Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater

Betänkande 2004/05:JUU33

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 juni 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater(pdf, 12 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:33 Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater

Beslut

Ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU-länder (JuU33)

Riksdagen godkände 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater, ett tilläggsprotokoll och ett relaterat avtal mellan EU och Island och Norge. Riksdagen sa också ja till nödvändiga lagändringar till följd av överenskommelserna. Lagändringarna börjar med ett undantag gälla den 1 juli 2005.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 6
Propositioner: 2

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-04-21
Justering: 2005-05-24
Trycklov till Gotab och webb: 2005-05-26
Trycklov: 2005-05-26
Reservationer: 2
Betänkande 2004/05:JUU33

Alla beredningar i utskottet

2005-04-21

Ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU-länder (JuU33)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen godkänner 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater, ett tilläggsprotokoll och ett relaterat avtal mellan EU och Island och Norge. Riksdagen föreslås också säga ja till nödvändiga lagändringar till följd av överenskommelserna. Lagändringarna ska med ett undantag börja gälla den 1 juli 2005.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-06-02
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:JUU33, Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater

Debatt om förslag 2004/05:JUU33

Webb-tv: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Johan Pehrson (Fp)
Anf. 21 Johan Pehrson (Fp)
Herr talman! Den här morgonen har jag haft förmånen att få ägna åt en ganska viktig konferens som handlar om brottsbekämpning i Östersjöområdet och de länder runt Östersjön, dit Sverige hör, som delar en hel del utmaningar för att kunna skapa bättre trygghet och säkerhet i vår del av världen och i vår del av den europeiska unionen. Politiker, forskare och myndighetsföreträdare har redovisat de utmaningar som vi står inför när det gäller brottsbekämpning, de möjligheter som finns, men tyvärr också en hel del av de hinder som finns för att vi effektivt ska kunna komma åt den avart som följer i ett allt öppnare Europa. Det är ett tråkigt faktum att brottsligheten faktiskt mycket medvetet utnyttjar de luckor och de öppningar som skapas när vi tar bort gränser och river murar. Vi har pratat mycket om hur de nationella myndigheternas samarbete fungerar, vad vi kan lära oss och vad vi kan göra mer bilateralt, länder till länder. Vi har pratat mycket om internationella samarbetsmän för polis och tull, hur viktigt det är att det funkar i praktiken. Vi har haft Östersjörådets verksamhet uppe till diskussion. Vad kan bli bättre där? Och vi har inte minst pratat om EU, så klart. För de här länderna runt Östersjön är ju, precis som för Sverige, EU det viktigaste samarbetsområdet för att kunna skapa instrument som bekämpar brottslighet. Herr talman! Det är faktiskt en sådan fråga vi har uppe nu. Det är samma saker som berörs nu som alltid annars. Nu ska vi behandla den ömsesidiga rättshjälpen i brottmål mellan EU:s medlemsstater. Det handlar om svåra saker. Det handlar om förtroende och respekt för varandras rättsordningar. Det handlar om det ömsesidiga erkännandet, som står som en grundpelare sedan Tammerforsöverenskommelsen, att vi ska ha förtroende för varandra. Men det är inte alltid så lätt. Vi ser och vi vet att det fungerar olika. Vi känner ofta att just i Sverige är vi väldigt duktiga. Det är min upplevelse också. Vi är duktiga på rättssäkerhet och rättstrygghet. Men är vi helt ärliga vet vi att det faktiskt finns brister också i vårt land. Även vi har kanske till och med allvarliga brister när det gäller våra myndigheters sätt att arbeta. Så ser man det i de andra länderna också. Man upplever inte själv att alla länderna som det påstås vara korruption i är jättekorrupta. De tycker att just deras land fungerar ganska bra, men de är oroliga för grannlandet eller något annat land i unionen. Jag tror i alla fall att det är väldigt viktigt att vi tillstyrker förslaget i det här betänkandet så att vi kan få den här konventionen på plats. Vi måste se till att vi har bra regler för hur poliserna ska kunna arbeta över gränserna, att vi har effektiva regler för gemensamma utredningsgrupper och att vi mellan våra polismyndigheter kan ge varandra tekniskt bistånd för att tillsammans samla kraften mot den brottslighet som ofta påstås vara växande. Jag möter många människor i brottsbekämpande yrken som säger detta. Även om jag levererade en hel del kritik, mina vänner, på det seminarium som jag var på under förmiddagen tycker jag att det är väldigt konstigt att vi inte ser fler av dessa organiserade brottslingar bakom lås och bom i så fall, om nu verksamheten växer och de blir så många. Var är effektiviteten? Vi måste ju ställa hårda och tuffa krav på våra myndigheter så att de levererar och inte bara springer runt och pratar om ökande grov brottslighet. Man måste se till att det kommer något också och att man sätter in något. Det borde vara prioriterat, tycker i alla fall jag, och jag vet att de flesta här i kammaren delar den uppfattningen. Vi ska prioritera arbetet mot den grova organiserade brottsligheten som skadar så mycket och ger så många människor rättsförluster. Jag tror att det här är ett steg i rätt riktning. Vi tillstyrker detta från Folkpartiets sida. Vi tror dock att man faktiskt också, som tas upp i det här ärendet, måste fundera på till exempel regler för skyddsidentitet. Det är en fråga som jag också vet är aktuell på Regeringskansliet. Det faktum att alltmer av den organiserade brottsligheten går över gränserna gör att poliserna i alla länder i Europa måste ha lika villkor att kanske kunna infiltrera en organiserad grov brottslighet som håller på med människohandel eller narkotikahandel. I dag är det ett problem för de här grupperna om det är en gränsöverskridande insats och de kommer till Sverige. Vi har andra regler. Man får inte ha skyddsidentitet. De kriminella hjärnorna bakom denna cyniska verksamhet kan snabbt avslöja vilka som är polisiära infiltratörer. Detta leder i ett annat led till att Sverige alltmer, som vi har uppmärksammat på sistone, använder sig av andra agenter, privata agenter, personer som sällan är helt fläckfria själva, om jag uttrycker mig milt, personer som hamnar i provokativa åtgärder. Man slirar verkligen på lagstiftningen på ett sätt som jag tycker är oacceptabelt. Jag skulle ha önskat att majoriteten hade sett vikten av att vi hos regeringen skyndar på möjligheten att kunna använda sig av just skyddsidentitet. Frågan om provokation tas ju också upp i betänkandet. Vi vet att gränssnittet mellan en hygglig bevisprovokation och en påstådd brottsprovokation egentligen är hårfin. Det blir nästan en akademisk fråga. Men om vi vill nå resultat i den här verksamheten, om vi vill få några av de jag faktiskt också tror finns, grovt organiserade brottslingar, att hamna bakom lås och bom i större utsträckning, måste vi också vara beredda att ge lite tuffare verktyg. Men vi får hoppas att regeringen själv har styrfart i den här frågan eftersom vi inte får en tydlig signal från riksdagen om att vi ska bifalla den delen. Jag vill ändå yrka bifall till reservation nr 2, herr talman, för att markera att vi måste gå vidare och ge verktyg så att poliserna i Östersjöområdet och poliserna i hela EU kan jobba gränsöverskridande mot den organiserade brottsligheten som går över gränserna. Sverige ska inte ha luckor i lagstiftningen som gör att här avslöjas alla direkt, och det blir mycket svårt att i praktiken genomföra kontrollerade leveranser. Den konferens som jag var på under förmiddagen fortsätter och avslutas i dag. Jag hoppas att det dokument de kommer fram till efter den kommer hela utskottet till godo, för det är väldigt avgörande frågor. Vi kan fokusera hur mycket som helst i Sverige på att vi ska bli bättre. Men i ett öppet Europa spelar det också roll hur vi tillsammans jobbar för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Här finns mycket arbete kvar att göra. Det är glädjande att detta är ett steg på vägen, herr talman.
Beatrice Ask (M)
Anf. 22 Beatrice Ask (M)
Herr talman! De förslag som behandlas i det här ärendet innebär sammantaget ett tydligt steg mot bättre och mer effektiv brottsbekämpning över gränserna. Genom regler som exempelvis reder ut hur hemlig telefonavlyssning ska kunna hanteras vill vi kunna möta den grova organiserade brottsligheten. I det här ärendet finns det förtydliganden som gör att myndigheter dessutom inte bara ska hjälpa varandra när så behövs och begärs, utan en svensk åklagare som handlägger ett ärende om rättslig hjälp ska också informera den ansökande staten om han eller hon upptäcker att man borde göra mer än vad som begärs, det vill säga det finns ett mervärde som man kan få ut genom att använda de nya regler som vi kommer att anta om någon timme kanske. Det här tycker vi moderater är väldigt bra. Däremot anser vi att regeringen också borde ha lagt fram förslag som reglerar polisens möjligheter att arbeta med skyddad identitet. Rikspolischefen, rikskriminalchefen och länspolismästaren i de tre största polismyndigheterna begärde nyligen offentligt att få den möjligheten för att kunna arbeta mer effektivt mot den organiserade brottsligheten. Genom att tillträda 2000 års EU-konvention kommer utländsk polis att kunna arbeta under skyddsidentitet i Sverige. Men våra egna poliser kan det inte. Det här är ologiskt. Jag förstår inte varför inte regeringen har försökt möta de önskemål som har redovisats på ett sakligt sätt från polisledningar runtom i Sverige. Vi moderater påpekar också att det i dag saknas svensk lagreglering när det gäller kontrollerade leveranser, som vi nu ska hjälpa till med, och när det gäller brottsprovokativa åtgärder. Majoriteten skriver i betänkandet att en lagreglering av brottsprovokation är komplicerad och att frågan utreds. Det är väl sant. Men vi moderater anser att det är ett problem i brottsbekämpningen att man inte vet vad som är tillåtet och inte tillåtet i Sverige samtidigt som vi i ett internationellt samarbete, där vi ibland deltar, vet att det används brottsprovokativa metoder och att de också har framgång. Det finns en ganska bra redovisning i många rapporter av hur man lyckas nå framgång i brottsbekämpning genom att använda nya metoder. Jag förstår inte varför vi inte i Sverige reder ut hur vi ska kunna använda dem på ett bra sätt. Det finns ett gråzonsutrymme när det gäller reglerna för polisen, vill jag påstå, som gör att polisen i dag hamnar i situationer där deras insatser ifrågasätts. När man inte vet vad som gäller och inte gäller i fråga om brottsprovokation och annat får vi endera resultatet att poliser går för långt, kanske så småningom till och med döms eller blir av med jobbet, eller att poliser passiviseras därför att de är rädda för vilka konsekvenser ett handfast agerande kan få. Det gråzonsutrymmet gör att vår polis blir mindre effektiv än vad den skulle kunna vara samtidigt som vi vet att den kriminella verksamheten minsann inte sitter still utan hela tiden utvecklar sin verksamhet och går längre och längre. Därför går det inte att göra som regeringen gör, nämligen att säga att det här är så komplicerat och man måste fundera och så vidare. Vi måste försöka att så fort som möjligt ge polis och andra tydliga regler för vad som får och inte fås göra. Rimligen måste vi försöka närma oss regelverk som våra samarbetspartner, inte minst inom Europa, har eftersom vi mer och mer när det gäller internationell brottsbekämpning också här hemma samarbetar med andra. Det blir ologiskt att utländsk personal kan göra vissa saker och svensk kan inte. Vi får en olycklig oreda i hela systemet. Vi moderater tycker att polis och rättsväsende måste moderniseras. Genom att rösta på exempelvis reservation 2 kan riksdagen bidra till ytterligare ett steg i den riktningen. Härmed har jag också yrkat bifall till den reservationen.
Rolf Olsson (V)
Anf. 23 Rolf Olsson (V)
Herr talman! Vi debatterar alltså tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsländer. Konventionen syftar till att på olika sätt underlätta och förbättra det internationella rättsliga samarbetet i brottmål. Återigen tycker jag att vi kan konstatera generellt att det är positivt med en tydlig reglering av tidigare oklara områden. Återigen kan man också konstatera att det händer en hel del på området som har anknytning till begreppet hemliga tvångsmedel. Även här kan vi se detta. Jag vill gärna hänvisa till vad jag sade i mitt anförande om betänkandet som berörde överskottsinformation, det vill säga att det behövs som balans en förstärkt parlamentarisk kontroll av användandet av dessa hemliga tvångsmedel. Med detta sagt vill jag gå in på den motion vi har väckt med anledning av propositionen, som vi i övrigt tycker innebär förbättringar. Vi har ett förslag på en möjlighet för Sverige att vägra rättslig hjälp inom EU när någon står misstänkt för politiskt brott, det vill säga det som framgår i texten under reservation 1. Utskottsmajoriteten yrkar avslag på vårt yrkande med hänvisning till att samarbetet inom EU hela tiden fördjupas och att utvecklingen inom EU, även om den straffrättsliga lagstiftningen inte är harmoniserad, går mot en ordning av ömsesidiga erkännanden av varandras straffrättsliga avgöranden. Vi menar att detta är ett riskfyllt tänkande när det är fråga om politiska brott. Redan i dag kan vi konstatera att det finns olika definitioner inom EU-länderna om begreppet politiska brott. Vi kan med andra ord tänka oss att vi här i Sverige tvingas medverka till att gripa personer som anses ha begått brott i andra länder men som skulle gå fria i Sverige eftersom vi skulle anse att personerna har givit uttryck för sin politiska åsikt. Den utvecklingen, om vi tittar ut över nuvarande Europa, är fullt möjlig. Herr talman! Världen förändras ständigt. Den lagstiftning som tillämpas i dag måste kunna användas även i framtiden. De olika ländernas strafflagstiftningar har för övrigt redan i dag skilda definitioner på vad som utgör olika brott. Det finns ingen garanti för att vår nuvarande definition av vad som utgör politiska brott kommer att tillämpas i framtiden. Att öppna upp sådana luckor i lagstiftningen är, menar vi i Vänsterpartiet, inte rätt väg att gå. Vi måste, som vi alltid har gjort tidigare, försäkra oss om att vi inte medverkar till att någon döms för brott som kan betraktas som politiska. I den EU-konvention vi nu ska tillträda finns i artikel 9.2 en möjlighet för alla länder att förklara att en ansökan om rättslig hjälp ska kunna avslås om det är fråga om politiska brott. Denna möjlighet vill inte majoriteten i utskottet använda. Det är svårt för Vänsterpartiet att förstå. Herr talman! Jag yrkar därför bifall till reservation nr 1.
Johan Linander (C)
Anf. 24 Johan Linander (C)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 5 om svensk lagstiftning om skyddsidentiteter med mera. Visst känns det bra att vi tillträder 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater. I dag har vi att ta ställning till ännu ett viktigt och bra förslag från EU. Rättslig hjälp mellan EU:s länder är bra både för brottsbekämpningen och för dem som utsatts för brott. Det känns konstigt att vi i Sveriges riksdag i dag ska fatta beslut om att tillåta andra länders poliser att få arbeta i Sverige med skyddsidentitet och kontrollerade leveranser. Det känns inte konstigt för att jag har något emot besluten i princip, utan det känns konstigt för att vi inte har någon lagreglering om skyddsidentitet och kontrollerade leveranser för svenska poliser. I konventionen hänvisas till att arbetsmetoderna ska ske under nationell rätt, men vi i Sverige har inte ens någon nationell rätt om detta. Utskottsmajoriteten försöker förklara detta med att vi har en fast praxis som svensk polis arbetar efter, till exempel vad gäller kontrollerade leveranser och provokation. Det finns en praxis, men så där fast tycker jag inte att den är. Var går gränserna? Det tycks vara allt annat än klart. Ett inte alldeles okänt mål om en kriminalkommissaries vapenhantering har givit olika domslut i tingsrätt och hovrätt. Nu blir det Högsta domstolen som ska avgöra vad som gäller. Det är svårt att säga att det finns en fast praxis i Sverige. Givetvis vore det rätt ordning att först fastställa svenska regler för vad som gäller för svenska polisers arbetsmetoder. Därefter kan vi besluta vad som ska gälla för utländska polisers arbetsmetoder i Sverige. Från Centerpartiets sida vill vi inte stoppa det viktiga arbetet om rättslig hjälp. Vi har valt att inte yrka avslag på hela propositionen även om vi tycker att det är en bakvänd ordning. I stället har vi i reservation 2 krävt att regeringen återkommer med förslag på svensk lagstiftning. Det hoppas jag att man gör så snart som det bara är möjligt. Herr talman! Jag brukar så fort det handlar om en EU-fråga återkomma till samma ämne, men tyvärr har både Vänsterpartiets och Miljöpartiets representanter försvunnit. Nu kommer Vänsterpartiet tillbaka! Det var skönt. Jag kan konstatera att båda de EU-negativa partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, återigen godkänner en överenskommelse som vi gör inom EU, det vill säga den union som båda partierna vill lämna. Denna dubbelmoral att både äta kakan och ha den kvar - rättare sagt: både äta kakan och lämna bort den - kräver en förklaring. Jag hörde ingen förklaring i Vänsterpartiets Rolf Olssons anförande. Jag hoppas att han kan lämna en i en replik. Miljöpartiets Leif Björnlod försvann någon annanstans. Hur menar Vänsterpartiet att fördelarna med denna konvention om rättslig hjälp skulle kunna behållas även om Sverige stod utanför EU?
Rolf Olsson (V)
Anf. 25 Rolf Olsson (V)
Herr talman! Jag tvingades lämna salen ett litet ögonblick, så jag fick inte njuta av hela Johan Linanders anförande. Men det är kända ståndpunkter sedan tidigare som Johan Linander upprepar. Vi i Vänsterpartiet tar ställning i varje enskild fråga konkret. Jag vidhåller det jag sade i talarstolen, att det självfallet finns positiva inslag i detta att vi nu reglerar områden som tidigare varit oreglerade. Vi värderar detta. Vi har inte låst fast oss i några dogmer utan ser praktiskt på frågorna. Kan vi komma framåt när det gäller rättssäkerheten och demokratin vill vi naturligtvis medverka till detta. Vi tycker att vi gör det genom våra ställningstaganden här. Jag vill ställa frågan till Johan Linander varför han inte, precis som majoriteten i det EU som han så entusiastiskt pläderar för, vill ge oss möjligheten att sätta en gräns när det gäller politiska brott. Varför vill Johan inte medverka till det? Det vill uppenbarligen andra krafter inom EU.
Johan Linander (C)
Anf. 26 Johan Linander (C)
Herr talman! Rolf Olsson upprepar nu att det här är en sjyst konvention, men vi får tydligen inte heller den här gången något svar på frågan hur vi skulle kunna fortsätta det rättsliga samarbetet, öka rättstryggheten för Europas medborgare som rör sig över gränserna och fortsätta att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten om Sverige står utanför detta viktiga samarbete. Jag ska däremot försöka svara på den fråga jag fick som handlade om politiska brott. Det är inte så att man genom att det finns en möjlighet i konventionen säger att alla medlemsstater ska införa en sådan här reglering kring politiska brott. Jag är för min del inte speciellt orolig för att det kommer att begås politiska brott inom Europas medlemsstater och att man då ska kräva utlämning från Sverige. Jag kan vända på det och säga: Skulle ett annat land få vägra utlämning till Sverige om det handlade om koppleriverksamhet, det vill säga att det inte var olagligt i ett annat land att syssla med koppleri men Sverige ville ha en person utlämnad? Jag tror inte att Sverige hade tyckt att det var så jättebra om vi hade fått svaret att det inte var olagligt i det landet och man därför vägrade att lämna ut den personen. Jag tycker att vi ska erkänna varandras rättsordningar. Vi i Centerpartiet går efter dessa principer. Därför står vi inte bakom reservationen från Vänsterpartiet och Miljöpartiet, men jag har i och för sig full respekt för den.
Rolf Olsson (V)
Anf. 27 Rolf Olsson (V)
Herr talman! Jag kan konstatera att det i dessa dagar uppenbarligen är tveksamt med entusiasmen i hela Europa, inte bara hos Vänsterpartiet. Det är ju länder som Frankrike och Holland som visar att bygget av den superstat som Johan Linander uppenbarligen förbehållslöst applåderar inte har stöd hos majoriteten i Frankrike och inte har stöd i Holland. Jag känner att jag är i väldigt gott sällskap. Jag tycker att Johan ändå ska tänka över det här med de politiska brotten. Synen varierar, som bekant, på definitionen av brottslighet. I länder som Spanien, Irland och andra finns det diskussioner som vi inte omedelbart kan känna igen. Jag tycker att den möjlighet som ges i artikel 9.2 är någonting att ta fasta på här i Sverige. Det är någonting, Johan, som innebär ytterligare ett erkännande av en produkt som har sin bas i EU, så det är inget negativt. Det finns en möjlighet för Johan att ansluta sig till det.
Johan Linander (C)
Anf. 28 Johan Linander (C)
Herr talman! Jag lyssnar och lyssnar och försöker hitta ett svar på frågan hur Sverige skulle kunna fortsätta att dra nytta av de fördelar som vi ser med EU om vi inte var medlemmar. Jag trodde att Rolf Olsson skulle svara att vi kunde göra som Island och Norge, att ändå tillträda konventionen. Island och Norge är inte med i EU men tillträder den här konventionen. Det går till så att de här båda länderna, och även Schweiz numera, sitter med i den så kallade gemensamma kommittén, där man får godkänna beslut som de 25 medlemsstaterna tidigare fattat. Man får alltså inte vara med och förhandla, utan man får ta en färdig produkt rakt av. Detta svar kom inte från Rolf Olsson, men det kanske var så han tänkte. Vad gäller superstat vill jag bara klargöra att jag också kan vara mycket kritisk till hur samarbetet i EU går till. Jag tycker att EU-samarbetet i alldeles för stor utsträckning är ett samarbete mellan Europas toppolitiker, när det borde vara ett samarbete mellan Europas folk. Jag vill utveckla EU i denna riktning. Från Centerpartiets sida vill vi driva en aktiv EU-politik. Vi vill inte sitta på åskådarläktaren, som tydligen Rolf Olsson och Vänsterpartiet vill. Rolf Olsson kommer säkert, som sagt, att få nya chanser att förklara hur ett Sverige utanför EU skulle kunna dra nytta av fördelarna med EU. Nästa gång det kommer ett rambeslut som ska godkännas lovar jag att jag återkommer till detta.
Joe Frans (S)
Anf. 29 Joe Frans (S)
Herr talman! Låt mig först yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Herr talman! EU-samarbetet på det rättsliga området bygger, som flera har sagt här uppe, på ömsesidigt förtroende. Det bygger på att man känner trygghet i varandras rättssystem och rättstradition. Det bygger på att man sakta, steg för steg, närmar sig varandra, inser och erkänner att man har olika principer och olika traditioner men att man har en viss trygghet i att man tillsammans vill bekämpa brottsligheten, den internationella, organiserade brottsligheten. Man vill göra det lättare att skapa effektiva instrument för våra brottsbekämpande myndigheter. Om jag tillåter mig göra en reflexion av det replikskifte som nyss ägde rum, kan jag säga att mot bakgrund av det som vi upplever i Europa är det här området kanske ett av de områden där de största förändringarna kommer att ske i det EU-fördrag som föreslås. Det är hursomhelst, oavsett hur det går med den saken, det område där vi kommer att behöva jobba tillsammans, närma oss varandra, gå tätare tillsammans. Det samarbetet kommer, tror jag, att gå vidare. Det rättsliga området kommer att bli viktigare och viktigare, och det är bra. Den konvention och det tilläggsprotokoll som det handlar om är en modernisering och förbättring av internationell rättslig hjälp i brottmål. Jag kan säga att svensk rätt i stor utsträckning uppfyller de krav som ställs här. Ändå kan man säga att vissa lagändringar är nödvändiga. Tidigare talare har varit inne på det. Det handlar bland annat om telefonförhör och videokonferenser. Telefonförhör får genomföras av svensk domstol som bevisupptagning utom huvudförhandling om den ansökande staten begär det. Man utvidgar den här bestämmelsen så att även en svensk domstol ska kunna besluta att telefonförhör sker på det sättet. Det finns en del andra ändringar, och det handlar om att en svensk åklagare som handlägger ett ärende om rättslig hjälp får underrätta den ansökande myndigheten om andra utredningsåtgärder. Det är bra förändringar. Man kan alltså säga att till följd av den nya åklagarorganisation som föreslås ändras bestämmelsen om vilka åklagare som är behöriga att handlägga ärenden om rättslig hjälp. Det är också någonting som kommer att leda till effektivitet. Det är ändringar i lagen om gemensamma utredningsgrupper. Det finns också regler om samarbete med kontrollerade leveranser - jag återkommer snart till det - och så kallade hemliga utredningar, det vill säga åtgärder som tjänstemän vidtar i en brottsutredning under användande av skyddsidentitet. Så det här samarbetet förekommer redan i dag i Sverige. Men det är inte särskilt reglerat i svensk rätt. Det finns förslag till en sådan reglering som har lämnats i ett annat lagstiftningsärende 2003. Men i det här betänkandet, som vi pratar om, föreslås det inte att vi ska ändra de föreskrifterna. Det som Lagrådet också sade var att begreppet kanske måste utvecklas vidare. En hel del arbete återstår att göra där, men jag tror att vi så småningom kommer att få ett ärende när det är färdigberett i departementet. Man kan titta tillbaka på den här utvecklingen. Först hade vi Maastrichtfördraget, där det straffrättsliga samarbetet grundlades och flyttade till tredje pelaren. Sedan kom Amsterdamfördraget 1999. Där intensifierade man samarbetet. Man lade grunden och fick riktlinjer för hur man skulle jobba. Så småningom fick vi då det mötet i Tammerfors där man tydliggjorde hur man skulle jobba tillsammans. Och man skapade ett antal nya institutioner som Europol, Eurojust. Och om man tänker på det steg som vi tar i dag, så är det helt rätt steg när det gäller att gå vidare med att skapa effektiva instrument. Den här konventionen reglerar också olika situationer där staterna ska hjälpa varandra. En person som ska avlyssnas kanske exempelvis finns i ett land men instrumenten för att avlyssna honom finns i ett tredje land, och det finns ett annat land som ansöker om att det här ska göras. Detta gör det helt enkelt möjligt för oss att använda tekniken på ett bra sätt. Det finns en rad olika situationer där man skulle kunna göra det möjligt för polisen att arbeta effektivt. Och det finns i stort sett enighet kring detta. Därför behöver jag nog inte prata så mycket om innehållet. Men det finns två reservationer i ärendet, bland annat om det som jag har varit inne på när det gäller skyddsidentiteter. Detta är inte särskilt lagreglerat, men Beredningen för rättsväsendets utveckling har pratat om detta i ett tidigare betänkande, och jag kan säga som så att det pågår för närvarande arbete i departementet kring den frågan. Man kan naturligtvis vara kritisk mot att man särskilt ska reglera en arbetsmetod, för nog är detta en arbetsmetod, men vi ska diskutera saken. Sedan finns diskussionen om kontrollerade leveranser och brottsprovokation. Allt detta jobbar vi med, och jag tror att vi kommer att göra allt vi kan för att underlätta för våra brottsbekämparmyndigheter. Om det är nödvändigt så gör vi allt som vi kan för att underlätta. Med det, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.
Beatrice Ask (M)
Anf. 30 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag har faktiskt ett bekymmer, och det är att jag tycker att Joe Frans och majoriteten har en sådan avslappnad inställning till någonting som är otroligt angeläget och viktigt. Detta med skyddsidentiteter är ju någonting som är helt nödvändigt. Har du hört talas om mc-brottsligheten, beskyddarverksamheten? Svensk polis kan i dag inte i falskt namn hyra en bil. Det här är kriminella grupperingar som medvetet arbetar för att hota och försvåra utredningar och polisverksamhet, och vi har bakbundit vår egen polis så att de inte ens kan agera. Dessutom är polisen ofta utsatt för hot från de här grupperingarna, inte bara mot dem själva utan också mot andra. För vissa arbetsuppgifter är skyddsidentiteten alldeles nödvändig för att vi ska få framgång i att försöka bekämpa den här verksamheten. Vi fick uppgifter häromdagen om att beskyddarverksamheten var etablerad i nästan varenda restaurang i Göteborgsområdet. Det här går alltså fort. Det här liksom fastnar i Sverige på ett sätt. Då står ni och säger: Så småningom kanske vi kommer fram till någonting. Nu får vi då ett ärende där vi tillåter att utländsk polis får arbeta på det här sättet, men själva har vi inga regler. Jag läser i handlingarna här, där det står att arbetsmetoderna förekommer i annat internationellt samarbete där Sverige deltar, och det har enligt propositionen etablerats en relativt fast praxis om hur man får använda de här metoderna här i landet. Räcker det med något slags fast praxis som liksom har utvecklats? Vi är med i samarbete där man använder metoderna, men vi ska inte själva ge oss möjligheten att reda ut vad som ska gälla exempelvis för att kunna bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Jag är rätt otålig när det gäller att vi får fram något här.
Joe Frans (S)
Anf. 31 Joe Frans (S)
Fru talman! Jag förstår Beatrice Asks oro på något sätt, men det är ju inte så att skyddsidentiteter inte används i Sverige. Det har gjorts med framgång när det gäller grov brottslighet, organiserad brottslighet, narkotikabrott och rån och annat. Men detta är inte lagreglerat. Det är det som det handlar om, och det kan man fundera på och diskutera kring. Det är en arbetsmetod som man kanske tycker borde vara reglerad, och saken är den att, som jag nämnde, det finns en beredning inom departementet. Jag känner en viss trygghet i att vi, när den beredningen har nått en nivå där man kan reda ut de här sakerna, kommer att få nödvändiga och adekvata lagstiftningsförslag på det området. Jag hoppas att vi, när detta kommer fram, kan söka en bred majoritet med Moderaterna och andra för att tillsammans underlätta för våra brottsbekämpande myndigheter.
Beatrice Ask (M)
Anf. 32 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Rikspolischefen, rikskriminalpolischefen, länspolismästaren i Stockholm, länspolismästaren i Skåne, länspolismästaren i Västra Götaland - alla har entydigt sagt: Låt oss få hjälp med att få någon ordning på vad vi får göra för att bekämpa den brottslighet som just nu håller på att klamra sig fast vid och klistra sig fast i vårt land! Då ska vi nöja oss med att det har etablerats en relativt fast praxis. Och så säger Joe Frans: Man använder ju lite av det här i dag. Ja, hur mycket då? Går man för långt? Gör man för lite? Det här är inte tillfyllest. Vi måste komma längre. Vi måste ge de ansvariga inom polisledningsarbetet besked om vad vi tycker. Det är att ta det politiska ansvaret. Jag kan nästan ana mig till något slags politisk feghet när det gäller att ta i ganska besvärliga frågor, och jag är rädd för att det är som en hämsko när det gäller att få fram underlag. Jag påstår inte att det är lätt att reglera sådant här, och allt är inte okej heller därför att det finns gränser för vad man får och inte får göra. Men i det politiska ansvaret ligger att vi faktiskt tar det och att vi också ger personalen de verktyg de behöver. Jag är mycket bekymrad över den här organiserade brottsliga verksamheten som biter sig fast och som skapar sig ett utrymme och som utgör ett hot mot människor och mot det demokratiska samhället. Och jag är förtvivlad över att vi passiviserar den svenska polisen eller också ser till att vi hänger ut en och annan som då går för långt eller är ute i träskmarker där de inte borde vara. Vi måste få bättre regler, och jag förväntar mig faktiskt att Joe Frans nu ger ett besked om att han kommer att jaga på lite i departementets korridorer så att det händer något, så att vi får förslag på bordet här i Sveriges riksdag.
Joe Frans (S)
Anf. 33 Joe Frans (S)
Fru talman! Vi gör allt vi kan. Det stämmer inte att svensk polis är passiviserad. Det stämmer inte att vi inte gör något. Det som stämmer är att vi gör allt vi kan. Det som stämmer är att svensk polis redan i dag har en del möjligheter. Det är lite frustrerande ibland, Beatrice Ask. Vi hade i går en lång diskussion om konstitutionsutskottets granskning. Vi är väldigt noga med att se till att vi bereder ärendena. När vi gör det säger ni: Kom fram med ärenden utan beredning. Ja, det är lite svårt. Men var trygg i att vi gör allt vi kan. När vi inom kort kommer med det som vi anser vara rimligt kommer vi att stödja det tillsammans med den möjliga maktpakten.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-06-02
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 3, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Sveriges tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner
    1. konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater,
    2. protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater,
    3. avtalet av den 19 december 2003 mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:144 punkterna 1-3.
  2. Ändring i sekretesslagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2004/05:142 till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att 1 kap. 4 § ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 4.
    Därmed bifaller riksdagen delvis propositionerna 2004/05:142 i denna del och 2004/05:144 punkt 4.
  3. Övriga lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
    2. lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet,
    3. lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag,
    4. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,
    5. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument,
    6. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
    7. lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar,
    8. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,
    9. lag om ändring i lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar,
    10. lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i brottsutredningar,
    11. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder,
    12. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:144 punkterna 5-16.
  4. Förklaring angående politiska brott

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju50.
    • Reservation 1 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1270017
    m450010
    fp360012
    kd30003
    v02306
    c20002
    mp01502
    -0001
    Totalt25838053
    Ledamöternas röster
  5. Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju51, 2004/05:Ju352 yrkande 20, 2004/05:Ju356, 2004/05:Ju391 och 2004/05:Ju412 yrkandena 12 och 13.
    • Reservation 2 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1270017
    m04609
    fp036012
    kd03003
    v23006
    c02002
    mp13103
    -0001
    Totalt163133053
    Ledamöternas röster