Trafikens infrastruktur
Betänkande 1990/91:TU24
Trafikutskottets betänkande
1990/91:TU24
Trafikens infrastruktur
Innehåll
1990/91
TU24
Sammanfattning
I likhet med regeringen vill utskottet anvisa 10 miljarder kronor för investeringar i trafikens infrastruktur utöver ordinarie anslag. Utskottet anser, bl.a. för att ge riksdagen tillräckligt inflytande, att de nya medlen bör anvisas på anslag över statsbudgeten och inte tillföras en ny infrastrukturfond som regeringen föreslår. En planeringsram på 20 miljarder kronor bör vidare fastställas. Utskottet föreslår att det nya anslaget skall användas för att möjliggöra en kraftsamling till större sammanhållna investeringar av nationell betydelse inom järnvägs-, kollektivtrafik- och vägområdena som gagnar tillväxten och miljön. De nya medlen medför att utrymme frigörs inom ramen för de ordinarie anslagen. Utskottet menar att det är angeläget att sådana frigjorda medel tillförs regioner som inte förutsätts komma i fråga för det nya anslaget. Det gäller Norrlands inland, Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige. Enligt utskottet leder ett fullföljande av de tre storstadsuppgörelserna till att en angelägen utveckling främjas så att trafiken kan utvecklas och miljöproblemen bemästras. Utskottet förordar därför att de tre storstadsregionerna tillförs 5,5 miljarder kronor om uppgörelserna kan genomföras i sina huvuddrag.
Till betänkandet har fogats 18 reservationer. De frågor som reservationerna avser samt de partigrupper som har avgett reservationerna framgår översiktligt i avsnittet Hemställan i utskottets yttrande (s. 44--47).
Till betänkandet har vidare fogats ett särskilt yttrande, nämligen av v-ledamoten om översyn av affärsverken.
Propositionerna
Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 under avsnitt 5. Kommunikationer och infrastruktur (s. 69--128), såvitt här är i fråga (s. 244--247), att riksdagen 10. godkänner att, med ändring av tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, 5 miljarder kronor överförs budgetåret 1991/92 till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2.1), 11. godkänner att medlen till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) överförs till räntebärande konton i riksgälden (avsnitt 5.2), 12. godkänner vad i propositionen anförts om användningen, fördelning och administration av medlen till infrastrukturfonden på trafikområdet (infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2), 13. godkänner inriktningen av den politiska styrningen av investeringsplaneringen (avsnitt 5.3), 14. godkänner inriktningen av den trafikgrensövergripande investeringsplaneringen (avsnitt 5.3.1), 24. godkänner beträffande överenskommelser om trafiken och miljön i storstadsregionerna vad i propositionen anförts om en lagstiftning om avgifter på väg- och gatutrafiken, om ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt betalsystem samt om utgångspunkter för finansiering av trafikinvesteringar med medel ur infrastrukturfonden (avsnitt 5.10.3), 56. bemyndigar regeringen att besluta om bidrag ur infrastrukturfonden till investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar intill ett belopp av 20 miljarder kronor (1991 års penningvärde) (avsnitt 5.2.1), 59. anvisar till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) på tilläggsbudget till statsbudgeten budgetåret 1990/91 under sjätte huvudtiteln ett anslag på 5 miljarder kronor (avsnitt 5.2.1).
SJÄTTE HUVUDTITELN
Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga8
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt Särskilda frågor A. Översyn av affärsverken (s. 143--146) att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om genomfört och planerat arbete inom ramen för affärsverksöversynen.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
1990/91:T10 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Lars Ahlmark (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en snabb utbyggnad av infrastrukturen i Mälarregionen.
1990/91:T13 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av satsning på kommunikationer i norra delen av Älvsborgs län.
1990/91:T24 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening uttalar att sydöstra Sverige får del av infrastrukturfonden vid framtida fördelning av medel.
1990/91:T26 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande planeringen av trafikinvesteringar i Skåne.
1990/91:T28 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1990/91:87 i denna del beslutar att investeringsbehovet för järnvägsinvesteringar för den kommande tioårsperioden bör uppgå till 10 miljarder kronor mer än vad regeringen förordar.
1990/91:T33 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kalmar län får en rättmätig andel av de infrastrukturella medel som planeras satsas under 1990-talet.
1990/91:T34 av Berith Eriksson och Viola Claesson (v) vari yrkas att riksdagen beslutar att anslå 150000000 kr. ur infrastrukturfonden 1991 till utbyggnad av en spårbunden kollektivtrafikbana i Uppsala.
1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att infrastrukturfonden endast skall användas till investeringar i kollektivtrafik och järnväg, 3. att riksdagen beslutar att samfinansering inte skall vara ett villkor för finansiering ur infrastrukturfonden, 4. att riksdagen beslutar att fonden skall tillföras ytterligare 10 miljarder kronor utöver regeringens förslag i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att 1 miljard kronor ur infrastrukturfonden skall gå till nyinvesteringar i järnväg budgetåret 1991/92 i enlighet med motionens förslag, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att analysen av samhällsekonomiska effekter m.m. i enlighet med motionen skall fördjupas och utgå från boverkets förslag, 11. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om anslag till DRIVE-projektet samt att hela projektet och den s.k. försöksverksamheten i Västsverige avbryts omgående.
1990/91:T36 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av kommunikationer i Östergötland.
1990/91:T38 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett centralt samordnande trafikverk.
1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om politisk grundsyn som utgår ifrån kretslopp i stället för tillväxt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utveckla ett mer kritiskt förhållningssätt till trafiktillväxten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöanpassning av trafiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett samhällsekonomiskt synsätt i trafikpolitiken, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utveckla alternativ till dagens miljöstörande trafikformer, 6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om infrastrukturfond, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att banverkets investeringsanslag för 1990-talet sammantaget skall vara minst 65000 milj.kr., 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att trafiken beskattas i enlighet med sina samhällsekonomiska kostnader, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om vikten av att ett sahällsekonomiskt synsätt präglar investeringsplaneringen, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framförts om vikten av en aktiv regionalpolitik när investeringar i trafikens infrastrukturer planeras och fördelas, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en medveten trafikpolitik i förhållande till prognosverksamhet m.m., 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av biltrafiken i storstadsområdena, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att omfattande utbyggnader av vägar i storstadsområdena inte kan accepteras av miljö-, hälso- och regionalpolitiska skäl, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen har anförts om en betydligt mer omfattande utbyggnad av miljöanpassad trafik i storstadsområdena.
1990/91:T41 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett fungerande kommunikationssystem.
1990/91:T43 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om inrättandet av en infrastrukturfond.
1990/91:T48 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i Göteborgsregionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej bygga nya motorvägar och andra nya vägar, 3. att riksdagen beslutar att alla trafikantavgifter (områdesavgifter) skall gå till utbyggnaden av kollektivtrafiken, 4. att riksdagen beslutar att större projekt skall föregås av miljökonsekvensbeskrivningar.
1990/91:T49 av Rolf L Nilson och Viola Claesson (båda v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i Malmöregionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär att en ny förhandlingsomgång för Malmöregionen genomförs i enlighet med motionens intentioner, 4. att riksdagen beslutar att en procentuellt större andel av medel från infrastrukturfonden kommer Malmöregionen till del, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya vägbyggen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikavgifter.
1990/91:T50 av Jan Strömdahl m.fl. (båda v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturinvesteringar i Stockholmsregionen, 2. att riksdagen beslutar att kollektivtrafiken skall byggas ut innan det eventuellt blir aktuellt att bygga nya vägar, 3. att riksdagen beslutar att trafikavgifter (områdesavgifter) oavkortat skall gå till utbyggnad av kollektivtrafik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Öster- och Västerlederna ej skall byggas i Stockholmsregionen.
1990/91:T51 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafiken i Västsverige, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny sträckning av E6.
1990/91:T52 av Rune Thorén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggandet av infrastrukturen i Västsverige vad det gäller vägar och järnvägar.
1990/91:T58 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Bergslagens centrala läge och resurser bör tas till vara i föreliggande proposition, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den nationella transportvisionen bör byggas på regionalt utarbetade program, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att investeringsmedel bör avsättas till Bergslagen för strategiskt viktiga "matarförbindelser".
1990/91:T59 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:Ub70 anförts om infrastrukturella satsningar i östra Skåne.
1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikpolitikens inriktning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för samhällets ansvar för investeringar i infrastrukturen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammansättningen av den föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en regionalpolitisk inriktning av arbetet inom den föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av infrastrukturfondens medel, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för fastställande av riktlinjer och mål för trafikverkens investeringsplanering, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av trafiksystemen i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. Motiveringen til yrkandena återfinns i motion 1990/91:N32.
1990/91:T61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag att avsätta 10% av väg- och banverkens driftanslag till investeringar, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond, 3. att riksdagen med ändring i regeringens förslag hos regeringen begär förslag om hur de 5 miljarder kronor som begärs på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 för infrastrukturfonden skall tillföras ordinarie anslag för investeringar i trafikens infrastruktur, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att med ändring i tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av beskattningen av juridiska personer överföra 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92 till infrastrukturfonden, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om infrastrukturinvesteringarnas finansiering. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N33.
1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av infrastrukturfond, anvisning av medel till denna m.m., 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av statliga investeringar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade statliga investeringar i trafikens infrastruktur, 4. att riksdagen, med ändring av tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, till Investeringar i trafikens infrastruktur (nytt anslag) för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 5 miljarder kronor, 5. att riksdagen till Investeringar i trafikens infrastruktur (nytt anslag) på tilläggsbudget till statsbudgeten 1990/91 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 miljarder kronor, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till disposition av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur i enlighet med vad i motionen anförts, 8. att riksdagen avslår regeringens förslag till överenskommelser om trafiken och miljön i storstadsregionerna vad avser områdesavgifter, avgifter på redan befintliga gator och vägar samt att medlen i fråga skall tas ur infrastrukturfonden, i enlighet med vad i motionen anförts. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N34.
1990/91:T63 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:N35 i övrigt anförts om behovet av bättre kommunikationer i Blekinge län.
1990/91:T64 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:N36 anförts om det behov av investeringar i kommunikationer och annan infrastruktur i Värmlands län som tillgodoser nationella intressen.
1990/91:T66 av Per Gahrton m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att planeringen av Storstockholmstrafiken icke skall bygga på vare sig det s.k. Dennispaketet i dess helhet eller den i propositionen refererade överenskommelsen mellan tre partier i Stockholms stad och län, utan i stället på det i motionen refererade miljövänliga trafikalternativ som framlagts av miljöpartiet de gröna i Stockholms län, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen för trafikplaneringen i Stockholms län skall vara en successiv minskning av biltrafiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen för trafikplaneringen i Stockholms län skall vara att utsläppen av såväl koldioxid som kväveoxider från biltrafiken årligen skall minska, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att trafikplaneringen i Stockholms län icke får påverka något fastlagt riksintresse beträffande naturvård eller kulturminnesvård utan riksdagens godkännande, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den s.k. Österleden icke skall byggas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den s.k. Västerleden icke skall byggas, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som medger införande av regional hälso- och miljöskatt på drivmedel som säljs i Stockholms län.
1990/91:T70 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:N47 anförts om trafikens, till och från Gotland, näringspolitiska betydelse.
Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:90 En god livsmiljö
1990/91:T81 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:Jo117 anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken.
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:T202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till ett samlat program på 40000000000 kr. för investeringar i stomjärnvägar under perioden 1991--2000 framläggs senast under 1992/93 års riksdag, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av den s.k. infrastrukturfonden.
1990/91:T203 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1988 års trafikpolitiska beslut skall omprövas i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likartade sätt att göra samhällsekonomiska beräkningar för olika trafikinvesteringar m.m., 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett bredare samhällsekonomiskt synsätt i trafikpolitiken.
1990/91:T205 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en kollektivtrafikfond i enlighet med vad som anförts i motion 1990/91:Sk625.
1990/91:T207 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vägnätet och bilismen måste anses vara fullt utbyggda, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vägtrafikens samhällsekonomiska kostnader, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att personbilstrafik bör minskas med 25% till år 1995, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den långväga godstrafiken mätt i kilometer bör minskas med 25% till år 1995, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken.
1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna att stat och kommun bör reducera antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken, 2. att riksdagen beslutar att de olika trafikgrenarna skall ges ett ökat kostnadsansvar i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att marknadsanpassade mekanismer för att finansiera och styra infrastrukturen bör användas när så är möjligt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten att skattefinansiera underskott i affärsverksamhet avskaffas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av ekonomiska styrmedel, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att delvis ersätta nuvarande beskattning med en allmän vägavgift, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om affärsverken, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om europeiskt trafiksamarbete.
1990/91:T214 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av affärsverkens verksamhet.
1990/91:T215 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för trafikpolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordnad investeringsplanering för infrastrukturen.
1990/91:T216 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en instans som med likartat bakgrundsmaterial kan åstadkomma jämförande samhällsekonomiska kalkyler beträffande nyttan och angelägenhetsgraden av större investeringar i transportsystemet.
1990/91:T217 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den trafikpolitiska utvecklingen i Skåne.
1990/91:T220 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel från försäljning av statliga företag och andra tillgångar kan användas till investeringar i infrastruktur, 4. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, beslutar att planeringsramen för järnvägsinvesteringar för de närmaste tio åren bör vara 40 miljarder kronor i dagens penningvärde, 5. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, beslutar att planeringsramen för väginvesteringar för de närmaste åren bör vara 100 miljarder kronor i dagens penningvärde, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en teknisk utveckling bör uppmuntras där vägavgifter kan debiteras genom elektronisk apparatur på sätt som är både smidigt och respekterar den enskildes integritet.
1990/91:T222 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av infrastrukturella satsningar i skogslänens inland.
1990/91:T223 av Jan Strömdahl och Viola Claesson (båda v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om bilavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:T224 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den satsning på den första etappen av en automatisk spårväg i Göteborg som beskrivs i motionen skall ske samt beslutar att investeringskostnaden skall ingå inom ramen för infrastrukturfonden.
1990/91:T231 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken, 4. att riksdagen beslutar att nyinvesteringarna på 65 miljarder kronor skall göras i järnvägar under 1990-talet.
1990/91:T239 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av utvecklingen av transporter och kommunikationer i Västerbotten.
1990/91:T241 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt utvecklar förslaget rörande samhällsstyrda regionala infrastrukturorgan i enlighet med motionens intentioner.
1990/91:T244 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:So208 anförts om att satsa på spårburen trafik och miljövänliga bränslen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:So208 anförts om rätten för kommunerna att ta ut lokala avgifter/tullar för att minska biltrafiken i innerstan.
1990/91:T245 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A504 anförts om uppföljning av den s.k. Storstockholmsförhandlingen vad gäller anslag till trafikinvesteringar i Stockholmsregionen och nödvändiga förändringar i lagstiftningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A504 anförts om behov av fortsatt utbyggnad av spårbunden trafik i Stockholms län, även efter det att nu påbörjade projekt är färdiga.
1990/91:T247 av Anders Castberger och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A474 anförts om betydelsen för Älvsborgs län av allsidigt utvecklade kommunikationer och de redovisade finansieringsmöjligheterna för att uppnå det.
1990/91:T248 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brukaravgifter successivt skall avlösa bensin- och fordonsskatter.
1990/91:T249 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att behovet av nyinvesteringar i järnvägen, ca 65 miljarder kronor under tio år, skall styra riksdagens beslut om anslag på detta område.
1990/91:T252 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A766 anförts om kommunikationerna i Stockholmsregionen.
1990/91:T259 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunikationerna, 4. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig strategi för att motverka uppbyggandet av bilkrävande infrastruktur. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A489.
1990/91:T265 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas (delvis) att riksdagen begär att regeringen i kommande propositioner avseende anslag för infrastrukturen prioriterar satsningar inom Mälardalen. Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:A497.
1990/91:T267 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att kommuner får rätt att införa särskilda områdes- eller trängselavgifter i storstäders cityområden.
1990/91:T268 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av offensiva insatser för att utveckla infrastrukturen i Skåne, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade resurser till kollektivtrafiken i Skåne, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens delansvar i utvecklingen av infrastrukturen i Skåne. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A498.
1990/91:T269 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:Bo543 anförts om utbyggnad av kollektivtrafiken i Stockholmsregionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:Bo543 anförts om begränsning av biltrafiken i Stockholms innerstad.
1990/91:T412 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av samplanering av kollektivtrafik m.m. i syfte att föra över trafik till den trafiksäkrare kollektivtrafiken.
1990/91:T508 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att nyinvesteringarna för 65 miljarder kronor skall göras i statliga järnvägar under 1990-talet,
1990/91:T565 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i rullande materiel, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional fördelning av infrastrukturmedel.
1990/91:T701 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig trafikpolitisk satsning på energisnåla och miljövänliga trafikgrenar och att luftfarten i det sammanhanget bör minskas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flygtrafikens samhällsekonomiska och miljöpolitiska ansvar.
1990/91:Fi312 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:T248 anförts om att en fast andel av från länen inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras till respektive län som ytterligare väganslag, och att ett klarare samband mellan bilskatter och väginvesteringar skapas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:T248 anförts om att intäkterna från den progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala fastighetsskatten och den regionala investeringsavgiften i Stockholms län under en övergångsperiod bör återföras till länet för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas.
Yttrande från finansutskottet
Trafikutskottet har inhämtat yttrande från finansutskottet över de avsnitt av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt som remitterats till trafikutskottet (avsnitten 5, 6.2--6.4 och 7.3) jämte motioner i de delar ärendet berör finansutskottets beredningsområde. Yttrandet har fogats till detta betänkande som bilaga.
Utskottet
1 Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1990/91:87 om en infrastrukturfond, storstädernas trafiksystem och reformerad investeringsplanering samt vissa förslag i proposition 1990/91:100 bil. 8. Vidare behandlas motioner med anknytning till dessa frågor som väckts under den allmänna motionstiden 1991, med anledning av proposition 1990/91:87 och med anledning av proposition 1990/91:90. Hänvisningar till propositionerna 1990/91:87 och 1990/91:100 sker i det följande med beteckningarna tillväxtpropositionen resp. budgetpropositionen.
2 Trafikpolitikens mål och inriktning
2.1 Regeringens förslag
Utgångspunkten för regeringens förslag i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt är riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988. Det övergripande målet för trafikpolitiken är att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljöanpassad trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Samspelet mellan de olika trafikslagen är en viktig del av trafikpolitikens utformning. Transportköparnas behov av effektiva lösningar bör, där så är möjligt, tillgodoses i fria val av transportslag och i konkurrens mellan dessa. Staten har ett ansvar för att konkurrens kan ske på rättvisa villkor. Strävan efter samhällsekonomisk effektivitet innebär att transportsystemet skall utformas så att en samhällsekonomiskt optimal infrastruktur och ett optimalt kollektivtrafiksystem byggs ut. Det innebär att även prissättningen skall vara optimal, dvs. priset för att använda systemen skall i princip vara lika med den samhällsekonomiska marginalkostnaden. Priset skall således även inkludera bl.a. miljö-, hälso- och olyckskostnader. Statens ansvar i övrigt inom infrastrukturområdet bör vara att skapa förutsättningar för att nödvändiga investeringar i infrastrukturen kommer till stånd samt att utforma ändamålsenliga planeringssystem. För att utveckla transportsystemet i miljövänlig riktning är det angeläget att utveckla samhällsplaneringen och ge investeringarna i infrastrukturen en miljöprofil. Lösningar med mindre miljöpåverkan skall ges ökad prioritet genom att kraven på miljöeffektredovisningar skärps och att högre miljökrav kan ställas vid byggande, underhåll och drift av infrastruktur. Det är också enligt regeringen viktigt att de investeringar som genomförs sker med stor hänsyn till kulturvärden och landskapsbild. I propositionen betonas också infrastrukturens betydelse för tillväxten. Infrastrukturens betydelse för samhällsekonomin har studerats i långtidsutredningen (LU 90). LU framhåller att det är nödvändigt att anlägga ett brett perspektiv för att förstå drivkrafterna bakom den ekonomiska utvecklingen. Effekterna av en utbyggd infrastruktur kan vara svåra att kvantifiera i termer av ökad produktivitet och tillväxt. Betydelsen skall emellertid inte underskattas, vilket den historiska utvecklingen visar. LU framhåller vidare att investeringar i infrastruktur inom transport-kommunikationssektorerna under 1990-talet är motiverade både av miljöskäl och med hänsyn till näringslivets framtida konkurrenskraft. Den svenska ekonomins fortskridande internationalisering skärper enligt tillväxtpropositionen kraven på transportsektorn. Stora delar av svensk industri integreras alltmer i internationella produktionskedjor. Väl utvecklade kommunikationer inom landet är en förutsättning för att svenska mindre och medelstora företag skall kunna hävda sina positioner som leverantörer till de svenska internationaliserade storföretagen. En väl utvecklad infrastruktur ger förutsättningar för effektiva transporter, lägre kostnader och därmed ökad konkurrenskraft. Transportarbetet för såväl gods- som persontransporter har under 1980-talet ökat kraftigt, liksom kraven på transporternas kvalitet. Ökad exakthet, frekvens och kostnadseffektivitet är exempel på krav som måste tillgodoses. Investeringarna i infrastrukturen har, av främst statsfinansiella skäl, inte motsvarat det ökade trafikarbetet. Regeringen bedömer att totalt mer än 100 miljarder kronor kommer att investeras i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar under resten av 1990-talet, vilket betyder att investeringarna i det närmaste fördubblats.
Statens del i finansieringen av dessa investeringar redovisas i nedanstående tabell (milj.kr.)
Banverket, ordinarie anslag* 16 000 Vägverket, ordinarie anslag* 22 500 Länstrafikanslag* 9 500 Program för ökad bärighet** 4 500 Infrastrukturfonden 20 000
* Anslag i nivå med budgetprop. 1991/92 för resten av seklet, inkl. 10 % av driftanslag.
**Återstående del i programmet för ökad bärighet.
I nu liggande förhandlingsuppgörelser och planer tillkommer avgiftsfinansiering av vägtrafiken med ca 30 miljarder kronor. Samfinansiering från näringsliv, regioner etc. motsvarande 10--15 miljarder kronor ställs i utsikt.
2.2 Motionsförslag
I motion T211 (m) tas vissa frågor upp som rör målen och inriktningen av trafikpolitiken. Sålunda framhålls i motionen att stat och kommuner bör reducera antalet regler och förordningar inom trafikpolitiken, att trafikgrenarna bör ges ett ökat kostnadsansvar, att marknadsanpassade mekanismer för att styra infrastrukturen bör användas när så är möjligt och att möjligheten att skattefinansiera underskott i affärsverksamhet bör avskaffas. Vidare anser motionärerna att erfarenheterna av ekonomiska styrmedel är goda och att sådana därför bör utvecklas vidare och införas i större utsträckning än hittills på trafikområdet. Slutligen framhålls att en snabb anpassning till EGs regler är nödvändig. I motion T62 (m) framhålls att det är önskvärt att finansieringen av investeringarna i möjligaste mån belastar dem som har glädje av verksamheten. Det betyder att trafikanterna bör betala ungefär i proportion till hur mycket de använder vägarna. Den helt dominerande delen av investeringarna kommer dock att behöva finansieras över statsbudgeten. Enligt motionen bör det vara möjligt att frigöra i storleksordningen 10 miljarder kronor per år genom försäljning av kapital som nu är bundet i den statliga förmögenheten. Det bör därmed vara möjligt att tillskjuta minst 3 miljarder kronor per år för investeringar i trafikens infrastruktur. I motion T216 (m) påtalas det förhållandet att trafikverken ibland arbetar med olika metoder och värderingar. Mot den bakgrunden efterlyses en instans som med likartat bakgrundsmaterial kan åstadkomma jämförande samhällsekonomiska kalkyler beträffande nyttan och angelägenhetsgraden av större investeringar i transportsystemet. I motionerna T61 (fp) och T220 (fp) förordas en kraftig satsning på infrastrukturen under 1990-talet. Storleken på satsningarna är i hög grad beroende av den ekonomiska utvecklingen. Riksdagen bör enligt den sistnämnda motionen besluta om planeringsramar under den närmaste tioårsperioden för väg- och järnvägsinvesteringar på 100 resp. 40 miljarder kronor. Finansieringen av infrastrukturinvesteringarna bör enligt motionerna bl.a. ske genom utförsäljning av statliga företag och andra statliga tillgångar. Avgifter på nya vägar och broar samt avgifter som införs av miljöskäl i storstäderna bör också användas som finansieringskällor. I motion T61 (fp) motsätter man sig regeringens förslag att avsätta 10% av väg- och banverkens driftsanslag till investeringar. I motion T60 (c) framhålls att trafikpolitiken måste ges en regionalpolitisk, miljöpolitisk och social inriktning. Beredskaps- och säkerhetsaspekter måste beaktas. Motionärerna anser att staten har det yttersta ansvaret för investeringar i infrastrukturen. Detta utesluter inte att andra finansieringsmöjligheter än skattemedel bör sökas. Regeringens förslag till satsningar på infrastruktur är helt otillräckligt. Enligt motionen måste 1990-talets investeringar i infrastruktur klart överstiga 100 miljarder kronor och finansieras bl.a. genom försäljning av statliga företag, järnvägsobligationer, minskade investeringar i motorvägar och miljöavgifter. I motion T202(c) yrkas att regeringen utarbetar ett samlat program på 40 miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar under perioden 1991--2000 som skall framläggas senast under 1992/93 års riksmöte. I motion T28(c) yrkas att riksdagen fastställer att investeringsbehovet för järnvägsinvesteringar är 10 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslagit. I motion T215(c) anförs att riksdagen bör besluta om liknande mål för trafikpolitiken som begärs i motion T60(c). I motion T241(v) framhålls att investeringarna i infrastrukturen under många år varit otillräckliga vilket hämmat produktivitetsutvecklingen och skapat stora miljöproblem. Enligt motionen bör regionala samhällsstyrda infrastrukturorgan bildas som tar ansvar för och genomför investeringar i en bestämd region. Detta infrastrukturorgan bör få rätt att ta ut markavgifter som motiverar den värdestegring som investeringarna åstadkommer på markvärdet. Dessa regionala organ bör vidare få rätt att låna kapital till investeringarna. I motion T249(v) yrkas att riksdagen beslutar att ca 65 miljarder kronor skall anvisas under tio år för nyinvesteringar i järnvägar. I motion T259(v) framhålls att kommunikationerna har avgörande betydelse för den regionala utvecklingen och för miljön. Ökningen av bil- och flygtrafiken måste brytas. Regeringen bör utarbeta en långsiktig strategi för att motverka utbyggnaden av en bilkrävande infrastruktur. I motion T203(mp) yrkas att 1988 års trafikpolitiska beslut omprövas. Syftet med trafikpolitiken skall vara att minska vägtrafiken, överföra godstrafik till järnväg och sjötrafik, minska statliga utsläpp, minska flygtrafiken till järnvägens förmån, bygga ut järnvägen samt söka mer energieffektiva transportlösningar. I motion T205(mp) yrkas att regeringen utarbetar förslag till en kollektivtrafikfond som främst skall byggas upp av de delar i bensinskatten och kilometerskatten som motsvarar miljökostnaderna. I motion T207(mp) yrkas att riksdagen skall uttala att vägnätet och bilismen skall anses fullt utbyggda. Vidare citeras en rapport som visar att vägtrafikens samhällsekonomiska förlust är 17 miljarder kronor per år. Enligt motionen bör personbilstrafiken minska med 25 % till år 1995 och den långväga godstrafiken, mätt i tonkilometer, med 30 % till samma år. I motion T701(mp) framhålls att en långsiktig trafikpolitisk satsning bör göras på energisnåla och miljövänliga trafikgrenar och att luftfarten bör minskas. Flyget måste ges samma samhällsekonomiska ansvar som andra trafikslag. I motion T40(mp) framhålls att politiken måste utgå från det ekologiska grundförhållandet att biosfären är ett slutet system bestående av en rad kretslopp. Motionärerna anser vidare att ett kritiskt förhållningssätt till trafiktillväxten måste utvecklas och att det är nödvändigt att miljöanpassa trafiken. Betydelsen av att utveckla alternativ till dagens miljökrävande trafikformer understryks. Ett blint följande av traditionella prognoser leder lätt till en laissez-faire-politik som missgynnar både miljö och människor. Det är därför enligt motionen viktigt att alternativa prognoser tas fram av oberoende källor med olika utgångspunkter. I motionerna T40(mp), T231(mp) och T508(mp) yrkas att riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag under 1990-talet skall vara minst 65 miljarder kronor. I motion T38 (mp) framhålls att en mer långtgående samordning krävs mellan olika transportslag. Enligt motionärerna bör bl.a. ett trafikverk bildas som kan göra denna typ av överväganden för större projekt. Detta trafikverk bör ersätta såväl transportrådet som delar av befintliga trafikverk.
2.3 Utskottets ställningstagande
Riksdagen beslutade våren 1988 att det övergripande målet för samhällets trafikpolitik skall vara att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Riksdagen ställde sig vid detta tillfälle också bakom de fem delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet, god miljö och regional balans som föreslogs i den trafikpolitiska propositionen. Enligt utskottets mening överensstämmer dessa mål i stor utsträckning med de synpunkter om de övergripande målen för trafikpolitiken som förs fram i motionerna. I flertalet av motionerna yrkas att större hänsyn skall tas till miljöfrågorna. Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagens trafikpolitiska beslut innebar att miljöfrågorna skall ges en mer framskjuten plats än tidigare i det trafikpolitiska arbetet. Inriktningen på lång sikt när det gäller trafikens miljöeffekter skall vara att radikalt minska de skadliga utsläppen från transportsystemet. Utsläppen av föroreningar skall begränsas, nationellt och internationellt, till vad naturen tål. I tätorterna skall luftkvaliteten radikalt förbättras och bullerstörningarna begränsas. Hushållningen med energi inom transportsektorn skall förbättras genom ökad energieffektivitet hos de enskilda fordonen. Av det anförda framgår att utskottet anser det nödvändigt att i hög grad minska fordonens utsläpp av föroreningar. Flera beslut i denna riktning har redan tagits. För personbilar har sålunda obligatorisk avgasrening införts fr.o.m. 1989 års modeller. Skärpta avgaskrav på lätta lastbilar och bussar har beslutats. De införs fr.o.m. 1992 års modeller. För tunga lastbilar och bussar införs skärpta avgaskrav fr.o.m. 1993 års modeller. Regler har också införts om blyfri bensin. Reglerna innebär att i stort sett alla bensinstationer måste tillhandahålla sådan bensin. Blyhalten i blyad bensin har successivt sänkts. Skatten är lägre på blyfri bensin än på blyad. Särskilda miljöskatter har för vägtrafiken införts på såväl bensin som dieselolja. Även inom flyget har motsvarande miljöskatter införts. Riksdagen beslutade hösten 1990 att ge bl.a. Göteborgs kommun möjlighet att förbjuda biltrafik vid särskilt svåra luftföroreningssituationer. I proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö presenteras ytterligare förslag som syftar till att förbättra miljösituationen inom trafikområdet. Med hänvisning till vad utskottet anfört om nödvändigheten av att minska trafikens miljöproblem och i avvaktan på behandlingen av den miljöpolitiska propositionen anser utskottet att det inte är erforderligt med något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av de yrkanden om miljön som förts fram i motionerna. Att såsom begärs i flera av motionerna riksdagen skulle besluta att bilismen skall begränsas med en viss andel, anser utskottet vara en olämplig metod att komma till rätta med miljöproblemen. Yrkanden om att trafikpolitiken måste verka för goda kommunikationer i hela landet finns i motionerna. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det trafikpolitiska beslutet innebär att transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till regional balans. Åtgärder inom trafikpolitikens område måste syfta till att stödja de insatser som görs inom regionalpolitiken som helhet. Samhället har enligt utskottets mening självfallet ett ansvar även för trafikförsörjningen i utsatta regioner. Det trafikpolitiska beslutet innebär vidare att transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt ställda krav på säkerhet i trafiken och så att det bidrar till ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. För att ge förutsättningar för en trafikförsörjning som är anpassad till medborgarnas och näringslivets behov är det enligt den trafikpolitiska propositionen angeläget att beslut som gäller transportproduktionen fattas i så decentraliserade former som möjligt och att arbetet med att minska den statliga detaljregleringen av trafik och transporter drivs vidare och intensifieras. Ett flertal beslut i avreglerande riktning har tagits under senare år. Affärsverken har givits större frihet och därmed blivit självständigare och mer marknadsinriktade. Beträffande kollektivtrafiken gäller att en rad statliga regleringar har avskaffats. En omfattande avreglering av taxitrafiken har genomförts fr.o.m. den 1 juli 1990. Utskottet anser att inriktningen av det fortsatta trafikpolitiska arbetet står klar. För att tillgodose medborgarnas och näringslivets behov av transporter har, inom de ramar som samhället alltid måste fastställa, en omfattande avreglering av trafiksektorn genomförts. Frågan om att ersätta transportrådet med ett nytt trafikverk har utskottet behandlat i sitt betänkande 1990/91:TU18. Beträffande yrkandet i motion T216 (m) om jämförande samhällsekonomiska kalkyler vad gäller nyttan av större investeringar i transportsystemet vill utskottet erinra om att en grundtanke med den i tillväxtpropositionen förordade inriktningen av investeringsplaneringen är att förbättra förutsättningarna så att ett mer jämförbart underlag finns för de olika trafikgrenarna. Gemensamma planeringsförutsättningar skall användas och de samhällsekonomiska effekterna beskrivas för större projekt. Flera av motionerna framhåller nödvändigheten av att bygga ut infrastrukturen i form av järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Utskottet har vid flera tillfällen tidigare understrukit att det är nödvändigt att öka investeringarna och underhållet inom trafikområdet. Regeringen redovisar i propositionen att den räknar med att mer än 100 miljarder kronor kommer att investeras i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar under resten av 1990-talet. Detta betyder att investeringarna i det närmaste fördubblas. Regeringens förslag förutsätter att nya finansieringsformer, t.ex. avgiftsfinansiering av vägar, införs. Utskottet ser positivt på den ambitionshöjning som regeringens program innebär. Utskottet vill beträffande frågan om en snabb anpassning till EGs regler erinra om att det är regeringens målsättning, i de pågående förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett s.k. EES-avtal, att skapa en med EG-länderna så integrerad och fri marknad som möjligt utan onödiga gränshinder och försvårande kontrollrutiner för företagen. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu behandlade motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
2.4 Vissa fordons- och bensinskatter
I motion T211 (m) framhålls att delar av nuvarande skatt på fordon och drivmedel på sikt bör göras om till en allmän vägavgift som skall relateras till hur mycket vägarna används. Även i motion T248 (m) framhålls att bensin- och fordonsskatter successivt bör avlösas av brukaravgifter. I motion Fi312 (m) föreslås att en fast andel av de från länen inbetalda fordons- och bensinskatterna bör återföras till resp. län som ytterligare väganslag. Vidare föreslås att intäkter från den progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala fastighetsskatten och den regionala investeringsskatten i Stockholms län under en övergångsperiod återförs till länet för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas. Den senare motionen har av finansutskottet överlämnats till trafikutskottet. Finansutskottet anför därvid att de i motionen angivna skatterna är upptagna som inkomster i statsbudgeten. Genom att använda dessa inkomster för de investeringar som motionärerna föreslår ökar det statliga budgetunderskottet. Finansutskottet ser därför inte motionärernas förslag som en finansieringsmetod. Dessutom anser finansutskottet att denna typ av investeringar bör vägas mot andra infrastrukturinvesteringar och inte mot skatteinkomster. En specialdestinering av inkomster till vissa investeringar förhindrar en prioritering på rationella grunder. Finansutskottet förordar att trafikutskottet avstyrker motion Fi312 (m) (se bilaga).
Trafikutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker därför motion Fi312 (m). Utskottets ställningstagande innebär vidare att motionerna T211 (m) och T248 (m) avstyrks i denna del.
2.5 Översyn av affärsverken
I budgetpropositionen redovisas att det inom regeringskansliet påbörjats ett arbete med att se över styrningen av affärsverken inom kommunikationsdepartementets område, dvs. posten, televerket, statens järnvägar, sjöfartsverket och luftfartsverket. Översynen innefattar bl.a. redovisningsfrågor, ekonomisk styrning, treårsplaner samt hur verkens redovisning av det regionalpolitiska och sociala ansvaret skall utformas. Det arbete som genomförts har utmynnat i en modell för redovisningsmetoder som innebär en anpassning till vad som gäller för aktiebolag. Det innebär bl.a. redovisning av pensionsskulder, total årlig pensionskostnad samt införande av en skattemotsvarighet som skall belasta resultatet. Kostnader för regionalpolitiska och sociala åtaganden skall i den mån de inte är affärsmässigt betingade särredovisas. Avkastningskraven bör fastställas med beaktande av motsvarande krav inom liknande privata verksamheter, och staten bör ställa krav på direktavkastning i form av utdelning. Ett genomförande av förändrad ekonomisk styrning av affärsverken måste enligt budgetpropositionen anpassas till de speciella förutsättningarna för resp. verk och genomföras när förutsättningarna för en sådan omläggning finns.
I motion T211 (m) framhålls att affärsverkens kommersiella verksamhet bör ombildas till aktiebolag och en gemensam instans skapas för verkens myndighetsutövande verksamhet. Enligt motion T214 (s) måste den pågående översynen av affärsverksreglerna inriktas på att statens möjligheter till övergripande styrning ej går förlorade.
Utskottet har för sin del inget att erinra mot vad som anförs i budgetpropositionen om den översyn av affärsverken som pågår inom regeringskansliet. Utskottet kommer i betänkanden senare denna vår att behandla mer konkreta förslag om de olika affärsverken som presenteras i budget- och tillväxtpropositionen samt i olika motioner. Motionsyrkandena påkallar mot bakgrund av det anförda ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet.
3 Investeringar i trafikens infrastruktur
3.1 Infrastrukturfond
Regeringen föreslår i tillväxtpropositionen att en infrastrukturfond bildas från vilken investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras. Fonden skall enligt förslaget tillföras 5 miljarder kronor på tilläggsbudget under innevarande budgetår och ytterligare 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92 från de avskattningsmedel som riksdagen tidigare beslutat skall användas i syfte att minska statsskulden (prop. 1989/90:110, bet. SkU30, rskr. 356). Ytterligare minst 10 miljarder kronor skall tillföras fonden under resten av 1990-talet. Dessa medel kan tas i anspråk genom en effektivare statlig förmögenhetsförvaltning, främst avseende televerket. Det föreslås att regeringen av riksdagen ges en planeringsram om 20 miljarder kronor för delfinansiering av förhandlingslösningar. Medlen skall placeras på räntebärande konton i riksgäldskontoret. En särskild kommitté, benämnd delegationen för infrastrukturinvesteringar, skall tillkallas med uppgift att för regeringens räkning bereda projektförslag, initiera och genomföra förhandlingar med olika parter samt utarbeta beslutsunderlag. Regeringen skall fatta beslut om användningen av medlen. Målsättningen skall vara att sammantaget uppnå så stor investeringsvolym som möjligt. Därför skall hänsyn tas till hur stor del av investeringarna som finansieras av andra när delegationen bereder projekt. Regeringen anser att samfinansieringslösningar skall vara ett krav. Enligt propositionen skall de investeringar som genomförs med hjälp av fonden vara av nationell betydelse. Medlen avses därför att användas som delfinansiering av sådana större sammanhållna projekt som är av stor betydelse för den ekonomiska tillväxten och miljön. I propositionen anges ett antal järnvägs- och vägprojekt, som enligt regeringen är särskilt angelägna att få till stånd och som kan delfinansieras med hjälp av infrastrukturfonden.
Järnvägar
Dubbelspårsutbyggnad längs hela Västkustbanan Standardhöjning på stambanan genom övre Norrland Järnväg norrut från Stockholm via Arlanda Utbyggnad av järnvägen i Mälardalen Tidigareläggning av snabbtågsanpassning på södra stambanan och ostkustbanan.
Vägar
E 3 E 4 E 6 Förstärkning av vägar inom ramen för ett kompletterande bärighetsprogram.
I motionerna T40(mp), T43(m), T61(fp) och T62(m) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond. Enligt motionerna innebär konstruktionen med en infrastrukturfond att viktiga beslut undandras riksdagens inflytande. Riksdagen skulle avstå från sin rätt att råda över statens förmögenhet. Motionärerna anser därför att de statliga medel som skall användas för att bygga upp trafikens infrastruktur bör anvisas av riksdagen genom anslag över statsbudgeten. Finansutskottet framhåller i sitt yttrande till trafikutskottet att konsekvenserna av att inrätta en särskild fond för infrastrukturinvesteringar inte till alla delar är redovisade i propositionen (se bilaga). En central fråga är på vilket sätt riksdagens reella inflytande skall säkerställas. Finansutskottet konstaterar att även om grundlagen medger stor flexibilitet på budgetregleringens område har riksdagen hittills för de större anslagen genom sina utgiftsbemyndiganden till regeringen givit bestämda ramar och relativt detaljerade regler för hur de statliga medlen får användas. Det i propositionen föreslagna anslaget för infrastrukturinvesteringar och det begärda planeringsbemyndigandet på 20 miljarder kronor skiljer sig härvidlag väsentligt från hittillsvarande praxis. Normalt gäller att planeringsbemyndiganden knyts till utnyttjande av statliga anslag. Det är vidare enligt finansutskottet väsentligt att riksdagen anger vilka förfoganderegler som skall gälla för fondens tillgångar och att investeringarna genomförs i överensstämmelse med stabiliseringspolitikens mål. Att utnyttja lågkonjunkturperioder för att bygga ut den samhälleliga kapaciteten har visat sig vara en framgångsrik metod att utnyttja variationer i produktion och sysselsättning. Finansutskottet framhåller att det inte framgår av propositionen i vilken utsträckning infrastrukturfonden är tänkt att användas som ett medel i stabiliseringspolitiken.
Utskottet kan för sin del instämma i den uppfattning som framförs såväl i motionerna som i finansutskottets yttrande, nämligen att förslaget i propositionen om en infrastrukturfond är förknippat med en del oklarheter. Det gäller bl.a. riksdagens inflytande över fonden, vilka förfoganderegler som skall gälla för de tillgångar som finansieras med hjälp av fonden samt fondens roll i stabiliseringspolitiken. Utskottet anser att det slags investeringar som enligt propositionen skall finansieras med medel ur infrastrukturfonden i stället bör finansieras direkt med anslag över statsbudgeten. Därmed kan man komma till rätta med de problem som redovisats ovan. Av det anförda följer att utskottet avstyrker regeringens förslag att inrätta en infrastrukturfond. De nu behandlade motionsyrkandena tillstyrks.
3.2 Anslag till investeringar i trafikens infrastruktur
I motion T62(m) framhålls att riksdagen i stället för att anvisa 10 miljarder kronor till en infrastrukturfond bör anvisa dessa medel på ett nytt reservationsanslag för investeringar i trafikens infrastruktur. Enligt motionen bör 5 miljarder kronor anvisas på tilläggsbudget under innevarande budgetår och 5 miljarder kronor för budgetåret 1991/92. Samtidigt föreslås att riksdagen ändrar tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag. I motionen begärs att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till disposition av anslaget. I motion T61 (fp) yrkas att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur de 5 miljarder kronor som begärs på tilläggsbudget innevarande budgetår bör fördelas på ordinarie anslag.
Utskottet anser att det är angeläget att investeringarna i trafikens infrastruktur kraftigt ökas. Såväl i propositionen som i motion T62 (m) föreslås att riksdagen utöver ordinarie anslag anvisar 5 miljarder kronor under innevarande budgetår och 5 miljarder kronor under nästa budgetår. Enligt utskottets mening bör riksdagen anvisa dessa medel. Utskottet har i det föregående förordat att denna typ av investeringar finansieras med anslag över statsbudgeten. Utskottet föreslår därför att riksdagen anvisar 5 miljarder kronor under ett nytt reservationsanslag, benämnt Investeringar i trafikens infrastruktur, på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 och 5 miljarder kronor på samma anslag för budgetåret 1991/92. Det får ankomma på finansutskottet att avgöra om detta ställningstagande bör föranleda att tidigare riksdagsbeslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag skall ändras. Utskottets ställningstagande innebär att motionsyrkandena i allt väsentligt blir tillgodosedda.
Utskottet anser det väsentligt att de anvisade medlen kan behålla sitt reala värde. Regeringen bör därför årligen i kommande budgetpropositioner för riksdagen lägga fram förslag om medelsanvisning som tillgodoser detta syfte. Vad utskottet anfört om anslagets reala värde bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Enligt tillväxtpropositionen skulle 10 miljarder kronor tillföras infrastrukturfonden under budgetåren 1990/91 och 1991/92. Regeringen framhåller att ytterligare minst 10 miljarder kronor skall tillföras fonden under resten av 1990-talet. Dessa medel kan tas i anspråk genom en effektivare statlig förmögenhetsförvaltning, främst avseende televerket. Mot denna bakgrund begärs att regeringen bemyndigas att besluta om bidrag ur fonden intill ett belopp av 20 miljarder kronor i 1991 års penningvärde.
I motion T35 (v) yrkas att fondens grundplåt på 10 miljarder kronor 1990/91 och 1991/92 utökas med 10 miljarder kronor redan budgetåret 1992/93.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det är nödvändigt att skapa utrymme, t.ex. genom en effektivare statlig förmögenhetsförvaltning, för ökade statliga insatser i trafikens infrastruktur. Av detta skäl och för att skapa förutsättningar för långsiktiga investeringsbeslut bör regeringen beträffande anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur ges en planeringsram på 20 miljarder kronor i 1991 års penningvärde. Motionsyrkandet avstyrks. Vad utskottet nu anfört om planeringsram bör av riksdagen ges regeringen till känna.
3.3 Användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur
Den av regeringen föreslagna infrastrukturfonden skulle användas för att finansiera investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar samt även kunna bidra till andra utvecklingsinsatser inom infrastrukturområdet. En kraftsamling skulle ske till större sammanhållna projekt som är av stor betydelse för tillväxten och miljön. Investeringarna skulle vara av nationell betydelse. I propositionen finns ett antal järnvägs- och vägprojekt redovisade som regeringen anser vara särskilt angelägna att få till stånd.
I motion T60 (c) framhålls att det inte framgår av propositionen vilka villkor som skall gälla för utnyttjande av fondens medel. Motionärerna anser att fonden kommer att medverka till en ökad koncentration av investeringarna till landets större regioner. De understryker vikten av att resurserna kommer hela landet till del. I motion T202 (c) anförs att infrastrukturfonden bör användas för miljövänliga investeringar. I motion T35 (v) yrkas att infrastrukturfonden endast skall få användas till investeringar i kollektivtrafik och järnväg och att 1 miljard kronor ur fonden skall användas för nyinvesteringar i järnväg budgetåret 1991/92. I motion T34 (v) yrkas att 150 milj.kr. ur infrastrukturfonden skall anvisas år 1991 för uppbyggnad av en spårbunden kollektivtrafikbana i Uppsala. Ett automatiskt bansystem skall byggas upp som möjliggör att förarlösa vagnar förs fram på ett spårsystem. I motion T565 (c) framhålls att medel från den föreslagna infrastrukturfonden bör kunna användas även till investeringar i rullande materiel. Detta är enligt motionärerna nödvändigt för att snabbt kunna komma i gång med den i överenskommelsen om trafik och miljö i Göteborgsregionen ingående satsningen på regional tågtrafik.
Som utskottet framhöll i sitt betänkande 1989/90:TU22 bör de investeringar som görs i trafikens infrastruktur medverka till att begränsa trafikens miljöpåverkan, utveckla infrastrukturen för 2000-talets behov, höja effektiviteten inom transportsystemet, öka trafiksäkerheten samt säkerställa en tillfredsställande trafikförsörjning i alla delar av landet. I likhet med regeringen anser utskottet att de nya medel som nu skall anvisas utöver ordinarie anslag främst bör användas för att möjliggöra en kraftsamling till större sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig om nödvändigheten av att skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig järnvägstrafik. Det gäller både person- och godstrafiken. Såväl miljöskäl som industrins transportbehov motiverar en utbyggnad av järnvägen. Även investeringar i kollektivtrafikanläggningar är angelägna av miljöskäl. Det nya anslaget bör därför kunna användas för investeringar i järnvägar och kollektivtrafikanläggningar. För att uppnå de trafikpolitiska målen och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt är det enligt utskottets mening nödvändigt att skapa ett väl fungerande vägnät i hela landet. Europavägarna bör t.ex. ges en hög internationell standard. Till skillnad från vad som yrkas i motion T35 (v) anser utskottet därför att anslaget även bör användas för väginvesteringar. Anslaget skall således kunna användas för väginvesteringar och inte för vägunderhåll. Detta är enligt utskottets mening nödvändigt för att åstadkomma en kraftsamling av de tillgängliga medlen till vissa större projekt. Utskottet anser dock att det är angeläget med en kraftig ökning av vägunderhållet. Behovet av ökat vägunderhåll har påtalats såväl av regeringen som i motionerna T60 (c), T61 (fp) och T62 (m). Något formellt yrkande härom finns dock inte i motionerna. Om erforderliga underhållsinsatser inte genomförs försvåras framkomligheten på vägarna för näringslivet, kollektivtrafiken och enskilda trafikanter. Detta leder till försämrade tillväxtmöjligheter, lägre trafiksäkerhet och större miljöproblem. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att regeringen i kommande budgetproposition bör föreslå en ökning av anslagen för vägunderhåll. Sammanfattningsvis föreslår utskottet att det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur bör få användas för de ändamål som regeringen avsåg med infrastrukturfonden. Det är också viktigt som finansutskottet framhåller i sitt yttrande att de investeringar som genomförs med det nya anslaget bidrar till att de stabiliseringspolitiska målen kan uppnås. Det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur skall således främst användas för större sammanhållna projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön. Det betyder att vissa regioner i landet, med de av regeringen exemplifierade projekten, inte direkt får del av dessa medel. Det gäller Norrlands inland, Dalarna, Värmland, norra Dalsland och sydöstra Sverige. Utskottet anser det därför angeläget att en större del av ordinarie anslag tillförs dessa regioner. Regeringen bör beakta detta då direktiven för nästa planeringsomgång fastställs. Vad utskottet anfört under avsnittet Användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets ställningstagande följer att samtliga motionsyrkanden avstyrks i denna del. Motionerna T60 (c) och T202 (c) blir dock delvis tillgodosedda.
3.4 Samfinansiering
Enligt tillväxtpropositionen skulle målsättningen med infrastrukturfonden vara att uppnå så stor investeringsvolym som möjligt. Samfinansieringslösningar föreslogs därför vara ett krav för att fondmedlen skulle kunna utnyttjas.
I motion T35 (v) yrkas att samfinansiering inte skall vara ett villkor för finansiering ur infrastrukturfonden. Även i motionerna T60 (c), T61 (fp) och T62 (m) ifrågasätts kravet på samfinansiering utan att några formella yrkanden härom ställs. I finansutskottets yttrande framhålls att samfinansieringslösningar är angelägna och bör eftersträvas. Eftersom en del av projekten är sådana att det inte framstår som sannolikt att andra finansiärer kan tänkas vara intresserade att delta bör enligt finansutskottet kravet på samfinansiering inte vara absolut.
Även trafikutskottet har den uppfattningen att det är angeläget med samfinansieringslösningar. Med krav på samfinansiering torde möjligheterna öka högst avsevärt att uppnå förhandlingslösningar med andra intressenter. Det är emellertid enligt utskottets mening nödvändigt att beakta att möjligheterna att erhålla bidrag från andra intressenter varierar starkt beroende på investeringens karaktär och var i landet den skall genomföras. Kravet på samfinansiering bör sålunda variera. För de mer lönsamma investeringarna bör relativt höga krav på samfinansiering ställas. För andra projekt bör kravet kunna ställas lägre. Det bör i vissa fall kunna vara tillräckligt om någon del av investeringen finansieras från annan källa än det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. Sådana finansieringskällor kan t.ex. vara arbetsmarknadspolitiska medel, ordinarie anslag eller regionala bidrag. Vad utskottet nu anfört om samfinansiering bör av riksdagen ges regeringen till känna. Yrkandet i motion T35(v) blir i och med utskottets ställningstagande till väsentlig del tillgodosett. Motionen påkallar ingen åtgärd från riksdagens sida varför den avstyrks av utskottet i denna del.
3.5 Riksdagens inflytande
Enligt tillväxtpropositionen skulle de projekt som finansieras med medel ur infrastrukturfonden redovisas samlat för riksdagen i efterhand, en gång per år, för att riksdagen skall få full insyn i medelsanvändningen. Ett av motiven till att det i flera av motionerna yrkas avslag på förslaget att bilda en infrastrukturfond är att det enligt motionärerna är principiellt tveksamt att låta regeringen självständigt fatta beslut om användningen av statliga medel och därmed avgöra prioriteringen mellan olika infrastrukturprojekt. Konstruktionen med en särskild fond innebär att riksdagen går miste om sin rätt att råda över statens förmögenhet. Trafikutskottet har i det föregående redovisat att finansutskottet i sitt yttrande framhåller att förslaget om en infrastrukturfond inte ger riksdagen det inflytande som normalt gäller för större anslag. Utskottet vill i sammanhanget erinra om sitt yttrande till konstitutionsutskottet av den 19 februari 1991 angående förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1990 (1991:TU2y). Där framhöll utskottet att det politiska inflytandet över planeringsprocessen bör stärkas och att regeringen därför bör underställa riksdagen övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas inom väg- och järnvägssektorerna. Dessa riktlinjer kan avse t.ex. den geografiska inriktningen av investeringarna och underhållet, frågor om infrastrukturens kvalitet samt hur olika nationella och internationella intressen skall kunna tillgodoses. När riksdagen har tagit ställning till dessa övergripande riktlinjer och mål bör regeringen bemyndigas att utfärda planeringsdirektiv till de olika verken som ligger i linje med riksdagsbeslutet, framhöll utskottet i sitt yttrande. Trafikutskottet anser att riksdagens inflytande över det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur bör vara betydligt starkare jämfört med det förslag om infrastrukturfonden som finns redovisat i propositionen. Det är enligt utskottets mening inte tillräckligt att riksdagen i efterhand får kännedom om de projekt som regeringen beslutar om. Utskottet anser att följande riktlinjer bör gälla för det nya anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur. I kommande budgetpropositioner bör redovisas vilka projekt, såväl pågående som avslutade, som regeringen beslutat om med stöd av anslaget. Vidare bör så långt möjligt redovisas planerings- och förhandlingsläget för projekt som regeringen avser att genomföra. Med denna uppläggning får riksdagen möjlighet att skapa sig en helhetsbild över hur anslaget utnyttjas samtidigt som riksdagen får möjlighet att utöva inflytande över användningen av anslaget. Utskottets ställningstagande till riksdagens inflytande över anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur ligger helt i linje med vad utskottet anfört i sitt ovan refererade yttrande till konstitutionsutskottet (1990/91:TU2y). Utskottet anser vidare att det politiska inflytandet över planeringsprocessen och investeringarna på trafikområdet även i övrigt snarast bör stärkas på det sätt som utskottet angivit i detta yttrande. Av propositionen framgår att även regeringen anser att det politiska inflytandet över planeringsprocessen måste förstärkas. Vad utskottet nu anfört om riksdagens inflytande bör av riksdagen ges regeringen till känna.
4 Storstädernas trafiksystem
Utskottet behandlar i det följande trafiksystemets utveckling i de tre storstadsregionerna, Stockholm, Göteborg och Malmö. Redogörelsen inleds med en kort beskrivning av aktuellt utrednings- och förhandlingsarbete. Därefter behandlas vissa gemensamma frågor som aktualiseras av de överenskommelser som träffats om trafiken och miljön i storstadsområdena. En regionvis genomgång följer sedan där varje storstadsområde behandlas. Utskottets överväganden redovisas avslutningsvis.
4.1 Inledning
Trafiken i storstadsområden har behandlats inom ramen för storstadstrafikkommitténs (STORK) arbete med att ta fram ett samlat underlag för begränsning av trafikens hälso- och miljöeffekter. Kommittén har i februari 1990 redovisat sitt slutbetänkande Storstadstrafik 5 -- ett samlat underlag (SOU 1990:16). Enligt utredningen krävs ett stort antal samverkande åtgärder för att lösa storstädernas trafik- och miljöproblem och för att uppnå miljömålen. Ingen åtgärd löser ensam alla problem utan det krävs både tystare och renare fordon och åtgärder som rör resandet, trafiken och trafiksystemet. Bland de åtgärder som utredningen pekar ut kan nämnas utbyggnad av miljövänlig kollektivtrafik, utbyggnad av sådana trafikleder som ger positiva miljökonsekvenser, bebyggelselokalisering som minskar resandet och främjar användning av kollektiva färdmedel samt en ökad regional samverken inom storstadsregionerna. På uppdrag av regeringen har vidare tre s.k. storstadsförhandlare tillkallats för trafiken och miljön i de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Förhandlarnas uppdrag har varit att utarbeta överenskommelser med berörda parter om åtgärder i det samlade trafiksystemet som skall syfta till att åstadkomma bättre miljö, ökad tillgänglighet och förbättrade förutsättningar för regionernas utveckling. Resultatet av förhandlingarna redovisas närmare senare. I sammanhanget kan vidare hänvisas bl.a. till storstadsutredningens betänkande Storstadsliv, rika möjligheter -- hårda villkor (SOU 1990:36) och det arbete som utförts av miljöprojekt Göteborg (SOU 1989:32).
4.2 Gemensamma frågor som väckts i överenskommelserna
Regeringen anger inledningsvis i tillväxtpropositionen att en utveckling av trafikstrukturen i storstadsområdena är nödvändig av miljöskäl. En annan viktig utgångspunkt är att förbättra näringslivets konkurrenskraft och underlätta strävanden att skapa ett väl fungerande trafiksystem. Investeringar i regionernas infrastruktur ses därvid som nödvändiga för att landet skall kunna behålla sin struktur med tre storstäder och trygga dess strategiska roll för export- och importfunktioner och andra internationella kontakter. För att åstadkomma detta krävs enligt regeringen långsiktiga överenskommelser som erfarenhetsmässigt ger stabilitet och kan lägga grunden till en för samtliga parter god utveckling. Detta anges vara bakgrunden till att regeringen i april 1990 tillkallade de tre storstadsförhandlarna med uppdrag att med berörda parter söka utarbeta överenskommelser som skall syfta till att i resp. region förbättra trafikförsörjningen och minska regionens miljöproblem. Som framgår av den följande regionvisa genomgången har därefter överenskommelser träffats för de tre storstadsregionerna som innehåller en rad åtgärder i ett samlat målinriktat infrastrukturprogram. Regeringens överväganden med anledning av dessa överenskommelser tar först upp vissa gemensamma frågor som väckts i samband med förhandlingarna. Regeringen konstaterar därvid att införande av avgifter på väg- och gatutrafiken är en avgörande förutsättning för att genomföra överenskommelserna i Stockholms- och Göteborgsregionerna. Mot denna bakgrund aviseras att förslag till lagstiftning kommer att utarbetas för att möjliggöra införande av avgifter på väg- och gatutrafiken. Avgifterna bedöms vara av två slag. Den ena slaget, benämnt vägavgifter, tas ut av trafikanter för användning av en viss vägsträcka medan den andra avgiftsformen -- bilavgifter -- tas ut av trafikanter för in- och utpassering till och från ett visst område. Enligt regeringen krävs att avgiftsupptagningen är enkel och smidig. Genom en fortsatt utveckling av elektroniska system bedöms det vara möjligt att få ett system som både uppfyller krav på enkelhet och rättssäkerhet. För att stödja tekniskt utvecklingsarbete på området anges att transportforskningsberedningen kommer att ges ökade resurser för att delta i det s.k. försöksområdet Västsverige i syfte att vidareutveckla teknologin inom vägtrafikområdet. Vägverket kommer vidare få i uppdrag att utarbeta ett elektroniskt betalningssystem för avgiftsupptagning. I två av storstadsöverenskommelserna ingår att kommunerna skall kunna begränsa fordonstrafik med störande emissioner på vissa gator och vägar. Regeringen tillstyrker detta förslag och hänvisar till att förslag med motsvarande innebörd ingår i regeringens proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö. Utskottet kommer att behandla denna fråga senare i vår i betänkandet 1990/91:TU30 Trafik och miljö.
Vad gäller den fråga som väckts i uppgörelserna om fri trafikeringsrätt för att driva persontågstrafik på stomjärnvägarna hänvisas till det utredningsarbete som på regeringens uppdrag nyligen inletts på detta område. Beträffande ekonomiska förutsättningar anger regeringen att 5,5 miljarder kronor bör avsättas ur den föreslagna infrastrukturfonden för delfinansiering av de nämnda tre uppgörelserna. Ett fullföljande av överenskommelserna kräver dock ytterligare beredning varför regeringen genom den föreslagna delegationen uppges ha att närmare pröva den faktiska medelstilldelningen. I propositionen anges vidare att de olika projekt som ingår i överenskommelserna inte i detalj har studerats vad gäller sträckningar och utformning. Det förutsätts att dessa frågor närmare bereds på sedvanligt sätt inom ramen för bl.a. den lokala och regionala planeringen.
De motionsyrkanden som behandlar de nu beskrivna gemensamma frågorna har i huvudsak inriktats på frågor kring lagstiftning och utvecklingsinsatser för införande av väg- och bilavgifter. I motion T62 (m) motsätter man sig att en del av finansieringen skall kunna ske genom områdesavgifter och avgifter på redan befintliga vägar. Enligt motionärerna är det i och för sig önskvärt att finansiering av trafikinvesteringar i möjligaste mån belastar dem som har glädje av verksamheten, dvs. att trafikanterna ungefär skall betala i proportion till hur mycket de använder vägarna. Trafikavgifter bör dock endast få tas ut för att finansiera särskilda projekt varför områdesavgifter inte bör tillåtas. Enligt motionen förordas i stället att motsvarande medel tas från infrastrukturfonden. I motion T267 (fp) begärs en lagändring innebärande att större kommuner ges rätt att införa särskilda områdes- eller trängselavgifter i storstäders cityområden. Avgiften bör enligt motionärerna vara så konstruerad att den stimulerar användning av renare fordon. Uppbörden bör helst ske med hjälp av elektroniska system som dock måste respektera personlig integritet. Motsvarande uppfattning anges även i motion T220 (fp) där behovet framhålls av en teknisk utveckling som gör att vägavgifter kan debiteras genom elektronisk apparatur på sätt som är både smidigt och respekterar den enskildes integritet. I motion T244 (mp) framhålls att kommunerna bör ha rätt att ta ut lokala avgifter och tullar för att minska biltrafiken i innerstan. I motion T223 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om bilavgifter i enlighet med Storstadstrafikkommitténs betänkande. Detta innebär att en kommun eller flera tillsammans bör ha rätt att ta ut avgift för rätten att framföra fordon på det allmänna gatunätet inom ett visst angivet område. I motion T35 (v) begärs att riksdagen avslår regeringens förslag om anslag till transportforskningsberedningen för DRIVE-projektet. Vidare yrkas att hela projektet och den s.k. försöksverksamheten i Västsverige omgående avbryts. Motionärerna bedömer att dessa projekt innebär att vägtrafiken kommer att förtätas och därmed möjliggöra en drastiskt ökad vägtrafik. Medlen för detta ändamål bör i stället enligt motionen omföras till forskning om miljövänlig kollektivtrafik.
Vad gäller innehållet i de överenskommelser som träffats redovisas motionsyrkanden under resp. storstadsregion. Övergripande synpunkter om utbyggnaden av trafiksystemet i storstadsregionerna har dock förts fram i följande två motioner. I motion T40 (mp) framhålls angelägenheten av att biltrafiken minskar i storstadsområdena. Omfattande utbyggnader av vägar i storstadsområdena som överenskommelserna innebär kan därför enligt motionärerna inte accepteras av miljö-, hälso- och regionalpolitiska skäl. I stället krävs enligt motionen en betydligt mer omfattande utbyggnad av ett miljöanpassat trafiksystem. I motion T244 (mp) framförs behovet av en satsning på spårburen trafik och miljövänliga bränslen. Därmed kan dagens cancerframkallande storstadsmiljö förändras i miljövänlig riktning.
4.3 Stockholmsregionen
Överenskommelsen i Stockholmsregionen har träffats med socialdemokraterna, moderaterna och folkpartiet liberalerna i Stockholms stad och län. Avtalsperioden är 1991--2005 och avser samordnade åtgärder för att förbättra miljön, öka tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för utveckling av Stockholmsregionen. Parterna har till en kommande förhandling, som skall äga rum år 1992, skjutit det slutliga ställningstagandet vad avser byggandet av Österleden och Västerleden samt de övriga avgifter på biltrafiken som kan komma att krävas för att uppnå önskvärd minskning av biltrafiken i innerstaden och styra trafiken till kringfartslederna. Till den förhandlingen har vidare hänförts vissa finansieringsfrågor. Överenskommelsen innefattar utbyggnader av bl.a. järnvägar, regional tågtrafik, upprustning och utbyggnad av tunnelbanan, utbyggnad av snabbspårväg, anläggande av stomnät för kollektivtrafik i Stockholms innerstad, anläggande av infartsparkeringar, förbättrad gatumiljö och minskat trafikbuller, införande av avgifter på väg och gatutrafiken och fortsatt utbyggnad av kringfartsleder. Sammantaget uppgår investeringarna i kollektivtrafiksystemet till drygt 14,3 miljarder kronor och i trafikleder till ca 13,9 miljarder kronor. Investeringarna i trafikleder förutsätts finansieras genom bilavgifter medan kollektivprojekten är avsedda att samfinansieras med medel från infrastrukturfonden (3,5 miljarder kronor), banverket (1,8 miljarder kronor), anslag till länstrafikanläggningar (690 milj.kr.) och Stockholms läns landsting (4,8 miljarder kronor).
Regeringen ser i tillväxtpropositionen med tillfredsställelse på att det genom den träffade överenskommelsen finns en politisk majoritet i regionen om ett samlat handlingsprogram för en utveckling av regionens kollektivtrafiksystem. Regeringen bedömer att om alla åtgärder genomförs kan stora trafikflöden flyttas till kringfartslederna, vilket uppges innebära en mycket stor miljöförbättring. Vidare anges bl.a. att kollektivtrafiken kan förbättras väsentligt. Regeringen förordar därför att högst 3,5 miljarder kronor bör reserveras ur fonden för infrastrukturinvesteringar för fullföljande av de i överenskommelsen angivna kollektivtrafikprojekten. Som förutsättning för detta gäller dels delfinansiering med landstingskommunala medel och med avgifter på väg- och gatutrafiken, dels att förutsedda kompletterande avtal träffas senare.
Motionerna med anledning av överenskommelsen om Stockholmsregionen riktar invändningar mot överenskommelsens omfattning och inriktning samt mot vissa enskilda utbyggnadsprojekt. I motion T269 (c) konstateras att trafiken är den största källan till miljöförstöringar i Stockholms län. För att bemästra problemen krävs enligt motionen bl.a. att miljövänlig kollektivtrafik byggs ut och att biltrafiken begränsas i Stockholms innerstad. I motion T60 (c) anförs att den presenterade överenskommelsen innebär en otillräcklig satsning på kollektivtrafik. Vidare anges att profilen inte är lämplig med de betydande vägsatsningar som ingår. Trafikuppgörelsen borde i stället enligt motionärerna ha utformats så att motorvägarna hade lämnats utanför, en storsatsning gjorts på spårburen kollektivtrafik och miljöavgifter påförts bilismen i innerstaden. De intäkter som skulle kunna erhållas från miljöavgifter borde vidare enligt motionen användas till en angelägen utbyggnad av kollektivtrafik och infartsparkeringar. I motion T50 (v) görs bedömningen att överenskommelsen om trafiken i Stockholm innebär starkt negativa effekter på naturmiljön, boendemiljön och stadsmiljön och på sikt även starkt negativa ekonomiska konsekvenser för både samhället och individen. Enligt motionärerna bör kollektivtrafiken först byggas ut innan det eventuellt kan bli aktuellt att bygga ut nya vägar. I motionen redovisas mot denna bakgrund en alternativ investeringsplan för större kollektivtrafikprojekt fram till kring år 2000 som omfattar projekt för drygt 21 miljarder kronor. I motionen anges vidare att de intäkter som kan komma med trafikavgifter enbart skall gå till utbyggnad av kollektivtrafiken. Vidare anges att Öster- och Västerleden inte skall byggas ut medan däremot Södra länken och Värtalänken bedöms kunna behövas men i en bantad utformning. I motion T66 (mp) framhålls att planeringen av Stockholmstrafiken inte skall bygga på vare sig det s.k. Dennispaketet i dess helhet eller på den i propositionen angivna överenskommelsen mellan tre partier i Stockholms stad och län, utan i stället på det i motionen refererade miljövänliga trafikalternativet. Detta alternativ innebär bl.a. utbyggnad av ett kollektivt stomnät i Stockholms innerstad med spårvagnar eller trådbussar, utbyggnad av snabbspårvägar, förlängning och utbyggnad av pendeltågstrafik och utbyggd tunnelbanetrafik. Enligt motionärerna bör riksdagen ange att målsättningen för trafikplaneringen i länet skall vara en successiv minskning av biltrafiken och att utsläppen av såväl koldioxid som kväveoxider från biltrafiken skall minska årligen. Trafikplaneringen får vidare enligt motionärerna inte påverka något fastlagt riksintresse eller kulturminnesvård utan riksdagens godkännande. Vad gäller de i överenskommelsen angivna projekten yrkas att Österleden och Västerleden inte skall byggas. Lagstiftning bör slutligen enligt motionen införas som gör det möjligt att införa en regional hälso- och miljöskatt på drivmedel. I motion T245 (fp) framhålls behovet av uppföljning av Stockholmsförhandlingarna vad gäller anslag till trafikinvesteringar och nödvändiga förändringar i lagstiftningen. Regionens långsiktiga åtagande för avgiftsfinansiering reser krav på att också staten gör motsvarande långsiktiga åtaganden på en högre anslagsnivå än den som regionen tidigare erhållit. Motionärerna framhåller vidare behovet av en fortsatt spårutbyggnad i länet även efter det att de nu påbörjade projekten är färdiga. I motion T252 (m) framhålls att en utbyggnad av kommunikationerna i Stockholmsregionen med bl.a. Arlandabanan och en ring runt innerstaden samt Västerleden är av nationellt intresse.
4.4 Göteborgsregionen
Överenskommelsen för Göteborgsregionen har träffats med kommunerna Göteborg, Härryda, Partille, Mölndal, Öckerö, Kungälv, Ale, Lerum och Kungsbacka. De åtgärder som ingår gäller under den närmaste tioårsperioden med inriktning för tiden därefter. Våren 1995 skall nya överläggningar tas upp om hur överenskommelsen genomförts. I överenskommelsen ingår utbyggnader av bl.a. kollektivtrafiksystemet i Göteborg, infartsparkeringar och busskörfält, järnvägsutbyggnader, utbyggnad av E6 i en ny sträckning öster om Göteborg, förstärkning av ringlederna, förläggning av Götaleden och Bräckeleden i tunnel, utflyttning av godsterminaler, utveckling av regionaltåg i Västsverige, införande av bilavgifter, införande av en miljözon innanför ringleden och utveckling av miljövänlig trafik. Överenskomna investeringar beräknas sammanlagt till drygt 10 miljarder kronor, varav 4,4 miljarder kronor avser kollektivtrafik och 5,9 miljarder kronor vägåtgärder. Finansiering redovisas för knappt 5 miljarder kronor, varav 2,1 miljarder kronor till kollektivtrafik och 2,7 miljarder kronor -- huvudsakligen genom avgifter -- till vägtrafik. Kommunerna har åtagit sig att avsätta totalt 500 milj.kr. och förklarat sig beredda att införa avgifter på väg- och gatutrafiken som bedöms ge intäkter motsvarande 350 milj.kr. per år fr.o.m. år 1994. Banverkets, vägverkets och länsstyrelsernas investeringsanslag till objekt som omfattas av överenskommelsen är sammantaget ca 600 milj.kr.
Regeringen har i sin bedömning angett att med den träffade överenskommelsen finns ett värdefullt gemensamt regionalt handlingsprogram som kan läggas till grund för fortsatt arbete. Miljö- och trafikförhållandena anges sålunda kunna förbättras betydligt om överenskomna åtgärder genomförs. Även förutsättningarna för den regionala utvecklingen i Göteborgsregionen och dess omland uppges förbättras. Regeringen förordar att högst 1,3 miljarder kronor skall kunna få disponeras för kollektivtrafikprojekt enligt den beskrivna överenskommelsen. En förutsättning är att projekten konkretiseras ytterligare och en delfinansiering sker med statliga anslag, kommunala medel och med avgifter på väg- och gatutrafiken.
Motionerna med anledning av överenskommelsen om Göteborgsregionen behandlar dels överenskommelsens allmänna omfattning och inriktning, dels vissa enskilda utbyggnadsprojekt. I motion T60 (c) framhålls att en prioritering av projekten i Göteborgsöverenskommelsen bör ske till kollektivtrafikområdet. En upprustning och utbyggnad av kollektivtrafiken bör därför enligt motionärerna komma till stånd innan vägarna byggs ut. I motionen avvisas vidare förslaget om en ny sträckning av Europaväg 6 öster om Göteborg. Detta projekt bör enligt motionen i stället utredas ytterligare och sättas i samband med åtgärder för att öka kollektivtrafiken. I motion T51 (mp) anges att Västsverige med rådande miljösituation är hotat. Alla tillgängliga resurser bör därför satsas på den miljövänliga kollektivtrafiken. En utbyggnad av E6 i ny sträckning bör därför inte genomföras. I motion T48 (v) bedöms att överenskommelsen om trafiken i Göteborg innebär starkt negativa effekter på naturmiljön, boendemiljön och stadsmiljön och på sikt även starkt negativa ekonomiska konsekvenser för både samhället och individen. Enligt motionen bör i stället investeringsmedlen gå till kollektivtrafiken för att därmed möjliggöra en verklig förändring av regionens resande. Trafikantavgifter skall följaktligen enbart användas till en angelägen utbyggnad av kollektivtrafiken. Större projekt skall vidare enligt motionen föregås av miljökonsekvensbeskrivningar, där olika alternativ prövas så att allmänhet och beslutsfattare kan fatta korrekta beslut. I motion T224 (v) framhålls att en satsning bör göras på utbyggnad av en första etapp med automatisk spårvägstrafik i Göteborg. Genom användande av sådan ny teknik som avsevärt förbättrar kollektivtrafiken bedöms att bilismen kan reduceras radikalt. Investeringskostnaden för projektet bör enligt motionen delvis bestridas från den föreslagna infrastrukturfonden med hänsyn till projektets nationella värde som referensanläggning.
4.5 Malmöregionen
Överenskommelsen i Malmöregionen har träffats mellan Malmöhus läns landsting, Malmö stad och Kommunförbundet Malmöhus. Överenskommelsen bygger på förutsättningen att beslut fattas om utbyggnad av en fast Öresundsförbindelse som en kombinerad landsvägs- och järnvägsbro mellan Malmö och Köpenhamn. Beroende på den osäkerhet som är förknippad med brobygget har många åtgärder i trafiksystemet inte kunnat preciseras i den nu träffade överenskommelsen. Ytterligare förhandlingar förutsätts därför genomföras senare. Överenskommelsen innebär att det inom Malmöhusregionen skapas en gemensam huvudman för kollektivtrafiken som också skall ansvara för planeringen av trafiksystemet. Ett program för den inomregionala kollektivtrafiken skall vidare utarbetas. I överenskommelsen redovisas åtgärder avseende bl.a. järnvägen Malmö--Ystad, Västkustbanan, Södra stambanan, utbyggnad av en järnvägstunnel under Malmö city, regionaltåg i Sydsverige, utbyggnad av yttre ringväg i Malmö och en utbyggnad av vissa övriga vägar. Kostnaden för alla åtgärder i trafikprogrammet har inte angetts fullt ut. Kostnadsuppgifter redovisas dock för närmare 10 miljarder kronor. Enligt överenskommelsen avser regionen bidra med ca 300 milj.kr. Finansieringsmedverkan genom olika former av avgifter kommer, enligt vad som sägs i överenskommelsen, att prövas i anslutning till varje enskilt investeringsprojekt.
Regeringens bedömning med anledning av överenskommelsen är att beslutet att bilda en gemensam huvudman för kollektivtrafiken och för trafikplaneringen skapar en betydelsefull förutsättning för en rationell och ändamålsenlig samhällsplanering. Regeringen aviserar att man därför har för avsikt att återkomma till riksdagen under hösten 1991 med förslag till ändrad lagstiftning för att möjliggöra det åsyftade samarbetet. Regeringen understryker vidare vikten av att regionens trafikstruktur kan utvecklas så att ett sammanhängande och väl fungerande nationellt, regionalt och lokalt trafiksystem förverkligas. Regeringen anser att av de särskilda medlen för att bl.a. förbättra miljösituationen i storstadsregionerna bör högst 700 milj.kr. disponeras för Malmöregionen. Som villkor bör dock gälla att först skall ytterligare klarhet vinnas om projektens utformning och om finansieringsförutsättningarna för enskilda objekt. Regeringen anser vidare att det beskrivna åtgärdsprogrammet behöver konkretiseras ytterligare. Detta gäller såväl allmänt om trafikleder och kollektivtrafik och delfinansieringen som samhällsplaneringen i regionen till följd av frågan om en fast Öresundsförbindelse. Enligt regeringen bör det därför ankomma på delegationen för infrastrukturinvesteringar att pröva omfattningen av de fondmedel som skall utgöra en delfinansiering från statens sida till trafikinvesteringarna i Malmöregionen.
Motionerna med anledning av överenskommelsen om Malmöregionen behandlar både uppgörelsens allmänna omfattning och inriktning och vissa enskilda investeringsprojekt. I motion T60 (c) bedöms att det program som ingår i överenskommelsen för inomregional kollektivtrafik är positivt. Enligt motionen erfordras dock en mer kraftfull satsning på en utbyggnad av regionens pendeltågstrafik. I motion T49 (v) framhålls att överenskommelsen om trafiken i Malmöregionen innebär starkt negativa effekter på naturmiljön, boendemiljön och stadsmiljön och på sikt även starkt negativa ekonomiska konsekvenser för både samhället och individen. En ny förhandlingsomgång bör därför genomföras för regionen innehållande bl.a. utbyggnad av moderna spårvägssystem, omläggning av västkustbanan och utbyggnad av pågatågstrafik i nya relationer med höjd reskvalitet genom bättre utrustade tåg och terminaler. På vägområdet avstyrks de ingående projekten. Vad gäller finansieringen anförs att en procentuellt större andel av infrastrukturfondens medel bör komma Malmöregionen till del. Vidare framhålls att trafikantavgifter bör införas på de tre motorvägsinfarterna till Malmö. Därmed anges att en väsentlig finansieringsdel klaras för en angelägen utbyggnad av kollektivtrafiken.
4.6 Utskottets ställningstagande
Enligt tillväxtpropositionen bör riksdagen godkänna vad regeringen anfört om tre frågor, nämligen dels utgångspunkter för finansiering av trafikinvesteringar med medel ur infrastrukturfonden, dels om utarbetande av en lagstiftning om avgifter på väg- och gatutrafiken samt dels om utveckling av ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt betalsystem. Utskottets följande framställning disponeras efter dessa tre huvudfrågor.
Utskottet vill inledningsvis framhålla angelägenheten av att trafik- och miljösituationen i landets storstadsområden förbättras. Åtgärder i storstädernas trafiksystem har enligt utskottet stor betydelse för miljösituationen och för tillväxten i hela landet. Utskottet bedömer att för detta krävs långsiktiga beslut om omfattande investeringar och ett stort antal samverkande åtgärder där olika parter gemensamt agerar för att nå regionalt förankrade trafikpolitiska mål. Utskottet ser därför positivt på de tre uppgörelser som träffats. Ett fullföljande av dessa uppgörelser leder enligt utskottets mening till att en angelägen utveckling främjas så att trafiken kan utvecklas och miljöproblemen bemästras. Utskottet bedömer också att överenskommelsernas utgångspunkter rimmar väl med de trafikpolitiska beslut som riksdagen tidigare antagit. Det är därför angeläget att uppgörelserna kan genomföras. Detta innebär att både en utveckling av kollektivtrafiken och en utbyggnad av vägnätet är nödvändiga. En utbyggnad av vägnätet innebär ökad framkomlighet såväl för bilar som för kollektivtrafiken. För att möjliggöra ett fullföljande av överenskommelserna tillstyrker utskottet förslaget i propositionen att tillföra de tre storstadsregionerna sammanlagt 5,5 miljarder kronor, varav 3,5 miljarder kronor till Stockholmsregionen, 1,3 miljarder kronor till Göteborgsregionen och 700 milj.kr. till Malmöregionen. Ett villkor för att dessa medel skall utbetalas bör enligt utskottets mening vara att syftet med uppgörelserna kan uppnås i sina huvuddrag. Det får ankomma på regeringen att pröva att så sker. Av utskottets tidigare ställningstagande följer att medlen till storstäderna bör tas i anspråk från det av utskottet föreslagna nya anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur. Som tidigare redovisats finns det ett antal motionsyrkanden som tar upp konkreta projekt som ingår i de tre regionala överenskommelserna. Utskottet vill med anledning härav klargöra att riksdagen varken har att godkänna överenskommelsernas innehåll eller ta ställning till de enskilda projekten. Det bör i stället, som anges i tillväxtpropositionen, vara berörda lokala och regionala parter som tillsammans med infrastrukturverken fattar erforderliga beslut. Vidare kan krävas för projektens förverkligande att en fysisk planläggning sker där olika sträckningar och utformningar prövas. Utskottet förutsätter vidare att i den tidigare föreskrivna årliga avrapporteringen till riksdagen, om hur anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur disponerats och vilka planer som finns, en särskild redovisning görs för måluppfyllelsen för de tre storstadsöverenskommelserna. Utskottet har därmed inget att erinra mot vad regeringen anfört beträffande utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena med den skillnaden att de 5,5 miljarder kronor som skall tillföras storstäderna bör tas i anspråk från det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär följaktligen att samtliga motionsyrkanden som väckts om bl.a. ökade statliga anslag, ändrad medelsfördelning mellan regionerna, nya bidragsändamål, ändrad medelsanvändning, ändrad utbyggnadsordning, krav på uppföljning och om en annan inriktning av medelsanvändningen avstyrks. Detta gäller motionerna T40 (mp), T48 (v), T49 (v), T50 (v), T51 (mp), T60 (c), T66 (mp), T224 (v), T244 (mp), T245 (fp), T252 (m) och T269 (c) i nu behandlad del.
Vad gäller förslaget om utarbetande av lagstiftning om avgifter för väg- och gatutrafiken kan utskottet konstatera att en avgörande förutsättning för de investeringar som ingår i överenskommelsen för såväl Stockholms- som Göteborgsregionen är att möjligheter finns att kunna införa avgifter på väg- och gatutrafiken. Som framgår av propositionen kräver sådana avgiftssystem lagstiftning varför regeringen senare avser återkomma till riksdagen med förslag till författning på området. En förutsättning är vidare en utveckling av elektroniska avgiftssystem som ger smidighet och skapar rättssäkerhet. När det gäller avgiftssystemets omfattning motsätter man sig i motion T62 (m) att en del av finansieringen skall kunna ske genom bilavgifter eller s.k. områdesavgifter på befintliga gator och vägar. Utskottet anser att slutlig ställning i denna fråga först kan tas när förslag till lagstiftning föreligger. Utskottet vill dock framhålla att enligt två av storstadsöverenskommelserna krävs bilavgifter inte bara av finansieringskäl utan också för att begränsa genomfartstrafik i vissa områden och för att styra trafiken till olika ring- och tvärleder. Bilavgifter utgör därmed både en integrerad och nödvändig del i de totala lösningarna av storstadsområdenas trafik- och miljöproblem. Utskottet har med hänvisning härtill inget att erinra mot vad regeringen anfört om utarbetande av förslag om lagstiftning om avgifter på väg- och gatutrafiken. Utskottets ställningstagande innebär att motion T62 (m) avstyrks i denna del. I motionerna T223 (v), T244 (mp) och T267 (fp) begärs att kommunerna skall ges rätt att ta ut särskilda områdes- eller trängselavgifter för att minska biltrafiken. Dessa yrkanden blir tillgodosedda varför motionerna i berörd del bör kunna lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet konstaterar beträffande ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt betalsystem att en förutsättning för införande av väg- och gatuavgifter är att aktuella system uppfyller höga krav på såväl enkelhet som rättssäkerhet. Utskottet anser det därför väsentligt att utvecklingsarbetet inom området främjas. Vad gäller ny teknologi inom vägtrafikområdet vill utskottet vidare hänvisa till ett tidigare betänkande i vår om transportforskning (bet. 1990/91:TU15). Utskottet har i detta sammanhang beträffande statligt stöd till forskning och utveckling av typen PROMETHEUS och DRIVE, där det s.k. försöksområdet Västsverige ingår, framhållit att det är väsentligt att man från svensk sida följer forskning och utveckling som bedrivs utanför vårt land för att vi skall kunna tillgodogöra oss resultaten av vad som därvid kommer fram. I utskottets betänkande omnämns vidare de planer som finns på att starta likartade projekt av motsvarande storlek på järnvägsområdet. Utskottet har med hänvisning till vad som nu anförts inget att erinra mot vad regeringen anfört om utveckling av ny teknologi inom vägområdet och ett elektroniskt betalsystem. Utskottet avstyrker därmed motion T35 (v) i denna del. Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med motion T220 (fp) i allt väsentligt torde kunna tillgodoses. Motionsyrkandet påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.
5 Reformerad investeringsplanering
Regeringen har i tillväxtpropositionen under avsnittet Reformerad investeringsplanering behandlat dels den samordnade investeringsplaneringen, dels den investeringsplanering som sker inom de olika trafikgrenarna. I det följande redovisas utskottets överväganden om den gemensamma planeringen för trafiksektorn och om vissa övergripande planeringsfrågor. För planeringen inom de skilda trafikgrenarna hänvisas till särskilda betänkanden senare denna vår från utskottet (bet. 1990/91:TU25 Järnvägstrafik och bet. 1990/91:TU26 Vägväsende m.m.).
5.1 Bakgrund
Som bakgrund till regeringens överväganden redogörs för det arbete som skett sedan riksdagen behandlade den samordnade investeringsplaneringen i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut. Med anledning av detta beslut uppdrog regeringen i november 1988 åt de berörda infrastrukturverken att för sina resp. verksamhetsområden utarbeta och redovisa en långsiktig investeringsplan. Transportrådet fick samtidigt i uppdrag att som grund för verkens arbete ta fram ett gemensamt planerings- och prognosunderlag samt att i efterhand utvärdera verkens uppgjorda planer. I regeringens bakgrundsbeskrivning hänvisas vidare till riksdagsbeslutet våren 1990 om vissa näringspolitiska frågor. En vidareutveckling av den samordnade investeringsplaneringen angavs därvid som nödvändig (prop. 1989/90:88, bet. TU27, rskr. 325). Med anledning av detta ställningstagande gav regeringen den 31 maj 1990 transportrådet i uppdrag att senast den 1 oktober 1990 lämna förslag om hur den samordnade investeringsplaneringen skulle kunna vidareutvecklas. I transportrådets utredning konstateras att dagens planeringssystem i huvudsak utgör en god grund för ett fortsatt reformarbete. Samhällekonomiskt synsätt, regional förankring och långsiktighet präglar bl.a. arbetet. En utveckling krävs dock enligt transportrådet på vissa punkter, exempelvis åtgärder för att tillmötesgå målen om en god miljö och regional balans. Samtidigt finns önskemål om mer förenklade och flexibla planeringsformer. I rådets rapport sägs vidare att trafikverkens planering inte är helt jämförbar. Bland rådets förslag ingår att riksdagens och regeringens inflytande över planeringssystemet bör stärkas genom tydligare riktlinjer och uppföljning. Transportrådets rapport har remissbehandlats under hösten 1990.
5.2 Regeringens förslag
Regeringen har i tillväxtpropositionen deklarerat att investeringar i trafikens infrastruktur har en grundläggande betydelse för en positiv samhällsutveckling. Mot den bakgrunden är det naturligt att samhället har ett ansvar för att sådana anläggningar som behövs för allmänna transportbehov kommer till utförande. Den samordnade investeringsplaneringen bedöms därvid utgöra ett viktigt instrument för att man skall kunna ta ställning till olika investeringsstrategier och göra avvägningar mellan skilda delar av trafiksektorn. Regeringen anger vidare att för den långsiktiga investeringsplaneringen bör en förstärkning ske av regeringens politiska styrning. Styrningen är avsedd att ske i första hand genom tydligare planeringsdirektiv till verken där inriktningen av investeringsplaneringen skall framgå. Trafikverken skall innan projektplaneringen påbörjas för regeringen redovisa investeringsinriktningen under de kommande 5--10 åren. Om det är nödvändigt kan regeringen därmed på ett tidigt stadium påverka trafikverkens kommande investeringar. Planerna bör även fortsätttningsvis omfatta tio år men ges en översiktligare form för de sista fem åren. I sammanhanget hänvisar regeringen till sin syn på vilka större investeringar som kan komma att genomföras under 1990-talet med tillskott bl.a. från den särskilda infrastrukturfonden. Organisatoriskt anges att det fortsättningsvis bör ankomma på regeringskansliet att tillse att det tas fram ett gemensamt planerings- och prognosunderlag för trafikverken. Regeringen har vidare att utfärda anvisningar så att enhetliga utvärderingsmetoder används samt att såväl trafikverksgemensamma som trafikgrensvisa direktiv ges till trafikverken. Sammantaget anges att detta innebär att en åsyftad ökad politisk styrning uppnås. Med en tidsmässigt samordnad planering, byggd på ett gemensamt planerings- och prognosunderlag och tillämpning av enhetliga samhällsekonomiska utvärderingsmetoder, anförs vidare att möjligheten förbättras att jämföra de samlade effekterna av investeringarna inom skilda trafikslag.
5.3 Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag om en reformerad investeringsplanering har behandlats i ett flertal motioner. Motionerna tar upp dels principiella frågor kring investeringsplaneringens utformning, dels vilka frågor och regioner som särskilt bör prioriteras inom ramen för planeringssystemet och dels frågor om hur investeringsplaneringen bör samordnas.
I motion T35 (v) framhålls bl.a. att riksdagen bör delta i planeringsprocessen för att de folkvalda skall få större möjligheter till styrning och inflytande. Motsvarande uppfattning återspeglas även i motion T60 (c) som avvisar en koncentration av den politiska styrningen till regeringen. I stället framhåller motionärerna att det bör vara riksdagen som skall ange förutsättningarna för trafikverkens långsiktiga investeringar. Trafikverken skall också innan projektplaneringen påbörjas för riksdagen redovisa investeringsinriktningen för de närmaste 5--10 åren så att riksdagen redan på ett tidigt stadium ges möjlighet att påverka utvecklingen av samhällets infrastruktur. I motion T215 (c) framhålls betydelsen av att en bättre samordning av investeringarna i landtransporternas infrastruktur kan åstadkommas. Utskottet har vid flera tillfällen under senare år understrykt att infrastrukturen har en grundläggande betydelse för samhällets utveckling och att det därför är naturligt att stat och kommmun har ansvaret för att sådana trafikanläggningar som tillgodoser allmänna transportbehov kommer till utförande. I detta ansvar ingår hur statsmakterna skall göra avvägningar i satsningar på de olika trafikslagen. Utskottet delar mot denna bakgrund regeringens uppfattning att investeringsplaneringen bör utvecklas vidare. Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad som anförs i det föregående under avsnitt 3.5 om ett stärkt inflytande från riksdagens sida över infrastrukturplaneringen och det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. Utskottet framhåller där att det politiska inflytandet över planeringsprocessen bör stärkas och att regeringen därför bör underställa riksdagen övergripande riktlinjer för hur infrastrukturen skall utvecklas. Vad utskottet anfört innebär att syftet med motionerna i allt väsentligt torde bli tillgodosett. De påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därför av utskottet. Utskottet lämnar, med hänvisning till det anförda, utan ytterligare erinran vad som anförs i tillväxtpropositionen om den politiska styrningen av investeringsplaneringen och den trafikgrensövergripande investeringsplaneringen.
I sitt betänkande 1990/91:TU3 om vissa trafikpolitiska frågor framhöll utskottet att effektiva sjötransporter är av strategisk betydelse för transportsektorn. Tillgången till sjötransporter ökar valfriheten för näringslivet och kan därmed ge lägre transportkostnader. Även energi- och miljöskäl talar för sjöfarten, anförde utskottet i detta betänkande. Utskottet förutsatte att den samordnade investeringsplaneringen kommer att utformas så att möjligheterna att bättre utnyttja sjöfarten längs våra kuster kan belysas. Mot bakgrund av vad utskottet uttalade om sjöfarten i betänkandet 1990/91:TU3 anser utskottet att regeringen i tillväxtpropositionen tydligare borde ha klargjort på vad sätt utskottets önskemål skall kunna tillgodoses inom ramen för en utvecklad investeringsplanering. Utskottet förutsätter dock att investeringsplaneringen utformas på det sätt utskottet angivit.
Utskottet övergår nu till att närmare behandla formerna och riktlinjerna för investeringsplaneringen. Regeringen har i propositionen inte närmare preciserat planeringsdirektivens innehåll. En förändring sägs dock förordas mot en ökad helhetssyn där ett mer uttalat nationellt perspektiv anläggs. Regeringen hänvisar till att ett större antal investeringar kan komma att utföras under 1990-talet med tillskott bl.a. från regeringens föreslagna infrastrukturfond. Ett flertal motioner har tagit upp frågan om vilka riktlinjer som bör meddelas till de ansvariga infrastrukturhållarna inför planeringsarbetet. Yrkanden finns bl.a. om hur verken bör utforma sina investeringskalkyler och göra samhällsekonomiska bedömningar. Särskilda regionala insatser efterlyses också i flera motioner med en utveckling av trafikens infrastruktur i olika landsdelar.
Vad gäller frågan om val av planeringsmetodik m.m. framhålls i motion T35 (v) att den samhällsekonomiska analysen bör bygga på hur olika alternativ och avvägningar mellan trafikslagen påverkar samhällsekonomin. En mer fullständig behandling bör därvid ske av frågor som gäller hushållning med naturresurser, bebyggelseutveckling, markanvändning och miljökonsekvenser. I motion T40 (mp) understryks angelägenheten av att ett samhällsekonomiskt synsätt präglar investeringsplaneringen. Detta innebär bl.a. enligt motionärerna att trafiken skall beskattas i enlighet med sina samhällsekonomiska kostnader varför såväl bensinskatten som framför allt kilometerskatten bör höjas. I motionen framhålls även vikten av en aktiv regionalpolitik när investeringar i trafikens infrastruktur planeras och fördelas. I motion T203 (mp) påtalas nödvändigheten av att dels samhällekonomiska beräkningar görs på ett likartat sätt för olika trafikinvesteringar, dels att denna bedömning sker på det sätt som riksdagen tidigare uttalat sig för, vilket innebär att ett samhällsekonomiskt synsätt skall bilda utgångspunkten. I motionerna T81 (mp), T207 (mp), T231 (mp) och T412 (mp) framhålls behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att främja miljövänlig kollektivtrafik, minska vägtrafiken och för att förbättra trafiksäkerheten. Enligt motionärerna bör en utbyggnad av kollektivtrafiken göras så att den blir mer effektiv och kundanpassad och därmed kan konkurrera bättre med bilismen.
Vad gäller de motionsyrkanden som väckts om val av planeringsmetodik m.m. vid investeringsbedömningen vill utskottet erinra om att enligt 1988 års trafikpolitiska beslut skall ett samhällsekonomiskt synsätt utgöra en grund vid investeringsplaneringen. Investeringsplanerna inom vägverket, banverket, luftfartverket och sjöfartsverket skall också upprättas efter enhetliga samhällsekonomiska metoder. Utskottet vill vidare erinra om att regeringen aviserat att man har för avsikt att tillsätta en utredning för att granska och utveckla trafikverkens samhällsekonomiska kalkylmodeller mot bakgrund av den kritik som förts fram i olika sammanhang. Beträffande frågan om de olika trafikgrenarnas kostnadsansvar vill utskottet hänvisa till det pågående utredningsarbete som regeringen initierat inför uppföljningen av det gällande trafikpolitiska beslutet. När det gäller de motionsyrkanden som efterlyser åtgärder på samhällsplaneringsområdet vill utskottet erinra om att en aktiv samhällsplanering ingår som en viktig komponent för att åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem. I regeringens proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö förordas också en fortsatt utveckling innefattande bl.a. en ökad användning av miljökonsekvensbeskrivningar. För den kommunala och regionala planeringen förordas vidare åtgärder för att främja en bebyggelseutveckling med ett minskat resbehov och en förbättrad kollektivtrafikförsörjning. Utskottet bedömer mot denna bakgrund att inom ramen för det fortsatta utvecklingsarbetet på området kan syftet med motionsyrkandena till väsentlig del komma att tillgodoses. De påkallar därmed ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.
Yrkanden om behov av infrastruktursatsningar i särskilda regioner har tagits upp i en rad motioner.
I motionerna T26 (m), T59 (s), T217 (s) och T268 (c) framhålls behovet av ett utvecklat trafiksystem i Skåne. I den förstnämnda motionen påtalas särskilt angelägenheten av att hela Skåne betraktas från trafikplaneringssynpunkt som en sammanhållen region. I motion T63 (c) yrkas på insatser för att förbättra kommunikationerna i Blekinge. I motionerna T24 (s) och T33 (fp) framhålls att sydöstra Sverige med dess speciella behov och förutsättningar bör få del av de infrastrukturmedel som planeras avsättas för den fortsatta utbyggnaden av trafiksystemet. I motion T52 (c) uppmärksammas behovet av en utbyggnad av infrastrukturen i Västsverige vad gäller såväl vägar som järnvägar. Enligt motionärerna har rätta insatser i regionen också positiva effekter för stora delar av landet i övrigt. I motionerna T13 (s), T247 (fp) och T565 (c) framhålls betydelsen av utvecklade kommunikationer och behovet av satsningar i bl.a. Älvsborgs län. Enligt den sistnämnda motionen innebär ett förverkligande av målsättningen om en fungerande trafik i hela landet att fördelningen av resurser till infrastrukturens utbyggnad skall komma hela landet till del. I motion T70 (mp) påtalas att trafiken till och från Gotland har en viktig näringsgeografisk betydelse. I motion T36 (v) framhålls behovet av en utbyggnad av kommunikationerna i Östergötland med en inriktning som bl.a. främjar en ökad kollektivtrafik. I motionerna T10 (m) och T265 (m) framförs att satsningar bör prioriteras till Mälardalen. I motion T58 (s) yrkas att Bergslagens centrala läge bör tas till vara samt att investeringsmedel bör avsättas till Bergslagen för strategiskt viktiga "matarförbindelser" till de i propositionen föreslagna investeringsobjekten på väg- och järnvägsområdet. Vidare framhålls att den nationella transportvisionen bör bygga på regionalt utarbetade program. I motion T64 (s) framhålls behovet av investeringar i Värmlands kommunikationer som tillgodoser nationella intressen. Detta innebär att en rad insatser bör genomföras på såväl väg- som järnvägsområdet. I motion T222 (s) framhålls behovet av infrastrukturella satsningar i skogslänens inland. Enligt motionärerna krävs det kraftiga trafikinsatser för att skapa en bättre regionalpolitisk balans mellan inlandet och de områden som redan nu har en bra arbetsmarknad. I motionerna T41 (fp) och T239 (fp) bedöms att en satsning på transporter och kommunikationer i Västerbotten är nödvändig för att länets näringsliv, arbetsmarknad, kompetensförsörjning och kulturliv skall kunna utvecklas. Ökade investeringsresurser bör därför enligt motionären sättas in för att förbättra länets kommunikationer.
Utskottet anser att de redovisade motionsyrkandena belyser det betydande behov som finns i flera regioner av ökade investeringsmedel för trafiksystemets vidmakthållande och fortsatta utveckling. Som flera motionärer påtalat kan regionala insatser också ha en stor nationell betydelse med hänsyn till de trafikmässiga samband som finns mellan olika landsdelar. Det är därför enligt utskottets mening angeläget med en ökad helhetssyn och ett mer uttalat nationellt synsätt i planeringssystemet där för landet viktiga investeringsbehov kan komma till uttryck och avvägas. Utskottet konstaterar att en del av de investeringsobjekt som förts fram i de tidigare refererade motionsyrkandena innefattas i trafikverkens planer och i de projekt som kan finansieras från det av utskottet föreslagna nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur. Dessa projekt har i många fall en strategisk betydelse för landets trafikförsörjning varför ett förverkligande av investeringarna bedöms kunna sprida positiva konsekvenser även till andra regioner. Genom eliminering av s.k. flaskhalsar i trafiksystemet kan sålunda även geografiskt sett mer avlägsna regioner gynnas. Utskottet vill vidare erinra om att genom att inrätta det nya anslaget frigörs extra utrymme inom ramen för de ordinarie anslagen vilket, som utskottet tidigare föreslagit bör komma sådana regioner till del som inte kan utnyttja detta anslag. Utskottet har i detta sammanhang också uttalat vissa riktlinjer för den geografiska inriktningen. Utskottet bedömer vidare att genom den utveckling som förutsetts ske av såväl målstyrningen som uppföljningen av investeringarna kan en efterlyst förändring ske av planeringssystemet. Detta innebär bl.a. att riksdagen fortsättningsvis kan ges bättre möjligheter att på ett mer tydligt och ändamålsenligt sätt bedöma olika investeringsstrategier och investeringarnas geografiska inriktning i landets olika delar. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet samtliga nu aktuella motionsyrkanden. Syftet med flera av dem torde dock bli helt eller delvis tillgodosett.
Hemställan
Utskottet hemställer
Trafikpolitikens mål och inriktning
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T28 yrkande 1, 1990/91:T38 yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T61 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T202 yrkande 5, 1990/91:T203 yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4, 1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T215 yrkande 1, 1990/91:T216, 1990/91:T220 yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T231 yrkande 4, 1990/91:T241, 1990/91:T249 yrkande 1, 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och 2, res. 1 (m, fp) res. 2 (c) res. 3 (v) res. 4 (mp)
2. beträffande vissa fordons- och bensinskatter m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 9, 1990/91:T248 yrkande 5 och 1990/91:Fi312, res. 5 (m)
3. beträffande översyn av affärsverken att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 14 och 1990/91:T214 lämnar utan erinran vad regeringen anfört i proposition 1990/91:100 bilaga 8. res. 6 (m, fp)
Investeringar i trafikens infrastruktur
4. beträffande infrastrukturfonden att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande 6, 1990/91:T43 yrkande 1, 1990/91:T61 yrkandena 2 och 4 och 1990/91:T62 yrkande 1 samt med avslag på proposition 1990/91:87 yrkandena 10--12, 56 och 59 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. beträffande anslag på tilläggsbudget till investeringar i trafikens infrastruktur att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T61 yrkande 3 och 1990/91:T62 yrkandena 5 och 6 i denna del till Investeringar i trafikens infrastruktur på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 5000000000 kr., res. 7 (mp) -- delvis
6. beträffande anslag till investeringar i trafikens infrastruktur att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T62 yrkandena 4 och 6 i denna del till Investeringar i trafikens infrastruktur för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 5000000000 kr., res. 7 (mp) -- delvis
7. beträffande anslagets reala värde att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 7 (mp) -- delvis
8. beträffande planeringsram att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T35 yrkande 4 godkänner en planeringsram på 20000000000kr. för investeringar i trafikens infrastruktur (1991 års penningvärde), res. 7 (mp) -- delvis res. 8 (v)
9. beträffande användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T34, 1990/91:T35 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T60 yrkandena 3--5, 1990/91:T202 yrkande 6 samt 1990/91:T565 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 7 (mp) -- delvis res. 9 (m) res. 10 (v) 10. beträffande samfinansiering att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 7 (mp) -- delvis res. 11 (v) 11. beträffande riksdagens inflytande att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 7 (mp) -- delvis res. 12 (v)
Storstädernas trafiksystem
12. beträffande utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:87 och med avslag på motionerna 1990/91:T40 yrkandena 34--36, 1990/91:T48, 1990/91:T49 yrkandena 1, 3--6, 1990/91:T50, 1990/91:T51 yrkandena 1 och 7, 1990/91:T60 yrkande 14, 1990/91:T66, 1990/91:T224, 1990/91:T244 yrkande 1, 1990/91:T245 yrkandena 2 och 5, 1990/91:T252 yrkande 1 och 1990/91:T269 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 13 (c) res. 14 (v) res. 15 (mp)
13. beträffande lagstiftning om avgifter för väg- och gatutrafiken att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförts i propositionen 1990/91:87, avslår motion 1990/91:T62 yrkande 8 samt lämnar motionerna 1990/91:T223, 1990/91:T244 yrkande 2 och 1990/91:T267 yrkande 3 utan vidare åtgärd, res. 16 (m)
14. beträffande ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt betalsystem att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 11 och 1990/91:T220 yrkande 6 lämnar utan erinran vad som anförts i proposition 1990/91:87, res. 17 (v)
Reformerad investeringsplanering
15. beträffande reformerad investeringsplanering att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 8 i denna del och 1990/91:T60 yrkande 7 och 1990/91:T215 yrkande 2 godkänner den inriktning av den politiska styrningen av investeringsplaneringen och den inriktning av den trafikgrensövergripande investeringsplaneringen som förordas i proposition 1990/91:87,
16. beträffande val av planeringsmetodik m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T35 yrkande 8 i denna del, 1990/91:T40 yrkandena 4, 17, 28 och 29, 1990/91:T81 yrkande 1, 1990/91:T203 yrkandena 5 och 6, 1990/91:T207 yrkande 5, 1990/91:T231 yrkande 1 och 1990/91:T412 yrkande 13, res. 18 (v, mp)
17. beträffande infrastruktursatsningar i särskilda regioner att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T10, 1990/91:T13 yrkande 1, 1990/91:T24, 1990/91:T26, 1990/91:T33, 1990/91:T36, 1990/91:T41 yrkande 1, 1990/91:T52, 1990/91:T58 yrkandena 1--2 och 4, 1990/91:T59, 1990/91:T63 yrkande 2, 1990/91:T64 yrkande 1, 1990/91:T70 yrkande 1, 1990/91:T217 i denna del, 1990/91:T222, 1990/91:T239 yrkande 1, 1990/91:T247 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T265 i denna del, 1990/91:T268 yrkandena 1 i denna del, 2 och 5 samt 1990/91:T565 yrkande 6.
Stockholm den 7 maj 1991
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Jarl Lander (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s) och Hans Lindforss (mp).
Reservationer
1. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet har inget att erinra mot det av riksdagen fastlagda målet för trafikpolitiken, nämligen att medborgarna och näringslivet i landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Den av regeringen förda politiken leder emellertid inte till att målet uppnås. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att stat och kommuner reducerar antalet regler och förordningar så långt som möjligt. En sådan avreglering skulle leda till ökad konkurrens, vilket i sin tur skulle medföra såväl lägre priser som bättre service. Trafikgrenarna bör ges ett ökat kostnadsansvar, och markanpassade mekanismer för att finansiera och styra utbyggnaden av infrastrukturen bör användas när så är möjligt. Utskottet anser vidare att erfarenheterna av ekonomiska styrmedel är goda och att sådana därför bör utvecklas vidare och införas i större utsträckning än hittills på trafikområdet. Det är enligt utskottets mening nödvändigt med en kraftig satsning på infrastrukturen under 1990-talet. Finansieringen av den nödvändiga utbyggnaden av infrastrukturen bör bl.a. ske genom utförsäljning av statliga företag och andra statliga tillgångar. Avgifter på nya vägar och broar bör också kunna införas i vissa fall. De av utskottet angivna finansieringssätten möjliggör betydligt större investeringar under 1990-talet än de 100 miljarder kronor som regeringen angivit som mål. Som framhålls i motionerna T62(m) och T220(fp) bör en investeringsnivå på 125--140 miljarder kronor vara möjlig under denna period. Avgörande för storleken på insatserna blir den ekonomiska utvecklingen i landet. Som framhålls i motion T216 (m) är det enligt utskottets mening angeläget med likartat bakgrundsmaterial som kan möjliggöra jämförande samhällsekonomiska kalkyler beträffande nyttan och angelägenhetsgraden av större investeringar i transportsystemet. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med samtliga yrkanden i m- och fp-motionerna torde bli tillgodosett bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock delvis tillgodosett i och med utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T61 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T216 och 1990/91:T220 yrkandena 1, och 4--5 samt med avslag på motionerna 1990/91:T28 yrkande 1, 1990/91:T38 yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T202 yrkande 5, 1990/91:T203 yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4, 1990/91:T215 yrkande 1, 1990/91:T231 yrkande 4, 1990/91:T241, 1990/91:T249 yrkande 1, 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser, såsom också framhålls i motion T60(c), att goda kommunikationer är en förutsättning för att hela Sverige skall leva. En utbyggnad av kollektivtrafiken och ett väl utbyggt väg- och järnvägsnät ökar möjligheterna till ett decentraliserat boende och näringsliv. Investeringar i och utbyggnad av person- och godstransporter är en avgörande förutsättning för att skapa tillväxtmöjligheter i alla delar av landet. I regioner och områden där vägar är det enda alternativet skall staten prioritera vägarna. I tätbefolkade områden skall staten prioritera investeringar i kollektivtrafik medan järnvägen och flyget skall prioriteras vid längre gods- och persontransporter. Trafikpolitiken har en central roll om det skall vara möjligt att komma till rätta med miljöproblemen. Transportsystemet måste därför utformas med utgångspunkt från ekologiska och samhällsekonomiska principer. Trafikpolitiken har också en stor social betydelse. Kommunikationerna måste utformas så att de medverkar till att skapa goda levnadsförhållanden. Beredskaps- och säkerhetsaspekter måste också beaktas. Enligt utskottets mening har staten det yttersta ansvaret för investeringar i infrastruktur. Detta bör riksdagen slå fast. Staten kan inte avhända sig detta ansvar genom att förutsätta olika former av extern finansiering. Utskottet utesluter dock inte att andra finansieringsmöjligheter än skattemedel bör prövas. Utskottet anser att regeringens satsning på infrastruktur är helt otillräcklig. Regeringens förslag till investeringar under 1990-talet, 100 miljarder kronor, innebär att regeringen till stor del hänvisar till extern finansiering som man hoppas få in från näringsliv, kommuner, landsting och via avgifter. Sammantaget måste 1990-talets investeringar i infrastruktur klart överstiga 100 miljarder kronor och finansieras med hjälp av bl.a. försäljning av statliga företag, järnvägsobligationer, mindre investeringar i motorvägar än planerat och miljöavgifter. Som framhålls i motion T202(c) bör regeringen senast under 1992/93 års riksmöte presentera ett samlat program på 40 miljarder kronor för investeringar i stomjärnvägar. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T60(c), T202(c) och T215(c) tillstyrks i nu behandlade delar bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock helt eller delvis tillgodosett i och med utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T202 yrkande 5 och 1990/91:T215 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1990/91:T28 yrkande 1, 1990/91:T38 yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T61 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T203 yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4, 1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T216, 1990/91:T220 yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T231 yrkande 4, 1990/91:T241, 1990/91:T249 yrkande 1, 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att transportstrukturen måste förändras i grunden. Trafikpolitiken är i jämförelse med andra områden det mest tacksamma att ta sig an för att få omfattande och snabba miljöförbättringar. Det förutsätter att riksdagen vågar stå emot de starka krafter som inte vill acceptera en förändring av trafikstrukturen och skärpta restriktioner mot vägtrafiken. Spårbundna transporter skall utgöra basen i landtransportsystemet och den miljövänliga sjöfarten måste utvecklas. Dessa transportslag bör prioriteras framför flyget och vägtrafiken. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är också en viktig jämlikhetsfråga. Alla vuxna individer har inte tillgång till bil. Kvinnor, barn och ungdom har ett stort behov av en fungerande persontrafik. Som framhålls i motion T241(v) har investeringarna i infrastruktur under många år varit otillräckliga, vilket har hämmat landets produktivitetsutveckling och skapat stora miljöproblem. Utskottet tillstyrker förslaget i motion T249(v) att riksdagen bör besluta att behovet av nyinvesteringar i järnvägar, ca 65 miljarder kronor under tio år, skall styra riksdagens beslut om anslag på detta område. Investeringsbehovet i infrastrukturen kan inte klaras med nuvarande skattesystem eftersom den skattehöjning som skulle krävas blir orealistiskt hög. Utskottet anser därför att det bör bildas regionala samhällsstyrda infrastrukturorgan som tar ansvar för och genomför nödvändiga investeringar. Dessa organ skall ha rätt att ta ut markavgifter för att täcka investeringskostnaderna. Markavgiften skall motsvara den markvärdesstegring som skapas av infrastrukturinvesteringarna och tas ut av alla markägare som får nytta av investeringen. Förslaget om regionala infrastrukturorgan innebär att ett kraftfullt instrument erhålls för styrning av infrastrukturinvesteringar. Det har gynnsammare fördelningspolitiska effekter än nuvarande skattefinansiering. Kopplingen mellan intäkter och kostnader leder till en effektivare resursanvändning. Vidare möjliggörs en kraftfull och enkel politisk styrning av investeringarna. Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt utarbeta förslag till samhällsstyrda regionala infrastrukturorgan enligt de riktlinjer som anges i motionen. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T241(v), T249(v) och T259 (v) tillstyrks i nu behandlade delar bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock helt eller delvis tillgodosett i och med utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T241, 1990/91:T249 yrkande 1 och 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4 samt med avslag på motionerna 1990/91:T28 yrkande 1, 1990/91:T38 yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T61 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T202 yrkande 5, 1990/91:T203 yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4, 1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T215 yrkande 1, 1990/91:T216, 1990/91:T220 yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T231 yrkande 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Trafikpolitikens mål och inriktning (mom.1)
Hans Lindforss (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Riksdagen beslutade" och på s. 19 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser, såsom framhålls i motion T40(mp) att politiken måste utgå från det ekologiska grundförhållandet att biosfären är ett slutet system bestående av en rad kretslopp och att det är nödvändigt att utveckla ett mer kritiskt förhållningssätt till trafiktillväxten och trafikprognoser. 1988 års trafikpolitiska beslut måste omprövas. En ny trafikpolitik skall syfta till att minska vägtrafiken, överföra godstrafik till järnväg och sjötrafik, minska utsläppen, minska flygtrafiken till järnvägens förmån, öka järnvägsutbyggnaderna och söka mer energieffektiva transportlösningar. Enligt utskottets mening måste vägnätet och bilismen anses fullt utbyggda i vårt land. Vägtrafiken medför stora samhällsekonomiska kostnader varje år. Beräkningar har gjorts som visar att förlusterna uppgår till 10--20 miljarder kronor per år. Även flyget ger upphov till samhällsekonomiska förluster som framhålls i motion T701 (mp). Utskottet anser att riksdagen bör uttala att personbilstrafiken bör minskas med 25% fram till år 1995 och att den långväga godstrafiken, mätt i tonkilometer bör minskas med 30% under samma tidsperiod. Trafiken utgör i dag en av de största resursförbrukarna och miljöförstörarna. Det är därför nödvändigt att såväl miljöanpassa trafiksystemet som att utveckla alternativ till biltrafiken som präglas av betydligt lägre energiförbrukning, minskad miljöpåverkan och bättre säkerhet. Exempel på detta är den eldrivna järnvägen, den miljöanpassade kollektivtrafiken och spårtaxi. Som framhålls i motion T38 (mp) krävs en mer långtgående samordning mellan olika transportslag. Därför bör ett trafikverk bildas som kan göra denna typ av överväganden. Riksdagen bör besluta som begärs i motionerna T40(mp), T231(mp) och T508(mp) att nyinvesteringar för 65 miljarder kronor skall göras i statliga järnvägar under 1990-talet. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga yrkanden i mp-motionerna tillstyrks bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock i och med utskottets ställningstagande helt eller delvis tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande trafikpolitikens mål och inriktning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T38 yrkande 2, 1990/91:T40 yrkandena 1--3, 5, 11 och 30, 1990/91:T203 yrkande 1, 1990/91:T205, 1990/91:T207 yrkandena 1--4, 1990/91:T231 yrkande 4, 1990/91:T508 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motionerna 1990/91:T28 yrkande 1, 1990/91:T60 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T61 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T62 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T202 yrkande 5, 1990/91:T211 yrkandena 1--5 och 23, 1990/91:T215 yrkande 1, 1990/91:T216, 1990/91:T220 yrkandena 1 och 4--5, 1990/91:T241, 1990/91:T249 yrkande 1 och 1990/91:T259 yrkandena 3 och 4,
5. Vissa fordons- och bensinskatter m.m. (mom.2)
Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Den senare" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med motionärerna att särskilda åtgärder krävs för att reparera de försummelser som under senare år förekommit beträffande vägunderhållet. För flertalet andra transportsätt finns det möjlighet att genom avgifter skaffa fram resurser för nödvändigt underhåll. Avgiftsfinansiering på vägområdet bör endast komma i fråga för att finansiera nyanläggning av t.ex. vägar och broar. Mot denna bakgrund anser utskottet det värt att överväga att en viss bestämd andel av drivmedelsskattemedlen avdelas för åtgärder på vägområdet. På så sätt leder också en ökad bilism till att de ekonomiska resurserna automatiskt växer och kan användas för det ökade slitaget. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionsyrkandena blir tillgodosett i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande vissa fordons- och bensinskatter m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande 9, 1990/91:T248 yrkande 5 och 1990/91:Fi312 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Översyn av affärsverken (mom.3)
Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet har" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T211 (m), nämligen att affärsverkens kommersiella verksamhet bör ombildas till bolag och en gemensam instans skapas för verkens myndighetsutövning. Som framhålls i motionen äger flera av affärsverken, t.ex. SJ, dotterbolag som direkt konkurrerar med affärsverket. Sådana företag bör avyttras. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T211 (m) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Motion T214 (s) avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande översyn av affärsverken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 14, med anledning av vad regeringen anfört i proposition 1990/91:100, bilaga 8 samt med avslag på motion 1990/91:T214 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Anslag till investeringar i trafikens infrastruktur (mom.5--11)
Hans Lindforss (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet anser att" och på s. 28 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Utskottet har i det föregående motsatt sig regeringens förslag att inrätta en infrastrukturfond och i stället anfört att dessa medel bör anvisas på anslag över statsbudgeten. Som framhålls i motion T40 (mp) bör de 10 miljarder kronor som regeringen avsåg tillföra infrastrukturfonden fördelas på olika anslag så att det inte råder någon tvekan om för vilka ändamål medlen skall användas. Att anvisa 10 miljarder kronor på ett nytt engångsanslag anser utskottet vara en olämplig metod. I motion T40 (mp) anförs att de 5 miljarder kronor som i propositionen föreslås anvisas på tilläggsbudget innevarande budgetår bör fördelas enligt följande:
1,7 miljarder kronor i ökade anslag till banverket för budgetåret 1991/92, 3,0 miljarder kronor till ett nytt engångsanslag för investeringsstöd till miljöanpassad kollektivtrafik (åren 1991/92, 1992/93, 1993/94), 0,3 miljarder kronor till ett nytt engångsanslag för utveckling av miljöanpassad kollektivtrafik (åren 1991/92, 1992/93, 1993/94).
De 5 miljarder kronor som regeringen avsåg avsätta kommande budgetår föreslås i motion T40 (mp) i sin helhet gå till banverkets investeringar i järnvägen i form av ett tvåårigt tilläggsanslag för budgetåren 1992/93 och 1993/94. Utskottet behandlar dessa yrkanden i sina betänkanden 1990/91:TU25 om järnvägstrafik och 1990/91:TU30 om trafik och miljö. Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motionerna T34 (v), T35 (v), T60 (c), T62 (m), T202 (c) och T565 (c) avstyrks i nu behandlade delar bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5--11 bort ha följande lydelse:
5--11. beträffande anslag till investeringar i trafikens infrastruktur att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T34, 1990/91:T35 yrkandena 1 och 3--5, 1990/91:T60 yrkandena 3--5, 1990/91:T61 yrkande 3, 1990/91:T62 yrkandena 4--6, 1990/91:T202 yrkande 6 och 1990/91:T565 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Planeringsram (mom.8)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet anser, i likhet " och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen redan nu bör besluta att anslaget bör tillföras ytterligare 10 miljarder kronor redan budgetåret 1992/93. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med yrkandet i motion T35 (v) blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande planeringsram att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur (mom. 9)
Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Det nya" och slutar med "planeringsomgång fastställs" bort ha följande lydelse: Det nya anslaget skapar ökat utrymme för nödvändiga satsningar i infrastrukturen på väg-, kollektivtrafik- och järnvägsområdena. För dessa områden finns ett planeringssystem uppbyggt som syftar till att de investeringar skall genomföras som ger den största samhällsekonomiska avkastningen. Utskottet vill understryka betydelsen av att de samhällsekonomiska beräkningarna utformas så att såväl medlen från ordinarie anslag som från det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur tillförs de objekt som har den största beräknade nyttoavkastningen. Detta synsätt överensstämmer också med de riktlinjer som regeringen enligt propositionen anser skall gälla vid fördelningen av investeringsmedlen. Regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska bedömningar får göras i annat sammanhang.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9.beträffande användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T34, 1990/91:T35 yrkandena 1 och 5, 1990/91:T60 yrkandena 3--5, 1990/91:T202 yrkande 6 samt 1990/91:T565 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur (mom.9)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Som utskottet" och på s. 26 slutar med "delvis tillgodosedda" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det nu behövs mycket kraftfulla satsningar på en miljövänlig transportstruktur. Genom att särskilt prioritera järnvägens infrastruktur samt nya satsningar på övriga kollektiva trafiksystem kan också den miljöförstörande bilismen minskas. Mot denna bakgrund delar utskottet den uppfattning som framförs i motion T35 (v) att de extra 20 miljarder kronor som skall investeras i trafikens infrastruktur uteslutande skall utnyttjas för satsningar på spårbundna transportsystem. Utskottet anser vidare att de omfattande uppsägningar och varsel av anställda inom järnvägssektorn som nu sker är alarmerande. För att en rad miljöpolitiska mål skall kunna uppfyllas krävs det inte minst yrkeskunskap och tillräckligt med personal inom det transportområde som bäst gagnar miljömålen. Anslaget om 5 miljarder kronor till särskilda satsningar på trafikens infrastruktur för innevarande budgetår bör därför omgående satsas på de färdigprojekterade järnvägsobjekt som banverket redovisat. Utskottet vill dessutom komplettera dessa nedan uppräknade satsningar med ytterligare objekt i Norrbotten och Västerbotten. Vidare vill utskottet successivt förverkliga spårbilsprojekt i bl.a. Gävle och Göteborg samt utbyggnad av en spårbunden kollektivtrafikbana i Uppsala.
Bana Objekt
Stambanorna Spårupprustning Vännäs--Umeå, genom Norrland Vännäs--Långsele, Nyåker--Vännäs, Alby--Örabäcken, Gammelstad--Luleå; Samtida infarter m.m.
Boden--Haparanda: upprustning av spår, elektrifiering, omaxlingssatsning m.m.
Inlandsbanan Påbörjad nödvändig upprustning för att underlätta fortsatt persontrafik
Botniabanan Projektering startas
Ostkustbanan G:a Uppsala--Storvreta, dubbelspår Uppsala--Sundsvall, snabbtågsanpassning Söder Uppsala, spårupprustning
Västkustbanan Tunnel Hallandsåsen Dubbelspår Trönninge--Båstad, Heberg--Öringe m.fl.; Planskildheter
Mälardalen Syd Almnäs--Hedlandet - " - Nord Enköping--Lundby, dubbelspår Kungsängen--Västerås, hastighetshöjn. Obs! Fler objekt är aktuella
Arlandabanan Projektet påbörjas
Södra stambanan Spårupprustning Eslöv--Stehag m.fl., Vikingsta--Sya, Förarbeten till spårbyten, Bangård Osby, 4 broar samt Plankorsningar (S 200)
Genom att nämnda satsningar snabbt kommer i gång har enligt utskottet viktiga steg tagits för att järnvägstrafiken skall fortleva och utvecklas i alla delar av landet. Utskottet anser vidare att även de 5 miljarder kronor som föreslås anvisas för nästa budgetår, samt de 10 miljarder som tillkommer under 1990-talet skall användas till infrastruktur för spårbundna transporter. Detta skulle bidra till att bl.a. Botniabanan kan förverkligas samt att Västkustbanan får dubbelspårsutbyggnad längs hela sin sträckning. Utskottet anser självfallet att insatser även behöver göras på det svenska vägnätet. Det gäller främst glesbygdsområden med de mest nedslitna och trafikfarliga vägarna där järnvägen inte utgör något alternativ. Sådana investeringar kan såsom visas i motion T249 (v) finansieras dels genom att pengar överförs från det s.k. bärighetspaketet, dels genom omfördelning från anslaget för nyinvesteringar i riksvägar. Vad utskottet sålunda anfört om järnvägssatsningar samt om ett första steg på spårbilsprojekt, vilket innebär att syftet med motionerna T34 (v) och T35 (v) blir tillgodosett bör av riksdagen ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T34 och 1990/91:T35 yrkandena 1 och 5 samt med avslag på motionerna 1990/91:T60 yrkandena 3--5, 1990/91:T202 yrkande 6 och 1990/91:T565 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Samfinansiering (mom. 10)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Även trafikutskottet" och på s. 27 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att samfinansiering inte skall vara ett villkor för att anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur skall få utnyttjas. Som framhålls i motion T35 (v) skulle ett sådant villkor innebära att flera järnvägsprojekt som är startklara inte kan påbörjas eller att kommuner och län pressas till samfinansiering. Det är vidare fel att ge det privata näringslivet möjlighet att styra samhällets trafikpolitik genom att låta näringslivet prioritera de mest företagsekonomiskt lönsamma projekten. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motion T35 (v) blir tillgodosett i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande samfinansiering att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T35 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Riksdagens inflytande (mom. 11)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet anser" och på s. 28 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T35 (v), nämligen att riksdagen och de folkvalda måste få ett betydligt större inflytande över användningen av de nya investeringsmedlen än vad regeringen föreslagit. Riksdagen måste få avgöra hur stor del av medlen som skall satsas på järnvägar, kollektivtrafikanläggningar resp. vägar. Som framgår av motion T35 (v) anser vänsterpartiet att det nya anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur uteslutande skall användas för satsningar på spårbundna transportsystem. Riksdagen bör vidare enligt utskottets mening ha inflytande över vilka spårbundna projekt som man skall satsa på. De 5 miljarder kronor som utskottet föreslår skall anvisas på tilläggsbudget under innevarande budgetår bör omgående satsas på de färdigprojekterade järnvägsobjekt som banverket redovisat samt på vissa övriga objekt. Utskottet har behandlat denna fråga i ett tidigare avsnitt. Vad utskottet nu anfört om riksdagens inflytande bör av riksdagen ges regeringen till känna
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande riksdagens inflytande att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena (mom.12)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet ser" och på s. 37 slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att 5,5 miljarder kronor bör tillföras storstadsregionerna från anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur. Syftet med medelsanvändningen bör vara en utveckling av regionernas kollektiva trafiksystem. Utskottet anser därmed att regeringens utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena inte är tillfredsställande. Enligt utskottets mening innehåller de tre överenskommelser som träffats om trafiken i storstadsområdena i och för sig viktiga åtgärder på kollektivtrafikområdet. För att dessa åtgärder skall kunna få ett riktigt genomslag krävs dock att projekten på kollektivtrafikområdet kommer till stånd innan eventuella vägutbyggnader genomförs. Detta betyder att inget krav bör finnas vid medelstilldelningen på att vägbyggnader skall genomföras. Utskottet har vidare synpunkter på de enskilda överenskommelser som träffats. Vad gäller uppgörelsen för Stockholmsregionen anser utskottet att satsningarna på kollektivtrafiken är positiva men att de inte är tillräckliga. Enligt utskottets mening borde trafikuppgörelsen ha utformats så att motorvägarna hade lämnats utanför, en storsatsning gjorts på spårburen kollektivtrafik och miljöavgifter påförts innerstadsbilismen. De intäkter som skulle kunna erhållas från miljöavgifter borde användas till utbyggnad av kollektivtrafik och infartsparkeringar. Utskottet bedömer således att såväl Österleden som Västerleden innebär svåra konsekvenser för miljön. Utskottet anser vidare att den beslutade spårvägslinjen Gullmarsplan--Alvik bör byggas ut i en ringlinje runt hela innerstaden. Bussar i innerstaden bör i stor utsträckning ersättas med spårvagnar och handikappanpassade servicelinjer. I utbyggnadsprogrammet bör även ingå bl.a. en utbyggnad av tvärspårvägar, pendlingsförbindelser med fartyg och snabbtågstrafik. För Göteborgsregionen bör enligt utskottets mening utgångspunkten vara att trafiken i regionen i första hand är ett miljöproblem och inte ett trafikproblem. Detta innebär att en prioritering bör ske av kollektivtrafikåtgärder. Utskottet anser vidare att en ny sträckning av E6 öster om Göteborg har tveksamma trafikpolitiska effekter varför projektet bör utredas ytterligare och sättas i samband med starkt ökad kollektivtrafik. För en lämplig utveckling av såväl Göteborgsregionens trafikförsörjning som för trafiken i stora delar av landet är det även enligt utskottets mening angeläget att en kraftfull utbyggnad sker av regionens järnvägsförbindelser. Vad gäller Malmöregionen ställer sig utskottet positivt till det program som tagits fram om inomregional kollektivtrafik. En betydligt kraftfullare satsning erfordras dock på en utbyggd pendeltågstrafik. Utskottet vill vidare i sammanhanget påtala att en eventuell utbyggnad av en bro över Öresund bl.a. innebär allvarliga miljöproblem i Skåne. Utskottet anser därför att förhandlingsuppgörelserna i sin nuvarande utformning inte kan läggas till grund för det fortsatta arbetet. En omförhandling är därför nödvändig. Utskottets ställningstagande innebär därmed att motionerna T60 (c) och T269 (c) tillstyrks i nu behandlad del. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med en del av dem blir dock helt eller delvis tillgodosett i och med utskottets ställningstagande. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T60 yrkande 14 och 1990/91:T269 yrkandena 1 och 2 och med anledning av vad regeringen anfört i proposition 1990/91:87 samt med avslag på motionerna 1990/91:T40 yrkandena 34--36, 1990/91:T48, 1990/91:T49 yrkandena 1, 3--6, 1990/91:T50, 1990/91:T51 yrkandena 1 och 7, 1990/91:T66, 1990/91:T224 och 1990/91:T244 yrkande 1, 1990/91:T245 yrkandena 2 och 5 och 1990/91:T252 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena (mom.12)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet ser" och på s. 37 slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att 5,5 miljarder kronor bör tillföras storstadsregionerna från anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur. Syftet med medelsanvändningen bör vara en utveckling av regionernas kollektivtrafik. Utskottet anser därmed att regeringens utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena innebär starkt negativa effekter på naturmiljön, boendemiljön och stadsmiljön och på sikt även starkt negativa ekonomiska konsekvenser för både samhället och individen. Enligt utskottets mening bör därför i stället investeringsmedlen gå enbart till kollektivtrafiken för att därmed möjliggöra en verklig förändring av resandet i storstadsregionerna. De intäkter som kan komma med bilavgifter skall vidare enbart gå till utbyggnad av kollektivtrafiken. Större projekt bör vidare alltid föregås av miljökonsekvensbeskrivningar där olika alternativ prövas. Vad gäller de enskilda storstadsregionerna vill utskottet särskilt ange följande utgångspunkter. För Stockholmsregionen bör utgångspunkten vara den investeringsplan som redovisas i motion T50 (v). Detta innebär en kraftfull utbyggnad för drygt 21 miljarder kronor innefattande främst investeringar i järnvägar, spårvägar och i tunnelbanesystemet. Vad gäller vägområdet bör Öster- och Västerleden inte innefattas i utbyggnadsprogrammet. Vad gäller Göteborgsregionen vill utskottet hänvisa till motion T48 (v). Riktlinjen bör därmed vara att en kraftfull utbyggnad görs av miljövänlig kollektivtrafik med bl.a. anläggande av en automatisk spårbana i Göteborg. Beträffande Malmöregionen anser utskottet att en vidgad medelsram bör ställas till regionens disposition. Medlen bör, som framhålls i motion T49 (v), användas för bl.a. en utbyggnad av moderna spårvägssystem, omläggning av västkustbanan och utbyggnad av pågatågstrafiken i nya relationer. Vägprojekt bör därmed inte ingå i utbyggnadsprogrammet. Utskottet anser mot denna bakgrund att de av regeringen redovisade förhandlingsuppgörelserna i sin nuvarande utformning inte kan läggas till grund för det fortsatta arbetet. En omförhandling är därför nödvändig. Utskottets ställningstagande innebär att samtliga v-motioner i berörd del tillstyrks. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock helt eller delvis tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T48, 1990/91:T49 yrkandena 1, 3--6, 1990/91:T50 och 1990/91:T224 och med anledning av vad regeringen anfört i proposition 1990/91:87 samt med avslag på motionerna 1990/91:T40 yrkandena 34--36, 1990/91:T51 yrkandena 1 och 7, 1990/91:T60 yrkande 14, 1990/91:T66, 1990/91:T244 yrkande 1, 1990/91:T245 yrkandena 2 och 5, 1990/91:T252 yrkande 1 och 1990/91:T269 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena (mom.12)
Hans Lindforss (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet ser" och på s. 37 slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att regeringens utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena vilar på felaktiga förutsättningar. Utskottet konstaterar sålunda att de tre överenskommelser som träffats om trafiken i storstadsregionerna innebär att miljöproblemen kvarstår samtidigt som de kvarvarande problemen skulle bli ännu svårare att rå på. Risken är också stor att överenskommelserna skulle verka utarmande på stora delar av landet utanför storstadsregionerna. Utskottet avstyrker därför samtliga tre storstadsuppgörelser. Regeringen bör i stället återkomma till riksdagen med förslag som verkligen miljöanpassar trafiken i storstäderna och som i övrigt innebär förnyelse av regionerna. Enligt utskottets mening är därmed de av regeringen föreslagna 5,5 miljarder kronorna otillräckliga. Även medelstora städer och vissa kollektivförbindelser mellan städer måste tas med i en 1990-talssatsning på miljöanpassad trafik. Vad gäller medel för ändamålet kan hänvisas till att miljöpartiet i andra motioner föreslagit betydande satsningar. Vad gäller Stockholmsområdet vill utskottet särskilt framhålla att utgångspunkten bör vara de riktlinjer som angetts i motion T66 (mp). Detta innebär att en kraftig satsning bör göras på utveckling av miljövänlig kollektivtrafik. Målsättningen bör därvid vara att biltrafiken successivt kan minska samtidigt som utsläppen av såväl koldioxid som kväveoxider från biltrafiken årligen kan reduceras. Regeringen bör vidare utarbeta förslag till lagstiftning som medger införandet av en regional hälso- och miljöskatt på drivmedel. Beträffande Göteborgsregionen vill utskottet hänvisa till motion T51 (mp). Som framhålls i denna motion bör alla tillgängliga resurser satsas på den miljövänliga kollektivtrafiken. Med hänsyn till att den största trafiktillväxten sker över Göteborgs kommungräns måste bl.a. en snabb och tät pendeltågstrafik prioriteras i alla riktningar med dubbelspår på tätt trafikerade avsnitt. För Malmöregionen vill utskottet framhålla vikten av att en kraftfull satsning görs på miljövänlig kollektivtrafik. Som framhålls i motion T67 (mp) bör järnvägen vara ryggraden i det ekologiska samhällsbygget. Genom att avstå från den föreslagna citytunneln under delar av Malmö för ca 5 miljarder kronor bör enligt utskottet också en omfattande utbyggnad kunna klaras av nödvändiga spårbils- och järnvägssatsningar. Utskottets ställningstagande innebär att mp-motionerna tillstyrks i berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med flera av dem blir dock helt eller delvis tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande utgångspunkter för finansiering av överenskommelserna om trafiken och miljön i storstadsområdena att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkandena 34--36, 1990/91:T51 yrkandena 1 och 7, 1990/91:T66 och 1990/91:T244 yrkande 1 samt med avslag på vad regeringen anfört i proposition 1990/91:87 och motionerna 1990/91:T48, 1990/91:T49 yrkandena 1, 3--6, 1990/91:T50, 1990/91:T60 yrkande 14, 1990/91:T224, 1990/91:T245 yrkandena 2 och 5, 1990/91:T252 yrkande 1 och 1990/91:T269 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Lagstiftning om avgifter för väg- och gatutrafiken (mom.13)
Görel Bohlin, Sten Andersson i Malmö och Tom Heyman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Vad gäller" och på s. 38 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse: Utskottet anser dock, som framhålls i motion T62 (m), att trafikavgifter endast bör få förekomma i form av vägavgifter. Trafikavgifter bör därmed endast få användas för att finansiera nya vägprojekt. Detta betyder att bilavgifter eller s.k. områdesavgifter inte bör införas på befintliga gator och vägar. Avgifter bör heller inte förekomma för att finansiera en framtida investering för motsvararande vägsträcka. Utskottet vill också framhålla att de integritetsproblem som kan uppkomma vid användning av elektroniska avgiftssystem för uttag av bilavgifter och områdesavgifter ännu ej är analyserade. Utskottet tillstyrker därmed motion T62 (m) i berörd del och avstyrker vad regeringen anfört om utarbetande av förslag om den tilltänkta lagstiftningen. Utskottets ställningstagande innebär vidare att övriga aktuella motionsyrkanden avstyrks. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande lagstiftning om avgifter för väg- och gatutrafiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T62 yrkande 8 samt med avslag på vad regeringen anfört i proposition 1990/91:87 och motionerna 1990/91:T223, 1990/91:T244 yrkande 2 och 1990/91:T267 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt avgiftssystem (mom.14)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Beträffande ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt betalsystem anser utskottet det viktigt att forsknings- och utvecklingsinsatser sätts in i ett trafikpolitiskt sammanhang. Detta innebär att insatserna på området skall riktas in på en miljö- och samhällsekonomiskt riktig trafikutveckling. Utskottet anser mot denna bakgrund att det statliga engagemanget i projekten DRIVE och PROMETHEUS med försöksområde Västsverige är oacceptabelt ur miljösynpunkt och därför måste avbrytas. Den s.k. RTI-teknologin, som har tagits fram på initiativ av bilindustrin, syftar i första hand till att "förtäta" vägtrafiken drastiskt. Det finns däremot inga vetenskapliga belägg för att den aktuella teknologin förbättrar miljön eller ökar trafiksäkerheten. Som framhålls i motion T35 (v) utgör projekten heller ingen förutsättning för att införa biltullar i storstäderna. De forsknings- och utvecklingsmedel som utnyttjas för ovanstående projekt bör omgående överföras till projekt för forskning om miljövänlig kollektivtrafik. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v) i denna del tillstyrks och att regeringens förslag inte bör genomföras, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär vidare att motion T220 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande ny teknologi inom vägtrafikområdet och ett elektroniskt betalsystem att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 11 samt med avslag på vad regeringen anfört i proposition 1990/91:87 och motion 1990/91:T220 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Val av planeringsmetodik m.m. (mom.16)
Viola Claesson (v) och Hans Lindforss (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Vad gäller" och på s. 42 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att den nuvarande investeringsplaneringen kännetecknas av en rad brister som blir allt mer uppenbara. Planeringssystemet bör därför få ett nytt upplägg som utgår från att trafikapparaten skall miljöanpassas. Ett samhällsekonomiskt synsätt skall därvid anläggas. Detta innebär att priset för att använda sig av trafiksystemet bör vara lika med de samhällsekonomiska marginalkostnaderna och därmed även inkludera bl.a. miljö-, hälso- och olyckskostnaderna. Vid trafikplaneringen skall vidare beaktas att alternativ till ökad biltrafik ges bättre utvecklingsmöjligheter. Skall kollektivtrafiken kunna ersätta biltrafiken krävs sålunda en medveten satsning på spår, banor, tunnlar och särskilda bussgator m.m. Den samhällsekonomiska analysen bör vidare enligt utskottet i större utsträckning bygga på hur olika alternativ och avvägningar mellan de skilda trafikslagen påverkar samhällsekonomin. Detta innebär att planeringen skall innefatta en mer fullständig behandling av frågor som hushållning med naturresurser, bebyggelseutveckling, markanvändning och miljökonsekvenser. Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att mot denna bakgrund utarbeta förslag till en förändrad planeringsinriktning som kan föreläggas riksdagen. Med det anförda torde syftet med samtliga nu behandlade motionsyrkanden tillgodoses. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande val av planeringsmetodik m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T35 yrkande 8 i denna del, 1990/91:T40 yrkandena 4, 17, 28 och 29, 1990/91:T81 yrkande 1, 1990/91:T203 yrkandena 5 och 6, 1990/91:T207 yrkande 5, 1990/91:T231 yrkande 1 och 1990/91:T412 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Översyn av affärsverken (mom. 3)
Viola Claesson (v) anför:
Vänsterpartiet anser att de statliga affärsverken inte bör ombildas till bolag. Jag återkommer till denna fråga då utskottet behandlar de olika affärsverken mer ingående.
Finansutskottets yttrande 1990/91:FiU4y Bilaga Näringspolitik för tillväxt
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har den 7 mars 1991 berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över de avsnitt av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt som remitterats till trafikutskottet (avsnitten 5, 6.2--6.4 och 7.3) jämte motioner, i de delar ärendet berör finansutskottets beredningsområde.
Propositionens förslag
I proposition 1990/91:87 föreslår regeringen 10. att riksdagen godkänner att, med ändring av tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, 5 miljarder kronor överförs budgetåret 1991/92 till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2.1), 11. att riksdagen godkänner att medlen till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) överförs till räntebärande konton i riksgälden (avsnitt 5.2), 12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användning, fördelning och administration av medlen till infrastrukturfonden på trafikområdet (infrastrukturfonden) (avsnitt 5.2), 13. att riksdagen godkänner inriktningen av den politiska styrningen av investeringsplaneringen (avsnitt 5.3), 56. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om bidrag ur infrastrukturfonden till investeringar i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar intill ett belopp av 20 miljarder kronor (1991 års penningvärde) (avsnitt 5.2.1), 59. att riksdagen anvisar till infrastrukturinvesteringar på trafikområdet (infrastrukturfonden) på tilläggsbudget till statsbudgeten budgetåret 1990/91 under sjätte huvudtiteln ett anslag på 5 miljarder kronor (avsnitt 5.2.1).
Motionsyrkandena
Finansutskottet behandlar i detta yttrande
dels följande motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen:
1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att samfinansiering inte skall vara ett villkor för finansiering ur infrastrukturfonden.
1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om infrastrukturfond.
1990/91:T43 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om inrättandet av en infrastrukturfond.
1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för samhällets ansvar för investeringar i infrastrukturen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av infrastrukturfondens medel. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N32.
1990/91:T61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond, 3. att riksdagen med ändring i regeringens förslag hos regeringen begär förslag om hur de 5 miljarder kronor som begärs på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 för infrastrukturfonden skall tillföras ordinarie anslag för investeringar i trafikens infrastruktur, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om att med ändring i tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer överföra 5 miljarder kronor budgetåret 1991/92 till infrastrukturfonden, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om infrastrukturinvesteringarnas finansiering. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N33.
1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av en infrastrukturfond, anvisning av medel till denna m.m., 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av statliga investeringar, 4. att riksdagen, med ändring av tidigare beslut avseende användningen av de medel som inflyter till följd av avskattningen av juridiska personer förutom handelsbolag, till Investeringar i trafikens infrastruktur (nytt anslag) för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 5 miljarder kronor, 5. att riksdagen till Investeringar i trafikens infrastruktur (nytt anslag) på tilläggsbudget till statsbudgeten 1990/91 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 miljarder kronor, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till disposition av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur i enlighet med vad i motionen anförts. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N34.
dels den under allmänna motionstiden väckta motionen
1990/91:Fi312 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en fast andel av från länen inbetalda fordons- och bensinskatter bör återföras till resp. län som ytterligare väganslag, och att ett klarare samband mellan bilskatter och väginvesteringar skapas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intäkterna från den progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala fastighets- skatten och den regionala investeringsavgiften i Stockholms län under en övergångsperiod bör återföras till länet för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T248.
Avgränsning av yttrandet
Finansutskottet har valt att begränsa detta yttrande till frågan om förslaget i propositionen att inrätta en infrastrukturfond. I yttrandet behandlas finansieringen av fonden liksom vilka krav som ställs för att kunna utnyttja fonden. Utskottet tar även från sina utgångspunkter upp frågan om den politiska styrningen av infrastrukturinvesteringarna. Utskottet har också beslutat att till trafikutskottet med detta yttrande överlämna motion Fi312 av Görel Bohlin m.fl. (m) om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar. I propositionen berörs även frågan om postverket och kravet på en rikstäckande kontors- och kassaservice. I detta sammanhang diskuteras också betydelsen av postgirots ställning inom det statliga betalningssystemet. Något ställningstagande från riksdagens sida begärs inte i propositionen. Dessa frågor berörs även i flera av motionerna. Finansutskottet vill med anledning härav för trafikutskottet anmäla att finansutskottet kommer att behandla frågor med anknytning till postgirot och det statliga betalningssystemet i anslutning till förslag som kommer att presenteras i kompletteringspropositionen.
Propositionen
I propositionen föreslås att en särskild fond inrättas för att åstadkomma en snabbare utbyggnad av angelägen infrastruktur. De investeringar som skall finansieras genom fonden skall genomföras i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar. Investeringarna skall ges en förstärkt politisk styrning. Regeringen skall i planeringsdirektiv till trafikverken närmare beskriva hur verkens investeringsuppdrag påverkas av inrättandet av fonden samt av den reformerade investeringsplanering som föreslås i propositionen. Det framhålls i propositionen att olika intressenters möjligheter att delta i finansieringen av olika objekt skall tillvaratas i all den utsträckning det är möjligt. Samfinansieringar skall vara ett krav sägs det i propositionen. Vid beredningen av de olika projekten skall hänsyn tas till hur stor del som finansieras av andra intressenter. Regeringen anger att de investeringar som skall genomföras med hjälp av de extra medlen skall vara av nationell betydelse. Medlen skall användas som delfinansiering av sådana större sammanhållna projekt som är av stor betydelse för den ekonomiska tillväxten och miljön. I propositionen redovisas exempel på investeringar som anses vara särskilt angelägna att få till stånd. Det framhålls dock i propositionen att även andra projekt skall kunna delfinansieras via fonden. Som villkor skall dock gälla att de uppfyller de allmänna riktlinjerna och kravet på samfinansiering. Fonden skall uppgå till minst 20 miljarder kronor. Den skall finansieras genom att 5 miljarder kronor anvisas på tilläggsbudget under innevarande budgetår. Ytterligare 5 miljarder kronor skall tillföras fonden budgetåret 1991/92 genom en överföring av medel från de avskattningsmedel från juridiska personer förutom handelsbolag som riksdagen förra året beslutade skulle användas för att minska statsskulden. Ytterligare minst 10 miljarder kronor skall tillföras fonden under resten av 1990-talet. Medel för detta skall frigöras genom omprövning av andra statliga utgifter, effektiviseringar av den statliga administrationen och förmögenhetsförvaltningen. Regeringen begär i propositionen ett bemyndigande att besluta om bidrag ur fonden intill ett belopp av 20 miljarder kronor. Regeringen bedömer att minst 100 miljarder kronor kommer att behöva investeras i järnvägar, vägar och kollektivtrafikanläggningar under resten av 1990-talet. Staten beräknas svara för drygt 70 miljarder kronor. Förutom de ordinarie anslagen till banverket, vägverket och länstrafiken ingår återstående medel i programmet för ökad bärighet samt den föreslagna infrastrukturfonden. Därtill kommer ca 30 miljarder kronor i avgiftsfinansiering av vägtrafiken. Enligt propositionen ställs ytterligare 10--15 miljarder kronor i utsikt genom samfinansiering från näringsliv, regioner etc. Till fonden skall en särskild delegation knytas med uppgift att för regeringens räkning bereda förhandlingsuppgörelser. Delegationen bör enligt regeringen bestå av företrädare för regeringskansliet, banverket och vägverket. Beslut om användning av medlen skall fattas av regeringen. Projekten skall redovisas samlat för riksdagen i efterhand en gång per år.
Motionerna
I motionerna från moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och miljöpartiet de gröna yrkas avslag på förslaget att inrätta en särskild infrastrukturfond. Motionärerna anser visserligen att staten måste tillskjuta betydligt större belopp än som föreslås i propositionen, men detta bör ske på sedvanligt sätt genom reservationsanslag över statsbudgeten. Därigenom ges riksdagen en möjlighet att påverka den övergripande inriktningen av infrastrukturinvesteringarna. Förslaget att inrätta en särskild delegation ifrågasätts även i motionerna från centerpartiet och vänsterpartiet. Genom den i propositionen föreslagna ordningen ställs frågan om inriktningen av infrastrukturinvesteringarna utanför demokratisk kontroll, anförs det i motionerna. Möjligheterna att nå samfinansieringslösningar i den utsträckning som regeringen har förhoppningar om ifrågasätts av samtliga partier. Samfinansiering är i och för sig önskvärd men är inte särskilt sannolik, anförs det i motionerna. Samfinansiering bör därför inte vara ett krav för en finansiering från statens sida av dessa investeringar. I motion T62 (m) anförs att infrastruktursatsningarna bör vara betydligt större än vad regeringen föreslagit. Under detta och nästa budgetår bör ytterligare 10 miljarder kronor anvisas för de statliga investeringarna. Regeringen har överskattat möjligheterna till kompletterande finansiering via företag och kommuner. Samfinansieringslösningar bör sökas i de fall sådana är möjliga. För detta krävs emellertid inte någon centralt inrättad fond. Konstruktionen med en infrastrukturfond innebär att riksdagen skulle avstå från sin rätt att råda över statens förmögenhet på detta område. Motionärerna ifrågasätter detta på principiella grunder. För varje projekt som blir aktuellt bör i stället berörda intressenter kunna bilda ett särskilt bolag, vilket -- eftersom dessa projekt normalt kan förväntas vara ekonomiskt lönsamma i något angivet tidsperspektiv -- också bör möjliggöra lånefinansiering av delar eller hela projektet. Förslaget att inrätta en infrastrukturfond avvisas av motionärerna. I motionen anförs vidare att en återgång till en uppdelning av statsbudgeten i en drift- och kapitalbudget borde övervägas. Medel för räntabla investeringar skulle då kunna anslås i form av reservationsanslag. Finansieringen skulle ske genom upplåning eller genom avskrivningar på driftbudgeten. Det skulle därmed också vara naturligt, anser motionärerna, att företa omplaceringar på kapitalbudgeten genom att sälja statliga tillgångar, t.ex. företag och skogsmark, och använda likviden till investeringar i exempelvis infrastruktur. I motion T61 (fp) föreslås en total investeringsram på 140 miljarder kronor under 1990-talet. Motionärerna hänvisar till tidigare motionsförslag om hur denna ram skall kunna finansieras. Motionärerna anser att näringslivsfinansiering är en bra men osäker metod, i synnerhet i rådande lågkonjunktur. Det är olyckligt anser motionärerna att regeringen kräver samfinansiering. Även avgiftsfinansieringen är osäker, anför man. Regeringens tidigare förslag till investeringsfond avvisades av motionärerna. Fondens syfte och arbetssätt var oklart och redovisningen av det nya förslaget anses fortfarande bristfällig. Motionärerna kritiserar att det inte anges hur stor del av fondens medel som skall satsas på vägar resp. järnvägar. Det är onödigt att inrätta en fond som förvaltas separat från statskassan. Den föreslagna delegationen är också onödig. Infrastrukturinvesteringar bör planeras på sedvanligt sätt. Finansieringen av fonden från avskattningsmedlen avvisas också av motionärerna. Det är enligt motionärerna inte en finansiering utan en ofinansierad utgiftsökning. Även i denna motion förordas att man i statsbudgeten skiljer på drift- och kapitalbudgetar. Även i motion T60 (c) förordas en större satsning på investeringar i infrastruktur än i propositionen. Motionärerna anser att staten skall ha det yttersta ansvaret för investeringar i infrastruktur. Staten skall inte kunna avhända sig detta ansvar genom att förutsätta olika former av extern finansiering. Externa finansieringsmöjligheter bör naturligtvis undersökas men regeringen har enligt motionärerna orealistiska förväntningar på dessa möjligheter. Centerpartiet kritiserade förslaget till infrastrukturfond förra året och anser att det nu framlagda förslaget inte motsvarar riksdagens beställning. Fortfarande saknas riktlinjer för hur fondens medel skall få utnyttjas. Den av regeringen föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar får inte innebära att fördelningen av investeringsresurserna undandras riksdagens påverkan. Motionärerna kan inte acceptera att den politiska styrningen koncentreras till regeringskansliet. Enligt motionärerna skall riksdagen ange förutsättningarna för trafikverkens långsiktiga investeringar. I motion T35 (v) föreslås att de statliga investeringarna koncentreras till järnvägarna och miljövänlig kollektivtrafik. Ytterligare 10 miljarder kronor bör anvisas budgetåret 1992/93. Systemet med vägavgifter avvisas. Samfinansiering skall inte vara ett villkor. Detta villkor kommer att förhindra angelägna investeringar. Näringslivet skall inte ges möjlighet att styra samhällets investeringar. I den föreslagna delegationen kommer järnvägsinvesteringarna att få svårt att hävda sig. I motion T40 (mp) motsätter man sig att medel i så stor utsträckning avsätts för väginvesteringar. Den av regeringen föreslagna delegationen och beslutsordningen innebär att besluten om investeringarna hamnar utanför demokratisk kontroll. Den blir ett sätt att kringgå riksdagens krav att investeringar skall ske på ett samhällsekonomiskt och regionalpolitiskt balanserat sätt. I stället för att inrätta en fond bör medlen anvisas över anslag som kan utnyttjas över flera år. De belopp som regeringen föreslår bör enligt motionärerna i första hand användas för banverkets investeringar. Möjligheterna till extern finansiering bör givetvis tas till vara, men de är enligt motionärerna överskattade. Det är en huvuduppgift för samhället att stå för de grundläggande investeringarna i infrastrukturen. Motionärerna anser vidare att regeringens förslag till finansiering av infrastrukturinvesteringarna innebär en budgetförsvagning.
Utskottet
Infrastrukturfondens budgeteffekter
Vad gäller fondens effekter på statsbudgeten och det statliga upplåningsbehovet kan konstateras att finansieringen de två första åren med 10 miljarder kronor innebär en ökad belastning på statsbudgeten med 5 miljarder kronor och ett ökat statligt upplåningsbehov med hela beloppet, 10 miljarder kronor, i takt med att medlen tas i anspråk. Att inte hela beloppet belastar statsbudgeten beror på att medel under budgetåret 1991/92 skall överföras till infrastrukturfonden från de avskattningsmedel från juridiska personer förutom handelsbolag som riksdagen våren 1990 beslutade skulle tillföras riksgäldskontoret direkt för nedamortering av statsskulden i stället för som inkomst på statsbudgeten. Genom att 5 miljarder kronor av dessa medel inte kommer att användas för nedamortering mot statsbudgeten kommer det statliga upplåningsbehovet att i stället öka motsvarande mycket. De medel som skall tillföras fonden senare under 1990-talet skall enligt propositionen tillskapas genom omprövning av andra offentliga utgifter, effektiviseringar av den statliga administrationen och förmögenhetsförvaltningen. Om dessa åtaganden genomförs kommer fondens finansiering i denna del inte att medföra någon nettobelastning på statsbudgeten. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla att det finns anledning att bedöma effekterna av offentliga utgiftsökningar för investeringar på annat sätt än utgifter för konsumtion/löpande förbrukning. De realekonomiska effekterna skiljer sig på ett avgörande sätt framför allt på längre sikt. Samhällsekonomiskt lönsamma investeringar kan väntas bidra till en ökning av den ekonomiska tillväxten under hela den period de kan utnyttjas. Görs investeringarna i samhällsekonomiskt räntabla former innebär de inte någon minskning av det samlade värdet av statens reala förmögenhet. Den statliga upplåning som företas för att finansiera investeringarna balanseras nämligen av ökade reala tillgångar. Som framhålls i motion T43 av Lars Tobisson m.fl. (m) kommer detta förhållande inte särskilt väl till uttryck i den statliga budgeten efter det att uppdelningen på en drift- och kapitalbudget har slopats. Yrkandet i nämnda motion om att låta utreda frågan om att dela upp statsbudgeten i en drift- och en kapitalbudget -- som överlämnats av trafikutskottet -- avser finansutskottet efter remissbehandling att behandla i annat sammanhang. Det är svårt att ange vilka resurser eller ramar som finns eller bör avsättas för de framtida infrastrukturinvesteringarna. Den yttersta gränsen sätts av den ekonomiska utvecklingen samtidigt som dessa investeringar är en förutsättning för en god ekonomisk utveckling. En annan begränsning är att ökade investeringar på sikt kräver ett ökande underhåll och att medel för detta måste avsättas under ordinarie driftanslag. Denna typ av utgifter bör emellertid finansieras med löpande inkomster. Ett finansieringsalternativ som nämns både i propositionen och i motionerna är avgifter. I annat fall sätter ambitionerna för budgetpolitiken den yttersta gränsen.
Riksdagens inflytande över investeringsbesluten
Utskottet vill särskilt uppmärksamma frågan om riksdagens inflytande över infrastrukturinvesteringarnas inriktning. I propositionen sägs att det totala beloppet om minst 20 miljarder kronor skall användas till investeringar i enlighet med de riktlinjer som fastställs av riksdagen (s. 74). Riktlinjerna är emellertid mycket allmänt hållna. Vad gäller väginvesteringarna förklarar regeringen att man för tillfället inte är beredd att ta ställning till de förslag som vägverket lagt fram (s. 86). Vad gäller järnvägarna skall banverkets planer följas men de större investeringsprojekten skall bestämmas av vilka förhandlingsuppgörelser som kan komma till stånd. Förbättringarna inom storstadsregionerna görs också avhängiga de uppgörelser som förhandlats fram. De kräver emellertid ytterligare beredning konstateras det i propositionen. Det kan således konstateras att regeringen i propositionen inte är beredd att för riksdagen lägga fram några preciserade riktlinjer för investeringarnas inriktning. De kommer i stor utsträckning att göras avhängiga möjligheterna till samfinansiering. Utskottet återkommer till detta. Det ankommer i första hand på trafikutskottet att ta ställning till vilket inflytande riksdagen bör ha på den statliga investeringsplaneringen inom trafikområdet. Trafikutskottet har gjort allmänna uttalanden om att det politiska inflytandet över planeringsprocessen bör stärkas genom en utvecklad investeringsplanering. I ett yttrande till konstitutionsutskottet om förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under 1990 (1990/91:TU2y) efterlyste trafikutskottet bl.a. en utvecklad samordnad investeringsplanering, ett bättre beslutsunderlag för resultatuppföljning och en precisering av de trafikpolitiska målen. Detta skulle ge riksdagen ett bättre beslutsunderlag och göra den parlamentariska behandlingen mer ändamålsenlig, anförde trafikutskottet. Mot bakgrund av att villkoren för utnyttjande av fonden är mycket allmänt hållna och att statliga medel ställs till fondens förfogande utan att anvisas över statsbudgeten uppkommer frågan om förslagen i propositionen kan anses stå i överensstämmelse med stadgandet i regeringsformen om att statens medel inte får användas på annat sätt än riksdagen har bestämt (RF 9:2). Av betydelse i sammanhanget är också stadgandet att riksdagen enligt regeringsformen i den omfattning som behövs skall fastställa grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den (RF 9:9). Grundlagberedningen, som bl.a. hade att pröva frågan om vilken specificeringsgrad och anslagsindelning man bör välja i statsbudgeten, ansåg att det inte var möjligt eller lämpligt att söka dra gränser för riksdagens befattning med budgetregleringen (SOU 1972:15 Ny regeringsform -- Ny riksdagsordning). Utredningen diskuterade dels spärr mot alltför vidsträckta bemyndiganden till regeringen, dels spärr mot överdrivna detaljingripanden från riksdagens sida. Grundlagen bör liksom hittills, anförde utredningen, medge stor flexibilitet på utgiftsregleringens område. Detta är viktigt bl.a. från stabiliseringspolitisk synpunkt. Det ligger alltid i riksdagens hand att bestämma vilka utgiftsbemyndiganden den vill ge åt regeringen, konstaterade grundlagberedningen. Utskottet noterar att det från stabiliseringspolitisk synpunkt anses viktigt att medge stor flexibilitet på utgiftsregleringens område. Statliga investeringar används traditionellt som ett verksamt medel i stabiliseringspolitiken. Att utnyttja lågkonjunkturperioder för att bygga ut den samhälleliga kapaciteten har visat sig vara en framgångsrik metod att utjämna variationer i produktionen och sysselsättningen. I samband med budgetregleringen ges också regeringen varje år genom finansfullmakten möjlighet att inom vissa ramar besluta om utgiftsåtaganden i syfte att motverka en nedgång i sysselsättningen. Denna fullmakt innebär att regeringen inom en ram på för närvarande 2,5 miljarder kronor kan tidigarelägga bl.a. de av affärsverkens investeringar som normalt finansieras med anslag över statsbudgeten. Det framgår inte av propositionen i vilken utsträckning infrastrukturfonden är tänkt att användas som ett medel i stabiliseringspolitiken eller på vilket sätt den påverkar utnyttjandet av finansfullmakten. Finansutskottet har gjort en genomgång av på vilket sätt utnyttjandet av de större anslagen i statsbudgeten bestäms av riksdagen. I årets förslag till statsbudget finns 15 anslag upptagna som uppgår till 5 miljarder kronor eller mer. Flertalet av dessa regleras helt eller delvis genom lag. Det gäller t.ex. anslagen för barnbidrag, studiebidrag, folkpensioner, delpensioner och skatteutjämningsbidrag. De återstående anslagen är på annat sätt genom riksdagsbesluten omgärdade med omfattande begränsningar i utnyttjandet. Som exempel kan nämnas biståndsanslaget genom SIDA där riksdagen dels anger vilka länder som skall omfattas av biståndet, dels anger särskilda ramar för varje land. Utskottet konstaterar således att även om grundlagen medger stor flexibilitet på budgetregleringens område har riksdagen hittills för de större anslagen genom sina utgiftsbemyndiganden till regeringen givit bestämda ramar och relativt detaljerade regler för hur de statliga medlen får användas. Det i propositionen föreslagna anslaget för infrastrukturinvesteringar och det begärda planeringsbemyndigandet på 20 miljarder kronor skiljer sig härvidlag väsentligt från hittillsvarande praxis. Normalt gäller att planeringsbemyndiganden knyts till utnyttjande av statliga anslag. För att skapa långsiktighet i planeringen bemyndigas regeringen att fatta beslut med åtaganden, som innebär att berörda anslag kommer att belastas senare. I detta fall framgår det inte om några ytterligare anslag kommer att föreslås efter budgetåret 1990/91. Eventuellt kan fonden komma att finansieras på annat sätt. Förslag härom finns som nämnts för budgetåret 1991/92. Det blir härigenom oklart vad det föreslagna bemyndigandet innebär för åtagande för riksdagens del efter det att det första anslaget om 5 miljarder kronor förbrukats. Det framgår inte heller av propositionen vilka förfoganderegler, exempelvis för försäljning, som regeringen anser bör gälla för denna typ av statlig egendom. Frågan kompliceras av att staten eventuellt inte kommer att vara ensam ägare av dessa väg- och trafikanläggningar.
Samfinansiering av infrastrukturinvesteringar
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att samfinansieringslösningar är angelägna och bör eftersträvas. Men i likhet med vad som anförs i flera motioner anser utskottet att detta inte måste vara ett absolut krav. Det kan finnas projekt som är angelägna att genomföra även om det inte finns delfinansiärer som är intresserade. En del av projekten är dessutom sådana att det inte framstår som sannolikt att andra finansiärer kan tänkas vara intresserade av att delta. I de fall företagsekonomiskt räntabla projekt kan komma att ingå i ett infrastrukturprojekt, t.ex. genom att de kan avgiftsfinansieras, är det sannolikt att en bättre lösning är att skapa särskilda projektbolag med olika delägare på rent kommersiella grunder. Utskottets slutsats är därför att kravet på samfinansiering inte bör vara absolut. En viktig fråga i sammanhanget är frågan om hur riksdagens inflytande skall säkerställas. Den föreslagna ordningen med endast en redovisning i efterhand anser inte utskottet vara till fyllest. Riksdagen bör ges ett reellt inflytande på den övergripande inriktningen av investeringarnas fördelning på vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Det är inte utskottets avsikt att riksdagen skall besluta om varje enskilt projekt. Då det emellertid företrädesvis är fråga om nationellt strategiska satsningar framstår det som rimligt att riksdagens beslut erfordras i dessa frågor.
Sammanfattning
Finansutskottet vill sammanfattningsvis anföra följande. Det råder stor samstämmighet om behovet av att genomföra en kraftfull satsning på investeringar i utbyggd och förbättrad infrastruktur. Dessa investeringar är av avgörande betydelse för att åstadkomma en balanserad ekonomisk tillväxt och för att stärka vår internationella konkurrenskraft. Utskottet konstaterar vidare att konsekvenserna av att inrätta en särskild fond för infrastrukturinvesteringar inte till alla delar är redovisade i propositionen. En central fråga är på vilket sätt riksdagens reella inflytande på den övergripande planeringen skall säkerställas. Det är vidare en förutsättning att riksdagen anger huvuddragen för användningen av statens medel och vilka förfoganderegler som skall gälla för fondens tillgångar. Det är också som finansutskottet ser det angeläget att dessa investeringar genomförs i överensstämmelse med stabiliseringspolitikens mål. Vad fondkonstruktionen innebär i detta avseende framgår som nämnts inte. Om en särskild infrastrukturfond skall inrättas bör därför trafikutskottet enligt finansutskottets mening under sin fortsatta beredning precisera eller av regeringen begära preciseringar i här nämnda avseenden. Finansutskottet är från sina utgångspunkter i avvaktan härpå berett tillstyrka att 5 miljarder kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1990/91 på ett reservationsanslag för infrastrukturinvesteringar på trafikområdet. Vad finansutskottet utifrån sina utgångspunkter anfört om användningen och fördelningen av medlen till infrastrukturinvesteringar och om den politiska styrningen av investeringsplaneringen bör trafikutskottet föreslå riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna.
Motion om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar
I motion Fi312 av Görel Bohlin m.fl. (m) föreslås att en fast andel av de från länen inbetalda fordons- och bensinskatterna bör återföras till resp. län som ytterligare väganslag. Vidare föreslås att intäkter från den progressiva skatteutjämningsavgiften, den tillfälliga regionala fastighetsskatten och den regionala investeringsskatten i Stockholms län under en övergångsperiod bör återföras till länet för investeringar i transportsystemet och därefter avskaffas. De i motionen angivna skatterna är upptagna som inkomster i statsbudgeten. Genom att använda dessa inkomster för de investeringar som motionärerna föreslår ökar således det statliga budgetunderskottet. Utskottet ser således inte motionärernas förslag som en finansieringsmetod. Dessutom anser utskottet att denna typ av investeringar bör vägas mot andra typer av infrastrukturinvesteringar och inte mot skatteinkomster. En specialdestinering av inkomster till vissa investeringar förhindrar en prioritering på rationella grunder. Finansutskottet förordar därför att trafikutskottet avstyrker motion Fi312.
Stockholm den 26 mars 1991
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).
Avvikande mening
Samfinansiering av infrastrukturinvesteringar
Lars-Ove Hagberg (v) anser att den del av finansutskottets yttrande som i avsnittet Samfinansiering av infrastrukturinvesteringar börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "vara absolut" bort ha följande lydelse: I propositionen ställs som villkor att medel ur infrastrukturfonden endast skall användas om projekten kan samfinansieras. Det förutsätts att företag eller kommuner skall vara medfinansiärer för att projekten skall komma till stånd. Utskottet ifrågasätter detta villkor. Kravet kommer att innebära att flera angelägna järnvägsprojekt inte kan komma i gång trots att medel finns tillgängliga. Det privata näringslivet ges därmed ett avgörande inflytande på samhällets trafikinvesteringar. Utskottet anser inte att detta är riktigt. Investeringar i infrastruktur bör vara en statlig angelägenhet. Utskottet anser därför att samfinansiering inte skall vara ett villkor för dessa investeringar. Propositionens förslag i denna del bör därför avvisas av riksdagen.
Särskilt yttrande
Motion om finansiering av vissa infrastrukturinvesteringar
Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson(alla m) anför:
Vi instämmer i motionärernas uppfattning att särskilda åtgärder krävs för att reparera de försummelser som under senare år förekommit på vägunderhållets område. För flertalet andra transportsätt finns det möjligheter att via avgiftssättning skaffa fram resurser för nödvändigt underhåll. Det går emellertid inte i normalfallet att sälja biljetter för rätt att framföra fordon på väg. Avgiftsfinansiering bör på detta område komma i fråga endast för att finansiera nyanläggning av t.ex. broar, avlastande vägsträckningar m.m. Mot denna bakgrund anser vi det värt att överväga att en viss, i förväg bestämd andel av drivmedelsskattemedlen avdelas för underhållsåtgärder på vägnätet. På så sätt leder också en ökad bilism till att de ekonomiska resurserna automatiskt växer och därmed motsvarar det ökade slitaget.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionerna2 Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt2 Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga82
Motionerna3 Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt3 Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:90 En god livsmiljö8 Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 19918
Yttrande från finansutskottet13
Utskottet13 1 Inledning13 2 Trafikpolitikens mål och inriktning14 2.1 Regeringens förslag14 2.2 Motionsförslag15 2.3 Utskottets ställningstagande 17 2.4 Vissa fordons- och bensinskatter20 2.5 Översyn av affärsverken20 3 Investeringar i trafikens infrastruktur21 3.1 Infrastrukturfond21 3.2 Anslag till investeringar i trafikens infrastruktur23 3.3 Användning av anslaget Investeringar i trafikens infrastruktur24 3.4 Samfinansiering26 3.5 Riksdagens inflytande27 4 Storstädernas trafiksystem28 4.1 Inledning28 4.2 Gemensamma frågor som väckts i överenskommelserna29 4.3 Stockholmsregionen31 4.4 Göteborgsregionen33 4.5 Malmöregionen35 4.6 Utskottets ställningstagande36 5 Reformerad investeringsplanering38 5.1 Bakgrund39 5.2 Regeringens förslag39 5.3 Utskottets ställningstagande40
Hemställan44
Reservationer47
Särskilt yttrande65
Bilaga Yttrande från finansutskottet (1990/91:FiU4y)66