Unga lagöverträdare

Betänkande 2003/04:JUU19

Justitieutskottets betänkande2003/04:JUU19

Unga lagöverträdare

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som väckts
under den allmänna motionstiden år 2003 och som i huvudsak rör påföljdssystemet
för unga lagöverträdare.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna. Utskottet hänvisar bl.
a. till en pågående översyn av det allmännas ingripande vid ungdomsbrott.

I ärendet finns fem reservationer från de borgerliga partierna och ett
särskilt yttrande från Vänsterpartiet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Påföljder m.m. för unga lagöverträdare
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju233, 2003/04:Ju264, 2003/04:Ju287,
2003/04:Ju292 yrkandena 6, 7 och 11-14, 2003/04:Ju349 yrkande 8,
2003/04:Ju357 yrkande 2, 2003/04:Ju373, 2003/04:Ju375, 2003/04:Ju377,
2003/04:Ju394 yrkandena 5, 7, 9 och 10, 2003/04:Ju399, 2003/04:Ju411 yrkande
5, 2003/04:Ju425 yrkande 1, 2003/04:Ju445 yrkande 1, 2003/04:Ju450 yrkandena
1-4, 6-8, 10 och 11, 2003/04:Ju465 yrkande 12, 2003/04:Ju477 yrkande 7
och 2003/04:So413 yrkande 12.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)

2. Drogtest på barn under 15 år
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 2, 2003/04:Ju394 yrkande
8, 2003/04:Ju445 yrkande 4, 2003/04:So345 yrkande 6, 2003/04:So414 yrkande
10 och 2003/04:So578 yrkande 4.
Reservation 5 (m, kd)
Stockholm den 23 mars 2004
På justitieutskottets vägnar
Johan Pehrson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),
Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Helena
Zakariasén (s), Rolf Olsson (v), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson
(m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran
Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp),
Kerstin Andersson (s) och Peter Althin (kd).

Utskottets överväganden
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna
motionstiden år 2003 som rör unga lagöverträdare. Samtliga frågor som tas
upp i motionerna har utskottet behandlat tidigare. De motionsyrkanden som
tar sikte på påföljdssystemet och förebyggande arbete behandlade utskottet
senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU8). Vissa av förfarandefrågorna togs
även upp då. Resterande yrkanden behandlade utskottet i olika betänkanden
under åren 2002 och 2003, se betänkande 2001/02:JuU9 (unga i häkte och
sänkt straffmyndighetsålder), betänkande 2001/02:JuU23 (vårdnadshavares
närvaro vid huvudförhandling), betänkande 2002/03:JuU1 (segregationens
betydelse) och betänkande 2002/03:JuU10 (påföljden för personrån).
Gällande ordning m.m.
I 1 kap. 6 § brottsbalken föreskrivs att påföljd inte får ådömas någon
för brott som han begått innan han fyllt 15 år.
För unga lagöverträdare finns särskilt utformade påföljdsalternativ. Till
att börja med bör här nämnas överlämnande till vård inom socialtjänsten,
som regleras i 31 kap. brottsbalken. Om den som är under 21 år och har
begått brott kan bli föremål för vård eller annan åtgärd enligt
socialtjänstlagen (2001:453) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (LVU), får rätten överlämna till socialnämnden att
föranstalta om nödvändig vård inom socialtjänsten enligt en för den tilltalade
av nämnden uppgjord vårdplan. Påföljden kan förenas med dagsböter eller
ungdomstjänst.
De förändringar i påföljdssystemet som genomfördes den 1 januari 1999
innebar att den s.k. överlämnandepåföljden stramades upp och dess innehåll
utvecklades (prop. 1997/98:96, Vissa reformer av påföljdssystemet, bet.
1997/98:JuU21). Kraven skärptes när det gäller de yttranden som skall ges
in till domstolen innan den dömer i målet. Domstolen skall också på ett
tydligare sätt pröva om de åtgärder som planeras är tillräckligt ingripande
med hänsyn till brottets straffvärde, art och den unges tidigare brottslighet.
Möjligheten att undanröja påföljden vid misskötsamhet utvidgades också.
Vidare infördes möjligheten att förena påföljden med en föreskrift om
ungdomstjänst. Den sistnämnda föreskriften liknar samhällstjänst och skall
fullgöras i socialtjänstens regi. Slutligen infördes ett krav på socialtjänsten
att återrapportera till åklagaren om den planerade vården inte kommer
till stånd. Möjligheten att undanröja den ådömda påföljden ökade i och
med detta.
Vid samma tillfälle infördes även påföljden sluten ungdomsvård för ungdomar
i ålderskategorin 15 t.o.m. 17 år. Om domstolen finner att påföljden för
någon som begått brott innan han fyllt 18 år bör bestämmas till fängelse,
skall den i stället, om det inte finns särskilda skäl emot det, bestämma
påföljden till sluten ungdomsvård under viss tid, lägst 14 dagar och högst
fyra år (31 kap. 1 a § BrB). Vid verkställigheten skall den unges behov
av vård och behandling sättas i fokus. Statens institutionsstyrelse
ansvarar för verkställigheten som skall planläggas och genomföras i nära
samarbete med socialnämnden i den dömdes hemort.
I brottsbalken finns också regler om särbehandling av unga lagöverträdare.
Av 30 kap. 5 § följer att det krävs synnerliga skäl för att en person
skall kunna dömas till fängelse för brott han begått före 18 års ålder.
Vidare gäller att för brott som någon begått efter det att han fyllt 18
år men innan han fyllt 21 år fängelse får dömas ut endast om det med hänsyn
till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.
Den unges ålder skall dessutom enligt 29 kap. 7 § beaktas vid straffmätningen.

Här bör även nämnas lagen (2002:445) om medling med anledning av brott.
Lagen har karaktär av ramlag för medlingsverksamhet som anordnas i kommunal
eller statlig regi. Med medling avses i lagen att en gärningsman och ett
brottsoffer möts inför en opartisk medlare med anledning av ett brott för
att tala om brottet. Syftet med medlingen är främst att gärningsmannen
skall få ökad insikt om brottets konsekvenser och att brottsoffret skall
ges en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet.
I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)
finns bl.a. bestämmelser om handläggningen av ungdomsmål. Bestämmelserna
innebär såvitt nu är av intresse att särskilda skyndsamhetskrav gäller
under förundersökningen (4 §) och vid handläggningen i domstol (29 §).
Vidare gäller att förundersökning mot den som inte fyllt 18 år om möjligt
skall ledas av en särskilt lämpad åklagare eller polis (2 §). Handläggningen
i domstol skall skötas av särskilt utsedda domare (25 §). Om ett åtal rör
ett brott som har fängelse i straffskalan skall vårdnadshavaren höras i
målet, om det inte finns särskilda skäl mot det (26 §). I viss utsträckning
medger lagen att tvångsmedel används mot en misstänkt som är under 15 år
(36 §). Detta gäller dock inte provtagningar såsom blod- och urinprov.
Enligt 12 § polislagen (1984:387) får polisen omhänderta barn under 18 år,
t.ex. om barnet påträffas i en olämplig miljö. I detta sammanhang bör
även nämnas att socialnämnden, enligt 3 och 6 §§ LVU, har möjlighet att
besluta om omedelbart omhändertagande av den som är under 20 år, om denne
utsätter sig för en risk att skadas genom missbruk, brottslig verksamhet
m.m.
För att bli registrerad i misstankeregistret krävs enligt 3 § lagen
(1998:621) om misstankeregister att den misstänkte fyllt 15 år.
Ett permanent snabbförfarande för brottmål med jourdomstol och frågan om
särskilda jourdomstolar för unga lagöverträdare har diskuterats vid flera
tillfällen utan att leda till någon lagstiftning. Nackdelarna med de system
som diskuterats har varit bl.a. kostnaderna för ett jourdomstolssystem
och olika praktiska problem, t.ex. att ge den misstänkte skäligt rådrum.

I propositionen Åtgärder för ett effektivare och snabbare brottmålsförfarande
(prop. 2003/04:89) har regeringen nyligen föreslagit att det införs en
tvåårig försöksverksamhet med ett snabbförfarande för brottmål så att de
flesta enklare brottmål snabbare skall kunna prövas av domstol samtidigt
som man undviker de ovan beskrivna nackdelarna med en jourdomstol. Förslaget,
som bygger på betänkandet Snabbare lagföring 4 - Ett snabbförfarande för
brottmål (SOU 2002:45), går i huvudsak ut på att s.k. förenklad delgivning
skall kunna användas för delgivning av stämning i brottmål.
Motionerna
I flera motioner tas upp frågor om förändringar i påföljdssystemet för
unga lagöverträdare. I motionerna Ju292, Ju394 och So413 (alla m) föreslås
att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall avskaffas.
I de fall en frihetsberövande påföljd behövs bör denna verkställas på
särskilda kriminalvårdshem som skall administreras av kriminalvården. I
motion Ju233 (m) efterfrågas reaktioner för barn under 15 år som begår
brott. Motionärerna bakom motion Ju450 (kd) är inne på liknande tankar
och hävdar dessutom att socialtjänstens vårdplaner måste bli bättre samt
att det bör göras en utvärdering av de påföljder som ådöms unga rånare.
I samma motion efterfrågas ett tydligare regelverk för medling vari bör
ingå att åtalsunderlåtelse skall kunna ske. Motionärerna bakom motion
Ju264 (m) vill byta ut ordet "medling" i lagen om medling med anledning
av brott. I motion Ju292 begärs också att det skall vara möjligt att döma
ungdomar till villkorligt fängelsestraff och att särregleringen för
ungdomar mellan 18 och 21 år skall tas bort.
I motion Ju357 (v) förordas en översyn av hur unga häktade bäst bör tas
om hand.
Även förebyggande arbete berörs i ett flertal motioner. Familjens
brottsförebyggande betydelse understryks i motionerna Ju292 (m), Ju399 (kd)
och Ju445 (kd). I den förstnämnda motionen anförs också att socialtjänsten
bör anordna familjerådslag. Vikten av att myndigheter och skolor arbetar
med att förebygga brott bland ungdomar betonas i motionerna Ju287 (s) och
Ju425 (fp). I motionerna Ju450 (kd) och Ju373 (kd) uppmärksammas sambandet
mellan neuropsykiatriska funktionshinder och brottslighet. I motion Ju394
(m) efterfrågas såväl lokala handlingsplaner mot ungdomskriminalitet som
tidig och tydlig information om hur rättsväsendet fungerar. Motionärerna
bakom motion Ju349 (c) framhåller segregationens betydelse för brottsligheten.

I några motioner berörs förfarandefrågor. I motion Ju450 (kd) betonas
intresset av en snabb handläggning av ärenden rörande unga lagöverträdare.
I syfte att åstadkomma ett snabbare förfarande föreslås att det skall
inrättas särskilda ungdoms- och jourdomstolar. Motsvarande förslag förs
även fram i motion Ju477 (fp). I motion Ju411 (kd) föreslås att det
inrättas särskilda ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen. I motion Ju375
(fp) föreslås att den tilltalades vårdnadshavare skall vara skyldig att
närvara vid huvudförhandling i brottmål. I motion Ju394 (m) begärs att
polisen får möjlighet att ingripa om den unge vistas i ett olämpligt
sällskap. I motion Ju465 (fp) efterfrågas en möjlighet för polisen att
registrera barn under 15 år som är misstänkta för brott. I motion Ju377
(fp) föreslås en utredning om sänkt straffmyndighetsålder.
I motionerna Ju292, Ju394 och So414 (alla m) samt i motionerna Ju445 (kd)
So345 (fp) och So578 (kd) begärs möjligheter för polisen att ta blodprov
och urinprov på barn under 15 år i syfte att klarlägga om barnet använt
narkotika. Syftet med provtagningarna är att ett begynnande missbruk skall
kunna upptäckas så tidigt som möjligt.
Ungdomsbrottsutredningen
Den 1 augusti 2002 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare
för att följa upp och vidareutveckla 1999 års påföljdsreform såvitt avser
unga lagöverträdare (dir. 2002:95). I direktiven anförs bl.a. att det är
viktigt att fortlöpande se till att påföljdssystemet för de unga är
anpassat till rådande förutsättningar och att intentionerna med lagstiftningen
verkligen uppfylls. En samlad översyn av påföljdssystemet för unga
lagöverträdare bör göras.
Utgångspunkten för arbetet är de kriminalpolitiska intentioner som kom
till uttryck i 1999 års reform. Utredaren skall göra en översyn av
påföljdssystemet och undersöka i vilka former och på vilket sätt det allmänna
skall ingripa när unga begår brott. Uppdraget omfattar personer i åldern
15 till 21 år som har gjort sig skyldiga till brott.
När det gäller arbetets allmänna inriktning framhålls i direktiven att de
grundläggande principer som redovisades i samband med 1999 års förändringar
alltjämt skall vara vägledande. Det innebär att påföljdssystemet för unga
lagöverträdare skall bygga på principen att barn och ungdomar som har
begått brott i första hand skall bli föremål för insatser inom socialtjänsten.
Det måste vara en ambition att de åtgärder som vidtas skall syfta till
att åstadkomma en positiv förändring och att främja en gynnsam utveckling
genom bl.a. vård och utbildning. För att uppnå detta måste hänsyn tas
till den unge förövarens hela livssituation. Vidare måste samarbetet mellan
berörda aktörer fungera samt förutsättningar skapas för att den unge skall
kunna återföras till ett socialt välfungerande liv. De straffrättsliga
principerna om proportionalitet, förutsebarhet och konsekvens måste ha
fortsatt genomslag i påföljderna.
En huvuduppgift skall vara att undersöka möjligheterna att utveckla och
förstärka innehållet i påföljderna samt att skapa nya alternativ.
Utredaren skall pröva om ytterligare åtgärder kan vidtas för att förstärka
och utveckla överlämnandepåföljden, förtydliga socialtjänstens ansvar för
vård och åtgärder beträffande unga lagöverträdare samt redovisa vilka
förändringar som i så fall bör göras.
Utredaren skall också överväga hur samarbetet mellan socialtjänsten och
berörda myndigheter skulle kunna utvecklas och förbättras och hur hinder
i detta hänseende skall kunna övervinnas.
En särskild fråga som tas upp i direktiven är möjligheten att införa en
s.k. ryggsäck. Som ett led i en förstärkning av samarbetet mellan berörda
myndigheter, vårdgivare och skola skall utredaren lämna förslag till en
modell där en person utses att ha ett särskilt ansvar för den unge genom
dels kontroll och uppföljning, dels samordning av de insatser och åtgärder
som vidtas från samhällets sida, en s.k. ryggsäck. Förslaget bör ange
former för ansvarsfördelning och samarbete samt hur frågor om sekretess
och kompetens bör lösas. Denna modell skall även kunna tillämpas av
socialtjänsten för barn under 15 år.
När det gäller sluten ungdomsvård anförs i direktiven att utredaren skall
överväga om tillämpningsområdet för sådan vård har en lämplig avgränsning,
såväl i förhållande till andra påföljder som i förhållande till andra
åtgärder som vidtas av det allmänna. Utredaren skall även uppmärksamma
vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka påföljdens innehåll och för
att på andra sätt främja den dömdes förutsättningar för ett liv i frihet
utan kriminalitet.
Även frågan om medling med anledning av brott berörs i direktiven. Utredaren
skall följa utvecklingen av medlingsverksamheten i landet och överväga
vilken ställning i rättsprocessen medlingen bör ha samt hur den bör
organiseras. En målsättning bör vara att medlingen, i vart fall på sikt,
skall kunna utvecklas till en verksamhet som är allmänt tillgänglig och
som spelar en mer framträdande roll i rättssystemet.
Slutligen kan här nämnas att utredaren skall undersöka vilka möjligheter
som finns att ersätta häktning med andra former av placering eller andra
åtgärder för övervakning i kontrollerade former under utredningstiden. En
särskild fråga som bör övervägas är om det är möjligt att genom placering
på särskilda ungdomshem minska användningen av häktningsinstitutet. Vidare
bör utredaren pröva om det är möjligt att placera häktade ungdomar på
särskilda ungdomshem för att undvika placering på allmänna häkten. Utredaren
skall även belysa vilka åtgärder som behöver vidtas för att möjliggöra
placeringar utanför de allmänna häktena. Härigenom har utskottets krav på
utredning av hithörande frågor också tillgodosetts (se bet. 2000/01:JuU13
s. 12).
Det står utredaren fritt att ta upp även andra frågor inom ramen för
uppdraget som aktualiseras under utredningsarbetet.
Utskottet har inhämtat att också frågan om drogtester på barn under 15 år
sannolikt kommer att tas upp av utredningen.
Uppdraget skall redovisas senast vid utgången av september 2004.
Utskottets ställningstagande
Påföljder m.m. för unga lagöverträdare
Utskottet vill inledningsvis understryka att det i vårt land finns en
lång tradition och bred förankring när det gäller att särbehandla unga
lagöverträdare i straffrättsligt hänseende. Tanken bygger på erfarenheten
att straffrättsliga ingripanden mot unga människor måste anpassas till
den unges brist på mognad, begränsade erfarenhet och särskilda förhållanden.
Denna princip gäller särskilt åldersgruppen 15 t.o.m. 17 år, men också
personer i åldern 18 till 21 år. För att kunna hindra att unga utvecklar
en kriminell livsstil krävs en helhetssyn. Det är inte tillräckligt att
fokusera på de brottsliga gärningarna som sådana. Hela den unges situation
måste beaktas, vilket kräver samarbete mellan olika aktörer i samhället.
Ett särskilt ansvar vilar på socialtjänsten som har det övergripande
samhälleliga ansvaret för de ungas sociala situation och som därmed, så
långt det är möjligt, också ansvarar för vården av unga som begår brott.
Samtidigt har det allmänna uppgiften att se till att även de brott som
begås av unga beivras och att de grundläggande värden som skyddas genom
straffrättsliga regler upprätthålls. Ungdomsbrottsligheten måste alltså
angripas på bred front.
Utskottet kan vidare konstatera att det allmännas åtgärder mot ungdomsbrotten
ständigt är föremål för livlig debatt. Motionsvägen väcks varje år ett
flertal förslag som tar sikte just på åtgärder mot unga lagöverträdare.
Det är viktigt att fortlöpande se till att påföljdssystemet för de unga
är anpassat till rådande förutsättningar och att intentionerna med
lagstiftningen verkligen uppfylls. Här har den nu arbetande
Ungdomsbrottsutredningen
- med sina brett upplagda direktiv - en viktig roll att fylla. Genom
utredningsuppdraget realiseras också den utvärdering som aviserades när
1999 års reform genomfördes.
Utskottet ser det följaktligen som mycket värdefullt att det nu görs en
samlad översyn av påföljdssystemet för unga lagöverträdare.
Även om arbetet i utredningen är brett upplagt är det inte i alla delar
förutsättningslöst. Principen bör enligt vad som anförs i direktiven vara
att barn och ungdomar som begår brott i första hand skall bli föremål för
insatser inom socialtjänsten. Utskottet ansluter sig till den bedömningen.
Redan av denna anledning kan utskottet inte ställa sig bakom de
motionsönskemål som går ut på att påföljden överlämnande till vård inom
socialtjänsten bör avskaffas.
Flera av de förslag som nämns i motionerna tas uttryckligen upp i direktiven
till utredningen. Andra förslag får anses ligga inom ramen för
utredningsuppdraget. Det behövs därför inget initiativ från riksdagen med
anledning
av de önskemål som avser medling, villkorligt fängelsestraff, påföljderna
för unga rånare, särreglerna om fängelse för unga mellan 18 och 21 år
samt skolans och socialtjänstens insatser.
I flera motioner betonas att familjen har viktiga uppgifter när det gäller
att förebygga brott. Också utskottet anser att föräldrarna har en nyckelroll
när det gäller att få barn och ungdomar att avstå från att begå brott.
Det sagda innebär emellertid inte att inte också skolan, fritidsförvaltningen
och socialtjänsten har ett ansvar när det gäller att uppmärksamma problem
bland barn och unga. Berörda organ har vidare ett ansvar för att det - i
samråd med föräldrarna och andra närstående - görs insatser till nytta
för barnet eller den unge. Utskottet kan inte se att det skulle finnas
några principiella meningsskiljaktigheter i denna fråga. Det behövs inget
uttalande från riksdagen med anledning av dessa motionsyrkanden.
Utskottet vill också påpeka att lokalt brottsförebyggande arbete lämpligen
bör ske i former som anpassas just till de lokala förhållandena. Några
centrala direktiv från riksdagen om lokala handlingsplaner mot
ungdomsbrottslighet bör inte utfärdas.
Några motioner tar upp frågan om behovet av en snabb handläggning av
ärenden där unga är inblandade. Utskottet har i princip ingen annan
uppfattning. En hörnsten i den nuvarande lagstiftningen är just att processen
skall ske snabbt. I sammanhanget vill utskottet också peka på att regeringen
nyligen lagt fram ett förslag som just syftar till att åstadkomma ett
snabbare brottmålsförfarande.
Frågan om ett bättre omhändertagande av unga häktade omfattas av det
uppdrag som lämnats till utredningen. Detta bör ses som ett första steg
mot bättre häktesförhållanden för de unga lagöverträdarna. Här vill
utskottet också uttrycka sin tillfredsställelse över att riksdagens
tillkännagivande rörande unga häktade från våren 2001 effektuerats.
När det sedan gäller övriga i denna del aktuella förslag kan utskottet
inte se att det finns skäl att avvika från de ståndpunkter som utskottet
intagit tidigare. Utskottet anser alltså alltjämt att möjligheterna för
polisen att ingripa mot unga i olämpliga miljöer är tillräckliga, att
barn under 15 år inte bör registreras i centrala polisregister, vilket
alltså inte hindrar att det kan ske lokalt, att straffmyndighetsåldern
inte bör sänkas och att reglerna om när vårdnadshavare skall kallas till
huvudförhandling i brottmål har en tillfredsställande utformning.
Sammantaget innebär det anförda att utskottet anser att det inte behövs
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av de motionsyrkanden som
nu berörts. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju233,
Ju264, Ju287, Ju292, Ju349, Ju357, Ju373, Ju375, Ju377, Ju394, Ju399,
Ju411, Ju425, Ju445, Ju450, Ju465, Ju477 och So413 allt i här aktuella
delar.
Drogtest på barn under 15 år
Utskottet har under en följd av år behandlat och avstyrkt yrkanden som
gått ut på att barn under 15 år skulle kunna underkastas drogtest. Utskottet
har i dessa sammanhang i huvudsak hänvisat till att en sådan ordning är
alltför integritetskränkande och att misstanken om att ett barn missbrukar
narkotika borde leda till åtgärder oavsett om något drogtest föreligger.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i den frågan, och utskottet föreslår
att riksdagen avslår motionerna Ju292, Ju394, Ju445, So345, So414 och
So578 i här aktuella delar.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Påföljder m.m. för unga lagöverträdare, punkt 1 (m)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om påföljder m.m. för unga lagöverträdare. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju233, 2003/04:Ju264, 2003/04:Ju292
yrkandena 6, 7 och 11-14, 2003/04:Ju394 yrkandena 5, 7, 9 och 10 och
2003/04:So413 yrkande 12, bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju375 och
2003/04:Ju465 yrkande 12 och avslår motionerna 2003/04:Ju287, 2003/04:Ju349
yrkande 8, 2003/04:Ju357 yrkande 2, 2003/04:Ju373, 2003/04:Ju377,
2003/04:Ju399, 2003/04:Ju411 yrkande 5, 2003/04:Ju425 yrkande 1, 2003/04:Ju445
yrkande 1, 2003/04:Ju450 yrkandena 1-4, 6-8, 10 och 11 och 2003/04:Ju477
yrkande 7.
Ställningstagande
Samhället måste tydligare än i dag markera att vissa typer av beteenden
och kriminella gärningar inte accepteras. Antalet ungdomar mellan femton
och sjutton år som döms för grova brott har nästan fördubblats sedan början
på nittiotalet. Den bild vi ser är att det rent siffermässigt anmäls ett
stort antal brott bland unga och att de flesta återfaller i brott. Vi ser
också att unga oroar sig för brottslighet och att vuxna sviker dem, vuxna
som passerar förbi ett pågående angrepp men inte ingriper, vuxna som
tillhör rättsväsendet och inte förklarar, stöder eller agerar tillräckligt
tydligt för de utsatta och politiker och forskare som inte tar problemet
på allvar. När reaktioner uteblir, uteblir också rättssystemets normerande
effekt. Den unga brottslingen lär sig att brott lönar sig och brottsoffret
lär sig att man inte kan lita på vuxensamhället. Får denna utveckling
fortgå eroderas de grundvalar rättssamhället vilar på. För att vända den
negativa utvecklingen inom området krävs en bred ansats av olika åtgärder
på många samhällsområden.
Ingen föds till brottsling. Familjen är samhällets främsta brottsförebyggande
resurs. Familjer med föräldrar och andra nära som har tid och ork att
överföra trygghet, kärlek och normer till sina barn. Samhället har under
lång tid undervärderat riskerna med att tona ned föräldraansvaret till
förmån för samhällsinsatser. Samhället måste högre värdera familjen som
resurs genom att stödja och uppmuntra förmåga att leva upp till sitt ansvar.
Familjer där föräldrarna inte kan, orkar eller klarar sin fostrande
uppgift är en stor riskfaktor för ungas kriminalitet. Om problem med något
barn uppstår inom barnomsorg eller skola har personalen all anledning att
söka kontakt med föräldrarna. Beroende på den kontakt som uppstår eller
de problem som kan identifieras bör socialtjänsten och andra myndigheter
kopplas in redan på ett tidigt stadium. Ambitionen måste vara ett konsekvent
samarbete mellan de vuxna. Myndigheterna måste ha förmåga och kompetens
att möta barnets behov. Det är nödvändigt att dessa insatser får tillräckliga
resurser och att de används effektivt. Vi anser bl.a. att det i varje
kommun bör tas fram en handlingsplan för hur ungdomskriminalitet skall
motverkas och hur ansvaret för detta arbete skall fördelas. För oss finns
inget motsatsförhållande mellan brottsförebyggande arbete och tydliga
reaktioner när brott begås.
Enligt vår mening bygger direktiven till den nyligen tillsatta utredningen
om översyn av det allmännas ingripanden vid ungdomsbrott, på samma sätt
som 1998 års beslut om påföljder för unga lagöverträdare gjorde, på den
felaktiga utgångspunkten att det är lämpligt att det överlåts åt socialtjänsten
att ha hand om verkställigheten av ungdomspåföljderna. Vård inom socialtjänsten
har visat sig vara ett otillräckligt medel för att förhindra återfall i
brott för ungdomar. Oavsett om insatserna inom socialtjänsten sätts in
före eller till följd av en dom är innehållet detsamma - man koncentrerar
sig på den unges sociala bakgrund snarare än på det kriminella beteendet.

Unga brottslingar har särskilda behov av sociala och kurativa insatser.
Påföljden av dessa brottslingar bör ske inom ramen för kriminalvården,
med forskarledd, rehabiliterande verksamhet. Vi anser således att
påföljdssystemet för unga lagöverträdare behöver en genomgripande översyn där
utgångspunkten skall vara att verkställighet av påföljder också för unga
skall ske inom kriminalvården. Detta innebär bl.a. att påföljden överlämnande
till vård inom socialtjänsten avskaffas, ett ungdomsstraff för unga
lagöverträdare mellan 15 och 17 år införs och att den slutna ungdomsvården
skall verkställas på särskilda kriminalvårdshem som är anpassade och
avsedda för dessa ungdomar. Vidare bör nya påföljder som villkorligt
fängelse övervägas. Efter fyllda 18 år skall unga lagöverträdare inte
särbehandlas. Åtgärder som medling, familjerådsslag och tillrättavisning
skall kunna ske även om förundersökning inte är aktuell. Ordet "medling"
bör också bytas ut eftersom det leder tanken till en förhandlingssituation
där båda parter i viss mån måste ge med sig för att nå en samförståndslösning.

Ett viktigt led i det brottsförebyggande arbetet är att kunna ingripa när
ungdomar befinner sig i situationer som uppenbarligen innebär en allvarlig
risk för hans eller hennes hälsa. Polisen har i dag endast begränsade
möjligheter till detta. Vi anser att förarbetena till polislagens § 12 är
för snävt skrivna, vilket innebär att det måste föreligga extrema
omständigheter för att polisen skall kunna ingripa och förhindra att barn
kommer i kontakt med kriminella personer. Enligt vår mening måste lagen
ses över för att ge polisen bättre verktyg i det brottsförebyggande arbetet.

Det krävs också andra insatser när det gäller barn under 15 år som begått
brott. Det är exempelvis inte tillfredsställande att en 14-åring som grips
av polisen kan synas ha ett fläckfritt förflutet trots att han eller hon
har gjort sig skyldig till omfattande brottslighet. Den möjlighet polisen
har till registrering är otillräcklig, bl.a. då den endast omfattar
händelser inom den enskilda polismyndigheten. Det handlar inte heller om
registrering av brottsmisstanke i egentlig bemärkelse utan om en brottsanmälan
där en misstänkt gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör minderåriga
som misstänks för brott registreras i misstankeregistret så snart de övriga
förutsättningarna för registrering i detta register är uppfyllda.
Också förfarandet i ungdomsmål måste i vissa avseenden förbättras. En
sådan fråga rör domstolarnas skyldighet att kalla den tilltalades
vårdnadshavare till huvudförhandlingen. När någon som är under 18 år misstänks
för brott är vuxnas stöd betydelsefullt. Det är också viktigt att föräldrar
och andra som står den unge nära medvetandegörs om den unges förehavanden
för att på så sätt kunna ta sitt ansvar. Vi anser att lagen tydligt bör
föreskriva att föräldrar i allmänhet är skyldiga att närvara både vid
förhör och huvudförhandling, oavsett om de är vårdnadshavare eller ej.
Enligt vår mening bör föräldrar i sådana situationer åläggas en principiell
lagfäst närvaroplikt, undantag kan dock behöva göras.
Regeringen bör få i uppdrag att genom tilläggsdirektiv till den ovan nämnda
utredningen se till att denna bedrivs i linje med vad vi här anfört. Detta
innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju233, Ju264, Ju292, Ju375,
Ju394, Ju465 och So413 i dessa delar. Övriga här aktuella motioner bör
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

2. Påföljder m.m. för unga lagöverträdare, punkt 1 (fp)
av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om påföljder m.m. för unga lagöverträdare. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju375, 2003/04:Ju425 yrkande 1,
2003/04:Ju465 yrkande 12 och 2003/04:Ju477 yrkande 7 och avslår motionerna
2003/04:Ju233, 2003/04:Ju264, 2003/04:Ju287, 2003/04:Ju292 yrkandena 6,
7 och 11-14, 2003/04:Ju349 yrkande 8, 2003/04:Ju357 yrkande 2, 2003/04:Ju373,
2003/04:Ju377, 2003/04:Ju394 yrkandena 5, 7, 9 och 10, 2003/04:Ju399,
2003/04:Ju411 yrkande 5, 2003/04:Ju445 yrkande 1, 2003/04:Ju450 yrkandena
1-4, 6-8, 10 och 11 och 2003/04:So413 yrkande 12.
Ställningstagande
Ett kriminellt beteende grundläggs ofta tidigt. Samhällets reaktioner på
detta måste vara snabb, konsekvent och tydlig. Det är viktigt att tidigt
identifiera de barn som har svårigheter att anpassa sig. Här har vuxenvärlden
och skolan en mycket betydelsefull uppgift i att förmedla normer och
överföra värderingar. Det är ofta i skolan som konflikterna under uppväxtåren
ställs på sin spets, och barnen måste i skolan få lära sig att grundläggande
normer upprätthålls och gäller för alla. Denna uppgift kan inte ersättas
av socialtjänstens insatser. Som vi ser det måste skolan flytta fram sina
positioner så att behovet av insatser inom socialtjänsten minskar. Skolans
uppdrag bör alltså bli tydligare i denna fråga.
För att myndigheterna skall kunna vidta adekvata åtgärder krävs att de
har tillgång all relevant information när en ung person misstänks för ett
brott. Det är inte tillfredsställande att en 14-åring som grips av polisen
kan synas ha ett fläckfritt förflutet trots att han eller hon har gjort
sig skyldig till omfattande brottslighet. Den möjlighet polisen har till
registrering är otillräcklig bl.a. eftersom den endast omfattar händelser
inom den enskilda polismyndigheten. Det handlar inte heller om registrering
av brottsmisstanke i egentlig bemärkelse utan om en brottsanmälan där en
misstänkt gärningsman kan anges. Enligt vår mening bör minderåriga som
misstänks för brott registreras i misstankeregistret så snart de övriga
förutsättningarna för registrering i detta register är uppfyllda.
Det anförda har tagit sikte på det förebyggande arbetet. Härutöver anser
vi att det behövs en del förändringar i fråga om förfarandet i ärenden
där unga är misstänkta för brott. Det är viktigt med snabba reaktioner på
ungdomars brott. För att förbättra förutsättningarna för en skyndsam
handläggning av ungdomsmål, utan att för den skull ge avkall på rättssäkerheten,
skall särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet kunna inrättas liksom
speciella ungdoms- och jourdomstolar. Särskilda kompetenskrav bör ställas
på dem som arbetar vid dessa rotlar respektive domstolar.
Det förslag till försöksverksamhet med ett snabbförfarande i brottmål som
nyligen lagts fram ser vi som ett steg i rätt riktning. Denna åtgärd är
dock inte tillräcklig. Åtgärderna bör alltså vara mer långtgående och
särskilt ta sikte på handläggningen av ungdomsmål.
En annan fråga som rör förfarandet är domstolarnas skyldighet att kalla
den tilltalades vårdnadshavare till huvudförhandlingen. De vuxnas stöd är
betydelsefullt. Det är också viktigt att föräldrar och andra som står den
unge nära medvetandegörs om den unges förehavanden för att på så sätt
kunna ta sitt ansvar. Vi anser att lagen tydligt bör föreskriva att
föräldrar i allmänhet är skyldiga att närvara både vid huvudförhandling,
oavsett om de är vårdnadshavare eller ej. Enligt vår mening bör föräldrar
i sådana situationer åläggas en principiell lagfäst närvaroplikt. Undantag
kan dock behöva göras i de fall då den ena föräldern tilldelats ensam
vårdnad och det föreligger en konflikt med den andra föräldern. Det bör
åligga domstolen att göra en lämplighetsbedömning av om båda föräldrarna
skall kallas till huvudförhandling med beaktande av vad som i förundersökningen
framkommit om den unges personliga förhållanden.
Regeringen bör få i uppdrag att genom tilläggsdirektiv till den ovan nämnda
utredningen se till att denna bedrivs i linje med vad vi här anfört. Detta
innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju375, Ju425, Ju465 och Ju477
i dessa delar. Övriga här aktuella motioner bör inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

3. Påföljder m.m. för unga lagöverträdare, punkt 1 (kd)
av Peter Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om påföljder m.m. för unga lagöverträdare. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju373, 2003/04:Ju399, 2003/04:Ju411
yrkande 5, 2003/04:Ju445 yrkande 1 och 2003/04:Ju450 yrkandena 1-4, 6-8,
10 och 11 och avslår motionerna 2003/04:Ju233, 2003/04:Ju264, 2003/04:Ju287,
2003/04:Ju292 yrkandena 6, 7 och 11-14, 2003/04:Ju349 yrkande 8,
2003/04:Ju357 yrkande 2, 2003/04:Ju375, 2003/04:Ju377, 2003/04:Ju394 yrkandena
5, 7, 9 och 10, 2003/04:Ju425 yrkande 1, 2003/04:Ju465 yrkande 12,
2003/04:Ju477 yrkande 7 och 2003/04:So413 yrkande 12.
Ställningstagande
Normöverföring från vuxna till barn är en förutsättning för spridandet av
grundläggande värderingar. Det största ansvaret för denna normbildning
ligger hos familjen och andra vuxna som är samhällets bästa brottsförebyggande
resurs. Familjepolitikens roll är att få till stånd trygga familjer med
möjlighet att styra sin vardag. Det är ofta i skolan som konflikterna
under uppväxtåren ställs på sin spets, och barnen måste i skolan få lära
sig att grundläggande normer upprätthålls och gäller för alla.
Om detta inte fungerar måste samhället gripa in och tidigt och tydligt
göra klart vilka regler som gäller, samtidigt som insatser görs för att
stärka familjens förmåga att bidra med normöverföring och uppfostran, t.
ex. genom familjerådslag. Att barnomsorgen, skolan, föreningslivet och
socialtjänsten härvid har en roll att spela är uppenbart.
När det gäller just det förebyggande arbetet vill jag dessutom särskilt
lyfta fram sambandet mellan kriminalitet och neuropsykiatriska funktionshinder.
I det skede forskningen nu befinner sig har det blivit allt lättare att
urskilja en rad riskfaktorer för framtida brottslighet. Det börjar alltså
bli möjligt att identifiera riskgrupper, naturligtvis utan att det för
den skull i det enskilda fallet är möjligt att göra en prognos. En sådan
grupp där risken för framtida brottslighet är avsevärt större än normalt
är barn med neuropsykiatriska funktionshinder. Det är också klarlagt att
vuxna med sådana funktionshinder begår brott i en ovanligt stor omfattning.
Såväl barn som vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder bör alltså
uppmärksammas på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet. Kunskapsläget
måste snabbt förbättras och nya kunskaper tillämpas. I det allmänna arbetet
för välfärd skulle detta kunna ske inom ramen för en nationell strategi
för brottsförebyggande insatser på individnivå.
När unga begått brott är det enligt min mening viktigt med snabba reaktioner.
För att förbättra förutsättningarna för en skyndsam handläggning av
ungdomsmål, utan att för den skull ge avkall på rättssäkerheten, skall
särskilda ungdomsrotlar inom åklagarväsendet kunna inrättas liksom speciella
ungdoms- och jourdomstolar. Särskilda kompetenskrav bör ställas på dem
som arbetar vid dessa rotlar respektive domstolar.
Det förslag till försöksverksamhet som nyligen presenterats om ett
snabbförfarande för brottmål är ett steg i rätt riktning. Denna åtgärd är
dock inte tillräcklig. Åtgärderna bör alltså vara mer långtgående och
särskilt ta sikte på handläggningen av ungdomsmål.
Under de senaste åren har det framkommit att det nuvarande omhändertagandet
av unga lagöverträdare inom socialtjänsten har stora brister. Särskilt
bekymmersamt är att socialtjänsten uppenbarligen inte har den kunskap om
den straffrättsliga regleringen som behövs för att förstå vikten av att
vårdplaner upprättas. Detta kan leda till att vården får en mindre lämplig
utformning. Men värre är att bristen på vårdplan och därmed vårdbehovsbedömning
kan medföra att den unge inte döms till en adekvat påföljd. Enligt min
mening var det således hög tid att den nu inledda översynen igångsattes.
Denna översyn bör även avse socialtjänstens insatser för de lagöverträdare
som inte fyllt 15 år.
Medlingsinstitutet bör utvecklas. Det är därvid viktigt att medlingsverksamheten
får ett tydligt regelverk. För att förstärka medlingsinstitutet bör det
finnas en möjlighet för åklagaren att meddela åtalsunderlåtelse för
straffmyndiga under 18 år som har deltagit i medling. Det bör alltså vara
möjligt att lagföra unga lagöverträdare genom medling.
Regeringen bör få i uppdrag att genom tilläggsdirektiv till den ovan nämnda
utredningen se till att denna bedrivs i linje med vad jag här anfört.
Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna Ju373, Ju399, Ju411,
Ju445 och Ju450 i här aktuella delar. Övriga här aktuella motioner bör
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

4. Påföljder m.m. för unga lagöverträdare, punkt 1 (c)
av Johan Linander (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om påföljder m.m. för unga lagöverträdare. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju349 yrkande 8 och avslår motionerna
2003/04:Ju233, 2003/04:Ju264, 2003/04:Ju287, 2003/04:Ju292 yrkandena 6,
7 och 11-14, 2003/04:Ju357 yrkande 2, 2003/04:Ju373, 2003/04:Ju375,
2003/04:Ju377, 2003/04:Ju394 yrkandena 5, 7, 9 och 10, 2003/04:Ju399,
2003/04:Ju411 yrkande 5, 2003/04:Ju425 yrkande 1, 2003/04:Ju445 yrkande 1,
2003/04:Ju450 yrkandena 1-4, 6-8, 10 och 11, 2003/04:Ju465 yrkande 12,
2003/04:Ju477 yrkande 7 och 2003/04:So413 yrkande 12.
Ställningstagande
Det finns i dag segregerade områden i Sverige med stor arbetslöshet och
omfattande sociala problem, vilket ofta leder till ett ökat utanförskap
och i förlängningen till en ökad kriminalitet. Särskilt i storstadsområdena
finns en omfattande boendesegregation. Naturliga kontakter och personliga
relationer med andra grupper går ofta förlorade i segregerade stadsdelar.
Om invandrare och infödda svenskar bor och arbetar tillsammans skapas
däremot personliga relationer som ger kunskap om och förståelse för
varandra. Bostadspolitiken är därför en central del i skapandet av ett
integrerat samhälle. Åtgärder för att motverka segregationen har även
brottsförebyggande betydelse.
Inom ramen för bostadspolitiken kan brottsförebyggande åtgärder vidtas
också på ett annat plan. Många människor upplever i dag en rädsla för
inbrott, överfall, våldtäkt och andra kriminella handlingar i den egna
hemmiljön. Det går emellertid att skapa en ökad trygghet i bostadsområden
om man planerar och skapar kreativa, varma och välkomnande miljöer. Det
är viktigt att de boende själva får möjlighet att föreslå förändringar
och medverka i genomförandet. Brottsförebyggande aspekter bör således
alltid finnas med i planeringen av bostadsområden och i övrig samhällsplanering.

Regeringen bör ges i uppdrag att utreda bostadspolitikens betydelse och
återkomma till riksdagen med förslag på de lagändringar och övriga åtgärder
som kan behövas. Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion
Ju349 i denna del. Övriga här aktuella motioner bör inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.

5. Drogtest på barn under 15 år, punkt 2 (m, kd)
av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Cecilia Magnusson (m) och Peter
Althin (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om drogtest på barn under 15 år. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 2, 2003/04:Ju394 yrkande 8,
2003/04:Ju445 yrkande 4, 2003/04:So345 yrkande 6, 2003/04:So414 yrkande
10 och 2003/04:So578 yrkande 4.
Ställningstagande
I dag kan det vara svårt att ge en människa under 15 år tidig hjälp när
det finns misstanke om narkotikamissbruk. Samhällets möjligheter att hjälpa
den unge försvåras av gällande regler om kroppsbesiktning m.m. Vi anser
att verkningsfulla åtgärder måste till för att stävja narkotikamissbruket
som kryper allt längre ned i åldrarna. En sådan åtgärd skulle vara att
införa en möjlighet till provtagning - blodprov och urinprov - också på
barn mellan 12 år och 15 år när narkotikabruk misstänks. Denna lagfästa
möjlighet skulle komma till användning när barnet, eller dess föräldrar,
inte vill medverka till provtagning. Syftet med provtagningen skall vara
att ge socialtjänsten underlag för en bedömning av vilka stödåtgärder som
behövs i det enskilda fallet. Det är således inte fråga om en provtagning
i bevissyfte av den typ som är möjlig att genomföra på straffmyndiga
personer med stöd av rättegångsbalkens regler. Regeringen bör få i uppdrag
att lägga fram ett förslag för riksdagen med den inriktning vi här har
angett.
Särskilt yttrande

Påföljder m.m. för unga lagöverträdare, punkt 1 (v)
Rolf Olsson (v) anför:

Häktesmiljön är oftast inte anpassad för personer under 18 år. Jag har
vid flera tillfällen tidigare tagit upp frågan om situationen för unga
häktade. För några år sedan ledde detta arbete fram till ett tillkännagivande
av innebörd att frågan skulle utredas. Tyvärr har det dröjt innan arbetet
kommit i gång. När nu frågan tagits upp i direktiven till
Ungdomsbrottsutredningen
har jag valt att inte reservera mig till förmån för motion Ju357 i denna
del.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:Ju233 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att finna nya, effektivare påföljder för att stoppa unga brottslingar.
2003/04:Ju264 av Magdalena Andersson och Ulla Löfgren (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ändring av ordet "medling" i lagen om medling med anledning av brott.

2003/04:Ju287 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ökat samarbete mellan kriminalvården/närpolisen, socialtjänsten och
skolan.
2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2. Riksdagen beslutar ge polisen möjlighet att utföra drogtester på
barn över tolv års ålder i enlighet med vad som anförs i motionen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjens betydelse för brottsförebyggande arbete.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om familjerådslag.
11. Riksdagen beslutar avskaffa vård inom socialtjänsten som en
självständig påföljdsform för unga brottslingar.
12. Riksdagen beslutar införa särskilda kriminalvårdshem för unga
brottslingar i enlighet med vad som anförs i motionen.
13. Riksdagen beslutar införa villkorligt fängelsestraff som påföljd
för unga brottslingar.
14. Riksdagen beslutar avskaffa regeln att personer mellan 18 och 21
år endast får dömas till fängelse om särskilda skäl föreligger.
2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder mot utanförskap och segregation som grund för
brottsbenägenhet.
2003/04:Ju357 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra situationen för unga i häkte.
2003/04:Ju373 av Ingemar Vänerlöv (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att uppmärksamma sambanden mellan kriminalitet, missbruk och
neuropsykiatriska funktionshinder inom kriminalvården och i det
brottsförebyggande
arbetet.
2003/04:Ju375 av Allan Widman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i mortionen anförs
om skyldighet för vårdnadshavare att närvara vid huvudförhandling där
omyndig står åtalad.
2003/04:Ju377 av Allan Widman (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att utreda en sänkning av den svenska straffmyndighetsåldern.
2003/04:Ju394 av Beatrice Ask m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lokala handlingsplaner mot ungdomskriminalitet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om polisens möjligheter till ingripande i vissa situationer.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om drogtest av ungdomar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kriminalvårdshem för unga brottslingar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om rättskedjans normerande verkan.
2003/04:Ju399 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om normöverföring och självkontroll som strategi i det brottsförebyggande
arbetet.
2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilda ungdomsrotlar inom åklagarorganisationen.
2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förebyggande insatser från skola och sociala myndigheter för
att minska risken för att barn kommer snett i livet.
2003/04:Ju445 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt,
långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för
att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om
värdeöverföringens betydelse och om stärkande av barns inre kontroll.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att tillåta provtagning på ungdomar under 15 år vid allvarlig
misstanke om narkotikamissbruk.
2003/04:Ju450 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av insatserna mot minderåriga brottslingar i syfte
att åstadkomma en adekvat omorganisation av socialtjänstens insatser eller
skapandet av ett helt nytt system för insatserna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av snabb åtgärdshantering för unga lagöverträdare.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om påskyndande av handläggningen av ungdomsmål genom att inrätta
ungdoms- och jourdomstolar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att socialförvaltningarna uppmärksammas på konsekvensen av att
unga lagöverträdare kan få felaktig påföljd om inte en vårdplan upprättats.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utvärdering av påföljden för personrån.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att medlingsverksamheten får ett tydligt regelverk.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheten att kunna meddela åtalsunderlåtelse om den unge
deltagit i medling.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av tilläggsdirektiv till den nu tillsatta
utredningen om unga lagöverträdare.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att uppmärksamma sambanden mellan kriminalitet, missbruk
och neuropsykiatriska funktionshinder inom kriminalvården och i det
brottsförebyggande arbetet.
2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om registrering av underåriga i misstankeregistret.
2003/04:Ju477 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättandet av speciella ungdoms- och jourdomstolar.
2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om drogtester av barn under 15 år.
2003/04:So413 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avskaffande av påföljden överlämnande till vård enligt
socialtjänsten för unga lagöverträdare.
2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

10. Riksdagen beslutar om att polisen skall ha möjlighet att drogtesta
ungdomar över tolv år när misstanke finns om användning av narkotika.
2003/04:So578 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om provtagning på personer under 15 år.