Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Betänkande 2004/05:KU1
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 1 december 2004
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Anslag till hovet, riksdag, regering och presstöd (KU1)
Riksdagen sa ja till förslagen i budgetpropositionen om utgiftsområdet Rikets styrelse. Regeringen och riksdagsstyrelsen lämnade där förslag om anslag för 2005 till bland annat Regeringskansliet, riksdagens ledamöter och partier, riksdagsförvaltningen, hovet och presstödet.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Redogörelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 20
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Budgetpropositionen för 2005Proposition 2004/05:1
Motioner från ledamöterna
- Motion 2004/05:K207 av Rolf Gunnarsson (M) Statsflygplanen
- Motion 2004/05:K221 av Torsten Lindström (KD) Statsrådens pensioner
- Motion 2004/05:K227 av Göran Lennmarker m.fl. (M) Fria och oberoende media
- Motion 2004/05:K237 av Gustav Fridolin (MP) Riksdagens ledamöter och statsråden
- Motion 2004/05:K278 av Göran Norlander och Agneta Lundberg (S) Radiotidningar
- Motion 2004/05:K317 av Olle Sandahl och Torsten Lindström (KD) Religionsfriheten för statschefen
- Motion 2004/05:K323 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Demokrati byggd underifrån
- Motion 2004/05:K349 av Kaj Nordquist (S) Teknikval vid inläsning av dagstidningar
- Motion 2004/05:K404 av Göran Lennmarker m.fl. (M) Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
- Motion 2004/05:K424 av Ingvar Svensson m.fl. (KD) Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
- Motion 2004/05:K437 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Utgiftsområde 1: Rikets styrelse
- Motion 2004/05:K438 av Per Rosengren (V) Tidningen Riksdag & Departement
- Motion 2004/05:K441 av Åsa Lindestam (S) Ersättning för medföljande vid utlandstjänstgöring
- Motion 2004/05:K455 av Tobias Krantz m.fl. (FP) Utgiftsområde 1: Rikets styrelse
- Motion 2004/05:So397 av Erik Ullenhag m.fl. (FP) Funktionshindrades rättigheter
- Motion 2004/05:So515 av Cecilia Wikström (FP) Äldre brottsoffer
- Motion 2004/05:U226 av Lars Leijonborg m.fl. (FP) Politik för global utveckling
- Motion 2004/05:U232 av Erik Ullenhag (FP) Kurdiska folket
- Motion 2004/05:U305 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M) Mellanöstern och arabländerna
- Motion 2004/05:U325 av Holger Gustafsson m.fl. (KD) Utgiftsområde 5: Internationell samverkan
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2004-11-09
Justering: 2004-11-16
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-22
Trycklov: 2004-11-22
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-23
Trycklov: 2004-11-23
Justering: 2004-11-16
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-22
Trycklov: 2004-11-22
Trycklov till Gotab och webb: 2004-11-23
Trycklov: 2004-11-23
Reservationer: 8
Betänkande 2004/05:KU1
Betänkande 2004/05:KU1
Alla beredningar i utskottet
2004-10-12, 2004-10-19, 2004-10-28, 2004-11-09
Anslag till hovet, riksdag, regering och presstöd (KU1)
Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till förslagen i budgetpropositionen om utgiftsområdet Rikets styrelse. Regeringen och riksdagsstyrelsen har lämnat förslag om anslag för 2005 till bland annat Regeringskansliet, riksdagens ledamöter och partier, riksdagsförvaltningen, hovet och presstödet.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2004-12-01
Debatt om förslag 2004/05:KU1
Webb-tv: Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Dokument från debatten
- 2004-12-01Protokoll 2004/05:41
Protokoll från debatten
Anf. 1 Göran Lennmarker (M)
Herr talman! Ett av de centrala målen under detta utgiftsområde är demokratimålet. I dag är det särskilt angeläget att påpeka att det sker stora saker i Ukraina. Man kan inte längre stjäla ett val utan att befolkningen reser sig. Det är en stor sak om det blir ett verkligt demokratiskt val i Ukraina.
Det sprider sig nu ett hopp i många av de före detta sovjetiska republikerna som i dag är självständiga länder. Efter den stora förändringen 1989-1991 ska det nu komma en verklig demokratisering. I åtskilliga av dessa länder har det var en mer formell demokratisering. I praktiken har korruption och även rent valfusk gynnat de sittande regimerna.
Frågan är inte avgjord ännu. Men det är ett stort och viktigt händelseförlopp som sker nästan i vårt grannland Ukraina.
Herr talman! Därmed går jag över till det betänkande som vi har att presentera.
Det är två saker som jag vill kommentera. Den ena gäller Moderaternas reservation nr 4 om presstödet som jag härmed yrkar bifall till.
Vårt resonemang är att presstödet infördes en gång därför att man ville säkra en mångfald i pressen. Men det är många inte minst inom branschen som menar att effekten snarare har gått i motsatt riktning. Presstödet har kanske bidragit till att konservera föråldrad teknik och föråldrade sätt att redigera tidningarna. Därmed har vi i stället sett en pressdöd. Många tidningar har ju lagts ned under den här perioden.
Varför säger man det? Det normala är ju att ett stöd ska främja en sak, det är därför som det införs. Väldigt mycket av pressen växer nu fram som rena annonstidningar. Man har en inkomstkälla, nämligen annonser. Många menar att det kanske hade varit klokare att tidningarna tidigare hade sökt sig till denna källa, framför allt när man avskaffade reklamskatten. Det är kanske reklamskatten som gör den stora skadan för tidningarna därför att annonsmarknaden är den inkomstkälla som de verkligt små och väl spridda tidningarna i Sverige har. Vi ser dem växa fram över hela landet på små orter. Det är dem som man ivrigt går till postlådan efter eller tar på disken i affären. Det är därför vi menar att det nu är dags att avveckla presstödet och reklamskatten. Vi vill göra det i två steg.
Låt mig också ta upp det stora förslaget vi har. Det gäller anslaget till Regeringskansliet - de 5,4 miljarder kronor som Regeringskansliet får. Det förefaller lite underligt att Regeringskansliet har vuxit så kraftigt. Jämför man under en tioårsperiod har det anställningsmässigt vuxit med nästan 50 %, eller 48 % för att vara exakt. Och det gäller de delar av Regeringskansliet som inte är Utrikesdepartementet eller kommittéväsendet, utan övriga delar.
Ser man tillbaka på tioårsperioden kan man fråga sig varför det har vuxit så snabbt. För exakt tio år sedan hade vi den kanske största legislativa belastningen någonsin i Sverige. Det var nämligen då vi slutförhandlade i EU. Vi överförde också EU:s samlade lagstiftning,
acquis communitaire
, som det heter, till den svenska lagstiftningen. Det var en oerhört tung lagstiftningsbörda. Vi slutförde medlemskapsförhandlingarna. Vi hade parallellt med detta ett mycket starkt aktivt engagemang i Baltikum; det var ju stora förändringar på gång då. Framför allt hade vi också en situation med Unprofor i före detta Jugoslavien som krävde mycket energi. Det var en svår situation då, och en FN-operation som inte gick så väl. Vi hade en stor flyktingtillströmning - det största antal flyktingar som vi någonsin har haft i Sverige. Mer än var tionde person var 1994 en flykting från före detta Jugoslavien.
Det var alltså stora arbetsuppgifter som Regeringskansliet hade då. Man ställer sig därför en fråga. Nu har vi ett betydligt lugnare skede, inte minst i EU. Vi har en lagstiftningsprocedur i EU, men takten är mycket rimlig; vi har kanske tio lagstiftningsärenden per år som kommer via EU. Varför har då Regeringskansliet vuxit så kraftigt? Det har skett under en period när andra delar både av offentlig och privat sektor har haft mycket kraftiga nedskärningar. I privat sektor har koncernkontor och sådant ofta skurits ned oerhört kraftigt. Man har dragit ned på de centrala funktionerna därför att man förskjuter mycket mer av beslutsrätten ut till verksamheterna. Under den perioden har alltså Regeringskansliet exklusive UD och kommittéväsendet vuxit oerhört kraftigt. Det är en fråga som man måste gå in i djupare, och det är en av orsakerna till att vi menar att man kan dra ned på Regeringskansliet.
Dessvärre har regeringen i en annan del haft en egenartad politik. Vi har under den här perioden fått ett behov av ett mycket starkare engagemang i Europa, naturligt nog med tanke på händelserna 1989-1991. EU-medlemskapet har inneburit att Sveriges diplomatiska närvaro i Europa måste öka. Vi måste finnas i alla europeiska länder, i princip. Det är rätt och det är riktigt. Men det ska inte innebära att vi därför ska dra ned utanför Europa. Den konstiga politiken har lett till att man har dragit ned utanför Europa för att kunna öka i Europa. Det är ett svårförståeligt tänkande hos regeringen - som om det europeiska engagemanget skulle innebära att vårt ansvar utanför Europa skulle minska! Det är tvärtom så i globaliseringens tid att vårt ansvar ökar överallt. Kontakter ökar överallt - i alla länder i världen, naturligt nog.
Låt mig ta ett exempel. Vi hade en gång i tiden en princip om att Sverige skulle ha en diplomatisk närvaro i alla länder kring Medelhavet, och nu talar jag om den icke-europeiska södra delen, från Marocko till Syrien. I den europeiska delen har vi ju närvaro. Under den här perioden har vi dragit ned på detta, samtidigt som vi har ett behov av en dialog mellan civilisationerna. Det gäller allt detta som följer i debatten om terrorism och våra relationer med islam.
Herr talman! Det är en mycket märklig prioritering som har skett inom ramen för Regeringskansliet. Inte nog med att man har ökat mycket kraftigt. Där man åtminstone borde ha vidhållit vår närvaro eller kanske till och med ökat den - utanför Europa - har man dragit ned. Detta är orsaken till att vi från moderat håll är så kritiska till Regeringskansliets utveckling under perioden. Vi har andra prioriteringar, och vi tycker att detta borde ha skett på ett annat sätt. Det är också därför vi har de förslag som vi har när det gäller budgeten. Jag yrkar återigen bifall till reservation 4.
Anf. 2 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Det råder högkonjunktur i Myndighets-Sverige. Sedan sekelskiftet har Sverige fått 31 helt nya statliga myndigheter. Det är en ökning med 17 %. Sverige har i dag 234 statliga myndigheter, som omsätter 207 miljarder kronor och har 192 000 anställda.
Regeringskansliet är en av dessa myndigheter, som nu föreslås få ungefär 5,3 miljarder kronor i anslag. Det är en ökning sedan 1999 med 25 %, och det har skett en ökning av antalet anställda med ungefär 7 %. En stor del av ökningen ägde rum i samband med att Sverige var ordförande i EU. Då fick Regeringskansliet 800 miljoner kronor på ett bräde för att ta hand om de frågor som uppstod under den tid då Sverige ledde Europeiska unionen. De pengarna har inte återförts, utan de har i praktiken legat kvar inom Regeringskansliets ordinarie anslag. Det har inte framkommit något slags redovisning av hur dessa pengar i dag används. Är det verkligen motiverat att de pengarna finns i Regeringskansliet?
Om man tittar på flera av de indikatorer som gäller för hur Regeringskansliet arbetar och vilken arbetsbelastning det har ser man att flera visar på att arbetsbelastningen tvärtom snarast har minskat sedan 1999. Det gäller exempelvis antalet regeringsärenden, antalet författningsärenden och även antalet diarieförda ärenden som finns på Regeringskansliet.
Då är frågan: Är det verkligen rimligt och motiverat att Regeringskansliet under den här perioden har ökat sina kostnader med 25 % och att antalet anställda har ökat med 7 %? Mitt svar på frågan är: Nej, det är inte motiverat. Det är rimligt att också Regeringskansliet får rationalisera och effektivisera sin verksamhet. Fram till dess att man kan visa att antalet ärenden och arbetsuppgifter ökar på ett sätt som gör det motiverat att ha fler anställda och mer pengar är det rimligt att man tvärtom går i motsatt riktning. Därför föreslår Folkpartiet en besparing på 200 miljoner kronor på anslaget.
Herr talman! Det är flera olika utgiftsposter som vi har att hantera under utgiftsområde 1 Rikets styrelse. Jag ska ta upp några av dessa i ett axplock.
Presstödet är en post som vi har uppe till behandling i det här avsnittet. Folkpartiets uppfattning är att presstödet i princip bör avvecklas. Det konserverar föråldrade strukturer på pressmarknaden. Det snedvrider konkurrensen. Vi ska också komma ihåg att vi har en helt annan mediesituation i dag än vi hade när presstödet infördes. Vi har en utveckling och en situation i dag som ser helt annorlunda ut. Vi har helt nya kanaler för att uttrycka oss. Vi har Internet, och vi har olika elektroniska medier som skapar en helt annan mångfald på mediemarknaden än den som fanns när presstödet en gång infördes. Det finns goda skäl att nu ta steget fullt ut och avveckla presstödet.
Herr talman! Det finns också en mindre utgiftspost som jag brukar tala om i samband med att vi diskuterar rikets styrelse. Den rör 9 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar, och det gäller den myndighet som finns för forskning om EU-frågor. Folkpartiet motsatte sig att myndigheten en gång skulle inrättas. Med tanke på den myndighetsexpansion som har ägt rum under de senaste fyra fem åren kan man säga att vi inte har fått skäl att ändra vår uppfattning i frågan. Det är felaktigt ur en principiell synvinkel att det finns en särskild statlig myndighet som ska ägna sig åt EU-forskningen och som ligger direkt under Statsrådsberedningen. Det skapar stora problem när det gäller forskningens frihet att man har en myndighet som är så tätt knuten till Statsrådsberedningen ytterst. Därför föreslår vi att myndigheten avvecklas.
Herr talman! I det här skedet av budgetprocessen ägnar sig inte oppositionspartierna åt att peta i de olika anslagen, utan vi för bara en diskussion. Eftersom våra budgetramar har blivit avslagna i ett tidigare skede petar vi inte i de olika detaljerna.
Vi har dock några skarpa reservationer i det här betänkandet. En sådan gäller de synskadades möjligheter att ta del av taltidningar och talböcker. I dag har vi en föråldrad teknik som skapar stora problem för synskadade som vill ta del av taltidningar och talböcker. Där har utvecklingen gått alldeles för långsamt menar Folkpartiet. Därför föreslår vi i dag ett tillkännagivande till regeringen om att den här utvecklingen måste snabbas på och att Taltidningsnämnden måste arbeta för att samma teknik ska kunna användas för både taltidningar och talböcker.
Vi har också en reservation i betänkandet som gäller inrättandet av en enhet för främjande av demokrati i Utrikesdepartementet efter ett mycket framgångsrikt tjeckiskt exempel där man har jobbat effektivt med att samordna biståndsverksamheten för att just främja demokrati.
Herr talman! Jag står självfallet bakom de reservationer som Folkpartiet har i betänkandet, men yrkar för tids vinnande, som det brukar heta, bifall endast till reservation nr 3.
Anf. 3 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Som Göran Lennmarker inledde med att säga är demokratipolitiken oerhört viktig. Det är också på det här området som regeringens mål för demokratipolitiken beskrivs. Vi har tyckt att de är lite väl torftiga. Det är i och för sig inte något fel på dem som står här, men man borde utvidga och fördjupa målbeskrivningen när det gäller synen på demokrati. En demokrati kan inte bestå utan grundläggande värden. Vi tycker nog att man skulle fokusera på människovärdet och de mänskliga fri- och rättigheterna när det gäller demokratimålen. Vi har varit ensamma om att kräva detta i ett par års tid. Utskottet har inte förstått vitsen med att fördjupa sig på de här områdena.
I år hänvisar man till föregående års ställningstagande. Det som man skrev då var ganska intressant. Jag tror inte att vi förde så mycket debatt om detta. Vi fokuserade på andra delar i debatten i fjol. Där sägs det att utskottet tog avstånd från tanken att i målbeskrivningen för politikområdena lägga fast en för alla människor gemensam syn på frågeställningar som förs fram i motionen. Man hade läst motionen väldigt illa. Det finns inte något sådant ställningstagande i motionen och inte heller i årets motion.
Vi måste ju ha en gemensam värdegrund för att fungera. Vi måste ha en gemensam syn på människovärdet för att vi ska kunna utveckla en demokrati. Det är något bekymmersamt att utskottsmajoriteten inte inser att det behövs en värdegrund. Om jag vill föra en dialog till exempel med Göran Magnusson och han svarar med att skjuta ned mig upphör ju dialogen. Det finns ingen demokrati i det synsättet. Människovärdet är oerhört centralt för att vi ska kunna utveckla demokratin. Det talas ju också tidigare i utskottsbetänkandet om kvalitativa indikatorer. Jag tror att man måste få in ett kvalitetstänkande när det gäller synen på demokrati. Det kan inte vara ett mekanistiskt demokratibegrepp som vi ska ha, utan det måste vara grundat på de grundläggande värdena. Där tycker jag att man borde utveckla demokratimålen ytterligare.
För några år sedan var det en riksdagskollega från ett annat parti som betecknade Sverige som rättspositivistiskt. Han tyckte att Europakonventionen egentligen var en ganska flummig naturrätt som man inte borde ansluta Sverige till. Jag frågade honom om han trodde på ett människovärde. Han svarade ja. Då frågade jag om han trodde på ett specifikt människovärde. Han svarade ja. Då frågade jag honom hur han ville motivera detta, och då blev han svaret skyldig. Det finns en grundläggande syn här, och den måste finnas. Det måste finnas värden bakom demokratin. Jag tror att vi bör fundera vidare på det i olika sammanhang. Därför vill jag yrka bifall till reservation 2.
I vår budgetmotion för utgiftsområdet har vi spaltat upp några olika frågeställningar. I motsats till ett par andra partier i riksdagen har vi en positiv syn på presstödet. Men under ett antal år har det funnits ett överutrymme inom anslaget på grund av att tidningen Arbetet försvann. Det har funnits en kapacitet där som man inte har utnyttjat. I år överför man 24 miljoner till utbyte av radiotidningsmottagare. Det kan vi acceptera.
Sedan finns det ytterligare ett utrymme på 10-11 miljoner. Vår bedömning har varit att det borde utnyttjas för att ge stöd till de postdistribuerade tidningarna som har en väldigt besvärlig situation. Nu säger utskottet att man bör låta Pressutredningen titta på detta. Det kan i och för sig vara befogat. Men problemet är att Pressutredningen ska jobba i ett års tid. Sedan dröjer det ytterligare tid innan man kan genomföra ett beslut. Man kan kanske genomföra den förändringen från 2007, om man nu tycker att det är en positiv åtgärd. Det kan var för sent för många tidningar. Det är ett oerhört bekymmer, och samtidigt har Posten också bekymmer. Man skulle ha kunnat löst det med ett exemplarstöd på 2 kr per tidning. Det skulle ha varit till stor hjälp för de tidningar som är postdistribuerade.
Herr talman! Vi har under ett antal år också pekat på Regeringskansliets utveckling. Vi tycker att man har lassat över alldeles för stora resurser på Regeringskansliet. Vi har varit med i utskottet ett antal år och kunnat konstatera att det fanns en mycket stark motivering för att man skulle satsa speciella resurser inför ordförandeskapshalvåret 2001. Om vi tittar på anslagsutvecklingen ligger vi en bra bit över den nivån i dag, och då är vi inte ordförandeland för EU. Därför är det befogat att dra ned på de här resurserna. Det finns också bekymmer i resultatredovisningen. Det finns kanske också en viss slapphet. Det är mycket möjligt att vissa departement behöver större resurser medan andra kanske skulle kunna dra ned. Det är en sak som regeringen måste bedöma och ta tag i. Vi menar att anslagen borde ha minskats betydligt i sammanhanget. Men vi har lämnat ett särskilt yttrande på det här området, som andra har varit inne på, genom att vi har en ganska meningslös diskussion när det gäller budgetprocessen.
Budgetprocessens andra steg borde reformeras. Och eftersom talmannen nu presiderar vill jag gärna skicka med att Riksdagskommittén borde titta närmare på budgetprocessens andra steg. Det är ingen bra form som det är i dag.
Vi har också en reservation när det gäller utrikesförvaltningens organisation där vi bland annat pekar på att man borde ha ett ökat samarbete med EU i olika situationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 2.
Anf. 4 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Som tidigare framgått har kammaren tagit ställning till ramarna för nästa års budget redan i förra veckan, den 24 november. Mot den bakgrunden har vi naturligtvis inga skarpa yrkanden eftersom vi, tillsammans med övriga i oppositionen, konstaterar att budgeten är en helhet. Det är ju syftet med besluten. Det gör att vi bara har ett särskilt yttrande i den här delen.
I vårt yttrande har vi pekat på att det behövs en annan inriktning för den ekonomiska politiken. Vi behöver skapa goda växtmöjligheter, herr talman, både för människor och för företag för att vi ska kunna utveckla vårt land och göra det bästa av våra förutsättningar. Det gäller, som sagt var, alla människor och alla företag, också de små människorna och de små företagen.
Demokratipolitiken, som berörs under avsnittet Rikets styrelse, är naturligtvis central för de förutsättningarna. Här skapar vi en del av det ramverk som gör det möjligt för människor att växa och som gör det möjligt för människor att vara med om att ta ansvar, påverka och forma vår framtid gemensamt. Kammaren har här antagit ett antal mål för demokratipolitiken, varav en del har tagits upp, herr talman. Dock konstaterar jag att det här finns en punkt som jag härförleden hade en debatt med Jens Orback om och som handlar om att antalet förtroendevalda ska öka med 10 000. På den punkten ser det ut att år 2010 bli en minskning, herr talman, på en motsvarande nivå, om man inte ser upp. Bakom det ligger naturligtvis frågan om människor känner att de har möjligheter att delta och påverka eller om ramverket är för långt borta eller för krångligt.
Från vår horisont vill vi skapa en deltagande demokrati. Vi håller fast vid det målet, men vi ser att det inte är ett beslut som kan utformas bara härifrån. Det räcker inte, herr talman, med en ny myndighet för att klara en deltagande demokrati. Det räcker inte heller med att tillsätta en ny samordnare för att åstadkomma en deltagande demokrati, utan vi ser att man här måste våga ändra synsätt. Man måste våga bygga Sverige underifrån, från människor, och låta det civila samhället växa. Sedan måste man dela makt, så det görs tydligt och klart vad för mandat man har på respektive nivå och hur man som medborgare kan vara med om att följa upp och påverka och även utkräva ansvar för styret på rikets olika nivåer.
Herr talman! En översyn av regeringsformen är ju i vardande, och vi ser det från Centerpartiets sida som viktigt att den översynen inte stannar i de slutna rummen. Vi vill att det blir en öppen och givande dialog som medborgarna bjuds in till för att få vara med om att forma det gemensamma ramverket för hur vårt land ska styras. Det är därför, herr talman, som vi i reservation 5 under punkt 11 har pekat på behovet av ett demokratikonvent som ett inslag i den översyn som stundar. Hela samhället kan bjudas in till ett öppet demokratikonvent där man kan vara med om att forma och föra samtal kring vårt gemensamma ramverk. Då kan detta verkligen göras till ett hela svenska folkets och inte bara den här kammarens ramverk.
Vi tycker att ett sådant uppdrag skulle kunna tas fram och att processen, herr talman, skulle kunna börja genom att det förs ett samtal kring det fördrag som vi enligt planerna ska behandla i kammaren under kommande år och som handlar om Sveriges relationer till EU. Vi tycker att demokratikonventet mycket väl kan inleda processen med en sådan öppen och bred dialog. Vi tror att detta skulle kunna förankra helheten och synliggöra att vi har en demokrati på flera nivåer. Demokratin måste hänga ihop men måste också vara gripbar för medborgarna.
Från den utgångspunkten vill jag, herr talman, också lite kommentera budgeten, även om vi inte har några skarpa förslag. Frågan om presstödet har berörts. Från vår horisont är det fortfarande ett viktigt inslag för att säkra medborgarnas möjligheter till en fri åsiktsbildning och en medietillgång i hela landet. Från den utgångspunkten är vi positivt inställda till ett fortsatt stöd för pressen. Detta är föremål för en utredning som vi ser fram emot. Vi hoppas att den ska kunna lösa de frågor som helt klart behöver ses över eftersom verkligheten har förändrats.
Ett av de anslag som berörs under utgiftsområdet Rikets styrelse är Regeringskansliet, som tidigare har nämnts. Regeringen styr riket, och till sitt stöd har den ett regeringskansli, en samlad myndighet.
Herr talman! Om tillväxten av myndigheternas antal har varit god, vilket tidigare har kommenterats, må man väl säga att detsamma också har gällt för tillväxten av myndigheten Regeringskansliet. Många myndigheter i vårt Sverige har varit föremål för sammanslagningar till en enda myndighet. En sådan sammanslagning skulle enligt vad som sades leda till en effektivisering och en rationalisering.
Det har också skett en departementsreform med sammanslagning av departement inom Regeringskansliet. Också där skulle ett syfte vara effektivitet och rationalisering. Ändå kan man se, herr talman, att Regeringskansliets ekonomiska tillväxt sedan 1998 uppgått till 1,1 miljarder. Ordförandeskapet 2001/02 skulle leda till ett tillskott om 835 miljoner. Av dem finns såvitt jag kunnat se 407 miljoner redovisade mera preciserat i en skrivelse till kammaren våren 2002. Vi kan, herr talman, konstatera att det vid sidan av interpellationer och kommittéer nu finns färre ärenden i Regeringskansliet. Ändå har man flera anställda och en tillväxt om 1,1 miljarder. Det hänvisas till EU-arbetet, men av regeringens egen årsbok framgår att färre regeringsärenden är anmälda och att färre EU-handlingar är noterade. Det ser alltså ut att finnas något glapp i systemet, herr talman.
Mot den bakgrunden och med tanke på den redovisning som har lämnats tycker vi alltjämt att det finns skäl att hämta hem de 835 miljonerna, så att kammaren tydligare kan ta ställning till hur rikets styrelse utövas av Regeringskansliet och regeringen, som faktiskt ska styra landet. Det var synd att kammaren inte tog fasta på den möjligheten till att få en rationalisering och en bättre budget.
Jag yrkar återigen bifall till den reservation som jag tidigare biträtt.
Anf. 5 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Den budget som utgiftsområde 1 är en del av har vi i den rödgröna alliansen all anledning att vara stolta över. Återigen prioriterar vi arbetet för att bekämpa miljöförstöringen och för att åstadkomma rättvisa, jämlikhet och jämställdhet, över de ideal som vi faktiskt inte tror på, över idén om att någras profithunger ska få gå före, över idén om att regler som förbättrar miljöarbetet ska få läggas åt sidan och över tanken om att hela Sverige ska förvandlas till en enda marknad och inget annat.
Vi har alltså all anledning att vara stolta över budgeten. Jag är också glad för många inslag som ligger utanför utgiftsområde 1: skatteväxlingen, friåret och annat som är klara gröna framgångar i budgeten. Jag är glad över den gemensamma rödgröna ansats som vi gör för rättvise- och jämställdhetsarbetet. Jag är glad för några saker inom utgiftsområde 1, bland annat för det som poängteras i budgeten om IT i demokratins tjänst. Att använda IT för att få fler människor delaktiga både före beslutsprocessen och i själva beslutsfattandet har ofta varit en grön reform.
Uppe i Kalix, där Peter Eriksson under några år var språkrör och Miljöpartiet blev största parti, har man mycket med hjälp av IT hållit rådslag om sådana saker som den kommunala budgeten och den lokala översiktsplanen. I frågor som annars mest avgörs av en handfull medborgare på kommunkansliet har nu alla fått en möjlighet att vara delaktiga. IT ger verkligen en möjlighet att nå demokratiska framgångar.
Nu nämner man i budgeten hur man ska fortsätta att använda IT i demokratins tjänst. Vi tycker att det är positivt, och vi förutsätter också att regeringen tar fasta på det tillkännagivande som man fått från riksdagen om att tillsätta en utredning för att se över hur reglerna kan förbättras och IT-arbetet förenklas.
En annan sak som man är stolt över, som deltagare i den rödgröna alliansen, när man läser utgiftsområde 1 är hur vi värnar presstödet. Jag kan för mitt liv inte förstå dem som argumenterar mot presstödet med orden: Nej, det snedvrider konkurrensen. Det påverkar, säger man, indirekt vad som står i tidningarna. Skulle inte annonsmarknaden som också finansierar medierna göra samma sak? Är det bättre att helt lämna över till annonsörerna och företagen att kunna styra medieutbudet? Yttrandefriheten, som vi alla värnar, förutsätter ju också att människor har möjlighet att sprida sitt ord. Ska man sprida sitt ord krävs det ekonomiska resurser. Antingen kommer de mestadels från det privata företagandet eller så finns det en möjlighet att också ta del av ett allmänt presstöd. Vi värnar den möjligheten.
Man försöker använda som ett argument att medielandskapet har ändrats, att vi nu har nya medier, att man kan sprida sina idéer via Internet och vissa e-tidningar. Ja, det är jättebra, men det förringar inte papperstidningens roll. Och den logiska konsekvensen av det borde vara att utöka presstödet till att också omfatta dessa nya medier, inte att avskaffa det. Nu sitter en utredning som ser över presstödet. Bland annat har den i sitt direktiv att se hur man kan utöka det till nya medier. Det tycker vi är jättepositivt, och vi hoppas att den här utredningen kan resultera i en proposition på riksdagens bord om inte alltför lång tid.
Herr talman! Är det då en grön budget vi har framför oss? Jag fick den frågan en gång och jag svarade: Grönare än utan oss. Budgeten är mycket grönare än den hade varit utan Miljöpartiets medverkan, men det är klart att det finns delar av budgeten där vi inte riktigt har nått ända fram. Vi har då och då krävt att man rent allmänt ska göra en nedskärning på administrationen. Vi har inte stått bakom, i riksdagsstyrelsen, att man ska utöka antalet politiska sekreterare, politiska tjänstemän i riksdagen. Det är mycket möjligt att det är en positiv reform, men då ska den finansieras inom riksdagens befintliga ram. Ser man den som positiv kan man i sådant fall nagga på riksdagsledamöternas arvoden eller hitta en annan finansiering för att nå det. Vi har en kritisk inställning till kungahuset, till hovet. Vi ser möjligen att man kan spara pengar där. Riksdagen har genom ett tillkännagivande nästan i enighet pratat om att man måste få ökad insyn. Vi förutsätter att vi snart också kan få det.
I betänkandet hittar man en reservation, reservation nr 1 från Kerstin Lundgren, där det talas om målen för demokratipolitiken. Centerpartiet slår fast att man strävar efter en gräsrotsdemokrati, en deltagande demokrati. Som en miljöpartist som kämpar för fler folkomröstningar, som genast står upp för möjligheten till folkinitiativ, medborgarförslag och deltagande demokrati och som i sitt partiprogram till och med skriver att målet, visionen, är en direkt demokrati, är det givetvis lätt att känna sympati för den reservationen. Jag har under min korta tid i riksdagen flera gånger pratat om gräsrotsdemokrati. Jag har refererat Tage Danielssons berömda ord: Kanske vore bästa boten för den trötta samhällskroppen ifall tankarna från toppen i stället kom från roten. Och jag har nämnt decentralism flera gånger än jag kan räkna. Självklart känner jag sympati för den reservationen. Men vi har valt en annan väg än att reservera oss i riksdagens kammare. Vi har ett organiserat och ofta väl fungerande samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och hoppas på att vi tillsammans med de goda krafterna inom de partierna faktiskt ska verkställa en del av den politik som förs fram som en pamflett i reservation 1 och se till att det på allvar blir en mer deltagande demokrati där fler medborgare blir delaktiga i de politiska besluten. Det handlar om att verkställa de mål som man skissar upp för demokratipolitiken.
Herr talman! Jag är alltså stolt över budgeten. Jag är stolt över vad vi tillsammans i budgetsamarbetet har uppnått, även om jag, som alltid, hoppas att vi kan nå ännu längre nästa gång. Jag önskar att jag alltid kunde vara lika stolt över att vara politiker. Men jag måste erkänna att det första jag gör när jag möter nya människor, när jag träffar människor som inte känner till vad jag sysslar med, kanske inte alltid är att säga vad jag gör. Det beror inte på att jag tycker att vi gör något fel här - tvärtom, vi fyller en väldigt viktig uppgift i den representativa demokratin. Men de skandaler som har varit och den insikt som finns bland medborgarna om vissa delar av politiken gör att man alltid eller väldigt ofta tvingas in i en försvarsställning. Man måste förklara inkomstgarantier och arvodesnivåer. Det gäller inte bara oss som sitter i riksdagen och har ett hyfsat - för högt, menar jag - arvode, utan det gäller också lokalpolitikern Berit som sitter i en socialnämnd och tar tid från sin fritid och från sin familj för att läsa på för att göra det lite bättre i sitt lokalsamhälle. Hon får förklara varför några politiker ska leva i, som man ser det, sådant överflöd. Det gör att färre människor egentligen orkar med politiken. Färre människor blir intresserade av att ta fritidspolitikerns uppgift, och det tror jag är ett problem. Jag tror att vi måste se över hur vi kan minska klyftan mellan väljare och valda och hur vi politiker kan upplevas vara en del av dem som väljer och inte bli en satellitverksamhet en bit ifrån. Ett sätt att göra det är att se över det inkomstgarantisystem som med rätta har retat många människor.
Det är inte rimligt att en minister som går i pension före 40-årsåldern kan bli försörjd livet ut av det allmänna. Det är inte rimligt att man har den typen av inkomstgarantier. Vi borde i stället prova ett system där man får en inkomstgaranti ett par år under tiden man letar jobb. Ska man ha den fortsatt ska den vara behovsprövad så som det är i så många andra system för andra människor - det är behovsprövat. Det är den modellen vi skissar upp i reservation 8 som jag härmed yrkar bifall till. Det skulle vara ett effektivt sätt bland många för att närma väljare och valda till varandra. Det går inte att skylla på att man ska titta på hur det är i det privata näringslivet, att de där har sådana förmåner. Det är inte dem vi ska jämföra oss med. Vi ska vara en del av dem som väljer oss. Dem ska vi jämföra oss med. Deras förutsättningar ska vi förstå, inte en del av en oberörbar elit av näringslivstoppar, medietoppar och politiker. Den verkligheten får vi inte hamna i.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet, bifall till budgeten och också bifall till reservation 8 i den delen.
Anf. 6 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Det är spännande att lyssna till Gustav Fridolin. Han är uppenbarligen stolt men inte nöjd. Är det någon som har hört uttrycket förut? Jag hör verkligen hur samarbetet mellan regeringen och Miljöpartiet växer sig allt tätare. Nu börjar också Gustav Fridolin låta som en sann företrädare för den socialdemokratiska regeringen, också i sitt ordval.
Jag noterar också att han uppenbart numera är stolt, om än kanske inte helt nöjd med sakernas tillstånd, när det gäller arvoden och annat som han tidigare har haft avvikande meningar runtomkring. Det är spännande.
Frågan är: Är Gustav Fridolin också stolt över tillväxten inom Regeringskansliet? Är Gustav Fridolin stolt över att vara med och administrera och ta ansvar för en tillväxt på 1,1 miljard sedan 1998? Är Gustav Fridolin nöjd med att de 835 miljoner som gavs för ordförandeskapsåret på något sätt ser ut att leva kvar trots att antalet ärenden på olika områden går ned? Gustav Fridolin är uppenbarligen en stolt medansvarig för sakernas tillstånd. Hur kommer det sig att det inte kommer bättre klarhet på det här området? Är Gustav Fridolin stolt?
Sedan talar Gustav Fridolin om demokrati och gräsrotsdemokrati. Reservation 1 är inte intressant att stå bakom. Men, Gustav Fridolin, det finns en till som jag yrkade bifall till som gäller demokratikonventet. Varför inte bifalla den, Gustav Fridolin, för att verkligen ge medborgarna en möjlighet att vara med och diskutera vårt gemensamma ramverk
före
? Det handlar då inte bara om att komma efter och kräva folkomröstning utan om att vara med och diskutera före.
Anf. 7 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! "Stolt men inte nöjd" är en ganska bra paroll. Jag ser att samarbetet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet blir allt närmare. Det är jag glad för vid många tillfällen - det finns väl tillfällen när man har de motsatta känslorna också. Men jag tror inte att jag är välkommen in i Socialdemokraterna för den delen. Vi är två skilda partier. Vi samarbetar. Vi ser vissa likheter. Vi ser också skillnader. Jag tar det väl som en komplimang för det goda samarbetet på vår kant. Jag hoppas också att ni i alliansen kan lära er att samarbeta lika väl och inte slå mot varandra som ni till exempel har gjort i den här debatten om presstödet och som ni gör i varje annan debatt. Man undrar hur ni egentligen ska kunna ro ihop ett regeringssamarbete. Tack och lov kommer vi nog aldrig att behöva uppleva det i verkligheten.
Jag fick en del frågor av Kerstin Lundgren. Den första jag uppfattade handlade om att jag nu skulle vara stolt över de arvoden vi har. Då hörde inte Kerstin Lundgren riktigt vad jag sade. Jag är inte stolt över riksdagsledamöternas arvoden. Jag är inte stolt över de inkomstgarantier man har såväl i riksdagen som i regeringen. Jag är inte stolt över att människor uppfattar en rejäl klyfta mellan väljare och valda. Det vill jag ändra på. Jag vill kunna vara stolt över att vara politiker. Därför föreslår vi sådana saker som sänkt riksdagsarvode, rotationsprincip i politiken - man ska inte få sitta för länge - och avskaffande av inkomstarvoden för regeringsledamöter, något som tas upp i det här betänkandet i reservation 8.
En annan fråga jag uppfattade var om jag var stolt över tillväxten i Regeringskansliet. Nej, jag sade i mitt anförande att vi ofta har krävt en generell minskning av administrationen, en nedskärning på administrationssidan. Det har gällt Regeringskansliet, även om vi vet att de tillkännagivanden som vi gör här måste efterföljas av handling. Det kräver folk som gör det. När det gäller riksdagen har vi motsatt oss den rätt stora ökning som görs i riksdagen nu med nya politiska sekreterare. Vi har sagt att om det ska göras får det finansieras inom rådande budget. Har vi haft Centerpartiet med oss där? Jag tror inte det. Men Kerstin Lundgren får gärna svara på om vi har varit på samma sida där.
Anf. 8 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Det låter rätt så rart med Gustav Fridolins stolthet över medverkan i regeringsarbetet. Miljöpartiet och Socialdemokraterna går hand i hand mot framtiden.
Det handlar om 835 miljoner, Gustav Fridolin. Du gör ju ingenting åt det. Du talar om att man har framfört önskemål om att skära ned på administrationen, men vad gör du för att komma till rätta med den kraftiga tillväxt som finns inom Regeringskansliet? Vad har Gustav Fridolin åstadkommit i den delen? Det finns ingenting i budgeten som pekar på att det sker någon uppstramning eller att man redovisar hur tillväxten har uppkommit, var den hör hemma. Det måste leda till slutsatsen att Gustav Fridolin är nöjd. Det finns ingenting i den reservation eller i den budget som ligger på riksdagens bord som säger någonting annat än att också Gustav Fridolin och Miljöpartiet är nöjda med sakernas tillstånd när det gäller arvoden. Det måste innebära att Gustav Fridolin och Miljöpartiet är nöjda. Det är en annan sak att man måste jobba med att få vara stolt som förtroendevald, men då kanske med andra metoder eftersom Gustav Fridolin inte har någon avvikande mening i den här delen.
Till sist: Varför inte ett demokratikonvent, Gustav Fridolin, för att ge medborgarna möjlighet att diskutera vårt ramverk från grunden?
Anf. 9 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Hellre hand i hand med socialdemokratin och de goda delarna inom det partiet än armkrok med Fredrik Reinfeldt och nyhögern. Det är det val vi gör. Vi kan inte försöka bilda regering med dem som vill avskaffa presstödet, skära ned i ersättningsnivåerna i socialförsäkringen och andra system och nedrusta välfärden. Det är ett annat val som man kan göra. Det valet har uppenbarligen Centern gjort. Jag känner mig stärkt inför valrörelsen. Jag hade inte varit lika lugn om jag hade varit Kerstin Lundgren.
Jag får återigen ett par frågor. Jag svarar på dem. Vi har en motion om sänkning av riksdagsledamöternas arvoden. Vi kommer precis som vi har gjort tidigare år att återkomma till det. Med tanke på Kerstins argumentation slipper jag nog vara ensam om att försvara en sänkning av riksdagsledamöternas arvoden. Då blir det centerpartister och miljöpartister tillsammans som kan ta detta steg för att kunna bli stolta i rollen som förtroendevald rikspolitiker och underlätta rollen som fritidspolitiker då de inte behöver stå till svars för våra höga arvoden.
Jag får frågan om ett demokratikonvent. Jag kan ha viss sympati för tanken på att en författningsutredning utformas utifrån ett demokratikonvent och att det civila samhället kommer in tydligare i en författningsutredning. Jag förstår tanken bakom, även om jag inte delar idén om att EU-konventet varit det mest demokratiska som har skett. Snarare är det tvärtom. EU-konventet hade väldigt stora demokratiska problem. Man ställde inte de förslag som lades fram inför votering. Man lät inte den lilla opposition som fanns där uttrycka sin mening på fullt allvar. De lämnade förslag, men man fick inte ta dem till votering. De fick skriva alternativförslag i slutändan som skulle distribueras till alla men som Sveriges riksdagsledamöter nog inte har sett. Det gömdes undan någonstans på slutet. Så det konventet är ingen positiv förebild att ta efter. Gärna att Författningsutredningen får in fler människor, men det kan väl göras utan ett tillkännagivande från riksdagen om det. Författningsutredningens ledamöter får se till att det blir verklighet.
Anf. 10 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Jag tycker att den diskussion som nu förs om de olika regeringsalternativen är lite rörande. Det finns fyra partier som utmanar den sittande regeringen och deras samarbetspartier och som är överens om att de vill bilda regering. På den motsatta kanten är det olika bud varje vecka om vilka partier som ska ingå i regeringen. Jag tycker kanske att Gustav Fridolin skulle ägna sig åt lite självkritik när det gäller samarbetsförmågan på den egna kanten innan han angriper motståndarsidan.
Min konkreta fråga gäller det som också Kerstin Lundgren var inne på, det vill säga Regeringskansliets expansion. Gustav Fridolin har den fenomenala förmågan att sitta i både ansvarsställning och opposition samtidigt. Men det är ju så, Gustav Fridolin, att du ansvarar för inte bara utgiftsområde 1 utan hela budgeten. Regeringskansliet har ökat med 25 % i kostnader sedan 1999. Personalstyrkan har ökat med 7 %. Frågan är vad Gustav Fridolin tänker göra åt det om han samtidigt vill vara trogen sina tankar om att minska på administrationen. Det är min första fråga till Gustav Fridolin.
Den andra frågan gällde den fråga som jag tidigare har tagit upp och handlar om att vi i dag har en statlig myndighet under Statsrådsberedningen som ska ägna sig åt EU-forskning. Är det verkligen rimligt att vi har en statlig myndighet direkt under Statsrådsberedningen som ska ägna sig åt att forska kring EU-frågor? Är det inte bättre att den typen av pengar finns på de vanliga universiteten och högskolorna i stället för att ligga direkt under Statsrådsberedningen med de risker för ökad politisering av forskningen som det innebär?
Anf. 11 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag blir lite sorgsen när Folkpartiet polemiserar mot Miljöpartiet i regeringsfrågan. Folkpartiet och Miljöpartiet hade ju ett ganska väl utvecklat samarbete i en del frågor där vi hoppades att vi kunde nå en samsyn. Medborgarmakt var en av de frågorna. Vi vet att miljöpartister har en väldig samsyn med många folkpartister lokalt om det goda liberala samhället, om människovärde, idéer om en värdig kriminalvård och att ha en mer humanistisk samhällsuppbyggnad. Men tyvärr börjar Folkpartiet mer och mer glida ifrån det. Man börjar mer och mer hamna i högerfällan ihop med Moderaterna. Det är ett val Folkpartiet får göra. Det gör att Miljöpartiet kanske blir öppet för många sanna socialliberaler inom den folkpartistiska väljarkåren. Det gör samtidigt att vi får en mer polemiserad politik. Det är jag, som sagt, sorgsen över.
Tobias Krantz frågar hur jag kan ta ansvar för tillväxten på Regeringskansliet eller, vilket vi inte heller gillar, för den myndighet som finns direkt under Statsrådsberedningen och arbetar med EU-frågor. Vi har aldrig gjort någon hemlighet av att vi vill avskaffa den och överföra pengarna till den normala högskoleverksamheten.
När man samarbetar går man in med vissa krav. Man säger: Det här är vår ingång. Vi vill få igenom det här. Sedan träffas man. Man får igenom vissa saker. Man blir överens om vissa saker. Några saker får man ge sig på. Jag är helt övertygad om att Tobias Krantz jättegärna hade velat vara i rollen att gå in i ett samarbete och säga vad han vill få igenom och få igenom några av de sakerna fast några andra partier får igenom andra saker där han får lägga sig. Nu är Tobias Krantz inte det. Tobias Krantz är i opposition. Då kan han också säga: Det här har ni inte fått igenom. Men titta då på vad vi har fått igenom!
Vi vill minska administrationen. Det är helt sant. Men frågan är om Folkpartiet vill det. Man pratar mycket om att skära ned på Regeringskansliet. Kan man då ställa upp på vårt krav att riksdagens tjänstemän inte ska öka eller i så fall inom befintlig ram? Är Folkpartiet med oss också i den delen av administrationskritiken?
Anf. 12 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Gustav Fridolin talar om samarbetets våndor, att man inte alltid kan få igenom någonting. Men det är faktiskt så, Gustav Fridolin, att det här är den tredje budgeten under den här mandatperioden som Miljöpartiet ställer upp på och där det handlar om att Regeringskansliets personal ska utökas och Regeringskansliets kostnader utökas. Om det nu är en så otroligt viktig fråga för Miljöpartiet att minska på administrationen och byråkratin borde ni väl ha kommit något längre än att år efter år öka kostnaderna för Regeringskansliet. Det är ingen som kan begära om ni har den ingången i samarbetet att man ska ta tillbaka hela ökningen på en gång, men något måste ni väl ha kunnat åstadkomma i samarbetet om ni verkligen har gått in med det här med full kraft. Det är den tredje budgeten, och Regeringskansliets budget fortsätter att öka.
Gustav Fridolin vet att vi har föreslagit besparingar på partistödet. Så vi sparar på administrationen. Vi tycker att det är rimligt att partistödet minskar. Samtidigt finns det en poäng med att det finns större möjligheter att jobba effektivt som riksdagsledamot med det stöd som nu föreslås.
Min fråga till Gustav Fridolin kvarstår: Varför når ni inte längre i förhandlingarna? Varför har ni inte under dessa tre år lyckats minska Regeringskansliets administration, om det nu är ett så starkt krav från er sida att så ska ske?
Anf. 13 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Den som läser protokollet i morgon kan konstatera att Tobias Krantz menar att samarbetets vånda är att man inte alltid kan få igenom någonting.
Det kanske har varit så när Folkpartiet har samarbetat. När Miljöpartiet samarbetar får vi alltid igenom någonting, men vi får inte igenom allting. Det finns punkter där vi inte nått ända fram, men det finns också viktiga punkter där vi nått stora framgångar: skatteväxlingen, friåret och presstödet, där vi har en gemensam värdegrund, är något av det som jag har nämnt här i dag.
Man får inte alltid igenom allting, men man får alltid igenom någonting. Är man i regelrätt opposition och sätter sig själv utanför allt samarbete, som Folkpartiet har gjort, får man inte igenom någonting. Det är ett val Folkpartiet gör.
Om det är en så otroligt viktig fråga för oss, varför har vi då inte lyckats begränsa administrationen? Det är svårt att lyckas med det när man stångas inte bara mot regeringen utan också mot borgerligheten. Så fort det rör den egna administrationen - den vi har här i riksdagen - kan man inte komma överens om några nedskärningar och att saker och ting ska tas inom befintlig budget. I andras administration skär vi gärna, men vår egen ska behållas.
Slåss man mot det i varje läge, är det svårt att minska administrationen. Vi har som ingång både att det ska skäras lite i administrationen hos regeringen och, när det gäller riksdagen, att satsningen ska ske inom befintlig budget.
Folkpartiet säger att man skär på partistödet i stället. Ja, det är ju en vettig politik. Vi satsar inte på bredden, inte på folkrörelsearbetet, inte på partiarbetet och arbetet ute i lokalföreningarna eller arbetet med att samla människor bakom politiska idéer. Där skär vi. Men vi satsar på den politiska eliten här i Riksdagshuset och på att vi ska ha fler tjänster, vi som har så dåligt betalt och måste ha hjälp. Satsa på eliten. Strunta i bredden.
Det kanske är klassisk högerpolitik. Jag trodde inte att det var klassisk liberal politik. Nu fick jag en förklaring.
Anf. 14 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att hälsa utskottets nye ordförande, Göran Lennmarker välkommen som nummer tre av moderater under min tid i utskottet.
Jag vill också gärna instämma i de uttalanden som ordföranden gjorde beträffande utvecklingen i Ukraina och vikten av att demokratin och det folkliga inflytandet till sist också kan säkras i den staten.
Herr talman! En tidigare debatt som jag deltog i karakteriserades i medierna som en icke-debatt. Man skulle kunna säga att det här också är ett slags icke-debatt i den meningen att de fyra partierna inom maktalliansen faktiskt avstår från att ha konkreta yrkanden i de väsentliga anslagsposter som betänkandet innehåller: Regeringskansliet, anslaget till riksdagen och presstödet. Jag ska återkomma till presstödet, för där förhåller det sig lite annorlunda.
Debatten blir lite egenartad därför att det egentligen inte finns något motförslag till det budgetförslag som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har enats kring.
En stor del av debatten har ägnats åt Regeringskansliets storlek. Föga förvånande anser man från oppositionsutgångspunkt att Regeringskansliet är för stort. Bakom det ligger förmodligen tanken på att regeringen har för mycket makt.
Analysen bakom att man vill skära ned Regeringskansliets personal med drygt 10 % - i något fall närmare 15 % - är egentligen inte djupare än: Det är för mycket. Det är för många.
Man har också häktat på några synpunkter om att antalet regeringsärenden har minskat. Det äger sin riktighet. Det är en medveten politik. Man har avsett att flytta ut ett antal ärenden från regeringens avgörande till olika myndigheter, bland annat domstolar.
När man ägnar sig åt denna statistikexercis kan det väl vara värt att notera att för tio år sedan, 1993-1994 - det var borgerlig regering då - väcktes 149 interpellationer. Förra riksdagsåret väcktes 551. När det gäller frågor var det 580 för tio år sedan, i fjol var det mer än tre gånger så många, nämligen 1 616.
Jag undrar om värderade kolleger i oppositionen faktiskt tror att en sådan utveckling går obemärkt förbi i Regeringskansliet. Vad har man för föreställning om vilket arbete en fråga eller interpellation faktiskt genererar?
Dessutom har antalet tillkännagivanden, och framför allt reservationer om tillkännagivanden, till regeringen från riksdagen om att man ska göra det ena eller andra också ökat dramatiskt.
Vi kan konstatera att oppositionen, för all del gemensamt med Socialdemokraterna, infört innovationen att också sätta tidsgränser. Man säger att det, oberoende av regeringens arbetsbelastning, ska vara levererat till riksdagen till ett visst datum.
Den myndighetsexercis som man har haft kan föranleda några kommentarer.
Oppositionen tvingade fram en utredning om kommuners länstillhörighet och landsting och skapade därmed en ny myndighet. En utredning är ju en egen myndighet.
Jag åhörde i fredags diskussionen om kampen mot misshandel av kvinnor. I anslutning till den sade justitieminister Bodström att det skulle inrättas en ny myndighet; Rikskvinnocentrum skulle bli en myndighet. Var fanns ni då, kamrater i medierna, och sade: Inga fler myndigheter?
Den frågan hade sådan tyngd från en annan utgångspunkt att det gällde att huka sig. På statistisk nivå kan man säga att 324 myndigheter är för mycket.
Jag tycker att den här debatten fordrar lite djupare analys än den som har presterats i anslutning till synpunkterna från oppositionen i betänkandet.
En sak konstaterar jag med glädje, nämligen att Moderaterna har klivit av sin uppfattning om att tillväxten i Regeringskansliet framför allt beror på en ökning av antalet politiskt tillsatta tjänstemän. Den ökningen är mycket marginell. Antalet politiskt tillsatta tjänstemän ligger på ungefär 3 % av hela Regeringskansliet. Det är alltså inte där som problemen sitter.
Så något om presstödet. Där har vi mediepolitikens darwinister, Lennmarker och Krantz. Överlämna allt till marknaden. Den starkaste ska vinna. Det är darwinismen i sin prydno.
Vi är ett stort antal partier som håller fast vid tanken att det är klokt och bra och viktigt ur demokratisk synpunkt med mångfald i pressen och medierna. Därför värnar vi det presstöd som finns. Regeringen har också tillsatt en ny utredning för att titta på presstödets effekter och vilka förändringar som kan behöva göras i anslutning till en ny mediesituation.
Det är alldeles utomordentligt bra, tycker jag.
Ingvar Svensson har tagit upp frågan om gemensam värdegrund. Det är väl något som vi har luftat tidigare och diskuterat utifrån olika utgångspunkter. Ingvar Svensson sade att vi måste skaffa oss en gemensam syn på människovärdet. Har vi inte en gemensam syn på människovärdet, Ingvar Svensson? Det vore intressant att höra hur Kristdemokraternas uppfattning avviker från det som i varje fall jag uppfattar som en gemensam syn på människovärdet.
Jag vill också säga ett par ord om Daisy, ett system som används av dem som är synskadade för att läsa texter. Det stora problemet på det området just nu är att den apparatur som man läser tidningar med hemma i den egna bostaden är av så låg kvalitet att den behöver bytas ut. I grunden finns inga skilda uppfattningar om att det vore bra om man hade ett gemensamt tekniskt system för både tidningar och böcker. Det råder alltså ingen stor oenighet på den punkten.
Herr talman! Till sist vill jag säga några ord om Centerpartiet och Kerstin Lundgren, som har många vackra ord om behovet av samtal, tankeutbyte och gemensamma resonemang omkring hur riket ska styras. Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå det här underifrånperspektivet som Centerpartiet så innerligt formulerar sig omkring utan att egentligen riktigt kunna klargöra det. Men de vackra orden i reservationen rimmar ju väldigt illa med de ultimativa formuleringar som Kerstin Lundgren tillsammans med Åsa Torstensson och Maud Olofsson i går presenterade i en DN-artikel. Inför samtalet med svenska folket inom Författningsutredningen och annat deklarerade man: Blir det så här så är Centern inte med, och då ska ni få se på annat! Vad är det för sätt att inleda en lovande debatt kring utvecklingen av författningsarbetet och annat - att klart, koncist, bestämt och ultimativt deklarera att om ni inte gör som vi vill så kommer detta inte att sluta bra sett från socialdemokratins synpunkt?
Herr talman! Jag ser att jag har överskridit min här utmätta tid. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 15 Göran Lennmarker (M)
Herr talman! Tack, herr vice ordförande, för de vänliga orden till mig som ny ordförande i konstitutionsutskottet. Jag känner att det har varit en bra introduktion under denna höst.
Jag går sedan till de två frågor som Göran Magnusson tog upp. Den ena gällde presstödet. Jag tror att vi kanske hade haft en bättre situation på pressidan om vi hade avvecklat presstödet och avvecklat reklamskatten. I min egen kommun får jag ett par gånger i veckan en helt reklamfinansierad tidning som återspeglar de lokala nyheterna och också den lokala demokratin. Kanske hade vi haft en bättre situation på pressens område om vi hade gått den vägen i stället för att som nu hämma mycket av den utvecklingen genom reklamskatten.
Den andra frågan gällde Regeringskansliet. Det är en stor ökning Regeringskansliet genomgått under den här tioårsperioden. Flera talare har också varit inne på detta. Jag är dock mycket tveksam till om denna stora ökning kan motiveras när man parallellt därmed ändå haft en betydande minskning i lagstiftningsvolym och även i andra frågor som Regeringskansliet har att handha, särskilt vad gäller EU-förhandlingar och det utrikespolitiska området. Därutöver har man försvagat vår position ganska starkt i delar av världen där vi borde finnas bättre representerade. Jag tror inte att detta har varit en särskilt lycklig utveckling, särskilt inte som övriga delar av offentlig sektor, men också privat sektor, har fått se kraftigt minskade resurser för just denna typ av centrala ledningsfunktioner.
Anf. 16 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Beträffande presstödet tror jag inte att reklamskatten spelar den roll som Göran Lennmarker och Moderaterna här vill påstå. Den har ju kommit in senare i bilden. Det grundläggande motståndet mot presstödet från Moderaternas sida beror ju på att man inte vill ha denna intervention på marknaden. Darwinismen ska få råda på medieområdet - det är den moderata och folkpartistiska utgångspunkten, helt enkelt.
När det sedan gäller Regeringskansliet försökte jag nyansera bilden något genom att peka på viss statistisk utveckling. KU kommer i ett senare betänkande att hemställa om ytterligare detaljeringar och preciseringar kring olika utvecklingslinjer i Regeringskansliet. Jag har via EU-nämnden klargjort för egen del, och jag delger gärna kammaren det, att det under de senaste fyra åren har varit ungefär 80 samråd i EU-nämnden med statsråd och ytterligare ett tjugotal med statssekreterare. Alla vi som varit i EU-nämnden vet att det inte är bara ett enskilt statsråd som kommer dit utan några stycken medarbetare. Jag vill med det här bara peka på att detta inte återspeglas i det statistiska material som oppositionen här använder sig av men att det naturligtvis också är en faktor för arbetsbelastningen i Regeringskansliet. Det finns ett stort antal kommittéer inom EU. Man kan naturligtvis med olika utgångspunkter tycka illa om detta, men ur svensk synpunkt är det viktigt att vi deltar från Regeringskansliet och från myndigheterna i detta arbete. Jag vill också peka på statsrådens deltagande i olika former av ministerråd, som naturligtvis också kräver betydande tidsinsatser.
Anf. 17 Göran Lennmarker (M)
Herr talman! Det är intressant om darwinism fungerar så att vi får en mycket stor flora av tidningar och tidskrifter över landet. En del talar om en explosion av detta. Vi ser det på många håll, inte minst på små orter som tidigare inte hade någon egen press men som nu får reklamblad av olika slag vilka också i ökande grad kan återspegla vad som sker i det nära. Den reaktion man får från alla sådana håll är ju att reklamskatten är det stora hindret, att staten via reklamskatten är ett hinder mot en ytterligare utveckling på det här området.
När det slutligen gäller Regeringskansliet är det nog rätt som Göran Magnusson säger: Det finns en hel del saker kring EU som kräver mer insatser. Å andra sidan hade vi kanske mer av detta förut, naturligt nog i samband med våra medlemskapsförhandlingar som var mycket omfattande och krävde enorma insatser. Jag minns också Amsterdamfördraget och Nicefördraget. Nu har vi ett konstitutionellt fördrag. Men det är ju inte nya saker i det här perspektivet. Det är ingen ny ökad volym.
Vi har nu kommit in i en situation i EU där vi har en stabil och jämn relation och där lagstiftningsvolymen via EU snarare minskar något än ökar något. Då är det svårt att förstå argumentet att detta skulle betyda så mycket - särskilt med tanke på det andra som jag tycker är viktigare, nämligen den ökade globalisering som onekligen sker hela tiden. Där har ju Regeringskansliet snarare gått i fel riktning med ett minskat engagemang för områdena utanför Europa där vi faktiskt borde ha haft en ökning enligt det moderata synsättet.
Anf. 18 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Om kammaren i dag skulle bifalla Moderaternas reservation skulle de tidningar som har presstöd från och med den 1 januari 2005 gå miste om halva stödet. Yrkandet är såvitt jag förstår att detta ska ske alldeles omedelbart. Jag undrar hur man har tänkt att det rent praktiskt ska gå till. En sådan här motion och reservation kan man ju lägga fram i den fasta förvissningen att den aldrig kommer att konfronteras med verkligheten, men för de tidningar och de anställda som finns är det naturligtvis ett påtagligt problem att bli av med presstödet, framför allt att bli av med det i en förfärande hastighet.
Jag får väl också några reklamblad och kan inte påstå att de utgör en livgivande och vital del av den demokratiska debatten. Det är väl faktiskt det som är syftet med ett presstöd: att se till att försöka få mångfald och vitalitet i samhällsdebatten. Jag ser inte att i varje fall de reklamfinansierade tidningar som jag får i särskilt stor utsträckning bidrar till den utvecklingen.
När det gäller Regeringskansliet tycker jag att det är bättre att grunda resonemanget på ett faktiskt vetande än att anta att det är mindre arbetsbelastning i dag än för tio år sedan. Vi får se om KU:s granskning av regeringen kan leda oss in på rätt spår i de här sammanhangen och på ett mer konkret och påtagligt sätt visa hur det faktiskt ligger till.
Anf. 19 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Låt oss fortsätta med diskussionen om Regeringskansliet. Göran Magnusson säger att den debatten fordrar en djupare analys och tycker att vi från oppositionens sida som kritiserar tillväxten inte mäktat med det.
Men, Göran Magnusson, är det oppositionen som ska klara ut varför regeringens tillväxt med 1,1 miljarder från 1998 är behövlig? Är det inte rimligt att regeringen gör en analys och lägger den på kammarens bord som underlag för den här tillväxten?
När Göran Magnusson söker förklara tillväxten hänvisar han till interpellationer och frågor som har väckts och till kommittédirektiv. Gott och väl. Men regeringen hänvisar i sin motivering till effekterna av EU-medlemskapet och internationalisering. Regeringen ger ju ett annat underlag för den analysen än Göran Magnusson gör. Där kan man bara konstatera att det inte finns ett bra underlag från regeringen, och för det tycker jag att Göran Magnusson måste ta ansvar.
Den här debatten skulle bli mycket bättre om regeringen och de som samverkar bakom regeringen säkrade att kammaren fick ett gott underlag. För vad är det som har hänt? Ordförandeskapet inträffade faktiskt inte 1998/99. Och det är inte heller så att internationaliseringen inleddes då. Vad har hänt, och vad är underlaget?
Anf. 20 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Det Kerstin Lundgren, i varje fall i sammanfattningen i KU:s betänkande, skriver är att motionärerna anför att regeringen fortsätter att ligga på en orimligt hög nivå när det gäller Regeringskansliets anslag trots att Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd, vilket medförde extra kostnader, sedan lång tid är förbi.
Det är såvitt jag förstår huvudpunkten i Centerpartiets analys och skälet till att man vill skära ned på Regeringskansliet. Jag begär inte att oppositionen eller ett enskilt oppositionsparti ska klara ut att göra hela den här analysen. Regeringen ska naturligtvis också involveras och redovisar ju i framför allt budgetpropositionen vilka resonemang som man för i de här sammanhangen.
Jag tolkar det emellertid på det sättet att från oppositionens sida handlar det mer om att Regeringskansliet är för stort och därmed måste det minska. Lite mer resonemang måste man ändå föra. Tror Kerstin Lundgren inte att en mer än tredubbling av antalet frågor till statsråden och den kraftiga ökningen av antalet interpellationer faktiskt påverkar Regeringskansliets arbetsbelastning?
Anf. 21 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Jo, jag tror visst att det påverkar arbetsbelastningen. Men den stora arbetsbelastningen måste ändå vara att styra riket och att styra riket i form av de underlag som ska läggas till den här kammaren eller de handlingar som man har att hantera i relationen med EU. Det är viktigt att vi i den här kammaren kan utöva vår kontrollfunktion så att vi är säkra på att vi får bra underlag och att de medel som anslås till Regeringskansliet används på ett effektivt sätt.
Jag läser bara ur regeringens egen proposition: Den största förändringen under denna period är den ökade internationaliseringen och då främst Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Mot den bakgrunden tycker jag inte att det finns tillräckligt underlag, en tillräcklig analys för att den här kammaren bara ska godta att just Regeringskansliet ska ha en tillväxt på i det närmaste 50 % under perioden eller 1,1 miljarder från 1998. Detta är inte ett tillräckligt gott underlag, inte en tillräckligt djup analys. Jag önskar att regeringen och dess stödpartier här i kammaren vore beredda att säkerställa ett bättre underlag i fortsättningen.
Anf. 22 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Kerstin Lundgren har ingen mer repliktid så jag ska nöja mig med att konstatera två saker. Den ena är att jag inte fick något svar när det gäller de ultimativa texterna i gårdagens debattartikel i förhållande till de tentativa texterna och viljan till diskussion som återspeglas i det här betänkandet.
Den andra saken gäller Regeringskansliet. Det vore väl ändå rimligt om Kerstin Lundgren sade att hon möjligen tror eller kan dela uppfattningen att EU-medlemskapet faktiskt har medfört en ökad arbetsbelastning i Regeringskansliet.
Anf. 23 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag tror att Göran Magnusson och jag har i stort sett samma syn på människovärdet. Men varje generation måste återerövra synen på människovärdet. Vi vet ju att det utsätts för hot på olika sätt. Vi har utilitarismen, biologismen, ekosofismen och nynazismen. Det är därför vi har tagit upp frågeställningarna i motionen.
Man skulle kunna tycka att när regeringen beskriver målen för demokratipolitiken borde man väga in de här frågorna mer. Det handlar alltså inte om huruvida Magnusson och jag har samma syn på människovärdet eller inte utan om att regeringen hela tiden successivt borde medverka till att återerövra människovärdessynen i arbetet med målet för demokratipolitiken.
Göran Magnusson talar om att vi i oppositionen skulle anse att regeringen har för mycket makt. Jag har över huvud taget inte tänkt den tanken. Men det skulle man möjligtvis kunna göra. Vi får väl se i Förvaltningsutredningen om balansen ska förändras. Jag har alltid resonerat som så att regeringen har den makt som den har majoritet för i riksdagen. Punkt slut.
Nu är Göran Magnusson väldigt duktig på statistik, och han brukar ofta ha statistiska uppgifter från 1991-1994 att jämföra med. Mer relevant hade varit om Göran Magnusson när det gäller Regeringskansliets utveckling hade kunnat ge lite statistik från 2001 jämfört med årets nivå. Det vore mycket intressant att se, därför att man motiverade mycket av resursförstärkningen 2001 med EU-ordförandeskapet. Det är löneomräkning och sådant men jag skulle tippa att vi nu ligger på minst samma nivå, troligtvis över 2001 års nivå. Jämför om det är så våldsamt stor skillnad mellan interpellationer och utredningar 2001 och nuvarande läge.
Magnusson tar också upp EU-nämnden och dess arbete. Det är en sak som jag har reflekterat över när jag har suttit i EU-nämnden. Vissa statsråd kommer med ett par medarbetare medan andra statsråd har hela svärmar av medarbetare med sig som sitter där overksamma.
Anf. 24 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Ingvar Svensson och jag har gemensam erfarenhet av EU-nämnden. Det är riktigt som Ingvar Svensson beskriver det. Jag har alltid utgått från att statsråden har de medarbetare med sig som kan svara på de frågor som de möjligen föreställer sig att framför allt oppositionen men också övriga ledamöter i EU-nämnden har att ställa på deras område. Man vill väl inte gå från EU-nämnden utan att ha kunnat besvara de viktiga frågor som ställs där. Därför är det svårt att riktigt avväga hur många medarbetare olika statsråd ska ha med sig. Men jag har ibland gjort ungefär samma reflexion som Ingvar Svensson: Nu är vi snart inte ens i majoritet i nämnden utan vi blir nedröstade av regeringssidan. Det har varit många ibland. Det håller jag med om. Men det har väl inte så väldigt mycket relevans på de stora frågorna här.
Jag tackar för berömmet beträffande statistikförmågan. Den är kanske inte så överdrivet stor. Jag har i alla fall lärt mig en sak, och det har verifierats i den här debatten, att när man ska diskutera statistik är det väldigt viktigt vilket basår man utgår från för att få den största effekten i sina argument. Jag har naturligtvis inte tänkt i de banorna alls utan jag har tagit 1993-94 därför att vi då också hade en annan regering. Det kan bli lite tjatigt att ständigt jämföra socialdemokratiska regeringar. Man kan faktiskt vidga perspektivet till att också titta på hur det var under de borgerliga regeringsåren.
Herr talman! Beträffande värdegrunden eller människovärdet har jag väl inte trott att det var så stor skillnad mellan Ingvar Svensson och mig. Men det förekommer lite olika slags debatter om människovärdet och olika resonemang. Det som Ingvar Svensson pekar på här tycker jag är väldigt viktigt. Det är klart att liksom demokratin och människovärdet intimt hänger samman kan man kanske säga att både människovärde och demokrati måste erövras av varje generation. Man måste ha den diskussion och den debatt i gång som krävs för att man faktiskt ska hålla de här frågorna på en hög och levande nivå.
Anf. 25 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Det är bra att Göran Magnusson börjar fundera i de här banorna, det vill säga att det kanske vore bra om regeringen medverkade. Det gör man ju på vissa områden, men det skulle behövas även när det gäller målen för demokratipolitiken och att försöka stadga upp denna och fokusera på fri- och rättigheter och människovärdesfrågorna.
Det här med EU-nämnden är ju intressant. Det är ju en liten del - jag håller med Göran Magnusson på den punkten - men ändå: När det kommer en hel svärm med medarbetare till statsrådet, och väldigt få av dem får delta i det praktiska arbetet i nämnden, är det ett antal arbetstimmar som försvinner. Det är bara ett exempel på att man kanske borde fundera lite i Regeringskansliet över hur man hanterar de här frågeställningarna. Jag råkade ju vara sakkunnig riksdagsledamot 1991-1994, så jag fick lite inblick i hur det fungerar. Det är ofta ett revirtänkande inom departementen, trots att de nu bildar en gemensam myndighet, och det kan påverka arbetet. Vissa departement kanske skulle behöva utvidgas och förstärkas, och andra kanske borde förändras så att man strukturrationaliserade kraftigt.
Jag tycker, när det gäller statistiken, att Göran Magnusson är svaret skyldig när det gäller jämförelsen med 2001. Den vore väldigt intressant. Till nästa debatt kanske vi med gemensamma krafter skulle ta fram just de här jämförelsetalen.
Anf. 26 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Mycket kort: Vi arbetar ju i konstitutionsutskottet med granskning av regeringen ur administrativ synvinkel och försöker precisera, och det är ett arbete som vi naturligtvis ska fortsätta med.
Jag ska säga ett par ord om människovärdet. Men jag vill ändå också säga att jag ju deltog i det första konventet, som handlade om grundrättigheter, en stadga som EU numera är på väg att införliva i fördraget. Från detta konvent kan jag erinra mig hur vi faktiskt hade en del diskussioner kring människovärdet och livets uppkomst och de förvecklingar och olika synsätt som man kan få av det resonemanget. Det är väl det som också gör att jag tycker att det finns anledning att inte utan vidare acceptera de resonemang som finns i den här frågan. Vår egen grundlag eller författning och Europakonventionen om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter tycker jag är en alldeles utomordentlig utgångspunkt för att bevara människovärdet och hålla det i respekt.
Anf. 27 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Först vill jag ta upp den myndighetsexpansion eller myndighetsexplosion vi haft de senaste åren, då antalet myndigheter ökat med 17 % så att vi nu har 234 statliga myndigheter.
Statskontoret pekar på att den här väldigt stora expansionen är väldigt allvarlig. Jag ställer bara frågan till Göran Magnusson: Oroar inte denna expansion också Göran Magnusson? Borde inte det oroa Göran Magnusson att det sker en så enorm expansion av antalet myndigheter?
I frågan om Regeringskansliets storlek tycker jag att debatten här blir rätt omvänd från Göran Magnussons sida. Det verkar vara så att först ska vi bevilja anslag, över 1 miljard i ökning på fem år. Sedan, i efterhand, ska vi fundera på om det var berättigat eller inte. Borde vi inte göra tvärtom? Först undersöker vi hur det ser ut med arbetsuppgifterna på ett antal olika områden. Har de ökat eller minskat, och har de ökat eller minskat på andra områden? Sedan beslutar vi oss för att anslagen ska öka, om så erfordras.
Det är så som flera talare har varit inne på: Det är regeringen, inte oppositionen, som har hittat på de här siffrorna. Regeringens egna siffror visar att på ett antal olika områden har arbetsbelastningen på Regeringskansliet inte ökat utan kanske snarare minskat. Om vi nu ska hålla oss till fakta om de år som har gått borde det i så fall tala för en minskning av Regeringskansliet, inte en konstant och ständig ökning.
Till sist säger Göran Magnusson om presstödet att det är darwinism att låta människors val avgöra vilka tidningar som ska få komma ut eller inte. En rimlig slutpunkt för Göran Magnussons resonemang borde i så fall vara att staten bestämmer vilka tidningar som ska komma ut. Det är ju verkligen själva motsatsen till darwinism. Men så långt vill väl Göran Magnusson ändå inte gå?
Anf. 28 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Beträffande presstödet vill jag och en majoritet i kammaren slå vakt om de principer som vi har, nämligen att meddela ett presstöd för att säkra en större mångfald i den demokratiska debatten. Det låter nästan lite hjärtnupet när Tobias Krantz säger att den enskilde individen ska avgöra vilka tidningar som ska komma ut. Den som något har studerat den här marknaden vet ju att det är annonsdirektörerna och reklamdirektörerna i företagen som i praktiken bestämmer vilka tidningar som ska ha de största resurserna och bästa förutsättningarna att komma ut.
Beträffande antalet myndigheter kan man naturligtvis vara oroad av detta och säga att 250 myndigheter är acceptabelt, att 275 är oacceptabelt och att 325 är än mer oacceptabelt, men man kan väl inte föra diskussionen riktigt på det sättet. Man måste väl också diskutera vad dessa myndigheter gör. Man kan också föra ett annat resonemang, nämligen att man kan slå samman ett antal småmyndigheter. Det har ju funnits många förslag under årens lopp från Statskontoret på den punkten. Då minskar ju antalet myndigheter i sig, men myndigheternas uppgifter minskar ju inte med det. Det som ligger bakom detta myndighetsresonemang, nämligen ingreppet i friheten, regleringen av samhället och annat, minskar ju inte därför att man slår ihop eller skär ned antalet myndigheter.
Stängselnämnden är ju en sådan här myndighet som väl ingen vet vad den egentligen sysslar med. Därför tog jag reda på det. Den sysslar med inhägnad av järnvägar och tvister i anslutning till den frågan. Man kan naturligtvis säga att den inte behövs, men å andra sidan måste ju det här problemområdet hanteras på något sätt. Det kan då kanske läggas direkt på Regeringskansliet och låta det växa till lite mer i stället!
Beträffande Regeringskansliets storlek har det gjorts olika undersökningar. Jag vill bara hänvisa till en studie som SNS gjorde, där man ansåg att Regeringskansliet hade för lite personal och styrde sina underliggande myndigheter alldeles för lite. Det finns alltså olika uppfattningar om det här.
Anf. 29 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Vad gäller antalet myndigheter är det intressanta faktiskt att se hur rörelseriktningen, tendensen, ser ut. De senaste åren, sedan sekelskiftet, är det en markant ökning. Vi får alltfler myndigheter med allt större personal, och alltmer pengar går till myndigheter. Göran Magnusson ställde frågan: Vad gör myndigheterna? Ja, det är rätt många ute i Sverige som undrar det: Vad gör myndigheterna? Då är frågan: Är Göran Magnusson beredd att medverka till att vi får stopp på den myndighetsexpansion som nu äger rum?
Göran Magnusson talar om Regeringskansliet, och det är intressant. Göran Magnusson svarade inte på min fråga om vad det är som motiverar den stora expansion som har ägt rum under de senaste åren sedan 1999, samtidigt som flertalet resultatindikatorer visar på att arbetsbelastningen snarare har minskat. Göran Magnusson gick tillbaka till början av 90-talet. Ja, det är klart att det är rimligt att Regeringskansliet har ökat sedan början av 90-talet, men den intressanta perioden är ju nu. Sedan 1999 har antalet anställda ökat och kostnaderna har ökat. Samtidigt har ärendemängden, enligt regeringens egna redovisningar, minskat. Är det verkligen rimligt att kostnaderna ökar och de anställda ökar om det är så att ärendebelastningen minskar? Är det rimligt, Göran Magnusson?
Till sist, om presstödet: Det finns rätt många länder runtom i världen som inte har presstöd och som har en mycket vital och livaktig press. Presstödet kan inte anses vara den alltigenom avgörande faktorn på den punkten, utan det finns mycket annat att ta med i beräkningen, exempelvis frågan om reklamskatten, som tidigare talare har tagit upp.
Anf. 30 Göran Magnusson (S)
Herr talman! Vad gäller antalet myndigheter, eller myndighetsverksamheterna, som man kanske hellre borde säga, har jag under hela mitt politiska liv haft som en sentens i mitt arbete det som Gustaf Möller sade: Det är stöld om skattebetalarnas pengar inte används på ett effektivt, rationellt och klokt sätt. Det är en uppfattning som jag alltjämt har.
Om antalet myndigheter ska minska eller ej kan man inte riktigt säga, men jag är naturligtvis beredd att medverka till och arbeta med att titta på myndighetsstrukturen och antalet myndigheter men också deras arbetsuppgifter för att se om de inte längre behövs. Men det är rätt svårt, herr talman, att hitta motioner i den här riksdagen om att myndigheter ska läggas ned. Det är betydligt lättare att hitta motioner om initiativ till mer myndighetsaktiviteter på olika områden.
Jag tycker att det ligger i själva den här frågan, nämligen om det inte är så att man i stället för att diskutera antalet från en mer statistisk utgångspunkt - jag medger att det har större medieeffekt - borde diskutera vilka uppgifter som är onödiga av dem som fortfarande utförs, eller möjligen inte ens utförs, av myndigheter som finns kvar. Där tycker jag att diskussionen ska läggas.
Jag tycker att Tobias Krantz överutnyttjar nedgången i antalet regeringsärenden när han säger att flertalet indikatorer pekar på att det skulle kunna vara betydligt färre regeringsledamöter. Det är väl det vi inte vet, och det är det som KU i sitt nästa betänkande beträffande granskningsfrågor diskuterar och tar upp. Tobias Krantz är där intresserad av att skaffa fler indikatorer på regeringens arbetsbelastning. Jag ser fram mot att vi tillsammans kan diskutera de här frågorna då och senare när KU får svar.
Anf. 31 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Kerstin Lundgren tolkade Gustav Fridolins rörande hyllningar till regeringen och regeringspolitiken som ett tecken på ett allt tätare samarbete mellan just Miljöpartiet och regeringen. Så kanske det kan vara. Det kan också vara så att det är ett parti som står längst ifrån de båda andra på ett antal centrala områden, som arbetsrätten, synen på socialförsäkringar och sådana saker. Det parti som inte tillhör arbetarrörelsen utan som satt och förhandlade med Folkpartiet, Centern och kd om att bilda regering efter valet 2002 är kanske det parti som känner störst anledning att betona att samarbetet trots allt fungerar och fortsätter.
Jag har inte samma behov av att direkt falla ut i hyllningar till regeringsförslaget på det här området, men jag tycker ändå att det är ett rimligt och väl avvägt budgetförslag. Med stöd och goda råd från Vänsterpartiet och Miljöpartiet har man kommit fram till en ganska hyfsad prioritering av de begränsade resurser som står till förfogande. Det är inte för mycket pengar och inte heller för lite, utan det är en ganska god avvägning, som sagt var. Jag tycker att vi kan ställa oss bakom det här förslaget.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i alla dess delar.
Det har varit många frågor uppe i den här debatten, och tyvärr hinner man inte beröra allting även om man skulle vilja det. Jag ska ändå säga en del om några av sakerna.
Jag tror att jag ska börja med kd och Ingvar Svensson, som har diskuterat värdegrund med Göran Magnusson.
Det låter sig ju sägas, och är säkert alldeles korrekt, att det måste finnas en sådan gemensam värdegrund för att demokratin ska fungera, att det inte är tillräckligt med tekniska beslutsmodeller. Jag är enig med honom om det. Det är nog sant att det är på det sättet.
Men Ingvar Svensson är inte särskilt tydlig när han ska tala om vilka värden han avser, i alla fall inte i sitt inlägg. Något tydligare är han i reservationen. Där skriver han nämligen att han "anser att de värden, rättigheter och skyldigheter, som inspirerats och förts vidare av den kristna traditionen, är oundgängliga som grund".
Det kan man för det första ifrågasätta, åtminstone delvis. Den kristna traditionen innefattar också sådant som korstågen, inkvisitionen, häxbränningen och kvinnohatet, misogynin. De värden som detta är uttryck för är med säkerhet inte någonting som vi vill lägga till grund för demokratin.
För det andra bör man nog vara något försiktig med att utpeka just en av religionerna såsom havande ett slags särställning, nämligen den kristna. Det kan leda till att vi som inte är kristna känner oss något exkluderade från det demokratiska samtalet, och det vore olyckligt.
Sedan är det Centern, som egentligen har den allra mest intressanta reservationen. Där står det så här: "Den svenska demokratin måste förnyas genom att bygga samhället underifrån och upp, där varje politisk nivå hämtar sitt mandat från underliggande nivåer."
Den första bisatsen, om att bygga upp underifrån, är sådant som man säger. Det säger jag också. Det uttrycker en god demokratisk hållning. Det betyder inte speciellt mycket, men man kan säga det.
Men sedan kommer det: "Där varje politisk nivå hämtar sitt mandat från underliggande nivåer." Jag misstänker att detta betyder något, "hämtar sitt mandat". Hur hämtar man ett mandat i ett demokratiskt system? Jo, det gör man genom att vara vald av någon, att man har ett uppdrag, att man är en representant.
När en politisk nivå då hämtar sitt mandat från underliggande nivåer finns det en ganska näraliggande tolkning av vad detta faktiskt betyder, nämligen ett system av indirekta val av de olika politiska nivåerna, där alltså kommunfullmäktige utser landstingsfullmäktige och där landstingsfullmäktige i sin tur utser den centrala folkförsamlingen riksdagen. Det är ingen ny uppfinning. Det är inte något som Centern har kommit på, utan det finns i den demokratiska traditionen som ett slags minoritetsuppfattning, att man borde organisera demokratin på det sättet.
Jag kände igen den där idén. Jag tittade i bokhyllan hemma i morse då jag visste att det fanns någonting där. Jo, det fanns en intressant bok som heter
Demokrati och proletär revolution
. Den skrevs 1977 av Torbjörn Tännsjö, icke obekant. Där skisserar han just detta system, där varje politisk nivå hämtar sitt mandat från de underliggande genom indirekta val, alltså ett rådsdemokratiskt system. Jag konstaterar att Torbjörn Tännsjö inte fick särskilt många efterföljare, inte ens i sitt eget parti, och jag tror inte ens att han följer sig själv på denna punkt numera.
Det är intressant att Centern nu lyfter fram denna idétradition - i sina försök att vara federalister, antar jag.
Det är möjligt att jag fullständigt har vantolkat reservationen, att det inte betyder detta och kanske inte betyder så väldigt mycket. Det kan Kerstin Lundgren klargöra i sin replik strax.
Sist och slutligen tycker jag i fråga om Regeringskansliet att Göran Magnusson trots allt har argumenterat ganska väl. Samtidigt som oppositionen föreslår ganska betydande minskningar på det området har man också ganska högt ställda krav på vad denna regering ska åstadkomma i form av beredning av ärenden, snabba svar och sådana saker. Det låter sig göras därför att regeringen då inte har den dimensionering som oppositionen vill ge den utan har den dimensionering som vi i majoriteten anser är rimlig. Då kan man ställa sådana krav.
Vid KU:s löpande granskning av Regeringskansliet och en del andra undersökningar som det har refererats till har man hittills inte hittat så värst många rullade tummar i Regeringskansliet. Det finns en del att göra när det gäller att klara ut exakt hur arbetet har förändrats, hur det fördelas och så vidare, och vi kanske också hittar punkter där det finns möjligheter till rationaliseringar. Några starka indikationer på att Regeringskansliet är gravt byråkratiserat eller att vi har stora svärmar av anställda som inte gör sitt arbete finns inte.
Jag tror - man vet inte säkert - som jag har sagt tidigare i talarstolen, att Regeringskansliet är underdimensionerat och att detta behöver ses över för framtiden.
Anf. 32 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Visst var det intressant att lyssna på nyanserna i Mats Einarssons inledning. Man kan riktigt se hur samtalet om regeringskoalitioner på vänstersidan tornar upp sig som ett stort spöke för vissa, medan andra gläds. Den retorik som Gustav Fridolin lånat från Socialdemokraterna, och som verkligen såg ut att passa in i munnen, var inte lika väl passande för Vänsterns representant.
Som sagt var det en spännande bild av verkligheten på vänstersidan.
Bara en kommentar kring Regeringskansliet. Det finns inga bevis för rullande tummar eller indikationer på att det sker en byråkratitillväxt eller något annat, säger Mats Einarsson. Det är väl det som är ett av problemen. Mats Einarsson avslutar, herr talman, med ett troende om Regeringskansliet. Från Centerpartiets sida konstaterar vi att majoriteten, stödpartierna, regeringens underlag här i kammaren, har ett troende som grund för sitt anslag till Regeringskansliet.
Från vår sida tycker vi att det behövs ett starkare och bättre underlag än så, en djupare analys än så, för att kunna anslå så stora belopp som det trots allt rör sig om - 1,1 miljarder sedan 1998, 835 miljoner 2001/02 som på något sätt lever vidare. För detta har också Vänstern ett ansvar.
Avslutningsvis: Uppdraget underifrån, från medborgare till respektive nivå, innebär inte att det behövs indirekta val, däremot ett tydligt ramverk, byggt underifrån. Precis som vi lämnar mandat från kammaren till EU ska medborgarna göra det underifrån, herr talman.
Anf. 33 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag tror att Kerstin nog läser in lite för mycket i de eventuella nyanser som finns i regeringsfrågan. Jag tror att det rent generellt är så att det är politiken, de politiska uppfattningarna, som förr eller senare slår igenom. Jag tror som en allmän princip att partier som står varandra närmare politiskt har lättare att sitta i regering tillsammans än partier som står längre ifrån varandra politiskt. Därför känner jag inte så mycket behov av att låna valparoller från socialdemokrater. Dem får de behålla, och så ägnar vi oss åt politiken i stället.
Sedan till grunden för att bestämma vilket belopp som ska avsättas för Regeringskansliet. Man kan alltid önska sig ett bättre beredningsunderlag, och det kräver väl också en del arbetsinsatser och tjänster i Regeringskansliet för att ta fram det. Det får vi försöka se till, men jag konstaterar bara att även Centern anser sig ha ett tillräckligt underlag för att precisera sitt budgetäskande till 880 000 kr mindre än de 5 436 198 kr som regeringens förslag innebär. Det var tydligen inte så svårt att komma fram till en siffra heller för Centern.
Sedan till frågan att politiska nivåer hämtar sitt mandat från underliggande nivåer. Det var lite grann så som jag misstänkte, att riktigt genomtänkt var det inte. Det betyder inte det som det står där. Nu säger Kerstin Lundgren att det ska byggas som ett ramverk, att man ska klargöra vad de olika nivåerna sysslar med. Javisst. Sedan säger hon att det ska göras underifrån. Hur går det till? Är det fullmäktige som bestämmer ramverket för landstingsfullmäktige och landstingsfullmäktige som bestämmer ramverket för riksdagen?
Anf. 34 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Angående det sista: Låt oss föra en spännande dialog, gärna i ett demokratikonvent, om hur vi formerar ett ramverk byggt underifrån där varje nivå har ett tydligt uppdrag, ett tydligt mandat, och där man också får möjlighet att välja utifrån de utgångspunkterna. Sedan har vi Författningsutredningen för den diskussionen. Jag hoppas att Mats Einarsson är intresserad av att delta i ett sådant samtal. Men där är väl den stora frågan, som förmodligen också präglar våndan i regeringsarbetet, att den politiska samsynen inte är så tydlig. Mats Einarsson är själv ett tydligt exempel på just detta: Är Mats Einarsson kommunist eller inte? Finns det en samsyn på vänstersidan om relationen kommunist - icke kommunist. Det är väl den stora hemläxan, förmodar jag, för Mats Einarsson att klara ut. Jag förväntar mig inte att jag får någon tydlighet i den delen här i kammaren.
Anf. 35 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Jag ska gärna föra en fortsatt dialog med både Kerstin Lundgren och andra om hur demokratin bäst kan organiseras. Det ska vi göra i Författningsutredningen och i andra sammanhang ute i samhället. Jag tycker att den här replikväxlingen visar att den dialogen nog behövs för att förtydliga vissa saker.
Det här andra inlägget är lite svårt att hantera. Det var inte på min nivå. Jag tror att olika typer av ideologiska etiketter som vi använder - federalister, liberaler, socialister - till syvende och sist har en ganska liten betydelse. Vad som har betydelse är, som jag sade tidigare, vilka grundläggande värderingar vi har, vilken ideologisk huvudinriktning vi har, vilken politik vi har och vilka ställningstaganden vi gör i olika enskilda frågor. Finns det en samsyn om huvudinriktningar finns det alltid möjligheter att kompromissa och jämka i den mer konkreta politiken. I de fall som samsyn om huvudinriktning inte finns blir det naturligtvis svårt. Jag vill bara konstatera att i det samarbete vi haft under den här mandatperioden med regeringen och Miljöpartiet har vi i allt väsentligt varit eniga om just huvudinriktningen och har därför också kunnat kompromissa och jämka i den konkreta politiken.
Anf. 36 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Mats Einarsson provocerade mig till en replik; jag hade inte tänkt ta en.
Det är alltid intressant att diskutera med Mats Einarsson, för han har en befriande intellektuell skärpa, även om vi inte alltid kommer till samma slutsatser. Men jag förstår synen på värdena. Har man en materialistisk historieuppfattning ser man värdena som en överbyggnad på de ekonomiska grundfaktorerna. Då tycker man att de kanske inte är så väldigt viktiga.
Sedan tror jag att Mats Einarsson förväxlar inspirationskällan till värdebasen med själva värdebasen. Det är själva värdebasen som jag tycker är väldigt viktig att diskutera och analysera och föra vidare.
Den viktiga frågan är: Borde det inte vara rimligt att i målet för demokratipolitiken också uppta diskussionen om fri- och rättigheter och människovärdesperspektivet? Det är den väsentliga frågan i det här sammanhanget.
Anf. 37 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Någon annan gång ska vi ta en ordentlig diskussion, kanske ett seminarium, om den materialistiska historieuppfattningen och vad den eventuellt kan tänkas innebära när det gäller synen på det som vi kallar för värden. Jag tror inte att Ingvar Svenssons föreställning om vad denna materialism innebär är riktigt densamma som jag har. Jag vet att de uppfattningar i grundläggande värderingsfrågor som vi människor har naturligtvis är helt centrala för till exempel en fungerande demokrati. Det är nog sant att dessa värden dessutom inte är eviga eller objektiva i någon abstrakt mening utan självfallet hänger samman med de villkor under vilka vi människor lever våra liv.
Till frågan om idétraditioner. Jag vidhåller att man ska vara lite försiktig med att peka ut en religiös tradition som havande något slags särställning när det gäller möjligheten att bygga demokrati. Det är inte bara vi som inte är kristna som kan känna oss lite exkluderade, det ger en ganska pessimistisk syn på möjligheten att bygga demokrati i världen i dess helhet. I större delar av världen saknas den kristna traditionen. Jag tror att det är fullt möjligt att bygga en väl fungerande demokrati också utifrån andra religiösa traditioner. Jag tvivlar på att Ingvar Svensson egentligen har någon annan uppfattning än jag på den punkten.
Anf. 38 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Det är riktigt som Mats Einarsson säger.
Men den kristna traditionen har i vårt kulturområde haft en stor betydelse för idéutvecklingen av värdebasen. Den värdebasen kan man givetvis komma fram till utifrån andra utgångspunkter och inspirationskällor också. Vi kan säkert vara överens i det synsättet.
Mats Einarsson besvarar inte frågan om det inte vore rimligt att målen för demokratipolitiken - det vi diskuterar här - innehåller ett fri- och rättighetsperspektiv och ett människovärdesperspektiv.
Anf. 39 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Visst, man kan alltid diskutera hur man ska formulera den typen av svårdefinierade - det ska erkännas - politiska mål. Jag menar nog att det är uppenbart att det i målen finns med också en förutsättning av en gemensam värdegrund när det gäller synen på alla människors lika värde, vilket leder till krav på icke-diskriminering etcetera. Jag menar att detta är med i det demokratibegrepp som vi är eniga om i riksdagen och som uttrycks i regeringens målformuleringar.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2004-12-01
Förslagspunkter: 19, Acklamationer: 14, Voteringar: 5
Protokoll med beslut
- 2004-12-01Protokoll 2004/05:41
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Demokratipolitiken
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K323 yrkande 1 och 2004/05:K437 yrkande 2.- Reservation 1 (c)
Mål för politikområdet Demokrati
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:K424 yrkande 1.- Reservation 2 (kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 126 0 0 18 m 45 0 0 10 fp 41 0 0 7 kd 1 27 0 5 v 24 0 0 6 c 18 1 0 3 mp 14 0 0 3 Totalt 269 28 0 52 Anslag under utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen anvisar anslag för 2005 inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse i enlighet med specifikationen i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 1 punkterna 2 och 6 samt avslår motionerna 2004/05:K404 yrkande 1, 2004/05:K424 yrkandena 2 och 3, 2004/05:K437 yrkande 3, 2004/05:K438, 2004/05:K455 och 2004/05:U325 yrkandena 4 och 5.Finansiering av EU-forskning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget 90:7 Expertgruppen för EU-frågor besluta om åtaganden för forskningsverksamhet som innebär utgifter på högst 2 500 000 kronor under åren 2006-2008.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 1 punkt 1.Investeringsplan för riksdagsförvaltningen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner riksdagsstyrelsens förslag till investeringsplan för riksdagsförvaltningen för perioden 2005-2007.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 1 punkt 3.Riksdagsförvaltningens lån i Riksgäldskontoret
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar riksdagsförvaltningen att för 2005 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar som används i riksdagens verksamhet intill ett belopp av 150 000 000 kronor samt för investeringar i fastigheter och tekniska anläggningar intill ett belopp av 300 000 000 kronor.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 1 punkterna 4 och 5.Taltidningar i DAISY-format
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K349 och 2004/05:So397 yrkande 10.- Reservation 3 (fp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (fp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 126 0 0 18 m 45 0 0 10 fp 0 41 0 7 kd 28 0 0 5 v 25 0 0 5 c 19 0 0 3 mp 13 1 0 3 Totalt 256 42 0 51 Avveckling av presstödet m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K227 yrkande 18 och 2004/05:K404 yrkandena 2 och 3.- Reservation 4 (m)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (m) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 126 0 0 18 m 0 45 0 10 fp 19 0 22 7 kd 28 0 0 5 v 25 0 0 5 c 19 0 0 3 mp 14 0 0 3 Totalt 231 45 22 51 Ersättningssystem för radiotidningar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:K278.Granskning av Kungliga hov- och slottsstaten
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:K317 yrkande 1.Demokratikonvent
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:K437 yrkande 4.- Reservation 5 (c)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (c) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 126 0 0 18 m 45 0 0 10 fp 41 0 0 7 kd 28 0 0 5 v 25 0 0 5 c 1 18 0 3 mp 14 0 0 3 Totalt 280 18 0 51 Samordningskansli inom Statsrådsberedningen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:So515 yrkande 2.Enhet för främjande av övergång till demokrati
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:U226 yrkande 8.- Reservation 6 (fp)
Utrikesförvaltningens organisation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:U325 yrkandena 2 och 6-8.- Reservation 7 (kd)
Ersättning till medföljande vid utlandstjänstgöring
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:K441.Sveriges representation utomlands
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:U232 yrkande 4 och 2004/05:U305 yrkande 14.Riksdagsförvaltningens årsredovisning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger redogörelse 2003/04:2 till handlingarna.Statsrådens inkomstgaranti
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K221 och 2004/05:K237 yrkande 5.- Reservation 8 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 8 (mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 126 0 0 18 m 45 0 0 10 fp 41 0 0 7 kd 27 1 0 5 v 25 0 0 5 c 18 0 1 3 mp 0 14 0 3 Totalt 282 15 1 51 Användandet av statsflygplanen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:K207.