Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.
Betänkande 1992/93:TU30
Trafikutskottets betänkande
1992/93:TU30
En telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. Totalförsvaret och bolagisering Till trafikutskottet Trafikutskottet har den 1 april 1993 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att senast den 27 april 1993 avge yttrande över proposition 1992/93:200 om Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. samt motion 1992/93:T808 i de delar som rör försvarsutskottets beredningsområde. Propositionen I regeringens förslag till telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. berörs totalförsvarsaspekterna i flera sammanhang. I förslaget till telelag behandlas televerksamheten i krig m.m. enligt följande: 13 § Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet får förenas med villkor. Tillståndsvillkor kan avse bl.a. skyldighet för tillståndshavare ------ 5. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till samhällets alarmerings- och räddningstjänst, 6. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap, ------ 38 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om televerksamhet som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av telekommunikationer under sådana förhållanden som anges i första stycket. I förslaget till lag om radiokommunikationer behandlas televerksamheten i krig m.m. enligt följande: 9 § Tillstånd att inneha och använda radiosändare skall på ansökan meddelas, om ------ 5. det kan antas att användningen inte kommer att inkräkta på det frekvensutrymme som behövs för försvarsmakten. 20 § Är Sverige i krig upphör giltigheten av de tillstånd som har beslutats enligt 3 § och av de undantag från tillståndsplikten som har beslutats med stöd av 8 §. Detta gäller inte tillstånd som har meddelats statliga myndigheter eller kommuner eller tillstånd som har meddelats enskilda organisationer eller företag som under krig skall bedriva verksamhet som är av särskild betydelse för totalförsvaret. Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om tillstånd att inneha och använda radiosändare som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt. Mot bakgrund av utvecklingen på telekommunikationsområdet med en ökande konkurrens och ett växande antal aktörer är det nödvändigt att Televerkets myndighetsfunktioner förs över till någon annan myndighet. Ansvaret för ett fungerande svenskt telesystem har redan till viss del förts över från Televerket till Telestyrelsen. I samband med att den föreslagna telelagen träder i kraft bör Telestyrelsen ges det samlade funktionsansvaret för telesystemet i Sverige. I funktionsansvaret bör ingå att tillgodose behovet av teletjänster för totalförsvaret. Totalförsvarets behov av telekommunikationer skall, i enlighet med vad som är fallet i dag, finansieras över statsbudgeten. Televerkets nuvarande kostnader för totalförsvarsåtgärder uppgår till ca 200 miljoner kronor. Telestyrelsen bör disponera motsvarande belopp för upphandling av motsvarande tjänster och utrustning från de teleföretag som är av intresse i beredskapssammanhang. Statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB (SOSAB) skall finansieras över statsbudgeten. För verksamhetsåret 1991 uppgick Televerkets kostnader i SOSAB till ca 136 miljoner kronor. Televerket skall inte längre företräda staten som delägare i SOSAB, utan statens aktier i bolaget bör förvaltas direkt av regeringen. Kommunikationsministern har för avsikt att tillsammans med de övriga delägarna, Kommunförbundet och Landstingsförbundet, initiera en översyn av bolagets ägarstruktur. Motionen I motion 1992/93:T808 (c) anför motionärerna att riksdagen ställt sig bakom en bolagisering av Posten och Televerket. En sådan bolagisering har avgörande fördelar när det gäller verkens affärsverksamhet. Båda verken har dock viktiga samhällsfunktioner som inte låter sig konkurrensutsättas. Hit hör Postens och Televerkets deltagande i beredskapsplaneringen. Genom bolagiseringen av Televerket kommer finansieringsansvaret att lösas av statsmakten på nytt sätt. I en lösning där bara finansieringsansvaret övergår finns stor risk för en mycket stark monopolställning för det nya bolaget. Den fredstida organisationen måste enligt motionärerna vara sådan att ett utvecklat telekommunikationsnät finns i alla delar av landet. Förutom dessa rena beredskapsfrågor får inte bolagiseringen leda till att uppgifter i planeringen faller mellan olika stolar. Det måste klart definieras vem som bär ansvaret för att en tillfredsställande beredskapsplanering upprätthålls och vem som utför själva beredskapsåtgärderna. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för beredskapsplanering vid bolagisering. Utskottet Enligt utskottets mening har kommunikationsverken utomordentligt stor betydelse för totalförsvaret. I de senaste försvarsbesluten har hög prioritet givits åt åtgärder för att säkerställa en god beredskapsnivå inom dessa områden. I samband med de förändringar som nu vidtas avseende verksamhetsformerna är det därför viktigt att beredskapsfrågorna uppmärksammas och ges en grundlig behandling. Den uppnådda beredskapsnivån får inte försämras till följd av ändrade verksamhetsformer. Snarare bör krav kunna ställas på en förbättring till följd av den effektivisering som sker. I likhet med motionärerna anser utskottet det viktigt att ansvaret för beredskapsplaneringen klart definieras. Lösningen av dessa frågor i framtiden kommer att kräva kontinuitet och stabilitet. Det är också viktigt att ta till vara den kompetens som finns inom området. Utskottet konstaterar att någon samlad inriktning för hur beredskapsfrågorna skall behandlas vid förändrade verksamhetsformer för affärsverken inte finns uttalad. Utredningen (dir. 1993:4) om påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt om vissa frågor inom totalförsvarets civila del har till uppgift att följa utvecklingen inom detta område. Kommittén bör enligt utskottets mening kunna ge förslag till en sådan samlad inriktning. Något uttalande från riksdagen med anledning av motion 1992/93:T808 (c) är därför inte påkallat. Utskottet kan konstatera att beredskapsfrågorna uppmärksammats och getts en grundlig behandling i propositionen om Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. (prop. 1992/93:200). Enligt utskottets mening har förutsättningar skapats för att bibehålla en god beredskapsnivå. Den valda organisationsformen för att behandla beredskapsfrågorna bör emellertid följas upp och utvärderas då erfarenheter vunnits. Beträffande översynen av ägarstrukturen i SOS Alarmering AB anser utskottet det viktigt att det grundläggande samhällsintresset av alarmeringstjänsten beaktas. Stockholm den 27 april 1993 På försvarsutskottets vägnar Arne Andersson I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m) och Britt Bohlin (s). Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet. Avvikande mening Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "erfarenheter vunnits" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening innebär en bolagisering av Televerket ett steg mot privatisering av verksamheten. För de försvarsintressen utskottet har att bevaka är detta negativt. Det kommer otvivelaktigt att försvåra upprätthållandet av en god beredskap på detta område i framtiden.
Innehåll
1992/93
TU30
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet förslag i proposition 1992/93:200 om en lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av Televerket.
Förslagen till lagstiftning avser främst en telelag och en lag om radiokommunikation. Förslaget till telelag har till syfte att ge staten förutsättningar att på en öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten så att de telepolitiska målen kan uppfyllas. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå de telepolitiska målen. En tillståndsplikt föreslås gälla för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga telenät som består i att tillhandahålla telefonitjänster och mobila teletjänster eller i att hyra ut fasta teleförbindelser för telekommunikation. Enligt förslaget skall tillstånd kunna förenas med de villkor som behövs bl.a. för att främja de telepolitiska målen. Vidare föreslås bestämmelser om samtrafik inom allmänt tillgängliga telenät. Syftet med förslaget till lag om radiokommunikation är främst att tillgodose behovet av lagregler avseende fördelning av den begränsade resurs som för Sverige tillgängliga radiofrekvenser utgör. Tillståndsplikt föreslås gälla för den som innehar eller använder en radiosändare, liksom för den som för in en radiosändare till riket. Enligt förslaget skall tillstånd att få använda radiosändare ges, om inte vissa särskilt angivna hinder föreligger. Det föreslås också att användningar av betydelse från informations- och yttrandefrihetssynpunkt samt att den radioanvändning som behövs inom försvaret skall ha företräde i förhållande till annan användning. Den nya myndigheten Telestyrelsen, som inrättades den 1 juli 1992, avses bli tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt bestämmelserna i såväl telelagen som lagen om radiokommunikation. Regeringen föreslår även ändringar i ett antal nu gällande lagar. Dessa ändringar motiveras främst av att även privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet skall omfattas av bestämmelserna.
I propositionen föreslås vidare att Televerket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993, Telia AB. I anslutning till förslaget härom föreslås vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden. Vidare föreslås bl.a. viss prisreglering av telefonitjänsten. Förslag lämnas också om att Televerkets återstående ansvar för telesystemets funktion m.m. skall överföras till annan myndighet, främst Telestyrelsen. Regeringens övriga förslag rör bl.a. handikappades behov av grundläggande telekommunikationer, olönsamma telefonautomater i glesbygd och samhällets alarmeringstjänst.
I s- och v-motioner yrkas avslag på regeringens förslag, främst i de delar dessa avser lagstiftning och bolagisering av Televerket.
Utskottet tillstyrker emellertid regeringens samtliga förslag. Vidare tillstyrker utskottet ett yrkande i en s-motion om inrättande av en s.k. telefond, finansierad av teleföretagen i förhållande till dessas omsättning. Ur en sådan fond, som också föreslagits av Handikapputredningen, skall det kunna utgå bidrag till handikappade för dagliga merkostnader som avser telekommunikationer. Med anledning av ett yrkande i en nyd-motion framhåller utskottet att regeringen bör uppdra åt Televerket att utreda förutsättningarna för en differentierad teletaxa för pensionärer i enlighet med riktlinjer som anges i motionen.
S-ledamöterna reserverar sig till förmån för yrkanden främst om avslag på regeringens förslag till lagstiftning och om bolagisering av Televerket. Andra s-reservationer gäller bl.a. regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB beträffande beräkning av samtrafikavgifter, prisreglering för telefonitjänsten och om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd.
M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig till förmån för avslag på motionsförslaget om en telefond.
I en meningsyttring biträder v-suppleanten hemställan i s-reservationer främst om avslag på regeringens förslag till lagstiftning och om bolagisering av Televerket.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:200 om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till telelag, lag om radiokommunikation, lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i radiolagen (1966:755), lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler, lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223), lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning, lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen är fogade som bilaga 1 (s. 59--98) till detta betänkande. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar har utskottet överlämnat till justitieutskottet för att det utskottet skall samordna beredningen av förslaget med andra förslag avseende samma lag.
Regeringen föreslår vidare i propositionen att riksdagen 1. godkänner att Televerket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993 (avsnitt 5.3), 2. bemyndigar regeringen att genomföra bolagiseringen och överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB Telaris (avsnitt 5.3), 3. godkänner vad i proposititionen förordats om vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden beträffande fastighetsnät (avsnitt 5.5), 4. bemyndigar regeringen att genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla telefoni i hela landet utan kompensation genom samtrafikavgifter (avsnitt 5.5), 5. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt (avsnitt 5.6), 6. bemyndigar regeringen att utöver vad som följer av lämnade lagförslag överföra Televerkets ansvar för telesystemets funktion m.m. till annan myndighet (avsnitt 5.7), 7. godkänner vad i propositionen föreslagits om finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade terminaler (avsnitten 5.7 och 5.8), 8. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd (avsnitt 5.8), 9. godkänner vad i propositionen anförts om statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB (avsnitt 5.8), 10. till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 140000000 kr (avsnitt 5.9), 11. till Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 195000000 kr (avsnitt 5.9), 12. till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 224000000 kr (avsnitt 5.9), 13. godkänner att Telestyrelsen budgetåret 1993/94 får disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 8200000 kr.
Vidare ger regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts dels om målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncernen (avsnitt 5.4), dels om vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrens på telemarknaden (avsnitt 5.5).
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastrukturm.m.
1992/93:T62 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 13. att riksdagen beslutar anslå 5 miljarder kronor till Televerket för forsknings-, utbildnings- och investeringsinsatser, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elektroniska kommunikationer.
1992/93:T67 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsteknologins betydelse som en del av infrastrukturen.
1992/93:T71 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till insatser inom informationsteknologiområdet.
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:200 Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.
1992/93:T95 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder på telekommunikationsområdet för funktionshindrade.
1992/93:T96 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lagstiftning på teleområdet, m.m. (enligt propositionens hemställanpunkter 1--15), 2. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att 2§ telelagen skall ges följande lydelse: Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet. Bestämmelserna i lagen syftar till att medborgare, näringsliv och den offentliga förvaltningen på lika villkor i landets olika delar skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger regionala och sociala hänsyn som möjliggör att var och en från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe skall kunna utnyttja telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att tillgång till teletjänster eller fasta teleförbindelser skall tillgodoses genom statlig upphandling., 3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att 13§ telelagen skall ges följande lydelse: Tillstånd enligt 5§ att driva televerksamhet skall förenas med villkor. Tillståndsvillkor skall reglera skyldighet för tillståndshavare 1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar denna tjänst, 2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet på vissa villkor tillhandahålla fasta teleförbindelser åt den som efterfrågar sådana, 3. att bedriva verksamheten under de förutsättningar som följer av de internationella överenskommelser som Sverige biträtt, 4. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till samhällets alarmerings- och räddningstjänst, 5. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap. Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet kan även reglera bl.a. skyldighet för tillståndshavare 1. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster, 2. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som berörs av tillståndet efter för verksamheten särskilt avpassade principer samt att ställa redovisningen till förfogande för tillståndsmyndigheten eller den som anvisas av myndigheten, 3. att på skäliga villkor till annan tillståndshavare lämna ut sådana publicerade uppgifter om telefonabonnemang som inte omfattas av tystnadsplikt enligt 25§ denna lag samt 4. att på skäliga villkor i egen telefonkatalog publicera och i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter om teleabonnemang hos annan tillståndshavare i den utsträckning de inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela undantag från samt föreskrifter om tillståndsvillkor., 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag till reglering av telemarknaden i enlighet med den inriktning som angivits i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fond för handikappstöd, 6. att riksdagen avslår regeringens förslag att ombilda Televerket till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993, 7. att riksdagen avslår regeringens förslag att regeringen skall bemyndigas att genomföra bolagiseringen och överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobiltel AB och Fastighets AB Telaris, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag att regeringen genom avtal med Telia AB ålägger detta bolag att upprätthålla telefoni i hela landet utan kompensation genom samtrafikavgifter, 9. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt, 10. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att träffa avtal med Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd, 11. att riksdagen vid bifall till motionens yrkanden 1 och 6 avslår propositionens yrkande 27, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisreglering av telefonitjänsten.
1992/93:T97 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionens förslag om bolagisering av Televerket, 2. att riksdagen hos regeringen begär en omarbetning av förslaget till telelag och övriga lagändringar i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär en omarbetning av övriga förslag i propositionen i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om korrigering av anvisade anslag.
1992/93:T98 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för samtal till jourhavande präst m.fl., 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anonymitetsskydd för uppringande.
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 1993
1992/93:T201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om telekommunikationerna i norr.
1992/93:T217 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar för bolagisering inom Postens, Televerkets och SJ:s verksamhetsområden, 2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens regionala ansvar beträffande postdistribution, kassaservice och telekommunikationer, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om service och kvalitetskrav som framgent bör prägla svensk telemarknad.
1992/93:T229 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationerna i Jämtlands län.
1992/93:T802 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av goda telekommunikationer i glesbygd.
1992/93:T803 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av marknadssituationen på teleområdet.
1992/93:T804 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av goda telekommunikationer i glesbygd.
1992/93:T805 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Televerket ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för och lägga fram förslag om en differentierad teletaxa för pensionärer.
1992/93:T807 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av investeringar som gör det möjligt att nå hemmen med bredband.
1992/93:T808 av Gunhild Bolander och Sven-Olof Petersson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för beredskapsplanering vid bolagisering.
1992/93:T809 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Teli Företagssystem.
1992/93:T810 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda digitaliseringen av telenätet.
1992/93:T812 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Televerkets frihet att fastställa taxepolitik utifrån de principer som angivits i motionen och tidigare riksdagsbeslut.
1992/93:T814 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om ett särskilt hjälpnummer utöver 90000.
1992/93:T815 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (båda s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande telekommunikation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvars- och finansieringsprincipen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om solidarisk finansiering mellan olika användare.
1992/93:T816 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Televerket.
1992/93:T817 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgång till modern teleteknik i hela landet och avreglering av telemarknaden.
1992/93:T818 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för samtal till jourhavande präst m.fl., 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anonymitetsskydd för uppringande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av telefonjour för personer med läkemedelsberoende.
1992/93:Bo239 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 13. att riksdagen till Televerket anslår 250000000 kr för budgetåret 1993/94 utöver regeringens förslag enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Jo675 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom (båda fp) vari yrkas 3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fullgod samhällsservice i skärgården.
Yttranden från konstitutionsutskottet och försvarsutskottet
Trafikutskottet har inhämtat yttranden från konstitutionsutskottet och försvarsutskottet över propositionen jämte motioner i de delar ärendet berör resp. utskotts beredningsområde. Yttrandena är fogade till detta betänkande som bilaga 5 (1992/93:KU8y) och bilaga 6 (1992/93:FöU9y).
Utskottet
1 Lagstiftning för telemarknaden
1.1 Bakgrund
"Enligt utskottets mening är det inte eftersträvansvärt -- eller ens möjligt -- att skydda televerkets verksamhet genom att söka hindra konkurrens och bevara monopolverksamhet. Den tekniska utvecklingen medför att eventuella konkurrenter utan svårighet kan kringgå formella monopol". Citatet är hämtat från utskottets betänkande 1990/91:TU28 Telepolitik i utveckling. Konkurrensen på den svenska telemarknaden, som utskottet -- då betänkandet skrevs våren 1991 -- skönjde som en eventualitet, är nu en uppenbar realitet. I propositionen tecknas bakgrunden till denna snabba utveckling. Av avgörande betydelse är datortekniken och de framsteg för denna som användningen av allt mindre och kraftfullare mikroelektroniska komponenter möjliggör. Optisk fiber och utvecklad transmissionsteknik ger en mycket stor överföringskapacitet. Framstegen inom elektronikområdet i allmänhet och inom telekommunikationsområdet i synnerhet samt utvecklingen inom områden såsom radioteknik, optisk fiberteknik, digitalteknik, satellitteknik och kopplingsteknik har givit användarna helt nya möjligheter. Vidare erinras i propositionen om att Sverige inte har någon lagreglering på telekommunikationsområdet, bortsett från kravet på tillstånd enligt radiolagen (1966:755) för innehav och användning av radiosändare. Något behov av lagregler har inte ansetts föreligga -- framhålls det -- mot bakgrund av Televerkets ställning på marknaden och den möjlighet till styrning av verksamheten som denna ställning inneburit. Televerket är emellertid inte längre ensamt om att tillhandahålla telekommunikationstjänster. Nya teleföretag gör inbrytningar på områden som verket tidigare i praktiken haft monopol på. Detta har blivit möjligt till följd av den tekniska utvecklingen och en politisk viljeinriktning, som innebär att konkurrens välkomnas vad gäller tillhandahållande av teletjänster m.m. Den nya situationen med flera aktörer på marknaden har accentuerat behovet av en lagreglering av televerksamheten, framhåller föredragande departementschefen. En sådan reglering är nödvändig redan av det skälet att aktörerna själva behöver klara spelregler för sin verksamhet. I en situation med ökad konkurrens är det vidare av avgörande betydelse att staten skaffar sig instrument för att se till att vissa grundläggande behov av telekommunikation kan tillgodoses överallt och inte bara där den är lönsam.
Det i propositionen framlagda förslaget till telelag baseras på betänkandet Telelag (SOU 1992:70), som Telelagsutredningen överlämnade till regeringen i juli 1992. Utredningens direktiv fastställdes av den förutvarande regeringen den 2 maj 1991. I ett inledande avsnitt av direktiven framhölls att målet för den svenska telepolitiken är att ge hushåll, företag och myndigheter tillgång till ett ändamålsenligt telesystem som bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Vidare erinrades om att riksdagen i sitt telepolitiska beslut våren 1988 (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402) hade fastslagit bl.a. att staten skall ansvara för att det finns ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. Såsom särskilt viktiga hade angivits de regionalpolitiska aspekterna och det sociala ansvaret, liksom att telesystemet skulle vara uthålligt och tillgängligt under kriser och krig. Vidare hade riksdagen betonat vikten av att staten skapar förutsättningar för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och vid utvecklingen av teletjänster. I det inledande avsnittet av direktiven framhölls vidare att regeringen i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt ytterligare hade preciserat det telepolitiska målet. Denna precisering innebar att det statliga ansvaret skulle omfatta telefonitjänsten i hela landet. Statens verksamhet skulle inriktas på att underlätta en snabb teknisk utveckling av teletjänster. Vidare skulle staten ha ett särskilt ansvar för handikappades tillgång till teletjänster samt för beredskapsåtgärder. Här bör inskjutas att riksdagen i juni 1991 beslutade i enlighet med dessa förslag (bet. 1990/91:TU28, rskr. 369). I direktiven framhölls också att konkurrensen ökar snabbt och påtagligt på telekommunikationsmarknaden. Ny teknik öppnar möjligheter att utveckla nya tjänster, och 1990-talet kommer att präglas av ökande konkurrens i såväl den nationella som internationella trafiken. En grundläggande utgångspunkt för utredningsarbetet skulle vara -- betonades det i direktiven -- att staten genom en telelag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet -- så att gällande telepolitiska mål kan uppfyllas. En telelag skulle också vara konkurrensneutral och bygga på likabehandling.
1.2 Huvuddragen i regeringens lagförslag
I propositionen föreslås en telelag, med bestämmelser om televerksamhet, och en lag om radiokommunikation. Vidare föreslås vissa ändringar i nu gällande lagstiftning. Dessa ändringar motiveras huvudsakligen av att även privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet skall omfattas av bestämmelserna. Förslaget till telelag har till syfte att ge staten förutsättningar att på en öppen marknad styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de telepolitiska målen kan uppfyllas. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå de telepolitiska målen. En tillståndsplikt föreslås gälla för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga telenät som består i att tillhandahålla telefonitjänster och mobila teletjänster eller i att hyra ut fasta teleförbindelser för telekommunikation. Enligt förslaget skall tillstånd kunna förenas med de villkor som behövs bl.a. för att främja de telepolitiska målen. Särskilda bestämmelser föreslås om samtrafik och nummerplaner. Vidare föreslås regeringen få befogenhet att bestämma pristak för telefonitjänsten. Syftet med förslaget till lag om radiokommunikation är att ge grundläggande regler avseende fördelning av den begränsade resurs som för Sverige tillgängliga radiofrekvenser utgör. Tillståndsplikt föreslås gälla för den som innehar eller använder en radiosändare, liksom för den som för in en radiosändare till riket. Enligt förslaget skall tillstånd att få använda radiosändare ges, om inte vissa särskilt angivna hinder föreligger. Det föreslås också att användningar av betydelse från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt samt att den radioanvändning som behövs inom försvaret skall ha företräde i förhållande till annan användning. Den nya myndigheten Telestyrelsen, som inrättades den 1 juli 1992, avses bli tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt bestämmelserna i såväl telelagen som lagen om radiokommunikation.
1.3 Motionsförslag om avslag på regeringens lagförslag m.m.
I motion T96 (s) yrkas att riksdagen avslår propositionens samtliga lagförslag och framhålls att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag till reglering av telemarknaden i enlighet med den inriktning som anges i motionen. Motionärerna betonar att en telelag, för det första, måste säkerställa att de telepolitiska målen uppfylls. Det gäller i synnerhet de mål av social och regionalpolitisk karaktär som innebär att goda telekommunikationer skall finnas tillgängliga för alla. För det andra måste en telelag, betonar motionärerna, säkerställa att konkurrensneutralitet gäller för telemarknadens aktörer. Inget teleföretag skall ges sämre förutsättningar för att konkurrenter skall kunna etablera sig och ta marknadsandelar. För det tredje måste man kunna utläsa konsekvenserna av de förändringar som föreslås. Införandet av en telelag måste föregås av en analys av de förändringar som föreslås. Propositionen innebär, betonar motionärerna, att inget av dessa tre krav tillgodoses. I ett avsnitt av motionen med rubriken Vår syn på telemarknaden framhåller motionärerna vidare att propositionen ingår som en konsekvent del i regeringens övergripande nyliberala samhällsexperiment med en i det närmaste blind tilltro till marknaden som främsta kännetecken. Motionärerna betonar att det varken är önskvärt eller möjligt att överlåta åt marknadskrafterna att helt fritt hantera gemensamma tillgångar som telenät och telefonitjänster. Det är därför av största vikt att riksdagen även fortsättningsvis tar ansvar för telekommunikationerna i landet. Den av riksdagen tidigare fastlagda målformuleringen för telepolitiken måste ligga fast. Motionärerna framhåller också att det i en telelag, eller i annan ordning, bör slås fast att den öppna svenska telemarknaden endast skall vara öppen för företag som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till länder med motsvarande marknadssituation på teleområdet.
Även i motion T217 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden i år, erinras om vikten av att de telepolitiska målen kommer till uttryck i en telelag.
I motion T97 (v) framhålls att riksdagen hos regeringen bör begära en omarbetning av förslaget till telelag och övriga i propositionen framlagda lagförslag. Därvid bör regeringen beakta att de telepolitiska målen, sådana de kommer till uttryck i den föreslagna telelagen, är otillräckliga för att uppnå ett väl fungerande telesystem. Andra viktiga, politiska mål måste uppfyllas. Sådana mål innebär att alla -- även låginkomsttagare -- skall ha råd att utnyttja grundläggande teletjänster, att näten skall vara väl sammanhållna, att tillgänglighet och service skall vara goda samt att sociala och regionalpolitiska mål skall uppfyllas. I motionen framhålls vidare att den nedbrytning av den monopolliknande situationen på teleområdet, som regeringens lagförslag och övriga förslag syftar till, kommer att underlätta för de stora transnationella telebolagen att få kontroll över den svenska telemarknaden. Propositionen bör därför omarbetas i syfte att slå vakt om Televerkets ställning på den svenska telemarknaden.
1.4 Utskottets ställningstagande till frågan om avslag på regeringens lagförslag m.m.
Utskottet kan konstatera att regeringens förslag i fråga om de grundläggande utgångspunkterna för en telelag i huvudsak överensstämmer med Telelagsutredningens förslag. Föredragande departementschefen framhåller att det övergripande målet på teleområdet -- och därmed syftet med telelagen -- bör formuleras så att enskilda, såväl fysiska som juridiska personer, och myndigheter i landets olika delar skall ges tillgång till effektiva telekommunikationer. Strävan bör givetvis vara -- betonar departementschefen -- att detta skall ske till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Utskottet vill understryka att det delar departementschefens -- och motionärernas -- uppfattning. En jämförelse mellan regeringens målformulering och den som angavs i riksdagens telepolitiska beslut år 1988 ger vid handen att i sakligt hänseende endast en skillnad föreligger. Enligt 1988 års beslut är det övergripande målet för telepolitiken att medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Av propositionen framgår att en skillnad i sak åsyftas med att låta målformuleringen omfatta "effektiva" telekommunikationer i stället för bara "tillfredsställande" telekommunikationer. En målangivelse med inriktning mot effektiva telekommunikationer omfattar -- understryker departementschefen -- varje form av telekommunikation av betydelse från allmän synpunkt, inte endast den telefonitjänst som det statliga ansvaret enligt 1991 års telepolitiska beslut avser. Telefonitjänst innebär definitionsmässigt, enligt Telelagsutredningens förslag, överföring av tal. Enligt regeringen bör definitionen även omfatta överföring av telefaxmeddelanden samt datakommunikation via låghastighetsmodem. Betydelsen av den sålunda vidgade definitionen framgår av departementschefens uttalande att var och en skall ha möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller från sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät. De sociala och regionalpolitiska aspekterna på telepolitiken ges därmed enligt utskottets mening en fördjupad innebörd, eftersom telefaxanvändning och datakommunikation får allt större betydelse i alla delar av vårt land. Utskottet anser, i likhet med departementschefen och motionärerna, att de sociala och regionalpolitiska aspekterna på telepolitiken är mycket angelägna. Det finns därför all anledning att välkomna att det år 1988 fastställda målet i fråga om god tillgänglighet för grundläggande telekommunikationer i fortsättningen kommer att innebära något mer än telefoni i traditionell mening. Betydelsen av att den telepolitiska målangivelsen vidgas till att omfatta effektiva telekommunikationer bör ses mot bakgrund inte minst av sådan datakommunikation som kräver större överföringskapacitet än den telefonitjänsten kan erbjuda. Departementschefen understryker vikten av att det skapas förutsättningar för att sådana datakommunikationstjänster finns tillgängliga på marknaden på rimliga villkor. Vad gäller den i motion T96 (s) aktualiserade frågan om konkurrensneutralitet vill utskottet fästa uppmärksamheten på departementschefens uttalande att man vid tillämpningen av telelagens bestämmelser skall sträva efter att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet för att därigenom uppnå de grundläggande målen. Vidare vill utskottet erinra om att Sverige inom ramen för GATT verkar för en ökad frihandel. Genom vår ansökan om medlemskap i EG och genom vårt godkännande av EES-avtalet bekräftar vi vår vilja att ansluta oss till principen om fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, personer och kapital. Regeringens förslag till telelag, inte minst i den del det syftar till att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens på den svenska telemarknaden, är självklart avsett att gälla för alla i Sverige verksamma teleföretag som bedriver en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet. Utskottet förutsätter att regeringen verkar för att den öppna telemarknad som kännetecknar Sverige skall införas även i andra länder av betydelse för svensk export inom teleområdet. Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt departementschefen talar för att en telelag bör antas av riksdagen. Med hänsyn till den olägenhet som avsaknaden av klara spelregler på telemarknaden innebär, anser utskottet vidare att en sådan lag bör antas utan onödigt dröjsmål. Utskottet anser också att lagstiftning behövs för att, med den inriktning som regeringen föreslår, ge regler avseende fördelning av den begränsade resurs som för Sverige tillgängliga radiofrekvenser utgör. Vad gäller kravet i motion T96 (s) på en analys av de effekter som kan förväntas av en telelag vill utskottet hänvisa till vad det just anfört om behovet av klara spelregler på telemarknaden. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin del inte ställa sig bakom motionsyrkandena om avslag på regeringens förslag till telelag och till övrig lagstiftning. Detsamma gäller motionsförslagen om en omarbetning av lagförslagen eller av propositionen i sin helhet. Utskottet avstyrker följaktligen samtliga nu aktuella motionsyrkanden.
1.5 Motionsförslag om vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag
I motion T96 (s) yrkas att riksdagen -- vid avslag på motionens yrkande om avslag på regeringens förslag till telelag och övrig lagstiftning -- beslutar att 2 § i förslaget till telelag skall ges en lydelse som återges i motionen. Motionärerna framhåller att formuleringen av de telepolitiska målen i telelagen är avgörande för utformningen av telepolitiken och att propositionen i den delen ger sparsamma besked. Detta kan inte tolkas på annat sätt -- betonar motionärerna -- än att regeringen vill ge Telestyrelsen frihet att själv bedöma om målen uppfylls. Detta blir än mer anmärkningsvärt, säger motionärerna, eftersom det enbart är i lagens ändamålsparagraf som riksdagen får möjlighet att fastställa de telepolitiska målen. Vidare framhåller motionärerna att i de sociala hänsynen ligger bl.a. att personer med funktionshinder skall ges tillgång till goda telekommunikationer.
I motion T96 (s) yrkas vidare att riksdagen -- vid avslag på motionens yrkande om avslag på regeringens förslag till telelag och övrig lagstiftning -- beslutar att 13 § i förslaget till telelag skall ges en lydelse som återges i motionen.
1.6 Utskottets ställningstagande till motionsförslagen om vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag
Det övergripande telepolitiska målet enligt 1988 års riksdagsbeslut är, som nämnts, att medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål kommer till uttryck i 2 § första stycket i regeringens förslag till telelag:
2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger bl.a. att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.
Det sålunda angivna syftet med regeringens förslag till telelag och den roll som Telestyrelsen avses spela för lagens tillämpning synes utskottet väl ägnade att säkerställa att de av riksdagen fastställda telepolitiska målen uppfylls.
Motionärerna föreslår att att 2 § första stycket ersätts av två stycken med följande lydelse:
2 § Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet. Bestämmelserna i lagen syftar till att medborgare, näringsliv och den offentliga förvaltningen på lika villkor i landets olika delar skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger regionala och sociala hänsyn som möjliggör att var och en från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe skall kunna utnyttja telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät.
Utskottet kan till en början konstatera att meningen "Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet" enligt regeringens förslag bör inleda 1 §. Vad gäller motionärernas förslag att effektiva telekommunikationer skall tillhandahållas på "lika villkor i landets olika delar" vill utskottet erinra om det av riksdagen år 1988 fastställda telepolitiska målet att telesystemet skall utformas så att det ger god tillgänglighet och service för grundläggande telekommunikationer inom ett sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. Innebörden av ordet "grundläggande" preciserades i riksdagens telepolitiska beslut våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. TU28, rskr. 369). Då fastslogs att statens övergripande ansvar för telekommunikationerna skall omfatta telefonitjänsten i hela landet. Regeringens förslag till telelag innebär, som nämnts, att det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer vidgas till att omfatta inte bara telefoni, i vanlig mening, utan också telefax och datakommunikation via låghastighetsmodem. Utskottet förutsätter, mot bakgrund av den angivna innebörden i 1991 års riksdagsbeslut, att motionärernas krav på "lika villkor" inte avser t.ex. mobila teletjänster eller annan datakommunikation än via låghastighetsmodem, utan endast telefonitjänsten. De sociala och regionalpolitiska aspekterna på statens ansvar för telefonitjänsten i hela landet ges enligt utskottets mening ett klargörande uttryck i formuleringen att var och en skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät. Uttryckt med viss förenkling skall sålunda var och en, varhelst han eller hon bor och verkar i vårt land, ha möjlighet att kunna använda telefon, telefax och viss datakommunikation. Orden "landets olika delar" skulle sålunda inte tillföra lagtexten något nytt sakligt innehåll. Detsamma gäller enligt utskottets mening orden "regionala och sociala hänsyn". Som departementschefen framhåller bör telefonitjänsten erbjudas under sådana villkor att priset inte skall utgöra ett hinder för utnyttjandet. Sett från t.ex. hushållens synpunkt ökar värdet av detta uttalande, när det sätts i samband med regeringens förslag att telelagen skall innehålla en bestämmelse som ger utrymme för prisreglering av telefonitjänsten. Det utrymmet avser regeringen också att utnyttja, som kommer att framgå i det följande. I valet mellan orden "enskilda och myndigheter", som regeringen föreslår, och orden "medborgare, näringsliv och den offentliga förvaltningen", som motionärerna föreslår, föredrar utskottet regeringens förslag. Det överensstämmer med vad som är brukligt i lagstiftningssammanhang och kan inte vålla något missförstånd om den krets av fysiska och juridiska personer som avses. Vad gäller handikappades tillgång till teletjänster vill utskottet fästa uppmärksamheten på 2 § andra stycket i regeringens förslag till telelag. Enligt den bestämmelsen får Telestyrelsen besluta att enskilda och myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster eller fasta teleförbindelser genom statlig upphandling. Av propositionen framgår att de enskilda som åsyftas är handikappade. Dessutom får Telestyrelsen som villkor för tillstånd att driva televerksamhet enligt 13 § föreskriva skyldighet för tillståndshavaren att i sin verksamhet ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i motion T96 (s) och tillstyrker regeringens förslag till telelag, såvitt avser 2§.
Utskottet övergår nu till att behandla förslaget i motion T96 (s) om en annan lydelse av 13 § i regeringens förslag till telelag. Enligt regeringens förslag får tillstånd att driva televerksamhet förenas med villkor. Tillståndsvillkor kan avse vissa skyldigheter för tillståndshavaren. Skyldigheterna exemplifieras i nio punkter. Enligt den första punkten -- för att ta ett exempel -- kan tillståndsvillkor innebära skyldighet för en tillståndshavare att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar denna tjänst. Enligt den fjärde punkten -- för att ta ett annat exempel -- kan tillståndsvillkor, som nämnts, avse skyldighet för en tillståndshavare att i sin verksamhet ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster. Motionärerna framhåller att regeringens förslag innebär att Telestyrelsen fritt får avgöra vilka tillståndsvillkor som skall diskuteras med, och fastställas för, varje operatör. De betonar att Telestyrelsen genom telelagen bör få tydlig vägledning om att vissa villkor skall prövas för varje tillståndshavare. Sålunda bör t.ex. enligt motionärerna den nämnda första punkten i 13 § ange att tillståndsvillkor skall innebära skyldighet för tillståndshavare att tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar denna tjänst. Motionärerna understryker att Telestyrelsen bör avlastas den viktiga uppgiften att för varje tillståndshavare bedöma och motivera om de enligt motionärernas förslag obligatoriska villkoren bör gälla. Däremot kan det naturligtvis bli fråga om -- säger motionärerna -- att tillståndsmyndigheten bedömer om undantag skall göras från de obligatoriska villkoren. En sådan bedömning kan t.ex. grundas på omfattningen av tillståndshavarens verksamhet. Motionärernas förslag innebär, som utskottet uppfattar det, att Telestyrelsen skall kunna medge undantag från de skyldigheter som enligt motionärerna skall förenas med tillståndsvillkor. Effekten av en sådan bestämmelse synes utskottet bli densamma som följer av regeringens förslag, nämligen att tillståndsvillkor kan avse vissa skyldigheter. Vid detta förhållande tillstyrker utskottet regeringens förslag till telelag, såvitt avser 13 §, och avstyrker motionsyrkandet.
1.7 Utskottets ställningstagande till regeringens lagförslag i övrigt m.m.
Regeringens förslag till telelag i övrigt, i de delar det inte har behandlats här, föranleder ingen erinran från utskottets sida. Förslaget tillstyrks följaktligen i dessa delar.
Syftet med regeringens förslag till lag om radiokommunikation är att främja ett effektivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikationer och andra användningar av radiovågor. Sambandet mellan detta lagförslag och förslaget till telelag framgår av att sistnämnda förslag bl.a. gäller förmedling av telemeddelanden med hjälp av radio. För mobiltelefoni, t.ex., som ju sker med hjälp av radio, avses sålunda gälla bestämmelser i såväl telelagen som lagen om radiokommunikation. Enligt förslaget till lag om radiokommunikation skall vid lagens tillämpning radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten och informationsfriheten särskilt beaktas. Regeringens förslag till lag om radiokommunikation har enligt utskottets mening en väl avvägd utformning och inriktning. Med hänvisning härtill, samt till behovet av lagstiftning som reglerar användningen av radiovågor, tillstyrker utskottet lagförslaget.
I propositionen föreslås, som nämnts, ändringar i ett antal nu gällande lagar. Ändringarna motiveras främst av att även privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet skall omfattas av bestämmelserna.
De av regeringen föreslagna ändringarna i brottsbalken, rättegångsbalken och viss annan lagstiftning föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker följaktligen att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i rättegångsbalken, lag om ändring i radiolagen (1966:755), lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler, lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223), lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll och lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning.
Lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer innehåller i 1§ första stycket en uppräkning av bemyndiganden som enligt punkt 4 gäller föreskrifter om postbefordran eller telekommunikationer. Regeringen föreslår att punkten skall ändras så att den endast gäller postbefordran. Förslaget bör ses mot bakgrund av att regeringens förslag till telelag innehåller stadganden om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela vissa föreskrifter som gäller lagens tillämpning. Riksdagen beslöt den 10 mars 1993 (prop. 1992/93:97, bet. JoU7, rskr. 180) att genom ändring i 1§ i den lag som nu är i fråga utvidga de i paragrafen uppräknade bemyndigandena till att omfatta också föreskrifter om användning av vattenskoter eller annan liknande vattenfarkost. Det nya bemyndigandet fick nr 14 av de uppräknade bemyndigandena. Därvid förbisågs att det redan förut fanns en år 1992 införd punkt 14 och att det nya bemyndigandet borde haft nr 15. Den på grund av betänkandet 1992/93:JoU7 beslutade ändringen har inte promulgerats. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring i 1§ och föreslår att riksdagen i samband därmed också rättar uppräkningen i paragrafens första stycke. Den ändring som beslutades den 10 mars kan därmed upphävas.
I propositionen föreslås en lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Ändringen avser 9 kap. 8§ och 14 kap. 2§. Förslaget föranleder ingen erinran från utskottets sida och tillstyrks följaktligen. Härutöver föreslås i propositionen en ytterligare ändring i sekretesslagen som rör 16 kap. 1§. Förslaget bör ses mot bakgrund dels av tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om meddelarfrihet, dels de bestämmelser om tystnadsplikt i televerksamhet som återfinns i 25§ första stycket och 26§ i regeringens förslag till telelag. Med anledning av EES-avtalet har bl.a. 16 kap. 1§ och bilagan till sekretesslagen ändrats genom lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen. Denna lagändring skulle träda i kraft den dag då regeringen bestämde. På förslag av regeringen i proposition 1992/93:167 har riksdagen härefter beslutat en lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (bet. 1992/93:BoU20, rskr. 301). Den nya lagen, med SFS-nr 1993:337, innebär härutöver att 1992 års ändringslag träder i kraft, såvitt gäller bilagan den 1 juli 1993, och i övrigt den dag regeringen bestämmer. I den nu aktuella propositionen föreslås en lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen. Ändringen avser, som nämnts, 16 kap. 1§. Dessutom föreslås att ikraftträdandebestämmelsen till 1992 års ändringslag ändras så att den författningen i sin helhet träder i kraft den 1 juli 1993. När den nu aktuella propositionen (1992/93:200) förelades riksdagen var det ovisst huruvida det skulle bli proposition 1992/93:167 eller proposition 1992/93:200 som först skulle bli föremål för ett riksdagsbeslut. Den ovissheten har numera undanröjts genom det beslut som den nämnda riksdagsskrivelsen, rskr. 1992/93:301, avser. Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att den nu aktuella ändringen i 16 kap. 1§ i dess lydelse enligt lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen bör göras genom en lag om ändring i sistnämnda författning, på sätt som regeringen föreslår. När det däremot gäller den föreslagna ändringen av ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen, bör den ändringen göras genom en särskild lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen.
Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar har utskottet överlämnat till justitieutskottet för att det utskottet skall samordna beredningen av förslaget med andra förslag avseende samma lag.
2 Televerkets verksamhetsform
2.1 Bakgrund
Frågan om Televerkets verksamhetsform behandlades ingående av riksdagen våren 1991 inom ramen för dess telepolitiska beslut med anledning av den s.k. tillväxtpropositionen. Beslutet innebar bl.a. att Televerkets kapitalstruktur skulle anpassas till den som gäller för aktiebolag. Sålunda skulle t.ex. verkets pensionsskuld redovisas öppet i bokslutet och en motsvarighet till bolagsskatt införas. Soliditetskravet mildrades därför, men avkastningskraven på Televerket skärptes. Vidare fastställdes ett utdelningskrav. Den ökade betydelsen av att Televerket behandlades som ett aktiebolag markerades av att staten inte längre ansågs kunna ålägga Televerket särskilda krav, som inte är affärsmässigt betingade, utan kompensation. Sådana krav gällde främst beredskapsåtgärder, samhällets alarmeringstjänst och vissa handikappåtgärder. Enligt tillväxtpropositionen ställde den förändrade marknadssituationen på teleområdet krav också på en utveckling av Televerkets associationsform. Erfarenheten visar -- betonades det -- att de begränsningar som finns i affärsverksformen i fråga om t.ex. bestämmelser om förvärv och försäljning av fast egendom, försäkringar och upplåning m.m. är komplicerade att komma till rätta med. Vidare underströks vikten av att för Televerket skall gälla ekonomiska befogenheter och andra villkor, liknande konkurrenternas. Som exempel härpå angavs upplåningsmöjligheter, försäkringar och möjligheten att tillämpa affärssekretess. Den utveckling som kunde konstateras för övriga länder i Europa var att teleförvaltningarna alltmer bolagiserades. I propositionen framhölls också -- mot bakgrund av de europeiska integrationssträvandena -- att bolagsformen är internationellt erkänd och accepterad. Affärsverksformen, däremot, är specifik för Sverige och dessutom oklar på viktiga punkter. Vid en förändrad associationsform är det emellertid av största vikt -- betonades det i tillväxtpropositionen -- att staten fortsatt har ett inflytande över verksamheten. Samtidigt måste riksdagens insyn i Televerket, och inflytande över detta som telepolitiskt instrument, kunna säkras. Den avgörande utgångspunkten vid valet av associationsform måste dock vara att ge Televerket bästa möjliga verksamhetsförutsättningar. Starka skäl talade sålunda för att Televerket ombildades till aktiebolag. Med hänsyn till verkets omfattande sociala och regionala betydelse borde man emellertid, innan slutlig ställning togs till frågan om associationsform, analysera möjligheterna att bedriva verksamheten inom ramen för en utvecklad affärsverksform. I proposition 1991/92:100 bilaga 7 anmälde föredragande departementschefen att frågan om en lämplig associationsform för Televerket hade utretts av en interdepartemental arbetsgrupp, som hade tillsatts av hans företrädare. Gruppens slutsats var att affärsverksformen har sådana brister att den i sin helhet bör avskaffas för Televerket. Som ett avgörande skäl hade gruppen anfört att affärsverkets förmögenhet är en integrerad del av den statliga förmögenheten och att risktagande i Televerket därför alltid sker med hela statens förmögenhet som säkerhet. Regeringen kan därför inte, på sätt som sker i ett aktiebolag, lägga över hela ansvaret för förvaltningen av Televerkets tillgångar på en styrelse. Vidare hade arbetsgruppen påpekat att regeringsformen inte är utformad med tanke på affärsverksamhet. Om Televerket skulle bedriva sin affärsverksamhet i en utvecklad affärsverksform, måste grundlagen ändras. Mot den angivna bakgrunden lämnade riksdagen utan erinran vad som i propositionen anfördes om regeringens avsikt att återkomma till riksdagen med en proposition om en bolagisering av Televerket per den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU20, rskr. 312). I proposition 1992/93:132 (bet. TU11, rskr. 152) anmälde regeringen att förslag till bolagsbildning och telelag skulle komma att presenteras för riksdagen i sådan tid att bolagsbildningen och telelagen skulle kunna träda i kraft den 1 juli 1993. Nu föreliggande proposition lades på riksdagens bord den 29 mars 1993.
2.2 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Televerket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993. Vidare föreslås att regeringen bemyndigas att genomföra bolagiseringen och överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB Telaris. Föredragande departementschefen hänvisar till vad han anfört om teknisk utveckling inom teleområdet, efterfrågeförändringar och liberalisering. Dessa faktorer i samverkan har inneburit en förändrad marknadssituation. Antalet aktörer på marknaden, liksom utbudet av nya tjänster, har ökat. Marknaden har härigenom blivit alltmer diversifierad och internationaliserad. Med nya aktörer på telekommunikationsområdet följer större valfrihet för användarna. För dessa är det inte alltid tillräckligt med endast en inhemsk leverantör. De traditionella teleförvaltningarna är mot denna bakgrund inte längre de enda och självklara leverantörerna av telekommunikationslösningar till företag och allmänhet. Detta gäller i hög grad den svenska telemarknaden, som i allt större utsträckning har berörts av konkurrens och nya alternativ till Televerkets tjänster. I övrigt åberopar departementschefen, i sin allmänna motivering för förslaget om en bolagisering av Televerket, främst omständigheter av det slag som utskottet återgivit i sin redogörelse ovan för 1991 års riksdagsbeslut. I sammanhanget förtjänar uppmärksammas vad departementschefen har att säga om den av riksdagen flera gånger behandlade frågan om en uppdelning av Televerket i en nät- resp. tjänstedel i samband med en ombildning av verket till aktiebolag. Departementschefen erinrar om sin bedömning i proposition 1992/93:132 att en sådan åtgärd varken kan anses eftersträvansvärd eller nödvändig för att få till stånd ökad konkurrens på den svenska telemarknaden. En uppdelning mellan nät- och teletjänster skulle mot bakgrund av den tekniska utvecklingen sannolikt försvåra Televerkets produktutveckling och vara till nackdel för kunderna. Departementschefen har därför inte aktualiserat någon delning av Televerket i samband med bolagsbildningen. I propositionen lämnas också en redogörelse för tillvägagångssättet vid bolagsbildningen. Vidare behandlas bl.a. frågan om statsmakternas styrning, insyn och kontroll.
2.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag
I motion T96 (s) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om bolagisering av Televerket och om bemyndigande för regeringen att genomföra bolagiseringen. Motionärerna framhåller att ett byte av associationsform inte i sig behöver vara dramatiskt. Det finns dock i dagsläget ett grundläggande problem med bolagiseringen, nämligen dess koppling till en privatisering. Regeringen har genom uttalanden i olika sammanhang gjort klart att "konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för detta, inte bedrivas i myndighetsform och i normalfallet ej av staten". Den sistnämnda formuleringen "i normalfallet ej av staten" är ett uttryck för, säger motionärerna, att privata lösningar enligt regeringens uppfattning är bättre än offentliga. Det innebär -- fortsätter de -- att en omvandling av en myndighetsverksamhet till bolagsform i förlängningen, enligt regeringen, också bör innebära privatisering. Förändringar i associationsformen till aktiebolag och andra verksamhetsförutsättningar bygger för regeringen alltså mer på ideologiska grunder än på omsorg om verksamheten, betonar motionärerna. Regeringen bekräftar också i propositionen att den förbereder en utförsäljning av Telia AB, säger motionärerna. Man skriver nämligen att "i den situationen att betydande delar av aktiestocken har övergått i privat ägo ställer sig saken annorlunda. (Då blir) inriktningen att ge ägarna en så hög avkastning som möjligt på det satsade kapitalet." Telia AB skall alltså enligt regeringen -- understryker motionärerna -- fungera som vilket aktiebolag som helst. Vidare framhålls i motionen bl.a. att propositionen saknar en analys av hur stora merkostnader man lägger på Televerket och av de finansiella konsekvenserna. Det är därför omöjligt -- betonas det -- att ta ställning till om modellen är acceptabel. Vidare måste frågan om insyn i ett bolagiserat Televerk övervägas mer noggrant än vad som skett i propositionen.
Även i motion T217 (s) framhålls att Televerket bör förbli i statens ägo.
I motion T97 (v) yrkas avslag på regeringens förslag om bolagisering av Televerket. Motionärerna framhåller att en bolagisering innebär att tryckfrihetsförordningens regler inte längre blir tillämpliga på Televerkets handlingar. Vidare kommer den kontroll som utövas av organ såsom Riksrevisionsverket (RRV), Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK) att upphöra.
Även i motion T816 (v) framhåller motionärerna att de motsätter sig en bolagisering av Televerket. En sådan företagsform innebär -- betonar de -- att kapitalavkastningskravet överordnas alla andra målsättningar och att det till aktiebolag ombildade verket därmed inte självt kan ta det sociala och regionalpolitiska ansvar som det ålagts av samhället.
I motion T803 (fp) framhålls att frågan om en privatisering av det kommande statliga Telia AB bör aktualiseras först sedan man kunnat konstatera att en för konsumenterna tillfredsställande konkurrens på telemarknaden har uppnåtts.
2.4 Konstitutionsutskottets yttrande
Konstitutionsutskottet (KU) framhåller i sitt yttrande att det instämmer i Lagrådets bedömning att det inte finns skäl erinra mot det sätt varpå regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser beaktats vid utformningen av förslagen till telelag och lag om radiokommunikation. Vad avser frågan om att i grundlag införa kompletterande regler om frekvensfördelning, bör -- säger KU -- ett ställningstagande med hänsyn till pågående överväganden avvaktas. KU säger sig vidare fästa avseende vid att föredragande departementschefen tagit intryck av Lagrådets kritik i olika avseenden, och att dessa synpunkter arbetats in i den föreliggande lagtexten. KU framhåller också att en expertgrupp inom regeringskansliet särskilt har granskat de konstitutionella aspekterna på en bolagisering av affärsverken och att dess synpunkter har beaktats i propositionsarbetet. Av utredningen framgår -- säger KU -- att förutsättningarna för statsmakternas kontroll, insyn och styrning ändrar karaktär vid en bolagisering och att det politiska inflytandet i vissa avseenden begränsas. Vidare framhåller KU att det i propositionen redovisas hur Televerkets nuvarande samhällsåtaganden i fråga om handikappade, olönsamma telefonautomater i glesbygd och samhällets alarmeringstjänst säkerställs i andra former. KU säger sig instämma i expertgruppens slutsats att det från konstitutionell synpunkt inte finns några hinder mot en bolagisering. KU framhåller dock att det beklagar att propositionen endast innehåller en summarisk redovisning av de principiella skillnaderna mellan associationsformerna och av alternativa tillvägagångssätt för att säkerställa att olika politiskt angelägna hänsyn beaktas vid en bolagisering. Emellertid framkommer ingenting i föredragande departementschefens redovisning av Televerkets förändrade verksamhetsform -- avslutar KU sitt yttrande -- som motsäger expertgruppens generella slutsats.
2.5 Trafikutskottets ställningstagande
Med anledning av KU:s yttrande vill trafikutskottet framhålla att regeringens förslag till telelag syftar till att ge staten förutsättningar att på en öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de av riksdagen fastställda telepolitiska målen kan uppfyllas. Det övergripande telepolitiska målet anges i lagförslaget i enlighet med riksdagens beslut år 1988. Detta övergripande mål omfattar bl.a. sociala och regionalpolitiska hänsynstaganden, som även de kommer till uttryck i lagförslaget. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för att upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå de telepolitiska målen. En effektiv konkurrens mellan telemarknadens aktörer förutsätter att i princip samma spelregler gäller för dem alla. Bolagiseringen skall ses inte minst mot den bakgrunden. Som trafikutskottet framhållit i det föregående är det en uppgift för Telestyrelsen att verka för att uppfyllelsen av de riksdagen fastställda telepolitiska målen säkerställs. Vidare vill trafikutskottet erinra om sitt ställningstagande i det föregående till motionsyrkanden om avslag på regeringens förslag till lagstiftning för telemarknaden. Utskottet betonade därvid vikten av att lagregler för telemarknadens aktörer antas utan onödigt dröjsmål. Den motionsledes framförda kritiken mot regeringens förslag om bolagisering av Televerket synes utskottet ha sin grund bl.a. i en befarad privatisering av det av staten helägda Telia AB. Utskottet vill med anledning härav erinra om regeringsformens stadgande att statens medel inte får användas på annat sätt än vad riksdagen bestämt. Regeringen kan sålunda inte privatisera ett av staten helägt Telia AB utan riksdagens medgivande. I propositionen framhålls att regleringsstrukturen på teleområdet bör vara sådan att staten i framtiden skall kunna säkerställa telesystemets grundläggande funktion. Staten bör därför kunna utöva styrning och kontroll samt ha tillsyn över inte bara en operatör, som i nuläget, utan flera. Dessutom kan dessa operatörers inbördes samverkan behöva regleras. Staten har för närvarande genom affärsverket Televerket tillgång till de medel genom vilka de telepolitiska målen i huvudsak kan förverkligas. En ombildning av Televerket till ett privaträttsligt subjekt innebär att dessa styrmöjligheter ändras. Med staten som ägare av det nya bolaget kan dettas verksamhet styras så att den medverkar till att samma politiska målsättningar som för närvarande gäller för Televerkets verksamhet kan uppfyllas. Om, emellertid, betydande delar av aktiestocken i bolaget skulle övergå i privat ägo, skulle saken ställa sig annorlunda. I en sådan situation är det inte sannolikt att bolaget skulle drivas i annat syfte än vad som gäller för alla andra privata verksamheter, dvs. med inriktningen att ge ägarna en så hög avkastning som möjligt på det satsade kapitalet. Staten skulle under sådana förhållanden inte, som för närvarande, kunna räkna med att uppnå de telepolitiska målen genom direktstyrning av den dominerande teleoperatören. Utskottet delar departementschefens uppfattning -- och vill för sin del starkt understryka -- att regleringsstrukturen på teleområdet bör vara sådan att staten skall kunna säkerställa telesystemets grundläggande funktion, oberoende av ägarförhållandena hos de på marknaden fungerande operatörerna. Regeringens förslag till lagregler för telemarknaden -- och vad som avses gälla i fråga om tillämpningen av dessa regler -- tillgodoser enligt utskottets mening detta krav. Enligt vad utskottet erfarit har finansiella analyser av det slag som avses i motion T96 (s) genomförts och lagts till grund för regeringens bedömningar i fråga om bl.a. pristak och samtrafikavgifter. Utskottet återkommer till dessa frågor. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin del inte finna några skäl att avstyrka regeringens förslag att Televerket skall ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993. Utskottet tillstyrker följaktligen detta förslag, liksom förslaget om bemyndigande för regeringen att genomföra bolagiseringen på det sätt som anges i propositionen. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion T803 (fp) torde få anses tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Även övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
3 Lagfäst samtrafikplikt m.m.
3.1 Bakgrund
I sin redogörelse för samtrafikfrågorna tar departementschefen till en början upp några definitionsfrågor. Med abonnent menar han i sammanhanget den som träffar avtal med ett teleföretag om att detta skall tillhandahålla en viss tjänst inom sitt kopplade nät. Samtrafik innebär, framhåller departementschefen, att två eller flera tjänsteutbjudande teleföretag ombesörjer att kopplad teletrafik från en abonnent hos det ena företaget transporteras genom det andra företagets nät åter till det första företagets nät eller vidare till ett annat nät eller till en abonnent hos det andra företaget. Överlämnandet från ett nät till ett annat sker vid en punkt som brukar benämnas gränssnitt. De vanligast förekommande fallen av samtrafik sker mellan Televerkets telenät och telenät i andra länder samt mellan Televerkets nät och verkets egna eller andra teleföretags mobiltelenät. Den internationella samtrafiken har sin grund i samarbete mellan olika länders teleoperatörer. Sammankoppling av näten sker enligt internationellt standardiserade transmissions- och signalsystem. Ersättning för transporter av teletrafiken utgår enligt avtal mellan Televerket och resp. utländsk teleoperatör. Beloppen regleras enligt internationella avräkningsavtal. Samtrafik inom Sverige förekommer i huvudsak mellan det allmänna fasta telefonnätet och Televerkets NMT-nät, Comviks analoga mobiltelenät samt de nyetablerade GSM-näten. (Anm: NMT är en förkortning för Nordisk MobilTelefon, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. GSM, en förkortning för Global System for Mobile Telecommunications, är ett nytt alleuropeiskt mobiltelefonsystem). Televerket tar i de nu nämnda samtrafikfallen ut ersättning av mobiltelefonoperatörerna för förmedlingen av bl.a. teletrafiken. Grunderna för avgiftsberäkningen har fastställts genom ett regeringsbeslut i januari 1991.
3.2 Regeringens överväganden
3.2.1 Lagfäst samtrafikplikt
Departementschefen erinrar om att den av riksdagen år 1988 fastställda inriktningen av telepolitiken bl.a. innebär att det skall finnas ett öppet och sammanhållet telenät som täcker hela landet. Denna inriktning skall ses mot bakgrund av det telepolitiska målet att alla skall ha möjlighet att utnyttja telefonitjänsten. Inriktningen mot ett öppet och sammanhållet telenät måste anses utformad mot bakgrund av att det huvudsakligen finns endast ett nät, dvs. det av Televerket disponerade statliga allmänna telenätet. Den fråga som nu måste ställas är -- betonar departementschefen -- om det statliga ansvaret för ett öppet och sammanhållet landstäckande telenät även bör omfatta andra nät än det som Televerket disponerar. Frågan är med andra ord om staten skall svara för att telenät binds samman så att det blir möjligt att utöva samtrafik. Departementschefen besvarar frågan jakande, som framgår av 20§ i regeringens förslag till telelag. Han betonar att samtrafik mellan nät och tjänster är något av det mest betydelsefulla han kan föreställa sig för främjandet av konkurrensen på teleområdet och därmed för möjligheterna att få till stånd en fungerande marknad. Han framhåller vidare att det i regel torde ligga i de olika teleföretagens eget intresse att etablera samtrafik i de fall sådan är möjlig. För den som driver televerksamhet torde samtrafik ofta innebära en effektivitetsvinst. Från samhällets synpunkt betyder en sådan vinst att kostsam infrastruktur inte byggs utöver vad som är motiverat av det samlade behovet. Samtidigt finns det anledning att förvänta sig att överkapacitet i sådant avseende inte skall behöva uppstå, under förutsättning att de enskilda teleföretagen gör riktiga bedömningar utifrån marknadssituationen. Departementschefen understryker att varje möjlighet i samtrafikhänseende som skapar förutsättningar för ökad konkurrens i utbudet av teletjänster bör tas till vara. Samtrafikens centrala roll i skapandet av effektiva telekommunikationer innebär enligt departementschefen att en i princip generell samtrafikskyldighet bör gälla för alla teletjänster, inte bara för telefoni, och att en sådan skyldighet bör vara lagfäst. Departementschefens sålunda återgivna överväganden kommer till uttryck i 20 § första och tredje styckena i regeringens förslag till telelag.
3.2.2 Lagfästa grunder för beräkning av ersättning vid samtrafik
Som en allmän utgångspunkt för de ekonomiska villkoren för samtrafik torde kunna anges -- framhåller departementschefen -- att de bör bestämmas med utgångspunkt i skäliga affärsmässiga principer. Det får anses rimligt att den som tillhandahåller nät för samtrafik kan ställa krav på skälig lönsamhet med anledning av upplåtelsen. Intäkterna av denna, dvs. priset för samtrafik, bör då täcka självkostnader, avskrivningar, den förräntning av kapital samt de underhålls- och utvecklingskostnader som kan hänföras till den samtrafik som är aktuell. En sådan inriktning ligger väl i linje med det krav på kostnadsorientering som ställs i ett EG-direktiv om taxeprinciper för teleområdet. Departementschefen erinrar om att Telelagsutredningen har föreslagit att ersättningen för samtrafik inte bara skall beräknas på grundval av principen om kostnadsorientering. Vid beräkning av ersättningen bör det enligt utredningen också vara möjligt att beakta kostnader för särskilda uppgifter som den ersättningsberättigade har enligt tillståndsvillkoren. Vad utredningen avser är tillståndsvillkor som är bestämda mot bakgrund av målet att telefonitjänsten skall tillhandahållas på likartade villkor i hela landet. Flera remissinstanser har kritiserat förslaget och framhållit att dess genomförande skulle innebära att samtrafiken hämmades. Därvid har föreslagits att ersättning för sådana villkors uppfyllande bör finansieras via statsbudgeten. I nuvarande situation är det Televerket -- erinrar departementschefen -- som ser till att det angivna målet uppnås. Verket får inte någon särskild ersättning för detta, utan kostnaderna för kostsamma "glesbygdsabonnemang" belastar verkets rörelseresultat. Departementschefen understryker att det nu inte kan komma i fråga att finansiera merkostnaderna för vissa telefoniabonnemang via statsbudgeten. Med hänsyn till det allmänna intresset av att det på i huvudsak enhetliga villkor skall kunna gå att telefonera över hela landet, är det inte orimligt att sådana kostnader får betalas av användarna som kollektiv. Detta innebär principiellt att teleföretagen får räkna dessa kostnader som en del av totalkostnaderna för att driva verksamhet. Telelagsutredningen har också -- fortsätter föredraganden -- tagit upp frågan om Televerket med sin dominerande ställning på telefoniområdet även i framtiden bör åläggas att se till att målet uppfylls utan att erhålla någon kompensation härför, eller om det bör införas en ordning med fördelning av dessa kostnader på även de nya aktörer som finns eller är på väg att etablera sig på marknaden. Särskilt dyrbara abonnentanslutningar skulle måhända kunna finansieras inom ramen för ett avgiftssystem. Detta skulle bl.a. öppna för införandet av ett system inom vilket samhällsåtaganden av ifrågavarande slag skulle kunna upphandlas i konkurrens mellan flera teleföretag. En ordning med avgiftsuttag skulle även ha gynnsamma effekter på den framtida konkurrenssituationen genom att marknaden kom att rensas från belastande åtaganden som är svåra att fördela rättvist. I den marknadssituation som råder för närvarande, med i praktiken endast Televerket som tillhandahållare av telefonitjänster, blir det emellertid mycket svårt -- säger departementschefen -- att beräkna vad kostnaden för att utföra abonnemangen i fråga verkligen uppgår till. Eftersom en fungerande marknad för telefoni inte kan förväntas inom de närmaste åren, är det inte okomplicerat att bestämma vilka abonnemang som skall hänföras till gruppen särskilt kostsamma och bedöma dessas kostnader. Omfattningen av finansieringsbehovet kan i denna situation inte säkert bestämmas. Mot den angivna bakgrunden vill departementschefen för närvarande inte förorda en ordning med avgiftsuttag från olika teleföretag för finansiering av kostnader för särskilt dyrbara telefonabonnemang. Han beaktar därvid även de avsevärda administrationskostnader som en sådan ordning skulle innebära. Finansieringen bör i stället ske inom ramen för det förfarande som anvisas i förslaget till telelag. Det innebär att tillstånd att bedriva televerksamhet förenas med villkor om en förpliktelse för tillståndshavaren att tillhandahålla telefoniabonnemang i hela landet. Tillämpat på den nuvarande situationen, och den situation som kan förutses under de närmaste åren, torde detta innebära att någon förändring jämfört med dagens förhållanden inte omedelbart sker. Det finns mycket som talar för att det bolagiserade Televerket kommer att få svara för att alla har möjlighet att utnyttja telefonitjänsten. Mot bakgrund av den dominerande ställning som verket har torde den belastning som detta innebär knappast vara orimlig. Departementschefens uppfattning att det i princip bör ankomma på samtliga telefonanvändare att bidra till kostnaderna för särskilt kostsamma anslutningar leder honom emellertid till att anse det vara motiverat att någon form av balansering av extrakostnaderna sker inom ramen för den samtrafik som utväxlas på telefoniområdet. Så sker för övrigt sedan länge -- erinrar departementschefen -- inom ramen för den samtrafik som bedrivs med utländska telenät i den internationella teletrafiken. Det bör sålunda vara möjligt att vid bestämmandet av samtrafikersättningen även beakta kostnader för att uppfylla målet om telefoni i hela landet. Vid bedömningen av omfattningen av dessa kostnader bör dock finnas utrymme att ta hänsyn till de kostnadsfördelar som en dominerande teleoperatör har till följd av sin ställning på marknaden. En möjlighet att på detta sätt beakta särskilda kostnader bör enligt departementschefen inte få någon hämmande inverkan på samtrafiken. Eftersom kostnaderna för det betungande åtagandet avser tillhandahållande av telefonitjänsten, bör den ekonomiska kompensationen i detta hänseende i första hand tas ut vid samtrafik avseende denna tjänst. Departementschefens sålunda återgivna överväganden kommer till uttryck i 20§ andra stycket i regeringens förslag till telelag. I 20 § tredje stycket anges också en grund för beräkningen av samtrafikavgiften i vissa fall, då samtrafiken avser annan teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät än telefonitjänst. Annan sådan tjänst är t.ex. mobil teletjänst och datakommunikation, som inte omfattas av telefonitjänsten. Beräkningsgrunden är marknadsmässiga villkor.
3.3 Regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB om samtrafikavgifter
I propositionen föreslås, som en följd av förslaget om bolagisering av Televerket och mot bakgrund av förslaget till telelag, att regeringen bemyndigas sluta ett avtal med Telia AB i en fråga som kan sägas gälla tillämpningen av samtrafikbestämmelsen, dvs. 20§, i regeringens förslag till telelag. Departementschefen erinrar om att han i sin motivering av bestämmelserna om samtrafikavgifter i regeringens förslag till telelag framhållit att man vid fastställandet av de ekonomiska villkoren för samtrafik skall kunna beakta kommersiellt betungande åtaganden som inte ersätts på annat sätt. Enligt departementschefen bör Telia AB -- mot bakgrund av den dominerande ställning som Televerket i dag har på den svenska telemarknaden -- åläggas att i ett initialt skede upprätthålla telefoni i hela landet utan att kompensera sig för särskilt kostsamma anslutningar genom samtrafikavgifter. Saken avses regleras i ett avtal mellan staten och Telia AB.
3.4 Motionsförslag om avslag på regeringsförslaget
I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag om bemyndigande för den att sluta avtal med Telia AB om samtrafikavgifter i enlighet med de riktlinjer som anges i propositionen. Motionärerna erinrar om sitt grundläggande krav på konkurrensneutralitet mellan telemarknadens aktörer och framhåller också att någon beräkning av effekterna för Telia AB eller av konsekvenserna för telemarknaden i stort av regeringens förslag inte redovisas i propositionen. Regeringens linje innebär -- betonar motionärerna -- att det i praktiken inte kommer att finnas något solidariskt ansvar för telenätet -- det blir enbart de hushålls- och småföretagskunder som utnyttjar Televerkets nät som kommer att bidra till korssubventioneringen. De stora företagen och de teleföretag som levererar tjänster till dessa ges en gynnad ställning utanför systemet. Vidare framhåller motionärerna att det inte finns skäl att -- sedan telelagen trätt i kraft -- i ett avtal frångå den lösning av frågan om samtrafikavgifter som lagen erbjuder. Televerket bör därför genom sådana avgifter fullt ut kompenseras för sina merkostnader för åtaganden som inte är företagsekonomiskt lönsamma.
3.5 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar departementschefens uppfattning om vikten av att vissa särskilda åtgärder vidtas för att utveckla konkurrensen på telemarknaden. En lämplig sådan åtgärd är även enligt utskottets mening att Telia AB i ett initialt skede efter bolagsbildningen åläggs att upprätthålla telefoni i hela landet utan att kompensera sig för särskilt kostsamma anslutningar genom samtrafikavgifter. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om att den bör bemyndigas att sluta ett avtal med Telia AB om saken. Av detta ställningstagande följer att yrkande 8 i motion T96 (s) avstyrks.
4 Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden
Frågan om ett avtal mellan staten och Telia AB om samtrafikavgifter, som utskottet nu tagit ställning till, behandlas i ett avsnitt av propositionen med rubriken Vissa särskilda frågor för utveckling av konkurrensen på telemarknaden. I avsnittet behandlas också vissa övriga sådana frågor, som utskottet nu övergår till att behandla.
Regeringen föreslår till en början att riksdagen godkänner vad depertementschefen förordat om vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden beträffande fastighetsnät. Vad departementschefen förordar är i korthet följande. Fastighetsnät, som i dag ägs av staten och förvaltas av Televerket, och som överförs till bolag inom Teliakoncernen, skall på begäran överlåtas till dem som använder dessa nät. Priset bör inte överstiga vare sig bokfört värde eller marknadsvärde. Utskottet tillstyrker detta förslag.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen tar del av vad som i propositionen anförs om vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrens på telemarknaden. De åtgärder det gäller är följande.
Exklusivavtal som Televerket har i dag beträffande distribution av vissa kontorsväxlar avvecklas i samband med bolagiseringen. Tredjepartsservice, dvs. service från annan än Televerket, bör tillåtas för kontorsväxlar som har levererats av Televerket. Eventuella hinder för sådan service undanröjs i samband med bolagiseringen. Villkor för tredjepartsservice och härmed sammanhängande frågor regleras i avtal mellan staten och Telia AB. Övergångsvis gällande avtal mellan staten och Telia AB reglerar förekomsten av storkundsrabatter vid uthyrning av teleförbindelser samt av kombinationserbjudanden inom området för mobila teletjänster.
Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad sålunda anförts.
5 Taxor
5.1 Bakgrund
Regeringen beslutade år 1986 om en långsiktigt ökad kostnadsanpassning av Televerkets taxor. Riksdagen ställde sig år 1987 bakom beslutet (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU17, rskr. 212). I riksdagens beslut framhölls att priserna för utlandssamtal och rikssamtal i genomsnitt var dubbelt så höga som Televerkets kostnader för dem. För storföretagen var det intressant, och möjligt, att leda sin trafik vid sidan av det allmänna telenätet. En sådan utveckling skulle kunna få starkt negativa konsekvenser för Televerkets ekonomi, vilka till sist skulle drabba hushållen. Det var därför motiverat att i god tid och under kontrollerade former genomföra en omläggning av taxorna. Teletaxorna behandlades även i riksdagens telepolitiska beslut år 1988. Riksdagen fann det väsentligt att utbudet av andra kommunikationer än de grundläggande styrs av kundernas individuella preferenser och efterfrågan. Priserna för dessa tjänster skulle i princip kostnadsanpassas. Även avgifterna för grundläggande telekommunikationer kunde behöva anpassas bättre, eftersom taxestrukturen i telefonnätet visade dålig överensstämmelse med Televerkets kostnader. Detta angavs i sin tur medföra bl.a. ett ineffektivt utnyttjande av teletjänsterna. Tillgången till telefon bedömdes dock vara en så grundläggande nyttighet att taxesättningen borde spegla en vilja hos statsmakterna att se till att alla har råd att ha telefon. I sitt telepolitiska beslut våren 1991 beslutade riksdagen enligt förslag i den s.k. tillväxtpropositionen att införa ett pristak för telefoni, vilket innebar att telefontaxorna skulle få höjas med högst 70% av förändringen av nettoprisindex. Pristaket kombinerades med ett krav på att Televerkets totalproduktivitet skulle öka med 3% per år. Med det sålunda fastlagda prismålet och mot bakgrund av det nämnda riksdagsbeslutet år 1987 bedömdes regeringen kunna fullt ut delegera till Televerket vad som återstod av dess engagemang i taxefrågorna, med verkan från den 1 januari 1992. I december 1991 omprövade riksdagen det beslut den hade fattat under våren samma år (bet. 1991/92:FiU10, rskr. 1991/92:108). Pristaket för telefontaxorna borde enligt det nya beslutet formuleras om. Pristaket borde -- uttalade riksdagen -- knytas till den del av verksamheten där Televerket saknar konkurrens, dvs. till hushållens telefonkostnader. Våren 1992 återkom regeringen till riksdagen i taxefrågan (prop. 1991/92:150 bil. I:4). Av propositionen framgick att en analys av Televerkets struktur m.m. pågick inom regeringskansliet. Mot den bakgrunden fann riksdagen att tidpunkten för delegering av taxebesluten skulle bestämmas i samband med ett ställningstagande till förslag av regeringen om principer för taxesättningen (bet. 1991/92:TU23, rskr. 349). Den taxedelegering som riksdagen beslutade om våren 1991 har sålunda ännu inte genomförts. Det betyder att det är regeringen som, med stöd av teleförordningen (1985:765), beslutar om hushållens abonnnemangsavgift, om samtalsmarkeringsavgiften samt om markeringsintervallens längd för lokalsamtal. I övriga taxefrågor beslutar Televerket.
5.2 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att den av riksdagen bemyndigas träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt.
Följande bestämmelser om taxor m.m. återfinns i 18--19§§ i regeringens förslag till telelag. Enligt 18 § skall tillståndshavares taxor för användning av telefonitjänst till en fast anslutningspunkt inom ett allmänt tillgängligt telenät och för tillhandahållande av fasta teleförbindelser inom ett sådant nät grunda sig på tillståndshavarens kostnader. Taxorna skall hållas allmänt tillgängliga av tillståndshavarna. Enligt 19 § får regeringen, utan hinder av 18§, föreskriva att taxor för telefonitjänst till en fast anslutningspunkt inom ett allmänt tillgängligt telenät inte får överstiga en viss nivå. Bestämmelserna avser sålunda inte t.ex. mobila teletjänster eller annan datakommunikation än den som omfattas av telefonitjänsten.
Det regeringsförslag som utskottet nu har att behandla skall ses mot bakgrund av det bemyndigande för regeringen i fråga om prisreglering för telefonitjänst till fast anslutningspunkt som 19 § innebär.
Departementschefen framhåller att förutsättningarna för att få till stånd konkurrens inom telefonitjänsten på marknaden för hushåll och mindre företag är begränsade under överskådlig tid. Den prisreglering han förordar syftar till att skydda hushåll och mindre företag från alltför kraftiga prishöjningar och från överprissättning på grund av bristande kostnadseffektivitet i tillhandahållandet av tjänsten. Vidare vill departementschefen minska risken för att Telia AB:s icke-konkurrensutsatta verksamhet skall kunna subventionera den konkurrensutsatta. Ett pristak innebär -- fortsätter departementschefen -- att taxor för telefonitjänsten inte får överstiga en viss nivå. Under taket för den totala prisutvecklingen bestäms priserna av de företag som tillhandahåller telefonitjänst till fast anslutningspunkt, dvs. i första hand Telia AB. I förslaget till telelag är pristaket avsett att utformas som en generell reglering. Med hänsyn till marknadssituationen på telefoniområdet kommer emellertid regleringen att i första hand beröra Telia AB. Departementschefen anser att bestämmelser om pristak under de närmaste åren endast bör avse Telia AB:s priser. Han säger sig dock inte vilja utesluta att bestämmelser om pristak under kommande år kan komma att tillämpas generellt på varje företag som tillhandahåller telefonitjänst till fast anslutningspunkt. Telestyrelsen kommer att ha till uppgift att bl.a. övervaka prisutvecklingen och att följa upp prisregleringen. Tillsyn, insyn och uppgiftslämnande m.m., som förslaget till telelag innehåller bestämmelser om, är frågor som bör regleras i avtalet mellan staten och Telia AB i syfte att få till stånd en effektiv uppföljning och kontroll av pristakets tillämpning. Telestyrelsen skall ha möjlighet att föreslå regeringen de ändringar av regleringen som kan komma att anses befogade. Effekterna av pristaket bör analyseras sedan telelagen tillämpats under ett par år. Riksdagen skall årligen informeras om prisutvecklingen och om prisregleringen, avslutar departementschefen sin framställning, innan han övergår till en redogörelse för pristakets utformning.
En prisreglering bör -- framhåller departementschefen -- främst avse den icke konkurrensutsatta delen av marknaden för telefonitjänsten. Marknaderna utrikestelefoni, rikstelefoni och lokal telefoni är i varierande utsträckning utsatta för konkurrens. Konkurrensen kommer sannolikt att öka framför allt i fråga om de större företagens riks- och utlandssamtal. Med den angivna inriktningen kommer pristaket för telefonitjänsten att täcka alla permanenthushåll samt företag med direkttelefon. Detta innebär, med utgångspunkt i 1992 års uppgifter, att ca 4,6 miljoner abonnemang, som avser permanenthushåll, och ca 715000 abonnemang, som avser företag med direkttelefon, kommer att omfattas av prisregleringen. Pristaket kommer däremot inte att omfatta de ca 700000 (större) företag som använder sig av en växel. Tjänster som bör täckas av pristaket är förutom abonnemangs- och samtalsavgifter även engångsavgifter för abonnemang och flyttningsavgifter. År 1992 uppgick Televerkets totala intäkter av telefoni till ca 17 miljarder kronor, framgår det av propositionen. Med den angivna prisregleringen kommer för Televerkets del ca 70% av intäkterna, dvs. ca 12 miljarder kronor, att täckas av pristaket. Detta är avsett att utformas så att den årliga prisutvecklingen knyts till nettoprisindex (NPI). För de närmaste fyra åren (1993--1996) bör pristaket sättas till NPI minskat med 1% per år med år 1992 som basår. Inom ramen för prisregleringen bör -- framhåller departementschefen -- olika taxestrukturer utvecklas, t.ex. lågförbrukartaxor och andra rabattsystem. Det telepolitiska målet att alla skall kunna utnyttja telefonitjänsten till en rimlig kostnad kan härigenom uppnås. Departementschefen upplyser i sammanhanget att arbete med taxestrukturer av det nämnda slaget för närvarande pågår inom Televerket. Han säger sig vidare ha för avsikt att, i samband med utformningen av avtalet mellan staten och Telia AB, verka för att arbetet fullföljs. Med ett pristak, i kombination med lågförbrukartaxor och andra rabattsystem, gör departementschefen följande bedömning i fråga om taxeutvecklingen. De abonnemangsavgifter och taxor för lokalsamtal som Televerket/Telia AB tillämpar kommer successivt att öka, medan nu gällande taxor för riks- och utlandssamtal kommer att sänkas, allt inom ramen för en långsiktig kostnadsanpassning. Inom det utrymme som täcks av pristaket bör Telia AB ha frihet att utforma taxestrukturen, avslutar departementschefen sin framställning.
5.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag m.m.
I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att den bör bemyndigas att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefoni till fast anslutningspunkt. Motionärerna framhåller att ett pristak måste vara resultatet av en bedömning av produktivitetsutvecklingen, konkurrenssituationen och den allmänna prisutvecklingen. En komplicerande faktor i sammanhanget är den av regeringen aviserade ombalanseringen av taxorna mellan den konkurrensutsatta delen av telefonimarknaden och monopoldelen. I propositionen saknas -- betonar motionärerna -- en granskning och analys av rimligheten i de argument som framförts från Televerket i frågan. Mot den sålunda angivna bakgrunden finner motionärerna regeringens förslag godtyckligt. De diskussioner som förts om teletaxorna och riksdagens beslut i december 1991 visar att man på goda grunder kan anta att det av regeringen satta pristaket är för generöst tilltaget. Den höga teknik- och produktivitetsutvecklingen inom telesektorn kan inte innebära annat -- betonar motionärerna -- än att Televerkets kostnadsutveckling kommer att kunna hållas betydligt under den allmänna prisutvecklingen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en fullständig analys av de förväntade effekterna av ett lägre pristak. Intill dess bör nuvarande prisreglering ligga fast.
Taxefrågor m.m. behandlas också i fyra under den allmänna motionstiden i år väckta motioner. I en motion, som väckts med anledning av den proposition som utskottet nu behandlar, återkommer yrkanden av samma slag som motionären väckte under den allmänna motionstiden.
I motion T812 (kds) betonas vikten av frihet för Televerket att självt bestämma sina taxor i enlighet med riktlinjer som fastställs genom riksdagsbeslut.
I motion T805 (nyd) framhålls att Televerket bör utreda förutsättningarna för en differentierad teletaxa för pensionärer. AXE-tekniken gör det enligt motionärerna möjligt att programmera in extra låga taxor för in- och utgående samtal på vissa telefonnummer under vissa tider på dygnet och under veckoslut. I områden där AXE-teknik ännu inte är införd bör pensionärerna få en rabatt på sina teleräkningar.
I motion T98 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för telefonsamtal till Jourhavande präst, Jourhavande medmänniska, Jourhavande psykolog, Jourhavande kurator, Aidsjouren samt Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsberoende m.fl. Vidare betonar motionären att kostnadsfriheten även bör omfatta telefonsamtal från utlandet samt att den uppringande bör åtnjuta anonymitetsskydd.
Motion T818 (fp) har samma innebörd som motion T98 (fp).
Motion T814 (fp) har rubriken Ett telefonnummer för människor i kris. Riksdagen bör enligt motionären ge regeringen ett uppdrag att i samverkan med sjukvårdsmyndigheterna utreda förutsättningarna för ett särskilt hjälpnummer utöver 90000.
5.4 Utskottets ställningstagande
Vad först gäller regeringens förslag och yrkandet om avslag på förslaget i motion T96 (s) vill utskottet anföra följande. I propositionen belyses sambandet mellan det av regeringen förordade pristaket och Televerkets investeringar. Departementschefen erinrar till en början om regeringens förslag att det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer skall omfatta inte bara, som nu, taltelefoni utan också telefax och viss datakommunikation. Det utvidgade ansvaret kan komma att innebära en i viss utsträckning ökad belastning på Telia AB jämfört med vad som för närvarande gäller för Televerket. Departementschefen anser emellertid inte att ett utvidgat ansvar för grundläggande telekommunikationer på något avgörande sätt förändrar förutsättningarna för omfattningen och inriktningen av investeringsverksamheten i Telia AB. Med beaktande av pristaket gör han den bedömningen att Televerkets planerade investeringar, sådana dessa redovisas i verkets reviderade treårsplan, kommer att kunna fullföljas. Planen innebär att 90% av abonnenterna kommer att ha anslutningar till en AXE-station år 1997. År 2000 beräknas 100 % av abonnenterna ha en sådan anslutning. Utskottet har erfarit att departementschefens sålunda återgivna överväganden baseras på omfattande analyser av de ekonomiska effekter som det bolagiserade Televerkets verksamhetsförutsättningar innebär. En sänkning av pristaket under den nivå som regeringen föreslår torde få den effekten att Televerkets investeringar inte kan genomföras i den omfattning och med den inriktning som treårsplanen innebär. Utskottet anser att en sådan effekt bör undvikas. Våren 1992 uttalade riksdagen som nämnts att tidpunkten för delegering av taxebesluten skulle bestämmas i samband med dess ställningstagande till förslag om principer för taxesättningen (bet. 1991/92:TU23, rskr. 343). Ett sådant förslag föreligger nu. Det är enligt utskottets mening väl avvägt. Utskottet anser därför att riksdagen bör lämna regeringen det begärda bemyndigandet att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt. Självfallet bör dock pristakets effekter noggrant följas. Vad departementschefen anfört om årlig information till riksdagen och om en utvärdering efter ett par år föranleder ingen erinran från utskottets sida. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motion T96 (s) yrkandena 9 och 12.
Motion T812 (kds) med krav på frihet för Televerket att självt få bestämma sina taxor, i enlighet med riktlinjer som fastställts av riksdagen, torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Motionen synes inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Vad gäller kravet i motion T805 (nyd) på en differentierad teletaxa för pensionärer anser utskottet att regeringen bör ge Televerket i uppdrag att utreda förutsättningarna för en sådan taxa i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Vad utskottet nu anfört -- och som torde tillgodose syftet med motion T805 (nyd) -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Särskilda samhällsåtaganden inom ramen för Televerkets verksamhet omfattar för närvarande totalförsvarsuppgifter, handikapphänsyn, samhällets alarmeringstjänst och olönsamma telefonautomater i glesbygd. Utskottet är inte nu berett att förorda att de särskilda samhällsåtagandena skall ges den vidgade omfattning som aktualiseras i motionerna om kostnadsfrihet för telefonsamtal till jourhavande präst m.fl. och om ett särskilt hjälpnummer utöver 90000. Dessa motioner avstyrks följaktligen.
6 Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet m.m.
6.1 Bakgrund
Riksdagen beslutade våren 1991 att vissa verksamheter som ligger inom Televerkets ansvarsområde men som inte ryms inom ramen för normala affärsmässiga hänsyn skall särbehandlas ekonomiskt (prop. 1990/91:87, bet. TU28, rskr. 369). Televerket skall enligt beslutet redovisa dessa s.k. särskilda åtaganden och kompenseras i efterhand för kostnaderna genom att inleveransen till staten reduceras med motsvarande belopp. Som särskilda åtaganden har, som just nämnts, angivits totalförsvarsuppgifter, handikapphänsyn, samhällets alarmeringstjänst och olönsamma telefonautomater i glesbygd. Förslagen i propositionen innebär att Televerkets myndighetsroll upphör i och med bolagiseringen och att det av staten helägda Telia AB blir ett privaträttsligt subjekt med en renodlad operatörsroll av i princip samma slag som kännetecknar andra på den svenska telemarknaden arbetande operatörer. Regeringens förslag till telelag och ett antal andra förslag i propositionen syftar till att säkerställa att de särskilda samhällsåtagandena skall kunna fullgöras i den förändrade situation som bolagiseringen innebär. Av 2 § andra stycket i regeringens förslag till telelag framgår att Telestyrelsen får besluta att enskilda och myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster eller fasta teleförbindelser genom statlig upphandling. Den upphandling som avses gäller handikappades och totalförsvarets behov. Av 13 § i förslaget till telelag framgår att Telestyrelsen
kan låta tillståndsvillkor omfatta skyldighet för tillståndshavaren bl.a. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av särskilda teletjänster, att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till samhällets alarmeringstjänst, att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap.
6.2 Regeringens förslag
De regeringsförslag som utskottet nu har att ta ställning är följande. Att riksdagen bemyndigar regeringen att utöver vad som följer av lämnade lagförslag överföra Televerkets ansvar för telesystemets funktion m.m. till annan myndighet. Att riksdagen godkänner vad som föreslås i propositionen om finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade terminaler. Att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd. Att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB.
Förslagens innebörd är i korthet följande.
Televerkets funktionsansvar för telesystemet övertas i huvudsak av Telestyrelsen. Televerkets sektorforskningansvar på telekommunikationsområdet förs dock över till Transportforskningsberedningen (TFB) och till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), i enlighet med förslag i proposition 1992/93:170. Dessa förslag har utskottet tillstyrkt i sitt betänkande 1992/93:TU24. Den forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet som Televerket i sin roll som funktionsansvarig myndighet bedrivit på handikappområdet övertar Transportforskningsberedningen ansvaret för genom att upphandla verksamheten. Telestyrelsen bör disponera ett belopp som motsvarar den kompensation som Televerket fått för sina kostnader för totalförsvarsåtgärder för upphandling för totalförsvarets behov samt ett belopp för upphandling av teletjänster för handikappade. Medelsanvisningen, som utskottet återkommer till, omfattar 224 miljoner kronor, varav 220 miljoner kronor avser totalförsvarsområdet och 4 miljoner kronor handikappområdet. Av dessa medel skall Telestyrelsen utbetala 1 miljon kronor till Handikappinstitutet för dess biträde till Telestyrelsen. I övrigt betalas kostnaderna för handikappades tillgång till teletjänster och terminalutrustning, på samma sätt som i dag, dvs. över Socialdepartementets huvudtitel. Avtalet med Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd innebär att bolaget åtar sig att upprätthålla nuvarande antal sådana automater utan särskild ersättning. Antalet beräknas under perioden 1992--1995 uppgå till ca 1 300 stycken. Verksamheten kan enligt departementschefen inte sägas omfattas av de telepolitiska mål som utgör grunden för regeringens förslag till telelag. Telefonautomater är enligt hans uppfattning en alarmerings- och räddningstjänst snarare än en grundläggande telkommunikationstjänst. Statens kostnader för SOS Alarmering AB (SOSAB), som i dag finansieras genom reduktion av Televerkets inleverans, finansieras i fortsättningen genom anslag på statsbudgetens utgiftssida. Statens aktier i bolaget förvaltas direkt av regeringen. I sammanhanget upplyser departementschefen att han har för avsikt att med övriga delägare i SOSAB initiera en översyn av bolagets framtida ägarstruktur.
6.3 Motionsförslag om totalförsvarets behov av telekommunikationer
I motion T808 (c) framhålls att Televerket med egen finansiering har åtagit sig uppgifter för planeringen av telenätet vid kris och krig. Lösningen av dessa frågor i framtiden kommer att kräva stabilitet och kontinuitet, betonar motionärerna. Vidare framhålls i motionen att den fredstida försvarsorganisationen måste vara sådan att ett utvecklat telekommunikationsnät finns i alla delar av landet. Detta garanterar i sin tur ett effektivt försvar av hela landet. En bolagisering får aldrig äventyra denna grundprincip.
6.4 Försvarsutskottets yttrande
Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande att försvarsfrågorna uppmärksammats i propositionen och getts en grundlig behandling. Förutsättningar har enligt utskottet skapats för att bibehålla en god beredskapsnivå. Den valda organisationsformen för att behandla beredskapsfrågorna bör dock följas upp och utvärderas då erfarenheter vunnits. Vad gäller den av departementschefen aviserade översynen av SOSAB:s ägarstruktur framhåller försvarsutskottet vikten av att det grundläggande samhällsintresset av alarmeringstjänsten beaktas. Försvarsutskottet har även behandlat motion T808 (c) och inte funnit något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen påkallat.
6.5 Motionsförslag om handikappades behov av telekommunikationer
I motion T96 (s) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om en fond för handikappstöd. Motionärerna framhåller att Handikapputredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla har föreslagit åtgärder för att säkra handikappades tillgång till telekommunikationer. Det föreslås där bl.a. att man skall inrätta en s.k. telefond, finansierad av teleföretagen i förhållande till dessas omsättning. Ur fonden skall det kunna utgå bidrag, exempelvis till enskilda för dagliga merkostnader som avser telekommunikationer. Motionärerna betonar att utredningens förslag utgör en rimlig modell för att lösa de specifika problem som personer med funktionshinder kan få på en avreglerad telemarknad.
Motionerna T95 (s) och T815 (s) har samma innebörd som det sålunda återgivna yrkandet i motion T96 (s).
6.6 Motionsförslag om olönsamma telefonautomater i glesbygd
I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att Telia AB i avtal med staten skall åläggas att upprätthålla nuvarande antal olönsamma telefonautomater i glesbygd utan särskild ersättning. Motionärerna betonar att alla företag som avser att verka på den svenska telemarknaden bör ta ett solidariskt ansvar för de telepolitiska målen.
I motion Jo675 (fp) framhålls att telefoner kan rädda liv och att telefonautomater i skärgården därför inte bör dras in.
6.7 Trafikutskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag såvitt avser överföring av Televerkets ansvar för telesystemets funktion till annan myndighet, finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer och handikappades behov av särskilda teletjänster m.m. samt statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOSAB.
Utskottet förutsätter att det grundläggande samhällsintresset av alarmeringstjänsten beaktas i samband med den i propositionen aviserade översynen av SOSAB:s ägarstruktur. Vidare utgår utskottet från att organisationsformen för beredskapsfrågornas behandling följs upp och utvärderas, då erfarenheter vunnits. I fråga om motion T808 (c) gör utskottet ingen annan bedömning än försvarsutskottet. Trafikutskottet avstyrker följaktligen motionen.
Utskottet tillstyrker motion T96 (s) yrkande 5 om en fond för handikappstöd. Regeringen bör följaktligen återkomma till riksdagen med förslag om en sådan fond. Detta ställningstagande innebär att syftet med motionerna T95 (s) och T815 (s) torde få anses tillgodosett. Vad utskottet nu anfört om en fond för handikappstöd bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vad gäller frågan om olönsamma telefonautomater i glesbygd framhåller departementschefen, som nämnts, att den inte kan anses omfattas av de telepolitiska målen. Telefonautomater innebär -- betonar han -- en alarmerings- och räddningstjänst i högre grad än en grundläggande telekommunikationstjänst. Utskottet delar denna uppfattning. Av propositionen framgår att avtalet mellan staten och Telia AB i ett första skede bör omfatta tre år. Vidare framgår att Televerkets underskott för de olönsamma telefonautomaterna uppgår till ca 20 miljoner kronor per år. Med hänsyn till den mycket dominerande ställning på den svenska telemarknaden som bolaget under alla förhållanden kommer att ha under de närmaste åren, finner utskottet avtalsvillkoren rimliga. Utskottet tillstyrker följaktligen regeringens förslag och avstyrker motion T96 (s) yrkande 10. Syftet med motion Jo675 yrkande 3 torde genom utskottets ställningstagande få anses tillgodosett. Det behöver sålunda inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
7 Målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncernen
7.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår att riksdagen tar del av vad som i propositionen anförs om målsättning och inriktning m.m. för Teliakoncernen. I ett inledande avsnitt lämnas en redogörelse för koncernens organisation. Utgångspunkten för staten som ägare är -- framhålls det -- att erhålla avkastning på det egna kapitalet. Det primära målet för verksamheten i Telia AB är därmed att ge räntabilitet på eget kapital och utdelning till ägaren. Det är även viktigt att företagets effektivitet och finansiella styrka utvecklas gynnsamt. Ägaren bör ha den målsättningen att Telia AB på 2--3 års sikt uppvisar en effektivitet som är i paritet med välskötta svenska industriföretags. Detta bör avläsas genom nyckeltal såsom räntabilitet på eget kapital, räntabilitet på syssselsatt kapital och soliditet. Huvudinriktning för Telia AB bör, liksom i dag för Televerket, vara att erbjuda telekommunikationstjänster på den svenska telemarknaden. Investeringarna beräknas under perioden 1993--1995 uppgå till knappt 8 miljarder kronor per år. Moderniseringen av telenätet är avsedd att ges hög prioritet. År 2000 kommer alla abonnenter att vara anslutna till stationer av AXE-typ. Den kommande treårsperioden innebär en fortsatt satsning på fiberoptiska transmissionssystem inom det rikstäckande digitala långdistansnätet. Inom lokalnäten gäller det att upprätthålla en mycket hög tillgänglighet och teknisk kvalitet samt att kunna möta en ökande efterfrågan på höghastighetsförbindelser för data- och bildkommunikation. Optobaserade lokalnät byggs där kundbehoven finns, dvs. i första hand i större tätorter. Televerket bedriver i samarbete med leverantörer ett omfattande utvecklingsarbete för att höja kvaliteten i nätet, även i utpräglad glesbygd. I propositionen erinras vidare om att riksdagen har lagt fast mål för Televerkets service och kvalitet inom telefonitjänsten. Kvalitetsmålen avser bl.a. den genomsnittliga framkomligheten för rikstrafik samt driftsäkerhet i telenätet. Servicemålen avser felavhjälpning samt vissa leveranstider. Departementschefen framhåller att Telestyrelsen i sin tillståndsgivning kan förena rätten att driva tillståndspliktig verksamhet med villkor i fråga om telefonitjänstens kvalitet och servicekrav. I princip bör -- betonar han -- de kvalitets- och servicemål som lagts fast av riksdagen användas vid tillståndsgivningen för de företag som tillhandahåller telefonitjänst till fast anslutningspunkt, dvs. i första hand Telia AB.
7.2 Motionsförslag
I ett flertal motioner, som väcktes under den allmänna motionstiden i år, framläggs förslag om en snabb utbyggnad av telenätet i olika delar av landet m.m. Det gäller följande motioner: T201 (s), som avser Norrbottens län, T229 (s), som avser Jämtlands län, T802 (kds), som bl.a. gäller Östergötlands län, T804 (s), som gäller glesbygden, T807 (s), som avser krav på investeringar för att möjliggöra att hushållen skall kunna nås med optiska bredband, T810 (s) om påskyndande av telenätets digitalisering, T817 (fp) om behovet av modern teleteknik i hela landet m.m. och motion Bo239 (v) om att Televerket bör få ett anslag på 250 miljoner kronor "utöver regeringens förslag" för nätinvesteringar. I motion T67 (c), som har väckts med anledning av proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m., betonas vikten av investeringar i telenätet på Gotland.
7.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad i propositionen anförts om målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncernen. De planerade investeringarna synes utskottet ägnade att i allt väsentligt tillgodose motionförslagen. De bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
8 Anslagsfrågor
8.1 Regeringens förslag
Regeringen föreslår medelsanvisningar enligt följande.
140 miljoner kronor till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB, 195 miljoner kronor till Telestyrelsen under ett ramanslag, 224 miljoner kronor till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden.
Vidare föreslår regeringen att riksdagen godkänner att Telestyrelsen under nästa budgetår får disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 8,2 miljoner kronor.
Departementschefen erinrar om regeringens förslag att statens ägande i SOS Alarmering AB förs över direkt till regeringen, när Televerket ombildas till aktiebolag. För nästa budgetår beräknar han statens andel av kostnaderna till 140 miljoner kronor. Vid beräkningen av anslaget för Telestyrelsens verksamhet har departementschefen -- framgår det av propositionen -- utgått från förutsättningen att verksamheten skall finansieras med avgifter. Kostnaderna för myndighetsuppgifter, som kommer att utföras för att tillgodose totalförsvarets behov av telekommunikationer samt handikappades tillgång till teletjänster och terminaler, bör emellertid på samma sätt som i dag finansieras över statsbudgeten. Den föreslagna låneramen avser Telestyrelsens investeringar i anläggningstillgångar.
8.2 Motionsförslag
I motion T96 (s) yrkas att riksdagen, vid bifall till motionens yrkanden 1 och 6, avslår regeringens förslag till medelsanvisning för Telestyrelsens upphandling av särskilda samhällsåtaganden. Motionens yrkande 1 avser avslag på regeringens samtliga lagförslag. Yrkande 6 avser avslag på regeringens förslag om bolagisering av Televerket.
I motion T 97 (v) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om korrigering av de anslag som regeringen nu föreslår. Motionärerna framhåller att regeringen kan behöva återkomma i kompletteringspropositionen med korrigeringar som en följd av de förändringar som föreslås i motionen.
8.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet har i det föregående avstyrkt de yrkanden i motion T97 (v) som åsyftas i nu aktuell del av motionen. Härav följer att utskottet avstyrker även det nu aktuella yrkandet i motion T97 (v). Vidare har utskottet i det föregående avstyrkt yrkandena i motion T96 (s) om avslag på regeringens förslag till lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av Televerket. Utskottet har för sin del ingen erinran mot regeringens förslag till medelsanvisning för Telestyrelsens upphandling av särskilda samhällsåtaganden. Följaktligen tillstyrker utskottet regeringens förslag härom och avstyrker yrkandet i motion T96 (s). Regeringens övriga förslag till medelsanvisningar tillstyrks. Detsamma gäller den låneram som regeringen föreslår att Telestyrelsen skall få disponera i Riksgäldskontoret.
9 Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
Med anledning av proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. har väckts två motionsyrkanden som avser informationsteknologins betydelse för denna infrastruktur. De motioner det gäller är T62 (v) och T71 (s). I båda motionerna framhålls att frågan behandlas alltför knapphändigt i infrastrukturpropositionen. I den förstnämnda motionen betonas att elektroniska kommunikationer -- datatrafik, telefoni, telefax, TV- och satellitteknik m.m. -- ingår i ett bärkraftigt samhälle. Utvecklingen på området är snabb och succéartad och den har många positiva drag, understryker motionärerna. Sammhället bör därför genom utbildnings- och forskningsinsatser samt information ge den breda allmänheten och mindre företag möjlighet att tillgodogöra sig de nya elektroniska kommunikationsslagen. I motion T71 (s) framhålls att det finns en risk för att framtidssatsningar alltför ensidigt baseras på gamla infrastruktursystem. Framväxande system, såsom t.ex. informationsteknologi, måste också integreras i samhällsplaneringen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till långsiktiga insatser inom området i fråga, betonar motionärerna.
Teletekniken är, vill utskottet erinra om, en avgörande förutsättning för informationsteknologins snabba utveckling. Regeringens förslag till telelag och lag om radiokommunikation samt om en förändrad verksamhetsform för Televerket syftar till att skapa goda förutsättningar för en fortsatt teknisk utveckling, till fördel inte minst för informationsteknologin. Utskottet finner förslagen väl ägnade att tillgodose det syftet och har därför ställt sig bakom dem i enlighet med vad som angivits i det föregående. I infrastrukturpropositionen framhåller föredragande departementschefen att informationsteknologin på sikt kan komma att bli ett intressant trafikpolitiskt medel, inte minst genom de möjligheter den erbjuder att begränsa investeringsbehoven för annan infrastruktur och att öka precisionen i fullföljandet av de trafikpolitiska riktlinjerna. Utskottet delar denna uppfattning. Av infrastrukturpropositionen framgår också att arbete med informationsteknologiska frågor pågår inom kommunikationsdepartementet. I avvaktan på resultatet av detta arbete finner utskottet inte någon riksdagens åtgärd påkallad med anledning av motionerna, varför dessa avstyrks.
I motion T62 (v), som även den väckts med anledning av infrastrukturpropositionen, yrkas att riksdagen beslutar anslå 5 miljarder kronor till Televerket för forsknings-, utbildnings- och investeringsinsatser. Enligt vad som framgår av den senaste årsredovisningen investerade Televerkskoncernen under år 1992 1,4 miljarder kronor, eller 4 % av omsättningen, i forsknings- och utvecklingsarbete. Dessa investeringar synes sålunda ligga på en hög nivå. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
10 Övrigt
I motion T809 (s) behandlas verksamheten vid den anläggning i Vänersborg som drivs av det av Televerkskoncernen ägda företaget Teli Företagssystem AB. För att verksamheten skall kunna överleva på kort sikt måste Televerket -- säger motionärerna -- till Teli Företagssystem omedelbart överföra det produktägarskap och de produkträttigheter som verket har för de produkter som i dag tillverkas vid anläggningen. Enligt vad utskottet erfarit regleras ifrågavarande rättigheter i avtal mellan Televerket och vissa företag i och utom Sverige. Förändringar i avtalen kan inte ske genom ensidiga åtgärder från Televerkets sida. Någon riksdagens åtgärd synes sålunda inte kunna komma i fråga med anledning av motionen, varför denna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
Lagstiftning för telemarknaden
1. beträffande avslag på regeringens lagförslag m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T96 yrkandena 1 och 4, 1992/93:T97 yrkandena 2--3, 1992/93:T217 yrkande 2 i denna del och yrkande 3, res. 1 (s) men. (v) - delvis
2. beträffande sociala och regionalpolitiska hänsyn att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 2 antar 2 § i det genom propositionen framlagda förslaget till telelag, res. 2 (s) - villk. res. 1
3. beträffande tillståndsvillkor att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 3 antar 13 § i det under moment 2 nämnda lagförslaget, res. 3 (s) - villk. res. 1
4. beträffande förslaget till telelag i övrigt att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget i de delar det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
5. beträffande lag om radiokommunikation att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om radiokommunikation,
6. beträffande ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken och viss annan lagstiftning att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i brottsbalken, b) lag om ändring i rättegångsbalken, c) lag om ändring i radiolagen ((1966:755), d) lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), e) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), f) lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler, g) lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223), h) lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll, i) lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning,
7. beträffande lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer att riksdagen dels upphäver den genom riksdagens beslut den 10 mars 1993 (rskr. 1992/93:180) beslutade ändringen, dels antar regeringens ändringsförslag med den rättelse som framgår av bilaga 2,
8. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
9. beträffande lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100) att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar det av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100),
10. beträffande ikraftträdandebestämmelsen i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100) att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar det av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100),
Televerkets verksamhetsform
11. beträffande Televerkets verksamhetsform m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1992/93:T96 yrkandena 6--7, 1992/93:T97 yrkande 1, 1992/93:T217 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T803 och 1992/93:T816 yrkande 1 a) godkänner att Televerket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993, b) bemyndigar regeringen att genomföra bolagiseringen och överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB Telaris, res. 4 (s) men (v) - delvis
Lagfäst samtrafikplikt m.m.
12. beträffande samtrafikavgifter att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 8 bemyndigar regeringen att genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla telefoni i hela landet utan kompensation genom samtrafikavgifter, res. 5 (s)
Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrens på telemarknaden
13. beträffande fastighetsnät att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen om vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden beträffande fastighetsnät,
14. beträffande vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrens på telemarknaden att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs därom i propositionen,
Taxor
15. beträffande prisreglering att riksdagen dels med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1992/93:T96 yrkandena 9 och 12 och 1992/93:T812 bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt, dels med anledning av motion 1992/93:T805 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en differentierad teletaxa för pensionärer, res. 6 (s)
16. beträffande kostnadsfrihet för telefonsamtal med jourhavande präst m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T98, 1992/93:T814 och 1992/93:T818,
Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet m.m.
17. beträffande vissa särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet m.m. att riksdagen a) med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att utöver vad som följer av lämnade lagförslag överföra Televerkets ansvar för telesystemets funktion m.m. till annan myndighet, b) godkänner vad som föreslås i propositionen om finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade terminaler, c) godkänner vad som anförs i propositionen om statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB,
18. beträffande den fredstida försvarsorganisationen att riksdagen avslår motion 1992/93:T808,
19. beträffande fond för handikappstöd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 5 samt med anledning av motionerna 1992/93:T95 och 1992/93:T815 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 7 (m, fp, c, kds)
20. beträffande olönsamma telefonautomater i glesbygd att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motionerna 1992/93:T96 yrkande 10 och 1992/93:Jo675 yrkande 3 i denna del bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd, res. 8 (s)
Målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncenen
21. beträffande målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncernen att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T67, 1992/93:T201 yrkande 1, 1992/93:T229 i denna del, 1992/93:T802, 1992/93:T804, 1992/93:T807, 1992/93:T810, 1992/93:T817 yrkande 2 och 1992/93:Bo239 yrkande 13 lämnar utan erinran vad som därom anförs i propositionen,
Anslagsfrågor
22. beträffande korrigering av anslag att riksdagen avslår motion 1992/93:T97 yrkande 4, men. (v) - delvis - villk. mom. 1, 11
23. beträffande medelsanvisning för upphandling av särskilda samhällsåtaganden att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 11 till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 224000000 kr, res. 9 (s) - villk. res. 1, 4
24. beträffande medelsanvisning för SOSAB att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 140000000 kr,
25. beträffande medelsanvisning för Telestyrelsen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 195000000 kr,
26. beträffande låneram att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner att Telestyrelsen budgetåret 1993/94 får disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 8200000 kr,
Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition 1992/93:176
27. beträffande informationsteknologi att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 14 och 1992/93:T71 yrkande 18, res. 10 (s)
28. beträffande Televerkets forskning m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:T62 yrkande 13,
Övrigt
29. beträffande Teli Företagssystem AB att riksdagen avslår motion 1992/93:T809.
Stockholm den 26 maj 1993
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s) och Ulrica Messing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Avslag på regeringens lagförslag m.m. (mom. 1)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet kan" och på s. 14 slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet har naturligtvis ingen erinran mot att även telefaxtjänsten och viss datakommunikation omfattas av det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer. Den höga kvaliteten på det svenska telenätet innebär dock enligt utskottets mening att en sådan utvidgning i praktiken endast innebär en bekräftelse av rådande förhållanden. Som framhålls i motionen måste en telelag tillgodose följande tre grundläggande krav. 1) De telepolitiska målen måste garanteras. Det gäller i första hand de regionala och sociala mål som innebär att goda telekommunikationer skall finnas tillgängliga för alla. 2) En telelag måste vara konkurrensneutral. Inget teleföretag skall ges sämre förutsättningar för att konkurrenter skall kunna etablera sig och ta marknadsandelar. 3) Konsekvenserna av de förändringar som föreslås måste kunna bedömas. Införandet av en telelag och en bolagisering av Televerket måste bygga på en analys av de effekter som förväntas. Inget av dessa tre krav tillgodoses. Följaktligen måste lagförslagen avslås eller i vart fall omarbetas i väsentliga avseenden. Utskottet anger i det följande vissa riktlinjer för omarbetningen.
Det är av största vikt att riksdagen även fortsättningsvis tar ansvar för telekommunikationerna i hela landet. Den av riksdagen tidigare fastlagda målformuleringen bör därför ligga fast. Medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Fem delmål finns formulerade: Telesystemet skall ge god tillgänglighet, effektivt resursutnyttjande i samhället, utvecklingsmöjligheterna skall tas till vara, bidra till regional balans och möjliggöra sociala hänsynstaganden samt vara uthålligt under kriser och krig.
Avsikten med en telelag får inte vara att undergräva svenska näringspolitiska målsättningar på teleområdet. I vilken grad staten genom aktiva åtgärder bör försöka skapa konkurrens inom områden där det i dag de facto råder monopol måste ses i ljuset av den internationella utvecklingen. Tempot i avregleringen måste vägas in i synen på hur den svenska telemarknaden skall utvecklas.
I telelagen, eller i annan ordning, måste fastslås att den öppna svenska telemarknaden endast skall vara öppen för företag som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till länder med motsvarande marknadssituation på teleområdet.
Alla företag som avser att verka på den svenska telemarknaden måste vara med och ta ett solidariskt ansvar för de telepolitiska målen.
Utgångspunkten för en lagstiftning får inte vara av den ideologiska art som regeringen använder. Regeringen tycks mena att det är viktigare att flera företag etablerar sig i telebranschen än att den sammanlagda effektiviteten blir så hög som möjligt.
Lagstiftningen måste också vara sådan att staten kan utkräva ett socialt och regionalt ansvar från alla aktörer som uppträder på den svenska telemarknaden, inte bara från Televerket.
En lagstiftning får inte, på sätt som regeringens förslag innebär, präglas av en ovilja att ta ansvar för telepolitiken. Regeringens utgångspunkt är felaktig, när den tror att marknaden skall lösa alla problem.
Telestyrelsen bör inte enligt utskottets mening ha den stora betydelse som regeringens förslag innebär att den får. Om inte marknaden löser problemen, blir det Telestyrelsen som får göra det. En sådan ordning strider mot riksdagens tidigare uttalanden om ett fortsatt politiskt inflytande över telepolitiken. Endast på ett ställe i propositionen nämns Telestyrelsens roll som ombud för allmänheten. Regeringen redovisar inte heller några överväganden om hur den i dag gällande överprövningsrätten i förhållande till Televerket skall regleras. Detta är en allvarlig brist, som måste avhjälpas.
Förslag till en telelagstiftning bör inte vara så utformat att det utsätts för en så nedgörande kritik som Lagrådet bestått regeringens förslag. Man skriver: På grund av en viss tidspress har förslagen inte fått den bearbetning i systematiskt hänseende som varit önskvärd. -- En annan sammanfattande observation är att den allmänna motiveringen till förslagen är omfångsrik och i viss mån svåröverskådlig. Härtill kommer att framställningen tyngs av en mängd detaljfrågor som lämpligen borde ha förts in i specialmotiveringarna. Dessa är nu mycket kortfattade och ibland hänvisas endast till omfattande och oprecisa uttalanden i den allmänna motiveringen. Det kan mot bakgrund härav befaras att motiven inte alltid kommer att ge avsedd vägledning vid rättstillämpningen. Vidare vill utskottet betona att det inte finns några möjligheter att utifrån propositionens skrivningar göra en skälig bedömning av de konsekvenser som de föreslagna åtgärderna kommer att få. I propositionen finns inte heller en tillstymmelse till analyser av de samhällsekonomiska vinster som regeringen förutser.
Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringen trots en omfångsrik proposition inte kunnat prestera ett acceptabelt beslutsunderlag. Det är, vill utskottet understryka, ett anständighetskrav att beslut i så här viktiga frågor grundas på ett fullgott sådant. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T96 (s) yrkande 1 och avstyrker regeringens samtliga lagförslag.
Vidare tillstyrker utskottet yrkande 4 i samma motion om att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag till reglering av telemarknaden i enlighet med den inriktning som angivits här ovan och i övrigt i motionen. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna T97 (v) yrkandena 2--3, T217 (s) yrkande 2 i denna del och T217 (s) yrkande 3 torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på regeringens lagförslag m.m. att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:T96 (s) yrkande 1 avslår samtliga genom propositionen framlagda lagförslag, dels med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 4 samt med anledning av motionerna 1992/93:T97 yrkandena 2--3, 1992/93:T217 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Sociala och regionalpolitiska hänsyn (mom. 2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Det övergripande" och på s. 16 slutar med "såvitt avser 2 §" bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T96 (s) är naturligtvis formuleringen av de telepolitiska målen i telelagen avgörande för utformningen av telepolitiken. Propositionen ger i denna del mycket sparsamma besked. Utskottet kan inte tolka detta på annat sätt än att regeringen vill ge frihet åt Telestyrelsen att själv bedöma om målen uppfylls. Detta blir än mer anmärkningsvärt, eftersom det enbart är i lagens ändamålsparagraf som riksdagen får möjlighet att fastställa de telepolitiska målen. Enligt propositionen skall Telestyrelsen t.ex. fastställa de olika servicemålen. Utskottet vill också starkt understryka att i de sociala hänsyn som är ett så viktigt element i de telepolitiska målen också ingår att personer med funktionshinder skall ges tillgång till telekommunikationer. Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion T96 (s) att 2§ i regeringens förslag till telelag bör få den lydelse som motionärerna föreslår.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sociala och regionalpolitiska hänsyn att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 2 antar 2 § i det genom propositionen framlagda förslaget till telelag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4 såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse,
3. Tillståndsvillkor (mom. 3)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Motionärernas förslag" och slutar med "avstyrker motionsyrkandet" bort ha följande lydelse: Regeringens förslag till lydelse av 13 § telelagen innebär, vill utskottet understryka, att Telestyrelsen fritt får avgöra vilka tillståndsvillkor som skall diskuteras och fastställas med resp. operatör. Den uppräkning av olika förhållanden som föreslås är inte avsedd att vara uttömmande. Enligt utskottets mening bör Telestyrelsen i lagen tydligt få vägledning om vilka villkor som skall prövas för varje tillståndshavare. Följaktligen skall Telestyrelsen -- som framgår av den lydelse av 13 § som föreslås i motion T96 (s) -- i normalfallet förena tillstånd med villkor. Vilka dessa normalfall är framgår av andra stycket punkterna 1--5. Punkterna 1--4 i 13 § tredje stycket -- enligt s-motionens förslag -- utgör även enligt utskottets mening exempel på tillståndsvillkor som Telestyrelsen kan pröva. Utskottet vill betona att Telestyrelsen bör avlastas den viktiga uppgiften att för varje tillståndshavare bedöma och motivera huruvida vissa villkor skall gälla eller inte gälla. Den effekten nås om vissa villkor görs obligatoriska på sätt som föreslås i motion T96 (s). Däremot kan det naturligtvis bli fråga om att Telestyrelsen bedömer om undantag bör göras från de obligatoriska villkoren. En sådan bedömning kan grundas på t.ex. omfattningen av tillståndshavarens verksamhet. Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion T96 (s) att 13 § i regeringens förslag till telelag bör få den lydelse motionärerna föreslår.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande tillståndsvillkor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 3 antar 13 § i det genom propositionen framlagda förslaget till telelag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4 såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse,
4. Televerkets verksamhetsform m.m. (mom. 11)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Med anledning" och på s. 25 slutar med "motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse: Under lång tid har televerksamheten och annan för samhället gemensam infrastruktur bedrivits i affärsverksform, statligt ägd och direkt styrd av riksdagen och regeringen. Medborgarna har via sina folkvalda representanter och politiska beslut kunnat påverka verksamheten. Med dessa medel har de politiska målen i allt väsentligt uppfyllts. Televerket har utvecklats positivt. I internationell jämförelse står sig verket gott. Hög effektivitet och låga taxor och avgifter kännetecknar dagens Televerk. Under de senaste åren har den svenska telemarknaden förändrats kraftigt. Det gäller främst tre områden: Tekniken utvecklas, kunder och leverantörer av telefonitjänster söker internationella lösningar och en politisk omprövning av de telepolitiska målen har skett. Utskottet vill bestämt slå fast att det även framöver måste vara möjligt att med politiska beslut garantera den service som medborgarna kräver. Televerket är en gemensam tillgång, uppbyggd som en del av folkhushållet. Det är genom fortsatt gemensam förvaltning av dessa tillgångar som utskottet anser att telepolitiken bör utvecklas. Utskottet känner ett ansvar för att föra detta demokratiska uppdrag vidare som en motvikt till de kortsiktiga kapitalintressena på marknaden. Utskottet anser därför att det är genom fortsatt gemensam förvaltning av dessa tillgångar som telepolitiken bör utvecklas. En föränderlig omvärld förutsätter en omprövning också av de medel som står till buds för att de telepolitiska målen skall uppfyllas. Utskottet är berett att medverka till en utveckling av nya medel men vill slå fast att i de analyser som ligger till grund härför skall verksamheten sättas i främsta rummet. Det är möjligheten att nå de telepolitiska målen som skall stå i centrum. Propositionens förslag till telelag är enligt utskottets mening inte en garanti för att de telepolitiska målen skall kunna uppfyllas och därför kan utskottet i nuläget inte tillstyrka regeringens förslag till bolagisering av televerket. I propositionen saknas också en analys av hur stora merkostnader som vid en bolagisering läggs på Televerket och av de finansiella konsekvenserna. Det är därför omöjligt -- vill utskottet understryka -- att ta ställning till frågan om en bolagisering är acceptabel. I propositionen förs ett resonemang om statens möjligheter att styra telemarknaden i en situation då betydande delar av Telia AB:s aktiestock gått över i privat ägo. Detta visar att kommunikationsministern har en sådan utveckling som mål. Det stämmer också med tidigare principiella ställningstaganden från regeringens och riksdagsmajoritetens sida.
Detta är enligt utskottets mening ett tungt vägande skäl mot att riksdagen nu fattar beslut om bolagisering av Televerket. Därför säger utskottet ett bestämt nej till den utförsäljning av Televerket som regeringens förslag till bolagisering av Televerket uppenbarligen syftar till. Utskottet instämmer i den kritik av ärendets handläggning som uttalas av konstitutionsutskottet. Riksdagens revisorers begäran om parlamentariska överväganden av de konstitutionella aspekterna på en bolagisering har inte uppfyllts. Konstitutionsutskottet konstaterar att den i övrigt omfattande propositionen innehåller endast en halv sida om konsekvenserna av att verksamhet som nu bedrivs i affärsverksform flyttas över till bolagsform. Utskottet delar den uppfattning som framförs i en avvikande mening (s) till KU:s yttrande, att det är ett grundläggande demokratiskt krav att konsekvenserna av viktiga ställningstaganden, speciellt om de berör grundlagsfrågor, skall kunna överblickas innan beslut fattas. Utskottet instämmer också i förslaget att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk kommitté för att ta fram ett fullgott underlag för beslut i de viktiga konstitutionella frågor som detta ärende aktualiserar samt att riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
Med det sagda avstyrker utskottet regeringens förslag att riksdagen bör godkänna att Televerket ombildas till ett aktiebolag. Av det anförda följer vidare att utskottet avstyrker regeringens förslag om att den bör bemyndigas genomföra bolagiseringen. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande Televerkets verksamhetsform m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T96 yrkandena 6--7, 1992/93:T97 yrkande 1, 1992/93:T213 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T803 och 1992/93:T816 yrkande 1 dels avslår regeringens förslag att riksdagen godkänner att Televerket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993, dels avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att genomföra bolagiseringen och överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB Telaris, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Samtrafikavgifter (mom. 12)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion T96 (s) avstyrks" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör televerksamhet som inte är företagsekonomiskt lönsam finansieras solidariskt. Utskottet avvisar för sin del bestämt regeringens tanke att möjligheterna för Telia AB att via samtrafikavgifter ta ut kompensation för sina merkostnader skall skrivas bort i ett avtal mellan staten och bolaget. Det är enligt utskottets mening mycket anmärkningsvärt att regeringen inte förmår redovisa något stöd för sitt förslag genom t.ex. en beräkning av effekterna för Telia AB eller för telemarknaden i stort. Regeringens linje innebär att det i praktiken inte kommer att finnas något solidariskt ansvar för telenätet -- det blir enbart de hushålls- och småföretagskunder som utnyttjar Televerkets nät som kommer att bidra till korssubventioneringen. De stora företagen och de teleföretag som levererar teletjänster till dessa ges en gynnad ställning utanför systemet. Enligt utskottets bestämda uppfattning är regeringens nu aktuella förslag ologiskt: samtidigt som konkurrensen släpps fri, styr man ett företag medan andra får agera helt fritt. Utskottet kan för sin del inte finna några skäl att -- sedan en telelag trätt i kraft -- i ett avtal frångå den lösning av frågan om samtrafikavgifter som lagen erbjuder. Televerket bör därför genom sådana avgifter fullt ut kompenseras för sina merkostnader för åtaganden som inte är företagsekonomiskt lönsamma. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion T96 (s) om avslag på regeringens förslag om bemyndigande för den att genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla telefoni i hela landet utan kompensation genom samtrafikavgifter. Regeringens förslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande samtrafikavgifter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 8 avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla telefoni i hela landet utan kompensation genom samtrafikavgifter,
6. Prisreglering (mom. 15)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Vad först" och på s. 35 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: I likhet med de motionärer som står bakom motion T96 (s) finner utskottet regeringens förslag till pristak bristfälligt underbyggt. Någon analys av pristakets rimlighet redovisas inte heller i propositionen. Med den synnerligen höga teknik- och produktivitetsutveckling som kännetecknar telemarknaden bör pristaket kunna sättas lägre utan att för den skulle Televerkets investeringar enligt treårsplanen skall behöva påverkas. Regeringen bör därför -- som framhålls i s-motionen -- återkomma med en fullständig analys av de förväntade effekterna av ett lägre pristak. Intill dess bör nuvarande prisreglering ligga fast. Med det anförda tillstyrker utskottet motion T96 (s) yrkandena 9 och 12 samt avstyrker regeringens förslag om att den bör bemyndigas träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt. Vidare avstyrker utskottet motionerna T805 (nyd) och T812 (kds). Vad gäller den förstnämnda motionen vill utskottet fästa uppmärksamheten på vad som sägs i propositionen om det arbete som pågår inom Televerket med lågförbrukartaxor och andra rabattsystem. Utskottet anser att resultatet av det arbetet bör avvaktas. Vad utskottet anfört om prisreglering bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande prisreglering att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkandena 9 och 12 samt med avslag dels på regeringens förslag om bemyndigande för den att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt, dels på motionerna 1992/93:T805 och 1992/93:T812 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Fond för handikappstöd (mom. 19)
Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds) och Lars Björkman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Utskottet tillstyrker motion" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Den i tre s-motioner aktualiserade frågan om en fond för handikappstöd, i enlighet med förslag av Handikapputredningen i dess slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla, behandlas även i propositionen. Departementschefen framhåller att utredningens förslag bör övervägas i ett vidare sammanhang och att det ännu är för tidigt att ta ställning till frågan om några av förslagen skall genomföras. Utskottet delar departementschefens uppfattning. Någon riksdagens åtgärd med anledning av nu aktuella motionsyrkanden bör därför inte vidtas, varför dessa avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande fond för handikappstöd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T95, 1992/93:T96 yrkande 5 och 1992/93:T815,
8. Olönsamma telefonautomater i glesbygd (mom. 20)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Vad gäller" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion T96 (s) bör alla företag som avser att verka på den svenska telemarknaden ta ett solidariskt ansvar för de telepolitiska målen. Utskottet kan därför inte acceptera departementschefens uppfattning att ett bolagiserat Televerk skall åläggas att upprätthålla nuvarande antal olönsamma telefonautomater i glesbygd utan särskild ersättning. Riksdagen bör följaktligen avslå regeringens förslag härom. Med det sagda tillstyrker utskottet motion T96 (s) yrkande 10 och avstyrker regeringens förslag. Syftet med motion Jo675 (fp) yrkande 3 torde genom detta ställningstagande få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande olönsamma telefonautomater i glesbygd att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 10 och med anledning av motion 1992/93:Jo675 yrkande 3 i denna del avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att träffa avtal med Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd,
9. Medelsanvisning för upphandling av särskilda samhällsåtaganden (mom. 23)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 4
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Vidare har" och slutar med "motion T96 (s)" bort ha följande lydelse: Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag om lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av Televerket. Om riksdagen beslutar i enlighet med utskottets förslag måste de särskilda samhällsåtagandena i fråga om totalförsvarets och handikappades behov av telekommunikationer finansieras på samma sätt som i dag. Det innebär att Televerkets inleverans av medel bör minska med ett belopp som svarar mot den kostnad som verket har för dessa åtaganden. Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning och tillstyrker motion T96 (s) yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under mom. 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande medelsanvisning för upphandling av särskilda samhällsåtaganden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 11 avslår regeringens förslag,
10. Informationsteknologi (mom. 27)
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Teletekniken är" och slutar med "dessa avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den i motion T71 (s) uttalade uppfattningen om vikten av att informationsteknologin integreras i samhällsplaneringen. I andra länder görs nu framsynta insatser inom denna allt viktigare sektor. Det är en stor brist att regeringen i sin infrastrukturproposition inte alls behandlar sådana insatser. Regeringen bör enligt utskottets mening skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till långsiktiga insatser i syfte att främja informationsteknologins användning och utveckling. Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet med motionerna T62 (v) yrkande 14 och T71 (s) yrkande 18 torde få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande informationsteknologi att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T62 yrkande 14 och 1992/93:T71 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Avslag på regeringens lagförslag m.m.
Jag biträder hemställan i reservation 1.
Televerkets verksamhetsform
Jag biträder hemställan i reservation 4.
Korrigering av anslag
Jag har ingen erinran mot de av regeringen föreslagna medelsanvisningarna. Om riksdagen avslår regeringens förslag till lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av Televerket bör dock regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om korrigerade anslag.
Mot bakgrund av det anförda anser jag utskottet under mom. 22 borde ha hemställt:
22. beträffande korrigering av anslag att riksdagen vid bifall till reservationerna 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Utskottets förslag till rättelse av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer1 skall ha följande lydelse.
1 §
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller 1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten, 2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses under 1, 4. postbefordran, 5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg, 6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges sjöterritorium, 7. skeppsmätning, 8. trafik på väg eller i terräng, 9. fordons beskaffenhet och utrustning, 10. registrering eller annan kontroll av fordon, 11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i trafiken, 12. riksfärdtjänst, 13. tillstånd att bruka svävare, 14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana transporter,
15. användning av vattenskoter eller annan liknande vattenfarkost.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993
1 Lagen omtryckt 1978:233.
Utskottets lagförslag
1 Förslag till
Bilaga 3
Lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1775) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse 16 kap. 1 §2
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- 3. denna lag enligt -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos Riksbanken
5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsanstalt eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare
5 kap. 2--4 §§
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
2 Senaste lydelse 1992:1775.
Föreslagen lydelse 16 kap. 1 §
Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- 3. denna lag enligt -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos Riksbanken
5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare
5 kap. 2--4 §§
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om telelagen (1993:000) innehållet i ett telemeddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt sådant meddelande
26 § telelagen (1993:000) såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på befordringsföretag eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)1 skall ändras så att ikraftträdandebestämmelsen till ändringslagen 1992:1775 får följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i kraft kraft, i fråga om bilagan den 1 juli 1993. den 1 juli 1993, och i övrigt den dag regeringen bestämmer.
2. Intill dess lagen (1992:1119) om teknisk kontroll träder i kraft skall rätten att ta del av handlingar i stället tillämpas i verksamhet enligt lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning.
1 Lagen omtryckt 1992:1474.
Lagförslag till reservationerna 2 och 3
Bilaga 4
Förslag till telelag
2 §
Regeringens förslag Reservanternas förslag
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
Bestämmelserna i lagen Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och syftar till att medborgare, myndigheter skall få näringsliv och den tillgång till effektiva offentliga förvaltningen telekommunikationer till på lika villkor i landets lägsta möjliga olika delar skall få samhällsekonomiska kostnad. tillgång till effektiva Häri ligger bl.a. att var telekommunikationer till och en skall få lägsta möjliga möjlighet att från sin samhällsekonomiska kostnad. stadigvarande bostad eller Häri ligger regionala och sitt fasta sociala hänsyn som verksamhetsställe utnyttja möjliggör att var och en telefonitjänst inom ett från sin stadigvarande allmänt tillgängligt bostad eller sitt fasta telenät. verksamhetsställe skall kunna utnyttja telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät.
Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som regeringen bestämmer får besluta att enskilda får besluta att tillgång och myndigheter skall till teletjänster eller tillförsäkras fasta teleförbindelser tillgång till skall tillgodoses genom teletjänster eller fasta statlig upphandling. teleförbindelser genom statlig upphandling.
13 §
Regeringens förslag Reservanternas förslag
Tillstånd enligt 5§ att Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet får driva televerksamhet skall förenas med villkor förenas med villkor.
Tillståndsvillkor kan avse Tillståndsvillkor skall bl.a. skyldighet för reglera skyldighet för tillståndshavare. 1. att tillståndshavare 1. att på vissa villkor på vissa villkor tillhandahålla tillhandahålla telefonitjänst åt var telefonitjänst åt var och en som efterfrågar och en som efterfrågar denna tjänst, 2. att med denna tjänst, 2. att med beaktande av tillgänglig beaktande av tillgänglig kapacitet på vissa villkor kapacitet på vissa villkor tillhandahålla fasta tillhandahålla fasta teleförbindelser åt den teleförbindelser åt den som efterfrågar sådana, som efterfrågar sådana, 3. att bedriva verksamheten 3. att bedriva verksamheten under de förutsättningar under de förutsättningar som följer av de som följer av de internationella internationella överenskommelser som överenskommelser som Sverige har biträtt, 4. att Sverige biträtt, 4. att i verksamheten ta hänsyn medverka till att till handikappades behov av telemeddelanden kan särskilda teletjänster, förmedlas till 5. att medverka till att samhällets alarmerings- och telemeddelanden kan räddningstjänst, 5. att förmedlas till beakta totalförsvarets samhällets alarmerings- och behov av telekommunikationer räddningstjänst, 6. att under höjd beredskap. beakta totalförsvarets Tillstånd enligt 5 § att behov av telekomunikationer driva televerksamhet kan under höjd beredskap, 7. även reglera bl.askyldighet att årligen redovisa sin för tillståndshavare. 1. verksamhet i de delar som att i verksamheten ta berörs av tillståndet hänsyn till handikappades efter för verksamheten behov av särskilda särskilt avpassade teletjänster, 2. att principer samt att ställa årligen redovisa sin redovisningen till verksamhet i de delar som förfogande för berörs av tillståndet tillståndsmyndigheten eller efter för verksamheten den som anvisas av särskilt avpassade myndigheten, 8. att på principer samt att ställa skäliga villkor till annan redovisningen till tillståndshavare lämna förfogande för ut sådana publicerade tillståndsmyndigheten eller uppgifter om enskildas den som anvisas av teleabonnemang som inte myndigheten, 3. att på omfattas av tystnadsplikt skäliga villkor till annan enligt 25 § första tillståndshavare lämna stycket 1 denna lag, samt 9. ut sådana publicerade att på skäliga villkor i uppgifter om telefonabonnemang egen telekatalog publicera och som inte omfattas av i sin verksamhet till tystnadsplikt enligt 25§ allmänheten lämna ut denna lag samt 4. att på uppgifter om enskildas skäliga villkor i egen teleabonnemang hos annan telefonkatalog publicera och i tillståndshavare i den sin verksamhet till utsträckning de inte allmänheten lämna ut omfattas av tystnadsplikt uppgifter om teleabonnemang enligt lag. Regeringen eller hos annan tillståndshavare den myndighet som regeringen i den utsträckning de inte bestämmer får meddela omfattas av tystnadsplikt föreskrifter om enligt lag. Regeringen eller tillståndsvillkor. den myndighet som regeringen bestämmer får meddela undantag från skyldighet enligt andra stycket samt föreskrifter om tillståndsvillkor.
Konstitutionsutskottets yttrande
l992/93:KU8y
Bilaga 5
Telelag och förändrad verksamhetsform för Televerket m.m.
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har den 1 april beslutat att bereda konstitutionsutskottet tillfälle att senast den 29 april yttra sig över proposition l992/93:200 Telelag och förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. jämte motioner i de delar som berör Konstitutionsutskottets beredningsområde.
Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande i huvudsak till att gälla yttrande- och informationsfrihetsrättsliga frågor, tillståndsgivning av sändningsrättigheter, kontroll och insyn vid ändrade associationsformer, samt regeringsformens bestämmelser för förvaltning och förfogandet av den förmögenhet som representeras av affärsverket Televerket.
Bakgrund
I propositionen lämnas förslag till lagar för teleområdet resp. för radiokommunikation. Ur systematisk synvinkel får det anses vara en fördel att ha skilda lagar för rundradioanvändning och för televerksamhet i mer allmän mening.
Propositionen grundar sig på ett flerårigt reformarbete avseende Televerkets ställning och uppgifter i ljuset av successiva förändringar av telemarknadens karaktär. I centrala hänseenden har det inneburit att Televerkets tidigare monopolliknande ställning ändrats. Uppgiften att handha statlig myndighetsutövning har utbrutits från den mer operativa affärsverksamheten. 1989 bildades Statens telenämnd. Den 1 juli l992 inrättades Telestyrelsen som övertog uppgifterna från Telenämnden samt från Televerkets frekvensförvaltning. Även andra myndighetsfunktioner prövas. Strävan är att särskilja statens ägarroll från övergripande telepolitik.
Omprövningarna av ändamålsenligheten med affärsverksformen bygger på en serie riksdagsbeslut om nya och i vissa avseenden mer ambitiösa telepolitiska mål (prop. 1987/88:118, rskr. 1987/88:402; prop. 1990/91:87, rskr. 1990/91:369). Riksdagen ställde sig under våren l991 bakom regeringens uppfattning att verkets finansiella struktur och ekonomiska ställning skulle förändras och anpassas till vad som gäller för aktiebolag. I 1992 års budgetproposition redovisade regeringen sin strategi för att ombilda Televerket till aktiebolag. Riksdagen godkände förslaget (1991/92:TU 20, rskr. 1991/92:312). Vidare förutskickade regeringen en serie fördjupade analyser innan ett samlat förslag skulle föreläggas riksdagen.
Förändringarna sker mot bakgrund av genombrott för nya informationsteknologier och ändrade konkurrensförhållanden, nationellt och internationellt. I det europeiska mellanstatliga samarbetet avspeglas förhållandet i att organ för regulativa uppgifter alltmer skiljs från nätoperativa intressen. I utformningen av förslaget har hänsyn tagits till relevanta beslut och direktiv inom EG.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller i huvudsak tre förslag: en ny telelag, en lag om radiokommunikation och en förändrad verksamhetsform för Televerket. I sistnämnda hänseende föreslås att regeringen ges bemyndigande att ombilda Televerket till aktiebolag. Den föreslagna telelagen är en förutsättning för ombildningsförslaget.
I anslutning till förslaget om en ny telelag lämnas förslag som preciserar de övergripande telepolitiska målen. Syftet med lagen är att ge staten förutsättningar att på en öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att dessa mål kan uppfyllas. Det statliga ansvaret skall omfatta rikstäckande telefonitjänster (1990/91:TU28, rskr. 1990/91:369). Regeringen föreslår att ambitionsnivån höjs i så måtto att även telefax och viss datakommunikation ligger inom statens ansvar. Tillståndsplikt föreslås gälla för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga nät som består i att tillhandahålla telefonitjänster eller att hyra ut fasta teleförbindelser för kommunikation. Även privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet omfattas av bestämmelserna. Härav följer ändringar i flera andra lagar.
Förslaget till lag om radiokommunikation innefattar nya och utbyggda regler om användning av radio. De syftar främst till att underlätta fördelningen av den begränsade resurs som tillgängligt radiofrekvensrum utgör. Tillståndsplikt föreslås gälla för den som innehar eller använder en radiosändare liksom för den som inför radiosändare i riket. En utgångspunkt för tillståndsgivningen är att bl.a. användningar av betydelse från informations- och yttrandefrihetssynpunkt skall ha företräde i förhållande till annan användning. För närvarande ryms dessa bestämmelser i radiolagen (l966:755; omtryckt l991:1066). Genom tillkomsten av den nya lagen kommer de regler i radiolagen som gäller rundradio att utgöra den enda kvarvarande beståndsdelen av den nuvarande radiolagen.
I propositionen redovisas hur förändringen av Televerkets verksamhetsformer är avsedd att genomföras. Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder förs över i bolagsform. Enligt konstruktionen skapas ett helägt statligt företag, Telia AB, som blir helägt moderföretag till Telia Mobiltel AB samt Fastighet AB Telaris. Huvudinriktningen för verksamheten anges oförändrat vara att erbjuda telekommunikationstjänster åt konsumenter på den svenska telemarknaden. Däremot görs ingen uppdelning i nät- och tjänstedel (prop. 1992/93:132, l992/93:TU11). Ändring av associationsformen aktualiserar dels ett antal åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden, dels också säkerställandet av ett antal samhällsåtaganden.
En av regeringen i maj l992 tillsatt arbetsgrupp har i en promemoria Bolagisering av affärsverk--konstitutionella aspekter (Ds 1992:101) bl.a. behandlat frågan om en bolagisering av Televerket från konstitutionella utgångspunkter.
De betänkanden som föregick telelagen (SOU l992:70) samt lagen om radiokommunikation (SOU 1991:107) har remissbehandlats. Vidare beslöt regeringen den 4 februari l993 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag till telelag och lag om radiokommunikation som upprättats inom Kommunikationsdepartementet.
Lagrådet
Lagrådet framförde ingen erinran mot det sätt på vilket regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser beaktats vid utformningen av de två lagförslagen. Däremot uppehöll sig Lagrådet vid en särskild grundlagsfråga som berörs i den allmänna motiveringen till den föreslagna lagen om radiokommunikation. Frågan aktualiserades i förarbetet till yttrandefrihetsgrundlagen (prop. l990/91:64, KU21 samt l991/92:KU1).
I 3 kap. 2 § andra stycket i YGL slås fast att det allmänna skall sträva efter att radiofrekvenser tas i anspråk på ett sätt som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. I förarbetena diskuterades frågan om en något längre gående konkretisering i grundlagen av de principer som skall tillämpas vid frekvensfördelningen. Slutsatsen blev att arbetet i den då pågående Frekvensrättsutredningen borde avvaktas innan ställning kunde tas till denna fråga. Frekvensrättsutredningen har övervägt huruvida någon del av den reglering som utredningen föreslår bör flyta in i YGL. Utredningen har emellertid kommit fram till att reglerna på grund av den nära anknytningen till rent tekniska förhållanden inte är lämpliga att tas in i grundlag. Utredningen har därför funnit att det inte är ändamålsenligt att utforma några grundlagsföreskrifter i ämnet.
Av propositionen framgår att frågan om en närmare precisering av yttrandefrihetsgrundlagens föreskrift om frekvensfördelning övervägs i regeringskansliet. Lagrådet har ansett det beklagligt att frågan om en komplettering av grundlagsbestämmelserna inte på det sätt som förutsattes i grundlagsärendet tagits upp till behandling i förevarande lagstiftningsärende. Med beaktande av att Frekvensrättsutredningen inte hade utformat något förslag till kompletterande grundlagsregler och med hänsyn till att frågan nu övervägs inom regeringskansliet har Lagrådet dock förklarat sig avstå från att göra några uttalanden i saken.
Vidare riktades invändningar mot lagförslagens utformning i ett antal andra hänseenden. Det påpekades att viss tidspress medfört att förslagen inte fått den bearbetning i systematiskt hänseende som varit önskvärd. Vissa bestämmelser som är avsedda att fylla likartade funktioner har fått en från varandra avvikande utformning, något som kan medföra tolkningstvister vid tillämpningen. Vidare framfördes att den allmänna motiveringen till förslagen är omfångsrik och i viss mån svåröverskådlig.
Föredraganden har i allt väsentligt anslutit sig till Lagrådets förslag och förtydliganden.
Motioner
Fyra motioner har väckts i anledning av proposition 1992/93:200. Vidare föreligger ett antal yrkanden från den allmänna motionstiden, och i anledning av prop. 1992/93:176, angående investeringar i trafikens infrastruktur. Konstitutionsutskottet begränsar sig till de tre motioner som anför argument av relevans för utskottets beredningsområde.
I motion T96 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) avvisas de i propositionen framlagda lagförslagen. Utgångspunkten är att en telelag och åtföljande lagstiftning måste medverka till att uppfylla tre mål:
För det första att garantera de av riksdagen fastlagda telepolitiska målen, bl.a. avseende de sociala och regionala mål som innebär tillgänglighet för alla; för det andra att säkerställa konkurrensneutralitet i den meningen att ett teleföretag inte ges sämre förutsättningar på marknaden; och för det tredje att konsekvenserna av föreslagna förändringar måste framgå.
Enligt motionärerna tillgodoser inte förslagen till lagstiftning på teleområdet m.m. dessa mål. Följaktligen avvisas också en bolagisering av Televerket i dagsläget, då propositionen sägs innebära en strävan att också privatisera Televerket. Vidare beskrivs Televerket i sin nuvarande associationsform som en gemensam tillgång, uppbyggd som en del av folkhushållet.
Skulle propositionen tillstyrkas föreslår motionärerna att 2 § telelagen ersätts med en i motionen föreslagen målformulering. Vidare föreslås vissa ändringar i 13 § telelagen så att vissa tillståndsvillkor (1--5) reglerar bestämda skyldigheter för televerksamheten, medan andra (6--9) blir dispositiva.
Motion 1992/93:T97 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) föreslår likaså att propositionen skall avslås. Bl.a. hävdas att det minskade demokratiska inflytande som en övergång till bolagsform medför i och med att offentlighetsprincipen inte längre kan gälla, inte uppvägs av tillräckliga förbättringar med det i propositionen föreslagna telesystemet. "Den utvecklade affärsverksformen" förordas som associationsrättslig lösning.
Indirekta konsekvenser som kan uppstå för funktionshindrade genom en förändring av Televerkets förändrade verksamhetsformer tas förutom i motion T96 också upp i motion l992/93:T95 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s). Genom att offentlighetsprincipen inte längre kan tillämpas i samma utsträckning vid bolagsformen hävdas att möjligheten till viss insyn försvinner.
Utskottet
Tidigare beredning
KU instämde (l991/92:KU1y) i en hemställan från riksdagens revisorer (förs. l991/92:17) om behovet av att klarlägga de konstitutionella konsekvenserna vid ändrade associationsformer för affärsverken.
I sin granskning av Postverket, Televerket och Statens järnvägar ansåg revisorerna det vara angeläget att ta upp vissa frågor i anledning av ändrade associationsformer. Offentlighetsprincipen och förfogandet över den statliga förmögenheten framhölls särskilt. En skrivelse från Riksarkivet hade aktualiserat de problem med insyn i handlingar och arkivering som kan uppstå om ett affärsverk övergår i bolagsform. Vidare påtalades att affärsverken förvaltar betydande delar, ca 80 %, av de bokförda statliga materiella tillgångarna år l990. Revisorerna ansåg att i framtida beslutsunderlag om överföring av uppgifter från myndigheter till bolag måste även ingå parlamentariska överväganden i de konstitutionella frågor som berörts. De föreslog att riksdagen hos regeringen skulle begära att en kommitté tillkallas för uppgiften.
I maj l992 tillsatte regeringen en arbetsgrupp med uppgift att redovisa bolagiseringens konsekvenser såväl för tryckfrihetsförordningens bestämmelser avseende allmänna handlingars offentlighet som RF:s regler om förvaltningen av och förfogandet av allmän egendom. Mot bakgrund av regeringens beslut att tillsätta en expertgrupp uttalade KU att de konstitutionella frågorna noga borde beaktas och redovisas vid eventuellt ändrade associationsformer för affärsverken (l991/92:KU1y). För sin del anförde trafikutskottet efter att ha tagit del av yttrandet att det inte var påkallat att tillkalla en parlamentarisk kommitté för att utreda frågan (l991/92:TU22).
De socialdemokratiska ledamöterna i KU anmälde avvikande mening. Det framhölls att frågorna borde utredas av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Samma synpunkt framfördes av de socialdemokratiska reservanterna i trafikutskottet. I båda utskotten lämnades meningsyttringar med liknande innebörd av suppleanten från Vänsterpartiet.
Den särskilda expertgruppen redovisade sitt arbete i promemorian Bolagisering av affärsverk--konstitutionella aspekter (Ds l992:101). Gruppen konstaterade att "en bolagisering innebär ändringar i första hand i fråga om styrning, insyn och kontroll. Vissa ändringar i lagstiftningen är nödvändiga. I andra fall är det en lämplighetsfråga om lagändringar bör ske. Av betydelse i det sammanhanget är om det är fråga om att överföra verksamhet till ett helägt statligt bolag eller till ett företag med också privata intressenter. Från konstitutionella utgångspunkter finns det inte några hinder mot en bolagisering av Televerket".
Propositionens närmare innehåll
Tillstånd
De regler som föreslås innefattar bl.a. krav på tillstånd för vissa verksamheter. Föreskrifterna avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna och kräver lagform enligt 8 kap. 3 § RF. Förslaget till telelag innehåller föreskrifter som rör enskildas inbördes ekonomiska förhållanden. Sådana föreskrifter skall enligt 8 kap. 2 § RF meddelas genom lag.
Yttrande- och informationsfrihetsaspekter
Propositionen tar upp frågan om det vore tillräckligt att i lagform enbart ange tillståndskravet som sådant liksom de tekniskt-administrativa förutsättningarna för tillåten radioanvändning. Emellertid förordas att också själva grunderna för prövningen av tillståndsfrågor bör framgå i lagen. Enligt 8 kap. 1 § RF krävs lagform för föreskrift av visst innehåll som kan begränsa grundläggande fri- och rättigheter; en normgivningsmakt som inte kan delegeras vidare. Föreskrifter om grunderna för tillståndsgivning omfattas i vart fall av bestämmelsen i 8 kap. 3 § RF. Slutsatsen blir att om dessa bestämmelser ses i ett sammanhang, så bör såväl tillståndskrav som reglering av de grunder efter vilka tillstånd skall meddelas, framgå av lagtexten.
I förslaget till lag om radiokommunikation regleras användningen av radiofrekvensspektrum. Denna reglering innebär en inskränkning i yttrandefriheten och informationsfriheten (2 kap. 1 § RF) och måste enligt 2 kap. 12 § RF göras i lagform. En ledstjärna för begränsningen är att den endast får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. För att upprätthålla ordning i utnyttjandet av radiofrekvensspektrum och för att förhindra att annan kommunikation inte störs kan en begränsning som inte avser yttrandets innehåll motiveras av de särskilt viktiga skäl som nämns i 2 kap. 13 § första stycket RF (jfr SOU 1991:107 s. 111 f. Jfr ovan Lagrådets uttalande).
Med tanke på den betydelse en reglering har för yttrande- och informationsfriheten föreslås att det påbud som ryms i 3 kap. 2§ yttrandefrihetsgrundlagen särskilt beaktas vid frekvensfördelningen. Av detta skäl föreslås lagen inledas med en bestämmelse där yttrande- och informationsfriheten läggs fast.
Vad avser författningsregleringen på teleområdet aktualiserar propositionen skillnaden mellan å ena sidan utsändning och mottagning av TV- och ljudradioprogram som är ämnade för allmänheten och å den andra telefoni, datakommunikation etc. mellan två eller seriekopplade parter. Även i detta fall berörs frågan om tillståndsplikten kan komma i strid med bestämmelserna i RF om yttrandefriheten och de särskilda skyddsgrundsatser som i yttrandefrihetsgrundlagen utsträckts till hela massmedieområdet. Det konstateras i propositionen att YGL ger olika skydd åt trådsändningar och radiosändningar. I det förra fallet medges inskränkningar i sändnings- och mottagningsrättigheter om det finns motstående intressen och om innehållet inte berörs. I det senare fallet medger 3 kap. 2 § YGL krav på tillstånd, men utrymmet för tillståndsvillkor begränsas genom 2 kap. 12--13 §§ RF.
För att undvika missförstånd framhålls det att telelagens tillståndskrav inte syftar till att gälla utsändningar till allmänheten vare sig genom tråd eller radio. Telelagens tillståndskrav avser telefoni av skilda slag samt tillhandahållande av teleförbindelser åt annan i den utsträckning det ej avser användning som syftar till att sända radioprogram till allmänheten.
Sekretess
I 9 kap. 8 § och 14 kap. 2 § sekretesslagen (l980:100) finns bestämmelser som rör sekretess och uppgiftsskyldighet. De tillämpas i dag på Televerket men föreslås utvidgas till att omfatta myndigheter som driver televerksamhet. Bl.a. omfattar tystnadsplikten telefonnummer, personuppgifter om telefonabonnemang m.m. De inskränkningar i meddelarfrihet och tystnadsplikt som enligt sekretesslagen tillämpas på Televerket (16 kap. 1 § sekretesslagen) utvidgas enligt förslaget till andra befordringsföretag och användare enligt 25 § första stycket och 26 § i den föreslagna telelagen. Bestämmelsen i 4 kap. 8 § brottsbalken om brytande av post- eller telehemlighet utvidgas till att omfatta såväl allmänna som enskilda post- eller telebefordringsföretag.
Ändrad associationsform
Statlig verksamhet i affärsverkets form har förekommit sedan l911. Affärsverk är statliga förvaltningsmyndigheter (1 kap. 8 § RF) och lyder under regeringen. De allmänna kraven på den statliga förvaltningen är tillämpbara (1 kap. 9 § RF). De förvaltar del av den statliga förmögenhetsmassan och äger inga egna tillgångar. Verksamheten är således underkastad offentlighetsprincipen. De är skyldiga att iakttaga reglerna om upphandling. De kan ha viss delegerad föreskriftsrätt. I den utsträckning de fattar beslut som avser myndighetsutövning mot enskild, kan besluten i princip överklagas. JO, JK och RRV kan utöva kontroll.
En bolagisering medför vissa principiella ändringar. Den innebär att aktiebolagens regler blir gränssättande. Aktiebolaget är en självständig juridisk person, skild från statsförvaltningen i övrigt. Bolaget innehar tillgångar och skulder. Förvaltningslagen är inte tillämplig. Skatteplikt gäller. Rätten att utfärda föreskrifter upphör. Emellertid kan även aktiebolag med stöd av lagbemyndigande utföra uppgifter som innebär myndighetsutövning.
Enligt 9 kap. 9 § RF fastställer riksdagen grunderna för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den i den omfattning som behövs. Det senare innebär att riksdagen bedömer i vilken utsträckning sådana grunder eller föreskrifter skall meddelas. För Televerket gäller bl.a. en förordning som möjliggör och begränsar försäljningen av fast egendom. Bestämmelserna grundar sig delvis på bemyndiganden från riksdagen (SFS 1971:727).
Vid ombildning till aktiebolag bortfaller i princip riksdagens möjligheter till ekonomisk styrning enligt 9 kap. RF. Inflytande kan däremot utövas i andra former. Statens aktier i bolag kan inte överlåtas utan riksdagens medgivande. Vidare kan i bolagsordningen bestämmas vissa inskränkningar i förfoganderätten. Även andra åtaganden kan skrivas in eller regleras i avtal mellan staten och bolaget. Vidare finns möjligheten att genom generella föreskrifter i lag uppnå riktad styrning av ett verksamhetsområde. En sådan utgångspunkt ligger bakom förslaget till tillståndsgivning (5 §) i förslaget till telelag (SOU l992:107; Ds 1992:101).
I propositionen anförs att den successivt förändrade marknadssituationen ställer krav på en utveckling av Televerkets verksamhetsform. Erfarenheten visar att de begränsningar som finns i affärsverksformen i fråga om t.ex. förvärv och försäljning av fast egendom, försäkringar och upplåning är komplicerade att lösa. Affärsverksformen uppges vidare begränsa möjligheten till ändamålsenliga former för samarbete och samägande i konsortier och allianser.
I proposition 1991/92:100 bil. 7 citerar föredraganden några synpunkter som rapporterats av en interdepartemental arbetsgrupp i rapporten Televerket AB. Skälen för att avskaffa affärsverksformen uppges vara "att affärsverkets förmögenhet är en integrerad del av den statliga förmögenheten och att risktagande i televerket alltid sker med hela statens förmögenhet som säkerhet. Det är därför omöjligt för regeringen att på det sätt som sker i ett aktiebolag lägga över hela ansvaret för förvaltningen av televerkets tillgångar på en styrelse. Om televerket skall bedriva sin affärsverksamhet i en utvecklad affärsverksform måste grundlagen ändras. Detta är en besvärlig och tidsödande process".
Om Televerket ombildas kommer tillgången till allmänna handlingar från tiden före bolagiseringen att säkerställas genom överenskommelse med Riksarkivet.
Avsikten är att själva överlåtelsen av Televerkets tillgångar, skulder och verksamhet skall regleras i ett avtal mellan staten å ena sidan och Telia AB, Fastighets AB Telaris och Telia Mobiltel å den andra.
Utskottets bedömning
I propositionen lämnas förslag till en telelag och en lag om radiokommunikation samt en förändrad verksamhetsform för Televerket. Förslagen lämnas i ett sammanhang och tar fasta på att ändra och utveckla verksamheten på telekommunikationsområdet under beaktande av olika samhällsåtaganden.
Enligt utskottets mening inrymmer delförslagen olika konstitutionella aspekter.
Konstitutionsutskottet instämmer i Lagrådets bedömning att det inte finns skäl att erinra mot det sätt varpå regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser beaktats vid utformningen av förslagen till telelag och lag om radiokommunikation. Vad avser frågan om att i grundlag införa kompletterande regler om frekvensfördelning, bör ett ställningstagande med hänsyn till pågående överväganden avvaktas. Utskottet fäster också avseende vid att föredraganden tagit intryck av Lagrådets kritik i olika hänseenden, och att dessa synpunkter arbetats in i den föreliggande lagtexten.
Propositionens förslag fullföljer den av riksdagen godkända strategin att överföra Televerkets verksamhet i bolagsform. En expertgrupp i regeringskansliet har särskilt granskat de konstitutionella aspekterna på en bolagisering av affärsverken. Dess synpunkter har beaktats i propositionsarbetet. Av utredningen framgår att förutsättningarna för statsmakternas kontroll, insyn och styrning ändrar karaktär vid en bolagisering och att det politiska inflytandet i vissa avseenden begränsas. I propositionen redovisas hur Televerkets nuvarande samhällsåtaganden gentemot de handikappade, upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd och åtaganden vad avser SOS Alarmering AB säkerställs i andra former.
Konstitutionsutskottet instämmer i expertgruppens slutsats att det från konstitutionella utgångspunkter inte finns några hinder för en bolagisering. Utskottet beklagar emellertid att den redovisning av de principiella skillnaderna mellan associationsformerna som är införd i propositionstexten, liksom av de alternativa vägar som står till buds för att säkerställa att olika politiskt angelägna hänsyn beaktas vid en bolagisering, är summariskt utformad. Emellertid framkommer ingenting i föredragandens redovisning av Televerkets förändrade verksamhetsform som motsäger expertgruppens generella slutsats.
Stockholm den 29 april 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnson (s) Stig Bertilsson (m) Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd) Torgny Larsson (s), Inger René (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt-Ove Johansson, Hans Göran Franck, Ingvar Johnsson, Torgny Larsson och Lisbeth Staaf-Igelström (alla s) anser att den del av konstitutionsutskottets yttrande som börjar med "Konstitutionsutskottet instämmer" och slutar med "generella slutsats" bort ha följande lydelse:
Enligt konstitutionsutskottets mening bör regeringens proposition inte antas i de delar som behandlar telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, dvs. bolagiseringen av Televerket.
En förändring av televerksamheten som den framläggs i propositionen har stor betydelse för konstitutionella frågor som rör medborgarnas rätt till insyn och handhavandet av den statliga förmögenheten. Regeringen har trots en omfångsrik proposition inte kunnat prestera ett acceptabelt beslutsunderlag. Det är ett anständighetskrav att beslut i så här viktiga frågor grundas på ett fullgott sådant.
Kritiken gäller också ärendets handläggning. Några parlamentariska överväganden av de konstitutionella aspekterna på en bolagisering av affärsverken, i enlighet med riksdagens revisorers begäran, har således icke ägt rum. Den tunna departementspromemoria (Ds l992:101) som utgjort underlag för regeringens överväganden har inte heller blivit föremål för sedvanlig remissbehandling.
Propositionen saknar ordentliga konsekvensanalyser, trots att konstitutionsutskottet vid olika tillfällen framhållit (l990/91:KU30) det nödvändiga i att sådana analyser presenteras. Av propositionen borde utförligt ha framgått vilka konsekvenserna blir av att verksamhet, som bedrivs i affärsverksform överflyttas till bolagsform. Beskrivningen av sådana följder vid ändrad associationsform generellt och speciellt för Televerkets del ägnas blott en halv sida av en i övrigt omfattande proposition. Det är ett grundläggande demokratiskt krav att konsekvenserna av viktiga ställningstaganden, speciellt om de berör grundlagsfrågor, kan överblickas innan beslut fattas.
I det aktuella fallet innebär bolagiseringen av Televerket att tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet inte längre blir tillämpliga. Vidare upphör den kontroll som utövas av JO, JK och RRV och ersätts endast av den kontroll som utövas av de på bolagsstämman valda revisorerna, vilket utskottet inte anser vara till fyllest.
Konstitutionsutskottet konstaterar att propositionen inte motsvarar de krav som KU ställt på att regeringen noga ska beakta och redovisa de konstitutionella frågorna vid eventuellt ändrade associationsformer för affärsverken.
Den i propositionen centrala slutsatsen, att Telia AB så långt det är möjligt bör verka under samma förutsättningar som icke statligt ägda aktiebolag är dåligt underbyggd. Frågan vilka de närmare villkor är genom vilka Telestyrelsen skall utöva kontroll enligt telelagen är otillfredsställande belysta. Den uppföljning som äger rum i form av ett statligt aktiebolags årliga redovisning till riksdagen har ett begränsat värde.
Enligt konstitutionsutskottets mening förstärker de invändningar som Lagrådet framfört i lagstiftningsärendena de brister som ovan påtalats. De farhågor, som framförs mot att de omfattande och oprecisa uttalandena i den allmänna motiveringen till förslagen inte är ägnade att ge avsedd vägledning för rättstillämpningen, är i sig vägande skäl för att lagförslagen bör avslås.
Konstitutionsutskottet anser således att propositionen är behäftad med så många brister och oklarheter att den inte kan bifallas i här berörda delar. Regeringen bör tillsätta en parlamentarisk kommitté för att ta fram ett fullgott underlag till de viktiga konstitutionella frågor som detta ärende aktualiserar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Jag delar i huvudsak den bedömning som görs i den avvikande meningen såvitt avser avslag på propositionen. Därutöver anser jag att motion T97 bör bifallas. För ett väl fungerande telesystem krävs telepolitiska mål av ett annat slag än de som uppräknas i förslaget till telelag. De fördelar och möjligheter till insyn som den nuvarande affärsformen för Televerket medger skulle försvinna vid en bolagsbildning.
Särskilt yttrande
Harriet Colliander (nyd) anför:
Jag ansluter mig till utskottsmajoritetens bifall till propositionen.
Därutöver vill jag påpeka att förslaget innehåller ett par tveksamheter ur konstitutionell synpunkt.
Den första tveksamheten gäller handlingsnormen i lag om radiokommunikation vilken säger att vid tillämpningen av lagen skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten och informationsfriheten beaktas särskilt. Detta tänkande färgar också av sig på bestämmelsen om tillståndsgivning, där det står att tillstånd skall meddelas om det kan antas att användningen inte kommer att hindra sådan radiokommunikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen. Dessa bestämmelser kan låta bra men inrymmer samtidigt en inte obetydlig fara för yttrandefriheten. Lagstiftningen hindrar nämligen inte tillståndsmyndigheten från att övervaka innehållet i radiokommunikationen och att ingripa mot sådana sändningar som måhända inte faller inom ramen för vad som enligt myndigheten kan uppfattas strida mot principen om den fria åsiktsbildningen. Detta kan i sin tur leda till att myndigheten ingriper mot vad myndigheten anser vara olämpligt innehåll genom att ta upp frågan med tillståndshavaren i syfte att nå en ändring i sändningsinnehållet eller att återkalla tillståndet. Tveksamheten ligger i att lagstiftningen öppnar för en myndighet att agera inom yttrandefrihetens område på ett sätt som inte kan utesluta maktmissbruk eller i vart fall komma i konflikt med de grundläggande principerna om yttrande- och informationsfrihet och hur sådana frågor bör handläggas.
Den andra tveksamheten rör offentlighetsprincipen och bolagiseringen. Offentlighetsprincipen är av grundläggande betydelse för vår demokrati och ger framför allt möjlighet för insyn i verksamheten. För statens bolag gäller inte offentlighetsprincipen om det inte särskilt föreskrivs. Vid en bolagisering kan intresset av offentlighet och insyn komma i konflikt med intresset av att skydda företaget från insyn, t.ex. i fråga om ekonomiska intressen eller affärshemligheter. Tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet, som ju inte gäller för statliga bolag, är inte absolut till sin karaktär utan lämnar ett inte obetydligt utrymme för att begränsa rätten att ta del av allmänna handlingar. Enligt propositionen bör Telia AB så långt det är möjligt verka under samma förutsättningar som icke statligt ägda aktiebolag. Det kan i och för sig uppfattas som rimligt, men vad som anförts i propositionen om insyn och kontroll av verksamheten är trots allt ägnat att inge oro. Saken behandlas översiktligt och utan närmare analys av de problem som kan uppkomma för allmänheten att få nödvändig och rimlig insyn i verksamheten. Med hänsyn till offentlighetsprincipens grundläggande betydelse borde en ordentlig konsekvensanalys ha gjorts. Det kan nämligen inte uteslutas att det kan finnas en möjlighet att med stöd av lagstiftning ge medborgarna en rimlig insyn i verksamheten så länge den ägs av staten. Med förslaget finns det risk för att hemlighetsmakeriet går för långt. Det ligger i sakens natur att det kan finnas ett rimligt läge mellan det offentliga och det hemliga i statlig företagsamhet. Den balanspunkten saknas för närvarande i förslaget.
Försvarsutskottets yttrande
1992/93:FöU9y
Bilaga 6
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen3 Motionerna4 Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.4 Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:200 Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.5 Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari 19937 Yttranden från konstitutionsutskottet och försvarsutskottet9 Utskottet9 1 Lagstiftning för telemarknaden9 1.1 Bakgrund9 1.2 Huvuddragen i regeringens lagförslag10 1.3 Motionsförslag om avslag på regeringens lagförslag m.m.11 1.4 Utskottets ställningstagande till frågan om avslag på regeringens lagförslag m.m.12 1.5 Motionsförslag om vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag14 1.6 Utskottets ställningstagande till motionsförslagen om vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag15 1.7 Utskottets ställningstagande till regeringens lagförslag i övrigt m.m.17 2 Televerkets verksamhetsform19 2.1 Bakgrund19 2.2 Regeringens förslag21 2.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag21 2.4 Konstitutionsutskottets yttrande23 2.5 Trafikutskottets ställningstagande23 3 Lagfäst samtrafikplikt m.m.25 3.1 Bakgrund25 3.2 Regeringens överväganden25 3.2.1 Lagfäst samtrafikplikt25 3.2.2 Lagfästa grunder för beräkning av ersättning vid samtrafik26 3.3 Regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB om samtrafikavgifter28 3.4 Motionsförslag om avslag på regeringsförslaget29 3.5 Utskottets ställningstagande29 4 Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden29 5 Taxor30 5.1 Bakgrund30 5.2 Regeringens förslag31 5.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag m.m.33 5.4 Utskottets ställningstagande34 6 Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet m.m.36 6.1 Bakgrund36 6.2 Regeringens förslag36 6.3 Motionsförslag om totalförsvarets behov av telekommunikationer37 6.4 Försvarsutskottets yttrande38 6.5 Motionsförslag om handikappades behov av telekommunikationer38 6.6 Motionsförslag om olönsamma telefonautomater i glesbygd38 6.7 Trafikutskottets ställningstagande39 7 Målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncernen39 7.1 Regeringens förslag39 7.2 Motionsförslag40 7.3 Utskottets ställningstagande41 8 Anslagsfrågor41 8.1 Regeringens förslag41 8.2 Motionsförslag42 8.3 Utskottets ställningstagande42 9 Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.42 10 Övrigt43 Hemställan44 Reservationer48 Meningsyttring av suppleant57 Bilaga 1 Propositionens lagförslag59 Bilaga 2 Utskottets förslag till rättelse av regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer99 Bilaga 3 Utskottets lagförslag100 1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)100 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)102 Bilaga 4 Lagförslag till reservationerna 2 och 3103 Bilaga 5 Konstitutionsutskottets yttrande105 Bilaga 6 Försvarsutskottets yttrande117