4. Ikraftträdande m.m.

Titel saknas (Betänkande 2003/04:TU13 Trafikutskottet)

Trafikutskottets betänkande2003/04:TU13

Titel saknas

Sammanfattning
I betänkandet behandlar trafikutskottet proposition 2003/04:106 Sjöfartsskydd
samt tre följdmotioner med sammanlagt elva yrkanden.
Utskottet anser att det finns starka skäl för att stärka skyddet inom
sjöfartssektorn för att i största möjliga mån minimera riskerna för förlust
av människoliv eller skador genom terroristhandlingar eller liknande.
Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag om att
komplettera EG-förordningen om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i
hamnanläggningar. Utskottet förutsätter att det nya regelverket tillämpas
på ett effektivt sätt och med beaktande av den personliga integriteten.
Vidare förutsätts att regeringen återkommer till riksdagen med en närmare
beskrivning av ekonomiska konsekvenser för svensk sjöfartsnäring liksom
konsekvenserna för olika inblandade vad gäller bl.a. skyddet av den
personliga integriteten.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. Utskottets ställningstagande har
föranlett sex reservationer av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Centerpartiet och Vänsterpartiet samt ett särskilt yttrande
av Kristdemokraterna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tillsynsmyndigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:T17 yrkande 3.
Reservation 1 (m)

2. Undersökning av personer och egendom m.m.
Riksdagen avslår motion 2003/04:T16 yrkandena 1 och 3.
Reservation 2 (v)

3. Undersökning av besättningens hytter
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T16 yrkande 2 och 2003/04:T17 yrkande
1.
Reservation 3 (m, v)

4. Ikraftträdande m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T16 yrkande 4 och 2003/04:T17 yrkande
4.
Reservation 4 (m, v)

5. Kostnader och andra konsekvenser
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T16 yrkande 5, 2003/04:T17 yrkande
2 och 2003/04:T18.
Reservation 5 (m, fp, v, c)

6. Samverkan mellan länder och myndigheter
Riksdagen avslår motion 2003/04:T17 yrkande 5.
Reservation 6 (m)

7. Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om sjöfartsskydd, med den
ändringen dels att bokstäverna xxxx i 1 § byts mot siffrorna 725 samt att
i förekommande fall bokstäverna xxx byts mot 725/2004, dels att fotnoten
nr 1 skall lyda EUT L 129, 29.4.2004, s. 6 (Celex 32004R0725),2. lag om
ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär
övervakning,3. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).Därmed bifaller
riksdagen proposition 2003/04:106.

Stockholm den 13 maj 2004
På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),
Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Krister Örnfjäder
(s), Johnny Gylling (kd), Claes-Göran Brandin (s), Sven Bergström (c),
Kerstin Engle (s), Björn Hamilton (m), Johan Löfstrand (s), Carl-Axel
Roslund (m), Åsa Lindestam (s), Karin Thorborg (v) och Lennart Fremling
(fp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta ärende behandlar utskottet proposition 2003/04:106 Sjöfartsskydd
samt tre följdmotioner med sammanlagt elva yrkanden.

Utskottet har vid sammanträdet den 13 april 2004 informerats om sjöfartsskydd
och anknytande frågor av generaldirektören för Sjöfartsverket och chefen
för Sjöfartsinspektionen. Vidare har vid sammanträdet den 13 maj 2004
företrädare för Näringsdepartementet informerat utskottet i ärendet.
Utskottet beslutade vid sammanträdet den 4 maj 2004 att begära in yttrande
från justitieutskottet. Justitieutskottet har vid sammanträde den 13 maj
2004 överlämnat ett yttrande i ärendet till trafikutskottet (bilaga
4).
Frågor om sjöfartsskyddet har tidigare behandlats av riksdagen i betänkande
2003/04:TU3 i vilket trafikutskottet tillstyrkte regeringens förslag (prop.
2002/03:124). I propositionen föreslog regeringen att riksdagen skulle
godkänna vissa konventionsändringar, vilket även skedde (rskr. 2003/04:9).

Vidare har sekretess inom den civila sjöfarten behandlats i betänkande
2003/04:TU7 i vilket utskottet tillstyrkte en ändring i sekretesslagen
(1980:100). Ändringen, som trädde i kraft den 1 mars 2004, möjliggör en
svensk förberedelse för tillämpning av de internationella regler om ett
förbättrat sjöfartsskydd som behandlades i betänkande 2003/04:TU3.
En utgångspunkt för regeringens förslag är EG-förordningen om sjöfartsskydd
som antogs den 31 mars 2004. Offentliggörande i Europeiska unionens
officiella tidning skedde i slutet av april 2004. För att inte försena
riksdagsbehandlingen valde regeringen att överlämna propositionen till
riksdagen redan innan offentliggörandet skett.
Detta innebär att det vid tidpunkten för propositionens avlämnande inte
åsatts något nummer på Europarådets och rådets förordning av den 31 mars
2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Detta
har därefter skett och numret på förordningen är (EG) nr 725/2004.
Utskottet har i betänkandet lyft fram de avsnitt i propositionen som
föranlett särskilda överväganden i samband med motionsbehandlingen.

Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till en lag om sjöfartsskydd. Lagen skall
komplettera förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat
sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Genom EG-förordningen
görs de regler om sjöfartsskydd som i december 2002 antogs av de till
Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) anslutna staterna till
gällande rätt inom gemenskapen. Reglerna om sjöfartsskydd syftar till att
skydda sjöfartssektorn mot grova våldsbrott, bl.a. terrorism. Rederier,
fartyg och hamnanläggningar skall samarbeta för att upptäcka och bedöma
hot i form av brottsliga handlingar mot sjöfartssektorn. Flaggstater och
hamnstater skall aktivt delta i skyddsarbetet genom bl.a. besiktningar av
fartyg och hamnanläggningar samt återkommande inspektioner av dessa. I
den föreslagna lagen om sjöfartsskydd anges bl.a. att det skall vara
möjligt att utföra kroppsvisitation och undersöka egendom på fartyg eller
i hamnanläggningar utan att någon misstanke om brott föreligger, på samma
sätt som i dag sker inom flygsektorn. Vidare införs straffbestämmelser
för den som inte genomför sjöfartsskyddet på det sätt som anges i
EG-förordningen eller på annat sätt bryter mot bestämmelserna i förordningen.
I övrigt innehåller förslaget till lag om sjöfartsskydd bl.a. vissa
kompletterande tillsynsregler, bestämmelser om avgifter för sjöfartsskyddet
samt bestämmelser om vem som skall bestämma vilken s.k. skyddsnivå som
skall gälla för fartyg och hamnanläggningar. I lagen om sjöfartsskydd
föreslås, utöver bestämmelser som kompletterar EG-förordningen om
sjöfartsskydd, bestämmelser som krävs för att genomföra vissa av de nya
internationella regler som antagits av IMO men som inte regleras i
EG-förordningen. Förutom den nya lagen om sjöfartsskydd föreslås också ändringar
i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
för att ange Kustbevakningens brottsförebyggande och brottsbekämpande
uppgifter inom ramen för sjöfartsskyddet, och dessutom föreslås att en
hänvisning i ordningslagen (1993:1617) görs till de föreslagna bestämmelserna
om ordning i lagen om sjöfartsskydd.

Utskottets överväganden
Tidigare riksdagsbehandling
Frågor om sjöfartsskyddet har tidigare behandlats av riksdagen i betänkande
2003/04:TU3 i vilket trafikutskottet tillstyrkte regeringens förslag (prop.
2002/03:124). I propositionen föreslog regeringen att riksdagen skulle
godkänna vissa konventionsändringar, vilket även skedde (rskr. 2003/04:9).

Utskottet har i betänkande 2003/04:TU3 anfört följande:
Införandet av ett internationellt regelverk om stärkt skydd mot brottsliga
handlingar inom sjöfarten välkomnas av utskottet. Utskottet finner det
också positivt att arbetet med det nya regelverket har bedrivits så
skyndsamt att ett ikraftträdande kan bli möjligt redan under år 2004.
Utskottet konstaterar att det nya internationella regelverket i stor
utsträckning kommer att påverka svenska fartyg, hamnanläggningar och sjöfarten
på Sverige. Sedan länge pågår ett motsvarande arbete inom den civila
luftfarten, och efter händelserna i USA har detta arbete intensifierats.
Sjöfartsnäringen är till sin karaktär en av de mest internationella
näringarna. Utskottet anser således att det finns skäl att stärka skyddet
även inom sjöfartssektorn för att i största möjliga mån minimera riskerna
för förlust av människoliv eller skador genom terroristhandlingar och
liknande. Det finns samtidigt ett stort handels- och transportpolitiskt
värde i det nya regelsystemet; även om en terroristaktion inte vållar
skada på människor kan den innebära allvarliga störningar i världshandeln
och skapa politisk instabilitet. Det är angeläget att det finns en balans
mellan å ena sidan åtgärder för att stärka skyddet för sjöfarten och å
andra sidan vikten av kostnadseffektiva åtgärder som inte inverkar negativt
på den fria rörligheten för varor och personer eller motverkar den
näringspolitiska utvecklingen i landet. Utskottet förutsätter att denna balans
eftersträvas vid tillämpningen av de nya internationella reglerna om
sjöfartsskydd. I detta sammanhang vill utskottet vidare framhålla att det
nya regelverket inte bara innebär ett stärkt sjöfartsskydd i sig utan att
det också i vissa avseenden kan förväntas medföra förbättrade förutsättningar
även för sjösäkerheten. Det gäller t.ex. kravet på AIS-system, som innebär
att varje fartygs position kan bestämmas med hög grad av noggrannhet.
Därmed ökar möjligheterna att t.ex. fastställa vilket fartyg som har
förorsakat utsläpp av farliga ämnen. Utskottet vill peka på risken att -
om Sverige skulle ställa sig utanför det internationella skyddssystemet
- svensk sjöfartsnäring och sjöfarten på Sverige kan komma att drabbas av
negativa konsekvenser. Mot den nu angivna bakgrunden föreslår utskottet
således att riksdagen godkänner det nya regelverket fullt ut, dvs.
ändringarna i SOLAS-konventionen kapitel V och XI-1, det nya kapitel XI-2 i
SOLAS-konventionen samt den internationella koden om skydd av fartyg och
hamnanläggningar (ISPS-koden).
Vidare har sekretess inom den civila sjöfarten behandlats i betänkande
2003/04:TU7 i vilket utskottet tillstyrkte en ändring i sekretesslagen
(1980:100). Ändringen, som trädde i kraft den 1 mars 2004, möjliggör en
svensk förberedelse för tillämpning av de internationella regler om ett
förbättrat sjöfartsskydd som behandlades i betänkande 2003/04:TU3.
Justitieutskottets yttrande
Justitieutskottet anför i sitt yttrande (2003/04:JuU2y) att regeringen
föreslår att det skall var möjligt att utföra kroppsvisitation och undersöka
egendom på fartyg eller i hamnanläggning utan att det föreligger någon
misstanke om brott på samma sätt som i dag sker inom flygsektorn. Enligt
förslaget skall väskor, fordon, gods, rum och andra slutna förvaringsställen
få undersökas. Detta inkluderar bl.a. besättningens och andras hytter
ombord på fartygen. Syftet med bestämmelserna är att förebygga brott, och
den som inte frivilligt underkastar sig kroppsvisitation eller annan
undersökning skall kunna avvisas eller avlägsnas från fartyget eller
hamnanläggningen.
Kroppsvisitation och annan undersökning föreslås i propositionen få utföras
av polisman, kustbevakningstjänsteman eller annan särskilt utsedd person
som förordnats av polismyndigheten. Om undersökningen utförs av annan
sådan särskilt utsedd person skall den ske under polismans ledning.
I motion 2003/04:T16 (v) yrkandena 1-3 begärs att kroppsvisitation och
undersökning av fartygsbesättningens hytter inte skall få ske vid skyddsnivå
1 (normalläget) utan att misstanke om brott föreligger samt att undersökning
av fordon endast skall få ske vid misstanke om brott och då utföras av en
myndighet. I motion 2003/04:T17 (m) yrkande 1 begärs att besättningens
hytter skall få undersökas endast då misstanke om brott föreligger.
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot kroppsvisitation samt husrannsakan och liknande ingrepp. Detta
skydd får enligt 12 § samma kapitel begränsas endast för att tillgodose
ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får
dock aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål
som har föranlett den.
Husrannsakan och kroppsvisitation får ske i syfte att utreda brott. För
sådana fall finns regler i 27 och 28 kap. rättegångsbalken. Det finns
också vissa regler i polislagen (1984:387) som ger möjlighet till
kroppsvisitation och undersökningar för att förebygga vissa allvarliga brott,
se 23 §. De nu föreslagna bestämmelserna tar emellertid sikte på fall
där det inte finns någon konkret brottsmisstanke.
Som regeringen anför i propositionen gör sig behovet av verkningsfulla
skyddsåtgärder mot brott som utgör en fara för säkerheten gällande med
samma styrka när det gäller fartyg och hamnanläggningar som inom luftfarten.
Det är viktigt att förebygga risker för terroristhandlingar inom sjöfarten
innan denna blir lika utsatt som luftfarten varit. Kroppsvisitationer av
människor och kontroller av bagage, fordon, gods, rum och andra slutna
förvaringsställen kan emellertid i dag göras endast av polisman och endast
vid misstanke om brott. För att uppnå ett tillfredsställande skydd kan
det krävas en utökad möjlighet att kroppsvisitera människor och undersöka
egendom, samtidigt som hänsyn självklart måste tas till risken för kränkning
av den personliga integriteten.
Detta gäller t.ex. för flygplatser. En möjlighet att till förekommande av
brott kroppsvisitera flygpassagerare eller annan som uppehåller sig på
flygplats samt undersöka väska eller annat slutet förvaringsutrymme inom
flygplatsen har funnits sedan länge genom lagen (1970:926) om särskild
kontroll på flygplats. Lagen, som ursprungligen var tänkt att gälla under
begränsade tidsperioder, har kommit att tillämpas generellt och utan
tidsmässigt avbrott. Regeringen har nyligen överlämnat en remiss till
Lagrådet med förslag till en lag om luftfartsskydd, som bl.a. skall ersätta
lagen om särskild kontroll på flygplats. Lagrådsremissen innehåller förslag
till bestämmelser om kroppsvisitation och undersökning av väskor, fordon
och andra slutna förvaringsställen inom flygplatsens område motsvarande
de som nu föreslås för fartyg och hamnområden.
Justitieutskottet noterar att förslaget till lag om sjöfartsskydd inte
innehåller någon uttrycklig proportionalitetsbestämmelse. Det följer
emellertid ändå av den nyss nämnda bestämmelsen i 2 kap. 12 § regeringsformen
att man i skyddsplanerna får föreskriva sådana tvångsåtgärder som
kroppsvisitation samt undersökning av t.ex. hytter och fordon endast om skälen
för åtgärderna uppväger det intrång eller men i övrigt som dessa innebär
för den enskilde. Med den anmärkningen kan justitieutskottet inte finna
några invändningar i princip beträffande utformningen av bestämmelserna
om kroppsvisitation och andra undersökningar enligt 13-19 §§ förslaget
till lag om sjöfartsskydd.
Frågan om propositionens förslag är i överensstämmelse med Sveriges
åtaganden enligt den i ärendet aktuella EG-förordningen är något som i första
hand trafikutskottet bör bedöma. Detsamma gäller i princip om propositionens
förslag kan inskränkas på det sätt som föreslås i motionerna.
Undersökning av besättningens hytter måste emellertid genomföras på ett
sådant sätt att den personliga integriteten bibehålls. Åtgärderna måste
dessutom stå i proportion till det förväntade resultatet. Justitieutskottet
anser att regeringen i nu föreslagna bestämmelser om undersökning av
besättningens hytter har gått för långt i sin avsikt att förhindra brott.
Enligt justitieutskottets mening bör det inte införas någon möjlighet
att i normalläget, dvs. skyddsnivå 1, vidta sådana åtgärder.
När det gäller motionerna 2003/04:T16 yrkande 3 och 2003/04:T17 yrkande
1 synes det dock klart att kraven på att undersökning av fordon respektive
besättningens hytter endast skall få företas om brottsmisstanke föreligger
strider mot förordningen. I den delen gäller för övrigt att husrannsakan
enligt rättegångsbalken som regel torde vara möjlig.
Tillsynsmyndigheter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det är eftersträvansvärt att tillsynen av det nya
regelverket sker på ett effektivt sätt och med minsta möjliga olägenhet
för rederierna och hamnanläggningarna. Utskottet avstyrker mot denna
bakgrund ett motionsförslag om att även andra än Sjöfartsverket skall kunna
bedriva tillsyn.
Jämför reservation 1 (m).
Regeringens förslag
I regeringens proposition anges att i förordningen om sjöfartsskydd kommer
att regleras vilka myndigheter som skall fullgöra uppgifterna enligt
EG-förordningen. Regeringen avser att i förordningen om sjöfartsskydd ange
att det huvudsakligen är Sjöfartsverket som har att pröva frågor och i
övrigt fullgöra uppgifter enligt EG-förordningen. Uppgifterna avser såväl
den tillsyn som de administrativa och övriga uppgifter som följer av
EG-förordningen. Med "tillsyn" avses kontroll av att regelverket följs och,
om så inte skulle vara fallet, de åtgärder som tillsynsmyndigheten kan
vidta för att så sker. Sjöfartsverket kommer enligt förordningen om
sjöfartsskydd att ges möjlighet att överenskomma om en annan ordning med
Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen och överlåta vissa uppgifter till
dessa myndigheter. Framför allt när det gäller tillsyn har Sjöfartsverket
uppgett att både polismyndigheter och Kustbevakningen kan ha viktiga
uppgifter att fylla. I förordningen om sjöfartsskydd avser regeringen också
att ange att de ovan nämnda myndigheterna samt Tullverket har en ömsesidig
skyldighet att biträda annan tillsynsmyndighet vid tillsyn.
Motionsförslag
I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 3 anser
motionärerna det vara olämpligt att Sjöfartsverket ges monopol på uppgiften
att utöva tillsyn. Kompetensen att utföra dessa uppgifter finns enligt
motionärerna även hos andra organisationer, varför även t.ex. klassningssällskap
bör kunna erkännas som skyddsorganisationer. Regeringens motiv för att
monopolisera dessa tjänster är oklart och något seriöst försök till
argumentation saknas i propositionen. Att Sjöfartsverket besitter kunskap
och erfarenhet är, enligt motionärerna, i sig inget skäl att stänga ute
andra aktörer som också har denna kompetens.

Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar att de internationella reglerna tillåter att vissa
uppgifter, t.ex. tillsynen, fullgörs av s.k. erkända skyddsorganisationer,
dvs. organisationer med kunskap i skyddsfrågor samt om fartyg och hamndrift.
Detta innebär att t.ex. ett klassningssällskap kan erkännas som en sådan
skyddsorganisation.
Utskottet delar emellertid regeringens åsikt och anser att Sjöfartsverket
har sådan kunskap och erfarenhet att det är bäst lämpat för denna uppgift.
Sjöfartsverket utför dessutom redan i dag tillsyn enligt bl.a.
fartygssäkerhetslagen varför tillsynsarbetet enligt de båda regelverken på ett
effektivt sätt därmed kan utföras med minsta möjliga olägenhet för rederierna
och hamnanläggningarna. Möjligheten att överlåta tillsynsuppgifter finns
dock i regelverket, och utskottet förutsätter att så även kan ske om det
bedöms effektivt och ändamålsenligt. Utskottet anser därför att motionärernas
yrkande till delar är tillgodosett. Utskottet har därför ingen erinran
mot regeringens förslag och avstyrker följaktligen motion 2003/04:T17 av
Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 3.
Undersökning av personer och egendom m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det är viktigt att undersökningar av personer och
egendom står i proportion till den faktiska hotbilden och sker med beaktande
av den personliga integriteten. Utskottet anser dock att möjligheten att
i förebyggande syfte kunna göra sådana undersökningar måste finnas. Med
hänsyn till detta avstyrker utskottet motionsyrkanden om bl.a. att kontroll
får ske först efter misstanke om brott.
Jämför reservation 2 (v).
Regeringens förslag
Alla som uppehåller sig på ett fartyg eller inom en hamnanläggning skall
få kroppsvisiteras. Väska, fordon, gods, rum och annat slutet förvaringsställe
på fartyget eller inom hamnanläggningen, skall få undersökas.
Den som inte frivilligt underkastar sig kroppsvisitation eller annan
undersökning skall kunna avvisas eller avlägsnas från fartyget eller
hamnanläggningen.
Ett fartygs rederi och en hamnanläggningsinnehavare skall svara för att
kroppsvisitation och undersökning genomförs på fartyget respektive inom
hamnanläggningen och skall svara för kostnaden för dessa.
Kroppsvisitation och annan undersökning får utföras av polisman,
kustbevakningstjänsteman eller annan särskilt utsedd person som förordnats av
polismyndighet. Om arbetet utförs av annan sådan särskilt utsedd person
skall det ske under polismans ledning. Tullverket skall på begäran bistå
i kontrollarbetet. Undersökning av gods skall ske med de begränsningar
som följer av tullagstiftningen.
Föremål som påträffas vid kroppsvisitation eller annan undersökning skall
förvaras så att det inte kan användas för brott.
Motionsförslag
I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 1 behandlas
regeringens förslag till 13 § i vilken regeringen vill - för att förebygga
brott - införa möjlighet att kroppsvisitera alla som uppehåller sig på
fartyg eller inom en hamnanläggning, utan att misstanke om brott föreligger.
Vid skyddsnivå 1, dvs. normalläge, finns enligt motionärerna ingen orsak
att genomföra sådana integritetskränkande kontroller. EG-förordningen
innehåller inte heller något krav på att utan hotindikationer genomföra
kroppsbesiktningar. Det finns även en risk för att kroppsvisitation utförs
i andra syften än för upprätthållandet av sjöfartsskydd. Någon möjlighet
att ifrågasätta ett sådant ingripande finns då inte. Det finns enligt
motionärerna inget skäl som gör det möjligt att begränsa sjömännens,
stuveriarbetarnas och andra personers grundlagsstadgade skydd mot påtvingat
kroppsligt ingrepp utan att det föreligger misstanke om brott.
I yrkande 3 i samma motion påtalas att det måste ses som en myndighetsuppgift
att utföra kontroller i enlighet med vad som skrivs i skyddsplanerna.
Hamnarna tar sin del av ansvaret och sätter upp fysiska stängsel, kameror
m.m. Men att rent slumpmässigt utsätta människor, bilar, lastbilar och
husvagnar för genomsökningar utan att veta vad man letar efter är ingen
uppgift för en hamn. Kontrollerna måste enligt motionärerna ske efter
misstanke om brott och utföras av en myndighet (polis, tull eller
kustbevakning).

Utskottets ställningstagande
Enligt det internationella regelverket finns en skyldighet att vidta
åtgärder för att bl.a. förhindra att vapen, farliga ämnen m.m. avsedda att
användas mot personer, fartyg eller hamnar otillbörligen införs i
hamnanläggningen eller ombord på fartyg. Sådana åtgärder är undersökningar av
personer och gods.
Utskottet anser att det är viktigt att undersökning av personer och egendom
står i proportion till den faktiska hotbilden och sker med beaktande av
den personliga integriteten. Utskottet anser emellertid att möjligheten
att i förebyggande syfte kunna göra sådana undersökningar måste
finnas.
Enligt regeringens förslag skall undersökningarna ske i den omfattning
som anges i skyddsplanen för fartyget eller hamnanläggningen. På detta
sätt torde proportionalitet mellan undersökningarna och hotbilden uppnås
eftersom skyddsplanens åtgärder grundas på den hot- och riskbedömning som
varje fartyg och hamnanläggning gjort i sin skyddsutredning.
Undersökningarna får dock endast göras under vissa förutsättningar. Detta
betyder att kroppsvisitation och annan undersökning får utföras av polisman,
kustbevakningstjänsteman eller annan särskilt utsedd person som förordnats
av polismyndighet. Om arbetet utförs av annan sådan särskilt utsedd person
skall det ske under polismans ledning. Tullverket skall på begäran bistå
i kontrollarbetet. Undersökning av gods skall ske med de begränsningar
som följer av tullagstiftningen.
När det gäller frågan om kroppsvisitation och annan undersökning får vidare,
såsom angetts, frekvensen och omfattningen av undersökning av personer
och gods endast ske i den omfattning som anges i skyddsplanen. Med
kroppsvisitation menas det sätt på vilket motsvarande kontroll sker inom
luftfarten, dvs. med hjälp av en detektorbåge som ger utslag på vissa
föremål.
Det bör huvudsakligen vara kontroll av gods och passagerare som är intressant
ur skyddssynpunkt, inte kontroll av personalen. Endast i undantagsfall
och i vissa extrema situationer bör rederier och fartyg i sina skyddsplaner
reglera att de anställda och deras hytter kommer att behöva kontrolleras,
i praktiken förmodligen endast vid indikation om något.

När det gäller kontroller förutsätter regelverket att fartyg och
hamnanläggningar genomför kontrollerna.

För det fall diskussion uppstår om undersökningar har utförts på ett
lämpligt sätt torde detta komma till Sjöfartsinspektionens kännedom genom
att besättningsmannen anmäler detta till sin fackliga organisation respektive
rederiet. Sjöfartsinspektionen kan därefter kontrollera om skyddsplanen
tillämpas rätt. I 23 § i förslaget till lag om sjöfartsskydd finns
straffansvar stadgat för den som använder t.ex. fartygets utrustning i strid
med skyddsplanen. Även ansvar enligt brottsbalken torde kunna aktualiseras
för sådana överträdelser. Med beaktande av ovanstående och med hänsyn
till syftet att åstadkomma en säker sjöfart har utskottet ingen erinran
mot förslaget till reglering i den föreslagna lagen om sjöfartsskydd.
Utskottet avstyrker följaktligen motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.
fl. (v) yrkandena 1 och 3.
Undersökning av besättningens hytter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det måste finnas en rätt att inspektera hytter men
att det är viktigt att denna möjlighet tillämpas med respekt och omdöme.
Liksom vid övriga former av undersökningar anser utskottet att det är
viktigt att dessa står i proportion till den faktiska hotbilden och sker
med beaktande av den personliga integriteten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkanden om
begränsning i möjligheten att undersöka besättningens hytter.
Jämför reservation 3 (m, v).
Regeringens förslag
Alla som uppehåller sig på ett fartyg eller inom en hamnanläggning skall
få kroppsvisiteras. Väska, fordon, gods, rum och annat slutet förvaringsställe
på fartyget eller inom hamnanläggningen, skall få undersökas.
Motionsförslag
I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 2 anförs att
förslaget i 13 § som innebär en möjlighet att utan misstanke om brott
undersöka sjömännens rum är alldeles för långtgående och visar ytterst
lite respekt för mänskliga rättigheter. Detta förfarande kan jämföras med
husrannsakan där det nu behövs åklagarbeslut för att gå in i någons hem.
Sjömännens hem ombord måste betraktas med respekt. På skyddsnivå 1 bör
det enligt motionärerna inte finnas någon möjlighet till kontroller av
sjömännens rum om inte misstanke om brott föreligger.
I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 1 påtalas att
motionärerna till skillnad från regeringen inte anser att det är självklart
att besättningens hytter bör kunna omfattas av möjligheten till undersökning
utan att misstanke om brott föreligger.
Stickprovskontroller av personalens hytter menar motionärerna är ett mycket
allvarligt integritetskränkande ingrepp som endast torde få utföras då
misstanke om brott finns. Denna fråga behandlas enligt motionärernas mening
alltför knapphänt i propositionen. I enlighet med vad SEKO Sjöfolk anför
bör sjömännens "hem" ombord betraktas med respekt. Motionärerna anser att
den föreslagna möjligheten till kroppsvisitation och kontroll av väskor
och gods fyller en funktion som med välutvecklade rutiner i de flesta
fall torde vara tillräcklig.
Utskottets ställningstagande
Angående rätten att inspektera besättningens hytter anser utskottet att
denna rätt måste finnas men att det är oerhört viktigt att den tillämpas
med respekt och omdöme och i praktiken endast när det finns indikationer
av något slag.
Liksom vid övriga former av undersökningar anser utskottet att det är
mycket viktigt att dessa står i proportion till den faktiska hotbilden
och sker med beaktande av den personliga integriteten.
Även när det gäller den här sortens undersökning får frekvensen och
omfattningen endast ske i den omfattning som anges i skyddsplanen.
Det bör huvudsakligen vara kontroll av gods och passagerare som är intressant
ur skyddssynpunkt, inte kontroll av personalen. Endast i undantagsfall
och i vissa extrema situationer bör rederier och fartyg i sina skyddsplaner
reglera att de anställda och deras hytter kommer att behöva kontrolleras,
i praktiken endast vid indikation om något.
För det fall diskussion uppstår om undersökningar har utförts på ett
lämpligt sätt torde detta komma till Sjöfartsinspektionens kännedom genom
att besättningsmannen anmäler detta till sin fackliga organisation respektive
rederiet. Sjöfartsinspektionen kan därefter kontrollera om skyddsplanen
tillämpas rätt. I 23 § i förslaget till lag om sjöfartsskydd finns
straffansvar stadgat för den som använder t.ex. fartygets utrustning i strid
med skyddsplanen. Även ansvar enligt brottsbalken torde kunna aktualiseras
för sådana överträdelser.
Motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 2 och motion
2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 1 avstyrks.

Ikraftträdande m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet är medvetet om den snäva tidsramen för ikraftträdandet men anser
att det internationella regelverkets krav måste uppfyllas. En försening
skulle kunna innebära stor skada för den svenska sjöfartsnäringen. I
sammanhanget hänvisar vidare utskottet till bl.a. möjligheten att undanta
vissa hamnar med få fartygsanlöp. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena
om bl.a. senareläggning av tidpunkten för ikraftträdandet.
Jämför reservation 4 (m, v).
Regeringens förslag
IMO:s regelverk om sjöfartsskydd träder i kraft och skall tillämpas fr.o.
m. den 1 juli 2004. EG-förordningen om sjöfartsskydd träder i kraft 20
dagar efter publicering i EUT. Förordningen skall dock tillämpas fr.o.m.
den 1 juli 2004. Eftersom ett uppfyllande av regelverken kommer att vara
en förutsättning för fartyg att gå i internationell trafik och för
hamnanläggningar att betjäna sådana fartyg är det enligt regeringen av största
vikt att de föreslagna författningsändringarna träder i kraft samtidigt
med att det internationella regelverket skall börja tillämpas.
Det föreslås således att den föreslagna lagen om sjöfartsskydd liksom de
övriga författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2004.
Några övergångsbestämmelser är inte aktuella.
Motionsförslag
I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 4 anförs att det
faktum att hamnanläggningar kommer att stängslas in med stor sannolikhet
kommer att väcka motstånd. Det krävs en närmare definition av vad som
menas med hamnanläggning och hur den avgränsas rent geografiskt. Hamnarna
i Sverige kan se mycket olika ut och det kan bli stora protester från
allmänheten om människor kommer att utestängas från ankarplatser,
rekreationsområden och promenadstråk. Det är i många fall inte lätt att
avgränsa förbjudna områden.
Motionärerna uppmärksammar vidare att det föreligger en mycket kort tid
för utredning, analys, lagstiftning och färdigställande av skyddsplaner
innan de nya reglerna träder i kraft och skall tillämpas. Den 1 juli 2004
är hamnarna skyldiga att följa regelverket och kan straffas för överträdelser.
Det är svårt för hamnarna att göra en bedömning av vilka konkreta krav
som kommer att gälla för den egna anläggningen. Det finns enligt motionärerna
risk för att de inte hinner göra alla förändringar på den korta tid som
står till förfogande, och därmed hotas hamnens internationella trafik.
Tidsbristen kan också leda till att oöverlagda överinvesteringar görs för
att inte riskera att straffas för överträdelser.
Enligt motionärerna vore det önskvärt att det gick att utverka någon form
av övergångsregler som gjorde det möjligt att få lite längre tid på sig
att genomföra de förändringar som krävs. Det kan också lösas genom att
staten använder sig av möjligheten att undanta hamnar från bestämmelserna.
Om det inte går att införa någon form av övergångsregler bör staten
använda sig generöst av denna undantagsregel tills vidare.
I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 4 påtalas att
den korta tiden till lagens ikraftträdande innebär att rederier, fartyg,
hamnanläggningar och myndigheter ges mycket små möjligheter att själva
styra över processen för den utökade säkerheten. Utökade satsningar, såväl
vad gäller utbildning av personal som investeringar i skyddsutrustning,
innebär kostsamma investeringar. Enligt motionärerna är det i tillämpningen
av lagstiftningen önskvärt att hänsyn tas till aktörernas möjlighet att
med så kort varsel genomföra de förändringar som krävs.
Utskottets ställningstagande
Utskottet är medvetet om den snäva tidsramen. Som framhållits av motionärerna
innebär detta krav på ett skyndsamt anpassningsarbete, vilket kan vålla
vissa problem. Samtidigt måste dock det internationella regelverkets krav
uppfyllas. En försening skulle innebära att svenska hamnar och fartyg
riskerar att bli icke önskvärda ur andra länders synvinkel för det fall
det inte finns ett fullgott sjöfartsskydd. En sådan situation skulle kunna
innebära stor skada för den svenska sjöfartsnäringen. Problem av stor
ekonomisk innebörd kan även uppstå för vår utrikeshandel.
Enligt vad utskottet erfarit från Sjöfarsverket torde dock majoriteten av
fartyg och hamnar ligga väl till i sina förberedelser för det föreslagna
regelverket. Så länge de nödvändiga skyddsnivåerna kan uppfyllas finns
även en viss möjlighet för de som omfattas av regelverket att temporärt
vidta åtgärder i väntan på att permanenta lösningar kommer på plats.
Utskottet vill vidare erinra om att Sverige genom riksdagsbeslutet
(2003/04:TU3, rskr. 2003/04:9) i höstas har förbundit sig att införliva IMO:s
regelverk. Härtill kommer det faktum att de internationella reglerna numera
är gällande rätt i Sverige genom att de kommer till uttryck i en EG-förordning.

I sammanhanget vill utskottet även framhålla att medlemsstaterna enligt
regel 2.2 i bilaga 1 och punkt 3.2 i bilaga 2 till EG-förordningen har en
möjlighet att undanta hamnanläggningar med mycket liten frekvens anlöp av
fartyg i internationell trafik från regelverket. Sådana beslut kommer att
fattas av Sjöfartsverket, och utskottet förutsätter att denna möjlighet
till undantag från regelverket utnyttjas i de fall det är möjligt.

Utskottet förutsätter därför att syftet med de aktuella motionerna
tillgodoses i så stor utsträckning som det internationella regelverket och
kravet på ett förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnar medger.

Utskottet har därmed ingen erinran mot regeringens förslag och avstyrker
motionerna 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 4 och 2003/04:T17
av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 4.
Kostnader och andra konsekvenser
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är rimligt att den som
skyddas och drar nytta av det nya regelverket också bör stå för uppkomna
kostnader som systemet kommer att innebära. Utskottet förutsätter vidare
att regeringen återkommer till riksdagen med en närmare beskrivning av de
ekonomiska konsekvenserna av den nya regleringen om förstärkt sjöfartsskydd
liksom konsekvenserna för olika inblandade vad gäller bl.a. skyddet av
den personliga integriteten. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
samtliga motionsyrkanden gällande finansieringsfrågan.
Jämför reservation 5 (m, fp, v, c).
Regeringens förslag
Utgångspunkten för införandet och efterlevnaden av sjöfartsskyddet är att
systemet skulle vara självfinansierande och inte leda till några merkostnader
för myndigheterna.
Statens kostnader för sjöfartsskyddet skall täckas av en avgift som tas
ut för de fartyg och hamnanläggningar som är föremål för tillsynen av
sjöfartsskyddet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela
föreskrifter om avgifter.
Motionsförslag
I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 5 påtalas att
kostnaderna för genomförandet av sjöfartsskyddet kommer att drabba de
mindre hamnarna hårt. De har i dag ofta inte de säkerhetsarrangemang som
redan är genomförda i de större hamnarna. Det är stor risk för att de
inte klarar kostnaderna utan tvingas lägga ned verksamheten. Vissa hamnar
går redan i dag med underskott. När sedan avgifter skall erläggas för
samhälleliga kostnader för genomförandet av tillsyn och uppföljning finns
det risk för en snedvridning av konkurrensen gentemot andra transportslag
som inte har dessa kostnader. Enligt motionärerna saknas det också en
redogörelse för var dessa avgifter kommer att hamna.
De föreslagna åtgärderna är av nationellt intresse och därför måste staten
ta en betydligt större del av de kostnader som uppstår. Det måste vara en
övergripande samhällsuppgift att skydda befolkningen och inte belasta
hamnarna med denna extra kostnad. En stat har också enligt de internationella
reglerna möjlighet att undanta hamnanläggningar med få anlöp i internationell
trafik från tillämpningen av regelverket. Detta bör användas i förekommande
fall. Staten bör delta i finansieringen på ett större och mer ansvarsfullt
sätt än vad som föreslagits.
I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2 påtalas att
regeringens förslag till finansieringsprinciper aktualiserar åtminstone
två principiellt viktiga frågeställningar. För det första är det enligt
motionärerna relevant att ta hänsyn till övriga berörda länders
finansieringsmodeller för att undvika snedvridningar av konkurrenssituationen.
För det andra bör en diskussion föras om gränsdragningar gentemot vad
som är att betrakta som skyddsinsatser som bör bekostas av staten. Denna
andra fråga är främst intressant vad gäller kostnader för personal som
utför uppgifter som närmar sig det polisiära ansvaret.
När en allt större del av kostnadsansvaret läggs över på passagerarna
innebär detta att gränsdragningarna för rikets inre säkerhet tänjs men
också att kostnadsbilden förändras för det kollektiva resandet. Motionärerna
anser därför att en djupare analys bör genomföras.
I motion 2003/04:T18 av Erling Bager m.fl. (fp) oroar sig motionärerna
för att kostnaderna, som enligt regeringens förslag skall täckas av rederi-
och hamninnehavare, leder till snedvridning av konkurrensförhållandena
med konkurrenter i andra jämförbara stater, som inte hanterar kostnadsfrågan
på liknande sätt. Det är därför, enligt motionärerna, viktigt att en
uppföljning sker av hur kostnaderna för det nya systemet med sjöfartsskydd
hanteras i andra länder. Regeringen bör vid behov återkomma till riksdagen
i denna fråga.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser, liksom regeringen, att sjöfartsskyddet bör vara
självfinansierande, dvs. att den som skyddas också står för kostnaderna. Syftet
med att införa de nya reglerna är att skydda människoliv mot brottsliga
handlingar. Det gäller passagerare, sjöfarare, hamnpersonal m.fl. Staten
har vidare valt att införa regelverket för att stärka den svenska
sjöfartsnäringens möjligheter att bedriva internationell sjötrafik och vara
del av det internationella handelssystemet. Utskottet anser det viktigt
att inte riskera att svenska handelsfartyg och hamnanläggningar utestängs
från de internationella handelsströmmarna. Regelverket får inte tolkas
som att det skulle sakna mervärde och bara innebära onödiga merkostnader,
utan såväl sjöfartsnäringen som passagerare och andra berörda kommer att
dra nytta av de nya reglerna. Att den som skyddas och därtill drar
handelsfördelar av systemet också bör stå för de kostnader som systemet kommer
att innebära anser utskottet vara rimligt.
I utskottets beredning av ärenden ingår enligt riksdagsordningen att följa
upp och utvärdera riksdagsbeslut inom utskottets ansvarsområde. Det faller
sig sålunda naturligt att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget, vilka
inte tydligt framgår av propositionen, utvärderas. Av propositionen framgår
att regeringen har för avsikt att noga följa dels hur sjöfartsskyddssystemet
fungerar i praktiken, dels vilka konsekvenser det medför för samtliga
inblandade aktörer. På grundval av denna uppföljning kan regeringen senare
ta ställning till eventuella ändringar som bör vidtas. Utskottet vill
vidare framhålla att undersökning av besättningens hytter måste genomföras
på ett sådant sätt att den personliga integriteten bibehålls. Åtgärderna
måste dessutom stå i proportion till det förväntade resultatet. Utskottet
förutsätter därför att regeringen återkommer till riksdagen i frågan och
lämnar en närmare redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för det
stärkta sjöfartsskyddet liksom konsekvenserna för olika inblandade vad
gäller bl.a. skyddet av den personliga integriteten.
Motionerna 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 5, 2003/04:T17
av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2 och 2003/04:T18 av Erling Bager
m.fl. (fp) avstyrks därmed.
Samverkan mellan länder och myndigheter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att frågan om en stärkt samverkan inom sjöfartsskyddsområdet
kommer att kunna utvecklas genom att Sjöfartsverket föreslås få
samordningsansvaret. Även internationellt skall frågorna bevakas av
Sjöfartsverket
i egenskap av huvudansvarig myndighet för sjöfartsskyddet. Utskottet
avstyrker därmed ett motionsyrkande rörande samverkan mellan länder och
myndigheter.
Jämför reservation 6 (m).
Regeringens förslag
Sjöfartsverket utses till behörig sjöfartsskyddsmyndighet enligt
EG-förordningen. Detta innebär bl.a. att det åligger Sjöfartsverket att hålla
sig uppdaterat om de bedömningar och beslut som de övriga tillsynsmyndigheterna
utför inom ramen för de uppgifter dessa myndigheter har. Sjöfartsverket
skall samordna tillsynsmyndigheterna och ta ansvar för att det etableras
informationskanaler mellan myndigheterna. Det tillkommer också Sjöfartsverket
som huvudansvarig myndighet för sjöfartsskyddet att i samarbete med övriga
myndigheter och i internationella forum göra de vidare utredningar och
analyser av sjöfartsskyddet som är nödvändiga. Myndigheten skall fungera
som kontaktpunkt för kommissionen och andra medlemsstater, och har i
uppgift att underlätta, följa upp och informera om genomförandet och
tillämpningen av sjöfartsskyddet.

Motionsförslag
I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 5 anförs att
länderna kring Östersjön bör ha en samordnad strategi och beredskap för
att bemöta eventuella terroristhot. Sverige bör gå i bräschen för detta
arbete för att trygga säkerheten i Östersjön.
Än viktigare och framför allt lättare, ur svenskt perspektiv är, enligt
motionärerna, att göra något åt bristen på samverkan mellan de svenska
myndigheterna. Ibland beror det på att lagstiftningen lägger hinder i
vägen, t.ex. mellan polisen och Försvarsmakten. Motionärerna påtalar att
det finns brister i samverkan mellan Kustbevakningen och marinen. Dagens
komplexa hotbild är såväl militär som civil i form av terrorismen. Trots
detta saknas samordning.
Organisatoriska, formella och byråkratiska hinder stoppar effektivt en
lösning av frågan; därför anser motionärerna att en översyn av lagstiftningen
på detta område bör göras.
Utskottets ställningstagande
Av propositionen framgår att Sjöfartverket utses till behörig
sjöfartsskyddsmyndighet enligt EG-förordningen och som sådan har Sjöfartsverket
ansvar för att hålla sig uppdaterat om de bedömningar och beslut som de
övriga tillsynsmyndigheterna utför inom ramen för de uppgifter dessa
myndigheter har. Sjöfartsverket skall samordna tillsynsmyndigheterna och
ta ansvar för att det etableras informationskanaler mellan myndigheterna.

Myndigheterna har vidare att följa den i verksförordningen (1995:1322)
föreskrivna skyldigheten att samarbeta med andra myndigheter för att ta
till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet. Vid fullgörandet
av uppgifterna inom sjöfartsskyddet skall således myndigheterna samråda
med varandra om det behövs för att på bästa sätt uppfylla sjöfartsskyddskraven.

Det tillkommer också Sjöfartsverket som huvudansvarig myndighet för
sjöfartsskyddet att i samarbete med övriga myndigheter och i internationella
forum göra de vidare utredningar och analyser av sjöfartsskyddet som är
nödvändiga. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att ett stärkt
samarbete kring frågor om sjöfartsskyddet kan utvecklas i enlighet med vad
som efterlyses i de aktuella motionerna.
Med hänvisning till ovanstående och i avvaktan på resultatet av det
pågående arbetet inom Regeringskansliet med 11 september-utredningens (dir.
2001:120) förslag avstyrker utskottet motion 2003/04:T17 av Elizabeth
Nyström m.fl. (m) yrkande 5.
Lagförslag
Utskottets förslag i korthet
Utskottet anser att det finns starka skäl för att stärka skyddet inom
sjöfartssektorn för att i möjligaste mån minimera riskerna för förlust av
människoliv eller skador genom terroristhandlingar och liknande.
Utskottet tillstyrker mot bl.a. denna bakgrund regeringens proposition
2003/04:106.

Regeringens förslag
Propositionen innehåller förslag till en lag om sjöfartsskydd. Lagen skall
komplettera förordningen (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat
sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar.
I den föreslagna lagen om sjöfartsskydd anges bl.a. att det skall vara
möjligt att utföra kroppsvisitation och undersöka egendom på fartyg eller
i hamnanläggningar utan att någon misstanke om brott föreligger, på samma
sätt som i dag sker inom flygsektorn. Vidare införs straffbestämmelser
för den som inte genomför sjöfartsskyddet på det sätt som anges i
EG-förordningen eller på annat sätt bryter mot bestämmelserna i förordningen.
I övrigt innehåller förslaget till lag om sjöfartsskydd bl.a. vissa
kompletterande tillsynsregler, bestämmelser om avgifter för sjöfartsskyddet
samt bestämmelser om vem som skall bestämma vilken s.k. skyddsnivå som
skall gälla för fartyg och hamnanläggningar. I lagen om sjöfartsskydd
föreslås, utöver bestämmelser som kompletterar EG-förordningen om
sjöfartsskydd, bestämmelser som krävs för att genomföra vissa av de nya
internationella regler som antagits av IMO men som inte regleras i
EG-förordningen. Förutom den nya lagen om sjöfartsskydd föreslås också ändringar
i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning
för att ange Kustbevakningens brottsförebyggande och brottsbekämpande
uppgifter inom ramen för sjöfartsskyddet. Kustbevakningen kan komma att
utöva tillsyn, eller biträda annan myndighet som utövar sådan tillsyn.
Om Kustbevakningen skall ha tillsynsuppgifter är det naturligt att
Kustbevakningen även skall ha brottsbekämpande uppgifter enligt lagen (1982:395)
om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning, LKP. Ett tillägg
i 1 § i denna lag bör därför göras för att ange att Kustbevakningen skall
vaka över efterlevnaden av sjöfartsskyddet.
De brott som här avses är de som föreslagits i 22-24 §§ lagen om sjöfartsskydd,
således t.ex. att ett fartyg används i strid med någon bestämmelse i
fartygets skyddsplan eller att felaktig information lämnats inför anlöp
av hamn.
I propositionen föreslås vidare att en hänvisning i ordningslagen (1993:1617)
görs till de föreslagna bestämmelserna om ordning i lagen om sjöfartsskydd.

Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det finns starka skäl att stärka skyddet inom
sjöfartssektorn för att i största möjliga mån minimera riskerna för förlust
av människoliv eller skador genom terroristhandlingar och liknande.
Utskottet är medvetet om att regelverket kommer att medföra stora
konsekvenser för sjöfartsnäringen både i form av kostnader och nya rutiner.
Utskottet anser emellertid att argumentet för införandet av det nya
regelverket dvs. att skydda människoliv och egendom, måste väga tyngre än
de olägenheter det medför. Utskottet förutsätter dock att regelverket
inte leder till att kostnaderna för sjöfartsnäringen blir alltför betungande
eller att regelverket leder till onödig byråkrati.
Ett enigt utskott har tidigare i betänkande 2003/04:TU3 uttalat att
utskottet är positivt till ett förstärkt skydd mot brottsliga handlingar
inom sjöfarten. Utskottet finner inte anledning att ändra denna ståndpunkt
och tillstyrker regeringens proposition 2003/04:106 med den ändring som
föreslås i utskottets förslag till riksdagsbeslut, punkt 7.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tillsynsmyndigheter, punkt 1 (m)
av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m) och Carl-Axel Roslund (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:T17
yrkande 3.
Ställningstagande
Vi ställer oss bakom regeringens förslag till förstärkt sjöfartsskydd men
anser att regeringen bör återkomma till riksdagen i följande fråga.
Vi anser det vara olämpligt att Sjöfartsverket ges monopol på uppgiften
att utöva tillsyn. Kompetensen att utföra dessa uppgifter finns även hos
andra organisationer, och vi anser därför att t.ex. klassningssällskap
bör kunna erkännas som skyddsorganisationer. Regeringens motiv för att
monopolisera dessa tjänster är oklart, och något seriöst försök till
argumentation saknas i propositionen. Att Sjöfartsverket besitter kunskap
och erfarenhet är i sig inget skäl att stänga ute andra aktörer som också
har denna kompetens.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

2. Undersökning av personer och egendom m.m., punkt 2 (v)
av Karin Thorborg (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:T16
yrkande 1 och avslår motion 2003/04:T16 yrkande 3.

Ställningstagande
Med hänvisning till bl.a. det internationella regelverket som träder i
kraft den 1 juli 2004 anser vi att regeringens förslag skall genomföras.
Vi förutsätter dock att regeringen på några punkter återkommer till
riksdagen med förslag på ändringar.
I förslaget till sjöfartsskydd, 13 §, vill regeringen - för att förebygga
brott - införa möjlighet att kroppsvisitera alla som uppehåller sig på
fartyg eller inom en hamnanläggning, utan att misstanke om brott föreligger.
I likhet med många remissinstanser vänder vi oss mot detta. Vid skyddsnivå
1, dvs. normalläge, finns ingen orsak att genomföra sådana integritetskränkande
kontroller. EG-förordningen innehåller inte heller något krav på att utan
hotindikationer genomföra kroppsbesiktningar. Det finns även en risk för
att kroppsvisitation utförs i andra syften än för upprätthållandet av
sjöfartsskydd. Någon möjlighet att ifrågasätta ett sådant ingripande finns
då inte. Det finns inget skäl som gör det möjligt att begränsa sjömännens,
stuveriarbetarnas och andra personers grundlagsstadgade skydd mot påtvingat
kroppsligt ingrepp utan att det föreligger misstanke om brott. Detta skall
riksdagen ge regeringen till känna.

3. Undersökning av besättningens hytter, punkt 3 (m, v)
av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m), Carl-Axel Roslund (m) och
Karin Thorborg (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:T16
yrkande 2 och 2003/04:T17 yrkande 1.
Ställningstagande
Vi ställer oss bakom regeringens förslag, men vi anser att regeringen
skyndsamt bör återkomma till riksdagen med ett alternativt lagförslag i
den del som behandlar möjligheten att göra undersökningar av besättningars
hytter.
I lagtexten, 13 §, föreslår regeringen att rum skall få undersökas för
att förebygga brott. Detta kommer att drabba sjömännen extra hårt eftersom
de under tjänstgöringen ombord har sitt hem ombord på fartygen. Förslaget
att utan misstanke om brott undersöka sjömännens rum är för långtgående
och visar ytterst lite respekt för mänskliga rättigheter. Vi menar att
stickprovskontroller av personalens hytter är ett mycket allvarligt
integritetskränkande ingrepp och förfarandet kan jämföras med husrannsakan
där det nu behövs åklagarbeslut. Sjömännens hem ombord måste betraktas
med respekt. På skyddsnivå 1 bör det inte finnas någon möjlighet till
kontroller av sjömännens rum om inte misstanke om brott föreligger. Detta
skall riksdagen ge regeringen till känna.

4. Ikraftträdande m.m., punkt 4 (m, v)
av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m), Carl-Axel Roslund (m) och
Karin Thorborg (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:T16
yrkande 4 och 2003/04:T17 yrkande 4.
Ställningstagande
Beroende på de negativa konsekvenser som ett uppskjutet ikraftträdande-datum
skulle kunna förorsaka såväl den svenska sjöfartsnäringen som vår
utrikeshandel ställer vi oss bakom regeringens förslag men önskar att riksdagen
gör följande tillkännagivande.
Det föreligger en mycket kort tid för utredning, analys, lagstiftning och
färdigställande av skyddsplaner innan de nya reglerna träder i kraft och
tillämpas. Den 1 juli 2004 är hamnarna skyldiga att följa regelverket och
kan straffas för överträdelser. Det är svårt för hamnarna att göra en
bedömning av vilka konkreta krav som kommer att gälla för den egna
anläggningen. Det finns risk för att hamnarna inte hinner göra alla förändringar
på den korta tid som står till förfogande, och därmed hotas hamnens
internationella trafik. Tidsbristen kan också leda till att hamnarna gör
oöverlagda överinvesteringar för att inte riskera att straffas för
överträdelser.
Önskvärt vore att det gick att utverka någon form av övergångsregler som
gjorde det möjligt för hamnarna att få lite längre tid på sig att genomföra
de förändringar som krävs. Det kan också lösas genom att staten använder
sig av möjligheten att undanta hamnar från bestämmelserna. Om det inte
går att införa någon form av övergångsregler bör staten använda sig
generöst av denna undantagsregel tills vidare. I tillämpningen av lagstiftningen
är det önskvärt att hänsyn tas till aktörernas möjlighet att med så kort
varsel genomföra de förändringar som krävs. Detta skall ges regeringen
till känna.

5. Kostnader och andra konsekvenser, punkt 5 (m, fp, v, c)
av Elizabeth Nyström (m), Sven Bergström (c), Björn Hamilton (m), Carl-Axel
Roslund (m), Karin Thorborg (v) och Lennart Fremling (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:T16
yrkande 5, 2003/04:T17 yrkande 2 och 2003/04:T18.
Ställningstagande
Vi ställer oss bakom regeringens förslag till förstärkt sjöfartsskydd men
anser att regeringen vid behov bör återkomma till riksdagen med förslag
på ändrade finansieringsprinciper.
Detta aktualiserar åtminstone två principiellt viktiga frågeställningar.
För det första är det relevant att ta hänsyn till övriga berörda länders
finansieringsmodeller för att undvika snedvridningar av konkurrenssituationen.
För det andra bör en diskussion föras om gränsdragningar gentemot vad
som är att betrakta som skyddsinsatser som bör bekostas av staten. Denna
andra fråga är främst intressant vad gäller kostnader för personal som
utför uppgifter som närmar sig det polisiära ansvaret.
Målet för de terrorhandlingar som skyddsinsatserna syftar till att minimera
är inte i första hand de enskilda passagerarna och fartygen; de tjänar
snarare som medel. Målet är i stället det demokratiska samhället. I takt
med att regleringar syftande till att öka säkerheten införs inom alltfler
områden finns det anledning att fråga sig om detta skydd inte bör vara en
naturlig del av det skydd varje stat bör hålla sina medborgare med.
Utvecklingen går i ovan nämnda riktning även vad gäller säkerheten inom
luftfarten. Det är inte otänkbart att frågan kommer att aktualiseras inom
fler områden, kanske kommer det att gälla järnvägstransporter eller
busstransporter. När en allt större del av kostnadsansvaret läggs över på
passagerarna innebär detta förutom att gränsdragningarna för rikets inre
säkerhet tänjs ut också att kostnadsbilden förändras för det kollektiva
resandet. Vi anser därför att en djupare analys av ovanstående problem
bör genomföras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

6. Samverkan mellan länder och myndigheter, punkt 6 (m)
av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m) och Carl-Axel Roslund (m).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:T17
yrkande 5.
Ställningstagande
Vi ställer oss bakom regeringens förslag om ett förstärkt sjöfartsskydd
men anser att regeringen bör göra en översyn av lagstiftningen inom området
och därefter återkomma till riksdagen.
Länderna kring Östersjön bör ha en samordnad strategi och beredskap för
att bemöta eventuella terroristhot. Sverige bör gå i bräschen för detta
arbete för att trygga säkerheten i Östersjön.
Än viktigare, och framför allt lättare, ur svenskt perspektiv är att göra
något åt bristen på samverkan mellan de svenska myndigheterna. Ibland
beror det på att lagstiftningen lägger hinder i vägen, t.ex. mellan polisen
och Försvarsmakten. Vi vet också att det finns brister i samverkan mellan
Kustbevakningen och marinen. Dagens komplexa hotbild är såväl militär som
civil i form av terrorismen. Trots detta saknas samordning.
Organisatoriska, formella och byråkratiska hinder stoppar effektivt en
lösning av frågan; därför bör en översyn av lagstiftningen på detta område
göras.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Kostnader och andra konsekvenser, punkt 5 (kd)
Johnny Gylling (kd) anför:

Kristdemokraterna har länge efterlyst en översyn av sjöfartens kostnader
för infrastrukturen. Nu arbetar Godstransportdelegationen med frågan och
vi anser att man bör avvakta de förslag som kan förväntas. Riksdagen bör
ej i nuläget besluta om en inriktning där staten tar delansvar för sjöfartens
säkerhetskostnader till skillnad från t.ex. luftfartens situation.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:106 Lag om sjöfartsskydd:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om sjöfartsskydd,
lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid
polisiär övervakning,
lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).
Följdmotioner
2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att kroppsvisitering utan misstanke om brott inte skall
tillåtas av dem som befinner sig ombord på fartyg eller inom en hamnanläggning
vid skyddsnivå 1.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det på skyddsnivå 1 inte skall vara tillåtet med
kontroller av sjömännens rum, utan att misstanke om brott föreligger.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att kontroller av fordon m.m. endast får ske efter
misstanke om brott och att de skall utföras av en myndighet (polis, tull
eller kustbevakning).
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att regeringen bör verka för övergångsregler eller
använda sig av möjligheten att undanta hamnar från regelverket.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om vad som
i motionen anförs om att staten bör ta ett betydligt större ansvar för
kostnaderna som uppstår för att genomföra sjöfartsskyddet.
2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om undersökningar av besättningens hytter.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en djupare analys av kostnadsansvaret för den utökade säkerheten.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillsynen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ikraftträdandet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av samverkan mellan länder och myndigheter.
2003/04:T18 av Erling Bager m.fl. (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att följa upp effekterna av de avgifter och övriga kostnader som det
nya sjöfartsskyddet ålägger fartyg och hamnanläggningar.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Bilaga 3
EG-förordning med bilagor

Bilaga 4
Justitieutskottets yttrande