Teater, dans och musik

Betänkande 2003/04:KRU7

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
29 april 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
PDF

Beslut

Översyn av verksamhets- och projektbidrag till fria grupper (KrU7)

Riksdagen gav regeringen i uppdrag att se över relationen mellan verksamhets- och projektbidragen till de fria grupperna så att en långsiktigt hållbar utveckling kan åstadkommas för dem. I dagsläget tvingas de fria grupperna att genomföra sin ordinarie verksamhet som projekt, eftersom verksamhetsbidragen är otillräckliga. Det är inte rimligt. Det behövs även en snar lösning på frågan om hur pensionerna för de fria grupperna ska säkerställas. Ställningstagandet gjordes med anledning av motionsförslag (kd) som de fyra borgerliga partierna ställt sig bakom. Riksdagen sade också nej till motioner om teater, dans och musik. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2002 och 2003.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll dels reservation 3 under punkt 6 och dels bifall till utskottets förslag till beslut

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-01-27
Justering: 2004-03-02
Trycklov: 2004-04-14
Trycklov till Gotab och webb: 2004-04-15
Trycklov: 2004-04-20
Reservationer: 12
Betänkande 2003/04:KRU7

Alla beredningar i utskottet

2004-01-27

Motioner om teater, dans och musik (KrU7)

Kulturutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om teater, dans och musik. Några av motionsförslagen har övergripande karaktär och handlar om en översyn av relationen mellan verksamhets- och projektbidrag, treåriga bidrag för fria grupper, ett särskilt turnéstöd och internationellt kulturutbyte. På teaterområdet handlar förslagen om övergripande teaterfrågor, nationalscenernas mål, Riksteaterns uppdrag, satsning på kvinnliga dramatiker och regissörer samt en nationell scen för barnteater. På dansområdet handlar förslagen om ett handlingsprogram för den professionella dansen, samverkan med mera på dansområdet och utvärdering av dansens kostnadsutveckling. På musikområdet handlar förslagen om musikens betydelse, stöd till samverkansprojekt inom olika musikgenrer, inrättande av fler musikgenrecenter, översyn av folk- och världsmusiken som genre, nationellt centrum för visan i Västervik, en visskatt gemensam för hela befolkningen, folkmusiken som musikarv, statlig samverkan när det gäller Eric Sahlström-institutet och verksamhetsstödet till Eric Sahlström-institutet. Motionerna lämnades in under allmänna motionstiden 2002 och 2003.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-04-28
Stillbild från Debatt om förslag 2003/04:KRU7, Teater, dans och musik

Debatt om förslag 2003/04:KRU7

Webb-tv: Teater, dans och musik

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 206 Cecilia Wikström (Fp)
Herr talman! I begynnelsen var Ordet, och för att Ordet skulle få liv kom tonen till. Så länge människor levt på jorden har teater, musik och dans funnits med som en viktig del av våra mänskliga liv och följt oss genom årtusendena. Teater, musik och dans hjälper oss att ta emot inspiration och kunskap, inspirerar oss att som individer orientera oss i ett alltmer pluralistiskt samhälle och kan också hjälpa oss att hitta mening och djup i vår tillvaro. I dag vill jag särskilt lyfta fram situationen vid nationalscenerna Operan och Dramaten som är mycket betydelsefulla och viktiga för den svenska kulturidentiteten. Jag vill, herr talman, i det sammanhanget påminna om att vi i Folkpartiet i vår budgetmotion sammantaget har en förstärkning på kulturens område med 50 miljoner kronor i förhållande till regeringen, av vilka 14 miljoner kronor är avsedda för scenkonsterna. Jag rekommenderar läsning av vårt särskilda yttrande där vi lyfter fram detta faktum. Villkoren för scenkonstens utövare är dåliga. Det är dåliga, låga och ofta till och med frysta löner, tuffa arbetsvillkor, personalnedskärningar, inställda produktioner - ja, listan skulle kunna göras lång. Ändå väljer jag, herr talman, att ytterligare en gång här i kammaren lyfta fram det värsta av allt, det som det är så illa ställt med, nämligen dansarnas och sångarnas pensionsvillkor som regeringen inte har klarat av att lösa trots att man nu har haft mer än fyra år på sig. Det enda man klarat av är att, som man nyligen gjort, tillsätta en samtalsgrupp som kontinuerligt träffas och talar om hur illa det är. Men jag är rädd att det ännu en gång mer handlar om snack än om verkstad och befarar att vi inte kan hoppas på en lösning inom överskådlig tid. Pensionsvillkoren bestäms, som bekant, av Finansdepartementet men godkänns av Kulturdepartementet. Nog borde, herr talman, dessa två departement gemensamt kunna åstadkomma mycket mer än att prägla sångares och dansares liv och framtid av osäkerhet och rädsla inför den kommande pensionsdagen. Detta är ovärdigt och respektlöst gentemot hela yrkeskårer. Nu framstår det med all önskvärd tydlighet vad oförmågan att handla leder till. Förr kunde dansare och sångare gå i pension när de var 44 respektive 55 år. Då har de hängivet arbetat i princip hela livet, för ofta startar de - i alla fall dansarna - när de är mycket små. Nu säger lagen att de har rätt att jobba kvar på arbetsplatsen tills de är 67 år. Vad det innebär för verksamheten på Kungl. Operan behöver man inte ha särskilt stor fantasi för att sätta sig in i - balett med dansare vars kroppar inte längre klarar av helaftonsföreställningar och sångare som inte mäktar med de krävande partierna. Jag har sagt det förr och börjar nu nästan få blodsmak i munnen, men jag säger det en gång till: Aida 65-plus orkar inte längre. Hon är trött och måste få vila och gå hem. Och Svansjön, med dansare i 60-årsåldern - ja, det faller på sin egen orimlighet. Många artister vet i dag inte vad de får ut när de går i pension. Det finns räkneexempel som visar att ålderspensionen blir 45 % av lönen. Det är inte mycket när man vet att dansare tjänar 18 000-19 000 kr i månaden. Tidigare fick man åtminstone 65 % av lönen, men det gäller inte längre. Förra året när vi debatterade detta sade jag att man kan kräva av Kulturdepartementet att de återkommer till riksdagen innan året är slut - alltså år 2003 - och redovisar ett förslag till en lösning som är långsiktigt hållbart och som inte drabbar de enskilda yrkesutövarna. Det skedde inte. Nu skriver vi 2004, och jag säger återigen att denna fråga måste lösas, och det skyndsamt, för det är alldeles för stora värden som står på spel. Herr talman! Jag kan inte heller låta bli att nämna den bekymmersamma situation som präglar de fria grupperna. Sedan år 2002, när de fria grupperna tillfördes 20 miljoner kronor, har anslagen stått stilla på en låg nivå. Satsningen då var bra, för den utgjorde en signal till kommuner och landsting om att ta ett ökat ansvar för de fria grupperna och att också öka stödet för dem. Så skedde inte. Situationen blir ohållbar då även dansare och skådespelare som arbetar inom den fria scenkonsten är garanterade avtalsenlig pension och försäkringar motsvarande 5-6 % av lönekostnaderna. Det minsta man kunde begära vore att anslagen åtminstone skulle svara mot kollektivavtalets villkor, men så är det inte. När anslaget inte räknas upp enligt den pris- och löneuppräkning som kulturinstitutionerna i övrigt får kommer anslaget i praktiken att minska i värde, inte att stå stilla, eftersom priser och löner kontinuerligt stiger. Folkpartiet liberalerna har ett ökat anslag om 8 miljoner kronor till de fria grupperna, vilket klart och tydligt framgår av vårt särskilda yttrande i betänkandet. Avslutningsvis, herr talman, vill jag travestera en av mina absoluta favoriter, poeten Tomas Tranströmer som en gång för ett antal år sedan kallade den svenska kulturpolitiken "en scen för narrar". Min innerliga förhoppning är att kulturpolitiken i framtiden ska ändra inriktning och bli verkningsfull och kraftfull. Jag är övertygad om att så också kommer att ske, allra senast efter valet 2006. Då kommer den inte längre att präglas av den handlingsförlamning som jag här har givit exempel på. Detta går inte längre. Nationalscenerna och de fria grupperna måste värnas och deras existens säkerställas. Det är vi från Folkpartiets sida beredda att ta ett stort ansvar för. Herr talman! Jag står givetvis bakom alla de folkpartireservationer som finns i ärendet, men jag yrkar med detta endast bifall till reservation nr 3.

Anf. 207 Gunilla Tjernberg (Kd)
Herr talman! Jag kommer i mitt anförande att kommentera några av de reservationer som vi kristdemokrater står bakom i det här ärendet. Jag kommer inte att beröra pensionerna särskilt mycket, eftersom vi kommer att behandla den frågan i ett senare betänkande som handlar om konstnärerna, KrU8. I en reservation tar vi upp behovet av en översyn av relationen mellan verksamhets- och projektbidrag. De fria grupperna har i dag en självklar plats i svenskt kulturliv. De står i dag för mer än en tredjedel av alla föreställningar som ges i Sverige varje år. Ingen ifrågasätter i dag, och ingen kan i dag ifrågasätta, de fria gruppernas betydelse. Det är därför en självklarhet att de ska ges rimliga ekonomiska villkor för att kunna fortsätta att verka. Herr talman! Jag är mycket väl medveten om att jag har sagt det här många gånger förut, men jag säger det än en gång, för det tål att upprepas. Dessvärre är det så att de fria grupperna i dagsläget många gånger tvingas att genomföra sin ordinarie verksamhet som projekt eftersom verksamhetsbidragen är otillräckliga. Den ekonomiska verkligheten tvingar dem till detta. Det kan inte vara rimligt. Vi kristdemokrater vill tillsammans med övriga borgerliga partier, Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet, att en översyn ska göras av relationen mellan de båda bidragsformerna. Det här tycker inte majoriteten. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker inte att det behövs. Nu har Vänsterpartiet en egen reservation i frågan, det är jag väl medveten om, något annorlunda formulerad. Man vill se de ekonomiska konsekvenserna av detta. Så här svarar majoriteten: Det är Kulturrådet som ska tala om ifall någon översyn behöver göras. Men det är självklart att vi som förtroendevalda i riksdagens kulturutskott kan visa på ett behov som vi själva finner behöva få en lösning åt ett visst håll, vilket det än må vara, utan att Kulturrådet måste säga sitt. Sedan är det ju, som vi alla vet, ett antal frågor där Kulturrådet säger sitt och visar på ett behov men där utskottsmajoriteten väljer att inte tydligt visa att man tar detta till sig. Till syvende och sist handlar det nog mest om politisk vilja. En annan viktig fråga som inte är löst är situationen för den regionala teater-, dans- och musikverksamheten, där regeringens låga uppräkning av löner och priser drabbar de fria grupperna mycket hårt. Herr talman! Kulturrådet har också redovisat att man kommer att tvingas att ge stöd till färre grupper i framtiden om inte en uppräkning sker. Många skådespelare, dansare och musiker arbetar under förhållanden som vi här och många utanför det här rummet aldrig skulle acceptera för andra yrkesgrupper. Jag vill i det sammanhanget passa på att påminna riksdagen om att i höstens budgetmotion föreslog Kristdemokraterna en ökning av anslaget till regionala teater-, dans- och musikinstitutioner med 5 miljoner kronor utöver Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag. Det var en bit på väg för att minska effekterna av den bristande pris- och löneuppräkningen vid de regionala institutionerna. Vi har också ökat bidraget till de fria grupperna genom att höja anslaget med 2 miljoner kronor. Herr talman! Jag vill ta tillfället i akt och peka på behovet av att uppmärksamma festivalernas och spelmansstämmornas betydelse för musiklivet. Som exempel kan jag nämna Finland, vårt grannland i öster, som Paavo Vallius känner mycket väl till och som i motsats till Sverige vunnit internationellt erkännande för att man har bedrivit ett långsiktigt utvecklingsarbete på just det här området. I dag måste spelmansstämmorna och festivalerna motivera sin existens, vilket är mycket otillfredsställande då vi vet, många av oss, att folkmusiken utgör ett omistligt kulturarv. Det finns en uppenbar risk att verksamhet som lockar stor publik i dag sätts i fokus på bekostnad av de något smalare festivalerna. Jag kan inte låta bli att här nämna visfestivalen på Holmön utanför Umeå - jag har inte gjort det tidigare. Tack vare idogt arbete av idoga eldsjälar, som ideellt ställer sina krafter till förfogande och ser till att den här visfestivalen i dag har ett nationellt intresse genom att det är väldigt många som kommer från hela landet, går den festivalen att genomföra. Utan dessa eldsjälar bleve det intet. Jag och Kristdemokraterna anser att regeringen ska initiera en utredning om spelmansstämmornas och festivalernas roll i kulturlivet för att få frågan belyst inte minst i ett internationellt perspektiv. Vad har Kulturrådet sagt? Ja, man har sagt så här: I dag kan man inte prioritera stödet till festivaler på grund av, inte ointresse eller att det är en dålig verksamhet, utan av medelsbrist. Man intar i dag en restriktiv hållning. När jag vid förra årets riksmöte begärde densamma, alltså en översyn, ansåg majoriteten att riksdagen inte skulle begära någon översyn. Varför det? Jo, därför att Kulturrådet hade aviserat en översyn. Då behövde utskottet inte göra det, ansåg man. Kulturrådet ansåg då att det behövdes en sådan, och majoriteten i utskottet litade på det. Nu har tiden gått, men någon översyn har icke genomförts. Nu, ett år senare, utgår man från att det kommer att genomföras en sådan. Då blir min fråga: Anser ändå majoriteten att en sådan behöver göras och att det är viktigt? När anser man att det skulle ske? Kommer den att genomföras? Jag kan tolka det bara på ett sätt när jag jämför de olika betänkandena, och det är att utskottsmajoriteten inte har någon egen åsikt i frågan. Det tycker jag är beklämmande. En utredning om hur festivalverksamheten förhåller sig i rådande stödordning skulle ge svar på många viktiga frågor. Herr talman! Avslutningsvis: När det gäller utskottets behandling av vår motion angående Riksteatern, dess verksamhet och uppgift har jag valt att nöja mig med ett särskilt yttrande till betänkandet. Skälet till detta är att texten i betänkandet är relativt omfattande och också klarläggande när det gäller en del punkter som vi tar upp i vår motion. Majoritetstexten uttalar också en inriktning som jag kan känna mig nöjd med, så därför stöder jag den, och jag kommer med intresse att följa frågan vidare. Jag står självfallet bakom samtliga reservationer där Kristdemokraterna finns med. Men för tids vinnande vill jag bara yrka bifall till reservation 3 under punkt 6.

Anf. 211 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Då får jag tacka för svaret, även om det inte innehöll särskilt mycket mer än vad jag tidigare har hört ett antal gånger från Tasso Stafilidis här i kammaren i den här debatten. Det var nästan precis detsamma som har sagts tidigare: Vi försöker och vi vill, och Vänsterpartiets politik är annorlunda än den som kommer ut från Vänsterpartiet. Jag konstaterar att ord står mot handling. Men jag drar i alla fall en slutsats av detta, för vad Tasso Stafilidis egentligen säger är att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte är intresserade av kulturfrågorna, att det bara är Vänsterpartiet som är det och att ni är missnöjda med det samarbetet. Jag konstaterar att vad Tasso Stafilidis säger här är att Socialdemokraterna inte är intresserade av kulturfrågorna, och det må vara bekymmersamt i det här arbetet.

Anf. 214 Paavo Vallius (S)
Fru talman! Min och socialdemokratins grundsyn vilar på övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde. Alla ska ha möjlighet att växa och utveckla sina inneboende krafter, och alla ska få utveckla sina möjligheter i livet utifrån sina egna förutsättningar. Kulturen är en mäktig kraft i samhället. Den framkallar glädje och spänning men även tårar. Uttrycksmöjligheterna är nästan obegränsade. Kulturen är gränsöverskridande och ger oss kunskaper om det samhälle vi lever i. Kulturen är för viktig för att vara en angelägenhet för ett fåtal. För mig kommer kultur för barn och ungdomar i första rummet. Det man upplever som barn har man med sig hela livet. De traditioner, vanor och fritidssysslor som präglat barndomen följer en genom åren. Därför är det oerhört viktigt att satsa på kultur för barn och ungdomar. Ska vi någonsin kunna överbrygga de klassklyftor som finns i kulturlivet måste vi börja med barnen. Möjligheterna att utveckla sin kreativitet får inte endast vara dem förunnade som har råd eller dem som uppmuntras till det av sina föräldrar utan måste komma alla till del. Dansens Hus är ett bra exempel på en kulturinstitution som lockar många ungdomar till sina föreställningar. Tasso Stafilidis har visserligen gått ut ur kammaren, men jag kan nämna att jag i lördags hade möjlighet att bevista en utmärkt föreställning inte i Malmö men på Dansens Hus i Stockholm. Det var en modernisering av Svansjön som var väldigt spännande, annorlunda och överraskande. Jag har gjort ett otal besök på Dansens Hus, och jag har märkt att föreställningarna där drar fulla hus med väldigt mycket ungdomar och nya människor. Det är verkligen en lyckad satsning. Fru talman! För att kulturen ska bli en naturlig del av allas liv är det viktigt att den finns nära människor och att vi har kultur i hela landet. Vi har under de senaste decennierna byggt ut kulturinstitutioner i hela landet. Det är mycket viktigt att vi har verksamma konstnärer och att kulturen blir allas angelägenhet. Ett levande kulturliv förutsätter också amatörer, engagerade människor och ett brett föreningsliv inom kulturen. I dag kan vi se klara klasskillnader när det gäller deltagande i kulturaktiviteter. Den klaraste skillnaden ligger i utbildningsnivåer. De som har hög utbildning är aktivare än dem som inte har eftergymnasial utbildning. Det främsta målet för kulturpolitiken måste vara att vidga deltagandet och att öppna upp kulturen för nya grupper. Här är teater, dans och musik oerhört viktigt. För oss socialdemokrater är kulturen en ovärderlig del i arbetet med integration. Här är Riksteatern och Södra Teatern ett bra exempel på en mångkulturell satsning, som har lett till att en delvis ny publik har hittat till teatern för att njuta av kulturutbudet. Statliga insatser inom teater-, dans- och musikområdena är viktiga, men jag vill också lyfta fram kommunernas betydelse inom dessa områden för att vi ska få ett ökat antal besökare och nå nya grupper. Jag vill som exempel nämna två kommuner som jag tycker har lyckats väldigt bra med sina kultursatsningar. Den ena är Göteborg, som vi alla känner till. Vi har gjort otaliga besök där och sett de fantastiska satsningar som Göteborg har gjort och lyckats med. En annan kommun som jag vill lyfta fram är min hemstad Västerås, som har ett nytt konserthus. Med glädje kan man konstatera att väldigt många i kommunen är engagerade i konserthuset och att man har ökat publiken till det dubbla under ett år i Västerås. Det här visar att satsningarna har bärkraft. När kommuner verkligen vågar satsa på kulturinstitutioner och på kultur har det en bärkraft och ger också tillväxt i kommunerna. Så några ord om reservationerna. Man kan konstatera att grundsynen på kulturen är väldigt enhetlig inom kulturutskottet. Det är inte så stora skillnader. Om man bortser från de pengar som diskuterades i budgetdebatten är det inte så väldigt mycket som skiljer oss åt. Där kan man konstatera att väldigt många av de reservationer som oppositionen tog upp här handlade om pengar eller om konstnärernas villkor. Senare i dag kommer man att debattera konstnärernas villkor. Eva Arvidsson från utskottets majoritetssida kommer att berätta om vår syn i de här frågorna. Man kan kort säga att oavsett om man tittar på majoritetens budgetförslag eller om man tittar på oppositionens budgetförslag så skulle det inte räcka för att rätta till pensionsförmånerna för fria grupper och sådant. Det skulle naturligtvis vara en bra början, men det skulle inte räcka till. Svaret på frågan om översynen finns egentligen i utskottets betänkande. Utskottet säger att vi förutsätter att Kulturrådet gör en sådan här översyn om projektbidrag och verksamhetsbidrag. Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Anf. 215 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag tänkte höra med Paavo Vallius om verksamhetsbidragen kontra projektbidragen. Vi har i dag en otillfredsställande situation när de fria grupperna tvingas använda projektbidrag för att utöva sin ordinarie verksamhet. Det finns en tämligen bred samsyn i utskottet om att det här är någonting som skulle behöva ses över. Vänsterpartiets reservation ligger ju i samma linje som samtliga som den borgerliga gruppen lägger fram. Ändå säger Paavo Vallius och Socialdemokraterna att det inte behövs, och att Kulturrådet bestämmer om det behövs. Vilken är Paavo Vallius uppfattning i den här frågan?

Anf. 219 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Jag skulle vilja citera en artikel i tidningen Statstjänstemannen från nr 3 2003. Där står det så här: "Alla vi som tycker att kulturen är en väsentlig del av välfärdssamhället måste gemensamt arbeta för att den verkligen får sin beskärda del av det ekonomiska utrymmet. Alltså alla vi som inser att om kulturen ska blomstra måste det offentliga . ta ett stort och avgörande ansvar för ekonomiska satsningar inom kulturområdet. - - - Regeringen har lagt fast en 'dagordning' . Den innehåller bland annat följande." Jag vill här stanna vid den första punkten, "Barnen först". Artikeln är skriven av Matilda Ernkrans och Lars Wegendal från kulturutskottet, och jag har förstått att Paavo Vallius delar den syn som de har, och också genom sitt anförande har han nämnt att det först och främst är barnens kultur som vi ska satsa på. Är det då inte rimligt att Paavo Vallius skulle kunna ansluta sig till Centerpartiets förslag om en utredning om en nationell scen för barnteater?

Anf. 222 Paavo Vallius (S)
Fru talman! I princip håller jag helt med om att de fria teatergrupperna har halkat efter och alltihop. Men tittar man på hur mycket man totalt har satsat på kulturen under de senaste åren har de fria teatergrupperna fått 20 miljoner. Det är naturligtvis otillräckligt. Men det är ändå ett förhållandevis bra tillskott i kulturbudgeten. När man har gjort besparingar i statens budget har kulturen kommit lindrigt undan. Man har egentligen inte gjort några besparingar alls på kulturens område. Det är viktigt att man förutom de statliga stöden har arrangörsstödet och att kommuner och skolor som arrangörer har en bra ekonomi och att man har förståelse i kommuner och skolor för dessa frågor. Jag törs i varje fall lova för oss socialdemokrater i kulturutskottet att de här frågorna är högt uppe på listan när vi får önska oss mer resurser och pengar om det finns möjlighet att göra det inom budgetramarna. Sedan är det naturligtvis svårt att säga hur vi lyckas med det. Men jag håller i princip med om att de fria teatergrupperna har det dåligt ställt.

Anf. 223 Kent Olsson (M)
Fru talman! Jag funderade länge på om jag skulle gå upp i debatten och ta några repliker på Paavo Vallius eller inte. Hans anförande var snällt, trevligt, vänligt och allmänt kulturellt. Men det var en sak han sade som fick mig att reagera. Vi har mycket samma åsikter. Det skiljer bara lite grann när det gäller pengar och konstnärernas villkor. På något sätt tycker jag inte att det är oviktigt när det skiljer sig när det gäller lite pengar. Det är heller inte oviktigt att vi löser frågan om konstnärernas villkor. På något sätt känner man sig kanske missnöjd i dag bland socialdemokraterna. Man förutsätter att regeringen tar tag i saker och ting. Jag får bara hoppas att Paavo kan försäkra sig om att regeringen inte gör som i andra fall som den här kammaren har beslutat om. År 1995 beslutade en enig riksdag att införa ett yrkesfiskaravdrag. Vi har fortfarande inte infört ett yrkesfiskaravdrag. Jag hoppas att det inte går på samma sätt med de förutsättningar som gäller pensionernas villkor som det gör för yrkesfiskaravdraget. Det är viktigt. Jag vill därför fråga Paavo: Kommer ni nu att trycka på så att det händer någonting vad gäller pensioner och konstnärernas villkor som vi kan diskutera sedan? Sedan till frågan om Göteborgsoperan. Paavo säger att det är viktigt med regionala teatrar och musikteatrar. Varför kan man då inte ge de 20 miljoner som man i utskottets betänkande skryter med att man gav år 2001? Varför fortsätter man inte med de extra pengarna till Göteborgsoperan? Skulle vi kunna få ett litet löfte här att Göteborgsoperan och Malmöoperan är så viktiga att man fortsätter den satsning som bland annat vi föreslog, det vill säga att man ger mer pengar till Göteborgsoperan? Är det en prioriterad uppgift? Jag vet att Paavo inte kan lova det. Men är det en prioriterad uppgift för Socialdemokraterna?

Anf. 224 Paavo Vallius (S)
Fru talman! När det gäller konstnärernas villkor kan jag försäkra Kent att det är en av frågorna som är högst på vår prioriteringslista när vi får önska oss någonting. Vi har också möjligheten att kunna påverka regeringen, och i de diskussionerna tar vi upp de här frågorna. Den frågan hoppas jag att Eva Arvidsson utvecklar mer. Det är egentligen hennes område som frågan handlar om. När det gäller de regionala teatrarna i Göteborg och Malmö kan jag garantera Kent att jag har talat väl om både Malmö och Göteborg i alla möjliga sammanhang. Sedan har jag tyvärr inte lyckats så bra. Men jag lovar att jag fortsätter med samma sak.

Anf. 225 Kent Olsson (M)
Fru talman! Det är svårt att stå här och kritisera när man inser att s-gruppen har misslyckats med sina förhandlingar i detta. Men det är ändå positivt att man vill arbeta både för konstnärernas villkor och Göteborgsoperan och Malmöoperan. Man kunde tycka att kulturministern har gott om tid på sig. Vi får ju aldrig några propositioner på riksdagens bord. Därför borde ni ha tillfälle att träffa henne lite mer. Jag hoppas att ni kan göra det. Slutligen till frågan om pensionerna. När kommer det en lösning på det? Kommer det år 2004, 2005, 2006, 2007 eller 2008? Kan vi få ett tips var det ligger någonstans? Det verkar vara en fråga som tar väldigt lång tid. Under tiden har vi onekligen stora bekymmer för de människor som är anställda. Fler har i dag sagt detta. Kan Paavo om inte annat lova att han ska påverka kulturministern så gott det går, även om det är svårt? Den här frågan är oerhört viktig.

Anf. 226 Paavo Vallius (S)
Fru talman! När det gäller att påverka kulturministern är det också så att kulturministern har budgetförhandlingar. Kulturbudgeten och de frågor som gäller kulturen är en liten del av den totala statsbudgeten. Där är kulturfrågorna kanske inte de mest prioriterade frågorna, utan det är säkert andra och större saker och ting. Det är en viktig del för oss alla som jobbar med kulturfrågor att vi i våra respektive partier höjer kulturfrågorna. S-gruppen i kulturutskottet försökte senast när vi hade tillväxtkongressen att lyfta upp kulturfrågorna som både tillväxtfrämjande och hälsofrämjande. När det gäller pensionerna och konstnärernas villkor var det en uppgörelse om hela pensionssystemet. Där var ingen överenskommelse mellan samarbetspartierna om just konstnärernas villkor. Därför kan det vara svårigheter att göra det. Jag vill än en gång säga att jag tror att Eva Arvidsson har satt sig bättre in i de frågorna och kan ge bättre svar än vad jag kan ge just i de frågorna. Du får återkomma.

Anf. 227 Anna Lindgren (M)
Fru talman! Jag hörde Paavo Vallius tala om Göteborg och Västerås, som han tog som exempel. När den här salen är full med 349 ledamöter tror jag att var och en av oss kan berätta om hur det ser ut på ställen där vi har varit. Det finns otroligt mycket runtom i hela Sverige. Det är inte bara det som vi står för här från riksdagen. Alla kommuner, landsting och alla ideella krafter arbetar för att skapa kultur runtom i landet. Det får vi inte glömma bort när vi ibland tycker att det inte är tillräckligt mycket pengar från staten. Det är viktigt att det finns en tillgång i hela landet på musik och på kultur över huvud taget. Det som jag ska ta upp här i dag gäller mest musikfrågorna. Först ska jag passa på att yrka bifall till reservation nr 1, men jag står bakom också de andra reservationerna där Moderaterna finns med. Musiken finns överallt i vardagslivet, och inte minst i ungdomskulturen. Vi värnar så mycket om barn och ungdom. Ungdomskulturen är så präglad av musik, och därför är musikarvet en rik skatt som vi ska se till att vi får med till de unga att föra med sig in i framtiden. Folkmusiken har också nämnts här. Den är en del av Sveriges kulturella identitet och historia, och den måste vi alltid hålla levande. På den forskardag som vi har haft hörde vi om insikten om musikens betydelse för terapi vid sjukdomsbehandling. Nu har en diskussion om det här påbörjats, och jag hoppas att vi kan gå vidare med den och förankra den ute i Sverige så att musiken verkligen kan spela den fina terapeutiska roll som vi vet att den kan göra. Innerst inne vet vi ju egentligen allihop att det är så. Känner man sig lite nere så sätter man på lite musik och avnjuter den. Det är fantastiskt att nästan alla svenskar kan göra det via radion eller grammofonen. Men att själv skapa musiken och tillsammans med andra uppleva den - det är det som är en så viktig del i det som vi ska lära barnen redan från förskolans och skolans verksamhet. Musiken spelar stor roll inte bara som ett ämne i skolan, utan det gäller också det här med avkoppling. Den ger ombyte, och den kan precis som många andra kulturformer vara ett bra pedagogiskt verktyg. I system med fria skolor finns det en helt annan möjlighet att skapa skolor med en egen kulturprofil, till exempel musik, som ett viktigt inslag. Det kan också vara teater eller dans. Vi vet att det finns sådana runtom i landet. Alla möjligheter måste tas till vara för ett bra samarbete mellan kommunala musikskolor eller kulturskolor, privata musiklärare och aktiva musiker i trakten vid olika musikinstitutioner. En viktig gren i en sådan verksamhet är det som också sker i våra kyrkor. Vi vet att otroligt många ungdomar deltar i kyrkliga aktiviteter just när det gäller sång och musik. Vissa musikskolor drivs också av kyrkor. Den egna ungdomliga musikkulturen har jättestor betydelse för fritiden. Som regel vill man inte ha några pekpinnar från oss vuxna som talar om att nu ska ni göra så här, i de här formerna ska ni göra det och så vidare. Ofta kan man i stället på det lokala planet se till att man har lokaler där ungdomar kan träffas och där de kan utöva sina rock- och popbandsträningar. Det är samma sak med människor som håller på med jazz. Om man går bort till Neptunus och Brandkontoret här i riksdagen på onsdageftermiddagar hör man att där sitter en orkester och tränar dixielandmusik. Det njuter jag av när jag går förbi. Jag står utanför och lyssnar, för jag vågar inte gå in. Så roligt de verkar ha! Jag tycker att det är viktigt. Här i riksdagen har vi precis samma sak som man har på andra ställen ute i landet. Det är viktigt. Det är kanske någon av er som sitter här som är med och spelar? Kanske jag får se vilka de är. Vi har ett antal professionella orkestrar av olika slag. En del har sitt ursprung långt tillbaka i tiden, som Hovkapellet och så vidare. Andra orkestrar har startats på olika ställen i olika städer. Det gäller Norrköpings symfoniorkester exempelvis, och den i Helsingborg. De har startat som privata initiativ eller genom föreningar och så småningom tagit upp mer och mer plats. Det har sedan blivit ett nätverk över hela landet. Inte minst gäller det länsmusiken; den ingår också i detta. Jag håller mig nu till det här med musik i hela landet. Vi vet att det finns bekymmer på en del ställen, men alla partier i riksdagen var ju överens om att vi skulle ha den här kulturpolitiken med länsteater, länsmusik och länsmuseer. Det är viktigt att vi bevakar det, för vi har sett att också detta urholkas ekonomiskt. Vi behöver göra mycket där. Länsmusikorganisationerna har bildats efter militärmusiken när den gjordes om. Jag tror att jag har påpekat det här förut. I Gävle - tror jag att det var - men i alla fall i Kalmar fanns det inget, men man började bygga upp länsmusik. Det gör att just Gävle och Kalmar inte har ett eget bidrag som all annan länsmusik har, utan de har ett bidrag som de delar på. Det tycker jag är orättvist. Om vi ska försöka jobba och se att vi kan hålla en grundbemanning och ett grundutbud så ska vi titta noga på det här. Vi har krävt en orkesteröversyn, och det ska komma en sådan. Vi väntar otåligt på den, för där kommer man förhoppningsvis att titta på hela musikbilden och se om det har uppstått eller från början varit obalanser där vi kanske kan vara med och hjälpa till. Vi har på det viset, som har sagts härifrån tidigare, ett gemensamt intresse. Vi kan orda lite grann om var vi i utskottet vill prioritera när det gäller de pengar som finns. Men på det stora hela har vi väl allihop att kämpa inom våra respektive partier för att få del av budgeten till den här viktiga verksamheten. Det finns ett gemensamt förslag från Folkpartiet, Centern och Moderaterna som inte har nämnts här. Det kom med utgångspunkt i Folkpartiet. Det gäller Västerviks visfestival, som vi tycker skulle kunna bli ett nationellt centrum för visan. Gunilla nämnde att det finns en form av centrum också uppe i Umeå. När det gäller visfestivalen i Västervik vet vi att den också drivs ideellt eller med gratiskrafter, men där har också byggts upp utbildningar och annat som gör att Västervik skulle kunna vara ett mycket bra ställe att utveckla detta. Vi kräver inte att det ska göras, men man ska titta på det och utreda och se om det finns en möjlighet. Om någon frågar mig vad jag gillar bäst när det gäller musiken så får jag nog säga att det är visan. Det är kombinationen av litteratur med de typiskt svenska tonerna - lite vemod, kärlek, naturen och med lång tradition tillbaka i tiden. Det är en viktig del, och vi måste vara med och se till att den utvecklas. Det tror jag att ett viscentrum i Västervik skulle kunna göra.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-04-29
Förslagspunkter: 23, Acklamationer: 19, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Övergripande teaterfrågor

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 7 och 2003/04:Kr209 yrkande 8.
    • Reservation 1 (m)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m043012
    fp380010
    kd28005
    v25005
    c17005
    mp13004
    Totalt24243064
    Ledamöternas röster
  2. Nationalscenernas mål

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 22.
  3. Riksteaterns uppdrag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr370 yrkande 2 och 2003/04:Kr390 yrkande 2.
  4. Satsning på kvinnliga dramatiker och regissörer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 25.
  5. Nationell scen för barnteater

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr284 yrkande 10.
    • Reservation 2 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m430012
    fp380010
    kd28005
    v25005
    c01705
    mp13004
    Totalt26817064
    Ledamöternas röster
  6. Översyn av relationen mellan verksamhets- och projektbidrag

    Kammaren biföll reservation 3

    Beslut:

    Kammaren biföll reservation 3

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr370 yrkande 4, 2002/03:Kr373 yrkande 18 och 2003/04:Kr390 yrkande 4.
    • Reservation 3 (m, c, fp, kd)
    • Reservation 4 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m043012
    fp038010
    kd02805
    v10245
    c01705
    mp00134
    Totalt1221263764
    Ledamöternas röster
  7. Treåriga bidrag för fria grupper

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkandena 17 och 23.
  8. Ett särskilt turnéstöd

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 24.
    • Reservation 5 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m430012
    fp371010
    kd28005
    v02406
    c17005
    mp13004
    Totalt25925065
    Ledamöternas röster
  9. Internationellt kulturutbyte

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 11.
  10. Handlingsprogram för den professionella dansen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr373 yrkandena 12-14 och 20 och 2003/04:Kr292 yrkande 4.
  11. Samverkan m.m. på dansområdet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 8, 2002/03:Kr373 yrkande 15 och 2003/04:Kr209 yrkande 9.
    • Reservation 6 (m)
  12. Utvärdering av dansens kostnadsutveckling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr373 yrkande 16.
  13. Musikens betydelse

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 9 och 2003/04:Kr209 yrkande 10.
    • Reservation 7 (m)
  14. Stöd till samverkansprojekt inom olika musikgenrer

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 10 och 2003/04:Kr209 yrkande 11.
    • Reservation 8 (m, fp, kd)
  15. Inrättande av fler musikgenrecenter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr240.
  16. Översyn av folk- och världsmusiken som genre

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr292 yrkande 3.
    • Reservation 9 (v)
  17. Nationellt centrum för visan i Västervik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr347 yrkande 7.
    • Reservation 10 (m, c, fp)
  18. En visskatt gemensam för hela befolkningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr292.
  19. Folkmusiken som musikarv

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 11 och 2003/04:Kr209 yrkande 12.
  20. Statlig samverkan rörande Eric Sahlström-institutet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr302.
    • Reservation 11 (c)
  21. Verksamhetsstödet till Eric Sahlström-institutet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr356.
  22. Utredning om spelmansstämmornas och festivalernas roll i kulturlivet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr370 yrkande 6 och 2003/04:Kr390 yrkande 6.
    • Reservation 12 (kd)
  23. Nyckelharpan som svenskt nationalinstrument

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr214 och 2003/04:Kr243.