Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa åren 1999-2001
Betänkande 1997/98:UU12
Utrikesutskottets betänkande
1997/98:UU12
Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa
Innehåll
1997/98 UU12
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa år 1999-2001. Regeringen föreslår att målen för utvecklingssamarbetet fortsatt skall vara: - att främja en säkerhetsgemenskap, - att fördjupa demokratins kultur, - att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, - att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Allt samarbete skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Som prioriterade samarbetsländer föreslås Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. Den huvudsakliga inriktningen av utvecklingssamarbetet föreslås vara åtgärder som leder till gott grannskap, en ekonomiskt dynamisk Östersjöregion, medlemskap i Europeiska unionen för Estland, Lettland, Litauen och Polen, en vidare integration av Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer samt åtgärder för att förbättra den sociala situationen i samarbetsländerna. Utskottet ställer sig i betänkandet bakom vad regeringen anfört om samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet tar i betänkandet också ställning till 28 motionsyrkanden. Samtliga yrkanden besvaras eller avstyrks. Till betänkandet är fogat 7 reservationer och 2 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för perioden 1999-2001 (avsnitt tre), 2. fastställer målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa till - att främja en säkerhetsgemenskap, - att fördjupa demokratins kultur, - att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, - att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet (avsnitt fyra), 3. fastställer att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare inte- grera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer (avsnitt fem).
Motionerna
1997/98:U40 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om ett nytt treårsprogram för samarbetet med Central- och Östeuropa i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör främja Estlands, Lettlands och Litauens medlemskap i Nato, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att främja en demokratisk utveckling i Vitryssland, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa. 1997/98:U41 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av östsamarbetet från svensk sysselsättningssynpunkt, 2. att riksdagen beslutar att jämställdhetsperspektivet skall vara ett av målen för utvecklingssamarbetet med Östeuropa, 4. att riksdagen beslutar att ytterligare svenskt stöd till sociala insatser i Östeuropa skall finansieras genom utökat statligt anslag, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt folkbildning, 6. att riksdagen beslutar att Vitryssland skall bli ett prioriterat land i det svenska Östeuropasamarbetet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte stödja militär upprustning. 1997/98:U42 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamarbete på lokal och regional nivå med Central- och Östeuropa. 1997/98:U43 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktingen på ett säkerhetspolitiskt samarbete, 2. att riksdagen fastställer att verksamheten skall inriktas på insatser för att främja den demokratiska processen kring kandidatländernas EU- medlemskapsansökan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att olika hjälpinsatser etc. frikopplas från själva EU- medlemskapsansökan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att östländernas närmande till väst både ger möjlighet att lösa vissa miljöproblem och hotar att skapa nya miljöproblem, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige i medlemskapsförhandlingarna bevakar östländernas intressen. 1997/98:U44 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kyrkors och enskilda organisationers insatser i Central- och Östeuropa måste uppmuntras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att insatser på det sociala området ytterligare måste intensifieras och i likhet med miljövårdsinsatser konkretiseras i landstrategierna för samarbetsländerna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgänglighet av information från Sida till kommuner och organisationer angående problem och behov i samarbetsländerna, 4. att riksdagen beslutar om sådan ändring av målen för Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa att ett nytt huvudmål för främjande av social trygghet införs. 1997/98:U45 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör stödja de tre baltiska staternas egen önskan om EU- och NATO-medlemskap, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör stödja utvecklingen på rättsområdet i Öst- och Centraleuropa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnens utsatta situation särskilt uppmärksammas i det fortsatta utvecklingssamarbetet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ha en beredskap för mer samarbete med Vitryssland, om utvecklingen vänder åt rätt håll, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för ökad kärnsäkerhet i Öst- och Centraleuropa. 1997/98:U46 av Berit Andnor och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa år 1999-2001 bör finnas utrymme för den typ av projekt som Kodukat utgör. 1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen genom sitt ordförandeskap agerar kraftfullt i Barentsrådet för yttrandefrihet och för att få insyn i de missförhållanden på miljöområdet som råder på Kolahalvön och i dess omgivning,
Utskottet
Sammanfattning av propositionen
Bakgrund Regeringen initierade hösten 1989 det första svenska samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa. Sammanlagt har regeringen från 1989 till och med 1998 avsatt cirka 6,5 miljarder kronor till bilateralt utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Det tredje samarbetsprogrammet löper ut den 31 december 1998. Propositionen utgör regeringens förslag till inriktning av det fjärde samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende perioden 1999-2001. Målen för Sveriges bilaterala samarbete med Central- och Östeuropa fastställdes av riksdagen i maj 1995 (proposition 1994/95:160) till: - att främja en säkerhetsgemenskap, - att fördjupa demokratins kultur, - att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, - att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. I juni 1996 beslutade riksdagen att hela utvecklingssamarbetet dessutom skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Utvecklingen under de senaste åren har gått in i ett nytt skede, präglat av tre betydelsefulla förändringar:
- Målet att en betydande del av utvecklingssamarbetet med de central- och östeuropeiska staterna skall kunna övergå i ett reguljärt samarbete håller på att uppnås. För vissa av länderna gäller att sådant samarbete redan dominerar. - Utvidgningen av EU med de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna rycker närmare. Förhandlingar om medlemskap kommer att inledas under år 1998. I förlängningen av det ökade reguljära samarbetet ligger alltså en alltmer fullständig europeisk gemenskap. - Utvecklingen i Ryssland framstår som mer positiv än tidigare. Det finns nu ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk samverkan. EU:s relationer med Ryssland har fått en fast grund med ikraftträdandet av ett omfattande partnerskaps- och samarbetsavtal.
Utvecklingssamarbetet i denna nya fas måste mot bakgrund av ovanstående inriktas på: - att underlätta den förestående EU-utvidgningen och särskilt bidra till att Estland, Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i EU, - att integrera Ryssland och Ukraina närmare i europeiska samarbetsstrukturer, - att i ökad utsträckning integrera de sociala frågorna i samhällsomvandlingen.
Samarbetets huvudsakliga områden Regeringen anser att det finns starka skäl att behålla de nu gällande fyra målen, kompletterade med jämställdhetsmålet. Val av sektorer bör styras av fyra faktorer: - Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana områden som underlättar Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. För samtliga fyra kandidatländer i Östersjöområdet behövs vidare omfattande åtgärder för att kunna uppfylla EU:s regelverk. När det gäller samarbetet med Ryssland och Ukraina i första hand och övriga stater i f.d. Sovjetunionen i andra hand, skall insatser utformas så att de befrämjar Europaintegrationen. - Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer inom vilka Sverige har komparativa fördelar, dvs. där den svenska resursbasen har särskild efterfrågad kompetens. - Stödet skall koordineras med EU och andra finansiärer. Vissa områden är eftersatta när det gäller utländskt stöd. Det gäller insatser för att främja jämställdhet mellan män och kvinnor samt demokratiinsatser och decentraliserat stöd. - Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer som är av särskild betydelse för den regionala utvecklingen i Östersjö- och Barentsområdena. Regeringens ambitioner beträffande målen för samarbetet kan sammanfattas på följande sätt.
Att främja en säkerhetsgemenskap Det säkerhetsfrämjande samarbetet är en hörnsten i svensk Östersjöpolitik. Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland, Lettland och Litauen men omfattar även vissa projekt i övriga delar av Central- och Östeuropa. En utveckling av samarbetet med Ryssland, inklusive Kaliningradområdet, och med Polen är en självklar del i det säkerhetsfrämjande arbetet.
Säkerhetspolitisk kompetens Uppbyggnaden av säkerhetspolitisk kompetens i de baltiska staterna var inledningsvis inriktad på att utveckla ländernas förmåga att agera på den internationella diplomatiska arenan. Efter hand har verksamheten alltmer inriktats på nationell säkerhetspolitisk kompetensuppbyggnad, t.ex. stöd till etablering av ett utrikespolitiskt institut i Riga. Sverige bör även fortsättningsvis stödja den säkerhetspolitiska kompetens- uppbyggnaden i Estland, Lettland och Litauen. Det bör ske dels genom stöd till forskning och utbildning på akademisk nivå, dels genom att i en bred dialog och genom konkreta åtgärder verka för en djupare förståelse av det vidgade säkerhetsbegreppet.
Demokratiskt totalförsvar Militär personal i de baltiska länderna har sin bakgrund i ett auktoritärt, icke-demokratiskt tänkande. Utvecklingen av ett nationellt totalförsvar under demokratisk styrning är därför en viktig angelägenhet, till vilken Sverige kan lämna ett betydande bidrag. Med utgångspunkt i den svenska totalförsvarsmodellen kommer Sverige fortsatt att stödja insatser inom totalförsvarets område som bidrar till utvecklingen av demokratiskt kontrollerade försvars-organisationer och en fördjupad säkerhetsgemenskap. Regeringen förutser att biståndsfinansierade insatser på detta område successivt kan avvecklas efter den inledande uppbyggnaden. Insatser inom detta område skall även i övrigt ske inom ramen för svensk säkerhetspolitik och i enlighet med vedertagen biståndspraxis.
Fredsfrämjande insatser Som ett särskilt bidrag till att bygga upp demokratiskt styrda försvarsmakter med kapacitet att medverka i fredsfrämjande insatser under FN:s eller OSSE:s mandat har svenskt stöd utgått till uppbyggandet av en baltisk bataljon för fredsbevarande insatser, BALTBAT. Detta har skett inom ramen för ett multilateralt samarbete med stöd från Sverige, Finland, Norge, Danmark och Storbritannien. Sedermera har USA, Tyskland, Frankrike och Nederländerna tillkommit som finansiärer. Med BALTBAT som förebild har även en marin fredsbevarande baltisk styrka, BALTRON, upprättats. Förutom stödet till BALTBAT, som också har lämnats i utbildningssyfte för att främja framtida baltiskt deltagande i PFF-samarbete, har Sverige även direkt stött de baltiska ländernas medverkan i militära fredsfrämjande övningar med anknytning till detta samarbete. Ett fortsatt politiskt och finansiellt stöd från svensk sida till dessa verksamheter är väsentligt under överskådlig tid. Det säkerhetsfrämjande stödet i form av överföring av utrustning bör dock under kommande samarbetsprogram successivt kunna minskas.
Gränsbevakning och insatser för stärkt yttre gränskontroll Att bygga upp en fungerande gränsbevakningskapacitet har blivit en angelägenhet för att säkerställa främst de baltiska ländernas suveränitet. Det är också av betydelse att denna kapacitet bidrar till öppenhet och jämbördigt samarbete över gränserna. Inte minst det faktum att de baltiska länderna vid EU-medlemskap kommer att ansvara för gränskontrollen av en stor del av EU:s yttre gräns har medfört att externt stöd är väsentligt. Genom öppenhet och förtroendeskapande samarbete bilateralt och i olika multilaterala organisationer på detta område kan Sverige medverka till att utveckla den europeiska integrationsprocessen.
Kampen mot internationell och organiserad brottslighet Det svenska säkerhetsfrämjande samarbetet skall fortsätta att bidra till kampen mot den organiserade brottsligheten i Central- och Östeuropa, i synnerhet kring Östersjön. Detta stöd bör liksom hittills kanaliseras via de svenska myndigheterna men med en större koordinering av de olika aktiviteterna som äger rum inom detta område.
Asyl- och migrationspolitisk kompetens Inom det migrationspolitiska området har det säkerhetsfrämjande samarbetet främst bedrivits med de baltiska staterna. Genom samarbetet har Sverige ställt experthjälp till förfogande för utarbetande av flyktinglagstiftning, förbättrad asylhantering och förbättring av flyktingmottagning. Insatserna har genomförts genom nordisk samverkan och ansvarsfördelning. Stödåtgärder inom detta område kan lämpligen, förutom rådgivning i lagstiftningsfrågor, även fortsättningsvis omfatta åtgärder för en förbättrad praktisk asylhantering och flyktingmottagning.
Beredskap mot olyckor och katastrofer Inom det säkerhetsfrämjande samarbetet har stöd lämnats till att upprätta fungerande räddningstjänster i Estland, Lettland och Litauen. Fortsatta utbildningsinsatser inom specifika områden, bl.a. brandsäkerhet vid kärnkraftverk, oljeskadeskydd och transporter av farligt gods planeras. Sverige har för avsikt att ingå räddningsavtal med länderna på andra sidan Östersjön. Samarbetet mellan staterna i Östersjöregionen inom detta verksamhetsområde är i sig självt en förtroendeskapande åtgärd av stor säkerhetspolitisk betydelse.
Att fördjupa demokratins kultur Demokrati beaktas alltmer i det internationella utvecklingssamarbetet. I det bilaterala utvecklingssamarbetet har de flesta givare sedan länge angivit demokratisk samhällsutveckling som ett mål. Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (EBRD) har, som enda internationella finansiella institution, även ett politiskt mandat och skall enligt sin stadga verka i de central- och östeuropeiska länder som bekänner sig till och tillämpar principerna för demokrati med flerpartisystem. Organisationer som Europarådet, Världsbanken och UNDP betonar vikten av bland annat oberoende rättskipning, revision, offentlig insyn i myndigheters arbete och omutlighet i fråga om statsförvaltningen. Ett viktigt arbete utförs inom Östersjöstaternas råd. Kommissarien för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter bedriver ett omfattande arbete syftande till att stödja och konsolidera en demokratisk utveckling och skyddet av mänskliga rättigheter. Under 1990-talet har demokrati alltmer kommit att framstå som en viktig beståndsdel i en politik som syftar till att värna om freden inom och mellan stater. Krig mellan demokratier är sällsynt. Internationellt framstår därför förekomsten av fler demokratier som en fredsbevarande faktor. Regeringen betonar i propositionen att ett fortsatt samarbete för att fördjupa demokratins kultur genom uppbyggnad av det civila samhället är angeläget. Det decentraliserade samarbetet på kommun-, läns- och landstingsnivå, insatser som genomförs av enskilda organisationer och folkrörelser och det kulturella och akademiska samarbetet är centrala i det sammanhanget. Det lokala och regionala samarbetet förutses öka som ett naturligt led i övergången till normalt grannlandssamarbete. De viktigaste samarbetsområdena inom demokratistödet till Central- och Östeuropa är rättsområdet, vänortssamarbetet, samarbete genom enskilda organisationer samt språk- och integrationsstödet till ryskspråkiga i Estland och Lettland.
Rättsområdet Stöd till rättsväsende och förvaltning kan ha avgörande betydelse för den demokratiska utvecklingen och för ett EU-medlemskap för ansökarländerna. Den kompetens och de rättsstatliga traditioner som finns hos svenska myndigheter kan här tas till vara. Svenskt stöd bör avse såväl rutiner och arbetssätt som attityder och förhållningssätt. Exempel på angelägna insatser är fortsatt stöd till utveckling av domstolsväsendet och åklagarfunktionen i Estland, Lettland och Litauen. Kriminalvården och polisens verksamhet är andra områden där behoven av stöd är stora och där Sverige har en omfattande erfarenhet att dela med sig av. Kontakter mellan svenska organisationer som advokatsamfund och liknande sammanslutningar i samarbetsländerna bör också uppmuntras.
Vänortssamarbetet Ett mycket viktigt komplement till utvecklingssamarbetet på central nivå är samarbetet på lokal och regional nivå. Det har stor betydelse, dels mot bakgrund av vikten av en fungerande lokal demokrati, dels eftersom betydande stödinsatser riktas till den lokala och regionala nivån. Svenska insatser via kommuner, län och landsting röner stor uppskattning, framför allt då de leder till konkreta förbättringar för medborgarna i deras vardagsliv på respektive vänort eller i vänregion. Regeringen satsar via Sida på ett fördjupat vänorts- och regionsamarbete. Dessutom har Sydsam, Baltic Network/East Sweden och Mälardalsrådet samarbete med parter på andra sidan Östersjön, inte minst genom att underlätta deras medverkan i interregionala EU-projekt med inriktning på erfarenhetsutbyte och kompetenshöjning. Östersjöinstitutet i Karlskrona arbetar med regionalt och lokalt samarbete, och har byggt upp ett speciellt kontaktnät som även stärker den sydsvenska identiteten. En intressant form av regionalt samarbete utgörs av Barentsrådets regionråd. Detta består av representanter för Nordland, Troms och Finnmark i Norge, Norrbotten och Västerbotten i Sverige, Lappland och Uleåborg i Finland samt Murmansk, Archangelsk och Karelen i Ryssland. Kommunförbundet har med statlig finansiering genomfört en rad projekt främst inom ramen för vänortsutbyten med Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Polen och Ukraina. Ett omfattande länsstyrelsesamarbete mellan svenska län och motsvarigheter i de baltiska staterna förekommer. Cirka 5 miljoner kronor årligen har anvisats av Sida. Under åren 1990-97 har Sida satsat närmare 90 miljoner kronor på det regionala och kommunala samarbetet med Central- och Östeuropa. Kostnaden för aktuella projekt under 1998 beräknas uppgå till 32 miljoner kronor. Regeringen anser att vänortssamarbetet, inklusive samarbetet på länsstyrelsenivå, bör fördjupas och utökas. Sverige bör också agera för att Phare- och Tacisprogrammen, som spelar en viktig roll för svenska aktörers insatser, ökar. Särskilt viktigt är det att stödja lokal och regional administration - ett område som av kommissionen utpekats som svagt hos vissa kandidatländer. De fortsatta prioriteringarna bör gälla kommunal och regional institutionsutveckling och infrastruktur samt miljön och den sociala sektorn.
Samarbete genom enskilda organisationer Enskilda organisationers insatser spelar en stor roll i utvecklingen av demokratiska samhällen. Svenska enskilda organisationer har i många fall bättre förutsättningar än regeringen och dess myndigheter att stödja framväxten av det civila samhället. En betydande del av det svenska stödet till enskilda organisationer inriktas på att främja kvinnors och ungdomars aktiva deltagande i samhällsbyggandet. Kontakterna mellan enskilda organisationer är synnerligen viktiga för att sprida kunskap om och förtrogenhet med det demokratiska samhället. Enskilda organisationer kan även spela en pådrivande roll inom miljöarbetet. Sida har inom samarbetet med Central- och Östeuropa slutit avtal med elva ramorganisationer genom vilka Sida stöder svenska enskilda organisationers arbete i Central- och Östeuropa. Dessa organisationer är Forum Syd, Rädda Barnen, Olof Palmes Internationella Centrum, PMU-Interlife, Röda korset, SHIA (Handikapporganisationernas biståndsstiftelse), Svenska Missionsrådet, Stiftelsen Sveriges Bönder Hjälper, Svenska Naturskyddsföreningen, LO/TCO:s Biståndsnämnd samt Lutherhjälpen/Svenska kyrkan. Via ramorganisationerna kan huvuddelen av de enskilda organisationerna i Sverige söka medel för medverkan till uppbyggnad av systerorganisationer i samarbetsländerna. Regeringen beslutade 1995 att inrätta en försöksverksamhet med stöd genom svenska partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i länder i Central- och Östeuropa och i utvecklingsländerna. Samarbetsparterna är i första hand politiska partier eller närstående organisationer. I en översyn av verksamhetsformerna 1997 konstateras att insatserna har fokuserats till länderna i Central- och Östeuropa, dit 75 % av stödet har gått. Regeringen anser att stödet genom partianknutna organ är ett viktigt instrument för att befästa och fördjupa demokratins kultur. Enligt nya riktlinjer för stödet från den 1 januari 1998 förlängs försöksverksamheten med ytterligare en treårsperiod till den 31 december 2000. Verksamhetsmålet är att bistå utvecklingen av ett väl fungerande pluralistiskt partisystem och därmed också samhällets demokratisering.
Språk- och integrationsstödet Svenska institutet har sedan 1993 administrerat en mängd insatser för inte- grering av de rysktalande ickemedborgarna i Estland. Insatserna har bl.a. bidragit till utökad undervisning i estniska och tillgången till Estlandsorienterad nyhetsrapportering för de ryskspråkiga. Sverige har även stött Estonian Language Strategy Centre och Institute of Human Rights. I Lettland har Sverige, via UNDP och det nationella lettiska språkprogrammet, bidragit till integrationsfrämjande åtgärder för de rysktalande ickemedborgarna. Dessa har bland annat omfattat stöd till språkutbildning i lettiska. I december 1996 undertecknade den lettiska regeringen ett projekt- avtal med UNDP. Svenska institutet har givit stöd till språk- och integrationsprocessen även i Lettland. Syftet är att ge bidrag till projekt som har betydelse för integrationsprocessen, men som inte ryms inom UNDP:s program. Regeringen anser att svenska insatser på detta område skall fortsätta. Sverige bör stödja projekt som har utformats och initierats med deltagande av ickemedborgare. Utvecklingssamarbetet bör omfatta en större beredskap att, i olika former, understödja enskilda organisationer och projekt avsedda att främja det medborgerliga medvetandet hos invånare oavsett etnisk tillhörighet eller medborgarskap.
Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling
Stöd till den ekonomiska omvandlingen Svenskt stöd till den ekonomiska omvandlingen kompletterar det omfattande och viktiga stöd som internationella finansiella institutioner och andra finansiärer ger. Sida driver två näringslivsfrämjande program, StartÖst och Advantage East. StartÖst främjar handel och industri genom att erbjuda svenska små och medelstora företag lån för utbildning. StartÖst startade i mars 1994 och handläggs av ALMI Företagspartner AB. Från och med 1998 riktar sig StartÖst- programmet till företag som vill etablera sig i Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina. StartÖst-samarbetet med Estland avvecklades i början av 1998 då de rent kommersiella förbindelserna växt sig så pass starka att statligt stöd inte längre ansågs nödvändigt. Advantage East (fram till 1996 Advantage Balticum) är ett utbildnings- och affärsförmedlingsprojekt för baltiska och numera också makedonska och ukrainska företag som vill öka sin export till Sverige. Projektet bedrivs tillsammans med lokala näringslivsorganisationer och har påtagligt bidragit till att öka exporten till Sverige. Inom ramen för det baltiska investeringspro-grammet, till vilket Sverige bidragit med cirka 250 miljoner, finansierar Nordiska projektexportfonden (NOPEF) bland annat förinvesteringsstudier för att främja nordiska investeringar i Estland, Lettland och Litauen. Stöd till institutionsuppbyggnad ges genom ett stort antal projekt. Det svenska Finansdepartementet bedriver sedan 1992 ett samarbetsprojekt där svensk expertis ställs till de ryska finans- och ekonomiministeriernas förfogande för frågor rörande främst skatte-, revisions- och budgetsystem samt statsskuld. Projektet har hittills omfattat cirka 38 miljoner kronor. En betydelsefull verksamhet bedrivs genom Handelshögskolan i Riga, vars utbildning främjar kunskap om effektiv företagsledning. De svenska utfästelserna uppgår till 122 miljoner kronor under en tioårsperiod, varav drygt 47 miljoner avser perioden 1997-1999. Skolan, som har ett gott rykte, har hittills utexaminerat 143 studenter och målet är att cirka 100 studenter per år skall utexamineras. Också genom Sida finansieras en rad program som lämnar stöd till uppbyggnad av fungerande institutioner. Viktiga insatser har gjorts av bland annat Statistiska centralbyrån och Riksrevisionsverket. Lantmäteriverket har i en rad länder framgångsrikt bidragit till att jord- och fastighetsregistreringen har utvecklats. I flera fall har den svenska hjälpen underlättat utländska direktinvesteringar. Sverige kommer även fortsättningsvis att stödja den ekonomiska omvandlingen, dels genom direkt stöd till näringslivet, dels genom stöd till institutionsuppbyggnad, men med samma syfte: att främja den ekonomiska omvandlingen och därigenom hjälpa till att höja levnadsstandarden för befolkningen i våra östra grannländer. Regeringen avser att fortsätta främja samarbetsländernas ekonomiska utveckling genom att bidra till ett förbättrat företagsklimat. Flera redan pågående projekt förväntas fortsätta. Den största delen av det svenska utvecklingssamarbetet kommer att fokuseras på att bygga upp de institutioner som en fungerande marknadsekonomi kräver och kommer i kandidatländerna främst att inriktas på det kommande EU-medlemskapet.
Den sociala dimensionen Brister i den sociala omsorgen utgör ett hot mot den fortsatta ekonomiska och politiska utvecklingen. Samarbetsländerna står nu inför utmaningen att anpassa socialpolitiken och samtidigt ta hänsyn till ansträngda statsfinanser. Runt en tredjedel av invånarna i Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Ukraina anses fattiga av UNDP, medan andelen fattiga i Polen är betydligt lägre. Pensionssystemen i samarbetsländerna har hög prioritet i reformarbetet på det sociala området. Pensionsfonderna är belastade och har blivit svåra att finansiera. Nya pensionssystem måste därför introduceras. Samarbetsländerna arbetar redan med detta, med målsättningen att systemen skall motsvara marknadsekonomins krav och bli ekonomiskt hållbara. Att reformera hälso- och sjukvården är en viktig uppgift. Samarbetsländerna befinner sig i olika utsträckning i en omfattande hälsokris som började redan under sjuttiotalet då den allmänna folkhälsan försämrades. Medellivslängden har sjunkit markant och spädbarnsdödligheten har ökat under den senaste tioårsperioden. Sjukvården har inte prioriterats lika högt som i Västeuropa och inriktningen på vården behöver ändras från kurativ till preventiv. Primärvård saknas ofta. Alkoholmissbruket utgör ett stort problem och alkoholrelaterade sjukdomar har ökat kraftigt, framför allt bland ryska män i åldrarna 30-50 år. Ett tidskrävande arbete med att ändra konsumtionsmönstret har påbörjats. Regeringen framhåller i propositionen särskilt den svåra situationen för barnen. Barnens situation i samarbetsländerna har försämrats under senare år. Det allmänna hälsotillståndet är dåligt. Bland särskilt utsatta är barn på institutioner, barn med funktionshinder och flyktingbarn. Vissa uppgifter tyder på att upp till en miljon barn bor på olika typer av institutioner i Ryssland. Kommersiell sexuell exploatering av barn är ett växande problem i regionen. Orsaker är bl.a. ökad fattigdom och försämrade sociala skyddsnät. Vid mötet mellan Östersjöstaternas regeringschefer i Riga i januari 1998 beslutades att fortsätta den regionala uppföljningen av Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, som hölls i Stockholm 1996. Sverige åtog sig att hålla i ett av de projekt som föreslagits rörande seminarier för politiska beslutsfattare och centrala myndigheter. Bland ungdomar förekommer prostitution i ökande omfattning. Den höga andelen aborter och en ökad mödradödlighet kräver insatser i form av information och utbildning avseende ungdomars sexuella och reproduktiva hälsa. Droganvändning har ökat dramatiskt bland unga människor, vilket även är en anledning till den snabba spridningen av hiv/aids bland ungdomar. Kriminaliteten bland ungdomar ökar och fängelsestraff och andra former av institutionalisering förekommer för unga kriminella och gatubarn. Regeringen avser att intensifiera samarbetet på det sociala området, bland annat genom insatser som stöder ländernas egna strävanden till reformering av hälso- och sjukvård och social omsorg. Stödet skall bedrivas främst genom institutionsuppbyggnad. De åtaganden som följer av ett EU-medlemskap kommer att stå i centrum för de svenska insatserna i kandidatländerna. EU-medlemskapet kommer på det sociala området att innebära omfattande åtaganden för kandidatländerna. Det gäller inte minst inom områdena arbetsmiljö, arbetsrätt och jämställdhet där EU:s lagstiftning är relativt omfattande. Betydande förbättringar kommer här att krävas i de flesta fall. Samarbetet har hittills bedrivits på regional och nationell nivå. I propositionen lämnas exempel på genomförda och pågående projekt. Arbetet för förbättrad hälso- och sjukvård bedrivs bland annat genom Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté, som under 1998 prioriterar insatser rörande bland annat psykiatri, mödra- och barnhälsovård, handikappomsorg och infektionssjukdomar. Insatserna kommer i ökad utsträckning att riktas till nordvästra Ryssland. Regeringen har givit ett bidrag om 10 miljoner kronor till Smittskyddsinstitutet för utveckling och stärkande av smittskyddet i de baltiska länderna, S:t Petersburg och Kaliningrad. Ett pågående projekt genom Folkhälsoinstitutet förmedlar aspekter av den svenska alkoholpolitiken till forskare och tjänstemän i Ryssland. I början av 1998 startade ett projekt i Kaliningrad för att hjälpa staden med åtgärder mot en snabb ökning av antalet hivsmittade. I Murmansk har länsstyrelsen i Norrbotten, genom utbildning av personalen och genom rådgivning, hjälpt länsadministrationen att öppna två kriscentrum för kvinnor. Socialförvaltningen i Luleå bedriver samarbete med Murmansk avseende utveckling av åldringsvård och vård av barn med funktionshinder. Insatser som avser barn och ungdom återfinns både som en del i insatser inriktade på utveckling av socialtjänst och utbildning i socialt arbete och som direkta insatser. Stöd bör i första hand inriktas på övergripande system- och organisationsutveckling. Det ligger i Sveriges intresse att alla länder i Europa får migrationspolitiska system som respekterar mänskliga rättigheter och värnar asylrätten. Den långsiktiga målsättningen i vår migrationspolitik gentemot samarbetsländerna är att föra dessa länders migrationspolitik närmare europeisk nivå.
Stöd till en miljömässigt hållbar utveckling Målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Utgångspunkten för insatserna är det s.k. Åtgärdsprogrammet för Östersjön inom vilket de 132 största föroreningskällorna identifierats. Sveriges insatser, med syfte även att gynna gränsöverskridande samarbete, består dels av institutionellt stöd till centrala och regionala miljöförvaltningar, dels av investeringar. Åtgärdsprogrammet har under det senaste året genomgått en uppdatering vars resultat presenteras och väntas antas av Helsingforskommissionens (HELCOM) miljöministrar vid deras möte i Helsingfors i mars 1998. I stort sett ligger det ursprungliga programmets mål och åtgärder fast. Trots de svårigheter som förelegat har åtgärder kunnat påbörjas vid en majoritet av de 132 ?hot spots? som identifierades i det ursprungliga programmet 1992.
Kärnsäkerhet och strålskydd Syftet med det svenska kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka de oberoende säkerhetsmyndigheterna. Inom kärnavfalls- och strålskyddsområdet har de svenska insatserna alltmer kommit att prioriteras mot kärnavfallsområdet efter hand som kartläggningen av dessa problem visat på de stora behov som finns. Detta gäller i synnerhet situationen i den ryska delen av Barentsområdet. Det svenska samarbetet med Ryssland på kärnavfallsområdet bör ges ökad prioritet. På strålskyddsområdet bör främst olycksberedskap samt strålskyddet vid kärntekniska anläggningar prioriteras. Under år 1997 etablerades genom G7-ländernas initiativ den s.k. Tjernobylfonden med vars hjälp den s. k. sarkofagen över den havererade reaktorn Tjernobyl 4 skall försättas i ett säkert tillstånd. Fonden administreras av EBRD. Den totala kostnaden för projektet är beräknad till ca 750 miljoner US-dollar. Av dessa har G7 och EU tillsammans med ett ytterligare antal länder hittills bidragit med ca 390 miljoner US-dollar. Sverige har utfäst sig att utbetala 2,5 miljoner ecu under år 1998. Det är angeläget att Sverige kan bidra till projektets fullföljande. Detta ingår som en del i en överenskommelse att stänga hela kärnkraftverket i Tjernobyl år 2000.
Jämställdhet Riksdagen beslutade i juni 1996 att ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Samma år utfördes en studie över hur jämställdheten kunde främjas i samarbetet med Central- och Östeuropa (Ds 1996:72). Studien konstaterade att det fanns goda förutsättningar att integrera jämställdhetsaspekter inom samtliga samarbetsområden som Sverige engagerat sig i. Sverige bör i sitt samarbete med Central- och Östeuropa ha som mål att åstadkomma ett effektivare utvecklingssamarbete genom att identifiera både kvinnor och män som samarbetsparter och aktörer. Regeringen betonar att jämställdhet inte är en kvinnofråga, utan en demokratifråga. Samtidigt är det också en ekonomisk fråga, eftersom oförmåga att ta till vara både mäns och kvinnors kompetens och kunskap innebär ett ineffektivt utnyttjande av landets resurser. Vid prioritering mellan olika sektorer och mellan olika projekt inom en sektor skall projekt med tydligt jämställdhetsperspektiv äga företräde. I kontakter med samarbetsländerna på alla nivåer och med internationella organisationer verksamma i länderna skall klargöras att jämställdhet ingår som ett viktigt kriterium vid utformning och bedömning av landstrategier, samarbets-program och projekt.
Samarbetsländerna Regeringen föreslår att prioriterade samarbetsländer skall vara Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Ukraina. Utvecklingssamarbetet skall inriktas på att stödja Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i Europeiska unionen och på en fortsatt integration av Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. Under det närmaste året skall nya landstrategier fastställas för de sex länderna vari inriktningen av samarbetet skall preciseras. Samarbetet med Ukraina har utvecklats snabbt och förutses under den kommande treårsperioden få en betydande omfattning.
Estland Estland har uppnått en hög grad av ekonomisk integration med EU. I dag går över 50 % av Estlands export till EU-medlemsstater och mer än 60 % av importen kommer därifrån. Privatiseringen har i Estland gått snabbt och har på en del områden varit mer omfattande än i vissa medlemsländer. Etableringsfriheten och företagsklimatet har skapat en dynamisk ny privat sektor. Omkring 35 % av Estlands befolkning utgörs av icke-ester, varav de rysktalande dominerar. Av dessa 35 % saknar närmare en fjärdedel estniskt medborgarskap. Frågan om dessa personers ställning har bäring på Estlands förhållande till Ryssland, som, ofta med hänvisning till detta problem, ännu inte skrivit under något gränsavtal med Estland. Estlands nuvarande relationer med EU regleras av det Europaavtal som trädde i kraft den 1 februari 1998 samt det partnerskapsavtal som skall leda fram till medlemskap. Sveriges stöd till Estland har t.o.m. 1997 uppgått till ca 610 miljoner kronor. Betoningen har legat på kunskapsöverföring och institutionsutveckling. På miljöområdet har stöd främst givits inom Östersjöprogrammet vilket syftar till att minska utsläppen i Östersjön. Det säkerhetsfrämjande samarbetet har varit betydande. Den svenska regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja Estlands EU-integration. Tonvikten bör läggas vid att hjälpa Estland att uppfylla EU:s gemensamma regelverks förpliktelser. Svenskt stöd skall i större utsträckning inrikta sig på det sociala området där insatser behövs bl. a. beträffande kvinnorelaterade hälso- och sjukvårdsfrågor, de handikappades ställning och barnens rättigheter. Mycket av det system- och institutionsuppbyggande stödet på central nivå till Estland bör kunna fasas ut under kommande treårsperiod. Andra insatser måste emellertid fortsätta i ett längre tidsperspektiv. Det gäller kunskapsöverföringen på EU-området, där det svenska stödet skall fortsätta till dess Estland uppnått medlemskap i EU. Det gäller också investeringarna på miljö- och energiområdet, där såväl regionala skäl som uppfyllandet av EU:s villkor talar för ett längre perspektiv på utvecklingssamarbetet. Stödet bör också ha ett längre tidsperspektiv när det gäller insatser som syftar till ett ökat grannlandssamarbete och till ett gränsöverskridande samarbete.
Lettland Den politiska situationen i Lettland sedan landet 1991 återfick självständigheten har kännetecknats av turbulens och bräckliga koalitionsregeringar i inrikespolitiken parallellt med en större kontinuitet i utrikespolitiska och ekonomiska frågor. En säkerhetspolitiskt betingad konsensus råder i stort kring landets västorientering med EU- och NATO- medlemskap som främsta mål. Den sociala sektorn har inte utvecklats i takt med den ekonomiska omställningen, en trend som först nu börjat vända. Det lettiska rättsväsendet ter sig i många avseenden svagt och i ett uppbyggnadsskede. Omkring 43 % av Lettlands befolkning utgörs av icke-letter, varav de rysktalande dominerar. Av dessa utgörs 28 % av personer som saknar lettiskt medborgarskap. Många av dessa personer saknar medborgarskap över huvud taget. Frågan om dessa personers ställning har bäring på Lettlands förhållande till Ryssland. Lettlands nuvarande relationer med EU styrs av det Europaavtal som trädde i kraft den 1 februari 1998 samt det partnerskapsavtal som skall leda fram till medlemskap i unionen. Sveriges stöd till Lettland har fram t.o.m. 1997 uppgått till ca 760 miljoner kronor och varit inriktat på områden av betydelse för den ekonomiska och politiska reformprocessen. Betydande insatser har genomförts på det säkerhetsfrämjande området. Den svenska regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja Lettlands EU-integration, och det svenska utvecklingssamarbetet är ett viktigt medel för att bidra till uppfyllandet av det målet. Svenskt stöd skall i större utsträckning inriktas på det sociala området samt på näringslivsfrämjande insatser för främst småföretag och landsbygdsutveckling. Huvuddelen av det system- och institutionsuppbyggande stödet på central nivå till Lettland bör kunna avvecklas på fyra till sex års sikt. EU- integrationsstödet kommer dock att fortsätta till dess Lettland blivit medlem i EU.
Litauen Sedan Litauen 1991 återfick självständigheten råder en grundläggande konsensus om den övergripande färdriktningen i ekonomiska och utrikespolitiska frågor. Ett politiskt scenskifte ägde rum efter parlamentsvalen 1996 då LDDP, med rötter i kommunistpartiet, som tidigare dominerat politiken, fick träda tillbaka för en koalition mellan det konservativa och det kristdemokratiska partiet. Litauens nuvarande relationer med EU styrs av det Europaavtal som trädde i kraft den 1 februari 1998 samt det partnerskapsavtal som skall leda fram till medlemskap i unionen. Det svenska stödet till Litauen har totalt uppgått till 820 miljoner kronor sedan starten 1990 och domineras av insatser för att förbättra säkerheten vid Ignalina (drygt 230 miljoner kronor), institutionsstärkande insatser till stöd för den ekonomiska och politiska reformprocessen samt det säkerhetsfrämjande stödet. Regeringen har som övergripande mål att fortsatt stödja Litauens EU- integrering, och det svenska utvecklingssamarbetet är ett viktigt medel för att bidra till uppfyllandet av det målet. Tyngdpunkten i samarbetet skall ligga på att hjälpa Litauen uppfylla EU:s gemensamma regelverks förpliktelser. Huvuddelen av det system- och institutionsuppbyggande stödet på central nivå till Litauen bör kunna avvecklas på fyra till sex års sikt. EU- integrationsstödet kommer dock att fortsätta till dess Litauen uppnått medlemskap i EU.
Polen Polen anses i dag vara en fungerande marknadsekonomi och kommer att inleda medlemskapsförhandlingar med EU under 1998. Landet förväntas även bli medlem i Nato år 1999. Europaavtalet med Polen trädde i kraft i februari 1994, och förberedelserna för EU-medlemskapet innebär en stor kraftansträngning för Polen, bl.a. i form av anpassning av lagar och institutioner, modernisering av jordbruket och utveckling av landsbygden, anpassning på miljöområdet, utbyggnad av transportinfrastrukturen, privatisering och omstrukturering av den tunga industrin. Regeringen understryker vikten av att bygga upp EU-kunskaperna hos tjänstemän i den regionala förvaltningen. Det svenska utvecklingssamarbetet med Polen inleddes 1989 och har totalt uppgått till 610 miljoner kronor. En betydande del av detta stöd har avsett miljöinsatser. Polens behov av utländskt ?kunskapsbistånd? har minskat. Huvuddelen av stödet vad gäller system- och institutionsuppbyggnad skall gradvis fasas ut under kommande treårsprogram. Regeringen avser att successivt trappa ned det stöd som inte har starka drag av grannlandssamarbete.
Ryssland Den politiska och ekonomiska utvecklingen i landet under senare år kan karaktäriseras som förhållandevis stabil. Den kanske tydligaste reformframgången på det ekonomiska området manifesteras i den alltmer påtagliga makroekonomiska stabilisering som uppnåtts under framför allt 1997. Ett ekonomiskt och på sikt politiskt problem är de ökande sociala klyftorna som uppstått i Ryssland. Relationerna mellan EU och Ryssland har nyligen gått in i en ny fas i och med att avtalet om partnerskap och samarbete (PSA) trädde i kraft den 1 december 1997. EU är Rysslands viktigaste handelspartner och står för en ansenlig del av de utländska direktinvesteringarna i den ryska ekonomin. Ryssland har i enlighet med regeringens beslut givits ökad prioritet i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Sedan samarbetet inleddes 1990 har insatserna uppgått till närmare 700 miljoner kronor. Rysslands andel av det totala samarbetet med Central- och Östeuropa har under den senaste treårsperioden varit ungefär 20 %. Under 1997 har stödet till Ryssland uppgått till drygt 160 miljoner kronor. Det är regeringens uppfattning att en ytterligare expansion av den ryska andelen i utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa är motiverad. Regeringen anser att de nordvästra delarna av Ryssland - städerna S:t Petersburg, Kaliningrad, Pskov, Novgorod, Archangelsk och Murmansk med kringliggande län samt Karelen - fortsatt skall vara prioriterade i samarbetet. Samarbetsområden som förtjänar särskild uppmärksamhet från svensk sida under de kommande åren är den sociala sektorn, gränsöverskridande samarbete, stärkande av rättssystemet, utbildning och erfarenhetsutbyte för företagsledare och statstjänstemän, stöd till lokal självförvaltning, det civila samhället och massmedierna samt miljö- och energiåtgärder inklusive kärnsäkerhet och strålskydd. Det säkerhetsfrämjande samarbetet med Ryssland skall utvecklas. Det bör utformas så att det främjar Rysslands integration i euro-atlantiska strukturer och bidrar till förbättrade baltisk-ryska förbindelser.
Ukraina Bristen på genomgripande strukturella reformer gör att Ukraina är ett av de få länder i Östeuropa där den ekonomiska tillväxten har uteblivit. Underskottet i statsbudgeten har hittills kunnat finansieras med hjälp av lån, vilket hjälpt till att hålla inflationstakten nere, men på sikt måste underskottet minska. Företagen hämmas av omfattande byråkrati, bristfällig skattelagstiftning och korruption. De utländska investeringarna har ökat i omfattning men är fortfarande blygsamma. Den 14 juni 1994 undertecknades ett partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA) mellan EG och dess medlemsstater och Ukraina, i vilket parterna tillerkänner varandra mest-gynnad-nationsbehandling. Ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor tillämpades inledningsvis, ett avtal som reglerade frågor inom gemenskapens kompetens, främst inom områdena varuhandel, betalningar och konkurrens. Interimsavtalet trädde i kraft den 1 februari 1996 och PSA den 1 mars 1998. Sveriges utvecklingssamarbete med Ukraina initierades senare än för övriga samarbetsländer men har ökat successivt. Fram t.o.m. 1997 uppgick stödet till ca 90 miljoner kronor, varav 2,9 miljoner US-dollar (ca 24 miljoner kronor) har avsatts till en EBRD-fond för inkapsling av den havererade reaktorn vid Tjernobyl. Stommen i det bilaterala samarbetet vilar på fastighetsregi- strering/lantmäteri, utbildning av socialarbetare och kommunalt självstyre. Utvecklingssamarbetet med Ukraina bör ses i ett perspektiv om närmare tio år och förväntas fortsätta öka inom kommande programperiod. Insatserna skall inriktas på områden som underlättar den ekonomiska och demokratiska utvecklingen. Ett fördjupat samarbete förutses inom den sociala sektorn, där svenska insatser bör medverka till att bygga upp nya system och institutioner samt till att förbättra folkhälsan. Regeringen vill ägna barnens situation särskild uppmärksamhet.
Östsamarbetet i ett internationellt perspektiv En bärande tanke i propositionen är att de svenska insatserna skall utformas så att de harmonierar med övriga bi- och multilaterala insatser. Regeringen redogör därför översiktligt för några av de viktigare aktörerna.
Europeiska unionens samarbete med Öst- och Centraleuropa Europeiska unionen inledde sitt utvecklingssamarbete med de central-och östeuropeiska staterna åren 1989 och 1990. De första insatserna riktades till Polen och Ungern, ett faktum som lever kvar i programmets namn, Phare (Pologne et Hongrie: Aide à la Reconstruction Economique). Detta program har sedermera utvidgats till att gälla alla de centraleuropeiska och baltiska länderna samt staterna inom före detta Jugoslavien (Kroatien är dock för nuvarande suspenderat, hjälp ges tills vidare heller inte till FRJ) samt Albanien. Ett andra program, Tacis (Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States), gäller för alla länderna inom Oberoende Staters Samvälde samt Mongoliet. Phare syftar till att förbereda kandidatländerna för medlemskap i EU. Vid Europeiska rådets möten i Köpenhamn 1993 och Essen 1994 formulerades en förmedlemskapsstrategi, i vilken Phare fick en central roll. I och med att regelrätta förhandlingar med kandidatländerna nu förbereds, har förmedlemskapsstrategin förstärkts och blivit det övergripande målet för hela Phareprogrammet. Pharemedel kommer i stigande utsträckning att kunna användas även för projekt som länkar samman kandidatländernas och EU:s infrastruktur. Både Phare och Tacis bekostas av medel från den ordinarie EG-budgeten. För Phareprogrammet avsätts årligen ett belopp i storleksordningen 1,5 miljarder ecu, för Tacisprogrammet är motsvarande siffra drygt 500 miljoner ecu. Båda programmen drivs i kommissionens regi, och medlemsstaternas inflytande utövas i särskilda förvaltningskommittéer. Stöd till den ekonomiska omstruktureringen och förvaltningsbistånd har varit dominerande i både Phare och Tacis, men andra områden, exempelvis utbildningsinsatser, miljöprojekt och initiativ inom den sociala sektorn, har fått ökade andelar under de senaste åren. För Phareprogrammet har nya riktlinjer utarbetats. Ungefär 30 % av insatserna förutses gå till institutionsuppbyggnad och 70 % till investeringsstöd, men den faktiska fördelningen kommer att variera både från land till land och över tiden. Dessutom skall man, så långt möjligt, kombinera utveckling av infrastrukturen med förstärkning av institutionerna. För åren 1998 och 1999 gäller de fleråriga indikativa program som godkänts för alla Phareländerna. Hur resurserna skall fördelas därefter är inte helt klart. Europeiska investeringsbanken (EIB) är EU:s finansinstitut för långsiktiga investeringar som främjar integration, utveckling och tillväxt i både medlemsländerna och i flertalet av de länder med vilka EU har samarbetsavtal. Cirka 10 % av den totala utlåningen går till länder utanför EU. EIB:s verksamhet i Central- och Östeuropa inskränker sig till Phareländerna. Den samlade utlåningen mellan 1990 och 1996 uppgår till 5,8 miljarder ecu. För tidsperioden 1997-2000 uppgår EIB:s utlåningsmandat till ca 3,5 miljarder ecu. Därutöver har en särskild lånefacilitet om ytterligare 3,5 miljarder ecu upprättats för ansökarländerna. Den största delen av EIB:s utlåning finansierar infrastrukturella projekt, såsom transport, telekommunikation och energi, och i synnerhet de som har anknytning till de transeuropeiska näten, TEN. Som en av de största och viktigaste finansiärerna av projekt i området har EIB uppnått omfattande sektoriell och landspecifik kompetens. Tillsammans med Sida har EIB varit med att finansiera modernisering och renovering av vattenreningssystemet i Riga. Regeringen anser att ett närmare samarbete bör eftersträvas, för att skapa fler möjligheter till samfinansiering, framför allt inom miljösektorn.
Regionalt samarbete De regionala samarbetsstrukturerna i Östersjöområdet och Barentsregionen är betydelsefulla instrument för att fördjupa samarbetet inom regionen. De samarbetsstrukturer som finns för att leda denna regionala samverkan är Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet, Östersjöstaternas råd och Barents- rådet. Under år 1998 har Sverige ordförandeskapet för det formaliserade nordiska regeringssamarbetet. Ett fundamentalt element i Sveriges ordförandeprogram är att bidra till säkerhet, demokratisk kultur och gynnsam ekonomisk och social utveckling i Nordens närområden. En stor del av de samnordiska insatserna riktas till de baltiska länderna. Ambition finns även att utöka samarbetet med nordvästra Ryssland. Nordiska ministerrådets första program för samarbete med närområdena tillkom år 1990 och var helt inriktat på de baltiska länderna. Arbetet omfattar i dag även nordvästra Ryssland. Som ett led i närområdessamarbetet har informationskontor etablerats i de baltiska huvudstäderna och i S:t Petersburg. Det nu gällande arbetsprogrammet är indelat i fyra temaområden: demokratiutveckling, kulturförmedling, bärkraftigt resursutnyttjande och utvecklande av en fungerande marknadsekonomi. Närområdesprogrammet finansieras inom Nordiska ministerrådets budget och uppgår för 1998 till 52 miljoner danska kronor, varav den svenska andelen är ca 35 %. Östersjöstaternas råd (Council of the Baltic Sea States, CBSS) utgör ett forum för att främja och fördjupa Östersjösamarbetet. Det bildades på danskt och tyskt initiativ år 1992 för koordinering och erfarenhetsutbyte av bl.a. mellanfolkligt samarbete, demokratiuppbyggnad, ekonomisk utveckling och miljö. Rådet utgör en naturlig punkt för att driva gemensamma frågor inom Östersjöregionen. Genom ländernas samverkan kan regionala lösningar vad gäller t.ex. infrastruktur, miljö och energi utvecklas. CBSS har en unik sammansättning genom att dess medlemskrets omfattar fyra EU-medlemmar (Sverige, Finland, Danmark och Tyskland), två EES-medlemmar (Norge och Island), fyra länder som söker medlemskap i EU (Polen, Estland, Lettland och Litauen), ett land med partnerskapsavtal med EU (Ryssland) samt Europeiska kommissionen. Rådet, som möts i en årlig session, är utrikesministrarnas samarbetsorgan. Mellan sessionerna sköts arbetet av en ämbetsmannakommitté och tre arbetsgrupper inom områdena ekonomiskt samarbete, demokrati och kärnsäkerhet. Östersjöstaternas råd beslutade år 1994 att inrätta en kommissarie för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter, inklusive minori- tetsrättigheter. Kommissarien granskar demokratiutvecklingen och de mänskliga rättigheterna i regionen, kan ta emot enskilda klagomål samt bidra med kunskaper och råd i MR-frågor till stater och enskilda organisationer. För att bättre tillvarata samarbetsmöjligheterna och öppna Barentsregionen mot Europa initierades Barentsrådet (Barents Euro-Arktiska Råd, BEAC) i januari 1993 i Kirkenes. Rådet består av utrikesministrarna i de fem nordiska länderna och Ryska Federationen samt en representant för Europeiska kommissionen. Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Tyskland och USA är observatörer. Sverige var från slutet av 1996 och under 1997 ordförande i Barentsrådet. Ordförandeskapet överlämnades till Norge vid ett utrikesministermöte i Luleå den 19-20 januari 1998. Under ordförandeskapsåret prioriterades från svensk sida bl.a. att stärka banden med EU och den Europeiska kommissionen, att initiera vissa prioriterade infrastrukturprojekt, att minska handelshinder, att utarbeta en handlingsplan för energieffektivisering, att öka insatserna för miljön, särskilt beträffande nukleärt avfall och kärnsäkerhet, samt att främja de mellanfolkliga kontakterna. Under 1997 stärktes banden mellan EU och Barentsrådet, bl.a. genom ett särskilt möte mellan EU-kommissionen och Barentsrådets ämbetsmannakommitté. Barentssamarbetet är långsiktigt. Framstegen har hittills synts genom mindre projekt på olika områden. Samarbetet har nu kommit in i en mer dynamisk fas. Regeringen avser att öka sina insatser för Barentsregionen särskilt beträffande energi-, miljö- och kärnsäkerhetsfrågor samt för ökade mänskliga kontakter i regionen.
Sammanfattning av motionerna I Moderaternas kommittémotion U40 (m) konstaterar motionärerna att det är en historisk uppgift för vår generation européer att ena hela Europa. I motionens yrkanden 1 och 5 vill motionärerna att riksdagen ställer sig bakom den inriktning av samarbetet med Central- och Östeuropa som beskrivs i motionen. Denna kan sammanfattas på detta sätt. Stödet till Central- och Östeuropa har gått in i ett nytt skede. Genom EU:s förmedlemskapsstrategier erhåller ansökarländerna i regionen ett kraftfullt stöd vad avser övergången till marknadsekonomi, utvecklingen av rättsstatens institutioner och anpassning till medlemskapet. Det svenska stödet bör därför i ökad utsträckning ses som ett komplement och främst inriktas mot områden som inte i samma utsträckning omfattas av EU:s eller annat internationellt stöd eller där Sverige kan bidra med särskild kompetens. Det parlamentariska samarbetet och utbytet mellan partier har också givit ett värdefullt bidrag till stärkandet av den demokratiska kulturen och överföra kompetens vad avser praktiskt politiskt arbete i en demokrati. Dessa samarbetsformer bör fortsätta att utnyttjas. Byråkrati och korruption framhålls som särskilda problem. Sverige bör i sitt stöd beakta hur dessa företeelser kan stävjas och bekämpas. Motionärerna välkomnar att regeringen i propositionen förespråkar stöd till övergången till en social marknadsekonomi i samarbetsländerna. Stöd från den offentliga sektorn i samarbetsländerna bör främst inriktas på att stärka den behövande individen eller familjen och de civila nätverken kring dessa. Beträffande miljöfrågorna konstaterar motionärerna att det behövs stödinsatser för lång tid framöver för att hjälpa länderna att rensa bort sitt miljöarv. Sverige bör fortsätta att bidra, bl.a. med kompetens vad avser vattenrening. Energiproduktionen i Central- och Östeuropa är förenad med ett antal miljöproblem. Kärnkraftverk med en otillfredsställande säkerhetsstandard utgör en potentiellt mycket stor fara för miljön och kol- och gasdrivna kraftverk ger upphov till luftföroreningar och ökad mängd växthusgaser i atmo-sfären. Baltikums energiförsörjning bör beaktas inom ramen för medlemskapsförhandlingarna med EU. Det är angeläget att inom ramen för dessa utarbeta en plan för en utfasning av kärnkraftverket Ignalina i Litauen då det har en konstruktion som i grunden är osäker. Under tiden fram till stängningen är det ett svenskt intresse att bidra till att Ignalina drivs på ett så säkert sätt som omständigheterna tillåter. Motionens yrkande 2 betonar vikten av en fortsatt europeisk integration. De nya demokratierna i Central- och Östeuropa strävar efter att integreras i Europa, dvs. de tidigare västeuropeiska samarbetsorganisationerna som nu blir alleuropeiska. Genom Europaavtalen och förmedlemskapsstrategierna är tio av länderna associerade till EU med perspektiv av ingå framtida medlemskap. Stödet till Estland, Lettland Litauen och Polen bör inriktas på insatser för att möjliggöra ett EU-medlemskap. För Sverige är det en central uppgift att inom EU verka för att utvidgningen ges högsta prioritet så att alla länder i Central- och Östeuropa har möjlighet att bli medlemmar så snart de uppfyller medlemsvillkoren. Ryssland och Ukraina bör så långt möjligt integreras i europeiska samarbetsstrukturer. Ett effektivt sätt att stödja Rysslands reformprocess är att främja landets nära samverkan med de europeiska och atlantiska samarbetsstrukturerna. För att hållas på en hanterbar och överblickbar nivå bör de svenska stödinsatserna i huvudsak koncentreras till de sju oblast i nordvästra Ryssland som ligger i Sveriges närområde. I yrkande 3 behandlas Natos betydelse för stabilitet och säkerhet. Den största tryggheten uppnås för Baltikums del genom ett medlemskap i en alleuropeisk säkerhetsordning som kan garantera säkerheten också för små länder, som har svårt att försvara sig av egen kraft. En sådan kraftfull säkerhetsordning kan endast uppnås genom ett medlemskap i Nato. Ett baltiskt medlemskap i Nato blir därför en viktig del i arbetet att dels utveckla goda relationer mellan Baltikum och Ryssland, dels djupare integrera Ryssland i ett samarbete med västvärlden. Sverige bör därför främja Estlands, Lettlands och Litauens ambitioner att bli medlemmar i Nato. Vitryssland behandlas i yrkande 4. I detta land är det nu särskilt viktigt med insatser för att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Landets president har i strid med parlamentet och konstitutionen tillskansat sig en närmast diktatorisk makt. Det är angeläget att Sverige gör insatser för att främja mänskliga rättigheter och demokrati och stödja de krafter som kämpar i den riktningen. I Folkpartiets kommittémotion U45 (fp) yrkande 1 vill motionärerna att riksdagen ställer sig bakom vad som i motionen sägs om svenskt stöd till de baltiska länderna beträffande medlemskap i både EU och Nato. Det kommer att krävas stora ansträngningar för att inom ramen för det politiska förhandlingsspelet i EU se till att alla de tre baltiska staterna blir medlemmar av EU. Häri ligger Sveriges allra viktigaste säkerhetspolitiska uppgift de närmaste åren - inte minst därför att vi själva är ett medlemsland med betydande möjligheter att påverka utvecklingen. Även ett Natomedlemskap skulle öka stabilitet och förutsägbarhet för de tre baltiska staterna, då detta skulle bidra till att minska riskerna för externa felbedömningar av dessas säkerhetspolitiska förutsättningar. Det är ingen inblandning i inre angelägenheter att stödja de tre baltiska staternas egen önskan om Natomedlemskap - det är ett svenskt egenintresse, som vi också bör hävda och verka för. I yrkande 2 framhålls vikten av att Sverige gör insatser på rättsområdet. Det är väsentligt såväl för invånarna i våra nya demokratiska grannstater som för den ekonomiska utvecklingen. Ett fungerande rättssystem är en viktig förutsättning för att företag och investeringar skall ges stabila och förutsägbara villkor. Barnens situation bör ges särskild uppmärksamhet, heter det i yrkande 3. På det sociala området är utvecklingen värre än befarat. Kvinnorna och barnen har det särskilt svårt. Inte minst i Ryssland är den sociala misären stor. Nästan hälften av alla barn i Ryssland lever i familjer med mindre än 500 kr i månadsinkomst. Den dramatiskt sjunkande medellivslängden för män understryker allvaret i den sociala utvecklingen. Regeringen anser i propositionen att frågorna om social trygghet täcks av målet att stödja en socialt hållbar ekonomisk utveckling. Folkpartiet ställer sig bakom detta synsätt, under förutsättning att frågan om barnens utsatta situation särskilt uppmärksammas i det fortsatta samarbetet. Sverige bör ha en beredskap för ett utvidgat samarbete med Vitryssland, heter det i yrkande 4. Detta förutsätter dock att utvecklingen i landet vänder åt rätt håll. Situationen i landet är i dag mycket oroväckande och svårbedömbar. I den mån vi kan stödja utvecklingen mot mer demokrati, pluralism och rättstrygghet är detta angeläget. Kärnsäkerhetsfrågorna behandlas i yrkande 5. Risken för en olycka vid kärnkraftverken i forna Sovjetunionen eller Östeuropa är betydligt större än vid något av de svenska kärnkraftverken. Sverige bör därför kraftigt öka sina insatser för säkrare kärnkraft i Sveriges närområde. Detta bör ske såväl direkt som tillsammans med andra EU-länder. Sverige bör ta initiativ till en europeisk konferens om ekologiskt hållbara energisystem och kärnkraftssäkerhet. I kommittémotion U41 (v) argumenterar motionärerna inledningsvis kring sysselsättningsfrågorna. I yrkande 1 vill man att östsamarbetet utvärderas ur svensk sysselsättningssynpunkt. Östeuropastödet har utvärderats i olika avseenden. Den samlade bedömningen är positiv. En aspekt som underligt nog inte analyserats är effekten på den svenska sysselsättningen. Vänsterpartiet ser stödet till Östeuropa som en kombination av åtgärder för att förbättra miljön, öka människors välstånd och expandera handel i regionen. Men det är också investeringar för att öka den svenska sysselsättningen. Det är då intressant att se vilka investeringar som är effektivast ur sysselsättningssynpunkt. Riksdagen bör uttala att en sådan utvärdering bör göras. Jämställdhetsperspektivet skall vara ett av delmålen för utvecklingssamarbetet med Östeuropa, heter det i motionens yrkande 2. Det är sedan länge känt att satsningar på kvinnor är effektivt om man vill främja demokrati, bättre social miljö och ekonomisk utveckling. Motionärerna har svårt att förstå regeringens ovilja att göra jämställdheten till ett explicit mål, när det visar sig att dagens formuleringar och status för jämställdhetsfrågan inte är tillräckliga. Jämställdheten bör finnas med som ett mål i det internationella samarbetet, även beträffande östsamarbetet. I yrkande 4 behandlas Sveriges stöd på det sociala området. Motionärerna delar regeringens bedömning att utvecklingen i det stora hela är relativt positiv. Det kvarstår dock stora problem. Sverige kan göra betydande insatser på det sociala området. Vänsterpartiet stöder därför regeringens förslag om att en större del av det svenska stödet bör gå till sociala insatser. Det är dock viktigt att detta inte innebär att åtgärder på andra områden skärs ner, utan att ökade insatser på det sociala området med en huvudinriktning på barn och ungdom finansieras med ytterligare medel. Insatser till stöd för folkbildningen berörs i yrkande 5. Folkbildning i öst kan vara frågan om rent elementära saker: hur fungerar demokratiska organisationer, hur fungerar en bank, IT-kunskap, engelska, konsumentfrågor, rättsfrågor m.m. Även på detta område har Sverige stor potential. Regeringen bör se över möjligheten att öka de svenska utbildnings- och kunskapsöverförande insatserna på alla plan i våra relationer med öst. Vitryssland bör (yrkande 6) bli ett prioriterat land i Sveriges samarbete med Östeuropa. Utvecklingen i landet är negativ, och de demokratiska krafterna vädjar om stöd. Vitryssland är också hårt drabbat av Tjernobylolyckan; man har omfattande problem med alkoholism och en galopperande hiv-spridning. Vården och handikappomsorgen står på låg u-landsnivå. Motionärerna anser att dessa förhållanden gör att särskilda svenska satsningar bör genomföras. Riksdagen bör besluta att Vitryssland skall bli ett prioriterat land i det svenska grannlandssamarbetet. Vitryssland är det land i Sveriges närhet som har de största behoven. I motionen behandlas också frågorna om militär upprustning. Motionärerna ställer sig (yrkande 7) tveksamma till det rimliga i att bidra till stärkandet av det militära försvaret i de baltiska länderna. Militär verksamhet i de former som regeringen vill stödja är föråldrad. Ett folkförsvar av den svenska modellen som socialdemokratin talar väl om tillhör en svunnen tid. Eventuella framtida krigs- eller krissituationer löses med andra metoder. Miljöpartiet ställer sig i kommittémotion U43 (mp) i huvudsak positivt till den inriktning av samarbetet som regeringen förespråkar i propositionen. I två avseenden skiljer man sig dock markant från regeringens linje: dels i frågan vad ett främjande av en säkerhetsgemenskap bör innebära, dels i synen på Sveriges roll i hanteringen av östländernas EU-medlemskaps-ansökan. Inriktningen av det säkerhetspolitiska samarbetet behandlas i yrkande 1. Miljöpartiet är mycket kritiskt till att Sverige driver en militär profil på säkerhetssamarbetet. De medel som avsätts för säkerhetssamarbetet borde i första hand inriktas på att bl.a. sanera efter miljöskador och upprätta fungerande räddningstjänster för att stärka kompetensen att kunna hantera olyckor vid kärnkraftverk, oljeutsläpp och transporter av farligt gods etc. Miljöpartiets modell för ett säkerhetssamarbete är att gå före och avveckla militär verksamhet, med målsättningen att Östersjöregionen skall bli en militär- och vapenfri zon. Motionärerna vill ha riksdagens stöd för denna politik. Regeringens förslag att ensidigt verka för att länderna snabbt kommer med i EU är mycket olyckligt, heter det i yrkande 2. En aspekt som inte kan betonas nog är att det måste vara människorna i de berörda länderna som i en väl förankrad demokratisk process fäller avgörandet om ett eventuellt medlemskap i EU. Att pressa in ett folk mot dess vilja vore lika olyckligt som att hårdnackat arbeta mot dess möjlighet att bli medlemmar av unionen. Kännedomen om vad ett EU-medlemskap kommer att innebära är i flera av ansökarländerna fortfarande mycket dålig. Miljöpartiet vill därför att ett övergripande mål för Sverige skall vara att främja den demokratiska processen kring ansökarländernas eventuella anslutning till EU. Att de forna kommunistländernas regeringar sökt medlemskap i EU innebär inte nödvändigtvis att detta är demokratiskt förankrat hos folken. För att inte styra opinionen i länderna är det viktigt att olika hjälpinsatser frikopplas från själva EU-medlemskapsansökan, dvs. att ett EU-medlemskap inte ses som en förutsättning för stöd (yrkande 3). I motionens yrkande 4 behandlas regionens miljöproblem. Ett argument som ofta hörs är att ett medlemskap i EU är en förutsättning för att östländerna skall kunna ta itu med sina miljöproblem. Miljöpartiet anser detta vara mycket trångsynt - naturligtvis måste vi hjälpa östländerna att ta itu med sina miljöproblem oavsett om länderna väljer att gå med i EU eller inte. Denna hjälp bör bestå av ekonomiskt och tekniskt stöd för att utveckla reningsutrustning etc. men också av juridisk sakkunskap för att förbättra miljölagstiftningen och av pedagogisk hjälp för att öka medvetenheten kring ländernas miljöproblem. Miljöpartiet vill att riksdagen ger regeringen detta till känna. I yrkande 6 vill Miljöpartiet att Sverige i medlemskapsförhandlingarna bevakar östländernas intressen, snarare än EU:s, så att inget lands regering, kanske i iver att snabbt kunna ansluta sig till unionen, förhandlar bort folkviljan eller landets egenart och utvecklingsmöjlighet. Kristdemokraterna vill i kommittémotion U44 (kd) yrkande 1 att kyrkors och enskilda organisationers insatser i Central- och Östeuropa skall uppmuntras. På det sociala området måste åtgärder mer direkt inriktade på att hjälpa barn och vuxna i ett utsatt läge tillgripas för att få fart på utvecklingen. Kristdemokraterna vill lyfta fram det arbete som redan utförs av föreningar och kyrkor, kommuner och vänorter. Detta arbete måste breddas och många fler bli aktiva för att samarbeta med olika partner i samarbetsländerna. Den önskvärda utvecklingen på det sociala området måste konkretiseras i landstrategierna för samarbetsländerna, på samma sätt som sker beträffande miljövårdsinsatserna (yrkande 2). Olika problem måste identifieras och preciseras i utifrån förutsättningarna i varje enskilt land. Ett åtgärdsprogram bör sedan utarbetas av båda parter, så att resultatet kan utvärderas. Information om hjälpbehoven tror motionärerna skulle ha stor betydelse för allmänhetens vilja att hjälpa. Information från Sida om de problem som identifierats bör göras tillgänglig för kommuner och organisationer (yrkande 3). Ett nytt huvudmål för Sveriges utvecklingssamarbete bör införas - ?främjande av social trygghet? (yrkande 4). Kristdemokraterna anser att det finns fog för det nya femte huvudmål för främjande av social trygghet som föreslagits i utvärderingen av Sveriges samarbete med Öst- och Centraleuropa (Ds 1997:75). På ett sätt liknande vad som skett på miljöområdet bör en identifiering av ?hot spots? ske på det mänskliga området. Ett brett åtgärdsprogram måste upprättas och prioriteringar tas fram. I den socialdemokratiska enskilda motionen U46 (s) uppehåller sig motionärerna vid nödvändigheten av att stärka det civila samhället. Insatser av folkrörelser och föreningsliv samt vänkontakter mellan kommuner och län är mycket viktiga delar av en sådan strategi. Breda kontakter är angelägna mellan län, kommuner, byar och föreningar. Ett projekt med sådan inriktning är det Sidafinansierade landsbygdsprogrammet Kodukant i Estland. Projektet inriktas på tre huvudområden: att utveckla den lokala demokratin, att stimulera småföretagandet och entreprenörskapet och att uppmuntra samverkan i lokala föreningar, kooperativ, byalag etc. Motionärerna vill att riksdagen ger regeringen till känna att det inom ramen för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa bör finnas utrymme för denna typ av projekt. Också i den enskilda motionen U42 (c) uppehåller sig motionärerna vid utvecklingssamarbete på lokal och regional nivå. Förankringen och stabiliseringen av demokratin måste ha sin utgångspunkt hos individerna och befästas genom uppbyggnad av lokal demokrati. Därför bör en större andel av det svenska stödet till Öst- och Centraleuropa kanaliseras mellan myndigheter på regional och lokal nivå. Regeringen bör prioritera insatser som stöder uppbyggnaden av lokalt och regionalt självstyre. I den enskilda motionen U618 (mp) yrkande 2 vill motionärerna få riksdagens stöd för sin uppfattning att regeringen genom sitt ordförandeskap i Barentsrådet bör agera kraftfullt för yttrandefrihet och för att få insyn i de missförhållanden på miljöområdet som råder på Kolahalvön och i dess omgivning.
Utskottets överväganden
Den allmänna inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa Regeringen föreslår i propositionen (yrkande 1) att riksdagen godkänner ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för perioden 1999-2001. I motion U40 (m) yrkande 1 redogör Moderaterna för hur de önskar att det nya treårsprogrammet skall utformas. I samma motions yrkande 2 understryks vikten av en fortsatt europeisk integration. I Folkpartiets kommittémotion U45 (fp) yrkande 1 (delvis) yrkas att Sverige bör stödja de tre baltiska staternas önskan om EU-medlemskap. Regeringen initierade hösten 1989 det första svenska samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa. Tyngdpunkten lades på kunskapsutveckling, vilket bedömdes ha den största strategiska betydelsen i förhållande till de anslagna medlens storlek. År 1991 och 1995 antogs nya samarbetsprogram, som förutsatte avsättningar i budgeten på cirka en miljard kronor per år. Sammanlagt har avsatts ca 6,5 miljarder kronor till bilateralt utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa mellan åren 1989 och 1998. Inräknas det svenska bidraget till EU:s samarbetsprogram med Central- och Östeuropa, Phare och Tacis, uppgår det totala svenska stödet till närmare 7,7 miljarder kronor. Det tredje samarbetsprogrammet löper ut den 31 december 1998. Det bärande elementet är i dag strävan att bidra till ett integrerat Europa, präglat av gemensam säkerhet, en demokratisk kultur och en bärkraftig utveckling. Föreliggande proposition utgör regeringens förslag på inriktningen av det fjärde samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende perioden 1999-2001. I februari 1995 lade regeringen fram en proposition (prop. 1994/95:160) om Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa för perioden juli 1995 - december 1998. Denna behandlades av utskottet i betänkande 1994/95:UU16. Målen för Sveriges bilaterala samarbete med Central- och Östeuropa fastställdes av riksdagen i maj 1995 till: - att främja en säkerhetsgemenskap, - att fördjupa demokratins kultur, - att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, - att stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
I juni 1996 beslutade riksdagen att hela utvecklingssamarbetet dessutom skall präglas av ett jämställdhetsperspektiv (bet. 1995/96:UU18).
Regeringen anser i den nu aktuella propositionen att dessa fyra mål fortsatt är relevanta som grund för Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Utskottet delar denna bedömning. Det är alltjämt viktigt att de central- och östeuropeiska staterna får internationellt stöd för att fullfölja övergången till demokrati och marknadsekonomi. De insatser som aktualiseras efter innevarande programperiod måste dock utgå ifrån delvis andra förutsättningar. Efter den första fasen av stöd till i synnerhet de baltiska staternas frigörelse och den andra fasen av stöd till uppbyggnad av de demokratiska och marknadsekonomiska samhällsinstitutionerna i Central- och Östeuropa, vidtar nu en ny fas - EU- utvidgningen och den bredare Europaintegrationen. Utskottet noterar därför med tillfredsställelse att regeringen i propositionen argumenterar utifrån detta faktum. Enligt regeringens bedömning har utvecklingen under de senaste åren gått in i ett nytt skede, präglat av tre betydelsefulla förändringar: - Målet att en betydande del av utvecklingssamarbetet med de central- och östeuropeiska staterna skall kunna övergå i ett reguljärt samarbete håller på att uppnås. För vissa av länderna gäller att sådant samarbete redan dominerar. - Utvidgningen av EU med de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna rycker närmare. Förhandlingar om medlemskap har redan inletts. - Utvecklingen i Ryssland framstår som mer positiv än tidigare. Det finns nu ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk samverkan.
Denna utveckling är mycket glädjande. Utskottet vill i sammanhanget särskilt peka på vikten av att en stark och stabil nordeuropeisk region, karakteriserad av ett fördjupat regionalt samarbete, kan utvecklas i en fruktbar samverkan med andra delar av Europa och världen. Det regionala samarbetet bör ses i ett större, europeiskt, perspektiv. En sådan samverkan kan få mycket stor betydelse, både för Sverige som enskild nation och för det regionala och europeiska samarbetet i stort. Att förebygga konflikter, inte minst i närområdet, har varit och förblir en av de viktigaste uppgifterna för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Enligt utskottets uppfattning är den nu inledda utvidgningen av EU en mycket betydelsefull komponent i byggandet av en genuin, allomfattande europeisk säkerhetsordning. Europeiska rådet fattade i Luxemburg 1997 ett historiskt beslut om den förestående anslutningsprocessen. Utskottet vill understryka vikten av att de länder som inte nu är aktuella för EU-medlemskap så långt möjligt engageras i ett omfattande och nära samarbete med EU och unionens medlemsländer. Vid utformningen av Sveriges stöd till Öst- och Centraleuropa är det särskilt viktigt att de nya samarbetsformerna med Ryssland och Ukraina och övriga länder i f.d. Sovjetunionen utformas med detta i åtanke. Därigenom minskas risken för att nya skiljelinjer skapas i Europa. Den fortgående sociala, ekonomiska och politiska integrationen har enligt utskottets mening en unik och avgörande betydelse för europeisk säkerhet, i Sveriges närområde såväl som i Europa överlag. Utskottet välkomnar sålunda regeringens i propositionen redovisade ambition att underlätta den förestående EU-utvidgningen, och att särskilt bidra till att Estland, Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i EU och till att Ryssland och Ukraina integreras närmare i europeiska samarbetsstrukturer. Som regeringen påpekar i propositionen, finns det emellertid betydande problem som måste lösas, såsom vidgade inkomstklyftor, växande sociala problem och ökad obalans mellan olika landsdelar. För att motverka de sociala orättvisorna vill regeringen ge de sociala frågorna en än högre prioritet. Regeringen avser också att fortsatt verka för att kontakter knyts över Östersjön, för ökad handel och för åtgärder som främjar kunskap om språk, historia och kultur.
Utskottet instämmer i dessa prioriteringar. Förhandlingar om medlemskap i EU får avgörande betydelse för ett lands framtida utveckling. Vägen dit är emellertid inte enkel. Kraven för medlemskap är höga. Medlemskap förutsätter att kandidatlandet har uppnått en institutionell stabilitet som garanterar demokrati, rättssäkerhet, respekt för mänskliga rättigheter och respekt för och skydd av minoriteter. Länderna skall ha en fungerande marknadsekonomi som kan möta konkurrens och marknadskrafter inom EU. Det förutsätts också att landet kan påta sig de skyldigheter som följer med ett medlemskap. Det bör enligt utskottets uppfattning vara en prioriterad uppgift för det svenska biståndet till Öst- och Centraleuropa att underlätta anpassningsprocessen i kandidatländerna och dela med sig av sina färska erfarenheter av medlemskapsförhandlingar. Den framtida utmaningen innebär att i ännu högre grad fokusera på det som är direkt relevant i ett EU-perspektiv. Stödet bör också utformas så att Ryssland och Ukraina integreras närmare i europeiska samarbetsstrukturer. EU-utvidgningen är nära förknippad med den omvandling som nu pågår i samarbetsländerna. Stödet till omvandlingsprocessen är viktigt för att Europaintegrationen och EU-utvidgningen skall bli framgångsrika och för att möta människors förväntningar om en gemensam säkerhet och ökad välfärd, såväl i medlemsländerna som i andra länder. Samarbetsländernas utveckling mot en social marknadsekonomi är en förutsättning för anpassning till EU och ett framtida medlemskap samt ett närmande till europeiska samarbetsstrukturer. Utskottet instämmer sålunda i vad regeringen anfört om vikten av att ge de sociala frågorna högre prioritet. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens yrkande 1, rörande inriktningen av ett nytt treårsprogram för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa för perioden 1999-2001. Vad utskottet anfört ovan synes ligga väl i linje med motionärernas önskemål. Utskottet anser därför motionerna U40 (m) yrkandena 1 och 2 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis) besvarade med vad ovan anförts. I motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) motsätter sig motionärerna att även ett särskilt anslag (?Östersjömiljarden?) har inrättats för att via Statsrådsberedningen användas för insatser i närområdet. Samtliga stödinsatser bör på sedvanligt sätt ingå i det normala budgetarbetet och bli föremål för de avvägningar som riksdagen gör, heter det i yrkandet. Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Riksdagen har anslagit 1 miljard kronor för att lyfta fram Östersjöregionens betydelse för tillväxt och sysselsättning i Sverige. Östersjömiljarden kompletterar det reguljära samarbetet, framför allt genom att ge större möjlighet till investeringar. Ansvaret för dessa medel överfördes i december 1997 från Statsrådsberedningen till Närings- och handelsdepartementet. Utskottet konstaterar att Östersjömiljarden därmed är föremål för den normala budgetbehandling som motionärerna efterlyser. Inriktningen av Östersjömiljarden är annorlunda än för det ordinarie utvecklingssamarbetet, men i praktiken finns vissa gemensamma arbetsfält. Utskottet vill därför, i anslutning till vad regeringen anför i propositionen, betona vikten av samråd inom sådana områden. Utskottet avstyrker därmed motion U40 (m) yrkande 5 (delvis). I Miljöpartiets kommittémotion U43 (mp) behandlas Sveriges stöd till den fortsatta europeiska integrationen. I motionens yrkande 2 finner man Sveriges stöd för kandidatländernas EU-medlemskap mycket olyckligt, då det kan leda till att ett folk pressas in i EU mot dess vilja. I yrkande 3 vill man att stödet skall frikopplas från ländernas medlemskapsansökan. I yrkande 6 förespråkas att Sverige skall bevaka östländernas intressen, snarare än EU:s, i dessa förhandlingar. Av vad utskottet ovan anfört om vikten av en fortsatt europeisk integration, politisk såväl som ekonomisk och social, följer att utskottet inte delar motionärernas åsikt. Stödet till de öst- och centraleuropeiska staternas strävanden mot ett fullvärdigt deltagande i europeiska samarbetsstrukturer är och skall vara ett centralt moment i Sveriges samarbete med dessa länder. De länder som nu har sökt medlemskap i Europeiska unionen har gjort det på grundval av demokratiskt fattade beslut. Det vore utskottet främmande att ifrågasätta eller underminera legitimiteten i dessa ställningstaganden. Sveriges stödåtgärder bör inte frikopplas från det faktum att dessa länder ansökt om medlemskap i unionen. De öst- och centraleuropeiska ländernas önskemål att bli medlemmar i EU är en hörnsten i byggandet av nya europeiska samarbetsstrukturer. De länder som redan har ansökt om medlemskap bör enligt utskottets uppfattning ges aktivt svenskt stöd i den processen. De som inte gjort det bör på annat sätt uppmuntras att delta i det europeiska samarbetet. Utskottet noterar vidare att regeringen vid ett flertal tillfällen aviserat sin ambition att hjälpa kandidatländerna med att underlätta anpassningsprocessen och dela med sig av sina färska erfarenheter av medlemskapsförhandlingar. Också i propositionen görs sådana utfästelser. Utskottet välkomnar detta. Utskottet avstyrker motion U43 (mp) yrkandena 2, 3 och 6.
Samarbetets huvudområden Enligt propositionens yrkande 2 vill regeringen att riksdagen fastställer målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa till - att främja en säkerhetsgemenskap, - att fördjupa demokratins kultur, - att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling, - att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Vidare vill man att ett jämställdhetsperspektiv skall prägla hela samarbetet. Utskottet tar i detta avsnitt endast ställning till den övergripande frågan om målen för samarbetet. Specifika frågeställningar behandlas på annan plats, under avsnitten om respektive delmål. Utskottet konstaterar inledningsvis att de fyra mål för utvecklingssamarbetet som fastställdes av riksdagen i maj 1995 har haft hög relevans under innevarande samarbetsperiod. Detta är en av de viktigaste slutsatserna av den utredning som lämnade sitt betänkande till regeringen i november 1997 (Ds 1997:75). Att bidra till en framgångsrik utvidgning av EU och att aktivt främja medlemskap för de ansökande Östersjöländerna samt att ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer har under de senaste åren satt sin prägel på hela utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet konstaterar att de fyra hittills gällande målen för samarbetet i stor utsträckning överensstämmer med de krav som EU har uppställt för medlemskap, de s.k. Köpenhamnskriterierna. Den europeiska integrationens stora betydelse återspeglas alltså mycket tydligt i de av riksdagen fastlagda målen för samarbetet. Av vad utskottet på annan plats i detta betänkande anfört om vikten av en fortsatt integration följer att det, såsom regeringen i propositionen förespråkar, finns starka skäl att behålla de nu gällande fyra målen. Utskottet vill understryka vikten av att Sveriges utvecklingssamarbete utformas på ett flexibelt sätt, så att det fortlöpande kan anpassas till de snabba förändringarna i Central- och Östeuropa. De övergripande målen för samarbetet bör dock, för vinnande av konsekvens och tydlighet, vara långsiktiga. Samtidigt som de fyra målen är riktgivande för verksamheten utgör de också huvudområden inom vilka samarbetet bedrivs. Flexibiliteten bör finnas i val av samarbetsländer, sektorer, instrument och kanaler. För att uppnå den önskvärda kombinationen av långsiktighet och flexibilitet, måste målsättningarna enligt utskottets uppfattning sålunda kompletteras av noggranna preciseringar beträffande valet av insatser. Detta betonas också i utvärderingen, Ds 1997:75. Det är därför glädjande att regeringen i propositionen utförligt diskuterar dessa frågor. Valet av insatser bör enligt regeringen styras av fyra faktorer: - Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana områden som underlättar Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. Att inom varje huvudområde fokusera utvecklingssamarbetet med kandidatländerna på insatser som underlättar integrationsprocessen i EU skall ses som en högsta prioritet. För de baltiska länderna framstår åtgärder för att underlätta uppfyllandet av de ekonomiska kriterierna som angelägna, liksom samarbete inom det rättsliga och inrikes området, det s.k. tredjepelarområdet. Den kartläggning av det nordiska stödet på tredjepelarområdet till de baltiska länderna som Sverige tog initiativ till under 1997 och som nu har genomförts är ett viktigt hjälpmedel för samordning av fortsatta insatser. För samtliga fyra kandidatländer i Östersjöområdet behövs vidare omfattande åtgärder på miljöområdet för att kunna uppfylla EU:s regelverk. När det gäller samarbetet med Ryssland och Ukraina i första hand och övriga stater i f.d. Sovjetunionen i andra hand, skall insatser utformas så att de befrämjar Europaintegrationen. - Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer där Sverige har en komparativ fördel, dvs. där den svenska resursbasen är särskild efterfrågad. Detta är fallet beträffande lantmäteri/fastighetsregistrering, system- och institutionsuppbyggnad inom den sociala sektorn, lokalt och regionalt självstyre, skatte- och statistikområdet, miljöområdet särskilt avseende vatten och avloppsrening, energiområdet samt beträffande kärnsäkerhet och strålskydd. - Stödet skall koordineras med EU och andra finansiärer. Koordineringen och samordningen med andra aktörer är avgörande för ett effektivt och resultatorienterat samarbete. Detta gäller särskilt stödet till kandidatländernas EU-integration, där det finns en uppenbar risk för att flera aktörer dras till samma samarbetssektorer utifrån kommissionens identifikation av prioriterade sektorer. - Utvecklingssamarbetet skall inriktas på sådana sektorer som är av särskild betydelse för den regionala utvecklingen i Östersjö- och Barentsområdena. Frågan om jämställdhet i östsamarbetet har fått ökad uppmärksamhet de två senaste åren. I enlighet med riksdagsbeslut i juni 1996 skall allt samarbete med Central- och Östeuropa utgå från ett jämställdhetsperspektiv. Detta är en fråga som måste få genomslag i alla verksamhetsområden. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att målen för Sveriges samarbete med Öst- och Centraleuropa bör kvarstå oförändrade. Den nära kopplingen till de kriterier som är styrande för EU:s utvidgning är enligt utskottets mening en viktig faktor, som säkerställer långsiktig relevans. De fyra kriterier som regeringen vill lägga till grund för valet av enskilda insatser bildar enligt utskottets uppfattning en god utgångspunkt i strävan efter nödvändig flexibilitet. Utskottet vill i sammanhanget särskilt framhålla vad regeringen anfört om vikten av att prioritera insatser som bidrar till att öka säkerheten i Östersjö- och Barentsområdet och till att skapa en ekonomiskt dynamisk region i norra Europa. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens yrkande 2, rörande målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa.
Skapandet av en säkerhetsgemenskap I Vänsterpartiets kommittémotion U41 (v) yrkande 7 ifrågasätts det rimliga i att bidra till stärkandet av det militära försvaret i de baltiska länderna. Miljöpartiet är också - kommittémotion U43 (mp) yrkande 1 - kritiskt till att säkerhetssamarbetet har en militär profil. I två motionsyrkanden förespråkas att Sverige skall främja de baltiska staternas ambitioner att bli medlemmar i Nato (U40 (m) yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis)). Det säkerhetsfrämjande samarbetet är en hörnsten i svensk Östersjöpolitik. I propositionen ges också en tämligen utförlig beskrivning av detta. Samarbetet är i första hand inriktat på insatser i Estland, Lettland och Litauen men omfattar även vissa projekt i övriga delar av Central- och Östeuropa. Regeringen understryker att en utveckling av samarbetet med Ryssland, inklusive Kaliningradområdet, och med Polen är en självklar del i det säkerhetsfrämjande arbetet. Det säkerhetsfrämjande stödet är i hög grad inriktat på att bygga upp relationer mellan institutioner i Sverige och samarbetsländerna. Vidare syftar samarbetet till att stärka den regionala samhörigheten, överbrygga politiska, kulturella och sociala klyftor samt stärka förtroendet mellan länderna. Sveriges säkerhetsfrämjande stöd till Central- och Östeuropa utvecklas i en miljö där många länders bilaterala samarbete flyter in i och samverkar med multilaterala verksamheter som Sverige oftast deltar i, främst inom förberedelsearbetet för berörda länders framtida inträde i eller närmare samarbete med Europeiska unionen men även inom Partnerskap för fred (PFF) och Nato. Samarbete sker även med Interpol och med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), Internationella migrationsorganisationen (IOM) och FN:s utvecklingsprogram (UNDP) samt med regionala multilaterala program med anknytning till Östersjöstaternas råd och Barentsrådet. Militär personal i de baltiska länderna har sin bakgrund i ett auktoritärt, icke-demokratiskt tänkande. Det saknas traditioner av ett folkligt förankrat totalförsvar, inklusive ett modernt civilförsvar. Utvecklingen av ett nationellt totalförsvar med demokratisk styrning är därför en viktig angelägenhet, till vilken Sverige kan lämna betydande bidrag. Sverige bistår de baltiska staterna och Polen i upprättandet av en långsiktig planering av respektive totalförsvar med utgångspunkt i principer om demokratisk kontroll och folklig förankring. Svensk officersutbildning återspeglar vår syn på försvarets roll i ett öppet samhälle och, när det gäller ledarskapsutbildning, individens rättigheter och ansvar i en demokrati. Som en naturlig del av denna utbildning ingår undervisning i det folkrättsliga regelverket. Sverige stöder utbildning av baltiska officerare vid svenska militärhögskolor. Sverige leder även en styrgrupp för upprättande av en baltisk försvarshögskola i Tartu, Estland.
Med utgångspunkt i den svenska totalförsvarsmodellen avser regeringen att fortsatt stödja sådana insatser inom totalförsvarets område som bidrar till utvecklingen av demokratiskt kontrollerade försvarsorganisationer och en fördjupad säkerhetsgemenskap. Riksdagen har tidigare haft anledning att ta ställning till principerna för detta samarbete. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till vad det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet anfört i betänkande 1996/97:UFöU1:
Sverige bör fortsatt lämna stöd till de baltiska ländernas uppbyggnad av för en självständig stat normala säkerhetsfunktioner. Detta bör ske i nära samarbete med övriga bidragande länder. Vi bör hjälpa till att stärka civila säkerhetsfunktioner som rättsväsen, civilförsvar, gräns- och kustbevakning, räddningstjänst, miljöskydd och därvid också uppröjning efter tidigare sovjetisk militär verksamhet, t.ex. minröjning. Inom det militära området bör samarbetet bidra till bättre demokratisk kontroll av försvaret och kunna omfatta ett brett spektrum av åtgärder såsom utbildningsinsatser, rådgivning, samövningar och samverkan inom PFF-ramen samt krigsmaterielexport. Krigsmaterielexport till de baltiska länderna skall dock, liksom till alla andra stater, prövas i särskild ordning från fall till fall. Det måste emellertid stå helt klart att Sverige inte militärt kan garantera de baltiska ländernas säkerhet. I samma betänkande utpekade det sammansatta utskottet uppbyggandet av baltiska försvarsmakter under demokratisk kontroll som ett särskilt viktigt samarbetsområde. Utskottet gör ingen annan bedömning beträffande det säkerhetsfrämjande stödet till de baltiska staterna. Utskottet instämmer i vad regeringen i propositionen anför om vikten av att främja en säkerhetsgemenskap i Östersjöregionen. Stärkandet av de baltiska staternas territoriella integritet är ett svenskt säkerhetspolitiskt intresse. Utskottet delar regeringens bedömning - Sverige bör fortsatt stödja insatser inom totalförsvarets område som bidrar till utvecklingen av demokratiskt kontrollerade försvarsorganisationer och en fördjupad säkerhetsgemenskap. Utskottet avstyrker därmed motionerna U41 (v) yrkande 7 och U43 (mp) yrkande 1. De baltiska staternas säkerhet kan enligt utskottets uppfattning främst tillgodoses genom en fortsatt integration i Europa, i första hand genom ett EU- medlemskap. Utskottet har på annan plats i detta betänkande uttalat sig om vad Sverige som medlem av EU kan och bör göra för att främja de baltiska staternas intressen därvidlag. Natos egen utvidgningsstudie från 1994 stipulerar att utvidgningen skall ta hänsyn till den politiska och säkerhetspolitiska utvecklingen i hela Europa, vara del av en bredare europeisk säkerhetsarkitektur grundad på verkligt samarbete i hela Europa, tjäna syftet att bevara ett odelat Europa och undvika nya skiljelinjer samt kompletteras av en parallell utveckling av förhållandet till Ryssland. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet har konstaterat, senast i betänkande 1996/97:UFöU1, att en utvidgning som äger rum under dessa förutsättningar, och därmed integrerar ett antal demokratier i Central- och Östeuropa, kommer att kunna bidra till att öka den politiska stabiliteten i Europa. Utskottet delar denna bedömning. Enskilda ansökarländers medlemskap i Nato är en fråga för organisationens medlemsstater och ansökarlandet i fråga. Utskottet vill i sammanhanget betona varje lands rätt att själv besluta om utformningen av sin säkerhetspolitik. Utskottet avstyrker motionerna U40 (m) yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis).
Att fördjupa demokratins kultur I ett flertal motionsyrkanden betonas vikten av lokalt och regionalt samarbete som ett viktigt inslag i ansträngningarna att fördjupa demokratins kultur. I motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) betonas vikten av parlamentariskt samarbete och utbyte mellan partier. I den enskilda motionen U46 (s) uppehåller sig motionärerna vid kontakterna mellan län, kommuner, byar och föreningar. Inom samarbetet bör finnas utrymme för projekt med denna inriktning, heter det. Också i kommittémotion U44 (kd) yrkandena 1 och 3 betonas det arbete som utförs av föreningar och kyrkor, kommuner och vänorter. Information om hjälpbehoven framhålls som ett viktigt moment. I motion U42 (c) förespråkas att en större andel av det svenska stödet till Öst- och Centraleuropa kanaliseras mellan myndigheter på regional och lokal nivå. I propositionen understryker regeringen betydelsen av samarbete på lokal och regional nivå. Detta framhålls som ett mycket viktigt komplement till utvecklingssamarbetet på central nivå. Det har stor betydelse dels för att det sätter strålkastarljuset på vikten av en fungerande lokal demokrati och lokal förvaltning, dels för att betydande stödinsatser riktas till den lokala och regionala nivån. Till detta kommer att en omfattande nivåhöjning till följd av EU-medlemskapet måste ske inom flera av de områden som de lokala myndigheterna ansvarar för. Svenska insatser via kommuner, län och landsting röner stor uppskattning, framför allt då de leder till konkreta förbättringar för medborgarna i deras vardagsliv på respektive vänort eller vänregion. Ett omfattande länsstyrelsesamarbete mellan svenska län och motsvarigheter i de baltiska staterna förekommer. Det samarbetet gäller huvudsakligen kunskapsöverföring på områden som näringsliv, miljö, lantbruk, bebyggelse, förvaltning, turism och civil beredskap. Under åren 1990-1997 har Sida satsat närmare 90 miljoner kronor på det regionala och kommunala samarbetet med Central- och Östeuropa. Kostnaden för aktuella projekt för 1998 beräknas uppgå till 32 miljoner kronor. Verksamheten har i olika utvärderingar visat sig höra till de bästa stödformerna genom att vara väl fokuserad, ge upphov till breda kontaktytor för ömsesidig utveckling samt innebära låga kostnader med hänsyn till utvecklingseffekterna. Regeringen anser det betydelsefullt att Sverige fortsatt utnyttjar den kunskap som finns avseende kommunal och regional självstyrelse till att utveckla samarbetet på regional och lokal nivå med våra östliga grannar. Regeringen anser vidare att vänorts- och vänregionssamarbetet, inklusive samarbetet på länsstyrelsnivå, bör fördjupas och utökas. Sverige bör också, sägs det i propositionen, agera för att den del av Phare- och Tacisprogrammen som kanaliseras till den decentraliserade nivån, och som spelar en viktig roll för svenska aktörers insatser, ökar. Utskottet delar regeringens allmänna syn på det lokala och regionala samarbetet. Förankringen och stabiliseringen av demokratin måste ta sin utgångspunkt på lokalplanet, hos de enskilda människorna. Sveriges bistånd på detta område bör, som regeringen föreslår i propositionen, ge hjälp till utvecklingen av kompetenta och demokratiskt legitima kommunala och regionala förvaltningar i samarbetsländerna. Utskottet har vid ett flertal tillfällen betonat betydelsen av frivilligorganisationernas arbete. Enligt utskottets mening kompletterar biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer det bilaterala utvecklingssamarbetet i programländerna på ett angeläget och framgångsrikt sätt. Regeringen framhåller också de insatser som görs av folkrörelser, kyrkliga organisationer och företagarföreningar på lokal och regional nivå. Intresset i Sverige för att på olika sätt stödja länderna i Central- och Östeuropa, framför allt i de baltiska länderna, har varit stort under det senaste decenniet. Enskilda organisationers insatser spelar en stor roll i utvecklingen av demokratiska samhällen. Det svenska samarbetet på detta område syftar till att stärka organisationerna så att de på allvar kan hävda sig i dialogen med myndigheter och beslutsfattare i landet. Svenska enskilda organisationer har i många fall bättre förutsättningar än regeringen och dess myndigheter att stödja framväxten av det civila samhället. Det är därför värdefullt att stärka sambanden mellan erfarenheter på lokal nivå och nationella kontakter. Samtidigt bör också uppmärksammas myndigheternas förmåga att föra en dialog med landets intressegrupperingar. Regeringen beslutade 1995 att inrätta en försöksverksamhet med stöd genom svenska partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i länder i Central- och Östeuropa och i utvecklingsländerna. Samarbetsparterna är i första hand politiska partier eller närstående organisationer. Regeringen anser att stödet genom partianknutna organ är ett viktigt instrument för att befästa och fördjupa demokratins kultur. Enligt nya riktlinjer för stödet från den 1 januari 1998 förlängs försöksverksamheten med ytterligare en treårsperiod till den 31 december 2000. Verksamhetsmålet är att bistå utvecklingen av ett väl fungerande pluralistiskt partisystem och därmed också samhällets demokratisering. Utskottet instämmer i regeringens syn på betydelsen av lokalt och regionalt samarbete, liksom värdet av mellanfolkliga kontakter via enskilda organisationer. Utbytet mellan enskilda organisationer är synnerligen viktigt för att sprida kunskap om och förtrogenhet med det demokratiska samhället. Utskottet ställer sig också bakom vad regeringen anfört om samarbete mellan partier och partianknutna organ. I den fortsatta demokratiseringen av samhällena i Öst- och Centraleuropa är det av fundamental betydelse att skapa förståelse för hur ett pluralistiskt partisystem fungerar. I detta arbete har både politiska partier och nationella parlament viktiga roller att spela. Vad gäller informationsbehovet i biståndet har de enskilda organisationerna en särskilt viktig uppgift. Genom närheten till människorna i samarbetsländerna, kan de ofta bättre än andra fånga upp och artikulera de behov, förväntningar och möjligheter som finns i samhället. Utskottet vill därför framhålla de enskilda organisationernas roll som informatörer inom biståndet. Med det anförda anser utskottet motionerna U40 (m) yrkande 5 (delvis), U46 (s), U44 (kd) yrkandena 1 och 3 och U42 (c) besvarade.
Rättsområdet I motion U45 (fp) yrkande 2 vill motionärerna att Sverige aktivt bör stödja utvecklingen på rättsområdet. Regeringen ger i propositionen en ganska utförlig redovisning av ambitionerna på detta område, och föreslår att ett fördjupat samarbete på rättsområdet skall prioriteras i det svenska samarbetet. Området är av vikt såväl för den enskilde individen som för den ekonomiska utvecklingen och förmågan att attrahera utländska investeringar, heter det i propositionen. För de tio länder som har inlett anslutningsprocessen till EU är rättsområdet centralt i övertagandet av det gemensamma regelverket inom EU. Därför anser regeringen att det är särskilt viktigt att utöka rättssamarbetet med Estland, Lettland, Litauen och Polen. Kommittén för utvecklingssamarbete på rättsområdet (KUR) skall till regeringen avlämna ett betänkande i mars 1999, med förslag till en långsiktig lösning vad avser utbyte av information, samråd, erfarenhetsåtervinning och kompetensutveckling inom rättssamarbetet. Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av en satsning på rättsområdet, och finner att denna inställning synes överensstämma med vad motionärerna förespråkar. Med det anförda anser utskottet motion U45 (fp) yrkande 2 besvarad.
Barentsrådet I den enskilda motionen U618 (mp) yrkande 2 anförs att regeringen i Barentsrådet bör verka för yttrandefriheten i regionen, och för att få insyn i de missförhållanden som råder på Kolahalvön. Sverige var från slutet av 1996 och under 1997 ordförandeland i Barentsrådet. Under ordförandeskapsåret prioriterades från svensk sida bl.a. att stärka banden med EU och den europeiska kommissionen, att initiera vissa prioriterade infrastrukturprojekt, att minska handelshinder, att utarbeta en handlingsplan för energieffektivisering, att öka insatserna för miljön, särskilt beträffande nukleärt avfall och kärnsäkerhet samt att främja de mellanfolkliga kontakterna. Under 1997 fick SKI, Statens kärnkraftinspektion, ökade resurser. 1 miljon kronor avsattes för insatser för kärnsäkerhet i Ryssland. En del av denna summa avsåg insatser vid Kolareaktorerna. I propositionen redogör regeringen för sin avsikt att prioritera frågorna rörande energi, miljö och kärnsäkerhet. Dessutom vill regeringen verka för ökade mänskliga kontakter i regionen. Under våren 1999 kommer ett miljöministermöte att äga rum i Sverige, varvid ordförandeskapet för miljögruppen kommer att övergå till Sverige. Utskottet vill understryka att en grundläggande tanke med Barentssamarbetet är att stimulera kontakter på lokal nivå. Därigenom kan på sikt skapas bättre förutsättningar att gemensamt lösa de problem som finns i området. Utskottet ser positivt på regeringens ambitioner beträffande miljöarbetet i Barents, och finner att dessa ligger väl i linje med vad motionärerna efterlyser. Med det anförda anser utskottet motion U618 (mp) yrkande 2 besvarad.
Folkbildning I motion U41 (v) yrkande 5 efterlyses satsningar på folkbildning, som ett led i det demokratifrämjande arbetet på lokal och regional nivå. Regeringen framhåller i propositionen att akademiskt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa är av stor betydelse i demokratiseringsprocessen, och förespråkar utökat samarbete på det akademiska området. 1997 fick Svenska institutet regeringens uppdrag att administrera två omfattande nya stipendieprogram, Visbyprogrammet och Östersjöstipendierna. Båda programmen är avsedda för akademiskt samarbete med länder i Sveriges närområde. Intresset för det svenska språket har ökat i hela Central- och Östeuropa. Språkkunskaper är ett viktigt led i framväxten av demokratisk samverkan mellan människor. Sverige har, genom Svenska institutet, genomfört särskilda satsningar på svenskundervisning. 34 lektorat i svenska på 28 olika orter i bl.a. Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland har inrättats för att möta den ökande efterfrågan på svenskundervisning. Svenska institutet finansierar också en professur i svenska i Tartu i Estland. Utskottet vill i anledning av här aktuellt motionsyrkande särskilt framhålla det samarbete som sker genom Svenska institutet och mellan enskilda organisationer och folkrörelser som ABF och Medborgarskolan. Också därigenom sker ett betydande erfarenhetsutbyte inom det demokratifrämjande området. Med det anförda anser utskottet motion U41 (v) yrkande 5 besvarad.
Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling Flera motioner behandlar samarbetet inom det sociala området. I motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) välkomnar motionärerna att regeringen i propositionen förespråkar stöd till övergången till en social marknadsekonomi i samarbetsländerna. Stöd från det offentliga bör främst inriktas mot den behövande individen, familjen och nätverken kring dessa. I motion U41 (v) yrkande 4 förespråkas en höjning av anslagen till det sociala området. I Kristdemokraternas kommittémotion U44 (kd) yrkandena 2 och 4, vill motionärerna att ett nytt mål för främjande av social trygghet införs, och att insatserna på det sociala området konkretiseras i landstrategierna. Barnens situation bör uppmärksammas särskilt, heter det i Folkpartiets kommittémotion U45 (fp) yrkande 3. Regeringen fäster i propositionen stor vikt vid det sociala området, och betonar genomgående de sociala förhållandenas betydelse för möjligheterna att åstadkomma ökad tillväxt och ekonomisk utveckling. En förutsättning för att den ekonomiska reformprocessen skall bli framgångsrik, skriver regeringen, är att sociala reformer är integrerade i den övergripande ekonomiska politiken. Brister i den sociala omsorgen utgör ett hot mot den fortsatta ekonomiska och politiska utvecklingen. Samarbetsländerna står nu inför utmaningen att anpassa socialpolitiken och samtidigt ta hänsyn till ansträngda statsfinanser. Reformerna av hälso- och sjukvården innebär en särskild utmaning. Hälsokrisen är påtaglig i Ryssland där medellivslängden för män föll med 6 år under första halvan av 1990-talet, ett förhållande som saknar motstycke i modern tid. År 1995 var medellivslängden hos ryska män blott 58 år, lägre än i t.ex. Indien. Barnens situation behandlas utförligt i propositionen. Särskilt utsatta är barn på institutioner, barn med funktionshinder, flyktingbarn och minoritetsbarn, särskilt de statslösa barnen. Andra utsatta och ofta mer synliga grupper är det stora antalet gatubarn och prostituerade barn. På institutionerna hamnar föräldralösa barn och barn med funktionshinder, barn med sjuka eller alkoholiserade föräldrar eller föräldrar som sitter i fängelse. Vissa uppgifter tyder på att upp till en miljon barn bor på olika typer av institutioner i Ryssland. Vid mötet mellan Östersjöstaternas regeringschefer i Riga i januari 1998 beslutades att man skall fortsätta den regionala uppföljningen av Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Stockholm 1996. Sverige har där åtagit sig att hålla i ett av de projekt som föreslagits rörande seminarier för politiska beslutsfattare och centrala myndigheter. Regeringen avser att intensifiera samarbetet på det sociala området, bl.a. genom insatser som stödjer ländernas egna strävanden till reformering av hälso- och sjukvård och social omsorg. Stödet skall bedrivas främst genom institutionsuppbyggnad. De åtaganden som följer av ett EU-medlemskap kommer att stå i centrum för de svenska insatserna i kandidatländerna. Insatser som avser barn och ungdom återfinns både som en del i insatser inriktade på utveckling av socialtjänst och utbildning i socialt arbete och som direkta insatser. Sverige kommer i juni 1998 att stå värd för en första Östersjökonferens för ungdomsministrar under vilken riktlinjer kommer att läggas fast för den framtida utvecklingen av ungdomssamarbete inom Östersjöregionen. Utskottet delar regeringens principiella syn på den sociala och ekonomiska utvecklingen. De ekonomiska och sociala omvandlingarna är intimt förknippade. En stark ekonomisk utveckling med en rättvis fördelningspolitik möjliggör en förbättrad ekonomisk och social situation för invånarna och för med sig minskade sociala klyftor. Den sociala dimensionen finns i dag inte-grerad i det tredje målet, det vill säga stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling. Detta förefaller utskottet rimligt. Därigenom betonas att sociala reformer och sociala insatser är en viktig och integrerad del av den ekonomiska reformprocessen. Så tydliggörs också det principiella synsätt som ligger till grund för stödet till social utveckling - det bör utformas på ett sådant sätt att det möjliggör och förstärker den ekonomiska utvecklingen. Utskottet välkomnar att regeringen i propositionen ger den sociala dimensionen ökad prioritet inom ramen för existerande mål, men kan inte se några vägande skäl att bryta ut den sociala dimensionen till ett självständigt mål. Utskottet avstyrker sålunda motion U44 (kd) yrkande 4. Svenska bilaterala insatser för att främja den sociala situationen i samarbetsländerna har ökat under de senaste åren och förutsätts öka även i framtiden. Utskottet vill understryka att en fördubbling av Sidas insatser skedde mellan 1995 och 1997. Insatserna är främst av institutionsuppbyggande art, med ett starkt inslag av utbildning och erfarenhetsutbyte. I propositionen aviserar regeringen sin ambition att utöka insatserna på det sociala området. Det totala belopp som avsätts till utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har konkretiserats genom regeringens förslag i vårpropositionen. Inom denna ram, som sedermera kommer att fastställas av riksdagen, avser regeringen utöka insatserna på det sociala området. Regeringens prioritering förefaller utskottet rimlig - att inom ramen för det bilaterala samarbetet ge de sociala frågorna ökad vikt. Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 4. Det svenska utvecklingssamarbetet bedrivs främst genom utbildningsinsatser och genom stöd till institutionsuppbyggnad. Utskottet har erfarit att insatserna på detta område i ökande utsträckning definieras i landstrategierna för respektive samarbetsland. Den nu föreliggande propositionen skapar också ett gott underlag för fortsatta preciseringar. Genom Sida-ÖST administreras en rad insatser i våra samarbetsländer. Socialhögskolan i Stockholm bedriver ett omfattande arbete i S:t Petersburg för att hjälpa till med bl.a. lagstiftning och utbildning. Hälso- och sjukvårdens Östeuropakommitté, ÖEK, kommer under 1998 att prioritera insatser inom psykiatri, mödra- och barnhälsovård, handikappomsorg, infektionsvård, omvårdnad, tandhälsovård och medicinsk katastrofplanering. Insatserna kommer i växande utsträckning att riktas mot nordvästra Ryssland och omfattar 14,6 miljoner kronor totalt. Regeringen har också i samarbete med Sida uppmärksammat det stora problemet med en överkonsumtion av starksprit som förekommer i bl.a. Ryssland och har i en rad seminarier och studiebesök av ryska politiker, tjänstemän och journalister sökt förmedla svenska erfarenheter av liknande problem. I Lettland har experter från svenska Riksförsäkringsverket hjälpt till med att utarbeta ett nytt pensionssystem. Enligt utskottets uppfattning visar dessa exempel vilken grad av konkretion som i dag präglar samarbetet med enskilda länder. Utskottet delar motionärernas uppfattning rörande värdet av en sådan konkretisering, men ser ingen anledning att påfordra något ytterligare agerande från regeringens sida. Utskottet förutsätter att landstrategierna på det sociala området framgent konkretiseras ytterligare. Utskottet anser därmed motion U44 (kd) yrkande 2 besvarad. Utskottet välkomnar att regeringen särskilt uppmärksammar barnens situation. Regeringen överlämnade tidigare i år även en skrivelse till riksdagen om demokrati och mänskliga rättigheter i det svenska utvecklingssamarbetet, inom vilket en viktig uppgift är att främja barnets rättigheter. Regeringen förutser där ett ökat barnperspektiv inom områden som utbildning och hälsa. Inom Utrikesdepartementet pågår, på grundval av önskemål från riksdagen, en översyn av barnfrågor i syfte att utveckla ett systematiskt barnperspektiv i utvecklingssamarbetet. Inom översynen prioriteras frågor rörande barn med funktionshinder, barnarbete, barn på institutioner och sexuell exploatering. Utskottet har inhämtat att regeringen räknar med att kunna göra en första avstämning av översynen under senhösten 1998. Inom Sida sker också ett arbete i syfte att utröna hur svenska aktörer kan bidra till att förbättra situationen för barn och ungdom i Central- och Östeuropa. Enligt propositionen strävar regeringen genomgående efter att svenska insatser ska koordineras med vad andra aktörer gör i regionen. I detta sammanhang hänvisar propositionen till det arbete mot kommersiell sexuell exploatering av barn som äger rum inom ramen för Östersjöstaternas råd. Utskottet vill också framhålla det viktiga arbete som inletts av Nordiska rådets närområdesutskott. Våren 1997 tillsattes en parlamentarisk arbetsgrupp med uppdraget att belysa barnens situation i närområdet och att komma med förslag till nordiska insatser. Bland de förslag som gruppen lagt fram, kan nämnas skapandet av ett Barnens Östersjömöte (Baltic Call for Children). Avsikten har varit att där låta politiker, organisationer, myndigheter och forskare runt Östersjön mötas, för att sätta barnens situation på den politiska dagordningen. Utskottet finner att regeringens prioriteringar på detta område i allt väsentligt synes sammanfalla med vad motionärerna efterlyser i motion U45 (fp) yrkande 3. Utskottet anser motionen med det anförda besvarad. I propositionen understryks vikten av att skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och för invånarna att själva påverka sina liv. En aktiv fördelningspolitik och en framsynt socialpolitik bidrar till detta, skriver regeringen i propositionen. Regeringens ambitioner på det sociala området förefaller utskottet sammanfattningsvis syfta till att möjliggöra en övergång till marknadsekonomins sociala trygghetssystem, vilket är vad motionärerna förespråkar i motion U40 (m) yrkande 5 (delvis). Därmed finner utskottet att motionärernas önskemål i huvudsak är tillgodosedda. Med det anförda anser utskottet motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) besvarat.
Sysselsättningsfrågor I motion U41 (v) yrkande 1 efterlyses en utvärdering av samarbetet med Öst- och Centraleuropa, vad gäller de sysselsättningsskapande effekterna. Utskottet instämmer i vad motionärerna anfört om vikten av att noga utvärdera effekterna av det svenska biståndet. I utskottets betänkande 1997/98:UU9 framhölls utvärderingar och uppföljningar som ett viktigt medel i den fortlöpande effektiviseringen av svenskt bistånd. Utskottet uttalade vid det tillfället sitt stöd för de förbättringar som skett på området. Sidas utvärderingsenhet (som lyder direkt under Sidas styrelse) har stärkts, och Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI) har tillsatts. Denna grupp är sammansatt av svensk och internationell expertis samt representanter från Utrikesdepartementet och Sida. Utskottet vill i sammanhanget också framhålla fördelarna med den fördjupade landstrategiprocessen, som lägger större vikt vid en fortlöpande omprövning, grundad på analys av de vunna erfarenheterna från utvecklingssamarbetet. Den del av det svenska utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa som omfattas av den nu föreliggande propositionen från regeringen är avsedd att bidra till ekonomisk och demokratisk utveckling i samarbetsländerna. En stor del av insatserna resulterar naturligtvis även i ökad svensk sysselsättning genom att skapa arbetstillfällen för svenska konsulter, företag, organisationer m.m. Detta är dock inte det primära syftet med åtgärderna. En utvärdering av detta samarbete har nyligen genomförts av en oberoende utvärderare (Ds 1997:75). Utredarens övergripande slutsats är att det hittillsvarande samarbetet har uppfyllt målsättningarna mycket väl. Då syftet med utvecklingssamarbetet inte är att främja sysselsättning, fästes i utvärderingen ingen vikt vid sysselsättningsaspekten. Den s.k. Östersjömiljarden, för vilken Närings- och handelsdepartementet svarar, har dock som uttryckligt syfte att skapa sysselsättning och tillväxt i Sverige. Utskottet har på annan plats i detta betänkande berört detta program. De åtgärder som vidtagits inom ramen för det programmet har ännu inte varit föremål för någon utvärdering. Utskottet ser inte anledning att nu förespråka en sådan, men förutsätter att sysselsättningsaspekterna beaktas när en utvärdering sker. Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 1.
Miljömässigt hållbar utveckling
Allmänna miljöfrågor Moderaterna konstaterar i motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) att det kommer att behövas stödinsatser på miljöområdet under lång tid framöver, och att Sverige bör bidra bl.a. med kompetens vad gäller vattenrening. Miljöpartiet betonar i motion U43 (mp) yrkande 4 att Sverige bör hjälpa östländerna med sina miljöproblem oavsett om de går med i EU eller inte. De öst- och centraleuropeiska ländernas närmande till väst ger möjlighet att lösa vissa miljöproblem, men kan också skapa nya, heter det vidare i motionen. Regeringen vill behålla det hittillsvarande målet att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Utskottet delar denna inställning och har inledningsvis i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag i denna del. Det övergripande målet för Sveriges miljöinsatser i Central- och Östeuropa är att bevara och förbättra miljön, särskilt i och kring Östersjön. Svenska investeringar skall göras inom ramen för Åtgärdsprogrammet för Östersjön och avspegla de prioriteringar som utvecklandet av en Agenda 21 för Östersjöområdet kan resultera i. För kandidatländerna bör det svenska tekniska stödet och investeringarna inriktas på de krav som ställs inför det kommande EU- medlemskapet. Inom energiområdet skall svenska insatser inriktas på att öka effektiviteten i produktion, distribution och användning av såväl värme som el. En effektivisering på detta område bidrar till en minskad miljöpåverkan. Syftet med det svenska kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka de oberoende säkerhetsmyndigheterna. Inom ramen för det hittillsvarande samarbetet har vattenfrågorna intagit en framträdande plats. Sverige har hittills tecknat avtal om delfinansiering av sju större vatten- och avloppsprojekt i Baltikum och bereder ytterligare sådana projekt i de baltiska länderna, Polen, Ukraina och Ryssland. I Ryssland planeras de största insatserna i S:t Petersburg och Kaliningrad. Sverige har även finansierat studier avseende avfallsprojekt i Lettland och Polen samt mottagningsanordningar för olja i hamnar i Polen och Ryssland. Utskottet delar regeringens bedömning rörande vikten av ett fortsatt målmedvetet miljöarbete. Att, som regeringen föreslagit, behålla miljömålet oförändrat, skall ses dels som ett uttryck för att mycket arbete fortfarande återstår, dels som ett uttryck för långsiktigheten i Sveriges politik. Vattenfrågorna bör även fortsättningsvis ägnas stor uppmärksamhet. I sammanhanget kan nämnas att utskottet vid ett besök i Kaunas i mars i år kunnat konstatera vilket viktigt arbete som där utförs vid det kommunala reningsverket, inom ramen för det svenska bilaterala biståndet. Med det anförda anser utskottet motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) besvarad. Under det senaste decenniet har miljösituationen till viss del förbättrats i Östeuropa, till följd av att en stor mängd tung industri har lagts ned. Samtidigt kan t.ex. den ökande privatbilismen som följer i takt med den ekonomiska utvecklingen skapa nya problem. Ett annat problem är det växande sopberget som bl.a. är en följd av ökad konsumtion. Många miljöproblem i Europa är av gränsöverskridande karaktär och måste lösas genom internationellt samarbete, t. ex. inom EU. Sveriges miljöpolitik inriktas bl.a. på att utveckla möjligheterna till internationell samverkan för att minska gränsöverskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i regionen. Länderna runt Östersjön har mycket gemensamt och arbetet med en Agenda 21 för regionen har en central betydelse för en ekologiskt hållbar utveckling i Sveriges närområde. Utvecklingssamarbetet med kandidatländerna till EU i Östersjöregionen är på miljöområdet inriktat på att stödja ländernas anpassning till EU:s regelverk på miljöområdet. Fattigdomsbekämpning är det övergripande målet för Sveriges utvecklingssamarbete. Det kan dock inte uteslutas att en önskad välståndsutveckling och förändrade konsumtionsmönster kan leda till en ökad miljöbelastning på vissa områden. Miljöfrågorna bör också av detta skäl ges en framträdande plats i det bilaterala samarbetet. Sverige bör, på samma sätt som vi stöder de fortgående sociala, politiska och ekonomiska reformerna, bidra till att skapa en god livsmiljö i samarbetsländerna, också genom förebyggande insatser. Detta arbete bedrivs, som regeringen också betonar i propositionen, bäst i internationellt samarbete. Med det anförda anser utskottet motion U43 (mp) yrkande 4 besvarad.
Kärnsäkerhet m.m. I två motionsyrkanden behandlas frågor rörande kärnsäkerhet. Moderaterna betonar i motion U40 (m) yrkande 5 (delvis) att energiproduktionen i Central- och Östeuropa är förenad med ett antal miljöproblem. Kärnkraftverk med en otillfredsställande säkerhetsstandard utgör en potentiellt mycket stor fara för miljön och kol- och gasdrivna kraftverk ger upphov till luftföroreningar och ökad mängd växthusgaser i atmosfären. Baltikums energiförsörjning bör beaktas inom ramen för medlemskapsförhandlingarna med EU. Det är angeläget att utarbeta en plan för en utfasning av kärnkraftverket Ignalina i Litauen. I motion U45 (fp) yrkande 5 framförs ett liknande yrkande. Sverige bör öka sina insatser för säkrare kärnkraft i Sveriges närområde. Detta bör ske såväl direkt som tillsammans med andra EU-länder, anförs det i motionen. Regeringen redogör i propositionen för huvuddragen i det hittillsvarande stödet på detta område. Sida har sedan 1993 genomfört insatser på energiområdet i Central- och Östeuropa. Sidas totala engagemang på energiområdet uppgår till ca 100 miljoner kronor i bidrag och ca 200 miljoner kronor i krediter varav 70 miljoner kronor hittills är beslutade. Sidas energisamarbete betonar de institutionella aspekterna och ställer krav på förändringar i mottagarländerna. Stödet begränsas i huvudsak till åtgärder som avser befintliga energisystem för att där minska förlusterna och öka effektiviteten. Stöd ges huvudsakligen till effektivisering av nuvarande system. Stöd till satsning på nya produktionsanläggningar motiveras enbart vid övergång till inhemska bränslen för att förbättra miljön och uppnå en rimlig självförsörjningsgrad. Stödet inriktas på områden där speciell svensk kompetens finns och s.k. twinningsamarbete ingår. Riksdagen beslutade den 10 juni 1997 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). I beslutet framhålls vikten av ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Riksdagen har sedan år 1993 anvisat ca 300 miljoner kronor för ett program för utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum och övriga Östeuropa. Programmet är en strategisk del i den svenska klimatpolitiken och administrerades ursprungligen av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Sedan den 1 januari 1998 administreras programmet av Statens energimyndighet. Sida har i sin energiutredning föreslagit att utvecklingssamarbetet på energiområdet skall bidra till en omställning av energisystemen i mottagarländerna med syfte att nå ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser med beaktande av EU:s miljökrav, en långsiktig inriktning på miljömässigt uthålliga energislag, en väl fungerande energisektor baserad på marknadsekonomiska principer och internalisering av miljökostnader samt en rimlig grad av leveranssäkerhet. Sida har vidare pekat på behovet av en tydligare ansvarsfördelning mellan utvecklingssamarbetet och det klimatpolitiska samarbetet. Regeringen anför i propositionen att det statliga svenska stödet inom energiområdet till Central- och Östeuropa kommer att bli föremål för utvärdering inför budgetåret 1999. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga i budgetpropositionen för år 1999. Sverige avsätter årligen ca 55 miljoner kronor för insatser på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet i närområdet. Under hösten 1997 fattades dessutom beslut om att avsätta ytterligare 21 miljoner kronor för insatser på dessa områden, öronmärkta för Ryssland. De konkreta insatserna handläggs av Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI). De svenska insatserna för att förbättra kärnsäkerheten och strålskyddet har pågått sedan år 1992 och har koncentrerats till säkerhetsförbättringar vid kärnkraftverket Ignalina i Litauen samt till stöd till den litauiska säkerhetsmyndigheten VATESI. Erfarenheterna från samarbetet med Litauen har med tiden lett till visst samarbete också med de ryska kärnkraftverken i Leningrads och Kola län. Insatser görs också inom strålskydds- och kärnavfallsområdet främst i Estland och Lettland samt i nordvästra Ryssland. Syftet med det svenska kärnsäkerhetsprogrammet är att bidra till att uppenbara säkerhetsbrister åtgärdas i existerande reaktorer som av energibalansskäl inte omedelbart kan stängas samt att stärka de oberoende säkerhetsmyndigheterna. De svenska insatserna på kärnsäkerhetsområdet har koordinerats med annat internationellt samarbete bl.a. inom ramen för G-24 vilket har varit av stor betydelse för att insatserna skall ge bästa möjliga effekt. Internationella atomenergiorganet (IAEA) har etablerat en Contact Expert Group (CEG) som samordnar det internationella samarbetet rörande omhändertagande av radioaktivt avfall i Ryssland, framför allt i Barentsregionen. Utskottet finner att det hittillsvarande svenska stödet i allt väsentligt motsvarar de önskemål som framförs i motionerna. Enligt utskottets mening är det viktigt att även samarbetet på detta område passar in i de övergripande prioriteringarna för samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet delar alltså regeringens bedömning att omställning av energisystemen i mottagarländerna bör ske på ett sådant sätt att EU:s miljökrav uppfylls, med en inriktning på miljömässigt uthålliga energislag. Det är också viktigt att energisektorn, som ett led i de övergripande ekonomiska reformerna, baseras på marknadsekonomiska principer. Detta synsätt förefaller utskottet motsvara motionärernas inställning. Med det anförda anser utskottet anser motionerna U40 (m) yrkande 5 (delvis) och U45 (fp) yrkande 5 besvarade.
Jämställdhet Motionärerna bakom motion U41 (v) yrkande 2 vill att jämställdhetsper-spektivet skall vara ett av målen för utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet har tidigare haft anledning att ta ställning till yrkanden av denna innebörd. I betänkande 1994/95:UU16 framhöll utskottet vikten av att alla delar av samarbetet med Central- och Östeuropa präglas av en medvetenhet om hur kvinnors och mäns ekonomiska och sociala liv påverkas av den pågående omvandlingsprocessen. Utskottet konstaterade också att detta synsätt låg till grund för den då aktuella propositionen om samarbetet med Central- och Östeuropa - proposition 1994/95:160. Där hade regeringen betonat att ett könsrelaterat perspektiv borde anläggas på hela östsamarbetet i syfte att nå bättre resultat. I maj 1996 (bet. 1995/96:UU18) antog riksdagen ett nytt biståndspolitiskt mål om främjande av jämställdhet i utvecklingssamarbetet. Detta skall tillämpas också i samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet ser inte skäl att göra jämställdhet till ett femte delmål för samarbetet med Öst- och Centraleuropa. De fyra målen som riksdagen har uppställt för samarbetet med Central- och Östeuropa avgränsar också de verksamhetsfält inom vilka samarbetet bedrivs. Jämställdhet aktualiseras därför inom samtliga fyra målområden, varför samarbetet inom alla fyra målområden, liksom hittills, bör präglas av jämställdhetsperspektivet. Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 2.
Samarbetsländerna
I propositionens yrkande 3 föreslår regeringen att samarbetet med Central- och Östeuropa skall inriktas på insatser för att främja medlemskap i EU för Estland, Lettland, Litauen och Polen samt att vidare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer. I tre motionsyrkanden förespråkas att Vitryssland prioriteras högre i biståndet. Förslag av denna innebörd presenteras i motionerna U40 (m) yrkande 4, U41 (v) yrkande 6 och U45 (fp) yrkande 4. Motionärerna bakom Vänsterpartiets kommittémotion vill att Vitryssland skall bli ett prioriterat land i samarbetet med Central- och Östeuropa. Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa har hittills koncentrerats till Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Detta, skriver regeringen i propositionen, är en konsekvens av Sveriges geopolitiska läge och strävan att bidra till ökad säkerhet och ökat välstånd i Östersjöregionen. Sverige har tillsammans med grannländerna runt Östersjön många gemensamma intressen och kulturella och historiska band. Utvecklingssamarbetet med dessa länder är ett naturligt led i övergången till ett normalt grannlandssamarbete. Samarbetet med Ukraina har utvecklats snabbt och förutses under den kommande treårsperioden få en betydande omfattning. För kommande samarbetsperiod finns anledning att fortsatt prioritera dessa sex länder. Under det närmaste året skall nya landstrategier fastställas för de sex länderna vari inriktningen av samarbetet skall preciseras. Med framför allt Polen och Estland utvecklas samarbetet alltmer till normala grannlandsrelationer. Regeringen antar därför att utvecklingssamarbetet med dessa länder kan komma att minska under kommande treårsperiod. Det finns dock fortfarande många områden inom vilka utvecklingssamarbetet även framgent kommer att spela en betydande roll. Det gäller särskilt kunskapsstöd för att underlätta EU-medlemskapet och investeringar på miljö- och energiområdet, vilka också är nödvändiga ur ett medlemskapsperspektiv. Samarbetet med Lettland och Litauen kommer också att fokuseras på åtgärder som underlättar anpassningen till EU. Det är viktigt att Sverige söker förhindra att nya skiljelinjer skapas mellan de länder i Östersjöregionen som börjar förhandla om medlemskap och de som eventuellt kan komma att få vänta med realförhandlingar. Åtgärder för att påskynda Lettlands och Litauens närmande till EU framhålls därför som särskilt angelägna. Samarbetet med Ryssland har fördjupats och utökats under de senaste åren. Regeringen antar att denna utveckling fortsätter. Såväl säkerhetspolitiska som ekonomiska skäl, tillsammans med stora samarbetsmöjligheter, talar för en fortsatt ökning av utvecklingssamarbetet med Ryssland. Generellt anser regeringen att samma typer av insatser som är motiverade i kandidatländerna också är välgrundade i Ryssland, eftersom de knyter Ryssland närmare europeiska och internationella samarbetsstrukturer. Under senare år har också utvecklingssamarbetet med Ukraina inletts och vuxit i bredd och omfattning. Ukrainas storlek och dess geopolitiska läge i Europa gör att landets utveckling är av säkerhetspolitiskt och ekonomiskt intresse för Sverige. Regeringen anser därför att det finns goda skäl att inkludera Ukraina i den prioriterade länderkretsen. Den successiva ökning av utvecklingssamarbetet som skett under innevarande samarbetsperiod bör fortsätta under kommande treårsperiod. Regeringen menar vidare att en beredskap bör finnas för utökat samarbete med Vitryssland, när de politiska och ekonomiska förutsättningarna finns för att bedriva utvecklingssamarbete med landet. Fram till dess är det av vikt att landet inte isoleras helt och stöd till enskilda organisationer, fackföreningar och människorättsorganisationer kan härvid utgöra ett väsentligt svenskt bidrag. Utskottet har på annan plats i detta betänkande tagit ställning till den övergripande inriktningen av Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa, liksom delmålen för detta samarbete. Härvid har utskottet tillstyrkt regeringens yrkanden. Efter den första fasen av stöd till i synnerhet de baltiska staternas frigörelse och den andra fasen av stöd till uppbyggnad av de demokratiska och marknadsekonomiska samhällsinstitutionerna i Central- och Östeuropa, vidtar nu en ny fas - EU-utvidgningen och den bredare Europaintegrationen. Tre utvecklingstendenser är enligt utskottets mening styrande också för valet av samarbetsländer: - Utvecklingssamarbetet med flera av de central- och östeuropeiska staterna är på väg att övergå i reguljärt grannlandssamarbete. För vissa av länderna gäller att sådant samarbete redan dominerar. - Utvidgningen av EU med de associerade centraleuropeiska och baltiska staterna rycker närmare. Förhandlingar om medlemskap har redan inletts. - Utvecklingen i Ryssland framstår som mer positiv än tidigare. Det finns nu ett genuint ryskt intresse av att delta i en bred europeisk samverkan. Den fortgående sociala, ekonomiska och politiska integrationen har enligt utskottets mening en unik och avgörande betydelse för europeisk säkerhet, i Sveriges närområde såväl som i Europa överlag. Utskottet välkomnar sålunda regeringens i propositionen redovisade ambition att underlätta den förestående EU-utvidgningen, och att särskilt bidra till att Estland, Lettland, Litauen och Polen blir medlemmar i EU och att Ryssland och Ukraina integreras närmare i europeiska samarbetsstrukturer. För valet av dessa samarbetsländer talar flera faktorer. Sveriges geopolitiska läge i Östersjöregionen är härvid av grundläggande betydelse, både för vårt legitima intresse av utveckling i närområdet och vår förmåga att bidra konstruktivt till denna. Utskottet tillstyrker därmed propositionens yrkande 3. Vid sidan av de faktorer som nämnts ovan, är valet av samarbetsländer beroende av ytterligare en faktor, hänförlig till länderna själva - det måste i samarbetsländerna finnas ett genuint intresse för ett samarbete utifrån dessa förutsättningar, och en förmåga hos landets regering att vidta och bidra till de förändringar som är nödvändiga som ett led i en fortsatt europeisk integration. Utskottet har förstått att det är brister i dessa hänseenden som lett regeringen till slutsatsen att Vitryssland ännu inte bör prioriteras inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet har inhämtat att det vid inledningen av utvecklingssamarbetet med Ukraina för några år sedan var regeringens avsikt att parallellt intensifiera samarbetet med Vitryssland. På grund av den politiska situationen i Vitryssland visade sig dock detta inte vara möjligt. Utvecklingssamarbete med de vitryska statliga strukturerna har av den vitryska regeringen utnyttjats som ett politiskt stöd till regimen, och svenska kunskapsöverföringsprojekt i Vitryssland skulle därmed ha riskerat att bidra till att befästa regimens ställning. De politiska och ekonomiska reformerna i Vitryssland har i huvudsak avstannat och utvecklingen har på många områden inneburit en återgång till förhållanden rådande under sovjettiden. Den politiska makten är starkt koncentrerad till presidenten. Mänskliga rättigheter såsom yttrande- och pressfrihet är mycket begränsade. Bristen på ekonomiska reformer och återgången till ett sovjetliknande ekonomiskt system har bland annat medfört att inflationen ökat de senare åren. Vitryssland har en lång väg att gå mot fungerande demokrati, marknadsekonomi och ett hållbart socialt system. På grund av den alltmer auktoritära politiken, brott mot de mänskliga rättigheterna samt ovilja att ta intryck av omvärldens kritik har det varit svårt att samarbeta med landet. Utskottet delar motionärernas oro för den politiska och demokratiska utvecklingen i Vitryssland. Utvecklingen i landet är beklaglig. Utskottet vill dock understryka vikten av att den auktoritära regimen och bristerna i demokrati inte får leda till slutsatsen att något samarbete inte är möjligt. Avsaknaden av politisk vilja hos landets politiska ledning innebär dock att stödet till de demokratiska krafterna måste finna andra former. I detta sammanhang vill utskottet åter framhålla värdet av frivilligorganisationernas arbete. Förankringen och stabiliseringen av demokratin måste ta sin utgångspunkt på det lokala planet. I Vitryssland blir detta särskilt tydligt. Regeringen argumenterar i propositionen på ett liknande sätt. Regeringen anser att Sveriges stöd bör fokuseras på åtgärder för att bygga upp ett demokratiskt samhälle genom stöd till organisationer inriktade på mänskliga rättigheter och samhällelig utveckling. Kontakter och utbyte på regional och lokal nivå bör uppmuntras, gärna i samverkan med organisationer i Vitrysslands grannländer. Även den sociala sektorn bör prioriteras inom ramen för samarbetet mellan enskilda organisationer. Student- och forskarutbyte bör intensifieras, liksom seminarier och utbildningsinsatser. En beredskap bör finnas för ett utvecklat samarbete när politiska och ekonomiska förutsättningar föreligger. Vad regeringen skriver i propositionen synes ligga väl i linje med övriga EU- länders inställning. Den vitryska regeringens ovilja att samarbeta med de europeiska samarbetsstrukturerna vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter var huvudanledningen till att EU:s ministerråd den 15 september 1997 antog slutsatser om Vitryssland, i vilka det sägs att det tekniska biståndet till Vitryssland endast skall bestå av humanitära och regionala projekt, samt sådana åtgärder som direkt stöder demokratiseringsprocessen i landet. Sverige hade redan före antagandet av dessa slutsatser börjat kanalisera sina insatser genom organisationer inriktade på mänskliga rättigheter och samhällelig utveckling, föreningar såsom miljöorganisationer och oberoende fackföreningar, samt andra enskilda organisationer. Inom EU:s program för tekniskt samarbete med OSS- länderna - TACIS-programmet - har Sverige vidare aktivt stött ett nyligen beslutat projekt på 5 miljoner ecu som inriktar sig på stöd till det civila samhället i Vitryssland. Utskottet delar regeringens slutsatser beträffande samarbetet med Vitryssland. Det vore enligt utskottets mening inte ändamålsenligt att nu göra Vitryssland till ett prioriterat land i Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Detta skulle förutsätta ett nära samarbete med de vitryska myndigheterna, vilket utskottet anser olämpligt. Utskottet välkomnar dock regeringens i propositionen redovisade ambition att ha en beredskap för ett utvecklat samarbete med Vitryssland när politiska och ekonomiska förutsättningar föreligger. Med det anförda anser utskottet motionerna U40 (m) yrkande 4 och U45 (fp) yrkande 4 besvarade. Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 6.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den allmänna inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa att riksdagen med bifall till propositionens yrkande 1 förklarar motionerna 1997/98:U40 yrkandena 1 och 2 samt 1997/98:U45 yrkande 1 (delvis) besvarade med vad utskottet anfört, 2. beträffande samarbetets organisation att riksdagen avslår motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis), res. 1 (m) 3. beträffande en fortsatt europeisk integration att riksdagen avslår motion 1997/98:U43 yrkandena 2, 3 och 6, res. 2 (v, mp) 4. beträffande samarbetets huvudområden att riksdagen bifaller propositionens yrkande 2, 5. beträffande skapandet av en säkerhetsgemenskap att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U41 yrkande 7 och 1997/98:U43 yrkande 1, res. 3 (v, mp) 6. beträffande Natos utvidgning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U40 yrkande 3 och 1997/98:U45 yrkande 1 (delvis), res. 4 (m, fp) 7. beträffande det demokratifrämjande samarbetet att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis), 1997/98:U42, 1997/98:U44 yrkandena 1 och 3 samt 1997/98:U46 besvarade med vad utskottet anfört, 8. beträffande samarbete inom rättsområdet att riksdagen förklarar motion 1997/98:U45 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 9. beträffande Barentsrådet att riksdagen förklarar motion 1997/98:U618 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 10. beträffande folkbildning att riksdagen förklarar motion 1997/98:U41 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört, 11. beträffande ett nytt delmål för samarbetet att riksdagen avslår motion 1997/98:U44 yrkande 4, res. 5 (mp, kd) 12. beträffande utökade insatser på det sociala området att riksdagen avslår motion 1997/98:U41 yrkande 4, 13. beträffande landstrategiernas utformning att riksdagen förklarar motion 1997/98:U44 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 14. beträffande barnens situation att riksdagen förklarar motion 1997/98:U45 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört, 15. beträffande sociala trygghetssystem att riksdagen förklarar motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört, 16. beträffande sysselsättningsfrågorna att riksdagen avslår motion 1997/98:U41 yrkande 1, res. 6 (v, mp) 17. beträffande stödinsatser på miljöområdet att riksdagen förklarar motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört, 18. beträffande riskerna för nya miljöhot att riksdagen förklarar motion 1997/98:U43 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 19. beträffande kärnsäkerhet m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) och 1997/98:U45 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört, 20. beträffande jämställdhetfrågor att riksdagen avslår motion 1997/98:U41 yrkande 2, res. 7 (v) 21. beträffande valet av samarbetsländer att riksdagen bifaller propositionens yrkande 3, 22. beträffande samarbete med Vitryssland att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U41 yrkande 6 förklarar motionerna 1997/98:U40 yrkande 4 och 1997/98:U45 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 7 maj 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Ronny Olander (s) och Anders Svärd (c).
Reservationer
1. Samarbetets organisation (mom. 2) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Utskottet delar inte ? och som på s. 0 slutar med ?yrkande 5 (delvis)? bort ha följande lydelse: Utskottet välkomnar att regeringen i enlighet med tidigare framförda moderata önskemål tillsett att medlen i den s.k. Östersjömiljarden blir föremål för riksdagens ordinarie budgetbehandling i stället för att som tidigare stå till Statsrådsberedningens förfogande utanför riksdagens kontroll. Medlen har dock tillförts Näringsdepartementet, vilket föranleder utskottet att erinra om tidigare förslag från Moderaterna att stödet till Central- och Östeuropa skall ges en samlad koordinering och ledning av Utrikesdepartementet. Det är olyckligt att stödet till Central- och Östeuropa fortfarande är splittrat. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U40 (m) yrkande 5 (delvis). dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 2. beträffande samarbetets organisation att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U40 yrkande 5 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. En fortsatt europeisk integration (mom. 3) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Av vad utskottet ? och som på s. 0 slutar med ?yrkandena 2, 3 och 6? bort ha följande lydelse: En aspekt som inte kan betonas nog är att det måste vara människorna i de berörda länderna som i en väl förankrad demokratisk process fäller avgörandet om ett eventuellt medlemskap i EU. Kännedomen om vad ett EU-medlemskap kommer att innebära är i flera av ansökarländerna fortfarande mycket dålig. Utskottet påpekar därför att ett övergripande mål för Sverige måste vara att främja den demokratiska processen kring ansökarländernas eventuella anslutning till EU. För att inte styra opinionen i länderna är det också viktigt att olika hjälpinsatser frikopplas från själva EU-medlemskapsansökan, dvs. att ett medlemskap inte ses som en förutsättning för stöd. Utskottet anser att Sveriges roll, när förhandlingarna nu inleds med ansökarländerna, är att bevaka östländernas intressen, så att inget lands regering, kanske i iver att snabbt kunna ansluta sig till unionen, förhandlar bort folkviljan eller landets egenart och utvecklingsmöjlighet. Utskottets erfarenhet från Sveriges EU-anslutning är att risken för en sådan förhandlingssituation är tämligen stor! Utskottet tillstyrker med det anförda motion U43 (mp) yrkandena 2, 3 och 6. dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3. beträffande en fortsatt europeisk integration att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U43 yrkandena 2, 3 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Skapandet av en säkerhetsgemenskap (mom. 5) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Utskottet gör? och på som s. 0 slutar med ?U43 (mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att de medel som avsätts för säkerhetssamarbetet i första hand skall inriktas på att bl. a. sanera efter miljöskador och upprätta fungerande räddningstjänster för att stärka kompetensen att kunna hantera olyckor vid kärnkraftverk, oljeutsläpp och transporter av farligt gods etc. Vidare menar utskottet att varje lands försök att öka den egna säkerheten genom militära investeringar följs av motsvarande satsningar i omvärlden, med en ökad hotbild som resultat. Utskottets bedömning är därför att Sverige skall gå före och avveckla militär verksamhet, med målsättningen att Östersjöregionen ska bli en militär- och vapenfri zon. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna U41 (v) yrkande 7 och U43 (mp) yrkande 1. dels att moment 5 i utskottet hemställan bort ha följande lydelse: 5. beträffande skapandet av en säkerhetsgemenskap att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U41 yrkande 7 och 1997/98:U43 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Natos utvidgning (mom. 6) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén (alla m) och Karl- Göran Biörsmark (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?De baltiska staternas säkerhet? och som på s. 0 slutar med ?avstyrker motionerna U40 (m) yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis)? bort ha följande lydelse: Varaktig fred och välstånd kan inte uppnås i vår region om inte Ryssland integreras med Europa och västvärlden. En förutsättning för att detta skall lyckas är att det kan utvecklas avspända och ömsesidigt gynnsamma grannrelationer mellan Ryssland och de baltiska länderna. Sådana relationer måste bygga på en ömsesidig respekt och tillit och det ankommer i första hand på Ryssland att demonstrera sin goda vilja. Med tanke på sin historia är det fullt förståeligt att de baltiska länderna strävar efter att säkra sin självständighet och sitt oberoende. Otrygghet i detta avseende kommer att vara ett hinder i utvecklingen av förtroendefulla relationer till en mångdubbelt större granne. Den största tryggheten uppnås för Baltikums del genom ett medlemskap i en alleuropeisk säkerhetsordning som kan garantera säkerheten också för små länder, som har svårt att försvara sig av egen kraft. En sådan kraftfull säkerhetsordning kan uppnås genom ett medlemskap i Nato. Ett baltiskt medlemskap i Nato blir därför en viktig del i arbetet att dels utveckla goda relationer mellan Baltikum och Ryssland, dels djupare integrera Ryssland i ett samarbete med västvärlden. Sverige bör därför främja Estlands, Lettlands och Litauens ambition att bli medlemmar i Nato. Detta bör med anledning av motionerna U40 (m) yrkande 3 och U45 (fp) yrkande 1 (delvis) ges regeringen till känna. dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6. beträffande Natos utvidgning att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U40 yrkande 3 och 1997/98:U45 yrkande 1 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Ett nytt delmål för samarbetet (mom. 11) Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Detta förefaller utskottet? och som på s. 0 slutar med ?U44 (kd) yrkande 4? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det finns fog för ett nytt huvudmål för Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa. Redan i maj 1995 fastställdes som ett av målen för Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling. Trots detta har samarbetet och stödet på det sociala området varit i högsta grad otillräckligt med tanke på den mycket svåra situationen i Central- och Östeuropa. Detta gäller stöd till vuxna människor men inte minst till de stora grupper av utsatta barn som far mycket illa. Utskottet menar att om den värsta sociala misären inte snarast avhjälps, kan den ekonomiska utvecklingen mycket väl stoppas upp. En fortsatt positiv ekonomisk utveckling bör å andra sidan möjliggöra en större medverkan från våra samverkansländer, när det gäller att avhjälpa de sociala bristerna. Utskottet är övertygat om att brett upplagda, välplanerade och snabba insatser på det sociala området, i synnerhet när det gäller barnen, är nödvändiga, om inte själva den demokratiska utvecklingen skall äventyras. Om utsatta barn inte får en ordnad skolgång och en tryggad omvårdnad nu, kommer det att få menliga effekter på hela samhällets utveckling. Detta måste enligt utskottets mening prioriteras och en sådan prioritering klart uttryckas i ett nytt huvudmål för främjande av social trygghet. Det får inte råda något tvivel om att utskottet inser allvaret i den sociala situationen i vårt närområde och drar konsekvenserna av denna insikt. På liknande sätt som skett på miljöområdet, bör en identifiering av ?hot spots? ske på det mänskliga området. Ett brett åtgärdsprogram måste sedan upprättas och prioriteringar tas fram i nära samarbete med varje berört land. Enligt utskottets mening måste Sida ta ansvar för att information görs tillgänglig för vänorter, kommuner, enskilda organisationer och allmänhet för att allt fler skall få möjlighet att engagera sig i samarbetet med länderna i vårt närområde. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U44 (kd) yrkande 4. dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 11. beträffande ett nytt delmål för samarbetet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U44 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Sysselsättningsfrågorna (mom. 16) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Den del av? och som på s. 0 slutar med ?motion U41 (v) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa avser att bidra till ekonomisk och social utveckling i samarbetsländerna. Där spelar sysselsättningsfrågorna en central roll. Ovedersägligt kan sysselsättningsskapande effekter i Sverige uppstå, även om detta inte är det primära syftet med de svenska insatserna. Utskottet anser därför att en utvärdering av hur de svenska insatserna har påverkat sysselsättningen i Sverige är motiverad. En sådan skulle kunna bidra till att klargöra hur dessa insatser även fortsatt kan stimulera ökad sysselsättning, både i Central- och Östeuropa och i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U41 (v) yrkande 1. dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 16. beträffande sysselsättningsfrågorna att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U41 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Jämställdhetsfrågor (mom. 20) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 0 börjar med ?Utskottet ser inte skäl? och som på s. 0 slutar med ?Utskottet avstyrker motion U41 (v) yrkande 2? bort ha följande lydelse: Jämställdheten är ett övergripande mål för alla fyra delmålen inom samarbetet med Central- och Östeuropa. Det är således riktigt att jämställdheten aktualiseras inom samtliga områden. Men eftersom problemen beträffande bristande jämställdhet inom regionen är uppenbara, behövs det, enligt utskottets mening, särskilda program och särskild uppmärksamhet beträffande dessa frågor. Risken är annars uppenbar att allas ansvar blir ingens ansvar. Utskottet tillstyrker med det anförda motion U41 (v) yrkande 2. dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 20. beträffande jämställdhetsfrågor att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U41 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Riskerna för nya miljöhot (mom. 18) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Sverige har en viktig uppgift, i EU och bilateralt, i att tillgodose hjälpbehov i länderna i Central- och Östeuropa, både genom ekonomiskt och tekniskt stöd för att utveckla reningsutrustning etc. men också genom juridisk hjälp för att förbättra miljölagstiftningen och pedagogisk hjälp för att öka medvetenheten kring ländernas miljöproblem. Den kanske viktigaste miljöfrågan att lösa för östländerna nu är att ställa om energisystemet till ett system baserat på förnybar energi. Arbetet med att åtgärda uppenbara säkerhetsbrister i befintliga reaktorer får naturligtvis inte äventyras, men målsättningen måste vara att kunna fasa ut ländernas kärnkraftverk. När utskottet anser Miljöpartiets motion besvarad tar man inte upp frågan om vikten av att informera om och aktivt arbeta förebyggande mot att nya miljöproblem uppstår. Miljöpartiet vill framhålla vikten av sådana åtgärder. Det finns annars en risk för att våra konsumtionsmönster överförs, och att nya föroreningsproblem därigenom skapas, i form av ökade transporter, ökad energianvändning och ökad avfallsvolym m.m. Det största hotet från väst är kemikaliesamhället. Dessutom betonar utskottet att miljöproblem löses bäst i internationellt samarbete. Internationellt samarbete kring miljöfrågor är en grundförutsättning för bl. a. åtgärdandet av gränsöverskridande föroreningar, men Miljöpartiet ser inga hinder för att också lösa miljöproblem bilateralt - tvärtom. Bilaterala insatser kan oftast komma i gång betydligt snabbare än internationella.
2. Samarbete med Vitryssland (mom. 22) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén (alla m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför: Utöver det stöd som ges till enskilda organisationer för att främja en demokratisk utveckling i Vitryssland bör den svenska diplomatiska närvaron, för att följa utvecklingen, förstärkas genom inrättande av en ambassad i Minsk.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................0 Propositionen.......................................0 Motionerna..........................................0 Utskottet...........................................0 Sammanfattning av propositionen 0 Bakgrund 0 Samarbetets huvudsakliga områden 0 Att främja en säkerhetsgemenskap 0 Att fördjupa demokratins kultur 0 Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling 0 Stöd till en miljömässigt hållbar utveckling 0 Östsamarbetet i ett internationellt perspektiv 0 Europeiska unionens samarbete med Öst- och Centraleuropa 0 Regionalt samarbete 0 Sammanfattning av motionerna 0 Utskottets överväganden 0 Den allmänna inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa 0 Samarbetets huvudområden 0 Skapandet av en säkerhetsgemenskap 0 Att fördjupa demokratins kultur 0 Stöd till en socialt hållbar ekonomisk omvandling 0 Miljömässigt hållbar utveckling 0 Jämställdhet 0 Samarbetsländerna 0 Hemställan 0 Reservationer.......................................0 Särskilda yttranden.................................0