Trestickla nationalpark
Betänkande 1995/96:JoU1
Jordbruksutskottets betänkande
1995/96:JOU01
Trestickla nationalpark
Innehåll
1995/96 JoU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1994/95:162 Trestickla nationalpark samt två motioner som väckts med anledning av propositionen. Vidare behandlas 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden rörande naturvård.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att riksdagen med- ger att angivna områden i Dals-Eds kommun avsätts som Trestickla natio- nalpark. Samtliga motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats en reservation (v) och tre särskilda yttranden (c, v, mp).
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1994/95:162 att riksdagen godkänner att ett skogsområde kring sjön Trestickla i Dals-Eds kommun vid norska gränsen avsätts som Trestickla nationalpark.
Området omfattar en areal om ca 2 900 hektar. På den norska sidan av gränsen har ett område i direkt anslutning till den föreslagna nationalpar- ken skyddats som naturreservat.
Den föreslagna nationalparken är belägen i ett spricklandskap med spe- cifika naturvärden. Den utgör en utsträckt, intresseväckande vildmark i sydligt läge i landet.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1994/95:Jo38 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den blivande Trestickla nationalpark bör utvidgas i sydost så att södra Boksjön ingår i parken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Naturvårdsverket skall ta upp diskussioner med berörda markägare om att på olika sätt utvidga och utveckla nationalparkens natur- vårdsvärde.
1994/95:Jo39 av Gudrun Lindvall och Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensamma föreskrifter för Trestickla nationalpark och Lundsneset naturreservat,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undvika ingrepp i nationalparken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jakt inte skall vara tillåten i nationalparken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om skydd av området kring södra Boksjön.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995
1994/95:Jo202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbruksproduktionens vikt för det öppna och levande kultur- landskapet.
1994/95:Jo603 av Peter Weibull Bernström och Rune Rydén (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anläggande av våtmarker, dammar och skyddszoner som metod för kvävereduktion och ökning av biologisk mångfald i det skånska od- lingslandskapet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna ges rätt att investera i de mest kostnadseffekti- va metoderna för att nå största möjliga grad av kväverening.
1994/95:Jo610 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skoter- och terrängfordonstrafik.
1994/95:Jo627 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell restaureringsplan för Emåns vattensystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till Emåns miljöanpassade restaurering och utveckling.
1994/95:Jo633 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet att av arbetsmarknadsmedel avsätta medel för att bygga en besöksanläggning i Tåkern-Omberg- området.
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio- nen anförts om överläggning angående långsiktig finansiering av mark för naturvårdsändamål.
1994/95:Jo651 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin me- ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på föränd- ringar i vattenskoterförordningen.
1994/95:Jo652 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lagreg- lering i syfte att binda ett civilrättsligt naturvårdsavtal till fastigheten.
1994/95:Jo654 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av vilken nivå de skogliga naturreservaten skall omfatta för att uppnå målen i skogsvårdsla- gen om biologisk mångfald och artrikedom samt hur det skall lösas eko- nomiskt,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljövårdsavgift.
1994/95:Jo658 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevara Kindlaområdet i Bergslagen som naturreservat.
1994/95:Jo674 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stärka naturvårdsavtalens juridiska hållbarhet.
1994/95:Jo684 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordning av finansiering och lagstiftning när det gäller återställandet av åsystemen i Skåne.
1994/95:Jo686 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre samordning mellan olika myndigheter när det gäller bestämmelser och bidrag inom naturvårdsområden i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i öv- rigt anförts i motionen om den framtida miljön i Skåne,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala tjänstemän med naturvårdsansvar.
1994/95:A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en naturvårdsfond.
Utskottet
Trestickla nationalpark
Propositionen
Genom naturvårdslagen (1964:822) kan skyddet för särskilt värdefulla naturområden säkerställas genom att de förklaras som bl.a. nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde. Mark som tillhör staten kan avsättas till nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.
Det finns 24 nationalparker i Sverige. Haparanda skärgårds nationalpark är den senast tillkomna (prop. 1993/94:254, bet. 1994/95:JoU3, rskr. 1994/95:4).
Tresticklaområdet är beläget i Dals-Eds kommun i Älvsborgs län. Den föreslagna nationalparken omfattar ett skogsområde som ligger vid norska gränsen. Områdets areal är ca 2 900 hektar och utgörs till största delen av land. Marken ägs av staten.
Den förslagna nationalparken är belägen inom det sydvästsvenska sprickdalslandskapet. Området karakteriseras av smala långsträckta berg- ryggar i nord-sydlig riktning där mellanliggande dalgångar upptas av sjöar och myrmarker. Området är sjörikt och den största sjön är Trestickla. Samtliga sjöar är mycket näringsfattiga.
Vegetationen domineras av hedtallskog med lavbeklädda hällar. I likhet med floran är även faunan artfattig. Den föreslagna nationalparken har en intresseväckande natur med sina långsmala bergryggar med ibland branta stup ner mot en sjö eller myr i de smala sprickdalgångarna.
Den föreslagna nationalparken är en vidsträckt, intresseväckande vild- mark i sydligt läge i landet och området har specifika naturvärden. Tresticklaområdet tillhör sprickdalslandskapet, men dess speciella ytfor- mer utvisar snarare unika än representativa drag. Området är en intressant kontrast till övriga befintliga och planerade nationalparker inom denna landskapstyp.
Motioner
I motion Jo38 (v) anförs att den blivande Trestickla nationalpark bör ut- vidgas i sydost så att södra Boksjön ingår i parken (yrkande 1). Vidare bör Naturvårdsverket ta upp diskussioner med berörda markägare om att på olika sätt utvidga och utveckla nationalparkens naturvårdsvärde (yrkande 2).
I motion Jo39 (mp) anförs att gemensamma föreskrifter bör gälla för Trestickla nationalpark och Lundneset naturreservat (yrkande 1). Vidare bör ingrepp i nationalparken undvikas (yrkande 2). Motionärerna framhål- ler vidare att jakt inte skall vara tillåten i nationalparken (yrkande 3) samt vikten av att även området kring södra Boksjön skyddas (yrkande 4).
Utskottets överväganden
I propositionen anförs att Tresticklaområdet är ett stort ödemarksområde som saknar skogsbilvägar. Området för den blivande nationalparken var under mitten av 1800-talet utsatt för en omfattande skogsbrand. Modernt skogsbruk har inte förekommit inom den föreslagna nationalparken.
Boksjön delas av riksgränsen till Norge. Den 9 juli 1993 bildades på norska sidan Lundsneset naturreservat med en landareal på ca 2 000 hek- tar, till en del direkt angränsande till Trestickla. Med den föreslagna natio- nalparken kommer ett ca 4 900 hektar stort vildmarksområde på ömse sidor om norsk-svenska gränsen att få ett fullgott skydd. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket har för avsikt att i största möjliga utsträck- ning samordna föreskrifterna för nationalparken och det blivande naturre- servatet med föreskrifterna för det norska naturreservatet.
Utskottet erinrar om tidigare uttalanden rörande ansvarsfördelningen i naturvårdsfrågor som innebär att riksdagens primära ansvar i fråga om naturvården bör vara att besluta om budgetreglering, om övergripande mål och riktlinjer samt om generell normgivning (1993/94:JoU20 s. 6). Motion Jo39 yrkande 2 behandlar övervägande praktiska frågor som i likhet med andra frågor om nationalparkers skötsel och administration har delegerats till Naturvårdsverket och berörd länsstyrelse (5 § naturvårdslagen).
I propositionen anförs att syftet med nationalparken är att bevara ett sprickdalslandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar med liten grad av kulturpåverkan. I syftet ingår att naturmiljön med dess skogar och värdefulla natur i övrigt bevaras i sitt naturliga tillstånd samt att all- mänhetens möjligheter att uppleva områdets natur underlättas i lämplig grad. Beträffande nationalparkens skötsel anförs att friluftslivet bör inrik- tas mot ett extensivt nyttjande av naturmiljön. Information om områdets kvaliteter bör på lämpligt sätt göras tillgänglig för allmänheten. Anord- ningar för friluftslivet bör iordningställas i begränsad omfattning. Vidare anförs att syftet med nationalparken bör uppnås genom att varken exploa- terande verksamhet, skadegörelse på mark och vegetationen eller jakt- och tävlingsverksamhet får tillåtas.
Det anförda tillgodoser enligt utskottets mening syftet med motion Jo39 yrkandena 1-3. Yrkandena avstyrks.
Utskottet har under hand inhämtat att Naturvårdsverket har övervägt om området i södra delen av Boksjön bör ingå i nationalparken. Den södra delen är emellertid påverkad av skogsbruk och är därför bättre lämpad som naturreservat. Naturvårdsverket planerar att inrätta ett sådant naturreservat. Hela nationalparken kommer därmed att endast omfatta skog som inte alls är påverkad av modernt skogsbruk och de skyddsvärda delarna i det södra området kan samtidigt få ett tillräckligt gott skydd som naturreservat. Enligt 4 § naturvårdslagen (1964:822) är syftet med att avsätta en natio- nalpark att bevara ett sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick. Härmed måste syftet i motionerna Jo38 samt Jo39 yrkande 4 huvudsakligen vara tillgodosett. Motionerna avstyrks.
Jordbruk och kvävereduktion
Motionerna
I Centerpartiets partimotion Jo202 (c) framhåller motionärerna jordbruks- produktionens vikt för det öppna och levande kulturlandskapet. Jordbruket ger genom sin produktion ett öppet och levande kulturlandskap (yrkande 1). I Sverige är ca 9 % av arealen odlad åkermark, medan motsvarande andel i många andra europeiska länder är ca 50 %. Den låga andelen i Sverige gör att alla nedskärningar av odlad areal omedelbart får konse- kvenser för landskapsbilden och kulturmiljön. Bara en mycket liten del av arealen omfattas i dag av s.k. NOLA-bidrag eller av landskapsvårdsersätt- ning. Det är enligt motionärerna en felsyn att tro att enbart sådana special- destinerade bidrag kan hålla landskapet öppet och levande. Det krävs i stället förutsättningar för en livskraftig jordbruksproduktion för att klara detta.
I motion Jo603 (m) om anläggande av våtmarker i västra Skåne anförs att anläggande av våtmarker, dammar och skyddszoner är en bra metod för kvävereduktion och för att öka den biologiska mångfalden i det skånska odlingslandskapet (yrkande 1).
I motion Jo603 (m) anförs vidare att en sammanställning av de väst- skånska vattendragsförbundens program för att uppnå en kvävereduktion på 50 % ger en total kostnad på mellan en halv och en miljard kronor över en tid av 15-20 år. Denna kostnad är enligt motionärerna avsevärt lägre än kostnaden för motsvarande reduktion i ett reningsverk. Kommunerna bör ges rätt att investera i de mest kostnadseffektiva metoderna för att nå största möjliga grad av kväverening (yrkande 3).
I motion Jo684 (s) anförs att finansiering och lagstiftning när det gäller återställandet av åsystemen i Skåne bör samordnas. Så gott som alla bäckar i helåkersbygden är i dag kulverterade eller förvandlade till raka diken. Att på ett ekologiskt och kostnadseffektivt sätt stoppa växtnäringsläckaget och samtidigt i en hårt exploaterad region ge kulturlandskapets växter, djur och människor bättre livsförhållanden är ett nationellt intresse.
Utskottets överväganden
Riksdagen godkände genom beslut i december 1994 (1994/95:JoU7, rskr. 1994/95:126) och mars 1995 (1994/95:JoU13, rskr. 1994/95:290) riktlin- jerna för det svenska miljöprogrammet enligt förordning (EEG) nr 2078/92. Regeringen har därefter utarbetat ett svenskt miljöprogram för jordbruket som godkänts av EG-kommissionen.
Det svenska miljöprogrammet omfattar i del I åtgärder för bevarande av biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet samt ett öppet odlingslandskap i skogsbygderna och i norra Sverige. Program- met i denna del har som mål att i alla delar av Sverige bevara alla kvarva- rande ängs- och hagmarker och övriga typiska jordbrukslandskap med höga natur- och kulturvärden. Del II omfattar miljökänsliga områden och har som syfte att minska växtnäringsläckaget från jordbruksmark samt användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. Avsikten är också att öka den biologiska mångfalden genom att återställa biotoper i områden med ett ensartat landskap, företrädesvis i slättbygderna. Stöd utgår också för att bevara utrotningshotade husdjursraser. Delprogrammet för ersättning för ekologisk produktion syftar till att öka omfattningen av den ekologiska produktionen i Sverige.
Regeringen har i förordningen (SVJFS 1995:133) om miljöstöd före- skrivit att ersättning utgår till vissa åtgärder under förutsättning att bruka- ren eller, i fråga om stöd för anläggning av våtmarker och småvatten, markägaren under en period av fem år eller för våtmarker och småvatten 20 år åtar sig att vidta de angivna åtgärderna.
Stöd lämnas i hela landet för att sköta slåtterängar och betesmarker så att den biologiska mångfalden bevaras och förstärks. Vidare lämnas i skogs- bygderna och i norra Sverige stöd för bevarande av ett öppet odlingsland- skap genom skötsel av slåttervallar, betesvallar och betesmarker. I tre angivna regioner lämnas stöd för att bevara värdefulla natur- och kultur- miljöer i odlingslandskapet. Vidare utgår stöd för ekologisk odling.
Enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1995:21) om arealersättning till jordbrukare som odlar ersättningsberättigande grödor och om foder- areal utgår arealersättning för jordbruksskiften som odlas med ersättnings- berättigande grödor. Arealersättning lämnas även för areal som i enlighet med föreskrifterna tagits ur livsmedels- och foderproduktion.
Statens naturvårdsverk fick i 1995 års regleringsbrev i uppdrag att senast den 31 december 1995 utarbeta en nationell bevarandeplan för odlings- landskapet.
Utskottet delar den syn om jordbruksproduktionens vikt för det öppna och levande kulturlandskapet som anläggs i motion Jo202. Utskottet utgår från att synpunkterna i motionen till stor del kan tillgodoses i det fortsatta arbetet där tillämpning av de relativt nya bestämmelserna om miljöstöd och arealersättning ingår som en viktig del. Med det anförda föreslår ut- skottet att motionen lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan bestämdes år 1988 som mål att kväveutlakningen från jordbruket skall halveras fram till år 2000. I internationella överenskommelser har detta mål tidigarelagts, och en halvering skall i stället nås i särskilt belastade områden till år 1995 (1990/91:JoU30 s. 233).
Enligt förordningen om miljöstöd utgår stöd för att på åkermark i Göta- land och Svealand anlägga eller återställa våtmarker och småvatten och för att anlägga extensiv vall och skyddszoner utmed vattendrag. Stöd utgår också för att så fånggröda på åkermark i Götaland under hösten och vin- tern.
En skrivelse av vattendragsorganisationerna i västra Skåne om åtgärder för att minska närsalttransporten i de västskånska vattendragen övervägs för närvarande inom i Miljödepartementet (M94/2330/5).
Naturvårdsverket har genom beslut i regleringsbrev den 15 juni 1995 i uppdrag att senast den 1 april 1996 redovisa förslag till åtgärder så att det 50-procentiga reduktionsmålet för utsläpp av kväve till havet uppfylls.
Plan- och byggutredningen (M 1992:03) har genom tilläggsdirektiv (dir. 1995:90) fått i uppdrag att i fråga om va-lagen pröva kommunens skyldig- het att ordna vatten och avlopp och att undersöka möjligheterna att bättre samordna kommunens ansvar med den enskilda fastighetsägarens i syfte att i ökad omfattning få till stånd ett bättre resursutnyttjande och lokala kretsloppsanpassade lösningar. Därutöver skall utredningen lämna förslag som främjar sådana nya tekniska lösningar för omhändertagande av av- loppsvatten som står i samklang med naturens kretslopp samt i övrigt lämna förslag som tillgodoser det övergripande målet för en översyn av va- lagen.
Utskottet har under senare år uttalat sig om att etablering av nya våtmar- ker kan vara ett bra komplement till andra åtgärder och att nya våtmarker också är positiva med hänsyn till den biologiska mångfalden och land- skapsbilden i många jordbruksbygder. Det finns därför anledning att upp- muntra restaurering av våtmarker och dammar i starkt eutrofierade områ- den där anläggning av vattenytor kan beräknas få god effekt (1993/94:JoU3 s. 5, 1994/95:JoU2 s. 12 och JoU14 s. 18).
Utskottet delar således många av de synpunkter som förs fram i motio- nerna Jo603 yrkande 1 och Jo684. De förslag som förs fram i Jo603 yr- kande 3 är exempel på intressanta lösningar som förtjänar att övervägas i det pågående utredningsarbetet. Utskottet utgår från att syftet i motionerna kommer att tillgodoses i tillämpningen av de nya bestämmelserna om miljöstöd och i det pågående utredningsarbetet. Enligt utskottets mening får syftet med motionerna Jo603 yrkandena 1 och 3 samt Jo684 anses vara tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet anfört. Motionerna avstyrks.
Vissa samordningsfrågor m.m.
Motionen
I motion Jo686 (fp) anförs att samordningen mellan olika myndigheter när det gäller bestämmelser och bidrag inom naturvårdsområden i Skåne bör förbättras (yrkande 1). Omfattande åtgärder behövs för att stoppa erosio- nen utefter Skånekusten (yrkande 2). Vidare anförs i fråga om den framti- da miljön i Skåne att riksdagens bevarandemål för hotade djur och arter måste tas på ett större allvar och det ekologiska återuppbyggandet starta i Skåne (yrkande 3). I motionen anförs vidare att det är viktigt att det finns kommunala tjänstemän som är sakkunnigt utbildade i miljöfrågor och att de har skyldighet att ta ansvar för naturvårdsfrågorna (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:230 Kommunal översiktsplane- ring enligt plan- och bygglagen, m.m. ändringar i plan- och bygglagen (1987:10) som innebär krav på ökad miljöhänsyn i den fysiska planering- en. Parker och trädgårdar av stort värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig, konstnärlig eller ekologisk synpunkt bör kunna skyddas mot förvanskning genom skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbe- stämmelser. I propositionen uttalas att särskilda insatser måste göras för att förbättra kunskaperna om naturen i människors vardagsmiljö och öka förståelsen för dess värde (s. 83). Ärendet kommer att behandlas av riks- dagen under hösten 1995.
Regeringen har den 16 augusti 1994 träffat avtal med Danmark om ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen. I avtalet anges bl.a. att regionala miljökvalitetsmål för Öresundsregionen skall utvecklas och att gemensamma riktlinjer för en miljöinriktad regional planering skall utarbe- tas. Arbete pågår för närvarande med att utarbeta organisatoriska former för samarbetet mellan de regionala och lokala organen i Sverige och Dan- mark.
Skånedelegationen har i betänkandet (SOU 1995:62) Ett renat Skåne an- fört att en omsorgsfull regional fysisk planering krävs i Skåne och ett effektivare utnyttjande av lämplig mark vid bebyggelse. Det finns enligt delegationens mening ett starkt behov av en regional fysisk planering, som bättre än den nuvarande kan tillgodose människors behov av rekreation och friluftsliv. Ett regionprogram föreslås utarbetas som lägger fast över- gripande strategier för den långsiktiga samhällsutvecklingen och använd- ningen av mark och vatten (s. 15). Förslaget bereds för närvarande inom Miljödepartementet.
Utskottet har flera gånger de senaste åren utförligt behandlat frågan om stranderosionen i Skåne (1993/94:JoU9 s. 46 och 1993/94:JoU15 s. 12). Hösten 1994 uttalades (1994/95:JoU2 s. 22) att nio kommuner i Skåne samt kommuner i Halland och på Gotland och Öland har bildat en sam- manslutning, Erosionsskadecentrum. Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter även fortsättningsvis noga följer utvecklingen på området.
Frågan om miljötillståndet i Skåne övervägs både inom ramen för ett regionalt miljöprogram för Öresundsregionen och av regeringen vid be- handlingen av Skånedelegationens förslag. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden finner utskottet inte skäl att nu föreslå något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Jo686 yrkandena 1-3. Motionen avstyrks i dessa delar.
Miljöbalksutredningen (M 1993:04) arbetar med att ytterligare utveckla och komplettera tidigare förslag till miljöbalk och har i uppdrag att lämna förslag till en närmare integrering av olika delar av miljölagstiftningen (dir. 1994:134). I detta arbete berörs även organisationsfrågorna. I avvak- tan på att arbetet med en miljöbalk redovisas bör motion Jo686 yrkande 5 inte föranleda någon särskild åtgärd. Motionen avstyrks i denna del.
Trafik med terrängfordon och vattenskoter
Motionerna
I motion Jo610 (v) föreslås bättre kontroll och övervakning av terrängkör- ningslagen (1975:131) samt förbud mot skotertrafik i rekreationssyfte i vissa områden (yrkande 1). De allvarligaste problemen tycks vara den ökade användningen av motordrivna fordon i terräng, ökad okontrollerad turism, jakt och motoriserad renskötsel, vilket stör faunan och fjällens vildmarkskaraktär.
I motion Jo651 (m) framförs krav på förändringar i vattenskoterförord- ningen (1993:1053). Bestämmelserna i förordningen har enligt motionen skapat så stora problem att framförandet av vattenskoter helt har upphört i stora delar av landet. Det finns ett stort behov av att inrätta flera vattensko- terområden i landet.
Utskottets överväganden
Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har i betänkandet (SOU 1995:100) Hållbar utveckling i landets fjällområden föreslagit att fjällplaneringen i högre grad bör bli målstyrd. De olika verksamheterna och anspråken bör styras till lämpligaste området för att minska intressekonflikter. En fjällde- legation föreslås inrättas med representanter från länsledningarna i fjällä- nen. Ett förtydligat ansvar för organisatörer av friluftsliv och turism erford- ras enligt betänkandet. Ett miljömål för rennäringen föreslås införas i rennäringslagen. Rätten till barmarkskörning på kalfjället föreslås regleras så att skadorna på mark och vegetation minimeras. Motorcyklar av den typ som används i dag bör enligt förslaget förbjudas att användas på kalfjället efter år 2000. Snöskotrar föreslås miljöklassas. För att framföra skoter skall krävas traktorkörkort eller körkort av annan befintlig klass samt obli- gatorisk skoterförarlicens. För att bättre kanalisera trafiken till leder före- slås att ett statsbidrag införs för anläggning av leder. Förslaget bereds nu i Miljödepartementet.
Statsmakterna har tidigare reglerat användningen av vattenskotrar (prop. 1992/93:97, bet. 1992/93:JoU7, rskr. 1992/93:180). Regeringen har genom regleringsbrev för budgetåret 1994/1995 uppdragit åt Naturvårdsverket att utvärdera resultatet av den införda regleringen för vattenskotrar. Natur- vårdsverket skall i arbetet samråda med bland andra Sjöfartsverket och Boverket. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1995.
Utskottet delar flera av de synpunkter som framförs i motion Jo610 yr- kande 1 och utgår från att beredningen av Miljövårdsberedningens betän- kande kommer att resultera i förslag som till stor del tillgodoser syftet med motionen. Utskottet är därför inte berett att nu förorda ett särskilt uttalande från riksdagens sida. I avvaktan på resultatet av pågående överväganden föreslår utskottet att motionerna Jo610 yrkande 1 och Jo651 lämnas utan vidare åtgärd.
Mark för naturvårdsändamål
Motionerna
I motion Jo627 anförs att nu behövs en nationell restaureringsplan för Emåns vattensystem (yrkande 1). Stöd behövs för Emåns miljöanpassade restaurering och utveckling (yrkande 2). Det behövs en helhetssyn på Emån och dess framtid för att möjliggöra och på ett miljöriktigt sätt ut- veckla den kraftresurs Emån även i framtiden kommer att vara. Länsstyrel- serna i Kalmar och Jönköpings län utarbetar nu en regional miljöstrategi, som kan användas som underlag för förverkligandet av målsättningen om en "totalrestaurering" av Emåns vattensystem.
I motion Jo633 (s) framhålls behovet att av arbetsmarknadsmedel avsätta medel för att bygga en besöksanläggning i Tåkern-Omberg-området. I motionen anförs att jordbruksutskottet våren 1993 och 1994 framhållit att det inte finns något som hindrar att en besöksanläggning uppförs genom Tåkernfondens försorg. Detta skulle enligt motionärerna strida mot fon- dens syfte.
I motion Jo641 (c) föreslås att regeringen tar initiativ till överläggningar om en långsiktig finansiering av bevarande av skyddsvärd mark för natur- vårdsändamål (yrkande 20). Staten måste ha ett grundläggande ansvar för finansieringen, men det bör också skapas förutsättningar för t.ex. gemen- sam finansiering mellan landsting, kommuner, företag etc. för inköp av sådan mark.
I motion Jo654 (v) anförs att en utredning bör göras av vilken nivå de skogliga naturreservaten skall omfatta för att uppnå målen i skogsvårdsla- gen om biologisk mångfald och artrikedom och hur det skall lösas eko- nomiskt (yrkande 1). En särskild miljövårdsavgift eller avräkning på skogsfastighetsskatten som kompensation för reservatsavsättning är tänk- bara lösningar som kan diskuteras (yrkande 2).
I motion Jo658 (s) föreslås att Kindlaområdet i Bergslagen bevaras som naturreservat.
I motion 1994/95:A472 (fp) anförs att principen "förorenaren betalar" skall gälla även i skärgården (yrkande 8). En möjlighet är att inrätta en naturvårdsfond som finansieras med passageraravgifter. Fondens medel skall enligt motionärerna kunna användas för t.ex. återställande av skada- de stränder, forskning och insatser för en levande skärgård.
Utskottets överväganden
Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Jönkö- pings och Kalmar län samt Fiskeriverket mot bakgrund av behovet av att samordna arbetet med miljöfrågor inom Emåns avrinningsområde initierat det s.k. Emåprojektet. Representanter från dessa myndigheter samt från Mönsterås och Vetlanda kommuner arbetar inom projektet. Stor vikt läggs vid att skapa en helhetsbild över hela Emån och att väga in olika aktivite- ters påverkan på ån och dess avrinningsområde. Syftet med projektet är att genom samråd och dialog bl.a. uppnå en god hushållning med befintliga naturresurser och att samordna arbetet med miljö- och naturresursfrågorna inom avrinningsområdet samt att verka för en levande landsbygd med bl.a. goda förutsättningar för ett aktivt jord- och skogsbruk, småindustrier, ekoturism och jakt och fiske.
Verksamheten i Emåprojektet ligger enligt utskottets mening väl i linje med syftet i motion Jo627. Utskottet föreslår att motionen lämnas utan vidare åtgärd.
Utskottet har tidigare uttalat (1993/94:JoU20 s. 6) att riksdagens primära ansvar i fråga om naturvården bör vara att besluta om generell normgiv- ning rörande det regelverk som ger ansvariga myndigheter nödvändiga instrument för att skydda vissa naturtyper och naturområden m.m. Utskot- tet konstaterar att flera av de nu behandlade motionerna tar upp rena tillämpningsfrågor i form av krav på skyddsåtgärder för specificerade områden och regioner eller berör generella föreskrifter på beslutsområden där riksdagen i stor enighet delegerat normgivningsmakten till regeringen eller vederbörande myndighet.
Beträffande en besöksanläggning vid sjön Tåkern hänvisar utskottet till tidigare betänkanden (1992/93:JoU12 s. 7, 1992/93:AU11 och 1993/94: JoU15 s. 12). Som framgår av dessa finns inget som hindrar att berörda myndigheter tar initiativ till en anläggning av det slag som motionen avser. Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ytterligare åtgärd med anledning av motion Jo633.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1993 tagit ställning till frågan om avsättande av Kindlahöjden som nationalpark (1993/94:JoU9 s. 47). Utskottet erinrar om att frågor om naturreservat är utpräglade förvaltningsärenden. Motion Jo658 avstyrks.
Regeringen anmälde i 1995 års budgetproposition att regeringen har för avsikt att analysera möjligheten att införa en naturvårdsavgift eller skatt som skulle kunna bidra till att finansiera inköp av mark och övriga natur- vårdsåtgärder inom skogsbruket (prop. 1994/95:100 bil. 15 s. 16). Utskot- tet delar de grundprinciper om statens ansvar för särskilt skyddsvärda områden som redovisas i motion Jo641. Mot bakgrund av de analyser som pågår är utskottet inte berett att beträffande förslagen i motion Jo641 yr- kande 20 föreslå någon åtgärd. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört avstyrks även motion Jo654 yrkande 2.
Skogsstyrelsen har i 1995 års regleringsbrev fått i uppdrag att senast un- der år 1997 utvärdera effekterna av den nya skogspolitiken, särskilt med avseende på miljömålet. Skogsstyrelsen skall i samarbete med Naturvårds- verket fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter för den biologiska mångfalden. Utskottet anmälde vid behandlingen av årets bud- getproposition att det inte för närvarande finns underlag för att precisera målsättningen för omfattningen och takten i det fortsatta bevarandearbetet (1994/95:JoU14 s. 18). Utskottet delar den syn som anläggs i motion Jo654 yrkande 1 om vikten av att områden med höga naturvärden kan beredas ett tillräckligt gott skydd, men förordar att ställningstagandet får kvarstå i avvaktan på Skogsstyrelsens utvärdering. Motion Jo654 yrkande 1 avstyrks.
Regeringen har den 27 juni 1995 beslutat förslag till ett program för an- vändningen av medel från EU:s strukturfonder i mål 5b-området Skärgår- den. Programmet avser åren 1995-1999 och har överlämnats till kommis- sionen för godkännande. Den övergripande målsättningen med planen är att utveckla skärgårdens unika fördelar, och insatser för bland annat land- skapsvård och kulturmiljövård ryms i förslaget.
Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har fått i uppdrag att analysera mil- jösituationen i landets skärgårdsområden och att föreslå en strategi och åtgärder för en bättre miljö i områdena (dir. 1995:127). Syftet med arbetet är att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling i skärgår- darna. Arbetet skall bedrivas med utgångspunkt i behovet av en levande skärgård samt olika verksamheters och aktiviteters inverkan på miljön. Miljövårdsberedningen skall vidare överväga åtgärdsprogram för en mer miljöanpassad sjötrafik i berörda skärgårdsområden. Utskottet förutsätter att de frågor som motion 1994/95:A472 yrkande 8 tar upp kommer att övervägas inom ramen för Miljövårdsberedningens uppdrag och i arbetet med programmet för mål 5b-området Skärgården. Motionen föreslås i avvaktan härpå inte föranleda någon ytterligare åtgärd.
Naturvårdsavtal
Motionerna
I motion Jo652 (s) påtalas behovet av lagreglering i syfte att binda ett civilrättsligt naturvårdsavtal till fastigheten. Möjligheten att träffa frivilliga civilrättsliga avtal beslutades i samband med riksdagens behandling av den skogspolitiska propositionen 1992/93:226. Frivilligheten och möjligheten att i vissa delar styra avtalstexten med utgångspunkt i markägarens intres- sen har gjort att markägarna fått en positiv inställning. Avtalstiderna på 50 år och möjligheten till ett snabbt förfarande har medfört en positiv inställ- ning också från naturvården. Skogsvårdsstyrelserna menar att det är osä- kert om avtalen gäller mot en ny markägare.
Motionärerna i motion Jo674 (c) anser att regeringen bör få i uppdrag att i samråd med skogsmyndigheten komplettera lagstiftningen så att den juridiska osäkerheten i fråga om naturvårdsavtalen undanröjs. Jurister har på senare tid bedömt naturvårdsavtalens möjligheter att gälla mot en ny markägare som osäkra, bl.a. beroende på osäkerhet om vad som utgör nyttjanderätt.
Utskottets överväganden
Regeringen anförde i den skogspolitiska propositionen (prop. 1992/93:226 s. 81) att tidsbegränsade skydd kan åstadkommas genom civilrättsliga avtal mellan markägaren och staten, t.ex. för att under viss tid överhålla av- verkningsmogna bestånd och på så vis öka andelen gammal skog i land- skapet. När det gäller de stora markägarna anfördes att detta oftast kan ske utan några kostnader för staten genom frivilliga insatser av det slag som Domän AB hade redovisat i sitt remissvar. I andra fall kan det bli aktuellt att förordna om reservat utan att ägareförhållandet ändras och med en varierad grad av inskränkningar. I ytterligare andra fall kan långtgående inskränkningar genom reservatsavsättningar inte undvikas om skyddssyftet skall nås. I det skogspolitiska beslutet anslogs medel för intrångsersätt- ningar i fjällskogar och biotopskyddet samt kostnader för ersättningar enligt de s.k. naturvårdsavtalen.
Från och med budgetåret 1993/94 har det sålunda funnits möjlighet för skogsvårdsorganisationen att mot ersättning teckna avtal med markägare om skötseln av markområden i syfte att värna eller utveckla naturvärdena inom områdena.
Regeringen har genom beslut den 29 juni 1995 lämnat en framställning från Skogsstyrelsen om lagstiftning rörande naturvårdsavtal utan åtgärd. Skogsstyrelsen hade hemställt att regeringen skulle initiera en sådan lag- ändring att avtalen ges giltighet mot en ny markägare på samma sätt som gäller för nyttjanderättsavtal. Skogsstyrelsen anförde att naturvårdsavtalen ger den största nyttan för bevarandet av den biologiska mångfalden om avtalen tecknas för långa perioder, gärna upp mot femtio år. Avtal om nyttjanderätt till fast egendom blir enligt reglerna i 7 kap. jordabalken ofta giltiga mot en ny fastighetsägare. Naturvårdsavtalen innebär vanligen att markägaren förbinder sig att avstå från vissa åtgärder, normalt avverkning, och avtalen är därför enligt Skogssstyrelsens mening generellt sett inte nyttjanderättsavtal.
I naturvårdslagen (1964:822) finns möjlighet att förordna om naturre- servat om ett område bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märk- liga beskaffenhet m.m. Enligt 19 § kan ett område förklaras som natur- vårdsområde. Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får enligt 21 § naturvårdslagen inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområ- den (biotoper) som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur- eller växtar- ter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
I nuvarande bestämmelser om områdesskydd finns sålunda möjligheter att bereda ett långsiktigt skydd för ur naturvårdssynpunkt värdefulla områ- den.
En fördel som åberopas beträffande naturvårdsavtalen är frivilligheten. I ett avtal där en markägare frivilligt avstår från vissa åtgärder i utbyte mot ekonomisk ersättning torde det enligt utskottets mening finnas möjlighet att föreskriva sådana villkor att statens intressen av en tillräckligt lång avtalstid beaktas.
Utskottet delar den syn som anläggs i motionerna att det är positivt att en markägare frivilligt åtar sig att avstå från vissa åtgärder för att främja naturvårdsarbetet. Utskottet utgår därför från att problemen ägnas fortsatt uppmärksamhet. I detta sammanhang kan också hänvisas till att Skogssty- relsen i 1995 års regleringsbrev har fått i uppdrag att i sin årsredovisning redovisa hur biotopskyddet på skogsmark har genomförts. Mot denna bakgrund och på grund av att frågeställningen om sakrättsligt bindande naturvårdsavtal innefattar komplicerade rättsliga problem föreslår utskottet att motionerna Jo652 och Jo674 lämnas utan vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Trestickla nationalpark
att riksdagen godkänner att de i propositionen angivna områdena i Dals-Eds kommun avsätts som Trestickla nationalpark,
2. beträffande utvidgning av Trestickla nationalpark
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo38 och 1994/95:Jo39 yrkande 4,
3. beträffande föreskrifter för Trestickla nationalpark
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo39 yrkandena 1-3,
4. beträffande ett öppet kulturlandskap
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo202,
5. beträffande anläggande av våtmarker och åsystem i Skåne
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo603 yrkandena 1 och 3 samt motion 1994/95:Jo684,
6. beträffande miljön i Skåne
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo686 yrkandena 1-3,
7. beträffande kommunala tjänstemän med naturvårdsansvar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo686 yrkande 5,
8. beträffande trafik med terrängfordon och vattenskoter
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo610 yrkande 1 och 1994/95:Jo651,
9. beträffande Emåns restaurering
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo627,
10. beträffande besöksanläggning i Tåkern-Omberg-området
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo633,
11. beträffande Kindlaområdet
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo658,
12. beträffande finansiering av mark för naturvårdsändamål
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo641 yrkande 20 och 1994/95:Jo654 yrkande 2,
res. (v)
13. beträffande omfattningen av skogliga naturreservat
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo654 yrkande 1,
14. beträffande naturvårdsfond
att riksdagen avslår motion 1994/95:A472 yrkande 8,
15. beträffande naturvårdsavtal
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo652 och 1994/95:Jo674.
Stockholm den 26 oktober 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johans- son (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Siw Wittgren-Ahl (s), Ola Sundell (m) och Marie Wilén (c).
Reservation
Finansiering av mark för naturvårdsändamål (mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Med hän- visning till" och slutar med "Jo654 yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo654 yrkande 2 om vikten av att tillräckligt stor andel av skogsmarken kan skyddas i form av naturreservat. Om reservatsbildningen skjuts på framtiden kommer en utarmning av den svenska skogens artinnehåll och biologiska mångfald att inträffa, vilket strider mot målen i skogsvårdslagen och mot en stark natio- nell opinion. Med kännedom om det ökade intresset för naturvård och artbevarande, som finns i skogsnäringens konsumentländer, kommer den svenska skogsindustrin inte heller då att kunna behålla sin kundkrets i miljömedvetna länder som Tyskland, England, Holland, Belgien, Danmark m.fl.
Mot denna bakgrund bör regeringen enligt utskottets mening utarbeta ett förslag till en miljövårdsavgift för finansiering av sådana skyddsåtgärder. Vad utskottet anfört bör med anledning av motion Jo654 yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande finansiering av mark för naturvårdsändamål
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo654 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Jo641 yrkande 20 som sin me- ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Trestickla nationalpark (mom. 2-3)
Maggie Mikaelsson (v) och Gudrun Linvall (mp) anför:
I motion Jo38 (v) och motion Jo39 (mp) framförs synpunkter dels rörande föreskrifter, mål och skötsel av den nya natio- nalparken, dels områdets omfattning vad avser södra Boksjön och områden omkring. I behandlingen av ärendet har kontak- ter med Naturvårdsverket visat att de flesta av våra yrkanden redan beaktats eller kommer att beaktas. Beträffande södra Boksjön och området omkring sjön avser verket att här inrätta naturreservat, vilket vi finner till fyllest. Att som skett i detta fall inhämta synpunkter från Naturvårdsverket under ärendets behandling i utskottet har varit mycket bra. Det är med till- fredsställelse vi kan konstatera att våra synpunkter beaktas i det fortsatta arbetet med naturreservatet och vi välkomnar det nya naturreservatet Trestickla.
2. Emåns restaurering (mom. 9)
Lennart Daleús och Marie Wilén (båda c) anför:
Vi anser, i likhet med vad som anförts i motion 1994/95:Jo627, att det behövs en nationell restaureringsplan för Emåns vattensystem. Det arbete som utförs i det s.k. Emåprojektet i Emåns avrinningsområde är viktigt, men det behövs en helhetsbild på Emån för att möjliggöra och på ett mil- jöriktigt sätt utveckla den kraftresurs Emån även i framtiden kommer att vara. Det saknas i dag en total bild av Emåns nuvarande situation vad gäller såväl nyttjandeintressen som miljöintressen samt bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtagas. Därför borde en nationell restaure- ringsplan för Emån upprättas.
3. Finansiering av mark för naturvårdsändamål (mom. 12)
Lennart Daléus och Marie Wilén (båda c) anför:
Det är positivt att utskottet delar de grundprinciper om statens ansvar för särskilt skyddsvärda områden som redovisas i motion Jo641 yrkande 20. Däremot anser vi inte att yrkandet skall lämnas utan åtgärd "mot bakgrund av regeringens avsikt att analysera möjligheten att införa en naturvårdsav- gift eller skatt". Centerpartiet anser att det inte skall införas någon sådan avgift eller skatt.
Innehållsförteckning
Gotab, Stockholm 1995