Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Tryck- och yttrandefrihetsfrågor, m.m.

Betänkande 2005/06:KU14

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
23 februari 2006

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Tryck- och yttrandefrihetsfrågor, m.m.(pdf, 249 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2005/06:14 Tryck- och yttrandefrihetsfrågor, m.m.

Beslut

Nej till motioner om tryck- och yttrandefrihetsfrågor (KU14)

Riksdagen avslog motioner om tryck- och yttrandefrihetsfrågor som lämnats in under den allmänna motionstiden 2005. Motionerna handlade bland annat om meddelarskydd för anställda utanför den statliga sektorn, frågor om pornografi och frågor om presstöd.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 20

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2006-01-31
Justering: 2006-02-08
Trycklov: 2006-02-15
Trycklov till Gotab och webb: 2006-02-16
Reservationer: 8
Betänkande 2005/06:KU14

Alla beredningar i utskottet

2006-01-17, 2006-01-24, 2006-01-31

Motioner om tryck- och yttrandefrihetsfrågor (KU14)

Konstitutionsutskottet avslår motioner om tryck- och yttrandefrihetsfrågor som har lämnats in under den allmänna motionstiden 2005. Motionerna handlar bland annat om meddelarskydd för anställda utanför den statliga sektorn, frågor om pornografi och frågor om presstöd.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2006-02-23
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:KU14, Tryck- och yttrandefrihetsfrågor, m.m.

Debatt om förslag 2005/06:KU14

Webb-tv: Tryck- och yttrandefrihetsfrågor, m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 1 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! När vi i dag här i kammaren diskuterar tryck- och yttrandefrihetsfrågor är det oundvikligt, anser jag, att inte beröra den fråga som just nu väcker en så intensiv debatt i hela världen. Jag syftar naturligtvis på de så kallade Muhammedteckningarna som publicerats av den danska tidningen Jyllands-Posten. "Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att med mitt liv försvara din rätt att säga det." Voltaires bevingade ord har under den senaste tiden yttrats ett otal gånger av många som debatterat Muhammedteckningarna. Uppståndelsen kring bilderna visar mycket tydligt den grundläggande konflikten mellan å ena sidan tryck- och yttrandefriheten och å andra sidan respekten för olika människors åsikter och tro. En liknande men betydligt mycket mildare konflikt är den som uppstod med anledning av pastor Åke Greens predikan med grova angrepp på homosexualiteten utifrån pastorns bibelsyn. Teckningarna av Muhammed upplevs ju som mycket kränkande av troende muslimer därför att det är förbjudet att avbilda profeten. Till detta kommer att bilderna är både fula och elaka. Det är en osympatisk idé, menar jag, om medierna avsiktligt sårar och kränker människors åsikter och tro bara för att provocera. Men det är upp till medierna själva att avgöra hur de vill agera. Det får inte vara en uppgift för regeringar, tjänstemän eller självutnämnda smaktyckare. I ett fritt land ska människor fritt få publicera vad de vill inom ramen för de lagar som gäller. Sverige och inget annat land har fullständig tryck- och yttrandefrihet. Muhammedteckningarna var lagliga att visa i alla länder där de visades. Så trots att bilderna var kränkande för muslimer måste regeringarna i dessa länder tänka efter väldigt noga innan de förbjuder dem. Tryck- och yttrandefriheten måste inkludera också rätten att göra narr av religionen. Detta är inte bara en mänsklig rättighet utan också grundbulten i ett liberalt samhälle. När en sådan frihet hotas av våld måste regeringar reservationslöst försvara denna frihet. Det gäller naturligtvis inte bara den svenska regeringen utan alla regeringar. Vad har gått snett från svensk sida i denna fråga? Grundorsaken är att krisens ursprung och omfattning felbedömdes. Det som egentligen var begränsade, fundamentalistiska gruppers desperata försök att vinna inrikespolitiska poäng i sina hemländer, uppfattades från början som en allmän folkresning i arabvärlden. I paniken togs beslut och gjordes uttalanden som kan komma att få negativa effekter under åratal framåt. Jag syftar på aktionen mot Levonlines hemsida. Det framgångsrika försöket att avbryta en publicering kan få prejudicerande effekt. Det blir svårare att stå emot nästa gång en fundamentalistisk demonstration larmar utanför en svensk beskickning. Jag syftar också på attackerna mot Danmark. I nöden prövas vännen. Det kommer att ta lång tid tills våra grannländer litar på att Sverige kommer att ställa upp för dem när det blåser och solidariteten har ett pris. Men vi kommer säkert att fortsätta att hålla vackra tal i Nordiska rådet om det nordiska samförståndet. Det gäller slutligen avvisandet av ett gemensamt uttalande. Det hade varit en stor styrka om 98 % av Sveriges politiska liv uttalat sig tillsammans. Då hade Sverigedemokraternas agerande inte fungerat. Nu kommer krav på att yttrandefriheten ska inskränkas i religiösa frågor. Bland annat har FN-chefen Kofi Annan uppmanat västerlandet att se över sin lagstiftning om kränkningar av religiösa symboler. Den exakta gränsdragningen för yttrandefriheten måste naturligtvis kunna diskuteras. Men när frågan har diskuterats i lugn och ro har vi kommit fram till att också religioner får tåla det öppna samhällets hårda granskning. Men visst måste yttrandefriheten också omfattas av en känsla av ansvar. Människor i allmänhet ägnar sig inte åt att förolämpa varandra trots att man faktiskt har laglig rätt till det. Tryck- och yttrandefriheten kan ofta innebära att människor känner sig sårade och kränkta av vad de få se och höra genom medierna och av andra människor. Hur ska vi då kunna hantera de konflikter som tryck- och yttrandefriheten förorsakar? Jag är som många med mig övertygad om den avgörande betydelsen av en respektfull dialog människor emellan och av det goda samtalet. Att sprida och stärka rätten att fritt uttrycka sig bland människor måste vara det bästa och det säkraste sättet att undvika konflikter mellan människor runtom i världen. Fru talman! Jag yrkar bifall till Folkpartiets reservation 4.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 2 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Inom utskotten håller vi nu på att förenkla behandlingen av motionerna från allmänna motionstiden så till den milda grad att det blir väldigt svårt för en utomstående att förstå vad riksdagen sysslar med. Effektivitetsbegreppet har blivit viktigare än demokratin. Samtidigt som det i samhället i övrigt nu seriöst och öppet debatteras kring olika moment av mediernas frihet, bidrar vi här i riksdagen till en minskad öppenhet. Det är nästan omöjligt för en medborgare som läser detta betänkande att förstå vad frågorna handlar om eftersom huvuddelen tas i så kallad förenklad ordning. Fru talman! I den allmänna debatten handlar det nu om bildpubliceringar och om hoten mot den enskildes integritet. Det är viktiga frågor, och Helena Bargholtz var inne på den ena sidan, den om bildpubliceringarna. Jag har aktualiserat att det måste finnas en rättssymmetri i hanteringen av den personliga integriteten. Jag ska läsa upp vad tryckfrihetsförordningen föreskriver i 1 kap. 3 § eftersom det är lite intressant. "För missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri må ej någon i annan ordning eller i annat fall än denna förordning bestämmer kunna tilltalas eller dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet eller skriften konfiskeras eller läggas under beslag." Det sägs alltså att om brottet inte finns föreskrivet i tryckfrihetsförordningen får man inte döma vederbörande enligt annan lag. Det är intressant mot bakgrund av att Europadomstolen i sin tolkning av artikel 8 i Europakonventionen hävdat att det finns gränser för intrång i privatlivet. Och Europakonventionen är också svensk lag. En motsvarande händelse som den som gällde prinsessan Caroline av Monaco i Tyskland skulle alltså kunna leda till att Sverige skulle kunna fällas för konventionsbrott. Det finns alltså en motsättning här mellan Europakonventionen och tryckfrihetsförordningen. Enligt tryckfrihetsförordningen finns det inte någon möjlighet att ådöma straffansvar eller skadeståndsskyldighet för publicering i ett grundlagsskyddat medium enbart på den grunden att foton eller artiklar angår privatlivet och inte kan anses utgöra ett bidrag till en diskussion av allmänt intresse. Fru talman! För något tiotal år sedan gjorde jag en mediepolitisk rapport där jag försökte analysera mediesamhällets förhållande till saklighet, spegling, allsidighet och relevans. Jag påpekade att det var nödvändigt att göra kvalitetsanalyser och frågade om det var möjligt med en självsanering i den intensiva medievärld som växte fram; det var i alla fall min förhoppning. Jag efterlyste en sådan ärlighetskultur utifrån de här givna kriterierna, framför allt relevansen. Nu, tio år senare, kan jag bara konstatera att inte så väldigt mycket har hänt, i alla fall inte till det bättre. Därför tror jag för min del, fru talman, att det är nödvändigt att granska det skydd för privatlivet som vi håller oss med i Sverige. Kanske bör det belysas av Integritetsskyddskommittén, kanske av Tryck- och yttrandefrihetsberedningen. Det är mycket möjligt och ganska troligt att publiceringsregel 7, som finns med bland branschens egna pressetiska regler, om den personliga integriteten också bör ges lagstöd. Jag tror nämligen att risken för ett betydande skadeståndsansvar skulle vara en viktig preventiv faktor. Det gäller inte möjligheten till process i sig, utan det handlar om en process som gör att man ökar sin förståelse för privatlivets helgd. Det är, fru talman, inom samma härad som jag i motionen har väckt frågan om att regeringen närmare borde titta på detta med genmälesrätten. Självsaneringen är inte vad den borde vara. Intressant är också, fru talman, detta med ekonomiskt förtal. I dag kan medierna fullständigt slå undan benen på företag och ekonomisk verksamhet genom publiceringar. Det intressanta är att det inte ens inom branschen finns regler när det gäller branschetiken hos medierna. Man är negativ till positiv textreklam - egentligen en konstig konstruktion. Positiv textreklam är ju alltid reklam för något så man skulle inte behöva använda begreppet "positiv textreklam", men jag försöker använda det för att göra åtskillnad. Man kan ju också tänka sig att ha negativ textreklam - det vill säga att man vill komma åt något företag eller någon ekonomisk verksamhet. Om man skriver någonting negativt om ett företag eller en ekonomisk verksamhet är det alltså legalt. Det hindras inte ens av de pressetiska reglerna - det sista är kanske något märkligt - även om det är helt uppenbara fel som publiceras. Man kan alltså utan vidare sänka ett företag eller en ekonomisk verksamhet genom massmediala insatser. Enligt vår mening borde regeringen åtminstone försöka ta initiativ till branschöverläggningar på det här området. En retorisk fråga som jag har gäller etiken. Den borde väl också gälla den ekonomiska verksamheten. Fru talman! Det är ju ett förenklat förfarande beträffande yrkandena så jag yrkar inte bifall till någon reservation. Dock vill jag säga att Helena Bargholtz nyss gjorde våld på Voltaire. Det påstås, enligt seriösa källor, att han aldrig har fällt yttrandet i fråga utan att han tvärtom var motståndare till yttrandefriheten.
Mats Einarsson (V)
Anf. 3 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Ingvar Svensson knyckte min besserwisserkommentar om Voltaire. Det lär ha varit en av hans sentida biografer som beskrivit hans uppfattning på nämnda sätt. Om det var korrekt vet jag inte. Jag hade, precis som Helena Bargholtz, tänkt börja i Danmark men inte i den så kallade Muhammedsaken, alltså de karikatyrer som sedan har lett till en omfattande debatt och till protester runtom i världen, utan i en annan händelse. Men innan jag går in på den kan jag gärna säga att jag principiellt naturligtvis delar Helena Bargholtz uppfattning vad gäller både yttrandefriheten och karakteriseringen av de här karikatyrerna som kränkande för många människor. Det finns mycket att säga om det, men jag ska avstå från den debatten och i stället peka på en händelse för tre dagar sedan i Danmark. Dansk polis grep fyra ledande medlemmar av ett av Folketingets partier, Enhedslisten. Ytterligare tre skulle gripas; jag vet inte om det har skett. De här personerna påstods ha begått ett brott bestående i att de låtit trycka upp T-shirtar med logotyper för dels den palestinska organisationen PFLP, dels Farc från Colombia. En del av intäkterna från tröjorna skulle gå till legal verksamhet som de här organisationerna håller på med. PFLP och Farc står på EU:s så kallade terroristlista, och på den grunden kommer - såvitt jag förstår - dessa personer i Danmark att åtalas. Det ligger ett slags ironi i att det etablissemang i Danmark som så principiellt har försvarat yttrandefriheten och tryckfriheten i det landet samtidigt använder våldsmakt för att inskränka samma yttrandefrihet - det är skillnad på yttrande och yttrande. Jag ska helt kort säga några ord om reservation nr 1, som jag härmed yrkar bifall till. Reservationen handlar om nödvändigheten, behovet, av en utvidgning av yttrandefriheten, av att den ska gälla fullt ut - inte bara inom den politiska sfären och i den offentliga sektorn utan också i resten av arbetslivet. De skäl som vi har för yttrandefriheten och för att bygga upp yttrandefrihetens skydd på det sätt som vi gör med offentlighetsprincip, med meddelarfrihet, med censurförbud och så vidare gör sig, menar jag, lika gällande på det privata området och i det privata näringslivet. Skillnaden är naturligtvis att det i den delen av samhället finns mycket starka krafter som inte har intresse av att yttrandefriheten utvidgas på detta sätt. I det så kallade 121-punktsprogram som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regeringen har kommit överens om för den här mandatperioden finns det en punkt som handlar just om att stärka och utvidga yttrandefriheten i näringslivet. Ett litet litet sådant steg kommer snart, nämligen meddelarskydd i kommunala bolag. Vi menar att detta är helt otillräckligt. Därav följer nämnda reservation som utan att innehålla skarpa förslag i det här läget förordar en utredning. Reservanterna vill peka på de problem som finns när kommuner och landsting lägger ut tidigare offentlig verksamhet på entreprenad varvid helt plötsligt yttrandefrihetens skydd försvagas - alltså samma personer, samma verksamhet och samma finansiering, men helt plötsligt gäller inte yttrandefriheten fullt ut. Detta är inte rimligt, utan detta behöver ses över och lagstiftningen stärkas. Vi menar att det även i näringslivet och i arbetslivet som helhet behövs en förstärkning av yttrandefriheten och möjligheten att till medier påtala missförhållanden utan att riskera trakasserier. Vi menar att detta är nödvändigt. Därför vidhåller vi vår position i detta avseende och yrkar bifall till reservation nr 1. Vi har även reservationerna nr 2, 3 och 6. Givetvis står jag bakom även dessa, men för tids vinnande kommer jag inte nu att yrka bifall till dem.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 4 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Tryck- och yttrandefrihet är en av de grundläggande fri- och rättigheterna som våra medborgare har. Man är tillförsäkrad de rättigheterna, de friheterna, gentemot det allmänna, det offentliga. Det allmänna kan inte och får inte ingripa inom ramen för gällande lagar för att förhindra detta. Under senare tid har vi fått åtminstone signaler om att det måhända görs sådana försök. Det är någonting som vi från konstitutionsutskottets sida har all anledning att titta närmare på. Vi kommer också i särskild ordning att få granska de frågorna, dock inte i detta betänkande som ju rör framför allt motioner från den allmänna motionstiden 2005. Jag vill dock betona, eftersom debatten är aktuell, vikten av att vi är tydliga när vi hävdar friheterna men också talar om ansvarstagandet, vikten av ansvar. Det finns signaler som säger att vi behöver skärpa lagstiftningen. Vi från vår sida har, långt innan den senaste debatten, talat om behovet att se över tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna. Vi har gjort det mot bakgrund av att kunna hävda dem även i en ny tid, även med nya förutsättningar, att kunna värna och stärka yttrandefriheten för framtiden. Då talar vi också om ett nytt mediesamhälle som de ska verka i. Vi har inte gjort det i akt och mening att vilja inskränka. Det är viktigt att betona. Här har medierna ett tydligt ansvar i vår modell, ett ansvar som vi tycker är viktigt att hävda, ett ansvar som de också har all anledning att se över och utveckla för att kunna möta de nya förutsättningar som gäller och också kunna klara samverkan i den nya globala miljön, inte minst inom EU. Låt oss som sagt utveckla tryck- och yttrandefriheten, inte inskränka den. Självklart måste det vara möjligt att hävda den friheten inom alla sektorer så att inte något område på grund av till exempel religion ska undantas. Med detta sagt, fru talman, vill jag bara beröra några frågor i de motioner som behandlas i betänkandet. Jag tänker inte yrka bifall till den reservation som vi har under punkt 5, reservation 7, även jag självfallet står bakom den. Jag gör inte det mot bakgrund av att det är förenklad ordning. Vi har vidare i betänkandet frågan om presstöd, som är en historia som ofta återkommer. Nu hoppas jag att den nya utredning som har presenterat sitt slutbetänkande ska ge förutsättningar för att kunna förnya och utveckla presstödet på ett sätt som gör det lämpat att möta framtiden. Mot den bakgrunden vill vi inte i det här skedet göra något annat ställningstagande än konstatera att vi återkommer när utredningen ska behandlas. Sedan är det fråga om meddelarskydd, som Mats Einarsson har berört. Det är en viktig del av den offentliga sektorn. Det är en central förutsättning för genomskinlighet, transparens, i vår offentliga verksamhet. Men vi vill från vår sida vara tydliga med att den offentliga sektorn inte ska vara hela samhället. Det finns intressen i den här kammaren som tycker att vi gärna borde göra hela den privata sfären offentlig. Jag förstår att man kan ha sådana önskemål. Från vår sida har vi inte det intresset, utan vi vill särskilja och hålla de olika roller som finns tydliga. Den offentliga sektorns meddelarskydd ska värnas och hävdas, men vi behöver inte vidga det till att omfatta den privata sektorn. Där ska vi göra åtskillnad.
Mats Einarsson (V)
Anf. 5 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag hade äran att bli apostroferad, så jag tar chansen att säga några ord om yttrandefriheten. Kerstin Lundgren har rätt i att det finns olika uppfattningar om hur omfattande den offentliga sektorn ska vara, eller rättare sagt i hur stor del av samhället demokratins principer ska gälla. Visst, det finns olika uppfattningar om det, och det är därför det är olika partier. Men reservationen utgår från den situation som vi har i dag med en stor privat sektor, där yttrandefriheten inte har samma skydd som den har inom den offentliga sektorn. Låt oss lämna den helt privata sektorn därhän tills vidare och koncentrera oss på det som jag tog upp som ett särskilt problem, nämligen när man lägger ut tidigare offentlig verksamhet på entreprenad till privata företag, där det är samma verksamhet, samma personal, samma finansiering men där det också finns en privat ägare. Där upphör plötsligt en stor del av grundlagsskyddet för yttrandefriheten. Vari ligger det rimliga i detta?
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 6 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Man kan naturligtvis resonera som Mats Einarsson gör, att på alla områden där den offentliga sektorn är med och finansierar ska vi ha meddelarskydd och full offentlighet. Den offentliga sektorn finansierar en hel del med bidrag till enskilda personer. Vem vet om det kommer krav på offentlighet där? Den offentliga sektorn handlar mycket med den privata sektorn och finansierar naturligtvis en hel del verksamheter på det sättet, oavsett om det är vägbyggen eller annat. Man kan i nästa skede hävda att vi ska ha insyn också där och att reglerna ska gälla även där. I den mån som man från offentlig verksamhet avknoppar eller lägger ut till privata aktörer att sköta uppdrag åt den offentliga sektorn är det ett val man har gjort. Då har man överlämnat till den privata sektorn att driva till exempel friskolor eller andra verksamheter. Det är en del som inte är offentlig verksamhet. Jag tycker att man måste vara tydlig med rågången däremellan. Inom offentlig verksamhet ska meddelarskyddet gälla, men privata aktörer har ett ansvar gentemot sina ägare. Där har vi en lagstiftning som i andra sammanhang är tydlig. Låt oss då hålla oss vid den och inte skapa den här typen av mellanformer. Men jag kan förstå Mats Einarsson. Det är ett sätt att försöka knapra sig in i ett nytt system. Jag tycker att det vore bättre om vi blev bättre också inom den offentliga sektorn och jobbade mer med att försöka göra den mer öppen och tydlig. Här finns det rätt mycket att göra, inte minst hör vi att det tystnar ute i den verksamheten också.
Mats Einarsson (V)
Anf. 7 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Kerstin Lundgen säger att det är "ett val man har gjort" när man har privatiserat eller lagt ut tidigare offentlig verksamhet på entreprenad. Vem är "man"? Ja, förmodligen majoriteten, får man hoppas, i fullmäktige. Men de anställda, vars yttrandefrihet och meddelarskydd tidigare var skyddat och nu blir berövade detta grundlagsskydd, har inte gjort det valet. Yttrandefriheten skyddas inte för fullmäktigeförsamlingar eller dess majoriteter. Yttrandefriheten skyddas för oss alla som medborgare. Jag menar att Kerstin Lundgren inte på något rimligt sätt har förklarat varför skilda regler ska gälla för samma typ av verksamhet, finansierad på samma sätt men där den enda skillnaden är att i det ena fallet finns det en privat ägare som ska ha ut någonting av verksamheten och i det andra fallet ligger det inom den offentliga sektorn. Varför ska skyddet för yttrandefriheten vara mindre i det ena fallet och större i det andra? Kerstin Lundgren har inte på något övertygande sätt visat detta. I stället finns det på det här sluttande planet argumentet att om vi nu börjar stärka yttrandefriheten för det privata kommer vi att knapra oss in i ett nytt system. Jag bara konstaterar med viss förvåning att Kerstin Lundgren tydligen uppfattar yttrandefrihet som åtminstone ett potentiellt hot mot det ekonomiska system som hon företräder, och det är väl klargörande på sitt sätt.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 8 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Vi pratar nu inte om yttrandefrihet i stort. Yttrandefrihet är en sak. Frågan gällde meddelarskydd. Det var det jag uppfattade att Mats Einarsson argumenterade för. Att man ska ha meddelarskydd i den offentliga verksamheten har vi sagt är just därför att vi på det sättet ska kunna ha bästa möjliga offentlighet inom det offentliga rummet. Det är viktigt att vi hävdar den delen. Däremot har vi en privat sektor, och i den privata sektorn och den privata verksamheten gäller andra regler - också stiftade här i kammaren. Där gäller också andra grunder när det gäller meddelarskydd. Vi tycker inte att det finns skäl att skapa ett mellansteg där man börjar prata om att meddelarskyddet ska gälla även privata aktörer som handlar med offentlig sektor. Det blir ju en väldigt märklig ordning. De privata aktörer som driver verksamhet för offentlig sektor kan ju också mycket väl ha ett annat uppdrag av sina ägare. De behöver inte bara ha relation till en kommun. De kan också mycket väl också ha andra uppdrag. Det är någonting som vi inte styr över i det skedet. Så fru talman, låt oss hålla det offentliga offentligt och stärka den delen, och låt oss hävda yttrandefrihet generellt. Men vi ska inte ge oss in och diskutera offentliga system i den privata sektorn.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 9 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Vi lever i en typ av tid som vi då och då kan fundera över hur man kommer att omtala i framtiden. Vad kommer att sägas om vår tid? Var det en fortsättning på den tid då de demokratiska landvinningarna, yttrandefriheten, meddelarfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten var ny mark, eller var det en tid då dessa inskränktes? Jag har inte svaret på den frågan - det är mycket svårt att veta vad framtidens människor kommer att säga om oss - men risken finns att man säger det senare. Det har i debatten talats om Danmark. I förra veckan klargjorde en dansk domstol att Greenpeace, den inte helt okända organisationen, skulle fällas för brott mot terrorlagen. Vad bestod då brottet av? Jo, man hade hängt upp en banderoll mot genmodifierad mat till grisar på motsvarigheten till Lantbrukarnas Riksförbunds huvudkontor. Detta föll inom den danska terrorlagstiftningen, som är en följd av den terrorlagstiftning som också gäller i Sverige i och med EU-beslut. Man klargjorde också att om man fortsätter att genomföra den här typen av aktioner, som ju just varit viktiga för att få de demokratiska landvinningar som vi nu åtnjuter, så ska man få högre och högre böter och straff. Man omöjliggör en stor del av det viktiga folkrörelsearbetet, den civila olydnaden och de fredliga manifestationerna genom den typ av lagar som har kommit under täckmanteln av det diffusa krig mot terrorismen som förs. Om detta skulle en sådan här debatt mycket väl kunna handla. Men den debatt som nu förs, fru talman, om yttrandefriheten, förs i stället som om hotet mot yttrandefriheten kom från islam. Jag har i tv fått se imamer stående framför affischer där det står "Vi vill ha dialog" eller "Låt oss prata" utmålas som ett hot mot yttrandefriheten. Varför då? Jo, därför att muslimer över hela världen har känt sig kränkta över publiceringen i en dansk tidning, publiceringen av nidbilder på profeten Muhammed. Det är sant att det finns de extremister, också muslimska, som utnyttjat den här publiceringen för att skapa våld och oro för sina egna syften. De finns i vår del av världen, de finns bland högerextremister och de finns i andra delar av världen och bland andra typer av extremister. Men, fru talman, hotet mot yttrandefriheten kommer inte från dem som anser sig kränkta av publiceringen i Jyllands-Posten eller dem som anser sig inte hörda när den danska statsministern nekade till ett möte med ambassadörerna från de muslimska länderna. Det kommer från dem som straffar Greenpeace för deras aktioner, dem som fäller svenska aktivister för det de skriver i tidningar och dem som i spåret av kriget mot terrorismen har gjort inskränkningar i yttrandefriheten. Alla vi, fru talman, som tror på yttrandefriheten, som tror på demokratin och de mänskliga rättigheterna och som tror på en värld som samsas i dialog och samförstånd snarare än civilisationskamp, vi har anledning att göra våra röster hörda nu - både till värn för yttrandefriheten, till värn för människors lika värde, till värn för möten, till värn för samtal kulturer emellan och till värn för dialoger. Jag tillhör inte dem, fru talman, som tror att inskränkningar i yttrandefriheten skulle vara rätt väg att gå för att möta dem som tror på att vi ska karikera av varandra snarare än möta varandra. Jag har med ganska förvånad min lagt märke till att riksdagsledamöter som för bara några år sedan slogs med näbbar och klor för att hetslagstiftningen inte skulle inkludera homosexuella nu slåss med näbbar och klor för att man inte ska ha möjlighet att håna eller karikera religioner. Ska vi hamna i en situation där det är möjligt att håna och hetsa mot homosexuella men inte möjligt att tala om religioner? Det är en märklig utveckling. Jag tror inte på den typen av inskränkningar. Men, fru talman, jag tror på möten, jag tror på att man höjer sin röst och jag tror på att man sätter dialog före karikatyrer av andra. Fru talman! Med detta sagt: Låt mig orda något om de förslag som finns i utskottets betänkande. Vad är det, fru talman, som formar oss till människor? Vad är det som gjort talmannen till den människa talmannen är? Vad är det som gjort mig till den människa jag är? Vad är det som har gjort utskottskamraterna till de människor de är? Ja, vid sidan av erfarenheter, arv och miljö tror jag att intryck är det som formar oss allra mest - intryck av sådant vi möter, sådant vi läser, sådant vi ser och sådant vi matas med. Just på grund av att intrycken formar oss så mycket och gör oss till de människor vi är och delvis bär ansvar för de handlingar vi utför, tror jag att vi måste diskutera vad som ryms i det offentliga rummet. I en reservation lyfter Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet frågan om sexualiseringen och pornofieringen av det offentliga rummet, hur det offentliga rummet alltmer fylls av bilder och intryck som objektifierar kvinnokroppen. I reservation nr 1, som jag härmed yrkar bifall till, lyfter vi fram en del idéer, förslag och tankar på hur man kan komma åt sexualiseringen av offentliga rum. Vi efterlyster också, fru talman, en översyn av hur mycket den pornografiska sektorn omsätter, en insikt om hur det ser ut i den sektor som jag tror att vi gemensamt på olika sätt vill bekämpa. Avslutningsvis, fru talman, behandlar det här betänkandet frågor om meddelarskyddet för den privata sektorn och anställda där och frågor om presstödet. Jag har i reservationer utvecklat den gröna synen på detta. Jag står givetvis bakom dem, men för tids vinnande väljer jag att inte yrka bifall till dem.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 10 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag blir något konfunderad över Fridolins utfall när det gäller hetslagstiftning och skulle gärna vilja ha ett förtydligande. Vilka var det som med näbbar och klor motsatte sig utvidgningen av hetslagen och som nu slåss för en trosfridsparagraf?
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 11 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Om jag inte missminner mig var det inte en enighet i riksdagen om den utvidgning som gjordes när vi behandlade frågan om hetslagstiftningen.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 12 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Du måste ju, Gustav Fridolin, kunna exemplifiera när du gör den typen av utfall.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 13 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Om Ingvar Svensson uppfattar att jag har gjort utfall från riksdagens talarstol när jag hållit ett anförande får det stå för honom. Jag bara konstaterade att när vi hade diskussionen om huruvida homosexuella skulle inkluderas i hetslagstiftningen fanns ingen enighet om detta i kammaren. Jag har också konstaterat att vi har kolleger som nu slåss för trosfrihetsparagrafen. Jag har velat visa på det något inkonsekventa i en situation där det ska vara möjligt att hetsa mot homosexuella. I dag är det möjligt att hetsa mot homosexuella inom religionens ram, inom kyrkans ram, med hänvisning till bibelcitat med mera. Däremot är det omöjligt att i den allmänna debatten diskutera problem kring olika religioner om det knyter an till något som skulle kunna störa den trosfridsparagraf som det talas om.
Anders Bengtsson (S)
Anf. 14 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Kollegerna tar ut svängarna rejält när det gäller betänkandet Tryck- och yttrandefrihetsfrågor, m.m. Jag ska inte förlänga just den delen av debatten utan instämma i det mesta av det som Gustav Fridolin sade beträffande hetslagstiftningen och synen på den muslimska världen. Jag tycker att Helena Bargholtz på ett ganska klart sätt visar vad det faktiskt handlar om. Vi ser att det finns både tråkiga och i längden farliga strömningar i samhället, där den kristna västvärlden står mot den muslimska världen. Det vi faktiskt säger är att muslimerna i yttrandefrihetens namn får lov att tåla att vi uttalar oss kränkande om, eller trycker bilder av, i det här fallet Muhammed. Jag tror inte att Helena Bargholtz är medveten om det, men det speglar de spänningar som finns - medvetet eller undermedvetet - mellan den kristna och den muslimska världen. Fru talman! Jag kommer att tala om pornografifrågorna och min kollega Yoomi Renström om meddelarskyddet för anställda utanför den statliga sektorn samt om presstödet. Vår tryck- och yttrandefrihet är djupt rotad i vår svenska folksjäl. Det är både bra och nödvändigt att föra diskussioner och bryta åsikter om tryck- och yttrandefriheten. I de motioner som här behandlas finner jag en grundton som jag gärna vill lyfta fram. Det finns hos alla motionärer en respekt för och stolthet över den svenska tryck- och yttrandefriheten. Trots det vill många av motionärerna göra smärre justeringar i tryck- och yttrandefriheten, alltid med goda argument till förmån för just deras förslag. Många sådana småjusteringar, gjorda i all välvilja, kan dock leda fram till en sammantaget stor förändring och en delvis ny tryck- och yttrandefrihet där den enskildes rättigheter, som en följd av alla i och för sig vällovliga regleringar, minskat. Mot den bakgrunden är vi socialdemokrater mycket restriktiva till varje förändring av lagstiftningen på detta område. Alla förslag om förändringar ska prövas mycket noggrant och ur alla tänkbara synvinklar. Först då kan en rättvis vägning av den tryck- och yttrandefrihet som vi har göras gentemot förbättringar på andra områden som motionärerna vill åstadkomma. Fru talman! Jag ska också säga några ord om reservationen om pornografi. Jag är den förste att ställa mig bakom förslaget att vi ska motverka det sexuella tvånget. Vi ska motverka sexhandeln, och vi ska motverka prostitutionen. Vi ska också ha en stor debatt om att motverka förråande sex i massmedierna och i de så kallade dokusåporna, vilket jag tycker är oerhört förnedrande både för dem som deltar och många gånger även för dem som tittar. Men vi måste i debatten akta oss för en stigmatisering. Vi måste trots allt tillåta sex mellan fria vuxna människor och inse att detta kan te sig på många olika sätt. Det kan vara svårt med gränsdragningen mellan konst och pornografi och mellan förråande pornografi och erotik. Därför har jag svårt att se hur vi vid en sådan kartläggning som efterfrågas i reservationen och i motionerna ska kunna veta vad vi egentligen ska kartlägga. Vad är viktigast - att debattera vad som ryms inom begreppet pornografi eller att vidta åtgärder mot den? I stället för att ägna tid och kraft åt åtgärder mot pornografin finns det en uppenbar risk att vi fastnar i debatter om ifall Hennes & Mauritz julreklam, Vecko-Revyns sextips eller Big Brother-Lindas aktiviteter under täcket i tv är att betrakta som pornografi eller inte, alltmedan porrbranschens företrädare ler i mjugg och fortsätter sin människoförnedrande verksamhet. Det måste vara viktigare att satsa alla resurser vi kan på att hjälpa de enskilda och organisationer, som redan nu arbetar med att lösa problemet, än att låta tid och kraft gå till spillo på en officiell kartläggning. Vi vet redan i dag att prostitution och så kallad trafficking med kvinnor och barn över våra gränser, inte minst i Europa, är ett gigantiskt problem. Låt oss därför satsa samhällsresurserna på att direkt bekämpa detta och aktivt stödja dem som vill bidra till den kampen. I linje med detta resonemang fattade regeringen den 17 februari 2005 beslut om att bevilja sammanlagt 2,5 miljoner kronor till 15 olika föreningar och organisationer som arbetar mot sexualiseringen av det offentliga rummet. Jag yrkar avslag på reservation 2 liksom alla övriga reservationer och bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Mats Einarsson (V)
Anf. 15 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Först skulle jag vilja be Anders om ett förtydligande vad gäller det socialdemokratiska motståndet mot att titta närmare på hur man kunde förstärka yttrandefriheten, kanske i synnerhet meddelarfriheten, även inom den privata sektorn. Vi föreslår ju inte en skarp lagstiftning, utan vi skriver att "en utredning bör därför ges i uppdrag att även utreda förutsättningarna för anställda i helt privat regi att få utöva sina grundlagsskyddade rättigheter". Vari ligger det orimliga i detta? Det skulle jag vilja ha ett förtydligande av. Sedan till frågan om pornografi. Det är sant att det finns en hel del gränsdragningsproblem kring begreppet pornografi, i synnerhet när den kommer till konkret uttryck i form av en bild, en film eller vad det nu kan vara. Det känner vi alla till. Det handlar inte heller bara om bildens innehåll eller utseende utan också om i vilket socialt sammanhang bilden förekommer. Det finns problem kring detta, helt klart, och det finns problem i förhållande till yttrandefriheten och tryckfriheten. Det känner vi alla till. Vårt förslag handlar om en kartläggning av det som brukar kallas för porrindustrin, och jag menar att den inte är särskilt svår att särskilja från andra uttryck som har med sexualitet att göra. Porrindustrin består till största delen av "vanliga" kapitalistiska företag, ofta väldigt stora, i en del fall börsnoterade. Samtidigt är kunskapen om denna industris omfattning och karaktär ganska bristfällig. Jag tror att det är fullt möjligt att göra en sådan undersökning. Den vore värdefull som faktagrund för den fortsatta och ofrånkomliga debatten om hur vi ska se på pornografi och hur den eventuellt kan begränsas.
Anders Bengtsson (S)
Anf. 16 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Först måste jag nämna att jag inte tog upp något om meddelarskyddet i mitt anförande, utan det kommer min kollega Yoomi Renström att tala om. Jag får be Mats återkomma med den frågan. När det gäller porrindustrin och reklamen för den blir min retoriska fråga: Vad är det som ska kartläggas och vad är det som är pornografi? Utan att alltför mycket fördjupa oss i det, jag ska inte be Mats redogöra för det i dag, anser jag att just det är problemet. Som jag också sade i mitt anförande måste vi tillåta erotiska bilder. Vi måste tillåta pornografi mellan vuxna, fria människor. Jag håller med Mats om att mycket av den råa pornografi som produceras är gränsöverskridande och också besläktad med brottslighet av annan karaktär. Därför tycker jag att det är bättre att samhället försöker slå undan benen på porrindustrin till exempel genom att förhindra trafficking med kvinnor över gränserna. Det är ofta just dessa kvinnor som används i den förråande pornografin. Jag förmodar att de flesta inte är med av egen fri vilja utan andra faktorer styr kvinnorna, och även männen, att delta i filmerna. Därför är det bättre att försöka slå undan benen på porrindustrin och i stället använda mer resurser på exempelvis polis och tull.
Mats Einarsson (V)
Anf. 17 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Nu är vi inne på en annan diskussion som handlar om hur man ska kunna bekämpa porrindustrin eller hur som helst dess negativa uttryck. Vi är helt ense om att det finns många åtgärder som inte rör yttrandefrihet eller tryckfrihet och som är både effektivare och viktigare på många sätt. Kamp mot trafficking är en sådan sak. Det finns också åtgärder för att minska vinstmöjligheterna inom porrsektorn. Det har prövats i en del länder, och man borde titta närmare på vad som kan göras när det gäller det. Jag tror att en stor del av porrindustrin skulle upphöra om inte vinstintresset finns där. Sådant här material produceras ju inte av ideella eller konstnärliga intressen. Vi är helt överens om att det finns många sådana åtgärder som ligger utanför yttrandefrihetens område som är värda att se närmare på. Men reservationen handlar snarast om steget innan vi kommer dit, nämligen om att ta fram ett faktaunderlag. Definitionsfrågan tror jag knappast är något reellt problem. Man har sagt att det är oerhört svårt att definiera vad som är en elefant, men så fort man ser en så vet man att det är en elefant som man ser. Jag tror att det är lite grann på det sättet när det gäller porrindustrin också.
Anders Bengtsson (S)
Anf. 18 Anders Bengtsson (S)
Fru talman! Jag får i ett annat sammanhang be Mats Einarsson att tala om hur vi ska kunna slå undan vinstintresset. Som jag sade är ju detta något som är kopplat till brottslighet, och om vi kommer att jaga dem ännu mer tror jag att den svarta marknaden kommer att öka rejält. Då ökar vinstintresset också. Vi är ute på ett sluttande plan där. Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är vi ska kartlägga, för gränsdragningen blir svår. Det är bättre att vi har en fri och öppen debatt om detta. Det finns många frivilligorganisationer som arbetar mot den förråande porren. Det finns också etiska nämnder inom reklambranschen och inom medierna som ständigt omprövar annonser och sådant som de själva producerar. Jag tycker att det är bättre att vi lyfter fram debatten i ljuset, så att vi får en ständig diskussion om detta. Synen på porr förändras ju också över tiden. I början på förra seklet var så kallade franska vykort det värsta man kunde ha. I dag är det ingenting i jämförelse med det som visas på tv, till exempel. Det är en ganska flytande gräns. En kartläggning blir i så fall ingen engångsföreteelse utan något som ständigt måste göras. Vi har redan möjligheter till det i samhället i dag.
Yoomi Renström (S)
Anf. 19 Yoomi Renström (S)
Fru talman! Det känns nästan lite futtigt att diskutera det lilla betänkande som vi har med tanke på de internationella och globala utblickar som har gjorts från talarstolen tidigare. Jag håller med de föregående talarna om att det som händer ute i världen i dag inte har så mycket med yttrandefrihet att göra eller med mediernas rätt att skriva vad man vill eller visa de bilder man vill, utan det har med andra, mer problematiska frågor, att göra. Jag tror inte att Sveriges relation till Danmark på något sätt försämras av att vi i Sverige försöker inta en vidare attityd till det som händer, i stället för att bara låta det handla om några bilder. Men, fru talman, låt mig återgå till betänkandet. Att yttrandefriheten är en frihet som vi alla oavsett partifärg hårt värnar om är ingen överraskning. Det är i Sverige lika självklart som att vi tycker att det är viktigt med fria val. Jag tänker uppehålla mig vid två områden där jag tycker att yttrandefriheten behöver stärkas och utvecklas: dels meddelarskyddet för anställda, dels rätten att yttra sig med det fria ordet, vilket vi vill säkerställa och stödja med ett väl utvecklat presstöd. Fria, objektiva och välinformerade medier är en hörnsten i vårt demokratiska samhälle. För dessa fria medier är just meddelarskyddet en viktig tillgång. Alla anställda i våra offentliga myndigheter har ett mycket starkt meddelarskydd. Deras straffrättsliga ansvar är begränsat, och de kan skydda sig både med hjälp av anonymiteten och med hjälp av förbudet mot efterforskning. Den kommitté som för några år sedan fick i uppdrag att granska offentlighets- och sekretessfrågorna, Osek, hade som en del i sitt uppdrag att granska om det vore lämpligt med en enhetlig syn på offentlighetsprincipens tillämpning i kommunala respektive statliga bolag. I sitt slutbetänkande, Insyn och sekretess , konstaterar man att meddelarfrihetens innebörd i de kommunala företagen var lite oklar. Kommittén påpekar också att syftet aldrig har varit att på något sätt inskränka meddelarfriheten även om den kommunala verksamheten har övergått till ett privaträttsligt objekt, utan man har genom olika regleringar försökt förhindra att någon försvagning av den offentliga insynen ska ske. Men eftersom det trots detta råder en oklarhet förordar kommittén att meddelarfriheten i kommunala företag ska förtydligas. Fru talman! Jag vill också säga några ord om presstödet. Det har alltid funnits delade meningar om hur mycket och på vilket sätt man ska stödja våra olika medier. Som jag sade tidigare värnar de fria medierna om sin obundenhet. Men ett demokratiskt samhälle förutsätter också att det finns många röster som för fram sina åsikter och att så många som möjligt kan ta del av åsikterna och informationen. Vi tycker därför att presstödet är oerhört viktigt. Tack vare detta stöd har människor över hela landet tillgång till i stort sett samma utbud eller kan välja sina egna informationskanaler. Vi anser dock att ett presstöd bör vara generellt utformat. Syftet med presstöd är att garantera en mångfald av allmänna nyhetstidningar för att säkerställa en bred debatt och ett brett informationsflöde. Tidskrifter med olika kulturella och språkliga inriktningar kan därför komplettera det generella presstödet med stöd från Kulturrådet och Integrationsverket. En mångfald av detta slag är mycket viktig i ett mångkulturellt samhälle. I takt med att mediesamhället utvecklas och förändras är det naturligt att vi ser över formerna för presstödet. Därför tillsattes Presskommittén 2004. Utredningen har just sammanställt sitt betänkande Mångfald och räckvidd , och nu är det regeringens sak att bereda förslagen. Sammanfattningsvis, fru talman, vill jag säga att vi kanske redan i mars kan vänta oss en proposition om förstärkt meddelarskydd för anställda i kommunala företag, och Presskommitténs betänkande kommer även det att resultera i en proposition. Vi ser ingen anledning att föregripa någon av propositionerna genom tillkännagivanden just nu. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet KU14 och avslag på alla motioner i betänkandet.
Mats Einarsson (V)
Anf. 20 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Det stämmer, och det står också i betänkandet, att den närmare innebörden av meddelarfriheten i kommunala bolag har utretts och att en proposition är aviserad. Det är alldeles utmärkt, och jag tror mig också veta att det är en alldeles utmärkt proposition som kommer att läggas på kammarens bord inom kort. Men det är ett väldigt litet steg, måste man säga. Under de gångna fyra åren har vi haft ingående diskussioner i olika sammanhang, bland annat mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regeringen, i de här frågorna. Det har funnits ett betydande motstånd mot att gå längre på det här området, och det beklagar jag. Jag har försökt att få lite klarhet i vari detta motstånd egentligen består. Man hänvisar till mer lagtekniska eller principiella svårigheter. Sådant brukar inte avskräcka tjänstemännen på Justitiedepartementet, så jag har svårt att tro att det är huvudskälet. Det som kryper fram är i stället att det finns ett kompakt motstånd från dem som skulle förlora på en utvidgning av yttrandefriheten i detta avseende, nämligen det privata näringslivet. Frågan är ju: Är vi beredda att, i någon liten mån, utmana dessa intressen? Jag tycker att vi måste göra det. Jag frågar Yoomi Renström, liksom jag har frågat Kerstin Lundgren: Vari ligger det rimliga i att man för en verksamhet som överförs i privat regi, upphandlas på entreprenad men har samma anställda, samma verksamhet och samma finansiering, försvagar yttrandefriheten? Är det rimligt att det ska vara på det sättet?
Yoomi Renström (S)
Anf. 21 Yoomi Renström (S)
Fru talman! Mats Einarsson är inte riktigt rättvis när han säger att intresset inte har funnits. Hos oss har det funnits ett stort intresse av att utöka meddelarfriheten, så att den sträcker sig längre än den gör just nu. Vi har i ett antal utredningar, både Yttrandefrihetsutredningen, Meddelarskyddskommittén och Yttrandefrihet för privatanställda , konstaterat att vi tycker att meddelarskyddet borde förstärkas. Man ser att vi har ett stort intresse av den frågan. Sedan finns det problem i detta som vi alla är medvetna om. Det är att den privata sfären har lite andra regler att rätta sig efter än den offentliga sfären. Det har varit ett problem för oss som vi ändå måste ta hänsyn till. Offentlighetsprincipen är kopplad till meddelarskyddet, och offentlighetsprincipen gäller inte lika fullt ut för de privata sfärerna. Vi vill från vårt håll utsträcka de rättigheterna. Det första steget som vi tar i betänkandet är ett första steg mot att utöka meddelarfriheten att gälla för mer. Vi måste naturligtvis börja med våra egna kommunala bolag och offentliga sfärer innan vi fullt ut kan nå ut på den andra sidan. Vi är absolut på rätt väg.
Mats Einarsson (V)
Anf. 22 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse det som Yoomi Renström här säger. Jag kan bara konstatera att intresset för förstärkning av yttrandefriheten är kanske inte helt likformigt fördelat i Regeringskansliet och regeringspartiet. Men jag noterar detta. Jag tror också att det självfallet finns ett betydande intresse även i regeringspartiet för att vi ska komma framåt. Men jag tror också att det behövs krafter både inom och utom riksdagen som är pådrivande i debatten och i frågan. Åtminstone från Vänsterpartiets sida lovar jag att fortsätta att vara pådrivande i denna sak.
Yoomi Renström (S)
Anf. 23 Yoomi Renström (S)
Fru talman! Det finns ett uttalande också från Justitiedepartementet där man talar om att man kanske vill utöka skyddet för anställda överlag. Men man kan inte bortse från att det kan blir problem med hur man ska göra med reglerna och tillämpningen av dem. Jag vet också att man har sagt från deras håll att man kommer att titta på detta ytterligare, så frågan är inte död.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 24 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Låt mig till den debatt som precis var understryka att jag tror att de offentliga verksamheterna som berörs och samhället i stort tjänar på att människor som arbetar i den offentliga verksamheten känner en trygghet i att de kan gå till medierna utan att bli efterforskade och utstå repressalier om det finns missförhållanden. På samma sätt skulle det privata näringslivet tjäna på att ha samma skydd för sina medarbetare. Både samhället och de privata företagen skulle tjäna på att ha det som i den internationella debatten brukar kallas för whistle blowers , personer som kan meddela medierna och andra om det försiggår felaktigheter eller om de anställda blir behandlade på ett dåligt sätt. Fru talman! Jag begärde replik på Yoomi Renströms inlägg därför att jag ville tala något om presstödsfrågan. Jag noterar med gillande att Yoomi Renström understryker att förutom presstödet och yttrandefriheten måste det också finnas rimliga möjligheter att nå ut med sitt budskap. Därför har vi länge krävt att man ser över distributionskanalerna för framför allt tidskrifter. I dag finns det i praktiken ett monopol för distributionen av tidskrifter vilket gör det svårt för små tidskrifter som inte hör till de stora ägarkoncernerna att komma ut med sitt budskap, sina produkter och sina tidskrifter. Därför skulle vi vilja att regeringen i det arbete man nu har med att titta på Presstödsutredningens förslag också beaktar hur det statliga distributionsstödet till dagstidningar skulle kunna utvidgas för distribution av tidskrifter. Eftersom Yoomi Renström inte i sitt inlägg berörde just den här frågan specifikt vill jag ge henne möjlighet att säga om hon tror att regeringen kommer att göra det.
Yoomi Renström (S)
Anf. 25 Yoomi Renström (S)
Fru talman! Gustav har helt rätt i att distributionen är ett problem för tidskrifter och just för kulturtidskrifter och kanske smalare tidskrifter som inte har så brett ekonomiskt underlag. I det här läget har de Kulturrådet att vända sig till som vill hjälpa tidningarna med både drift och distribution. Det står i Presstödsutredningen att man har uppmärksammat frågan att det blir en sorts monopol på distributionen och bevakar den. Det finns en annan sak som kommer nu. Medierna utvecklas och också de kanaler man kan använda. Internetanvändandet har till exempel utökats väldigt mycket. Just för kulturtidskrifter är det en ganska stor väg att använda. Det kan hända att traditionell distribution inte kommer att vara så jätteaktuell inom ett antal år framåt. Just den elektroniska användningen av tidskrifter har utökats väldigt mycket under den senaste tiden. Det är också ett komplement till det hela. Men regeringen är uppmärksam på själva monopoliseringen, som du nämner. Det kommer den säkert att bevaka och titta på.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 26 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Visst är det så att vi lever i ett samhälle där medielandskapet förändras väldigt kraftigt och gör det på det positiva sätt som Yoomi Renström lyfter upp. Det finns nya distributionskanaler. Det finns alternativa medier som genom Internet har en möjlighet att nå ut på ett annat sätt. Det är såklart väldigt positivt och utmanar dem som brukar kallas för de stora drakarna i det här sammanhanget. Men samtidigt har vi en negativ utveckling. Vi har en ökad mediekoncentration. Men det är svårigheter, som jag kanske inte till fullo förstår, att få igenom en mediekoncentrationslagstiftning i den här riksdagen. Det är en ökad kommersialisering inom medierna, med allt vad det innebär. Just därför tror jag att frågan om tidskriftsdistribution inte kan hänvisas till att enbart lösas genom de nya distributionskanaler som finns. Här behövs ett ansvar för att de som gör tidskrifter på det traditionella sättet också ska kunna komma ut med sina tidskrifter och sitt budskap. Därför vore det bra att ha distributionskanaler som var fria från de stora ägarintressena inom medierna i övrigt.
Yoomi Renström (S)
Anf. 27 Yoomi Renström (S)
Fru talman! Vi ska inte glömma att själva presstödets utformning är att mer ha ett generellt stöd för nyhetsutbud och de allmänna sakerna än att ha ett stöd till de lite smalare och mindre grupperna. Det är därför som Kulturrådet och Integrationsverket också har sitt kompletterande stöd till dem som är väldigt smala. Det gäller olika språkgrupper och kulturintressen. Redan förra året utökade vi stödet till Kulturrådet med 2 miljoner. Det är 10 % av det stöd som ges. Nog tycker vi att frågan är viktig och vill utveckla den ytterligare.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 28 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Tänk att bli så känd för ett uttalande som man aldrig fällt! Detta uttalande som tillskrivs honom är kanske Voltaires allra mest kända. Jag undrar om de lärde herrarna Svensson och Einarsson kanske kan upplysa om vem den kloka personen var som fällde dessa bevingade ord. Jag tycker att de så utomordentligt väl beskriver vad tryck- och yttrandefriheten egentligen handlar om. Med anledning av den senaste debatten vill jag också säga att vi från Folkpartiet är väldigt intresserade av presstödsfrågorna. Jag har talat om dem många gånger här i talarstolen. Jag tänkte inte göra det den här gången. Jag ser fram emot att vi får en ordentlig debatt i samband med att vi behandlar propositionen om Presstödsutredningen så småningom. Fru talman! Med tanke på att mina kolleger inte har yrkat bifall till hemställan med anledning av förenklad motionsbehandling tänker jag dra tillbaka mitt yrkande på reservation nr 4.
Mats Einarsson (V)
Anf. 29 Mats Einarsson (V)
Fru talman! När man blir uppmanad ett ge ett besked må man försöka. Men jag kan inte ge dig ett så mycket bättre svar. Jag tror mig veta att det är på följande sätt. En förmodligen fransk, men jag är inte helt säker, biograf som skrev Voltaires biografi någon gång på 1800-talet påstod inte att Voltaire hade sagt detta. Men han menade att detta uttryckte Voltaires uppfattning i frågan om yttrandefrihet. Det är möjligt att detta inte är en korrekt beskrivning av Voltaires uppfattning. Det vågar jag inte uttala mig om. Jag ska ta reda på namnet på den här personen, och sedan ska jag meddela Helena Bargholtz det. Jag kan skicka ut ett mejl till resten av utskottet också så att alla är informerade.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 30 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag får tacka för den upplysningen.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 31 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Här kommer ett autentiskt citat av Dag Hammarskjöld. Han säger på något ställe i sin bok Vägmärken : Dåren ropade på torget. Ingen stannade för att svara. Så bevisades att hans teser var oemotsägliga. Det är ett ganska intressant citat. Det anknyter till vad Gustav Fridolin sade här tidigare. Det är inte så att jag menar att Gustav Fridolin är en dåre, men jag tror att det gäller att bemöta den typ av svepande påståenden som han gör när han kopplar ihop det här med trosfridsparagrafen och att någon med näbbar och klor har motsatt sig hetslagstiftningen. Det fanns någon enstaka ledamot som har hävdat det här med trosfridsparagrafen och någon enstaka ledamot som kanske också med näbbar och klor har bekämpat hetslagstiftningen. Problemet för Gustav Fridolin är att han inte kan bevisa att det är en och samma person. Då ska man inte komma med den typen av svepande saker. Jag begärde ordet av en annan orsak också, nämligen att jag glömde att ta upp att vi har en motion om reklamförbud för köp av sexuella tjänster. Det kan inte genomföras utan en grundlagsförändring. Men dessvärre har de motionerna remitterats till lagutskottet, och därför har vi ett särskilt yttrande här. En annan gång får vi skriva en tydligare motion så att den hamnar i rätt utskott. Vi har tänkt oss att man skulle kunna göra samma undantag som man har för kommersiella annonser när det gäller alkohol och tobak och så vidare, som framgår av tryckfrihetsförordningen 1 kap. 9 §.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 32 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Man ska alltid undvika att vara för svepande. Det är en lärdom jag kommer att ha med mig från det här huset och från den här debatten. Låt oss konstatera att det här är en intressant diskussion. Den som talar om att det finns en absolut yttrandefrihet kommer ju genast att bli emotsagd. Det finns inte ett land som har en absolut yttrandefrihet, utan alla utvecklade demokratier har vissa gränser för yttrandefriheten. Man får inte direkt kränka eller förtala någon. Man får - och det är en dyrköpt erfarenhet från de krig som vår världsdel har genomlevt - inte heller hetsa mot enskilda grupper. Man kopplar samman hetsen med de brott som de grupperna har utsatts för. Nu förs i samhället en diskussion om resultatet av den lagändring som några av oss gemensamt gjorde i början av mandatperioden, nämligen att homosexuella och bisexuella inkluderas i hetslagstiftningen. Det har visat sig att den lagen inte gäller för den som framför vissa hetsande inlägg i ett kyrkorum till exempel. Samtidigt förs i samhället en diskussion om ytterligare en inskränkning i yttrandefriheten, nämligen att man ska ha en trosfridsparagraf. Även om jag inte ska gå in på om det är samma personer som säger de här sakerna, precis som Ingvar Svensson säger, så finns det en risk att vi hamnar i den något inkonsekventa situationen att man får hetsa i kyrkorummet, men man får inte tala illa om det som görs i kyrkorummet. Det skulle ju bli en ganska märklig situation.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 33 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Gustav Fridolin missuppfattar detta. Du får inte hetsa i kyrkorum heller. Det handlar om hur du uttrycker dig; så kallat hate speech är inte tillåtet i kyrkorum. Det är inte tillåtet någonstans enligt lagstiftningen. När man tog bort trosfridsparagrafen på sin tid hänvisade man bland annat till hetslagstiftningen som fanns då och att den skulle skydda motsvarande grupper. Nu vet vi att det kan finnas skillnader i tillämpningen av de olika grupperna i hanteringen. Det kanske inte har varit så aktuellt att utnyttja den när det gäller till exempel hets mot kristna, medan man utmärkt kan använda den när andra grupper utsätts för så kallat hate speechment . Det jag vänder mig emot är att man gör en sammankoppling på det här sättet. Den ena stunden vill man inte begränsa yttrandefriheten, och den andra vill man plötsligt inskränka den. Den kopplingen tror jag inte finns.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 34 Gustav Fridolin (Mp)
Fru talman! Huruvida jag har missförstått resultatet av den dom som föll i det uppmärksammade Åke Green-fallet eller inte får vi väl delvis lämna därhän. Det är inte vår sak att gå in i enskilda domar, men det konstateras att flera av oss - däribland jag - efter det har krävt att vi bör göra en utvärdering av om lagen har fått det syfte vi tänkte att den skulle få. Det skulle vara rimligt att se om det kanske inte var så att vi menade att uttalanden som att homosexuella är en cancersvulst på samhällskroppen faktiskt skulle vara att räkna som hets. Fru talman! Den här typen av debatt leder ofta till olika former av stickspår och intressanta diskussioner, och det ligger väl en rimlighet i det. Vi förde precis nyss en diskussion om vem som hade fällt ett särskilt uttalande. Delvis är väl det här också ett stickspår, även om det är en intressant diskussion. Det understryker Ingvar Svensson när han markerar att man inte ska uttrycka sig alltför svepande. Det jag försökte säga i mitt huvudanförande var att jag tror att i en tid när vi kanske snarare karikerar varandra än pratar med varandra så finns det en vikt av att vi understryker dialogens värde. Det är ju trots allt dialogen och mötet mellan människor och chansen att få bryta sina åsikter i en öppen och fri debatt som är yttrandefrihetens viktigaste värde. Det är inte att man kan kränka andra människor. Vi kan också se i spåren av den debatt som har förts och de bilder som har publicerats i Danmark och på andra ställen att hatbrott riktade mot just muslimer har ökat i vår del av världen. De har funnits i en ökande grad i Danmark och också i Sverige. Där finns ett arbete som vi måste göra med att begränsa hetsen samtidigt som vi behandlar yttrandefriheten.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 35 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! Jag har i stort sett inte några stora invändningar mot vad Gustav säger här. I huvudinriktningen är vi överens. Jag skulle gärna uppmana Gustav att noggrannare läsa domen från Högsta domstolen. Den är intressant. Den skapar en intressant spänning mellan vad det är för regelverk vi lever i - Europakonventionen kontra svensk tryckfrihetslagstiftning och så vidare. Det är en oerhört intressant och spännande diskussion. Jag pekade också på detta i mitt huvudanförande - problemet med den personliga integriteten. Det är en spännande och egentligen mycket svår materia att hantera framöver. Man måste hitta den rätta balansen till exempel mellan privatlivet och yttrandefriheten. Det gäller också religionsfriheten.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2006-02-23
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 4, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Meddelarskyddet för anställda utanför den statliga sektorn

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K277, 2005/06:K318 yrkande 1 och 2005/06:K351 yrkandena 2 och 3.
      • Reservation 1 (v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s1140030
      m410014
      fp370011
      kd24009
      v02107
      c17005
      mp01304
      -0200
      Totalt23336080
      Ledamöternas röster
    2. Pornografifrågor

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K341 yrkandena 1 och 3, 2005/06:K448 yrkandena 1 och 2, 2005/06:So699 yrkande 28 och 2005/06:Kr382 yrkande 19.
      • Reservation 2 (v, mp)
    3. Hot mot politiker

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2005/06:K459.
    4. Presstödet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2005/06:K472 yrkande 4 och 2005/06:Sf336 yrkande 41.
      • Reservation 3 (v, mp)
    5. Motionsförslag behandlade i förenklad ordning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
      • Reservation 4 (fp)
      • Reservation 5 (kd)
      • Reservation 6 (v)
      • Reservation 7 (c)
      • Reservation 8 (mp)