Totalförsvarsplikten m.m.

Betänkande 1999/2000:FöU4

Försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FÖU04

Totalförsvarsplikten, m.m.

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1999/2000

FöU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande vad regeringen i proposition
1999/2000:30 Det nya försvaret anfört om totalförsvarspliktiga samt om den
s.k. Pliktutredningen. Propositionen innehåller i dessa delar inga förslag till
riksdagen. Utskottet behandlar vidare 14 motioner med sammanlagt 17 yr-
kanden som rör totalförsvarsplikten, avgivna dels under den allmänna mo-
tionstiden, dels med anledning av proposition 1999/2000:30.

Pliktutredningen har nyligen slutredovisat sitt uppdrag till regeringen. Ut-
redningen har behandlat flertalet av de frågor som aktualiseras i de avgivna
motionerna. Utredningen föreslår flera genomgripande förändringar i plikt-
systemet. Utskottet förutsätter att regeringen, efter att ha remissbehandlat och
prövat vad utredningen har anfört, till riksdagen redovisar ett helhetsförslag
för pliktsystemet och dess tillämpning. Utskottet tar därför inte nu ställning
till motionsyrkandenas enskildheter utan föreslår att samtliga motionsyrkan-
den avslås.

Propositionen

Regeringen behandlar i proposition (1999/2000:30) Det nya försvaret (s.
113-115) frågor som rör Pliktutredningens (dir. 1997:106) arbete och kom-
mande slutredovisning samt behovet av totalförsvarspliktiga. Inga förslag
avges till riksdagen.

Innehållet i dessa delar av propositionen sammanfattas under avsnittet Ut-
skottet.

Motionerna

Motionsyrkanden avgivna med anledning av proposition
1999/2000:30 Det nya försvaret

1999/2000:Fö7 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värnplikten.

1999/2000:Fö28 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en könsneutral värnplikt,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av pliktutbildning och -uttagning.

Motionsyrkanden avgivna under allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Fö201 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om totalförsvarsplikt att
totalvägran avkriminaliseras.

1999/2000:Fö205 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av att totalförsvarsplikten upprätthålls,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de värnpliktiga i så stor utsträckning som möjligt skall kunna
göra sin värnplikt nära hemorten.

1999/2000:Fö207 av Magnus Jacobsson (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsättandet av en civil- och värnpliktsombudsman,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de totalför-
svarspliktigas rättsliga situation.

1999/2000:Fö208 av Rigmor Ahlstedt och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om samhällstjänst inom gymnasieskolan.

1999/2000:Fö209 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra 10 kap.
8 § lagen angående visst religiöst samfund.

1999/2000:Fö210 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om politikers roll i en
extraordinär situation för Sverige.

1999/2000:Fö211 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i
försvaret.

1999/2000:Fö212 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reformering av pliktsystemet.

1999/2000:Fö308 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att behålla ett folkförankrat försvar.

1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en könsneutral värnplikt.

1999/2000:Ju223 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär att försvarsmakten får i uppdrag att
se över värnpliktsutbildningen i syfte att få med flera ungdomar med invand-
rarbakgrund som värnpliktiga.

1999/2000:Ju720 av Amanda Agestav (kd) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om attitydfrågor vid mönstringen.

Utskottet

Sammanfattning av propositionen

Pliktutredningen

Regeringen erinrar om direktiven i september 1997 om en utredning, den s.k.
Pliktutredningen, för att se över totalförsvarspliktens tillämpning och andra
pliktfrågor (dir. 1997:106). Utredningen har fått tilläggsdirektiv i juni 1998
(dir. 1998:49).

Mot bakgrund av besluten i samband med kontrollstationen våren 1999 an-
ser regeringen att det fanns anledning att komplettera direktiven till Pliktut-
redningen. Framför allt anser regeringen att utredningen i sitt fortsatta arbet
skall beakta att grunden för det framtida pliktsystemet skall vara vilka upp-
gifter som skall lösas genom totalförsvarsverksamhet samt att förmågan att
kunna möta ett väpnat angrepp skall vara dimensionerande för pliktsystemet.
Regeringen beslutade därför i november 1999 om ytterligare tilläggsdirektiv
till utredningen (dir. 1999:85).

Försvarsmakten har föreslagit ett förändrat inskrivningssystem som är mer
inriktat mot rekrytering och där ett ökat inslag av frivillighet införs. Utred-
ningen skall därför enligt tilläggsdirektiven också överväga om det är lämp-
ligt att införa ett inskrivningssystem för totalförsvarspliktiga där större hän
syn tas till frivillighet och, om så är fallet, lämna förslag till ett sådant s
stem.

Försvarsmakten har även föreslagit att utbildningen bör inriktas mot större
inslag av internationella uppgifter samt att krigplaceringssystemet förändras.

Utredningen skall därför enligt tilläggsdirektiven också pröva frågan om
värnpliktsutbildningen kan anpassas dels till höjd förmåga till internationella
insatser, dels till ett mer flexibelt krigplaceringssystem för totalför-
svarspliktiga.

Totalförsvarspliktiga

Regeringen anför att värnpliktiga utbildas vid flera av de förband och skolor
som i propositionen föreslås läggas ned. Regeringen anser att den pliktperso-
nal som utbildas utbildningsåret 1999/2000 i största möjliga utsträckning
skall slutföra sin utbildning vid dessa organisationsenheter. Regeringen anser
däremot att pliktpersonal under utbildningsåret 2000/2001 inte skall utbildas
vid de förband och skolor som föreslås läggas ned. Det är en uppgift för
myndigheterna att fatta nödvändiga beslut om ändrad inskrivning. Regering-
en förutsätter att största möjliga hänsyn tas till den totalförsvarspliktige.

När det gäller antalet totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt konstate-
rar regeringen att Försvarsmaktens förslag till framtida struktur innebär ett
minskat antal i förhållande till vad som beslutades i samband med 1996 års
försvarsbeslut.

Regeringen har därefter vid olika tillfällen efter år 1996 beslutat om för-
ändrade volymer, bl.a. som ett led i att komma till rätta med de tidigare bris-
terna i Försvarsmaktens ekonomi och planering. Regeringen har i propositio-
nen inför kontrollstationen våren 1999 (prop. 1998/99:74) redovisat sin syn
på antalet totalförsvarspliktiga som skall fullgöra värnplikt. Regeringen har
vidare i mars 1999 beslutat att Försvarsmakten åren 2000 och 2001 skall
utbilda ca 15 000 totalförsvarspliktiga. Denna inriktning är avsedd att bidra
till att underlätta den förestående omstruktureringen av Försvarsmakten.

Regeringen konstaterar att det råder en viss osäkerhet om vissa delar av
Försvarsmaktens fortsatta utveckling. Detta har betydelse för behovet av
värnpliktiga. Regeringen anser därför att antalet totalförsvarspliktiga som
fullgör värnplikt inte bör minska i förhållande till antalet år 1999, vilket är
18 000. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till framtida värnplikt-
svolym har Försvarsmakten fått i uppdrag att i samband med budgetunderla-
get för år 2001 redovisa behovet av totalförsvarspliktiga som fullgör värn-
plikt. Försvarsmakten skall särskilt belysa behovet för rekrytering till hem-
värnet och för att utveckla kompetensen inom vissa delar av markstridskraf-
ternas insatsförband och då särskilt mot bakgrund av behovet av att öka den
internationella förmågan. Försvarsmakten skall vidare redovisa kostnaderna
för det utökade antalet totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt samt ge
förslag till motsvarande besparingar.

Regeringen har uppdragit åt Överstyrelsen för civil beredskap att i samråd
med berörda myndigheter och Svenska Kommunförbundet följa upp totalför-
svarspliktiga som fullgör civilplikt med längre än 60 dagars utbildning. Den
rapport som inkom till regeringen den 1 oktober 1999 behandlade bl.a. civilt
meritvärde, Överstyrelsens roll gentemot övriga berörda utbildningsanordna-
re och utbildningstidernas längd.

I proposition 1998/99:74 Förändrad omvärld - omdanat försvar bedömde
regeringen att antalet totalförsvarspliktiga borde minska även inom det civila
försvaret. Som en konsekvens härav reducerades utbildningsvolymen för det
kommunala behovet av totalförsvarspliktiga till ca 1 500 totalförsvarspliktiga
för åren 2000 och 2001. Regeringen ansåg vidare att behovet av totalför-
svarspliktiga inom det civila försvaret bör utredas. Mot bakgrund av detta har
regeringen uppdragit åt Överstyrelsen för civil beredskap att efter samråd
med berörda myndigheter och Svenska Kommunförbundet utreda såväl det
statliga som det kommunala behovet av totalförsvarspliktiga inom det civila
försvaret efter år 2001. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 2000.

Regeringen anför att reglerna för ersättning till värnpliktiga som fullgör
grundutbildning finns i förordningen (1995:239) om förmåner till totalför-
svarspliktiga. Ersättningen under tjänstgöringen för en totalförsvarspliktig
som fullgör grundutbildning längre än 60 dagar utgörs av dagersättning.
Under de första 230 dagarna av grundutbildningen är dagersättningen 40 kr
per tjänstgöringsdag. Efter 230 tjänstgöringsdagar har den totalförsvarsplik-
tige rätt till tillägg till dagersättningen.

Regeringen anser att det är skäligt att höja dagersättningen från 40 till 50
kr per tjänstgöringsdag. Regeringen avser därför besluta om ändring av
nämnda förordning i detta avseende. Ändringen skall träda i kraft den 1 juli
2000.

Regeringen har, som nämnts i det föregående, gett Försvarsmakten i upp-
drag att redovisa behovet av totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt.
Försvarsmakten skall i det sammanhanget också lämna förslag till besparing-
ar som motsvarar kostnaderna för den höjda dagersättningen.

Regeringen avser att återkomma i denna fråga i samband med den ekono-
miska vårpropositionen våren 2000.

Regeringen har vidare gett Försvarsmakten i uppdrag att redovisa kostna-
derna för att införa ett särskilt bidrag till underkläder för kvinnor som ge-
nomför grundutbildning. Bidraget avses bli infört från den 1 juli 2000.

Sammanfattning av motionerna

Yrkanden som rör totalförsvarsplikten

Vänsterpartiet anser i partimotion Fö7 (v) att värnplikten bör behållas inom
ramen för ett system med totalförsvarsplikt. När det i ett omdanat försvar blir
färre som tas ut och får göra sin värnplikt sägs det bli nödvändigt att förbätt
tjänstgöringens civila meritvärde. Vidare måste möjligheterna att studera
under värnpliktstiden förbättras liksom den ekonomiska ersättningen. Den av
regeringen aviserade höjningen av dagersättningen från 40 till 50 kr anses för
liten. Vad som sålunda anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna (yrkande 16).

Även i Vänsterpartiets kommittémotion Fö205 (v) värnas om den svenska
totalförsvarsplikten. Samtidigt betonas att det är behoven som skall styra hur
många som tas ut till tjänstgöring med värnplikt respektive civilplikt. Moti-
vationen under utbildningen måste bygga på att utbildningen är bra och att de
pliktiga tillägnar sig erfarenheter och kunskaper som även det civila samhäl-
let har behov av och som den enskilde ser som en viktig del av sitt eget liv.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande
9).

I samma motion framhålls betydelsen av att de värnpliktiga i så stor ut-
sträckning som möjligt får tjänstgöra nära sin hemort. Detta har såväl soci-
ala som ekonomiska fördelar (yrkande 10).

Också Kristdemokraterna anser att försvaret skall grundas på allmän totalför-
svarsplikt. I kommittémotion Fö212 (kd) betonas att alla som tas ut till tjänst
göring skall få en meningsfull och tydlig utbildning mot krigsuppgiften samt
att utbildningen leder till krigsplacering i totalförsvaret. Alla tjänstbara mä
och kvinnor skall ses som en resurs. Krigsorganisationens behov bör vara
vägledande för hur många totalförsvarspliktiga som tas ut till grundutbild-
ning. Enligt motionärerna behövs en reformering av pliktsystemet för att inte
våra gemensamma försvarsprinciper skall undergrävas (yrkande 3).

I partimotion Fö28 (fp) återkommer Folkpartiet med ett tidigare framfört
krav på könsneutral värnplikt (yrkande 12). Enligt motionärerna räcker det
inte att kvinnor i dag frivilligt kan göra militärtjänstgöring utan att därmed
behöva binda sig för en fortsatt officerskarriär. Både kvinnor och män bör i
stället på lika villkor delta i försvaret av vår demokrati. En könsneutral värn
plikt skulle ge ett breddat rekryteringsunderlag. Enligt motionärerna skulle
därmed möjligheterna till en kvalitativ förbättring av försvaret öka, liksom
jämställdheten.

I samma motion anförs att det inte finns några hållbara argument för att
ytterligare räkna upp grundutbildningsbehovet till 18 000 värnpliktiga, vilket
regeringen gör i propositionen. Motionärerna förordar i stället att Försvars-
makten överför outnyttjade och redan välutbildade värnpliktiga till frivillig-
organisationerna och hemvärnet. Plikttjänstgöringen måste, anför motionä-
rerna vidare, i största möjliga utsträckning utformas så att den för den enskil
de blir en tillgång också efter fullbordad utbildning. Merithandlingar som
utfärdas efter fullgjord plikttjänstgöring bör vara utformade så att de är till
direkt nytta i t.ex. anställningssituationer. Vidare kan värnpliktsutbildningen
ges andra meritvärden, exempelvis i form av högskolepoäng och körkort.
Vad som sålunda anförts i motionen om inriktningen av pliktutbildning och
uttagning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande
13).

I två andra Folkpartimotioner - partimotion A807 (fp) yrkande 25 och motion
Fö211 (fp) av Eva Flyborg - framförs i stort likalydande argument till för-
mån för kvinnlig värnplikt som i den nyss nämnda partimotionen Fö28 (fp).

Vänsterpartiet uppmärksammar i partimotion Ju223 (v) försvarets stöd på
olika sätt till samhället i fred, nyligen exemplifierat av transportinsatserna
vid brandkatastrofen i Göteborg. Motionärerna anser det vara betydelsefullt
att människor med utländsk bakgrund finns med i de enheter som ger sådant
stöd. En viktig bas för detta sägs vara att invandrarungdomar får göra sin
värnplikt i samma utsträckning som svenska ungdomar. Vänsterpartiet yrkar
därför att riksdagen begär att regeringen ser över värnpliktsutbildningen i
syfte att få med fler ungdomar med invandrarbakgrund som värnpliktiga
(yrkande 4).

Också i motion Fö308 (s) av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (alla s) upp-
märksammas värnplikten som ett medel att integrera invandrarungdomar i
det svenska samhället. Med en allmän tillämpad värnplikt kan ungdomar från
olika miljöer och bakgrund närmas i en verksamhet där individen måste
underordna sig kollektiva intressen. Enligt motionärerna kan invandrare då få
del av svenska nätverk och få vitsord från sin tjänstgöring som sedan kan
presenteras för en blivande arbetsgivare. En allmän värnplikt sägs således
kunna bidra till att lösa ett växande samhällspolitiskt problem. Motionärerna
anser därför det vara nödvändigt att hålla fast vid allmän värnplikt och att
låta så många som möjligt få tjänstgöra. Man bör därför inte låsa fast sig vid
ett antal av 15 000 tjänstgörande värnpliktiga årligen utan se över behovet
inför varje försvarsbeslutsperiod. Motionärerna hemställer att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla ett
folkförankrat försvar.

I en motion om åtgärder mot kvinnovåld - Ju720 (kd) av Amanda Agestav -
framhålls Pliktverkets mönstring av alla unga män i 17-18 års ålder som ett
utmärkt tillfälle att belysa attityder och synen på jämställdhet mellan könen.
Motionären menar att dessa frågor på ett naturligt sätt kan aktualiseras i
samband med mönstringen. Attityden mot kvinnor bör därför tas upp som en
punkt vid inskrivningen till tjänstgöring (yrkande 5).

Rigmor Ahlstedt och Birgitta Carlsson (båda c) anför i motion Fö208 (c) att
samhällets gemensamma resurser måste användas på ett effektivt sätt så att
de kommer medborgarna till del. Alla bör ta ett helhetsansvar för vårt sam-
hälle. Motionärerna menar att vi i takt med att den allmänna värnplikten dras
ned borde införa en ny typ av samhällstjänst i vårt land. Inom gymnasiesko-
lans ram borde sålunda såväl unga kvinnor som unga män ges möjlighet att
antingen tjänstgöra i militär eller civil tjänst, bl.a. inom vård, skola och om
sorg, samt att delta inom den politiska förtroendemannauppgiftens område.

Motionärerna anser att deras förslag skall behandlas som en utbild-
nings/social fråga.

Yrkanden som rör rättsliga frågor

Carina Hägg (s) anför i motion Fö210 (s) att allmänhet och myndigheter
förutsätter att politikerna skall fortsätta att ta sitt fulla ansvar om landet
skulle försättas i en extraordinär situation. Tidigare har det inte funnits an-
ledning att ifrågasätta detta men motionären menar att det i dag råder en
annan situation. Lagen om totalförsvarsplikt stadgar böter eller fängelse för
den som på i lagen närmare angivet sätt inte sköter sin värnplikt, civilplikt
eller allmänna tjänsteplikt. Vidare skulle en totalförsvarspliktig, politiker
eller icke, straffas om denne vägrar fullgöra varje form av lagenlig totalför-
svarsplikt.

Motionären menar att bestämmelserna om allmän tjänsteplikt i samband
med höjd beredskap är av intresse i sammanhanget. Det är regeringen, eller
den myndighet som regeringen bestämmer, som beslutar om vilka arbetsta-
gare och uppdragstagare som skall omfattats av den allmänna tjänsteplikten.
Även i regeringsformen (kap. 13) finns bestämmelser som rör riksdagens och
regeringens arbete i krig och krigsfara. Motionären ställer frågan om alla
politiker i ledande positioner på olika politiska nivåer verkligen kommer att
ta sitt ansvar på olika områden. Ingen vet hur många totalvägrande politiker
det finns. Ingen vet heller vilken betydelse totalvägrande politiker skulle få
för allmänheten. Motionären menar att vi bör ha beredskap för en sådan
situation och hemställer därför att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om politikers roll i en extraordinär situa-
tion för Sverige.

Carina Hägg (s) anför i en annan motion - Fö209 (s) - att de som tillhör
det religiösa samfundet Jehovas Vittnen har valt att stå utanför delar av det
svenska samhället. De deltar t.ex. inte i allmänna val. Av lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt framgår (10 kap. 8 §) att Pliktverket har möjlighet att
besluta att en person som tillhör ett visst religiöst samfund inte behöver
inställa sig till värnplikt eller civilplikt. Det framgår av tillhörande förord
ning (1995:238) att det är Jehovas vittnen som avses. Regering och riksdag
har valt att lagstifta om särskilda bestämmelser för Jehovas vittnen, trots att
beslutet redan från starten var omtvistat på principiella grunder. I dag gäller
att Totalförsvarets pliktverk kan besluta att den som tillhör Jehovas vittnen
inte skall kallas in till värnplikt eller civilplikt. Detta är enligt motionäre
invändningsfritt. Det är i stället samhällets förändring som har förstärkt de
principiella tveksamheter som redan från början fanns inför ifrågavarande
lagreglering. Riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ändra 10 kap. 8 § lagen (1994:1809) om total-
försvarsplikt.

Kia Andersson m.fl. (mp) konstaterar i motion Fö201 (mp) att det i dag finns
många fler intresserade ungdomar som söker värnpliktstjänst än det finns
plats för. I det perspektivet anser motionärerna att det är fel att döma till
straff de män som bestämt sig för att totalt avstå från värnplikt. Miljöpartiet
anser att brott mot totalförsvarsplikten skall avkriminaliseras. De som av
olika skäl vill undvika värnplikten har inga problem att slingra sig utan det ä
de män som har intagit en ståndpunkt som straffas. Riksdagen bör därför hos
regeringen begära förslag till sådan ändring i lagen (1994:1809) om total-
fösvarsplikt att totalvägran avkriminaliseras.

I motion Fö207 (kd) anser Magnus Jacobsson (kd) att alltför många värn-
pliktiga anser sig bli illa behandlade av sina befäl, men utan att veta vart de
skall vända sig för att klaga. Dagens system sägs fungera så att man klagar
över ett befäl inför ett annat. Anmälan om missförhållanden bör därför kon-
trolleras av en mer oberoende part. Som det nu är sägs det rättsliga skyddet
för värnpliktiga halta. Motionären hemställer därför att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts dels om att
tillsätta en civil- och värnpliktsombudsman (yrkande 1), dels att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om de totalförsvarspliktigas rättsliga
situation (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Totalförsvarsplikten och dess tillämpning

I Sverige har det sedan länge varit en skyldighet att delta i landets försvar.
Den nuvarande ordningen med totalförsvarsplikt gällande varje svensk med-
borgare, samt utländska medborgare som är bosatta i Sverige, från 16 års
ålder t.o.m. det år vederbörande fyller 70 år tillkom år 1994. Detta år inför-
des sålunda lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt. Enligt lagen skall
tjänstgöringsskyldigheten fullgöras som värnplikt, civilplikt eller allmän
tjänsteplikt. Denna lag ersatte ett antal äldre lagar med bestämmelser om
plikttjänstgöring. Vid samma tidpunkt - den 1 juli 1994 - trädde ytterligare
några nya med pliktsystemet anknutna lagar i kraft, bl.a. lagen (1994:1810)
om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
utbildning. Pliktlagarnas syfte är att tillgodose det svenska totalförsvarets
behov av personal under höjd beredskap och för den fredstida beredskapen.
Utskottet redogör i betänkande 1997/98:FöU7 Totalförsvarsplikten (s. 7-8)
för gällande lagreglering av totalförsvarsplikten.

Regeringen betonar i proposition 1999/2000:30 Det nya försvaret att för-
svaret skall vara så uppbyggt och organiserat att det är en angelägenhet för
hela befolkningen samt att detta bäst tillgodoses genom ett system med
plikttjänstgöring.

Regeringen tillsatte år 1997 Pliktutredningen med uppgift att bl.a. granska
pliktsystemets tillämpning och lämna förslag till ett reformerat pliktsystem.
Pliktutredningen har slutredovisat sitt uppdrag den 22 mars 2000. Enligt
utredningens mening bör försvaret grundas på ett system med allmän total-
försvarsplikt. En allmän totalförsvarsplikt sägs nämligen göra det möjligt att
under höjd beredskap mobilisera ett stort antal människor - med många olika
kunskaper och färdigheter. Den allmänna totalförsvarsplikten sägs vara avgö-
rande för att kvaliteten i verksamheten skall kunna upprätthållas. Den nuva-
rande skyldigheten att tjänstgöra med totalförsvarsplikt, dvs. med värnplikt,
civilplikt och allmän tjänsteplikt, föreslås gälla även i fortsättningen. Utred
ningen anser vidare att en särskild i lag reglerad tjänsteplikt bör införas för
tjänstgöring vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i mars 1998 (bet. 1997/98:FöU7),
uttalat sig för att en betydande del av totalförsvarets personalförsörjning äve
i framtiden bäst tillgodoses genom ett pliktsystem. Utskottet gör nu ingen
annan bedömning.

Utskottet konstaterar att Pliktutredningen i sitt slutbetänkande (SOU
2000:21) behandlat flertalet av de frågor som aktualiseras i de avgivna mo-
tionerna. Flera av utredningens förslag är genomgripande för försvaret med
betydande konsekvenser för dess verksamhet. Utskottet utgår därför från att
utredningens förslag debatteras och prövas noga, bl.a. i ett remissförfarande.
Utskottet förutsätter att regeringen efter en sådan prövning till riksdagen
redovisar ett helhetsförslag rörande pliktsystemet och dess tillämpning. Ut-
skottets ställningstaganden i det följande till de aktuella motionsyrkandena
skall ses mot den bakgrunden.

Ingen av de avgivna motionerna ifrågasätter pliktsystemet, tvärtom. Parti-
motion Fö7 (v) yrkande 16 (i denna del), kommittémotion Fö205 (v) yrkande
9 och kommittémotion Fö212 (kd) yrkande 3 (i denna del) värnar sålunda om
ett system med totalförsvarsplikt med bra och relevant utbildning som moti-
verar och engagerar de pliktiga. Utskottet delar motionärernas uppfattning
och utgår från att utbildningen inom ramen för pliktsystemet genomförs på
ett bra sätt, mot definierade behov och så att den engagerar och motiverar de
tjänstgörande. Något riksdagsuttalande härom anser dock utskottet inte nu
vara nödvändigt varför motionsyrkandena avstyrks i berörda delar.

Kommittémotion Fö212 (kd) yrkande 3 (i denna del) uttalar sig vidare för
en reformering av pliktsystemet med syftet att utbildningen skall ske mot
krigsuppgifterna och att den skall leda till krigsplacering. Utskottet håller
delvis med motionärerna men anser att krigsuppgifter och krigsplacering inte
får tolkas alltför snävt. Utbildningen skall vara relevant i förhållande till d
uppgifter - i fred, i kris och i krig - som riksdagen har beslutat för Försvars
makten och för det civila försvaret. Efter genomgången utbildning skall de
pliktiga stå till samhällets förfogande i enlighet med pliktlagstiftningen.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något tillkännagivande i frågan,
varför motionsyrkandet avstyrks i berörd del.

I motion Fö208 (c) föreslås en utökad plikttjänstgöring i form av en ny typ
av samhällstjänst med anknytning till gymnasieskolan. Som utskottet nyss
framhållit syftar totalförsvarsplikten till att säkerställa försörjningen med
personal till totalförsvarets specifika behov. En grundläggande fråga som
inte berörs i motionen är vilket behov som en tänkt samhällstjänst avses
tillgodose. Utskottet kan inte förorda en samhällstjänst i linje med vad som
föreslås i motionen, varför denna bör avslås av riksdagen.

Tre motioner från Folkpartiet liberalerna - partimotion Fö28 yrkande 12
(delvis), motion Fö211 och partimotion A807 yrkande 25 - förordar en köns-
neutral värnplikt. Pliktutredningen har, som framgått av det föregående,
föreslagit att de skyldigheter som gäller för män att mönstra och fullgöra
civil- och värnplikt också skall gälla för kvinnor. Enligt utredningens mening
kommer det nya försvaret att ha behov av den kompetens som kvinnor kan
tillföra.

Att införa mönstringsskyldighet samt civil- och värnplikt för kvinnor
skulle enligt utskottets mening innebära en genomgripande förändring för
totalförsvaret med betydande konsekvenser för en rad verksamheter inom
totalförsvarets olika delar. I avvaktan på ett förslag från regeringen uttalar
utskottet inte i frågan. Berörda motionsyrkanden avstyrks därför.

Folkpartiet liberalerna vänder sig i sin partimotion Fö28 mot den i proposi-
tion 1999/2000:30 angivna inriktningen att 18 000 värnpliktiga årligen bör
fullgöra tjänstgöring. Motionärerna anser att det vore möjligt att kalla in ett
lägre antal.

Motion Fö308 (s) förordar i stället att man håller fast vid den allmänna
värnpliktens princip och utbildar så många som möjligt. Detta skulle bidra
till folkförankringen av försvaret.

Utskottet anser att det är totalförsvarets behov av personal för att kunna
genomföra de av riksdag och regering beslutade uppgifterna i fred, kris och
krig som skall avgöra hur många totalförsvarspliktiga som årligen skall skri-
vas in och fullgöra tjänstgöring. Utbildningen skall vara målinriktad och
effektiv och ske under god hushållning med resurser. En bra utbildning bi-
drar till folkförankringen.

Utskottet har erfarit att Försvarsmakten i sitt budgetunderlag till regeringen
föreslagit att 15 000 värnpliktiga skall utbildas år 2001, 16 350 år 2002 och
17 000 år 2003 samt att konsekvenserna av en till 18 000 utökad värnplikts-
volym bör klarläggas. Utskottet förutsätter att regeringen prövar vilken värn-
pliktsvolym som svarar mot behoven och den givna ekonomin samt redovi-
sar detta för riksdagen i de årliga budgetförslagen. Motion Fö28 (fp) yrkande
13 (i denna del) och motion Fö308 (s) (i denna del) avstyrks därför av ut-
skottet.

I partimotion Ju223 (v) yrkande 4 begärs att regeringen ser över värnplikts-
utbildningen i syfte att öka antalet värnpliktiga med invandrarbakgrund.
Liknande synpunkter förs fram i motion Fö308 (s) (i denna del).

Enligt lagen om totalförsvarsplikt skall de totalförsvarspliktiga skrivas in
som är bäst lämpade för att tas ut till tjänstgöring med värnplikt och civil-
plikt. Utskottet har erfarit att Pliktutredningen inte föreslår någon ändring p
denna punkt. Utskottet är inte berett att nu förorda särskilda åtgärder för att
öka antalet värnpliktiga med invandrarbakgrund. Berörda motionsyrkanden
avstyrks därför.

I kommittémotion Fö205 (v) yrkande 10 förordas att de värnpliktiga bör få
möjlighet att tjänstgöra nära sin hemort.

Utskottet instämmer i att detta skulle ha fördelar, såväl värnpliktssocialt
som ekonomiskt. Utskottet kan konstatera att regeringen tagit hänsyn härtill i
förslaget till ny fredstida organisation för Försvarsmakten (prop.
1999/2000:30 s. 110). Pliktutredningen har också uttalat sig i frågan (SOU
2000:21 s. 224) och anför bl.a. att man i samband med inskrivningen måste
beakta frågan om korta resavstånd för dem som skall fullgöra tjänstgöring.
Pliktutredningen pekar dock samtidigt på att antalet utbildningsorter kommer
att bli betydligt färre i framtiden och menar att ett långt avstånd till utbild
ningsorten inte får vara motiv för att inte skriva in den som är motiverad och
lämplig för utbildning.

Enligt utskottets mening är frågan om korta resvägar för tjänstgörande
pliktpersonal övervägd och bör så långt möjligt bli beaktad. Det aktuella
motionsyrkandet avstyrks därför.

I partimotion Fö28 (fp) yrkande 13 (i denna del) förordas förbättringar i
fråga om värnpliktstjänstgöringens meritvärde. Liknande synpunkter, liksom
krav på ekonomiska förbättringar, framförs i partimotion Fö7 (v) yrkande 16
(i denna del).

Utskottet konstaterar dels att regeringen i proposition 1999/2000:30 med-
delat sin avsikt att höja dagersättningen till dem som genomför grundutbild-
ning, dels att Pliktutredningen har haft i uppdrag att granska förmånssystem-
et vid plikttjänstgöring. Utskottet har erfarit att utredningen föreslagit för-
bättrad ekonomisk ersättning och härutöver flera åtgärder för att förbättra
plikttjänstgöringens meritvärde. Utskottet utgår från att regeringen, efter
erforderlig beredning, begär riksdagens ställningstagande där så erfordras
och i övrigt för riksdagen redovisar vidtagna åtgärder. Ifrågavarande mo-
tionsyrkanden avstyrks därför i berörda delar.

Som ett led i arbetet mot kvinnovåld föreslås i motion Ju720 (kd) yrkande 5
att synen på jämställdhet och attityder mot kvinnor undersöks i samband med
mönstringen och att dessa attityder påverkas positivt. Utskottet delar motio-
närens uppfattning om attitydernas betydelse för lämpligheten till tjänstgö-
ring med värnplikt eller civilplikt. Så långt det är möjligt bör således de som
är olämpliga inte skrivas in. Utskottet konstaterar att Pliktutredningen haft i
uppgift att granska rekryteringen och inskrivningen av pliktpersonal. Ut-
skottet utgår från att det reformerade uttagningsförfarandet i samband med
mönstring utformas i enlighet härmed. Möjligheten att påverka attityder i
positiv riktning bör givetvis tas till vara i samband med mönstringen men
utskottet ser samtidigt stora svårigheter i att under en enda mönstringsdag nå
särskilt långt i detta avseende. Den attitydpåverkan som motionären efterly-
ser måste ske i många olika sammanhang och under olika tidsskeden, bl.a.
under skoltiden och när pliktuttagna fullgör sin tjänstgöring. Motions-
yrkandet avstyrks därför.

Rättsliga frågor

I motion Fö210 (s) ifrågasätter motionären om alla politiker i ledande posi-
tioner i händelse av en extraordinär situation för Sverige kommer att ta sitt
ansvar i enlighet med pliktlagarna. Hon menar att vi bör ha beredskap inför
en situation med totalvägrande politiker.

Utskottet anser att utgångspunkten måste vara att den som tackar ja till ett
politiskt förtroendeuppdrag också är beredd att ta det ansvar som i olika
avseenden följer med uppdraget. Exempelvis är det svårt att tänka sig att en
riksdagspolitiker skulle tacka ja till att ingå i riksdagens krigsdelegation om
vederbörande inte samtidigt var beredd att fullgöra de uppgifter som i enlig-
het med regeringsformens 13:e kapitel åvilar krigsdelegationen. Utskottet
avstyrker därför motionen.

I motion Fö201 (mp) krävs att totalförsvarsplikten avkriminaliseras. Frågan
om att avkriminalisera totalförsvarsplikten har varit uppe till behandling i
utskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande 1997/98:FöU7.

Utskottet anser att den som bryter mot pliktlagarna skall drabbas av någon
form av påföljd. Pliktutredningen har haft i uppdrag att granska och föreslå
eventuella förändringar av påföljden vid brott mot totalförsvarsplikten. Den
har också haft i uppgift att överväga och föreslå eventuella förändringar i
påföljden för disciplinförseelser. Utredningen har nu lämnat sina förslag till
regeringen. Utskottet avvaktar regeringens förslag om eventuella lagändring-
ar. Motionen avstyrks därför.

I motion Fö209 (s) föreslås en ändring i 10 kap. 8 § lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt i mening att upphäva den särbestämmelse som finns för
Jehovas vittnen.

Utskottet har erfarit att Pliktutredningen föreslår att det särskilda undanta-
get för medlemmar i sekten Jehovas vittnen att inte kallas till mönstring eller
tjänstgöring skall upphöra. Utskottet avvaktar ett förslag från regeringen om
erforderlig lagändring. Motionärens synpunkter torde därmed komma att bli
beaktade, varför motionen avstyrks.

Motionären i motion Fö207 (kd) anser att de värnpliktigas rättsliga situation
är otillfredsställande och begär därför en utredning (yrkande 2) samt att det
tillsätts en civil- och värnpliktsombudsman (yrkande 1).

Utskottet konstaterar att Pliktutredningen haft i uppgift att granska reglerna
för det disciplinära systemet inom försvaret, inklusive rättstillämpningen.
Utredningen anför i sitt slutbetänkande bl.a. att kraven på rättssäkerhet vid
handläggning och beslut i disciplinärenden måste ställas högt. Handlägg-
ningen bör ske skyndsamt och reglerna bör vara lätta att tillämpa. Det skall
finnas möjlighet att klaga på beslut om disciplinpåföljd.

Utskottet anser att den utredning som motionären efterlyser har genomförts
i och med Pliktutredningens granskning. Utskottet avvaktar eventuella för-
slag från regeringen till lagändringar eller andra riksdagens åtgärder med
utgångspunkt i Pliktutredningens bedömningar och förslag. Härav följer att
motionsyrkandena avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande totalförsvarsplikten

att riksdagen avslår motionerna

1999/2000:Fö7 yrkande 16, 1999/2000:Fö28 yrkandena 12 och 13,
1999/2000:Fö205 yrkandena 9 och 10, 1999/2000:Fö208, 1999/2000:
Fö211, 1999/2000:Fö212 yrkande 3, 1999/2000:Fö308, 1999/2000:
A807 yrkande 25, 1999/2000:Ju223 yrkande 4 och 1999/2000:720 yr-
kande 5,

2. beträffande rättsliga frågor

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fö201,
1999/2000:Fö207 yrkandena 1 och 2, 1999/2000:Fö209 och
1999/2000:Fö210.
Stockholm den 25 april 2000

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m), Christer Skoog (s), Karin
Wegestål (s), Stig Sandström (v), Rolf Gunnarsson (m), Ola Rask (s), Håkan
Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund (kd), Lars Ångström
(mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp), Laila Bäck (s), Björn
Leivik (m), Amanda Agestav (kd) och Lars Lindblad (m).

Särskilda yttranden

1. Totalförsvarsplikten (mom. 1)

Runar Patriksson (fp) anför:

Arbetet i Pliktutredningen har för Folkpartiet liberalerna varit inriktat på at
uttagning med plikt alltid skall ske av den som är lämpligast, oavsett kön och
endast när behov av den uttagne verkligen föreligger. Inte en enda person för
mycket får tas ut till plikttjänst. Den principen är viktig av såväl ekonomiska
som personliga skäl. Samhällstjänst skall alltid kännas motiverad och me-
ningsfull. Om vi har en könsneutral mönstringsplikt ökar underlaget med i
princip det dubbla. Detta ger ökad kvalitet, en större grad av frivillighet och
därmed också bättre motivation.

Ett mönstringsförfarande med en självdeklaration inlämnad med god in-
formation om den mönstrande samt uppgifter om den mönstrandes vilja att
göra plikttjänst skulle förkorta mönstringstiden. Frivilligheten är viktig och
bör, enligt Folkpartiet liberalerna, i första hand styra uttagningen.

I nuvarande säkerhetspolitiska läge måste svensk förmåga att medverka i
internationella krishanteringsinsatser och i fredsbevarande styrkor stärkas
kraftigt. Det kan röra sig om insatser beslutade inom ramen för EU:s gemen-
samma utrikespolitik eller av FN:s säkerhetsråd. Folkpartiet menar att den
kapaciteten bör vara upp till tre gånger så stor som i dag. Insatserna skall
kunna bestå av såväl arméförband som enheter ur flygvapnet och marinen.
Insatsberedskap i denna storleksordning och med de tidskrav som kommer
att gälla kräver enligt Folkpartiets mening ett system med kontraktssoldater
liknande det som gäller i Danmark (konstapelsystemet). God insats i interna-
tionell verksamhet tror vi ökar försvarets positiva folkförankring. Den krafti-
ga tidsutdräkten under år 1999 vid Sveriges medverkan i Kfor-styrkan i
Kosovo får aldrig upprepas.

Frivilligorganisationernas utbildningar bör skötas av organisationerna
själva och medel bör därför beviljas till dessa utbildningar. Ingen skall kunna
tas ut med plikt till en frivilligorganisation, anser Folkpartiet liberalerna.

Ett rätt avvägt könsneutralt intag av värnpliktiga ger ett försvar som blir
vassare och smalare. De värnpliktiga som utbildas enligt Folkpartiet libera-
lernas försvarspolitik har också att hantera god och modern materiel och
skall utbildas för att kunna verka i hela landet. Folkpartiet liberalernas upp-
fattning är alltså att en pliktlagstiftning behövs som en yttersta garanti för
försvaret alltid skall kunna få tillgång till personal med bästa kompetens på
alla erforderliga områden. Vår bedömning är emellertid att med de principer
som vi förordar kommer i praktiken knappast någon att behöva tas ut mot sin
vilja.

2. Totalförsvarsplikten och rättsliga frågor (mom. 1 och 2)

Lars Ångström (mp) anför:

Miljöpartiet anser att det är viktigt att avkriminalisera värnpliktsvägran. Den
väpnade värnplikten omfattar endast den manliga befolkningen och mindre
än en tredjedel av en årskull kallas in. Det är orimligt att döma dem som inte
vill till fängelsestraff samtidigt som starkt motiverade och lämpliga personer
kan förvägras utbildning. En fortsatt kriminalisering av militärvägran bidrar
inte till en positiv folkförankring av totalförsvaret, utan befäster i stället
djupt orättvist och otidsenligt system.

Miljöpartiet förespråkar i stället en värntjänst byggd på frivillighet. Genom
att ge bättre ekonomisk ersättning, erbjuda utbildning som också är använd-
bar i det civila samhället samt möjligheter att tillgodoräkna sig totalför-
svarsutbildningen vid fortsatta studier görs värntjänsten attraktiv och merite-
rande.

Det är viktigt att den frivilliga värntjänsten är könsneutral och öppen för
både män och kvinnor. 2000-talets totalförsvar, i en tid då det militära inva-
sionshotet inte existerar, ställer krav på helt andra kompetenser än de som
tidigare tillmättes stor betydelse som till exempel fysisk styrka. En frivillig
värntjänst för kvinnor och män bidrar till ökad jämställdhet inom totalförsva-
ret.

Pliktutredningen har lagt förslag som innebär att man vill skapa jämställd-
het genom tvångslagstiftning och straff för kvinnor; man föreslår inrättandet
av totalförsvarsutbildning för skolbarn i skolorna, man vill bryta traditionen
av att utlandstjänst endast sker med frivillig personal och i stället införa
tvång för vissa uppgifter. Miljöpartiet hoppas att regeringen kommer att
avvisa dylika stolligheter men får anledning att återkomma till frågorna i
samband med att regeringen lämnar en proposition till riksdagen.