Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Trafiksäkerhet

Betänkande 2011/12:TU12

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
31 maj 2012

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Trafiksäkerhet(pdf, 464 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2011/12:12 Trafiksäkerhet

Beslut

Nej till motioner om trafiksäkerhet (TU12)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2011 om trafiksäkerhet. Skälet är tidigare riksdagsbeslut, gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 33

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2012-04-26
Justering: 2012-05-08
Trycklov till Gotab och webb: 2012-05-11
Trycklov: 2012-05-11
Trycklov: 2012-05-15
Reservationer: 10
Betänkande 2011/12:TU12

Alla beredningar i utskottet

2012-04-17, 2012-04-26

Nej till motioner om trafiksäkerhet (TU12)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2011 om trafiksäkerhet. Skälet är tidigare riksdagsbeslut, gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp.

Utskottet anser att det långsiktiga målet, nollvisionen, om att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken ska bestå. Det pågår ett arbete med att bland annat utveckla indikatorer för trafiksäkerhetsarbetet fram till 2020.

Utskottet betonar barnperspektivet och vikten av att miljön kring förskolor och skolor utformas med hänsyn till att trafiksäkerheten ska vara hög. Flera myndigheter har överblick och ansvar när det gäller att säkra barns trafiksäkerhet på ett offensivt sätt.

Utskottet pekar på vikten av att värna en hög säkerhet för de vägarbetare som arbetar med att bygga och underhålla vägnätet. Trafikverkets arbetar med att identifiera åtgärder för att öka säkerheten för vägarbetarna.

Utskottet framhåller att det är angeläget att både privata förare och yrkesförare använder bilbälte. Andelen nya fordon som är utrustade med system för bältespåminnare har gått från en relativt blygsam nivå till ett nästan 100-procentigt genomslag.

Utskottet konstaterar att alkoholen ligger bakom en hög andel av dödsfallen och skadorna i trafiken. Det är därför viktigt med kraftfulla insatser för att eliminera förekomsten av alkohol i trafiken. Myndigheter, organisationer och teknikindustri på olika sätt, såväl nationellt som internationellt, bidrar med åtgärder för att öka nykterheten på vägarna.

Utskottet konstaterar att användningen av mobiltelefon i trafiken har utretts med anledning av ett tillkännagivande från riksdagen våren 2011 och att Näringsdepartementet just nu arbetar med utredningsrapporterna. Utskottet inväntar regeringens återrapportering senare under 2012 och konstaterar att frågan om mobiltelefoni är betydelsefull för trafiksäkerheten. Utskottet kommer att fortsätta att följa frågan ingående.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2012-05-30
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:TU12, Trafiksäkerhet

Debatt om förslag 2011/12:TU12

Webb-tv: Trafiksäkerhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Leif Pettersson (S)
Anf. 151 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Sverige är i mångt och mycket ett föregångsland när det gäller trafiksäkerhet. Vi har bland de lägsta talen för döda och svårt skadade i trafiken. Det ska vi vara glada och stolta över, men det får inte invagga oss i en falsk trygghet. År 2010 hade vi det lägsta antalet dödade i trafiken i modern tid; år 2011 gick siffran upp. Det visar bara att vi inte en gång för alla har vunnit slaget om dödade i trafiken utan att vi ständigt måste förbättra oss för att nå lägre tal för döda och svårt skadade. Den nollvision vi har i Sverige för detta område är en bra vision. När nollvisionen antogs 1997 var den hånad och baktalad. Från många som i dag hyllar den som visionär och framåtsyftande hette det då att det var ett slag i luften, något som aldrig kunde nås och därför inte skulle uttalas. Kritikernas vision har kommit på skam. Nollvisionen är i dag ett hyllat begrepp världen över. Många länder imponeras och ser med respekt på Sveriges arbete på trafiksäkerhetsområdet. Jag tror att de som då hånade oss för denna vision har fått många chanser att ångra sina käcka och förnumstiga uttalanden. Nu verkar alla, åtminstone här i kammaren, vara överens om att nollvisionen är bra. Som jag sade får vi inte slappna av och tänka att nu är det gjort. Då kommer talen för döda och svårt skadade på våra vägar att öka. Vi socialdemokrater anser att det behövs nya grepp för att komma ännu längre, ännu närmare nollvisionen. Ett sådant grepp är enligt vår mening en oberoende kommission som skulle få till uppgift att titta på våra farligaste vägar och föreslå åtgärder för att göra dessa säkrare. Trafikverkets jobb är naturligtvis bra, men lite nya grepp i denna fråga skulle inte skada. Trafiksäkerheten är också en internationell fråga. Varje år omkommer 1,3 miljoner människor världen över i trafikolyckor. Sverige kan med sitt goda trafiksäkerhetsarbete göra en stor insats för att hjälpa till. Detta måste ses som en global folkhälsoutmaning. Vi har dessutom en mängd frivilligorganisationer på trafiksäkerhetens område som kan dela med sig av sina erfarenheter både här hemma och i andra länder. Här har Sverige en exportprodukt av världsklass. Den går kanske inte att sälja men den lämpar sig väl för export, nu senast manifesterat i samarbetsavtalet med Kina. Där är trafiksäkerhet ett av de områden som vi ska samarbeta om. Det är ett gott betyg till svenskt trafiksäkerhetsarbete. Fru talman! Låt mig också få uttala att vi med viss otålighet inväntar regeringens respons på fjolårets tillkännagivande vad gäller att använda teknisk utrustning under körning. Många tänker på mobiltelefoner, och det är riktigt, men det finns även annan utrusning som inte ska användas under bilkörning. Regeringspartierna har utlovat en proposition under hösten. Jag hoppas att detta håller och att frågan inte blir ytterligare en långbänk. Som jag tidigare sade finns det en rad åtgärder som vi kan vidta här hemma i Sverige för att komma närmare nollvisionen. Hastighetsbegränsning kring förskolor och skolor är ett exempel. Här kan vi som lagstiftare bidra genom att underlätta för kommunerna att införa en hastighetsbegränsning på 30 kilometer per timme vid dessa inrättningar. Det kanske till och med ska vara den normala hatigheten förbi skolor och förskolor. Ett annat exempel är arbetsmiljön för vägarbetare. Otaliga är de fall där hastigheterna förbi vägarbetsplatser har varit alldeles för hög. Mobila hastighetskameror är en väg att gå. Ännu smalare förbifarter vid vägarbeten är en annan. Ett tredje exempel är bilar som körs av annan än ägaren och därför i vissa fall undgår att rapporteras vid trafikkameror. Här borde ett ägaransvar träda in när ägaren inte kan eller vill tala om vem som kört bilen vid det aktuella tillfället. Det skulle i så fall innebära att ägaren får betala bötesbeloppet eller i svårare fall få sitt körkort indraget. En annan åtgärd som kan synas bagatellartad är att se till att reflexväst ingår i bilarnas utrustning. När man får ett stopp och tvingas ur sin bil är det av största vikt att man syns både i mörker och dagsljus. En sådan enkel åtgärd som att förse alla bilar med en reflexväst skulle spara människoliv på samma sätt som varningstriangeln gör det. Fru talman! De allvarligaste och mest flagranta fallen av brister i trafiksäkerheten är när föraren kört alkoholpåverkad. Omkring 125 människor per år omkommer i trafiken på grund av alkoholen. Genom att montera in effektiva och lättanvända alkolås i bilen skulle merparten av dessa olyckor aldrig ske. Vi socialdemokrater har tidigare krävt ett successivt införande av alkolås. Det kravet står vi fast vid. Börja med nyttotrafiken, tunga fordon, bussar och taxi. Fortsätt sedan med nya bilar. Även i offentlig upphandling måste man ställa krav på att alkolås ska ingå som förutsättning för att man ska få kontraktet. För att detta ska bli möjligt måste den svenska regeringen inta en mycket mer aktiv hållning i dessa frågor. När det gäller upphandling måste regeringen kraftfullt föra fram dessa krav till Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. När det gäller alkolåsens införande i nya bilar är det inom EU som regeringen måste verka. Dagens regering är alldeles för passiv. En aktivare roll måste intas och man måste pressa på överallt där det går - 125 människoliv står på spel. Fru talman! Ett annat problem som vi i Sverige inte uppmärksammat särskilt mycket är motorcyklisternas säkerhet. Att köra motorcykel ger en frihetskänsla av stora mått, men det är också förknippat med faror. Många bilister uppfattar inte motorcykeln som ett fordon som man måste ta särskild hänsyn till, och kollisioner sker ofta på grund av detta. Ibland kanske man till och med tror att det är en moped. Många motorcyklister kör alldeles för fort och även det bidrar till olycksstatistiken. Ett problem som man nu börjar uppmärksamma är att de räcken som sätts upp utefter våra vägar, både mitträcken och räcken mot diken, inte är anpassade till motorcyklister. Underglidningsskydd håller nu på att utprovas av Trafikverket, och det är bra. Det är i linje med den motion som finns i detta ärende. Vi socialdemokrater anser att det är av stor vikt att man kommer till en bästa lösning på detta problem så att en omkullkörning med motorcykel inte behöver få så katastrofala konsekvenser som det annars kan få. Så till en fråga som är av stor vikt, nämligen kompetenskrav för utryckningsförare. I dag finns inga sådana krav när det gäller framförande av utryckningsfordon. Alltför ofta hör vi talas om att en ambulans varit inblandad i en trafikolycka, ibland beroende på att den omgivande trafiken inte uppfattat ambulansen, ibland beroende på att föraren av ambulansen gjort en missbedömning eller handlat fel i en given situation. Detta senare kan förebyggas med en förarutbildning särskilt anpassad för framförande av utryckningsfordon. Ett krav på en sådan utbildning borde snarast införas i Sverige. Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla socialdemokratiska reservationer i detta ärende men vill för tids vinnande yrka bifall endast till reservationerna 5 och 10. (Applåder) I detta anförande instämde Monica Green, Roza Güclü Hedin, Lars Johansson, Lars Mejern Larsson, Suzanne Svensson och Anders Ygeman (alla S).
Annika Lillemets (MP)
Anf. 152 Annika Lillemets (MP)
Fru talman! Människor är inte perfekta. Vi gör misstag och fel, och i trafiken kan följderna bli ödesdigra. Det handlar om liv och död. Mycket görs för att trafiken ska bli säkrare, och de allra flesta trafikanter tar ansvar och gör sitt bästa för att inte skada sig själva eller andra. Ändå dör och skadas människor i trafiken, och det är de oskyddade trafikanterna som proportionellt sett drabbas hårdast. Cykelolyckorna ökar, och antalet gående som dödades ökade kraftigt från 2010 till 2011. Denna trend måste vändas. Ett av den svenska transportpolitikens övergripande mål är hänsynsmålet, det vill säga att transportsystemets utformning, funktion och användning ska anpassas till att ingen ska dödas eller skadas allvarligt. Detta tar vi i Miljöpartiet på största allvar. Som det står i betänkandet bör vägtransportsystemet vara utformat så att det tar hänsyn till att människor begår misstag, samtidigt som det är viktigt att trafikanternas eget ansvar lyfts fram. Det handlar om frihet och trygghet, att alla ska kunna röra sig i trafiken utan att behöva vara rädda för att dödas eller skadas. Vi föreslår därför i flera reservationer tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ytterligare ett antal åtgärder som kan bidra till att öka trafiksäkerheten. Det handlar om sådant som att hindra alkoholpåverkade från att köra bil, att minska hastigheterna på vägarna och att göra arbetsmiljön för vägarbetare mindre farlig. Låt mig tala om några av åtgärderna. Farten dödar. Nio av tio fotgängare som blir påkörda av en bil som kör i 30 kilometer i timmen klarar sig, medan nio av tio som blir påkörda av en bil som kör i 50 kilometer i timmen dör, detta enligt uppgift från NTF, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Låga hastigheter där många fotgängare och cyklister rör sig borde vara självklart. Särskilt utsatta är barn. Inte förrän i tolvårsåldern är barn mogna att klara sig på egen hand i komplicerade trafikmiljöer. Så lång tid tar det nämligen för syn, hörsel och uppmärksamhet att utvecklas tillräckligt. Barn kan inte sprida sin uppmärksamhet. De gör en sak i taget, till exempel cyklar, och då märker de inte bilar som kommer. Det går inte att forcera och träna fram dessa förmågor, utan bilisterna måste anpassa sig till barnen, inte barnen till bilisterna. Många barn har väldigt begränsad rörelsefrihet numera. Om man skjutsas till skolan varje dag fast man egentligen bor på gång- eller cykelavstånd går man miste om både motion och frihet. Det blir en ond cirkel när föräldrar inte vågar annat än skjutsa sina barn till skolan därför att det är så mycket bilar där, eftersom alla skjutsar sina barn till skolan. Om bilisterna saktar ned kan barnen få större frihet, och det är ofta, men inte alltid, 30 kilometer i timmen som gäller utanför skolor och förskolor. Vanligtvis är det kommunerna som har ansvaret, men ibland ligger skolor och förskolor vid statliga vägar som Trafikverket ansvarar för. Det förekommer faktiskt att kommunala beslut om hastighetsbegränsningar överklagas till Transportstyrelsen och att beslut upphävs. Kommuner har fått ta fram 50-skyltarna igen. Vi i Miljöpartiet anser att regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att utfärda en maxhastighet på 30 kilometer i timmen i tätbebyggda områden med oskyddade trafikanter. Som ett led i detta tycker vi därför att möjligheten att begränsa hastigheten till 30 kilometer i timmen utanför samtliga förskolor i Sverige ska undersökas. Fru talman! Barn har samma rätt till säker trafikmiljö var de än bor. Höga hastigheter är en risk, alkohol en annan. Det borde vara självklart att inget barn ska riskera att skjutsas av en onykter förare till skolan. Många kommuner ställer krav på att fordon som används till skolskjuts ska vara utrustade med alkolås men ännu inte alla. Enligt Motorförarnas helnykterhetsförbund har man i Frankrike beslutat att alla skolbussar i landet ska ha alkolås. Så måste det bli även i Sverige. Och inte bara skolelever, utan alla som reser med färdtjänst eller offentligt upphandlade resor ska förstås slippa riskera att köras av en onykter förare. Krav på alkolås i offentlig upphandling bör vara självklart, och vi vill att Sverige ska kräva alkolås för all nyttotrafik. Regeringen bör säkerställa att alla statliga myndigheter kräver alkolås när de handlar upp fordon och också uppmana kommuner och landsting att göra samma sak. Allt fler gör det, men det finns verkligen anledning att driva frågan mer aktivt från regering och riksdag. Alkolås är ett bra verktyg för att hindra onyktra förare från att sätta sig vid ratten och därmed förvandla bilen till ett mordredskap. Det är angeläget att driva på arbetet mycket hårdare från svensk sida för att alkolås ska användas både i vårt land och i EU. Så snart som det är tekniskt möjligt bör alla nya bilar ha alkolås som standardutrustning, till att börja med fordon i yrkesmässig trafik och sedan privatfordon. Alla som döms för rattfylleri borde få installera alkolås i sin bil för att kunna få tillbaka körkortet. Det gjordes en utredning som tillsattes av dåvarande regering 2004 med många bra förslag som bör följas upp och bli verklighet. Vad gäller användning av mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning under bilkörning räknar vi med att regeringen i höst återkommer med lagförslag som gör det otillåtet att använda mobiltelefonen på ett trafikfarligt sätt. VTI har konstaterat att man kör sämre om man samtidigt pratar i telefon, vilket kanske inte är så förvånande. Även om det har visat sig i andra länder att alla inte respekterar ett förbud mot att använda telefon när de kör anser vi ändå att en lag fyller en viktig funktion, inte minst normerande. Jag yrkar bifall till reservation 5 om insatser mot alkohol vid bilkörning. Givetvis står jag bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till de andra. I detta anförande instämde Stina Bergström (MP).
Tony Wiklander (SD)
Anf. 153 Tony Wiklander (SD)
Fru talman! Vi har återigen en trafikdebatt framför oss, och återigen kommer jag att något nämna ett ämne som börjar bli en segsliten historia. Jag tror i alla fall att vi alla i det här utskottet har ambitionen att få en säkrare och bättre trafik i vårt land. Synen på medlen att nå de här målen kan dock variera. I stort sett står jag bakom utskottets betänkande, men jag vill ändå säga att jag yrkar bifall till reservation 6 i punkt 9 vad avser mobiltelefonerande vid ratten samt reservation 9 under punkt 15 som talar om pricksystem för trafikförseelser. Låt mig som sagt var nämna några ord angående den segslitna historien om mobiltelefoni vid ratten. Det verkar bara vara ett försöksheat igen. Jag tror att det är tredje gången vi står och snackar om det, och det blir väl andra gången som jag blir ensam om att vidhålla att jag tror att en lagstiftning i den här frågan är väsentlig. Jag tror inte att det sker någonting annat. Vi är det sista landet i Europa som fortfarande inte har någon som helst reglering på det här området. Det är mycket märkligt. Varje gång slutar det med att regeringen ska utreda vidare, och så ska man återrapportera. Sådant kan man bli luttrad av. Jag ska säga någonting om den hittillsvarande beredningen just i den här frågan. Vi hade för en tid sedan VTI hos oss med en föredragning. Jag kände i stort sett igen den sedan vi själva var på VTI ett par dagar något år tidigare. I stort sett var det detsamma. Någon ledamot reste frågan om man hade tittat på amerikanska undersökningar. Det hade man gjort. Vi fick dock ett besked som fick mig att studsa till lite grann, och det var att man fann inte att de var seriösa. Man nämnde till och med ordet "oseriösa". De flesta av oss ledamöter gissar jag går igenom motortidningar. Den största av dem som heter Motor och är från Motormännens Riksförbund hade redan för en månad sedan en stor artikel om en studie i Kalifornien. Det är California Office of Traffic Safety som gjort den vid Berkeleyuniversitetet. De talar klart och tydligt om att det har haft ett avsevärt resultat när lagen har börjat gälla om förbuden. Det var alltså 47 procent färre dödsolyckor. Under de aktuella fyra åren minskade samtidigt det totala antalet döda i trafiken med 22 procent. Med all respekt för VTI vill jag inte gärna avfärda Berkeleyuniversitetet som särskilt oseriöst. Det tror jag skulle verka lite magstarkt från svensk sida i så fall. Jag vidhåller således att det inte är mycket att vänta på, för jag misstänker att när regeringen återkommer till hösten, eller när det nu kan bli, står vi med precis samma svar igen som vi hittills har fått. Om de rödgröna partierna nu har gett upp beklagar jag det. Det borde man inte göra, men jag får naturligtvis böja mig för fakta och invänta ännu en återrapportering. Under tiden ber jag som sagt att få reservera mig och menar att vi skulle ha fattat beslut här i dag. Några ord bara om vår andra reservation, om pricksystem för trafikförseelser. Jag kan kort och gott nämna att i flera europeiska länder har man liknande system. Vi har även haft det i Sverige, om jag inte är alldeles felunderrättad. Enligt utvärderingar märks en mätbar effekt i form av minskat antal dödsfall i trafiken. Det är de frågorna som vi tar på största allvar. Vi menar med vårt yrkande att ett pricksystem ska införas för körkortsinnehavare där tre förseelser leder till indraget körkort. Vi tycker att det vore väl värt att pröva, även om det har varit uppe i kammaren tidigare och avvisats. Med det redan sagda och med de betänkligheter jag hade i form av reservationer biträder jag utskottets hemställan i övrigt.
Siv Holma (V)
Anf. 154 Siv Holma (V)
Fru talman! Trafiken har under ett par generationer genomgått en mycket stor förändring, och transporterna av såväl människor som gods ställer ständigt nya krav på säkerheten. Att vi arbetar med en nollvision för i trafiken omkomna är det enda vettiga, även om det kan tyckas ouppnåeligt. När vi ser efter i de europeiska tabellerna över antalet omkomna i vägtrafiken per 100 000 invånare och körda kilometer finner vi att Sverige ligger i topp, det vill säga att vi har lägsta antalet trafikdöda i relation till folkmängd och körda mil. Detta är givetvis bra, men ändå är varje dödsolycka en tragedi för dem som drabbas. Och tyvärr har en viss ökning skett det senast mätta året, vilket bör få oss att skärpa ambitionen ytterligare. Det som är bra kan alltid bli bättre, och hela tiden har vi nollvisionen som mål. Detta är vi alla givetvis överens om. Fru talman! Vänsterpartiet har en övergripande syn på trafiken som bidrar till att öka säkerheten på vägarna. Att satsa på kollektivtrafiken, på järnvägen och på andra miljömässigt vettiga kommunikationsmedel, är också ett sätt att avlasta vägtrafiken intensitet och därmed minska olycksriskerna. Vår tid präglas dessutom av just jakt på tid, ett påstått rationellt tänkande som ofta slår tillbaka. Stressen inne i människan ökar också risken för olyckor. I trafikutskottets betänkande nr 12 stöder vi samtliga reservationer från Vänsterpartiet, ofta tillsammans med S och MP, men jag vill ändå nämna ett par rubriker: Hastighetsbegränsning vid skolor, inte minst vid förskolorna då barnen lämnas och hämtas. Att sänka hastigheten vid dessa platser är mer än nödvändigt. I semestertider råkar vi alla ut för inbromsningar och ibland tålamodsprövande köer när ny asfalt breds ut över körbanan, men också detta arbeta med att förbättra vägbanan är nödvändigt och därför måste hastigheten anpassas för vägarbetarnas säkerhet. Fru talman! Den viktigaste reservationen är nr 5 under punkt 7, som handlar om insatser mot alkohol vid bilkörning. Härvidlag är alkolås ett bra sätt att omöjliggöra promillehaltig bilkörning och därmed öka trafiksäkerheten. Åter och åter inträffar tragiska dödsolyckor med påverkade förare bakom ratten. Ofta blir barn och ungdomar offer för dessa omständigheter, och detta bör med alla till buds stående medel motverkas. Med andra ord vill vi lyfta fram denna reservation. Fru talman! Avslutningsvis vill jag förtydliga Vänsterpartiets ställningstagande i den fråga som i betänkandet har fått och som brukar få mest uppmärksamhet, det vill säga mobiltelefoni och elektronisk utrustning. Resultatet från ett stort antal studier visar att körförmågan försämras avsevärt när mobilen används vid bilkörning. Orsaken är att förarens uppmärksamhet på trafiksituationen försämras och att kontrollen över bilen påverkas och blir ojämnare. Flera andra länder har förbud mot telefonanvändandet under körning. Det vanligaste är förbud mot användning av handhållna mobiltelefoner. Olycksanalyser har emellertid visat att det inte är någon större skillnad mellan att använda handhållna eller handsfria mobiltelefoner. Det är själva telefonanvändandet som är problemet. Ett telefonsamtal leder till ett slags tunnelseende och uppvisar liknande effekter som vid trötthet och alkoholpåverkan. En av de viktigaste faktorerna för att undvika olyckor är att föraren är helt koncentrerad på att köra bil. Vänsterpartiet har tidigare pekat på behovet av ökade informations- och utbildningsinsatser. Sådana insatser är fortfarande aktuella för att komma åt mobilanvändandet vid bilkörning. Men vi vill också undersöka om lagstiftning skulle kunna förändra och reducera användandet av mobiltelefoni och elektronisk utrustning vid bilkörning. Vi har därför bestämt oss för att avvakta resultatet av tillkännagivandet från förra året. Det finns en uttalad tidpunkt för när regeringen ska komma tillbaka till riksdagen, det vill säga under 2012, med förslag på åtgärder som behöver vidtas för att reducera mobilanvändandet vid körning. Som bekant, och till skillnad mot Sverigedemokraterna, har vi en annan syn på tillkännagivandet, eftersom det fortfarande är cirka ett halvår kvar till slutet av 2012. Det betyder att vi inte har gett upp, och jag tror att min uppfattning delas av både Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Det är alltså drygt ett halvår kvar på året. Det finns således tid kvar för regeringen att gå riksdagens beställning till mötes.
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 155 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Fru talman! Sverige är världsledande när det gäller trafiksäkerhet. År 2011 dödades 319 personer i trafiken. Detta är en högre siffra än år 2010 då 266 personer miste livet, men fortfarande i linje med att nå målet av högst 220 dödade år 2020, och det är det näst lägsta antalet dödsfall sedan 40-talet. Det är inte bara i absoluta tal Sverige har bra resultat när det gäller trafiksäkerhet. Enligt OECD:s trafiksäkerhetsorgan hade Sverige år 2010 den lägsta andelen omkomna, 2,8 döda per 100 000 invånare och körda fordonskilometer, bland alla analyserade 34 länder. Under årets resultatkonferens för trafiksäkerhet redovisades att Sveriges mål skulle kunna revideras och skärpas ytterligare till högst 133 omkomna i vägtrafiken år 2020. Vårt arbete med trafiksäkerhet uppmärksammas också internationellt. I början av maj tilldelades Sverige ett internationellt pris i New York för nollvisionen. Prince Michael International Road Safety Award, som priset heter, delades ut av själva Hans Kungliga Höghet Prins Michael av Kent. Fru talman! Vi är bra på trafiksäkerhet, men som vår infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd säger: Den dagen vi slutar vilja bli bättre slutar vi vara bra. Det finns många utmaningar för vårt fortsatta trafiksäkerhetsarbete. Trafiksäkerhetsfrågorna berör de flesta av oss. Många av oss kör bil och många cyklar. Även gående räknas som trafikanter, och även de oskyddade trafikanternas säkerhet är viktig. Farorna i trafiken är många. Trots ett bra övergripande resultat för år 2011 ser vi en oroande utveckling just när det gäller oskyddade trafikanter. 53 gående och 21 cyklister miste livet förra året. Cyklisterna utgör numera den största andelen av de allvarligt skadade i trafiken - år 2011 var 41 procent av dem cyklister. Många singelolyckor tyder på att det finns problem med underhåll av infrastruktur för gående och cyklister, som halka och grus. Risker i trafiken utgörs även, ironiskt nog, av förarna själva när de kör för trötta, är påverkade av alkohol eller andra droger eller helt enkelt kör för fort. Risken för en olycka ökar markant när flera av dessa faktorer förekommer samtidigt. Bristande omdöme, risktagande och ignorans av trafikregler beror oftast på dåliga attityder. Hur gör vi då för att förändra attityder till exempelvis hastigheter? Det är på något sätt fortfarande socialt accepterat att man kör för fort. Vissa personer tycker till och med att det är häftigt med fart. Om vi kräver 30 km per timme vid alla Sveriges förskolor, som S, MP och V föreslår, kör vi över kommunernas och Trafikverkets analyser av säkerhet, tillgänglighet och miljö och riskerar att respekten för hastighetsbegränsningarna minskar när de upplevs som omotiverat låga. Om vi inför krav på alkolås i alla nya bilar kommer många att avstå från att köpa ny bil på grund av krånglet och priset. Om vi inför krav på handsfree och förbud mot sms som SD föreslår kommer folk att trassla med sladdarna under körning, försöka sms:a under ratten och sannolikt inte bry sig om förbuden efter ett år, som i de länder som infört liknande regler gällande mobiltelefoner. Vi måste fundera över vad som ger mest effekt: insikten, kunskapen och attityden eller massor med lagar och förbud som ingen följer? En ansvarsfull politik för ansvarsfulla förare, säkra fordon och säker infrastruktur är lösningen. Den politiken för Alliansen. Fordon blir allt säkrare. Trots att det inte finns ett lagligt krav på bilbältespåminnare finns de i nästan alla nya bilar. Detta innebär stora effekter, eftersom det visar sig att åtta av tio som tidigare inte använde bilbälte spänner fast sig i en bil utrustad med en irriterande plingande bilbältespåminnare. Fordonstillverkare utrustar fordon med krockkuddar, antisladdsystem och andra diverse förarstödssystem som inte bara underlättar körningen och gör det trivsammare, utan rent av kan rädda liv. Bilen kan varna föraren när denne är för trött för att köra och även bromsa in ifall man håller på att krocka eller köra över någon. Jag hoppas att den tekniska utvecklingen går i den riktningen att vi även får mer användarvänliga och mindre kostsamma alkolås, så att fler väljer att utrusta sina bilar med sådana system. Ett system som gör motorcyklar mycket säkrare är ABS, låsningsfria bromsar. Det är glädjande att så många av dem som skaffar sig egna motorcyklar tänker på detta. Andelen nysålda motorcyklar med låsningsfria bromsar var 62 procent år 2011, jämfört med cirka 30 procent bara två år tidigare, och detta utan krav i lagen. Säker infrastruktur är den andra viktiga delen för trafiksäkerheten. Genom att ställa höga krav på kvaliteten och trafiksäkerheten vid planering, utbyggnad, drift och underhåll av vägar får vi infrastruktur som tar hänsyn till att människor begår misstag. Alliansregeringen gör de här satsningarna, som blivit eftersatta efter en rad år med en socialdemokratisk regering. Utbyggnaden av mötesfria vägar bidrar starkt till att antalet allvarliga möteskollisioner minskar. Under 2011 omkom mer än 200 personer på vägar med mötande trafik och bara 38 på de mötesfria vägarna, trots att nästan hälften av vägarbetet på statliga vägar sker på mötesfria vägar. Det är dock viktigt att infrastrukturen planeras, byggs och underhålls med tanke på alla trafikantgrupper, inklusive oskyddade trafikanter. Mitträcken och sidobarriärer är oftast designade för ökad säkerhet för personbilar men kan vara farliga för motorcyklister. Därför är jag glad att Svinningevägen i min hemkommun Österåker valts till att prova underglidningsskydd för motorcyklister. Här vill jag även lyfta fram det viktiga arbete som kommunerna gör för att förbättra trafikmiljön i tätorterna. Eftersom en av de största utmaningarna är att öka de oskyddade trafikanternas säkerhet ökar kommunernas roll i trafiksäkerhetsarbetet, då drift och underhåll behöver bli betydligt bättre för cyklister och fotgängare. Den tredje delen i trafiksäkerhetspusslet är säkra förare. Rätt utbildade, riskmedvetna och koncentrerade förare lever efter trafikreglerna och framför sina fordon på ett trafiksäkert sätt. Vi har infört riskutbildningar för dem som tar körkort, men arbetet med attityder måste fortsätta. Kunskaper och insikter om hastigheter och distraktion under körning är angelägna ämnen. Förhållningssätt till alkohol, droger och trötthet i trafiken är en annan knäckfråga. Regler och lagar ska vara uppbyggda på ett sådant sätt att människor förstår dem. Då ökar acceptansen och regelefterlevnaden. Hastighetsbegränsningarna är ett bra exempel. Därför införde vi mindre intervaller för hastighetsbegränsningar, så att förarna upplever att siffrorna på skyltarna är relevanta och rättar sig efter hur hårt man trycker på gaspedalen. Även reglerna som gäller distraktion under körning måste vara tydliga. Regeringen tittar närmare på frågan och återkommer under året. År 2010 infördes körkort villkorat med alkolås som ett permanent system, vilket innebär att man vid rattfylleribrott i stället för körkortsåterkallelse kan få fortsätta att köra, men i en bil utrustad med alkolås. På så sätt når vi den största riskgruppen, människor som upprepade gånger kör onyktra. Rattfylleriets omfattning har minskat från 2010 till 2011. Även i statistiken över dödsolyckor syns den gynnsamma utvecklingen, enligt en rapport från Trafikverket, Analys av trafiksäkerhetsutvecklingen 2011 . För att ytterligare bekämpa alkohol i trafiken och främja användandet av alkolås införde vi skattefrihet för alkolås i förmånsbilar, vilket gäller från och med den 1 juli 2011. För att förarna ska vara säkra förare måste vi arbeta med attityder, beteenden och värderingar. Det måste vara ett ständigt arbete, en ständig strävan att öka trafiksäkerheten. Den dagen vi slutar vilja bli bättre slutar vi vara bra. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Leif Pettersson (S)
Anf. 156 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Det är bra att Eliza Roszkowska Öberg noterar att Sverige får pris för nollvisionen - en nollvision som Moderaterna var motståndare till när den infördes, en vision som Moderaterna gjorde allt för att prata ned när den infördes. Men det är bra att vi är överens om att nollvisionen är någonting bra nu. Men anförandet väcker en del frågor. Jag har noterat fyra. Den första är: Kommer det verkligen en proposition om teknisk utrustning och mobiltelefoni någon gång under året? Den andra frågan är: Står ni kvar vid förra årets tillkännagivande? Jag tyckte att ditt anförande var minst sagt märkligt från den utgångspunkten. Står ni kvar vid det tillkännagivande vi var överens om förra året? Den tredje frågan är: Varför är ni motståndare till att alkolås ska införas inom nyttotrafiken? Är det rimligt att skolbarn, färdtjänstkunder och andra riskerar att åka med rattfulla personer? Den fjärde frågan, som du inte alls berörde i ditt anförande men som kanske kan få ett svar nu, är: Varför vill ni inte införa krav på utbildning för förare av utryckningsfordon?
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 157 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Fru talman! Ja, det stämmer att riksdagen riktade ett tillkännagivande till regeringen under förra riksmötet. Det har också kommit två rapporter från VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, som har sammanställt relevant forskning på området. Forskarna säger där att det är själva samtalet som är problemet. Och det stämmer att det kan påverka körförmågan när man pratar i mobiltelefon, och när man pratar över huvud taget. Men regeringen har lovat att återkomma till oss under 2012, och då är det viktigt att eventuell lagstiftning och de regler som vi har är teknikneutrala och långsiktigt hållbara. Vi kan inte bara säga att det är förbjudet att sms:a. Då kommer människor kanske att uppdatera sina facebookkonton eller twittra. Det måste vara någonting som gör att förarna förstår att det gäller att köra bil när man kör bil. Man ska inte vara distraherad, för då är det vårdslöshet i trafik. När det gäller alkolås och frågan om att utrusta samtliga bilar tycker jag att det är bra att den tekniska utveckling som pågår går i den riktningen att det blir bättre alkolås som fungerar snabbare så att priserna kan sänkas på sikt. Det måste vara en rimlig lösning som fungerar för människor som ska köpa nya bilar, så att det inte blir jättedyrt och jättekrångligt. Då kan de som hör till riskgruppen, som ofta kör onyktra, ändå undvika att köra bilar som är utrustade med alkolås.
Leif Pettersson (S)
Anf. 158 Leif Pettersson (S)
Fru talman! Jag vill uppmana Eliza Roszkowska Öberg att göra två saker: Läs på och lyssna! Läs på vårt gemensamma enhälliga tillkännagivande till regeringen i fjol! Det är teknikneutralt. Det handlar inte alls om att förbjuda vissa saker, som sms eller någonting annat. Det är utformat så att det kan komma teknikneutralt i en proposition från regeringen. Lyssna på vad jag säger! Varför är ni emot alkolås inom nyttotrafiken? Det var det jag frågade om, inte alkolås i bilar i största allmänhet. Vi vet att ett sådant krav kommer att mötas av problem när det gäller Europeiska unionen, i fråga om likvärdighet och så vidare. Jag vill också ha svar på den fjärde frågan, varför ni är emot att införa krav på särskild utbildning för förare av utryckningsfordon.
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 159 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Fru talman! Jag hann tyvärr inte svara på alla frågor. Det var många frågor, och vi har begränsad tid i en replik. Jag ber om ursäkt. Jag kan nu börja med att svara på Leif Petterssons fråga angående kompetenskrav för förare av utryckningsfordon. Jag instämmer absolut i att de som kör till exempel ambulans eller polisbil måste vara rätt utbildade för att kunna köra bil i svåra situationer med högre hastigheter ofta i tät trafik. Men jag tycker att sådan kompetens och sådana utbildningar ska genomföras av arbetsgivare. Du pratade om olika krav på olika yrkesgrupper, och det kan behövas specifik kompetens för specifika yrken. Jag tycker att respektive arbetsgivare bör ansvara både för utbildningarna och för att se till att de som kör utryckningsfordon har tillräcklig kompetens för att utföra sitt arbete. När det gäller alkolås vill jag påminna om den förändring vi har gjort som jag tycker är väldigt bra, att vi har skattebefriat alkolås för förmånsbilar så att det inte höjer värdet för förmånsbilar. När den tekniska utvecklingen går i den riktningen att alkolås blir snabbare, mer användarvänliga och billigare tror jag att fler och fler kommer att utrusta sina fordon med sådana alkolås, både privata fordon och så kallad nyttotrafik.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 160 Annika Lillemets (MP)
Fru talman! Eliza Roszkowska Öberg talar om ansvarsfulla förare och verkar ha en relativt uppgiven syn på vitsen med lagar och regler. Problemet är att alla förare och trafikanter inte alltid är ansvarsfulla, och lagar och regler måste kompensera när man gör fel. Det jag tänkte fråga om är om Eliza Roszkowska Öberg anser att det är rimligt att barn och andra oskyddade trafikanter som bor i olika kommuner har olika skydd och olika säkerhet. Så är det tyvärr nu vad gäller hastighetsbegränsning till 30 utanför skolor och förskolor och i bostadsområden. Det har förekommit att kommuner som vill sänka hastigheten till 30 utanför skolor har fått beslutet överklagat av privatpersoner. Trafikverket uppmanar kommunerna att sänka hastigheten, men andra statliga myndigheter har gett personer som överklagat rätt. Kommunen har då inte kunnat sänka hastigheten, utan det har fått vara 50 kilometer i timmen. Då undrar jag: Tycker Eliza Roszkowska Öberg att det är rimligt att säkerheten och möjligheten att cykla och gå till skolan och röra sig säkrare där beror på var man bor i Sverige?
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 161 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Fru talman! Jag kan bara berätta att jag under en trafiksäkerhetskonferens, resultatkonferensen, pratade med några poliser om just trafiksituationen vid skolor. En polisman sade till mig: Tänk på att det är samma stressade mammor och pappor som klagar som också själva kör för fort när de lämnar barnen i skolan eller förskolan. Jag tycker att det är det som är kärnan i problemet. De som klagar högst är också de som kör fortast. Vi måste titta på att även när vi har hastighetsbegränsningar - på många ställen är det redan 30 kilometer i timmen - finns det människor som inte respekterar dem. För att svara på frågan om det ska vara precis samma trafiksäkerhet i olika kommuner tycker jag att vi absolut måste ställa högsta krav på barns säkerhet och generellt oskyddade trafikanters säkerhet. Det visar sig att det är just det som är problemområdet numera, nämligen att det är cyklister och gående som dör i trafiken. Vi måste säkerställa att övergångsställen är säkrare och att gång- och cykelbanor är säkra. Jag tror inte på att vi ska köra över kommunernas bestämmande i frågan och tycka att vi bättre än Trafikverket kan bestämma över hastighetsbegränsningarna vid varenda skola och förskola. Man måste ta hänsyn till de förutsättningar som finns runt skolor och förskolor och titta på vilken trafiklösning som finns där. Man måste titta på tillgängligheten och miljöfrågorna och även på hälsan. Det är en mycket mer komplex fråga än att bara säga: Så här ska det vara. Men vi måste absolut titta på barnsäkerhet i trafiken.
Annika Lillemets (MP)
Anf. 162 Annika Lillemets (MP)
Fru talman! Men det är så att kommunerna körs över av statliga myndigheter, exempelvis länsstyrelsen, som det var i det här fallet. Kommunen ville ha 30 kilometer i timmen utanför skolor och förskolor, men de fick inte, helt enkelt. Så är det. Jag ser inte annat än att om vi ska uppfylla det som Eliza Roszkowska Öberg säger och som jag verkligen instämmer i - att vi ska ha högsta krav för säkerheten för barn och oskyddade trafikanter - då måste det vara möjligt. Det måste vara 30 kilometer i timmen överallt då, utanför skolor och i bostadsområdena ute i landet. Jag vill också fråga dig om krav på alkolås i skolbussar, som man har för alla skolbussar i till exempel Frankrike. Varför ska barn i vissa kommuner inte kunna vara säkra på att de har en nykter förare när de körs till skolan, medan andra är det? Varför ska det vara upp till kommunerna?
Eliza Roszkowska Öberg (M)
Anf. 163 Eliza Roszkowska Öberg (M)
Fru talman! Jag tycker det är bra att kommunerna oftast, enligt vad jag har hört, bestämmer sig under upphandling för att skolskjuts ska ske med alkolåsutrustade bilar. Det tycker jag är bra. Men jag tycker inte att vi ska säga det härifrån riksdagens sida här och nu. Du berättar om några beslut, att hastighetsgränsen sänktes vid skolor men att det sedan blev högre hastighet. Det kan man överklaga till Transportstyrelsen. Som jag har läst inte minst i vårt betänkande säger Transportstyrelsen att det bara har varit enstaka fall där någon har överklagat de lokala trafikföreskrifterna om hastighetsbegränsning till 30 kilometer i timmen vid skolor och förskolor. Här vill jag påpeka en gång till vad som kanske är det viktigaste: Det finns väldigt många skyltar runt om i landet. Men det är inte alla människor som lever efter de hastighetsbegränsningarna. Den kanske största utmaningen är hur vi påverkar attityderna så att de som kör på våra vägar verkligen respekterar hastighetsbegränsningarna. De forskare som arbetar med analysen av trafiksäkerhetsarbetet i Sverige pekar på hur vi ska göra så att människor lever efter de regler som redan finns. Det finns fortfarande mycket att göra. Jag instämmer i det Annika Lillemets säger om att vi måste arbeta för ännu bättre trafiksäkerhet. Som jag sade i mitt anförande: Vi är bra, men det betyder inte att vi kommer att sluta arbeta med trafiksäkerhetsfrågorna, utan vi fortsätter att arbeta för ökad trafiksäkerhet.
Lars Tysklind (FP)
Anf. 164 Lars Tysklind (FP)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Sedan vill jag också instämma i Eliza Roszkowska Öbergs anförande, med den gedigna genomgång som hon har haft i ämnet trafiksäkerhet. När vi talar om trafiksäkerhet är utgångspunkten naturligtvis nollvisionen, vilket har nämnts här flera gånger. Då handlar det om transportinfrastruktursystemet, att det är utformat så att det finns utrymme för att göra misstag. Men det är ändå väldigt viktigt att lyfta fram att ansvaret för säkerheten måste delas mellan den som utformar systemet och den som använder systemet. Det gäller inte minst hastigheterna, som har diskuterats här vid några tillfällen. När man diskuterar delmål på vägen mot inga dödade i trafiken finns det en liten paradox inbyggd, för det finns liksom inte något lämpligt antal dödade ett lämpligt årtal. Finessen med nollvisionen är att vi har bestämt oss för att det ska vara noll. Man kan se på siffrorna från 2010 och 2011, som Eliza Roszkowska Öberg redovisade. När vi kom till 266 dödade år 2010 kändes det som en historiskt låg siffra. På något vis känns det som ett bakslag när siffran året efter är 319. Men som har nämnts här tidigare får vi ändå konstatera att det är de två lägsta siffror som har funnits i Sverige sedan 1940-talet. Man kan inte se att detta skulle vara någon typ av trendbrott, utan det får ses som en variation mellan åren. Men det är ändå viktigt att hålla fast vid nollvisionen. Det delmål som har satts upp om högst 220 omkomna år 2020 finns inom räckhåll. Men det är ändå intressant att lyfta fram det som nämndes, att gruppen för nationell samverkan i en rapport nu i april gör analysen att vi kan revidera målet till 133 i stället, och då ska vi naturligtvis göra det. Om det går måste vi naturligtvis höja våra ambitioner. Fru talman! När det gäller samverkan och trafiksäkerhet har kommunerna en viktig roll. Samverkan är ju grunden för att vi ska kunna jobba med trafiksäkerhet, att man jobbar på alla nivåer, inte minst när det gäller de oskyddade trafikanternas villkor. Statistiken visar just att det är inom gruppen oskyddade trafikanter som det är ett ökat antal omkomna under det senaste året. En viktig del är lämpligt avvägda hastighetsbegränsningar, inte minst i miljöer där det vistas barn, till exempel vid skolor och förskolor. Det har Annika Lillemets tagit upp tidigare i dag. Den hastighetsöversyn som görs i många kommuner, med stöd av bland annat Trafikverket, har visat sig vara ett framgångsrecept. Det handlar om en process där hastighetsgränserna måste sättas utifrån en grundlig analys sträcka för sträcka med hänsyn till trafiksäkerhet, framkomlighet och miljö. Den processen måste till för att man ska kunna få nödvändig acceptans och respekt för de hastighetsgränser som slutligen sätts. Fru talman! Jag har vid ett tidigare tillfälle lyft fram min hemkommun Strömstad som ett bra exempel på hur man via ombyggnad av gaturummet och hastighetsnedsättning till 30 kilometer i timmen har fått en betydligt säkrare trafikmiljö. Jag noterade även att Stina Bergström lyfte fram Strömstad i en interpellationsdebatt för någon vecka sedan, och det gladde mig lite. Men i och med att de nya hastighetsgränserna infördes 2008 har man i Strömstad gått vidare med detta. När man gjorde den första rundan fanns inte gränsen på 40 kilometer i timmen. Man har nu ytterligare differentierat hastighetsgränserna och utnyttjat att skylta ganska mycket med 40 kilometer i timmen. Det har gjort att man har fått ett ännu bättre anpassat system och framför allt mycket bättre acceptans. När man diskuterar just spannet mellan 30 och 50 kilometer i timmen med de ansvariga visar det sig att det var lite väl stort. Efterlevnaden av hastighetsgränserna har blivit betydligt bättre med en sådan hastighet, när hastigheten upplevs relevant i förhållande till gaturummet. Jag vet att liknande arbete pågår i många kommuner. Jag vet att man i en annan bohuslänsk kommun, Lysekil, håller på med precis samma sak. Då jobbar man också med 30, 40 och 50 kilometer i timmen. Egentligen känner jag inte riktigt igen bilden att kommunerna inte kan jobba väldigt långt, så att man har 30 kilometer i timmen vid skolor och förskolor. Det måste handla om något i processen som inte riktigt accepteras. Som jag sade är det viktigt att man gör processen grundligt. Fru talman! Till sist några ord om punkten mobiltelefoni och elektronisk utrustning. Från Folkpartiets sida tycker vi att det är väldigt konstruktivt att vi nu avvaktar resultatet av den beredning som pågår i Näringsdepartementet. Siv Holma sade också att det pågår en sådan process. Att i det läget gå ut och reservera sig känns lite kontraproduktivt. Man kan väl ändå konstatera att i de rapporter som regeringen har tagit emot från Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, är slutsatsen att det är svårt att vara en bra bilförare samtidigt som man gör något som tar uppmärksamheten från vägen. Det är liksom det som är grundproblemet. Och eventuell lagstiftning bör vara teknikneutral och inrikta sig på det vårdslösa beteendet. Fortfarande gäller ju den devis som jag framförde förra gången vi diskuterade detta. Är man alltför specifik i sina förbud är det en stor tendens att andra vårdslösa beteenden upplevs som tillåtna. Men vi får väl se hur den här processen går. Det viktiga är att vi får en effektiv lagstiftning som människor verkligen rättar sig efter. Precis som Eliza Roszkowska Öberg var inne på är det detta vi måste jobba på. Det är attityder och beteenden som man måste förändra. Det handlar inte om exakta och specificerade tekniska utrustningar.
Annelie Enochson (KD)
Anf. 165 Annelie Enochson (KD)
Fru talman! Det här betänkandet, som vi nu debatterar och diskuterar, är ett intressant betänkande utifrån att det är allas vår trafikmiljö och trafiksäkerhet. Sverige har genom sin satsning på nollvisionen rönt en stor internationell uppmärksamhet, och många länder har följt vår vision om noll döda i trafiken. Men vägen dit är inte enkel, och den är inte lätt. Målet att närma oss noll är nu satt till max 220 döda i trafiken år 2020. Tyvärr visade förra årets statistik på 319 döda personer i trafiken. Det innebär en ökning från året dessförinnan. Ändock ligger Sverige bland de jämförbara länder som har det lägsta antalet trafikdödade per 100 000 invånare och körda fordonskilometer. International Traffic Safety Data and Analysis Group, som tillhör OECD, har sammanställt uppgifter för 34 länder om antalet trafikdödade. Under 2010 hade Sverige 2,8 trafikdödade per 100 000 invånare och fordonskilometer. Under 2010 var motsvarande genomsnitt för EU-länderna 6,2. Bakom alla dessa siffror och statistik döljer sig många tragedier och familjer som i ett ögonblick hamnar i djup sorg när en anhörig dör. Vi måste därför fortsätta att oförtrutet arbeta vidare med att öka trafiksäkerheten för att minska antalet döda. Det är Trafikverkets uppgift att bygga säkra vägar. Det är kommunernas uppgift att genomföra hastighetsöversyner på sina vägar för att minska olycksriskerna. Det är fordonstillverkarnas uppgift att bygga säkrare bilar och utrusta sina bilar med teknik för att underlätta för föraren att vara en säker och alert trafikant. Men ytterst är det individens ansvar, förarens ansvar, att efterleva hastighetsbegränsningarna, använda bilbältet och köra nyktert för att just kunna vara en säker förare. Att köra nyktert är för mig en självklarhet, och jag skulle önska att poliserna ökade sina insatser just på detta område för att minska antalet alkoholpåverkade förare. Jag hörde någon säga att det är lika vanligt att möta en berusad förare i en storstad som det är att möta en taxi, och taxibilar finns det gott om i storstäderna. Fru talman! Jag vill också kommentera en reservation om insatser mot alkohol vid bilkörning. Som jag sade tidigare är det självklart att förare ska vara nyktra när de kör. I en reservation från S, MP och V efterlyser man att de som installerar ett alkolås inte ska få höjt förmånsvärde på sin tjänstebil. Detta har alliansregeringen redan genomfört, som Eliza nämnde, genom skatteutskottets betänkande SkU29 förra riksdagsåret. Där undantas alkolås från sådan extrautrustning som höjer förmånsvärdet vid beräkning av värdet av bilförmån. Den nya bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli förra året, och den kommer att tillämpas vid 2012 års taxering. Det är alltså först då man kan tillämpa den. Oppositionen efterlyser också att man ska permanenta ett försök så att de som döms för rattfylleri måste använda alkolås för att kunna återfå sitt körkort. Även detta har alliansregeringen redan genomfört genom ett beslut hösten 2010 gällande trafikutskottets betänkande nr 7 om ändringar i körkortslagen. Denna ändring innebär att de som döms för rattfylleri får behålla sitt körkort om alkolås installeras och vissa andra krav uppfylls. Jag vill också kort kommentera motionen om alkobommar i hamnar, även om det inte finns någon reservation om det. I betänkandet skriver vi i utskottet att Trafikverkets skyltfond har beviljat medel för att Motorförarnas Helnykterhetsförbund i samarbete med polisen och andra aktörer ska genomföra prov med alkobommar vid färjelägen. Försöket innehåller både ny teknik och ett nytt sätt att övervaka. Försöket inleds under 2012. Ja, det stämmer. Jag vet att MHF har kontakt med Stena färjerederi och med lokala politiker i Göteborg för att försöka få denna försöksverksamhet i gång redan i augusti. Jag kan bara önska lycka till och säga att det inte är en dag för tidigt, för onyktra lastbilsförare i tunga långtradare måste bort från våra vägar. Min sista kommentar rör mobiltelefoni och elektronisk utrustning. I förra årets betänkande om trafiksäkerhet, som många har nämnt här, riktade utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör beakta den forskning som gjorts och pågår på området för att sedan återkomma till riksdagen senast under 2012 med förslag till de åtgärder som kan erfordras eller redovisa vidtagna åtgärder när det gäller mobiltelefonerande vid bilkörning. Utskottet framhöll också att förarens koncentration vid bilkörning är en av de viktigaste faktorerna för att undvika olyckor. Utskottet påpekade vidare att mobiltelefonens speciella ställning måste tas på allvar. I Danmark infördes redan 1998 ett krav på att förare som använder mobiltelefoner måste använda handsfree. Förra året bötfälldes 42 000 danska förare för att de brutit mot denna lag och regel. En dansk polis hävdar att detta är en bra grund för att påverka allmänhetens medvetande om att allt mobilprat är farligt i trafiken och att man på sikt vill få en ändrad attityd till att människor pratar i mobil medan de kör. Det ska upplevas lika fel att prata i mobiltelefon medan man kör som att köra onykter, säger polisen Andresen vid danska polisens trafikcenter. Vårt andra grannland, Norge, införde så sent som den 15 mars 2000 ett förbud för fordonsförare att använda handhållna mobiltelefoner under körning. Jag kan därför tycka att det är lite märkligt att VTI i sin rapport till regeringen hävdar att det inte spelar någon roll om det är handsfree eller inte, utan det är själva hanteringen av mobiltelefonen i sig som ökar risken. Utan att vara forskare kan jag däremot lätt dra slutsatsen att den som har handsfree i bilen och därmed bägge händerna på ratten påverkas mindre än den som kör med en hand eller klämmer luren mellan axeln och huvudet och samtidigt försöker köra bilen. Att köra med bägge händerna på ratten och hålla dem "kvart i två" var något jag fick lära mig när jag tog körkort. Det borde gälla i dag också. Det saknas statistik som visar att mobiltelefoner varit orsak till bilolyckor. Om polisen vid varje bilolycka med personskador fick omhänderta mobiltelefonen skulle man lätt kunna konstatera om föraren vid olyckstillfället var sysselsatt med mobilprat eller med sms. VTI säger vidare i sin rapport att det är 23 gånger farligare att sms:a medan man kör än att inte göra det. Det är alltså lika farligt att sms:a som att köra kraftigt berusad. VTI:s två rapporter håller just nu på att beredas i Näringsdepartementet. Regeringen avser att återkomma senare i höst. Jag avvaktar till dess men vill samtidigt framhålla att lag kan vara förebyggande och normativ, och i detta fall behövs det. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på alla motioner.
Anders Åkesson (C)
Anf. 166 Anders Åkesson (C)
Fru talman! Det har väl inte undgått någon att det här betänkandet handlar om trafiksäkerhet. Många liksom jag konstaterar att trots höga ambitioner och många åtgärder är det alltför många som dödas och skadas i trafiken. För Centerpartiet och alliansregeringen är det självklart att fortsätta att arbeta för att nollvisionen, att ingen dödas eller allvarligt skadas i trafiken, ska bli verklighet. Tillsammans med en säker infrastruktur och säkra fordon krävs fokusering på trafikanten och trafikantens ansvar. Den enskildes eget ansvar och trafikbeteende är en avgörande faktor för att antalet omkomna i trafiken ska minska och att nollvisionen, som vi så hårt eftertraktar, ska bli möjlig att uppnå. Fru talman! Nästan alla människor, barn och vuxna, befinner sig i någon form av trafikmiljö varje dag i vårt land. Att trafiken då är säker att vistas i är oerhört viktigt. Det förutsätter ett ständigt utvecklat trafiksäkerhetsarbete som i sin tur, skulle jag vilja påstå, består av tre centrala delar: säker infrastruktur, säkra fordon och säkra trafikanter. Att utveckla våra vägar och våra fordon så att de blir så säkra som möjligt är en gemensam uppgift för forskning, näringsliv och myndigheter. Tillsammans kan dessa aktörer skapa och verkställa innovationer som minskar risken att dö i trafiken. Noll döda och noll allvarligt skadade i trafiken är en viktig vision. Jag vill i detta sammanhang passa på att lyfta fram det femte transportslaget it, informationstekniken. För en högre trafiksäkerhet utgör it utan tvekan en mycket stor möjlighet. De tekniska system som finns i våra fordon och längs våra vägar utvecklas ständigt och hjälper oss genom att de hindrar oss från att somna, varnar oss för köer eller uppmärksammar oss på fotgängare eller annat. Fru talman! Konsekvenserna av de misstag som vi som trafikanter trots allt gör kan mildras genom säkra vägar, förlåtande sidoområden och säkrare fordon. Helt avgörande för att nå framgång i trafiksäkerhetsarbetet är dock varje enskild trafikants beteende och minskade risktagande. Vi kommer aldrig någonsin att kunna överlåta ansvaret på tekniska system eller samhällets myndigheter. Det viktigaste för att komma till rätta med de värsta riskerna som vårt eget beteende skapar är hastigheten, alkoholen, drogerna och bältesanvändningen. Varje trafikant måste göras väl medveten om vilka risker man utsätter sig själv och andra för. Särskilt utsatta i den trafikmiljö som vi i stort sett alla vistas i varje dag är de oskyddade trafikanterna som går, cyklar eller kör andra tvåhjuliga fordon. När det gäller beteende och ansvar har körkortsutbildningen en central roll för att skapa trygga trafikanter. Denna roll behöver stärkas, inte minst inför det att unga, förväntansfulla och nybakade körkortsinnehavare ger sig ut på sin premiärtur på moped, motorcykel eller i bil. Fru talman! Avslutningsvis: De absolut största riskerna i trafiken utgörs dock av en väldigt liten grupp trafikanter. Av ett stort antal utandningsprov som görs i vårt land - år 2011 gjordes 2,5 miljoner tester - vet vi att andelen nyktra förare har ökat från 99,71 procent till 99,75 procent. Alkohol och droger är en sådan riskfaktor som få utsätter sig för men som nästan alltid leder till väldigt ödesdigra konsekvenser. Trots att rattfylleristerna är få och antalet minskande återfaller många av dem gång på gång. För att stoppa dessa risktagare krävs effektiva och riktade insatser. Av det skälet har, precis som tidigare nämnts, alliansregeringen infört obligatoriskt alkolås för dömda rattfyllerister. Det är en åtgärd som kan verkställas omedelbart och som självklart försvårar ett återfallsbrott. Målet är självklart alkolås i alla nya bilar, men vi vet att det tar årtionden innan alla bilar i vår fordonspark har alkolås. Till dess är det oerhört viktigt att snabbt stoppa de individer som i dag återkommande utsätter sina medtrafikanter för livsfara.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2012-05-31
Förslagspunkter: 18, Acklamationer: 14, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Mål och utgångspunkter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2011/12:T351 yrkande 4 i denna del och 2011/12:T429 yrkandena 17 och 20.
      • Reservation 1 (S, V)
    2. Hastighetsbegränsning vid skolor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2011/12:T214 och 2011/12:T384.
      • Reservation 2 (S, MP, V)
    3. Arbetsmiljön för vägarbetare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T240 av Jasenko Omanovic och Ingemar Nilsson (båda S).
      • Reservation 3 (S, MP, V)
    4. Automatisk hastighetsövervakning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:T221 av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (båda S),
      2011/12:T323 av Phia Andersson (S),
      2011/12:T366 av Hans Hoff (S) och
      2011/12:T401 av Marietta de Pourbaix-Lundin (M).
      • Reservation 4 (S, MP, V)
    5. Fartkameravarnare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T245 av Lennart Axelsson (S).
    6. Användning av säkerhetsbälte

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T293 av Krister Örnfjäder (S).
    7. Insatser mot alkohol vid bilkörning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:So521 av Lena Hallengren m.fl. (S) yrkande 41,
      2011/12:T212 av Börje Vestlund (S) i denna del,
      2011/12:T328 av Lars-Axel Nordell (KD) yrkandena 1-3,
      2011/12:T351 av Anita Brodén och Annika Qarlsson (FP, C) yrkandena 2 och 3 samt
      2011/12:T429 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 19.
      • Reservation 5 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S097015
      M960011
      MP02104
      FP22002
      C20003
      KD15004
      SD18001
      V01801
      -0001
      Totalt171136042
      Ledamöternas röster
    8. Alkobommar i hamnar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T352 av Christer Winbäck (FP).
    9. Mobiltelefoni och elektronisk utrustning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:T207 av Hans Hoff (S),
      2011/12:T236 av Thoralf Alfsson och Tony Wiklander (båda SD) yrkandena 1 och 2,
      2011/12:T321 av Ann-Christin Ahlberg (S),
      2011/12:T367 av Yilmaz Kerimo (S),
      2011/12:T386 av Anna Wallén (S) och
      2011/12:T429 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 21.
      • Reservation 6 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S970015
      M950012
      MP21004
      FP22002
      C20003
      KD15004
      SD01900
      V18001
      -0001
      Totalt28819042
      Ledamöternas röster
    10. Reflexvästar i fordon

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:T212 av Börje Vestlund (S) i denna del,
      2011/12:T229 av Agneta Gille (S),
      2011/12:T243 av Eva Sonidsson och Ingemar Nilsson (båda S) och
      2011/12:T429 av Anders Ygeman m.fl. (S) yrkande 18.
      • Reservation 7 (S)
    11. Vinterdäck m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:T208 av Hans Hoff (S),
      2011/12:T349 av Lars Beckman och Ulf Berg (båda M) och
      2011/12:T379 av Adnan Dibrani m.fl. (S).
    12. Räcken och mittbarriärer

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T204 av Helene Petersson i Stockaryd (S).
      • Reservation 8 (S)
    13. Viltstängsel m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T453 av Edward Riedl (M).
    14. Kostnader för körkort

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T420 av Anton Abele (M).
    15. Pricksystem för trafikförseelser

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:Ju406 av David Lång och Tony Wiklander (båda SD) yrkande 2.
      • Reservation 9 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S970015
      M960011
      MP21004
      FP22002
      C20003
      KD15004
      SD01900
      V18001
      -0001
      Totalt28919041
      Ledamöternas röster
    16. Synfältsbegränsningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T440 av Staffan Danielsson och Karin Nilsson (båda C).
    17. Tillsynsavgift för trafikskolor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2011/12:T326 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M).
    18. Kompetenskrav för utryckningsförare

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2011/12:T313 av Lars-Axel Nordell (KD) och
      2011/12:T361 av Kerstin Engle (S).
      • Reservation 10 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S097015
      M960011
      MP02104
      FP22002
      C20003
      KD15004
      SD19000
      V01801
      -0001
      Totalt172136041
      Ledamöternas röster