfrihet kommer att delta fullt ut i den utrikes- och säkerhetspolitiska processen i Europa för att därigenom kunna bidra till skapandet av en ny europeisk freds- och säkerhetsordning.
Regeringens bedömning
Regeringen anser att inget är viktigare för de europeiska staternas säkerhet än att vi tillsammans tar till vara möjligheterna till ett närmare samarbete. Den europeiska unionen är kärnan och själva motorn i detta samarbete.
Sverige avser att fullt ut delta i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), något som underlättas av att vi i hög grad delar EU-ländernas grundläggande värderingar och målsättningar.
Svenska uppfattningar som får gehör i EU-kretsen får en helt annan tyngd i den internationella politiken. Sverige kan då -- enligt regeringens bedömning -- få det inflytande som är nödvändigt för att tillvarata sina intressen i den nya utrikespolitiska miljö som är under framväxt i Europa och övriga världen.
Ett deltagande i GUSP ligger enligt regeringens bedömning väl i linje med den inriktning som har varit vägledande för svensk utrikespolitik under lång tid. Regeringen menar att som medlem i EU förstärks våra möjligheter att verka för att våra säkerhetspolitiska intressen i närområdet tillgodoses. Vidare framhåller regeringen att Sverige inom ramen för GUSP kan inta en central roll i EU:s politik i Östersjöregionen.
Sveriges deltagande i GUSP kan enligt regeringens mening ske med bevarad svensk militär alliansfrihet.
Genom ett medlemskap i EU och deltagande i GUSP stärks Sverige i säkerhetspolitiskt hänseende. Vi kan enligt regeringen påräkna stöd för insatser som kan förebygga eller förhindra att säkerhetspolitiska lågnivåhot utvecklas i närområdet.
Motioner
I partimotion U15 (v) anförs att Sverige kommer att få problem med att göra sin militära alliansfrihet trovärdig, eftersom vi skall vara med och fatta beslut om aktioner, som VEU skall verkställa. Sverige bör därför inte söka observatörskap i VEU. Motionärerna anser vidare att fredsbevarande insatser endast skall ske inom ramen för FN och Europeiska säkerhetskonferensen (ESK).
Inför regeringskonferensen 1996, då EU skall utforma sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik mer konkret, bör enligt motionärerna Sverige stärka strävandena att utveckla icke-militära medel för att skapa fred, stabilitet och demokrati.
Miljöpartiet de gröna anför i motion U24 (mp) att effekten av svensk anslutning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är att Sveriges möjlighet att agera självständigt i utrikespolitiken försvinner. Motionärerna anser vidare att Sverige skall förbli neutralt och alliansfritt. Detta är enligt motionen inte möjligt vid EU-medlemskap.
Med hänvisning till en till Maastrichtfördraget fogad förklaring anser motionärerna att någon reellt användbar vetorätt för Sverige som EU-medlem när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiska frågor inte förligger.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet delar regeringens bedömning om att ett allt vidare samarbete har möjliggjorts i Europa genom de förändringar som har skett under senare år och att inget är viktigare för de europeiska staternas säkerhet än att vi tillsammans tar till vara möjligheterna till ett närmare samarbete. Genom medlemskapet i EU blir ett sådant samarbete från svensk sida nu möjligt även inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Utskottet anser i likhet med regeringen att ett deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ligger väl i linje med den inriktning som har varit vägledande för svensk utrikespolitik under lång tid. Det är vidare utskottets bedömning att som medlem i EU förstärks våra möjligheter att verka för att våra säkerhetspolitiska intressen i närområdet tillgodoses.
Detta gäller även för olika slag av säkerhetspolitiska lågnivåhot såsom organiserad brottslighet, miljöhot, illegal spridning av klyvbart material, terrorism, uppkomsten av aggressiv nationalism och risk för massflyktingströmmar. Det är utskottets uppfattning att ett samordnat stöd från EU-länderna och en utveckling med siktet inställt på ett alleuropeiskt samarbete inom ramen för ett utvidgat EU verksamt kan bidra till att förhindra och förebygga även sådana hot.
Av betydelse för försvarspolitiken är vidare enligt utskottet det närmare samarbete och samordning av utveckling och produktion av försvarsmateriel som torde kunna breddas och fördjupas genom ett medlemskap i EU. Ett sådant utvidgat samarbete bör enligt utskottet inom ramen för den svenska exportlagstiftningen kunna bidra till att stärka såväl den inhemska försvarsindustrin som att i mån av behov öka våra möjligheter att tillgodose våra egna intressen för en mer importbaserad försörjning.
Vänsterpartiet konstaterar i sin motion att EU-medlemskapet innebär att Sverige avsagt sig sin utrikespolitiska frihet i alla de frågor där EU tagit ställning och anför vidare att Sverige kommer att få problem med att göra sin militära alliansfrihet trovärdig. Motionärerna anser sålunda att Sverige inte skall söka observatörskap i VEU.
Miljöpartiet de gröna anser att effekten av svensk anslutning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är att Sveriges möjlighet att agera självständigt i utrikespolitiken försvinner och att Sverige inte kan förbli neutralt och alliansfritt vid medlemskap i EU. Motionärerna anser vidare att någon reellt användbar vetorätt för Sverige när det gäller utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik inte föreligger.
Utskottet erinrar om vad riksdagen framhöll våren 1992 (1991/92:UU19) om "att Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består". Det är således utskottets mening att ett deltagande i GUSP kan ske med bevarad svensk militär alliansfrihet.
Sverige har, som regeringen redovisat i propositionen, klart markerat att Sverige avser att delta fullt ut i GUSP men med bevarad militär alliansfrihet. Utskottet konstaterar i detta sammanhang att avtalet innehåller inga alliansförpliktelser. EU är härvidlag en gemenskap bestående av självständiga stater. Sverige kan således inte inordnas i ett försvarspolitiskt samarbete mot sin vilja.
Vid översynskonferensen 1996 kommer bl.a. VEU:s relation till EU att diskuteras. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att Sveriges relation till VEU ges en sådan utformning och lösning att insyn i, information och kunskap om EU:s försvarssamarbete kan ges till oss genom observatörskap utan att trovärdigheten för den militära alliansfriheten rubbas. Även som medlem i EU konstaterar utskottet att det även fortsättningsvis är en fråga för Sveriges riksdag att besluta eventuella förändringar beträffande reglerna om när svensk väpnad styrka får sändas till annat land.
Sammanfattningsvis anser utskottet att den integrationsprocess som pågått under en följd av år och som nu för Sveriges del innebär ett medlemskap i EU kommer att stärka Sveriges möjligheter att få gehör för sina ståndpunkter i omvärlden. För Sverige är det både naturligt och angeläget att medverka i detta
arbete. Sverige kan därigenom även inom EU:s ram bidra till att lägga grunden till en ny europeisk freds- och säkerhetsordning och därmed skapa en säkrare framtid i Europa.
Stockholm den 24 november 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Britt Bohlin (s), Arne Andersson (m), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Ulf Kero (s), Reynoldh Furustrand (s) och Erik Arthur Egervärn (c).
Avvikande mening
Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Propositionen förklarar entydigt att "Sverige avser att såsom medlem i EU, delta fullt ut i GUSP (=den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)". Det heter också att detta "underlättas av att vi i hög grad delar EU-ländernas grundläggande värderingar och målsättningar".
Det är vår mening att Sveriges u-landspolitik har varit annorlunda än EU-ländernas, vilka -- enligt SIDA:s remissvar -- i sina relationer med tredje världen fortfarande präglas av att de varit kolonialmakter.
Under den större delen av tiden sedan andra världskriget har Sverige fört en självständig utrikespolitik som på många punkter t.ex. Vietnam, Sydafrika, Falklandskriget, Mellanöstern, nedrustning, förhållande till u-länderna, m.m. har avvikit från EG:s och NATO:s.
Vi anser att den uppenbara och avsedda effekten av en svensk anslutning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är att Sveriges möjlighet att agera självständigt försvinner. Detta är oacceptabelt; tvärtom skall Sverige bedriva en aktiv internationell solidaritetspolitik.
I försvarsutskottets yttrande tar man upp beslutsordningen som jämförs med FN-stadgans "dubbla veto". I texten konstateras dock att "bestämmelserna skall tillämpas i en anda av allmän solidaritet och ömsesidig lojalitet". I en till Maastrichtfördraget fogad förklaring kan man läsa: "Konferensen är enig om att medlemsstaterna beträffande rådsbeslut som kräver enhällighet, i största möjliga utsträckning avstår från att hindra enhälliga beslut, om det föreligger ett kvalificerat flertal för detta beslut." Sverige accepterade att inte utnyttja vetorätten, när kvalificerad majoritet föreligger. Dessutom skrev Sverige under på att "fullständigt och förbehållslöst" anamma alla Maastrichtfördragets mål och bestämmelser.
Enligt paragraf 223 i Romfördraget kontrollerar medlemsländerna fortfarande själva frågor som handlar om "tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel". Kritiken mot denna bestämmelse är dock stark från EU:s ledande personligheter och en gemensam vapenmarknad i EU kan bli verklighet vid regeringskonferensen år 1996. Jacques Delors har kritiserat dels "slöseriet" med att varje lands krigsmakt köper in utrustning var för sig, dels att amerikanska vapen dominerar i de flesta EU-länder. EU-kommissionären Leon Brittan har undrat varför just försvarsindustrin skall särbehandlas som nationell angelägenhet "när vi försöker uppnå en europeisk försvarspolitik". Nytt i reglerna för svensk vapenexport (prop. 1991/92:174, 1992/93:UU1) är att "i takt med att samarbetet med övriga länder inom Europeiska gemenskaperna byggs ut bör samma principer för utlandssamverkan och export tillämpas i fråga om dessa länder". Dessutom sägs att regeln om att tillstånd till vapenexport skall återkallas om mottagarlandet råkar i krig eller inbördeskrig, inte behöver tillämpas "om det är förenligt med de folkrättsliga reglerna och principerna och målen för Sveriges utrikespolitik". Svenska Freds- och skiljedomsföreningen tolkar detta som att "samtliga EG-länder skall undantas från vapenexportreglerna, även om dessa länder kommer i krig".
Det är enligt vår mening uppenbart att Sverige stegvis inrättar sig för en framtid där EU utgör en fri vapenmarknad. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna vill förbjuda svensk vapenexport och vi anser att detta mål försvårats genom ett svenskt EU-medlemskap.
Vi bedömer att Sverige icke kan behålla den militära alliansfriheten och neutraliteten vid ett EU-medlemskap. VEU:s generalsekreterare avfärdade också möjligheten för Sverige att förbli neutralt i EU. (Glashuset TV 2, oktober -94). Finlands försvarsutskott har i ett klarsynt betänkande instämt i att alliansfrihet är oförenlig med ett EU-medlemskap. Med ett observatörskap i VEU kommer enligt vår mening Sverige definitivt inte att kunna hävda trovärdigheten av en militär alliansfrihet.
Ett för försvarsutskottet viktigt område är den civila beredskapen. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har genomfört en studie av konsekvenserna av EU-medlemskap för Sveriges civila beredskap och bl.a. funnit att medlemskap i EU minskar självförsörjningsförmågan, vilket "minskar vår förmåga att klara en avspärrning i en krigssituation".
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1994/95:SfU4y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Socialförsäkringsutskottet har den 18 oktober 1994 beretts tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen jämte motioner till den del propositionen och motionerna remitterats till utrikesutskottet och har samband med socialförsäkringsutskottets beredningsområde.
Propositionen berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde såvitt gäller personers rörlighet och sociala skydd enligt EG-reglerna samt rättsliga och inrikes frågor om samarbete på det asyl- och migrationsrättsliga området enligt Maastrichtfördragets artikel K.4. Yrkande 16 i motion 1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp frågor om samarbetet inom den europeiska unionen (EU) på invandrings- och asylområdet.
EG-reglerna om personers rörlighet har i anslutning till EES-avtalet införlivats med svensk rätt genom lagen (1992:1163) om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och följdändringar i utlänningslagen (1989:529). Om Sverige blir medlem i EU blir gemenskapens regler direkt tillämpliga i Sverige. Regeringen har i proposition 1994/95:83 som hänvisats till socialförsäkringsutskottet föreslagit att den nämnda lagen -- under förutsättning av svenskt medlemskap i EU den 1 januari 1995 -- skall upphävas och att vissa ändringar skall göras i utlänningslagen (UtlL) fr.o.m. samma datum.
Genom lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har också i anslutning till EES-avtalet EG:s regelverk om social trygghet för personer som flyttar inom Europeiska unionen införlivats med svensk rätt. Lagen föreslås -- likaså under förutsättning av svenskt medlemskap i EU -- upphävd i proposition 1994/95:37 som hänvisats till socialförsäkringsutskottet.
I anslutningsförhandlingarna har Sverige accepterat ett samarbete i rättsliga och inrikes frågor i enlighet med bestämmelser i bl.a. Maastrichtfördragets avdelning VI art. K.1--K.9. De frågor som samarbetet kommer att röra sig om är bl.a. asylpolitik, regler för människors passage av medlemsstaternas yttre gränser och för kontrollförfarandet i samband med detta, invandringspolitiken och politiken gentemot medborgare i tredje land vad avser dessas inresa och rörlighet inom medlemsstaternas territorier, villkor för bosättning för medborgare i tredje land på medlemsstaternas territorier, inkl. villkoren för familjers återförening och tillträde till arbetsmarknaden och åtgärder mot tredje lands medborgares olagliga invandring, bosättning och arbete inom medlemsstaternas territorium. Frågorna skall behandlas med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och konventionen om flyktingars rättsliga ställning, liksom det skydd som medlemsstaterna ger personer som förföljs av politiska skäl.
I samband med anslutningsförhandlingarna har Sverige också accepterat att ansluta sig till den s.k. Dublinkonventionen eller första asyllandskonventionen, som skall säkerställa att en asylansökan prövas i sak och att ett medlemsland identifieras som ansvarigt för prövningen. Konventionen förutsätter ingen harmonisering av nationella asylregler, och varje medlemsland har rätt att pröva en asylansökan även om ansvaret för prövningen enligt kriterierna i konventionen åligger en annan medlemsstat. Vid tillämpningen av konventionen förutsätts ett informationsutbyte mellan medlemsländerna. Konventionen har enligt propositionen undertecknats av alla nuvarande medlemsstater och flertalet har även ratificerat den. Första asyllandsprincipen tillämpas i Sverige enligt bestämmelser i 3 kap. 4 § andra stycket 4 UtlL.
Samarbetet mellan de nuvarande EG-länderna kring asyl- och migrationsrättsliga frågor har också lett till att konventionstexter till den yttre gränskontrollkonventionen föreligger i utkast. Vidare är konventionstexter under utarbetande vad gäller ett europeiskt informationssystem (EIS). Yttre gränskontrollkonventionen förutsätter att de anslutna länderna i princip håller en enhetlig kontrollnivå utefter hela den yttre gränsen. Den syftar till att slå fast gemensamma principer för det praktiska genomförandet av yttre gränskontroller, t.ex. villkor som en resande skall uppfylla för att tillåtas inresa på medlemsländernas område, bestämmelser som rör transportörers ansvar, frågor om avlägsnande, platser för gränsövergång, gränskontroller av pass och bagage etc.
Regler om svensk kontroll i samband med in- och utresa finns i 5 kap. UtlL, bl.a. regler om kroppsvisitering och undersökning av bagage m.m. Vidare finns regler om transportörers kostnadsansvar i 9 kap. samma lag.
Åtgärder under avdelning VI i Maastrichtfördraget har endast folkrättslig status. Samarbetet omfattas inte av EG-rätten och dess principer. Om alla medlemsstaterna är överens kan emellertid artikel 100c i Romfördraget tillämpas på de ovan nämnda samarbetsområdena. Denna artikel har redan gjorts tillämpligt på visumfrågor och rådet skall på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet enhälligt fastställa för vilka medborgare som visumtvånget skall gälla vid passage av medlemsstaternas yttre gränser. Besluten skall fr.o.m. den 1 januari 1996 fattas med kvalificerad majoritet.
I yrkande 16 i motion U15 begärs att riksdagen -- vid ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens hållning i EU-samarbetet på invandrings- och asylområdet.
Enligt motionärerna har Sverige passivt godtagit EU-majoritetens politik, och de anför bl.a. att Dublinkonventionen innebär att den asylsökande inte själv får bestämma i vilket land han eller hon skall söka asyl och att ett avslag i ett EU-land kommer att gälla i alla EU-länder. Motionärerna anser att det är nödvändigt att harmonisera tillämpningen av både flyktingbegreppet, olika de facto-flyktingbegrepp och uppehållstillstånd av humanitära skäl. De anser också att Sverige bör ta initiativ och verka kraftigt pådrivande för att EU-staterna antar en kompletterande flyktingdefinition efter mönster av OAU-konventionen och Cartagenakonventionen. Regeringen bör enligt motionärerna verka för att artikel 14 i yttre gränskontrollkonventionen om transportörsansvaret tas bort eller att regeln mildras. När det gäller arbetet med EIS-konventionen måste regeringen enligt motionärerna fortlöpande samråda med riksdagen om arbetet med konventionen och hur riskerna för den enskildes rättssäkerhet och integritet skall elimineras eller i vart fall begränsas i största möjliga utsträckning.
Motionärerna anför också att regeringen i EU-samarbetet bör motverka de tydliga tendenserna i många EU-stater att söka skyffla över ansvaret för flyktingarna på utanförstående länder. Regeringen bör vidare verka för att harmoniseringen av familjeåterförening sker på en högre nivå än för närvarande.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd ingår som ett av många element i den svenska flyktingpolitiken. Regeringen lämnar varje år en skrivelse till riksdagen med en redogörelse för bl.a. det internationella samarbetet. Av den senaste redogörelsen i skrivelse 1993/94:127 framgick bl.a. att Sverige i flera fora verkat för att Europas länder skall dela på ansvaret i flyktingsituationen till följd av kriget i f.d. Jugoslavien. I anslutning härtill framhöll utskottet i betänkande 1993/94:SfU14 att regeringen lagt stor vikt vid det internationella samarbetet inom flykting- och migrationspolitikens område och aktivt drivit dessa frågor. Utskottet, som behandlade motioner med delvis samma inriktning som den förevarande, utgick från att regeringen även fortsättningsvis kommer att spela en aktiv roll på det internationella och nordiska planet. Utskottet erinrade om att överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt också ligger inom Invandrar- och flyktingkommitténs uppdrag och att i kommitténs direktiv bl.a. betonats att behoven av en internationell samordning av insatserna har blivit uppenbara, och att ett omfattande samarbete pågår mellan de länder som mottar invandrare och flyktingar. Utskottet ansåg att resultatet av kommitténs utredning borde avvaktas och riksdagen avslog motionerna på förslag av utskottet.
Utskottet vill erinra om att Sverige även efter ett medlemskap har kvar möjligheten att självständigt pröva en asylansökan, även om den sökande vägrats asyl i ett annat EU-land.
Utskottet utgår från att Sverige kommer att kraftfullt verka för en solidarisk och human flyktingpolitik inom EU enligt de traditioner som Sverige har på området. Utskottet utgår också från att regeringen kommer att sträva efter bredast möjliga förankring i riksdagen av hur Sverige skall förhålla sig i samarbetet om asyl- och migrationsrättsliga frågor.
Med hänsyn bl.a. till det pågående arbetet inom Invandrar- och flyktingkommittén anser utskottet att regeringen inte nu bör bindas upp av uttalanden från riksdagens sida i olika delfrågor om EU-samarbetet på det aktuella området.
Syftet med yrkande 16 i motion U15 får anses tillgodosett med vad utskottet anfört ovan.
Stockholm den 24 november 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson (s), Ronny Olander (s), Margareta E Nordenvall (m) och Rolf Gunnarsson (m).
Socialutskottets yttrande 1994/95:SoU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (den del som remitterats till utrikesutskottet) jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande till narkotika- och alkoholfrågor (propositionen Del 1 avsnitt 16.3 och 16.4 samt motionerna U5 (kds), U6 (kds), U12 (s), U15 (v) yrkande 11 och U16 (s) yrkande 2).
Proposition 1994/95:19
I propositionen föreslår den förra regeringen att riksdagen godkänner anslutningsfördraget mellan Europeiska unionens medlemsländer och de ansökande länderna, bl.a. Sverige, och slutakten till fördraget. Vidare lämnas förslag till bl.a. övergripande lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen (EU).
Propositionen är efter de inledande avsnitten delad i fyra delar. I den tredje delen redogörs område för område för förhandlingsresultatet och innebörden av ett medlemskap.
Beträffande narkotika- och alkoholfrågorna sägs bl.a. följande i propositionen.
Fördragen ger inte ministerrådet någon allmän kompetens att lagstifta i socialpolitiska frågor som sådana frågor vanligen definieras i Sverige. Medlemsstaterna utformar själva sin socialpolitik. Bristen på befogenhet för rådet att lagstifta innebär dock inte att gemenskapen och kommissionen är overksamma på det socialpolitiska fältet. Kommissionen främjar samarbete mellan medlemsländerna bl.a. på området social trygghet. Ett omfattande samarbete i form av program och nätverk har också utvecklats. Medlemskapet ger Sverige möjlighet att aktivt delta i och påverka detta samarbete.
Inte heller på det hälsopolitiska området har unionen någon i grundfördragen given allmän kompetens att lagstifta i form av direktiv eller förordningar. Medlemsstaterna utformar själva sin lagstiftning på det hälsopolitiska fältet.
Genom Maastrichtfördraget har gemenskapen emellertid tillagts en viss behörighet vad gäller frågor som rör folkhälsan i medlemsländerna. Skyddet för folkhälsan skall ingå som en del i gemenskapens verksamhet att uppnå de gemensamma målen. Unionen skall bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet mellan medlemsländerna och vid behov stödja deras insatser. Gemenskapen skall särskilt inrikta sina insatser på ett förebyggande arbete vad gäller de stora folksjukdomarna, inkl. narkotikamissbruket. Detta skall ske genom att gemenskapen främjar forskning om sjukdomarnas orsaker och överföring samt genom hälsoupplysning och hälsoundervisning.
Medlemsstaterna skall vidare i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina program på dessa områden. Även kommissionen kan ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning. Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga internationella organisationer på folkhälsans område. Rådet kan besluta om stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar samt anta rekommendationer genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
Kommissionen har i en rapport i november 1993 dragit upp riktlinjer för det fortsatta arbetet med folkhälsofrågorna. I rapporten redovisas vissa nyckelområden som bör prioriteras och där kommissionen avser att lägga fram flerårsprogram. De områden som uppmärksammas är följande: folkhälsoarbete med betoning på utbildning, information och vidareutbildning, insamling av hälso- och sjukdomsdata liksom hälso- och sjukdomsindikatorer, alkohol, tobak och cancer, droger, aids och andra smittosamma sjukdomar, olyckor och skador, miljörelaterade sjukdomar, ovanliga sjukdomar. Inom dessa områden har kommissionen hittills presenterat ett handlingsprogram såvitt gäller kampen mot cancersjukdomar.
Några svårigheter för Sverige att aktivt bidra till samarbetet på det hälsopolitiska området, sådant detta i dag bedrivs eller planeras, föreligger inte.
Unionens medlemsländer har under många år samarbetat för att bekämpa narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet. Vid Europeiska rådets möte i Rom i december 1990 godkändes den första europeiska planen för bekämpning av narkotika. Narkotikaproblemet ses där som ett globalt problem som kräver samarbete över nations- och sektorsgränser. Såväl kontrollåtgärder som åtgärder för att minska efterfrågan behövs för att komma till rätta med problemen. Kommissionen har nyligen presenterat sitt förslag (COM (94) 234 final) till en ny handlingsplan omfattande efterfrågedämpande åtgärder, insatser för att bekämpa illegal handel samt insatser på internationell nivå.
Samarbetet mellan medlemsstaterna har hittills skett huvudsakligen utanför det formella samarbetet inom gemenskapen. Inom några områden har dock åtgärder vidtagits på gemenskapsnivå.
Vidare har rådet beslutat (förordning 302/93/EEG) att inrätta ett europeiskt observatorium för narkotikafrågor (European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, EMCDDA) med placering i Lissabon. Observatoriets uppgift är att i samarbete med medlemsländerna samla in, sammanställa och sprida objektiv, tillförlitlig och jämförbar information om narkotika och narkotikamissbruk. Vidare skall man organisera seminarier och studier. Observatoriet, som kommer att vara fullt verksamt tidigast under sommaren 1995, kommer att under de tre första åren ge prioritet åt frågor kring efterfrågeminskning. Efter hand kommer även andra narkotikarelaterade frågor att belysas, såsom kontroll av handeln med narkotika, psykotropa ämnen och prekursorer.
Genom unionsfördraget tas bekämpningen av narkotikamissbruk upp som en fråga av gemensamt intresse. Narkotikafrågorna täcks nu in i Maastrichtfördragets samtliga tre pelare, hälsofrågorna i första pelaren (artikel 129), internationella aspekter i den andra och övervakning/kontroll i den tredje pelaren. Förslaget till ny europeisk plan för bekämpning av narkotika är anpassad till dessa strukturer och de utökade möjligheter till samarbete som de ger.
Europeiska rådet har uttalat att slopandet av de inre gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet, utan att säkerheten tvärtom kommer att kunna värnas på ett effektivare sätt i framtiden genom ett systematiskt samarbete mellan medlemsländerna. Man har därför förutsatt att kompensatoriska åtgärder av olika slag skall införas för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria rörligheten innebär. Åtgärder kommer att vidtas för att förhindra att den inre marknaden med fri rörlighet utnyttjas för narkotikasmuggling eller annan internationell brottslighet.
Det finns enligt propositionen inte några skäl att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett medlemskap. Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är prioriterade områden inom gemenskapen som i och med Maastrichtfördraget också har fått ett nytt mandat på detta område. Ett nytt narkotikaprogram är under utarbetning. Detta program kommer att bygga på de grunder som fastlades i Rom år 1990 och skall utvecklas i samråd med medlemsländerna.
Gemenskapens regelsystem och den policy som kommer till uttryck i narkotikaprogrammet stämmer väl överens med den svenska narkotikapolitiken. Som medlem kommer Sverige att fullt ut delta i de fora som kommer att påverka den europeiska utvecklingen på narkotikaområdet.
Vid Europeiska rådets möte i oktober 1993 förklarade man att samarbetet mellan medlemsländerna måste ge garantier för att den fria rörligheten för varor och personer inte uppnås på bekostnad av säkerheten utan att denna tvärtom skall förbättras genom ett organiserat samarbete. Man är nu i färd med att utveckla en rad åtgärder som skall hindra att en avskaffad kontroll vid de inre gränserna leder till ökad internationell brottslighet och därmed ökat narkotikamissbruk.
Att gränskontrollen har betydelse när det gäller att dämpa inflödet av narkotika och därigenom bidrar till att förverkliga en restriktiv narkotikapolitik är således enligt propositionen klart. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i december 1993 en särskild utredning, Nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv (dir. 1993:131), för att se över lagstiftning m.m. i sammanhang med kontroll av inre gräns.
Det går emellertid enligt propositionen inte att bortse från att den slumpmässiga gränskontroll som vi i dag har utgör ett avskräckande inslag och att den därmed också har en preventiv effekt på den småskaliga smugglingen. I synnerhet gäller detta för personer som överväger att ta in narkotika i Sverige för eget bruk. Sverige måste därför, vid sidan av en skärpt gränsbevakning i nya former avseende illegal narkotikatrafik, med alla hittillsvarande medel fortsätta kampen för ett narkotikafritt Sverige.
Även vid ett medlemskap förblir Sveriges efterfrågedämpande åtgärder en nationell angelägenhet. Enligt den förra regeringen fanns inga planer på någon harmonisering på dessa områden. Unionen avser dock att stärka sina insatser. Som medlem i unionen kommer Sverige enligt propositionen att få tillgång till detta utökade samarbete och aktivt kunna delta i skapandet av ett europeiskt narkotikaprogram.
Inom unionen beslutar varje enskilt land om vilken alkoholpolitik respektive land skall driva. Alkoholpolitiken berörs dock indirekt vid ett medlemskap genom att vissa av de alkoholpolitiska medel som Sverige använder sig av i syfte att minska alkoholkonsumtionen faller under EG:s handelspolitiska regelsystem. Detta gäller framför allt de svenska alkoholmonopolen, marknadsföringsreglerna för alkoholdrycker, alkoholskatterna och begränsningen av den privata införseln av alkoholdrycker. Dessutom måste EG:s konkurrensregler tillämpas även vid försäljning av alkoholdrycker.
EES-avtalet innebär att Sverige redan har åtagit sig att tillämpa gemenskapens regelverk om monopol, konkurrens och kvantitativa handelshinder.
När det gäller de nuvarande import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen för spritdrycker, vin och starköl har riksdagen därför den 20 april 1994 beslutat i enlighet med regeringens proposition 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker. Därmed har riksdagen godkänt avsikten att Vin & Sprit AB:s nuvarande monopol skall avskaffas och fr.o.m. den 1 januari 1995 ersättas av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för tillståndsgivning, kontroll och tillsyn vad gäller hanteringen av alkoholdrycker skall inrättas fr.o.m. den 1 januari 1995.
Den dåvarande regeringen utgick -- efter den skriftväxling som förevarit med kommissionen och den protokollsanteckning som gjorts i avtalet -- ifrån att Systembolagets detaljhandelsmonopol kan bibehållas, men är medveten om att frågan, liksom alla andra EG-rättsliga regler, alltid kan bli föremål för EG-domstolens prövning. Regeringen utgick ifrån att Systembolaget gör sitt yttersta för att utforma verksamheten på ett sådant sätt att ingen tvekan uppstår om dess icke-diskriminerande behandling av varor från övriga EU-länder.
Principen att inte godta att privata vinstintressen blir styrande i alkoholhanteringen har enligt den dåvarande regeringens uppfattning fortsatt giltighet och är en betydelsefull grundsats när staten skall utforma regler för marknadsföring av och riktlinjer för detaljhandeln med alkoholdrycker.
Riksdagen har den 10 juni 1994 beslutat (prop. 1993/94:150 bil. 5, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:454) att anvisa 75 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95. Regeringen har den 30 juni 1994 uppdragit åt Folkhälsoinstitutet att ansvara för och leda det alkohol- och drogpolitiska arbetet som riksdagen beslutat om. Folkhälsoinstitutet skall snarast sammankalla en nationell ledningsgrupp som bl.a. skall arbeta fram en långsiktig handlingsplan.
Den nationella ledningsgruppen skall engagera andra myndigheter, organisationer och enskilda i det förebyggande arbetet samt verka för att en generell samordning av den preventiva strategin kommer till stånd. Ledningsgruppen skall stimulera och stödja en lokal och regional mobilisering inom det alkohol- och drogförebyggande arbetet, inte bara på myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Hälso- och sjukvården samt arbetslivet bör i större utsträckning involveras i det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Insatser riktade till ungdomar bör också utgöra en viktig del i den ökade satsningen.
Vidare skall Folkhälsoinstitutet ta initiativ till att andra berörda myndigheter tillsammans utarbetar ett samlat program för forskning inom alkoholområdet.
För att genomföra de uppgifter som omfattas av uppdraget får Folkhälsoinstitutet disponera högst 50 miljoner kronor av de medel som riksdagen anvisat. De verksamheter som initieras inom ramen för regeringens uppdrag skall utvärderas och fortlöpande redovisas till regeringen.
Den svenska alkoholpolitiska målsättningen att minska den totala konsumtionen för att motverka medicinska och sociala alkoholskador är inte en fråga för gemenskapsrätten. Det är diskriminerande effekter av åtgärder för att nå målen som inte tillåts.
Proposition 1994/95:34
I proposition 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap läggs fram förslag till den tullagstiftning som behövs vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). I propositionen läggs bl.a. fram förslag till övergångsbestämmelser som innebär att tullmyndigheterna skall behålla sina befogenheter för att vid den s.k. inre gränsen kunna kontrollera det undantag avseende införselbeskattning av bl.a. alkohol som Sverige fått i anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer samt illegal införsel bl.a. av narkotika. Tullens kontrollbefogenheter utan åberopande av brottstanke, s.k. stickprovskontroll, behålls sålunda tills vidare.
Motioner
I fyra motioner behandlas frågor om narkotika.
I motion U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om narkotikafrågor vid ett svenskt EU-medlemskap (yrkande 2). Motionärerna anför följande. Ett svenskt medlemskap i EU ställer betydande krav på den svenska narkotikapolitiken. Avskaffandet av tullgränsen måste mötas med kraftfulla alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika europeiska polismyndigheterna. Sverige måste även vid ett medlemskap i EU ha en väl utbyggd gränskontroll som ett led i brottsbekämpningen. Tullens och polisens metoder måste förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull och polis bör effektiviteten kunna skärpas.
Den fria rörligheten inom EU för varor, tjänster, människor och kapital har aldrig avsetts gälla narkotika och annan kriminalitet, anför motionärerna. Därför genomför nu EU en rad "kompensatoriska åtgärder". Uppbyggnaden av Europol, av övervaktningscentret i Lissabon, det gemensamma informationssystemet (CIS) samt ett gemensamt ansvar för bevakningen av EU:s yttre gränser. Det är en klar fördel för Sverige att delta i dessa program. Vi bör kunna ha en pådrivande roll i detta arbete. Dessa åtgärder kommer dock inte att nå full kraft förrän om 5--10 år.
Vidare anför motionärerna att det även vid ett svenskt EU-medlemskap är möjligt att behålla gränskontrollen mot narkotika. Trovärdigheten i vår narkotikapolitik och EU:s ambitioner att lyfta narkotikapolitiken till en fråga av "allmänt intresse" ger oss anledning att med fasthet fullfölja den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Mot denna bakgrund är det angeläget att personkontrollen vid inre gränser, i fall av ett svenskt EU-medlemskap, inte avvecklas förrän kompensatoriska åtgärder har införts och utvecklats till en tillfredsställande effektivitet i både Sverige och andra medlemsländer.
Liknande synpunkter framförs också i motionerna U5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) yrkande 2 och U12 av Widar Andersson (s). I den förra motionen begärs också ett tillkännagivande om vikten av ett aktivt ställningstagande i samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna i Europa (yrkande 1).
Liknande synpunkter som de nu nämnda framförs också i motion U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 11 (delvis). Motionärerna anför att Sverige vid ett svenskt EU-medlemskap bör arbeta för att kunna stoppa narkotikan vid gränsen. Sverige skall vara pådrivande i den diskussion som förekommer i vissa EU-länder för att få behålla en viss kontroll i anslutning till den inre gränsen. Målsättningen måste för Sveriges vidkommande vara bibehållen gränskontroll. Detta är utomordentligt viktigt av flera skäl, men framför allt därför att de s.k. kompensatoriska åtgärderna -- t.ex. Europol -- bara är i början av sitt uppbyggnadsskede. Det är dessutom oklart, om de kommer att omfatta alla typer av narkotika, då t.ex. cannabis är fullt legalt i flera EU-länder. Dessutom riktar sig de "kompensatoriska" åtgärderna endast mot smuggling av stora mängder, inte mot små och medelstora mängder. Mycket av arbetet kommer att riktas mot de yttre gränserna, men 70 % av det amfetamin som kommer till Sverige tillverkas i Holland -- även större delen av cannabisen.
I två motioner tas alkoholfrågan upp.
I motion U15 (v) yrkande 11 (delvis) begärs, under förutsättning att det blir ett klart ja i folkomröstningen, ett tillkännagivande om vad som anförts om hälso- och socialpolitik i EU-samarbetet. Motionärerna anför i denna del följande. Som EU-medlem skall Sverige agera kraftfullt för att EU skall få en alkoholpolitik värd namnet. Alkoholfrågan skall inte behandlas som jordbrukspolitik. Sverige måste verka för att alkoholpolitiken görs till ett instrument för en god folkhälsa. Sverige måste få med sig övriga länder i ett sådant långsiktigt arbete. Det kan ta flera generationer att få gehör för detta i ett alkoholdränkt Europa. Före sommaren avslutade Alkoholkommissionen sitt arbete med att föreslå åtgärder för en ny svensk alkoholpolitik. Vänsterpartiet anser att dessa förslag kan ligga till grund för Sveriges arbete för att få till stånd en acceptabel EU-politik på detta område.
I motion U6 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande om att hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna vid ställningstaganden om inskränkningar av frihandeln. Motionärerna anser att det krävs en samlad politisk viljeinriktning för att upprätthålla vår svenska alkoholpolitik. Det är av yttersta vikt att en sådan gemensam viljeinriktning kommer till stånd. Vår alkoholpolitik kan bestå om detta görs och om svenska politiker i framtiden inte ändrar målet. Sverige bör enligt motionärerna klart ta ställning för att det i fall av tveksamheter vid inskränkningar av frihandeln bör vara vår inställning till hälsoaspekterna som skall ligga till grund.
Socialutskottets bedömning
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Detta mål har stark förankring i den svenska medborgaropinionen, de politiska partierna, ungdomsorganisationerna och övriga folkrörelser. Narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och rehabilitering av narkotikamissbrukare. Samhällets samlade insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap att all icke-medicinsk användning av narkotika är oacceptabel.
Enligt proposition 1994/95:19 finns det inte några skäl att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett EU-medlemskap. Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är prioriterade områden inom gemenskapen som i och med Maastrichtfördraget också fått ett nytt mandat på detta område. Ett nytt narkotikapolitiskt program är under utarbetning.
Utskottet delar inställningen i propositionen att det inte finns någon anledning att nu ändra den svenska narkotikapolitiken. Det är enligt utskottet nödvändigt att Sverige vid ett EU-medlemskap är pådrivande i kampen inom EU mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet samt med kraft vänder sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i samhället.
Utskottet delar inställningen i proposition 1994/95:34 om övergångsbestämmelser till den nya tullagen som innebär att tullmyndigheterna behåller sina befogenheter att vid den s.k. inre gränsen kunna kontrollera det undantag avseende införselbeskattning av bl.a. alkohol som Sverige fått i anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer samt illegal införsel bl.a. av narkotika.
Utskottet anser att motionerna U5 (kds), U12 (s), U15 (v) yrkande 11 i motsvarande del och U16 (s) yrkande 2 i huvudsak är tillgodosedda och därför bör avstyrkas.
Utskottet konstaterar vidare att alkoholfrågorna vid ett EU-medlemskap ingående behandlas i propositionen. Riksdagen skall inom kort ta ställning till två propositioner på det alkoholpolitiska området, proposition 1994/95:56 Nya lagar om tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. och proposition 1994/95:89 Förslag till alkohollag. Alkoholpolitiska kommissionens huvudbetänkande, i vilket kommissionen bl.a. utvärderat den hittillsvarande alkoholpolitiken och lagt fram förslag till mål för den framtida svenska alkoholpolitiken och till alkoholpolitiska handlingsprogram, bereds fortfarande i regeringskansliet. Motionerna U6 (kds) och U15 (v) yrkande 11 i motsvarande del bör enligt socialutskottet avstyrkas.
Stockholm den 22 november 1994 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Göte Jonsson (m), Hans Karlsson (s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Birgitta Ahlqvist (s) Stig Sandström (v), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds), Conny Öhman (s), Mariann Ytterberg (s) och Kerstin Heinemann (fp).
Kulturutskottets yttrande 1994/95:KrU3y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att -- i de delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde -- yttra sig över den del av proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen som hänvisats till utrikesutskottet jämte motioner.
Propositionen har hänvisats till utrikesutskottet såvitt avser frågan om godkännande av det anslutningsfördrag och den slutakt som undertecknades den 24 juni 1994 av Europeiska unionens medlemsländer och de medlemsansökande länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige.
Kulturutskottet yttrar sig över dels propositionen i vad avser utskottets beredningsområde, dels motion 1994/95:U15 (v) yrkande 15 såvitt avser skydd för det nationella kulturarvet, dels motion 1994/95:U24 (mp) yrkande 4 vilket avser användandet av svenska språket i EU-organ.
Utskottets ställningstagande i ärendet sker mot bakgrund av att svenska folket i folkomröstningen den 13 november 1994 gett sitt bifall till medlemskapet i Europeiska unionen (EU).
Utskottet
Övergripande bedömning av kultur- och mediepolitiken
I Romfördraget saknades tidigare bestämmelser som gav EG kompetens på kulturområdet i allmänhet. I konsekvens härmed fanns det inte heller i EES-avtalet bestämmelser som uttryckligen reglerade området. Däremot hade de avtalsslutande parterna i den slutakt, vid vilken avtalet godkänts, även godkänt ett antal gemensamma förklaringar på vitt skilda områden, däribland två förklaringar som avsåg samarbete på kulturområdet (se närmare härom bl.a. yttr. 1992/93:KrU1y).
Trots avsaknaden av uttryckliga bestämmelser om samarbete på kulturområdet i Romfördraget uppstod emellertid ett efter hand alltmer ökande intresse för samarbete kring kulturfrågor inom gemenskapen. Ett sådant samarbete har sedan slutet av 1980-talet utvecklats genom särskilda rådsbeslut utan stöd i Romfördraget. Som anges i propositionen (del 1 s. 230) har EG nu ett väl förgrenat kulturprogram med insatser till skydd för bl.a. Europas kulturminnen och stöd till litteratur, kulturevenemang och medieproduktioner.
Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft år 1993, infördes artikel 128 i Romfördraget. Denna kulturartikel innehåller följande.
1. Gemenskapen skall bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för deras nationella och regionala mångfald samtidigt som gemenskapen skall framhäva det gemensamma kulturarvet.
2. Gemenskapens insatser skall syfta till att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och komplettera deras verksamhet när det gäller
att förbättra kunskaperna om och att sprida de europeiska folkens kultur och historia, att bevara och skydda det kulturarv som har europeisk betydelse, icke-kommersiellt kulturutbyte, konstnärligt och litterärt skapande, även inom den audiovisuella sektorn.
3. Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga internationella organisationer på kulturområdet, särskilt Europarådet.
4. Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i detta fördrag.
För att bidra till de mål som anges i de fyra punkterna skall rådet enligt en femte punkt i artikeln dels med iakttagande av vissa förfaranderegler besluta om stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar, dels på förslag av kommissionen anta rekommendationer. Rådets beslut skall vara enhälliga.
För närvarande förs inom olika berörda EU-organ en allmän diskussion om kultursamarbetets utveckling och inriktning med utgångspunkt i artikel 128 i Romfördraget.
I propositionen erinras om att det i allmänhet inte görs någon avgränsning i ett mediepolitiskt område inom EU och att artikel 128 i Romfördraget även omfattar mediepolitik i den mån den är synonym med kulturpolitik.
Det erinras vidare om att inom EG massmediernas betydelse numera framhålls både då det gäller att stärka den nationella identiteten och då det gäller att levandegöra det gemensamma europeiska kulturarvet. Samtidigt understryks mediernas roll i integrationsprocessen, bl.a. genom att de bidrar till kommunikationen mellan och inom unionens medlemsstater.
Det är en avgränsad del av det mediepolitiska området som i praktiken står i fokus, nämligen den s.k. audiovisuella sektorn, varmed förstås produktion och distribution av TV-program och film. Sektorn bedöms ha en vital betydelse som ekonomisk tillväxtpotential och förutsätts generera många nya arbetstillfällen -- om den kan bryta dels den nuvarande stagnationen, dels det nuvarande underläget i förhållande till programindustrin i USA och Japan. Ambitionen är inte bara att öka den europeiska marknadsandelen inom Europa utan även att kunna ta upp konkurrensen på världsmarknaden.
Hittillsvarande åtgärder på gemenskapsnivå kan sammanfattas på följande sätt:
ett regelverk med avseende på TV-sändningar ett program för att stärka den audiovisuella sektorns konkurrenskraft m.m. (MEDIA 95) samt olika åtgärder för att stärka och samordna det tekniska utvecklings- och standardiseringsarbetet, bl.a. avseende högupplösnings-TV och digital-TV.
I propositionen redovisas närmare bl.a. betydelsen för Sverige av de angivna åtgärderna, vilka insatser av olika slag som Sverige vidtagit och vilka påverkansmöjligheter Sverige kommer att få vid ett svenskt EU-medlemskap (se prop. del 1 s. 232).
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att Sverige som medlem i EU behåller rätten att föra en egen kulturpolitik. Den nationella bestämmanderätten omfattar i allt väsentligt även det mediepolitiska området.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att kultursamarbetet inom EU, vad gäller inflytandet på den nationella politiken, i grunden inte kommer att skilja sig från det kultursamarbete som Sverige deltar i inom ramen för andra internationella organisationer, t.ex. Europarådet eller Unesco.
Det regelverk som redan tillämpas på den audiovisuella sektorn -- liksom programsamarbetet inom ramen för MEDIA 95 -- har accepterats för svenskt vidkommande i och med EES-avtalet. Ett medlemskap torde komma att innebära större påverkansmöjligheter, anser regeringen. Utskottet delar denna uppfattning.
EU:s inverkan på det nordiska kultur- och mediesamarbetet
Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att en anslutning av Sverige till EU inte utgör något hinder för att vidmakthålla och utveckla Nordens kulturella gemenskap.
Utskottet vill -- liksom regeringen -- i sammanhanget erinra om att de nordiska statsministrarna år 1992 -- bl.a. med tanke på Nordens närmande till EG -- beslöt att stärka det nordiska kultursamarbetet genom att ge högsta prioritet åt områdena kultur, utbildning och forskning i Nordiska ministerrådets arbetsprogram. Som i propositionen anges understryker ett förstärkt och självständigt nordiskt kultursamarbete det kulturella oberoendet i ett läge där vissa nordiska länder är medlemmar i EU och andra inte.
Svenska språkets ställning i EU
Vid en anslutning av Sverige till EU blir svenska språket ett av unionens officiella språk och arbetsspråk (se prop. främst del 1 s. 36, 197 och 233 samt del 3 s. 468). Detta betyder att inte bara alla rättsakter och officiella dokument måste finnas i en svensk version, utan också att skriftväxling och muntliga kommunikationer i officiella sammanhang får ske på svenska.
I motion U24 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att svenska företrädare i de olika EU-organen i tal och skrift bör använda det svenska språket (yrkande 4). Motionärerna ställer bl.a. frågan om det kommer att vara ett villkor för aktivt deltagande i beslutsprocessen att behärska två tre utländska språk och frågan om vilken inverkan detta har på demokratin.
Som framhålls i propositionen utgör den omständigheten att medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom EU ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt. Det svenska språket får i EU en starkare ställning än i någon annan utomnordisk organisation. Av naturliga skäl är emellertid de mindre språkens ställning i EU i praktiken svagare än de språk som talas och förstås av ett större antal människor. Det är mot den bakgrunden angeläget att det svenska språket aktivt utnyttjas i umgänget med EU:s institutioner så att rätten att använda det egna språket hålls levande, anförs det också i propositionen.
Kulturutskottet ansluter sig till de bedömningar som i enlighet med det anförda redovisas i propositionen. Utskottet vill tillägga följande.
Då det gäller den demokratiska aspekten på språkanvändningen inom EU är det naturligtvis särskilt angeläget att rätten för svenska folkvalda representanter att uttrycka sig på sitt modersmål hävdas inom EU. Denna rätt måste med kraft hävdas redan från tidpunkten för Sveriges inträde i EU, eftersom det eljest kan finnas en risk för att den i praktiken snabbt förlorar i värde. Det är också enligt utskottets mening viktigt att enskilda personer och företag håller på rätten att få kommunicera med EU:s institutioner på sitt modersmål.
Det har i olika sammanhang från språkvårdshåll uttryckts oro för att det vid en svensk anslutning till EU kan bli svårt att skydda den del av vårt kulturarv som det svenska språket utgör. En sådan oro kommer till uttryck även i motiveringen till det här behandlade motionsyrkandet. Utskottet anser för sin del att denna oro inte får negligeras. Det övergripande ansvaret för vården av det svenska språket efter en svensk EU-anslutning kommer liksom hitintills varit fallet att vila på Svenska språknämnden och andra språkvårdande organ. Av central betydelse för språkvården kommer emellertid att bli kvaliteten i översättningarna till svenska av EU:s rättsakter. Utskottet har inhämtat att det inom regeringskansliet ägnas stor uppmärksamhet åt denna fråga. I en PM från Delegationen för översättning av EG:s regelverk utvecklas närmare vilka insatser som är lämpliga och nödvändiga för att en god kvalitet på översättningarna skall kunna uppnås. Angelägenheten framhålls av att man från svensk sida söker få ett inflytande över den språkliga grundtext varifrån översättningen till svenska skall ske. Vidare framhålls bl.a. angelägenheten av att man i svensk översättarutbildning lägger större vikt vid utbildningen i svenska språket än vad som hitintills varit fallet. Utskottet ansluter sig till dessa ställningstaganden.
Kulturutskottet förutsätter att man från svensk sida beaktar de synpunkter rörande svenska språket och EU som redovisats i det föregående. Synpunkterna står i god överensstämmelse med vad som anförs i propositionen. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet är enligt utskottets mening inte erforderlig.
Kultur- och mediepolitiska effekter av EU:s åtgärder på andra områden
Som framgår av artikel 128 p.4 i Romfördraget skall gemenskapen beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördraget. I propositionen uttalas att det utan tvivel är så, att EG:s handlande inom andra samarbetsområden i vissa fall kan få större kultur- och mediepolitisk betydelse än direkta insatser på dessa områden. Därvidlag skiljer sig inte förhållandena inom unionen från vad som gäller nationellt. I propositionen (del 1 s. 234) anförs vidare följande.
Den inre marknaden, som Sverige för övrigt har tillgång till redan genom EES-avtalet, bygger på fri rörlighet mellan medlemsländerna för varor, personer, tjänster och kapital. Effekter av den fria rörligheten för arbetskraft uppkommer i första hand inom de delar av kulturområdet som domineras av en internationell repertoar. Gästspel och utbyte av utställningar underlättas. Svenska kulturskapare och svenska kulturprodukter får tillgång till en större marknad. Samtidigt utsätts svenska kulturproducenter för större konkurrens från övriga EU-länder. Det gäller särskilt för det kulturutbud som inte bygger på det svenska språket. Den friare och intensivare samverkan inom en större kultursfär som medlemskapet ger möjlighet till bör dock sammantaget få en stimulerande och utvecklande effekt på svenskt kulturliv.
Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i propositionen i denna del. I överensstämmelse med det ovan anförda kan kultur- och mediepolitik inte behandlas isolerat från andra politikområden. Med hänvisning till förhållandena på olika sådana områden som mera i detalj behandlas i särskilda avsnitt i propositionen uttalas det i denna att det är viktigt att i EU:s arbete beakta de kultur- och mediepolitiska konsekvenserna av olika ställningstaganden. Utskottet, som delar denna uppfattning, hänvisar då det gäller de åsyftade områdena till propositionen (del 1 s. 234--237) samt till följande avsnitt.
Utförsel av kulturföremål
Enligt Romfördraget (artikel 36) är det tillåtet med nationella exportrestriktioner bl.a. för att skydda skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde. I enlighet härmed har flertalet av de nuvarande medlemsländerna i EU en lagstiftning mot olovlig utförsel av föremål som tillhör det nationella kulturarvet. I Sverige finns bestämmelser på området i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen). Den som från Sverige vill föra ut kulturföremål som anges där skall ha tillstånd till utförseln.
Gemenskapen har för att säkra efterlevnaden av de nationella utförselreglerna antagit kompletterande regler dels om licensplikt vid export av kulturföremål till icke-medlemsländer (förordningen /EEG/ nr 3911/92), dels om återlämnande av kulturföremål som olovligen förts från ett medlemsland till ett annat (direktiv nr 93/7/EEG). I proposition 1994/95:74 Återlämnande av kulturföremål, som kommer att beredas av kulturutskottet senare under hösten (bet. 1994/95:KrU6), har regeringen lagt fram förslag till lagstiftning som krävs för att reglerna i direktivet skall införlivas i svensk rätt, något som skall ske redan som en följd av EES-avtalet.
Motionärerna bakom motion U15 (v) anser att EU:s regler om licensplikt och om återförande av kulturföremål som olagligen förts ur landet inte är tillräckliga för att skydda väsentliga delar av våra kulturföremål. Motionärerna anser därför att regeringen skyndsamt skall utarbeta förslag till lagstiftning om hur ett sådant skydd skall vara utformat (yrkande 15 delvis).
Kulturutskottet gör följande bedömning.
Stora delar av det kulturarv som har skydd enligt kulturminneslagen, t.ex. många allmogeföremål, uppnår inte de värdegränser som gäller för det gemensamma skyddet enligt EU:s regler om licensplikt vid export (förordningen) och om återförande av olagligt utförda kulturföremål (direktivet). Sverige har likväl godtagit såväl den aktuella förordningen som direktivet. Detta har skett bl.a. mot bakgrund av att regeringen gjort bedömningen att det med stöd av artikel 36 i Romfördraget skall vara möjligt att vidta sådana åtgärder nationellt att de svenska utförselreglerna ter sig meningsfulla även vad gäller sådana föremål som inte fångas upp av EG:s kompletterande skydd. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet vill vidare erinra om följande. Tidigare i år har en särskild utredare tillkallats med uppgift att se över vissa frågor om lagskyddet för olika kulturminnen och kulturmiljöer. Utredningen, som antagit namnet Kulturarvsutredningen, skall bl.a. -- för att underlätta en parallell tillämpning av EG-reglerna och de svenska reglerna -- se över de svenska reglernas systematik, t.ex. när det gäller katergoriindelningen av tillståndspliktiga föremål och även i övrigt överväga i vad mån en teknisk anpassning kan ske mellan de båda regelverken. I det sammanhanget skall också övervägas ett förslag till ändringar av de svenska reglerna som tillståndsmyndigheterna lämnat. Översynen skall inte ha till syfte att anpassa det svenska skyddet till den gemensamma EG-nivån. Dock bör de svenska reglerna ytterligare fjärmas från EG-reglerna endast om starka skäl talar för det.
Utskottet, som inhämtat att utredningen med förtur kommer att behandla den här aktuella delen av utredningsuppdraget, anser mot bakgrund av det anförda att motionsyrkandet i här aktuell del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Ungdomsfrågorna inom EU
Av propositionen framgår att ungdomsfrågorna sedan den Europeiska gemenskapens tillkomst vid ett flertal tillfällen sagts vara ett prioriterat intresse. Först i slutet av 1980-talet följdes uttalandena av mer konkreta aktiviteter. Det första egentliga ungdomsprogrammet, Ungdom för Europa, är ett utbytesprogram som startades år 1988. Ett annat program är PETRA som syftar till att underlätta övergången mellan skola och arbetsliv. Vidare har inom EU väckts förslag om ett nytt ungdomsprogram, kallat Youth Start, som syftar till att ge ungdomar möjlighet att utvecklas genom arbetslivserfarenhet. Programmet skall ge ungdomar möjlighet att tillbringa sex till nio månader i ett EU-land för att skaffa sig arbetslivserfarenhet genom ett arbete eller en praktikplats.
I juni 1991 antog de ministrar som var ansvariga för ungdomsfrågor en resolution som syftade till att starta en process för att få en "europeisk dimension" i det pågående ungdomsarbetet i medlemsstaterna. Ministrarna beslöt att prioritera fyra områden rörande gemenskapens framtida ungdomsaktiviteter. De fyra områdena är
intensifierat samarbete mellan strukturer med ansvar för ungdomsfrågor inom medlemsländerna
information till unga människor
pilotprojekt för att stimulera unga människors kreativitet och initiativ
samarbete avseende utbildning för ungdomsledare, särskilt med tanke på den "europeiska dimensionen".
Genom Maastrichtfördraget har ungdomsfrågorna blivit traktatsfästa. Fördragets artikel 126, som till största delen handlar om utbildningsfrågor, stadgar att ett mål för gemenskapens insatser skall vara att främja utvecklingen av ungdoms- och ungdomsledarutbyte. EU-rådet beslutar om stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.
Regeringen framhåller att EU:s huvudsakliga roll inom ungdomsområdet är att genom olika åtgärder stödja och komplettera den verksamhet som medlemsländerna själva bedriver. Regeringen anser att det är av särskild vikt att ungdomar görs delaktiga i processen att utveckla den Europeiska unionen och att förbereda ungdomar för en framtid som europeiska medborgare.
Regeringen erinrar om att Sverige genom EES-avtalet deltar i programmet Ungdom för Europa. Genom ett medlemskap kommer -- framhåller regeringen -- Sverige att få möjlighet att fullt ut delta i EU:s beslutsprocess samt att ta del av de medel som fördelas av EU:s Socialfond till medlemsländerna, bl.a. till ungdomsprojekt.
Kulturutskottet konstaterar att ungdomspolitiken liksom hittills kommer att skötas på nationell nivå. Som framgår av propositionen är det endast i de fall som det finns ett "europeiskt mervärde" som EU kommer att ta initiativ till gemensamma insatser på ungdomsområdet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att ungdomar görs delaktiga i arbetet med att utveckla EU. Utskottet anser att utbytesprogram för ungdomar och ungdomsledare bör kunna bidra till förståelsen mellan folk av olika nationaliteter. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet vid olika tillfällen uttalat att ett internationellt utbyte är viktigt för unga människor i både personligt och socialt hänseende samt att ungdomars kontakter med andra länder har betydelse för samhället i stort. (Se bl.a. yttr. 1992/93:KrU1y.)
Vidare anser utskottet -- i likhet med vad som anges i propositionen -- att särskild vikt bör läggas vid att nå ungdomar som i vanliga fall inte skulle ha deltagit i ett ungdomsutbyte samt att projekt som leder till långsiktigt samarbete mellan organisationer och/eller deltagare skall prioriteras.
Slutligen noterar utskottet att EU:s social- och arbetsmarknadspolitik för närvarande diskuteras. En rad förslag som rör ungdomar har lagts fram av kommissionen i en grönbok om europeisk socialpolitik. Utskottet anser -- med hänvisning till den arbetslöshet som råder också bland svenska ungdomar -- att det är värdefullt att EU:s roll diskuteras när det gäller att stimulera olika insatser som leder till ungdomars integrering i samhället, exempelvis hur de skall kunna etablera sig på arbetsmarknaden.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis tillstyrker kulturutskottet, såvitt avser utskottets beredningsområde, att riksdagen godkänner anslutningsfördraget och slutakten samt avstyrker de i yttrandet behandlade motionsförslagen.
Stockholm den 24 november 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Stig Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Marianne Andersson (c), Björn Kaaling (s), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist (s), Annika Nilsson (s), Catarina Rönnung (s) och Birgitta Wistrand (m).
Avvikande meningar
1. Svenska språkets ställning i EU
Ewa Larsson (mp) anser att utskottet även bort anföra följande:
Utskottet har då det gäller den demokratiska aspekten på språkanvändningen inom EU framhållit att det naturligtvis är särskilt angeläget att rätten för svenska folkvalda representanter att uttrycka sig på sitt modersmål hävdas inom EU. Utskottet har också framhållit att denna rätt med kraft måste hävdas redan från tidpunkten för Sveriges inträde i EU, eftersom det eljest kan finnas en risk för att den i praktiken snabbt förlorar i värde. Det finns skäl att här tillägga att det också kan finnas en risk för att om möjligheterna att utnyttja svenska språket inte tas till vara, kommer i framtiden språkkunskaperna och inte andra kvalifikationer att bli avgörande för vilka folkvalda representanter i EU som skall utses.
2. TV-direktivet och utförsel av kulturföremål
Charlotta L Bjälkebring (v) och Ewa Larsson (mp) anser att utskottet även bort anföra följande:
EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande television (TV-direktivet) avser frågor som formellt tillhör konstitutionsutskottets beredningsområde (jfr prop. del 1 s. 232). Frågorna har dock nära samband med kulturutskottets beredningsområde. Utskottet vill därför med anledning av motion U15 (v) yrkande 15 i motsvarande del framhålla angelägenheten av att företrädarna för Sverige vid den pågående översynen och utvärderingen på området aktivt verkar för ett effektivare utnyttjande av regelverket inte minst då det gäller restriktionerna mot pornografi och våldsskildringar. Utskottet utgår från att utrikesutskottet vid sin prövning av motionsyrkandet i denna del överväger om det är erforderligt med något riksdagens initiativ för att detta syfte skall uppnås.
Då det gäller den i samma motionsyrkande (U15 yrkande 15) upptagna frågan om innehållet i lagstiftningen till skydd för kulturarvet innebär vad utskottet anfört i det föregående att Kulturarvsutredningens förslag bör avvaktas. Utskottet förutsätter att utredningen vid utarbetandet av sitt förslag i denna del beaktar synpunkterna i motionen.
Trafikutskottets yttrande 1994/95:TU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Genom beslut i kammaren den 12 oktober 1994 hänvisades proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen vad avser yrkandena 2, 3 och 4 till konstitutionsutskottet samt propositionen i övrigt till utrikesutskottet. Det innebär att utrikesutskottet har att bereda propositionens yrkande 1, enligt vilket riksdagen bör godkänna fördraget mellan Europeiska unionens nuvarande medlemsstater och Norge, Österrike, Finland och Sverige om de sistnämnda staternas anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget. Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att senast den 24 november yttra sig över den del av proposition 1994/95:19 som remitterats till utrikesutskottet jämte motioner i de delar som har samband med resp. utskotts beredningsområde.
I detta yttrande behandlar trafikutskottet avsnittet Transporttjänster (s. 154--156) i propositionens kapitel 11, propositionens kapitel 12 Transportpolitik (s. 161--170), motion 1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 10, motion 1994/95:U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) yrkande 9, i den del yrkandet rör utskottets beredningsområde.
1 Bakgrund
1.1 Trafikutskottets yttrande år 1992 om EES-avtalet
I sitt yttrande 1992/93:TU1y över proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) framhöll utskottet att utvecklingen inom transport- och kommunikationssystemet har en avgörande betydelse för möjligheterna att stärka den svenska industrins konkurrenskraft och därmed skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. En fortsatt utveckling av ett effektivt trafiksystem, där ansvar tas för miljö, säkerhet och regional balans, förutsätter -- betonade utskottet -- att det svenska transportväsendet betraktas som en del av ett större europeiskt transportsystem med snabba och flexibla förbindelser oberoende av nationella gränser. Villkoren för transportföretagen i Sverige måste vidare vara sådana att en effektiv och livskraftig transportnäring kan utvecklas. Detta sades i sin tur kräva att transportföretagen i Sverige och andra europeiska länder får arbeta under så likvärdiga villkor som möjligt. Utskottet framhöll vidare att EES-avtalet i betydande utsträckning innebar likvärdiga villkor för utförande av de internationella transporterna för svenska och andra länders transportföretag. Det av EG självt uppställda målet att nå en inre fri transportmarknad år 1992 hade emellertid inte -- påpekade utskottet -- till alla delar nåtts. Som exempel angavs att cabotage -- dvs. rätt att utföra inrikes transporter med transportmedel som är registrerade utomlands -- inte skulle komma att införas i full utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller lastbilstrafiken i och med att den inre marknaden trädde i kraft den 1 januari 1993. Med hänvisning till de resultat EG hade uppnått och det arbete som pågick i syfte att ytterligare liberalisera transportmarknaden -- samt de effekter detta arbete kunde väntas få för EES och därmed för Sverige -- ansåg utskottet, från de synpunkter det hade att företräda, att riksdagen borde godkänna EES-avtalet.
1.2 Trafikutskottets yttrande i maj 1994 om ändringar av EES-avtalet
I sitt yttrande 1993/94:TU4y den 5 maj 1994 över proposition 1993/94:203 om ändringar av EES-avtalet m.m. (det s.k. tilläggsavtalet) noterade utskottet att EES-avtalet därigenom bl.a. tillfördes en rådsförordning från mars 1992, som innebar rätt till gränsöverskridande lastbilstrafik utan restriktioner inom hela EES-området. Vidare noterade utskottet en rådsförordning från oktober 1993 som innebär att cabotage för lastbilstrafik får bedrivas inom EES-området i en till början begränsad omfattning samt att sådant cabotage fr.o.m. den 1 juli 1998 skall tillåtas i full utsträckning. Utskottet kunde också konstatera att tilläggsavtalet innebär att lufttrafikföretag med säte inom EES får rätt att fritt bedriva kommersiell luftfart mellan sådana flygplatser inom området som är öppna för civil luftfart. Rätten till cabotage inom EES skulle dock införas stegvis för att den 1 april 1997 bli i princip obegränsad. Vad gäller cabotage inom sjöfartssektorn framhöll utskottet att den tillämpliga rättsakten hade undantagits från tilläggsavtalets tillämpningsområde. I sammanhanget nämndes att cabotagerätten i fråga var begränsad. Begränsningarna skulle dock avvecklas gradvis för att helt upphöra den 1 januari 2004. Vidare framhöll utskottet att den rättsakt som reglerar rätten till cabotage på EU:s inre vattenvägar inte kunde bli tillämplig beträffande Sverige förrän vi har tillgång till dessa på samma villkor som EU:s medlemsstater. Detta skulle bli fallet först sedan en uppgörelse nåtts om sjöfarten på Rhen, som styrs av en särskild konvention. Den från principiella och praktiska synpunkter betydelsefulla cabotagerätten hade sålunda -- framhöll utskottet -- ännu inte genomförts inom EU i full utsträckning för vare sig luftfarten, sjöfarten eller godstransporterna på väg. Sådan rätt skulle emellertid införas gradvis för alla dessa transportslag och därvid -- utom såvitt avser sjöfarten och transporterna på inre vattenvägar -- komma hela EES-området till del. Med hänvisning härtill, till den liberalisering som hade skett av den gränsöverskridande lastbilstrafiken och betydelsen härav för den svenska åkerinäringen samt till vad utskottet hade anfört i sitt yttrande år 1992, tillstyrkte utskottet för sin del att riksdagen godkände tilläggsavtalet.
2 Propositionens huvudsakliga innehåll såvitt rör trafikutskottets beredningsområde
Frågor som berör utskottets beredningsområde behandlas i propositionen främst i avsnittet Transporttjänster (s. 154--156) i kapitel 11 och i kapitel 12 Transportpolitik (s. 161--170). I den förstnämnda delen av propositionen lämnas en redogörelse för cabotagefrågorna med i stort sett samma innehåll som det utskottet redovisade i sitt yttrande över ändringarna i EES-avtalet. Härutöver framhålls i propositionen att någon total avreglering för linjetrafik med buss inte är att förvänta. I flera avseenden fordras fortfarande -- betonas det -- tillägg till tidigare fattade beslut för att den fria marknaden skall kunna fungera på avsett sätt. Detta understryks också, framgår det av propositionen, i en av EG-kommissionen i december 1992 publicerad vitbok om den framtida transportpolitiken inom EG. Innehållet i denna vitbok intar en dominerande plats i det inledande avsnittet av kapitel 12, Transportpolitik. Här erinras till en början om att Romfördraget numera innehåller en avdelning XII (artikel 129b--129d), som tillkom genom Maastrichtfördraget och som har rubriken Transeuropeiska nät. Här betonas vikten av s.k. nätverk på transportområdet för att främja sammanhållningen i Europa och utjämna klyftorna mellan olika regioner. Nätverkstänkandet och vikten av att utveckla transportsystemen och rörligheten för människor med tillbörlig hänsyn till miljön och kostnadsansvaret för denna betonas starkt i vitboken. EU:s transportministrar ställde sig i juni 1993 bakom vitbokens idéer och uppmanade kommissionen att för ministerrådet lägga fram konkreta förslag till åtgärder. Vidare framhålls i propositionen att förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU inte reste några problem på områdena transportpolitik, telekommunikationer och post. EES-avtalet omfattar huvuddelen av rättsakterna inom dessa områden. Det framhålls också att de remissinstanser som yttrat sig över transport- och kommunikationsavsnitten i departementspromemorian om Sveriges medlemskap i den europeiska unionen (Ds 1994:48) har konstaterat att ett EU-medlemskap inte medför några dramatiska förändringar för svensk del. Samtidigt pekar remissinstanserna på vikten av att Sverige får fullt inflytande i besluten om den framtida politiken. Efter inledningsavsnittet följer en redogörelse i sju avsnitt med rubrikerna Landtransporter, Inre vattenvägar, Sjöfart, Luftfart, Farligt gods, Post och telekommunikationer och Transeuropeiska nät (TEN).
I avsnittet om landtransporter framhålls bl.a. att lastbilstrafiken för närvarande ökar starkt inom EU. Det är -- betonas det -- angeläget att den inre marknaden och avregleringen av landtransporterna inte leder till negativa miljöeffekter. Sverige bör därför verka för att varje trafikslag bär sina samhällsekonomiska kostnader (principen om kostnadsansvar) samt för skärpta avgas- och bränslekrav. I fråga om de gränsöverskridande lastbilstransporterna erinras i propositionen om att de inbördes bilaterala avtalen mellan Österrike och de andra EFTA-länderna har ändrats så att den hittillsvarande fria trafiken kvoteras på ett sätt som motsvarar den s.k. ekopunktsreglering som EG har i förhållande till Österrike. Österrike har genom medlemskapsförhandlingarna fått en uppgörelse som gör det möjligt att behålla ekopunktssystemet gentemot de nuvarande medlemsstaterna i EU även vid ett medlemskap. Det återstår ännu att tekniskt lösa om Sverige, Norge och Finland skall gå över till ekopunkter eller om de bilaterala kvoterna skall behållas. Det betonas i propositionen att ett medlemskap i EU i fråga om marknadstillträde på landtransportområdet inte innebär några väsentliga skillnader i förhållande till EES-avtalet. I sammanhanget erinras emellertid om att kommissionen -- i syfte att neutralisera konkurrensvillkoren på den inre marknaden -- föreslagit harmonisering av tyngre fordons vikt och dimensioner även i nationell trafik. Det är enligt propositionen utomordentligt viktigt att vi i Sverige kan behålla våra mått- och viktregler. I annat fall skulle transportkostnaderna öka kraftigt, samtidigt som negativa effekter för miljön och trafiksäkerheten skulle kunna befaras.
I avsnittet Inre vattenvägar erinras om att Sverige inte har någon kanal- och flodtrafik av det slag som är vanligt på kontinenten. Vi kommer därför att beröras i mycket liten omfattning av de rättsakter som finns på området. De från praktisk synpunkt mest betydelsefulla rättsakterna är de som reglerar marknadstillträdet och rätten till cabotage på de inre vattenvägarna. Även om vi endast marginellt kommer att beröras av regleringen om de inre vattenvägarna, kan denna få betydelse för fraktköparna genom ökad konkurrens med lägre priser som följd.
I propositionen framhålls att i stort sett samtliga rättsakter som har utfärdats på sjötransportområdet tidigare har redovisats i propositionerna om EES-avtalet och om tilläggsavtalet. Detta gäller dock inte den viktiga rådsförordningen om cabotage, som utskottet redogjorde för i sitt ovan nämnda yttrande i maj 1994. Förordningen innebär, som nämnts, att alla nuvarande begränsningar i den fria cabotagerätten successivt avvecklas och helt avlägsnas den 1 januari 2004.
I fråga om luftfarten erinras om att svenska lufttrafikföretag redan gjorts delaktiga i EG:s fria inre luftfartsmarknad. Ett medlemskap i EU innebär därför i princip endast institutionella förändringar.
Under rubriken Farligt gods framhålls i propositionen att EG-kommissionen har lagt fram ett förslag om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om transport av farligt gods på väg. Enligt förslaget skall det vara möjligt att bibehålla strängare regler på nationell nivå, om detta kan motiveras på grund av hänsyn till miljön eller nationell säkerhet, dvs. andra skäl än transportsäkerheten. Kommissionen har också lagt fram ett förslag om enhetliga procedurer för kontroller av transporter av gods på väg. Förslaget har utformats mot bakgrund av EG-reglerna om avskaffande av gränskontroller och med syfte att åstadkomma gemensamma regler för kontroll av fordon vid den yttre gränsen från länder utanför EU.
Av propositionen framgår att EG-kommissionen initierat ett arbete som syftar till att delvis liberalisera och harmonisera marknaden för posttjänster. Det framhålls att Sverige har en väl fungerande postservice som upprätthålls på en konkurrensutsatt marknad. Anpassningen till framtida gemenskapsregler torde därför kunna genomföras utan problem.
Vidare betonas i propositionen att Sverige i många avseenden ligger före flertalet EU-stater i fråga om liberalisering av telemarknaden. Den svenska telemarknaden kommer därför troligen att påverkas endast marginellt av ett svenskt medlemskap i EU. De marknadsförhållanden som EG skapar föreligger ändå i Sverige. EG:s allt öppnare telemarknad medför dock att fler och aktivare operatörer uppträder, bl.a. också på den svenska marknaden. I gengäld öppnas nya marknader för svenska operatörer.
Av propositionens redogörelse för frågan om transeuropeiska nät framgår att ministerrådet i oktober 1993 antagit beslut som gäller t.o.m. juni 1995 och som bl.a. avser nätverk för kombinerade transporter och nätverk för vägar. Enligt det förstnämnda beslutet bör ett kombinerat järnvägs-, inre vattenvägs- och vägtransportnätverk tillskapas inom gemenskapen i två faser (sex och tolv år) i enlighet med ett till beslutet hörande förslag till översiktlig plan. Beslutet om ett nätverk för vägar ger förutsättningar för en översiktsplan för vägprojekt och förbättring av vägar inom en tioårsperiod. Planen syftar till bättre sammanbindning av nationella motorvägsnät inom gemenskapen och mellan gemenskapen och vissa tredje länder. Sverige har hittills -- framhålls det i propositionen -- såsom observatör deltagit i de arbetsgrupper inom kommissionen som tar fram förslag till nätverk inom olika transportsektorer och har också kunnat presentera de svenska investeringsplanerna inom dessa områden. De väg- och järnvägsnät inom Sverige som är av intresse för gemenskapen avses redovisas i kommande förslag till nätverk. Medlemsländerna har möjlighet att få finansiellt stöd för att genomföra för gemenskapen viktiga projekt. Dock förutsätts resp. land stå för merparten av de investeringar som är förenade med att uppfylla uppsatta mål.
3 Motionsyrkandena
Enligt motion U16 (s) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska prioriterade områden inom trafik och miljö, kemikaliehantering, luft- och vattenföroreningar resp. avfall. Vad gäller trafiken och därmed sammanhängande miljöfrågor framhåller motionärerna vikten av att Sverige driver på inom EU för att förverkliga ett mer miljöanpassat transportsystem. Gjorda beräkningar tyder på att ett svenskt medlemskap i EU kommer att medföra ett ökat transportarbete. För att undvika att en sådan ökning leder till ökade miljöutsläpp krävs åtgärder både här hemma och inom EU. Sådana åtgärder bör syfta både till att minska den nuvarande ökningstakten av transportarbetet och till att styra mot en ökad andel järnvägs- och sjötransporter. Samtidigt måste fordonsparken bli renare. Vidare bör Sverige verka för att minska bilarnas bränsleförbrukning och för att minska flygets utsläpp.
Enligt motion U15 (v) bör riksdagen -- under förutsättning av ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska krav inom transportpolitikens område i EU-samarbetet. Motionärerna erinrar om att EG-kommissionen i sin vitbok från december 1992 talar om en transportpolitik som bidrar till ekonomisk tillväxt samtidigt som minsta möjliga skada åsamkas miljön. Övergång till mer miljövänliga transporter skall stimuleras genom lämplig utformning av skatter och avgifter. Motionärerna finner denna målsättning riktig men framhåller att den rimmar illa med kommissionens förslag om fordons mått och vikter. Om detta förslag genomförs får det enorma ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. En minskning av högsta tillåtna längd för lastbilar från 24 meter till 16 eller 18 meter skulle medföra en dubblering av lastbilsbehovet. Koldioxidutsläppen skulle öka med 700 000 ton per år och kostnaderna med 20 %. Skogsindustrin skulle åsamkas 50 % högre transportkostnader, och gränsen för lönsam avverkning skulle flyttas närmare industrierna. Det är därför av utomordentlig vikt att Sverige kan behålla sina mått- och viktregler för inrikes lastbilstrafik. Virkestransporterna kan bara till en ringa del tas över av järnvägstrafik. Vidare framhåller motionärerna att man bör utreda möjligheterna att i Sverige införa en kvotering av den gränsöverskridande lastbilstrafiken enligt det för Österrike gällande ekopunktssystemet. Under rubriken Motorcyklar framhåller motionärerna till en början att EG:s typgodkännandedirektiv för motorcyklar kan komma att innebära förbud mot varje form av modifiering av en motorcykel. Härigenom hotas den "chopperkultur" som utvecklats i Sverige och som varit helt förenlig med svensk fordonskontroll och svenska trafiksäkerhetskrav. Vidare betonar motionärerna att EG:s nuvarande körkortsdirektiv kan uppfattas som diskriminerande för Sveriges motorcyklister. Kraven på harmonisering av bestämmelser för motorcyklar bör begränsas till de fall då de är till fördel för miljökrav och höjd trafiksäkerhet. Slutligen framhåller motionärerna att man inom EU arbetar med ett förslag om effektbegränsning för motorcyklar. Det är enligt motionärerna högst oklart om en effektbegränsning är till gagn eller skada för trafiksäkerheten. Vad som däremot förefaller säkert är att det blir nödvändigt att bygga upp ett omfattande kontrollsystem.
4 Trafikutskottets ställningstagande
Som framgår av redogörelsen ovan förordade utskottet i yttranden år 1992 och innevarande år för sin del att riksdagen godkände EES-avtalet resp. tilläggsavtalet. Utskottet betonade därvid vikten av ett effektivt transport- och kommunikationssystem -- inom vars ram ansvar tas för miljö, säkerhet och regional balans -- och av att ett sådant system ses i ett europeiskt perspektiv. Av propositionen framgår att EES-avtalet omfattar huvuddelen av de rättsakter som för närvarande gäller inom EU på områdena transportpolitik, telekommunikationer och post. Ett svenskt medlemskap i EU medför därför inte några större förändringar i fråga om de regler som Sverige har att följa inom dessa områden. Däremot förändras, och förbättras, våra möjligheter att påverka den fortsatta utformningen av sådana regler. I Romfördragets artikel 2, där de övergripande målen för gemenskapen anges, betonas bl.a. hänsynen till miljön. Enligt artikel 30a gäller vidare att gemenskapen särskilt skall sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna, inbegripet landsbygdsområdena. Av artiklarna 74 och 75 framgår att medlemsstaterna inom ramen för sin gemensamma transportpolitik har att fastställa åtgärder för att förbättra transportsäkerheten. EU:s transportministrar har -- som utskottet framhållit i det föregående -- ställt sig bakom riktlinjer för transportpolitikens utveckling inom gemenskapen som EG-kommissionen föreslagit i en vitbok från år 1992. Enligt dessa riktlinjer bör man inom EU föra en transportpolitik som bidrar till ekonomisk tillväxt samtidigt som miljön åsamkas minsta möjliga skada. I Europa bör skapas ett integrerat transportsystem som omfattar alla transportmedel, vilka skall stå i balans med varandra, och där den totala kapaciteten utnyttjas optimalt. Hänsynen till miljön är därvid av mycket stor betydelse, liksom en rättvis fördelning av kostnadsansvaret för en utbyggd infrastruktur. Vidare skall enligt vitboken en övergång till mer miljövänliga transportmedel stimuleras genom lämplig utformning av skatter och avgifter. Transportforskningen skall ges ökat utrymme, och trafiksäkerhet och sociala frågor skall beaktas ytterligare. De angivna bestämmelserna i Romfördraget och vitbokens riktlinjer står enligt utskottets mening i god överensstämmelse med svenska önskemål om trafikpolitikens utformning. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse den uppmaning som EU:s transportministrar riktat till kommissionen att lägga fram konkreta förslag till åtgärder på grundval av vitbokens innehåll. Ett svenskt medlemskap i EU ger goda möjligheter att driva på utvecklingen av sådana åtgärder och påverka utformningen av erforderliga bestämmelser. Som framhålls i propositionens redogörelse för EG:s regler om marknadstillträde inom transportsektorn fordras fortfarande tillägg till tidigare fattade beslut för att den fria transportmarknaden skall kunna fungera på avsett sätt. Utskottet finner det värdefullt att man från svensk sida kan påverka utformningen av sådana beslut. Mot bakgrund av det anförda anser trafikutskottet, från de synpunkter det har att företräda, att riksdagen bör godkänna anslutningsfördraget mellan EU:s medlemsstater och Norge, Österrike, Finland och Sverige om de sistnämnda staternas anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till fördraget.
Utskottet har, som framgår av det anförda, ingen annan uppfattning än den som uttalas i motion U16 (s) -- och i propositionen -- om vikten av att Sverige driver på inom EU för att förverkliga ett mer miljöanpassat transportsystem. Utskottet utgår från att även regeringen delar denna uppfattning och förutsätter sålunda att den verkar för att inom hela EU minska den nuvarande ökningstakten av transportarbetet och för en tillväxt av järnvägs- och sjötransporternas andel av detta arbete. Vidare förutsätter utskottet att regeringen inom EU verkar för miljövänligare motorfordon genom bl.a. ekonomiska styrmedel, skärpta avgaskrav och ökat tillverkaransvar. Åtgärder för att minska flygets utsläpp är också angelägna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion U16 (s) yrkande 9, i den del som avser utskottets beredningsområde, tillgodosett. Trafikutskottet anser därför, för sitt vidkommande, att motionen i den delen kan lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Trafikutskottet delar också den i motion U15 (v), och i propositionen, uttalade uppfattningen att det är utomordentligt viktigt att Sverige kan behålla sina nuvarande mått- och viktregler för tyngre vägfordon i nationell trafik. Som framhålls i motionen skulle ett genomförande av kommissionens förslag innebära starkt ökade transportkostnader för skogsindustrin. Härtill kommer -- som betonas i propositionen -- att negativa effekter för miljön och trafiksäkerheten kan befaras. Utskottet förutsätter att regeringen med kraft verkar för att tillgodose det sålunda uttalade önskemålet. Med anledning av de motorcykel- och körkortsfrågor som behandlas i motion U15 (v) vill utskottet erinra om att Sverige redan genom tilläggsavtalet till EES-avtalet åtagit sig att tillämpa EG:s direktiv om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon (92/61/EEG) och körkortsdirektiv (91/439/EEG). Det förstnämnda innebär inget hinder för att en typgodkänd motorcykel, som tagits i bruk, ändras och därefter registreringsbesiktigas. Körkortsdirektivet skall träda i kraft inom EU den 1 juli 1996. Dess syfte är att harmonisera körkortsbestämmelserna inom hela EU så att körkorten kan ha lika giltighet i samtliga medlemsstater. I fråga om motorcyklar innebär direktivet delvis högre behörighetsålder än vad som gäller enligt körkortslagen (1972:603). För behörighet att föra de allra tyngsta motorcyklarna krävs sålunda att föraren har fyllt 20 år eller, under vissa förutsättningar, 21 år. Motsvarande ålder enligt körkortslagen är 18 år. Regeringen har tillsatt en utredning (dir. 1994:90) med uppdrag att göra en översyn av körkortsförfattningarna samt analysera hur EG-direktivet i fråga skall införlivas med svensk rätt. Utskottet kan konstatera att direktivet gör det nödvändigt att ändra körkortslagen. I avvaktan på en proposition härom är utskottet inte för sin del berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av v-motionen i nu aktuell del. Utskottet förutsätter dock att regeringen inom EU fortlöpande uppmärksammar körkortsfrågorna och tar de initiativ som med beaktande av trafiksäkerhetens krav, behovet av EU-harmonisering och berörda ungdomars intresse av en lägre behörighetsålder kan synas påkallade. Utskottet förutsätter vidare att regeringen vid beredningen av förslag om en effektbegränsning för motorcyklar överväger synpunkter av det slag som framförs i v-motionen. Med det anförda finner trafikutskottet, för sin del, att yrkande 10 i motion U15 (v) kan lämnas utan någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 november 1994
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s), Tommy Waidelich (s), Claes-Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Lars Björkman (m) och Torsten Gavelin (fp).
Jordbruksutskottets yttrande 1994/95:JoU2y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 oktober 1994 berett bl.a. jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (den del som hänvisats till utrikesutskottet) jämte motioner i de delar som har samband med jordbruksutskottets beredningsområde. Utskottet har den 25 oktober beslutat avge yttrande över propositionen och nedan angivna motioner.
Yttrandet omfattar i huvudsak de miljöpolitiska och jordbrukspolitiska avsnitten av propositionen jämte motionsyrkanden inom samma ämnesområden.
Proposition nr 19 lades fram före årets riksdagsval av den förra regeringen. Propositionen innehåller inga förslag till riksdagsbeslut vad avser särskilt jordbruksutskottets beredningsområde. I en senare proposition, 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen, har den nuvarande regeringen lagt fram förslag till riksdagen innefattande bl.a. ett miljöprogram för jordbruket och stödet till jordbruket i norra Sverige. De kapitel i proposition nr 19 som rör samma eller närliggande områden behandlas med anledning härav inte i detta yttrande, liksom inte heller motioner i motsvarande ämnen. Proposition 75 jämte motioner behandlas i jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU7.
Propositionen
I propositionen konstateras att Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU) resulterat i ett anslutningsfördrag mellan bl.a. Sverige och unionens medlemsländer. I en folkomröstning den 13 november 1994 har svenska folket tagit ställning till medlemskapsfrågan. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner anslutningsfördraget samt slutakten till fördraget. Därutöver lämnas förslag till bl.a. övergripande lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning till unionen.
I propositionen lämnas en ingående beskrivning av Romfördragets -- med senare tilläggsfördrag -- bestämmelser om bl.a. jordbruks- och miljösamarbetet inom gemenskapen och unionen. Vidare görs bedömningar av de beräknade konsekvenserna för svensk del av Sveriges anslutning till unionen.
Frågor som avser jordbruksutskottets beredningsområde upptas i propositionen främst i följande avsnitt i del 1, nämligen kapitel
7.2 Särlösningar för Sverige vad gäller miljönormer, fiske och jordbruk (s. 74--76);
8.2.4 Redogörelse för Romfördragets innehåll vad avser Tredje delen: Gemenskapens politik, där jordbrukspolitiken redovisas i avdelning II (s. 83--84) och miljöpolitiken i avdelning XVI (s. 94);
9.3.4 Anpassningar m.m. som måste ske avseende existerande (mellanstatliga) avtal, bl.a. Sveriges fiskeavtal med Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland (s. 117--118);
10.6 Miljökonsekvenser vid ett medlemskap (s. 123--124);
11.2.6 Tekniska handelshinder m.m. vad avser miljöskydd (s. 131 och 135);
13.4 Områden i konkurrenshänseende där skillnader i sak föreligger i förhållande till EG:s regler -- bl.a. återreglering av jordbruket (s. 175);
Kap. 20 Miljöpolitiska frågor inklusive naturvård och jakt- och viltvård (s. 238--272); samt
Kap. 22 Jordbruk och fiske (s. 288--326); jordbrukskapitlet i denna del innehåller dels regeringens sammanfattande bedömningar, dels en redogörelse för remissinstansernas ställningstaganden.
Del 2 av propositionen (bilaga 9) ägnas i sin helhet åt redovisning av förhandlingsresultatet vad beträffar jordbruket och fisket tillsammans med bedömningar av vilka politiska beslut som bör fattas i Sverige inför vårt lands anslutning till unionen. Även skogsfrågornas behandling i EG-sammanhang diskuteras.
Motionerna
Utskottets yttrande omfattar -- helt eller delvis -- följande med anledning av propositionen väckta motioner.
1994/95:U2 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bruna bönor klassificeras som proteingröda i syfte att rädda kvar den öländska bönodlingen vid ett EU-medlemskap.
1994/95:U4 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotland skall tilldelas 10 % av den sockerkvot som Sverige enligt avtal med Europeiska unionen får utnyttja vid ett medlemskap.
1994/95:U8 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antal klasser för arealbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av mjölkkvoter till dem som gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i gödselvårdsanläggning.
1994/95:U13 av Sivert Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett fortsatt stöd till odlingen av bruna bönor på Öland.
1994/95:U14 av Dan Ericsson och Holger Gustafsson (kds) vari yrkas såvitt nu är i fråga
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i EU verka för en förenkling av CAP på så sätt att en generell och lika arealersättning inkluderande vall och gröngödsling prövas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföring av mjölkkvoter bör hanteras av Jordbruksverket inom ramen för ett system med administrativt fastställda priser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dela in södra mjölkregionen i en "skogsbygdsdel" och en "slättbygdsdel",
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka den generella neddragningen av mjölkkvoter något för att öka utrymmet för jordbruksföretag som nystartat eller byggt ut mjölkproduktionen fram till den 31 december 1994 varvid den maximala självrisken bör minimeras till 25 % avseende den utbyggda delen.
1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas såvitt nu är i fråga
12. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget,
14. -- delvis -- att riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges jordbrukspolitik i EU-samarbetet.
1994/95:U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) vari yrkas såvitt nu är i fråga
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för det miljöpolitiska arbetet inom EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioritering av olika miljöfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s varubestämmelser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Central- och Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sektorsansvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkta resurser för miljöarbetet i EU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska prioriterade områden inom trafik och miljö, kemikaliehantering, luft- och vattenföroreningar respektive avfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om livsmedelspolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spannmål och oljeväxter,
12. att riksdagen avslår förslaget om att restituera avgifterna avseende förmalning och fettvaror och i övrigt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om detta,
13. att riksdagen avslår förslaget om att kompensera stärkelsen med 36 miljoner kronor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mjölkkvoter.
1994/95:U17 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen utformar ett system med administrativt fastställda priser vid handel med mjölkkvoter i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen begär att regeringen fördelar sockerkvoten så att det fortsättningsvis blir möjligt att producera socker på Gotland.
1994/95:U24 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas såvitt nu är i fråga
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ratificering av ännu ej ratificerade miljöavtal.
Utfrågningar, uppvaktningar, inkomna skrivelser m.m.
Utskottet har under beredningen av ärendet inhämtat upplysningar vid utfrågningar av jordbruksministern samt av cheferna för Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen.
Utskottet har även berett följande organisationer och företag tillfälle att lämna synpunkter inför utskottet, nämligen Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Sveriges livsmedelsindustriförbund (SLIM), Svenska Kvarnföreningen, Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF), Mjölkbönder i Östergötland, Sveriges Ekologiska mjölkproducenter, Småbrukare i väst, Föreningen Sveriges spannmålsodlare, Branschorganet för svensk oljeväxtodling, Svenska naturskyddsföreningen, Sockerbolaget, Svenska Mejeriernas Riksförening och Familjejordbrukarnas Riksförbund.
Landshövdingarna i de fyra nordligaste länen har inkommit med skriftliga synpunkter på propositionen. Vidare har skrivelser inkommit från ett stort antal intressenter i övrigt.
Miljöpolitiken
Propositionen
De miljöpolitiska frågorna behandlas huvudsakligen i kapitel 20 av propositionen (del 1). I propositionen anförs sammanfattningsvis att vi som medlem i EU ansluter oss till ett regelsystem på miljöområdet som är i snabb utveckling. De allmänna principer för miljöpolitiken som slagits fast genom Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att Sverige får avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete. En fördjupad svensk strategi för det miljöpolitiska EU-arbetet kommer att utarbetas under år 1995.
En allmän utgångspunkt för förhandlingarna var att den högsta tillämpade nivån för miljöskyddet skulle gälla och att inga standarder skulle sänkas genom ett medlemskap. I propositionen konstateras att de målsättningar som lades fast när förhandlingarna inleddes har uppnåtts. Det är enligt propositionen en betydande framgång att EU som en följd av förhandlingarna kommer att inleda ett arbete med att se över de gemensamma reglerna på viktiga områden.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på de områden där Sverige har strängare krav. Översynen skall slutföras inom fyra år. Under den tiden behåller Sverige de strängare reglerna. På bilavgasområdet där EG nu går vidare mot skärpta bestämmelser kommer det ekonomiska stödet till bilar i miljöklass 1 att behöva utformas på ett annat sätt under en övergångsperiod. I övrigt innehåller anslutningsakten på miljöområdet anpassningar i EG-reglerna som i huvudsak är av teknisk karaktär.
Det är viktigt att Sverige arbetar aktivt för att utveckla en europeisk strategi på klimatområdet och stödjer introduktionen av skatter på fossila bränslen för att minska koldioxidutsläppen och stimulera energieffektivitet. Även när det gäller andra luftföroreningar och vattenföroreningar pågår ett arbete inom EG för att ta fram nya strängare regler.
Sverige bör aktivt bidra till ett miljöanpassat europeiskt transportsystem bl.a. genom att principen om trafikens kostnadsansvar tillämpas och att avgas- och bränslekrav skärps.
För avfallsområdet gäller att utformningen av EG:s produktkrav blir viktig för vårt arbete att minska det miljöfarliga avfallet.
Sverige bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av samhället får genomslag inom EU.
Användningen av ekonomiska styrmedel framhålls i EG:s femte åtgärdsprogram för miljön. Detta ligger i linje med Sveriges strävan att använda marknadsanpassade styrmedel på bl.a. skatteområdet.
EG-reglerna på naturvårdsområdet syftar till att bevara arter och naturliga livsmiljöer och säkerställa den biologiska mångfalden. Bl.a. skall ett sammanhängande europeiskt nätverk med skyddsvärda områden inrättas, Natura 2000. Vidare finns liksom i Sverige regler grundade på den internationella överenskommelsen om handeln med utrotningshotade arter (CITES). Genom förhandlingarna har EG-reglerna kompletterats för att ta hänsyn till de svenska naturtyperna och populationerna av vissa arter. Sveriges traditionella jakt på fåglar och däggdjur kan vid ett medlemskap fortsätta som tidigare. Förslag till vissa kompletteringar i de svenska reglerna på naturvårdsområdet bereds inom regeringskansliet och kommer senare att redovisas för riksdagen.
Utvecklingen av miljöarbetet inom EU
I det ursprungliga Romfördraget från år 1957 fanns inga särskilda regler om miljöskydd. Den växande insikten om miljöfrågornas betydelse medförde dock att miljöaspekterna alltmer kom att uppmärksammas när regler på andra områden skulle utarbetas. Särskilda bestämmelser har numera införts i den s.k. enhetsakten som trädde i kraft 1987, samt i Maastrichtfördraget. Den grundläggande bestämmelsen om gemenskapens syfte har utökats med en hänvisning till miljöpolitiken. Behovet av att säkerställa en hållbar utveckling har därvid getts en framträdande roll. Målen för gemenskapens miljöpolitik räknas upp i artikel 130r.
Bestämmelser som har till syfte att förverkliga den inre marknaden antas med stöd av artikel 100a i fördraget. Artikeln ligger till grund för regler om harmoniserade miljökrav för varor, t.ex. kemikalier. Beslut fattas med kvalificerad majoritet enligt det s.k. medbestämmandeförfarandet i artikel 189b.
Av artikel 100a.3 framgår att kommissionens förslag skall utgå från en hög skyddsnivå när det gäller hälso-, miljö- och konsumentskydd. Även om de regler som beslutas med stöd av artikel 100a i allmänhet utformas så att medlemsstaterna är förhindrade att ställa mer långtgående krav, finns en viss möjlighet att tillämpa strängare krav med stöd av den s.k. miljögarantin i artikel 100a.4. Harmoniserade regler skall också vid behov innehålla en skyddsklausul, som gör det möjligt för en medlemsstat att temporärt tillgripa strängare åtgärder (artikel 100a.5).
Miljögarantin innebär att en stat kan tillämpa strängare regler till skydd för bl.a. miljön än vad som följer av en EG-rättsakt. Förutsättningen är att kommissionen godtar att den nationella regeln inte innebär godtycklig diskriminering eller ett förtäckt handelshinder.
Riktlinjer för den framtida utvecklingen har antagits i det femte åtgärdsprogrammet för miljön. I programmet slås fast att hänsyn till miljön skall tas vid alla viktiga politiska beslut inom gemenskapen och att EU skall sträva mot en långsiktigt hållbar utveckling som inte skadar miljön eller naturresurserna. Miljöproblem skall förebyggas och miljöhänsyn skall integreras i alla samhällssektorer. Luftföroreningarna skall minska till en nivå som motsvarar vad naturen tål med hänsyn till s.k. kritiska belastningsgränser. Extensiv odling skall uppmuntras för att minska överskottsproduktionen och bidra till en med hänsyn till miljön hållbar jordbruksproduktion.
Motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U16 framhålls att det behövs en betydligt mer handlingsinriktad strategi gentemot EU än den som den tidigare regeringen lade fram i sin skrivelse (1992/93:255) för riksdagen våren 1993 (yrkande 3). Motionärerna understryker att motionen inte ger en helhetsbild av socialdemokraternas EU-politik utan enbart bör ses som en reaktion på den förra, borgerliga, regeringens proposition. Den socialdemokratiska regeringen kommer framdeles på andra sätt att redovisa den politik som regeringen avser att driva i EU vid ett eventuellt medlemskap. Riksdagen bör hemställa att regeringen återkommer med en mer grundlig redovisning av detta miljöpolitiska arbete i början av 1995.
Med tanke på att Sveriges resurser är förhållandevis små kommer vi att vara tvungna att hårt prioritera de för oss viktigaste områdena, framhåller motionärerna. Det gäller utsläppsbegränsningar inom EU för att klara våra miljömål, i de fall det handlar om långväga föroreningar. Särskilda åtgärder krävs för att minska utsläppen av försurande och gödande ämnen. Det är särskilt viktigt att få ner utsläppen från energiproduktion och trafik (yrkande 4). EG:s varubestämmelser inklusive kemikaliehantering är andra områden som skall prioriteras (yrkande 5). EU:s inställning till viktiga internationella frågor som exempelvis miljön i Central- och Östeuropa skall vi vara med och påverka (yrkande 6). Våra tankar om sektorsansvar för miljön måste få genomslag i EU både inom trafik- och energisektorn, men också inom jordbruket (yrkande 7).
För att ett litet land som Sverige skall kunna påverka EU:s miljöarbete krävs information om svensk miljöpolitik på flera språk samt att resurser finns för utarbetande av nya förslag och bakgrundsinformation (yrkande 8).
Vad gäller miljöpolitiken är det särskilt viktigt att Sverige aktivt påverkar för att
minska utsläppen av försurande och gödande ämnen, förbättra kemikaliekontrollen i EU-länderna, via avgifter och andra styrmedel minska koldioxidutsläppen, förbättra miljön i Östeuropa.
Särskild vikt skall Sverige lägga vid att påverka EU på de områden där medlemskapsförhandlingarna drivit fram en översyn av EU:s regler. Det gäller speciellt kemikalieområdet. Men även trafik- och energisektorn är viktiga. Sverige skall arbeta för att miniminivåerna för beskattning av bensin och diesel höjs liksom att svavelhalten i eldningsolja regleras.
Samarbetet för att minska utsläppen av miljöföroreningar till Östersjön bör bli en del i ett aktivt EU-arbete där Sverige tar på sig en ledande roll. Tydliga minimiregler bör införas om minskning av avfallsmängderna och producentansvar. Även på detta område måste Sverige agera för ökad användning av ekonomiska styrmedel (yrkande 9).
I motion U15 (v) yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget. Enligt motionen förtydligar ett nyligen fattat beslut av kommissionen, vilket inneburit godkännande av Tysklands förbud mot pentaklorfenol (PCP), att det är förenat med avsevärda hinder att använda denna miljögaranti. Sverige måste med kraft verka för att enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa strängare miljöregler.
I motion U24 (mp) yrkande 7 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ratificering av ännu ej ratificerade miljöavtal.
Utskottets överväganden
Det svenska miljöarbetet i EU
Utskottet ansluter sig i väsentlig utsträckning till vad som anförs i propositionen om Sveriges politik på miljöområdet inom Europeiska unionen. Utskottet delar dock den mening som framförs i den socialdemokratiska partimotionen U16, att en betydligt mer handlingsinriktad strategi behövs för att påverka EU. En sådan strategi bör utarbetas och presenteras för riksdagen redan i början av år 1995. De analyser och riktningsangivelser som läggs fram i propositionen och som kompletterats i den socialdemokratiska motionen med tyngdpunktsförskjutning till förmån för vissa prioriterade insatsområden bör utgöra en god grund för en sådan strategi.
Strategin bör ha som mål att högsta tillämpade ambitionsnivå på miljöområdet bör gälla och att Sverige inte skall behöva sänka några miljöstandarder till följd av medlemskapet i EU. Sverige skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya miljöregler, såväl harmoniserande som minimiregler, sätts på så hög skyddsnivå som möjligt. Reglerna bör utformas som minimiregler, så att de tillåter en medlemsstat att vidta strängare åtgärder och vara ett föredöme i miljöhänseende. De enskilda länderna måste också få behålla sin frihet att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En hög miljöprofil bör således hållas över hela fältet. Av resursskäl och allmänpolitiska skäl är dock en noggrann prioritering nödvändig. Särskilt bör följande områden prioriteras, nämligen försurningen och klimatet, avfallet och kretsloppet, kemikaliefrågorna samt de övergripande internationella frågorna.
Utskottet vill betona vikten av att de svenska positionerna inom EU-samarbetet presenteras och följs upp med kraft. Som motionärerna framhåller krävs det information om svensk miljöpolitik och resurser för utarbetande av nya förslag för att Sverige som ett litet land skall kunna påverka EU:s miljöpolitik. Den svenska utrikesrepresentationen har en betydelsefull roll att spela för att bevaka och på ett tidigt stadium i miljöarbetet kunna påverka EU-ländernas politik.
Miljöarbetet berör många olika samhällsområden. För att Sverige skall kunna påverka EU:s miljöpolitik krävs att våra företrädare för olika samhällssektorer drar åt samma håll i miljöhänseende. Sektorsansvaret för miljön måste få genomslag i EU. Det gäller såväl trafik- och energisektorerna som jordbruket.
Sverige bör verka för ett kraftfullt engagemang från EU:s sida när det gäller internationell miljöpolitik. Miljöaspekterna på handelspolitiken behöver lyftas upp både inom EU och inom Världshandelsorganisationen WTO. Sverige intar av tradition en framskjuten ställning i det mellanstatliga miljösamarbetet. I globala miljöfrågor som drivhusgasernas påverkan på klimatet eller nedbrytningen av ozonskiktet bör Sverige som en del av EU även fortsättningsvis spela en viktig roll. Motsvarande gäller i det regionala samarbetet inom Europa. Den pågående försurningen av mark och vatten har särskilt stor betydelse i vårt eget land, och den är i stor utsträckning påverkad av gränsöverskridande miljöstörningar. Från svensk sida bör vi även, som medlem i unionen, söka påverka miljöarbetet i Central- och Östeuropa. Östersjöns miljö kommer att förbli av största betydelse för svensk miljöpolitik. Inom unionen bör Sverige särskilt verka för att belastningen på Östersjön reduceras.
När det gäller insatserna för att minska koldioxidutsläppen -- vilka i de samlade EU-länderna gemensamt är 30--40 gånger större än i Sverige -- är det viktigt att Sverige bidrar till att en kostnadseffektiv politik förs inom EU. Att förändra transportsystemet i miljövänlig riktning utgör en av de svåraste och viktigaste delarna av detta arbete. Huvudinriktningen av EU:s miljöpolitik inom denna sektor bör vara att på sikt skapa ett miljövänligt och hållbart transportsystem.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på de områden där Sverige har strängare krav. Därvid kommer man från svensk sida att kunna fortsätta det arbete som bedrivs av bland andra Kemikalieinspektionen för att skärpa EG:s regler på området och främja en utveckling mot mindre skadliga produkter. Det är viktigt att få full förståelse för vikten av producentansvar, utbytesprincipen och en strikt tillämpning av försiktighetsprincipen.
Kretsloppsanpassning av varusektorn och avfallshanteringen är ytterligare ett område som bör prioriteras i EU-arbetet. Sverige bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av samhället får genomslag inom EU.
Sverige bör också ge aktivt stöd åt EU-kommissionens femte miljöhandlingsprogram vilket kortfattat refererats i den inledande framställningen.
Utskottet vill avslutningsvis erinra om att Miljö- och naturresursdepartementet nyligen lagt fram en promemoria med förslag om det svenska miljöarbetet i EU (Ds 1994:126). I promemorian lyfts särskilt fram försurning, klimat, avfall, kretslopp, kemikaliefrågor och de övergripande internationella frågorna som speciellt prioriterade områden. Här föreligger således på väsentliga områden en samstämmighet mellan den socialdemokratiska regeringen och motionerna. De överväganden som görs i propositionen leder också till slutsatsen att det finns en betydande enighet över partigränserna om inriktningen av det svenska miljöarbetet i EU. För att ytterligare markera den svenska inställningen anser utskottet emellertid att riksdagen bör göra ett särskilt uttalande i denna fråga.
Utrikesutskottet bör således föreslå riksdagen att med anledning av motion U16 yrkandena 3--9 som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om Sveriges miljöpolitik inom Europeiska unionens ram.
Miljögarantin m.m.
Med anledning av Vänsterpartiets förslag i motion U15 yrkande 12 om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget får jordbruksutskottet hänvisa till vad som anförts inledningsvis om miljögarantin. Därav framgår att harmonisering av tekniska regler rörande bl.a. miljöskydd enligt Romfördraget skall baseras på en hög skyddsnivå (artikel 100a.3). Tendensen i EU går också i riktning mot påtagligt ökade krav i dessa hänseenden. I första hand bör man givetvis från svensk sida påverka reglerna redan i samband med att de antas. Om å andra sidan det i undantagsfall skulle visa sig nödvändigt att av miljöskäl tillämpa strängare regler än EG:s, bör Sverige, vilket också framhålls i propositionen, inte tveka att utnyttja de möjligheter som ges i fördraget.
Handläggningen i EU av det fall som åberopas i motionen, nämligen Tysklands förbud mot pentaklorfenol (PCP), visar att kommissionen har att noga utreda frågan om grunden till ett utnyttjande av miljögarantin. Frågan fick stor publicitet våren 1994 då EG-domstolen på formella grunder ogiltigförklarade kommissionens godkännande av Tysklands PCP-förbud och återförvisade ärendet till kommissionen för förnyad prövning. Kommissionen har därefter återkommit med en fördjupad redogörelse för skälen till sitt godkännande av förbudet. I detta senare beslut konstateras att förbudet icke utgör ett tekniskt handelshinder. Vidare hänvisas till att PCP -- ett giftigt träskyddsmedel som även innehåller dioxiner -- använts i Tyskland betydligt mer än i flertalet grannländer, bl.a. inomhus. Halterna uppges dock ha sjunkit sedan förbudet infördes. I beslutet meddelas slutligen att kommissionen begärt en rapport om möjligheten att byta ut PCP för att helt kunna förbjuda ämnet i EU vid årsslutet.
Utskottet har i den föregående framställningen betonat vikten av att EU:s miljöregler utformas som minimiregler, så att de tillåter en medlemsstat att vidta strängare åtgärder, liksom att de enskilda länderna måste få behålla sin frihet att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Detta uttalande synes ägnat att i väsentlig grad tillgodose synpunkterna i motion U15 yrkande 12. Motionen bör inte föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
Enligt vad utskottet erfarit har Sverige ratificerat samtliga miljökonventioner som vårt land anslutit sig till och som förhandlats fram inom ramen för Miljödepartementets område. Utskottet avstyrker mot den bakgrunden motion U24 yrkande 7.
Jordbrukspolitiken
Propositionen
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU
Den gemensamma jordbrukspolitiken -- Common Agricultural Policy (CAP) -- utgör en av grundpelarna i EU-samarbetet. Politiken har flera likheter med den svenska jordbrukspolitiken. Båda bygger på ett prisstöd till jordbruket som upprätthålls med hjälp av ett gränsskydd. I båda fallen inkluderas i jordbrukspolitiken olika typer av regional- och strukturpolitiska åtgärder. I både Sverige och EU ges direkta bidrag, utbetalade per arealenhet eller per djur, som en del av stödet till jordbruket.
I Romfördragets artiklar 38--43 anges den gemensamma jordbrukspolitikens mål. De mål som eftersträvas är ökad produktivitet, skälig levnadsstandard för producenterna, marknadsstabilitet, tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga livsmedelspriser för konsumenterna. Den gemensamma jordbrukspolitiken består av en pris- och marknadsreglerande del och en struktur- och regionalpolitisk del. Den pris- och marknadsreglerande delen är av störst betydelse. Strukturpolitiken har emellertid kommit att spela en allt större roll de senaste åren.
Den gemensamma finansieringen av pris- och marknadsregleringen och av strukturåtgärderna sker genom den europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, jordbruksfonden (Fonds européen d'orientation et de garantie agricole, FEOGA). Fonden är uppdelad i en garantisektion och en utvecklingssektion. Från garantisektionen finansieras marknadsstöd till jordbruket, bl.a. exportstöd, arealstöd, djurbidrag, interventionsköp, miljöstöd samt stöd till trädgårdsnäringen och fisket. Från utvecklingssektionen finansieras bl.a. åtgärder för strukturrationaliseringar inom jordbruket och åtgärder för landsbygdsutveckling. Fondens intäkter består av bidrag från EU:s budget. Fondens utgifter uppgick år 1993 till 37 miljarder ecu motsvarande ca 350 miljarder svenska kronor. Mer än 90 % av FEOGA:s utgifter avser garantisektionens område. Av EG:s totala budget har jordbruksdelen under flera år tagit i anspråk närmare två tredjedelar. Detta förhållande håller på att förändras. För närvarande beräknas jordbruksutgifterna utgöra omkring hälften av budgeten.
Jordbrukspolitiken var länge det enda politikområde inom EG som drevs gemensamt. Redan i Romfördraget utformades jordbrukspolitiken på ett sätt som förutsatte att medlemsstaterna underordnade sig rådets och kommissionens beslut när det gällde att uppfylla fördragspunkterna.
CAP byggde redan från början på tre grundprinciper, nämligen en gemensam marknad med gemensamma priser, företräde för EG:s varor framför importerade och en gemensam finansiering av jordbrukspolitiken. I juni 1992 antog rådet en stor reform av CAP. Reformbeslutets viktigaste inslag är en sänkning av stödpriset för spannmål med 29 % som skall genomföras under treårsperioden 1993/94--1995/96. För sänkningen av stödpriserna kompenseras jordbrukarna med arealbidrag vilkas storlek relateras till avkastningen under en referensperiod i respektive region.
Jordbruksreformen innebär således inte att de traditionella instrumenten i jordbrukspolitiken -- gränsskydd, intervention och exportbidrag -- avskaffas, men de kommer att minska i betydelse. Förskjutningen från prisstöd till direktstöd väntas innebära en minskad intensitet i odlingen, ökad konsumtion och minskade överskott. Av betydelse när det gäller att begränsa överskottsproduktionen är också villkoret för arealbidrag, nämligen att större jordbruk måste lägga 15 % (eller mer beroende på val av trädesform) av arealen i träda. Trädan, som också berättigar till arealbidrag, kan användas för produktion av alternativa grödor.
Konsekvenserna av ett deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik
Ett svenskt medlemskap i EU betyder att marknadsförutsättningarna för jordbruket och livsmedelsproduktionen förändras. Gränserna öppnas för handel, och konkurrensen skärps. EG:s gemensamma jordbrukspolitik kommer att tillämpas i Sverige och jordbruket får del av de stöd som finns inom ramen för denna.
På kort sikt kommer enligt propositionen intäkterna av produktförsäljningen att minska medan intäkterna från direktstöden kommer att öka. Den totala intäktsnivån kommer att öka.
Produktionen de närmaste åren efter en anslutning beräknas hamna på ungefär samma nivå som i dag. Däremot kan det bli förskjutningar mellan olika produktionsgrenar. Lönsamheten för spannmål förbättras åtminstone på kort sikt, medan intäkterna i animaliesektorn kan bli lägre. Viktigt för jordbrukets lönsamhet blir de svenska produkternas förmåga att hävda sig när konkurrensen ökar.
Flera produktområden styrs av att produktionen kvoteras. Detta sker på olika sätt inom olika områden. Sverige fick i medlemskapsförhandlingarna kvoter som ganska väl överensstämmer med dagens produktion.
Utgifterna på den svenska statsbudgeten minskar vid ett EU-medlemskap. Den borgerliga regeringen har valt att höja ambitionsnivån totalt sett genom att införa olika stöd och ersättningar som delvis finansieras av EG. Även vid denna högre ambitionsnivå blir dock utgiften över statsbudgeten lägre till följd av EG:s delfinansiering. Främst gäller detta åtgärder på miljöområdet och åtgärder för att förbättra förutsättningarna för en levande landsbygd.
Sverige bör som medlem arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Spannmål, oljeväxter och stärkelse m.m.
Som medlem av EU omfattas Sverige av EG:s marknadsreglering för spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Systemet, så som det fungerar efter CAP-reformen, är baserat på årliga direktbidrag och obligatorisk träda. Bidragen är avsedda att kompensera sänkningen av spannmålspriserna och lämnas som ett arealbidrag. Den stödberättigade basarealen definieras som det genomsnittliga antalet hektar inom en region som besåtts med spannmål, oljeväxter eller proteingrödor eller trädats inom ramen för ett offentligt trädesprogram under åren 1989--1991. Arealbidragets storlek är beroende av avkastningen per hektar under referensperioden i hela landet eller i mindre områden. Indelningen bestäms av medlemsländerna. Beloppet varierar för spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Deltagande i trädesprogrammet är ett villkor för att få del av arealbidragen. Kravet är att odlaren trädar minst 15 % av sin stödberättigade åkermark. Trädesmark kan få användas för produktion av annat än livsmedel.
Det svenska inlösensystemet för spannmål, oljeväxter och stärkelse upphör vid ett svenskt medlemskap i EU. EG:s system med intervention och exportstöd gäller således från samma tidpunkt. Hela landet bör utgöra en basregion om ca 1,8 miljoner ha. Arealbidraget bör beräknas i relation till spannmålsavkastningen i resp. skördeområde. För att minska antalet produktionsregioner bör dock skördeområden med avkastning inom ett visst intervall tillhöra en och samma klass med en gemensam ersättningsnivå. Totalt blir det 11 klasser och med en skillnad på ca 200 kronor mellan klasserna.
Grunden för beräkning av den totala stödnivån för oljeväxter skall vara spannmålsavkastningen.
Svensk stärkelseindustri bör erhålla en övergångsersättning med ca 800 kronor/ton stärkelse producerad på 1994 års potatisskörd. Den totala kostnaden beräknas bli ca 36 miljoner kronor, en kostnad som i stort motsvarar de kostnader för teknisk framställning som svenska staten hade haft i ett utanförskap.
Sverige fick i förhandlingarna en total produktionskvot för socker om ca 370 000 ton.
Enligt propositionen kommer inte odling av bruna bönor att berättiga till arealbidrag.
Den svenska förmalningsavgiften och fettvaruavgiften upphör vid ett EU-medlemskap. Avgifter som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 bör restitueras. Detta för att undvika de kraftiga marknadsstörningar som uppkommer vid spekulation inför ett EU-medlemskap.
Mjölkkvoter
Enligt propositionen bör EG:s mjölkreglering tillämpas från den 1 januari 1995. Den mjölkkvot som Sverige erhållit bör fördelas på de produktionsplatser som levererar mjölk den 1 januari 1995. Den grundläggande principen för fördelningen bör vara att leveranskvoten skall motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993 reducerad med ca 3 %.
Producenter som antingen utökat sin produktion eller nystartat under tiden fram till den 1 januari 1995 kan som alternativ välja en annan beräkningsmetod.
Det ligger i konsumenternas intresse att produktionen sker till så låg kostnad som möjligt. I propositionen görs bedömningen att detta mål bäst tillfredsställs i ett system med fri handel med kvoter.
Producenter som upphör med mjölkproduktion men inte säljer marken till vilken kvoten är knuten bör därför inom ramen för vissa villkor kunna överlåta kvoten till ett fritt pris. Företag som efter den 1 januari 1995 önskar en utökad kvot får köpa denna på en fri marknad eller från tillgänglig nationell reserv.
En indelning av landet i tre regioner görs. Inom varje region får kvoter utan mark endast försäljas till producent inom samma region.
En utvärdering av systemet bör ske sedan erfarenheter vunnits av den praktiska tillämpningen.
Trädgårdssektorn
Ett svenskt EU-medlemskap kommer sammanfattningsvis att förändra förutsättningarna för svensk trädgårdsproduktion främst genom gränsskyddssänkningar. Det är enligt propositionen sannolikt att anpassningen till EG:s lägre producentpriser kommer att ske snabbare än utjämningen av kostnaderna för arbetskraft, energi m.m.
Motionerna
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU
I den socialdemokratiska partimotionen U16 yrkas på ett tillkännagivande om livsmedelspolitiken (yrkande 10). Livsmedelspolitiken är ett område där medlemskapet innebär en tydlig förändring, anför motionärerna. Medlemskap i EU innebär också ett medlemskap i den gemensamma jordbruks- och den gemensamma fiskeripolitiken. Den borgerliga regeringen har under perioden 1991--1994 genomfört en anpassning av den svenska politiken till förhållandena inom EU. Socialdemokraterna har kritiserat denna anpassning då den alltför ensidigt har gynnat producenterna medan konsumentperspektivet lyst med sin frånvaro. Enligt motionärernas uppfattning hade den bästa förberedelsen varit att fullt ut genomföra 1990 års beslut om en intern avreglering av den svenska jordbrukspolitiken. Den borgerliga regeringen har dock inte fullföljt beslutet. Subventioner och exportstöd har återinförts. Förädlingsindustrins marginaler har tillåtits öka samtidigt som priserna till bonden sänkts. En följd av tre års borgerlig regering är att skattebetalarnas kostnader för jordbruket ökat.
Konsumentens intresse av bra mat till rimliga priser bör dominera livsmedelspolitiken, anser motionärerna. Ett medlemskap i EU kommer sannolikt att innebära en viss matprissänkning till följd av den förändrade jordbrukspolitiken som innebär att prisstöd ersätts med direktstöd samt att våra gränser öppnas för import. En framtida sänkning av tullar och införselavgifter, till följd av GATT-avtalet, kommer att inleda en friare handel också på en större världsmarknad vilket kan skapa ytterligare vinster för konsumenten.
Socialdemokraterna avser att, efter ett medlemskap, arbeta för att förändra jordbrukspolitiken inom EU på en rad viktiga punkter. Deras förslag ligger i linje med det förändringsarbete som inletts inom gemenskapen. Det viktigaste är en fortsatt och fördjupad CAP-reform efter 1997, anför motionärerna. Bl.a. bör priserna sänkas till världsmarknadsnivå, och gränsskyddet avskaffas.
Spannmål, oljeväxter och stärkelse m.m.
Enligt motion U8 (mp) yrkande 1 kan antalet klasser för arealstöd med fördel reduceras. Liknande synpunkter anförs i motionerna U15 (v) yrkande 14 i denna del och U16 (s) yrkande 11. Enligt denna motion bör regeringen få fatta beslut i frågan. Det finns vidare starka skäl för att som ett led i fördjupningen av CAP-reformen verka för att arealbidragen riktas mot mindre jordbruk och för att deras värde begränsas för de stora och intensiva producenterna. I motion U14 (kds) yrkande 4 föreslås att Sverige i EU skall verka för en förenkling av CAP på så sätt att en generell och lika arealersättning inkluderande vall och gröngödsling prövas.
I motion U16 (s) yrkas avslag på förslaget i propositionen om att kompensera stärkelsen med 36 miljoner kronor. De skäl som framförs för en sådan kompensation är inte starka nog för att utge en sådan kompensation i dagens statsfinansiella läge, anser motionärerna (yrkande 13). De yrkar även avslag på förslaget att restituera avgifterna avseende förmalning och fettvaror. Allt talar enligt deras mening för att trögheter i anpassningsprocessen innebär att restitutionen blir en engångssubvention till förädlingsindustri och partihandel (yrkande 12).
I motionerna U2 (s) och U13 (c) påtalas behovet av fortsatt stöd till odlingen av bruna bönor på Öland. I den förstnämnda motionen föreslås att bruna bönor klassificeras som proteingröda i detta syfte.
I motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 yrkas på ett tillkännagivande att Gotland skall tilldelas 10 % av den sockerkvot som Sverige enligt avtal med EU får utnyttja vid ett medlemskap.
Mjölkkvoter
Propositionens förslag om fördelning av mjölkkvoter är föremål för ändringsyrkanden i flera motioner. Enligt motion U8 (mp) yrkande 2 bör vid fördelning av mjölkkvoter hänsyn tas till de mjölkbönder som gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i gödselvårdsanläggning. Enligt motion U14 (kds) yrkande 6 bör mjölkkvoterna hanteras av Jordbruksverket inom ramen för ett system med administrativt fastställda priser. Vidare bör den södra mjölkregionen delas i en "skogsbygdsdel" och en "slättbygdsdel" (yrkande 7). I sistnämnda motion yrkas även att den generella neddragningen av mjölkkvoter ökas något för att vidga utrymmet för jordbruksföretag som startat eller byggt ut mjölkproduktionen fram till den 31 december 1994. Den maximala självrisken bör minimeras till 25 % avseende den utbyggda delen, anser motionärerna (yrkande 8).
Enligt motion U16 (s) råder det bred enighet om att kvotsystemet är ineffektivt och bidrar till bristande konkurrens, högre priser och en låg förändringstakt inom jordbruket. Sverige bör aktivt arbeta för att kvotsystemet avskaffas. I förhållande till propositionen anser motionärerna att den första fördelningen av mjölkkvoterna bör utgå från ett genomsnitt av produktionen åren 1991 och 1992. När fördelningen görs skall särskild hänsyn tas till jordbrukare som lagt om sin produktion till ekomjölk. Hela kvotadministrationen bör utföras av en statlig myndighet. Systemet bör utformas så att det håller tillbaka kapitalisering av kvoterna. Hänsyn bör även tas till mjölkproduktionens stora betydelse för jordbruket i norra Sverige (yrkande 14).
Ett system med administrativt fastställda priser vid handel med mjölkkvoter förordas även i motion U17 (c) yrkande 1.
Utskottets överväganden
Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik
Utskottet delar den syn som anläggs i motion U16, att jordbruks- och fiskeripolitiken är en del av livsmedelspolitiken. Den senare bör domineras av konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser. Den anpassning av jordbrukspolitiken till förhållandena inom EU som ägt rum under de senaste åren har enligt utskottets mening gynnat producenterna alltför ensidigt. Konsumentperspektivet har inte givits tillräckligt utrymme.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen arbeta för att förändra politiken på en rad viktiga områden inom ramen för det förändringsarbete som inletts med CAP-reformen. Den gemensamma jordbrukspolitiken är i dag en källa till budgetproblem. En fortsatt och fördjupad CAP-reform som även omfattar trädgårds- och vinnäringen bör inriktas på en friare handel med livsmedel vilket i sin tur förutsätter en ökad livsmedelskontroll.
Utskottet delar således motionärernas syn på livsmedelspolitikens allmänna inriktning. Politiken bör ha det övergripande syftet att
få till stånd en mer rättvis fördelning av EU-medlemskapets kostnader och intäkter mellan konsumenter, skattebetalare och bönder; bidra till en minskning av utgifterna över statsbudgeten till jordbruket; begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan genom att bl.a. använda miljöavgifterna som ekonomiska styrmedel; öka jordbrukets positiva miljöpåverkan genom att prioritera åtgärder för landskapsvård och ett bevarande av den biologiska mångfalden; samt öka den svenska livsmedelssektorns konkurrenskraft genom en mer offensiv konkurrenspolitik.
Enligt utskottets mening ligger det anförda väl i linje med den inriktning av livsmedelspolitiken som den nuvarande regeringen arbetar för. Något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion U16 yrkande 10 synes därför inte påkallat.
Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
För spannmål och utbytbara grödor redovisas i propositionen bedömningen att hela landet bör utgöra en basregion om ca 1,8 miljoner ha. Arealbidragen beräknas i relation till spannmålsavkastningen, och landet bör enligt propositionen delas upp i 11 områden, arealbidragsklasser, med en skillnad på ca 200 kronor mellan varje klass.
Utskottet konstaterar att medlemsländerna enligt de regler som gäller efter CAP-reformen lämnas frihet att själva bestämma hur arealbidraget skall fördelas på olika regioner. Utskottet anser för egen del att de skäl som anförs i flera motioner för en mindre långtgående uppdelning av Sverige i olika arealklasser, med en mindre spännvidd mellan den högsta och lägsta klassen, är övertygande. Utskottet bedömer att propositionens förslag riskerar att leda till en snabb och kraftig kapitalisering av bidragen i Sveriges bästa jordbruksområden vilket i sin tur riskerar att leda till en fortsatt allt intensivare odling. Inte minst av miljöskäl finns det enligt utskottets mening anledning att undvika en sådan utveckling. Med ett mindre antal arealklasser åstadkoms en utjämning av arealbidragen mellan olika delar av landet. Därigenom gynnas framför allt jordbruket i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige liksom i stödområde 4 i norra Sverige. En minskning av det delvis nationellt finansierade strukturstödet kan då göras vilket från statsfinansiell synpunkt är eftersträvansvärt. Ett minskat antal arealklasser innebär vidare betydligt mindre administrativt arbete.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet lämpligen bör delas upp i tre regioner för fördelning av arealbidragen, med ett intervall på ca 200 kronor mellan de olika regionerna.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på motion U8 yrkande 1 samt med anledning av motionerna U15 yrkande 14 i denna del och U16 yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
Utskottet har noterat att regeringen i proposition 1994/95:75 lagt fram konkreta förslag om återbetalning av omställningsbidrag till jordbrukare som ansluter sig till EG:s trädesprogram. Denna problemställning kommer att behandlas i samband med behandlingen av den propositionen. Någon ställning i frågan bör därför inte tas i förevarande sammanhang.
Utskottet avstyrker motion U14 (kds) yrkande 4. Frågan om den fortsatta CAP-reformens inriktning i olika detaljer bör anstå till ett senare tillfälle.
Kompensation till industrin m.m.
Utskottet delar den syn på kompensation till stärkelseindustrin som redovisas i motion U16 yrkande 13. De skäl som framförs i propositionen är enligt utskottets uppfattning inte starka nog för att motivera en övergångskompensation i dagens statsfinansiella läge. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionen i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
Utskottet biträder även förslaget i motion U16 yrkande 12 att någon restitution av förmalningsavgifter och fettvaruavgifter som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 icke bör medges. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionen i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört i denna fråga.
Sockerproduktionen på Gotland, m.m.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 att den sockerkvot Sverige tilldelats i förhandlingarna i möjligaste mån bör delas upp så att det även fortsättningsvis blir möjligt att producera socker på Gotland. Sockerproduktionen är av vital betydelse för öns näringsliv. Utskottet bedömer att det finns goda förutsättningar för att det även framdeles skall kunna bedrivas en ekonomiskt hållbar sockerproduktion på Gotland. Regeringen bör fortsätta sina ansträngningar att nå en överenskommelse med EG-kommissionen i detta syfte. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
För jordbruket på Öland har odlingen av bruna bönor fått stor betydelse sedan öns sockerbruk lades ner. Odlingen har under de senaste åren intensifierats med hjälp av statliga arealbidrag, och dessutom har de svenska bruna bönorna tullskyddats. Sverige har i EG-förhandlingarna begärt fortsatt stöd åt odlingen av bruna bönor, men inte fått gehör för sitt yrkande. Utskottet delar dock den mening som förts fram i motionerna U2 (s) och U13 (c), att det är ett svenskt intresse att bönodlingen även i fortsättningen ges ett stöd, i varje fall under en övergångsperiod. Regeringen bör därför fortsätta sina ansträngningar att nå överenskommelse om stöd åt odlingen av bruna bönor i Sverige. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
Mjölkkvoter
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion U16 att kvotsystemet är ineffektivt och behäftat med en rad nackdelar. På sikt bör därför Sverige aktivt arbeta för att kvotsystemet avskaffas. I inledningsskedet bör följande gälla.
För att fungera måste kvotsystemet ha viss flexibilitet. Storleken av den kvot som varje producent har att disponera bör baseras på levererad kvantitet under en tidigare tidsperiod. Utskottet finner för sin del att den basperiod för tilldelningen som anvisas i propositionen, nämligen ettdera av åren 1991, 1992 eller 1993, inte lämnar tillräcklig mängd fritt kvotutrymme för olika kategorier av producenter. Med hänsyn till de fluktuationer i produktionen som ägt rum under senare år bedömer utskottet inte heller att den basperiod som förordas i motion U16 är tillfredsställande. Som utgångspunkt anser utskottet i stället att den genomsnittliga produktionen under åren 1991, 1992 och 1993 bör läggas till bas vid fördelningen till varje producent. Enligt tillgänglig statistik från Jordbruksverket innebär detta att en sammanlagd mängd om ca 3 130 000 ton bör kunna fördelas enligt den angivna principen och att en nationell reserv om ca 170 000 ton återstår att fördela till bl.a. s.k. utökare och nystartare. Enligt EG:s regler bör därvid fasta kriterier tillämpas.
Utskottet förordar att producenter av s.k. ekomjölk inte åläggs några begränsningar i kvothänseende. Särskild hänsyn bör tas till mjölkproducenter i norra Sverige. I övrigt bör producenter som nystartat under perioden från 1993 fram till den 1 januari 1995 prioriteras vid fördelningen av den nationella reservkvoten. Först därefter bör kvoter fördelas på jordbrukare som ökat ut sin produktionskapacitet under 1993 eller 1994. För sistnämnda kategori av producenter bör det finnas möjlighet att beakta om produktionsökningen har ett direkt samband med investeringar som tillkommit på grund av miljö- och djurskyddskrav.
Det är särskilt viktigt att se till att den småskaliga och fristående förädlingsindustrin inte missgynnas vid fördelningen av kvoter och vid deras administration.
Det torde i dag finnas ett inte obetydligt antal mjölkproducenter vars anläggningar inte motsvarar de miljökrav och djurhållningskrav som fastlagts av statsmakterna. Utskottet förutsätter att regeringen överväger om tilldelandet av mjölkkvot skall villkoras i förhållande till denna typ av investeringar och vilka övergångs- och dispensregler som i så fall kan bli nödvändiga. I övrigt går utskottet inte närmare in på denna fråga.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av motion U16 yrkande 14 i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
Som anförs i propositionen motsvarar den kvot Sverige erhållit i stort sett den nuvarande sammanlagda produktionen. Utskottet finner anledning betona att Sverige skall utnyttja hela den produktionskvot, 3,3 miljoner ton, som erhållits i förhandlingarna. Denna bör fördelas på de produktionsplatser som dels har levererat mjölk den 1 mars 1994, dels stadigvarande levererar den 1 januari 1995. Utskottet finner det även rimligt att producenter som stadigvarande levererat mjölk under året men av någon anledning har tillfälligt produktionsstopp vid årsskiftet bör tilldelas mjölkkvot.
Vad utskottet anfört om ekomjölk, miljösatsningar m.m. är ägnat att i betydande grad tillgodose de förslag som lagts fram i motionerna U8 yrkande 2, U14 yrkande 8 och U15 yrkande 14 i denna del. Något särskilt riksdagsuttalande synes inte påkallat. Utskottet avstyrker motion U14 yrkande 7.
Införandet av mjölkkvoter enligt EG:s regler innebär ett stort ingrepp i den svenska mjölkregleringen. Ett tidsödande detaljarbete förestår för att fördela Sveriges mjölkkvot på de produktionsplatser som levererar mjölk. Regeringen bör under inledningsskedet hålla riksdagen informerad om tillämpningen av kvotsystemet. Praktiska skäl talar enligt utskottets mening för att tidpunkten för tillämpningen av EG:s regler något senareläggs, till den 1 april 1995. Det torde ankomma på regeringen att besluta i frågan, vilket eventuellt kan kräva samråd med EU-kommissionen.
Propositionens bedömning att mjölkkvoter skall kunna överlåtas till ett fritt pris kritiseras allmänt i motionerna. Utskottet delar den mening som framförs i motionerna U14 (kds) yrkande 6, U16 (s) yrkande 14 i denna del och U17 (c) yrkande 1 att en fri prisbildning av mjölkkvoterna kan leda till en snabb kapitalisering som vore olycklig. Kvoterna bör enligt utskottets mening hanteras inom ramen för ett system med administrativt fastställda priser. Utrikesutskottet bör med anledning av nämnda motioner förorda ett särskilt riksdagsuttalande av detta innehåll.
Övrigt
Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar som görs i de delar av propositionens miljöpolitiska kapitel som inte berörts i den föregående framställningen. Utskottet lämnar även följande kapitel i det jordbrukspolitiska avsnittet (bilaga 9) utan erinran, nämligen 1.3.4 Trädgårdssektorn, 2 Fiske, 3 Skogsbruk och 5 Livsmedel, veterinära frågor, foder och frågor om växtskydd och växtodling. Det anförda gäller även avsnitt 22 i propositionens huvuddel.
Som inledningsvis anförts bör riksdagen, med hänvisning till de förslag som lagts fram i proposition nr 75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen inte i detta sammanhang göra något uttalande beträffande propositionens bedömningar i följande kapitel av bilaga 9, nämligen 1.3.5 Strukturåtgärder inom jordbruket inkl. stöd till jordbruket i mindre gynnade områden i södra Sverige, 1.3.6 Stöd till jordbruket i norra Sverige och 1.3.7 Kompletterande miljöersättning till jordbruket, jämte motioner.
Stockholm den 24 november 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inga-Britt Johansson (s), Inge Carlsson (s), Ivar Virgin (m), Kaj Larsson (s), Ingvar Eriksson (m), Leif Marklund (s), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ann-Kristine Johansson (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Åsa Stenberg (s), Ola Sundell (m), Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp).
Avvikande meningar
1. Miljögarantin
Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Miljögarantin m.m. börjar med "Utskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- i miljöpolitiken. Som Vänsterpartiet framhåller i motion U15 förtydligar det refererade rättsfallet, Tysklands förbud mot PCP, att det är förenat med avsevärda hinder att använda miljögarantin i fördragets artikel 100a.4. Utskottet delar motionärernas åsikt att Sverige med kraft måste verka för att enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa strängare miljöregler. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av yrkande 12 i motionen rikta ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad jordbruksutskottet anfört.
2. Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik (motiveringen)
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte påkallat" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på jordbrukspolitiken som anläggs i propositionen. Den livsmedelspolitik som riksdagen fattade beslut om år 1990 och som syftade till en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket har under åren därefter anpassats efter de ändrade förutsättningar som bl.a. den svenska ansökan om medlemskap i EU medfört. Den under de senaste åren förda politiken har inriktats på att Sverige vid en integration med EU skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt. Detta gäller med hänsyn tagen till såväl behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring som till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Den förda politiken har varit framgångsrik. Den har lett till sänkning av konsumentpriserna på livsmedel. Kvaliteten på våra livsmedel har nått en hög standard. Utgifterna på statsbudgeten har minskat. Enligt utskottets mening bör de senaste årens inriktning av livsmedelspolitiken fullföljas när Sverige vid årsskiftet inträder som medlem i Europeiska unionen.
De förslag som läggs fram i motion U16 till ändrad inriktning av den politik som Sverige skall föra inom Europeiska unionen är enligt utskottets mening inte grundade på hänsyn till Sveriges samhällsekonomiska intressen. Den motsättning som utmålas i motionen mellan producent- och konsumentintressen synes starkt överdriven. För att kunna producera bra mat till rimliga priser och med goda miljöbetingelser krävs att Sveriges jordbrukare ges en ekonomisk trygghet. Denna är enligt utskottets mening möjlig att bereda inom ramen för det avtal som slutits med EG för svenskt jordbruk utan att konsumenternas eller skattebetalarnas intressen träds för när.
Som framhålls i propositionen bör Sverige som medlem i EU arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta är ett arbete på sikt. För att nå framgång i det arbetet bör Sverige i ingångsskedet utnyttja de möjligheter som öppnats i förhandlingarna.
Utrikesutskottet bör med hänvisning till det anförda avstyrka bifall till motion U16 yrkande 10.
3. Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m. som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "oljeväxter m.m." bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att de årliga arealbidragen i EG kommit att utgöra den grundläggande stödformen för spannmål och utbytbara grödor sedan pristilläggen avskaffats i samband med CAP-reformen år 1992. Bidragen är avsedda att kompensera sänkningen av spannmålspriserna. Arealbidragets storlek är enligt EG:s regler beroende av avkastningen per hektar i hela landet eller i mindre områden. Utskottet delar den mening som framförs i propositionen att arealbidraget bör beräknas i relation till spannmålsavkastningen i respektive skördeområden och att skördeområden med avkastning inom ett visst intervall bör tillhöra en och samma klass med en gemensam ersättningsnivå. Totalt blir det enligt propositionen 11 klasser och med en skillnad på ca 200 kronor mellan klasserna. Även arealbidraget för oljeväxter differentieras i förhållande till den regionala avkastningen. Utskottet avstyrker således de förslag som framförts i flera motioner om en utjämning över hela landet i färre arealstödsklasser. En lösning i den riktning motionärerna förordar skulle enligt utskottets mening strida mot den grundläggande tanken bakom systemet, att arealstödets storlek skall beräknas i förhållande till avkastningen i vederbörande område. Ett sådant system skulle slå orättvist och bidra till en kapitalisering av de sämre jordarna vilka skulle få en prisbild som inte motsvarade avkastningsvärdet.
Utrikesutskottet bör med hänvisning till det anförda avstyrka motionerna U8 yrkande 1, U15 yrkande 14 i denna del och U16 yrkande 11 i denna del.
4. Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m. som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "oljeväxter m.m." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar -- -- -- (= utskottet) -- -- -- av landet. Därigenom gynnas framför allt spannmålsodlarna i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige liksom i stödområde 4 i norra Sverige. Detta innebär dock inte någon minskning av de delvis nationellt finansierade programmen för strukturstöd och miljöstöd till nämnda områden. Dessa stöd ges som djurbidrag respektive stöd till vall och bete och kompletterar arealstöden på ett för natur- och kulturvärdena fördelaktigt sätt.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet lämpligen bör delas upp i färre regioner för fördelning av arealbidragen. Den slutliga uppdelningen får dock behandlas i samband med övriga stödformer inom jordbruket.
Utrikesutskottet bör med anledning av motion U8 yrkande 1 och med avslag på motionerna U15 yrkande 14 i denna del samt U16 yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
5. Kompensation av stärkelsen m.m.
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Kompensation till industrin m.m. börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till propositionens bedömningar om kompensation till den svenska stärkelseproduktionen. Denna kommer att utsättas för konkurrenssnedvridning vid övergången till ett EU-medlemskap. Industrin bör enligt utskottets mening erhålla en övergångskompensation på ca 800 kronor/ton stärkelse för inneliggande lager vid årsskiftet för sådan stärkelse där odlarna erhållit fullt pris. Enligt vad utskottet erfarit beräknas övergångslagret bli betydligt lägre än vad som förutsetts i propositionen. Högst 26 miljoner kronor bör därför anvisas för de sammanlagda utbetalningarna.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på motion U16 yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
6. Restitution av förmalningsavgifter m.m.
Lennart Daléus, Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Kompensation till industrin m.m. börjar med "Utskottet biträder" och slutar med "denna fråga" bort ha följande lydelse:
Som framgår av propositionen upphör den svenska förmalningsavgiften och fettvaruavgiften när Sverige blir medlem i EU. Utskottet delar propositionens bedömning att avgifter som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 bör restitueras. Därigenom kan marknadsstörningar som uppkommer vid spekulation inför ett EU-medlemskap undvikas.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på motion U16 yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
7. Mjölkkvoter
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Mjölkkvoter som börjar med "Utskottet har" och slutar med "jordbruksutskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Som anförs i propositionen bör mjölkkvotregleringen tillämpas så att den
medverkar till en nödvändig företagsutveckling som möjliggör en konkurrenskraftig jordbruksnäring, skapar förutsättningar för en optimal användning av tilldelad landskvot, ger möjlighet för statsmakten att styra utvecklingen i den utsträckning som anses nödvändigt för att uppnå samhälleliga målsättningar på detta område, så långt möjligt minimerar den administrativa handläggningen.
Utskottet anser att de bedömningar som görs i propositionen är ägnade att i stort sett tillgodose de ovan nämnda kriterierna. Den grundläggande principen för fördelningen av landskvoten bör vara att leveranskvoten för varje produktionsplats skall motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993 reducerad med ca 3 %. Producenter som antingen utökat sin produktion eller nystartat under tiden fram till den 1 januari 1995 kan som alternativ välja en annan beräkningsmetod.
Behörighet för kvottilldelning bör baseras på två faktorer. Behöriga produktionsplatser skall dels ha levererat mjölk den 1 mars 1994, dels stadigvarande leverera den 1 januari 1995. I detta sammanhang kan erinras om att det dessutom ställs krav på att produktionen och produktionsanläggningen skall uppfylla miljökrav m.m. som ställs på mjölkproduktionen, t.ex. regler rörande gödselvårdsanläggning. Utskottet förutsätter att regeringen överväger övergångslösningar med kortvarig dispensmöjlighet för de producenter vars anläggningar inte motsvarar de miljökrav och djurskyddskrav som gäller vid årsskiftet.
Genom det angivna förfarandet med valfrihet mellan basåren kan hänsyn tas till sådana tillfälliga variationer som kan uppstå till följd av t.ex. skador på produktionsanläggningen eller bekämpning av djursjukdomar. Samtidigt behöver ingen särskild reservkvot skapas för att hantera sådana fall.
Den reserv som uppstår genom den 3-procentiga minskning av referenskvantiteten som föreslås bör kunna användas för flera olika fall. Producenter av s.k. ekomjölk bör inte åläggas några begränsningar i kvothänseende. Vidare bör reserven kunna användas för s.k. nystartare och utökare i enlighet med den bedömning som görs i propositionen. Det bör därvid särskilt beaktas om en produktionsökning har ett direkt samband med investeringar som tillkommit på grund av miljö- och djurskyddskrav.
De regionala målsättningarna för jordbruksproduktionen som gäller inom landet bör beaktas vid den framtida hanteringen av mjölkkvoter. Särskild hänsyn bör därvid tas till jordbruket i norra Sverige.
Enligt utskottets mening innebär de förslag som lagts fram i motion U16 mindre rättvisa, och framför allt kommer de att föranleda ett stort antal dispensansökningar.
Utrikesutskottet bör med hänvisning till det anförda föreslå riksdagen att med avslag på motion U16 yrkande 14 i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
8. Mjölkkvoter
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Mjölkkvoter som börjar med "Utskottet har" och slutar med "fasta kriterier tillämpas" bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- följande gälla.
För att fungera måste kvotsystemet vara flexibelt. Vid fördelningen av den kvot som varje producent får att disponera måste ett fördelningssystem väljas, som så långt möjligt efterliknar dagens situation. Det måste också eliminera fluktuationer i levererad mängd mjölk beroende på tillfällig sjukdom eller annan produktionsstörning. Den grundläggande principen vid tilldelning av kvoter bör därför vara, att leveranskvoten för varje produktionsplats skall motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993 reducerad med 3 %. Den kvot som då blir över skall därefter fördelas till nystartare och s.k. utökare.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av propositionen som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Det svenska miljöarbetet i EU
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart Fremling (fp) anför:
Som framhålls i propositionen ansluter sig Sverige som medlem i EU till ett regelsystem på miljöområdet som är i snabb utveckling. De allmänna principer för miljöpolitiken som slagits fast genom Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att vi får avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete.
De förslag som läggs fram i den socialdemokratiska motionen U16 innebär enligt utskottets mening inga framsteg i förhållande till propositionen. I stället för att, som motionärerna påstår, komplettera propositionens bedömningar synes motionen innebära en ökad osäkerhet om vårt lands miljöpolitik. Motionen är knappast ägnad att konstruktivt bidra till den miljöpolitiska inriktningen av Sveriges politik inom Europeiska unionen. Med hänsyn till att skiljaktigheterna i detta avseende är av begränsad natur har vi dock inte velat reservera oss i denna fråga.
2. Miljögarantin
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet har förespråkat att Sverige skall stå utanför EU och vara ett föregångsland på miljöområdet. Jag anser, i likhet med många miljöorganisationer, att det svenska miljöarbetet försvåras av EU-medlemskapet. Den s.k. miljögarantin, artikel 100a har aldrig gett EU-länderna någon ovillkorlig rätt att behålla eller införa avvikande varunormer utan enbart möjlighet att begära detta av kommissionen -- och om kommissionen gett sitt godkännande -- behålla särregeln endast om domstolen inte finner att den strider mot EU:s grundprinciper. Miljöpartiet återkommer till miljöaspekterna på det svenska EU-medlemskapet då propositionen behandlas av utrikesutskottet.
3. Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Det svenska lantbruket är i dag inte långsiktigt hållbart. Detsamma gäller lantbruken i Europeiska unionen. Specialisering med stora spannmålsgårdar på slätten och animaliegårdar i skogs- och mellanbygder har alltmer omöjliggjort ett lantbruk med naturliga kretslopp. Jordbruket har blivit alltmer beroende av ändliga resurser som fossila bränslen både för transporter och tillverkning av konstgödsel. Även fosfor i gödselmedel är en sådan ändlig resurs.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen arbeta för en förändrad syn på jordbruket. Det intensiva kemikaliejordbruket måste ersättas av ett betydligt resurssnålare jordbruk, där intensiteten och användningen av insatsmedel kraftigt reducerats. Det ekologiska jordbruket måste ses som förebild och ges kraftigt stöd. Sverige har goda förutsättningar att bli ett föregångsland på detta område, och den svenska jordbrukspolitiken måste inriktas på detta.
För att intensifiera utvecklingen mot detta lantbruk måste inriktningen av EU:s stöd ges en betydligt starkare miljöprofil än i dag. CAP-reformen måste ses över och miljökrav kopplas till stödet.
För att minska mängden insatsmedel bör miljöavgifter användas som styrmedel. Dessa avgifter bör återgå till jordbruket i form av stöd till resurssnåla jordbruk, till ekologiska odlare och till andra miljöinsatser, som gynnar natur- och kulturvärden och bibehåller och ökar den biologiska mångfalden. Miljöpartiet kan alltså inte ansluta sig till majoritetens skrivning under rubriken Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Många av dessa frågor behandlas åter vid behandlingen av proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska unionen.
4. Sockerproduktionen på Gotland
Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva Björne (m) och Lennart Fremling (fp) anför:
Sockerproduktionen på Gotland är av vital betydelse för öns näringsliv och sysselsättning. Vi delar också uppfattningen att det framdeles skall kunna bedrivas produktion av sockerbetor för socker där på ett ekonomiskt hållbart sätt. Riksdagen kan dock inte ålägga något företag att bedriva viss fabrikation. Därför är det angeläget att de förhandlingar som enligt uppgift i betänkandet pågår inriktas på regionalpolitiska stödåtgärder inom ramen för EU-avtalet.
Att bedriva regionalpolitik med framförhandlade och tilldelade landskvoter, anser vi riskabelt inte minst för betodlingen på Gotland. Rimliga lösningar bör, inom ramen för EU:s regelverk, kunna uppnås som är acceptabla för såväl betodlare som sockerindustri.
Näringsutskottets yttrande 1994/95:NU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna berör resp. utskotts beredningsområde.
Näringsutskottet
Inledning
Vid folkomröstningen den 13 november 1994 har en majoritet av de röstande tagit ställning för att Sverige skall bli medlem i Europeiska unionen (EU). Därigenom finns förutsättningar för riksdagen dels att godkänna fördraget om Sveriges anslutning till EU, dels att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Enligt artikel 2.2 i anslutningsfördraget träder den svenska EU-anslutningen i kraft den 1 januari 1995 förutsatt att avtalsparterna då har ratificerat avtalet och ratifikationsinstrumenten deponerats i enlighet med bestämmelserna i fördraget.
De fördrag som EU:s medlemsländer slutit innebär att beslutanderätten i vissa frågor har överlåtits till EU:s organ. Sverige kommer genom anslutningsfördraget att få representation och rösträtt i EU:s alla institutioner och därigenom inflytande över de kommande besluten inom EU. Det blir en uppgift för regeringen att efter samråd med riksdagen formulera den ståndpunkt som Sverige skall inta i de olika frågor som blir föremål för beslut av EU:s organ. Enligt 5 § förslaget till anslutningslag skall regeringen underrätta riksdagen om frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd. Inför beslut som regeringen bedömer vara betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer skall regeringen rådgöra med riksdagen.
Inom EU:s olika organ behandlas en rad frågor som ligger inom näringsutskottets beredningsområde. Här kan nämnas finansiella tjänster, konkurrenspolitiken, forsknings- och utvecklingsfrågor, samarbetet inom ramen för Euratom, den gemensamma handelspolitiken samt närings- och energipolitiska frågor. I propositionen finns redogörelser för EU:s samarbete inom dessa områden och för de förändringar som följer av att EES-avtalet ersätts av ett svenskt medlemskap i EU.
I de motioner som har väckts med anledning av propositionen finns endast ett yrkande som rör näringsutskottets område. Det är yrkande 7 angående handelspolitiken i Vänsterpartiets partimotion 1994/95:U15. Näringsutskottet begränsar därför sitt yttrande till handelspolitiken.
Propositionen
Europeiska unionen upprättades genom det s.k. Maastrichtfördraget. EU omfattar dels de tidigare skapade Europeiska gemenskaperna, dels de två nya samarbetsområdena utrikes- och säkerhetspolitik resp. rättsliga och inre angelägenheter som tillfördes genom Maastrichtfördraget. Handelspolitiken utformas inom den del av EU som betecknas Europeiska gemenskapen (EG) och upprättades genom Romfördraget år 1957.
I propositionen framhålls att EG är en tullunion med gemensam handelspolitik. Beslut om handelspolitiken fattas av rådet, i regel med kvalificerad majoritet. Besluten blir bindande för medlemsländerna. Det enskilda medlemslandet har möjlighet att agera självständigt på områden dels där EG ännu inte utvecklat något regelverk, t.ex. i fråga om statsstödd exportfinansiering, dels där EG inte har några befogenheter, t.ex. i fråga om exportfrämjande åtgärder samt beträffande avtal med andra länder om ekonomiskt och industriellt samarbete.
I och med medlemskapet kommer de handelsavtal som EG träffat med olika länder att ersätta Sveriges befintliga avtal med resp. land.
I propositionen görs sammanfattningsvis den bedömningen att det ligger i Sveriges intresse och innebär stora vinster för de svenska företagen i form av minskade kostnader och ökad konkurrenskraft om Sverige ansluter sig till EG:s tullunion och handelspolitik och därigenom får tillträde till den gemensamma marknaden utan gränsformaliteter och ursprungsregler. Det innebär också fördelar att de svenska företagen får samma import- och exportvillkor som våra viktigaste handelspartners och konkurrenter i förhållande till tredje land.
Ett medlemskap kommer att leda till att vissa importvaror blir dyrare, dels därför att EG:s tullnivå genomsnittligt ligger något högre än Sveriges, dels därför att vissa varor i EG är föremål för antidumpningstullar eller kvoteringar. Dessa nackdelar uppvägs dock mer än väl av de avsevärda fördelar som samtidigt uppnås på andra områden, sägs det i propositionen.
Det konstateras vidare att Sveriges handelspolitik uppvisar stora likheter med EG:s. Skillnader finns dock beträffande tekoområdet och när det gäller vissa avtal med tredje land. Av propositionen framgår att EU har slutit associationsavtal med Polen, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien. EG:s tullar och kvoter för industrivaror skall vara avvecklade i förhållande till de tre förstnämnda länderna senast år 1996. För Bulgarien och Rumänien sker avvecklingen ett år senare. För jordbruksprodukter har EG beviljat länderna förmånlig behandling i olika avseenden, t.ex. beträffande kvoter och tullnivåer. Begränsningarna av tekoimporten från Central- och Östeuropa kommer att avskaffas senast år 1998. Med de baltiska staterna har EG slutit frihandelsavtal som innebär att Sverige kan behålla sin frihandel i förhållande till dessa länder.
Som ett resultat av de multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kommer EG:s samtliga tekoavtal att omförhandlas. Vid uppräkningen av importkvoterna kommer de nya medlemsländernas faktiska importutveckling att beaktas. Kvoterna skall avvecklas över en tioårsperiod.
I Sveriges medlemskapsförhandlingar överenskoms att EG skulle inleda förhandlingar med tredje land med sikte på att göra sådana anpassningar av de kvantitativa restriktionerna för import av textil- och klädesvaror till EU:s medlemsländer som tar hänsyn till existerande handelsmönster mellan Sverige och våra leverantörer. Enligt vad som sägs i propositionen kommer de negativa effekterna av att Sverige inordnas i EG:s importregim att bli begränsade, dels därför att huvuddelen av tekoimporten kommer från EG- och EFTA-länder, dels därför att begränsningarna mot Central- och Östeuropa inom några år kommer att avvecklas och att inga kvantitativa begränsningar förutses i förhållande till de baltiska länderna. Vidare har EG en lägre genomsnittlig tullnivå för tekovaror än Sverige.
Motionen
I motion 1994/95:U15 (v) hävdas bl.a. att EU:s handelspolitik är protektionistisk. Tillämpningen av antidumpningstullar och restriktioner mot t.ex. tekoimport från u-länder och östländer kritiseras. Motionärerna anser att Sverige bör verka för att EU skall bli mer öppen mot omvärlden, främja frihandel och vidga sitt ekonomiska samarbete med Central- och Östeuropa och med u-länderna. Det understryks att handelspolitiken mot Central- och Östeuropa måste liberaliseras. Sverige bör vara pådrivande för att minska de rika ländernas protektionism, understryker motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i frågan.
Den nya regeringens syn på handelspolitiken
Den nytillträdande regeringen anförde i sin regeringsförklaring (prot. 1994/95:6) i oktober 1994 bl.a. att det inte råder någon motsättning mellan en aktiv Europapolitik och ett starkt engagemang för de fattiga folken och internationellt ansvarstagande. I regeringsförklaringen heter det vidare att Europeiska unionen bör vara öppen mot omvärlden, främja frihandel och vidga sitt ekonomiska samarbete med Central- och Östeuropa och utvecklingsländerna. Avslutningsvis konstateras att Sverige tillsammans med andra länder kommer att kunna göra Europa till en progressiv kraft för att åstadkomma ekonomiska och sociala framsteg i världen.
Statsrådet Mats Hellström besvarade i oktober 1994 en interpellation av Marie Wilén (c) om handelspolitiken vid ett EU-medlemskap (prot. 1994/95:16). I fråga om EU:s handelspolitik på teko- och jordbruksområdena anförde statsrådet att det kommer att vara en naturlig uppgift för Sverige att verka för att EU:s politik på dessa områden snarast möjligt frigörs. Han framhöll att det alltid kommer att vara en angelägen uppgift att motarbeta protektionism i alla former. Statsrådet betonade vidare att avsikten är att Sverige skall verka för att de preferenssystem som EU har för u-länder utformas på ett sådant sätt att de innebär största möjliga marknadstillträde för dessa länder. Vidare skall Sverige, enligt statsrådet, tillsammans med andra frihandelsinriktade länder inom EU motverka användningen av antidumpningsvapnet.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet konstaterar att Sverige genom att gå in i EG:s tullunion och fullt ut delta i den gemensamma handelspolitiken skapar möjligheter till besparingar för svenska företag genom att dessa får fri tillgång till EG:s inre marknad utan kostnadshöjande krav på ursprungsregler och gränskontroller. En ytterligare fördel för företagen är att dessa får samma villkor i förhållande till tredje land som de konkurrerande företagen hemmahörande i de övriga EU-länderna har.
I propositionen påtalas emellertid att ett övertagande av EG:s handelspolitik också medför vissa nackdelar för företag och konsumenter genom höjning av tullar och införande av importbegränsningar på vissa varuområden. Näringsutskottet gör samma bedömning av handelspolitiken i detta avseende och kan därför delvis instämma i den beskrivning som lämnas i motion 1994/95:U15 (v). Det bör dock noteras att vissa av de beskrivna problemen är av övergående natur som en följd av det nya GATT-avtalet.
Med hänsyn till de negativa inslag som i vissa fall förekommer i EG:s handelspolitik är det enligt näringsutskottets uppfattning angeläget att Sverige som medlem i EU med kraft fortsätter att driva sin traditionellt frihandelsvänliga linje. Denna innefattar även att en miljömässigt hållbar utveckling skall eftersträvas och att sociala aspekter skall beaktas.
I propositionen framhålls att Sverige har goda möjligheter att i samverkan med andra frihandelsinriktade EU-länder verka för fortsatt liberalisering och avreglering. Även den nya regeringen har som framgått av den tidigare redovisningen uttalat sig för att EU bör främja frihandeln. Den har vidare betonat att det är en naturlig uppgift för Sverige att verka för att EG:s handelspolitik på t.ex. teko- och jordbruksområdena snarast möjligt frigörs och att Sverige tillsammans med andra frihandelsinriktade länder bör motverka protektionism i alla former.
Genom dessa uttalanden om hur Sverige bör agera inom EG i fråga om handelspolitiken är de synpunkter som kommer till uttryck i den här aktuella motionen i huvudsak tillgodosedda. Näringsutskottet avstyrker därför motion 1994/95:U15 (v) i berörd del.
Stockholm den 24 november 1994
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Bo Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Ingrid Burman (v).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1994/95:AU1y Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat att bereda arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (i den del som remitterats till utrikesutskottet) jämte motioner inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande omfattar Vänsterpartiets motion 1994/95:U15 (yrk. 9 delvis) samt motion 1994/95:U16 (yrk. 18 och 19) av Sven Hulterström m.fl. (s).
Inledning
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU) avslutades i april i år. Anslutningsfördraget och slutakten undertecknades i juni 1994. I folkomröstning den 13 november 1994 har svenska folket tagit ställning för Sveriges inträde som medlem i unionen.
I propositionen föreslås (i den del som remitterats till utrikesutskottet) att riksdagen godkänner anslutningsfördraget och slutakten till fördraget. Propositionen omfattar bl.a. en redogörelse, område för område, för förhandlingsresultatet och innebörden av ett medlemskap samt regeringens bedömning i samband därmed. På detta sätt redovisas arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor samt regionalpolitiska frågor.
Övriga förslag i propositionen behandlas av konstitutionsutskottet.
Arbetsmarknadsfrågor
I motion U15 deklarerar Vänsterpartiet att man godtar att folkomröstningens resultat får vara avgörande för riksdagens beslut om EU-medlemskap. Vänsterpartiet begär mot denna bakgrund ett tillkännagivande om de svenska målen för ekonomisk politik och politik mot arbetslöshet i EU (yrk. 9).
Vänsterpartiet anför -- i den del yrk. 9 ligger inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde -- att EU-kommissionens vitbok i december 1993 om tillväxt- och sysselsättningsproblemen inte innehåller någon utredning om ett eventuellt samband mellan den förda ekonomiska politiken, arbetslösheten och den svaga tillväxten.
Vänsterpartiet kritiserar att EU:s ekonomiska politik i alltför stor utsträckning bortser från arbetslöshet, regional obalans m.m. och låter åtgärder mot arbetslösheten ingå bland de sociala frågorna. Arbetsmarknadspolitiken är inom EU huvudsakligen en nationell angelägenhet, anförs det. Kampen mot arbetslösheten måste bli en del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål, anser motionärerna. Den svenska hållningen måste vara att full sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva. De rättigheter löntagarna i vårt land uppnått måste värnas.
Arbetsmarknadsutskottet anför följande.
Utskottet konstaterar att arbetsmarknadspolitikens utformning inom EU huvudsakligen är en nationell angelägenhet. Enligt utskottets uppfattning föreligger det inte något motsatsförhållande mellan denna ordning och att såväl Sverige som andra länder aktivt kan driva frågor rörande arbetslöshetsbekämpning inom EU. Samordnade insatser över nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten framgångsrikt skall kunna bekämpas. I den föreliggande propositionen ges också exempel på EU-initiativ för ökad sysselsättning.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att vårt land på detta område bör kunna fungera som en inspirationskälla för andra länder. Som utskottet vid tidigare tillfällen har anfört är emellertid arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för att dessa mål skall kunna uppnås.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Direkta vinster följer av att handelsbarriärer försvinner. I konsekvensutredningen Sverige och Europa, En samhällsekonomisk konsekvensanalys (SOU 1994:6) påpekas att ett EU-medlemskap inte automatiskt kommer att lösa de problem som svensk ekonomi står inför. Däremot skulle möjligheterna att komma till rätta med dem underlättas av högre investeringar och en gynnsammare produktivitetsutveckling, anförs det. Även förutsättningarna att öka sysselsättningen kan därmed enligt utskottets uppfattning förbättras.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k. konvergenskraven inför EMU:s tredje steg. Detta anser utskottet är en förutsättning för att man skall kunna uppfylla de mål om bland annat hög sysselsättning och hög social skyddsnivå som ställts upp i Maastrichtavtalet.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga modellen i samband med en EU-integration konstaterar utskottet att LO har uttryckt tillfredsställelse över att det svenska förhandlingsresultatet tillgodoser väsentliga fackliga intressen som möjligheter till inflytande samt att svenska arbetsrättstraditioner erkänts. Även TCO och Arbetslivscentrum har uttryckt tillfredsställelse i frågan om kollektivavtalens ställning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört får motion U15 (yrk. 9 i den del det berör arbetmarknadsutskottets beredningsområde) i det väsentliga anses vara tillgodosedd.
Regionalpolitiska frågor
I motion U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) tas landsbygdsutveckling och regionalpolitik upp (yrk. 18, 19). Enligt motionärerna ger propositionen ingen vägledning för hur Sverige skall utnyttja de medel till landsbygdsutveckling som EU anvisar och hur Sverige skall ansluta sig till EU:s landsbygdsutvecklingsprogram. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en mer detaljerad plan för hur denna stödform skall användas och avvägas i förhållande till andra insatser.
Vidare anser motionärerna att uppföljningen av de regionalpolitiska förhandlingarna inte bedrivits tillräckligt kraftfullt av regeringen. Bl.a. måste den geografiska avgränsningen av de s.k. mål 2 och 5 lösas internt inom landet och vid samtal med kommissionen. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma med slutgiltiga förslag på detta område, vad gäller resursfördelning mellan samtliga mål samt beträffande det totala utrymmet.
Arbetsmarknadsutskottet anför följande.
Mål 1 (främja svagt utvecklade regioner), 2 (omstrukturera regioner med industriell tillbakagång), 5 b (underlätta utveckling på landsbygden) och 6 (främja utveckling i ytterst glesbefolkade regioner) är alla regionalt inriktade, medan stöd till de övriga målen lämnas utan direkt geografisk koppling. Av de regionalt inriktade målen är mål 2, 5 b och 6 aktuella i Sverige.
Mål 5 a gäller att främja omstrukturering av jordbruket. På jordbruksområdet finns även EG:s stöd till miljöprogram samt stöd till mindre gynnade områden.
För år 1995 avsätts för Sveriges del från EG:s budget 227 miljoner ecu (ca 2 miljarder kronor enligt aktuell växelkurs) för målen 2, 3, 4, 5 a, 5 b. Denna ram kommer att öka under de närmaste åren så att den år 1999 uppgår till ca 248 miljoner ecu. Fördelning av resurser på de olika målen kan emellertid inte göras förrän den geografiska avgränsningen av målen är klarlagd. Beträffande mål 6 avsätts 41 miljoner ecu (ca 370 miljoner kronor) från EG:s budget för år 1995. Även detta belopp räknas upp till år 1999.
Utöver ovan nämnda målinriktade insatser avsätts medel, ca 9 % av strukturfonderna, för s.k. gemenskapsinitiativ. Ett sådant initiativ är landsbygdsutvecklingsprogrammet Leader som syftar till att främja innovationsprojekt, utbyte av erfarenheter samt gränsöverskridande samarbete.
För att få del av medel från strukturfonderna gäller generellt att nationell medfinansiering krävs. Dessa medel kan bestå av såväl anslagsmedel som medel från berörda sektorer, kommuner, landsting eller privata intressenter.
Utskottet har inhämtat att frågan om den geografiska avgränsningen av målen 2 och 5 b bereds inom regeringskansliet. Resultat kan förväntas föreligga inom kort. Efter förslag från Sverige kommer kommissionen att fastställa områdesavgränsningen. Även åtgärdernas inriktning kommer att avgöras i överläggningar med kommissionen. Enligt den tidplan som gäller vid ett EU-inträde skall Sverige senast den 31 mars 1995 lämna förslag till programplaner för strukturfonderna till kommissionen. De ekonomiska frågorna berörs i viss utsträckning i regeringens proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m., vilken nyligen avlämnats till riksdagen.
De av motionärerna upptagna frågorna är alltså under beredning. Utskottet anser att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med en uttömmande redovisning av områdesavgränsningen, åtgärdsinriktningen och medelsfrågorna. Vad nu anförts med anledning av motion U16 (yrk. 18, 19) bör ges regeringen till känna.
Stockholm den 15 november 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m), Ola Ström (fp), Ingrid Burman (v) och Birger Schlaug (mp).
Avvikande mening
Arbetsmarknadsfrågor
Ingrid Burman (v) och Birger Schlaug (mp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadsfrågor som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anför" och slutar med "vara tillgodosedd" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anför följande.
Utskottet konstaterar att en stor del av den nationella ekonomiska politiken underställs EU:s, vilket kan få negativa konsekvenser när det gäller arbetsmarknaden på längre sikt. Det har tyvärr visat sig att samordnade insatser i stora ekonomiska och politiska enheter inte självklart leder till framgång då det gäller att bekämpa arbetslösheten; USA är ett exempel på detta.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik. Rätten och möjligheten att vara föredöme måste säkras fullt ut för att Sverige skall kunna fungera som inspirationskälla för andra länder och unioner.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Detta innebär att man stimulerar en utveckling där allt färre människor får tillgång till sysselsättning samtidigt som risken är stor att transportbehovet ökar, vilket i sig leder till en ökad miljöbelastning. Ökad konkurrens på en fri stor marknad leder dessutom till en ökad lönespridning, något som utskottet inte accepterar.
Förhoppningarna att Sverige efter medlemskapet i EU kan vinna fler investeringar, som skall skapa sysselsättning, medför att man önskar att investeringar uteblir i andra delar av unionen. Detta är varken eftertraktansvärt eller långsiktigt rationellt.
Enligt utskottets uppfattning bör sambandet mellan ekonomisk politik, arbetslöshet och tillväxt klargöras tydligare och få resultera i en ny målformulering. Arbetsmarknadspolitiken, vilken nu är en nationell angelägenhet inom EU, bör lyftas upp till ett högre plan, så att kampen mot arbetslösheten blir en del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål. Därvid bör sysselsättningsmålet och prisstabilitetsmålet stå sida vid sida och vara lika viktiga även för centralbanken. Den svenska hållningen i det kommande samarbetet måste vara att full sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga modellen konstaterar utskottet att Sverige endast gjort en ensidig deklaration, vilken inte innebär någon garanti för framtiden.
Vad nu anförts med anledning av motion U15 i berörd del bör ges regeringen till känna.
Bilaga 2 Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen
Akt om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen
Del ett: Principer
Del två: Anpassning av fördragen Avdelning I: Institutionella bestämmelser Avdelning II: Annan anpassning
Del tre: Anpassning av institutionernas rättsakter
Del fyra: Övergångsbestämmelser Avdelning I: Institutionella bestämmelser -- -- -- Avdelning V: Övergångsbestämmelser för Sverige Avdelning VI: Jordbruk Avdelning VII: Andra bestämmelser
Del fem: Genomförandebestämmelser Avdelning I: Upprättande av institutioner och organ Avdelning II: Tillämpning av institutionernas rättsakter Avdelning III: Slutbestämmelser -- -- --
Protokoll Protokoll 1 om Europeiska investeringsbankens stadga -- -- -- Protokoll 3 om det samiska folket -- -- -- Protokoll 5 om de nya medlemsstaternas bidrag till Europeiska kol- och stålgemenskapens budget Protokoll 6 om särskilda bestämmelser för mål 6 inom ramen för strukturfonderna i Finland, Norge och Sverige Protokoll 7 om Spetsbergen Protokoll 8 om val till Europaparlamentet i de nya medlemsstaterna under tiden fram till anslutningen -- -- --
Slutakt
Skriftväxlingar rörande alkoholmonopol och kollektivavtal
Bilaga 3
Termer och förkortningar (delar av materialet är med benäget tillstånd hämtat ur publikationen "Europa ABC" utgiven av Utrikesdepartementets handelsavdelning 1994)
ABEL Official Journal som elektroniskt beställningssystem. En databas med Official Journals innehållsförteckning och möjligheter att on line-beställa direktiv, förordningar, m.m.
ACE Action Committee for Europe. Aktionskommittén för Europa med företrädare för EU-staternas politiska, ekonomiska såväl som fackliga organisationer.
ACNAT Finansiellt instrument inom EU för naturskydd.
ACP African, Caribbean and Pacific States (ACP-stater) -- den grupp (främst afrikanska) stater (70 st) som är associerade till gemenskapen genom Lomé-konventionen. Konventionen, som har sitt ursprung i EU-staternas tidigare samarbete med de forna kolonierna, är ett avtal om handel, samarbete och bistånd.
ACPM Advisory Committee on Programme Management -- EG:s rådgivande kommitté för programverksamhet.
ActeurAmélioration des Conditions de Travail en Europe -- ett Europaforum för nationella institut vad gäller förbättringen av arbetsmiljön och -förutsättningar.
AEA Association of European Airlines -- en handelssammanslutning mellan Västeuropas internationella flygbolag.
AER Assembly of European Regions. Sammanslutning av 237 regioner i Väst- och Östeuropa. Bildades 1985 i syfte att ge regionerna en enhetlig och kvalificerad röst i EG, Europarådet och ESK. Tidigare medlemmar som Slovenien, Kroatien och Slovakien är nu suveräna stater.
Aéronautique
-- Forskningsprogram inom EG för flygteknologi. Ingår inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet i särprogrammet för industri och materialforskning.
AETR-konventionen
-- Accord Européen sur le Transport Routier -- europeisk överenskommelse, mellan bland andra EU-staterna och Sverige, rörande kör- och vilotider i Europa.
Agra-Europe
Fristående nyhetstjänst som en gång i veckan redovisar den senaste utvecklingen vad gäller jordbruksproduktion och distribution inom EU.
AgriculturalManagementCommittees
Förvaltningskommittéer inom EU på jordbrukets område.
Agrimed
Agriculture Méditerranéenne/Mediterranean Agriculture -- EG-program för stöd till jordbruket i stater och regioner i Medelhavsområdet.
Agro-MonetarySystem
Ett system inom EU för utjämning av priserna på jordbruksprodukter, räknat i nationella valutor.
AIM Advanced Informatics in Medicine in Europe -- forskningsprogram i EG för avancerad informationsteknologi inom läkekonsten. Syftet med programmet är att utveckla användningen av informationsteknologi i medlemsstaternas hälsovårdsväsenden samt inom medicinsk forskning.
ALA Asia and Latin-America -- Samlingsbegrepp för EU-staternas bistånd till länder i Asien och Latinamerika.
Altener
Alternative Energy -- EG-program för utveckling av förnybara energikällor. Ingår i EG:s strategi för begränsning av koldioxidutsläppen och ökning av energieffektiviteten via regleringar och ekonomiska styrmedel. Syftet med programmet är att finansiellt stöd skall utgå till projekt, utbildning, yrkesutbildning och information samt samarbete med icke-medlemsstater.
Annual Report
EG-kommissionens årsrapport -- redovisar kommissionens arbete under det gångna året samt redogör för planerade kommissionsförslag.
Anti-Dumping
Antidumpningsåtgärd (ofta i form av importtullar) för att motverka att utanförstående handelspartners dumpar, dvs. säljer sina varor till ett pris som understiger produktionskostnaden.
Apollo
Ett med European Space Agency gemensamt EG-projekt för digital satellitkommunikation. Jämför ESA.
Aproder
Association of Protestant Development Oganizations in Europe. Europeisk sammanslutning av protestantiska frivilligorganisationer, omfattande bl.a. svenska Diakonia, verksamma på biståndsområdet.
A-punkt
Ett ärende i EU på ministerrådets dagordning i vilket enighet redan föreligger och där beslut endast är en formsak. Jämför B-punkt.
Arge-Alp
Intra-regionalt samarbetsorgan som bildades 1972 med syfte att främst värna miljön i alpområden. Omfattade ursprungligen sju regioner i fyra stater i de centrala Alperna (Bayern, Tyrolen, Vorarlberg, Salzburg, Graubünden, Sydtyrolen och Lombardiet). På senare år har även provinsen Trento, kantonerna Ticino och St. Gallen samt delstaten Baden-Württemberg anslutit sig.
Arion
EG-program för utbildningsadministratörer, m.fl. Syftar till att främja ömsesidig förståelse för medlemsstaternas utbildningssystem.
AssociationAgreements
EG:s associationsavtal enligt Romfördragets artikel 238. Överenskommelserna är baserade på ömsesidighet vad gäller rättigheter och skyldigheter, men medger vanligen viss förmånsbehandling av den associerade parten. Associationsavtal finns med bl.a. Turkiet och Cypern. Sedan 1991 har särskilda associationsavtal, s.k. Europaavtal, undertecknats med Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien. Europaavtalen innehåller en referens till framtida EU-medlemskap. Jämför Europa-avtal.
AssociatedOverseas Countriesand Territories
Associerade transoceana länder och territorier -- länder och territorier utanför Gemenskapen med associationsstatus p.g.a. sina juridiska bindningar med vissa medlemsstater (ex. Martinique).
Aqua Europa
European Federation of Water Treatment -- den europeiska vattenreningsfederationen.
Avis
Utlåtande, yttrande, eng. opinion; används i Sverige som citatord om EG-kommissionens yttrande om huruvida förhandlingar om medlemskap med en kandidatstat skall inledas eller ej. Enligt de informella procedurreglerna upprättar kommissionen för arbetet på sitt yttrande en s.k. task-force för att utreda de ekonomiska, institutionella och juridiska förutsättningarna för medlemskap. Yttrandet framläggs slutligen för ministerrådet, som har att ta ställning till om förhandlingar skall komma till stånd. Finns förutsättningar härför, beslutar rådet enhälligt i frågan. De formella förhandlingarna om ett tillträdesfördrag kan sedan inledas. EG-kommissionens yttrande om svenskt medlemskap antogs den 31 juli 1992.
Avis conforme
EU-term som syftar på den beslutsprocedur som infördes i och med Enhetsakten 1987, och som kräver Europaparlamentets godkännande innan gemenskapen beslutar om internationella avtal (associationsavtal och anslutning av nya medlemsstater). Parlamentets godkännande kan ges först efter det att en majoritet av samtliga ledamöter (minst 260) röstat ja.
B-punkt
Ett ärende i EU på ministerrådets dagordning som på grund av sin art föranleder diskussion. Jämför A-punkt.
BC-Net
Business Cooperation Network -- är en del av EG:s småföretagarprogram och utgörs av ett datorbaserat system för små och medelstora företag, med syftet att bistå i sökande efter samarbetspartner.
BCR Bureau of Community Reference -- EG-forskningsprogram för tillämpad meteorologi och kemisk analys.
Behörighets-skyddade yrken
Yrken som kräver särskild behörighet, t.ex. domare och läkare.
Benelux
Ekonomisk union etablerad genom Haag-överenskommelsen 1948 mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg.
Beslut
Är bindande för dem de riktar sig till. Beslut har t.ex. fattats om införande av system för informationsutbyte om vattenkvalitet.
BEUC Bureau Européen des Unions de Consommateurs -- EU-staternas konsumentorganisation, numera öppen även för icke-medlemsstater.
BIC Business and Innovation Centre -- småföretagsprogram inom EG som stödjer uppbyggnaden av innovationscentra.
Bilateralt
som innefattar två parter (om avtal, förhandlingar etc., vanligen mellan stater, stora organisationer e.d.). Jämför multilateralt.
Biomed
Biomedical/Health Research -- kortnamn för EG:s program för medicin- och hälsoforskning. Syftar huvudsakligen till samordning av medlemsländernas forsknings- och utvecklingsprogram.
BIS Bank of International Settlements -- Internationella regleringsbanken (med säte i Basel). Samarbetsorgan för de nationella centralbankerna. Bildades 1930 med syftet att hjälpa till i organisationen av Tysklands krigsskuld efter första världskriget. Har i dag 32 medlemmar (efter det att Estland, Lettland och Litauen 15 juni 1992 återigen inträtt som medlemmar).
Blue Angel
Se Environmental labelling.
Blue Book
EG-kommissionens sammanställning av nationellt förordade praktikanter för praktiktjänstgöring i EG-kommissionen. Den "blå boken" är varken blå eller en bok, utan en kortlista från vilken generaldirektoraten kan rekrytera korttidspraktikanter.
BRIDGE
Biotechnology Research for Innovation, Development and Growth in Europe -- ett forsknings- och utbildningsprogram inom EG för bioteknisk forskning koncentrerad kring innovation, utveckling och tillväxt i Europa. Ersätts inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av forskningsprogrammet Biotechnology.
BRITE/EURAM
Basic Research in Industrial Technologies for Europe och European Research on Advanced Materials -- EG:s forskningsprogram inom ramen för det andra ramforskningsprogrammet till stöd för avancerad materialteknologi. Syftar till förbättrad utformning, kvalitet och produktivitet. Berör även forskning på flygteknologiområdet (jämför Aéronautique). Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet fr.o.m. september 1991 av forskningsprogrammet Industrial and Material Technologies.
BroadcastingDirective
Direktiv som togs av EG 1989 med bestämda regler för transnationella televisionsöverföringar. Reglerar bl.a. användningen av reklam, dess omfattning och frekvens samt regler för program som eventuellt kan skada barn. Motsvarar delvis Europarådets konvention på samma område. Jämför Television Without Frontiers.
Bulletin of theEuropeanCommunities
En EG-publikation som redogör för kommissionens och andra gemenskapsinstitutioners arbete. Publiceras 11 gånger om året.
Cabotage
Rätten att utföra inrikes transporttjänster (till lands, sjöss eller i luften) inom annan stat.
CADDET
Centre for the Analysis and Dissemination of Demonstrated Energy Technologies -- det europeiska informationscentret för analys av och information om energiteknologier bildades 1988 av nio västeuropeiska länder, däribland Sverige.
Caddia
Cooperation in Automation of Data and Documentation for Imports, Exports and Agriculture -- samarbetsprogram i EG för datorisering av gemenskapens informationssystem.
CAP/PAC
Common Agricultural Policy/Politique Agricole Commune -- EG:s gemensamma jordbrukspolitik. I artikel 39 i Romfördraget fastställs att gemenskapens jordbrukspolitik syftar till att öka produktionen av jordbruksprodukter, garantera jordbrukare en dräglig levnadsstandard, stabilisera jordbruksmarknaderna, samt garantera rimliga priser för konsumenterna. Knappt 60 procent av EG:s totala budget går till CAP. Under 1992 har CAP genomgått en reform, vars huvudsyfte varit en övergång från produktionsstöd till inkomststöd.
CCC
1. ConsumersConsultativeCouncil
EG-kommissionens konsumentråd.
2. CustomsCooperationCouncil
Det internationella tullsamarbetsrådet (med säte i Bryssel).
CCITT Comité Consultatif International Télégraphique et Téléphonique -- internationella rådgivande telegraf- och telefonkommittén inom Europeiska teleunionen (ETU). Jämför ETU.
CCT Common Customs Tariff -- EG:s gemensamma tulltaxa gentemot tredjeländer.
D Coordinated Development of Computerized Administrative Procedures -- samordnad utveckling av EG:s datoriserade tulldokumentation.
CDI Centre pour le Développement Industriel-/Centre for Industrial Development. Samarbetsform inom ramen för Lomé-konventionen mellan små och medelstora industrier i EU och ACP-staterna.
CE Communauté Européenne (CE)/Europeiska gemenskapen (EG).
CE-märkning
Inom EU skall varor som uppfyller de av gemenskapen fastlagda säkerhetskraven, och som därigenom får cirkulera fritt på den gemensamma marknaden, märkas med CE-symbolen, CE-märkning, tidigare kallat EG-märket.
CECA Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier/Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).
CEDAG
Comité Européen des Associations d'intérêt Général -- Det nyligen upprättade europeiska rådet för frivilligorganisationer.
Cedefop
Centre Européen pour le Développement de la Formation Professionnelle/European Centre for the Development of Vocational Training/Europeiskt center för utveckling av yrkesutbildning. -- EG:s center för yrkesutbildning i Berlin (även med kontor i Bryssel). Inom Cedefops ram arbetar medlemsstaternas regeringar, industrin och fackföreningsrörelsen samt EG-kommissionen med frågor som berör yrkesinriktad ubildning, ungdomars roll i yrkeslivet samt arbetares rörlighet över gränserna.
CEDRE
Centre Européen de Développement Régional. Organisation med syfte att verka som ett kontaktorgan mellan regioner i ekonomiska och vetenskapliga frågor. Har sitt säte i Strasbourg och representation i Bryssel.
CEEP
Centre Européen pour les Entreprises Publiques/European Centre of Public Enterprises -- Europacentret för offentliga affärsverk och företag. Samlar representanter från EU-staternas arbetsgivarorganisationer, med syftet att genom täta kontakter med EU:s olika institutioner bevaka gemenskapsarbetet som får konsekvenser för deras verksamheter (främst den s.k. sociala dialogen). Centret är beläget i Bryssel.
CEJA/ECYF
Conseil Européen des Jeunes Agriculteurs/European Council of Young Farmers -- EG:s särskilda råd för yngre jordbrukare.
CEFIC
European Council of Chemical Industry Federation -- det europeiska förbundsrådet för den kemiska industrin.
CELAD
Comité Européen pour la Lutte Anti-Drogue -- EU:s samarbetsorgan med syfte att bekämpa den gränsöverskridande handeln med narkotika.
CELEX
EG-kommissionens rättsdatabas. Innehåller i full text bl.a. EG:s grundläggande traktater (t.ex. Romfördraget), sekundär lagstiftning (förordningar, direktiv, beslut, etc.), avtal mellan EG och tredje land (t.ex. frihandelsavtalen med Sverige) samt rättsfallen från EG-domstolen.
CEMR
Council of European Municipalities and Regions -- Ett samarbetsorgan för lokala och regionala myndigheter i Europa. Utgör numera den europeiska sektionen av IULA (International Union of Local Authorities). Har sitt säte i Bryssel.
CEMT
Conférence Européenne des Ministres des Transports -- Europeiska transportministerkonferensen. Är ett systerorgan till OECD för antagande av icke-bindande resolutioner på det europeiska transportområdet. Ministerkonferensen, även med deltagande från icke EU-stater och staterna i Central- och Östeuropa, möts två ggr/år. Har ett särskilt sekretariat i Paris.
CEN Comité Européen de Normalisation/European Committee for Standardization/Europeiska unionen för standardisering -- det västeuropeiska standardiseringsorganet på alla teknikområden utom el-, informationsteknologi- och teleområdena.
Cenelec
Comité Européen de Normalisation Electrotechnique/European Committee for Electrotechnical Standardization/Europeiska organisationen för standardisering inom elområdet -- det västeuropeiska standardiseringsorganet som ansvarar för elektronik/elektroteknikområdena.
CEOP European Committee of Worker's Cooperative Production Societies.
CEPT Conference of European Postal and Telecommunications Administrations -- Europeiska post- och telesammanslutningen.
CER Community of European Railways. Nätverk mellan de nationella järnvägsmyndigheterna i EU. Antalet medlemmar har utökats till 16, däribland ingår även vissa icke EU-stater.
CERN Conseil Européen pour la Recherche Nucléaire/European Organization for Nuclear Research -- Europeiska atomforskningscentret med säte utanför Genève. Bildades 1954 för att utföra och koordinera forskning inom partikelfysik. Sverige deltar som full medlem i centrets forskningsverksamhet.
Certificate ofExperience
EU:s medlemsstater kan utfärda certifikat som tillåter arbetstagare inom vissa yrkeskategorier, och som uppfyller de direktiv som gäller, att arbeta i samtliga medlemsstater utan att gå igenom någon sorts kvalifikationskontroll.
CET Common External Tariff -- EG:s gemensamma tullar mot tredje land.
CFE Conventional Forces in Europe -- Förhandlingar om konventionella militära nedskärningar i Europa. Hölls inom ramen för ESK-processen och inbegrep samtliga NATO-länder och de f.d. Warszawapaktsstaterna. Sammanslogs 1992 med CSBM-förhandlingarna till militära förhandlingar med deltagande av ESK-stater.
CFP Common Fisheries Policy -- EG:s gemensamma fiskeripolitik. Enligt dess grundläggande bestämmelser, skall fiskeresurserna mellan EU:s medlemsstater fördelas utifrån kriterierna traditionellt fiske; förlust av fiskemöjligheter på grund av införande av 200-milsgräns för fiskezoner; samt prioritering av områden som är starkt beroende av fiske (Irland, norra Storbritannien). En översyn av CFP har nyligen gjorts.
CGC Management and Co-ordination Advisory Committee/Comité consultatif en matière de gestion et de coordination -- EG:s förvaltnings- och koordineringskommitté.
CHD Conference on the Human Dimension -- den mänskliga dimensionen i ESK-processen, som bl.a. berör mänskliga rättigheter, arbetsmarknadspolitiska frågor, o.dyl.
CITES
Europarådskonventionen om internationell handel med utrotningshotade arter (växter och djur).
Citizen's Europe/Europe desCitoyens
Medborgarnas Europa. Blev i mitten av 1980-talet ett samlingsnamn för de fördelar som de enskilda medborgarna i EG skulle få av den inre marknaden. "Medborgarnas Europa" har inget eget namn, än mindre en egen tidtabell. Det syftar på alla de åtgärder på arbetsmarknadens, socialpolitikens, konsumentpolitikens, utbildningens, miljöns och den fria rörlighetens område som direkt gagnar de enskilda EG-medborgarna (numera EU-medborgarna).
CN Combined Nomenclature/Kombinerade nomenklaturen -- EG:s kombinerade varunomenklatur för tarifferings- och statistiska ändamål.
COCOR
Comité de Coordination -- kommitté (inom ECISS) som leder standardiseringsarbetet på stålområdet.
Co-decision
EU-uttryck som syftar på Europaparlamentets medbeslutande i beslutsprocessen. I och med Maastricht-fördraget infördes en ny beslutsprocedur som för första gången ger parlamentet vetorätt inom ett femtontal områden såsom inre marknadsfrågor, utbildning, kultur, hälsovård, konsumentskydd, transport, kommunikation, forskning och miljö. Jämför Cooperation procedure.
CODEST
Committee for the European Development of Science and Technology -- rådgivande organ för EG:s forskningsaktiviteter, särskilt vad gäller forskningsprogrammet Human Capital and Mobility.
COFACE
Confederation of European Family Organizations/Confédération des Organisations Familiales de la Communauté Européenne -- självständigt paraplyorgan för familjeorganisationer inom EU. Bevakar gemenskapens konsument-, utbldnings-, jordbruks- och allmänna sociala frågor. Har sitt säte i Bryssel.
Cogeca
Comité Général de Coopération Agricole -- EG:s kommitté för jordbrukssamarbete.
Cohesion
EU:s målsättning att uppnå ekonomisk och social utjämning inom gemenskapen. Detta påverkar all verksamhet inom unionen men bedrivs främst genom de tre strukturfonderna -- regionalfonden, socialfonden och jordbruksfondens utvecklingssektion. Enligt unionsfördraget i Maastricht skall en särskild utjämningsfond (cohesion fund) för de ekonomiskt mindre utvecklade medlemsstaterna inrättas.
College ofEurope/Collège d'Europe
Högskola i Brügge, Belgien, för högre europeiska studier med inriktning på den europeiska integrationen. Delfinansieras av EG-kommissionen.
COM (COMDOC)
Commission Documents -- EG-kommissionens dokumentservice.
COMETT
Action Programme of the Community in Education and Training for Technology -- EG-program för utbildning och praktik för samarbete mellan universitet och näringsliv inom gemenskapen. COMETT-programmets syften är i första hand att allmänt stärka samarbetet mellan universitet och företag, särskilt över nationsgränserna; ge ekonomiskt stöd till utvecklandet av ett stort antal fortbildningspaket inom högteknologi, paket/kurser som sedan skall användas inom respektive stats näringsliv; ge stipendier för teknologers praktikperioder i företag i annan medlemsstat; samt ge stipendier för universitetslärare/nyckelpersoner i industrin till kunskapshöjande perioder i annan stat.
Comitextil
Cooperation Committee for the Textile Industries of the EC -- samarbetskommitté för EG:s textilindustrier.
Comité desMinistres/Committee ofMinisters
Europarådets ministerkommitté. Består av medlemsstaternas utrikesministrar, som sammanträder minst två gånger om året. Kommittén kompletteras med fackministermöten. Mellan minstermötena sköts arbetet av den s.k. ställföreträdarkommittén.
Comitology
EU:s kommittésystem. Som ett led i strävan att effektivisera beslutsprocessen i EG-organen, få ett snabbare beslutsfattande och lösa upp blockeringar på grund av motsättningar mellan medlemsländerna, tillsätts kommittéer med olika status. Vissa har beslutanderätt, andra är bara rådgivande. Kommittésystemet kommer att få en viktig roll även i beslutsprocessen i EES.
Community Patent
Gemenskapspatent inom EG.
CommunitySupportFrameworks(CSFs)
Utfästelser gjorda av EG-kommissionen till medlemsländerna om på vilka områden och med hur mycket regionalfonderna kan användas för nationella regionalpolitiska stödåtgärder. Som regel lämnar EU bidrag motsvarande högst 70 procent av totalkostnaderna för ett projekt.
Cooperationprocedure
I Europeiska enhetsakten från 1987, fick Europaparlamentet större möjlighet att påverka EG:s lagstiftning genom det s.k. samarbetsförfarandet. Detta tillämpas inom de områden där ministerrådet fattar beslut med majoritet. Det gäller framför allt den s.k harmoniseringen av EG:s lagar för den inre marknaden. Dessutom gäller det vissa andra områden; forskningsprogram, den regionala fonden samt vissa sociala frågor. Allt som allt handlar det om ett tiotal artiklar i Romfördraget. Samarbetsförfarandet utsträcks i Maastrichtfördraget till att gälla omkring 15 nya områden, samtidigt som den bibehålls för tre gamla. Jämför Co-decision.
COPA Committee for Agricultural Organizations of the European Community. -- Kommittén för jordbrukets näringslivsorganisationer inom EG.
COPO Comité Politique. Politiska kommittén som består av chefstjänstemän från medlemsstaternas utrikesdepartement är högsta tjänstemannaorgan för det utrikespolitiska samarbetet mellan EU-staterna.
CORDIS
Community Research and Development Information Service. Databas som innehåller information om EG:s forsknings- och utvecklingsprogram.
Coreper
Comité des Représentants Permanents/Committee for Permanent Representatives -- De ständiga representanternas kommitté som består av medlemsstaternas EG-ambassadörer och deras ställföreträdare. Coreper sammanträder varje vecka och har till huvuduppgift att förbereda ministerrådets möten (jämför A-punkt/B-punkt). Kommittén leder hela den mångfald arbetsgrupper som bearbetar kommissionens förslag inför behandling i ministerrådet.
COREU
Correspondence Européen -- EG:s interna kommunikationsnät för det utrikespolitiska samarbetet mellan medlemsstaterna.
Corine
Community-wide Co-ordination of Information on the Environment in Europe -- EG:s program för samordning av europeisk miljöinformation. Jämför den europeiska miljömyndigheten, EEA.
COROR
Comité de Coordination -- kommitté (inom ECISS) som leder standardiseringsarbetet på stålområdet.
COST
Coopération européenne dans le domaine de la recherche scientifique et technique/European Cooperation in the Field of Scientific and Technical Research -- mellanstatligt forskningssamarbete mellan EG-kommissionen, EU:s medlemsstater och nio andra stater. Syftar till att främja tillämpad vetenskaplig och teknisk forskning för att öka Europas konkurrenskraft inom dessa områden.
CorrespondenceCentres
Motsvarande Euro-Info-Centres inom EU som vänder sig till tredje land med prioritering av EFTA-länderna och länderna i Central- och Östeuropa.
COTRAO
Den västalpinska sammanslutningen omfattande de tre kantonerna Genève, Vaud och Valais, franska Rhônes-Alpes och Provence-Côte d'Azur och de italienska regionerna Piemonte, Ligurien och Val d'Aosta.
Council ofMinisters 1. EG:s ministerråd. Se EG:s råd. 2. ESK:s ministerråd. Är högsta beslutande organ. Består av ESK-staternas utrikesministrar, som enligt ESK-dokumentet skall mötas "minst en gång om året". Det löpande arbetet sker i den s.k. högre tjänstemannakommittén.
CouncilSecretariat
EG-ministerrådets sekretariat med över 2 300 anställda (som leds av en generalsekreterare). Rådsekretariatet bistår ministerrådet, Coreper och dem underställda arbetsgrupper i beslutsberedningen. Har sitt säte i Bryssel.
Court of FirstInstance
EG:s första instansrätt -- EG-domstolens lägre instans som handlägger konkurrensärenden, EKSG-mål samt arbetsrättsliga frågor mellan och inom gemenskapens institutioner. Besluten kan överklagas hos domstolens högre instans.
CPC1. CommunityPatent Convention
-- EG:s patentkonvention.
2. ConflictPrevention Centre
-- ESK:s center för konfliktlösning och medling. En av ESK-processens tre fasta institutioner, belägen i Wien.
CPMR Conference of Peripheral Maritime Regions. Intra-regionalt samarbetsorgan som bildades 1973 med syfte att tillvarata kustregionernas intressen inom EG. Medlemskretsen, som i dag uppgår till ett åttiotal, sträcker sig från Nordjylland via Skottland, Wales och sydvästra England, västra Irland, franska Atlantkusten ner till Iberiska halvön och över till Syditalien. Har sitt säte i Rennes, Frankrike.
CRAFT
Cooperative Research Action for Technology. Forsknings- och teknologiutvecklingsprogram inom EG riktat till små och medelstora företag.
CREST
Comité de la recherche scientifique et technique -- EG:s kommitté för vetenskap och teknisk forskning. Ger bl.a. forskningspolitiska råd både till EG-kommissionen och ministerrådet. I kommittén ingår högre tjänstemän från medlemsländernas berörda ministerier.
CREW
Centre for Research on European Women -- Ett av EU oberoende centrum för forskning, information och konsultation i kvinnofrågor. Utger bl.a. publikationen "CREW Reports".
Cronos
Database of macroeconomic statistics -- EG:s databas för makroekonomisk statistik. Cronos är en databas, som sköts av EG:s statistikkontor Eurostat. Den innehåller uppgifter om ekonomiska och sociala förhållanden i EU:s medlemsstater, men också i USA, Japan m.fl. länder.
CSBM
Confidence and Security Building Measures -- Förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder i Europa. En del av de militära ESK-förhandlingarna som till skillnad från CFE ägde rum med deltagande av alla medlemsstater. Jämför CFE.
CUBE Concertation Unit for Biotechnology in Europe -- EG:s samrådsorgan för forskning om bioteknologi.
Customs code
EG:s gemensamma procedurregler för importörer och myndigheter vid import av varor från tredje land.
DAC Development Assistance Committee -- OECD:s kommitté för bistånd till utvecklingsländer. Jämför OECD.
Davignon-rapporten
EG:s medlemsstater ingick i oktober 1970 en överenskommelse om att inleda ett närmare och oförbindligt utrikespolitiskt samarbete. Riktlinjerna till detta samarbete hade skisserats i en rapport av Etienne Davignon, belgisk diplomat och sedermera framträdande ledamot av EG-komissionen. Beslutet om närmare utrikespolitiskt samarbete inom gemenskapen var bl.a. ett avgörande skäl för Sveriges beslut att inte ansöka om EG-medlemskap vid denna tidpunkt.
Delors Plan/Report
Europeiska rådet tillsatte 1988 en kommitté under ledning av EG-kommissionens president Jacques Delors med uppgift att utreda och föreslå steg i riktning mot en ekonomisk och monetär union, EMU. På våren 1989 presenterade kommittén sitt förslag som rekommenderar att EMU införs i tre faser och omfattar gemensam penning- och valutapolitik, samordning av den ekonomiska politiken, gemensam centralbank och en enhetlig valuta, ecun.
DELTA
Developing European Learning through Technological Advance -- EG-program för utveckling av utbildningsmetoder vid yrkesutbildning och annan utbildning genom användning av nya teknologier.
Demosthenes
Europarådets program för stöd till länderna i Central- och Östeuropa i syfte att främja demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna.
DG Directorate General -- Generaldirektorat. EG-kommissionens sekretariat är organiserat i sju stabsfunktioner och 23 generaldirektorat (GD) för olika fackområden. Dessa är externa förbindelser (GD I), ekonomi och finans (GD II), inre marknad och industripolitik (GD III), konkurrens (GD IV), sysselsättning, arbetsmarknads- och socialpolitik (GD V), jordbruk (GD VI), transporter (GD VII), bistånd (GD VIII), personal och administration (GD IX), information, kommunikation och kultur (GD X), miljö, nukleärsäkerhet och civilskydd (GD XII), informationsteknologi och innovation (GD XIII), fiske (GD XIV), finansinstitutioner och direkta skatter (GD XV), regionalpolitik (GD XVI), energi (GD XVII), kredit och investeringar (GD XVIII), budget (GD XIX), revision (GD XX), tullunion och indirekta skatter (GD XXI), samordning av strukturpolitiken (GD XXII) och företagspolitik, handel, turism och kooperation (GD XXIII).
DIANE
Direct Information Access Network of Europe -- informationstjänster som erbjuds via Euronet.
Direktiv
Är bindande för EU:s medlemsstater när det gäller målen som skall uppnås, men ger varje stat valfrihet beträffande medlen. Ofta innehåller direktiven åtaganden om tid för införande.
DRIVE
Dedicated Road Infrastructure for Vehicle Safety in Europe -- EG-program som syftar till att skapa förutsättningar för ökad effektivitet i transportsektorn och ökad trafiksäkerhet med hjälp av informationsteknologi och telekommunikationer.
Dublin-konventionen
EU:s konvention om asyl undertecknades i Dublin 11 juni 1990 av 11 medlemsstater. Danmark undertecknade ett år senare. Konventionen har ännu ej trätt i kraft.
EAC European Accreditation for Certification -- Europeiskt samarbete rörande ackreditering av certifieringsorgan.
EAEC
European Atomic Energy Community. Se Euratom.
EBN European Business and Innovation Centre Network. Nätverksorganisation som utvecklar, samordnar och stödjer BIC-programmet (jämför BIC).
EBRD European Bank for Reconstruction and Development -- Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling. Bildades 1990 i syfte att underlätta övergången till öppna, marknadsorienterade ekonomier och främja privata initiativ i Central- och Östeuropa. Har sitt säte i London.
EBU European Broadcasting Union -- Europeiska radiounionen.
EC European Community -- Europeiska gemenskapen. Se EG.
ECAC European Civil Aviation Conference -- den europeiska luftfartsorganisationen.
ECAS Euro Citizen Action Service -- En informations- och lobbyorganisation i EU, med syftet att balansera näringslivsintressen och statliga intressen bland medlemsländerna. Bildades 1990.
ECB/ECBS
European Central Bank/European Central Bank System -- den europeiska centralbanken respektive det europeiska centralbankssystemet (inkl. de nationella centralbankerna) som avses upprättas i EMU:s fas tre i slutet av 1990-talet (jämför EMU). Frågan om bankens säte är fortfarande inte löst. Officiella kandidater är London, Bonn, Frankfurt och Amsterdam.
ECE Economic Commission for Europe -- FN:s ekonomiska kommission för Europa. Bildades 1947 med syftet att initiera och delta i gemensamma aktiviteter för en ekonomisk återuppbyggnad av det krigshärjade Europa. Syftet med ECE idag är att höja Europas ekonomiska nivå, stärka de ekonomiska banden mellan Europas stater och med övriga världen. Hade 1993 34 väst- och östeuropeiska medlemsstater.
ECHO 1. European Commission Host Organization -- EG-kommissionens databasvärd med kontor i Bryssel. 2. European Community Humanitarian Office--EG-kommissionens samordningsenhet för katastrofbistånd.
ECISS
European Committee for Iron and Steel Standardization -- europeiskt standardiseringsorgan på stålområdet (inom CEN).
ECLAIR
European Collaborative Linkage of Agriculture and Industry Through Research -- EG:s forskningsprogram för närmare samarbete mellan gemenskapens jordbruks- och industrisektorer. Ersätts inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av forskningsprogrammet Agriculture.
EC-NGO LiaisonCommittee
Samarbetsråd mellan EG-kommissionen och enskilda organisationer som arbetar med utvecklingsbistånd. Kommittén representerar nära 700 enskilda organisationer från de 12 EG-staterna.
ECLAS
Referensdatabas med registret till EG-kommissionens centralbibliotek. Innhåller referenser till en stor mängd litteratur och publikationer av intresse för europeisk integration.
ECO Economic Cooperation Organization. Består av tio främst muslimska stater, däribland vissa ex-republiker i det forna Sovjetunionen, med syfte att ge bl.a. finansiellt stöd till och uppmuntra investeringar i ett område som sträcker sig mellan Europa och Kina. ECO-staterna är Turkiet, Iran, Pakistan, Afghanistan, Azerbaijan, Turkmenistan, Uzbekistan, Kazakhstan, Kirghistan och Tadjikstan.
Ecofin
Ministerrådsmöte i EU sammansatt av medlemsstaternas ekonomi- och finansministrar. Är tillsammans med General Affairs Council (som behandlar frågor av allmän och utrikespolitisk karaktär) ett av de viktigaste ministerrådsmötena i EU.
Ecu European Currency Unit -- EG:s "valutakorg", dvs. en sammanvägning av de 12 ingående medlemsvalutorna. Ecuns värde mot nationella valutor fastställs dag för dag.
EDFEuropean Development Fund
-- Europeiska utvecklingsfonden som förvaltar EG:s biståndsmedel till ACP-staterna under Lomékonventionen. Har sitt säte i Luxemburg. Medel tillskjuts i femårsramar knutna till Lomékonventionen. Den senaste ramen, EDF VII, omfattar 10 miljarder ecu.
EDG European Democratic Group. -- En politisk grupp i Europaparlamentet bestående av danska och brittiska konservativa.
Edifact
Electronic Data Interchange for Administration, Commerce and Transport -- EG:s elektroniska datautväxling för administration, handel och transport.
EDI Electronic Data Interchange -- EG:s elektroniska datautväxling. Syftar bl.a. till elektroniskt utbyte av handelsinformation.
EDU Europol Drugs Unit. EU-staternas gemensamma organ för insamling, analys och spridning av informationen om illegal narkotikahandel. Har sitt säte i Haag.
EEA 1. European Environment Agency -- Europeiska miljöbyrån med säte i Köpenhamn. Dess roll är främst rådgivande till EG i miljöfrågor samt ett informationscenter för statistik över miljösituationen i medlemsstaterna. 2. European Economic Area -- Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Se EES.
EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen. Se EG.
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, bestående av EG:s och EFTA:s samtliga medlemsstater. Avtalet om att upprätta EES trädde i kraft den 1 januari 1994. Avtalet omfattar de fyra friheterna samt angränsande politikområden (t.ex. utbildnings- och forskningssamarbete). Det omfattar också de legala och institutionella frågor som ligger till grund för avtalet. Avtalet bygger på EG:s regelverk -- acquis communautaire -- exklusive den gemensamma jordbrukspolitiken, fiskepolitiken, handelspolitiken och skattepolitiken, m.fl. områden.
EES-rådet
EEA Council. Består av medlemmar av EU:s ministerråd och EG-kommissionen samt en regeringsmedlem från varje EFTA-stat. Svarar för den allmänna vägledningen för fortsatt utveckling av EES-samarbetet och för den politiska styrningen vad beträffar avtalets genomförande. Besluten i rådet fattas enhälligt av EG å ena sidan och EFTA-staterna å den andra. Sammanträder två ggr/år och därutöver vid behov.
EFA European Fighter Aircraft -- Ett fyrnationsprojekt bland EU-staterna Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland om utveckling och produktion av ett europeiskt attackflygplan.
EFC European Foundation Centre -- Intresseorganisation för europeiska föreningar, sällskap och stiftelser med syftet att för sina medlemmar bevaka EG:s lagstiftningsarbete med konsekvenser för deras verksamhet. Centret ligger i Bryssel.
EFLA European Food Law Association -- Europeiska livsmedelsassociationen med deltagare från EU och andra västeuropeiska stater, däribland Sverige. Har som huvudsyfte att reglera handeln med livsmedel i Europa och kontrollera reglernas efterlevnad.
EFTA European Free Trade Association -- den Europeiska frihandelssammanslutningen som grundades 1960. Medlemmarna har fram till och med 1994 varit Finland, Island, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike samt Liechtenstein, som blev EFTA-medlem i juni 1991. Danmark, Portugal och Storbritannien var medlemmar av EFTA fram till sin anslutning till EG.
EFTA-domstolen
Enligt EES-avtalet har EFTA-staterna inrättat en särskild domstol, EFTA-domstolen, vars förebild kan sägas vara de båda domstolarna inom EG, dvs. EG-domstolen och EG:s första instansrätt. Domstolens huvuduppgifter är att övervaka att EFTA-staterna följer avtalet samt handlägga överklaganden av beslut på konkurrensområdet som har initierats av EFTA:s övervakningsmyndighet ESA och tvistlösning mellan två eller flera EFTA-stater. I domstolen finns sju domare, en från respektive EFTA-land. Domstolen har sitt säte i Genève.
EG/EC/CE
Europeiska gemenskapen (EG)/European Community (EC)/Communauté Européenne (CE). Består av EKSG, EEG och Euratom. EG:s medlemsstater är Belgien (1951), Frankrike (1951), Italien (1951), Luxemburg (1951), Nederländerna (1951), Tyskland (1951 för Västtyskland och 1990 för f.d. DDR), Danmark (1973), Irland (1973), Storbritannien (1973), Grekland (1981), Portugal (1986) och Spanien (1986). Se också EU.
EG-domstolen
Court of Justice of the European Communities -- med säte i Luxemburg. Är högsta uttolkare av EG-fördragen och gemenskapens lagstiftning. Domstolen består av 13 ledamöter och sex generaladvokater (vars uppgift det är att i varje mål framlägga ett förslag till beslut) och har ca 600 anställda.
EG-kommissionen
Är ett utredande, förslagsställande, verkställande och övervakande organ. Kommissionen består av 17 ledamöter -- två från vart och ett av de fem stora medlemsstaterna (Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland), en från vart och ett av de övriga. Ledamöterna i kommissionen nomineras av medlemsstaterna och utses för en fyraårsperiod (fr.o.m. 1995 fem år, enligt fördraget om Europeiska unionen). Kommissionen leds av en president som väljs för en period av två år. Varje ledamot har ett eller flera ansvarsområden. Kommissionen biträds av ett sekretariat som är organiserat i stabsfunktioner, generaldirektorat (jämför DG) och andra enheter. Ca 13 000 tjänstemän arbetar i kommissionen, vars säte är Bryssel.
EG:s regelverk
Acquis Communautaire -- det samlade regelverket inom EG-förordningar, direktiv, resolutioner, domstolsavgöranden, m.m. I exempelvis samarbetet mellan EG och EFTA-staterna om EES (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) har parterna kommit överens om att relevanta delar av EG:s regelverk integreras i EES-avtalet liksom i EFTA-staternas rättsordningar, så att enhetliga regler gäller inom hela området. Jämför EES.
EGT Europeiska gemenskapens officiella tidning. EG:s sammanställning av direktiv, förordningar, etc. som antagits av ministerrådet. Kan jämföras med Svensk författningssamling i Sverige.
EHLASS
European Home and Leisure Accident Surveillance System -- EG:s skaderapporteringssystem. Ett viktigt instrument inom EU för att spåra säkerhetsrisker. Detta sker främst genom att information samlas in från utvalda sjukhus i medlemsstaterna, om varor som varit inblandade i hem- och fritidsolyckor. Avsikten med systemet är att man skall kunna studera de mest frekventa och/eller allvarliga olyckorna med syftet att få säkrare produkter och att få konsumenterna att använda produkterna på rätt sätt.
EIB European Investment Bank -- Europeiska investeringsbanken är ett självständigt EG-organ med egen förvaltning. Etablerades i och med Romfördraget, med syftet att till speciellt utsatta och mindre utvecklade regioner i EG:s medlemsstater ge lån främst för investeringar i infrastruktur, energisektorn och industriell modernisation. Lån ges också till staterna i Central- och Östeuropa och till de stater som ingår i Lomékonventionen. Banken har sitt säte i Luxemburg. Styrelsen består av de tolv medlemsstaternas finans- och ekonomiministrar.
EIPA European Institute of Public Administration -- institut med säte i Maastricht, Nederländerna, för utbildning, konsultverksamhet och forskning primärt kring frågor som rör europeisk politik och offentlig förvaltning. Grundades 1981 som en självständig institution, med representation i styrelsen från samtliga EG:s medlemsstater samt från EG-kommissionen.
EIS European Information System. EU:s datainformationsnät som skall regleras i en konvention och som syftar till att underlätta kontrollen vid gemenskapens yttre gränser. Den skall utgöra ett komplement till konventionen om de yttre gränserna.
EISCAT
European Incoherent Scatter Facility -- Europeiska inkoherentspridningsanläggningen med säte i Kiruna. Är en forskningsorganisation för studier av jonosfären med hjälp av inkoherent spridning av radiovågor.
Ekonomiska ochsociala kommittén
Är ett rådgivande organ inom EU med representanter från arbetsmarknadens parter, producent- och konsumentintressen, jordbruk, m.m. Kommittén har 189 ledamöter och ett sekretariat med säte i Bryssel med ca 500 anställda.
EKSG Europeiska kol- och stålgemenskapen. Bildades 1951 genom det s.k. Parisfördraget. De sex ursprungliga medlemsstaterna -- Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland -- samordnade sina befogenheter att bestämma i frågor som påverkar produktion och distribution av kol och stål i den nya organisationen.
ELISE European Information-Exchange Network on Local Development and Local Employment Initiatives -- Informationstjänst och nätverk i EU för utveckling av lokal och regional sysselsättning i gemenskapen.
EMAC The Committee on Economic and Monetary Affairs and Industrial Policy of the European Parliament -- Europaparlamentets kommitté för ekonomisk-monetära frågor och näringspolitik.
EMCF European Monetary Cooperation Fund -- EG:s monetära samarbetsfond förvaltar EU-staternas ecu-konton och har hand om de korta krediterna. Dess förvaltningsråd består av medlemsstaternas centralbankschefer.
EMEP European Monitoring of Environmental Pollution -- det europeiska samarbetet om övervakning av vissa luftföroreningar.
EMS Europeiska monetära systemet/European Monetary System -- EG:s monetära samarbetssystem skapades 1978/79 och är lagfäst i Europeiska enhetsakten från 1987. Samarbetet inriktas på att vidareutveckla växelkursmekanismen, ERM, och främja ömsesidigt ekonomisk-politiskt närmande, s.k. konvergens. EMS består av en gemensam valuta, ecu, växelkursmekanismen, ERM, den monetära samarbetsfonden, EMCF, samt kreditstödsfaciliteter.
EMU Economic and Monetary Union -- EU:s ekonomiska och monetära union. En av EG:s två regeringskonferenser, som inleddes i december 1990, behandlade EMU. EMU är tänkt att genomföras i tre faser: den första, som redan inletts, innebär dels upprättandet av den inre marknaden och införandet av fria kapitalrörelser mellan EU-staterna, dels att alla valutor knyts till växelkursmekanismen i EMS. Fas två innebär huvudsakligen en förstärkning av den ekonomisk-politiska samordningen och fas tre skapandet av en gemensam centralbank, att man låser växelkurserna mellan medlemsstaterna och att en enhetlig valuta införs. Denna sista fas skall enligt unionsfördraget inledas senast 1999.
EN/NE
European Norm/Norme Européenne -- Europastandard. Används i standardiseringsarbetet i de europeiska standardiseringsorganen CEN, CENELEC och ETSI.
Envireg
Regional Action Programme on the Initiative of the Commission concerning the Environment -- Regionalt stödprogram för EU:s ekonomiskt eftersatta kustområden. Programmet koncentreras till ekonomisk utveckling och miljövård samt utbildning av lokala och regionala myndigheter i särskilt turistutsatta områden.
EnvironmentalLabelling
Miljömärkning. Ett allt vanligare inslag i EU:s konsumentpolitik är märkning av varor som uppfyller vissa miljökrav. Symbolen är en blomma med EU-stjärnorna som kronblad.
EOTA European Organization for Technical Approvals -- Europeiska organisationen för tekniska föreskrifter.
EOTC The European Organization for Testing and Certification -- ett västeuropeiskt nätverk för provning och certifiering som bildades 1990 av EG och EFTA samt de europeiska standardiseringsorganen CEN och Cenelec. Målet för den nya organisationen är att skapa förutsättningar för överenskommelser om ömsesidigt erkännande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse. Detta sker parallellt med harmoniseringen av föreskrifter och standarder.
EP News
Periodiskt nyhetsbrev som utges av Europaparlamentet.
EPO European Patent Office -- den europeiska patentorganisationen med säte i München.
EPOCH
European Programme for Climatology and Natural Hazards -- EG:s forskningsprogram för klimatologi och naturkatastrofrisker. Tillhör EG:s andra ramforskningsprogram. Fr.o.m. september 1991 ersätts detta successivt inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet av forskningsprogrammet Environment.
EPS Europeiska politiska samarbetet. -- EG:s utrikespolitiska samarbete, EPS. Inleddes informellt 1970 och stadgefästes i vissa icke bindande samordningsregler på det utrikespolitiska området i enhetsakten 1987. Denna samordning av utrikespolitiken innebär i stort att medlemsstaterna skall samråda med övriga medlemsstater innan beslut fattas i utrikespolitiska frågor, att medlemsstaterna tar hänsyn till Europaparlamentets åsikter och att man i andra internationella fora, exempelvis ESK och FN, söker uppträda gemensamt. Enligt unionsfördraget som överenskoms i Maastricht i december 1991, skall EPS gradvis förstärkas till en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, med viss bindande samordning och möjlighet till försvarspolitiskt samarbete. Se även GUSP.
EPU European Political Union -- EG:s politiska union. En central målsättning alltsedan Kol- och stålgemenskapens tillkomst 1951 har varit att skapa en politisk union. I Romfördraget från 1957 framhålls också de fördragsslutande parternas beslutsamhet att "lägga grunden till ett ständigt fastare förbund mellan de europeiska folken". Denna målsättning bekräftades i och med enhetsakten från 1987. I december 1990 inleddes en av två regeringskonferenser för att behandla EG:s allmänpolitiska och institutionella utveckling i riktning mot en "politisk union". Resultatet av denna konferens och den om ekonomisk och monetär union blev överenskommelsen i Maastricht i december 1991 om skapandet av Europeiska unionen.
Erasmus
European Action Scheme for the Mobility of University Students -- EG:s program för utbyte av studerande mellan högskolor. Syftar till att förbättra möjligheterna för studenter att tillbringa en del av utbildningstiden utomlands samt att uppmuntra universitetssamarbete.
ERDF/FEDER
European Regional Development Fund/Fonds Européen pour le Développement Régional -- EG:s regionala utvecklingsfond. En av gemenskapens tre strukturfonder, vilka är instrument för det regionalpolitiska stödet (jämför EG:s sociala utvecklingsfond, ESF, och EG:s jordbruksfond, EUGFJ). Strukturfonderna administreras av EG-kommissionen.
ERGO European Community Action Programme for the Long-term Unemployed -- EG-program för informations- och erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna och vissa stater utanför EG vad gäller frågor som rör långtidsarbetslöshet. Genom detta program söker man öka medvetenheten om politikens möjligheter samt att utveckla mätmetoder för utvärdering och kostnadsuppföljning. Är en försöksverksamhet på tre år som för närvarande håller på att utvärderas.
ERM Exchange Rate Mechanism -- växelkurssamarbetet inom EMS. Inom ERM har varje valuta en fastställd centralkurs uttryckt i ecu. På grundval av denna bestämmer man kurser gentemot de andra valutorna i systemet. Grekland deltar ej i ERM.
ERT European Round Table of Industrialists -- Europeiskt forum med 45 industriledare från 17 stater som möts regelbundet ett par gånger om året i syfte att stärka och utveckla Europas tekniska och industriella utveckling. Grundades 1983 på initiativ av Pehr G Gyllenhammar.
ERYICA
EG:s databaserade ungdomsinformationssystem.
ESA 1. European Space Agency -- Europeiska rymdorganisationen. Europeiskt samarbetsorgan för fredlig rymdforskning (bl.a. ARIANE-projektet). Bildades 1975. Medlemmar är Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Norge, Irland, Italien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike. Kanada och Finland är associerade.
2. EFTA Surveillance Authority/EFTA:s övervakningsmyndighet -- organ inom ramen för EES-avtalet. Inom vissa bestämda områden har ESA motsvarande befogenheter och liknande funktioner som EG-kommissionen, dvs. övervakning av att EES-reglerna efterlevs såvitt avser EFTA:s medlemsstater. ESA består av sju medlemmar, en från vart och ett av EFTA-staterna. Beslut fattas genom majoritetsbeslut.
3. Euratom Supply Agency -- Euratoms försörjningsbyrå är ansvarig för en säker och ekonomisk försörjning av kärnbränsle till kärnkraftsindustrin inom EG. Byrån har i detta syfte rätt att granska medlemsstaternas bränslekontrakt, m.m.
ESAs Environmentally Sensitive Areas -- miljömässigt känsliga regioner och områden i EU:s medlemsstater.
ESF European Science Foundations -- intresseorganisation för Europas forskningsråd. De områden som berörs är humaniora, samhällsvetenskaper, medicin, naturvetenskaper och teknisk grundforskning.
ESF/FSE
European Social Fund/Fonds Social Européen -- EG:s socialfond. En av gemenskapens tre strukturfonder vars syfte främst är att främja ökade arbetstillfällen, ge stöd åt projekt som motarbetar långtidsarbetslöshet bland ungdomar, o.dyl.
ESKEuropeiskasäkerhets-konferensen
Conference on Security and Cooperation in Europe -- Kallas ibland Helsingforsprocessen då arbetet inleddes i Helsingfors 1975. Omfattar alla stater i Europa och det forna Sovjetunionen samt USA och Kanada (för närvarande 52 länder). Till ämnen som behandlas inom ESK-processen hör säkerhetsfrågor av militär och politisk art; ekonomiskt, vetenskapligt, teknologiskt och miljömässigt samarbete liksom frågor med anknytning till det humanitära och kulturella området ofta kallade ESK:s mänskliga dimension. Konferensen är ännu inte en organisation i formell mening, utan har utvecklats utifrån en process av på varandra följande ministermöten. Arbetet leds av ett ordförandeland (Sverige under 1993), som till sitt stöd har en generalsekreterare och tre institutioner -- ett sekretariat i Prag, ett konfliktlösningscenter i Wien och ett demokratistödscenter i Warszawa.
ESPO
European Community Seaports Organization. Samarbetsorganisation mellan ett antal EU-staters (Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Portugal, Storbritannien och Tyskland) hamnmyndigheter. Organisationens syfte är att bevaka dess intressen i EU:s institutioner. Sjöfartssäkerhet, utveckling av cabotage-systemet och förbättring av perifera hamnar (i Grekland och Irland) är några av huvudfrågorna.
ESPRIT
European Strategic Programme for Research and development in Information Technologies -- EG:s strategiska informationsteknologiprogram syftar till att stimulera forskning och utveckling på det informationsteknologiska området och att uppmuntra samarbete inom detta område mellan företag, universitet och andra organisationer i olika EU-stater.
ESRC
European Science Research Councils -- de europeiska naturvetenskapliga forskningsråden. En i Europeiska forskningsfondens, ESF (European Science Foundation), ingående sammanslutning av de naturvetenskapliga forskningsråden i Europa.
ETAGEuropean TourismAction Group
Lobbying-organ med uppgift att tillvarata resesektorns intressen i EU. Bildades 1981 och består utöver ETC av internationella branschorgan inom turism- och reselivssektorn.
ETCEuropean TravelCommission
Samarbetsorgan mellan de västeuropeiska turistråden med syfte att bl.a. genomföra gemensamma marknadsaktiviteter. Dess främsta uppgift i dag är att söka öka Europas marknadsandel på den amerikanska resemarknaden och vissa andra fjärrmarknader, framför allt Japan och Kanada. ETC, som bildades 1948 har i dag 24 medlemsstater, inkl. Ungern.
ETF European Training Foundation -- EG:s stiftelse för yrkesutbildning. Med nära anknytning till EG:s center för yrkesutbildning, Cedefop, skall ETF fungera som det centrala samordnande organet för insatser beträffande yrkesutbildning för Central- och Östeuropa. Stiftelsen är öppen för medlemskap också för stater utanför EU.
ETSI European Telecommunication Standardization Institute/Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder -- Europeiskt standardiseringsorgan på telekommunikationsområdet.
ETU European Telecommunications Union -- Europeiska teleunionen med säte i Genève.
EU Europeiska unionen, dvs. den påbyggnad och fördjupning av gemenskapsarbetet som överenskoms i Maastricht i december 1991. Begreppet EU används om den övergripande helhet som omfattas av Maastrichtfördraget. Av de tre s.k. pelare som unionen vilar på är det pelare 2 (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och pelare 3 (området för rättsliga frågor och inrikes angelägenheter) som bildar unionens nya samarbetsområden. Begreppet EG betecknar också fortsättningsvis det traditionella ekonomiska samarbetet inom unionen (dvs. EG, EKSG samt Euratom).
EU-rådet/ministerrådet
Europeiska unionens råd. Består av de 12 medlemsstaternas utrikes- eller fackministrar. Beslutar om EU:s budget och stiftar lagar inom de områden där medlemsstaterna har förbundit sig att föra gemensam politik. Kallas vanligen "ministerrådet".
EUA European Unit of Account/Europeiska beräkningsenheten -- EG-myntenhet ersatt av ecun.
EUGFJ
European Agricultural Guidance and Guarantee Fund/Fond Européen d'Orientation et de Garantie Agricole/Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk. Fondens utvecklingssektion ger bidrag till modernisering av brukningsmetoder, jordförbättring, yrkesutbildning, omställning till annan produktion, ägosammanläggning, samt stöd till jordbruk i bergstrakter eller andra områden som är mindre lönsamma att bruka. Medel har också avsatts för skogsplantering och miljövård. Fondens garantisektion utbetalar diverse stöd till jordbrukarna.
Euratom
European Atomic Energy Community -- Europeiska atomenergigemenskapen. Bildades i samband med EEG i Rom 1957. Euratom har gemensamma regler om frågor som berör kärnsäkerhet och kärnenergin, i vilka ingår en gemensam marknad för uranförsörjning, reaktorer och delar av reaktorer. Fungerar som kontrollorgan och driver ett europeiskt fusionsforskningsprogram.
Eureka
European Research Coordination Agency -- europeisk samordnad civil högteknologisatsning -- europeisk forskningssamverkan. Målet är att stärka samarbetet mellan företag och forskande institutioner inom högteknologins område för att därmed höja europeiska industriers konkurrenskraft på världsmarknaden. Formellt ligger samarbetsprojektet, som etablerades 1985, utanför EG:s ram, men EU-staterna deltar tillsammans med Schweiz, Island m.fl. länder. Även EG-kommissionen deltar i Eureka.
EURET
European Research for Transport -- EG-program för forskning på transportområdet.
Eurimages
Europarådsfond för filmsamarbete. Syftet med fonden är främst att öka det västeuropeiska samarbetet på filmens område. Har nu även öppnats för deltagande från Central- och Östeuropa.
Eurobarometer
Regelbundet återkommande undersökning bland allmänheten i medlemsländerna för att mäta eventuella attitydförändringar visavi EG.
Eurocare
(Eureka)-EG-program för vård av kulturminnesmärken.
Eurochambres
Association des Chambres de Commerce Européennes -- samarbetsorgan för Europas handelskamrar.
Eurocontrol
Den europeiska organisationen för flygsäkerhet. Består av 15 medlemsstater. Italien, Spanien och Danmark tilhör de EU-stater som inom kort förväntas tas upp som medlemmar.
Eurocoop
European Community of Consumer Cooperation -- EG:s konsumentkooperativ. Även öppen för icke EU-stater i Västeuropa.
Eurocustoms
Konsortium bestående av tulladministrationerna i EG:s medlemsstater som upprättats inom ramen för PHARE-programmet. Samordnar och utför aktiviteter rörande utbildning och tekniskt bistånd på tullområdet till staterna i Central- och Östeuropa.
Eurofed/European CentralBank
Arbetsnamn för det europeiska centralbanksystem som förutses etableras inom ramen för EMU-processen.
Eurofer
European Federation of the Iron and Steel Industry -- det europeiska stålindustriförbundet.
Euroform
EG-program på det sociala området för förmedling i medlemsstaterna av nya yrkeskunskaper, färdigheter och sysselsättningsmöjligheter.
Eurogas
Intresseorganisation (med säte i Bryssel) för Europas gasdistributörer.
Euro-Info-Centres
Inom ramen för den EG-aktionsplan som särskilt inriktas på att öka möjligheterna för små och medelstora företag att tillgodogöra sig fördelarna av den inre marknaden, har informationskontor, s.k. Euro-Info-Centres, upprättats i medlemsstaterna. Syftar främst till att möjliggöra bättre information mellan företagen samt mellan företagen och allmänheten.
Euromar
EG-program för studier av ekologiska samband i europeiska hav.
Europaavtal
Associationsavtal mellan EU och vissa stater i Cental- och Östeuropa. Avtal har undertecknats med Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien och träder i kraft så snart de ratificerats av samtliga medlemsstater. Interimsavtal beträffande handelsavsnitten har redan trätt i kraft.
Europaavtalen innebär att ett frihandelsområde skall upprättas inom tio år. EG åtar sig att å sin sida avveckla handelshinder för industrivaror redan inom fem år. Avtalen innehåller vidare regler om arbetstagares rörlighet, investeringar, tjänstehandel, konkurrensrätt, ekonomiskt samarbete, kulturellt utbyte och en utrikespolitisk dialog. I avtalens inledande avsnitt anges också att de skall ses som ett första steg på vägen mot ett framtida EU-medlemskap. Jämför Association Agreements.
Europaparlamentet
Är rådgivande, kontrollerande och i vissa fall -- t.ex. i budgetfrågor -- medbeslutande organ. Består av 518 ledamöter, valda direkt för fem år. Parlamentet håller vanligen sina sessioner en vecka varje månad (utom i augusti) i Strasbourg. Normalt möts utskott och partigrupper i Bryssel. Huvuddelen av parlamentets sekretariat, som har ca 3 000 anställda, finns i Luxemburg.
Europarådet
Dess stadgar undertecknades 1949 i London. Syftet är att samarbeta inom en rad områden: mänskliga rättigheter, sociala frågor, utbildning, kultur, ungdomsfrågor, hälsofrågor och naturvård. Organisationen har i dag 32 medlemmar, däribland Sverige. Har sitt säte i Strasbourg. Rådets generalsekreterare är f.n. svensken Daniel Tarschys.
Europe
Det äldsta europeiska nyhetsbrevet. Startades av italienaren Emanuele Gazzo 1952 (och som fortfarande är dess utgivare). Utkommer dagligen.
EuropeanEconomic InterestGroup
Europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) -- EG-företagsform av typen samriskföretag. Syftar till att underlätta samarbete över gränserna mellan mindre företag utan att det kolliderar med EG:s konkurrensregler.
European Centrefor Work andSociety
Europainstitut förlagt till Maastricht, Nederländerna, som verkar som länk mellan vetenskap och praktik mellan myndigheter och privat verksamhet. Bygger upp nätverk i Europa med experter och forskare från skilda discipliner och beslutsfattare från offentlig och privat sektor. Verksamheten inriktas mot sociala aspekter på arbetsmarknads- och arbetslivsområdet. Har en filial i Bryssel.
EuropeanConvention onHuman Rights
Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Se Europarådet.
European Courtof Human Rights
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Domstolen, med säte i Strasbourg, ska se till att Europarådets konvention från 1950 om de mänskliga rättigheterna efterföljs.
EuropeanDocumentationCentre
I varje EU-stat finns ett antal informationscentra med uppgift att tillhandahålla information om EG:s regelverk, institutioner, e.dyl. Är oftast knutna till universitet eller högskolor.
European Environ-mental Bureau
Europeiska miljöbyrån. Upprättades 1974 med syftet att fungera som ett informationsnätverk för miljöfrågor i Europa, främst i EU:s medlemsstater. Består i dag av cirka 200 miljöorganisationer. Har sitt säte i Bryssel.
EuropeanFoundationfor theImprovement ofLiving andWorkingConditions
En autonom institution förlagd till Dublin som genomför fördjupade studier inom de områden som påverkar EU-medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Studierna berör främst EG:s sociala dimension. Institutet arbetar numera även med icke EU-medlemsstater. (Benämns även Dublin-institutet).
European Report
Nyhetsbrev som utkommer två ggr/vecka. Redogör kortfattat för aktuella EU-frågor och andra frågor relaterade till den europeiska integrationsprocessen.
European Unionof Women
En europeisk kvinnosammanslutning bestående av kvinnor från ca 15 europeiska stater med anknytning till partier höger om mitten på den politiska skalan. Sammanslutningen syftar främst till informationsutbyte i bl.a. jämställdhetsfrågor och hur kvinnor kan ta aktiv del i samhällslivets olika områden.
EuropeanUniversityInstitut
Institut i Florens, Italien, för forskarutbildning i europeiska studier med inriktning på den västeuropeiska integrationsprocessen. Finansieras huvudsakligen av EG-kommissionen.
EuropeanUniversityNetwork
EU:s kontakt- och samarbetsnät som via bl.a. gemensamma databanker skall underlätta erfarenhetsutbyte, vidgat samarbete och tillgodoräknande av studier vid annat universitet inom Gemenskapen.
EuropeanWomen's Lobby
EU-nätverk för kvinnoorganisationer med huvudsyfte att stärka situationen för kvinnor i EU och uppmuntra till jämställda förhållanden mellan kvinnor och män, bl.a. genom att påverka beslut och politik på EU-nivå.
Europeiskaenhetsakten
Acte Unique. Reviderade 1987 EG:s gemenskapsfördrag -- Romfördraget och Parisfördraget. Innebar ökad användning av majoritetsbeslut, förstärkning av Europaparlamentets roll och fördragsfäster målet att till utgången av 1992 upprätta den inre marknaden. Fördragsfäster även områdena miljö, arbetsmiljö, regionalstöd och forskning samt det europeiska utrikespolitiska samarbetet, EPS. Den ökade användningen av majoritetsbeslut har inneburit en markant förbättring av ministerrådets beslutsförmåga.
Europeiska rådet
Detta EG:s toppmöte, som tillkom på informell basis 1974, består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer och EG-kommissionens ordförande. Europeiska rådet stadgefästes först i enhetsakten 1987, och förs i det nya unionsfördraget in i den formella beslutshierarkin. Skall sammanträda två gånger per år för att bl.a. ge politiska impulser i arbetet och behandla större frågor.
Europmi
European Committee for small and medium-sized industries -- Europeiska kommittén för små och medelstora industrier.
Europol
EU-organ för polissamarbete inom ramen för Maastricht-avtalets tredje pelare för att förhindra och bekämpa terrorism, narkotikahandel och annan internationell brottslighet. Ett första steg blir informationssamarbete kring illegal narkotikahandel genom den nyupprättade narkotikaenheten (Europol Drugs Unit).
EUROS
Inom ramen för EG:s sjöfartspolitik har kommissionen lagt fram förslag till administrativa åtgärder med syftet att stärka konkurrenskraften hos medlemsstaternas handelsflottor, bl.a. genom upprättandet av ett särskilt EG-register, s.k. EUROS-register. Registret ska vara ett parallellregister till medlemsstaternas register och ge vissa fördelar såsom rätt att tillsätta upp till 50 % av besättningen med tredjelandsmedborgare på lokala arbetsvillkor.
Eurostat
Statistical Office of the European Community/Europeiska gemenskapens statistikkontor i Luxemburg. Tidigare förkortat SEOC.
Eurotecnet
EG-program för spridning i samhället av förnyelse på yrkesutbildningsområdet kopplad till de senaste rönen inom teknologin. Verksamheten är främst inriktad på stöd till nätverk av demonstrationsprojekt för teknologifortbildning.
Eurotrac
Eureka-program med syftet att följa transport och omvandling av luftföroreningar.
Eurydice
Nätverk inom EU för informationsutbyte på utbildningsområdet, framför allt mellan medlemsstaternas regeringar. Fungerar som dokumentationscenter för utbildningsfrågor i form av databanker och ger informationsservice via nationella centra.
Eutelsat
European organization for satellite telecommunications. Den europeiska organisationen för satellitöverföring på telekommunikationsområdet.
FAST
Forecasting and Assessment in Science and Technology -- framtidsforskningsaktivitet inom EG.
Fedarene
European Federation of Regional Energy and Environment Agencies. Europafederationen av regionala energi- och miljöbyråer. Skapades 1990 med syftet att fungera som ett nätverk för organisation och genomförande av regionala åtgärder inom områdena energi, avfallshantering och miljöskydd. Fedarene, som i september 1992 öppnade ett representationskontor i Bryssel, bidrar genom stöd till särskilda regionala utvecklingsprojekt och -program till EU:s övergripande strategi för ekonomisk och social utjämning inom gemenskapen.
Feoga
Fond Européen d'Orientation et de Garantie Agricole -- den europeiska jordbruksfonden. Se EUGFJ.
FLAIR
Food-linked agro-industrial research -- EG-program för livsmedelsforskning. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av forskningsprogrammet Agriculture.
FORCE
Community Action Programme for the Development of Continuing Vocational Training -- EG-program för återkommande yrkesutbildning med syfte att höja arbetskraftens kompetens och skicklighet. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av forskningsprogrammet Agriculture.
FOREST
Forestry Sectoral Research and Technology -- EG:s program för samarbete på träforskningsområdet och utveckling av förnybara energislag.
Freedom ofPractice
Friheten för vissa yrkesgrupper -- som bl.a. läkare, tandläkare, revisorer och andra -- att välja den EU-medlemsstat man önskar utöva sitt yrke i.
Förordning
Antas av EU-rådet på förslag från kommissionen. Är omedelbart bindande för alla medlemsstater liksom för företag och enskilda inom EU. Förordning tar över nationell lag.
G7 Internationellt forum för ekonomisk-politiskt samarbete mellan USA, Kanada, Japan, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien samt EU genom kommissionen och ordförandestaten. Håller årliga toppmöten i juli.
G10 Internationellt forum för ekonomisk-politiskt samarbete bestående av USA, Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kanada, Italien, Belgien, Nederländerna, Sverige och Schweiz.
G24 Forum bestående av OECD-staterna för samordning av biståndet till staterna i Central- och Östeuropa. Samordning och förvaltning sköts av EG-kommissionen. Sammanträder på ministernivå, med högre tjänstemän och i arbetsgrupper. I vissa möten deltar även Internationella valutafonden, Världsbanken, Parisklubben, ECE och EBRD.
GATT General Agreement on Tariffs and Trade -- det allmänna tull- och handelsavtalet. Eftersträvar avreglering av världshandeln. För närvarande pågår förhandlingar inom ramen för Uruguay-rundan.
GemensammaEES-kommittén
EEA Joint Committee. Den gemensamma kommittén för EFTA och EG med ansvar för EES-samarbetets löpande administration. Arbetet i kommittén bygger på ett löpande informations- och samrådsförfarande parterna emellan. Beslut (som får karaktären av internationella överenskommelser) skall fattas med enhällighet av EG å ena sidan och EFTA-staterna gemensamt å den andra. Parterna skall i kommittén representeras av högre tjänstemän.
GSP Generalized System of Preferences -- det allmänna tullpreferenssystemet (till förmån för utvecklingsländer).
Green Currency
Den "gröna valutan" är den kurs inom EU med vilken de administrativt fastställda priserna räknas om till nationell valuta. Jämför Green ECU.
Green ECU
Den enhet som används inom EU för att räkna ut stödet till jordbrukarna. Kursen ligger för närvarande cirka 15 % över kommersiell ecu.
Gruppunderlag
Undantag för vissa konsortier från EG:s konkurrensregler.
GUSP
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som EU:s medlemsstater skall utveckla inom ramen för fördraget om Europeiska unionen (eng. Common Foreign and Security Policy, CFSP).
Gymnich
Informellt utrikesministermöte inom EU varje halvår, som ägnas en allmän diskussion om övergripande utrikespolitiska frågor. Uppkallat efter den by utanför Bonn där det första mötet ägde rum.
Harmonisering
EU-term som syftar på ändring av nationell lagstiftning så att den överensstämmer med EG:s regelverk.
Helios
Handicapped People in the European Community Living Independently in an Open Society -- EG-program som syftar till utveckling av arbetsmarknadsutbildning och rehabiliterande åtgärder för personer med svåra fysiska och/eller psykiska handikapp, att söka integrera dem i samhället och göra det möjligt för dem att leva ett självständigt liv.
HLCG
High Level Contact Group -- Högnivågrupp EFTA-EG för uppföljning av Luxemburg-deklarationen från 1984.
HLIG
High Level Interim Group -- Högnivågrupp (chefsförhandlarna) EFTA-EG för diskussioner om EES under interimsperioden mellan avtalets undertecknande (2 maj 1992) och dess ikraftträdande (vilket sker först efter det att berörda 20 parlament ratificerat avtalet).
HLNG
High Level Negotiating Group -- Högnivågrupp (chefsförhandlarna) EFTA-EG för förhandlingarna om upprättandet av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES.
HLSG
High Level Steering Group -- Högnivågrupp (chefsförhandlarna) EFTA-EG för uppföljningen av Oslo/Bryssel-processen. Gruppen bytte automatiskt namn till HLNG i och med att EES-förhandlingarna formellt startade.
Home CountryControl
Hemlandskontroll av exempelvis finansiella institut som agerar utanför landets gränser. Om kontrollen är utförd i ursprungslandet är detta tillräckligt för att näringsidkare skall kunna utöva sin verksamhet i annat land som accepterat denna princip.
Horizon
EG-program för handikappade personer (och andra som har det särskilt svårt i samhället) i syfte att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden, speciellt i sådana regioner och områden inom EU som är mindre utvecklade eller där omstruktureringen av näringslivet sker. Finansieras i huvudsak via EG:s sociala fond, ESF.
HS Harmonized Commodity Description and Coding System -- Internationellt varuklassificeringssystem.
Icke-ingripandebesked
Bekräftelse från EG-kommissionen att ett förfarande inte strider mot EG:s konkurrensregler.
ICONE
Index comparatif des normes en Europe/Comparative Index of National and European Standards -- EG:s index för jämförande av Europastandarder.
ICP
Inter-University Cooperation Programme -- Nätverk inom EG mellan universitet och högskolor inom ramen för Erasmusprogrammet.
IDA Interchange of Data Network between Administrations. EG-program för europeiska datanätverk mellan myndigheter inom olika områden.
IDIS Interbours Data Information System -- datainformationssystem mellan fondbörserna inom EG.
IMF International Monetary Fund -- Internationella valutafonden med säte i Washington DC, USA. Upprättades 1947 genom Bretton Woods-överenskommelsen.
IMP Integrated Mediterranean Programme -- EG:s program för regional och lokal utveckling i Medelhavsområdet (främst i Frankrike, Italien och Grekland). Programmet, som påbörjades 1986, syftar till att få igång lokal småindustri för att höja levnadsstandarden i ekonomiskt svaga områden som präglas av små och olönsamma familjejordbruk.
IMPACT
Information Market Policy Actions -- EG-program för att skapa en gemensam marknad för informationsteknologiska produkter och tjänster.
INFO 92
EG-kommissionens vitboksdatabas. Presenterar med en sammanfattning innehåll, syfte, användningsområde, m.m. av de 289 förslagen i EG:s vitbok. Uppgifter lämnas vidare om var i beslutsprocessen förslagen befinner sig, ikraftträdandedatum, referens till var de är publicerade, m.m.
Institute forEuropean Environ-mental Policy(IEEP)
Fristående institut för studier av europeisk miljöpolitik med kontor i flera olika stater i Europa. Gör bl.a. analyser åt EU-stater och Europaparlamentet.
INTAS
International Association for the Promotion of Cooperation with Scientists in the Independent States of the Former Soviet Union. Stiftelse för FoU-samarbete med de forna republikerna i Sovjetunionen. Bildad av EU men öppen även för andra stater.
Interprise
Initiative to Encourage Partnerships among Industries or Services in Europe. Småföretagsprogram inom industri- och tjänstesektorn som stödjer enskilda företagarkontakter.
Interreg
EG:s regionalpolitiska program för stöd till gränsregioner mellan medlemsstaterna. Programmet syftar främst till att förbereda ekonomiskt mindre utvecklade gränsregioner för den ökade konkurrensen i och med upprättandet av den inre marknaden.
IPSE
Institut pour la Protection Sociale en Europe/European Institute for Social Protection. Bryssel-baserat institut för europeiska välfärds- och sociala frågor.
IRDAC
Industrial Research and Development Advisory Committee -- EG:s rådgivande kommitté för industriell forskning och utveckling.
IRIS
1. Initiative de Recherche en Matière d'Informatique appliquée dans le Domaine Social/Initiative for Research in Information Applied to Society -- forskningsprogram i EG om informationsteknologins tillämpning på det sociala området. Programmet, som etablerades 1985, skall uppmuntra forskning om samhällsrelaterad informationsteknologi kring följande områden: medicinsk utbildning samt hälso- och sjukvård, säkerhet och integritet, utbildning och fortbildning, kultur och kommunikation, social service, miljöskydd, ekologi och jordbruk, samt trafikplanering.
2. European Network of Women's Vocational Training Programmes -- ett nätverk lanserat av EG och administrerat av EG:s centrum för kvinnoforskning (CREW) i syfte att öka kunskapen om yrkesutbildning för kvinnor och stimulera utvecklingen inom området. Har ett kontor i Bryssel.
ISO International Organization for Standardization -- internationella standardiseringsorganisationen.
IT Information Technology -- informationsteknologi.
ITER Samarbete mellan USA, Japan, Ryssland och EG (Euratom) för utvecklingen av en prototyp av fusionsreaktor. Schweiz omfattas också av ITER-överenskommelsen.
ITSTC
Information Technology Steering Committee -- styrkommitté för informationsteknologi inom CEN och Cenelec.
JET 1. Joint European Torus -- EG:s fusionsforskningsanläggning. Här bedrivs forskning om termonukleär fusionsteknologi med hjälp av gemensamt finansierad experimentutrustning.
2. Joint European Transport -- det gemensamma europeiska flygtransportprojektet.
JO/OJ/EGT
Journal Officiel/Official Journal/Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Se EGT.
JOULE
Joint Opportunities for Unconventional or Long-term Energy supply -- EG-forskningsprogram för icke-nukleär energi, med syfte att utveckla nya, miljövänliga och förnyelsebara energikällor. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av forskningsprogrammet Non-nuclear Energies.
JRC Joint Research Center -- gemenskapens forskningscenter inom ramen för Euratom. Samordnar arbetet vid fyra av EG:s åtta forskningscentra bland medlemsstaterna (Italien, Belgien, Nederländerna och Tyskland).
JUS-letter
På initiativ av kommissionen, men ej formellt av EU, utges regelbundet ett informationsbrev avsett för jurister.
Kaleidoscope
EG-program för stöd till europeiska kulturevenemang. För att komma ifråga för stöd måste evenemanget ha nyhetsvärde, vara professionellt utfört och engagera minst tre av EU:s medlemsstater.
Konver
Stödprogram inom EU för områden som drabbats av nedläggningar i försvarsindustrin. Syftar främst till strukturomvandling för övergång från krigsmaterialtillverkning till civil produktion. Stödet riktas till regioner inom EU som har särskilt stor koncentration av försvarsindustri.
LEDA
Local Employment Development Action Programme -- EG:s aktionsprogram för utveckling av lokala sysselsättningsskapande alternativ i gemenskapen.
LEADER
EG:s regionalpolitiska program för utveckling av jordbruksområden. Syftar till att stödja initiativ till åtgärder som kan bli framtida modeller för utveckling av jordbruket i gemenskapens ekonomiskt mer eftersatta regioner.
LFAs Less Favoured Areas -- stödområden inom EU med sämre produktionsförutsättningar.
Library Programme
EG-program som försöker knyta samman i ett stort datakommunikationsnät merparten av de 93 000 bibliotek som finns i medlemsstaterna. Målet är att kunderna skall få bättre service genom ett snabbt och effektivt utbyte av information mellan biblioteken.
LIFE
L'Instrument Financier pour l'Environnement -- EG:s blivande finansmekanism på miljöområdet. Ersatte fr.o.m. årsskiftet 1992/93 programmen MEDSPA och ACE. Kommer att ha som huvudsyfte finansiering av åtgärder för naturskydd med särskild inriktning på gemenskapens havsområden. Programmets existens har under en längre tid blockerats som en konsekvens av att Spanien, Portugal, Grekland och Irland kräver ekonomisk kompensation för införande av skärpta miljökrav.
LINGUA
European Community Action Scheme for the Promotion of Training in Foreign Languages -- EG:s språkutbildningsprogram för att stärka arbetet med breddade språkkunskaper inom gemenskapen. LINGUA omfattar alla studieinriktningar med syftet att kunna ge språkutbildningsstipendium för studerande i exempelvis samhällsvetenskap, medicin eller teknik, dvs. möjligheten att bredda en utbildning och en examen med språkstudier.
Lomé-konventionen
Ramavtal för EU:s bistånd till de 70 s.k. ACP-staterna (Afrika, Karibien och Stilla havet). Lomé-konventionen är ett avtal om handel, samarbete och bistånd. De viktigaste inslagen i konventionen gäller handelslättnader, kommersiellt, ekonomisk-finansiellt och industriellt samarbete samt bestämmelser avsedda att stabilisera utvecklingsländernas exportinkomster. Den nuvarande fjärde konventionen (Lomé IV) slöts 1990 för tio år. Biståndsåtaganden under konventionen förvaltas av Europeiska utvecklingsfonden (EDF). Jämför ACP och EDF.
Luxemburg-kompromissen
Vid två EG-möten i januari 1966 beslutades efter franskt villkor att viktiga beslut i ministerrådet även fortsättningsvis skulle fattas enhälligt, dvs. varje medlemsstat kunde inlägga veto mot beslut vars genomförande den ansåg skada dess nationella intressen. Detta beslut, som både brukades och missbrukades under de följande åren, utgjorde en av de främsta anledningarna till att EG:s beslutskraft försvagades fram till 1987 då enhetsakten införde ökad användning av majoritetsbeslut.
Luxemburg-processen
Startade med en gemensam deklaration i anslutning till ministermötet EFTA-EG i Luxemburg år 1984, om att skapa ett breddat och fördjupat samarbete parterna emellan.
LVD Low Voltage Directive -- EG:s lågspänningsdirektiv. Direktivet grundar sig på en allmän referens till standard. Elektriska produkter som utarbetats i enlighet med de harmoniserade standarderna antas uppfylla de säkerhetskrav som direktivet föreskriver. Det innebär bl.a. att elmaterial inte ska behöva provas.
MAST
Marine Science and Technology -- EG-program för gemenskapens kustområden och havsregioner. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. juni 1991 av forskningsprogrammet Marine Science.
Matthaeus
EG-program (uppkallat efter tulltjänstemännens skyddshelgon) för utbytestjänstgöring för tullpersonal. Programmets syfte är att förbereda tullpersonalen för konsekvenserna av att de inre gränserna slopas och att kontrollen av de yttre gränserna måste förstärkas samt att vinna personalens intresse och förståelse härför.
MCA Monetary Compensatory Amount -- monetära utjämningsbelopp i EU i jordbrukssammanhang. Utjämningsbeloppen fungerar som importavgifter respektive exportbidrag vid handel mellan medlemsstaterna. Syftet är att återställa en gemensam prisnivå för handeln inom EU.
MECU
Miljoner ecu.
Meddelanden
Skrivelser som används av EG-kommissionen för att exempelvis informera medlemsländerna eller lägga fram förslag om förordningar, beslut, direktiv, osv.
MEDIA
Measures to Encourage the Development of the Audio-Visual Industry -- EG:s program för stöd av både produktion och distribution av film och video.
Med-Media
EG:s ettårsprogram för ömsesidigt utbyte och samarbete inom mediaområdet (television, radio och press) mellan medlemsstaterna och 12 medelhavsstater (Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Tunisien, Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Turkiet och de palestinska territorierna (Gaza och Västbanken)). Denna regionalpolitiska samarbetsform existerar också inom områdena studentutbyte (Med-Campus), utbyte mellan stadsregioner (Med-Urbs) och utbyte mellan små och medelstora företag (Med-Invest).
MEDSPA
Action Programme for the Environment in the Mediterranean Basin -- Ett f.d. miljövårdsprogram inom EG för medelhavsområdet. Finansierade fram till juli 1992 bl.a. åtgärder mot nedsmutsning i Medelhavet från EU:s medlemsstater och icke-medlemsstater i området. Har numera ersatts av programmet LIFE.
Mercator
Ett informations- och dokumentationsnätverk i EG-kommissionen för gemenskapens minoritetsspråk.
Merger Treaty
Fusionsfördraget. Överenskommelser från 1965 som samlade de tre gemenskapsfördragen -- EKSG, EEG och Euratom -- under gemensam kontroll av en kommission och ett ministerråd. Överenskommelsen trädde i kraft i juli 1967.
MISEP
Mutual Information System on Employment Policies -- EG:s system för kunskapsöverföring beträffande arbetsmarknadspolitik i de enskilda medlemsstaterna.
MutualRecognition
1. Ömsesidigt erkännande (för varor). Principen bygger på det utslag i vilket EG-domstolen konstaterat att en vara som är lagligen producerad och marknadsförd i en EU-stat fritt skall kunna säljas inom hela EU. Detta såvida inte en annan medlemsstat kan åberopa t.ex. behov av skydd för människors och djurs liv och hälsa som grund för egna krav.
2. Ömsesidigt erkännande (för examina). Erkännande inom EU av högskoleexamina från annan medlemsstat för att kunna utöva ett yrke med särskilda behörighetskrav.
NAC North Atlantic Council -- Nordatlantiska rådet består av de 16 NATO-staternas utrikesministrar. Håller regelbundet återkommande möten.
NACC
North Atlantic Cooperation Council -- Nordatlantiska samarbetsrådet är ett samrådsforum för säkerhetsfrågor mellan NATO:s medlemsstater, de f.d. Warzawa-paktsstaterna och OSS-staterna. Uttalas "nack-si".
NATO
North Atlantic Treaty Organisation -- den nordatlantiska försvarsorganisationen, även kallad Atlantpakten, grundades 1949 med säte i Bryssel. De 16 medlemmarna är EU:s medlemsstater (utom Irland), Island, Norge, USA, Kanada och Turkiet.
NCI/NIC
New Community Instrument/Nouvel Instrument Communautaire -- regionalpolitiskt instrument i EU för lån till investeringar i gemenskapens eftersatta regioner. Används främst av privata företag och offentliga myndigheter i projekt och investeringar som bidrar till integrationen av medlemsstaternas ekonomier.
NET 1. Norme Européenne de Télécommunications -- Europeisk standard på telekommunikationsområdet.
2. Next European Torus -- Inom ramen för EG:s termonukleära forskning och framtagandet av en säker och miljöanpassad reaktorprototyp är målsättningen att etablera en experimentreaktor, den s.k. NET. Jämför ITER.
NETT Network for Environmental Technology Transfer -- EG-databas för utförliga uppgifter om farliga ämnen i kemiska produkter, samordning av forskning i miljöfrågor och publicering av forskningsresultaten.
New Approach
Nya metoden -- EG:s nya harmoniseringsmetod, vilken går ut på att EG formulerar väsentliga produktsäkerhetskrav i direktiv och sedan uppdrar åt de västeuropeiska standardiseringsorganen (där EFTA-staterna deltar) att utarbeta detaljreglerna i form av standarder (s.k. hänvisning till standard).
New Impetus
Program inom EU fr.o.m. 1985 med syfte att ge ökad vikt åt konsumentpolitiken.
NIP/PIN
National Indicative Programme. Femårig landram med planeringsmål som utarbetas med vart och ett av ACP-staterna för biståndssamarbete under Lomé-konventionen.
Notices
Icke bindande tillkännagivanden om EG-kommissionen: tolkning av gällande bestämmelser.
NOW New Opportunities for Women -- EG-program för att stimulera kvinnor till yrkesutbildning och förvärvsverksamhet. Finansieras inom ramen för strukturfonderna.
Närhetsprincipen
Även subsidiaritetsprincipen eller vanligen närhetsprincipen. Denna EU-princip går ut på att endast det som inte kan göras effektivt på nationell, regional eller lokal nivå ska göras på gemenskapsnivå. Dvs. beslut inom gemenskapen bör tas så nära medborgarna som möjligt. Principen fördragsfästes i och med Maastricht-avtalet om en europeisk union, men har redan tidigare varit vägledande för arbetet på många områden.
Odette
Organization for Data Exchange by Tele Transmission -- EG-projekt för den västeuropeiska bilbranschen inom ramen för EDI.
OECD
Organization for Economic Co-operation and Development -- Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Hette ursprungligen OEEC -- Organization for European Economic Cooperation (organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete) -- och skapades 1948 för att främja återuppbyggnaden i Europa efter kriget. OECD, som har sitt säte i Paris, omfattar i dag 24 "västekonomier" (Europa, Nordamerika, Japan, Australien och Nya Zeeland) och ägnar sig främst åt informationsutbyte, analys och viss samordning av ett brett spektrum av ekonomiska frågor.
OSS Oberoende staters samvälde (f.d. Sovjetunionen). Oberoende staters samvälde (OSS) är en lös samarbetsorganisation mellan de f.d. Sovjetrepublikerna utom Georgien och de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen. Organisationen har sitt säte i Vitrysslands huvudstad Minsk.
PACE
European Programme of Advanced Continuing Education -- EG-program som syftar till att utveckla kvalificerad fortbildning med hjälp av kommunikationsteknik (satellit, video, datanät). Programmet baseras på samverkan mellan företag och universitet och är främst inriktat på fortbildning inom högteknologi.
Parisfördraget
Parisfördraget 1951 upprättade den europeiska kol- och stålgemenskapen EKSG mellan Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Italien och dåvarande Västtyskland. EKSG var föregångare till EEG och betraktas med Romfördraget som EG-samarbetets grundsten.
Paris Charter
Parisstadgan. Slutdokument från ESK:s toppmöte i Paris i november 1990, som beseglade försoningen mellan Öst- och Västeuropa. Är tillsammans med Helsingforsdokumentet från 1975 grunddokument för ESK:s verksamhet.
PETRA
Action Programme for the Vocational Training of young People and their Preparation for Adult and Working Life -- EG-program för grundläggande yrkesutbildning med syftet att underlätta övergången från skola till arbetslivet. Fr.o.m. 1 januari 1992 slogs EG:s yrkesutbildningsprogram Young Worker's Exchange Programme samman med PETRA till ett nytt program, PETRA II. Huvudsyftet med PETRA II är att erbjuda förvärvsarbetande ungdomar och ungdomar i yrkesutbildning möjlighet att vistas under en viss period i annan EU-stat.
PFF
Partnerskap för fred, samarbete på det fredsbevarande området i vilket deltar NATO-staterna och nästan alla stater i Central- och Östeuropa samt Sverige och Finland.
PHARE
Poland and Hungary Aid for Restructuring of the Economies -- Den del av EU-staternas tekniska bistånd till samtliga central- och östeuropeiska stater, som kanaliseras via EU:s budget och administreras av EG-kommissionen. Har i takt med den politiska utvecklingen utsträckts till alla staterna i Central- och Östeuropa. 1992 uppgick detta bistånd till 1 miljard ecu.
PPP Polluter Pays Principle. EG:s miljöprincip om att "förorenaren betalar".
PRISMA
EG:s regionalpolitiska program för provnings- och testningscentra lokaliserade till stödområden i gemenskapen.
Product SafetyDirective
I EG-kommissionens förslag till direktiv om produktsäkerhet anges att endast säkra varor får marknadsföras inom gemenskapen.
Prometheus
Programme for a European Traffic with Highest Efficiency and Unprecedented Safety -- Eureka-projekt med syfte att gynna trafiksäkerheten i Europa.
Proportionality
En EU-princip ofta använd av EG:s domstol för att hindra oproportionella åtgärder (i form av importförbud, tullar, o.dyl.) av en medlemsstat mot en annan.
Public procure-ment
Offentlig upphandling. Uppgår inom EU till ca 12 miljarder kr/dag.
Proteas
Databas som redogör för forskningsresultaten inom EU och EFTA-länderna.
RACE
Research and Development in Advanced Communications Technologies for Europe -- EG:s forskningsprogram för avancerad kommunikationsteknik. Syftar till forskning om och utveckling av telekommunikationsteknologi för att öka EU-staternas konkurrenskraft och förbättra EU:s infrastruktur. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. juni 1991 av forskningsprogrammet Communications Technologies.
RAPID
EG-kommissionens pressmeddelanden på databas (nås via Eurobases). Utkommer kl. 10.00 varje dag.
Rapid informationExchange System
EU:s anmälningssystem för snabbt utbyte av information om varor som befaras utgöra risk för konsumentens hälsa och säkerhet.
RECHAR
Reconversion des Bassins Charbonniers -- Regionalpolitiskt stödprogram inom EG för ekonomisk utveckling av gemenskapens koldistrikt. Programmets huvudinriktning är miljöförbättrande åtgärder, yrkesutbildning och skapande av nya arbetstillfällen.
RECITE
Regions and Cities in Europe -- EG-program för samarbete mellan städer och/eller regioner inom gemenskapen. Stöd via detta program förutsätter inte att dessa geografiskt gränsar till varandra.
REGEN
EG:s energiprogram med syfte att utvidga den inre energimarknaden till ekonomiskt mer eftersatta regioner inom gemenskapen. Ett annat syfte är att uppmuntra till större gasanvändning än hittills för att på så vis undvika ett allt för stort oljeberoende.
REGIS
Régions Insulaires -- Regionalpolitiskt stödprogram inom EG för socio-ekonomisk integration av vissa transoceana regioner och territorier (Franska Guyana, Martinique, Guadeloupe, Réunion, Kanarieöarna, Azorerna och Madeira). Huvudsyftet med programmet är att utifrån varje regions förutsättningar utveckla och diversifiera ekonomiska aktiviteter för marknader inom landet, i grannstaterna och i EU.
Rekommendationer ochyttranden
Recommendations and Opinions. Antagna av EU-rådet på förslag från kommissionen. Saknar legal verkan och är således inte bindande.
Renaval
Reconversion des zones de chantiers navals -- Regionalpolitiskt stödprogram i EG för strukturomvandling av gemenskapens skeppsindustri.
Resider
Reconversion des zones sidérurgiques -- Regionalpolitiskt stödprogram i EG för strukturomvandling av gemenskapens järnindustri.
RETEX Economic reconversion of areas dependent on the textile industry and clothing. EG-program för diversifiering inom textilsektorn.
Revisionsrätten
Har sitt säte i Luxemburg. Är EG:s högsta revisionsorgan. Domstolen har 12 ledamöter och ett sekretariat med drygt 300 anställda.
REWARD
Recycling of Waste and Development -- EG-forskningsprogram för avfallsåtervinning.
REX Committee on External Economic Relations -- Europaparlamentets utskott för externa ekonomiska relationer, som bl.a. ansvarar för kontakterna med EFTA-länderna beträffande EES-avtalet.
Romfördraget
Detta fördrag som slöts år 1957 om den europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) med senare tillägg och ändringar, kan kallas EG:s grundlag och regeringsform. Till sin egentliga natur är fördraget en överenskommelse mellan stater som behåller sin nationella handlingsfrihet, men samtidigt är beredda att på klart angivna villkor och inom precist definierade områden begränsa eller avstå från sin suveräna handlingsfrihet och överlämna denna till "gemenskapen".
Rådgivandekommitté
1. Rådgivande kommittéer upprättade av EG-kommissionen. Deras uppgift är att ge råd och yttra sig över specifika frågor: exempelvis yttrar sig EG:s rådgivande kommitté för konsumentfrågor (Consumer's Consultative Committee) över förslag till beslut som rör konsumentfrågor.
2. Rådgivande kommitté inom EFTA. Består av representanter för industri, handel, fackföreningar och andra ekonomiska intressenter. Bildades 1961.
SAVE
Special Action for Vigorous Energy Efficiency -- EG-program för att effektivisera energianvändningen, med målsättningen att minska denna per BNP-enhet med 20 procent på fem år.
SCAD
Community Documentation Access System -- EU:s bibliografiska referensdatabas. Innehåller bibliografisk information och referenser till viktigare rättsakter och förslag till rättsakter i EG, alla officiella publikationer och dokument utgivna av EU, uttalanden och rapporter från europeiska intresseorganisationer samt tidnings- och tidskriftsartiklar som berör europeisk integration.
SCAR
Standing Committee on Agricultural Research -- EG:s ständiga kommitté för forskning på jordbruksområdet.
SchengenAgreement
Schengen-överenskommelsen mellan Beneluxländerna, Frankrike och Tyskland med syftet att avskaffa gränskontrollerna för persontrafik staterna emellan, samt ökad kontroll vid de externa gränserna, gemensam viseringspolitik och utökat informationsutbyte. Flera EU-stater har sedermera anslutit sig till avtalet som dock ännu ej trätt i kraft.
SEDOC
Système Européen de Diffusion des Offres et Demandes d'Emploi en Compensation Internaionale/European System for International Clearing of Vacancies and Applications for Employment -- EG-program på det sociala området som syftar till insamling i medlemsländerna av underlag för skapande av ett gemensamt arbetsförmedlingssystem.
SCIENCE
Stimulation des Coopérations Internationales Nécessaires aux Chercheurs Européens -- EG:s forskningsprogram för underlättande av forskares rörlighet mellan medlemsstaterna. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. 1992 av forskningsprogrammet Human Capital and Mobility.
Sesame
Databas i EU för forsknings- och energiprojekt. Innehåller bl.a. information om forskning och utveckling (FoU) inom råvaru-, miljö- och textilområdena, demonstrationsprojekt rörande energisparande samt teknologiprojekt.
SIS Schengen Information System. Ett datainformationsnät som syftar till att underlätta kontrollen av Schengen-staternas yttre gränser. Systemet utgör modell för EIS som på sikt skall omfatta samtliga EU-stater.
Social Charter
EU:s sociala stadga. Antogs av alla EG-stater utom Storbritannien i form av en deklaration 1989. Betraktas som ett politiskt instrument med "moraliska förpliktelser" för medlemsstaterna att se till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive stat. Den ger också en uppmaning till kommissionen att lägga fram förslag till direktiv och rekommendationer eller på andra sätt söka genomföra innehållet i stadgan som bl.a. omfattar arbetsmarknads- och yrkesutbildningsfrågor, jämställdhet, arbetsmiljö- och handikappfrågor. Har följts upp via ett speciellt handlingsprogram.
SPEC EG-program inom det sociala området för åtgärder i bekämpningen av eventuella negativa konsekvenser på sysselsättningen till följd av genomförandet av EG:s inre marknad till utgången av 1992.
SPES
Stimulation Plan for Economic Science -- EG-program för ekonomisk forskning. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. 1992 av forskningsprogrammet Human Capital and Mobility.
SPRINT
Strategic Programme for Innovation and Technology Transfer -- forskningsprogram i EG för teknologisk överföring. Syftar till att uppmuntra innovationer och användningen av modern teknologi i små och medelstora företag. Detta ska åstadkommas genom stöd till infrastrukturförstärkning och ökade möjligheter till överföring av teknologi.
STABEX
Stabilisation of Export Earning -- system för stabilisering av u-ländernas exportintäkter från vissa jordbruksprodukter. Utgör ett av EU:s biståndsinstrument under Lomé-konventionen.
StandingConference ofLocal andRegionalAuthoritiesof Europe
Konferens, med säte i Strasbourg, som bildades 1987 och som i dag samlar delegater från den regionala och kommunala nivån i Europarådets medlemsstater. Har som syfte att stödja regionalt och lokalt samarbete i Europa.
STAR
Community Programme for the Development of Certain Less-Favoured Regions by Improving Telecommunications -- EG-program för utveckling av telekommunikationer i gemenskapens ekonomiskt eftersatta regioner.
STC Scientific and Technical Committee -- Euratoms kommitté för vetenskap och forskning.
STD Sciences and Technology for Development -- EG-program för stärkandet av forskningen i utvecklingsländer och av forskningen i medlemsstaterna om utvecklingsländer. Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. juni 1991 av forskningsprogrammet Life Sciences for Developing Countries.
STEP Science and Technology for Environmental Protection -- EG-program för allmän miljöforskning.
Structural Funds
Strukturfonderna. För perioden 1994--99 kommer de tre strukturfonderna (regionalfonden, socialfonden och utvecklingssektionen av jordbruksfonden) att disponera cirka 1 300 miljarder kronor för regionala utvecklingsprogram med syfte att utjämna de regionala och lokala ojämlikheterna inom gemenskapen. Bidragen går huvudsakligen (70 %) till de fattigaste regionerna men även till industriregioner på tillbakagång liksom till landsbygdsutveckling och sysselsättningsskapande projekt i de rikare medlemsstaterna. Ytterligare bidrag för dessa ändamål kan erhållas i form av lån från EIB.
Subsidiaritets-principen
Se Närhetsprincipen.
SYSDEM
European System of Documentation on Employment -- EU:s system för insamling, sammanställning, analys och information om sysselsättningen inom gemenskapen.
SYSMIN
Special financing facility for ACP and OCT mining products -- exportstödfunktion inom EG för de mineralexporterande ACP-länderna och de franska transoceana territorierna. Stöd lämnas för stabilisering av intäkter för export av fosfat, bauxit och koppar samt till rationalisering av gruvindustrin och malmletning.
SYSTRON
Maskinellt översättningssystem använt av bl.a. EU för råöversättning mellan EU-språken.
TAC Total Allowable Catch -- totalt tillåten fångstmängd inom ett visst fiskeområde.
TACIS
Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States and Georgia. EG-kommissionens biståndsprogram för staterna i forna Sovjetunionen (utom de tre baltiska staterna, som faller under PHARE-programmet). 1992 uppgick detta bistånd till 450 miljoner ecu, katastrofbistånd oräknat.
TAFI
Textile Anti-fraud Initiative. EG-program med syfte att bevaka textilindustrin för eventuellt fusk på tull- och skatteområdet.
TBTs Technical Barriers to Trade -- tekniska handelshinder. Syftar på problem som uppstår genom att skilda stater har olika regler om hur en produkt skall vara beskaffad i fråga om t.ex. dimensioner, säkerhetsordningar och märkningsbestämmelser.
TED Tenders Electronic Daily -- EG:s databas för offentlig upphandling (anbudsinfordringar).
Tedis
Trade Electronic Data Interchange Systems -- EG:s datoriserade handelsutbytessystem.
Télématique
EG:s regionalpolitiska program för telekommunikationer med syfte att göra stödområden intressanta för företagsetablering.
TelevisionWithout Frontiers
EG-direktivet TV utan gränser -- som på många punkter överensstämmer med Europarådets konvention för gränsöverskridande television -- fastställer principen om fri mottagning och överföring av sändning från andra medlemsstater.
TEMPUS
Trans-European Mobility Programme for University Students. -- EG:s särskilda utbildningsprogram för Östeuropa med inriktning på universitet och högskolor. Kan beskrivas som en kombination av EG-programmen Erasmus, LINGUA och COMETT. Ger stöd åt samarbetsavtal mellan universitet i EU-stater och i berörda östeuropeiska stater; avtal som reglerar utbyte av studerande och lärare, samarbete vad gäller kursutveckling, pedagogisk fortbildning av lärare m.m.
Trevi-gruppen
Samarbetet mellan EU:s justitie- och inrikesministrar beträffande bekämpning av internationell terrorism, narkotikahandel och organiserad brottslighet.
Trojka
Trepartsgrupp inom EU:s utrikesministerråd bestående av den tidigare, den pågående och den kommande ordförandeskapsstaten assisterade av EG-kommissionen. Trojkan företräder ofta EU gemensamt i utrikespolitiska sammanhang.
UETF University, Enterprise, Training Partnership -- Nätverk inom EU mellan högskolor och företag inom ramen för COMETT-programmet.
UNICE
Union des Industries de la Communauté Européenne -- samarbetsorganisation för EG-staternas arbetsgivareföreningar och industriförbund. Har sitt säte i Bryssel. UNICE är en part i den s.k. sociala dialogen. Svenska medlemmar är SAF och Industriförbundet.
Valoren
Programme Communautaire Relatif au Développement de Certaines Régions Dé-favorisées de la Communauté par la Valorisation du Potentiel Energétique Endogène -- regionalpolitiskt stödprogram för exploatering av inhemska energislag i vissa ekonomiskt mer eftersatta regioner inom gemenskapen.
Val Duchesse-dialogen
Överläggningar som förs under ledning av EG-kommissionen med delegationer från arbetsmarknadens parter på europeisk nivå (UNICE, CEEP, ETUC). Inleddes 1985 på initiativ av kommissionspresidenten Delors. Dialogen har hittills resulterat i överenskommelse (joint opinions) om ekonomisk tillväxt, introduktion av ny teknik, grundläggande utbildning och yrkesutbildning och -praktik samt den samordnade tillväxtstrategin. Har tagit sitt namn från det slott i Bryssel där det första mötet ägde rum.
VALUE
Valorization and Utilization for Europe -- system som syftar till att avsätta 1 procent av budgeten för EG:s forskningsprogram med målsättningen att maximera utnyttjandet av forskningsresultaten.
WELMEC
Western European Legal Metrology Cooperation -- det västeuropeiska metrologiska samarbetet på det juridiska området.
Werner-rapporten
Med utgångspunkt från en utredning ledd av Luxemburgs dåvarande statsminister Werner, beslutade EG:s medlemsstater i februari 1971 att skapa en ekonomisk och monetär union. Se EMU.
VEU/WEU
Västeuropeiska unionen/Western European Union -- organisation för försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete som upprättades 1948. Medlemmar är EU:s medlemsstater utom Irland och Danmark (som dock båda är observatörer).
WIS Women's Information Service -- En enhet inom EG-kommissionens informationsdirektorat (GD X) som publicerar informationsmaterial på jämställdhetsområdet inom gemenskapen.
Visegrad-staterna
En beteckning på de fyra centraleuropeiska staterna Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Dessa utvecklar ett allt närmare samarbete, med bl.a frihandelsplaner, och söker samtidigt gemensamt ett närmande till EU och EFTA. Bl.a. har man med EU förhandlat fram associationsavtal, s.k. Europaavtal (jämför Europaavtal) och frihandelsavtal med EFTA-staterna uppkallat efter den stad i Ungern där det första mötet ägde rum.
Vitboken
Antogs av EG år 1985 och är en lista på alla de 289 åtgärder som måste vidtas för att man skall nå målet om ett fritt flöde av varor, personer, tjänster och kapital till utgången av 1992. Åtgärderna koncentreras främst kring undanröjandet av olika hinder av teknisk, fysisk och fiskal karaktär för att uppnå denna gränsöverskridande rörlighet.
Women of EuropeNewsletter
Nyhetsbrev om kvinnofrågor som ges ut av EG-kommissionen (Women's Information Service, WIS).
Youth for Europe
EG:s ungdomsutbytesprogram. EG-program som syftar till att förbättra, utveckla och variera ungdomsutbyten i medlemsstaterna. Stöd ges bl.a. till ungdomsutbyte på minst en vecka, stöd till nationella centra för information och service till ungdomsutbyte samt stipendier och fortbildningsstöd till dem som organiserar ungdomsutbyte.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen1 Motionerna2 1 Handläggning i riksdagen av frågor om europeisk integration6 2 Betänkandets disposition9 3 Historisk återblick10 4 EG:s institutioner12 4.1 Europaparlamentet13 4.2 Rådet13 4.3 Kommissionen13 4.4 Ekonomiska och sociala kommittén14 4.5 Domstolen14 4.6 Revisionsrätten14 5 EG:s rättsliga regelsystem15 5.1 Allmänt om EG:s regelverk15 5.2 Kompetensfördelningen15 6 Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU17 6.1 Ärendets beredning i regeringskansliet18 6.2 Översiktlig redogörelse för anslutningsfördraget18 Utskottet21 7 Allmänna överväganden21 7.1 Demokrati och inflytande26 7.2 Utrikes- och säkerhetspolitik31 7.3 Ekonomi och välfärd40 7.4 Miljöfrågor45 8 Fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital47 8.1 Sverige och den inre marknaden47 9 Transportpolitik50 10 Konkurrenspolitik53 11 Konsumentpolitiska frågor54 12 Utbildning, forskning och utveckling55 13 Hälso- och socialpolitiska frågor56 14 Jämställdhetsfrågor62 15 Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor62 15.1 Den sociala dimensionen63 16 Kultur- och mediepolitiska frågor65 17 Miljöfrågor68 18 Euratom73 19 Jordbruk och fiske74 20 Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken83 20.1 Handelssanktioner88 21 Regionalpolitiska frågor88 22 Närings- och energipolitiska frågor91 23 Utrikes- och säkerhetspolitik samt krigsmaterielexport91 24 Biståndspolitik93 24.1 Sverige, EU och biståndet till utvecklingsländerna93 24.2 Sverige och EU:s östsamarbete97 25 Europeiska investeringsbanken99 26 Rättsliga och inrikes frågor100 27 Ekonomiskt och monetärt samarbete102 28 Finansiella och budgetära frågor106 29 Statistik107 30 Konsekvenser för svensk förvaltning, offentlighet och sekretess107 31 Övriga frågor109 Hemställan110 Reservationer116 Särskilda yttranden129 Bilaga 1 Yttranden från andra utskott136 Bilaga 2 Anslutningsfördraget (utdrag), slutakten och skriftväxlingar262 Bilaga 3 Termer och förkortningar362