Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Unga lagöverträdare

Betänkande 2007/08:JuU16

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
24 april 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Unga lagöverträdare(pdf, 184 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:16 Unga lagöverträdare

Beslut

Nej till motioner om unga lagöverträdare (JuU16)

Riksdagen sa nej till motioner om unga lagöverträdare från allmänna motionstiden åren 2006 och 2007. Motionerna handlar bland annat om brottsförebyggande arbete, påföljder, myndighetssamverkan och polisens arbete.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 12

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-03-25
Justering: 2008-04-03
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-04
Trycklov: 2008-04-04
Trycklov: 2008-04-07
Reservationer: 4
Betänkande 2007/08:JuU16

Alla beredningar i utskottet

2008-03-25

Nej till motioner om unga lagöverträdare (JuU16)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner om unga lagöverträdare från allmänna motionstiden åren 2006 och 2007. Motionerna handlar bland annat om brottsförebyggande arbete, påföljder, myndighetssamverkan och polisens arbete.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-04-23
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:JuU16, Unga lagöverträdare

Debatt om förslag 2007/08:JuU16

Webb-tv: Unga lagöverträdare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Kerstin Haglö (S)
Anf. 64 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! I dagens debatt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden som rör unga lagöverträdare. Vi socialdemokrater har i betänkandet ett särskilt yttrande och fyra reservationer. Givetvis står vi bakom alla våra reservationer, men jag vill här och nu yrka bifall till reservation 1 som berör det brottsförebyggande arbetet. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är med det brottsförebyggande arbetet, då det gäller att förhindra att våra barn och ungdomar hamnar i ett destruktivt beteende som kan leda till en kriminell livsstil. Alla barn och ungdomar har rätt till en trygg uppväxt. Med tryggheten som grund kan utvecklingen mot vuxenlivet ske med både förväntan och glädje. Men att vara ung i dag är inte alltid så lätt, för bakom ungdomsåren döljer sig även ängslan, lockelse och faror - ängslan att inte duga inför andra, att inte räcka till i skolan eller att man gör saker som man egentligen inte vill för att bevisa att man är en i gänget. Ibland driver jakten på spänning också fram handlingar man önskar ogjorda med konsekvenser som skadegörelse, misshandel, stöld och bråk. Ett ögonblicks verk och någon blir brottsoffer och en annan gärningsman. Vi ska ändå vara medvetna om att de flesta ungdomar som begår brott gör det en enstaka gång, till exempel snattar eller klottrar. Det är en liten grupp ungdomar som i tidig ålder begår lindriga brott och sedan går vidare i sin bana och fortsätter till mycket allvarliga och svåra brott. I Sverige finns i dag cirka två miljoner personer under arton år. Dessa barn och ungdomar har rättigheter enligt FN:s barnkonvention. Det är vi vuxna som bär ansvar för att barns rättigheter tillgodoses. Därför måste vi också ha goda kunskaper om deras villkor och behov och god kännedom om deras egna synpunkter. Det är inte minst viktigt för oss politiker som ska fatta besluten. Herr talman! Ingen vuxen kan ifrågasätta sitt ansvar. Här finns inga läktarplatser. Att reagera och agera när barn och ungdomar far illa är ett ansvar som delas av oss vuxna. Det krävs mod och kurage att agera och sätta gränser som kan ge trygghet och reparera det som går galet. Ett framgångsrikt arbete för att minska nyrekrytering till den kriminella banan, minska brottsligheten och framför allt öka tryggheten kräver ett brett engagemang. Det gäller såväl nationellt politiskt - hos oss här i riksdagen som stiftar lagar - som regionalt och framför allt kanske på det lokala planet där kunskap, kompetens och erfarenhet finns inom skola, socialtjänst, polis och inte minst inom fritids- och föreningslivet. Riksidrottsförbundet visar i sin studie att 68 procent av barnen i åldern 13-15 år och 55 procent i åldern 16-18 år tränar eller tävlar i en idrottsförening. Det är helt fantastiskt. Jag högaktar alla dessa ideella insatser av ledare för bland annat fotbollslag och hästsporter. Vilket brottsförebyggande arbete de utför! Polisen ska finnas i ungdomars vardag, på kvällar och helger då risken att råka illa ut är särskilt stor. Polisen ska också finnas i samverkan med skolan. Vi socialdemokrater lyfter i en av våra reservationer upp frågan om kontaktpoliser. Den socialdemokratiska regeringen gav ett uppdrag till Rikspolisstyrelsen att se till att lokal polis knöts till skolorna, en så kallad kontaktpolis. Poliserna skulle bygga förtroende och relationer och informera om droger. Men de skulle också utreda det som hände på skolan. Vid brott var tanken att eleverna skulle känna trygghet i att veta vem man skulle ringa. Med god förkunskap och raka kontakter med barn och ungdomar, men också med föräldrarna, är vi övertygade om att det skulle bli bättre undersökningar och fler som vågar anmäla. Mobilnumret till den lokala polisen skulle finnas tillgängligt på anslagstavla eller hemsida. Herr talman! Så blev det inte. I betänkandet svarar visserligen majoriteten i justitieutskottet att samtliga polismyndigheter samarbetar med grund- och gymnasieskolan runt om i landet. Utskottsmajoriteten menar att den lokala problembilden och därmed behovet av kontaktpoliser kan variera mellan länen. Det är upp till polismyndigheterna att organisera detta arbete. Med andra ord händer det inget. Jag känner igen likgiltigheten. Det talas vitt och brett om hur mycket som ska göras, men man vågar inte styra sin egen verksamhet. Det var likadant med de särskilda resurserna till människohandel som togs bort. Där vågade man inte styra polisen. Det egna förslaget att polisen skulle bli en polismyndighet har man gömt någonstans lång ned i byrålådan på departementet. Jag vet inte ens om Säpo hittar den. Men det är väl bättre att den borgerliga regeringen och dess företrädare i regeringen säger som det är. Man vill inte se kontaktpoliser i skolan. Man vill inte att polisen ska bygga förtroende och arbeta brottsförebyggande. I stället vill man se tuffare tag med tvångsvisa drogtester, ordnings- och uppförandebetyg i skolan och skärpt skadeståndsansvar för föräldrarna. Det stora problemet är att borgerligheten tror att tydlighet är detsamma som repressivitet. Inga barn och ungdomar mår bra av att tryckas ned. Barn och ungdomar behöver vuxna människors förtroende. Att agera snabbt är att vara tydlig. Att vara tydlig är att bry sig om. Skola, polis och socialtjänst behöver visa tydlighet tillsammans med familjen, och det måste ske på det lokala planet i det dagliga arbetet. Kontaktpoliserna var en bra början på detta. Nu sjabblar borgerligheten bort det. Som politiker måste man vilja och veta vilka mål man vill prioritera. Herr talman! Regeringen fattade för en tid sedan beslut om en utredning som ska lämna förslag som innebär att den brottsbekämpande myndigheten med tvång ska få drogtesta barn under 15 år som misstänks vara drogpåverkade. Vi avvaktar vad utredningen kommer fram till, framför allt vad gäller behovet av detta. I dag är det fullt möjligt att med vårdnadshavares och den unges medgivande ta frivilliga drogtester. Vad är problemet? Vart tog samverkan och föräldraansvaret vägen? Varför ska man stänga ute barnet och föräldrarna från en dialog? Föräldrar, eller vårdnadshavare, ska medverka i en sådan här process från första stund. Det är polisen som kan föra en sådan dialog. Polisen säger att de inte tycker att det är något svårt: Vi åker hem om vi får ett tips. Vi samtalar med den unge och vårdnadshavaren. Kommer vi fram till att ett drogtest är den bästa lösningen brukar i regel föräldrarna följa med till polisstationen. I andra fall kan enbart misstanken och att barnet konfronteras med den göra att de erkänner och man kan snabbt försöka gå in med motivationsarbete och ge råd och stöd. Herr talman! När man som vuxen, exempelvis som lärare, ser den unge fara illa och det gäller misstanke om narkotika, alkohol eller psykisk ohälsa måste man reagera och agera på ett sådant sätt att tilliten till vuxna finns kvar och den unge inte kränks. Att vi i dag ser en utveckling där fler grund- och gymnasieskolor väljer att införa frivilliga drogtester ställer ett antal frågor på sin spets. Hur bekräftas samtycket från barnet då det är över 15 år? Hur tas kontakt med föräldrarna och barnet för ett samtycke för den som är under 15 år? Det är ett samtycke som absolut inte får vara villkorat. Vem garanterar att det inte är frivillighet under tvång? Vilken garanti har vi för att våra barn inte tvångstestas i skolan? Vilka metoder används och hur tillförlitliga är de? Hur går provtagningen till? Vad gör skolan med det kvitto de får om det är positivt? Är det först då kontakt tas med föräldrar och socialtjänst? Mot dessa frågor ska svaret ställas. Redan i dag har skolan en skyldighet att vid minsta misstanke om att ett barn missbrukar narkotika ska föräldrarna kontaktas. Man har också en anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Herr talman! Ett brottsförebyggande arbete kräver att ett samhälle håller fast vid hög generell välfärd för att alla barn och ungdomar ska få chans till en god uppväxt. Föräldrarna är en viktig del i barnens liv. Samhällets roll är att stödja och komplettera föräldrarna i deras föräldraskap. Samhället har särskilt ansvar att stödja och skydda de barn vars föräldrar på grund av till exempel missbruk eller sjukdom inte fullt ut klarar sitt föräldraansvar. Den lilla familjen måste känna trygghet i den stora familjen, samhället. Den borgerliga politiken går i motsatt riktning för att förebygga. Klyftorna ökar. Pappa får sämre ersättning vid arbetslöshet. Fler och fler familjer tvingas gå från trygghetssystem till bidrag. Hälften av våra kommuner ökar i dag socialbidraget. Lärartätheten blir sämre, vilket vi nu ser här i Stockholm. Listan kan göras lång. De som drabbas är de barn och ungdomar som lever i riskzonen. Med den politik som nu förs blir konsekvenserna för dessa barn och ungdomar och deras familjer att de tvingas in i och blir kvar i ett utanförskap som ni säger er vilja bekämpa. Detta utanförskap finns för att några familjer ska få leva i ett ovanförskap. Det är en orättvis, ojämlik och oansvarig politik. Vi socialdemokrater ser andra lösningar. Det finns bättre vägar att gå så att våra barns och ungdomars utsatthet minskar och deras trygghet ökar.
Lena Olsson (V)
Anf. 65 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag står givetvis bakom de reservationer där Vänsterpartiet finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1. Jag kan instämma i allt som Kerstin Haglö här har sagt. Jag behöver inte upprepa det. Det var ett mycket bra anförande. Jag ska därför inte hålla något långt anförande. Det bästa brottsförebyggande arbetet är att minska inkomstklyftorna mellan människor. Jag kommer ihåg en debatt här när man sade att man värnar om alla barn. Även arbetslösa och sjuka har barn. Barn kan bli väldigt drabbade av att deras föräldrar blir arbetslösa eller sjuka. Med den förda politiken får man till exempel i min kommun i dag inte hjälp från Försäkringskassan utan man blir hänvisad till något annat. Om man inte har några besparingar får man sälja huset eller göra vad som helst. Då hamnar man naturligtvis på kommunens socialkontor och man får begära socialbidrag. Det är kontentan av den politik som bedrivs i dag. Man sänker skatterna för dem som har fickorna hur fulla som helst, och de som behöver sin sjukersättning får gå på socialbidrag. Det här kan inte fortsätta längre. Det här har ökat ganska dramatiskt i min kommun under det senaste året. Då kan man fråga: Vad skördar detta? Barn ser hur kompisarna får saker och blir kanske retade för att de inte får samma saker. På dagis är det kanske så många barn att personalen inte ser de barn som har problem. Och i skolan har vissa barn problem att lära sig skriva, läsa och räkna, men det finns inte tillräckligt med lärare som ger stöd till dessa barn. Det är vad den förda politiken i dag innebär. Det är en politik för ökade klyftor, och jag tror att den kommer att leda till att unga i större utsträckning begår brott. Det tycker jag att vi ska undvika. Nu kommer säkert någon att gå upp och säga att vi inte ska ha någon budgetdebatt. Men detta är grundläggande. Vill man verkligen göra någonting åt dessa problem fryser man inte bidragen till kommuner och landsting 2009 och 2010.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 66 Mehmet Kaplan (Mp)
Herr talman! Jag hade förberett mig för att gå upp i talarstolen och bara yrka bifall till den reservation som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Men i går läste jag en krönika i en av våra stora dagstidningar och började gräva lite grann i mina papper och sådant som vi i utskottet har fått oss tillsänt. Jag vill ta upp en tråd inom just det brottsförebyggande området. När det gäller unga lagöverträdare är detta en ytterst viktig verksamhet. Det är människor som kanske är bara i början av sitt kriminella beteende. Det är personer som har hamnat i fel sammanhang, och det är personer som har börjat missbruka olika substanser. Jag ska ta upp det område som jag själv känner bäst, nämligen Stockholm. Jag bor i Husby. Jag vet att Polismyndigheten i Stockholms län har vidtagit flera åtgärder just för att förhindra och upptäcka våldsbrott framför allt bland unga människor och för att förhindra att de hamnar i en kriminell livsstil. En sådan åtgärd handlar om dialogpoliser. Jag har själv vid ett flertal tillfällen fått möjlighet att tala med personal inom denna verksamhet. De jobbar särskilt i samband med planering av idrottsevenemang och demonstrationer och försöker vara nära människor och särskilt ungdomar. De är särskilt utmärkta och har särskilda kläder på sig och uppträder på ett sådant sätt att de inger förtroende. När jag har talat med personal inom denna verksamhet men också inom andra verksamheter som genomförs i bland annat Stockholm har jag upplevt att det finns en stor förståelse för hur Sverige ser ut i dag. Man försöker vara väldigt noga med att inte peka ut människor på basis av deras ursprungskulturer eller på basis av hur de är klädda eller beter sig utöver det brottsliga beteendet. Så kallad racial profiling är vi förhoppningsvis långt borta från, men det förekommer i många andra länder. Man ger sig på en grupp ungdomar, oftast unga killar, bara för att de råkar ha mörkt hår eller ser ut att ha ett ursprung i något annat land. Döm då om min förvåning när jag läser att en av våra brottsbekämpande myndigheter och verksamheten inom denna, nämligen Rikskriminalpolisen och dess chef helt plötsligt och utan förvarning tar sig rätten att uttrycka sig väldigt klumpigt. Herr talman! Jag vill passa på att lyfta fram den här frågan eftersom den har väldigt mycket att göra med det nya Sverige och ungdomskulturen. Jag ska läsa innantill ur Rikskriminalpolisens verksamhetsberättelse. Där står följande: "Vi har levt ett ganska skyddat liv en bit från allfarvägen. Vidare har vi en kultur som bygger på gemensamma värderingar om att ta hand om sin nästa, värna om de svaga och respektera allas integritet." Det är alltså vi här i Sverige. Vidare står det: "Migrationen innebär att vi får influenser från andra kulturer med andra värdegrunder. En del av dem som kommer hit har flytt undan krig, svält, naturkatastrofer, religiösa och etniska utrensningar osv. De kommer ofta från samhällen som kollapsat och där lag och ordning är ett passerat stadium. Där mord, tortyr, våldtäkt, rån, stöld och övergrepp har blivit en naturlig vardag." Detta är alltså hämtat från Rikskriminalpolisens verksamhetsberättelse från 2007 som man har tryckt upp i många exemplar. Detta är också ett osedvanligt tydligt exempel på det samhälle som vi lever i i dag, där drygt 10 procent har någon form av koppling till andra kulturer eller är födda utomlands eller liksom jag var väldigt små när de kom hit till landet. Den förståelsen verkar i grunden inte riktigt ha sipprat igenom en sådan här text i det som är en verksamhetsberättelse och som sprids inte bara till justitieutskottets ledamöter utan till andra myndigheter, till och med utomlands. Det finns nämligen en del i verksamhetsberättelsen som delvis tar upp just ungdomsbrottslighet, en text på engelska. Som tur är för oss här inne och för Rikskriminalpolisen är inte just det som jag läste upp översatt till engelska, så vi slipper skämmas när det sprids till utlandet. Den här texten och det här sättet att uttrycka sig är förlegat. Jag är väldigt glad över att de här tankarna inte fördes upp när vi diskuterade frågan i utskottet tillsammans med bland annat chefen för Rikskriminalpolisen. Jag hoppas att det är ett stort misstag, att det var någon tjänsteman som satt och skrev ned detta och att chefen inte riktigt såg vad hon skrev under. Det här handlar väldigt mycket om det brottsförebyggande arbetet, det som vi i s, v och mp har tagit upp i betänkandet när det gäller just unga lagöverträdare. Det handlar om att få människor, dessa unga människor, att känna att Sverige är ett land som tar hand om alla sina medborgare oavsett ursprung och att det sätt som vi hanterar människor på bygger på en gemensam värdegrund. Den värdegrunden jobbar vi med varje dag. De föregående talarna har tagit upp det brottsförebyggande arbetets roll. Jag instämmer helt och fullt i det och tillägger att det nya Sverige, som vi i dag tillsammans försöker skapa en bättre framtid för, inte är betjänt av den typen av misstag som jag tidigare läste upp. I grunden är det en oerhört viktigt del. Det majoriteten har tagit upp i motionssvaren är i mångt mycket någonting som vi delar från Miljöpartiets sida. Men just synen på det brottsförebyggande arbetet, i kombination med hur det nya Sverige ser ut i dag, hoppas jag att ledamöterna från alliansen ser över en gång till.
Helena Bouveng (M)
Anf. 67 Helena Bouveng (M)
Herr talman! I en Brårapport som kom nyligen konstateras att andelen unga som stulit eller varit delaktiga vid skadegörelse minskat med nära 30 procent de senaste tio åren. Även andelen 15-åringar som begått våldsbrott mot person har minskat. Det tror jag gläder oss alla och är något vi bör ha med oss i debatten i dag. Vi får inte glömma bort att det bakom varje siffra finns allvarliga problem - en Stefan, en Pelle, en Mustafa som inte förstår eller inte bryr sig om gränser och respekt. Där finns också en Lisa, en Martin, en Ali som blivit offer för våld och fått ärr för livet. Kanske är det så att våldsbrotten blivit färre men värre. Nedgången visar dock att det går att göra något. Nu har vi en regering som har uppmärksammat problemen med ungdomsbrottsligheten, en alliansregering som har gjort och kommer att göra insatser som är nödvändiga. Den historiskt största satsningen på polisen gjordes redan 2007 med ett extra tillskott på 1,5 miljarder till rättsväsendet, plus ytterligare 415 miljoner kronor detta år. Det är en satsning som gör det möjligt att ha fler poliser, poliser som arbetar på tider och platser där man mest behövs, en synlig och närvarande polis i de miljöer där våra unga samlas. Ett led i regeringens tydliga uppdrag till polisen att prioritera ungdomsbrott är det initiativ som samtliga länspolismästare beslutade om, att från november 2007 till och med januari 2008 göra en särskild insats mot misshandel utomhus genom att öka polisens närvaro på utsatta tider och platser. Utgångspunkten var enkel: Mycket låg tolerans mot våld. Viktigt var: Flera tidiga ingripanden i situationer som riskerar att bli våldsamma, god kontakt med ordningsvakter, att beslagta alkohol enligt Kronobergsmodellen samt att vidta utredningsåtgärder och slutföra utredning eller möjliga åtgärder inom två dygn. Någon utvärdering är ännu inte klar, men jag är övertygad om att under denna tid har betydligt färre ungdomar begått brott och betydligt färre ungdomar blivit utsatta för brott. Jag har ingenting emot skolpoliser, men vill vi verkligen vidta krafttag mot ungdomsbrottsligheten är detta en viktigare prioritering än att sätta polisens resurser på patrullering på alla skolors skolgårdar. Jag hoppas att Socialdemokraterna kan hålla med mig om detta. Herr talman! Vi har väl alla hört talas om någon annan. Det måste vara en helt fantastisk person som tycks vara den som ska lösa det mesta. Jag tror lika mycket på någon annan som jag tror på tomten - förlåt alla barn! Vi måste utgå från att någon annan faktiskt inte finns. Därför är det material från Rikspolisstyrelsen som nu ska bearbetas i samtliga kommuner av stor vikt. Det är ett material som gör att man ska se till att samverkan mellan polis, socialtjänst och skola verkligen fungerar, att var och en får sitt tydliga ansvarsområde, definierar vem som är bäst på vad och att alla har en gemensam problembild just i sin kommun. Detta är inte minst viktigt vad gäller ungdomsbrottsligheten. Att falla mellan stolarna har tyvärr varit alltför vanligt, och någon annan har haft ansvaret. Nu är det slut med det. Det är också slut med att prata om att ungdomar är framtiden. Det är ett absolut livsfarligt resonemang. Våra ungdomar är i dag, och deras eventuella problem kan inte hänskjutas till morgondagen. Då är det för sent. För tidiga och tydliga insatser är det viktigaste att förhindra att våra unga människor fortsätter sin brottsliga bana. Finns det någon här som inte hört en ung kriminell fråga: Varför hände ingenting? De ungas erfarenhet är att vuxenvärldens reaktion var noll, i bästa fall ringa. Den "snällismen" är att göra våra unga i farozonen en björntjänst. Därför ser jag fram emot det som komma skall i den utredning som nu pågår i Justitiedepartementet beträffande unga lagöverträdare, en utredning som ska ge förslag på hur polisen ska utreda allvarliga brott som begås av barn under 15 år. Utredaren ska också titta närmare på om det finns behov av att utreda mindre allvarliga brott men som begås ofta av en ung person. I dag har vi ett fåtal vardagshjältar inom poliskåren som redan gör detta i hopp om att tidigt bryta en ung människas kriminella bana. Dessa behöver bli fler. Det behövs för alla ungdomar som i mycket unga år valt en kriminell karriär. Den sista delen i utredningen gäller frågan om polisen ska ha rätt att drogtesta våra ungdomar under 15 år utan föräldrars tillstånd. Jag tror att det är mycket viktigt att detta blir möjligt, inte minst för våra unga döttrars skull. En 14-årig Sandra som ena dagen älskar sin ponny, håller en Frida i handen och är duktig i skolan är nästa dag en helt annan tjej då smaken på amfetaminet har tagit överhanden. Vad fortsättningen blir tror jag inte att jag behöver beskriva. Chansen att jag som mamma skulle ha den minsta misstanke om att min Sandra skulle missbruka amfetamin finns inte. Chansen att Sandra skulle berätta för mamma och pappa är förmodligen ännu mindre. Om Sandra är en brottsling eller ett offer vet inte jag, men vad jag vet är att om det hade varit min Sandra skulle jag ha önskat att det drogtestet hade varit möjligt. Till sist, herr talman! En trygg barndom med föräldrar som kan sätta gränser, diskuterar värderingar runt köksbordet och bryr sig sjukt mycket borde alla barn ha rätt till. Tyvärr är det inte alltid så, och då måste vi andra hjälpa till, inte bara polisen, skolan och socialtjänsten utan vi alla. Glöm inte bort att det inte finns någon annan. (Applåder)
Mildred Thulin (C)
Anf. 68 Mildred Thulin (C)
Herr talman! I Sverige borde alla kunna känna sig trygga. Men så ser dessvärre inte verkligheten ut. Unga langar till andra unga, och unga rånar unga. Våld och grovt våld är vanligt när man går hem efter krogbesök och liknande på lördagskvällar, och tyvärr är ofta både förövare och brottsoffer minderåriga. Hur ska vi på bästa sätt förhindra att dessa ungdomsproblem växer? Det krävs kraftfulla åtgärder inom flera områden. Främst handlar det naturligtvis om att förebygga, upptäcka och rättssäkert och effektivt utreda och lagföra brott. Därför har regeringen genom regleringsbrev och utredningsuppdrag vänt sig till olika myndigheter för att inhämta aktuell kunskap om hur man bäst kan arbeta med unga lagöverträdare för att förhindra att de kommer snett redan tidigt i livet och i de fall så redan har skett, hur man bäst kan hjälpa dem att komma på rätt spår igen. Utredningsarbetet och den kommande beredningen bör man inte föregripa, och därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande. Att våra barn och ungdomar får en trygg uppväxt är av stor betydelse i det brottsförebyggande arbetet. Föräldrarna har huvudansvaret för att förmedla normer och värderingar till sina barn och ungdomar. I rollen som förälder uppkommer ofta frågor som föräldrar har svårt att prata om med sina ungdomar. Det är därför viktigt att alla föräldrar ges de verktyg som behövs för att hantera rollen som förälder och förmedlare av grundläggande värderingar. Ett bra samspel mellan skolan, föräldrar, frivilligorganisationer och föreningsliv är mycket värdefullt. Ungdomar befinner sig dessutom i en känslig ålder där det är lätt att påverkas av andras beteende och falla för grupptrycket. I kampen mot ungdomsbrottsligheten är det viktigt att ha detta i åtanke, och jag ser positivt på att flera av de åtgärder och samarbeten som pågår tar sikte just på det förebyggande arbetet. För att brott ska upptäckas och anmälas behöver vi synliga och närvarande poliser - poliser som vi alla känner förtroende för. En synlig och närvarande polis är nödvändigt såväl för det brottsförebyggande arbetet som för ett gott samarbete mellan skola och polis och mellan ungdomarna själva och polisen. Regeringen har gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att utveckla ett samarbete med skolan och skapa förtroendefulla relationer med barn och ungdomar. Detta samarbete kan se väldigt olika ut på olika orter. Det måste också vara upp till polisen att själv se hur man ska organisera det på respektive ort. I Eslöv har man till exempel en socialarbetare som sitter på polishuset någon gång. Det finns också andra åtgärder som kan göras för att polisen ska vara synlig. Här i Stockholms län har man genomfört de så kallade Cityhelgerna med ett fyrtiotal polismän som arbetar på utvalda platser i centrala Stockholm från fredag kväll till söndag morgon för att öka tryggheten och förebygga brott genom sin blotta närvaro. I bland annat Malmö och Stockholm finns mobila poliskontor som är ute kvälls- och nattetid varje fredag och lördag. Det är vuxna som är ute, och att vi vuxna finns närvarande för våra barn och ungdomar har stor betydelse. Jag har själv erfarenhet av att nattvandra, precis som många andra, och det känns väldigt viktigt att finnas till hands när våra barn och ungdomar hamnar i en otrygg situation eller där förekomsten av alkohol och narkotika ytterligare förstärker deras utsatthet. Vi får aldrig glömma att narkotikan finns där våra ungdomar finns! Langning av narkotika på skolorna där det ofta är tidigare elever på skolan som delar med sig av sitt problem är ett stort och mycket allvarligt sådant. Det är naturligtvis också allvarligt att både vuxna och ungdomar langar alkohol till varandra. Ett nytt sätt att skaffa narkotika är via Internet. I arbetet med att komma åt denna handel kan här nämnas att Rikskriminalpolisen har inrättat en särskild enhet som arbetar med narkotikaspaning på Internet. Regeringen har lagt fram direktiv till en utredning av drogtester på barn under 15 år. Här får vi vänta på resultatet, och vi får skäl att återkomma till frågan vid ett senare tillfälle. I Sverige har vi sedan många år med stolthet talat om att vi vill ha ett drogfritt samhälle. Det ska vi fortsätta med. Ett första steg till ett drogfritt samhälle är en drogfri skola, och då är drogtester av ungdomar under 15 år ett sätt att arbeta. Just nu ligger en utredning ute om översyn av de bestämmelser som gäller att utreda brott begångna av ungdomar under 15 år. År 2007 reformerades påföljdssystemet för unga lagöverträdare i syftet att begränsa användningen av böter som straff för unga lagöverträdare. Denna reform har också lett till att användningen av böter har begränsats och ersatts av bland annat ungdomstjänst. Denna förändring ser vi i Centerpartiet positivt på. Det visar tydligt för ungdomar att det inte är okej att begå brott samtidigt som den tar hänsyn till ungdomarnas låga ålder. Att bekämpa ungdomsbrottslighet och användning av alkohol och narkotika är nödvändigt för att minska risken för fortsatt kriminalitet längre fram i livet samt för att minska den följdkriminalitet som ofta följer på alkohol- och narkotikaanvändning. Genom tidigare, tydligare och tuffare åtgärder lägger vi grunden för att lyckas i detta arbete. Att vi lyckas är viktigt, inte bara för att bekämpa kriminaliteten i sig utan även för att de, särskilt ungdomar, som utsatts för brott ska se att samhället ser allvarligt på dessa övergrepp och att det vidtas åtgärder mot den som utför kriminella handlingar. På så vis kan vi också förhindra att de som själva tidigare utsatts för brott längre fram i livet blir de som hamnar i kriminalitet. Jag har nu nämnt flera åtgärder som redan har startats. Dessutom har vi flera utredningar på gång. Dem vill vi invänta resultatet av, och jag har mycket stora förhoppningar om att de kan ge oss ytterligare verktyg för att gå vidare i kampen mot ungdomsbrottsligheten. Den kampen måste vi vinna - det gäller våra barn och ungdomar och deras framtid! (Applåder)
Camilla Lindberg (Fp)
Anf. 69 Camilla Lindberg (Fp)
Herr talman! Vi har under alltför lång tid sett en missriktad välvilja som tillåtit människor att förstöra sina egna och andras liv i en rasande fart utan att samhällets vuxenvärld ingripit. Vi måste se till att det första brottet också blir det sista. I dag är huvudregeln att om gärningsmannen är under 15 år så utreds inte brottet över huvud taget. Det borde i stället vara huvudregeln och inte undantaget att utreda brott begångna av barn under 15 år. På så sätt markeras allvaret i kriminaliteten. För att förhindra att unga människor faller in i kriminella beteenden gäller det att agera tidigt och tydligt från samhällets sida. En trygg uppväxt är något av det absolut viktigaste och effektivaste hjälpmedlet för att bekämpa brottslighet, och jag tror alla vi här är rörande överens om att om vi här i riksdagen kunde lagstifta fram en trygg, lycklig och kärleksfull barndom åt våra barn och ungdomar i samhället skulle vi göra det bums. Självklart har föräldrarna det största ansvaret för att förmedla värderingar och normer till sina barn, men också skolan har en mycket betydelsefull roll för att ge barn och ungdomar goda värdegrunder. Vi måste få till stånd ett bättre samarbete mellan socialtjänst, psykiatri, polis och skola. Det är av största vikt för det förebyggande arbetet. Vi vet att det arbetet i dag fungerar bra i vissa kommuner och mindre bra i andra. Såväl Myndigheten för skolutveckling som Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att sammanställa kunskap om bra metoder när det gäller arbetet med unga. Mycket görs, men mycket kan säkert göras bättre. Ett bra samarbete mellan skola och polis förebygger brott. Hela 15 procent av de våldsbrott som barn söker vård för har tillfogats dem i skolan. Skolan måste präglas av en god arbetsmiljö och vara fri från kriminalitet. Allvarliga brott som begås i skolan måste polisanmälas. Redan i dag har en hel del skolor så kallade kontaktpoliser knutna till sig. Det förekommer även andra typer av insatser från polisens sida, vilket Mildred nämnde. Det finns till exempel mobila poliskontor som används under helger och kvällar. Projektet Cityhelg är ett bra exempel på hur polisen anpassar sina arbetsmetoder för att finnas på plats just där ungdomarna finns - och framför allt på de tider då behovet av synliga poliser är som störst. En annan viktig del i det förebyggande arbetet mot brottslighet är tydliga insatser mot alkohol och narkotika. En stor del av brottsligheten, även bland ungdomar, sker under alkohol- och drogpåverkan. Rikskriminalpolisen har i samarbete med Tullverket utvecklat samarbetsformer för att spåra narkotika över Internet. Men, herr talman, nya typer av droger dyker upp som svampar i mossan, och vi måste därför hela tiden tillföra resurser så att nya preparat kan narkotikaklassas på ett snabbt och effektivt sätt. Ju tidigare droganvändning upptäcks desto större är möjligheterna att genom snabba insatser hjälpa ungdomar att komma bort från drogerna. Drogtester på barn under 15 år skulle vara till hjälp för att så tidigt som möjligt kunna spåra och stoppa narkotikaanvändandet. Hittills har jag mest talat om förövarna som är under 15 år, men vi bör ha i minnet att det också finns en hel del brottsoffer i den åldersgruppen. Undersökningar visar att en stor del av dem som blivit utsatta för brott senare själva blivit förövare. Offren tar saken i egna händer. Den onda cirkeln måste brytas. Unga brottsoffer måste få kvalificerat stöd att bearbeta reaktioner efter brott. Det finns goda exempel på detta runt om i vårt land. Särskilda stödcentrum för unga brottsoffer har öppnats på många ställen. Dessutom är alla kommuner sedan 2008 skyldiga att erbjuda medling. I en motion som jag personligen känner mycket för, skriven av min partikollega Torkild Strandberg, yrkas bland annat på att bötesstraffet som påföljd för unga lagöverträdare ska avskaffas. Ungdomarna kan annars få en ekonomisk börda att släpa på under lång tid. Risken finns också att det i stället blir föräldrarna som betalar. Böter kan sända signaler till den unge om att man kan köpa sig fri från ett brott. Bötesstraff för unga lagöverträdare bör därför avskaffas. Det är med glädje jag kan konstatera att delar av den reformen trädde i kraft redan 2007 och nu tillämpas till stor del. Syftet var just att begränsa användandet av böter som straff för unga lagöverträdare. I stället infördes ungdomstjänst som en ny fristående påföljd för lagöverträdare mellan 15 och 21 år. Brottsförebyggande rådet har fått i uppgift att utvärdera reformen. Kort sagt är en av samhällets absolut viktigaste uppgifter att förebygga brottslighet bland ungdomar. Det kan göras genom utbyggd myndighetssamverkan, en närvarande polis och en skola som ger tydliga värderingar. Viktigast är emellertid att vi har föräldrar som orkar bry sig om sina barn. Vuxna måste våga vara föräldrar, våga lägga sig i och våga sätta gränser. Genom tydliga och tuffa åtgärder mot ungdomsbrottsligheten i dag motverkas grov brottslighet i morgon. Jag vill med detta yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Kerstin Haglö (S)
Anf. 70 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! I mitt anförande uppehöll jag mig länge vid skolans roll. Skolan är ju den plats där våra barn och ungdomar tillbringar en stor del av sin tid. Därför är arbetet med värdegrunden oerhört viktigt. Vi måste ge tid för reflexion och samtal om sexuella trakasserier, mobbning, främlingsfientlighet och andra yttringar samt om bristen på respekt för människors lika värde, det som Mehmet Kaplan på ett alldeles förträffligt sätt redogjorde för. Det är också viktigt att det finns ett förebyggande arbete i skolan vad gäller alkohol och narkotika, att det finns en handlingsplan i skolan. Den ska vara väl känd för både elever och föräldrar. Vad händer vid misstanke om att ett barn far illa? Det brottsförebyggande arbetet är alltså oerhört viktigt. Inte minst visade den satsning som vi socialdemokrater gjorde på mobilisering mot narkotika vilken enorm kraft det fanns i barnen och ungdomarna själva, som blev både informatörer och rapportörer. Jag tycker att det är beklagligt att den moderatledda regeringen tog bort samordnartjänsten. Det innebär att vi tappar fart, vi tappar kraft, vi tappar resurser. Min fråga till Camilla Lindberg är därför på vilket sätt det brottsförebyggande arbetet vad gäller narkotika och alkohol bland våra barn och ungdomar på skolorna hädanefter ska bedrivas.
Camilla Lindberg (Fp)
Anf. 71 Camilla Lindberg (Fp)
Herr talman! Jag önskar att jag hade tydliga svar på det. Det är intressant att Kerstin Haglö tog upp skolan. Jag har varit verksam som gymnasielärare i flera år, och många saker har gjorts väldigt bra. Men nu görs hela skolan om; den reformeras från grunden. Jag håller med om att mycket av framför allt samhällsundervisningen, där man tagit upp narkotika, spel och sådant, fungerat bra, och den kommer att fortsätta. Jag tror därför inte att Kerstin Haglö behöver vara orolig för att detta kommer att försvinna. Kanske sker det i omarbetad form, men det försvinner inte på något sätt.
Kerstin Haglö (S)
Anf. 72 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! Då kan jag känna mig lugn och trygg. Jag kommer att med stort intresse följa arbetet med hur man jobbar med alkohol- och narkotikafrågorna ute på skolorna. Jag kommer också att se på vilka satsningar alliansen gör på det området samt hur budgetarna för detta kommer att se ut framöver. Narkotikasamordnartjänsten var ju en stor satsning från Socialdemokraternas sida. Jag stannar kvar vid det brottsförebyggande arbetet i skolan, för det är oerhört viktigt. Alla barn är inte lika. Alla skolor har inte samma villkor. Lika chans kräver olika resurser. Det är därför vi säger nej till den nationella skolpengen. Vi socialdemokrater har i stället avsatt pengar i budgeten för att satsa på de skolor som har det speciellt tufft. Framför allt behövs det speciella resurser för att kunna möta de barn och ungdomar som befinner sig i riskzonen. Det första jag vill fråga Camilla Lindberg om är ifall hon inte tycker att lika chans kräver olika resurser. Det andra gäller ett påstående i Camilla Lindbergs anförande. Menar Camilla Lindberg att inga allvarliga brott som begås av dem under 15 år ska utredas? Menar Camilla Lindberg att inget över huvud taget ska utredas om ett barn eller en ungdom under 15 år begår ett brott? Är det ingen som gör någonting?
Camilla Lindberg (Fp)
Anf. 73 Camilla Lindberg (Fp)
Herr talman! Låt mig börja med det sista. Det jag sade var att i dag är huvudregeln att de flesta fall inte utreds när förövaren är under 15 år. Det är huvudregeln. Jag sade inte att inte något fall utreds. Vi folkpartister talar gärna om skolan. Jag skulle vilja säga att en skola som ställer tydliga krav och visar på tydliga värderingar är något som vi verkligen behöver. Jag tror att den flumskola som vi alltför länge haft skapar otrygga barn. Vad gäller frågan om olika resurser håller jag helt och hållet med om det som sades. Det ser i dag väldigt olika ut i olika skolor och olika kommuner. Personligen förespråkar jag en statlig skola, men det är en helt annan debatt. Jag håller definitivt med Kerstin Haglö om att det behövs olika resurser för olika skolor. Så är det definitivt.
Inger Davidson (Kd)
Anf. 74 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! För den som inte är van att lyssna på riksdagsdebatter och kanske inte heller är van att läsa betänkanden måste denna senaste debatt ha gett ett mycket märkligt intryck. Allianspartierna avstyrker nämligen en mängd förslag som kan verka väldigt bra. Förslaget om att socialtjänsten och polisen ska samarbeta bättre och även samarbeta med skolan, liksom att det ska finnas kontaktpoliser vid varje skola samt att påföljderna för unga lagöverträdare behöver ses över avstyrks alltså. Varför det? Är det bara oppositionen som tycker att förslagen är bra? Så är det naturligtvis inte, men nu debatterar vi ett motionsbetänkande, och i ett sådant behandlas de motioner som väckts under hösten. Att vi avstyrker dem beror på att det redan pågår arbete inom en myndighet eller att regeringen har ett pågående arbete på dessa områden. Det går att visa på punkt efter punkt, och det gör vi också i betänkandet. Därför kommer de här avstyrkandena. Man kan tycka att det är märkligt när vi debatterar ett betänkande som handlar om unga lagöverträdare att inte vissa väldigt stora och viktiga frågor kommer upp, som till exempel glappet mellan sluten och öppen ungdomsvård, hur vi ska åtgärda att så många återfaller efter att de har varit intagna på en sluten anstalt och så vidare. Det handlar också om sådana saker som huruvida de grova misshandelsfallen har ökat och i så fall varför. Varför tar vi inte upp detta? Jag återkommer till att det här inte är någon övergripande debatt om åtgärderna, utan ett motionsbetänkande. Då blir det väldigt märkligt om var och en ska stå och tala om det som de just har kommit på, om man gör det till en budgetdebatt eller om man använder det som ett tillfälle att i största allmänhet skälla på regeringens politik. Då blir det väldigt svårt att föra en konstruktiv debatt. Herr talman! Jag ska villigt erkänna att jag i vissa av de frågor som tas upp i detta betänkande skulle önska att det arbete som görs av regeringen gick fortare. Det är absolut så. Jag ska ta ett par sådana exempel. År 2005 kom ett betänkande som föreslog att sekretessbestämmelser aldrig ska få hindra en brottsbekämpande myndighet från att överlämna en uppgift till en annan brottsbekämpande myndighet. Det är ett väldigt bra förslag. I dag finns det en osäkerhet om vad som gäller. Det kan göra att man låter bli att lämna över en uppgift som man har. I värsta fall kan det få förödande konsekvenser. Det kan leda till att ett utredningsarbete inte går framåt. Därför behöver frågan få en snabb lösning. Jag är den första att önska att det arbete som nu pågår i departementet snabbas på, så att vi kan få denna lagförändring. Ett annat exempel är att tiden mellan brott och åtal samt dom och verkställighet när det gäller unga som begår brott måste minska. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att det tar så lång tid innan ärendet hamnar hos domstolen att de som är inblandade knappt minns vad som hände eller att ungdomar som har begått brott får vänta så länge innan de hamnar inför skranket att de hinner begå nya brott. Vi har närliggande exempel på det från den senaste tiden. Den lagförändring som genomfördes den 1 januari 2007, vilket i och för sig är ganska nära i tiden, innebär att det som man kallar skyndsamhetskravet för handläggning av ärenden som rör unga lagöverträdare har utvidgats. Det ska gå snabbare. Men när man följer utvecklingen runt om i landet kan man se att detta inte har fått genomslag överallt. När man talar med nämndemän och andra som sitter med vid domstolsförhandlingar säger de att det fortfarande tar väldigt lång tid. Därför är även det här ärendet ett sådant där jag gärna skulle vilja att översynen sattes i gång omedelbart, trots att det har gått så kort tid, så att vi kan införa det här systemet inom hela domstolsväsendet. Ja, så här skulle jag kunna fortsätta. Jag tror att det i grunden finns en ganska stor samstämmighet om att vi hela tiden måste förtydliga olika lagar, se över hur de fungerar och göra dem ännu bättre för att vi ska få ett så rättssäkert och välfungerande system som möjligt. Vår uppgift i alliansen när det handlar om de frågor som tas upp i detta betänkande är helt enkelt att se till att arbetet skyndas på, att driva på så att det inte hamnar i långbänk. Det är en viktig uppgift för oss. Herr talman! Jag tycker också - jag vore väl inte kristdemokrat annars - att det är viktigt att slå fast att om vi ska komma till rätta med ungdomsbrottsligheten måste vi ta hjälp av det civila samhället, framför allt av föräldrarna. Att snabbt dra in dem när ungdomarna begår brott gör faktiskt skillnad. Det visar till exempel den så kallade Kronobergsmodellen, som Helena var inne på tidigare. Den går ut på att polisen riktar in sig på att minska olaglig försäljning av alkohol till unga och därmed också minska brottsligheten, eftersom alkohol och brott nästan alltid hänger ihop. Varje gång en person under 18 år påträffas med alkohol förverkar man den för det första direkt. Man håller förhör med den unge för att få fram bevis mot langaren. Polisen tar också kontakt med föräldrarna. Detta har gett mycket goda resultat. Det har gjort att modellen har spridits. Den används nu på flera håll. Men den ska också utredas och utvärderas vetenskapligt, vilket är väldigt bra. Som sagt kan man dock redan nu se resultaten. Ett annat gott exempel är Göteborg. Där träffar ungdomar som erkänt mindre brott ungdomspolis och åklagare. Föräldrarna är med. Den snabba reaktionen från rättsväsendet har också här slagit väl ut. Det finns exempel som har kallats familjerådslag och bekymringssamtal som också har den här inriktningen och där man når goda resultat. Det visar sig att även föräldrar som har en väldigt svår social situation kan vara ett gott stöd för sina barn om de i sin tur får rätt stöd och inser att deras förhållningssätt till det brott som den unge har begått kan vara avgörande för hur deras barn klarar sig i framtiden. Sammanfattningsvis: Myndigheternas arbete är viktigt. Lagstiftningen ska ses över och förtydligas framöver. Men det är inte alltid det som är avgörande. Om vi inte lyckas engagera och dra in föräldrarna i arbetet med att motverka ungdomsbrottsligheten räcker det tyvärr inte långt. Föräldrarna är och förblir samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs.
Kerstin Haglö (S)
Anf. 75 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! Jag började nästan undra om jag skulle begära replik om debatten nu var ovidkommande. Men jag hoppas verkligen att Inger Davidson inte menade så. För mig är varje debatt viktig, i synnerhet varje debatt som vi för framåt när det gäller unga lagöverträdare. I mitt anförande tog jag upp det beslut som regeringen har fattat om direktivet till utredningen, som bland annat ska lämna förslag som innebär att de brottsbekämpande myndigheterna framöver i viss utsträckning tvångsvis ska få drogtesta de barn under 15 år som misstänks vara narkotikapåverkade. Vi avvaktar den utredningen. Men jag tog också upp frågan om drogtester som i dag görs i skolor. När det gäller skolorna och drogtesterna kontra utredningen blev jag något konfunderad när jag gick in på Kristdemokraternas hemsida och läste vad Inger Davidson hade skrivit: "Kristdemokraterna välkomnar därför att regeringen har valt att gå vidare med vårt förslag att tillåta drogtest." "Förslaget innebär att det ska bli tillåtet att göra en urin- eller blodprovstagning vid välgrundad misstanke om att ett barn under femton år använder droger. Provtagningen bör utföras i samförstånd och med stöd av skolsköterskan." Vad är detta för förslag? Är det ytterligare ett förslag om att införa drogtester i skolan, så att man ska skriva några föreskrifter? Jag blev lite villrådig när jag läste vad Inger Davidson hade skrivit, eftersom skolsköterskan är inkopplad här.
Inger Davidson (Kd)
Anf. 76 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Det är väl bra att vi har replikskiften, så att man får reda ut en del begrepp. Jag tycker inte att debatten är ovidkommande. Det var inte det jag sade. Men jag tycker att man ska hålla sig till de frågor som vi har i betänkandet. Annars blir det så att alla förbereder anföranden om olika ämnen, och då blir det en spretighet i det hela som gör att det egentligen inte blir någon debatt. Det tycker jag är ett väldigt konstigt sätt att utnyttja riksdagen på. Det var det jag ville säga i min inledning. Drogtester handlar absolut om detta betänkande, och därför är jag glad att du ger mig den frågan. Kristdemokraterna har länge arbetat för att det ska bli mer naturligt att i skolorna använda sig av drogtester och att man avdramatiserar detta till exempel genom förslag om att man ska kunna göra det tillsammans med skolsköterskan. Självklart ska helst också föräldrarna blandas in. Men vi tycker att det är bra att man går ett steg längre nu och också utreder tvångsvisa testningar, för det har inte fungerat. Fler och fler unga börjar använda narkotika. Då måste vi komma med fler förslag för att komma åt detta. Jag tror att både Kerstin och jag har hört ungdomar som säger: Jag tog min första fylla när jag var tolv. När jag var 13 började jag med droger, och så har det fortsatt. Inte förrän man begår ett stort grovt brott när man är 18 år händer det något. Någonting måste göras, och detta är ett exempel på det.
Kerstin Haglö (S)
Anf. 77 Kerstin Haglö (S)
Herr talman! Jag kände att jag inte fick svar på min fråga. Det står på hemsidan: Regeringen har valt att gå vidare med vårt förslag att tillåta drogtester. Det hänför sig till skolan. Den utredning som nu pågår gäller endast brottsbekämpande myndigheter och polis. Den kommer inte över huvud taget att beröra drogtester på skolor eller i socialtjänst enligt vad man säger på Justitiedepartementet. Jag hörde när Inger Davidson hade sitt anförande här. I slutklämmen framhöll hon föräldrarnas roll. Vi har absolut ingen avvikande mening. Jag håller med dig om allt du sade där. Jag måste ställa frågan: Tycker inte Inger Davidson att det ska vara som i dag när det gäller att skolan är skyldig att informera föräldrar och vårdnadshavare om en elev misstänks använda narkotika? Skolan har också en anmälningsplikt gentemot socialtjänsten. Varför tycker inte Inger Davidson att detta är en bra väg, om nu föräldraansvaret är så viktigt? Det måste väl vara det första steget om man misstänker något eller får en uppgift? Justitieombudsmannen har utrett en del fall av drogtester i skolan. Han säger: Anser man att det finns misstanke om droger aktualiserar det frågan om drogtest. Enbart att frågan aktualiseras innebär att denna misstanke som regel är så stark att anmälningsskyldigheten inträder redan innan ett eventuellt drogtest äger rum. Det är vad jag menar. Det handlar om att se och agera som vuxen vid minsta misstanke och uppgift om att Kalle röker brass. Där ska de vuxna in. Det ska inte ske genom att först ta ett drogtest. Det gäller att ta tag i barnet, i ungdomen. De behöver all ro och stöd och ett enormt motivationsarbete.
Inger Davidson (Kd)
Anf. 78 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Jag kan möjligen vidgå en sak. Vi borde nog ha skrivit "utveckla" vårt förslag i stället för "att gå vidare". Är det godkänt? Det är så jag tycker att det ska uppfattas. Jag håller självfallet med om att man så långt det någonsin är möjligt ska göra detta på frivillig väg och föräldrarna ska dras in. Man ska vid första misstanke ta kontakter och hålla samtal och så vidare. Detta görs i dag, men det har inte varit tillräckligt. Det är det som är det sorgliga. Jag tror att många ungdomar skulle uppleva det som ganska skönt om man till exempel införde slumpvisa drogtest i skolorna. Då skulle de kunna skylla på detta när det blir bjudna. De skulle kunna säga: Jag vågar inte, eftersom det kan leda till att jag åker fast. Det kan bli en kontroll i morgon. Det är ett sätt för de unga. Det är precis som att de har kunnat skylla på sina föräldrar. Det kunde man göra när man växte upp: Jag får inte för mina föräldrar. Jag har själv också haft familjehem för tonåringar under många år. Jag vet vad de uttalade till mig: Vad skönt det är att kunna säga att jag inte får för dig. Det behövs ibland någonting när man är ung som man kan sätta emot. Jag tror att detta blir ett bra system när det blivit utrett ordentligt.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-04-24
Förslagspunkter: 6, Acklamationer: 5, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Brottsförebyggande arbete, m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju310 yrkande 11, 2007/08:Ju433 yrkandena 1-3, 2007/08:Ju435 yrkande 14 och 2007/08:Ju439 yrkande 1.
      • Reservation 1 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0113017
      m830014
      c27002
      fp22006
      kd20004
      v01705
      mp01504
      Totalt152145052
      Ledamöternas röster
    2. Kontaktpoliser

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju433 yrkande 4, 2007/08:Ju435 yrkande 15 och 2007/08:Ub498 yrkande 18.
      • Reservation 2 (s, v)
    3. Handläggning av ungdomsutredningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju284, 2006/07:Ju310 yrkande 10 och 2007/08:Ju385.
    4. Påföljder för unga lagöverträdare, m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2006/07:Ju310 yrkandena 12-14.
    5. Åtgärder mot klotter

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju322, 2006/07:Ju399 och 2007/08:Ju375.
      • Reservation 3 (s)
    6. Insatser mot alkohol och narkotika

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Ju311 yrkande 7, 2007/08:Ju302 och 2007/08:Ju433 yrkande 6.
      • Reservation 4 (s, v)