Totalförsvarsplikt
Betänkande 1994/95:FöU1
Försvarsutskottets betänkande
1994/95:FÖU01
Totalförsvarsplikt
Innehåll
1994/95 FöU1
I betänkandet behandlas förslag som den föregående regeringen har förelagt riksdagen i proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt. Betänkandet behandlar även 17 motionsyrkanden från sex motioner.
Utskottet har berett konstitutions-, skatte-, justitie-, lag-, socialförsäkrings- och bostadsutskotten tillfälle att yttra sig över propositionen. Yttrande har avgivits av socialförsäkringsutskottet. Vissa lagförslag har överlämnats till skatte- och arbetsmarknadsutskotten.
Sammanfattning
I betänkandet tillstyrker utskottet, med vissa ändringar, den i proposition 1994/95:6 föreslagna lagen om totalförsvarsplikt. Denna nya lag för tjänstgöringsskyldigheten med plikt i Sveriges totalförsvar ersätter bl.a. värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Vidare ersätter den bestämmelserna om civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen (1960:74).
Den väsentligaste förändringen som utskottet förordar i förhållande till propositionens förslag är att det inte skall finnas någon nedre gräns för antalet tjänstgöringsdagar vid militär grundutbildning. Propositionen föreslår här 220 dagar. Utskottets ställningstagande i denna del innebär samtidigt att ett motionsyrkande (s) bör bifallas och ett motionsyrkande (fp) delvis bifallas. Utskottet föreslår vidare, med stöd av socialförsäkringsutskottets yttrande, vissa preciseringar och redaktionella ändringar i övergångsbestämmelserna till den nya lagen om totalförsvarsplikt.
Utskottet tillstyrker också förslag till nya lagar om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. och om arbetsförmedlingstvång vid höjd beredskap.
Den av utskottet förordade lagregleringen innebär möjligheter för en flexiblare användning av totalförsvarets personalresurser. Hur många människor som skall skrivas in med plikt och hur lång utbildning som de skall genomgå kommer att styras av behovet av pliktpersonal under höjd beredskap. Behovet av personal för att lösa det militära och civila försvarets uppgifter i krig skall således styra inskrivning och utbildningstid. Tjänstgöringsskyldigheten -- som enligt förslaget blir gemensam för hela totalförsvaret -- föreslås få benämningen totalförsvarsplikt.
Utskottet poängterar genom ett tillkännagivande behovet av en kvalitetsförstärkning inom vissa delar av det civila försvaret. Totalförsvarsplikten ger sålunda möjlighet att tillgodose viktiga samhällsfunktioners behov med till uppgifterna under beredskap och krig anpassad utbildning. Utskottet pekar också på att behoven kan komma att förändras, bl.a. som följd av den s.k. Hot- och riskutredningens arbete. Vad utskottet anfört i denna del innebär delvis bifall till ett motionsyrkande (s) och två motionsyrkanden (fp).
Tjänstgöringen skall fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Värnplikten och civilplikten omfattar grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänstgöringsplikten innebär endast tjänstgöringsskyldighet under höjd beredskap.
I övrigt innebär den lagreglering som utskottet tillstyrker bl.a. följande.
En gemensam övre åldersgräns införs för skyldigheten att tjänstgöra i det civila försvaret. Denna gräns föreslås gå vid utgången av det år den totalförsvarspliktige fyller 70 år. Endast svenska män skall vara skyldiga att mönstra och fullgöra värnplikt eller civilplikt med s.k. lång grundutbildning. Svenska män skall vid mönstringen kunna direktrekryteras för tjänstgöring i det civila försvaret. Den som efter mönstring inte behöver fullgöra grundutbildning placeras i en utbildningsreserv för att senare, efter regeringsbeslut, kunna tas i anspråk om det skulle behövas med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Den som placerats i utbildningsreserven är då skyldig att genomgå grundutbildning i det militära eller civila försvaret.
Även om det inte behövs med hänsyn till försvarsberedskapen skall den som placerats i utbildningsreserven kunna tas i anspråk för en kortare grundutbildning i det civila försvaret. Den vapenfria tjänsten föreslås inte längre regleras som ett undantag från värnpliktstjänstgöring utan som ett av flera tjänstgöringsalternativ inom ramen för totalförsvarsplikten.
Svenska kvinnor kommer med de nya lagarna efter frivilligt åtagande att kunna antagningsprövas för att skrivas in för värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning. En kvinna som skrivits in för värnplikt eller sådan civilplikt blir vid straffansvar skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt med lång grundutbildning enligt samma bestämmelser som kommer att gälla för männen. Hon blir också skyldig att fullgöra repetitionsutbildning och att tjänstgöra under höjd beredskap.
Utskottet förordar att även kvinnor skall kunna skrivas in i utbildningsreserven. Förslag avges för att komplettera lagen i denna del. I anslutning härtill avger Moderata samlingspartiets ledamöter ett särskilt yttrande.
De föreslagna bestämmelserna om allmän tjänsteplikt innebär bl.a. att nuvarande särreglering för vissa yrkeskategorier avskaffas och att de som slutit s.k. frivilligavtal inom det militära eller civila försvaret skall omfattas av den allmänna tjänsteplikten med skyldighet att tjänstgöra under höjd beredskap.
Den föreslagna lagregleringen innebär också enhetliga straffbestämmelser och ett gemensamt disciplinsystem. I anslutning till denna del i betänkandet förordar utskottet att riksdagen avslår tre motionsyrkanden som gäller amnesti åt s.k. totalvägrare. I anslutning härtill lämnas en reservation av Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledamöter.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga motionsyrkanden, vilka avser förstärkning av fredsräddningstjänstens resurser, inskrivning för värnplikt eller civilplikt, kvinnors roll i totalförsvaret samt utredning om påföljdssystemet för totalvägran.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 med ett undantag. Detta gäller en ändring i lagen om vapenfri tjänst som föreslås träda i kraft redan den 1 januari 1995. Ändringen innebär att det från denna tidpunkt inte längre skall gälla något lägsta antal tjänstgöringsdagar för dem som fullgör vapenfri tjänstgöring.
Propositionerna
I proposition 1994/95:6 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om totalförsvarsplikt, 2. lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, 3. lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., 4. lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m., 5. lag om arbetsförmedlingstvång, 6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, 8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 9. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott, 10. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 11. lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207), 12. lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden, 13. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn, 14. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, 15. lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m., 16. lag om ändring i semesterlagen (1977:480), 17. lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), 18. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262), 19. lag om ändring i passlagen (1978:302), 20. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, 22. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, 23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262), 24. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, 25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), 26. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, 27. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349), 28. lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet, 29. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, 31. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, 32. lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.
I proposition 1994/95:87 föreslås -- såvitt nu är i fråga -- att riksdagen antar regeringens förslag till 19. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262), 29. lag om ändring i lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
Följande lagförslag har överlämnats till andra utskott: till skatteutskottet 6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), till arbetsmarknadsutskottet 21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, 23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262), 29. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
De av utskottet behandlade lagförslagen i proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt fogas till betänkandet som bilaga 1.
De av utskottet behandlade lagförslagen i proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet fogas till betänkandet som bilaga 2.
Motionerna
1994/95:Fö1 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avkriminalisering av vägran att fullgöra värnplikt.
1994/95:Fö2 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amnesti för totalvägrare, 2. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag om ett påföljdssystem för totalvägran.
1994/95:Fö3 av Sigrid Bolkéus och Lena Klevenås (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amnesti för totalvägrare, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om påföljdssystem för totalvägran.
1994/95:Fö4 av Karin Wegestål och Tomas Eneroth (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av årlig utbildning till det civila försvaret, 2. att riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen i lag inte reglerar kortaste tid för grundutbildning för värnplikt.
1994/95:Fö5 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amnesti för totalvägrare till dess att ett nytt påföljdssystem har beslutats.
1994/95:Fö6 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av pliktutbildning för olika verksamheter inom totalförsvaret bör analyseras inför varje långsiktigt försvarsbeslut, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av att räddningstjänsten i krig får den föryngring och kvalitetshöjning som följer av en direktutbildning av pliktpersonal och att den årliga omfattningen av denna utbildning blir sådan att man får en långsiktigt jämn åldersfördelning hos personalen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av att inom fredsräddningstjänsten kunna nyttja pliktpersonal under grundutbildning och att vid katastrofer eller andra allvarliga händelser i fredstid i mån av behov kunna ta i anspråk grundutbildad pliktpersonal, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kriterierna vid uttagning till grundutbildning inom militära och civila delar av totalförsvaret, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om önskvärdheten av att förhindra att personer med våldstendenser ges militär grundutbildning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en utbildningsreserv för att vid behov kunna förstärka totalförsvaret, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av en utbildningsreserv för att motverka sociala utslagningstendenser i samhället, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att grundutbildningen inom totalförsvaret alltid utgår från krigsorganisationens behov, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förstärkning av kvinnornas roll i totalförsvaret.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet beslutade den 25 oktober 1994 att bereda konstitutions-, skatte-, justitie-, lag-, socialförsäkrings- och bostadsutskotten tillfälle att yttra sig över propositionen. Socialförsäkringsutskottet har den 15 november 1994 avgett yttrande. Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga 3.
Konstitutionsutskottet beslutade den 15 november 1994, med anledning av proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet, att till försvarsutskottet överlämna lagförslagen 19 och 29.
Utskottet har genom beslut den 25 oktober och 15 november 1994 överlämnat följande förslag i proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt till skatteutskottet 6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 8. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), 25. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481), samt följande förslag till arbetsmarknadsutskottet 21. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, 23. lag om ändring i arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262),
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, 30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
Bakgrund
Totalförsvarets personalförsörjning säkerställs för närvarande genom ett antal pliktlagar. Vid en omställning av samhället till krigsförhållanden kommer en stor del av befolkningen att med stöd av någon pliktlag kallas in till tjänstgöring inom Försvarsmakten eller någon del av det civila försvaret.
Enligt värnpliktslagen (1941:967) är varje svensk man värnpliktig fr.o.m. det år han fyller 18 år t.o.m. det år han fyller 47. Med värnplikten följer skyldighet att utbildas i fred och tjänstgöra under höjd beredskap. En värnpliktig kan under vissa förutsättningar få tillstånd enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst att fullgöra sådan tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring.
Enligt civilförsvarslagen (1960:74) är varje i riket boende svensk medborgare civilförsvarspliktig fr.o.m. det år han eller hon fyller 16 år t.o.m. det år vederbörande fyller 65. Med plikten följer skyldighet att fullgöra utbildning i fred och att tjänstgöra under höjd beredskap. Regeringen får föreskriva civilförsvarsplikt för utlänningar som är bosatta i Sverige.
I lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. finns föreskrifter som ålägger den som är sysselsatt inom hälso- och sjukvården att fullgöra tjänstgöring inom verksamhetsområdet. Tjänsteplikten omfattar utbildning i fred och tjänstgöring under höjd beredskap samt gäller t.o.m. det år vederbörande fyller 70 år.
Enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) åligger det under höjd beredskap var och en som är mellan 16 och 70 år att i enlighet med myndighets beslut utföra arbete som kroppskrafter och hälsotillstånd medger. Den som tjänstgör på grund av värnplikt eller civilförsvarsplikt är undantagen från allmän tjänsteplikt. Detsamma gäller den som fullgör vapenfri tjänst.
I lagen (1939:727) om uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m. föreskrivs bl.a. att ingen kan sägas upp eller avskedas på grund av tjänstgöring enligt någon pliktlag.
Behovet av personal inom det militära försvaret har sjunkit efter hand som krigsorganisationen inom främst armén har minskat i omfattning.
I samband med 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:101, FöU:12, rskr. 337 och 338) ändrades värnpliktslagen (1941:967) så att endast de värnpliktiga som behövs för Försvarsmaktens krigsorganisation eller fredstida beredskap skall tas ut till värnpliktsutbildning.
Inom det civila försvaret har länge eftersträvats att sänka de pliktuttagnas medelålder och på det sättet minska omsättningen av personal. Det har också funnits ett behov att rekrytera fler kvinnor till verksamheter inom det civila försvaret. Genom att fler än tidigare av de värnpliktiga i en åldersklass befriats från militär tjänstgöring har det under senare år blivit möjligt att föra över ett antal värnpliktiga till det civila försvaret. Denna möjlighet har dock inte utnyttjats i nämnvärd omfattning, främst genom splittringen i organisation och bestämmelser.
I syfte att dels skapa gemensamma utgångspunkter för personalförsörjningen till det militära och det civila försvaret, dels rationellt utnyttja de personella resurserna, har en parlamentarisk kommitté (Pliktutredningen) genomfört en översyn av totalförsvarets personalförsörjning med stöd av plikt. Pliktutredningen har lämnat betänkandet Totalförsvarsplikt (SOU 1992:139). En särskild utredning (UFT) har sedan lämnat förslag till författningsreglering med anledning av vad Pliktutredningen föreslagit. Härvid har betänkandena Lag om totalförsvarsplikt (SOU 1993:36) och Lag om totalförsvarsplikt -- Följdändringarna (SOU 1993:101) avgetts. Dessa utredningar har legat till grund för propositionens förslag om totalförsvarsplikt (prop. 1994/95:6). I propositionen anförs att Lagrådets yttrande har inhämtats och att Lagrådets förslag i allt väsentligt har beaktats.
Riksdagen beslutade i mars 1994 (prop. 1993/94:112, FöU8, rskr. 175) att en ny central myndighet för hantering av pliktpersonal skall inrättas från den 1 juli 1995. I samband därmed avvecklas myndigheterna Värnpliktsverket och Vapenfristyrelsen. Den nya myndigheten har fått namnet Totalförsvarets pliktverk.
En sammanfattning av Pliktutredningens förslag är fogad till propositionen i bilagorna 2 och 3.
UFT:s lagförslag är fogat till propositionen som bilaga 4.
De lagförslag som överlämnats till Lagrådet för yttrande finns i den till propositionen fogade bilagan 5. Lagrådets yttrande över lagförslagen, vilket i huvudsak är av författningsteknisk karaktär, finns i propositionens bilaga 6.
Behovet av pliktpersonal
Propositionen
De senaste årens förändringar av Försvarsmaktens storlek och krigsorganisation har medfört ett minskat behov att utbilda värnpliktiga. Riksdagen har, som nämnts, beslutat (prop. 1991/92:101, FöU12, rskr. 338) om en ändring i värnpliktslagen (1941:967) med innebörd att endast de värnpliktiga som behövs för krigsorganisationen och den fredstida beredskapen skall utbildas. Övriga värnpliktiga, som inte erhållit befrielse, placeras i en utbildningsreserv.
Enligt propositionen bedöms det årliga utbildningsbehovet av pliktpersonal inom Försvarsmakten uppgå till drygt 34 000 personer för perioden 1994--1996. Huvuddelen erfordras inom Armén, drygt 25 000, medan Marinen och Flygvapnet har behov av ca 2 800 resp. 4 100 personer. I dessa siffror ingår en reserv på ca 10 %. Det sammanlagda verkliga behovet av pliktpersonal till Försvarsmakten skulle därmed uppgå till ca 31 000 årligen. Det innebär att 6 000--8 000 värnpliktiga varje år kommer att placeras i utbildningsreserven. Propositionen anger att behoven avses omprövas årligen i samband med budgetprocessen.
Behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret är, enligt propositionen, mera svårbedömt. Det civila försvaret är nämligen inte någon organisation utan består i princip av all icke-militär verksamhet i samhället. Vidare kan personalförsörjningen delvis säkerställas genom i fred anställd personal -- som behåller sina uppgifter vid höjd beredskap eller flyttas till andra uppgifter -- och genom frivilliga.
Propositionen refererar till Pliktutredningens bedömning att vissa funktioner har särskilt stort behov av pliktpersonal, t.ex. befolkningsskydd och räddningstjänst samt hälso- och sjukvård. Propositionen ställer sig också bakom Pliktutredningens uppfattning att det till vissa funktioner inom det civila försvaret måste tillföras pliktpersonal för att myndigheter m.fl. skall kunna klara sina uppgifter under höjd beredskap. Härutöver finns ett starkt behov av att föryngra krigsorganisationen inom det civila försvaret.
Pliktutredningen uppskattar det totala behovet av pliktpersonal inom det civila försvaret till ca 250 000 personer varav ca 8 500 behöver utbildas årligen. Drygt 3 000 härav anses behöva lång utbildning. I propositionen görs en annan och lägre bedömning. Behovet av årlig längre utbildning bedöms bli av minst samma omfattning som den nuvarande utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga, dvs. minst 1 500 personer.
I propositionen anförs vidare att man bör pröva behovet av pliktpersonal inom helt nya områden. Kulturinstitutioners verksamhet sägs vara ett sådant, tidigare också nämnt av riksdagen (1991/92:FiU30, rskr. 350). De institutioner som har hand om landets konstskatter kan enligt lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring vid krig eller krigsfara tvingas föra undan samlingarna för att på så sätt skydda dem. Pliktpersonal skulle i framtiden kunna utnyttjas för sådana uppgifter.
Motionerna
I motion Fö4 (s) konstateras att propositionens bedömningar och förslag i stort överensstämmer med vad Pliktutredningen under stor enighet lade fram i december 1992. Några viktiga avsteg görs dock enligt motionärerna. Ett sådant är bedömningen av det årliga utbildningsbehovet för dem som skall fullgöra civilplikt.
Motionärerna hänvisar till att en av Pliktutredningens utgångspunkter var att ge det civila försvarets behov av utbildad personal ökad tyngd. Härigenom skulle det civila försvaret få ett tillskott av unga människor och därmed också ett minskat behov av personalomsättning. Att då endast utbilda 1 500 personer, motsvarande dagens vapenfriutbildning, anser motionärerna inte ge någon positiv effekt för det civila försvaret. Motionärerna föreslår därför att Pliktutredningens bedömning får ligga till grund för utbildningsbehovet utan att man för den skull binder sig för en exakt utbildningsvolym. Detta föreslås riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 1).
I motion Fö6 (fp) framhålls inledningsvis att principen om totalförsvarsplikt innebär den viktigaste förnyelsen sedan beslutet år 1901 om allmän värnplikt. Mot den bakgrunden sägs det vara självklart för Folkpartiet liberalerna att beslut nu kan fattas om totalförsvarsplikt.
Motionärerna anser att propositionen endast tar upp vissa av Pliktutredningens förslag att använda civil pliktpersonal. Utredningen sägs ha pekat på en rad uppgifter inom befolkningsskydd och räddningstjänst, ordning och säkerhet, hälso- och sjukvård, socialtjänst, telekommunikationer, transporter, elförsörjning, flyktingverksamhet, trossamfundens verksamhet, bevakning av samhällsviktiga anläggningar samt inom byggnads- och reparationsberedskapen.
Enligt motionärerna bör man i denna fråga inte göra en så snäv tolkning som i propositionen. Det är dock inte nödvändigt att redan nu bejaka alla utredningens förslag till utbildningar till samtliga funktioner. Motionärerna anser emellertid att det med stort eftertryck bör slås fast att totalförsvarsplikten ger möjligheter att använda pliktlag för att tillgodose viktiga samhällsfunktioner under beredskap och krig. Inför varje försvarsbeslut bör därför analyseras vilka funktioner som behöver tillföras pliktpersonal. Detta föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 1). Fördelningen och utvecklingen av personaltillgången blir därmed, enligt motionärerna, ett av de viktigaste inslagen i de framtida totalförsvarsbesluten.
Motionen behandlar också personalförsörjningen till räddningstjänsten. Genom att ge kommunerna ansvaret för krigsräddningstjänsten fås en ordning där den fredstida räddningstjänsten är kärnan. Vid behov kan denna utökas genom att mer personal kallas in. Enligt motionärerna kommer man då, genom föryngring och bättre utbildning, att få en organisation med betydligt bättre förmåga än det tidigare civilförsvaret. Genom en långsiktig uppbyggnad skulle det också vara möjligt att uppnå en jämn åldersfördelning i organisationen. I motionen föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen detta till känna (yrkande 2).
Motionärerna konstaterar att den lokala räddningstjänstens resurser som regel är otillräckliga vid katastrofer eller andra stora olyckor som t.ex. storbränder eller översvämningar. Om en kommun har ett antal totalförsvarspliktiga med t.ex. sex månaders utbildning, skulle denna resurs enligt motionärerna kunna tas i anspråk även vid fredstida större händelser i regionen. Vad som anförts om värdet av att på beskrivet sätt kunna utnyttja pliktpersonal under fredstid bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 3).
Utskottets bedömning
Uppgifterna vid beredskap och krig skall vara styrande för krigsorganisationens dimensionering och för utbildningsbehovet för denna organisation. Denna grundläggande syn, som såväl Pliktutredningen som propositionen ger uttryck för, delas helt av utskottet. Den som ansvarar för krigsorganisationen har att fortlöpande avväga personalbehovet mot uppställda mål, mot den givna uppgiften för organisationen och mot tillgängliga ekonomiska resurser. Bedömningar behöver också göras av i vilken utsträckning bemanningen skall ske med anställd personal, med frivilliga eller med pliktpersonal. Antalet pliktiga som kommer att tas ut kommer således att bli beroende av dessa avvägningar. Härav följer att de årliga utbildningsbehoven kan komma att förskjutas över tiden.
Beträffande det civila försvaret är det viktigaste inte att i förväg ange ett visst antalsmässigt behov av pliktpersonal. Det centrala är i stället att det civila försvaret ges en väsentlig kvalitetshöjning genom tillförsel av yngre personal. Denna aspekt, som utskottet särskilt vill framhålla, betonas också av Pliktutredningen, liksom i motionerna Fö4 (s) och Fö6 (fp). Den nämns i propositionen, om än inte med samma eftertryck. Enligt utskottets mening ger totalförsvarsplikten möjlighet att tillgodose viktiga samhällsfunktioners behov med adekvat personal för respektive uppgifter under beredskap och i krig. Pliktutredningen ger exempel på flera sådana funktioner. Utskottet vill för sin del även peka på behov som kan aktualiseras som en följd av förslag från Hot- och riskutredningen. Härutöver ökar möjligheterna att bredda rekryteringsbasen för personal för humanitära insatser i katastrofområden.
Utskottet utgår från att regeringen inför försvarsbesluten -- på sätt som tidigare regelmässigt skett beträffande det militära försvaret och nu senast också för det civila försvaret -- begär in underlag från myndigheterna om utbildningsbehoven i relation till aktuell krigsorganisation.
Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen med anledning av motion Fö4 (s) yrkande 1 och motion Fö6 (fp) yrkandena 1 och 2 bör ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om behovet av personell kvalitetsförstärkning inom vissa områden av det civila försvaret.
Motion Fö6 (fp) önskar betona värdet av att i fredstid kunna utnyttja pliktpersonal för att vid katastrofer kunna förstärka fredsräddningstjänstens resurser. Utskottet kan konstatera att regeringen och myndigheterna inom tillgängliga resursramar redan kan anpassa inriktningen av grundutbildningen för att bättre svara mot sådana förstärkningsuppgifter. Ingenting hindrar heller att personal under grundutbildning sätts in vid katastrofer. Härutöver kan räddningsledare med stöd av 44 § räddningstjänstlagen (1986:1102) med tjänsteplikt ta i anspråk redan utbildad personal i samband med en fredstida katastrof. Utskottet har vidare erfarit att Hot- och riskutredningen behandlar frågan om användning av pliktpersonal vid fredskatastrofer och inom kort väntas avge förslag. Härav följer att vad som i motion Fö6 (fp) yrkande 3 anförs om utnyttjande av pliktpersonal i fredsräddningstjänsten torde vara beaktat. Motionen bör därför inte bifallas i denna del.
En totalförsvarsplikt
Propositionen
I propositionen framhålls att Sverige har en lång tradition av att med pliktbestämmelser tillgodose totalförsvarets behov av personal. Grunden härför har varit att var och en -- inom vissa åldersgränser och efter förmåga -- skall delta i landets försvar.
Statsmakterna har bestämt (t.ex. prop. 1986/87:95, FöU11, rskr. 310) att totalförsvaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en hela folkets angelägenhet. Detta mål sägs bäst kunna uppfyllas genom ett på plikt baserat personalförsörjningssystem. Ett sådant måste ge möjlighet till rationellt utnyttjande av de personella resurserna och därmed kunna bidra till en bra försvarseffekt.
Enligt propositionen bör totalförsvarets behov av personal även fortsättningsvis till stor del tillgodoses genom i lag föreskriven tjänstgöringsskyldighet. En för totalförsvaret gemensam tjänstgöringsskyldighet skapas. Denna benämns totalförsvarsplikt. Den skall möjliggöra en samlad användning av de personalresurser som står till förfogande.
Bestämmelserna för totalförsvarsplikten föreslås samlas i en enda lag. Härigenom ökar överblicken över regelsystemet och underlättas samordningen av personalförsörjningen mellan civilt och militärt försvar.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen att de centrala bestämmelserna om plikttjänstgöring bör integreras i ett system. Därigenom underlättas en önskvärd samordning av personalförsörjningen i totalförsvaret och skapas möjligheter till en flexiblare användning av personalen. En gemensam tjänstgöringsskyldighet för totalförsvaret -- en totalförsvarsplikt -- bör således införas och bestämmelserna för denna plikt samlas i en lag.
Övergången till en totalförsvarsplikt har stor principiell betydelse. Den innebär att totalförsvaret ses som en helhet där olika personalbehov vägs mot varandra och fördelas rationellt.
Totalförsvarspliktens innebörd
Propositionen
Enligt lagförslaget innebär totalförsvarsplikten en skyldighet för varje svensk medborgare, och för var och en som är bosatt i Sverige utan att vara svensk medborgare, att tjänstgöra inom totalförsvaret i den omfattning som hans eller hennes kroppskrafter och hälsotillstånd tillåter. Skyldigheten föreslås gälla från det år när vederbörande fyller 16 år till utgången av det år när vederbörande fyller 70 år. Tjänstgöringen skall kunna fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.
Värnplikten och civilplikten skall omfatta grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten föreslås däremot endast innebära en skyldighet för den som är totalförsvarspliktig att tjänstgöra under höjd beredskap. För att säkerställa att ingen åläggs en tjänstgöring som går utöver vederbörandes förmåga åläggs den totalförsvarspliktige att medverka vid utredningar om sina personliga förhållanden.
Värnplikten skall fullgöras i Försvarsmakten och skall alltid inledas med grundutbildning. Skyldigheten att fullgöra värnplikt föreslås, liksom för närvarande, endast omfatta män som är svenska medborgare till och med det kalenderår då vederbörande fyller 47 år.
Med ändring av vad som nu gäller förslås att den nedre åldersgränsen för att påbörja värnpliktstjänstgöring höjs med ett år till början av det kalenderår då den totalförsvarspliktige fyller 19 år.
Enligt nuvarande bestämmelser kan värnplikten för den som har inkallats till tjänstgöring vid det militära försvaret kvarstå efter 47 års ålder vid krig eller omedelbar krigsfara. Denna generella skyldighet förslås avskaffas. De eventuella behov som kan uppstå i krigsorganisationen av personal som är äldre än 47 år kan lösas på andra sätt.
När det gäller kvinnors tjänstgöring görs i propositionen ingen annan bedömning än den som redovisats av Pliktutredningen. I ett läge med krympande resurser och där inte alla män i aktuella åldersklasser tas i anspråk med plikt saknas det anledning att införa en utvidgad plikt. Kvinnor bör emellertid ha samma möjlighet som männen att delta i Sveriges totalförsvar. Kvinnor föreslås därför få möjlighet att genomgå militär grundutbildning. Denna möjlighet för kvinnor att tjänstgöra i stridande befattningar bör enligt förslaget finnas oavsett om vederbörande önskar få anställning som officer eller inte. Har en kvinna samtyckt till utbildning är hon därefter pliktbunden på samma sätt som en man.
Enligt lagförslaget skall endast svenska män vara skyldiga att fullgöra civilplikt med längre tjänstgöring än 60 dagar. Kvinnor föreslås få möjlighet att frivilligt ansöka om att bli antagna till sådan grundutbildning.
Civilplikten kan fullgöras i såväl det civila som det militära försvaret men får inte omfatta stridsuppgifter annat än som ingående i ordningshållning och bevakning. Möjligheten till vapenfri tjänst föreslås finnas kvar inom ramen för totalförsvarsplikten. En sådan tjänstgöring fullgörs som civilplikt med rätt att vara vapenfri.
Propositionen föreslår vidare att en totalförsvarspliktig som skall fullgöra civilplikt inte skall behöva genomgå en grundutbildning om han eller hon redan har de färdigheter som krävs för att upprätthålla en viss befattning.
Den allmänna tjänsteplikten föreslås -- liksom i nuvarande regler -- innefatta en skyldighet att under höjd beredskap tjänstgöra i en ordinarie anställning eller att efter anvisning av en myndighet utföra vissa arbetsuppgifter. Till skillnad från vad som gäller i dag skall även alla de som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra inom totalförsvaret under höjd beredskap vara skyldiga att göra detta med allmän tjänsteplikt.
Enligt propositionen kommer ett införande av en totalförsvarsplikt, med skyldighet att fullgöra civilplikt, vid tolkningen av en persons folkrättsliga status inte att medföra några förändringar eller avsteg från vad som gäller i dag. Alltjämt kommer därför den faktiska tjänstgöringen att vara avgörande för om en person i folkrättsligt hänseende skall bedömas vara krigförande (kombattant), civilförsvarspersonal, själavårdspersonal, civil åtföljande stridskrafterna eller civil personal.
Utskottets bedömning
Propositionen redovisar relativt utförligt motiven för ställningstaganden när det gäller totalförsvarspliktens innebörd beträffande åldersgränser, kvinnors tjänstgöring, förhållandet mellan civilplikt och allmän tjänsteplikt, hälso- och sjukvårdspersonal, folkrättslig status, vapenfria, civilplikt utan grundutbildning samt allmän tjänsteplikt för frivilliga. Utskottet har för sin del ingen avvikande mening i dessa delar.
Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden
Propositionen
I lagförslagets andra kapitel föreslås att det i lagen läggs fast en skyldighet för alla totalförsvarspliktiga att lämna uppgifter och medverka vid utredningar om personliga förhållanden av betydelse för den totalförsvarspliktiges förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Endast män som är svenska medborgare skall vara skyldiga att mönstra. Denna skyldighet föreslås dock upphöra, om det inte finns särskilda skäl, vid slutet av det kalenderår den totalförsvarspliktige fyller 24 år.
I lagförslaget anges vidare (3 kap. 4 §) att den totalförsvarspliktige, med en enklare utredning än mönstring, skall kunna tas ut för tjänstgöring med civilplikt med en grundutbildningstid som inte överstiger 60 dagar.
Enligt propositionen skall ansvaret för de totalförsvarspliktigas mönstring åvila Totalförsvarets pliktverk. Annan mindre utredning skall kunna göras av verket eller av andra myndigheter och av kommuner, landsting eller kyrkliga kommuner som har behov av pliktpersonal för att kunna genomföra ålagda uppgifter inom det civila försvaret.
Liksom i dag skall utredningen om den totalförsvarspliktiges förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret säkerställa att ingen åläggs en tjänstgöring som går utöver hans eller hennes förmåga. Sålunda skall, enligt propositionen, ingen kallas till mönstring om det är uppenbart att vederbörande saknar förmåga att fullgöra såväl värnplikt som civilplikt. De nuvarande möjligheterna att befria från tjänstgöring förutsätts finnas kvar, om mönstringen visar att den totalförsvarspliktige saknar förutsättningar att fullgöra både värnplikt och civilplikt. Totalförsvarets pliktverk fattar beslut om befrielse att fullgöra sådan tjänst.
Enligt propositionen förutsätts att i huvudsak samma kriterier, som i dag tillämpas enligt värnpliktslagen (1941:967), skall vara styrande för att bedöma om någon på grund av sjukdom eller av någon annan orsak har sin fysiska eller psykiska prestationsförmåga nedsatt i sådan grad att tjänsten inte kan fullgöras.
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att förslaget i stort överensstämmer med vad som redan gäller, förutom åldersgränsen för mönstring. Denna har sänkts från nuvarande 28 år till 24 år. Med hänsyn till att totalförsvarets behov av personal kan tillgodoses vid en övre gräns för mönstring på 24 år, vilket Pliktutredningen anfört, har utskottet ingen erinran mot förslaget.
Inskrivning
Propositionen
Inskrivning regleras i lagförslagets tredje kapitel.
Målet bör vara att utbilda den som är bäst lämpad för en befattning. Enligt propositionen bör därför alla män mönstras och alla frivilliga kvinnor antagningsprövas. Om den totalförsvarspliktige därvid bedöms ha förutsättningar att tjänstgöra inom totalförsvaret, bör han eller hon skrivas in av den centrala myndighet som skall handha registreringen av all pliktpersonal -- Totalförsvarets pliktverk.
Inskrivning föreslås utgöra förutsättning för att en totalförsvarspliktig skall vara skyldig att göra värnplikt eller civilplikt. Som nyss anförts är endast svenska män skyldiga att mönstra. För kvinnor som önskar genomgå längre grundutbildning öppnas möjligheter till en antagningsprövning som motsvarar mönstring. Mönstring eller antagningsprövning utgör en förutsättning för inskrivning till tjänstgöring med värnplikt eller med civilplikt där grundutbildningen är längre än 60 dagar.
Enligt propositionen skall inskrivningsbesluten för dem som mönstrar fattas i omedelbar anslutning till mönstringen. Innebörden härav är att den prövade på grundval av resultatet från mönstringen placeras i en befattningsgrupp: för chefer, för specialister eller för övriga. Därefter sker inskrivning för värnplikt, för civilplikt eller i utbildningsreserven. Ett beslut om inskrivning i utbildningsreserven skall innehålla uppgift om den totalförsvarspliktiges befattningsgrupp. Lagförslaget (3 kap. 7 §) har en bestämmelse som anger att hänsyn skall tas till den enskildes önskemål. Avsikten med placeringen i befattningsgrupper är främst att tjäna som underlag för det slutliga beslutet om inskrivning för grundutbildning och för att effektivisera hanteringen av utbildningsreserven.
I likhet med vad som redan tillämpas förutsätts att endast så många totalförsvarspliktiga skall skrivas in som svarar mot behoven i krig inom Försvarsmakten och inom det civila försvaret samt för Försvarsmaktens behov för den fredstida beredskapen. Utbildningsreserven föreslås vara gemensam för det militära och det civila försvaret. Den kommer endast att innehålla totalförsvarspliktiga som har mönstrat, dvs. svenska män. Kvinnor kommer inte att ingå i utbildningsreserven eftersom de inte föreslås bli skyldiga att mönstra.
Lagförslaget (3 kap. 10 §) innehåller en bestämmelse som bemyndigar regeringen att ta i anspråk personal ur utbildningsreserven om detta bedöms erforderligt med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Denna möjlighet förutsätts kunna utnyttjas fram till det kalenderår då den totalförsvarspliktige fyller 30 år.
Lagförslaget anger vidare (3 kap. 5 och 8 §§) att ett beslut om inskrivning -- om den totalförsvarspliktige skall grundutbildas -- skall innehålla besked om den befattning som utbildningen syftar till. I beslutet skall även ingå uppgift om var utbildningen i huvudsak kommer att ske och om dess längd. Om grundutbildningen skall pågå mer än 60 dagar, skall dessutom anges året och månaden när utbildningen avses börja.
Enligt propositionen skall en eller flera inskrivningsnämnder finnas vid Totalförsvarets pliktverk. Inskrivningsnämnderna, som för närvarande är knutna till värnpliktskontoren, avses dock få en ny funktion. Från att i dagens läge vara beslutsorgan beträffande inskrivning och befrielse kommer nämnden i stället att få en överprövande roll. En totalförsvarspliktig som mönstrat men är missnöjd med inskrivningsbeslutet kan sålunda få frågan prövad på nytt i inskrivningsnämnden. En inskrivningsnämnds beslut förutsätts härefter kunna överklagas till den myndighet som regeringen bestämmer.
Motionen
Motion Fö6 (fp) behandlar kriterierna för uttagning av totalförsvarspliktiga. Motionärerna pekar på fördelen av att kunna mobilisera snabbare om personalen lokalrekryteras. Samtidigt är man inte beredd att gå så långt som Överbefälhavaren föreslagit, nämligen att alla män skall utbildas i regioner som har underskott på värnpliktiga. Operativa önskemål om lokalrekrytering bör således få vara endast ett av flera kriterier vid uttagningen.
Motionärerna noterar i statistiken för år 1993 att det finns betydande skillnader mellan olika landsdelar när det gäller utbildningsreservens storlek. Exempelvis fördes i övre Norrland endast 0,2 % till denna reserv medan motsvarande siffra för det södra värnpliktsområdet var 21 %. Riksgenomsnittet var 9 %.
Enligt motionärerna bör man undvika uttagning till militär utbildning om vederbörande redan genomgår yrkesutbildning till en verksamhet som behöver utvidgas i krig. Medicinska och andra egenskaper, vederbörandes utbildning, den enskildes egen önskan samt operativa förhållanden bör således vägas samman i det enskilda fallet. Vad som anförts om kriterier för uttagning föreslår motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna (yrkande 4).
I samma motion framhålls betydelsen av att inte ta ut särskilt våldsbenägna personer till utbildning på handeldvapen och sprängämnen. I det nya uttagningssystemet borde man särskilt beakta detta, liksom problemet med alkohol och narkotika. Motionärerna föreslår därför att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om att förhindra att personer med våldstendenser ges militär grundutbildning (yrkande 5).
Motionärerna framhåller vidare betydelsen av att utbildningsreserven inte ses som något som innehåller individer med sämre kvalitet än dem som tas ut för utbildning. Bedömningen skiljer sig på denna punkt inte från vad Pliktutredningen anfört. Utbildningsreserven bör sålunda bestå av individer från samtliga befattningsgrupper.
Motionärerna anser att utbildningsreserven kommer att få större praktisk betydelse för det civila försvaret än för det militära. Den ger statsmakterna -- i samarbete med kommunerna -- en betydande handlingsfrihet att, om detta visar sig nödvändigt, snabbt kunna stärka kvaliteten i de civila delarna av totalförsvaret. Riksdagen föreslås för regeringen framhålla utbildningsreservens betydelse för att vid behov kunna stärka totalförsvaret (yrkande 6).
Samma motionärer pekar också på fördelen med utbildningsreserven från sociala utgångspunkter. Genom att denna kommer att innehålla personer med olika kravprofil undviker man att reserven blir en väg att höja antagningskraven för utbildningen. Härigenom slipper man förklara ännu fler än i dag för oförmögna att klara militär utbildning med åtföljande negativa psykologiska effekter. Riksdagen föreslås därför som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om betydelsen av en utbildningsreserv för att motverka sociala utslagningstendenser i samhället (yrkande 7).
Utskottets bedömning
Motion Fö6 (fp) vill genom yrkandena 4--7 ge särskilt eftertryck åt vissa frågor. Utskottet finner att dessa behandlas av såväl Pliktutredningen som i propositionen samt att motionärernas synpunkter inte står i motsats till propositionens bedömningar eller förslag. Exempelvis innehåller propositionen överväganden om kriterierna för tjänstgöring i kommentarerna till tredje kapitlet i lagen om totalförsvarsplikt. Där behandlas också betydelsen av utbildningsreserven för olika syften.
Utskottet noterar vidare att lagförslaget (3 kap. 9 §) innehåller en bestämmelse om att ett inskrivningsbeslut kan ändras. Om det uppdagas att en totalförsvarspliktig är våldsbenägen eller har narkotikaproblem, och detta inte har upptäckts redan vid den medicinska och psykologiska undersökningen vid mönstringen, kan således ett fattat inskrivningsbeslut hävas. Vederbörande är vidare skyldig att genomgå förnyad mönstring om det skulle behövas inför den nya bedömningen.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att kriterierna för inskrivning, utbildningsreservens syfte och sammansättning samt hinder mot att militärutbilda personer med våldstendenser alla är viktiga frågor. Med hänvisning till vad som nyss anförts om dessa frågors behandling i Pliktutredningens betänkande och propositionen anser dock utskottet att de -- i jämförelse med andra viktiga frågor -- inte särskilt bör framhållas genom ett uttalande av riksdagen till regeringen. Motion Fö6 (fp) yrkandena 4--7 bör därför inte bifallas.
Utskottet kan konstatera att propositionens förslag beträffande inskrivning innehåller få skillnader i förhållande till nuvarande ordning. Den viktigaste är att det efter mönstring öppnas en möjlighet att rekrytera unga män till grundutbildning för det civila försvaret och för krigsplacering där. En annan nyhet är att ingen får stå kvar i utbildningsreserven efter fyllda 30 år. Utskottet vill i sammanhanget betona att de som ingår i utbildningsreserven kan kallas in för utbildning endast efter regeringsbeslut och om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap. Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i denna del.
Utskottet återkommer under avsnittet om regler för kvinnor som vill fullgöra militär eller civil grundutbildning till frågan om att placera kvinnor i utbildningsreserven.
Vapenfria
Propositionen
Lagförslaget innebär (3 kap. 16 §) att en totalförsvarspliktig som har en allvarlig personlig övertygelse om att inte använda vapen mot någon annan skall ges rätt att slippa tjänstgöring som innebär bruk av vapen. Denna rättighet gäller tjänstgöring inom såväl Försvarsmakten som i det civila försvaret. I propositionen bedöms förutsättningarna för rätten att få vara vapenfri komma att överensstämma med dem som gäller i dag för vapenfri tjänst.
I propositionen framhålls det angelägna i att rätten att få vara vapenfri endast tillkommer den som har en allvarlig personlig övertygelse mot att bruka vapen mot någon annan. Om prövningsförfarandet skulle slopas, vilket vissa remissinstanser föreslagit, kan risken för ett missbruk av rätten öka. Prövningen bör därför finnas kvar. Liksom i dag bör härvid tilltro sättas till den sökandes uppgifter, såvitt det inte finns grundad anledning till misstanke om motsatsen.
Totalförsvarets pliktverk föreslås (3 kap. 22 §) fatta beslut om rätten att vara vapenfri. Ansökan skall kunna ske såväl före som efter inskrivning. Om inskrivning har skett, skall inskrivningsbeslutet alltid ändras så att det inte står i konflikt med beslutet om rätt att vara vapenfri. Om inskrivning däremot inte har skett, innebär beslutet om rätt att vara vapenfri att vederbörande inte kan skrivas in för tjänstgöring vid Försvarsmakten eller för sådan tjänstgöring i det civila försvaret som är förenad med bruk av vapen.
Om beslut fattas att skriva in en vapenfri totalförsvarspliktig i utbildningsreserven skall, enligt propositionen, det antecknas i beslutet att vederbörande har rätt att vara vapenfri. Häri ligger en skillnad mot vad som gäller i dag. En annan skillnad är att alla som vill ha vapenfri tjänst i dag utbildas i minst 220 dagar, oavsett om det behövs eller ej för att uppnå tillräckliga färdigheter för krigsuppgiften.
Utskottets bedömning
Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr. 347) år 1991 ett nytt och förenklat prövningsförfarande vid ansökan om vapenfri tjänst. Beslutet innebar att en ansökan skulle bifallas utan ytterligare utredning såvitt det inte fanns särskilda skäl för en närmare prövning av den sökandes inställning till bruk av vapen.
Antalet ansökningar har de senaste åren utvecklats på följande sätt:
Budgetår Antal ansökningar Bifall % ________________________________________________________
1990/91 2 515 77,9 1991/92 2 368 99,2 1992/93 2 341 99,6 1993/94 2 644 99,7
Utskottet kan av den tillgängliga statistiken konstatera att antalet ansökningar om vapenfri tjänst inte i någon avgörande grad har förändrats sedan de nya reglerna börjat tillämpas den 1 juli 1991. Däremot har, helt naturligt, andelen bifallna ansökningar ökat.
Det förslag som nu lämnas i propositionen om rätten att vara vapenfri överensstämmer i huvudsak med nu gällande regler. Utskottet har ingen erinran mot förslaget.
Utskottet återkommer under avsnittet Övriga lagförslag till frågan om att redan från den 1 januari 1995 anpassa lagen (1966:413) om vapenfri tjänst till den nya lagstiftningen om totalförsvarsplikt.
Krigsplacering
Propositionen
Bestämmelser om krigsplacering finns i lagförslagets tredje kapitel.
Förslaget innebär att Totalförsvarets pliktverk skall besluta om krigsplacering i befattningar som behöver upprätthållas av totalförsvarspliktiga i såväl Försvarsmaktens krigsorganisation som i det civila försvaret. Härvid skall krigsplacering normalt ske i den befattning som den totalförsvarspliktige grundutbildats till.
Enligt propositionen skall en förutsättning för krigsplacering vara tillräckliga kunskaper hos vederbörande och att denne är lämpad för de krigsuppgifter som skall utföras.
Lagförslaget innebär att nuvarande bestämmelser om uppskov och kollektiv yrkesledighet för vissa grupper avskaffas. Totalförsvarets pliktverk blir i stället ansvarigt för att ingen krigsplaceras för mer än en uppgift under höjd beredskap. Verket förutsätts hålla dels ett register för krigsplacerad pliktpersonal, dels ett register för annan personal. I det senare registret skall kunna antecknas om någon person har nyckelställning hos arbetsgivaren och därför inte bör komma i fråga för inskrivning med värnplikt eller civilplikt.
Ansvaret för att bemanna olika verksamheter inom totalförsvaret förutsätts, som hittills, åvila de myndigheter och andra organ som svarar för en verksamhet i krig. Pliktverkets beslut om krigsplacering måste därför grundas på framställningar från de bemanningsansvariga organen.
Vissa remissinstanser har uppmärksammat att lagförslagets bestämmelser om krigsplacering inte omfattar dem som vid höjd beredskap avses tas i anspråk med allmän tjänsteplikt. Enligt propositionen hindrar emellertid ingenting den som har bemanningsansvar från att hos Totalförsvarets pliktverk begära att vissa personer registreras som redan ianspråktagna och av den anledningen inte tillgängliga för krigsplacering med stöd av lagen om totalförsvarsplikt. Den närmare regleringen av denna fråga bör, enligt propositionen, lösas företrädesvis genom avtal mellan Pliktverket och berörda parter.
Lagförslagets bestämmelser om krigsplacering anger vidare (3 kap. 14 §) att en totalförsvarspliktig som inte krigsplaceras efter avslutad grundutbildning skall kunna skrivas in på nytt, dock endast för civilplikt utan krav på grundutbildning eller med en grundutbildning som är högst 60 dagar.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att krigsviktiga företags behov av personal inte explicit nämns i propositionen. Mot bakgrund av motiveringarna till de föreslagna reglerna för krigsplacering utgår dock utskottet från att krigsorganiserade företags personalbehov kommer att kunna tillgodoses på ett rationellt sätt.
Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag till regler för krigsplacering.
Regler för kvinnor som vill fullgöra militär eller längre civil grundutbildning
Propositionen
Möjligheterna för kvinnor att delta i Sveriges totalförsvar utvidgas enligt propositionens förslag. Antagning till militär grundutbildning skall inte längre vara knutet till en avsikt om framtida anställning i det militära försvaret.
Bestämmelserna om prövning av kvinnor som vill fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning bör, enligt propositionen, inte regleras i lagen om totalförsvarsplikt eftersom prövningen är frivillig. Dessa bestämmelser bör därför tas in i en särskild lag.
I detta lagförslag ingår också bestämmelser om den utredning som en kvinna skall genomgå för att antas till grundutbildning. Utredningen föreslås benämnas antagningsprövning och förutsätts till sitt innehåll överensstämma med den mönstring som män skall genomgå.
När en kvinna samtyckt till inskrivning skall hon, enligt lagförslaget (5 §), skrivas in för värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. När hon är inskriven innebär lagförslaget att hon omfattas av samma bestämmelser som en man som enligt lagen om totalförsvarsplikt skrivits in för motsvarande utbildning. Hon blir således med lagstadgad plikt och vid straffansvar skyldig att fullgöra grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring.
Motionen
Motionärerna i motion Fö6 (fp) konstaterar att det genom den föreslagna nya lagen öppnas en möjlighet för en kvinna att genomgå militär grundutbildning även om hon inte avser att bli yrkesofficer. Härigenom öppnas för en könsneutral tillämpning av totalförsvarsplikten, något som Folkpartiet liberalerna sägs länge ha pläderat för. Specialbegåvningar och specialkunskaper skulle då på ett bättre sätt kunna tillvaratas, särskilt som kvinnor dominerar inom flera verksamheter av central betydelse för samhällets förmåga att stå emot svåra påfrestningar. Motionärerna föreslår att riksdagen för regeringen framhåller betydelsen av att förstärka kvinnornas roll i totalförsvaret (yrkande 9).
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning kommer att ge kvinnor som så önskar samma möjlighet som män att delta i landets försvar. Efter antagningsbeslut blir kvinnor jämställda med männen i plikthänseende, vilket de inte är i dag. Propositionens förslag poängterar och stärker således kvinnans roll i totalförsvaret. Något särskilt uttalande från riksdagens sida om betydelsen av att stärka kvinnors roll i totalförsvaret synes därmed inte nödvändigt. Motion Fö6 (fp) yrkande 9 bör som följd härav inte bifallas.
Det skulle kunna inträffa att kvinnor efter godkänd antagningsprövning inte kan skrivas in för värnplikt eller civilplikt med lång utbildning på grund av att krigsorganisationens behov av personal är tillgodosett. För att i sådana situationer ta till vara kvinnors positiva försvarsintresse och de insatser som gjorts i samband med antagningsprövningen borde kvinnor, efter frivilligt åtagande, också kunna placeras i utbildningsreserven. Det skulle också bidra till en likabehandling av kvinnor och män. Denna möjlighet har också förordats av Pliktutredningen. Förändringen kräver ett tillägg till den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Utskottet lägger i bilaga 7 fram förslag till ett sådant tillägg. Utskottet är härvid medvetet om att de kvinnor som skrivits in i utbildningsreserven samtidigt, och med straffansvar, blir skyldiga att genomgå militär eller civil lång grundutbildning till dess vederbörande fyllt 30 år, om det behövs med hänsyn till Sveriges försvarsberedskap.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen antar -- med det tillägg om möjlighet för kvinnor att ingå i utbildningsreserven som nyss förordats -- den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Fullgörande av värnplikt och civilplikt
Propositionen
Enligt fjärde kapitlet i den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt skall den som har skrivits in vara skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt. Den som skrivs in för att utbildas till en viss befattning måste fullgöra grundutbildning och repetitionsutbildning. Om den totalförsvarspliktige därefter krigsplaceras med stöd av lagen, följer att vederbörande också skall vara skyldig att fullgöra beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring (4 kap. 7 och 8 §§).
För skyldigheten att fullgöra grundutbildning föreslås en övre gräns. Sålunda bör under normala förhållanden inte någon som är äldre än 24 år få kallas in till grundutbildning om vederbörande skrivits in för värnplikt eller för civilplikt med längre utbildning än 60 dagar.
En uppspaltning av tjänstgöringstider för olika värnpliktskategorier och befattningar har, enligt propositionen, inte ansetts nödvändig för att uppfylla kraven enligt 8 kap. 3 § regeringsformen att åligganden för enskilda skall meddelas genom lag. Erforderliga rättssäkerhetsgarantier anses kunna skapas genom att i lagen inta bestämmelser om det högsta antalet tjänstgöringsdagar som en totalförsvarspliktig får tas i anspråk. Följande övre och nedre gränser för tjänstgöringstiden ingår i lagförslaget (4 kap. 1, 4, 6 och 8 §§): Längsta grundutbildningstid för värnplikt -- 615 dagar. Kortaste grundutbildningstid för värnplikt -- 220 dagar. Längsta grundutbildningstid för civilplikt -- 320 dagar. Högsta antal repetitionsutbildningsdagar -- 240 dagar. Längsta sammanlagda utbildningstid för en totalförsvarspliktig, dvs. grundutbildning och repetitionsutbildning med såväl värnplikt som civilplikt -- 700 dagar. Högsta antalet beredskapstjänstgöringsdagar -- 180 dagar.
Avsikten är att i verkställighetsföreskrifter, utfärdade av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, reglera hur lång grundutbildning som erfordras för resp. befattning eller befattningstyp.
Systemet för repetitionsutbildning föreslås förändras så att de totalförsvarspliktiga kan tas i anspråk mer flexibelt. Fullgörandet av repetitionsutbildning skall sålunda inte längre vara knutet till bestämda övningar.
Lagförslaget (4 kap. 9 §) innebär vidare att regeringen bemyndigas besluta om hur många totalförsvarspliktiga som skall kallas in till krigstjänstgöring eller beredskapstjänstgöring. Regeringen föreslås också få besluta att sådan tjänstgöring skall upphöra.
Motionerna
I motion Fö4 (s) hävdar motionärerna att den i lagförslaget angivna kortaste grundutbildningstiden för totalförsvarspliktiga inom det militära försvaret -- 220 dagar -- avviker från en viktig princip i Pliktutredningens förslag. Utredningen slår fast att utbildningsmålet skall bestämma utbildningstidens längd. Ingen, varken inom det civila eller det militära försvaret, skall utbildas längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till utbildningsmålet. Motionärerna pekar också på att utredningen ansett det angeläget att hushålla med de pliktuttagnas tid och med de fasta och rörliga utbildningsresurserna. De som åläggs grundutbildning skall vidare kunna kräva att den aktuella utbildningen verkligen är motiverad och att den ger tillräckliga kunskaper för de uppgifter den totalförsvarspliktige skall lösa. Med anledning av att propositionen ställer sig bakom dessa värderingar anser motionärerna att lagen om totalförsvarsplikt inte bör ange en kortaste grundutbildning av värnpliktiga. Motionärerna föreslår sålunda att riksdagen inte reglerar den kortaste utbildningstiden (yrkande 2). 4 kap. 1 § i lagförslaget bör omformuleras i enlighet härmed.
I motion Fö6 (fp) betonas att ingen skall ges en längre utbildning än som behövs för att på ett bra sätt kunna sköta sin uppgift. Utbildningsbehovet skall sålunda styra totalförsvarets pliktutbildning. Om det därvid är möjligt att grundutbilda t.ex. bevakningsförband under ett begränsat antal månader finns inga skäl att kräva längre utbildning. Enligt motionen har Folkpartiet sålunda ingen principiell invändning mot utbildning för bevakningsuppgifter men ser under de närmaste åren inget behov av detta. Reduceringarna i fältförbandens, främst brigadernas, krigsorganisation kan utnyttjas för ändamålet.
Att utbilda totalförsvarspliktiga utan inriktning på krigsplacering vore, enligt motionärerna, ett stort steg tillbaka och skulle innebära att man övergav den princip som riksdagen slog fast år 1992.
Inom det civila försvaret kommer det att finnas ett spektrum av skiftande utbildningstider. Motionärerna anser att samma princip här bör gälla som inom det militära försvaret, nämligen att ingen skall ges längre utbildning än som behövs med hänsyn till uppgiften.
Motionärerna föreslår sammanfattningsvis att riksdagen för regeringen påpekar vikten av att grundutbildningen inom totalförsvaret alltid utgår från krigsorganisationens behov (yrkande 8).
Utskottets bedömning
Grundutbildningen skall syfta till att ge de totalförsvarspliktiga sådana grundläggande färdigheter att de kan fullgöra sina krigsuppgifter i förband och organisationer där de tjänstgör. Utbildningens teoretiska och praktiska innehåll skall styras av detta mål, vilket också framgår av Pliktutredningens betänkande (s. 96) och propositionen (5 kap. 3 § samt författningskommentaren till nämnda lagrum). Härav följer att ingen skall ges en längre utbildning än som behövs med hänsyn till uppgiften, vilket också framhålls i motionerna Fö4 (s) och Fö6 (fp).
Enligt utskottets mening skulle en lagreglering av den nedre gränsen för antalet utbildningsdagar för militär grundutbildning kunna leda till situationer där totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt får längre utbildning än vad som krävs för krigsuppgiften. För att undvika detta bör 4 kap. 1 § i den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt ändras på det sätt som förordas i motion Fö4 (s) yrkande 2. Innebörden härav är att orden "lägst 220 dagar och" stryks i ifrågavarande paragraf. Utskottet förutsätter att regeringen i verkställighetsföreskrifter bestämmer antal grundutbildningsdagar.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad som i lagförslaget anförs om fullgörande av värnplikt och civilplikt. Utskottet föreslår därför, med bifall till motion Fö4 (s) yrkande 2 och med anledning av motion Fö6 (fp) yrkande 8, att riksdagen antar lagförslaget i denna del med den förordade ändringen.
Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och civilplikt m.m.
Propositionen
Lagförslaget (5 kap. 1--2 §§) anger vissa skyldigheter för totalförsvarspliktiga. Sålunda skall en person som fullgör värnplikt eller civilplikt vara skyldig att acceptera vissa inskränkningar i sina personliga förhållanden. Vad som närmast avses är att tåla inskränkningar i rätten att förflytta sig, att genomgå medicinska och psykologiska undersökningar med relevans för den befattning som vederbörande skall utbildas till eller upprätthålla, att lyda en förmans order och, i övrigt, att rätta sig efter de tjänstgöringsföreskrifter som gäller.
En totalförsvarspliktig är enligt lagförslaget (5 kap. 7 §) vidare skyldig att inställa sig till tjänstgöring enligt inkallelsen. Om hinder föreligger skall detta anmälas.
En totalförsvarspliktig skall (7 kap. 1 §) kunna nås av postförsändelser från Totalförsvarets pliktverk. Vederbörande är skyldig att bekräfta mottagandet av handlingar från myndigheter och ta del av dessa handlingars innehåll. Han eller hon skall vidare vara skyldig att ta emot, väl förvara och efter uppmaning återlämna handlingar och utrustning som rör tjänsten.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att de skyldigheter att tåla inskränkningar, som nu bör lagfästas enligt propositionen, i praktiken sedan länge har tillämpats i Sverige. Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i denna del.
Vissa övriga bestämmelser för totalförsvarsplikten
Propositionen föreslår att flera av de bestämmelser om tjänstgöringen som i dag regleras i lag eller förordning samlas i den nya lagen om totalförsvarsplikt. Hit hör bl.a. nuvarande bestämmelse om möjligheten att kunna bli befriad från skyldigheten att göra grundutbildning eller repetitionsutbildning på grund av tillfälligt nedsatt prestationsförmåga. Hit hör också bestämmelsen om att den som har giltigt skäl att utebli från utbildning kan beviljas anstånd. Det nuvarande begreppet anstånd föreslås utgå och ersättas med uppskov eftersom detta senare begrepp är lättare att förstå innebörden av. Som huvudregel skall uppskov beslutas endast för ett år i taget. I lagförslaget har dessa bestämmelser intagits i 5 kap. 8--11 §§.
Även bestämmelserna om hemförlovning, vilka nu är reglerade i kungörelsen (1969:380) om värnpliktigas tjänstgöring m.m. tas in i den nya lagen. I lagförslaget ingår dessa bestämmelser i 5 kap. 12--16 §§ och rubriceras som avbrott.
Lagförslaget innehåller (5 kap. 9 §) bestämmelser om hur uppskov skall tillämpas på den som söker vapenfri tjänst när vederbörande kallats in till grundutbildning eller repetitionsutbildning. Avsikten är att säkerställa att den totalförsvarspliktige som ansökt om vapenfri tjänst inte övas i bruk av vapen.
Om en totalförsvarspliktig ansöker om att vara vapenfri efter det att tjänstgöring har börjat skall, enligt lagförslaget, tjänstgöringen avbrytas enligt bestämmelserna om avbrott.
Avsikten är att lagreglera hur tjänstgöringstid skall tillgodoräknas om utbildningen avbryts. Bestämmelserna finns i lagförslagets 5 kap. 17--18 §§. En totalförsvarspliktig som avbrutit tjänstgöringen på grund av sjukdom eller skada skall inte vara skyldig att fullgöra ytterligare grundutbildning om grundutbildning fullgjorts i minst 40 dagar.
Den nuvarande särregleringen för vissa sjömän och renskötande samer bör enligt propositionen avskaffas. De föreslagna bestämmelserna sägs dock i lika hög grad som nuvarande regler komma att tillgodose samernas önskemål om möjligheter att vara vapenfria eller att få uppskov.
Enligt propositionen bör målen för utbildningen av de totalförsvarspliktiga framgå av lagen. Lagförslagets 5 kap. 3--5 §§ har regler för detta. Sålunda framgår att grundutbildningen skall syfta till att ge de totalförsvarspliktiga erforderliga kunskaper och färdigheter för att kunna fullgöra sina uppgifter i krig. Syftet med repetitionsutbildningen anges vara att befästa och utveckla skickligheten för krigsuppgiften.
För att upprätthålla beredskap i fredstid kan totalförsvarspliktiga behöva tas i anspråk. I lagförslaget (5 kap. 3 §) läggs det därför fast att totalförsvarspliktiga är skyldiga att även under utbildningen fullgöra beredskapstjänst.
I lagförslaget (4 kap. 3 §) finns vidare regler för personer med flerfaldiga medborgarskap. En svensk man som även har annat medborgarskap behöver sålunda inte fullgöra en grundutbildning som är längre än 60 dagar om han tidigare i annat land fullgjort utbildning som kan betraktas som likvärdig.
Utskottets bedömning
Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i denna del.
Förmåner och skydd för anställning
Propositionen
Det skall framgå av lagen att en totalförsvarspliktig har rätt till vissa förmåner när vederbörande inställer sig till mönstring och i samband med tjänstgöring. I lagförslaget framgår detta i kap. 8, som även anger de olika ersättningsslagen.
För dem som fullgör allmän tjänsteplikt i en anställning eller genom ett uppdrag är huvudregeln att ersättningen skall regleras genom avtal. Är det i stället fråga om avtalsbunden frivillig tjänstgöring, har vederbörande rätt till samma förmåner som den som fullgör allmän värnplikt eller civilplikt. Frivilliga som slutit avtal om tjänstgöring blir pliktbundna vid höjd beredskap.
Inom Försvarsmakten arbetar en grupp med bl.a. frågor om hur värnpliktstjänstgöringen kan göras mer meriterande för t.ex. studier och arbete efter tjänstgöringstidens slut. Vidare har, enligt propositionen, Svenska akademiska Rektorskonferensen beslutat anta riktlinjer om platsgaranti för dem som antagits till högskoleutbildning.
Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:150, FiU:20, rskr. 456) om en ändring i studiestödslagen (1973:349) med innebörd att uppräkning av studielån inte skall ske under den tid som grundutbildning fullgörs.
Lagförslaget innehåller (kap. 9) bestämmelser om att ingen får avskedas eller sägas upp som följd av att vederbörande fullgör sina skyldigheter i enlighet med totalförsvarsplikten. Denna reglering motsvarar, med tekniska anpassningar och språkliga justeringar, nuvarande bestämmelser i lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar med tillfredsställelse att problemen med värnpliktstjänstgöringens meritvärdering, platsgaranti till högskoleutbildningen samt uppräkning av studielån -- senast behandlade i utskottets betänkande 1993/94:FöU9 -- nu har lösts eller håller på att få en lösning.
Lagförslaget anger i 8 kap. 1 § vilka ytterligare förmåner som skall utgå för den som fullgör värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt enligt 6 kap. 2 § första stycket 2. I denna uppräkning saknas tandvård. Rätt till tandvård bör ingå som p. 5. Utskottet föreslår att 8 kap. 1 § i lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt kompletteras i enlighet härmed.
Lagförslagets 9 kap. behandlar skydd för anställning m.m. I 3 § nämnda lag görs en felaktig hänvisning till 5 § lagen (1992:80) om anställningsskydd. Denna hänvisning bör tas bort. Utskottet föreslår därför att orden "som är anställd för viss tid enligt 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och" stryks ur 9 kap. 3 § lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
Utskottet har i övrigt intet att invända mot vad som i propositionen anförts om förmåner och skydd för anställning.
Totalförsvarets pliktverk
Propositionen
Totalförsvarets pliktverk föreslås få en verkställande roll gentemot de myndigheter och andra organ som har ansvar för bemanning inom totalförsvaret. Sålunda skall Pliktverket, i den mån inte regeringen föreskriver annat, bl.a. utfärda kallelser till tjänstgöring, pröva ärenden om uppskov, besluta om krigsplacering, besluta om tillgodoräknande av tjänstgöringstid m.fl. frågor som rör den enskildes rätt enligt pliktförfattningarna.
Utskottets bedömning
Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:112, FöU8, rskr. 175) att godkänna att en ny myndighet för hantering av pliktpersonal inom totalförsvaret inrättas den 1 juli 1995.
Lagen om totalförsvarsplikt behandlar i 11 kap. 1 § inskrivningsnämndernas sammansättning. För varje landsting eller kommun som inte ingår i ett landsting inom nämndens område skall enligt lagförslaget minst en ledamot utses på tre år. Av sammanhanget framgår att längden av detta mandat skall återspegla mandatperioden i allmänna val. Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1993/94:115, KU1, rskr. 3) att förlänga valperioden från tre till fyra år.
Som följd av det anförda föreslår utskottet att orden "tre år" byts mot "fyra år" i 11 kap. 1 § andra stycket i den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt. Detta innebär även bifall till proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet mom. 29 lag om ändring i lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot propositionens förslag till lagreglering av uppgifter för Totalförsvarets pliktverk.
Straffbestämmelser m.m.
Propositionen
Enligt propositionen anses det nödvändigt att kunna tillgripa straffpåföljd när totalförsvarspliktiga inte fullgör sina skyldigheter enligt pliktbestämmelserna. Detta blir aktuellt när någon utan några principiella motiv sätter sig över gällande regler. Det är vidare aktuellt när någon vägrar plikttjänstgöring i varje form på grund av religiösa eller etiska övertygelser. I propositionen uttrycks samtidigt det angelägna i att försöka nedbringa antalet vägransfall och därigenom också begränsa fängelsestraffets användning.
Enligt lagförslaget (10 kap. 2--3 §§) skall det uppsåtliga brottet benämnas brott mot totalförsvarsplikten. Straffsanktionen föreslås vara böter eller fängelse i högst ett år eller, för grovt brott, fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. När det gäller civilplikt utökas det straffbara området till att avse även ringa oaktsamhet.
Om gärningen kan straffas enligt 21 kap. brottsbalken, dvs. om den begåtts av en krigsman under krig eller eljest då detta kapitel är tillämpligt, skall ansvar dock inte inträda för brott mot totalförsvarsplikten.
En särskild bestämmelse (10 kap. 8 §) skall möjliggöra för Totalförsvarets pliktverk att inte fortsätta att kalla in en totalförsvarspliktig som kan antas komma att vägra att fullgöra värnplikt eller civilplikt.
Propositionen anger vidare att det förändrade prövningsförfarandet som gäller rätten till vapenfri tjänst, tidigare beslutat av riksdagen (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr. 347), har minskat antalet fall av värnpliktsbrott med fängelse som påföljd. Enligt propositionen föreslås nu att dessa regler för prövning oförändrade överförs i den nya lagstiftningen.
Propositionen anmäler att frågor om det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad för närvarande utreds av den s.k. Straffsystemkommittén (Ju 1992:07). Kommittén väntas redovisa sina förslag under våren 1995. Med hänsyn härtill avges inte några förslag om ändrad påföljd för brott mot pliktbestämmelserna.
Motionerna
I motion Fö2 (c) påpekar motionären att det under de senaste åren väckts flera motioner för att få ett slut på fängslandet av dem som totalvägrar plikt. Hon konstaterar att motionerna avslagits med hänvisning till pågående utredningar, senast att frågan bereddes i Justitiedepartementet. Hon noterar vidare att proposition 1994/95:6 om totalförsvarsplikt inte innehåller förslag beträffande pliktigas totalvägran.
Motionären redovisar statistik för åren 1991 t.o.m. 1993 över antalet dömda och intagna för brott mot värnpliktslagen -- 595, 466 resp. 342 personer -- samt anmärker att detta fängslande dragit stora kostnader. Samtidigt har värnpliktiga som velat tjänstgöra skickats hem av besparingsskäl.
Motionären delar Pliktutredningens uppfattning att ett nytt påföljdssystem vid totalvägran bör utredas och anser att ingen skall dömas till fängelse på grund av totalvägran medan frågan utreds. Med hänvisning till det anförda föreslås i motionen dels att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om amnesti för totalvägrare (yrkande 1), dels att riksdagen hos regeringen begär en utredning och förslag om ett påföljdssystem för totalvägrare (yrkande 2).
Ett till innebörden likartat resonemang förs i motion Fö3 (s). Motionens båda yrkanden överensstämmer med dem som avges i motion Fö2 (c).
Motion Fö5 (v) noterar att frågan om ett nytt påföljdssystem för totalvägran utreds av Straffsystemkommittén. Motionären anser det orimligt att döma totalvägrare till fängelse i avvaktan på att detta arbete skall slutföras. Han förordar därför, liksom i motion Fö2 (c) och Fö3 (s), amnesti för totalvägrare i avvaktan på beslut om ett nytt påföljdssystem.
Även motion Fö1 (s) tar upp frågan om totalvägrare som döms till fängelse samtidigt som många värnpliktiga frikallas. Motionärerna menar att fängelsestraff för värnpliktsvägran under alla förhållanden bör utmönstras ur lagstiftningen. De anser att det nu är hög tid för ett regeringsinitiativ i frågan. Vad som sålunda i motionen anförts om avkriminalisering av värnpliktsvägran bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets bedömning
Statsmakterna har ansett det nödvändigt att straffsanktionera skyldigheten att fullgöra plikttjänstgöring. Riksdagen har också tidigare uttalat (prop. 1977/78:159, FöU28, rskr. 371) att något alternativ till fängelse inte bör komma i fråga för att påföljden vid upprepad förseelse skall anses tillräckligt kännbar. Beroende på omständigheterna ansågs det heller inte uteslutet att en förstagångsvägran skulle kunna leda till fängelsedom.
Den som bryter mot de grundläggande reglerna om värnplikt -- t.ex. genom att vägra att fullgöra tjänstgöring -- döms i enlighet med värnpliktslagens 39 § (1941:967, ändrad 1986:646) till böter eller fängelse i högst ett år.
Som utskottet nyss framhållit under avsnittet om vapenfri tjänst beslutade riksdagen (prop. 1990/91:169, FöU9, rskr. 347) år 1991 om ett nytt och förenklat prövningsförfarande. Den som söker vapenfri tjänst skall i princip alltid beviljas sådan tjänstgöring. Denna ändring har sannolikt varit huvudorsak till att antalet dömda och i fängelse intagna värnpliktsvägrare sedan år 1991 nära halverats. Den närmare statistiken redovisas i motion Fö2 (c) och Fö3 (s). Avgångarna från grundutbildningen av vapenfria till följd av totalvägran har också minskat -- från 103 år 1991/92 till 84 år 1993/94 enligt Vapenfristyrelsens årsredovisning för budgetåret 1993/94.
Av uppgifterna i motion Fö2 (c) och Fö3 (s) framgår inte hur stor andel av dem som dömts till fängelsestraff som utgörs av totalvägrare. Av dem som döms till fängelse för brott mot pliktlagstiftningen torde emellertid en viss andel utgöras av personer som av ekonomiska eller andra skäl, t.ex. bekvämlighet, underlåter att fullgöra sin plikttjänstgöring.
Utskottet konstaterar att propositionen i avvaktan på den översyn av hela det straffrättsliga systemet som pågår i Straffsystemkommittén (Ju 1992:07) inte innehåller några förslag om nytt påföljdssystem vid totalvägran. Utskottet har erfarit att regeringen, med utgångspunkt i det samlade påföljdssystem som Straffsystemkommittén kan komma att föreslå, avser att utforma ett förslag till ändrad påföljd för brott mot pliktlagarna. Utskottet har vidare erfarit att Straffsystemkommittén nyligen från regeringen erhållit tilläggsdirektiv (dir. 1994:45) med förlängd tid för att redovisa sina förslag. Redovisningstidpunkten är nu den 31 oktober 1995. Utskottet utgår från att den pågående utredningen kan slutföras enligt plan och att regeringen därefter utan dröjsmål lämnar förslag till riksdagen avseende påföljder vid brott mot pliktlagarna. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla motionerna Fö1 (s), Fö2 (c) yrkande 2 och Fö3 (s) yrkande 2.
Utskottet utgår vidare från -- intill dess riksdagen tagit ställning till ett nytt påföljdssystem -- att de som ådrar sig ansvar för brott mot pliktlagstiftningen behandlas i enlighet med gällande lag. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö2 (c) yrkande 1, Fö3 (s) yrkande 1 och Fö5 (v).
Utskottet har ingen erinran mot vad i propositionen anförts om straffbestämmelser m.m. och förordar att riksdagen antar den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt i denna del.
Ett gemensamt disciplinsystem
Propositionen förutsätter att systemet med ansvar för disciplinförseelser behålls och regleras i en ny lag.
I den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt har samlats regler för all plikttjänstgöring. Härav följer att tillämpningsområdet för disciplinansvaret bör utsträckas till att även omfatta sådana totalförsvarspliktiga som utan att vara krigsmän fullgör civilplikt. Propositionen föreslår i linje härmed att begreppet krigsman utmönstras och ersätts med begreppet disciplinansvarig.
De som skall omfattas av bestämmelserna om disciplinansvar framgår av de inledande bestämmelserna (1--5 §§) i den föreslagna lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Denna nya lag avses ersätta lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. och bestämmelserna om tillrättavisning i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst. En utgångspunkt har härvid varit att disciplinansvaret och disciplinpåföljderna skall vara enhetliga för dem som fullgör värnplikt eller civilplikt med lång eller kort tjänstgöring.
Enligt den föreslagna disciplinansvarslagen (19 §) skall frågor om disciplinförseelser eller åtalsanmälan i allmänhet prövas av den myndighet eller den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun där den disciplinansvarige tjänstgör eller har tjänstgjort. Om den disciplinansvarige i stället tjänstgör hos ett privaträttsligt subjekt -- dvs. ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller annan enskild -- förutsätts motsvarande prövning ske av den myndighet som regeringen bestämmer.
Av lagförslaget framgår också (20--21 §§) vilka chefer inom Försvarsmakten som har rätt att fatta beslut om disciplinförseelser, åtalsanmälan och om ersättningsskyldighet för förlorad materiel. Kompanichefs eller motsvarande chefs beslut i dessa avseenden skall kunna omprövas av en högre chef, om den disciplinansvarige begär det.
Om frågor som rör disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet överklagas skall, enligt den föreslagna lagen (56 §), det allmännas talan föras av den myndighet, den kommun, det landsting eller den kyrkliga kommun som har fattat beslutet om disciplinpåföljd eller ersättningsskyldighet.
Den föreslagna nya lagen (23 §) förutsätter vidare att myndigheter, kommuner, landsting och kyrkliga kommuner som beslutar om disciplinförseelse eller åtalsanmälan skall biträdas av en auditör.
Utskottets bedömning
Den förra regeringen föreslog i januari 1994 (prop. 1993/94:112) ändringar i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Ändringarna i denna lag föranleddes av att den nya myndigheten Försvarsmakten skulle bildas den 1 juli 1994, vilket bl.a. gjorde det nödvändigt att bestämma vilka chefer inom myndigheten som skulle få besluta i disciplinärenden. Den nyss nämnda propositionen innehöll också förslag om att det åt kompanichef eller motsvarande chef skulle få överlämnas att besluta även om disciplinpåföljden "löneavdrag" för högst tio dagar. Riksdagen avslog (bet. 1993/94:JuU26, rskr. 299) det i propositionen framlagda förslaget såvitt avsåg kompanichefs befogenhet att besluta om löneavdrag.
Utskottet noterar att motsvarande bestämmelse i den föreslagna lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. inte ger kompanichef någon befogenhet att besluta om löneavdrag. Lagförslaget innebär i huvudsak en anpassning av nuvarande disciplinansvarsregler för krigsmän till bestämmelserna om totalförsvarsplikt.
Vissa nyheter införs dock som t.ex. att krigsmannabegreppet utgår och ersätts med disciplinansvarig och att auditörer skall delta i handläggningen av disciplinärenden även utanför Försvarsmakten.
Utskottet har intet att erinra mot vad som anförs i propositionen i denna del och föreslår att riksdagen antar förslaget om lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Utskottet återkommer under avsnittet Ikraftträdande m.m. till vissa oklarheter beträffande övergångsbestämmelserna till den aktuella lagen.
Ikraftträdande m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att den nya lagen om totalförsvarsplikt skall träda i kraft den 1 juli 1995. Genom övergångsbestämmelser förs begrepp i de gamla pliktsystemen över eller omformas till begrepp i det nya systemet. Personer som fullgjort tjänstgöring enligt upphävda pliktlagar kommer att få räkna sig detta till godo vid tillämpning av den nya lagen. Beträffande den nya lagens 4 och 5 kap. anges att äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens ikraftträdande har påbörjat tjänstgöring enligt en äldre pliktlag.
Enligt övergångsbestämmelserna skall vidare Totalförsvarets pliktverk, med den totalförsvarspliktiges samtycke, kunna avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat sin tjänstgöring innan den nya lagen trätt i kraft.
Utskottets bedömning
Lagen om totalförsvarsplikt
Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande över propositionens förslag till förändringar på utskottets område att det finns en motsägelse mellan övergångsbestämmelserna till kap. 4 och 5 (s. 23) i lagförslaget och den allmänna motiveringen till avsnittet 10 om ikraftträdande m.m. (s. 157 f). Härav följer att innebörden av övergångsbestämmelserna i denna del behöver preciseras.
Försvarsutskottet anser, liksom socialförsäkringsutskottet, att det fr.o.m. den 1 juli bara finns en enda tjänstgöringsskyldighet, nämligen den som följer av lagen om totalförsvarsplikt. Några andra pliktlagar finns då inte. Detta innebär därför att med person som fullgör "tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt" avses även den som före den 1 juli 1995 påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Genom den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen till 4 och 5 kap. i lagen om totalförsvarsplikt framgår emellertid att äldre bestämmelser trots allt skall gälla för dem som påbörjat tjänstgöring före den 1 juli 1995. Övergångsbestämmelsen reglerar således enbart frågor som sammanhänger med utbildningstidens längd, tillgodoräknande av tjänstgöringstid samt andra med tjänstgöringen sammanhängande frågor.
Utskottet anser vidare att nämnda avsnitt om ikraftträdande- och övergångsbestämmelser i propositionen getts en mindre lämplig punktnumrering. Utskottet lägger i bilaga 4 fram förslag till ny lydelse av ifrågavarande avsnitt, där även vissa redaktionella ändringar gjorts.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen antar den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt med de ändringar som utskottet förordat beträffande 4 kap. 1 §, 8 kap. 1 §, 9 kap. 3 §, 11 kap. 1 § samt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning
Socialförsäkringsutskottet noterar att 5 § i den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning anger att en kvinna efter inskrivning omfattas av samma bestämmelser som en man som skrivits in för motsvarande grundutbildning med stöd av lagen om totalförsvarsplikt. Socialförsäkringsutskottet tolkar härvid begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt" så att det även omfattar grundutbildning för kvinnor vilken fullgörs enligt den här behandlade nya lagen.
Socialförsäkringsutskottet noterar vidare att den äldre lagen om kvinnlig militärutbildning skall gälla för den som antagits till militär grundutbildning före ikraftträdandet den 1 juli 1995. Innebörden härav anser socialförsäkringsutskottet vara att en kvinna som antagits till sådan utbildning före den 1 juli 1995 fullgör tjänstgöring enligt den äldre lagen tills grundutbildningen är färdig. Hon omfattas således inte av begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt".
Försvarsutskottet gör för sin del ingen annan tolkning än socialförsäkringsutskottet.
Lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.
Vad som i propositionen anförts under avsnittet 10 Ikraftträdande m.m. (s. 157 f.), angående tillämpningen av den nya lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. på personalkategorier som påbörjat sin plikttjänstgöring enligt äldre pliktlagar, synes inte förenligt med de övergångsbestämmelser som föreslagits till lagen om totalförsvarsplikt.
När lagen om totalförsvarsplikt trätt i kraft sker, som nyss anförts, all tjänstgöring med plikt till följd av den nya lagen. Att äldre bestämmelser om tjänstgöringen -- för vissa personalkategorier som påbörjat sin utbildning enligt upphävda pliktlagar -- fortfarande skall tillämpas ändrar inte detta förhållande. Den övergångsbestämmelse som propositionen avser tar nämligen sikte enbart på 4 och 5 kap. i lagen om totalförsvarsplikt som reglerar bl.a. utbildningstidens längd, tillgodoräknande av tjänstgöringstid m.m. Den nya lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. blir således tillämplig -- för samtliga personalkategorier -- såvitt avser förseelser eller förhållanden som inträffar fr.o.m. den 1 juli 1995. Utskottet anser det viktigt att disciplinansvar därefter kan åläggas även den som påbörjat tjänstgöringen med stöd av civilförsvarslagen m.fl. lagar. Vad beträffar förseelser som begåtts före denna tidpunkt bör däremot den nya disciplinansvarslagen inte tillämpas utan endast lagen om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. eller motsvarande bestämmelser i lagen om vapenfri tjänst. Utskottet anser dock att detta bör framgå av övergångsbestämmelsen till lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Utskottet föreslår därför den övergångsbestämmelse som framgår av utskottets hemställan.
Övriga lagförslag
I propositionen föreslås att lagen (1966:413) om vapenfri tjänst anpassas till den nya lagstiftningen fr.o.m. den 1 januari 1995 genom att lägsta antal tjänstgöringsdagar inte längre lagregleras för vapenfria tjänstepliktiga. Detta möjliggör att vapenfria kan tas ut till befattningar inom det civila försvaret där utbildningstiden är kortare än 220 dagar, vilket för närvarande är minimitid för vapenfria. Övergången till den nya lagstiftningen kommer därigenom att kunna ske genom en successiv anpassning utan låsning till en kortaste tjänstgöringstid. Av samma skäl föreslås möjligheten att med den tjänstgöringsskyldiges samtycke kunna avkorta tjänstgöringstiden i de fall tjänstgöringen påbörjats före den 1 juli 1995.
Utskottet instämmer i vad som anförts i propositionen om att den 1 januari 1995 anpassa lagen (1966:413) om vapenfri tjänst till den nya lagstiftningen om totalförsvarsplikt. Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget.
Socialförsäkringsutskottet lämnar i sitt yttrande i fem fall synpunkter på de i propositionen föreslagna lagändringarna. I sammanfattning anförs:
Förslag 2.10 till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
I 3 kap. 5 § tredje stycket bör anges att tjänstgöring enligt den nya lagen om totalförsvarsplikt inte får leda till sänkt sjukpenninggrundande inkomst.
Den som inom det nya systemet genomgår kort grundutbildning förutsätts, med anledning av ändringen i 3 kap. 15 §, få rätt till dagpenning även vid sjukdom och tillfällig vård av barn.
Övergångsbestämmelser bör tillföras med innebörd dels att äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § fortfarande tillämpas på kvinnor som övergångsvis genomgår grundutbildning enligt nuvarande lag, dels att äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § fortfarande skall tillämpas på dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
Förslag 2.14 till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
I 12 och 13 §§ i nämnda lag finns särskilda bestämmelser för den som skadats under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning. Angivna bestämmelser är i dag inte tillämpliga på den som fullgör civilförsvarsplikt. Bestämmelserna bör även fortsättningsvis begränsas till de långa grundutbildningarna, dvs. grundutbildning som överstiger 60 dagar. Samtidigt bör orden "och omedelbart anslutande repetitionsutbildning" strykas. 12 och 13 §§ föreslås ändras i enlighet härmed.
För att de som tjänstgjort enligt äldre lagar skall ha kvar sitt personskadeskydd och efterskydd bör övergångsbestämmelser tillföras med innebörd att äldre bestämmelser fortfarande tillämpas på tjänstgöring före ikraftträdandet.
Vidare bör av övergångsbestämmelser framgå att de nya bestämmelserna om personskadeskydd även tillämpas på kvinnor som genomgår utbildning enligt gällande lag, dvs. lagen (1980:1021) om militär grundutbildning av kvinnor, vilken upphävs den 1 juli 1995.
Förslag 2.15 till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.
Här bör klargöras att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas på skada som någon ådragit sig vid tjänstgöring före ikraftträdandet.
Också här bör det övergångsvis anges att de nya bestämmelserna om ersättning vid ideell skada m.m. även tillämpas på den som tjänstgör enligt den upphävda lagen.
Förslag 2.24 till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
Hänvisningen i 9 § till vissa delar av 3 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring bör avslutas med "m.m.", eftersom tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt bara är en del av hänvisningen.
Vissa redaktionella ändringar bör göras i 9 § till följd av tidigare riksdagsbeslut. Således bör inte längre hänvisas till 3 kap. 4 a §, eftersom detta lagrum upphört att gälla vid utgången av februari 1993 (prop. 1992/93:129, SoU12, rskr. 132, SFS 1993:50). Vidare bör, efter ändring fr.o.m. den 1 april 1993 i 3 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, hänvisningen till detta lagrum avse andra och inte tredje stycket (prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157, SFS 1992:1702).
Förslag 2.27 till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Enligt 8 kap. 1 a § får regeringen föreskriva att ränta inte skall utgå på studielån den tid låntagaren fullgör grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst. Fr.o.m. den 1 juli 1995 omfattas även kvinnor som genomgår militär och längre civil grundutbildning. Dessa bestämmelser föreslås övergångsvis kunna tillämpas på kvinnor som tjänstgör enligt äldre lag.
Försvarsutskottet har intet att erinra mot vad socialförsäkringsutskottet anfört. Utskottet föreslår att riksdagen antar förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd, lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m., lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) med de ändringar som socialförsäkringsutskottet har förordat. Försvarsutskottet lägger i bilaga 5 fram förslag till ändrad lydelse av 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Propositionen föreslår tekniska förändringar i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet och i skadeståndslagen (1972:207). Utskottet har ingen erinran häremot men anser att i båda fallen övergångsbestämmelser behöver tillfogas om kvinnors tjänstgöring. En redaktionell ändring i ingressen erfordras även beträffande den först nämnda lagen.
Förslag 2.19 till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
Konstitutionsutskottet har till försvarsutskottet överlämnat lagförslaget 2.19 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262), vilket ingår i proposition 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet. Överlämnandet har skett av lagtekniska skäl, eftersom ändringsförslag till förfogandelagen även ingår i propositionen om totalförsvarsplikt.
Försvarsutskottet har ingen erinran mot de ändringar i förfogandelagen som föreslås i propositionerna 1994/95:6 Totalförsvarsplikt och 1994/95:87 Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet. Utskottet lägger i bilaga 6 fram förslag till ny lydelse av 2 § förfogandelagen (1978:262). Det bör här observeras att 2 § andra stycket skall träda i kraft den 1 januari 1995 men övriga delar först den 1 juli 1995.
Utskottet föreslår härutöver att riksdagen antar propositionens lagförslag i övrigt med undantag för de lagförslag som överlämnats till skatte- och arbetsmarknadsutskotten.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kvalitetsförstärkning inom vissa delar av det civila försvaret att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fö4 yrkande 1 och 1994/95:Fö6 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande förstärkning av fredsräddningstjänstens resurser att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkande 3,
3. beträffande inskrivning att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkandena 4--7,
4. beträffande kvinnors roll i totalförsvaret att riksdagen avslår motion 1994/95:Fö6 yrkande 9,
5. beträffande utredning om påföljdssystem för totalvägran att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö1, 1994/95:Fö2 yrkande 2 och 1994/95:Fö3 yrkande 2,
6. beträffande amnesti för totalvägrare att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fö2 yrkande 1, 1994/95:Fö3 yrkande 1 och 1994/95:Fö5, res. (mp)
7. beträffande förslag till lag om totalförsvarsplikt att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:6 om totalförsvarsplikt, med bifall till motion 1994/95:Fö4 yrkande 2 och med anledning av motion 1994/95:Fö6 yrkande 8 samt med bifall till proposition 1994/95:87 moment 29 antar regeringens förslag till lag om totalförsvarsplikt med följande ändringar: a) i 4 kap. 1 § stryks orden "lägst 220 och", b) 8 kap. 1 § andra stycket 4 och 5 ersätts av följande: 4. familjebidrag, 5. tandvård, samt 6. vid beredskapstjänstgöring och krigstjänstgöring, fälttraktamente och särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning, c) i 9 kap. 3 § stryks orden "som är anställd för viss tid enligt 5 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och", d) i 11 kap. 1 § andra stycket byts orden "tre år" mot "fyra år", e) ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna får den lydelse utskottet föreslagit i bilaga 4,
8. beträffande förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. med den ändringen att följande övergångsbestämmelser införs:
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. skall upphöra att gälla. Den nya lagen skall dock inte tillämpas beträffande förseelser som begåtts eller förhållanden som inträffat före ikraftträdandet. Såvitt avser krigsmän skall i sådana fall i stället den upphävda lagen tillämpas. I fråga om vapenfria tjänstepliktiga skall bestämmelserna i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst tillämpas.
9. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
dels att 3 kap. 5 § tredje stycket 6 får följande lydelse:
6. fullgör tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt.
dels att följande övergångsbestämmelser införs:
Äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § tillämpas fortfarande på den som tjänstgör enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § tillämpas fortfarande i fråga om dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
10. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd att riksdagen
dels beslutar att 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 5,
dels beslutar om sådan ändring i ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd som föranleds härav,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i övrigt med den ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:
De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på tjänstgöring före ikraftträdandet.
11. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. med den ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:
De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på skada som någon har ådragit sig vid tjänstgöring före ikraftträdandet.
12. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare med den ändringen att hänvisningen till 3 kap. 4 a § utgår och att hänvisningen till 3 kap. 10 § tredje stycket skall avse lagrummets andra stycke samt att ordet "totalförsvarsplikt" ersätts med "totalförsvarsplikt m.m.",
13. beträffande förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) med den ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:
De nya bestämmelserna tillämpas även på den som tjänstgör enligt den upphävda lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
14. beträffande förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet med följande ändringar:
dels att följande övergångsbestämmelse införs:
Äldre bestämmelser tillämpas beträffande den som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
dels att ingressen ges följande lydelse:
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet skall ha följande lydelse.
15. beträffande lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) med den ändringen att följande övergångsbestämmelse införs:
Äldre bestämmelser tillämpas beträffande den som före ikraftträdandet antagits till grundutbildning enligt lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
16. beträffande lag om ändring i förfogandelagen (1978:262) att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1994/95:6 och proposition 1994/95:87 antar det av utskottet i bilaga 6 framlagda förslaget till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),
17. beträffande förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning att riksdagen antar regeringens förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning med det tillägg som utskottet föreslår i bilaga 7,
18. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m., b) lag om arbetsförmedlingstvång, c) lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, d) lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott, e) lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden, f) lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn, g) lag om ändring i semesterlagen (1977:480), h) lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160), i) lag om ändring i passlagen (1978:302), j) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), k) lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän, l) lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, m) lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, n) lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.
Stockholm den 1 december 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Arne Andersson (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds) och Erik Arthur Egervärn (c).
Reservation
1. Amnesti för totalvägrare (mom. 6)
Annika Nordgren (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 30 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "och Fö5 (v)." bort ha följande lydelse:
Frågan om nytt påföljdssystem prövas för närvarande i Straffsystemkommittén. Det är då orimligt att fortsätta att döma s.k. totalvägrare till fängelsestraff. Fram till dess att ett nytt påföljdssystem träder i kraft bör därför totalvägrare få amnesti. Riksdagen bör således med bifall till motionerna Fö2 (c) yrkande 1, Fö3 (s) yrkande 1 och Fö5 (v) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om amnesti för totalvägrare.
dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande amnesti för totalvägrare att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fö2 yrkande 1, 1994/95:Fö3 yrkande 1 och 1994/95:Fö5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning (mom. 17)
Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m) anför:
Utskottet föreslår att kvinnor efter antagningsprövning och frivilligt åtagande skall kunna skrivas in i utbildningsreserven. Ett sådant förfarande är förankrat i Pliktutredningen och skulle bidra till likabehandling av kvinnor och män. Från denna principiella utgångspunkt har vi ingen invändning mot det tillägg som utskottet föreslår till lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning.
Vi anser dock att tillämpningen av denna princip kommer att sakna praktisk betydelse. Sannolikt kommer andelen kvinnor i reserven att bli få. Dessa kvinnor gör ett ensidigt åtagande och kan inte utan påföljd senare ångra sig om de skulle kallas till utbildning. En kvinnas positiva intresse för försvaret kanske på ett bättre sätt tas till vara inom frivilligorganisationerna än att med plikt stå till förfogande i utbildningsreserven.
Lagförslag i proposition 1994/95:6
Bilaga 1
2.1 Förslag till lag om totalförsvarsplikt Bilaga 1
2.2 Förslag till lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning Bilaga 1
2.3 Förslag till lag om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. Bilaga 1
2.4 Förslag till lag om skydd för anställning vid viss tjänstgöring inom totalförsvaret m.m. Bilaga 1
2.5 Förslag till lag om arbetsförmedlingstvång Bilaga 1 Bilaga 1
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar Bilaga 1
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott Bilaga 1
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Bilaga 1 Bilaga 1 Bilaga 1 Bilaga 1 Bilaga 1
2.11 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:613) om handläggningen av vissa regeringsärenden Bilaga 1
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn Bilaga 1 Bilaga 1
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd Bilaga 1
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m. Bilaga 1
2.16 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) Bilaga 1 Bilaga 1
2.17 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160) Bilaga 1
2.18 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262) Bilaga 1
2.19 Förslag till lag om ändring i passlagen (1978:302) Bilaga 1
2.20 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Bilaga 1 Bilaga 1
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän Bilaga 1 Bilaga 1
2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare Bilaga 1
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst Bilaga 1
2.27 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) Bilaga 1 Bilaga 1 Bilaga 1
2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:588) om utbildning för fredsbevarande verksamhet Bilaga 1
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister Bilaga 1
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning Bilaga 1
Lagförslag i proposition 1994/95:87 Bilaga 2
I proposition 1994/95:87 -- Följdlagstiftning till förlängningen av valperioden och riksmötet -- framlagda lagförslag vilka berör ärendet förslag till lag (1994:000) om totalförsvarsplikt.
2.19 Förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt
Socialförsäkringsutskottets yttrande 1994/95:SfU3y Bilaga 3
Totalförsvarsplikt m.m.
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har den 25 oktober 1994 beslutat bereda bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionerna 1994/95:6 Totalförsvarsplikt och 1994/95:7 Lag om civilt försvar inom utskottets beredningsområde.
Utskottet begränsar sitt yttrande till följande lagförslag som tillhör utskottets beredningsområde: lagförslagen 2.10, 2.14, 2.15, 2.24 och 2.27 i proposition 1994/95:6 och lagförslagen 2.13 och 2.17 i proposition 1994/95:7.
Utskottet yttrar sig också över motion 1994/95:Fö7 av Annika Nordgren m.fl. (mp) som berör lagförslag 2.17 i proposition 1994/95:7.
Utgångspunkter för utskottets bedömning
I de följdändringar som föreslås på socialförsäkringsutskottets område används till övervägande delen uttrycket "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt" eller liknande. Av avgörande betydelse för utskottets bedömning är därför vilka personer som kommer att omfattas av detta begrepp, och utskottet vill inledningsvis göra några kommentarer om förslagen till lag om totalförsvarsplikt och lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning samt de övergångsbestämmelser som föreslås till dessa lagar.
Lagen om totalförsvarsplikt föreslås ersätta värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Lagen ersätter också vissa bestämmelser i civilförsvarslagen (1960:74). Civilförsvarslagen upphävs dock först genom den i proposition 1994/95:7 föreslagna lagen om civilt försvar, som inte kommer att reglera plikttjänstgöring.
Enligt förslaget till lag om totalförsvarsplikt fullgörs sådan plikt som värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Civilplikt kan fullgöras med antingen längre grundutbildning än 60 dagar eller kortare grundutbildning om högst 60 dagar.
Genom övergångsbestämmelser "översätts" begrepp inom nuvarande system till begrepp inom det nya systemet. Beträffande lagens 4 och 5 kap. (Fullgörande av värnplikt och civilplikt samt Gemensamma bestämmelser för värnplikten och civilplikten) anges i punkt 14 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna att äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för dem som vid lagens ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen m.fl. lagar.
Övergångsbestämmelserna tycks enligt sin ordalydelse innebära att fr.o.m. den 1 juli 1995 själva tjänstgöringsskyldigheten regleras endast i lagen om totalförsvarsplikt. Detta motsägs emellertid av vad som anges i den allmänna motiveringen i proposition 1994/95:6 (se avsnitt 10 Ikraftträdande m.m. s. 157 f.). Där anges bl.a. att "den som påbörjat en tjänstgöringsperiod före ikraftträdandet inte skall anses fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt den nya lagen så länge tjänstgöringsperioden varar". Enligt regeringen skall av samma skäl inte heller den nya lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. bli tillämplig för dessa personalkategorier.
Socialförsäkringsutskottet har från Försvarsdepartementet erfarit att avsikten har varit att det fr.o.m. den 1 juli 1995 bara skall finnas en tjänstgöringsskyldighet, nämligen den som följer av lagen om totalförsvarsplikt. Av punkt 14 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall endast följa att äldre bestämmelser tillämpas i fråga om utbildningstidens längd, beräkning av tjänstgöringstid m.m. Socialförsäkringsutskottet anser att lagförslagen bör tolkas i enlighet härmed. Detta innebär att med person som fullgör tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt avses -- såvitt avser tjänstgöring fr.o.m. den 1 juli 1995 -- även den som dessförinnan påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst. Detsamma gäller den som dessförinnan påbörjat utbildning enligt civilförsvarslagen, lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller lagen om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Den föreslagna lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning skall ersätta lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor. I 5 § nya lagen anges att kvinnan efter viss inskrivning omfattas av samma bestämmelser som en man som skrivits in för motsvarande grundutbildning med stöd av lagen om totalförsvarsplikt. Begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt" måste därför tolkas så att det även omfattar grundutbildning för kvinnor vilken fullgörs enligt den här behandlade nya lagen.
Den äldre lagen om kvinnlig militärutbildning skall dock gälla för den som antagits till grundutbildning före ikraftträdandet den 1 juli 1995. Detta måste innebära att en kvinna som antagits till militär grundutbildning före den 1 juli 1995 fullgör tjänstgöring enligt den äldre lagen tills grundutbildningen är färdig. Hon omfattas således inte av begreppet "tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt".
Följdändringar i proposition 1994/95:6
De lagändringar som föreslås inom utskottets beredningsområde är avsedda att vara en teknisk anpassning till förslagen till lag om totalförsvarsplikt och lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Avsikten är, enligt vad som anges i propositionen, att den krets som kan tänkas ha eller komma att ha anspråk på förmåner e.dyl. grundade på dessa lagar inte skall förändras på något sätt.
Med hänvisning till vad utskottet ovan angivit som utgångspunkter för sin bedömning innebär förslagen till lagändringar i många fall en korrekt och samtidigt lämplig översättning av begrepp inom den nuvarande ordningen till begrepp inom det nya systemet. Dessa förslag kommenteras därför inte närmare. Utskottet vill därvid nämna att en ytterligare utgångspunkt har varit att begreppet "omedelbart anslutande repetitionsutbildning" inte skall förekomma i det nya systemet.
I några avseenden har utskottet dock synpunkter på lagförslagen, och utskottet vill göra följande kommentarer.
Lagförslag 2.10: Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
3 kap. 5 §
I paragrafens tredje stycke anges vissa förhållanden som inte får leda till en sänkt sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Bl.a. gäller att SGI:n inte får sänkas då den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller genomgår militär grundutbildning för kvinnor.
I lagförslaget har grundutbildning som är kortare än 60 dagar undantagits. Sådana kortare utbildningar är i dag SGI-skyddade eftersom SGI:n inte skall sänkas för den som avbryter sitt förvärvsarbete eller minskar sin arbetstid för kortare tid än sex månader i följd. Enligt utskottets mening är det lämpligt att det redan i 3 kap. 5 § tredje stycket anges att all tjänstgöring enligt den nya lagen om totalförsvarsplikt är SGI-skyddad.
3 kap. 15 §
Enligt lagförslaget kommer sjukpenning varken att utges för korta grundutbildningar eller för repetitionsutbildning. Detta innebär en ändring i sak eftersom en civilförsvarspliktig för närvarande har rätt till sjukpenning och följaktligen också rätt till tillfällig föräldrapenning (4 kap. 18 § AFL jämförd med 3 kap. 15 § AFL).
För civilförsvarspliktig föreskrivs i stället i 8 § förordningen (1976:1011) om förmåner till civilförsvarspliktiga att dagpenning inte utgår för dag för vilken denne har sjukpenning eller föräldrapenning enligt AFL.
Utskottet förutsätter att den som inom det nya systemet genomgår kort grundutbildning får rätt till dagpenning även vid sjukdom och tillfällig vård av barn. Den föreslagna lagändringen tillstyrks därför.
Övergångsbestämmelser
Utskottet föreslår att det i en övergångsbestämmelse anges att äldre bestämmelser i 3 kap. 5 § fortfarande tillämpas på kvinnor som övergångsvis genomgår grundutbildning enligt nuvarande lag.
Pensionsgrundande inkomst omfattande dagpenning som erhållits vid tjänstgöring enligt äldre lagar kan komma att fastställas först under år 1996. Utskottet föreslår därför en övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser i 11 kap. 2 § fortfarande skall tillämpas på dagpenning som avser tid före ikraftträdandet.
Lagförslag 2.14: Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
I 12 och 13 §§ lagen om statligt personskadeskydd finns särskilda bestämmelser för den som skadats under grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitionsutbildning. Enligt 12 § skall sjukpenning och livränta inte beräknas till lägre belopp än som där anges. Samma ersättningsunderlag skall enligt 13 § ligga till grund för särskild sjukpenning som kan utges i vissa fall, t.ex. vid sjukdom som någon har ådragit sig under utryckningsmånaden eller månaden därefter.
De nämnda bestämmelserna är i dag inte tillämpliga på den som fullgör civilförsvarsplikt. Enligt utskottets mening bör bestämmelserna även i fortsättningen begränsas till de långa grundutbildningarna, dvs. "grundutbildning som överstiger 60 dagar". Samtidigt bör orden "och omedelbart anslutande repetitionsutbildning" strykas, eftersom sådan inte längre skall förekomma. Utskottet föreslår att försvarsutskottet lägger fram ett eget förslag till ändrad lydelse av dessa lagrum i enlighet härmed.
Det är viktigt att de som tjänstgjort enligt äldre lagar har kvar sitt personskadeskydd för såväl redan inträffade skador som skador som visar sig därefter och som skall anses vara ådragna under den s.k. skyddstiden. Vidare bör efterskyddet i form av särskild sjukpenning enligt 13 § finnas kvar. Utskottet föreslår därför att det i övergångsbestämmelser anges att äldre bestämmelser fortfarande tillämpas på tjänstgöring före ikraftträdandet.
Kvinnor som genomgår militär grundutbildning och vissa andra grupper omfattas av det statliga personskadeskyddet enligt föreskrifter i förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Om begränsningar kommer att göras i förordningen kan regeringen föreskriva att personskadeskyddet fortfarande gäller för tidigare tjänstgöring. Genom förordningen kan personskadeskyddet även efter juni 1995 omfatta kvinnor som fullgör grundutbildning enligt den nuvarande lagen om militär grundutbildning för kvinnor. Med hänsyn till att den ideella ersättningen i dessa lägen bör lagregleras (se lagförslag 2.15 nedan) föreslår utskottet emellertid att det redan i övergångsbestämmelser till ändringen i lagen om statligt personskadeskydd anges att de nya bestämmelserna även tillämpas på kvinnor som genomgår utbildning enligt äldre lag.
Lagförslag 2.15: Lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.
Även här bör klargöras att äldre bestämmelser fortfarande tillämpas på skada som någon har ådragit sig vid tjänstgöring före ikraftträdandet.
Som ovan nämnts har regeringen i förordning föreskrivit att personskadeskyddet omfattar kvinnor som genomgår militär grundutbildning. Beträffande ersättning vid ideell skada m.m. hänvisas emellertid i själva lagen, 1 § andra stycket, till tjänstgöring enligt lagen om militär grundutbildning för kvinnor. Utskottet anser att det övergångsvis därför bör anges att de nya bestämmelserna även tillämpas på den som tjänstgör enligt den då upphävda lagen.
Lagförslag 2.24: Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare
Hänvisningen i 9 § till vissa delar av 3 kap 15 § AFL bör avslutas med "m.m.", eftersom tjänstgöring enligt lagen om totalförsvarsplikt bara är en del i hänvisningen.
Utskottet vill samtidigt föreslå redaktionella ändringar i paragrafen till följd av tidigare riksdagsbeslut. Således bör hänvisning inte längre göras till 3 kap. 4 a §, eftersom detta lagrum upphört att gälla vid utgången av februari 1993 (prop. 1992/93:129, bet. 1992/93:SoU12, rskr. 1992/93:132, SFS 1993:50). Vidare bör, efter en ändring fr.o.m. den 1 april 1993 i 3 kap. 10 § AFL, hänvisningen till detta lagrum avse andra och inte tredje stycket (prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157, SFS 1992:1702).
Lagförslag 2.27: Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Enligt 8 kap. 1 a § får regeringen föreskriva att ränta inte skall utgå på studielån under den tid då låntagaren fullgör grundutbildning enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst. Förslaget innebär att sådana föreskrifter fr.o.m. den 1 juli 1995 även får omfatta kvinnor som genomgår militär grundutbildning. Utskottet har inget att erinra häremot. Enligt utskottets mening är det rimligt att föreskrifterna skall kunna omfatta även kvinnor som övergångsvis tjänstgör enligt äldre lag. Detta bör framgå av en övergångsbestämmelse.
Lagförslaget i övrigt innebär inte någon ändring i sak. Även dessa bestämmelser bör övergångsvis tillämpas på kvinnor som tjänstgör enligt äldre lag.
Proposition 1994/95:7
Två lagförslag hör till utskottets område. I anslutning till lagförslag 2.17 tas också motion Fö7 upp.
Lagförslag 2.13: Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Ändringen innebär slopandet av en bestämmelse om att arbetsgivaravgift inte skall erläggas på viss ersättning för tjänstgöring i verkskydd. I en övergångsbestämmelse bör anges att den upphävda bestämmelsen fortfarande tillämpas på ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
Lagförslag 2.17: Lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Enligt en ny paragraf i lagen om mottagande av asylsökande m.fl. får regeringen meddela särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara, eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.
I motion Fö7 av Annika Nordgren m.fl. (mp) anför motionärerna att det kan krävas ett snabbt beslut om att kraftigt öka eller underlätta mottagandet av asylsökande och att det därför kan finnas en vinst i att regeringen kan fatta ett sådant beslut. Enligt motionärerna bör dock beslut om minskning av mottagandet eller på annat sätt försämring för asylsökande endast få fattas av riksdagen, och motionärerna anser att riksdagen bör besluta i enlighet härmed.
I proposition 1994/95:7 (s. 85) anförs att de särskilda reglerna om bistånd åt asylsökande som finns i lagen om mottagande av asylsökande m.fl. gäller även under höjd beredskap. Regeringen bör dock -- i likhet med vad som följer av socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen -- ha möjlighet att meddela särskilda föreskrifter som avviker från lagens bestämmelser om landet kommer i krig eller krigsfara eller det råder utomordentliga förhållanden som hänger samman härmed. I fråga om omhändertagande av utlänningar som söker skydd i Sverige skall den beredskap som Statens invandrarverk har för att i en krissituation kunna ordna flyktingmottagning efter i huvudsak samma principer som i fred utnyttjas så långt det är möjligt. Regeringens möjlighet att utfärda särskilda bestämmelser är avsedd att träda in i situationer när den normala organisationen inte förmår möta exceptionellt stora strömmar av flyende.
Utskottet konstaterar att den föreslagna nya paragrafen innebär ett bemyndigande för regeringen att i de angivna situationerna avvika från bestämmelserna i lagen om mottagande av asylsökande m.fl., nämligen bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till asylsökande och vissa andra utlänningar. Regeringen kan inte med stöd av detta bemyndigande t.ex. begränsa antalet utlänningar som får söka skydd här i landet. Däremot kan regeringen -- bl.a. i fråga om utlänningars inresa och vistelse i landet samt avlägsnande från landet -- enligt 12 kap. 4 § utlänningslagen (1989:529) meddela föreskrifter att gälla i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i. En föreskrift om utlänningars avlägsnande från landet som har meddelats i andra fall än då Sverige är i krig skall dock underställas riksdagen inom viss tid.
Med vad ovan anförts om lagförslagets innebörd kan enligt utskottet motion Fö7 anses tillgodosedd. Utskottet tillstyrker lagförslaget.
Stockholm den 15 november 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund Nilsson (s) och Margareta E Nordenvall (m).
Utskottets förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lag om totalförsvarsplikt Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. Genom lagen upphävs lagen (1939:727) om förbud mot uppsägning eller avskedande av arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring m.m., värnpliktslagen (1941:967), allmänna tjänstepliktslagen (1959:83), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.
Övergångsbestämmelser till 3 kap.
3. Den som före lagens ikraftträdande har genomgått en inskrivningsprövning enligt värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha genomgått mönstring enligt den nya lagen.
4. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut för värnpliktsutbildning enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in för värnplikt enligt den nya lagen.
5. Den som vid lagens ikraftträdande har tagits ut till en utbildningsreserv enligt 4 a § värnpliktslagen (1941:967) skall anses ha skrivits in i utbildningsreserven enligt den nya lagen.
6. Den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst att göra vapenfri tjänst i stället för värnpliktstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt med rätt att vara vapenfri enligt den nya lagen. Den som vid lagens ikraftträdande genom inskrivning enligt 17 § civilförsvarslagen (1960:74) har tagits ut till att fullgöra civilförsvarstjänstgöring skall anses ha skrivits in för civilplikt enligt den nya lagen. Detsamma skall gälla för den som tagits ut enligt lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret och den som registrerats enligt 2 § förordningen (1981:642) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m.
7. Totalförsvarets pliktverk får i utbildningsreserven skriva in den som vid lagens ikraftträdande har fått tillstånd till vapenfri tjänst men då inte påbörjat grundutbildning. Inskrivningen skall förenas med en anteckning om rätt för den totalförsvarspliktige att vara vapenfri.
8. Krigsplacering av pliktpersonal som har beslutats före lagens ikraftträdande skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som en krigsplacering enligt 3 kap. 12 § den nya lagen.
Övergångsbestämmelser till 4 och 5 kap.
9. Tjänstgöring som en totalförsvarspliktig har fullgjort enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. eller lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret skall tillgodoräknas honom eller henne som fullgjord värnplikt eller civilplikt med samma antal dagar enligt den nya lagen. Därvid skall
a) grundutbildning enligt 27 § 1 mom. A värnpliktslagen, grundutbildning enligt 5 § första stycket första meningen lagen om vapenfri tjänst samt utbildning enligt 12 § 2 mom. andra stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anses motsvara grundutbildning enligt 4 kap. 1 § den nya lagen,
b) övningar enligt 27 § 1 mom. B och C värnpliktslagen, 12 § 2 mom. tredje stycket civilförsvarslagen och 6 § lagen om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. anses motsvara repetitionsutbildning enligt 4 kap. 4 § den nya lagen, samt
c) beredskapsövning som avses i 27 § 2 mom. värnpliktslagen, 5 § andra stycket andra meningen lagen om vapenfri tjänst samt 12 § 1 mom. andra stycket civilförsvarslagen motsvara beredskapstjänstgöring enligt 4 kap. 8 § den nya lagen.
10. Äldre bestämmelser om tjänstgöringen gäller för den som vid lagens ikraftträdande har påbörjat utbildning enligt värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. samt lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret. Totalförsvarets pliktverk får dock avkorta tjänstgöringstiden för den som påbörjat tjänstgöringen före den 1 juli 1995, om den tjänstgöringsskyldige medger det.
11. För tjänstgöring som påbörjas efter lagens ikraftträdande på grund av inkallelse som utfärdats före ikraftträdandet skall den nya lagen gälla. Därvid skall vad som föreskrivs i punkt 9 a--c tillämpas.
Övergångsbestämmelser till 10 kap.
12. Beslut som regeringen, Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen före ikraftträdandet har meddelat om att tills vidare eller för en viss tid inte inkalla en värnpliktig eller en vapenfri tjänstepliktig till värnpliktstjänstgöring skall anses som beslut enligt 10 kap. 8 §.
Övergångsbestämmelser till 11 kap.
13. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.
Övrigt
14. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.
15. Om det i en lag eller annan författning förekommer hänvisning till Värnpliktsverket eller Vapenfristyrelsen, skall hänvisningen i stället avse Totalförsvarets pliktverk.
Utskottets förslag till ny lydelse av 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
Bilaga 5
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
12 §
För den som avses i 1 § För den som avses i 1 § första stycket 1 och som första stycket 1 och som har skadats under har skadats under grundutbildning eller grundutbildning som är därtill omedelbart längre än 60 dagar skall anslutande sjukpenningunderlag och repetitionsutbildning skall livränteunderlag ej sjukpenningunderlag och beräknas till lägre livränteunderlag ej belopp än som anges i 4 beräknas till lägre kap. 10 § andra stycket belopp än som anges i 4 lagen (1976:380) om kap. 10 § andra stycket arbetsskadeförsäkring. lagen (1976:380) om Detta gäller även den arbetsskadeförsäkring. som avses i 1 § första Detta gäller även den stycket 3 och som när som avses i 1 § första skadan inträffade hade stycket 3 och som när varit intagen längre tid skadan inträffade hade än sex månader samt, om varit intagen längre tid regeringen föreskriver det, än sex månader samt, om den som avses i 1 § andra regeringen föreskriver det, stycket. den som avses i 1 § andra stycket.
13 §2
Den som avses i 1 § Den som avses i 1 § första stycket 1 har första stycket 1 har rätt till särskild rätt till särskild sjukpenning, om han under sjukpenning, om han under grundutbildning eller grundutbildning som är därtill omedelbart längre än 60 dagar har anslutande ådragit sig sjukdom som repetitionsutbildning har efter skyddstidens slut ådragit sig sjukdom som sätter ned hans efter skyddstidens slut förmåga att skaffa sig sätter ned hans inkomst genom arbete med minst förmåga att skaffa sig en fjärdedel. Detta inkomst genom arbete med minst gäller även vid sjukdom en fjärdedel. Detta som har ådragits under gäller även vid sjukdom utryckningsmånaden eller som har ådragits under månaden efter denna. utryckningsmånaden eller månaden efter denna.
Särskild sjukpenning beräknas på ersättningsunderlag som sägs i 4 kap. 10 § andra stycket lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Hel särskild sjukpenning utgör för dag 80 procent av ersättningsunderlaget, delat med 365. Om den som har rätt till särskild sjukpenning samtidigt har rätt till annan ersättning enligt denna lag, sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring eller sjukpenning enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre. För den period sjukpenning har beräknats med tillämpning av 3 kap. 10--10 b §§ lagen om allmän försäkring utges den särskilda sjukpenningen endast i den mån den är högre för sådan period.
2 Senaste lydelse 1993:358
Utskottets förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262) Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 2 § förfogandelagen (1978:262) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Regeringen får föreskriva att 4--6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från tidpunkt som regeringen bestämmer,
1. om riket är i krigsfara, 1. om Sverige är i krigsfara,
2. om det råder sådana 2. om det råder sådana utomordentliga utomordentliga förhållanden som är förhållanden som är föranledda av krig eller av föranledda av att det är krigsfara vari riket har krig utanför Sveriges befunnit sig och om det till gränser eller av att följd av dessa Sverige har varit i krig eller förhållanden krigsfara och om det till föreligger knapphet eller följd av dessa betydande fara för knapphet förhållanden inom riket på egendom av föreligger knapphet eller vikt för totalförsvaret betydande fara för knapphet eller folkförsörjningen, inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen,
3. om det befinnes 3. om det är nödvändigt att med nödvändigt att med hänsyn till hänsyn till försvarsberedskapen inkalla försvarsberedskapen inkalla värnpliktiga till totalförsvarspliktiga till tjänstgöring med stöd tjänstgöring med stöd av 27 § 2 mom. eller 28 av 4 kap. 7 eller 8 § § 1 mom. värnpliktslagen lagen (1994:000) om (1941:967). totalförsvarsplikt.
Föreskrift enligt första Föreskrift enligt första stycket skall underställas stycket skall underställas riksdagens prövning inom en riksdagens prövning inom en månad från det den månad från det den utfärdades eller, om utfärdades. Sker ej riksmöte ej pågår, underställning eller från början av godkänner riksdagen ej närmast följande föreskriften inom två riksmöte. Sker ej månader från det underställning eller underställning skedde, godkänner riksdagen ej upphör föreskriften att föreskriften inom två gälla. månader från det underställning skedde, upphör föreskriften att gälla.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser andra stycket. Övriga delar i lagen träder i kraft den 1 juli 1995.
Utskottets förslag till tillägg till lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning Bilaga 7
6 § Om resultatet av antagningsprövningen visar att kvinnan har förutsättningar att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning, men hon på grund av bestämmelsen i 3 § andra stycket inte skall antas till grundutbildning, kan hon i stället skrivas in i utbildningsreserven.
Kvinnan skall underrättas om vad ett sådant inskrivningsbeslut avses innehålla enligt 3 kap. 8 § lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt och vad det i övrigt kan komma att medföra för henne. Hon skall därefter tillfrågas om hon samtycker till inskrivning.
7 § Om kvinnan samtycker till inskrivning i utbildningsreserven, skall hon skrivas in i denna. Därefter omfattas hon av samma bestämmelser som en man som med stöd av lagen (1994:000) om totalförsvarsplikt har skrivits in i utbildningsreserven.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionerna3 Motionerna5 Utskottet6 Ärendets beredning i utskottet6 Bakgrund6 Behovet av pliktpersonal8 En totalförsvarsplikt11 Totalförsvarspliktens innebörd12 Utredning om de totalförsvarspliktigas förhållanden14 Inskrivning15 Vapenfria18 Krigsplacering19 Regler för kvinnor som vill fullgöra militär eller civil grundutbildning20 Fullgörande av värnplikt och civilplikt22 Vissa skyldigheter under fullgörandet av värnplikt och civilplikt m.m. 24 Vissa övriga bestämmelser för totalförsvarsplikten24 Förmåner och skydd för anställning26 Totalförsvarets pliktverk27 Straffbestämmelser m.m.27 Ett gemensamt disciplinsystem30 Ikraftträdande m.m.31 Övriga lagförslag33 Hemställan36 Reservation40 Särskilt yttrande40 Bilaga 1, Lagförslag i proposition 1994/95:641 Bilaga 2, Lagförslag i proposition 1994/95:87102 Bilaga 3, Socialförsäkringsutskottets yttrande104 Bilaga 4, Utskottets förslag till ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lag om totalförsvarsplikt111 Bilaga 5, Utskottets förslag till ny lydelse av 12 och 13 §§ lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd114 Bilaga 6, Utskottets förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262)115 Bilaga 7, Utskottets förslag till tillägg till lagen om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning116