Transplantationer och obduktioner m.m.
Betänkande 1994/95:SoU21
Socialutskottets betänkande
1994/95:SOU21
Transplantationer och obduktioner m.m.
Innehåll
1994/95
SoU21
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m. och trettioåtta motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen samt ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 1995. I betänkandet behandlas också ett yrkande i kompletteringspropositionen 1994/95:150 bilaga 5.
I proposition 148 behandlas frågor som gäller donation av organ och annat biologiskt material från levande och avlidna människor för transplantation och andra medicinska ändamål, användning av vävnad från aborterade foster, förutsättningarna för kliniska och rättsmedicinska obduktioner samt vissa andra frågor som gäller åtgärder med kroppen efter döden. I propositionen föreslås en ny lag om transplantation m.m., en ny lag om obduktion m.m. samt ändringar i lagen om kriterier för bestämmande av människans död och i begravningslagen.
Enligt förslaget till lag om transplantation m.m. är det den avlidnes vilja, om den är känd eller kan utredas, som avgör om ett ingrepp för transplantation eller annat medicinskt ändamål får göras på en avliden människa. Organ eller annat biologiskt material får tas från en avliden människa för transplantation eller annat medicinskt ändamål om denne har medgivit det eller det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i överensstämmelse med den avlidnes vilja. Ett medgivande kan vara generellt eller avse ingrepp endast för något visst ändamål eller vara begränsat till vissa organ. Organ får också tas om det inte finns ett uttryckligt, på något sätt dokumenterat avståndstagande, eller på annat sätt står klart att den avlidne inte ville donera organ. Personer som stått den avlidne nära skall tillfrågas om den avlidnes inställning i de fall denna är okänd eller oklar. Ingrepp får i sådant fall inte göras om någon som stått den avlidne nära motsätter sig det. För att denna vetorätt skall kunna utövas krävs att någon person som stått den avlidne nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och rätten att förbjuda det. Ingrepp får i denna situation inte heller företas innan någon av de personer som stått den avlidne nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och rätten att förbjuda det. Den underrättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till ingreppet.
Är uppgifterna om den avlidnes inställning motstridiga eller finns det annars särskilda skäl mot ingreppet får detta inte genomföras.
Transplantationslagens allmänna bestämmelser om förutsättningar för ingrepp skall gälla oavsett ingreppets art. Detta innebär att samtycke i fortsättningen krävs för alla former av ingrepp som görs för transplantation, även de s.k. mindre ingreppen, såsom att ta blod, hornhinna eller hud. Vävnad från aborterade foster får användas endast för angelägna medicinska ändamål. För att vävnad skall få tas till vara krävs att den kvinna som burit fostret samtycker till detta. Innan samtycke lämnas skall kvinnan ha informerats om åtgärden och det tilltänkta användningssättet. Därutöver krävs tillstånd från Socialstyrelsen.
Regeringen har föreslagit att den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet tillstyrker i huvudsak förslagen i propositionen.
När det gäller förutsättningarna för att få använda vävnad från aborterat foster anser utskottet bl.a. med anledning av motionsyrkanden (kds) att det skall krävas synnerliga skäl för att få använda fostervävnad. Detta föranleder en ändring i förslaget till 11 § andra stycket i lagen. I förtydligande syfte bör också i förslaget till 12 § läggas till att beslut om användning av fostervävnad från aborterat foster för transplantation eller annat medicinskt ändamål inte får fattas av en läkare som utför aborten eller bestämmer tid och metod för denna.
Utskottet är positivt till förslaget om att inrätta ett register där den enskilde kan få sin inställning till organdonation registrerad och införandet av donationskort. Med anledning av en motion (kds) förordar utskottet ett tillkännagivande om att det skall finnas möjlighet att ändra uppgifter som lämnats till donationsregistret, att den enskilde skall ha möjlighet att registrera eller på donationskort ange att han eller hon inte är villig att donera visst eller vissa organ.
Utskottet anser det angeläget att information om den nya lagstiftningen hinner nå ut till allmänheten och personalen inom hälso- och sjukvården, att ett centralt donationsregister inrättas och att ett donationskort införs och får stor spridning. Med hänsyn härtill föreslår utskottet att ikraftträdandet av den nya lagen flyttas fram ett halvår till den 1 juli 1996. Utskottet tillstyrker i övrigt förslagen i lagen om transplantation m.m.
Utskottet tillstyrker ett reservationsanslag på 10 miljoner kronor till information om organdonation m.m.
Bestämmelserna i lagen om transplantation rörande ingrepp för att ta till vara organ från en avliden människa för transplantation eller annat medicinskt ändamål, liksom bestämmelserna om användning av vävnad från ett aborterat foster, skall enligt utskottet noga följas upp och utvärderas.
Utskottet tillstyrker även förslagen till lag om obduktion m.m., ändringarna i lagen om kriterier för bestämmande av människans död och i begravningslagen, med den ändringen att lagarna skall träda i kraft den 1 juli 1996. Övriga motioner avstyrks.
Utskottets mp-ledamot yrkar i reservationer avslag på förslaget om införande av s.k. presumerat samtycke som förutsättning för transplantation av organ från avliden. I två reservationer framför han krav på att straffmaximum för brott mot transplantations- och obduktionslagarna skall vara fängelse i ett år.
Kds-ledamoten har reserverat sig till förmån för en motion om införande av en samvetsklausul som ger vårdpersonal möjlighet att avstå från deltagande i forskning och transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade foster.
Propositionerna
I proposition 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m. föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar förslagen till
1. lag om transplantation m.m., 2. lag om obduktion m.m., 3. lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död, 4. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
I proposition 1994/95:150 bilaga 5 med förslag till slutlig reglering till statsbudgeten för budgetåret 1995/96, m.m. (kompletteringspropositionen) föreslår regeringen
12. att riksdagen till Information om organdonation m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.
Finansutskottet har överlämnat yrkandet till socialutskottet för beredning.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 148
1994/95:So30 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en noggrann uppföljning av lagstiftningen i de delar som angivits i motionen.
1994/95:So31 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att polisen vid polisanmälan om misstänkt brott skall föranstalta om rättsmedicinsk undersökning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om transplantation 3 § andra stycket och 4 § i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en informationskampanj i syfte att få fler att aktivt ge sitt samtycke till donation av organ och vävnader.
1994/95:So33 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informations- och utbildningsinsatser.
1994/95:So34 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all transplantationsverksamhet skall bygga på samtycke från donatorn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att organtransplantation ej får ske när donatorns vilja är okänd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etisk prövning av forskning där vävnader från aborterade foster används,
4. att riksdagen avslår förslaget om att inrätta särskilt register för att dokumentera människors inställning till donation av sina organ,
5. att riksdagen avslår förslaget om att medicinska insatser efter döden får pågå i 24 timmar.
1994/95:So35 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för lagens ikraftträdande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljningen av transplantationslagen.
1994/95:So36 av Thomas Julin (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 3 § i propositionens förslag till lag om transplantation skall ha följande lydelse: Ingrepp får göras på en avliden om denne under sin livstid skriftligen har medgett detta, om han har uttalat sig för ett sådant ingrepp eller om det av andra skäl finns grundad anledning att anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om det råder oklarhet om denna, får ingrepp göras om inte någon närstående motsätter sig. De närstående skall i sådana fall alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon anhörig får ingrepp inte ske.
2. att riksdagen beslutar att 9 och 10 §§ stryks i förslaget till lag om obduktion,
3. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 14 § i förslaget om lag till transplantation skärps till att omfatta även fängelse i högst ett år,
4. att riksdagen beslutar att straffsatsen för 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m. skärps till att omfatta även fängelse i högst ett år.
1994/95:So37 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppgift att ha all tillsyn över hantering av biologiskt material för transplantation enligt vad i motionen anförts om att bevaka internationell handel med organ samt att förutom sin tillsyn av hälso- och sjukvården även ha tillsynsansvaret för hantering av biologiskt material som inte sköts av hälso- och sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av Socialstyrelsens informationsinsatser vad gäller donations- och transplantationsverksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att noga följa utvecklingen när det gäller slopandet av särregeln för mindre ingrepp,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett enhetligt ersättningssystem för donatorer enligt vad i motionen anförts om de från landsting till landsting varierande ersättningsreglerna för donatorer.
1994/95:So38 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en intensiv informationskampanj omkring organdonation med målsättningen att alla skall ges möjlighet till ett personligt ställningstagande till donation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samtal om donation i samband med mönstring, körkortstagning och vid andra besök inom sjukvården,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om donationsregistret och möjligheten att ändra tidigare fattade beslut i fråga om donation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att ange vilka organ som man är beredd att donera,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om donationskort,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sekretessregler för donationsregistret,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användningen av fostervävnad i transplantationsverksamhet inte får innebära att synen på aborter liberaliseras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en kvinna som medgivit användning av vävnad från foster skall ha möjlighet att ändra sig och fullfölja graviditeten,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motverka en utveckling där forskare, läkemedelsutvecklare och transplantationskirurger gör sig beroende av tillgången på aborterade foster,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att säkerställa att användningen av aborterade foster inte i något som helst avseende får påverka hur, när och varför aborter genomförs,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ingen koppling får finnas mellan den kvinna som gör abort eller hennes familj och mottagaren av vävnad från det aborterade fostret,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att initiativet till donation av vävnad från ett aborterat foster endast får tas av en annan läkare än den som behandlar den abortsökande kvinnan,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användning av fostervävnad enbart får komma i fråga i de fall där aborten redan är utförd eller, i andra hand, en förestående abort är oundviklig,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att enbart synnerliga skäl kan komma i fråga för att vävnad från aborterade foster skall få användas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förebygga varje framtida risk för köp eller försäljning av organ från aborterade foster inom såväl utom Sverige,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslut om användning av fostervävnad inte skall få fattas av den som ansvarar för vården av den abortsökande kvinnan,
17. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med förslag om en samvetsklausul som ger vårdpersonal möjlighet att avstå från deltagande i forskning och transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade foster,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvärdering av transplantationslagen genomförs två år efter lagstiftningens ikraftträdande.
Motion väckt under allmänna motionstiden 1995
1994/95:So416 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär att en utredning tillsätts som i samråd med medicinska, juridiska och andra instanser låter fastställa orsakerna till nedgången av den kliniska obduktionsfrekvensens konsekvenser för forskning, statistik och sjukvårdsplanering.
Utskottet
Beredningen av ärendet i utskottet
Utskottet har den 9 mars 1995 hållit en sluten utfrågning om olika etiska frågor bl.a. transplantationer och obduktioner med företrädare för Statens medicinsk-etiska råd samt professorn emeritus i kirurgi Sven-Erik Bergentz och professorn i rättsmedicin Lennart Rammer.
Utskottet har vidare den 11 maj 1995 hållit en sluten utfrågning med företrädare för Statens medicinsk-etiska råd i syfte att få reglerna om samtycke vid organdonation och förutsättningarna för att få använda vävnad från aborterat foster ytterligare belysta.
Transplantationer
Ingrepp för att ta vävnad för transplantation och andra medicinska ändamål
Avlidna som donatorer
I nuvarande transplantationslag (1975:190) regleras sådana ingrepp som innebär att organ, vävnader och annat biologiskt material tas från en levande eller avliden person för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en annan person. Lagen gäller inte i fråga om s.k. mindre ingrepp. Hit räknas exempelvis att man tar blod, hornhinna eller hud. Sådana mindre ingrepp får således enligt gällande lagstiftning göras utan krav på att samtycke har inhämtats.
Ett grundläggande villkor för att ingrepp skall få göras på en levande person är att denne skriftligen har samtyckt. Det krävs att samtycket har lämnats med insikt om ingreppets beskaffenhet och om de risker som är förknippade med detta. Det åligger den läkare som beslutar om ingreppet att ge donatorn den information som behövs. Organ eller annat biologiskt material får inte tas om ingreppet kan befaras medföra allvarlig skada för donatorns liv eller hälsa.
När det gäller ingrepp på avlidna bygger de nuvarande reglerna i transplantationslagen på en princip om förmodat icke-samtycke. Som huvudregel gäller att sådant ingrepp får göras om den avlidne under sin livstid har lämnat skriftligt medgivande. Då finns det inte någon skyldighet att fråga den avlidnes anhöriga. Om sådant medgivande saknas får ingrepp ändå göras om den avlidne har uttalat sig för att organ får tas. Organ eller annat biologiskt material får tas även om den avlidne inte särskilt uttryckt en positiv inställning till detta men det av andra skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle överensstämma med den avlidnes uppfattning. Om det råder oklarhet om dennes uppfattning krävs medgivande av en nära anhörig för att ett ingrepp skall få göras. Om det finns flera nära anhöriga och dessa är oeniga får något ingrepp inte göras.
Transplantationsutredningen har i betänkandet SOU 1989:98 föreslagit att ingrepp får göras på en avliden om denne under sin livstid skriftligen har medgett detta, om han har uttalat sig för ett sådant ingrepp eller om det av andra skäl finns grundad anledning anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om det råder oklarhet om denna, får ingreppet göras om inte någon närstående motsätter sig detta. Den närstående skall i sådana fall alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon närstående får ingrepp inte ske.
I propositionen föreslås att biologiskt material för transplantation eller annat medicinskt ändamål skall få tas från en avliden om denne har medgett det eller det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i överensstämmelse med den avlidnes inställning. Det skall således vara den avlidnes vilja, om den är känd eller kan utredas, som avgör om ett ingrepp får göras på den avlidne.
I annat fall får biologiskt material tas, om inte den avlidna skriftligen motsatt sig ett sådant ingrepp eller uttalat sig mot det eller det av annat skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den avlidnes inställning. Om någon som stått den avlidne nära i sådant fall motsätter sig det får ingrepp inte ske.
Ingrepp får inte heller göras om uppgifterna om den avlidnes inställning är motstridiga eller om det annars finns särskilda skäl mot ingreppet.
I de fall det är oklart vilken inställning den avlidne hade får ingrepp inte göras innan någon person som stått den avlidne nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och om rätten att förbjuda det. Den underrättade skall ges skälig tid att ta ställning till ingreppet.
Som skäl för förslagen om samtyckesregler har regeringen anfört bl.a. följande.
Enligt gjorda undersökningar är transplantationer något som de allra flesta tycker är bra och viktigt. Många människor har dock inte tagit uttrycklig ställning till om de själva vill eller inte vill att deras organ skall få användas för transplantationsändamål sedan de avlidit. En orsak till detta är troligen att tanken på organdonation aktualiserar tankar och känslor kring den egna döden.
Transplantation är en angelägen behandlingsform inom sjukvården. Kravet på respekt och aktning för den avlidne får dock inte eftersättas. En förutsättning för att organ skall kunna tas från en avliden är att denne dödförklarats med tillämpning av lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död. Det står klart att enskilda människors rätt att själva bestämma över sina kroppar och om de skall donera sina organ kan innebära en begränsning i möjligheterna att utföra transplantationer. Var och en har ett intresse av att under sin livstid kunna bestämma över vad som skall ske med kroppen efter döden. Rätten att göra ingrepp på en avliden för att ta till vara organ bör därför vara beroende av vilken inställning denne hade under sin livstid. Självbestämmandet handlar om skydd för den levande människans psykiska integritet. Man skall kunna känna sig förvissad om att de ställningstaganden som man gör under livstiden respekteras efter döden.
Det finns olika former av samtycke. Det kan vara skriftligt eller muntligt eller uttryckas på annat sätt, t.ex. att man genom sitt faktiska handlande låter förstå att man är för eller emot ett visst förfarande.
Aktivt samtycke kan ses som en yttersta konsekvens av självbestämmandeprincipen. Om man bara ser till att ett ingrepp på en avliden skall stå i överensstämmelse med dennes vilja är aktivt samtycke den bästa lösningen. Ett krav på obligatoriskt aktivt samtycke för att få ta organ till transplantation från en avliden har dock vissa negativa aspekter. En sådan regel skulle alltför starkt betona den ena sidan av självbestämmandet, nämligen att ingrepp inte får göras i strid med den avlidnes vilja. Den andra sidan, att ingrepp bör göras om det var den avlidnes önskan, skulle komma i skymundan. Om man inför krav på skriftligt samtycke skulle det kunna komma att innebära att den avlidnes önskan åsidosätts. Ett muntligt uttalande från den avlidne under dennes livstid för donation skulle i sådant fall inte räcka. En regel om obligatoriskt skriftligt samtycke skulle på så sätt komma i konflikt med självbestämmandeprincipen. En ytterligare konsekvens skulle med all säkerhet bli en minskning av tillgången på organ och därmed försämrade möjligheter att behandla sjuka med organtransplantation. Även om dessa negativa konsekvenser i viss mån skulle kunna minskas t.ex. genom ökad information får man räkna med att många människor inte kommer att ge klart uttryck för sin inställning till organdonation även om de kanske har en positiv inställning. Gjorda undersökningar visar att många människor inte meddelar sin omgivning -- skriftligen eller muntligen -- vilken inställning de har till organdonation. Av undersökningarna framgår samtidigt att huvuddelen av befolkningen förklarar sig vara positiva till att donera organ. Aktivt samtycke som krav för ingrepp har, så vitt är känt för regeringen, inte ställts i något land. Om ett sådant system skulle införas i Sverige, skulle vi således skilja oss från andra länder inom vår kulturkrets, vilket skulle kunna äventyra våra möjligheter att på samma villkor som i dag delta i det internationella samarbetet på transplantationsområdet.
Mot denna bakgrund kan regeringen inte förorda en samtyckesregel som innebär krav på aktivt samtycke från den avlidne för att ingrepp skall få göras. Regeringen förordar i stället en regel om presumerat samtycke. När man inte vet något om den avlidnes inställning är det inte oberättigat att förmoda att den avlidne skulle ha varit positiv till organdonation, sägs det i propositionen. Flera undersökningar pekar på att ca 65 % av befolkningen är positiv till att donera organ även om de inte uttryckligen tagit ställning. Det finns också undersökningar som visar att endast ca 10 % av befolkningen har sagt sig vara helt negativ till att ge organ. Regeringen anse det berättigat att i dessa fall anta att de flesta personer som har en uttalat negativ inställning till organdonation talat om detta för sina närmaste. En regel om presumerat samtycke svarar också bäst mot den avvägning som måste göras mellan självbestämmandeprincipen, som innebär att människor själva bör få bestämma över sitt eget liv, och godhetsprincipen, som innebär att man bör göra gott mot andra, förebygga skada och förhindra sådant som är skadligt för andra. I propositionen föreslås därför att det skall vara tillåtet att ta organ för transplantationer eller annat medicinskt ändamål om den avlidne inte motsatt sig detta. Organ får således tas om inte den avlidne skriftligen har motsatt sig ingreppet eller uttalat sig mot det eller det av annat skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den avlidnes inställning. I propositionen understryks att de människor som inte vill donera sina organ efter döden har möjlighet att deklarera detta och få sin vilja respekterad. Ett register bör därför inrättas där människor kan få sin inställning till organdonation registrerad. Utskottet återkommer i det följande till frågan om registrering och donationskort för organdonation.
Vidare sägs i propositionen att även om någon inte uttryckligen har uttalat sin inställning till organdonation kan det finnas anledning att anta att denne hade en viss inställning. Ett sådant icke uttalat ställningstagande skiljer sig från ett aktivt ställningstagande endast i fråga om beviskravet. (Det som krävs för att kunna avgöra vilken inställning en avliden hade till organdonation i de fall denne inte tagit direkt ställning till frågan är att det finns anledning att anta att den avlidne var villig eller inte villig att donera organ.)
På grundval av information om den avlidnes inställning till transplantationsverksamhet och liknande frågor kan man dra slutsatser om vilken ståndpunkt i frågan om donation som den avlidne hade under livstiden eller skulle ha haft om han tagit direkt ställning i frågan. Finns det anledning att anta att den avlidne hade en bestämd uppfattning skall man följa denna.
I propositionen har följande skäl anförts om närståendes inflytande vid oklarhet om den avlidnes inställning.
Om det råder oklarhet om den avlidnes inställning till organdonation kan det bero antingen på att man inte känner till dennes inställning eller på att den avlidne inte tagit ställning i frågan. När man talar om de närståendes roll måste man skilja på de närstående som personer som kan ge upplysningar om vad den avlidne skulle ha tyckt och de närstående som självständiga beslutsfattare. Enligt regeringens mening bör närstående inte ha rollen som självständiga beslutsfattare. Däremot bör en vetorätt för närstående införas. Förslaget innebär att i de fall den avlidne inte givit uttryck för någon inställning eller när dennes inställning är oklar får ingrepp göras om någon närstående inte motsätter sig det. Är uppgifterna om inställningen motstridiga får ingrepp inte genomföras. De närståendes möjligheter att som vittnen klarlägga den avlidnes inställning skall dock ha uttömts innan deras bestämmanderätt blir aktuell. Att gränsen mellan de närståendes roll som vittne och som delaktiga i ett beslut i någon mån blir oklar kan enligt propositionen inte anses vara någon allvarlig nackdel. Snarare innebär det en anpassning till den situation som i verkligheten nästan alltid råder när en avlidens anhöriga uttalar sig i en donationsfråga. För att vetorätten skall kunna utövas krävs att de närstående underättas om det tilltänkta ingreppet och om sin rätt att i vissa fall förbjuda ingreppet, sägs det vidare. En skyldighet att underrätta den avlidnes närstående härom bör därför införas. Den underättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till ingreppet.
I motion So32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen avslår regeringens förslag till 3 § andra stycket och 4 § i förslaget till lag om transplantation (yrkande 1). Enligt motionärerna måste det vara upp till var och en att bestämma över sin egen kropp och vad som skall hända med den -- även efter döden. Självbestämmandeprincipen måste vara huvudregeln. Motionärerna vänder sig mot förslaget att tillåta donationer i de fall då personen i fråga inte uttryckligen givit sitt medgivande eftersom ett sådant synsätt strider mot självbestämmandeprincipen och sätter en vag kollektiv allmännytta mot den enskildes rätt att bestämma över sin egen kropp.
I motion So34 av Margitta Edgren m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om att transplantationsverksamhet skall bygga på samtycke från donatorn (yrkande 1), och om att organtransplantation inte får ske när donatorns vilja är okänd (yrkande 2). Motionärerna anser att all transplantationsverksamhet skall bygga på den enskilde donatorns uttryckliga samtycke. Finns inte samtycke skall organ inte användas. Det är viktigt att slå fast att en människa aldrig får ses som en organbank -- varken död eller levande. En donation skall vara medveten och frivillig. Det är därför viktigt att människor under sin livstid tar ställning och meddelar sina anhöriga eller på annat sätt gör sin vilja känd.
I motion So36 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen beslutar att 3 § i propositionens förslag till lag om transplantation skall ha följande lydelse: "Ingrepp får göras på en avliden om denne under sin livstid skriftligen har medgett detta, om han har uttalat sig för ett sådant ingrepp eller om det av andra skäl finns grundad anledning att anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes uppfattning. Om det råder oklarhet om denna, får ingrepp göras om inte någon närstående motsätter sig. De närstående skall i sådana fall alltid underrättas om sin vetorätt. Finns inte någon anhörig får ingrepp inte ske" (yrkande 1). Enligt motionärerna måste en tydlig åtskillnad göras mellan transplantationslagens syfte att reglera under vilka förutsättningar ingrepp får göras och hur en god tillgång på organ för transplantationsändamål kan säkras. Motionärerna anser att det inte är lagstiftarens uppgift att säkra tillgången på organ genom att utgå från antagandet att en allmänt välvillig inställning till organdonation också gäller den egna kroppen. Avvägningen mellan individens självbestämmande och den gemensamma samhällsnyttan av att kunna rädda liv måste göras av individen själv. Genom aktiva insatser bör medborgarna engageras att ta ställning i frågan.
Utskottets bedömning
Transplantation har numera blivit en närmast etablerad del av sjukvården. De medicinska framstegen inom detta område har särskilt under det senaste decenniet varit stora, och många svårt sjuka människor har genom transplantation fått ett förlängt liv och bättre livskvalitet. Transplantation är således en angelägen behandlingsform inom sjukvården. De undersökningar som gjorts har också visat att transplantationer är något som de allra flesta tycker är bra och viktigt.
Utskottet anser det angeläget att varje förfarande med en avlidens kropp sker i former som är förenliga med vad människor i allmänhet kan godta och på ett sätt som bidrar till att bevara och befästa förtroendet för hälso- och sjukvården. När det gäller organdonation kan olika grupper ha intressen som ibland kan komma i konflikt med varandra. Sjuka människor kan behöva nya organ för att överleva. Om inga donatorer finns, kan dessa svårt sjuka människor inte få hjälp. Samtidigt är det viktigt att den avlidne behandlas med respekt och att de närstående får hjälp och stöd i sorgearbetet. Utskottet vill i likhet med Transplantationsutredningen framhålla att det inte är det allmänna, sjukvården eller transplantationskirurgerna som behöver organ, utan svårt sjuka människor för att överleva eller få möjlighet att leva ett bättre liv.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen om att rätten att göra ingrepp på en avliden för att ta till vara organ för transplantationsändamål skall avgöras av vilken inställning den avlidne hade till organdonation under sin livstid. Härigenom skyddas den levande människans integritet. Det är viktigt att de ställningstagande en människa gör under livstiden respekteras efter hennes död. Många människor har dock inte tagit uttrycklig ställning till om de själva vill eller inte vill att deras organ skall få användas för transplantationsändamål sedan de avlidit.
För att organ från en avliden människa skall få tas i anspråk för transplantationsändamål anser utskottet, i likhet med propositionen, att den avlidne skall ha medgett det eller att det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i överensstämmelse med den avlidnes vilja. Ett medgivande kan enligt utskottets mening vara generellt eller avse ingrepp endast för något visst ändamål eller vara begränsat till vissa organ. Finns ett uttryckligt, på något sätt dokumenterat avståndstagande, eller står det på annat sätt klart att den avlidne inte ville donera organ får organ inte tas i anspråk enligt de etiska principer som råder.
Som föreslås i propositionen skall personer som stått den avlidne nära tillfrågas om hans inställning i de fall inställningen är okänd eller oklar. Ingrepp får i dessa fall inte göras om någon som stått den avlidne nära motsätter sig det. Ett ingrepp får i denna situation heller inte företas innan någon av de personer som stått den avlidne nära har underrättats om det tilltänkta ingreppet och rätten att förbjuda det. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att de underrättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till ingreppet. Det är tillräckligt att någon av de närstående underrättas även om det finns flera sådana personer. Är det känt att det finns personer som stått den avlidne nära men går ingen av dem att få tag på inom den tid som står till buds får ingrepp inte göras. Detsamma gäller när det inte inom tillgänglig tid går att klarlägga om det finns några sådana personer.
I de fall den avlidnes inställning inte tillförlitligen kan utredas anser utskottet att övervägande skäl talar för att utgå från att den avlidne var positiv till att donera sina organ. Ett sådant presumerat samtycke svarar enligt utskottets mening bäst mot den avvägning som måste göras mellan den s.k. självbestämmandeprincipen, att det är den enskildes inställning som skall vara avgörande för om organ skall få tas till vara eller inte, och godhetsprincipen, som handlar om nödvändigheten av goda gärningar i relationer mellan människor. Ett presumerat samtycke utgår från att vi vill göra gott mot våra medmänniskor. I brist på vetskap om en människas faktiska inställning till organdonation utgår man därmed från att hon skulle velat hjälpa en medmänniska som är i behov av organ och att hon därmed skulle ha varit positiv till donation. Ett sådant ställningstagande ligger också i linje med vad som gäller i de flesta andra länder inom vår kulturkrets. Bakom det presumtiva samtycket ligger inte föreställningen om en kollektiv samhällsnytta utan föreställningen om att var och en vill hjälpa en individ i nöd. Utskottet vill i detta sammanhang betona att regler om presumtivt samtycke förutsätter att det är väl känt att en negativ inställning till organdonation måste deklareras i någon form. Utskottet återkommer i det följande till frågor om information och möjligheterna att dokumentera sin inställning.
Kan den avlidnes inställning inte utredas på grund av det föreligger motstridiga uppgifter eller finns det omständigheter som inger tvekan i detta avseende får ingrepp inte göras.
Utskottet tillstyrker förslaget till 3 och 4 §§ i lagen om transplantation m.m. och avstyrker motionerna So32 (m) yrkande 1, So34 (fp) yrkandena 1 och 2 samt So36 (mp) yrkande 1.
Levande donatorer
I propositionen föreslås att biologiskt material för transplantation inte får tas från en levande människa, om ingreppet kan befaras medföra allvarlig fara för givarens liv eller hälsa. Ingrepp får göras endast på den som samtyckt till detta. Samtycket skall vara skriftligt om ingreppet avser organ eller material som inte återbildas eller om det på annat sätt kan medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren. Biologiskt material som inte återbildas får endast tas från någon som är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt står denne särskilt nära. På annan person får sådant ingrepp göras endast om det finns särskilda skäl.
När det gäller underåriga och personer med psykisk störning föreslås i propositionen att ingrepp för att ta organ eller vävnad för transplantationsändamål får ske endast om givaren är släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte är möjligt att ta ett medicinskt lämpligt material från någon annan. Samtycke till ingreppet skall lämnas, beträffande den som är underårig, av vårdnadshavare eller god man och, beträffande den som lider av psykisk störning, av god man eller förvaltare. Ingrepp får inte göras mot givarens vilja. Vidare fordrar ingreppet Socialstyrelsens tillstånd. Om transplantationen avser biologiskt material som inte återbildas får tillstånd lämnas endast om det finns synnerliga skäl. Ansökan om tillstånd får ges endast om ansökan har tillstyrkts av den läkare som har rätt att besluta om ingreppet.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget till 5--8 §§ i lagen om transplantation m.m.
Mindre ingrepp
I propositionen föreslås vidare att nuvarande särreglering av s.k. mindre ingrepp avskaffas. Transplantationslagens allmänna bestämmelser om förutsättningarna för ingrepp för transplantation skall enligt förslaget gälla oavsett ingreppets art. Den nuvarande transplantationslagens bestämmelser gäller inte i fråga om s.k. mindre ingrepp. Hit räknas exempelvis att ta blod, hornhinna eller hud. Sådana mindre ingrepp får således enligt gällande lagstiftning göras utan krav på att samtycke har inhämtats. Regeringens förslag innebär att samtycke krävs för alla former av ingrepp som görs för transplantation även de s.k. mindre ingreppen på levande givare och avlidna kommer att kräva samtycke.
I motion So37 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett tillkännagivnade om vad i motionen anförts om slopandet av särregeln för mindre ingrepp (yrkande 3). Motionärerna menar att det är nödvändigt att den nya lagens effekter när det gäller mindre ingrepp noga följs. Skulle det visa sig att informationsinsatserna inte ger effekt och att förslaget skulle få negativa konsekvenser för bl.a verksamheten med hornhinnetransplantationer måste tillämpningen av lagrummet omprövas.
I motion So35 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av transplantationslagen (yrkande 2). Motionärerna ställer sig bakom förslaget i propositionen om att även s.k. mindre ingrepp, såsom donation av hornhinnor och hjärtklaffar, skall omfattas av de nya reglerna. Det vore mycket beklagligt om förslaget skulle leda till att färre patienter än för närvarande fick hjälp. Motionärerna förutsätter därför att regeringen noga följer denna fråga liksom lagens tillämpning i övrigt och återkommer till riksdagen om ändringar i lagen skulle visa sig vara motiverade.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att transplantationslagens allmänna bestämmelser om förutsättningar för ingrepp för transplantation eller annat medicinskt ändamål bör gälla oavsett ingreppets art. Detta innebär att de tidigare undantagsbestämmelserna för de s.k. mindre ingreppen på levande givare och avlidna bör sakna motsvarighet i den nya lagen.
Utskottet delar dock motionärernas inställning att det är nödvändigt att slopandet av undantagsregeln för mindre ingrepp noga följs av Socialstyrelsen, och att informationsinsatser initieras så att befarade negativa konsekvenser för bl.a. verksamheterna med hornhinne- och hjärtklaffstransplantationer i möjligaste mån undviks. Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So35 (fp) yrkande 2 och So37 (v) yrkande 3 behövs inte. Motionerna avstyrks.
Vävnad från aborterat foster
Bakgrund
Fostervävnad används för forskning inom bl.a. patologin, genetiken, cytogenetiken, endokrinologin, biokemin och molekylärbiologin. Vissa projekt syftar till att klarlägga de mekanismer på cell- och molekylnivå som styr den normala utvecklingen till människa. Andra tar sikte på den abnorma utvecklingen, antingen den kommer till uttryck i medfödda missbildningar eller genetiska sjukdomar. Ett av de tidigaste användningsområdena för fosterceller inom den biomedicinska forskningen gällde utvecklandet av vacciner. Poliovaccin och mässlingsvaccin har utvecklats med hjälp av fosterceller.
Även inom cancerforskningen används fostervävnad.
Det område som väckt störst uppmärksamhet är forskningen med transplantation av nervvävnad från aborterade foster. Syftet är bl.a. att söka bot för Parkinsons sjukdom. Det finns flera skäl till att fosterceller ansetts lämpligare än celler från vuxna. Celler från foster har exempelvis en tillväxtpotential som den mogna cellen saknar och har därför större möjligheter att utvecklas och anpassas hos mottagaren. Vävnad från foster används alltså inom medicinen både i samband med diagnostik, behandling och forskning. Den fostervävnad som används i dessa sammanhang härrör från legala aborter. Det är således endast frågan om döda foster utanför livmodern. Abortlagstiftningen ger en yttre ram för denna verksamhet.
Nuvarande etiska riktlinjer
Användningen av vävnad från aborterade foster är inte lagreglerad i Sverige. Det finns emellertid etiska riktlinjer utfärdade år 1988 av Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.
Enligt dessa riktlinjer får vävnad tas endast från döda foster. Verksamheten skall ske i enlighet med transplantationslagen, med det tillägget att vävnad från aborterat foster endast får tas om kvinnan informerats och efter skäligt rådrum givit sitt tillstånd till detta. Verksamheten skall, enligt riktlinjerna, vara passiv i förhållande till den rutinmässiga abortverksamheten och får således inte i något avseende påverka hur, när och varför abort sker. Det får heller inte finnas någon koppling mellan givare och mottagare. När det gäller vävnad från nervsystemet får endast isolerade nervceller tas för att injiceras till en mottagare. I övrigt får delar av eller hela organ från foster transplanteras. Varje projekt som rör transplantation av vävnad från foster skall enligt riktlinjerna prövas av en forskningsetisk kommitté.
De etiska riktlinjer och den praxis som gäller utomlands i fråga om användning av aborterade foster överensstämmer väsentligen med de principer som tillämpas i Sverige. Det är sålunda i allmänhet tillåtet att tillvarata fostervävnad för att använda den i samband med forskning eller behandling. Det förekommer också att ett visst användningssätt uttryckligen förbjuds, t.ex. användning för tillverkning av kosmetika. Ett vanligt förekommande generellt förbud gäller kommersiell användning av fostervävnad. I vissa länder krävs uttryckligt samtycke av kvinnan. I andra länder är det tillräckligt att kvinnan, efter att ha informerats om den tilltänkta åtgärden och sin rätt att förbjuda den, underlåter att säga nej (vetorätt). I allmänhet finns också regler om att forskaren inte skall ha möjlighet att påverka valet av abortmetod eller tidpunkten för aborten.
Förutsättningar för att få använda vävnad från aborterat foster
I propositionen föreslås att vävnad från aborterat foster endast skall få användas för medicinska ändamål. För att sådant material skall få tas till vara fordras att den kvinna som burit fostret samtycker till åtgärden. Innan samtycke inhämtats skall kvinnan ha informerats om åtgärden och den tilltänkta användningen. Vävnad får tas tillvara endast med Socialstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast om det finns särskilda skäl.
Bestämmelser härom föreslås införas i den nya transplantationslagen. Av lagen bör också framgå att den som beslutar om användning av fostervävnad inte får vara samma person som den som utför aborten eller bestämmer tid och metod för denna. Kommersiell hantering förbjuds. Vidare blir det straffbart att uppsåtligen ta hand om ett aborterat foster eller del av ett sådant foster i strid med lagen. Vidare sägs i propositionen att det bör ankomma på Socialstyrelsen att komplettera lagreglerna med allmänna råd.
Som skäl för förslaget anförs bl.a. följande.
Utsikterna att i framtiden inom vård och behandling dra nytta av forskningen kring användning av vävnad från foster bedöms på flera områden vara goda. I ett längre perspektiv skymtar möjligheter att finna bot för allvarliga sjukdomar som inte är behandlingsbara med andra metoder. På samma sätt som vi accepterar användning av organ och annan vävnad från människor när det kan vara till nytta för sjuka medmänniskor anser regeringen att vävnad från aborterade foster bör få tas i anspråk för att tillgodose forsknings- och behandlingsintressen inom medicinen. För att det skall vara etiskt försvarbart att ta vävnad från aborterade foster i anspråk för angelägna medicinska ändamål krävs att det sker på ett respektfullt sätt. Enligt regeringens mening finns det från principiell synpunkt inte något absolut hinder mot att fostervävnad används för behandling, forskning, undervisning eller läkemedelsframställning. Det måste anses fullt tillräckligt att, liksom i fråga om transplantationer, detta anges som generellt tillåtet område. Användningen skall dock tillfredsställa nyttokriteriet och ske på ett respektfullt sätt. Ett villkor bör vara att ändamålet med verksamheten är mycket väsentligt. Med detta förstås att det skall stå klart att ändamålet är beaktansvärt och angeläget, liksom att det i det enskilda fallet har väsentlig betydelse för en människas livskvalitet. Vidare måste den tilltänkta åtgärden vara ett ändamålsenligt sätt att uppnå de nyttiga verkningarna. Kan ett jämförbart resultat uppnås genom någon alternativ metod bör den metoden väljas i första hand. Sammantaget innebär detta att det måste finnas särskilda skäl för åtgärden. Enligt regeringens bedömning finns det idag och i framtiden inte något användningsområde utanför det medicinska området som kan motivera att material från aborterade foster tas i anspråk. Annan användning än för medicinska ändamål bör därför förbjudas.
Prövningen av frågan om fostervävnad skall få tas till vara och om det tilltänkta användningssättet är så angeläget att det skall tillåtas bör, enligt propositionen, anförtros en myndighet som är oberoende av olika intressen. Socialstyrelsen, som redan i dag har uppgifter av detta slag, föreslås få i uppdrag att ansvara för tillståndsprövningen. Socialstyrelsens tillstånd kan avse ett enskilt fall eller vara generellt för t.ex. ett visst forskningsprojekt eller en viss sjukdomsbehandling.
Beträffande kravet på samtycke sägs det i propositionen att vävnad från ett aborterat foster inte får användas för medicinskt ändamål om den kvinna som burit fostret motsätter sig åtgärden. Kvinnans rätt att bestämma över sitt foster kan enligt propositionen ses som en följd av självbestämmandeprincipen. Mannens uppfattning bör här liksom i ett abortärende, få vika för kvinnans, vilket kan ses som en konsekvens av kvinnans ensamrätt när det gäller själva abortbeslutet. Det sätt att se på fostret som präglat kvinnans beslut om abort bör enligt propositionen också vara avgörande för vad som skall ske med fostret efter aborten. Vidare framhålls att kvinnan måste ges ett tillfredsställande underlag för att kunna besluta om vävnad skall få tas från fostret. Upplysning bör lämnas om vilket slags medicinskt ändamål användningen avser, om det t.ex. gäller forskning eller behandling av viss sjukdom. Det är lämpligt att kvinnan i samband med en första muntlig information också får en grundläggande skriftlig information så att hon efter rimlig betänketid och kompletterande upplysningar kan fatta sitt belut, sägs det vidare.
Enligt propositionen skall användning av vävnad från aborterade foster vara en verksamhet som är neutral i förhållande till abortverksamheten och som inte i något avseende får påverka hur, när och varför abort sker. Inte heller får någon koppling finnas mellan individuell givare och mottagare. Dessa frågor hör enligt regeringens uppfattning hemma i det yrkesetiska regelkomplex där de nu finns, dvs. i Läkaresällskapets riktlinjer, och bör inte regleras i en lag som ger regler för användning av vävnad från aborterade foster.
Motionerna
I motion So34 (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om etisk prövning av forskning där vävnader från aborterade foster används (yrkande 3). Motionärerna anser att de etiska forskningskommittéerna även i fortsättningen skall göra den etiska bedömningen av varje ansökan från en forskare om att få bruka fostervävnad i sitt arbete och avvisar därför regeringens förslag om att Socialstyrelsen skall ge tillstånd.
I motion So38 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om att användningen av fostervävnad i transplantationsverksamhet inte får leda till att synen på aborter liberaliseras (yrkande 7), om att den kvinna som medgivit användning av vävnad från foster skall ha möjlighet att ändra sig och fullfölja graviditeten (yrkande 8), om att motverka en utveckling där forskare, läkemedelsutvecklare och transplantationskirurger gör sig beroende av tillgången på aborterade foster (yrkande 9), om att användningen av aborterade foster inte i något avseende får påverka, hur, när och varför aborter genomförs (yrkande 10) och om att ingen koppling får finnas mellan den kvinna som gör abort eller hennes familj och mottagaren av vävnad från det aborterade fostret (yrkande 11). Motionärerna framhåller att aborter är en nödlösning. Om en abort skulle framstå som något potentiellt nyttigt för terapeutiskt ändamål eller för forskning skulle detta kunna komma att påverka kvinnans beslut om abort vilket enligt motionärernas mening vore helt oacceptabelt. Den abortsökande kvinna som samtyckt till att vävnaden från fostret skall få tas till vara skall informeras om att hon har möjlighet att ändra sig och fullfölja graviditeten. Vidare anser motionärerna att utvecklingen inom forskning och behandling inte får bli beroende av tillgången på foster. Det viktigaste målet för samhället måste enligt motionärerna vara att genom graviditetsstödjande och abortförebyggande insatser minska antalet aborter till ett minimum. Motionärerna vill betona att användningen av aborterade foster skall vara en verksamhet som är neutral i förhållande till abortverksamheten och får därför inte i något avseende påverka hur, när och varför aborten sker. Beslut om användning av fostervävnad skall därför fattas av en annan läkare än den som ansvarar för vården av den abortsökande kvinnan (yrkande 16).
I samma motion anförs också att en utveckling som skulle leda till att abortingreppet senareläggs eller att själva aborttekniken modifieras för att i största möjliga utsträckning tillgodose de krav som användningen av fostervävnad vid transplantation och forskning ställer är etiskt oförsvarbar. Transplantation av fosterceller skall därför endast komma i fråga i de fall aborten de facto är utförd eller, i andra hand, i de fall en förestående abort är oundviklig. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 13). Vidare anser motionärerna att lagen måste utformas på ett sätt som gör det omöjligt att planera en graviditet för att göra abort och sedan donera vävnad från det aborterade fostret. Ett sätt att uppnå detta kan vara att det i lagen skrivs in att initiativet att donera vävnad från ett aborterat foster endast får tas av annan läkare än den som behandlar den abortsökande kvinnan. Även detta bör ges regeringen till känna (yrkande 12).
Motionärerna anser att förslaget i propositionen om att det skall föreligga särskilda skäl för att vävnad från aborterade foster skall få användas är otillräckligt. Enligt motionärernas mening kan enbart synnerliga skäl komma i fråga för att vävnad från aborterade foster skall få användas, vilket innebär att åtgärden måste vara livsuppehållande eller av helt oundgänglig betydelse för mottagarens livskvalitet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna (yrkande 14).
Slutligen begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om en samvetsklausul som ger vårdpersonal möjlighet att avstå från deltagande i forskning och transplantationsverksamhet med vävnad från aborterade foster (yrkande 17).
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen att vävnad från aborterade foster endast skall få tas i anspråk för medicinska ändamål, såsom behandling av sjukdom eller skada. Andra medicinska ändamål kan vara forskning och framställning av läkemedel. Varje användning för annat ändamål än ett medicinskt skall vara förbjudet. Utskottet vill också understryka nödvändigheten av att fostret omhändertas på ett respektfullt sätt när vävnad skall tas. Utskottet anser att den tilltänkta användningen måste vara i hög grad angelägen, t.ex. att det krävs för att uppehålla liv eller är av avgörande betydelse för mottagarens livskvalitet. Fostervävnad skall få användas endast om det saknas godtagbar alternativ metod för att uppnå motsvarande resultat. Detta innebär t.ex. att forskare och läkemedelsutvecklare som framhålls i motionen So38 (kds) yrkande 9 inte får avstå från att välja alternativa metoder när sådana står till buds. Enligt utskottet bör synnerliga skäl föreligga för att få använda fostervävnad. Yrkandena 9 och 14 i motion So38 (kds) är härmed tillgodosedda.
Utskottet anser att prövningen av om det föreligger synnerliga skäl att använda fostervävnad för medicinska ändamål bör anförtros Socialstyrelsen. För att fostervävnad skall få tas till vara skall krävas att Socialstyrelsen lämnat tillstånd till åtgärden efter inhämtande av etisk bedömning. Med det sagda avstyrker utskottet motion So34 (fp) yrkande 3.
När det gäller frågan om samtycke instämmer utskottet helt i regeringens förslag om att vävnad från ett aborterat foster endast får användas om den kvinna som burit fostret samtycker till det. I detta sammanhang vill utskottet understryka att kvinnan måste få ett tillfredsställande underlag för att kunna fatta beslut i frågan. Ett samtycke från kvinnan är således giltigt enbart om kvinnan innan hon samtyckt till åtgärden informerats om vad åtgärden innebär och om hur fostervävnaden skall användas. Det skall också vara möjligt för kvinnan att begränsa rätten till användning av fostervävnaden, t.ex. till ett viss angivet ändamål. Kvinnan har självfallet rätt att ändra ett beslut om att avbryta havandeskap och återta ett medgivande om att fostervävnad får användas för medicinskt ändamål -- och fullfölja graviditeten.
Utskottet delar inställningen i motion So38 (kds) om att användningen av fostervävnad i transplantationsverksamhet inte får leda till att synen på aborter liberaliseras. Målet att genom graviditetsstödjande och abortförebyggande insatser minska antalet aborter till ett minimum måste gälla även i fortsättningen.
I propositionen sägs att användning av vävnad från aborterade foster skall vara en verksamhet som är neutral i förhållande till abortverksamheten och som inte i något avseende får påverka hur, när eller varför abort sker. Vidare sägs att någon koppling mellan individuell givare och mottagare inte får finnas. Utskottet delar regeringens uppfattning. Yrkandena 10, 11 och 13 i motion So38 (kds) får härmed anses tillgodosedda.
Utskottet anser i likhet med regeringen att grundläggande regler om användande av vävnad från aborterade foster för medicinska ändamål skall ges i form av lag. I propositionen sägs att det av lagen bör framgå att den som beslutar om användning av fostervävnad inte får vara samma person som den som utför aborten eller bestämmer tid och metod för denna. Utskottet delar denna inställning och anser att första stycket i 12 § i förslaget till lag om transplantation m.m. bör ändras så att detta klart framgår. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och motion So38 (kds) yrkandena 7--14 och 16 antar 11 och 12 §§ i förslaget till lag om transplantation m.m. med den ändringen att 11 § andra stycket och 12 § första stycket får den lydelse som framgår av bilaga 2.
Frågan om samvetsklausul har nyligen utretts (SOU 1994:84). Med hänsyn härtill är utskottet inte berett att tillstyrka förslaget i motion So38 (kds) yrkande 17 om en samvetsklausul, innebärande att vårdpersonal skall ha möjlighet att avstå från deltagande i forskning och transplantationsverksamhet där vävnad från aborterat foster används. Motionsyrkandet avstyrks.
Registrering och donationskort
I propositionen föreslås att ett register skall inrättas där man kan få sin inställning till organdonation registrerad. Ett sådant register kan ha vissa fördelar eftersom den enskilde kan utöva sin självbestämmanderätt och på ett tryggt sätt dokumentera sin inställning till organdonation. Ett register har också den fördelen att de närstående till en avliden person inte behöver ställas inför frågan vilken inställning den avlidne hade till organdonation. Ett register som snabbt kan ge besked om den avlidnes inställning skulle vidare vara till gagn för transplantationsverksamheten, dvs. för organmottagarna, sägs det i propositionen. Ett register med personuppgifter av det slag som här är aktuellt måste inrättas i överensstämmelse med datalagen (1973:289). Syftet med datalagen är att förhindra att upplysningar om enskilda personer samlas, sammanställs och framställs på ett sådant sätt att otillbörligt intrång uppkommer i den personliga integriteten. Datalagens regler hindrar enligt propositionen inte att ett register över inställningen till organdonation inrättas. Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag at överväga formerna för ett sådant register.
Socialstyrelsen bör, enligt propositionen, även få i uppdrag att utarbeta donationskort. Donationskort är liksom registrering ett sätt för människor att uttrycka och dokumentera sitt ställningstagande till organdonation. Likaså innebär donationskort fördelar för de närstående som befrias från att bli involverade i donationsfrågan. Även för sjukvården skulle det underlätta om en presumtiv donator bar ett donationskort. I propositionen sägs att den som har tagit ställning till organdonation och bär ett donationskort på sig kan -- oavsett om han är positiv eller negativ -- räkna med att hans inställning kommer till sjukvårdens kännedom och respekteras. Regeringen vill understryka vikten av att det på ett donationskort bör vara möjligt att dokumentera antingen en positiv eller en negativ inställning till organdonation.
I propositionen anförs att donationskort dock inte kan lösa alla problem. Erfarenheter från andra länder visar att det i regel är en begränsad del av befolkningen som har skrivit på sådana kort. Ett donationskort kan emellertid bidra till ökad medvetenhet om transplantationsverksamheten och underlätta för många att ta ställning i fråga om donation.
I motion So34 (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om att inrätta särskilt register för att dokumentera människors inställning till donation av sina organ (yrkande 4). Motionärerna delar inställningen i propositionen att donation av organ är en handling i enlighet med den etiska godhetsprincipen. Handlingen skall dock vara medveten och frivillig. Det är därför viktigt att människor under sin livstid tar ställning och meddelar sina anhöriga eller på annat sätt gör sin vilja känd. Motionärerna anser att donationskort är en bra väg att visa hur man vill att ens kropp skall behandlas efter döden. Däremot avvisas förslaget om att inrätta ett register för de som vill resp. inte vill vara donatorer.
I motion So38 (kds) hemställs om tillkännagivanden om vad i motionen anförts om donationsregistret och möjligheterna att dels ändra tidigare fattade beslut i fråga om donation, dels ange vilka organ som man är beredd att donera (yrkandena 3 och 4) samt om vad som anförts om sekretessregler för donationsregistret (yrkande 6). Enligt motionärerna bör det finnas möjlighet att få dokumenterat vilka organ som man är villig att donera. Likaså bör det finnas möjlighet att ändra sin inställning i frågan om donation. Människors inställning kan av olika skäl förändas och då kan det vara tryggt att veta att man kan ändra ståndpunkt. I fråga om sekretess anser motionärerna att den enskilde skall kunna begära utdrag ur registret. Däremot skall inte vem som helst inom sjukvården kunna ta fram uppgifter om en persons vilja till framtida donation av vissa organ. Motionärerna förutsätter att sekretessreglerna för registret blir noggrant utredda.
I samma motion hemställs om ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om donationskort (yrkande 5). Motionärerna anser att donationskort är positivt men vill betona vikten av att satsningar görs på information och utbildning.
Utskottets bedömning
Utskottets inställning i samtyckesfrågan grundar sig på principen om den enskildes rätt att under sin livstid själv bestämma om ett ingrepp i kroppen skall få göras i syfte att ta organ för transplantation eller annat medicinskt ändamål. Det är angeläget att så många människor som möjligt tar ställning till frågan om de efter sin död vill donera organ och ger sin inställning till känna på ett entydigt sätt. Utskottet är därför positivt till förslaget i propositionen om att inrätta ett register där den enskilde kan få sin inställning till organdonation registrerad. Fördelarna med ett register är dels att den enskilde på ett betryggande sätt kan dokumentera sin inställning till organdonation, dels att de personer som stått den avlidne nära inte behöver ställas inför frågan om vilken inställning den avlidne hade. Ett beslut om att ta till vara ett organ från en avliden person måste fattas skyndsamt för att inte organet skall förfaras. Ett register som snabbt kan ge besked om den avlidnes inställning skulle därför också vara till gagn för själva transplantationsverksamheten, dvs. i förlängningen för organmottagarna. Det bör som föreslås i propositionen ankomma på Socialstyrelsen att överväga formerna för ett sådant register. För registret kommer datalagens (1973:289) bestämmelser att gälla, vilket medför att upplysningar om enskilda personer måste samlas, sammanställas och framställas på ett sådant sätt att otillbörligt intrång inte sker i den personliga integriteten.
Utskottet delar bedömningen i propositionen om att reglerna i 7 kap. 1 § sekretesslagen tillgodoser behovet av sekretess inom hälso- och sjukvården för donatorn och mottagare av transplantat.
Yrkande 6 i motion So38 (kds) avstyrks därmed.
Utskottet delar vidare regeringens inställning att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta donationskort. Ett donationskort innebär liksom registrering en möjlighet för den enskilde att klargöra och dokumentera sitt ställningstagande till organdonation, negativt eller positivt. Likaså innebär det fördelar för de närstående och för sjukvården. En ytterligare fördel med spridningen av donationskort är enligt utskottet att detta kan leda till ökad medvetenhet om transplantationsverksamheten och behovet av organ samt underlätta för många att ta ställning i frågan om organdonation.
Mot bakgrund av det anförda är det enligt utskottets mening angeläget att såväl inrätta ett donationsregister som införa och sprida donationskort. Motion So34 (fp) yrkande 4 avstyrks. Även yrkande 5 i motion So38 avstyrks.
I propositionen sägs att ett lämnat medgivande eller samtycke när som helst kan återtas. Även ett skriftligt medgivande kan återkallas muntligen. Vidare sägs att om den avlidne under sin livstid återtagit sitt medgivande eller på annat sätt uttryckligen motsatt sig ingrepp får ingrepp naturligtvis inte ske. Detta måste också gälla möjligheten att ändra uppgifter som lämnats till organdonationsregistret. Enligt utskottets mening bör det även finnas möjlighet för den enskilde att registrera eller på donationskort ange begränsningar i medgivandet. Den enskilde bör kunna ange att han eller hon inte är villig att donera visst eller vissa organ. Vad utskottet nu anfört bör, med anledning av yrkandena 3 och 4 i So38 (kds), ges regeringen till känna.
Information och utbildning
Propositionen
I propositionen sägs att en förutsättning för att kunna ta ställning till organdonation är att man vet tillräckligt mycket om transplantationsverksamhetens möjligheter och risker. Den information som ges till allmänheten måste därför förmedla kunskap och fakta om vad en transplantation innebär, vilken roll donatorn spelar och vilka konsekvenser ett ingrepp skulle få för honom och för den som mottar organet. Förslagen till samtyckesregler gör det än viktigare att människor är väl informerade om vad organdonation i sig innebär men också om samtyckesreglerna, sägs det vidare i propositionen. Enligt regeringens bedömning behövs informationsinsatser för att sprida kunskap om organdonation och transplantation för att på så sätt underlätta för människor att ta ställning för eller emot organdonation. Att svara för erforderliga informationsinsatser gentemot allmänheten är enligt propositionen en angelägenhet för både staten och sjukvårdshuvudmännen. I ett initialskede bör staten genomföra vissa insatser så att informationen blir enhetlig över landet. Att ansvara för detta får anses ingå i Socialstyrelsens uppgifter. På sikt bör dock ansvaret för informationen i huvudsak ligga på sjukvårdens huvudmän. Regeringen kommer senare at ge Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta informationsmaterial.
När det gäller utbildning sägs att det är väsentligt att sjukvårdspersonal av alla kategorier har goda kunskaper i frågor som har anknytning till organdonation och transplantation. Den utbildning och fortbildning som det rent allmänt kan finnas behov av är av begränsad omfattning och bör enligt propositionen utan svårighet kunna rymmas inom ramen för nuvarande grund- och vidareutbildning. Det bör ankomma på sjukvårdshuvudmännen och andra utbildningsansvariga att svara för detta.
Motionerna
I motion So33 av Rune Backlund (c) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informations- och utbildningsinsatser. Motionären anser att förslaget om presumerat samtycke till organdonation ställer speciella krav på information såväl till allmänheten som till personalen inom hälso- och sjukvården. Information skall vara saklig, korrekt och når breda grupper. Med tanke på att många invandrare i vårt land tillhör andra religiösa samfund än Svenska kyrkan är det viktigt att invandrare uppmärksammas både när det gäller information och i olika vårdutbildningar.
I motion So32 (m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en informationskampanj för att få fler att aktivt ge sitt samtycke till donation av organ och vävnader (yrkande 2). Motionärerna anser det viktigt att människor uttrycker en vilja att donera organ och vävnader och att de ger ett skriftligt medgivande härtill. Om påståendet i propositionen är riktigt, att 65 % av svenskarna är positiva till att donera organ och vävnader, torde det knappast vara svårt att genomföra en kampanj för att få samtycke till donation. Ett smidigt sätt vore att tillhandahålla informationsfoldrar och donationskort på apotek, vårdcentraler, läkar- och distriktssköterskemottagningar.
I motion So37 (v) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en utvärdering av Socialstyrelsens informationsinsatser vad gäller donations- och transplantationsverksamheten (yrkande 2). I propositionen föreslås att Socialstyrelsen initialt skall genomföra en informationskampanj för att ge kunskap om transplantationer och möjligheterna att aktivt neka eller bejaka en donation. Motionärerna anser att informationsinsatsen skall utvärderas efter ett par år och att regeringen skall återkomma till riksdagen med en redovisning av vilka effekter informationen givit samt vid behov föreslå ytterligare insatser för att öka människors kunskap om donationer och transplantionsverksamhet.
I motion So38 (kds) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om en intensiv informationskampanj omkring organdonation så att alla ges möjlighet till ett personligt ställningstagande till donation (yrkande 1) och om samtal om donation i samband med mönstring, körkortstagning och vid andra besök inom sjukvården (yrkande 2). Motionärerna delar inställningen i propositionen att informationsinsatser är av avgörande betydelse för att uppnå målet att människor själva tar ställning. Det är dock angeläget att peka på att organdonation för många människor är en mycket känslig och svår fråga. Det kan upplevas som ett problem att känna påtryckningar att ta ställning. Information och utbildning måste ske på ett ödmjukt och förstående sätt och stor respekt måste visas de människor som inte kan ta ställning. Motionärerna vill också framhålla vikten av att informationen anpassas till den enskildes önskemål och behov samt att information ges om vilka kriterier som gäller för att kunna komma i fråga som donator. Den enskilde bör också informeras om att det kan vara till stor hjälp för hans anhöriga att veta att han tagit ställning. Motionärerna vill betona att det aldrig får framstå som ett krav att bli donator. Möjlighet skall finnas att ändra ett tidigare fattat beslut och information skall ges om hur detta formellt kan göras.
Utskottets bedömning
Utskottet har i det föregående framhållit det angelägna i att människor tar ställning till frågan om de efter sin död vill eller inte vill donera organ till transplantation eller annat medicinskt ändamål. För att kunna ta ställning till denna fråga krävs tillräcklig kunskap om transplantationsverksamheten, dess möjligheter och risker samt om de förutsättningar som gäller för att få göra ingrepp för att ta till vara organ eller annat biologiskt material från en levande eller avliden människa för transplantation eller annat medicinskt ändamål. Informationen till allmänheten måste därför, som sägs i propositionen och i vissa motioner, förmedla kunskap och fakta om vad en transplantation innebär, vilken roll donatorn spelar och vilka konsekvenser ett ingrepp skulle få för donatorn och den som mottar organet. Vidare måste allmänheten och personal inom hälso- och sjukvård noga informeras om vad samtyckesreglerna innebär. Utskottet vill än en gång betona att regler om presumtivt samtycke förutsätter att det är väl känt att en negativ inställning till organdonation måste deklareras i någon form, t.ex. skriftligen genom en anmälan till ett centralt organdonationsregister, ifyllandet av ett donationskort eller muntligen t.ex. till en närstående person.
Informationen får inte ges på ett sådant sätt att människor känner sig tvingade att ta ställning i frågan om organdonation. Informationen skall innehålla uppgifter om att det finns möjlighet att återta ett lämnat medgivande eller samtycke på samma sätt som det finns möjlighet att ändra en tidigare negativ inställning till organdonation och om hur detta kan göras. Vidare bör information ges om att det kan vara till stor hjälp för anhöriga att veta vilken ställning man tagit i fråga om organdonation. Motion So38 (kds) yrkande 1 får därmed anses tillgodosedd och avstyrks. En kvinna som sökt abort måste som framhållits i det föregående få ett tillfredsställande underlag för att kunna ta ställning till en förfrågan om hon samtycker till att vävnad från hennes foster skall få användas för medicinskt ändamål. Utskottet anser det angeläget att kvinnan informeras om att hon har möjlighet att ändra ett beslut om att avbryta havandeskap och återta ett medgivande om att fostervävnad får användas för medicinskt ändamål -- och fullfölja graviditeten.
Utskottet delar inställningen i propositionen om att det är viktigt att informationen blir enhetlig över landet och att staten i ett initialskede tar ansvar för detta. I detta sammanhang vill utskottet också betona vikten av att invandrare och personer som bekänner sig till andra religioner eller tillhör andra religiösa samfund än Svenska kyrkan uppmärksammas. Motion So33 (c) får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet vill också instämma i vad som sägs i motion So32 (m) yrkande 2 om att informationsfoldrar och donationskort bör tillhandahållas på apotek, vårdcentraler, läkar- och distriktssköterskemottagningar och att information, som föreslås i motion So38 (kds) yrkande 2, lämpligen kan ges i samband med mönstring till värnpliktstjänstgöring, körkortsutbildning vid besök inom sjukvården etc. Utskottet utgår från att dessa frågor kommer att övervägas i det fortsatta arbetet med dessa frågor i Socialdepartementet och Socialstyrelsen. Motionen avstyrks.
Utskottet har inte någon erinran mot att Socialstyrelsen får i uppdrag att utarbeta informationsmaterial. Det är angeläget att informationsinsatser vidtas skyndsamt och att dessa blir omfattande. Utskottet utgår från att regeringen och Socialstyrelsen noga följer och utvärderar informationsinsatserna. Motion So37 (v) yrkande 2 får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.
Utbildningen och informationen till de anställda inom hälso- och sjukvården i dessa frågor är ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen. Utskottet vill betona att frågan om bemötande av anhöriga till avlidna och kvinnor som skall genomgå abort därvid måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Anslag till information om organdonation, m.m.
I kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150 bil. 5) föreslår regeringen att riksdagen till Information om organdonation, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. Regeringen anför att det är av stor betydelse att människor känner till vilka regler som gäller i fråga om samtycke till organdonation. Medel bör därför avsättas för informationsinsatser, produktion av donationskort samt inrättande av ett register där inställningen till organdonation kan registreras.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning, vilket inte mött någon erinran i form av motioner.
Förbud mot kommersialisering
Propositionen
I svensk rätt finns i dag inte några författningsbestämmelser som direkt tar sikte på överlåtelse av organ eller annat biologiskt material från människa. I propositionen sägs att det dock är mycket som talar för att en domstol, om frågan kom under prövning, skulle anse ett avtal om försäljning av organ från en avliden vara pietetslöst och därför ogiltigt såsom stridande mot goda seder. Världshälsoorganisationen (WHO) har i en resolution uppmanat medlemsländerna att vidta åtgärder, bl.a. i form av lagstiftning, för att förhindra köp och försäljning av mänskliga organ för transplantation. Det är enligt resolutionen angeläget att medlemsländerna, i nära samarbete med hälsovårdsorganisationer och hälsovårdsmyndigheter, motverkar all verksamhet som kan gynna uppkomsten av kommersiell handel med organ.
I propositionen sägs att det vore stötande om en enskild donator eller någon närstående till en avliden skulle kunna köpslå om avyttring av delar av en levande eller död kropp. Att organ eller andra vävnader tillmäts ett ekonomiskt värde på grund av att tillgången inte motsvarar efterfrågan rättfärdigar enligt regeringen inte köp eller försäljning. Däremot, sägs det, kan inga invändningar riktas mot att en donator får ersättning för vissa kostnader för att medverka vid en organdonation -- resekostnader, kostnader för uppehälle, förlorad arbetsförtjänst etc. Inte heller kan invändningar riktas mot att ett sjukhus som mottagit organ eller andra vävnader från en avliden som vårdats vid ett annat sjukhus kan få betala viss ersättning för utfört arbete.
Ett uttryckligt förbud mot handel med organ är enligt propositionen betydelsefullt. Därigenom görs det klart att varken en levande människas kroppsliga integritet eller den respekt som måste visas en avliden får göras till föremål för köpslående. Enligt regeringens mening bidrar ett sådant ställningstagande också till att stärka förtroendet för transplantationsverksamheten.
I propositionen föreslås därför att den som med uppsåt och i vinningssyfte tar, överlämnar eller förmedlar biologiskt material från en levande eller avliden människa eller vävnad från ett aborterat foster döms till böter eller fängelse i högst två år. Till samma straff skall den dömas som med uppsåt använder eller tar till vara sådant material för transplantation eller annat ändamål trots insikt om att materialet tagits, överlämnats, tagits emot eller förmedlats i vinningssyfte. Bestämmelserna skall dock inte gälla blod, hår, modersmjölk och tänder.
Motionerna
I motion So37 (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppgift att ha all tillsyn över hantering av biologiskt material för transplantation enligt vad i motionen anförts om att bevaka internationell handel med organ samt att förutom sin tillsyn av hälso- och sjukvården även ha tillsynsansvaret för hantering av biologiskt material som inte sköts av hälso- och sjukvården (yrkande 1). Socialstyrelsen har i uppgift att utöva tillsynen av den verksamhet som bedrivs av personal inom den svenska hälso- och sjukvården. Det finns emellertid aktörer utanför hälso- och sjukvården, t.ex. företag som transporterar organ eller sådana som i privat regi samordnar verksamheten. Motionärerna anser att Socialstyrelsens tillsynsansvar bör vidgas till att omfatta all verksamhet som har med transplantationer att göra.
Vidare yrkas i samma motion att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett enhetligt ersättningssystem för donatorer enligt vad i motionen anförts om de från landsting till landsting varierande ersättningsreglerna för donatorer (yrkande 4). Motionärerna anser att en donator bör undantas från att betala för sjukhusvistelse, slippa karensdag samt få ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för inkomstbortfall. I dag ankommer det på de olika sjukvårdshuvudmännen att fatta beslut om landstinget skall svara för inkomstbortfall och andra kostnader som en donator kan ha. Enligt motionärerna varierar detta från landsting till landsting. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om enhetlig reglering av ersättningar till donatorer.
I motion So38 (kds) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om att förebygga varje framtida risk för köp eller försäljning av organ från aborterade foster såväl inom som utom Sverige (yrkande 15). Motionärerna anser att det är bra att det införs ett förbud mot kommersiell hantering av mänskliga organ. Det är etiskt helt oacceptabelt med handel av organ. Godhetsprincipen måste ligga djupare än i materiella tillgångar. Det får därför aldrig bli ett argument för människor i de rika länderna att "köpa delar av kroppar" för pengar. Detta är en princip som även fortsättningsvis med kraft måste försvaras.
Utskottets bedömning
Det är enligt utskottet mycket angeläget att införa ett förbud mot kommersiell hantering av biologiskt material. Därmed görs det helt klart att handel med organ inte godtas. Enligt regeringens förslag skall förbudet omfatta alla former av tagande, mottagande, överlämnande eller förmedling i vinningssyfte av biologiskt material från levande eller avlidna människor eller från aborterade foster. Det skall också oberoende av vinning vara förbjudet att använda eller ta till vara ett biologiskt material för att användas vid transplantationer eller annat ändamål, med insikt om att materialet varit föremål för en otillåten hantering. Ansvar skall kunna utkrävas av alla som medverkar i användandet eller tillvaratagandet. Utskottet tillstyrker förslaget till 15 § i lagen om transplantation m.m. Motion So38 (kds) yrkande 15 är enligt utskottet tillgodosedd och avstyrks.
Regeringen avser att till hösten förelägga riksdagen en proposition om tillsynen över den offentliga och den privata hälso- och sjukvården. Utskottet utgår från att även frågor om de offentliga huvudmännens upphandling, kontroll och uppföljning av verksamheter som lagts ut på entreprenad därvid kommer att bli noga belysta. Utskottet är inte berett att nu tillstyrka en utvidgning av Socialstyrelsens tillsynsansvar som föreslås i yrkande 1 i motion So37 (v). Motionen avstyrks i denna del.
I likhet med regeringen anser utskottet att någon erinran inte kan riktas mot att en donator får ersättning för vissa kostnader, t.ex. för resor och uppehälle och förlorad arbetsförtjänst. Yrkande 4 i motion So37 (v) om enhetliga ersättningssystem för donatorer avstyrks eftersom detta är en fråga för sjukvårdshuvudmännen att ta ställning till.
Brott mot transplantationslagen i övrigt
I propositionen föreslås att uppsåtliga ingrepp på eller tagande av biologiskt material från en levande eller avliden människa och användande eller tillvaratagande av vävnad från ett aborterat foster i strid med transplantationslagens bestämmelser skall dömas till böter. Bestämmelsen motsvaras i viss mån av 12 § i den nuvarande transplantationslagen men bestämmelsen har utvidgats till att gälla användning av vävnad från aborterat foster. Vidare har en annan straffskala införts.
I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att straffsatsen för 14 § i förslaget om lag till transplantation skärps till att omfatta även fängelse i högst ett år (yrkande 3).
Utskottets bedömning
Som framhålls i propositionen tar straffbestämmelsen i 14 § sikte på den som utför ett ingrepp för att ta organ eller annat biologiskt material i strid med bestämmelserna i lagen. Om underrättelseskyldighet och andra skyldigheter enligt lagen inte fullgörs kan den som utför ingreppet fällas till ansvar enligt denna paragraf. I vissa fall kan straff i stället ådömas enligt bestämmelser i brottsbalken (BrB). Vid bristande samtycke från levande givare kan ansvar enligt bestämmelserna i 3 kap. BrB om brott mot liv och hälsa i stället komma i fråga. Som anförs i propositionen får frågan om i ett visst fall straff skall utdömas enligt dessa brottsbalksbestämmelser, enligt 16 kap. 10 § BrB om brott mot griftefrid, andra bestämmelser i BrB eller enligt lagen om transplantationer m.m., avgöras enligt allmänna straffrättsliga konkurrensprinciper. Straffmaximum för brott mot griftefrid har nyligen höjts till fängelse i två år (prop. 1992/93:141, bet. JuU16).
Utskottet vill också erinra om att läkare som utför en åtgärd i strid med bestämmelserna i lagen om transplantation m.m. också kan bli föremål för disciplinpåföljd m.m. enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område eller fråntas sin legitimation.
Utskottet anser att den av regeringen föreslagna straffskalan i 14 § är väl avvägd med hänsyn till de gärningar som avses i lagrummet.
Utskottet tillstyrker förslaget till 14 § lagen om transplantation m.m. och avstyrker motion So36 (mp) yrkande 3.
Tidpunkten för transplantationslagens ikraftträdande m.m.
Transplantationslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
I motion So35 (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om tidpunkten för lagens ikraftträdande (yrkande 1). Motionärerna anser att det är angeläget att man på alla sätt underlättar för dem som är negativa till organdonationer att denna deras uppfattning blir känd. Det är därför mycket angeläget att ett centralt register byggs upp och att man på enklast möjliga sätt kan rapportera dit att man inte önskar att ens organ får användas. Det är vidare angeläget att information om den nya lagstiftningen och det nya registret når alla medborgare. Mot denna bakgrund anser motionärerna att den tid som är tänkt mellan riksdagens beslut i frågan och lagens ikraftträdande är för kort. Motionärerna föreslår därför att lagen träder i kraft ett år efter riksdagens beslut. Vidare vill motionärerna understyrka vikten av att mycket omfattande informationsåtgärder vidtas om de nya reglerna.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare framhållit det angelägna i att information om den nya lagstiftningen hinner nå ut till allmänheten och personalen inom hälso- och sjukvården, att ett centralt donationsregister inrättas och att ett donationskort införs och får stor spridning. Utskottet anser mot denna bakgrund att tidpunkten för lagens ikraftträdande bör senareläggas. Utskottet föreslår att den nya lagen träder i kraft den 1 juli 1996.
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om transplantation m.m.
Uppföljning och utvärdering av transplantationslagen
I motion So30 av Rigmor Ahlstedt (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en noggrann uppföljning av lagstiftningen vad gäller vävnad från aborterade foster. Att använda aborterade foster för forskning och i medicinsk behandling innebär enligt motionären etiska komplikationer. Hanteringen kan inte skiljas från själva abortingreppet med dess kopplingar till livsbegreppet. Förslagen i propositionen får inte leda fram till att abortingreppet ändrar karaktär från att ha inneburit ett avbrytande av en icke önskad graviditet till något potentiellt nyttigt, där vävnadsmaterial blir åtråvärda för forskningsändamål. Den nya lagen får inte innebära att man senarelägger ingreppet för att få tillgång till optimalt identifierbart cell- och vävnadsmaterial. Följderna av den nya lagstiftningen måste därför noggrant följas.
I motion So38 (kds) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av transplantationslagen (yrkande 18). En utvärdering av den nya transplantationslagen bör göras förslagsvis om två år. Utvärderingen skall syfta till att kartlägga bl.a. effekten av hur den nya lagen påverkar människors egna aktiva beslut om organdonation. Vidare bör olika informationsinsatser utvärderas, liksom hur den nya lagen påverkat abortverksamheten och attityderna till denna verksamhet. Det är även viktigt att kartlägga hur förslagen påverkar forskningen, anser motionärerna. Av avgörande betydelse för att uppnå målet med de nya förslagen inom transplantionsverksamheten är vidare att tillämpningen ute i verksamheterna analyseras. Slutligen bör det understrykas att organisationsformen endast är ett medel för att nå ett visst mål och att bedömningen av vilket medel som bäst uppfyller målen kan variera. Denna aspekt måste därför tas med i utvärderingen.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer i vad som sägs i motionerna So30 (c) och So38 (kds) om vikten av att tranplantationslagens bestämmelser om ingrepp för att ta till vara organ från avlidna människor för transplantation eller annat medicinskt ändamål, liksom bestämmelserna om användning av vävnad från ett aborterat foster, noga följs upp och utvärderas.
Uppföljningen och utvärderingen bör syfta till att kartlägga bl.a. effekterna av hur de nya bestämmelserna påverkar människors beslut om organdonation.
Utskottet har tidigare framhållit att införandet av de nya bestämmelserna om transplantation inte får påverka abortverksamheten. Som utskottet också tidigare framhållit skall användning av vävnad från aborterade foster vara neutral i förhållande till abortverksamheten och inte i något avseende påverka hur, när och varför abort sker. Detta bör uppmärksammas vid uppföljningen och utvärderingen.
Utskottet vill samtidigt understryka det angelägna i att utvecklingen av alternativa metoder till användning av vävnad från aborterade foster fortsätter och noga följs så att användning av fostervävnad kan minimeras.
Med det sagda får motionerna So30 (c) och So38 (kds) yrkande 18 anses tillgodosedda och avstyrks därför.
Obduktioner
Klinisk obduktion
I propositionen föreslås att en klinisk obduktion får göras om det behövs för att fastställa orsaken till ett dödsfall. Vidare föreslås att klinisk obduktion skall få göras om det behövs för att vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om verkan av behandling som den avlidne gått igenom eller för att undersöka förekomsten av skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp. Syftet med en klinisk obduktion är, förutom att undersöka om den avlidne led av någon sjukdom eller hade någon skada, att bidra till att diagnostiken förbättras, att kunskapen om olika sjukdomar vidgas och att dödsorsaksstatistiken blir tillförlitligare. Enligt propositionen fyller de kliniska obduktionerna en viktig funktion genom att de i väsentliga avseenden ger kunskaper som inte kan fås på annat sätt. Sökandet efter kunskap om sjukdomars orsaker och yttringar liksom strävandena att förbättra metoderna att ställa en korrekt diagnos och utveckla nya behandlingsmetoder är viktigt för sjukvården. Genom obduktion är det möjligt att säkra och höja kvaliteten inom sjukvården. Flera remissinstanser har betonat den kliniska obduktionens betydelse för individ och samhälle och vikten av att antalet kliniska obduktioner inte sjunker ytterligare.
Samtycke
Enligt nu gällande obduktionslag (1975:269) som reglerar de kliniska obduktionerna får en sådan åtgärd göras om den avlidne under sin livstid skriftligen medgett detta. Om något sådant medgivande inte finns, får obduktion ändå göras om det behövs för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas eller viktig upplysning erhållas om sjukdoms beskaffenhet. Är dödsorsaken känd får obduktion inte ske om den avlidne eller anhöriga till honom uttalat sig emot det eller åtgärden eljest kan antas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigas uppfattning.
Enligt propositionen bör utgångspunkten i samtyckesfrågan vara att den enskilde själv skall bestämma om kroppen efter döden skall få underkastas klinisk obduktion. Här gäller, liksom i transplantationssammanhang, att det är angeläget att den enskildes uppfattning kommer till klart och tydligt uttryck. Helst bör detta ske skriftligen, men det kan också ske på annat sätt, t.ex. genom samtal med närstående eller andra. I så fall kommer dessa personer senare att kunna förmedla den avlidnes uppfattning om det blir aktuellt med en obduktion. En förutsättning för att den enskilde skall kunna ta ställning till obduktion är att han eller hon har tillräcklig kunskap om vad en obduktion innebär och vilka för- och nackdelar som kan finnas. I propositionen framhålls därför vikten av att människor i allmänhet får en klar bild av obduktionens stora betydelse för hälso- och sjukvården och för oss alla som framtida patienter. Ansvaret för att denna information når ut vilar främst på hälso- och sjukvårdens huvudmän. Enligt propositionen skall obduktion få göras om den avlidne skriftligen har medgett detta eller uttalat sig för en sådan åtgärd eller om det av andra skäl finns anledning att anta att obduktionen skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes inställning.
Vidare föreslås att obduktion för att fastställa dödsorsaken skall få ske även utan sådant medgivande om det är av särskild betydelse att dödsorsaken fastställs.
Beträffande frågan om närståendes inflytande sägs följande i propositionen. När den avlidnes inställning är oklar bör huvudregeln vara att klinisk obduktion -- för andra ändamål än att fastställa dödsorsaken -- får göras om ingen som stått den avlidne nära motsätter sig detta. För att denna vetorätt skall kunna tillämpas bör det finnas en skyldighet att underrätta närstående om en tilltänkt obduktion. En klinisk obduktion görs i hög grad i de närståendes intresse. Syftet med obduktionen kan vara att klargöra vilka sjukdomar och skador som den avlidne har lidit av och att således kontrollera en eventuell diagnos. De som stått den avlidne nära har också ett berättigat intresse av att få svar på sina frågor om den avlidnes sjukdom och orsakerna till sjukliga förändringar hos denne. Innan en läkare inhämtar samtycke skall han först ha informerat de närstående om obduktionens betydelse och konsekvenser. I de fall den avlidne saknar närstående och inte skriftligen eller på annat sätt gett uttryck för sin inställning får obduktion, i syfte att vinna viktig kunskap om den avlidnes sjukdom eller för att undersöka skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp, endast göras om det finns särskilda skäl.
I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen avslår 9 och 10 §§ i förslaget till lag om obduktion (yrkande 2). Motionärerna anser att kliniska obduktioner endast skall få utföras i de fall den avlidne lämnat samtycke till en sådan åtgärd.
I motion So416 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförs hos regeringen begär att en utredning tillsätts som i samråd med medicinska, juridiska och andra instanser låter fastställa orsakerna till nedgången av den kliniska obduktionsfrekvensens konsekvenser för forskning, statistik och sjukvårdsplanering. Enligt motionärerna har antalet obduktioner minskat kraftigt. På många håll obduceras mindre än en tredjedel av dem som avlider, vilket innebär att obduktionsfrekvensen har halverats i jämförelse med 1970-talet. En rimligt hög obduktionsfrekvens är enligt motionärerna nödvändig av många skäl t.ex. som kontrollstation för den kliniska diagnostiken, för en tillförlitlig registrering av dödsorsaker och cancerförekomst och inte minst som hjälp till anhöriga. Obduktionen kan dessutom lämna viktiga bidrag till förståelsen av sjukdomsprocessen och dess yttringar i kroppen. En fortsatt minskning av antalet obduktioner vore därför enligt motionärerna olyckligt.
Utskottets bedömning
Kliniska obduktioner görs i första hand för att dödsorsaken skall kunna klarläggas samt diagnostik och behandling utvärderas. Obduktioner ger värdefulla kunskaper som kan leda till säkrare diagnostik och bättre behandling av sjukdomar. Som framhålls i propositionen är det också ofta angeläget för de anhöriga att få kunskap om den avlidnes sjukdom och orsaken till dödsfallet. Enligt utskottets mening är det ett samhällsintresse att obduktioner i vissa fall utförs. Samtidigt sätter respekten för den dödes och de efterlevandes integritet gränser för verksamheten. Utskottet anser att förslaget i propositionen är väl avvägt. Utskottet tillstyrker förslaget till 6--11 §§ i obduktionslagen och avstyrker motion So36 (mp) yrkande 2.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom kravet på en utredning om orsakerna till nedgången i kliniska obduktioner och dess konsekvenser. Motion So416 (v) avstyrks.
Rättsmedicinsk undersökning
I propositionen föreslås att rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning får göras om undersökningen kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall som inträffat under sådana omständigheter att det inte skäligen kan bortses från möjligheten att dödsfallet har samband med ett brott, eller det kan misstänkas ha förekommit fel eller försummelse inom hälso- och sjukvården. Rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning föreslås vidare få göras om dödsfallet kan antas ha orsakats av yttre påverkan och undersökningen behövs för att fastställa dödsorsaken eller vinna upplysningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd, trafiksäkerhet eller annat liknande intresse. En rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning bör också enligt förslaget få göras om det behövs för att fastställa en avlidens identitet.
I samtliga dessa fall föreslås att en rättsmedicinsk undersökning skall genomföras även om åtgärden strider mot den avlidnes eller närståendes inställning. Rättsmedicinsk undersökning skall göras i form av en rättsmedicinsk obduktion om inte ändamålet kan tillgodoses genom rättsmedicinsk likbesiktning.
Beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning skall enligt propositionen fattas av allmän domstol och i övriga fall av polismyndighet. Även allmän domstol eller allmän åklagare får besluta om rättsmedicinsk undersökning som görs för att dödsfallet kan ha samband med brott.
Brottsutredning
I propositionen framhålls att rättsmedicinska obduktioner fyller en grundläggande rättssäkerhetsfunktion. Beträffande frågan i vilka fall sådana obduktioner skall få göras sägs i propositionen bl.a. följande.
Enligt den praxis som för närvarande råder görs rättsmedicinsk obduktion om brott kan misstänkas. Att brott "kan misstänkas" betyder ungeför detsamma som att det kan antas att ett brott har begåtts. Det finns då så många omständigheter som talar i den riktningen att det framstår som mer sannolikt att ett brott har begåtts än att det inte har det. Att brott inte kan uteslutas är alltså otillräckligt enligt nuvarande praxis. Enligt regeringens mening är det rimligt att tillåta rättsmedicinsk obduktion även i situationer där övervägande skäl talar för att brott inte ligger bakom dödsfallet men där det ändå föreligger omständigheter som inger visst tvivel. Regeringen föreslår därför att formuleringen "om man inte skäligen kan bortse från att dödsfallet har samband med brott" skall var förutsättning för rättsmedicinsk obduktion i brottsutredningsfallen. Denna formulering ersätter då den hittills enligt praxis tillämpade formuleringen om brottsmisstanke.
Detta innebär en viss utvidgning av området för rättsmedicinsk obduktion i brottsutredande syfte. Transplantationsutredningen har i sitt betänkande pekat på uppgifter som visar att vissa brottsliga gärningar, t.ex. våldsbrott, hittills kommit till kännedom genom rättsmedicinska undersökningar som gjorts i annat syfte. Denna typ av brott kommer med detta förslag att tillhöra dem som kan bli föremål för rättsmedicinsk undersökning.
Som tidigare nämnts föreslås i propositionen att rättsmedicinska undersökningar eller rättsmedicinska likbesiktningar skall få genomföras, även om åtgärden strider mot den avlidnes eller de närståendes inställning. Enligt specialmotiveringen till lagförslaget sägs att intresset av att genomföra dessa undersökningar är så starkt att den enskilde inte kan medges någon bestämmanderätt. Det finns heller inte någon skyldighet att underrätta de närstående om undersökningen.
Beslut och överklagande
Enligt kungörelsen (1973:710) får rättsmedicinsk obduktion meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet. I propositionen sägs att det i allmänhet är polisen som blir kallad till platsen vid dödsfall när rättsmedicinsk obduktion kan bli aktuell. Det är därför i praktiken nästan undantagslöst polisen som beslutar om rättsmedicinsk obduktion. Enligt regeringens förslag skall beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning fattas av domstol. I övriga fall skall beslutet fattas av polismyndighet. Allmän domstol eller allmän åklagare får också besluta om rättsmedicinsk undersökning när ett dödsfall kan ha samband med brott. Ett beslut om rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning skall inte få överklagas. I specialmotiveringen till lagförslaget anförs att det är angeläget att polisen och andra beslutande organ tillämpar reglerna så att rättsmedicinsk undersökning alltid utförs när detta är motiverat av rättssäkerhetsskäl. De lokala polismyndigheterna får inte utveckla en praxis som är alltför skiftande. En nära samverkan mellan polisen och den rättsmedicinska professionen är nödvändig. Det kan t.ex. ofta vara värdefullt att polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis även innan ett beslut fattas om att inte genomföra en rättsmedicinsk undersökning, sägs det vidare i specialmotiveringen.
Motionen
I motion So31 av Sten Svensson m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att polisen vid polisanmälan om misstänkt brott skall föranstalta om rättsmedicinsk undersökning i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att det är positivt att krav på behov av rättsmedicinsk obduktion tydliggörs. Lagförslaget innehåller dock inte någon reglering av polisens skyldighet att föranstalta om någon form av rättsmedicinsk undersökning vid onaturliga dödsfall. Det är enligt motionärerna viktigt att polisen utnyttjar möjligheten att begära rättsmedicinsk undersökning om brott misstänks. Därför bör denna skyldighet lagregleras.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till 12--20 §§ i förslaget till obduktionslag. Förslaget innebär en viss utvidgning av området för rättsmedicinsk obduktion i brottsutredande syfte. I motion So31 (m) föreslås att polisen skall vara skyldig att föranstalta om rättsmedicinsk obduktion vid en polisanmälan. Som anförs i propositionen är det angeläget att polisen tillämpar reglerna så att rättsmedicinsk undersökning alltid utförs när detta är motiverat av rättssäkerhetsskäl. En nära samverkan mellan polisen och den rättsmedicinska professionen är nödvändig. Det är t.ex. angeläget att polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis före ett beslut att inte föranstalta om rättsmedicinsk undersökning efter anmälan från läkare. Utskottet utgår från att regeringen noga följer denna fråga, bl.a. de lokala polismyndigheternas praxis, och återkommer till riksdagen om det behövs. Motionen är tillgodosedd och kan därmed avstyrkas.
Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen
I propositionen föreslås att ingrepp på en avliden människa i strid med lagen skall straffbeläggas med böter. För att gärningen skall vara straffbar krävs att ingreppet utförs med uppsåt. Straffbestämmelsen tar i första hand sikte på sådana situationer då en obduktion eller annat ingrepp i en avlidens kropp utförs utan att föreskriven underrättelse har skett till närstående. En obduktion m.m. som av andra skäl genomförs i strid med denna lag eller utan att förutsättningarna härför är för handen kan ofta vara straffbar som brott mot griftefrid enligt 16 kap. 10 § BrB, sägs det i propositionen. Vidare sägs att en läkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör vad som åligger honom eller henne ibland kan bli föremål för disciplinpåföljd m.m. enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Disciplinpåföljd kan dock inte åläggas någon för brister när det gäller omhändertagande av avlidna patienter (3 och 4 §§ disciplinpåföljdslagen jämförd med 4 § åliggandelagen). Straffbestämmelsen ersätter således det disciplinära förfarandet.
I motion So36 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att straffsatsen skall skärpas till att även omfatta fängelse i högst ett år (yrkande 4).
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m. och avstyrker motion So36 (mp) i denna del.
Förslaget till obduktionslag i övrigt
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om obduktion m.m. med den ändringen att lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.
Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde
Regeringen anser i likhet med Transplantationsutredningen och förarbetena till lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död att åtgärder för att på konstlad väg upprätthålla cirkulationen hos en avliden endast bör få förekomma när det kan ha stor betydelse för andra människors liv och hälsa. Detta bör enligt propositionen klargöras genom att en regel införs i lagen om bestämmande om människans död som innebär att medicinska insatser efter döden endast får fortsätta om det behövs för att bevara organ i avvaktan på transplantationsingrepp eller för att rädda livet på ett livsdugligt foster. Detta innebär att det blir förbjudet att av andra skäl fortsätta de medicinska åtgärderna, sägs det vidare. Insatserna får inte pågå längre tid än 24 timmar om det inte finns synnerliga skäl. Synnerliga skäl kan, enligt propositionen, föreligga om ett kortare överskridande av tidsfristen gör det möjligt att i ett konkret fall rädda ett människoliv.
I motion So34 (fp) yrkas att riksdagen avslår förslaget om att medicinska insatser efter döden får pågå i 24 timmar (yrkande 5). Motionärerna anför att frågor om liv och död är djupt existentiella och inte enbart sakligt medicinska. En värdemätare på en kultur och ett samhälle sägs ofta vara hur de tar hand om sina döda. Inför döden och de döda avslöjas vilken människosyn som råder i samhället. Enligt motionärerna är förslaget om 24 timmars tidsgräns inte förenligt med respekten för en död människa, och de avvisar därför regeringens förslag om att åtgärder för syresättning och cirkulation får fortsätta 24 timmar efter att döden konstaterats, dvs. när hjärnans funktioner har fallit bort.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens inställning att medicinska insatser efter döden endast skall få fortsättas i avvaktan på ingrepp för transplantationsändamål eller för att rädda livet på ett livsdugligt foster. Insatserna skall dock inte få pågå längre tid än 24 timmar om det inte finns synnerliga skäl. Utskottet tillstyrker regeringens lagförslag med den ändringen att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1996. Utskottet avstyrker motion So34 (fp) yrkande 5.
Förslag till lag om ändring i begravningslagen
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) med den ändringen att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1996.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avlidna donatorer att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So32 yrkande 1, 1994/95:So34 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:So36 yrkande 1 antar 3 och 4 §§ i regeringens förslag till lag om transplantation m.m., res. 1 (mp)
2. beträffande levande donatorer att riksdagen antar 5--8 §§ i förslaget till lag om transplantation m.m.,
3. beträffande s.k. mindre ingrepp att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So35 yrkande 2 och 1994/95:So37 yrkande 3,
4. beträffande vävnad från aborterat foster att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1994/95:So38 yrkandena 7--14 och 16 samt med avslag på motion 1994/95:So34 yrkande 3 antar 11 och 12 §§ i regeringens förslag till lag om transplantation m.m. med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
5. beträffande samvetsklausul att riksdagen avslår motion 1994/95:So38 yrkande 17, res. 2 (kds)
6. beträffande registrering och donationskort att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So38 yrkandena 3 och 4 och med avslag på motionerna 1994/95:So34 yrkande 4 och 1994/95:So38 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande information och utbildning att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So32 yrkande 2, 1994/95:So33, 1994/95:So37 yrkande 2 och 1994/95:So38 yrkandena 1 och 2,
8. beräffande medelsanvisningen till information om organdonation, m.m. att riksdagen till Information om organdonation, m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr,
9. beträffande förbud mot kommersialisering att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So37 yrkandena 1 och 4 och 1994/95:So38 yrkande 15 antar 15--16 §§ i regeringens förslag till lag om transplantation m.m.,
10. beträffande brott mot transplantationslagen i övrigt att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So36 yrkande 3 antar 14 § i regeringens förslag till lag om transplantation m.m., res. 3 (mp)
11. beträffande transplantationslagens ikraftträdande att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So35 yrkande 1 antar ikraftträdandebestämmelsen i förslaget till lag om transplantation m.m. med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,
12. beträffande förslaget till lag om transplantation m.m. i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om transplantation m.m. i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare moment,
13. beträffande uppföljning och utvärdering att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So30 och 1994/95:So38 yrkande 18,
14. beträffande klinisk obduktion att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So36 yrkande 2 och 1994/95:So416 antar 6--11 §§ i regeringens förslag till lag om obduktion m.m.,
15. beträffande rättsmedicinsk undersökning att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So31 antar 12--20 §§ i regeringens förslag till lag om obduktion m.m.,
16. beträffande brott mot bestämmelserna i obduktionslagen att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So36 yrkande 4 antar 25 § i regeringens förslag till lag om obduktion m.m., res. 4 (mp)
17. beträffande förslaget till obduktionslag i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om obduktion m.m., i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare moment, med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,
18. beträffande fortsatta medicinska åtgärder att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So34 yrkande 5 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996,
19. beträffande förslaget till lag om ändring i begravningslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 juli 1996.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit:
Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds).
Reservationer
1. Avlidna donatorer (mom. 1)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med "För att" och på s. 13 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en tydlig åtskillnad måste göras mellan transplantationslagens syfte att reglera under vilka förutsättningar ingrepp får göras och hur en god tillgång på organ för transplantationsändamål kan försäkras. Utskottet anser inte att det är lagstiftarens uppgift att säkra tillgång på organ genom att utgå från antagandet att en allmänt välvillig inställning till organdonation också gäller den egna kroppen.
För att organ från en avliden människa skall få tas i anspråk för transplantationsändamål anser utskottet att den avlidne skriftligen skall ha medgett detta, på annat sätt uttalat sig för ett sådant ingrepp eller att det av andra skäl finns grundad anledning att anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes uppfattning.
I de fall det råder oklarhet om den avlidnes inställning kan man, enligt utskottets mening, inte utgå från att den avlidne varit vare sig positivt eller negativt inställd till organdonation. Ingrepp skall i sådant fall få göras om inte någon närstående motsätter sig det. Utskottet vill understryka vikten av att de närstående skall underrättas om sin vetorätt, dvs. om det tilltänka ingreppet och rätten att förbjuda det. De underrättade skall ges skäligt rådrum att ta ställning till ingreppet. Vidare anser utskottet att om ingen anhörig finns och om den avlidnes inställning är oklar skall ingrepp inte få ske.
Med bifall till motion So36 (mp) yrkande 1 och med anledning av motionerna So32 (m) yrkande 1 och So34 (fp) yrkandena 1 och 2 avstyrker utskottet förslaget till 4 § i lagen om transplantation m.m. Utskottet föreslår att förslaget till 3 § i samma lag ändras på sätt som framgår av bilaga 3.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa 1. beträffande avlidna donatorer att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So36 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1994/95:So32 yrkande 1 och 1994/95:So34 yrkandena 1 och 2
dels avslår regeringens förslag till 4 § i lag om transplantation m.m., dels antar det av reservanten i bilaga 3 framlagda förslaget till 3 § i förslaget till lag om transplantation m.m.,
2. Samvetsklausul (mom. 5)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 20 som börjar med "Frågan om " och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör det i lagen införas en bestämmelse, en samvetsklausul, som ger personal inom hälso- och sjukvården möjlighet att avstå från deltagande i forskning och transplantationsverksamhet där vävnad från aborterat foster används. Sverige är, enligt uppgift, i dag det enda land i Västeuropa som inte har en lagfäst samvetsklausul för vårdpersonal. Utskottet vill också erinra om att det i Europakonventionen stadgas att envar har rätt till samvetsfrihet. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med lagförslag om en samvetsklausul. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa 5. beträffande samvetsklausul att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So38 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Brott mot transplantationslagen i övrigt (mom. 10)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med "Som framhålls" och på s. 29 slutar med "(mp) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att fängelse bör införas i straffskalan för brott enligt 14 § i förslaget till lag om transplantation m.m.
Utskottet föreslår med anledning av propositionen och motion So36 yrkande 3 att 14 § i förslaget till lag om transplantation m.m. ändras på sätt som framgår av bilaga 3.
dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa 10. beträffande brott mot transplantationslagen i övrigt att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1994/95:So36 yrkande 3 antar 14 § i regeringens förslag till lag om transplantation m.m. med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 som Reservantens förslag betecknade lydelse,
4. Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen (mom. 16)
Thomas Julin (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 36 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att fängelse bör införas i straffskalan för brott enligt 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m.
Utskottet föreslår med anledning av propositionen och motion So36 yrkande 4 att 25 § i förslaget till lag om obduktion m.m. ändras på sätt som framgår av bilaga 4.
dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa 16. beträffande brott mot bestämmelserna i obduktionslagen
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1994/95:So36 yrkande 4 antar 25 § i regeringens förslag till lag om obduktion m.m. med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4 som Reservantens förslag betecknade lydelse.
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om transplantation m.m.
Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
11 §
Vävnad från ett aborterat foster får användas endast för medicinska ändamål. För att sådant material skall få tas till vara fordras att den kvinna som burit fostret samtycker till åtgärden. Innan samtycke inhämtas skall kvinnan ha informerats om åtgärden och den tilltänkta användningen.
Vävnad får tas till vara Vävnad får tas till vara enligt första stycket enligt första stycket endast med Socialstyrelsens endast med Socialstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas tillstånd får lämnas endast om det finns endast om det finns synnerliga särskilda skäl. skäl.
12 §
Beslut om ingrepp enligt denna Beslut om ingrepp enligt denna lag fattas vid sådana lag fattas vid sådana enheter som avses i 14 § enheter som avses i 14 § hälso- och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) sjukvårdslagen (1982:763) av chefsöverläkaren av chefsöverläkaren eller den till vilken eller den till vilken chefsöverläkaren enligt chefsöverläkaren enligt andra stycket nämnda andra stycket nämnda paragraf uppdragit att besluta paragraf uppdragit att besluta och vid andra enheter av den och vid andra enheter av den läkare som är medicinskt läkare som är medicinskt ansvarig för verksamheten. ansvarig för verksamheten. Sådant beslut får inte Sådant beslut får inte fattas av en läkare som fattas av en läkare som ansvarar för vården av ansvarar för vården av den person till vilken en den person till vilken en transplantation skall ske transplantation skall ske eller som skall använda det eller som skall använda det biologiska materialet för biologiska materialet för annat medicinskt annat medicinskt ändamål. ändamål. Beslut om användning av fostervävnad från aborterat foster för transplantation eller annat medicinskt ändamål får inte fattas av en läkare som utför aborten eller bestämmer tid och metod för denna.
Att vissa beslut enligt denna lag inte får fattas utan Socialstyrelsens tillstånd föreskrivs i 8, 9 och 11 §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att annan hälso- och sjukvårdspersonal än läkare får fullgöra uppgifter som läkare har enligt denna lag.
Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om transplantation m.m.
Bilaga 3
Regeringens förslag Reservantens förslag
3 §
Biologiskt material avsett Ingrepp för att ta för transplantation eller biologiskt material avsett annat medicinskt ändamål för transplantation eller får tas från en avliden annat medicinskt ändamål människa om denne har får göras på en medgett det eller det på avliden människa om denna annat sätt kan utredas att under sin livstid skriftligen åtgärden skulle stå i har medgett detta, om han har överensstämmelse med den uttalat sig för ett avlidnes inställning. sådan ingrepp eller om det av andra skäl finns grundad I annat fall än som avses i anledning att anta att första stycket får ingreppet skulle vara i biologiskt material tas, om överensstämmelse med den inte den avlidne har avlidnes inställning. skriftligen motsatt sig ett sådant ingrepp eller Om det råder oklarhet om uttalat sig mot det eller det den avlidnes inställning, av annat skäl finns får ingrepp göras om anledning att anta att inte någon närstående ingreppet skulle strida mot motsätter sig det. Ingrepp den avlidnes inställning. får dock inte företas förrän någon Är uppgifterna om den närstående avlidnes inställning underrättats om sin motstridiga eller finns det vetorätt. Finns inte annars särskilda skäl någon närstående mot ingreppet, får detta får ingrepp inte ske. inte genomföras.
14 §
Den som med uppsåt utför Den som med uppsåt utför ingrepp på eller tar ingrepp på eller tar biologiskt material från en biologiskt material från en levande eller avliden levande eller avliden människa eller använder människa eller använder eller tar till vara vävnad eller tar till vara vävnad från ett aborterat foster i från ett aborterat foster i strid med denna lag döms strid med denna lag döms till böter. till böter eller fängelse i högst ett år.
Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om obduktion m.m.
Bilaga 4
Regeringens förslag Reservantens förslag
25 §
Den som med uppsåt utför Den som med uppsåt utför ingrepp på en avliden ingrepp på en avliden människa i strid med denna människa i strid med denna lag döms till böter. lag döms till böter eller fängelse i högst ett år.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 3 Motionerna 3 Motioner väckta med anledning av proposition 148 3 Motion väckt under allmänna motionstiden 1995 6 Utskottet 6 Beredningen av ärendet i utskottet 6 Transplantationer 7 Ingrepp för att ta vävnad för transplantation och andra medicinska ändamål 7 Avlidna som donatorer 7 Utskottets bedömning 11 Levande donatorer 13 Utskottets bedömning 13 Mindre ingrepp 14 Utskottets bedömning 14 Vävnad från aborterat foster 15 Utskottets bedömning 19 Registrering och donationskort 20 Utskottets bedömning 21 Information och utbildning 23 Utskottets bedömning 24 Anslag till information om organdonation, m.m. 26 Förbud mot kommersialisering 26 Utskottets bedömning 28 Brott mot transplantationslagen i övrigt 28 Utskottets bedömning 28 Tidpunkten för transplantationslagens ikraftträdande m.m. 29 Utskottets bedömning 29 Uppföljning och utvärdering av transplantationslagen 30 Utskottets bedömning 30 Obduktioner 31 Klinisk obduktion 31 Utskottets bedömning 33 Rättsmedicinsk undersökning 33 Utskottets bedömning35 Brott mot bestämmelserna i obduktionslagen 35 Utskottets bedömning36 Förslaget till obduktionslag i övrigt36 Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde36 Utskottets bedömning36 Förslag till lag om ändring i begravningslagen 37 Hemställan 37 Reservationer 39 Bilaga 1 I propositionen framlagda lagförslag 42 Bilaga 2 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om transplantation m.m. 52 Bilaga 3 Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om transplantation m.m. 53 Bilaga 4 Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om obduktion m.m. 54