5. Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m.

Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater (Betänkande 2004/05:JUU33 Justitieutskottet)

Justitieutskottets betänkande2004/05:JUU33

Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmålmellan EU:s medlemsstater

Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2004/05:144 Internationell
rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års EU-konvention m.m,
två motioner som väckts med anledning av propositionen samt fyra motioner
som väckts under den allmänna motionstiden år 2004.
I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda en konvention om
ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater,
ett tilläggsprotokoll till konventionen samt ett avtal mellan EU och
Island och Norge om tillämpningen av konventionen och tilläggsprotokollet.
Vidare lämnas förslag till lagstiftning som behövs för att Sverige
skall uppfylla de åtaganden som ett tillträde till överenskommelserna
medför.
Lagändringarna föreslås, med ett undantag, träda i kraft den 1 juli
2005.
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår
motionerna.
I ärendet finns två reservationer (v och mp respektive m, fp, kd och c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Sveriges tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.
Riksdagen godkänner1. konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater,2.
protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen av den 29 maj 2000
om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater,3. avtalet av den 19 december 2003 mellan Europeiska unionen
och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa
bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig
hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års
protokoll till denna.Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:144
punkterna 1-3.

2. Ändring i sekretesslagen
Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2004/05:142 till lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100) med den ändringen att 1 kap. 4
§ ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller
riksdagen delvis propositionerna 2004/05:142 i denna del och 2004/05:144
punkt 4.

3. Övriga lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse,2. lag om ändring i lagen (1992:543)
om börs- och clearingverksamhet,3. lag om ändring i lagen (1994:2004)
om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och
värdepappersbolag,4. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet
av sluten ungdomsvård,5. lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring
av finansiella instrument,6. lag om ändring i lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål,7. lag om ändring i lagen (2002:149)
om utgivning av elektroniska pengar,8. lag om ändring i lagen (2003:389)
om elektronisk kommunikation,9. lag om ändring i lagen (2003:1174) om
gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar,10. lag om ändring
i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt samarbete i
brottsutredningar,11. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder,
12. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:144 punkterna 5-16.

4. Förklaring angående politiska brott
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju50.
Reservation 1 (v, mp)

5. Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju51, 2004/05:Ju352 yrkande 20,
2004/05:Ju356, 2004/05:Ju391 och 2004/05:Ju412 yrkandena 12 och 13.
Reservation 2 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 24 maj 2005
På justitieutskottets vägnar

Britta Lejon
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Britta Lejon (s), Rolf
Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Helena Frisk (s), Peter Althin (kd),
Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Göran Norlander (s),
Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Joe Frans (s), Cecilia
Magnusson (m), Kerstin Andersson (s), Leif Björnlod (mp), Hillevi Engström
(m), Karin Granbom (fp) och Ulla Wester (s).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
För att förbättra det straffrättsliga samarbetet inom Europeiska unionen
antog rådet för inrikes och rättsliga frågor den 29 maj 2000 en konvention
om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater (2000
års EU-konvention). Ett tilläggsprotokoll till konventionen antogs av
rådet den 16 oktober 2001. Konventionen och tilläggsprotokollet avser
att komplettera tidigare internationella konventioner i Europa, framför
allt den grundläggande 1959 års Europarådskonvention om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål. 2000 års EU-konvention och tilläggsprotokollet
finns i bilagorna 5 och 6.
Vissa bestämmelser i 2000 års EU-konvention och dess tilläggsprotokoll
innebär även förändringar i Schengenkonventionen. I dessa delar gäller
de nya bestämmelserna också i förhållande till Island och Norge. För
att även övriga delar skall gälla för Island och Norge har EU och dessa
stater den 19 december 2003 träffat ett särskilt avtal om detta. Avtalet
finns i bilaga 7.
Inom Justitiedepartementet upprättades år 2004 promemorian Internationell
rättslig hjälp i brottmål: Tillträde till 2000 års konvention om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater m.m.
(Ds 2004:50). I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda 2000
års EU-konvention, dess tilläggsprotokoll och avtalet med Island och
Norge. I promemorian lämnas också förslag till lagstiftning för att
genomföra de åtaganden som ett tillträde till dessa överenskommelser
medför. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissvaren
finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Dnr Ju2004/10895/BIRS).
Lagrådet har granskat lagförslagen, och regeringen har i huvudsak följt
de synpunkter som Lagrådet lämnat.
Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda 2000 års EU-konvention,
tilläggsprotokollet till konventionen och avtalet mellan EU och Island
och Norge. Vidare lämnas förslag till den lagstiftning som behövs för
att Sverige skall leva upp till de åtaganden som ett tillträde till
dessa överenskommelser medför.
Konventionen, tilläggsprotokollet och avtalet med Island och Norge
innehåller ett stort antal bestämmelser som syftar till att förbättra
det internationella rättsliga samarbetet i brottmål. Svensk rätt uppfyller
i stor utsträckning de krav som ställs upp i överenskommelserna. I vissa
avseenden behövs emellertid kompletterande bestämmelser.
I lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål görs
vissa tillägg till bestämmelserna om telefonförhör och förhör genom
videokonferens, bl.a. att kravet på samtycke från den som skall höras
genom videokonferens endast skall avse en tilltalad person. I samma lag
föreslås en skyldighet för åklagare att underrätta den ansökande staten
om det kan vara motiverat att vidta andra utredningsåtgärder än de sökta.
Bestämmelserna om användningsbegränsningar justeras till att även
omfatta spontant informationsutbyte.
Tillämpningsområdet för lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper
för brottsutredningar föreslås även omfatta grupper som inrättats med
stöd av konventionen och avtalet med Island och Norge. I den lagen införs
även grundläggande förfaranderegler om s.k. hemliga utredningar och
kontrollerade leveranser. Lagen ges ett nytt namn.
I konventionen regleras för första gången rättslig hjälp med hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Genom konventionen utvecklas
detta samarbete - utöver vad som är möjligt enligt nuvarande regler i
lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål - mot bakgrund av
utvecklingen av ny teknik, t.ex. möjligheterna att avlyssna och övervaka
en person som finns i en annan stat. Vidare gör tekniken det möjligt
att omedelbart överföra telemeddelanden utan att den stat som bistår
med avlyssningen behöver ta upp avlyssningen.
Två nya former av rättslig hjälp, nämligen tekniskt bistånd med hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning samt tillstånd till
gränsöverskridande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning, införs
i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål. Även de nuvarande
reglerna om rättslig hjälp på traditionellt sätt beträffande hemlig
teleavlyssning och hemlig teleövervakning anpassas till konventionen.
Enligt
tilläggsprotokollet skall en stat bistå med olika typer av bankinformation.
Genom ändringar i bank- och finansmarknadsrättslig lagstiftning som
trätt i kraft den 1 juli 2004, kan Sverige bistå med sådan information.
Mot bakgrund av protokollet föreslås bestämmelser om ett straffsanktionerat
meddelandeförbud för den bank eller det finansiella företag som lämnat
ut uppgifterna och för dess anställda och styrelseledamöter.
Lagändringarna föreslås, med ett undantag, träda i kraft den 1 juli
2005.

Utskottets överväganden
Sveriges tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner 2000 års EU-konvention om
ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, tilläggsprotokollet till konventionen
samt avtalet mellan EU och Island och Norge om tillämpningen av
konventionen och tilläggsprotokollet. Vidare föreslår utskottet att riksdagen
antar regeringens lagförslag, som syftar till att Sverige skall leva
upp till de åtaganden som ett tillträde till överenskommelserna medför.
Utskottet tillstyrker således propositionen i dess helhet.

Det ligger i Sveriges intresse att ingå överenskommelser med andra stater
som innebär förbättrade möjligheter att begära och lämna rättslig hjälp
i brottmål samt delta i annat brottsbekämpande arbete. Den nu aktuella
konventionen och dess tilläggsprotokoll innebär en ytterligare utveckling
mot ett effektivt samarbete mellan EU:s länder.
Bestämmelserna i 2000 års EU-konvention utgör inte någon fullständig
och uttömmande reglering av internationell rättslig hjälp i brottmål
mellan EU:s medlemsstater. Sambandet mellan konventionen och andra
konventioner om ömsesidig rättslig hjälp klargörs i artikel 1 där det
också framgår att de nya bestämmelserna är avsedda att komplettera
tidigare instrument, främst 1959 års Europarådskonvention och dess första
tilläggsprotokoll samt Schengenkonventionen. Vid en eventuell konflikt
mellan olika bestämmelser skall den nya konventionen gälla. Konventionen
skall inte påverka tillämpningen av mer förmånliga bestämmelser i andra
överenskommelser. Däremot påverkas, enligt artikel 2, vissa bestämmelser
i Schengenregelverket. Bestämmelserna i artikel 3 om att administrativa
förfaranden skall omfattas av rättslig hjälp utsträcker tillämpningsområdet
för 1959 års Europarådskonvention. Artikel 4 om vissa formaliteter och
förfaranden och artikel 6 om översändande av ansökningar kompletterar
regler som finns i 1959 års Europarådskonvention. Artikel 7 om
informationsutbyte på eget initiativ är en nyhet jämfört med den konventionen
medan liknande bestämmelser finns i Schengenregelverket. Samtliga dessa
bestämmelser skall gälla generellt och är alltså inte knutna till någon
viss form av rättslig hjälp.
Konventionen innehåller även regler om olika former av rättslig hjälp
som innebär en vidareutveckling av sådan hjälp enligt tidigare instrument.
Det gäller bestämmelserna om delgivning i artikel 5, återställande av
egendom i artikel 8 och tillfälligt överförande av frihetsberövade
personer i artikel 9. Nya metoder för tidigare former av rättslig hjälp
införs också genom bestämmelser om förhör genom videokonferens i artikel
10 och förhör genom telefonkonferens i artikel 11.
Vissa former av rättslig hjälp som inte reglerats i konventionsform
tidigare introduceras också. Det gäller olika åtgärder för samarbete
när det gäller brottsutredningar. Sådana åtgärder är kontrollerade
leveranser enligt artikel 12, gemensamma utredningsgrupper enligt artikel
13 och hemliga utredningar enligt artikel 14. I dessa fall kan tjänstemän
från en medlemsstat komma att vara verksamma på en annan medlemsstats
territorium och konventionen innehåller därför bestämmelser om
straffrättsligt och civilrättsligt ansvar för sådana tjänstemän, artiklarna
15-16. Ett särskilt avsnitt, artiklarna 17-22, behandlar rättslig hjälp
med hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning av telefonmeddelanden
m.m. Tanken med bestämmelserna i konventionen om hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning är att de skall omfatta alla former av
kommunikation med hjälp av såväl befintlig som framtida teknik. I den mån
kommunikationer kan bli föremål för avlyssning eller övervakning i en
medlemsstat skall den även kunna bli föremål för rättslig hjälp enligt
konventionens bestämmelser. Konventionen lämnar till nationell rätt att
avgöra det närmare tillämpningsområdet vad avser telemeddelanden,
teleadress och telenät/kommunikationsnät, men förutsätter att teknikutvecklingen
beaktas. Konventionen innehåller också bestämmelser om skydd av
personuppgifter, artikel 23.
I samband med att en stat tillträder konventionen skall den lämna
förklaringar beträffande de myndigheter av olika slag som kan söka eller
handlägga en begäran om rättslig hjälp (artikel 24). Förklaringarna kan
senare ändras. Reservationer får, enligt artikel 25, bara göras mot
vissa, särskilt angivna bestämmelser i konventionen.
Tilläggsprotokollets bestämmelser tar särskilt sikte på åtgärder för
att bekämpa grov ekonomisk och annan organiserad brottslighet. I detta
sammanhang är åtgärder mot penningtvätt av särskild betydelse. Bestämmelserna
kan också ha betydelse i kampen mot terrorism. Protokollet innehåller
bestämmelser om rättslig hjälp med information om bankkonton (artiklarna
1-4), om kompletterande, dvs. förenklade, framställningar (artiklarna
5-6) och om inskränkningar i traditionella vägransgrunder (artiklarna
7-9). I artikel 10 finns bestämmelser om uppföljning av protokollets
tillämpning och om samverkan med Eurojust. Enligt artikel 11 är
reservationer inte tillåtna, förutom i ett särskilt avseende som föreskrivs
i protokollet.
Utskottet har tidigare i olika sammanhang framhållit vikten av att på
ett effektivt sätt kunna bekämpa den organiserade och gränsöverskridande
brottsligheten. Utskottet har därvid även framhållit behovet av att
skapa bättre samarbetsformer mellan länderna än de som finns i dag. Som
inledningsvis anförts innebär den nu aktuella konventionen och dess
tilläggsprotokoll en ytterligare utveckling mot ett effektivt samarbete
mellan EU:s medlemsstater. Sverige bör därför snarast tillträda dessa
överenskommelser. För att åstadkomma en så enhetlig reglering som möjligt
bör Sverige också tillträda det avtal mellan EU och Island och Norge
som innebär att konventionen och tilläggsprotokollet också kommer att
gälla för samarbetet mellan de nordiska länderna. Riksdagen bör godkänna
2000 års EU-konvention, dess tilläggsprotokoll och avtalet med Island
och Norge.
Svensk rätt uppfyller enligt regeringens bedömning i stor utsträckning
de krav som ställs upp i överenskommelserna. I vissa avseenden anser
regeringen emellertid att det behövs kompletterande bestämmelser och
lämnar i propositionen förslag till sådan lagstiftning.
I lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål föreslås vissa
ändringar i bestämmelserna om telefonförhör och förhör genom videokonferens,
bl.a. att kravet på samtycke från den som skall höras genom videokonferens
begränsas till förhör med den som är tilltalad. I samma lag föreslås en
bestämmelse om skyldighet för en åklagare att underrätta den ansökande
staten om det kan vara motiverat att vidta andra utredningsåtgärder än
de som begärts. Vidare föreslås att lagens bestämmelser om
användningsbegränsningar även skall omfatta spontant informationsutbyte.
Särskilda regler om rättslig hjälp i Sverige med tekniskt bistånd med
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i form av omedelbar
överföring av telemeddelanden eller uppgifter om telemeddelanden från
Sverige till den ansökande staten införs i lagen om internationell
rättslig hjälp i brottmål. Tekniskt bistånd förutsätter att den som
avlyssningen eller övervakningen avser finns i den ansökande staten eller
en tredje stat, att ett beslut om hemlig teleavlyssning eller hemlig
teleövervakning i en brottsutredning har meddelats i den ansökande staten,
samt att omedelbar överföring av telemeddelanden eller uppgifter om
telemeddelanden kan ske under betryggande former. Tekniskt bistånd är
en ny form av rättslig hjälp. Tanken är att någon upptagning eller
uppteckning inte skall göras i Sverige.
I lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål införs också nya
regler som innebär att en svensk domstol får medge tillstånd till
utländsk hemlig teleavlyssning eller teleövervakning av någon som befinner
sig i Sverige. Ett sådant tillstånd får lämnas om de materiella
förutsättningar som krävs för hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning
enligt svensk rätt är uppfyllda. Denna form av rättslig hjälp med
gränsöverskridande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning är
också ny.
Även de nuvarande reglerna om rättslig hjälp på traditionellt sätt
beträffande hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning anpassas
till konventionen. Verkställighet av ett sådant beslut föreslås kunna
ske genom omedelbar överföring av telemeddelanden till den ansökande
staten.
Tillämpningsområdet för lagen om gemensamma utredningsgrupper för
brottsutredningar föreslås bli utvidgat till att även omfatta sådana
grupper som inrättas med stöd av konventionen och avtalet med Island och
Norge. I lagen - som föreslås få rubriken Lagen om vissa former av
internationellt samarbete i brottsutredningar - införs också nya
bestämmelser om internationellt samarbete med kontrollerade leveranser och
nya regler för internationellt samarbete i brottsutredningar som genomförs
av tjänstemän med skyddsidentitet.
Slutligen föreslås att åklagare eller förundersökningsledare ges möjlighet
att förordna om meddelandeförbud för de kreditinstitut och andra
finansiella företag som är skyldiga att lämna uppgifter med anledning av
en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål.
Innebörden av förbudet är att kunder och utomstående inte får informeras
om att uppgifter om exempelvis banktransaktioner lämnats till åklagare.
Ett meddelat förbud får riktas till det uppgiftslämnande företaget,
dess styrelseledamöter och anställda. Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot förbudet döms till böter. Regeringen föreslår att
bestämmelser om meddelandeförbud införs i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse, lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet, lagen
(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut
och värdepappersbolag, lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument, lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar, lagen
(2004:46) om investeringsfonder och lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse.
Utskottet anser att lagförslagen är påkallade och väl avvägda. Utskottet
tillstyrker således propositionen.

Förklaring angående politiska brott
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår en motion med yrkande att Sverige,
med stöd av artikel 9.2 i tilläggsprotokollet, skall avge en förklaring
i syfte att kunna vägra att bistå med rättslig hjälp när det är fråga
om politiska brott. Jämför reservation 1 (v, mp).

I motion Ju50 (v) begärs att Sverige, i enlighet med artikel 9.2 i
tilläggsprotokollet till 2000 års EU-konvention, skall avge en förklaring
med innebörden att Sverige skall kunna vägra att bistå andra länder med
rättslig hjälp när det är fråga om politiska brott.
Tilläggsprotokollet innehåller bestämmelser som inskränker eller helt
upphäver vissa traditionella vägransgrunder för rättslig hjälp i brottmål.
När det gäller politiska brott är huvudregeln enligt artikel 9 att
medlemsstaterna sinsemellan inte skall betrakta något brott som politiskt.
En stat har emellertid rätt att vid tillträde till protokollet förklara
att huvudregeln bara kommer att tillämpas beträffande vissa brott. Det
gäller, som ett minimum, brott som omfattas av 1977 års europeiska
terrorismkonvention samt vissa brott med anknytning till terrorismbrott
som föreskrivs i EU:s utlämningskonvention från år 1996. Dessa brott
får alltså inte betraktas som politiska. Reservationer som är tillåtna
enligt 1977 års europeiska terrorismkonvention är inte tillåtna för
rättslig hjälp mellan EU:s medlemsstater.
Enligt 2 kap. 14 § lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål
utgör inte det förhållandet att gärningen har karaktären av ett politiskt
brott grund för att avslå en begäran om rättslig hjälp om ansökan kommer
från en EU-stat eller Island eller Norge. I samband med att lagen antogs
av riksdagen anförde utskottet att det rättsliga samarbetet inom EU
bygger på att de olika ländernas lagstiftning grundar sig på rättsstatliga
principer och respekt för mänskliga rättigheter och alla människors
lika värde (bet. 1999/2000:JuU19 s. 12). Utskottet anförde vidare att
samarbetet inom EU hela tiden fördjupas och att utvecklingen inom EU,
även om den straffrättsliga lagstiftningen inte är harmoniserad, går
mot en ordning med ömsesidiga erkännanden av varandras straffrättsliga
avgöranden. Mot den bakgrunden ansåg utskottet att Sverige i förhållande
till dessa länder borde kunna avstå från möjligheten att vägra bistånd
i form av rättslig hjälp vid brott av politisk karaktär.
Utskottet vidhåller den nyss redovisade uppfattningen. Riksdagen bör
avslå motion Ju50.
Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen avslår fem motioner med yrkanden om
att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med förslag till
lagstiftning om skyddsidentiteter m.m. Jämför reservation 2 (m, fp, kd,
c).

I motion Ju51 (m) begärs att regeringen snarast skall återkomma till
riksdagen med förslag till lagstiftning om skyddsidentiteter och
kontrollerade leveranser. I motionerna Ju352, Ju391 (båda m) och i motion
Ju412 (fp) begärs att en möjlighet för poliser att använda skyddsidentiteter
införs. I motionerna Ju412 och Ju352 efterfrågas även en lagreglering
av möjligheten att använda bevisprovokation. I den sistnämnda motionen
liksom i motion Ju365 (m) påtalas behovet av en möjlighet att använda
brottsprovokation.
I artikel 14 i konventionen finns regler om att stater kan komma överens
om att bistå varandra i brottsutredningar som genomförs av tjänstemän
med hemlig eller falsk identitet, i konventionen kallade hemliga
utredningar. Detta sätt att bedriva polisiärt arbete benämns i Sverige
ofta användning av skyddsidentitet. Om denna form av samarbete tillåts
är det den anmodade statens myndigheter som skall besluta om åtgärden
skall medges i det enskilda fallet, och prövningen skall ske enligt
nationell rätt. Frågor om den aktuella utredningens varaktighet, de
närmare villkoren för den och de berörda tjänstemännens rättsliga
ställning skall de samarbetande staterna göra upp om. Själva genomförandet
skall följa nationell lag och nationella förfaranden i den stat på vars
territorium åtgärden äger rum. Härvid skall de berörda staterna samarbeta
vad avser förberedelse och kontroll samt skyddsåtgärder för de tjänstemän
som verkar under skyddsidentitet.
I Sverige har utredningar där skyddsidentiteter med framgång använts
förekommit beträffande grov organiserad brottslighet, såsom grova
narkotikabrott, grova rån, människorov, grov förfalskning och grova stölder
av exempelvis vapen och kulturföremål. Användningen av skyddsidentiteter
är dock inte föremål för någon särskild reglering i svensk rätt.
Frågan om en särskild lagreglering har behandlats av Beredningen för
rättsväsendets utveckling (BRU) som i delbetänkande Ökad effektivitet
och rättssäkerhet i brottsbekämpningen (SOU 2003:74) har föreslagit att
polisens användning av skyddsidentitet skall lagregleras som en polisiär
arbetsmetod. Beredningens förslag har emellertid mött kritik under
remissbehandlingen. Bland remissynpunkterna finns bl.a. kritik mot en
lagreglering av arbetsmetoden som sådan och önskemål om att olika
aspekter av förslaget skall utredas vidare. Utskottet har inhämtat från
Justitiedepartementet att förslaget bereds vidare inom departementet.
I
artikel 12 i konventionen finns bestämmelser om s.k. kontrollerade
leveranser. Det är en arbetsmetod som innebär att de brottsutredande
myndigheterna underlåter att ingripa mot en leverans i syfte att under
övervakning följa denna och avslöja mottagaren och kartlägga vem eller
vilka som ligger bakom leveransen. Kontrollerade leveranser är en
relativt vanligt förekommande polisiär arbetsmetod i Sverige. I likhet
med vad som gäller för skyddade identiteter är metoden inte särskilt
lagreglerad i svensk rätt, men ett förslag om lagstiftning har lagts
fram i delbetänkande Ökad effektivitet och rättssäkerhet i brottsbekämpningen.
Beredningen av det lagstiftningsärendet är som nyss anförts ännu inte
avslutad.
I BRU:s betänkande föreslås vidare att det i 27 kap. rättegångsbalken
införs en bestämmelse om användning av brottsprovokation under en
förundersökning angående brott på vilket fängelse kan följa. För att utröna
omständigheter som kan vara av betydelse för utredningen om brottet
skall de brottsutredande myndigheterna få vidta åtgärder som kan föranleda
någon att begå brottslig gärning, om det kan antas att denne skulle
komma att begå samma eller liknande gärning även om åtgärderna inte
vidtagits.
Utskottet konstaterar att ett svenskt tillträde till de nu aktuella
internationella överenskommelserna inte innebär något krav på särskild
lagreglering i svensk rätt av vare sig polisens användning av
skyddsidentiteter eller kontrollerade leveranser. Arbetsmetoderna förekommer
i annat internationellt samarbete där Sverige deltar, och enligt
propositionen har det etablerats en relativt fast praxis i fråga om metodernas
användning för brottsbekämpning här i landet. Frågan om eventuell
lagreglering av metoderna är komplicerad och som nämnts föremål för
överväganden i ett annat lagstiftningsärende. Med hänsyn härtill anser
utskottet att det pågående beredningsarbetet av det lagstiftningsärendet
bör avvaktas. I avvaktan härpå gäller de nya förfaranderegler i lagen
om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar som utskottet
tillstyrkt i det föregående. Även när det gäller bevis- och brottsprovokation
bör det pågående beredningsarbetet avvaktas. Riksdagen bör avslå motionerna
Ju51, Ju356 och Ju391 samt motionerna Ju412 och Ju352 i dessa delar.

Övrigt
Utskottet har uppmärksammat att regeringens förslag till lag om ändring
i sekretesslagen behöver samordnas med ett förslag till ändring i samma
lag som lagts fram i regeringens proposition 2004/05:142 Marknadsmissbruk.
Sistnämnda lagförslag har överlämnats från finansutskottet till
justitieutskottet. Det överlämnade lagförslaget finns i bilaga 3. Utskottets
förslag framgår av bilaga 4.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Förklaring angående politiska brott, punkt 4 (v, mp)
av Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om förklaring angående politiska brott. Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:Ju50.
Ställningstagande
Vi anser att det är otillfredsställande att det inte ges möjlighet att
avslå en ansökan om rättslig hjälp från en medlemsstat i EU eller från
Island eller Norge på den grunden att gärningen har karaktären av ett
politiskt brott.
Det är ett naivt och riskfyllt tänkande att förutsätta att politiska
handlingar och åsikter aldrig kommer att kriminaliseras i dessa länder
utöver vad som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vi vill inte
måla upp någon skräckbild av dagens Europa, men världen förändras
ständigt och ibland väldigt snabbt. Den lagstiftning som riksdagen beslutar
om i dag måste kunna tillämpas även i framtiden.
De olika ländernas strafflagstiftningar har för övrigt redan i dag olika
definitioner av vad som utgör politiska brott. Inte heller nu gällande
strafflagstiftningar garanterar således att den svenska definitionen av
politiska brott kommer att tillämpas här i landet.
Sverige bör utnyttja den möjlighet som finns i artikel 9.2 i
tilläggsprotokollet att förklara att en ansökan om rättslig hjälp skall kunna
avslås om det är fråga om politiska brott. Regeringen bör ges i uppdrag
att lämna en sådan förklaring och återkomma till riksdagen med ett
lagförslag som innehåller det nu anförda. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

2. Lagstiftning om skyddsidentiteter m.m., punkt 5 (m, fp, kd, c)
av Peter Althin (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp),
Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m), Hillevi Engström (m) och
Karin Granbom (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lagstiftning om skyddsidentiteter m.m. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ju51, 2004/05:Ju352 yrkande 20,
2004/05:Ju356, 2004/05:Ju391 och 2004/05:Ju412 yrkandena 12 och 13.

Ställningstagande
Vi anser att det är nödvändigt att utveckla polisens arbetsmetoder för
att kunna bemöta brottslighet av organiserad eller annan allvarlig
karaktär. Den svenska polisen saknar i dag möjlighet att på ett effektivt
sätt infiltrera kriminella organisationer och nätverk, bl.a. eftersom
det inte finns möjlighet att förse polismän med skyddsidentiteter som
tål granskning från t.ex. kriminellas sida. Beredningen för rättsväsendets
utveckling har i delbetänkande Ökad effektivitet och rättssäkerhet i
brottsbekämpningen föreslagit att sådana fingerade personuppgifter skall
få antecknas i register, t.ex. folkbokföringen, och i dokument som
utfärdas i skyddsidentiteten. I betänkandet föreslås vidare att ett vittne
skall ha rätt att, om det föreligger synnerliga skäl, vägra yttra sig
i syfte att röja sin eller någon annans skyddsidentitet respektive rätta
identitet. Enligt vår mening är det angeläget att en sådan reglering
som den föreslagna införs snarast i svensk rätt.
Det svenska tillträdet till 2000 års EU-konvention, dess tilläggsprotokoll
och avtalet med Island och Norge innebär dessutom att Sverige måste
acceptera att utländska tjänstemän agerar under skyddsidentitet här i
riket. Vidare förbinder sig Sverige att biträda andra stater vid
kontrollerade leveranser. Även om detta sker efter överenskommelse med
svenska myndigheter och på svenska villkor är det anmärkningsvärt att
det saknas svensk lagreglering på området. Arbetsmetoderna är visserligen
inte nya för det svenska rättsväsendet, men eftersom de inte är
lagreglerade kan gränsdragningsfrågor om vad som är tillåtet eller inte
uppkomma.
Den svenska polisen använder i dag utan uttryckligt lagstöd provokativa
åtgärder av olika slag i sin brottsbekämpande verksamhet. Vi anser att
det är nödvändigt att åtgärderna regleras i lag. Det råder i vissa fall
osäkerhet om vad som skall betraktas som en tillåten bevisprovokation
respektive en otillåten brottsprovokation.
Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med
ett lagförslag.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2004/05:142
Proposition 2004/05:142 Marknadsmissbruk:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Proposition 2004/05:144
Proposition 2004/05:144 Internationell rättslig hjälp i brottmål:
Tillträde till 2000 års EU-konvention m.m.:

1. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen av den
29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska
unionens medlemsstater.
2. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner protokollet av den
16 oktober 2001 till konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig
rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.
3. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner avtalet av den 19
december 2003 mellan Europeiska unionen och Republiken Island och
Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen
av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska
unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna.
4. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
5. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse.
6. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1992:543) om börs- och clearingsverksamhet.
7. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora
exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag.
8. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten
ungdomsvård.
9. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella
instrument.
10. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp
i brottmål.
11. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska
pengar.
12. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
13. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper
för brottsutredningar.
14. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2003:1174) om vissa former av internationellt
samarbete i brottsutredningar.
15. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder.
16. Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Följdmotioner med anledning av prop. 2004/05:144
2004/05:Ju50 av Rolf Olsson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige, i
enlighet med artikel 9.2 i tilläggsprotokollet till 2000 års konvention
om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens
medlemsstater, skall kunna vägra att bistå med rättslig hjälp när det
gäller politiska brott.
2004/05:Ju51 av Beatrice Ask m.fl. (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lagstiftning avseende skyddsidentitet och kontrollerade
leveranser.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Ju352 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om polisens operativa metoder.
2004/05:Ju356 av Anna Lilliehöök (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om brottsprovokation.
2004/05:Ju391 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av täckidentiteter för särskilda polisspaningsuppdrag.

2004/05:Ju412 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om infiltration.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bevisprovokation.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag i proposition 2004/05:144

Bilaga 3
Regeringens lagförslag i proposition 2004/05:142

Bilaga 4
Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring
i sekretesslagen (1980:100)

Nuvarande lydelse Utskottets förslag
1 kap.
4 §
Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte
heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess
gäller för uppgiften.
I insiderstrafflagen (2000:1086) finns bestämmelser om förbud att
utnyttja eller röja vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka
kursen på finansiella instrument. I lagen (2005:000) om straff för
marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument finns bestämmelser
om förbud att utnyttja eller röja vissa uppgifter som är ägnade att
väsentligt påverka kursen på finansiella instrument.
Bestämmelser som begränsar möjligheten att utnyttja vissa uppgifter som
en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns i
lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, lagen
(2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, lagen (2000:344) om
Schengens informationssystem, lagen (2000:1219) om internationellt
tullsamarbete samt lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för
brottsutredningar. Bestämmelser som begränsar möjligheten att utnyttja
vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en
annan stat finns i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i
brottmål, lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, lagen
(2000:344) om Schengens informationssystem, lagen (2000:1219) om
internationellt tullsamarbete samt lagen (2003:1174) om vissa former av
internationellt samarbete i brottsutredningar.

Bilaga 5
2000 års EU-konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål

Bilaga 6
Tilläggsprotokollet till 2000 års EU-konvention

Bilaga 7
Avtal mellan Europeiska unionen och Island och Norge