Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Anf. 91 Berit Högman (S)

Herr talman! Det är mörkt i Sverige. Det är finanskris, och det är den näst största jobbkrisen sedan andra världskriget, än så länge. De som är unga i dag har aldrig upplevt det vi nu upplever i form av massvarsel och uppsägningar. Det är oroligt i Sverige. Erik, David och de andra hantverkarna som bygger en radhuslänga intill vår frågar mig: Varför gör inte regeringen någonting för att stimulera byggandet? Vad ska vi ta oss till efter jul? I förra veckan fick 450 av 500 varslade på Volvo Lastvagnar i Arvika beskedet att nu är det slut. Många är unga. Många har nyss bildat familj och köpt hus. Roger är en av dem som blir av med jobbet hos en av Volvos underleverantörer i samma stad. Han är inte med i a-kassan. Han hoppas på ett tillfälligt jobb i Norge. Men nu strömmar Norgearbetarna också hem. Det är mörkt i Värmland, men långt ifrån mörkast. Nu har "mörkaste Småland" fått en helt annan innebörd. Dagsnoteringen i dag är kanske 400 varslade på Green Cargo, och det kommer att slå hårt exempelvis mot Örebro län. Hemma vid vårt köksbord samlas ofta ungdomar. Alla talar nu om mörkret på arbetsmarknaden, den oro och den vilsenhet de känner inför framtiden. Vad är det som är värt att satsa på? Det som kändes som ett stensäkert jobb i maj finns inte längre. När till och med butiksbiträdet i stadens lilla modebutik tar mig åt sidan bakom ett klädställ och uttrycker sin oro över bristande kundtillströmning och det faktum att hennes arbetskamrater ställs på bar backe om de tvingas sluta därför att de inte får någon a-kassa som det går att leva på, ja, då är jobbkrisen i nästan varje människas medvetande. Det är väl regeringen och dess kolleger i riksdagen som har haft svårast att ta till sig det budskap som vi från Socialdemokraterna lämnade tidigt i höst redan i samband med höstbudgeten: Vi måste förbereda Sverige för en lågkonjunktur. Nej, det är bara varsel, försökte arbetsmarknadsminister Littorin och hans megafoner i riksdagen säga. Varsel är rakt inte detsamma som arbetslöshet. 450 av 500 varslade bara i lilla Arvika, och så kan vi lägga till Olofström, Umeå, Trollhättan och Eskilstuna. På Torslanda fick 1 500 gå hem förra veckan med julhälsningen: Ni behöver inte komma tillbaka. Vecka för vecka är det 5 000 personer i snitt i två månaders tid. Det är inte bara varsel. Inom exempelvis skogs- och träindustrin, en bransch som nästa år beräknar ha 20 procents arbetslöshet, märks inte varslen. Jobben tar bara slut. Människor får gå hem. Redan märks arbetslösheten i servicesektorn och i tjänstesektorn hos såväl välutbildad arbetskraft som andra som går rakt ut i arbetslöshet när konkursen i småföretagen hos underleverantörerna är ett faktum. Vi varnade tidigt för vad som skulle ske. Vi skrev i höstens budgetmotion om det ekonomiska ramverk som vi socialdemokrater tog ansvar för efter 90-talskrisen, även då med en gigantisk arbetslöshet, även då med en borgerlig regering. Vi har haft tio år med reallöneökning, låg inflation, hög tillväxt och stora investeringar i människors vilja att lära om och lära nytt. Vi skrev också i motionen: "Men nu när ekonomin kraftigt mattas av räcker det inte med att luta sig mot tidigare vunna framgångar. Det behövs investeringar för att dra nytta av Sveriges styrkor och skapa ökad trygghet för att pressa tillbaka pessimism, växande arbetslöshet och sjunkande tillväxt. - - - Möjligheter för Sverige riskerar att gå förlorade." Men ej heller då märkte vi någon regering som lyssnade. I stället hörde vi mantrat om de nya jobben som hade skapats, att marknaden ska sköta sitt och att samhället och politiken inte ska lägga sig i. Larmrapporterna kom på rad. En halv miljon människor står utan a-kassa. Var tredje person som är anmäld hos Arbetsförmedlingen saknar arbetslöshetsförsäkring. Hälften av ungdomarna gör det. Men regeringen och utskottsmajoriteten sitter lugnt och säger: Låt oss vänta - det är nog inte så farligt. Regeringen vägrade att se att den politik man gick till val på över huvud taget inte fungerar. Klyftorna ökar, och otryggheten ökar. Ingenting leder framåt. Det blir återvändsgränder för Erik och väldigt många tusen andra människor i vårt land. Arbetsförmedlingen uttryckte oro. Svenskt Näringsliv kom med förslag. Företagarna kom med förslag till åtgärder. Fackliga organisationer knackade på. Statsministern gav sig inte tid att lyssna på vad LO:s ordförande hade att säga om det som nu är verklighet. Hon framförde det i stället ute på Mynttorget den 18 november. Regeringen tillsatte samordningsmän - ett dussin hantverkare utan verktyg. Nu vet vi vad samordningsmännens önskelista inför jul innehåller. Såväl landshövdingar som politiskt tillsatta företrädare har mycket konkreta förslag till åtgärder. Men de viktigaste kraven i det som skulle leda framåt till nya jobb förbigås av regeringen med tystnad. Det råder ingen tvekan om att försörjning under utbildning är en oerhört viktig olöst pusselbit liksom antalet KY-platser eller andra utbildningsplatser. Här är regeringsinitiativen en fingertutt jämfört med vad de borde vara. Köpkraften borde stimuleras. Men regeringens svar är ökade orättvisor, ökade klyftor och mer åt den som redan har. Medan jag får en skattelättnad på en tusenlapp får den arbetslöse ingenting och till och med mindre än tidigare. Ett ROT-avdrag har visserligen införts och bakats ihop med ett pigavdrag och ger en oerhört generös skattelättnad för dem som redan har, för dem som äger sin bostad och har förmåga och möjlighet att köpa sina tjänster. Men för dem som bor i miljonprogramområden, i hyresrätter, lyser förslagen med sin frånvaro, såväl på nationell nivå som på individnivå. Nu har regeringen kommit med sin egen prognos som visar på 150 000 färre jobb. Regeringens tal om den politik som har gett 180 000 nya jobb tycks i slutändan bli ett nollsummespel. Det är ingenting annat än en konsekvens av regeringens oförmåga att hantera den situation som vi nu har hamnat i. Så kom det till slut ett krispaket. Paket och paket - låt oss kalla det för en liten försändelse som ingen egentligen var nöjd med. Vad denna försändelse egentligen innehåller är i realiteten höljt i dunkel. Kanske klarnar det något i morgon när regleringsbrevet blir känt. Men kanske ni borgerliga ledamöter redan i dag kan berätta vad praktisk kompetensutveckling är? Och kanske ni redan i dag kan ge landets utbildningsanordnare besked om hur det blir med fler platser i kvalificerad yrkesutbildning och hur det blir med försörjningen för dem som både kan och vill starta en utbildning redan i morgon eller nästa vecka. I kommuner och landsting finns 155 000 tillfälliga anställningar. I Sverige finns en miljon deltidsarbetande. 220 000 jobb har högst 19 timmar i veckan. Ta möjligheten här i dag och berätta hur er jobblinje är förenlig med det faktum att många deltidsarbetande nu måste säga upp sig för att klara sin ekonomiska situation. Tala om hur a-kasseregelverket har bidragit till fler jobb i dagens Sverige. Inom kort införs också tredje steget i jobb- och utvecklingsgarantin. Även hur detta ska fungera är en väl förborgad hemlighet. Runt om i landet börjar arbetsförmedlingar ta kontakt med kommunerna. Nu börjar kommunerna bli intressanta igen. Det verkar som om det kommer att bli kommunernas ansvar att ta hand om regeringens misslyckade politik. Vilka resurser har Arbetsförmedlingen att ställa upp med nu när kommunerna ska ta ansvar för en arbets- och utbildningslinje som regeringen har abdikerat från? Har Arbetsförmedlingen resurser till tredje steget i jobb- och utvecklingsgarantin? Varje månad ska 2 500 människor ut i arbete. Var finns dessa resurser? Detta handlar om människor som inte ska behöva råka ut för fler misslyckanden. De behöver ett arbete, och de behöver en utbildning. Det finns frågetecken när det gäller de arbetsmarknadspolitiska programmen. Vad räcker de till? Nästa år finns det 3 000 fler platser i program, men arbetslösheten beräknas stiga med ungefär 60 000. År 2010 finns det 7 000 fler platser i program, medan arbetslösheten stiger med 55 000. 3 miljarder till coacher. Mot vad ska de coacha? Det finns många frågor som kräver svar. Vi socialdemokrater har lagt fram en mängd förslag under hösten som hade inneburit att tusentals människor hade känt större framtidstro än vad som är fallet i dag. Vi är övertygade om att människor både kan och vill arbeta och utbilda sig. Vi har lagt fram förslagen, och flexibiliteten i dem är stor. Vad tänker riksdagsmajoriteten göra? Vad finns det egentligen för värde i att en ung människa ska gå arbetslös i över ett halvår innan han eller hon erbjuds utbildning, praktikplats eller anställning? Vilken signal ger det till en ung människa? Vi har lagt fram förslag om första-jobbet-avdrag, traineeprogram, jobbutbildning, yrkesplatser, komvux, KY, högskola, karriärcoachning och praktik. Det är en rad konkreta åtgärder som det hade varit enkelt för den borgerliga majoriteten att anta. Herr talman! Det är mörkt i Sverige. Politikens uppgift är att ge människor framtidstro, att se varje människa och varje människas möjlighet att utvecklas, att utbilda sig, att arbeta och att bidra till det gemensamma i vårt samhälle. Vi ser att den borgerliga regeringen har misslyckats totalt med att bedriva en politik som stöder den jobblinje som man själv har sagt sig värna om. Dagens betänkande är ännu ett bevis på att den borgerliga majoriteten i riksdagens arbetsmarknadsutskott väljer att blunda för den verklighet som vi befinner oss i. Människor runt om i landet behöver framtidstro. De behöver lugnande besked, och de behöver broar till framtiden. Då vänder regeringen och utskottets borgerliga majoritet dessa människor ryggen. Det är ansvarslöst, det är orättvist, och det skapar oro och otrygghet - raka motsatsen till det som alla arbetslösa, som Erik, David och de andra, behöver för framtiden. Herr talman! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 1, 13 och 18.

Anf. 92 Josefin Brink (V)

Herr talman! Det budgetförslag som vi debatterar i dag är i stora delar redan inaktuellt. Det har till och med finansministern själv sagt. Både regeringens förslag och de motförslag som vi i oppositionen har lagt fram blir snabbt vecka för vecka alltmer otillräckliga för att möta den galopperande utveckling med varsel och uppsägningar som vi ser. Det är därför inte beräkningar och siffror som står i centrum för dagens debatt. De kommer nog dessvärre att behöva förändras många gånger om under det kommande året. Men skillnaden i inriktning på politiken och i synen på arbetslöshetens orsaker och samhällets skyldigheter mot dem som drabbas av den är minst lika tydliga i dag som när vi fick regeringens budgetförslag på vårt bord. Det som var en otillräcklig och missriktad arbetsmarknadspolitik i september är i dag en tickande bomb efter en höst med rekordstora varsel som bara fortsätter. Det som var en osolidarisk och destruktiv utformning av arbetslöshetsförsäkringen är i dag ett akut hot mot enskilda människors tillvaro och mot hela samhällsekonomin. Den populistiska skattesänkningspolitik som i högkonjunkturen framställdes som en evig vinn-vinn-affär kommer nu att brisera i en otrygghetschock där de ökande klyftorna kommer att bli påtaglig verklighet för sjuka, för arbetslösa och för alla som har behov av den gemensamma välfärden. Det är nu när vi drabbas av en kris med hög arbetslöshet som konturerna av högerns orättvisa samhälle kommer att bli skarpa. Det är nu priset för omfördelningen, från gemensam trygghet och välfärd till ökad privatkonsumtion för de redan privilegierade, kommer att få betalas. Herr talman! De starka statsfinanserna nu framhålls ofta som en stor fördel för Sverige jämfört med situationen inför 1990-talskrisen. Det stämmer förstås. Men vad ska vi ha de starka finanserna till om regeringen sitter där och är dumsnål och vägrar att göra de satsningar och investeringar som krävs för att rädda jobben? Det är dessutom så, vilket Handelsanställdas förbund påpekar i det förslag till krispaket som de i morse presenterade, att vi i dag har två stora nackdelar jämfört med hur det var i samband med 1990-talskrisen. För det första: I början av 1990-talet låg arbetslösheten på ungefär 1 ½ procent. I dag ligger arbetslösheten på över 6 procent, alltså redan innan varslen har börjat träda i kraft. För det andra: Regeringen har saboterat arbetslöshetsförsäkringen så till den grad att en halv miljon färre nu omfattas av försäkringen - detta samtidigt som knappt 40 procent av de försäkrade får ut 80 procent av sin tidigare lön. Man kan också lägga till att antalet otrygga anställningar dramatiskt har ökat sedan 1990-talet, vilket betyder att framför allt ungdomar nu förlorar sina jobb utan att det ens märks i varselstatistiken. Den globala finanskraschen kan vi naturligtvis inte i särskilt hög grad påverka här hemma. Men vi kan faktiskt göra en hel del när det gäller effekterna för vanliga människor och för det samhälle som vi lever i. Först och främst måste Arbetsförmedlingen självklart få mer resurser och bättre verktyg för att kunna erbjuda alla som nu drabbas av arbetslöshet rätt slags hjälp. Jag kan konstatera att vi i den röd-gröna oppositionen har ett väldigt starkt stöd från ekonomer, forskare och fackliga organisationer när vi framhåller utbildning som den kanske allra viktigaste insatsen. Arbetsmarknadsutbildningar riktade mot bristyrken, specialiserade jobb inom industrin och annat som kommer att efterfrågas när konjunkturen vänder är en god investering både för individen och för samhället. Möjligheten att fortbilda sig som ett alternativ till att bli uppsagd är en annan investering. Vi har föreslagit ett stöd till de anställda i industrin som beviljas tjänstledighet för fortbildning. Vi har också föreslagit ett kunskapslyft för unga som saknar gymnasiekompetens eftersom de löper den största risken att aldrig komma in på arbetsmarknaden med mindre än att de får ökade kunskaper. Vidare har vi föreslagit fler platser i KY, på komvux och i högskolan. Vänsterpartiet har också föreslagit en utbildningssatsning för de anställda i äldreomsorgen, något som samtidigt ger arbetslösa en möjlighet att under den tiden få utbildningsvikariat. I stället för den uppsjö av sänkningar av arbetsgivaravgifter, som såväl av Riksrevisionen som av regeringens egen favoritekonom Lars Calmfors dömts ut som dyra och i stort sett fullkomligt ineffektiva för att skapa jobb, vill vi ge anställningsstöd riktade till dem som verkligen behöver dessa för att få en chans till jobb. Den dystra sanningen är ju att när arbetslösheten stiger hamnar de som aldrig fick chansen att få jobb under högkonjunkturen ännu längre bak i kön. Inte minst gäller det människor med olika slags funktionshinder. Min kollega Torbjörn Björlund kommer senare här i debatten att prata mer om det. Sammantaget vill vi satsa på arbetsmarknadspolitiska insatser som är sådana att människor rustas för att bättre kunna hävda sig på arbetsmarknaden, både på kort sikt och på lite längre sikt när konjunkturen vänder. Det är vad en klok regering, som inte bitit sig fast i vanföreställningen att arbetslöshet beror på en bristande vilja att jobba, också borde göra. Herr talman! I dagens betänkande skriver den borgerliga majoriteten att det ännu är för tidigt att bedöma de samlade effekterna av förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen. För en gångs skull är jag helt och hållet benägen att hålla med. Jag tror tyvärr att vi ännu inte fullt ut kan fatta vilka förödande konsekvenser som sabotaget mot a-kassan kommer att få. Det vi redan nu vet är tillräckligt för att kalla regeringens a-kassepolitik för en katastrof. 500 000 färre är nu medlemmar i försäkringen än år 2006. Det är inte alls, som majoriteten påstår i betänkandet, mest äldre och andra som inte riskerar arbetslöshet som har lämnat försäkringen. A-kassornas samorganisation har inför arbetsmarknadsutskottet i en färsk rapport visat att en majoritet av dem som lämnat försäkringen är i åldern 15-54 år, alltså människor som är precis i början av eller mitt uppe i sitt yrkesliv som inte längre har någon försäkring. Arbetsförmedlingen, som också helt nyligen besökt oss i utskottet, berättade häromveckan att redan nu, innan varslen har börjat träda i kraft, står var tredje arbetslös helt utan ersättning från a-kassan. Det är en dubbelt så stor andel som år 2006 innan regeringen påbörjade sabotaget mot arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom kommer åtskilliga av dem som är medlemmar i a-kassan att upptäcka att de inte klarar av det nya hårda arbetsvillkoret och att de går miste om hela, eller stora delar av, sin ersättning. Det kommer framför allt att vara kvinnor med redan låga inkomster, av vilka många har jobbat deltid. Det kommer också att vara ungdomar, av vilka många haft kortvariga anställningar som gör att de inte klarar av att tjäna ihop till arbetsvillkoret. Av dem som ändå kvalificerar sig för full ersättning kommer endast var fjärde att få ut 80 procent av sin tidigare lön eftersom taket i försäkringen är så lågt. Det betyder att en genomsnittlig Volvoanställd som förlorar jobbet kommer att få sin inkomst i stort sett halverad om han eller hon blir arbetslös. Arbetsmarknadsministern har käckt hänvisat till att de flesta löntagare har en tilläggsförsäkring som kommer att täcka upp den här urholkningen av a-kassan. Men inte heller det stämmer. TCO har i en färsk rapport visat att det i praktiken är mindre än 40 procent av alla yrkesverksamma som har tillgång till en tilläggsförsäkring. För de arbetare som i dagsläget är allra värst drabbade av varsel, nämligen metallarbetare, har det inte varit möjligt att teckna en tilläggsförsäkring eftersom det skulle bli alldeles för dyrt. Det är så den privata försäkringsmarknaden fungerar. Den som har största behovet av försäkringsskydd är den som har svårast att få tillgång till det eftersom premien blir alldeles för hög. Det är just denna osolidariska eller, ska jag kanske säga, marknadsmässiga modell som regeringen haft för ögonen när den har utformat det nya a-kassesystemet. Ju högre arbetslöshet i en kassa, desto högre avgift för medlemmarna. Det är viktigt att kostnaderna för arbetslösheten blir tydligare och mer synliga, som majoriteten skriver i betänkandet. Ja, är det någonting jag kan lova så är det att de kostnaderna kommer att bli väldigt tydliga och synliga i många svenska hem under det år som kommer. Men det är kanske inte riktigt så utskottsmajoriteten menar. Regeringen är nu inte helt omedveten om att höjningen av a-kasseavgiften på uppemot 200-300 procent kanske ändå haft viss betydelse för att så många har valt att gå ur försäkringen. Man aviserar därför en avgiftssänkning med 50 kronor nästa år som lite plåster på såren. Men eftersom systemet är utformat så att avgiften automatiskt stiger när arbetslösheten stiger kommer den där 50-lappen inte att räcka särskilt långt. Även här har TCO gjort en uträkning som visar att om arbetslösheten stiger i enlighet med regeringens egen prognos kommer avgiften till a-kassan, inklusive 50-lappen, i själva verket att höjas för nästan hälften av kassornas medlemmar. Om arbetslösheten däremot stiger till de nivåer som Arbetsförmedlingen spår kommer hela 63 procent av kassamedlemmarna att få avgiften höjd med minst 30 kronor i månaden. Herr talman! Schackrandet med arbetslöshetsförsäkringen måste få ett slut. Hotet om att bli arbetslös är alltid för alla en källa till oro och ångest. När det hotet dessutom är förknippat med akut ekonomisk nöd växer oron och ångesten ännu mer. Jag har träffat många människor som nu oroar sig för om de kommer att kunna bo kvar i sina hem, om de kan ha kvar bilen, om barnen kan vara kvar i idrottsklubben eller vad man annars ska spara in på. Den samlade effekten av all denna oro och den kraftiga inkomstsänkning som kommer att drabba allt fler innebär i sig en risk för ytterligare fördjupad kris och ännu fler uppsägningar. I dag är det industrin och byggsektorn som varslar mest. Men vad händer med handeln, restaurangbranschen, taxinäringen och annan tjänstesektor när privatkonsumtionen bromsar in? Vad händer med barnomsorgen, sjukvården och äldreomsorgen när kommunernas skatteintäkter börjar sjunka samtidigt som kostnaderna för försörjningsstöd ökar? Varningssignalerna ljuder redan. Timvikarier, behovsanställda och andra med otrygga anställningar har redan börjat få gå i både privat och offentlig sektor. Sveriges Kommuner och Landsting kallar det för tysta varsel. En generös arbetslöshetsförsäkring är både en trygghet för den enskilde och ett av de mest effektiva sätten att dämpa effekterna av en lågkonjunktur. Vänsterpartiet ser det därför både som en nödvändig rättvisefråga och som en klok ekonomisk politik att snabbt återupprätta arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill återinföra den solidariska riskspridningen och sänka avgiften till 60-70 kronor i månaden så att alla människor har råd att vara med. Vi vill ändra arbetsvillkoret så att också deltidsanställda ska ha möjlighet att få ersättning. Vi vill höja taket så att metallarbetare, byggnadsarbetare, sjuksköterskor och kontorister kan få ut 80 procent utan att behöva förlita sig på privata försäkringsbolag. Vi vill höja den lägsta ersättningen så att ingen ska behöva söka hjälp på socialkontoret för att klara sig. Herr talman! Sven Otto Littorin visade prov på en oanad poetisk begåvning när han nyligen förutspådde att vi har att se fram emot ett par riktiga "skitår". Jag kan förstå att det inte är lika festligt att vara arbetsmarknadsminister när konjunkturen kraschlandar och arbetslösheten ökar. Men det saknas varken idéer, resurser eller verktyg för att göra något åt situationen. Det är bara det att regeringen inte verkar ett dugg intresserad av det. För min del förutspår jag att det här ointresset och den här passiviteten kommer att göra valdagen 2010 till en riktig "skitdag" för Sven Otto Littorin och hans kamrater i den borgerliga alliansen. Det är naturligtvis ingenting jag beklagar, men jag beklagar att priset kommer att bli förtvivlat högt för väldigt många människor. Herr talman! Jag står självklart bakom alla de förslag och reservationer som Vänsterpartiet har lagt fram, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservationerna 15 och 18. I detta anförande instämde Torbjörn Björlund (v).

Anf. 93 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Vi diskuterar nu regeringens förslag till statsbudget inom arbetsmarknad för nästa år. Tyvärr är det förslag vi har fått redan passé. Vi har fått några små stimulanspaket, men mycket mer har det inte blivit. I går kunde vi se finansminister Anders Borg i tv-rutan. Han såg ganska bekymrad ut, och det har han nog anledning att vara också. Alla de siffror som tidigare presenterats har i ett nafs förändrats och blivit svarta siffror. Inte minst gäller det arbetslöshetssiffrorna, som regeringen själv nu förutspår ska stiga upp till 7,7 procent. Svenskt Näringsliv presenterade i dag en rapport där de menar på att den kommer att stiga upp till 10 procent. Därmed är hundratusentals svenska människor utan arbete, utkastade i otrygghet och ovisshet där de inte vet vad de ska göra och dessutom har det svårt att få pengarna att räcka till. Det är Nya moderaternas politik som nu får genomslag i praktiken. Antalet lediga platser till Arbetsförmedlingen minskar mycket kraftigt. Ungdomsarbetslösheten ökar. Redan nu vet vi, herr talman, att Moderaterna i replikskiften kommer att säga att de sänker arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Vad hjälper det de ungdomar som är arbetslösa? Det gynnar enbart de företag som redan i dag har ungdomar anställda. Problemet i dag är att företag inte vågar anställa. Det är det stora problemet. De pengar som staten har måste gå till de grupper som bäst behöver dem. Det kanske inte är de ungdomar som redan har ett jobb, utan det handlar om de ungdomar som inte har något jobb alls. Finanskrisen leder till arbetslöshet, som sagt. Vad värre är, är att det inte bara handlar om arbetslöshet, utan om att de som drabbas av arbetslöshet kommer att kastas in i en mycket osäkrare period än tidigare - detta beroende på det borgerliga fullskaleexperimentet med a-kassan som nu totalt har havererat. Det är ett experiment som i alla fall Anders Borg äntligen har sagt var ett misstag. Frågan är när den borgerliga majoriteten i arbetsmarknadsutskottet ska inse att det var felaktig politik. Möjligtvis har den insikten inte riktigt kommit till arbetsmarknadsutskottets borgerliga majoritet. Bara i oktober var det nästan 20 000 som blev varslade, i november var det nästan lika många, och nu i december har siffrorna tyvärr gått i samma takt. Det är bara det vi ser i statistiken. Vi ser inte varselstatistiken för alla visstidsanställda, dem med projektanställningar och dem, främst ungdomar, som inte kommer ut på arbetsmarknaden. De siffrorna ser vi inte i statistiken, de göms. Vi inser att det kommer att bli mycket tufft när vi får se de siffrorna. Vad gör då regeringen? Inte mycket. Arbetsmarknadsministern har som en envis papegoja i den här talarstolen upprepat: Vi har lagt fram en superbudget. Den måste börja verka. Nu äntligen har man insett att det kanske inte var en så bra budget. De siffror som den budgeten baserades på är passé sedan länge. Det kom ett litet stimulanspaket häromveckan. Vi säger bara: Det räcker inte. Inte minst har den borgerliga majoriteten glömt så viktiga beståndsdelar som att vi behöver pengar till kommuner och landsting för att de inte ska säga upp en massa personer som jobbar inom de viktiga områdena vård, skola och omsorg. Vi saknar stimulanspaket när det gäller reparationer av miljonprogrammets bostäder. Om det finns en stor arbetslöshet inom byggsektorn, som ser ut att öka, varför kan vi då inte göra det gemensamma att både utmana de klimatmål som vi har satt upp och samtidigt anställa personer inom byggsektorn och se till att rusta upp miljonprogrammets bostäder? Var för tar vi inte denna chans? Varför ska vi vänta? Det kan bli en dyr väntan. Som jag sade tidigare har Anders Borg äntligen begripit att fullskaleexperimentet med a-kassan var ett misslyckande. Vi ledamöter i arbetsmarknadsutskottet fick i går en rapport från TCO A-kassan, en försäkring i fritt fall . Det hemska med denna rapport, för den är ganska hemsk, är att den visar att 30 procent av dem som nu är arbetslösa är oförsäkrade och får leva på grundbidraget 7 000 kronor i månaden före skatt. Det är inte lätt att leva på en sådan summa pengar när man sitter med en lägenhet eller en villa och har ansvar för barn. Det är inte en lätt uppgift. Skillnaden mellan fattiga och rika kommer att öka i Sverige, den saken är helt klar. Det finns en mycket allvarlig baksida som jag tror att den borgerliga majoriteten inte tänkte på när de satte i gång det fullskaliga experimentet med a-kassan. Det är den stora skillnaden mot varslen på 90-talet, för när vi fick en massa varsel och arbetslöshet på 90-talet hade vi åtminstone en a-kassa som fungerade. Människor kunde känna en viss trygghet: Okej, jag har förlorat jobbet, och det kommer säkert att startas nya företag. Men jag har åtminstone en inkomst som jag kan leva på ett tag. Omställningar i samhället och bland företag kommer alltid att ske, och vi ska se det positivt. Vissa företag måste läggas ned och vissa företag kommer att startas. Jag tror att den stora omställningen nu kommer att handla om klimat- och energifrågor. Det är inom dessa områden som vi kommer att se den stora skillnaden. Vissa företag måste lägga ned därför att de inte klarar de klimatkrav som vi måste ställa, men det kommer också nya företag som kommer att se en ny marknad ljusna. Därför är omställning av samhället inget negativt i sig. Problemet nu är att alla de som är arbetslösa går ut i en arbetslöshet utan någon ersättning från samhället. Det skapar en otrygghet i samhället, också bland oss som har anställning eller förtroendeuppdrag och har en inkomst. Det kommer att leda till att hundratusentals eller kanske en miljon människor i det här landet inte kommer att spendera någonting utan i rädsla för att bli arbetslösa kommer att sluta konsumera, sluta göra det lilla extra som behövs för att hjulen ska rulla. Det kommer att bli en dyrköpt erfarenhet för den borgerliga majoriteten att det var så ert experiment med a-kassan föll ut. TCO avslutar sin rapport med att hela a-kassesystemet är i gungning, och det är sant. Från Miljöpartiets sida har vi föreslagit att hela a-kassesystemet ska ses över och att något som vi kallar arbetslivstrygghet införs. Jag inser att det inte i dagsläget är möjligt att införa det med tanke på osäkerheten. Men jag tror att det för framtiden är väldigt viktigt att försöka få ett system som hänger ihop och som ger trygghet för människor, ett system som inte gör skillnad på dem som är sjuka och arbetslösa, som är enkelt att begripa och där ingen ramlar mellan stolarna. Ersättningsnivåerna ska också ligga på en sådan nivå att människor inte känner otrygghet utan kan känna trygghet i att veta att om de skulle bli sjuka eller arbetslösa ställer samhället upp med en viss grundersättning så att de inte behöver flytta från hus och hem. Tyvärr har den borgerliga majoriteten inte varit så intresserad av ett sådant system utan fortsätter med sitt system där det är piskan och inte morötter som gäller för människor. Innan vi har nått Miljöpartiets arbetslivstrygghet måste vi naturligtvis lappa och laga i det system vi har i dag. Det gäller studerandevillkoret som måste återinföras. Det gäller ersättningsdagarna som är så få numera. Det gäller ersättningen för dem som deltar i jobb- och utvecklingsgarantin. I dag får de en lägre ersättning än vid arbetslöshet. Den måste därför höjas. Dessa återställare måste genomföras. Vårt mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent i a-kassa. Jag inser att det inte kommer att vara möjligt de närmaste ett och ett halvt åren. Vi måste avvakta valdagen. Men därefter är det detta som gäller. Då hoppas jag verkligen att människor ska känna att de får trygghet från samhällets sida, att de ska våga ta chanser och våga se på framtiden med tillförsikt, till skillnad från i dag när människor är oroliga och otrygga. Herr talman! Jag nämnde tidigare att det pågår både en finans- och lågkonjunkturkris. Men det pågår också en annan kris, klimatkrisen. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi nu tar chansen att göra de nödvändiga omställningarna. Nu finns det arbetskraft att tillgå. Det finns också, vilket flera har nämnt här innan, en mycket stark statskassa. Vi borde kunna använda detta för till exempel renovering av miljonprogrammen för att få en bättre energieffektivitet. Vi borde bygga ut kollektivtrafiken. Vi borde kunna göra de satsningar som behövs för framtiden. Det är de här stegen som måste tas i dag, inte i morgon - då kan det vara för sent. Det behövs också vanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder, inte minst gäller det yrkesutbildning för att människor ska kunna ta jobb när de väl kommer. Men när de nya företagen kommer kanske man inte har exakt den kompetens som behövs. Därför måste vi från statens sida se till att det finns ordentligt med platser i komvux och andra yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. Vi har föreslagit att de ska få ordentligt mycket mer pengar, så att vi verkligen kan sätta i gång med detta och framför allt skapa kvalitet i de utbildningar som finns så att det inte blir att sätta sig i ett tomt klassrum. Det hjälper inte någonting. Vi måste också ha andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som projektet gröna jobb som den borgerliga majoriteten lade ned. Vi måste ha mer pengar till Arbetsförmedlingen för att de på ett personligare sätt ska kunna hjälpa till att coacha. Det kräver att Arbetsförmedlingen får fler resurser och inte färre. Det är också helt obegripligt, herr talman, varför den borgerliga majoriteten har tagit bort starta-eget-bidraget - inte tagit bort men sänkt det väldigt kraft. Det är ett av de få projekt som Riksrevisionen tycker är ett bra projekt som leder till arbete. Dessutom innebär att starta eget att man får leva, att man får känna hur det är att ha ett eget företag. Det är en härlig känsla. Den måste uppmuntras. Vi har avsatt mer pengar i vårt budgetalternativ till detta, därför att det är en av de mest träffsäkra åtgärderna för att kunna få ett jobb. Framför allt gäller det personer som i dag blir arbetslösa som har en yrkesbakgrund. Men det gäller också dem som står långt borta från arbetsmarknaden, de som redan under 90-talets kris inte fick något jobb och som också har svårt att få det i dag. Vi tror att sociala företag är väldigt viktigt. Sociala företag är en av de bättre åtgärderna. För att personer som står väldigt långt från arbetsmarknaden, och som har stått utanför arbetsmarknaden i kanske tio år, ska komma in på arbetsmarknaden behöver de hjälp. De behöver inte bestraffningar från samhället, utan de behöver hjälp. Och sociala företag har här varit en viktig funktion för dessa. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det borde vara en del av arbetsmarknadspolitiken att stötta sociala företag på ett bättre sätt än vad man gjort hittills. Det kräver inte bara pengar utan också en del lagändringar för att möjliggöra för kommuner att stödja sociala företag. Herr talman! Jag vill också ta upp något som vi brukar kalla en paus från arbetslivet, det som vi också benämner friår. Många som jobbar i dag - alla är inte arbetslösa, tack och lov - känner ett visst behov av att pröva något nytt. Det kan vara en ny utbildning, ett nytt arbete eller helt enkelt bara en paus för att ladda batterierna. Vi tycker att det är väldigt bra, inte minst för att motverka utbrändhet. Arbetslivsinstitutets utvärdering av friåret visar också att den reformen har lett till en ökad rörlighet på arbetsplatserna och på arbetsmarknaden i stort. IFAU har också visat att arbetslösheten bland friårsvikarier minskade efter vikariaten. Friåret har alltså varit positivt både för dem som tog vikariatet och för friårstagarna. Vi borde satsa mer på detta för framtiden. Herr talman! Arbetsmiljöfrågorna är viktiga. Friåret är ett av de sätt som vi tror på. Det behövs naturligtvis åtgärder på fler områden. Den borgerliga majoriteten har misslyckats totalt med detta när man bara på de två första åren har dragit ned med 160 miljoner kronor. Det leder givetvis till att inspektionerna på arbetsplatserna blir färre. Ett exempel är den nu bristande inspektionen på skolorna, en av Sveriges största arbetsplatser med lärare och elever. Inspektionerna från Arbetsmiljöverket har minskat drastiskt därför att de inte har tillräckligt med inspektörer, eftersom de inte får pengar från den borgerliga majoriteten. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte försummar en bra arbetsmiljö. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi försöker motverka de dödsolyckor som nu ökar alltmer. Vi kan inte förhindra alla dödsolyckor, men vi måste göra allt för att försöka undvika dem. Jag tror att det systematiska arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna är A och O för att förhindra detta. Då behöver Arbetsmiljöverket betydligt mer pengar än vad man har fått. I denna debatt behandlar vi också Riksrevisionens styrelses framställning angående lönebidrag till funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga. Vi får inte glömma denna grupp som fått det allt svårare på arbetsmarknaden. Riksrevisionen framhåller i rapporten att regeringen inte lever upp till målet att funktionshindrade ska ha samma möjligheter som övriga i samhället att delta i arbetslivet och att statens arbetsmarknadspolitiska insatser inte varit tillräckliga. Jag hoppas att regeringen läser rapporten ordentligt och ser till att det kommer initiativ på detta område. Vi kan inte ha en situation där funktionshindrade diskrimineras på detta sätt. Vi måste satsa och se alla som en resurs. Alla ska en möjlighet att delta på arbetsmarknaden oavsett om vi har funktionshinder eller inte. Herr talman! Vårt förslag till budget har tidigare avslagits, så vi har inte deltagit i beslutet som gäller arbetsmarknadsutskottets utgiftsområde 14. Jag står givetvis bakom alla reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 16 om studerandevillkoret i a-kassan och till den gemensamma reservationen 18 som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern om förtroendevalda i a-kassan. Vi ser det som en viktig markering. Samhället får inte sätta upp hinder för förtroendevalda att ta uppdrag.

Anf. 94 Hillevi Engström (M)

Herr talman och kolleger! Dagens debatt behandlar regeringens budgetproposition för 2009 med förslag på anslag till området Arbetsliv och arbetsmarknad. Det rör sig om 55,9 miljarder kronor. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Efter en stabil och stark högkonjunktur har vi nu en betydande lågkonjunktur och en kraftig internationell finanskris framför oss. Vi har en importerad kris som inte kan jämställas med den kris vi hade på 90-talet då mer än 500 000 arbeten försvann. Nu är Arbetsförmedlingens prognos för arbetslösheten lägre, om än oroande hög. Arbetsförmedlingen beräknar att ca 145 000 jobb riskerar att försvinna men att det så småningom kommer att vända när 40-talisterna går i pension. Framåt 2011-2012 blir det snarare arbetskraftsbrist. Efter regn kommer solsken, men det finns några stora utmaningar framför oss. Det är några tuffa år som vi behöver möta med kraftfulla åtgärder. Det är dock viktigt att visa på att antalet nyanmälda platser till Arbetsförmedlingen i november var drygt 30 000. Det är i och för sig färre än för ett år sedan i november men fler än varslade personer. Antalet nyanmälda platser är nu totalt ca 600 000. Glädjande är också att långtidsarbetslösheten sjönk i november med 12 procent jämfört med samma månad förra året. Deltidsarbetslösheten har minskat med drygt 23 procent. Det visar att det var rätt åtgärd av regeringen att minska antalet dagar för deltidsstämplingen även om det möttes av stark kritik. I dag väljer Socialdemokraterna att hålla med oss även om de på marginalen ökar antalet dagar med 25, till 100. På samma sätt som arbetsmarknadsåtgärder och program behöver minskas i goda tider under högkonjunktur behöver de nu ökas för att möta varsel och ökad arbetslöshet - alltså precis det som regeringen föreslår. Däremot hade det varit direkt fel att sätta folk i åtgärder under en högkonjunktur. Antalet sysselsatta personer uppgick i november till 4 559 000 personer, vilket är en hög siffra. Minskningen i november förra året var 16 000 personer. Trots att sysselsättningen minskat en aning är de fasta anställningarna 93 000 fler och de tidsbegränsade anställningarna 95 000 färre i dag än för ett år sedan. Tyvärr märker vi att varslen har ökat kraftigt. Prognosläget är osäkert. I regeringens senaste prognos från den 16 december beräknas arbetslösheten stiga till 7,7 procent nästa år. Alla delar av Sverige påverkas - vissa län och städer förstås mer än andra. För ungdomar är läget extra känsligt. De som precis har kommit in på arbetsmarknaden riskerar att bli arbetslösa, och många får inte ens en chans att komma in. Ungdomarna som är vår nutid och framtid drabbas av lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. Då är det viktigt att inga unga lämnar skolan utan godkända betyg eftersom grunden för arbete är en bra skolutbildning. Det är något som är högt prioriterat av regeringen. Just frågan om att hamna utanför, att inte vara behövd, att inte känna sammanhang och att vara beroende tror jag avgjorde valet 2006. Då befann sig många människor utanför arbetsmarknaden trots att vi hade en stark högkonjunktur. Alldeles för många var långtidssjukskrivna, förtidspensionerade, sjuka, arbetslösa eller i olika program och åtgärder. En del satt i skolbänken fast de ville arbeta. En del arbetade deltid fast de ville och kunde arbeta mer. Många människor som både ville och kunde fick inte chansen att bidra. Sedan valet 2006 har drygt 172 000 personer lämnat detta utanförskap. Det är otvetydigt så att regeringens jobbpolitik har gjort och gör skillnad. Många känner i dag glädje över ökad trygghet, arbetsgemenskap, lön och semester. Fler som arbetar och en god ekonomi innebär att vi i Sverige har en betydligt bättre situation än i många andra länder som också drabbats av krisen. Jag menar, herr talman, att regeringens politik för att det ska löna sig bättre att arbeta och vara billigare och enklare att anställa fungerar. Alla som arbetar har fått mer pengar i plånboken, ökad frihet och större handlingsutrymme. Möjligheten att konsumera och stimulera ekonomin är viktig. När vi nu har en allvarlig situation framför oss, vad är det då som krävs? Vi moderater är övertygade om att det krävs handlingskraft och ledarskap. Särskilt i kriser prövas ledarskapet. Det krävs en ansvarsfull ekonomisk politik och ett förtroende för regeringen och dess förda konsekventa politik. Vi behöver känna trygghet och tillit, tillförsikt och framtidstro. Det krävs noga övervägda åtgärder av regeringen. Det duger inte att ägna sig åt retorik och politiska slagord. Vem som visste bäst och vem som hade rätt är svårt att säga innan vi ser slutet på krisen. Låt oss därför vara lite ödmjuka. Rätt hantering av krisen är avgörande för alla medborgare i Sverige. Det handlar ytterst om förtroende, tillit och förståelse för att den ekonomiska politik som förts i Sverige sedan 2006 också fortsättningsvis kommer att lyckas. Ordning och reda i de ekonomiska finanserna har gjort att Sveriges regering kunnat lägga fram den mest expansiva budgeten bland EU:s 27 medlemsstater. När det verkligen behövs satsningar görs de också. Tack vare att så många i Sverige har fått ett arbete sedan valet 2006 har skatteintäkterna ökat och utbetalningar av bidrag och ersättningar minskat. Det innebär att alliansregeringen har kunnat satsa 32 miljarder kronor extra i budgeten kommande år på forskning, infrastruktursatsningar och utbildning utöver de mer än 22 miljarder kronor som under tre år satsas i ett krispaket för att motverka effekterna av lagda varsel. Det innehåller bland annat ett förstärkt stöd för alla nya arbetslösa och korttidsarbetslösa, förstärkning av yrkesvux och yrkeshögskola, satsningar på infrastruktur som ger många nya jobb och ROT-avdrag. ROT-avdraget är viktigt eftersom det stimulerar byggsektorn och alla de hantverkare som är anställda eller driver eget där. Utöver detta tillkommer andra krisåtgärder till bland annat bilindustrin. Arbetsförmedlingen får 3 ½ miljard extra nästa år till fler coachningsåtgärder och aktiveringsåtgärder. Arbetspraktiken och den praktiska kompetensutvecklingen utökas. Dessutom har Arbetsförmedlingen fått en helt ny och mer ändamålsenlig organisation med en sammanhållen myndighet och ett tydligare uppdrag. Arbetsförmedlingen beräknar att de nästa år kommer att förmedla 1 miljon arbeten. En glädjande rubrik mötte mig på förstasidan av dagens tidning. Det stod att Västerås vill värva välutbildade. Man kunde läsa att målet är att tillsätta 1 000 nya tjänster nästa år inom tekniska yrken, varav 300 tjänster omgående. Man kunde också läsa att tågtillverkaren Bombardier redan har intervjuat 150 personer i Göteborg och att alla som de har intervjuat har fått erbjudande att komma och provbo i Västerås. Det finns också positiva exempel. Allt är inte nattsvart på den svenska arbetsmarknaden. Generaldirektören för Arbetsförmedlingen besökte nyligen vårt utskott. Hon redovisade att det finns goda möjligheter att hjälpa många arbetslösa tillbaka till ett nytt arbete. Inom Arbetsförmedlingen har man bildat en krisorganisation som snabbt och flexibelt sätts in där behoven är som störst. Hennes arbete tillsammans med all den samlade kompetens som finns inom Arbetsförmedlingen inger förhoppningar och goda förutsättningar. De både vill, kan och har möjlighet att hjälpa dem som nu ställs utanför. Arbetsförmedlingen kompletteras också med andra aktörer på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen har i sin budget 38 miljarder kronor för 2009 utöver de extra satsningar som kommer. Man kommer att anställa fler för att hjälpa ännu fler arbetslösa. 38 miljarder är mycket pengar. Om man vill jämföra med någon annan verksamhet i Sverige kan man till exempel jämföra med polisen. All polisverksamhet i Sverige under ett år kostar ungefär 15 miljarder. Tänk er dubbelt så många poliser, polisstationer och polisbilar så har ni proportionerna - 38 miljarder. Det är inte ingenting. Stödet till långtidsarbetslösa förstärks ytterligare när det blir ännu lägre kostnader för arbetsgivare att anställa. För nystartsjobben sänks arbetsgivaravgifterna ytterligare, och det blir en permanent dubbel nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Herr talman! Varje enskild person måste få tydliga besked om vad som ska gälla när man blir uppsagd. Det är viktigt att ingen känner att de blir lämnade efter. Därför är det väldigt viktigt att man får hjälp och coachning och att skyddsnätet fungerar. Först vill jag peka på företagens ansvar. En stor andel anställda på arbetsmarknaden omfattas av så kallade omställningsavtal som betyder mycket. Där kan de som drabbats av arbetslöshet få både ekonomisk hjälp, praktisk coachning, matchning och utbildningsinsatser. Erfarenheterna av dessa åtgärder är mycket goda eftersom kompetensen och erfarenheten oftast är mycket hög bland dem som arbetar. Det beror ju inte på de personerna att de har blivit arbetslösa. De på Volvo har ju en god utbildning och är i hög grad anställningsbara. Trygghetssystem och omställningsförsäkring brukar lyckas med att så många som åtta av tio kommer i nytt jobb innan uppsägningstiden har tagit slut. Arbetsförmedlingens insatser är också viktiga. Därutöver är det viktigt med en arbetslöshetsförsäkring som ger ett ekonomiskt stöd under en omställningsperiod. Det är viktigt att vara med i en a-kassa på samma sätt som det är viktigt att ha en hemförsäkring eller en bilförsäkring. Det är väldigt få människor som struntar i sin hemförsäkring eller bilförsäkring. Med alliansens jobbskatteavdrag har alla fått mer pengar kvar. Höjningen i a-kassan är i genomsnitt 120 kronor i månaden, alltså mycket mindre än den inkomstökning som jobbskatteavdraget har gett där 97 procent av alla anställda i Sverige har fått mer än 1 000 kronor mer i månaden. Vi vet att många som lämnat a-kassan är äldre och löper en ganska låg arbetslöshetsrisk, i alla fall enligt dem själva. Det är till exempel personer i kvalifikationsyrken. Ca 300 000 personer är över 55 år och känner troligen att de ligger ganska högt upp på LAS-listan. Redan vid valet 2006 var det 700 000 anställda som stod utanför a-kassan. Tyvärr har det blivit fler av olika skäl. Men att man inte har råd, stämmer sällan eftersom jobbskatteavdraget har givit mer pengar i plånboken. Däremot finns det en grupp underförsäkrade. Det tar vi på allvar, och därför gör vi det nu lättare att gå med i a-kassan och omfattas av försäkringen. Vi kan ha, och vi har, olika uppfattningar om hur hög ersättningen ska vara i a-kassan, men vi borde vara överens om att tala väl om a-kassan och om vikten av att vara medlem. Jag är tveksam, ja direkt kritisk, till den retorik som har förts, när man talar om a-kassan som saboterad, nedmonterad, i förfall eller i fritt fall. Om man gör det tillräckligt mycket tror jag att det påverkar människors benägenhet att vara med i försäkringen och att fler kan välja att stå utanför. Fackliga företrädare, arbetsgivare, vi politiker och medierna har här ett ansvar. Det är en god idé att ha en kampanj för att få fler att gå med i a-kassan. Man kan ha kritik mot den svenska a-kassan, men den är fortfarande ett av världens mest generösa system. Regeringen föreslår sänkning i avgiften och sänker trösklarna för att få ut ersättning. Ambitionen är att fler ska ansluta sig till en a-kassa. Beräkningar från IFAU menar att höjda ersättningar skulle späda på arbetslösheten ytterligare, men visst har jag förståelse för de ekonomiska bekymmer som drabbar arbetslösa. Däremot menar jag att det är extra viktigt att intensifiera matchningen mellan lediga arbeten och ledig arbetskraft. Företag måste våga och vilja anställa, och där behöver mycket göras. De kompletterande försäkringarna är också viktiga i arbetslöshetssituationer. De ger väldigt många anställda fackliga medlemmar 80 procent av den tidigare lönen, antingen som en förmån i det fackliga medlemskapet eller i form av tilläggsförsäkringar. Jag ska också gå in på ungdomarnas situation på arbetsmarknaden, som är besvärlig eftersom risken för dem att stanna kvar i arbetslöshet är stor. När de saknar arbetslivserfarenhet har de också svårt att konkurrera om jobben med mer erfarna. Då är det viktigt att arbetsgivarna får en subvention för att anställa ungdomar. Kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter tror vi är ett komplement och ett viktigt sätt att möta ungdomarnas svaga förankring på arbetsmarknaden. Där finns det olika uppfattning, men vi har svårt att se hur det ska bli lättare för ungdomar att få och behålla ett arbete om arbetsgivarnas lönekostnader chockhöjs. Om det blir billigare att anställa ungdomar kommer fler att få ett jobb, jämfört med motsatsen. Betänkandet behandlar många viktiga och angelägna bekymmer. Jag vill särskilt nämna en grupp som berör mig starkt. Det har också Ulf Holm tagit upp. Det gäller de funktionshindrade. Det är ungefär en miljon människor i Sverige som har ett funktionshinder, och ungefär hälften av dem har en arbetsnedsättning. Det är betydelsefullt att det finns lönebidrag, trygghetsanställningar och jobb inom Samhall. Personer med funktionshinder har samma rätt som alla andra att delta i arbetslivet. Därför är det glädjande att 20 procent av nystartsjobben har förmedlats till denna grupp, och jag hoppas att det kan bli ännu fler när vi nu ytterligare sänker kostnaderna. Regeringen föreslår att stödet till personligt biträde för funktionshindrade ska höjas och att stödet till hjälpmedel för att arbetsgivare ska kunna anpassa arbetsplatserna ska bli större. I tider av nedgång är det viktigt att stimulera ekonomin och hushållens köpkraft. Det sker nu genom ytterligare jobbskatteavdrag. Nystartsjobb, nyfriskjobb, instegsjobb och ytterligare subventioner är till för att säkerställa unga alla dessa åtgärder som tillsammans gör skillnad för väldigt många människor. Visst skulle tomtens säck kunna vara fylld med ännu fler julklappar. Men för oss moderater har det högsta prioritet att vara ansvarsfulla och föra en politik som leder till fler och bättre jobb. Regeringens fokus är att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Eftersom resurserna är begränsade och en ansvarsfull ekonomi är A och O för att Sverige ska lyckas väl och klara av den bistra vinter som väntar är det viktigt att ha ordning och reda på ekonomin. Det kan behövas mer, och då finns det möjlighet för regeringen att ingripa. Med en ekonomi i balans och goda, trygga statsfinanser kan ekonomin stimuleras och medborgarna slippa höjda skatter och besparingar. Det ökar förutsättningarna för ännu fler att få arbete. Jag önskar alla i utskottet en välbehövlig paus. (Applåder)

Anf. 95 Berit Högman (S)

Herr talman! På en punkt håller jag helt och hållet med Hillevi Engström. Visst har regeringens jobbpolitik gjort skillnad. Det har blivit jättestor skillnad mellan dem som har ett jobb och dem som inte har ett jobb. Det har blivit mycket större skillnad mellan dem som har en fast anställning och dem som inte får ett fotfäste på arbetsmarknaden. Det har blivit en väldig skillnad mellan unga utan arbete och vuxna med arbete. I sju av tio kommuner ökar socialbidragen, och det har också blivit skillnad mellan dem som lyckats kvalificera sig för a-kassa och de som inte lyckats, trots att de gett sig råd att betala sin avgift. Vidare talar Hillevi Engström sig varm för de människor som har det svårt på arbetsmarknaden. I januari beräknas 75 000 människor bli utförsäkrade från Försäkringskassan. Regeringen har tecknat ett avtal om rehabilitering för ett antal grupper, men dessa 75 000 kommer inte i åtnjutande av det trots talet om en jobblinje för alla. Det vore logiskt om regeringen såg att det är en grupp människor som behöver mycket stöd på sitt jobb, men regeringen satsar inga nya pengar på förebyggande åtgärder, arbetsmiljöarbete, företagshälsovård eller någonting annat som de facto skulle hjälpa denna grupp i arbetslivet. Tvärtom är Arbetslivsinstitutet nedlagt, vilket dessutom skedde på ett sådant sätt att regeringen drog på sig stark kritik från Riksrevisionsverket. Det är kvinnor i privat sektor som far mest illa när det gäller arbetsmiljön, och det är den sektor regeringen tycker ska växa. Var finns anslagen? Var finns resurserna? Var finns den tänkta jobblinjen för de 75 000 människorna och för dem med funktionshinder?

Anf. 96 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Det var svårt att hänga med i alla svängarna; det var nästan en fortsättning på anförandet. Jag får väl svara på ungefär samma sätt. Berit Högman började med att prata om alla saker som blivit sämre, och det var så mycket att man nästan inte kan räkna upp allt. Jag tycker att man ska säga så här: För väldigt många har det blivit mycket bättre. Om man pratar med en av de 172 000 personerna tror jag att det för den personen gjort stor skillnad att ha fått ett jobb, att ha kommit tillbaka i arbete. En viktig insats nu är att förmå arbetsgivare att våga anställa. Vi satsar på nystartsjobben, som även omfattar den gruppen. Att människor ska kunna komma in och få en provanställning eller visstidsanställning, att våga komma tillbaka, tror jag kommer att vara avgörande för deras möjligheter. En viktig reform som regeringen också beslutar om gäller möjligheten för sjukskrivna att kunna prova ett annat jobb liksom möjligheten för förtidspensionärer att kunna prova att arbeta utan att riskera att bli av med sin förtidspension. Det är ganska konkreta åtgärder för den gruppen.

Anf. 97 Berit Högman (S)

Herr talman! Av alla de miljarder som Hillevi Engström nämnde i sitt anförande går bara 6 miljarder till åtgärder. Resten går till passivitet. I mitt anförande beskrev jag att de åtgärder som regeringen vidtagit enbart täcker en bråkdel av den prognostiserade tillströmningen till Arbetsförmedlingen. En stark tillströmning till Arbetsförmedlingen i januari består av de 75 000 människor som blir utförsäkrade. I det läget gör regeringen inte några ytterligare insatser som skulle täcka det behovet. Det är tydligt att glappet mellan behovet och de resurser som regeringen satt in är oerhört stort, detta sagt apropå skillnader. Där kvarstår alltså kraven. Vi kan också anta att det är från den gemensamma sektorn som många av dessa personer tros komma, och då kommer vi osökt in på frågan om resurser till kommuner och landsting. En miljon deltidsarbetande finns i vårt land. 155 000 sitter löst i kommuner och landsting enligt SKL:s egna beräkningar. Är Hillevi Engström beredd att ge besked till sin partikamrat Anders Knape om att det blir mer resurser till Sveriges Kommuner och Landsting?

Anf. 98 Hillevi Engström (M)

Fru talman! När det gäller Arbetsförmedlingens resurser, om de är tillräckliga eller inte, tycker jag att man får lyssna på vad Arbetsförmedlingens chef har för uppfattning. Hon besökte oss i utskottet nyligen, och hennes uppfattning är: Låt oss jobba. Vi behöver arbetsro och resurser. Jag är alldeles övertygad om att hon kommer att ge signaler till regeringen om det fattas resurser, om det behövs mer. Det får sedan bli en fråga för regeringen att bedöma om det finns resurser att skjuta till. Jag är inte beredd att i dag säga att det kommer att bli si eller så mycket mer, men det är mycket angeläget att hjälpa den grupp människor som Berit Högman tar upp. Där delar jag helt Berit Högmans uppfattning. De som blir utförsäkrade från Försäkringskassan behöver mycket stöd. Jag kan tänka mig att det är en viktig målgrupp för nystartsjobben vad gäller att komma tillbaka i arbete. Mer besked än så kan jag inte ge just nu.

Anf. 99 Josefin Brink (V)

Fru talman! Hillevi Engström pratade en del om a-kassan. Om man tänker sig att man höjer priset på en vara med 200-300 procent samtidigt som man drar ned på kartongen så att den blir mindre visar ganska enkel vanlig marknadslogik att efterfrågan på den varan garanterat kommer att sjunka. Men när regeringen gör just det med a-kassan, det vill säga höjer priset med 200-300 procent för dem som drabbas allra värst, sänker ersättningen och gör det svårare att kvalificera sig, finns det inga sådana samband över huvud taget. Då beror det tydligen på helt andra saker. Samtidigt som dessa försämringar sker har folk plötsligt, händelsevis, tappat förståndet och går ur a-kassan för att de gått på något slags propaganda från oppositionen och facket. Det var så det lät här. Menar Hillevi Engström verkligen att om vi alla slutar prata illa om a-kassan som den nu har blivit skulle den höjda avgiften, de hårdare kvalifikationsvillkoren, de sänkta ersättningsnivåerna och alla de andra försämringarna inte längre betyda någonting? Är det verkligen så, Hillevi Engström, att anledningen till att 500 000 människor lämnat arbetslöshetsförsäkringen och var tredje arbetslös i dag är oförsäkrad enbart är den att folk lurats av facket och oppositionen? Hänger det verkligen ihop på det sättet?

Anf. 100 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Josefin Brink både ställer frågor och ger svar samtidigt, men jag kunde ändå urskilja en fråga. När det gäller kostnaden för a-kassan rör det sig om i genomsnitt 120 kronor mer i månaden. Som jag nämnde i mitt anförande har 97 procent av alla anställda fått mer än 1 000 kronor kvar i plånboken med jobbskatteavdraget. Det finns många skäl till att man lämnar a-kassan. Jag nämnde några i mitt anförande. Jag vill därför fråga Josefin Brink om det är viktigt att vara med i en a-kassa även om den blivit sämre, vilket Josefin Brink och en del andra hävdar, eller om rådet man bör ge är att den är så dålig och nedmonterad att det är bättre att gå ur. Det är ganska avgörande, tycker jag. Vi har stor möjlighet att påverka. Vi kan diskutera nivåerna, och jag har respekt för att det finns olika uppfattningar om hur den borde vara konstruerad. Jag tycker dock att det är viktigt att förklara för människorna att även om de kanske tycker att a-kassan blivit sämre och dyrare är det ändå avgörande att man är med i den. Därför sänker vi trösklarna. Det är lättare att kvalificera sig för att få a-kasseersättning, sex månader mot tidigare tolv. I år är rådet verkligen att man ska gå med i a-kassan. Sedan är det inte hugget i sten, för evinnerlig tid, vilka nivåer det ska vara. Men det är i dag regeringens förslag som vi kommer att fatta beslut om i morgon.

Anf. 101 Josefin Brink (V)

Fru talman! Min poäng är att det är viktigt att människor är med i a-kassan. Jag förstår att det inte är så enkelt, att människor är så dumma att de går på en massa struntprat. Människor gör rationella val. För många har det blivit för dyrt att vara med i a-kassan, och det har blivit omöjligt att kvalificera sig för att få ersättning. Det är ett stort problem. Om oppositionen plötsligt sade att a-kassan visserligen är dålig men ändå på något sätt bra och värd att vara med i, alltså slutade kritisera regeringens politik, tror jag inte att det skulle förändra situationen. Arbetsförmedlingen förutspår att 145 000 jobb kommer att försvinna under de närmaste två åren och arbetslösheten stiga till någonstans mellan 8 och 10 procent, beroende på vem man lyssnar på. Redan saknar var tredje arbetslös rätt till ersättning och är hänvisad till att leva på 7 040 kronor vilket efter skatt betyder att man hamnar under socialbidragsnormen, alltså på existensminimum. Det är väl ändå något som regeringen borde ta ansvar för och inte vältra över på oss i oppositionen. Vi vill ha en a-kassa som är billig, ger de flesta löntagare 80 procent i ersättning och gör det möjligt för människor att kvalificera sig även om man inte haft förmånen att få jobba heltid. Min fråga bollas därför tillbaka: På vilket sätt är det rimligt att regeringen håller fast vid att a-kassan är så dyr och så svår att få ersättning från att människor riskerar att hamna på existensminimum mitt i en brinnande lågkonjunktur?

Anf. 102 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Låt mig först påminna Josefin Brink om att hela sju av tio fackliga medlemmar har en inkomstförstärkning genom sitt medlemskap i sin fackliga organisation eller till tilläggsförsäkring så att de kommer upp i 80 procent av lönen i vart fall under de första 100 dagarna. Jag menar inte att vi ska vältra över något ansvar på någon. Den a-kassa som finns är viktig att tillhöra. Det är på samma sätt viktigt att försöka ha någon form av buffert. Väldigt många människor har inte det i dag. Det är bekymmersamt. Jag har full respekt och förståelse för de personer som kommer i stora ekonomiska problem när de blir arbetslösa. Men låt mig påminna om att det var 700 000 personer som var utanför a-kassan redan år 2006 när vi tillträdde. Situationen är att det sker en tillströmning till a-kassan, och det tycker jag är bra. Den viktigaste åtgärden för regeringen nu att satsa pengar på och som man måste prioritera är att göra det enklare, billigare och mer attraktivt att anställa. Det är att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Det är A och O, och man måste välja. Det läggs ganska många miljarder på att höja a-kasseavgiften. I valet just nu kan vi inte höja för dem som ändå tjänar lite mer. Utan resurserna måste läggas på åtgärder så att lediga arbeten ska matchas mot lediga personer.

Anf. 103 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Hillevi Engström säger att 700 000 var utanför a-kassan före valet 2006, och sedan har ytterligare 500 000 försvunnit. Det betecknar Hillevi Engström som att det tyvärr har blivit fler. Vad trodde egentligen ni borgare skulle hända om man höjde a-kasseavgiften och försämrade villkoren? Ni kan väl inte ha trott att de 700 000 som stod utanför tidigare skulle gå in i en försäkring? Sveriges finansminister Anders Borg har erkänt att det var ett misstag. Det var kanske inte så smart att göra det. Men jag hör ingenting från Hillevi Engström som ordförande i arbetsmarknadsutskottet från den borgerliga majoriteten. Det finns inte någon insikt, och ni tycker inte att ni har gjort någonting fel. Ni håller fast vid att människor inte begriper sitt eget bästa. Det är klart att man har en bil så ska man ha en bilförsäkring. Har man ett hem ska man ha en hemförsäkring. Men det är inte så människor har upplevt det. Det må vara så att Hillevi Engström tycker att vi kritiserar a-kassan. Men vi kritiserar a-kassan för att vi inte tycker att den är tillräcklig. Vi vill att vi ska ha en a-kassa som människor ska känna trygghet i när och om de drabbas av arbetslöshet. Vi i oppositionen förstår att samhället ständigt kommer att förändras. Vissa företag kommer att slå igen och andra företag kommer att skapas. Människor ska känna trygghet i den omställningen. Ni har sett till att människor känner otrygghet. Det är vad ni har lyckats med på två och ett halvt år.

Anf. 104 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Jag kan hålla med Ulf Holm om en sak. Det är olyckligt att människor har lämnat a-kassan. Jag tror att vi har misslyckats att kommunicera att människor har fått mer pengar i plånboken. Det är 1 000 kronor mer i plånboken, och det täcker mycket väl upp den förhöjda avgiften. Det finns också många som har lämnat försäkringen. Studier visar också att människor inte har känt att de har löpt någon arbetslöshetsrisk. De har inte varit kvalificerade för a-kassan. Det har varit studerande som av naturliga skäl har lämnat a-kassan på grund av det. Det finns en underförsäkrad grupp. Hur stor den gruppen är som nu akut kommer att omfattas kommer att visa sig. Som jag sade tidigare är ingenting hugget i sten. Det kommer inte alltid att vara som det är i dag. När det gäller att välja vad man ska satsa pengar på är det viktigt att göra valet att satsa på jobben så att människor kommer tillbaka till arbete. Vi var också tydliga inför valet att det skulle löna sig mer att arbeta. Det skulle bli större skillnader att gå från utanförskap till arbete, och arbetslöshetskassan skulle bli mer försäkringsmässig. Var den rätta nivån och brytpunkten ligger och hur stor ersättningen ska vara kan man tvista om. Jag känner för de människor som står utanför a-kassan i dag men tanke på deras möjligheter att försörja sig.

Anf. 105 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! På en punkt har Hillevi Engström helt rätt. Allt kommer inte att vara som i dag. Nej, vi har tack och lov ett val år 2010 där vi kommer att byta ut nuvarande regering mot en rödgrön regering. Då kommer vi att sträva efter att se till att vi får en a-kassa som erbjuder trygghet för människor. Målet är att 80 procent ska ha ungefär 80 procent i ersättning. Det är vår målsättning att ta den dit. Vi inser och förstår att om människor ska känna en trygghet i samhället måste vi också ha ett trygghetssystem som fungerar. Ni har lyckats förstöra den trygghet som människor behöver i svårare tider. Vem som helst kan räkna ut att om man har en högkonjunktur kommer det förr eller senare en lågkonjunktur, och den kommer nu. Jag hoppas att det är Anders Borg som kommer att vinna den interna diskussionen bland Moderaterna. Ni måste förändra synen på a-kassan och hur omställningsförsäkringen ska se ut. Vi måste få en a-kassa som erbjuder trygghet och som inte är som i dag. Det stora bekymret i dag förutom a-kassan är situationen att det inte kommer några nya jobb. Det är lätt att gå och säga: Har människor för hög a-kassa kommer de inte att söka några jobb. Det finns i dag inga jobb att söka. Det finns några. Men de räcker inte på långa vägar att möta upp antalet varslade som nu kommer. Småföretag och andra företag vågar inte expandera. De känner en rädsla för detta och vågar inte ta steget. Där har den borgerliga majoriteten dessutom lyckats förstöra småföretagarnas förutsättningar genom att ta bort den lägre arbetsgivaravgiften. Det gör att de känner ännu större tveksamhet inför att anställa. På två viktiga områden har den borgerliga majoriteten försummat sina möjligheter.

Anf. 106 Hillevi Engström (M)

Fru talman! Att säga att Miljöpartiet kommer att byta ut regeringen är väl ändå att ta i lite väl mycket, Ulf Holm. Var väljarna lägger sina valsedlar får vi se år 2010 på valdagen. Jag hoppas inte att Miljöpartiet kommer att göra någon form av revolution. Det skulle vara lite väl starkt. Vi får väl se vad som händer. Där tycker jag att vi ska vara lite ödmjuka. Jag sade i mitt anförande att det finns 600 000 lediga platser på Arbetsförmedlingen, och de finns de som vågar och vill anställa. Det behöver vi stimulera. Vi behöver stimulera efterfrågan på arbetskraft. För oss är det viktigt att satsa på jobben. En full sysselsättning är vårt mål. Det handlar inte om att uteslutande satsa på att människor ska leva på en försäkring, även om den ska vara vettigt anpassad. Vi måste få en tilltro till att allt inte är nattsvart. Jag nämnde i mitt anförande att man i Västerås ska anställa 1 000 personer. Det beror också på vilken bild vi målar upp. Vi kan välja att måla tillvaron i kolsvart. Vi kan också välja att säga: Visst, det är tuffa år, men det finns också saker som är lite av guldkorn och som vi ska lyfta fram. Vi opinionsbildare på alla håll har en viktig roll. Säger vi att glaset är halvtomt, eller säger vi att glaset är halvfullt? Sedan ska vi vara realistiska. Men vi får aldrig ge upp om att människor ska känna framtidstro. Det är trots allt fyra och en halv miljon människor som i dag har ett arbete på arbetsmarknaden, och långtidsarbetslösheten har minskat. Men jag är också oroad och tar läget på allvar. När det gäller a-kassan kommer vi att återkomma till den i fler debatter här i kammaren.

Anf. 107 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Decembermörkret vilar tungt över Sverige. Det är också en mörk tid på svensk arbetsmarknad. Tusentals människor har fått dystra besked om varsel eller uppsägning denna höst. För många familjer kommer julhelgen att präglas av oro inför framtiden. Den svarta statistiken från Arbetsförmedlingen förra veckan talar sitt tydliga språk. Under perioden september till november har över 47 000 människor varslats om uppsägning. Med prognoser om en sysselsättningsminskning på 145 000 personer på två år och en arbetslöshet som stiger till 9 procent år 2010 finns all anledning att se mycket allvarligt på utvecklingen på arbetsmarknaden. Förutom för de som varslats i höst är jag mycket orolig för att de grupper som i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden - ungdomar, invandrare och långtidsarbetslösa - riskerar att hamna längre bak i kön. Men visst finns det också ljuspunkter. Många av de personer som i dag varslas har färsk arbetslivserfarenhet, utbildning och ofta kompetens som är eftertraktad på arbetsmarknaden. Det som behövs är snabba matchningsinsatser, kraftsamling och koordinering av åtgärder för att människor snabbt ska hitta ett nytt jobb. Företag som flaggat för att de inte kan få tag på rätt kompetens anställer nu. Företag som haft mycket hårt tryck och höga kostnadsökningar ser nu att man kan jobba i kapp, dessutom till lägre priser och därmed bättre marginaler. Vi ser också att det är en stor generationsväxling på gång på arbetsmarknaden. Även med en dyster prognos och lågkonjunktur räknar Arbetsförmedlingen med att över en miljon rekryteringar kommer att ske under nästa år. Vi ska heller inte glömma bort att Arbetsförmedlingen fortfarande har nya jobb att förmedla. I november fanns det 57 513 lediga jobb att söka, varav 31 260 var nyanmälda under november. Under 2007 uppnådde vi dessutom det gamla socialdemokratiska målet om 80 procents sysselsättning. I november var det 4 559 000 personer som faktiskt jobbade. Fru talman! Redan den budget som lades fram på riksdagens bord i september var fylld med åtgärder som ska rusta Sverige för sämre tider. Sunda statsfinanser och insatser för att minska utanförskapet ska möta de utmaningar som en lågkonjunktur innebär. Det är Europas mest expansiva budget. Vad är det då vi gör 2009? Det är många åtgärder. Vi gör det billigare att anställa. Vi halverar arbetsgivaravgifterna för alla ungdomar under 26 år. Vi genomför en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna med 1 procentenhet. Med instegsjobb, nyfriskjobb och nystartsjobb reducerar vi kostnaden kraftigt för de arbetsgivare som anställer personer som av olika anledningar har varit utan jobb en längre tid. Vi genomför tredje steget i jobbskatteavdraget för att stärka hushållens utrymme. Vi utökar lönebidragen och Samhalls resurser. Vi ser till att det inte bara blir fler jobb utan även bättre jobb. Vi gör satsningar på Arbetsmiljöverket som också får ett tilläggsuppdrag som handlar om att preventivt och hälsofrämjande vara med och informera och satsa på arbetsmiljön ute på företagen. Tillsammans med fordonsindustrin satsar vi på forskning för en omställning av transportsystemet. Vi skapar utrymme för fler högskoleplatser. Vi utökar antalet platser i yrkesutbildningen. Vi startar en yrkeshögskola. Vi gör historiskt stora satsningar på infrastruktur samt på forskning och utveckling. I november kompletterade vi med en proposition som ska trygga krediterna för små och stora exportföretag. Vi tillför totalt 5 miljarder kronor till Svensk Exportkredit och Almi. Genom beslutet ökar vi utlåningskapaciteten där med minst 75 miljarder kronor för att få i gång likviditeten på marknaden så att fler företag kan exportera. Vi stärker därmed Sveriges konkurrenskraft. Om vi ska lyckas ta till vara de unika förutsättningar som människor har behöver vi framför allt arbeta på lokal och regional nivå. Regeringens samordningsfunktion med centrala personer runt om i landet har visat sig vara en bra modell för hur staten kan samarbeta med dem som känner de lokala arbetsmarknaderna och förutsättningarna bäst. De blir spindlar i nätet som ser till att alla aktörer möts, fokuserar och kraftsamlar för att effektivt kunna hjälpa dem som varslats. Fru talman! Det finns en avgörande skillnad mellan allianspartierna och vänsterkartellen. Medan ni i oppositionen får backa från tidigare framlagda förslag om höjda skatter och bygga om er egen budgetpolitik ser vi att den grund som vi lade i höstas håller och ytterligare byggs på och förstärks. Ingenting, säger oppositionen att vi gör. 55 945 miljoner är det vi debatterar i det här betänkandet i dag. Det kallar inte jag för ingenting. På grund av det extraordinära läget på arbetsmarknaden valde vi att den 5 december presentera ytterligare budgetförstärkningar, utöver de 55 945 miljonerna. Vi gör insatser motsvarande 8,3 miljarder för 2009 och totalt över 22 miljarder, 22 000 miljoner, fram till 2011. I förra veckan kompletterade vi detta med ytterligare 28 miljarder, 28 000 miljoner, för att med satsningar på forskning, statliga kreditgarantier och undsättningslån till företag i kris möta utmaningarna som det svenska fordonsklustret står inför. I budgeten finns redan ca 38 aktiva miljarder avsatta för Arbetsförmedlingens verksamhet under 2009. Det är 15 000 platser i arbetsmarknadspolitiska program, 57 000 platser inom jobb- och utvecklingsgarantin och 20 000 platser i jobbgarantin för unga. Vi kompletterar nu trygghetsråden och Trygghetsstiftelsens arbete och förstärker Arbetsförmedlingen genom att satsa ytterligare drygt 3 miljarder på matchning under 2009-2011. Vi uppmanar också Arbetsförmedlingen att öka volymerna med arbetspraktik, totalt 3,3 miljarder 2009-2011. Vi inför kort och intensiv praktisk kompetensutveckling för människor med tidigare arbetslivserfarenhet, totalt 3,3 miljarder 2009-2011. Vi fördubblar nedsättningen av arbetsgivaravgifterna i nystartsjobben. Vi skapar utrymme för fler platser på yrkeshögskolan för dem som inte vill söka sig till högskolestudier, totalt 400 miljoner 2009-2011. Vi ökar statsbidraget till yrkesvux för att nå dem som saknar gymnasiekompetens, totalt 900 miljoner kronor 2009-2011. Vi inför ROT-avdrag. Här kunde vi tidigare höra hur Berit Högman ser på alla dem som städar och tvättar runt om på Sveriges arbetsplatser, att det inte är några riktiga jobb de utför - en mycket märklig kommentar. Vi inför ROT-avdrag utöver vårt RUT-avdrag och ytterligare 1 miljard för drift och underhåll av vägar och järnvägar som båda kommer att ge ytterligare stimulans och en viktig vitamininjektion till ekonomi och arbetsmarknad. Fru talman! Förra veckan presenterade vänsterkartellen ett gemensamt ungdomsprogram med traineeprogram, jobbutbildning till unga, fler utbildningsplatser på komvux, kvalificerad yrkesutbildning samt högskola, karriärcoachning och praktik. Men då måste jag ställa frågan: Vad är det som är nytt i detta? Det är en kopia av den politik som vi redan för. Det är möjligtvis en nyhet för er. Vi kanske har bifall att vänta under voteringen i dag. Förklara i stället för mig hur det blir med ungdomsskatten. Socialdemokraterna vill ju skattechocka alla arbetsgivare som anställt unga under 26 år. Vänsterpartiet verkar ha backat från sina skattehöjningar, eller? Miljöpartiet accepterade jobbskatteavdraget redan under sitt budgetarbete i höstas. Jag kan bara konstatera att det spretar mellan vänsterkartellens tre partier när det gäller skatterna. Vad är då minsta gemensamma nämnare i er arbetsmarknadspolitik, mer än att bara vara emot alliansen? Jag kunde i alla fall inte hitta den. Är det kanske att anställa 150 000 personer i offentlig sektor, som Vänsterpartiet vill? Är det att återinföra friåret, som Miljöpartiet vill? Eller är det kanske att införa den här speciella ungdomsskatten som Socialdemokraterna vill ha? När det gäller ersättningarna i a-kassan hittar jag tre olika förslag, och som extra krydda i vänsterröran vill Miljöpartiet föra samman a-kassan, sjukersättningen och försörjningsstödet i en ersättningsform. Det är ett intressant förslag i sig, men det är totalt olika ingångar från samarbetskamraterna på vänsterkanten. Att vänsterkartellen säger att de vill prata jobb men trots det ändå alltid pratar ersättningar är mycket oroande. Vi har kunnat höra det även i debatten här i dag. Det kommer att bli mycket hårda påfrestningar på statens ekonomi framöver. Där måste jobben vara i fokus. Vi går in i en dramatisk lågkonjunktur med stor oro på arbetsmarknaden. Med fel åtgärder kan det budgetöverskott som alliansen byggt upp mycket snabbt vändas till ett budgetunderskott. Alliansens yttersta mål är att alla människor ska få möjlighet att försörja sig själva. Höjd a-kassa ökar den ekonomiska tryggheten - men bara på kort sikt. Med det begränsade budgetutrymme som finns behöver vi verkligen tänka både en och två gånger innan vi sjösätter dyra reformer. Jag är övertygad om att de resurser som finns ska satsas på att få människor i arbete. A-kassan är och ska även fortsättningsvis vara en omställningsförsäkring. Det finns flera problem med att höja a-kassan och taket. Forskning har visat på tydliga samband mellan ersättningsnivåns storlek och arbetslöshetens nivå, det vill säga att en stramare ersättning ökar sökbenägenheten och innebär att personer är kortare tid i arbetslöshet. Det kanske viktigaste argumentet i dessa tider är dock att våra begränsade resurser måste användas till att skapa arbeten. Med vänsterkartellen blir det en ond cirkel där deras samlade politik leder till färre jobb, som leder till högre kostnader för arbetslösheten, som leder till minskade möjligheter att satsa på nya jobb, som leder till . Ja, ni kan fortsätta själva. En studie från IFAU visar också att regeringens politik varaktigt lyckats sänka arbetslöshetens nivå med 1-2 procentenheter, något som inte hade skett om oppositionens budget fått råda och som riskerar att raderas ut om, hemska tanke, oppositionens förslag skulle få gehör i denna kammare. En återställare på området kommer att ge 50 000-100 000 fler personer i arbetslöshet. Varje procentenhet sysselsättning utgör 54 214 personer. Vi har inte råd att missa en enda. Fru talman! I dag är ungdomsarbetslösheten 20 ½ procent. Sveriges ungdomar har svårt att komma in på arbetsmarknaden, och i tider av varsel och lågkonjunktur är de extra utsatta. Arbetsförmedlingens prognos visar att stora ungdomskullar nu är på väg in i arbetskraften. Under 2009 och 2010 beräknas 240 000 personer träda in i arbetslivet för första gången. Det är 40 000 fler än normalt. Många unga riskerar att hamna i arbetslöshet. Det är unga människor som först får lämna anställningar enligt principen sist in först ut. De är i högre grad visstidsanställda, vikarier eller jobbar deltid. Centerpartiet har länge drivit frågan, och alliansregeringen har kavlat upp ärmarna för att värna ungdomars möjligheter på arbetsmarknaden genom att sänka trösklarna in. Socialdemokraterna har dock visat att deras ambition är en annan. De vill både stänga dörren, låsa den och kasta bort nyckeln. Socialdemokraterna vill nämligen slopa den halverade arbetsgivaravgift för ungdomar under 26 år som alliansregeringen infört. Centerpartiet har med hjälp av statistikuppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting granskat hur Socialdemokraternas förslag skulle kunna slå mot ungdomars sysselsättning i Sveriges kommuner och vad förslaget skulle innebära för kommunernas ekonomi eftersom det är över 63 000 ungdomar som berörs i den sektorn. Enligt granskningen skulle resultatet av Socialdemokraternas förslag om att slopa den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar leda till en total kostnadsökning bara för landets kommuner med 2 ½ miljard kronor. Därutöver får även näringslivet ökade kostnader med Socialdemokraternas höjda ungdomsskatt. Ungdomsarbetslösheten är vår tids största misslyckande. När Allians för Sverige tog över på hösten 2006 hade den dåvarande regeringen med samarbetspartier lämnat efter sig närmare 100 000 unga som antingen var öppet arbetslösa eller i olika åtgärder. Det gjorde Sverige till ett av Europas tre sämsta länder när det gäller ungdomsarbetslöshet. Att slopa halveringen av arbetsgivaravgiften är ett hårt slag mot ungdomars arbetsmarknad. I ett läge med finansiell oro och när konjunkturen viker och varslen duggar tätare vill Socialdemokraterna göra det dyrare att ha kvar och anställa unga människor. Vi ställer oss frågan hur kraftigt höjda skatter och arbetsgivaravgifter skapar fler jobb för unga i Sverige. Fru talman! När det är som mörkast nu i december vet vi att det vänder och ljuset kommer åter. Med de insatser som regeringen nu vidtar i budgeten för 2009 och med de extra insatser som är aviserade gör vi det som krävs både på kort och på lång sikt. Vi ser till att ladda och stå väl rustade inför nästa högkonjunktur. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 108 Berit Högman (S)

Jag vill informera er som sitter här i kammaren om att voteringen kl. 16.00 är inställd på grund av att det inte fanns några reservationer i utbildningsutskottet.

Anf. 109 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Alla, och då menar jag verkligen alla förutom den borgerliga majoriteten i riksdagen och regeringen, är tydliga med att det som regeringen gör och har gjort kommer alldeles för sent, och det är för lite. Genom att rabbla siffror försöker Centerpartiets representant få det att framstå som om det vore mycket mer. Jag tänker kommentera tre av Annikas bluffpåståenden. Hon säger att regeringens agerande skulle vara Europas mest expansiva. Det finns i alla fall tre länder i Europa som satsar mer i relation till bnp än vad Sverige gör. Det gör Spanien, Tyskland och Nederländerna. Det var det första sakfelet. Det andra sakfelet och den andra bluffen är talet om arbetsmiljön. Här har man skurit ned med 160 miljoner, och sedan satsar man drygt 30 och får det att låta som om det vore en satsning. Det är en liten återställare på ett oerhört viktigt område som var ett av de första som den borgerliga regeringen raserade, nämligen arbetsmiljön. Det handlar i stor utsträckning om kvinnors arbetsmarknad. Den tredje bluffen är de 28 miljarderna. Jag tror att alla, utom möjligtvis Annika Qarlsson själv, har genomskådat att dessa 28 miljarder är en bluff. Det kommer också att debatteras i kammaren vid ett senare tillfälle under veckan. Centerpartiet talar mycket om ungdomarna och den ungdomsgaranti som är införd. Min fråga är: Vad är det egentligen en garanti för? Är det en garanti för total passivitet i minst sex månader? Vad är den garantin värd?

Anf. 110 Berit Högman (S)

Fru talman! Berit Högman påstår att det är en bluff. Jag ska återupprepa det som jag sade i mitt anförande och som inte är en bluff. Jag börjar bakifrån med Arbetsmiljöverket. Vi drog ned den budgeten när vi tillträdde. Då hade vi en mängd kontrollanter som åkte runt för att se vad man gjorde och inte gjorde. Vi påbörjade en ändrad inriktning. Det vi gör nu, och som Arbetsmiljöverket har med sig i sitt direktiv inför nästa år, handlar om att jobba preventivt, visa vilka effekter och vilka möjligheter som företagen har att vinna på att ha en god arbetsmiljö. Det är alltså ett helt annat förhållningssätt än den förra majoritetens, som gärna åkte ut och kontrollerade och i efterskott talade om vad man hade gjort fel. Nu handlar det om ett förebyggande och preventivt arbete. Vi tillför nya pengar, nya resurser och ett helt annat tänkande som jag tror kommer att få en helt annan effekt. Det är inte alltid mängden pengar det handlar om, utan det handlar också om på vilket sätt pengarna ska användas. Det var den första syningen av bluff som jag inte håller med om. När det gäller en expansiv budget vill jag säga att EU-kommissionen för ett litet tag sedan tog upp vilka förslag man tyckte att Europas länder skulle lägga fram. Där följde de den budget som alliansregeringen hade presenterat. Där gör vi både kortsiktiga och långsiktiga satsningar som låg helt i linje med vad man rekommenderade övriga Europa att göra. Man visade också i vilken omfattning som man skulle prestera nya reformer för att ytterligare främja ekonomin. Jag håller inte med om det är en bluff.

Anf. 112 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Jag kommenterade det som Berit Högman sade inledningsvis där hon påstod att vi gör ingenting. Jag hävdar bestämt att 55 945 miljoner inte är ingenting för mig. Det är tvärtom stora satsningar. Om de kommer att vara fullt tillräckliga eller inte är varken Berit Högman eller jag rätt person att bedöma i dag. Jag tror inte att det finns någon som kan göra den bedömningen eftersom vi inte vet vart finansläge eller lågkonjunktur tar vägen. Men det finns resurser och det är även Arbetsförmedlingens generaldirektör tydlig med. I det här läget handlar det inte om mer resurser. Det finns gott om resurser. Hon ser att det finns möjligheter. Det handlar mer om hur vi ska arbeta med de här sakerna. Jag är också helt övertygad om att vi kommer att behöva göra ytterligare kompletteringar innan vi är färdiga med det här. När det gäller ungdomars arbetslöshet är det rätt intressant, det här. Vi tog över efter en regering som under många år lät en stor del av varje årskull gå ut skolan utan tillräckliga betyg - en stor cynism, tycker jag, mot nästa generation, som man nu försöker stå här och spela att man faktiskt bryr sig om. Vi gör stora satsningar på utbildningssystemet för att möta ungdomar och ge dem en bra utbildning som de har till grund när de går ut. När det gäller att man får vänta sex månader innan man kommer in i åtgärder är ju tanken också att man har ett eget ansvar att söka arbete. Men jag vet att det är en av de saker som vi får mycket signaler om, så där återstår att fundera på om sex månader är rätt eller inte. Men i dagsläget är det den gräns vi har. Jag noterar också att Berit Högman, trots fyra minuters tid att svara på de frågor som jag ställde i mitt anförande vad gäller ungdomsskattehöjningen, inte med ett ord nämner den höjning som skulle innebära 2 ½ miljard högre kostnader för kommuner och landsting för de 63 000 ungdomar som jobbar där i dag.

Anf. 113 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Annika Qarlsson rabblade siffror så snabbt att jag inte hann med alla. Men det jag såg och hörde på ansiktsuttryck och tonfall var att Annika Qarlsson snart bör vara en av de sista i det här landet som inser att Sverige står i en väldigt allvarlig situation med en lågkonjunktur. Finansministern har faktiskt, som jag nämnde tidigare, erkänt att a-kasseexperimentet kanske inte var det mest lyckade och att han inte insåg de konsekvenser av lagändringarna som det faktiskt har blivit. Jag märker inget av den tveksamheten i Annika Qarlssons inlägg här, utan hon är stolt och glad och säger, som jag skrev ned här: Nu håller budgeten. Sedan säger hon att ungdomarna måste ta eget ansvar för att fixa jobb. Hur enkelt är det, Annika Qarlsson, att i dag ta ett eget ansvar och fixa jobb när antalet nyanmälda arbeten sjunker och är nere på alarmerande låga siffror, när företagen inte vågar anställa därför att de känner osäkerhet inför framtiden och när ni har tagit bort studerandevillkoret till exempel för dem som lämnar högskolan och står där barskrapade? Det kanske inte är riktigt det man vill höra från en politiker: Ni ska ta ert ansvar! Är det inte bättre, Annika Qarlsson, att säga: Vi från samhället vill stödja. Vi ser över a-kassan och vi vill höja den. Vi ser till att det finns yrkesutbildning. Vi ser till att stödja småföretagen genom att sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen för att de ska våga anställa. Vi ser till att stat och kommuner får extra bidrag så att de inte behöver säga upp anställda inom skola, vård och omsorg. Det är den situationen vi står inför i dag. Vad vill Annika Qarlsson göra åt detta?

Anf. 114 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Jag noterar att jag tydligen komplicerade mitt anförande med för mycket siffror för Ulf Holm. Jag ska därför komplettera med de insatser vi gör - utan siffror. Vi halverar arbetsgivaravgifter för ungdomar. Vi genomför en generell sänkning av arbetsgivaravgifter. Vi har instegsjobb, nyfriskjobb och nystartsjobb. Vi genomför tredje steget i jobbskatteavdraget. Vi satsar på forskning för omställning av tranportsystemet och på högskoleplatser. Vi ökar antalet platser i yrkesutbildningen. Vi startar yrkeshögskola. Vi gör historiskt stora satsningar på infrastruktur, forskning och utveckling. Vi har stora aktiva pengar - jag ska inte säga någon summa - med vilka Arbetsförmedlingen tillsammans med kompletterande aktörer har i uppdrag att möta dem som står långt ifrån arbetsmarknaden, som den här regeringen har prioriterat och jobbat väldigt kraftfullt med. Men parallellt måste vi också möta dem som varslas nu, och det kräver helt andra insatser. Och de här uppdragen måste vi klara av samtidigt. Ulf Holm står och raljerar över att jag inte skulle inse allvaret. Jag kan tala om för Ulf Holm att där jag bor, i Sollebrunn, har vi två mil till Autoliv, vi har tre mil till Saab och vi har sex mil till Torslandaverken. Det är en realitet att väldigt många jobbar i de branscher och i de företag som i dag varslar men också har en tuff situation. Så i allra högsta grad är jag väldigt medveten om hur det ser ut. Därför är jag också väldigt tacksam över att vi har en regering som har insett vad som krävs och också är beredd att skjuta till resurser. När det gäller a-kassan och a-kasseexperimentet, som Ulf Holm beskriver det, kan jag säga att vi har Europas och kanske världens mest generösa a-kassa. Det som beskrivs som ett experiment som totalt fallerar är världens mest generösa a-kassesystem. Vi prioriterar nya jobb i stället för höjda bidrag.

Anf. 115 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Det är helt uppenbart att Annika Qarlsson inte håller med finansminister Anders Borg när han nu säger att effekterna av de förändringar som den borgerliga regeringen gjorde av a-kassan inte riktigt skulle bli dem som man nu ser i verkligheten. Han uteslöt inte att det skulle bli förändringar av detta tillbaka till det bättre. Jag inser att Annika Qarlsson står långt ifrån Anders Borg i den frågan. Det verkar inte heller som om Annika Qarlsson håller med arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om att det är två skitår som väntar framför oss. Tvärtom verkar det som om hur mycket satsningar som helst ska göras. Men en enig opposition, eniga nationalekonomer, fackföreningar och så vidare menar att dels kommer åtgärderna för sent, dels är för små för att kunna möta den lågkonjunktur som vi nu står inför, för den kommer med sådan kraft och slår så hårt. Mot bakgrund av att exporten är så stor och viktig i Sverige slår den kanske hårdare här än i andra delar av världen. Detta är förändringar som gör att man menar att vi borde vidta flera åtgärder. Vi har från Miljöpartiets sida lagt fram förslag om att stat och kommuner bör få mer pengar. Vi bör satsa på att också göra någonting med anledning av klimatkrisen för att till exempel se till att energieffektivisera miljonprogrammet, vilket ändå måste göras snart. Det är de förslagen som saknas i regeringens budget.

Anf. 116 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Det har varit mycket intressant att följa oppositionens skrivande av önskelistor. Jag har förstått att det är närheten till jul som gör att man kanske tror att det finns obegränsade resurser och möjligheter att få allt man önskar. Jag börjar återigen med det du säger sist. Vi införde ROT-avdrag just för enskilda husägare i stället för att rikta in oss på fastighetsbolagen. Fastighetsbolagen har ju ett uppdrag och en uppgift att hela tiden investera och se till att hålla sina bostäder både renoverade och effektiviserade när det gäller energi. Som boende i Alingsås kommun - nu kommer det väldigt mycket historier hemifrån mina trakter här - känner jag till ett mycket intressant projekt där man gör just en energieffektivisering av vårt lilla miljonprogram, som vi har där. Det här är insatser som sänker kostnaden så drastiskt att det på ett fåtal år går att räkna hem de här investeringarna. Att i det läget, som Miljöpartiet hävdar att vi ska göra, gå in med skattemedel för att subventionera fastighetsägare som gör investeringar som på bara några års sikt går att räkna hem är för mig dålig ekonomi och dålig hushållning med skattebetalarnas pengar. Uttrycket "skitår" i sig kanske jag inte skulle vilja använda i en debatt, men meningen bakom det och insikterna kring det delar vi självklart. Vi har sett en drastisk förändring av läget i Sverige men framför allt globalt som vi aldrig någonsin har varit med om på det här viset. Det är klart att det är skrämmande. Det som ändå måste ses är att vi nationellt gör de insatser som vi så här långt bedömer är rimliga och väl balanserade.

Anf. 117 Josefin Brink (V)

Fru talman! Annika Qarlsson försöker framställa det som att vi i oppositionen bara pratar om ersättningsnivåer och att det finns en motsättning mellan det och att satsa på att skapa jobb. Nu kan jag lugna Annika Qarlsson med att det i Vänsterpartiets budget och i de tilläggsförslag som vi har lagt med anledning av den ekonomiska krisen finns ett helt batteri av åtgärder som faktiskt syftar till att skapa jobb. Det handlar om satsningar på miljövänliga järnvägstransporter, om renovering, energieffektivisering och om nybyggnation av hyreslägenheter. Det handlar om satsning på forskning och utveckling av energiteknik, ökat exportstöd för mindre företag, slopad sjuklöneperiod i små företag och förstärkningar av den gemensamma välfärden med både ökade statsbidrag och riktade anställningsstöd. Detta är bara av de förslag som vi har och som faktiskt skapar arbetstillfällen på både kort och lång sikt. Vi vill dessutom att de som faktiskt blir arbetslösa framöver ska ha en inkomsttrygghet. Det är en mycket klok politik i en lågkonjunktur. Om detta är de allra flesta överens. Vad Annika Qarlsson behöver ge svar på är på vilket sätt det faktum att redan i dag var tredje arbetslös tvingas leva på existensminimum bidrar till att motverka nedgången i ekonomin och skapa nya arbetstillfällen.

Anf. 118 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! Tack, Josefin Brink, för uppräkningen av alla förslagen! Jag måste erkänna att jag inte har hört dem i debatten. Det jag har hört pratas om är ersättningsnivåerna. Batteriet av åtgärder kom lite vid sidan om. Till viss del kan jag se att de har betydelse för hur många jobb det blir, men det är inte riktigt alla som jag kan se skapar nya jobb. När det gäller till exempel energieffektiviseringen gav jag tidigare ett svar till Ulf Holm, och jag kan ge samma svar här. Det är märkligt att man på vänstersidan är väldigt mån om att sätta in skattemedel i bolag som rimligen borde ha ett ansvar för att effektivisera, modernisera och renovera sitt lägenhetsbestånd, speciellt när vi ser att energieffektivisering går att räkna hem på ett fåtal år framöver. Det är en mycket märklig prioritering. Prioritering är just vad det handlar om när vi sedan kommer in på ersättningssystemen. Någonstans handlar det om att inte kunna göra allt. En del bygger vår a-kassenivå och ersättning på, nämligen på den forskning som visar att det faktiskt skapar fler jobb. Det är bland andra IFAU som har tittat på detta och kommit fram till att om man skulle göra återställare när det gäller arbetslöshetsförsäkringen och jobbavdraget, som ju hänger ihop, skulle man sänka jämviktsarbetslösheten med 1-2 procentenheter. Jag får be Ulf Holm om ursäkt, men nu tar jag en siffra igen: Varje procentenhet av detta handlar om 54 214 personer i jobb. I den delen tycker vi att det är viktigare att det faktiskt blir fler jobb. Sett till läget i dag handlar det också om vad man prioriterar. Är det fler jobb eller att få högre bidrag?

Anf. 119 Josefin Brink (V)

Fru talman! Återigen kommer vi till det gamla missförståndet att det skulle finnas en motsättning mellan att ha en generös ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och att rädda jobb i en lågkonjunktur. Som Ulf Holm försökte säga här tidigare: Enligt en samlad ekonomkår, från höger till vänster, gynnas både den privata konsumtionen och välfärdssystemen, alltså ekonomin i kommunerna, där man tar in skatteintäkter, av att människor har en hög ersättning från a-kassan och av att så många som möjligt omfattas av den ersättningen just när det är lågkonjunktur och många samtidigt är arbetslösa. En fungerande a-kassa bidrar på så sätt till att rädda jobb i handeln, på kaféer och restauranger och inte minst i den kommunala välfärden. Det är pengar som människor använder till konsumtion och till skatteinbetalningar. En väldigt lång rad av ekonomer och organisationer långt utanför Vänsterpartiet är helt överens om detta samband. Jag undrar vad det är Annika Qarlsson vet som alla de har missat. Betyder det ingenting med det stora inkomstbortfall som inträffar när nu så många står utanför a-kassan? På vilket sätt menar Annika Qarlsson att det kommer att sakna betydelse framöver? Alla andra hävdar att det betyder jättemycket och att nästa våg av varsel kommer att drabba både den privata tjänstesektorn och kommunerna och landstingen, mycket till följd av att människor kommer att hålla mycket hårt i sin plånbok när man är orolig för att kanske få sin inkomst halverad eller minskad med ännu mer.

Anf. 120 Annika Qarlsson (C)

Fru talman! I en lågkonjunktur kan man se fyra olika faser. Vi har kanske kommit in i fas två, där de som är underleverantörer och råvaruleverantörer just nu drabbas. Vi ser att fas tre och fas fyra är precis som Josefin beskriver: Det handlar om tjänstesektorn och om kommuner och landsting. Den biten vet vi kommer, men exakt hur den kommer att se ut och vilken omfattning den får är inte alltid helt enkelt att bedöma. Men det handlar också om vilken del man prioriterar. Är det att låsa in sig i att sätta de pengar och resurser som finns i att höja ersättningarna, eller ska man sätta in resurserna på åtgärder som faktiskt bidrar till att det blir fler jobb? Vi tittar till exempel på sänkningar av arbetsgivaravgifter. Vi tittar på exportkrediter, ROT och RUT och på andra delar av paketet som är med och bidrar till att faktiskt skapa fler jobb. Vi har valt att prioritera den delen. Det är också kopplat till forskning som visar att det faktiskt har betydelse för sysselsättningen vilka prioriteringar man väljer att göra. Det har också prövats: Den linje vi väljer handlar om kanske 50 000-100 000 fler jobb än den linje som vänsterkartellen väljer. 50 000-100 000 färre jobb leder i sin tur till minskade resurser och minskade möjligheter att göra rätt sak i ett senare skede. För vår del handlar det om att hela tiden rikta in åtgärderna på att se till att vi faktiskt skapar en arbetsmarknad och att fler kan komma i arbete - att det finns fler jobb att söka och att arbetsgivare vågar och vill anställa. Jag tror att det är enormt viktigt för utvecklingen framöver att vi gör just den prioriteringen.

Hans Backman (Fp)

Anf. 121 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Jag vill också som Annika Qarlsson notera att det är ett betänkande som innefattar anslag på 55,9 miljarder kronor. Det är bra mycket mer än ingenting, som oppositionen påstod att det var. Tillväxtutsikterna har på kort sikt försämrats kraftigt till följd av den internationella finansiella krisen. Finansutskottet beskriver den senaste tidens indikationer på en betydligt svagare sysselsättningsutveckling framöver som mycket oroande. Det kan försvinna över 100 000 jobb under 2009 och 2010. Men samtidigt är det viktigt att understryka att när krisen inleddes hade Sverige ett jämförelsevis gott utgångsläge med en historiskt sett hög sysselsättning och låg arbetslöshet. 172 000 personer hade under alliansregeringens tid lämnat utanförskapet och kommit i arbete, men det stora antalet varsel som har kommit den senaste tiden är förstås mycket oroande. Detta berör människor i deras vardag. Vi måste komma ihåg - och det gör vi - att alla dessa statistiska uppgifter handlar om människor av kött och blod. Det är för att mildra effekterna för alla dem som vi vidtar åtgärder, för att mildra effekterna för dem i en svår tid. Det handlar om bilindustriarbetare, stålverksarbetare och många andra som är oroliga och ser ett par svåra år framför sig. Men tack och lov behöver inte alla varsel leda till uppsägningar, och alla uppsägningar behöver inte heller leda till arbetslöshet. Sverige står väl rustat att hantera de varsel om uppsägningar som i framtiden kan resultera i faktisk arbetslöshet. Varselstatistiken från Arbetsförmedlingen visar också att utvecklingen är väldigt olika i olika regioner och i olika delar av landet. Det tycker jag understryker betydelsen av att inom arbetsmarknadspolitikens ram kraftsamla på regional nivå. Det är med de lokala och regionala aktörerna, såväl statliga och kommunala som privata, som man bäst kan anpassa insatser och vidta åtgärder som leder till resultat i form av nya företag och jobb. Därför tycker jag också att det är väldigt bra att regeringen har utsett de här samordningsmännen för att samordna insatserna i de drabbade delarna av landet. Det är bra. De här samordningspersonerna - så ska man kanske säga, eftersom det är både kvinnor och män - har nämligen den lokala kunskapen om vad som är bäst för respektive region. Sedan har Arbetsförmedlingen nyligen omorganiserats bland annat för att förbättra styrningen genom att en rak och tydlig ansvars- och beslutslinje etableras inom organisationen. Enligt den bedömning som Arbetsförmedlingens generaldirektör redovisat för utskottet finns det också goda förutsättningar för att flexibelt kunna prioritera och omfördela resurser till där behoven uppstår. Ca 200 personer ska anställas för placering på arbetsförmedlingarna. Arbetsförmedlingen har även inrättat en nationell beredskapsorganisation för varsel för att säkerställa att de regioner som drabbas mest ska få det stöd som de behöver. Ett exempel på det är att Arbetsförmedlingen öppnar kontor i anslutning till Torslandaverken i Göteborg för att ge dem som varslas på Volvo bästa möjliga stöd och service. Arbetsförmedlingen har ett stort ansvar men också goda förutsättningar för att kunna möta utvecklingen nu när arbetslösheten ökar i Sverige. Arbetsförmedlingen räknar med att förmedla en miljon arbeten nästa år. Jag vill i det här sammanhanget betona att de av arbetsmarknadens partner tecknade omställningsavtalen innebär att en del av dem som nu blivit varslade och riskerar att bli uppsagda kommer att kunna få hjälp med att gå vidare i arbetslivet. Utskottet har under beredningen av ärendet hört Trygghetsrådets vd Carl-Gustaf Leinar och Trygghetsfondens vd Tomas Petti om organisationernas möjligheter att bistå dem som har blivit varslade om uppsägning och omfattas av respektive omställningsavtal och om deras uppfattningar om situationen på arbetsmarknaden. Tillsammans omfattar Trygghetsrådets och Trygghetsfondens avtal ca 1,6 miljoner anställda. Omställningsavtalens innehåll varierar men består ofta av kontantersättning till uppsagda och stöd med rådgivning eller jobbcoachning som sker i ett tidigt skede, ofta innan den enskilde har blivit arbetslös. Antalet personer som med anledning av varsel har kontakt med respektive organisation har ökat betydligt under de senaste månaderna, förstås. Bedömningen gjordes dock att det finns tillräckliga resurser inom respektive system för att möta en kraftig ökning av antalet uppsägningar. Genom Trygghetsfonden finns för närvarande ca 6 miljarder kronor fonderade och inom Trygghetsrådet ca 2,5 miljarder kronor. Fru talman! Folkpartiet liberalerna vill mot bakgrund av konjunkturnedgången framhålla vikten av att hålla fast vid en långsiktig politik som gör det mer lönsamt att arbeta och enklare och billigare att anställa. Konjunkturnedgången ska mötas med offensiva strukturella reformer som syftar till att varaktigt höja sysselsättningen. Jag tycker därför att regeringens sänkningar av inkomstskatten och nedsättningen av sociala avgifter är bra. Det hindrar ju inte att det beroende på det konjunkturella läget kan finnas behov av arbetsmarknadspolitiska program och insatser för att skapa möjligheter för den enskilde att ta sig ur arbetslöshet och få jobb. I det här sammanhanget måste jag också säga att jag tycker att det är märkligt att Socialdemokraterna vill införa en ungdomsskatt som gör det dyrare att ha ungdomar anställda, med tanke på att ungdomar är en av de grupper som kan drabbas hårt i ett läge med många varsel och risk för uppsägningar. Regeringen arbetar offensivt. Det är inte alls så att regeringen inte gör någonting, som en del här har påstått från talarstolen. Man har varit offensiv när det gäller att hantera den internationella finanskrisen och de effekter som krisen har på Sverige. I budgetpropositionen som alliansregeringen presenterade för 2009 finns flera offensiva reformer för att möta den internationella finanskrisens effekter på landet, i form av en förstärkt politik för arbete och företagande, viktiga framtidsinvesteringar i forskning och infrastruktur samt fortsatta välfärdssatsningar. EU-kommissionen har ändå sagt att budgeten för 2009 är den mest expansiva i Europa. Nu i december har alliansregeringen också presenterat ett antal nya åtgärder för att möta lågkonjunktur och varsel. I den här världsomspännande konjunkturnedgången och krisen i finanserna, internationellt sett, blir det nämligen också en efterfrågenedgång. Det talas om den största ekonomiska nedgången i världsekonomin på 25 år. För en öppen och handelsberoende ekonomi som Sverige får detta förstås omedelbara konsekvenser. Jag är därför övertygad om att alla de stödåtgärder som nu införs kommer att ha stor betydelse för människor i Sverige. I regeringens stimulanspaket ingår bland annat ett ROT-avdrag, fler studieplatser på yrkeshögskolan och yrkeskomvux, nystartsjobb, som blir fler genom en fördubblad nedsättning av arbetsgivaravgiften i nystartsjobben för arbetslösa, samt ytterligare 1 miljard kronor till förstärkta infrastruktursatsningar. Fru talman! Regeringen presenterade den 5 december en satsning på 23 miljarder kronor över tre år till jobb och omställning. Den här satsningen kommer att förstärka arbetsmarknadspolitiken. Denna satsning består av fem delar. För det första får Arbetsförmedlingen närmare 3 miljarder kronor för att förstärka sin matchningsverksamhet. Det här betyder att förutsättningarna förbättras för att individanpassa verksamheten. Utöver det ökar volymerna av arbetspraktik, och det införs praktisk kompetensutveckling för dem som redan har arbetslivserfarenhet. För det andra görs en nedsättning av arbetsgivaravgiften, som jag nämnde, i nystartsjobben. Det innebär att arbetsgivarnas lönekostnader kommer att minska med ungefär hälften. Efterfrågan på personer som står utanför arbetsmarknaden kan därmed öka, även i en tid av konjunkturnedgång. Den här åtgärden beräknas leda till 4 700 fler nystartsjobb under 2009. För det tredje, vilket också är mycket bra, är det en förstärkning av yrkesvux och yrkeshögskolan. Utbildning är ju viktig i de här lägena för att kompetensutveckla människor. Fler platser kommer att skapas både inom yrkeshögskolan och på den yrkesinriktade vuxenutbildningen. För att uppmuntra fler att utbilda sig kommer möjligheten att få det högre bidraget i studiestödet att utökas. Sammanlagt handlar det om en satsning på 2,8 miljarder kronor. För det fjärde har vi en förstärkt satsning på infrastruktur. Redan i budgetpropositionen presenterade regeringen 10 miljarder kronor för satsningar på infrastruktur för 2009 och 2010. För att både skapa jobb på kort sikt, genom drift och underhållsarbete, och skapa tillväxt på längre sikt lägger regeringen nu en extra miljard till satsningen. För det femte har vi satsningarna på ROT-avdrag. Det är ju viktigt, efter signalen om att byggsektorn är extra utsatt under lågkonjunktur, att man ser att det behövs en injektion i den här branschen. Därför införde regeringen en skattereduktion för ROT-tjänster som nu tillämpas sedan den 8 december i år. Förhoppningen är att detta kommer att öka sysselsättningen med nästan 7 000 personer under 2009 och 2010. Regeringen har också presenterat ett utvecklingspaket för den svenska bilindustrin, som var uppe här tidigare. Paketet innebär att staten bildar ett utvecklingsbolag och skjuter in 3 miljarder kronor i detta. Vidare utfärdar staten en säkerhet för de bilföretag som önskar låna ur europeiska investeringsbanker. Här finns ett maxbelopp på 20 miljarder kronor. Dessutom finns det 5 miljarder kronor i nödlån för bilföretag i kris. Det är det som det här paketet innebär. Därmed kan totalt 28 miljarder kronor komma fordonsindustrin till godo i form av utvecklingsstöd och lånegarantier. De här resurserna är då till för att man bland annat ska kunna utveckla nya fordonstyper som är mer miljövänliga och som har en framtid på en marknad. Fru talman! Till sist vill jag säga att vi självklart är oroliga. Vi befinner oss i en av de värsta kriserna i det internationella finansiella systemet sedan depressionen. Mitt hemlän Gävleborg är ett av de hårdast drabbade. Bara i november i år varslades 1 485 personer om uppsägning, varav två tredjedelar i Sandviken. Men också på många andra företag, som Ovako i Hofors, Huddig i Hudiksvall, SMP i Ilsbo, finns många varslade som en direkt följd av krisen. Alla parter - fack, företag, samhälle och vi - måste nu göra allt för att mildra och överbrygga effekterna av den lågkonjunktur som slår mot Sverige med full kraft. Det är mot den bakgrunden som alliansregeringen nu presenterat det här extra stimulanspaketet för jobb och omställning. Jag är övertygad om att det här stimulanspaketet kommer att mildra effekterna för Sverige, för många människor och inte minst för mina vänner hemma i Gävleborg. Stimulanspaketet i kombination med de åtgärder som regeringen tidigare vidtagit kommer på sikt att stärka den svenska arbetsmarknaden och därmed också den svenska ekonomin. (Applåder)

Anf. 122 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Hans Backman nämnde i sitt tal omställningsförsäkringen och hur viktigt det var att det fanns en sådan. Men det har vi inte så mycket inflytande över här. Vi diskuterar ju statsbudgeten och a-kassan. Omställningsförsäkringen är en privat lösning som en del fackförbund har tagit fram för att de anser att det statliga skyddsnätet ligger för lågt. Problemet med omställningsförsäkringarna är att de inte omfattar alla på arbetsmarknaden. Det är färre än hälften som omfattas av detta. Den andra saken är att det är en privat försäkring. Det är ganska troligt att den premie som man nu får betala kommer att höjas avsevärt, därför att risken för fler arbetslösa är högre. Då kommer omställningsförsäkringen att bli dyrare, vilket kan leda till att det är allt färre som har råd att teckna den. Vore det inte bättre om Hans Backman delade Anders Borgs åsikter om a-kassan? Jag tror att det är helt nödvändigt att vi höjer både golvet och taket för att se till att a-kassan blir den trygghet i omställning som är nödvändig. Delar inte Hans Backman uppfattningen att golvet och taket i a-kassan bör förändras med tanke på det läge som Sverige står inför nu?

Hans Backman (Fp)

Anf. 123 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Först vill jag säga att det stämmer det som Ulf Holm säger om omställningsavtalen, men jag vill poängtera att de är bra och att det är viktigt att de finns. Det är en hjälp i dessa tider för många människor, ca 1,6 miljoner anställda. När det gäller a-kassan och dess utformning står förstås vi i Folkpartiet bakom den politik som regeringen för när det gäller taken och nivåerna. Samtidigt tycker jag att det är bra om så många som möjligt kan få ut 80 procent av lönen i ersättning i händelse av arbetslöshet. Inkomstbortfallsprincipen är en gammal princip som Folkpartiet har. Samtidigt måste man väga sådana åtgärder mot andra åtgärder i samband med att vi ska mildra effekterna för personer som riskerar att drabbas av den finansiella krisen, så i dagsläget har vi inga förslag om förändringar. Men det kan vara en intressant diskussion för framtiden.

Anf. 124 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Jag hoppas att det blir mer än en diskussion. Jag förutsätter att det också kommer förslag. Vi vet inte alls i dagsläget hur hårt den här krisen kommer att slå. Vi har kanske bara sett början. Om det är som TCO har rapporterat i den rapport de har skickat till alla oss i arbetsmarknadsutskottet, att en speciallärare som förlorar jobbet bara får 56 procent av tidigare inkomst, ligger det ganska långt från Hans Backmans partis åsikter om att man bör få 80 procent av lönen. Det är ett ganska stort gap däremellan. Med lite tur har de ett omställningsavtal som kan täcka upp, fast det är en privat lösning. Vi vet inte läget. Det är klart att det är bra för dem som i dag har en omställningsförsäkring att det finns en sådan. Jag är bara väldigt rädd för att eftersom det är en privat lösning kommer premien att höjas kraftigt på grund av riskerna att fler blir arbetslösa. Då kanske det blir färre som omfattas av en privat lösning. Det är inget säkert system för framtiden. Ett säkrare system för framtiden är att vi ser till att vi har en omställningsförsäkring som fungerar och som fler människor har råd att vara med i. Det kan inte vara en slump, det är inte en slump att ytterligare en halv miljon har lämnat a-kassan och att många nu, framför allt yngre, inte är med i a-kassan och riskerar att bli arbetslösa. 30 procent går i dag bara på grundersättningen. Det är så redan i dag, och den siffran kan höjas avsevärt. Vad är svaret till dessa människor? Sälj er bostadsrätt! Gör er av med villan! Flytta in i en hyreslägenhet! Först då kan du komma i beaktande att få socialbidrag. Vi står inför en situation där den borgerliga majoriteten ser till att orättvisorna ökar betydligt i samhället.

Hans Backman (Fp)

Anf. 125 Hans Backman (Fp)

Fru talman! Vi har ändå sett till att 172 000 människor har kommit till arbete från utanförskap. Allt är inte vår förtjänst, men Konjunkturinstitutet har bedömt att mycket faktiskt beror på regeringens åtgärder. Man har skapat många jobb, och det är bra. När vi höjde avgifterna i a-kassan infördes samtidigt jobbskatteavdraget. Man fick ändå mer i plånboken som anställd när man arbetade, även efter a-kasseavgiftshöjningen, tack vare jobbskatteavdraget. Vi står bakom den a-kassepolitik som vi har lagt fast. Samtidigt finns det alltid intresse av att diskutera lösningar som kan göra att fler får 80 procent av lönen i ersättning i samband med arbetslöshet. Man måste förstås - det är det som är regeringens uppgift - väga olika åtgärder mot varandra. Jag är mycket förstående för att man prioriterar åtgärder som ska kunna stimulera och hjälpa dem som nu blir utan jobb att kunna få ett jobb igen eller få en utbildning igen. Satsningarna på yrkesvux tycker jag är enormt bra. Man kan då när man är 20-25 år slå in på en ny karriär, via en kommunal yrkesvuxutbildning, som man kanske haft intresse för. Det handlar om att avväga och prioritera. Det är precis som när Ulf Holm och Miljöpartiet biträdde den gamla socialdemokratiska regeringen. Man måste alltid väga olika åtgärder mot varandra - alla åtgärder kostar pengar. Det är det som är regeringens uppgift.

Patrik Björck (S)

Anf. 126 Patrik Björck (S)

Fru talman! Nu står vi här igen och diskuterar arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkring. Det är inte första gången som vi gör det. Det blir mer och mer spännande att lyssna på den borgerliga majoritetens företrädare. Den bild som kommer fram här är minst sagt förvirrad. Det finns inget som hänger ihop över huvud taget. Alla olika ekonomer och experter som kommenterar det ekonomiska läget i Sverige i dag tävlar i princip om att beskriva den här krisen som total. Man pratar om att det är det värsta sedan 90-talet, det värsta sedan 30-talet eller det värsta under 1900-talet. Man beskriver en situation som man i stort sett säger att man inte har upplevt över huvud taget. I den situationen har vi en regering som inte gör något. Vi har en regering som lägger fram en budget som bygger på prognoser som är fullständigt bortspolade, som saknar all relevans till verkligheten. Och man håller fast vid den och kallar den för en expansiv budget. Men man är själv tvungen att inse att de prognoser som budgeten bygger på är totalt bortspolade. Man gör ingenting. Jag förundras över att man kan agera på det sättet. Även om man på något sätt skulle ha någon sorts teoretisk anknytning till marknadsliberalismen eller någon sorts fundamentalistisk inställning tycker jag ändå att den politiska självbevarelsedriften skulle göra att man insåg att man är tvungen att agera, göra något när alla ser vilken kris det handlar om. Det har varit ett antal spännande inlägg i debatten i dag. Om vi börjar med arbetsmarknadsutskottets ordförande kan hon delvis ge svar när det gäller den märkliga situationen att regeringen över huvud taget inte agerar inför den kris som vi står inför. Det är en kris för finansmarknaden, en kris för jobben, en jobbkris, och det är en kris i regeringen. Det är en totalt handlingsförlamad regering. Det är kris på både tvären och längden. Varför gör man ingenting? Hillevi Engström ger en del av svaren. Det är en importerad kris, säger Hillevi Engström. Man behöver tydligen inte göra något om krisen är importerad. Jag vet inte vad det är för logik i det. I viss mån kanske det är rätt. Men det är också en kapitalismens kris och marknadsliberalismens kris. Det är en kris för hela den politik som den sittande regeringen står för. Det är en kris för den ideologi som finansministern bekänner sig till. Det är en total kris, och det borde naturligtvis finnas anledning att göra någonting. Men om man bekänner sig till det som är orsaken till krisen kan jag förstå om man blir handlingsförlamad. Hillevi Engström säger också att efter regn kommer solsken. Jag vet inte om Hillevi Engström i just det anförandet menade den politiska krisen. Då skulle jag också vara benägen att hålla med. Regnet skulle då få symbolisera den sittande regeringen, medan solsken får symbolisera den kommande regeringen. Så långt kan jag vara med. Men sedan fortsätter Hillevi Engström och säger att det inte finns några problem. Det finns många fler lediga platser än varsel. En miljon nya jobb - jobb, jobb, jobb överallt. Hillevi Engström beskriver en bild av verkligheten som människor där ute inte känner igen. När jag besöker arbetsplatserna i Skaraborg där det varje dag kommer nya varsel och nya uppsägningar och när jag besöker folk som står inför en väldigt oroande framtid känner de inte igen sig i den bild Hillevi Engström ger. Men om man tror att det står en miljon nya jobb och knackar på därute förstår jag varför man inte gör någonting. När det gäller den förvirrade politik majoriteten står för kan man gå vidare och titta på arbetslöshetsersättningen. Här påstår ett antal talare från den borgerliga majoriteten att det finns forskning som säger att sänkt a-kassa ger fler jobb. Det säger man, och det har man också kunnat läsa i de olika propositioner som regeringen har lagt fram under de här två åren där man sakta men säkert har malt ned den framgångsrika arbetslöshetsförsäkring som vi tidigare har haft i det här landet. Detta gör man för att forskningen säger att sänkt a-kassa ger fler jobb. Men om man nu trodde på sitt eget påstående, varför sänker man då inte ersättningen i arbetslöshetskassan nu i en lågkonjunktur? Det skulle ju vara det enda rimliga sättet att följa upp den insikt som den så kallade forskningen har gett den borgerliga majoriteten. Det enda rimliga skulle i så fall ha varit att i högkonjunkturen höja a-kassan för att dämpa inflationen och i lågkonjunkturen sänka den. Det hade varit ett rimligt sätt att agera, eftersom det då skulle skapa fler jobb. När kommer era förslag om att sänka a-kassan för att skapa fler jobb? Ni säger att ni har en lösning på problemet, men ni använder den inte. Inte heller här gör ni någonting. I och för sig kan det vara tur, eftersom det är en total missuppfattning, okunskap och förvirring som leder fram till ett sådant påstående. Men det borde rimligen, om ni trodde på era egna idéer, leda till att ni sänkte a-kasseersättningen. För att bidra ytterligare till den förvirring som er politik skapar går ni omkring och säger att ni är glada över att arbetsmarknadens parter har tecknat tilläggsförsäkringar som höjer ersättningen i a-kassan. Hur kan ni vara glada över det om ni hävdar att er politik - att sänka a-kasseersättningen - beror på en insikt om att arbetsmarknadspolitiken fungerar på det sättet att en sänkt ersättning ger fler jobb? Hur kan ni då applådera tilläggsförsäkringar som höjer ersättningen i a-kassan? Det är en total förvirring och okunskap och inger en fullständig förtvivlans modlöshet hos de människor som drabbas: Här har vi en regering som inte förstår sin egen politik. Hur ska människor ute i landet kunna känna någon som helst tilltro till någonting när man har en regering och en riksdagsmajoritet som 1. inte ser att det finns en kris utan beskriver läget som att det är solsken och att det finns en miljon nya jobb, 2. kommer med fullständigt motsägelsefulla beskrivningar av sin egen arbetsmarknadspolitik? Ni sänker a-kassan för att det ska ge fler jobb, och ni applåderar tilläggsförsäkringar som ska höja ersättningen. Ni går till och med ut och kritiserar Metall för att de inte har bildat den här typen av tilläggsförsäkringar som höjer ersättningen. Det ska bli väldigt spännande att få en förklaring från den borgerliga majoriteten till hur det totalt motsägelsefulla resonemanget går ihop. Det skulle vara intressant att få höra en förklaring till att man ena dagen vill ha en sänkt ersättning och nästa dag applåderar en höjd ersättning. Jag kan inte tänka mig att forskningen någonstans, inte ens den forskning som hävdar att den sänkta a-kasseersättningen ger fler jobb, menar att det är själva finansieringsformen som är poängen, utan det är naturligtvis ersättningsnivån i förhållande till lönenivån som i så fall är poängen. Hur en eventuell försäkring finansieras, om den finansieras via medlemskap i en fackförening, med en privat försäkring eller genom en gemensam försäkring i en arbetslöshetsförsäkring har naturligtvis ingen som helst arbetsmarknadspolitisk effekt. Jag ser fram emot att få en förklaring på detta, för man kan inte säga si ena dagen och så andra dagen och begära att det ska skapa förtroende. För mig som politisk motståndare kan det möjligen vara lite lustigt att höra den typen av resonemang, men där ute i verkligheten är det inte roligt. Folk har inte kul i dag. Folk är oroliga för sin framtid, och då kan man hålla sig för skratt även om det här är ett mycket märkligt och möjligen lite lustigt sätt att resonera. Det var bara en liten reflektion på de inlägg som har varit under dagen. Den globala ekonomin ökar på ett dramatiskt sätt behovet av omställningstrygghet i arbetslivet. Med starka och trygga försäkringar och avtal ökar viljan att vara flexibel och gå omvärldens krav på omställning och förnyelse till mötes. Med svaga trygghetssystem blir människor rädda för förändring. Utvecklingskraften i ekonomin bromsas upp och en stark arbetslöshetsförsäkring som ger fler inkomsttrygghet vid ofrivillig arbetslöshet blir viktigare för Sveriges omställningsförmåga. En svag a-kassa ger inte fler jobb, bara ökad otrygghet och fastlåsta positioner. Sverige ska ligga i topp när det gäller kunskap, kompetens och produktivitet för att klara en väl utbyggd välfärd och höga löner i den öppna globaliserade ekonomin. Att vi i Sverige har en rimligt avvägd trygghet i arbetslöshet är en förutsättning för vår öppenhet inför den snabba omvandling på arbetsmarknaden som globaliseringen medför. Det är också en förutsättning för de kollektivavtal som bär upp hela den svenska modellen. Ett försämrat skydd vid omställning är inte bara ett hot mot individen utan också mot Sveriges förutsättningar för tillväxt. Regeringen har under sina första två år vid regeringsmakten förstört arbetslöshetsförsäkringen. Den har blivit både dyrare och sämre. En halv miljon löntagare har som resultat av detta lämnat försäkringen, och de står nu utan trygghet när Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. I budgetpropositionen gör regeringen ett krampaktigt försök att vända utvecklingen. Man föreslår en sjättedels återställare av avgifterna och en del förändringar i medlems- och inträdesvillkoren. När det gäller regeringens förslag till förändringar i reglerna för vilka som får bli medlemmar i arbetslöshetsförsäkringen välkomnar vi att villkoret tas bort och att alla får möjlighet att bli medlemmar i a-kassan redan från första dagen. När det gäller de övriga förändringarna menar vi att det är principiellt tvivelaktigt att under en begränsad period förändra villkoren för att kvalificera sig för försäkringen. Vi vill ha en arbetslöshetsförsäkring som är robust, en försäkring vars villkor inte görs om från en dag till en annan. Det hade varit betydligt bättre om regeringen inte först hade försämrat försäkringen och sedan tvingats till dessa reträtter. Med tanke på det nuvarande läget lägger vi inte fram något alternativt förslag i den delen. Däremot utreder vi utformningen av den framtida arbetslöshetsförsäkringen, och det innebär en översyn av villkoren för försäkringen. För att Sverige ska kunna utvecklas starkt också i framtiden behöver vi många människor som vågar mer och tar större risker. Därför vill vi förbättra a-kassan så att kostnaderna för att vara med sänks, och ersättningen vid arbetslöshet höjs. Löntagarna har fått sina avgifter höjda med upp till 300 kronor i månaden, och ersättningen har försämrats. Konsekvensen är att en halv miljon människor har lämnat arbetslöshetsförsäkringen och nu står utan försäkring när arbetslösheten ökar. Detta har skadat den svenska modellen. Regeringens eget finanspolitiska råd har kritiserat regeringen skarpt för denna åtgärd. I budgetpropositionen för 2009 föreslår alltså regeringen återställare av sin politik. Det är ett hattande som inte bara är oseriöst; det är också otillräckligt för att få tillbaka de löntagare som har lämnat försäkringen. Det skapar som sagt var inte heller något förtroende för regeringens politik. Vi vill i stället satsa på en kraftfull skattereduktion motsvarande upp till 75 procent av avgiften. Det betyder att den löntagare som i dag betalar 400 kronor får en skattereduktion om 300 kronor. Vi avser också ta bort den differentiering av avgiftsnivån till a-kassan beroende på arbetslöshet som regeringen har infört. För att göra detta kommer vi att se över hela den nuvarande konstruktionen av avgiftssystemet. Vi vill att Sverige ska ligga i topp när det gäller kunskap, kompetens och produktivitet för att vi ska klara en väl utbyggd välfärd och höga löner i den öppna globaliserade ekonomin. Därför har vi motsatt oss den borgerliga regeringens försämringar i arbetslöshetsförsäkringen när det gäller såväl nedtrappningen av ersättningsnivån som sänkningen av taket i arbetslöshetsförsäkringen och höjningen av egenavgifterna. I förra årets upplaga av Employment Outlook från OECD pekar man på att en mer generös arbetslöshetsförsäkring tenderar att leda till bättre matchning på arbetsmarknaden, eftersom den arbetslöse får bättre ekonomiska förutsättningar att söka efter lämpligt arbete som motsvarar utbildningsnivå och kompetens. Enligt flera studier ger det bättre förutsättningar för att hitta ett nytt jobb med god lön. Det innebär att motsatsen, som uppnås genom en lägre ersättning till de arbetslösa och genom att tvinga den arbetslöse att ta första bästa jobb, inte är bra för produktiviteten i ekonomin. Vi socialdemokrater vill förbättra arbetslöshetsförsäkringen så att de flesta får ut 80 procent av sin tidigare inkomst. Vi vill höja ersättningsnivån i a-kassan till 80 procent och taket till 950 kronor per dag för de första hundra dagarnas arbetslöshet. Vi vill förbättra arbetslöshetsförsäkringen för de deltidsarbetslösa. Vi har ett antal förslag i våra motioner där vi visar hur en a-kassa som motsvarar de krav man kan ställa i ett modernt samhälle skulle kunna fungera. Jag vill slutligen, fru talman, kommentera en liten detalj från de tidigare anförandena. Den kan knappast gå spårlöst förbi. Jag talar om det sätt som den borgerliga majoriteten beskriver arbetsmiljöinspektörernas viktiga och seriösa arbete på - som någon sorts kontrollanter som åker omkring. Det var något av det värsta jag har hört. Med den synen på arbetsmiljöarbete och om man upplever det på det viset förstår jag varför den borgerliga regeringen river ned och förstör arbetsmiljöarbetet i Sverige på det sätt som man gör. Fru talman! Vi socialdemokrater stöder naturligtvis samtliga våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 1, 13 och 18. I detta anförande instämde Jennie Nilsson (s).

Torbjörn Björlund (V)

Anf. 127 Torbjörn Björlund (V)

Fru talman! I betänkandet om utgiftsområde 14 finns det mycket att vara kritisk till. Det har vi hört tidigare i debatten inte minst genom Patrik Björck, som lyfte fram många bra saker. Jag tänker ta upp några saker som framför allt handlar om arbetsmiljöfrågor och arbetsmarknaden för människor med funktionsnedsättning. Jag yrkar bifall till reservation 15 och den gemensamma reservationen 18. Alla Vänsterpartiets reservationer är naturligtvis lika bra och viktiga, men jag lyfter fram bara dessa två. Vi ser i dag ökade problem med arbetsmiljön. Under ett antal år gick kurvorna åt rätt håll, men nu vänder de igen. Antalet dödsolyckor tenderar att öka och arbetsmiljörelaterade skador och problem likaså. På senare tid har det också kommit allt fler varningssignaler om att problemen med den psykosociala arbetsmiljön ökar. Vi är inne i en djup lågkonjunktur som förvärras under 2009 och en finansiell kris som drabbar hela världen. Arbetslösheten ökar. Med de försämringar som regeringen har gjort i a-kassan kommer många av dem som nu blir arbetslösa att få stora problem med sin ekonomi. Det är någonting som påverkar hela samhället och naturligtvis även arbetsmarknaden i stort. I takt med den ökade pressen och stressen kommer problemen med arbetsmiljön sannolikt att öka avsevärt. Fram till och med 2009 kommer regeringen att ha minskat resurserna till Arbetsmiljöverket med nästan 300 miljoner kronor. Antalet anställda minskar med 25 procent. Möjligheterna till en bra tillsyn minskar avsevärt. Men framför allt minskar möjligheterna till ett bra förebyggande arbete. Detta är motsägelsefullt eftersom regeringen i alla möjliga sammanhang säger sig värna det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Samtidigt försämrar man möjligheten att utföra detta arbete och att utveckla området. Det finns studier som visar att det finns ett samband mellan antalet arbetsmiljöinspektörer och en positiv utveckling av arbetsmiljön. Vänsterpartiet vill öka resurserna till Arbetsmiljöverket så att denna utveckling inte stannar av och vänds nedåt. I dag rekommenderar ILO en inspektör på ungefär 10 000 anställda. För att uppnå detta i Sverige skulle det behöva anställas ungefär 80 inspektörer till på Arbetsmiljöverket. Det kräver ett tillskott av resurser. Men på grund av regeringens nedskärningar minskar i stället antalet inspektörer. Arbetsmiljöverket har undersökt inställningen till inspektionerna. Det visar sig att 90 procent av både arbetstagare och arbetsgivare menar att inspektionerna är relevanta och ger en bra effekt. Detta är viktigt, och man borde ta hänsyn till det. Men det gör alltså inte regeringen. Även resurserna till parterna på arbetsmarknaden och till skyddsombudsverksamheten behöver tillskott, inte minst för att genomföra utbildningar och hålla kunskapsnivån hos dem ute på golvet på en hög nivå. Detta gäller naturligtvis även forskning och kunskapsinhämtning. Även där har regeringen visat sin märkliga inställning. Man har lagt ned ALI, vilket var ett svårt slag för arbetslivsforskningen - både för den fria och den tillämpade forskningen. Man har ansträngt sig för att bilda något slags centrum här i Stockholm med olika intressenter. Det kan vara lovvärt, men de medel som man hittills har anvisat kommer inte att räcka till på långa vägar. För att på något sätt återskapa möjligheterna till en bra forskning bör man tänka om helt och hållet i de här frågorna. Det kommer att ta lång tid att bygga upp det som har raserats, och frågan är om den här regeringen och riksdagsmajoriteten över huvud taget är intresserade av att göra detta. Jag tvivlar. Om man ser till helheten finns det all anledning att oroa sig för framtiden. Under 2008, framför allt under våren, ser det ut som om antalet dödsolyckor inom arbetslivet ökar. Det föranleder regeringen att tillföra 33 miljoner till Arbetsmiljöverket för informationsinsatser under 2009. Det motsvarar bara en tredjedel av de nedskärningar man har gjort på Arbetsmiljöverket. Det känns märkligt och nästan på gränsen till hyckleri att regeringen ser det som en satsning. Vänsterpartiet vill prioritera arbetsmiljöarbetet på lång sikt. Vi behöver se satsningar på det förebyggande arbetet. Förstärkningarna får inte inskränkas till att bara handla om informationsinsatser. Fru talman! Bland de grupper som alltid har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden finns de som har något slags funktionsnedsättning. I finanskrisens och lågkonjunkturens spår kommer de att ha ännu svårare att ta sig in på arbetsmarknaden och dessutom svårare att hålla sig kvar där. Det behövs riktade stöd för att dessa personer inte ska drabbas mer än de redan i dag har gjort och hamna i utanförskap genom arbetslöshet. Vänsterpartiet har vid flera tillfällen fört fram lönebidragen som en viktig del av det anställningsstöd som behövs för att ge människor med något slags funktionsnedsättning chansen på arbetsmarknaden. Regeringen har också lyft fram detta men utan att ge tillräckliga resurser för att det ska bli en verklig insats. Det behövs ytterligare platser, och dessutom behöver vi höja taket för bidraget för att det ska ge ett verkligt genomslag. Om man dessutom kan ge Arbetsförmedlingen mer kunskap om de speciella förutsättningar som krävs för människor med funktionsnedsättning och resurser att jobba med denna speciella del av arbetsmarknaden underlättar det för dessa människor att komma in och stanna på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet vill också generellt stärka kommunernas ekonomi. Det är viktigt även på det här området, för det ger möjligheten att bli en bra arbetsgivare. Kommunerna är också viktiga som arbetsgivare för människor med funktionsnedsättning. Vi vill gärna satsa mer pengar på Samhall. Det pågår en strukturomvandling i Samhall, och den är säkert nödvändig. Men det får inte innebära att människor blir utslagna för att de inte orkar med tempot. Det är det som händer i dag. Samhall har en speciell uppgift på arbetsmarknaden i att ge dem som står allra längst ifrån den en chans till ett arbete och en meningsfull tillvaro. I dag ifrågasätts det allt oftare om Samhall klarar den uppgiften. De förändringar som har gjorts drabbar anställda på Samhall. Vi behöver se över det antal som får plats och förbättra villkoren för dessa. Vi behöver också titta över den geografiska spridningen över landet. Vänsterpartiet vill ge mer resurser till Samhall för att göra detta möjligt. För att nå upp till 25 miljoner timmar, som Samhall själv tycker är en lämplig nivå, behövs förstärkningar. Även på det här området står vi alltså inför betydande problem när krisen och lågkonjunkturen slår till. Vi kommer att få anledning att återkomma till frågan i kommande debatter. 2009 kommer att bli ett mycket besvärligt år på många sätt - ett skitår, som någon har sagt. Fru talman! Vi står inför svåra tider. Låt oss inte göra det värre när det gäller arbetsmiljöarbetet och möjligheterna till arbete för dem med funktionsnedsättning. Vi behöver satsa oss ur den här krisen och lågkonjunkturen.

Anf. 128 Tomas Tobé (M)

Fru talman! Jag kan meddela våra utskottskolleger att jag mötte vår kanslichef Gunilla Upmark i korridorerna. Hon sade att vi höll på att sätta någon form av rekord i kort talartid. Jag tänkte bara upplysa er om det och se om vi kan göra något åt det. Vad vet jag? Det har varit en händelserik tid, särskilt på vårt område. Givetvis har vi sett den internationella finanskrisen anlända. Där har regeringen återkommit med en stabilitetsplan. Vi har sett varslen komma brett över landet. Hans Backman har mycket föredömligt beskrivit hur det ser ut i vår valkrets, Gävleborgs län, som har varit tungt drabbad. Bland annat varslen i Sandvik är det vi har känt av mest. Vidare har vi sett en ganska kraftig konjunkturnedgång, vilket givetvis syns i tillväxtprognoserna. Det som också har varit intressant är att fästa blickarna på den budget som har lagts fram av regeringen. Vi får vara glada att en mycket expansiv budget lades fram. Alliansen och EU-kommissionen har påpekat att denna budget är den mest expansiva i hela Europa. Oppositionen har i dag hävdat att budgeten inte alls är etta utan att den är trea. Ja, låt gå. Det är skönt att oppositionen placerar oss på pallplats. Det kan vi leva med. Vidare har regeringen återkommit med omfattande ytterligare satsningar när det gäller jobb och omställning, som utskottet väl känner till, och även ett paket för fordonsindustrin. Alliansföreträdarna har föredömligt beskrivit detta i detalj, och det behöver jag inte ödsla kammarens tid på. Men det finns ett antal saker som jag tycker att man kan reagera på när man har lyssnat på diskussionen, framför allt från oppositionens företrädare. Bland annat verkar det finnas en bred samsyn där man anser att regeringen inte gör någonting. Jag är inte helt säker på att Sveriges skattebetalare skulle hålla med om det. Vi behandlar ett utgiftsområde i dag som rör 55,9 miljarder. Sedan har regeringen återkommit med ett paket på 22 miljarder över tre år. Det tycker inte jag är att inte göra någonting. Sedan kan man bedöma innehållet, och det hade varit en intressantare diskussion. Lite mer nyanserad borde man kunna vara. Vidare ges en bild av att det i princip inte sker några som helst arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är inte heller riktigt sant. Det är närmare 90 000 personer redan i dag som är inne i någon form av arbetsmarknadspolitiskt program. Där kan man påminna oppositionen om att det är ungefär samma nivå som år 2003. Hävdar oppositionen med bestämdhet att det var en katastrofnivå år 2003? Det skulle vara intressant att få ett svar på det. Sedan fick vi givetvis beröm för ROT-avdraget. Det är positivt. Det är dock tråkigt att när vi väljer att plocka in detta i de hushållsnära tjänsterna kommer direkt beskrivningen att det är tragiskt att detta ska bakas ihop med "pigavdraget". Visst är det så att i fråga om ROT-avdraget är det i huvudsak män som arbetar i de branscherna. För de andra hushållsnära tjänsterna är det i huvudsak kvinnor. Men att kalla det för "pigavdrag" är stötande. Då borde man i konsekvensens namn kalla ROT-avdraget för någon form av "drängavdrag" - om man vill föra den typen av retorik. Vidare kan jag inte heller låta bli att reagera lite grann på synen på Arbetsförmedlingen. Vid diskussionen om insatser anser man att det som inte är en direkt arbetsmarknadspolitisk åtgärd är en "passivitet". Då är det en helt passiv insats. Det är inte den synen jag har på handläggarna på Arbetsförmedlingen i dag. De gör ett bra arbete. De hade ett oerhört bra år förra året. Jag upplever att organisationen står redo för att göra de insatser som krävs. Vi har hört lite andra saker i diskussionen också. Vi hörde från bland annat Vänsterpartiet att regeringen är "dumsnål". Jag tror att det i grunden handlar om vilken syn man har på den ekonomiska politiken. Jag kan bara meddela att vad jag vet är det åtminstone sex av sju partier i kammaren som tror på budgetregler, överskottsmål och att det är viktigt med goda statsfinanser. Vänsterpartiet har också hänvisat till att vi nu kommer i ett läge där den marknadsmässiga modellen ifrågasätts. Sedan kom stöd från Patrik Björck. Jag har läst lite grann om detta på senare tid, framför allt bland krönikor av vänsterdebattörer. De påstår att det nu är så att säga slut, att det nu är dags att byta samhällssystem. Nu kommer allt fler att inse detta, och nu kommer den stora vänstervågen. Det verkar alla vara tämligen överens om. Jag skulle vilja hävda precis tvärtom. Nu, om någon gång, finns det ett brett stöd i samhället för att det är viktigt att det går bra för våra svenska företag. Det finns till och med ett brett stöd för att det är bra att svenska företag går med vinst. Men historien får väl visa vilka som kommer att ta hem den diskussionen. Från Miljöpartiet fick vi höra, herr talman, att det finns inga jobb att söka - jo, kanske några få. Det kanske fanns några få jobb att söka. Där kan man påminna om Arbetsförmedlingens prognos för nästa år, som handlar om ungefär en miljon arbeten som ska förmedlas. Några få jobb kanske ändå finns att söka. Sedan har det varit fantastiskt roligt att lyssna på Ulf Holm. Han verkar gilla Anders Borg mycket i den här debatten. Han har återkommit flera gånger till honom. Men jag tycker att det kan finnas en poäng i att förklara lite grann vad det är som Ulf Holm gillar hos Anders Borg. Det är väl fråga om ett citat från en tv-intervju, om jag är korrekt underrättad. Jag tror att Ulf Holm gör en något mer långtgående tolkning. Anders Borg pekade på diskussionen om de förändringar som har skett i arbetslöshetsförsäkringen. Anders Borg sade att de förändringarna var nödvändiga då. I grunden handlar det om hela diskussionen om att göra arbetslöshetsförsäkringen till en omställningsförsäkring. Det vi möjligtvis kan ta på oss från alliansens sida är att vi underskattade och misslyckades i debatten att tydliggöra att avgiftshöjningen i arbetslöshetsförsäkringen med råge motsvarades av jobbskatteavdraget. Den diskussionen misslyckades vi med från alliansen, och det kan vi ta på oss. Sedan finns det en annan sak som också har hänt. Det kan man bjuda på att uppmärksamma. Det här är den första debatten där vi faktiskt har en vänsterkartell som numera är formellt formerad. Det har meddelats på olika sätt. Det är rätt fantastiskt. Vi är alltså i ett läge där Socialdemokraterna inte längre själva anser sig äga regeringsmakten, utan nu har ett besked kommit som innebär att de inte ska sitta i nattliga förhandlingar efter valet för att berätta vilken regeringspolitik som kommer att föras. Där kan man dela ut en extra gratulation till Vänsterpartiet, som till slut fick komma med. Det är möjligt att partiet kanske får lämna den grundläggande synen på den ekonomiska politiken. Vi i alliansmajoriteten välkomnar detta. Vi tror att det är bra att de politiska alternativen på allvar kan prövas mot varandra. Vi kommer nu i kammaren framöver att se två tydliga alternativ när vi diskuterar arbetsmarknadspolitik. Det är rätt centralt, tror vi, om man har ambitionen att bilda regering att vara överens om den ekonomiska politiken, framför allt arbetsmarknadspolitiken, speciellt nu i ett läge där många människor söker besked, i tider av oro och när vi har stora utmaningar för Sverige framför oss. I den här debatten, särskilt i betänkandet, finns ett antal saker som vi ändå kan notera att den nya vänsterkartellen inte är överens om. Det kan bli en liten arbetslista för oppositionen i utskottet att arbeta med. Friår: Vad är det gemensamma beskedet där? A-kassan: Vad är det gemensamma beskedet där? Jobbavdrag: Vad är det gemensamma beskedet där? Synen på Arbetsförmedlingen och de kompletterande aktörerna: Vad är den gemensamma synen där? Undantag i turordningsregler för småföretag: Vad är det gemensamma svaret där? Slutligen gäller det frågan om arbetsgivaravgifterna och särskilt de höjda arbetsgivaravgifterna för visstidsanställningar. Det finns en hel del centrala frågeställningar, och det ska bli oerhört intressant att ta del av svaren. I grunden i debatten finns ändå två tydliga linjer som jag tycker att vi kan identifiera nu, herr talman. Den ena är att alliansen står för en tydlig arbetslinje. Det handlar om att det ska bli lönsammare att arbeta, billigare att anställa och mer lönsamt att starta och driva företag. Mot detta står en bidragslinje och en skattehöjarpolitik. Det är det som verkar bli huvudkonflikten. Vi ser fram emot den. Jag är övertygad om att det finns ett brett stöd för en politik som leder till att fler människor är i arbete, en politik som förbättrar förutsättningarna för eget företagande och en politik som prioriterar satsningar i välfärden före kraftigt höjda bidrag. Det ska bli oerhört intressant att få ta del av framtida debatter, herr talman. Därmed yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 129 Berit Högman (S)

Herr talman! Goda statsfinanser är viktiga. Goda statsfinanser har man också om man väljer att satsa på insatser för dem som bäst behöver insatser, i stället för stora skattesänkningar för dem som redan har. Det är en viktig skillnad mellan en borgerlig majoritet och en vänstermajoritet. Insatserna är tillräckliga, har jag hört i dag. År 2009 blir det ytterligare 23 000 platser i program, men 60 000 nya människor i arbetslöshet. År 2010 blir det 7 000 fler platser i program, mot 55 000 fler i arbetslöshet. Det besked som den borgerliga majoriteten kan ge är alltså att det inte är meningen att alla ska ha en chans. Arbetslösheten är ofta ens eget fel, och det är inget som samhället tar ansvar för. Jag tycker att de budskapen har varit tydliga här i dag. Men det finns ett besked som vi inte har fått på en fråga som jag ställde. Det gäller exempelvis de 155 000 som sitter löst i kommuner och landsting eftersom de har tillfälliga anställningar och visstidsanställningar. Jag har en hälsning till Tomas Tobé från Gun, som är deltidsarbetande och jobbar som städerska på en förskola. Hon försöker dra sig runt med extrajobb, städar hos polisen och jobbar på hotellet på sommaren när det finns gäster och så vidare. Nu har hon gått till Arbetsförmedlingen och sagt: Vad gör jag nu när jag inte längre kan stämpla? Rådet hon får är att säga upp sig. Vad har du för förklaring till Gun om hur din arbetslinje ser ut för henne och de 155 000 visstidsanställda i kommuner och landsting? När kommer resursförstärkningen till kommuner och landsting? (Applåder)

Anf. 130 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Det var många frågor, och jag ska göra mitt bästa för att beta av samtliga. Ja, nu behövs insatserna för dem som mest behöver dem. Det är helt korrekt. Det har varit alliansens politik från start att prioritera väldigt mycket av insatserna för dem som står långt bort från arbetsmarknaden. Vi väljer nu till exempel att förstärka nystartsjobben, där det blir ett dubbelt avdrag för arbetsgivaravgiften. Det är en ganska kraftfull satsning. Där har vi inte fått något svar från Socialdemokraterna varför man inte tycker att en sådan satsning är viktig. I grunden har kanske jag och Berit Högman, herr talman, lite olika syn på detta med hur många arbetsmarknadspolitiska åtgärder som krävs. Jag tror inte att alla som är arbetslösa ska vara inne i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Jag tror att det finns de i den gruppen som behöver det, men väldigt många kan också matchas till nya arbeten. Här handlar det om att hitta en korrekt balans. När det gäller exemplet med Gun som Berit Högman tog upp kan vi först och främst konstatera att en viktig sak vi har gjort för henne är att vi har gett henne ett ordentligt jobbskatteavdrag och gjort det mer lönsamt att arbeta. Men när det gäller den regel som du pekar på om begränsningen för att stämpla upp och deltidsreglerna är väl både du och jag skyldiga ett svar. Både du och jag står bakom en politik som innebär en begränsning för hur många dagar som ska gälla. Jag kan i grunden säga att jag tror att det är svårt att hitta den perfekta modellen för detta. Jag tror å ena sidan att man måste ha en begränsning för hur många dagar man kan stämpla upp sin arbetslöshetskassa. Å andra sidan är det viktigt att det här inte slår in så att det motverkar arbetslinjen. Det här är ju en diskussion som vi har haft i svensk politik under många år, och vi har vid olika tillfällen haft sådana här deltidsbegränsningar. Men jag kan bolla över frågan: Är det så att Berit Högman och Socialdemokraterna inte längre står för det nya förslaget om en deltidsbegränsning?

Anf. 131 Berit Högman (S)

Herr talman! Det paket som ni har lagt fram är inget paket. Det är inget superpaket, utan det är en liten försändelse. Det är hälften av de förslag till åtgärder som vi har lagt fram. När ni i talarstolen här i dag har talat om att 1 miljon jobb kommer att förmedlas vet vi att riktlinjen för ett medelår i Arbetsförmedlingen är 1,2 miljoner jobb. Det är alltså 200 000 färre jobb än ett medelår på Arbetsförmedlingen. Ingen av de siffror som Tomas Tobé och övriga har presenterat i dag visar att den borgerliga regeringen står för en offensiv politik, tvärtom. För Gun och andra har ni förstört a-kassan. Ni har försämrat framtidsutsikterna genom en praktiskt taget obefintlig satsning på utbildning, kompetensutveckling och insatser som skulle hjälpa henne och de andra. Med tanke på att 155 000 människor sitter löst i kommuner och landsting och att sju av tio kommuner redovisar att socialbidragen ökar i en rasande fart kvarstår min fråga: När kommer besked till kommuner och landsting om ökade resurser? Eller är det barnen, de gamla och de sjuka som ska betala borgerlighetens jobbexperiment?

Anf. 132 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Då var det uppenbarligen så att jag missuppfattade Berit Högman tidigare, och det gällde inte deltidsbegränsningen. Det borde också vara ett bekymmer för Gun, om jag förstod berättelsen korrekt. Det är ingen tvekan om att alliansen tycker att arbetslöshetsförsäkringen är viktig. Den är en otroligt viktig trygghet för att skapa flexibilitet på arbetsmarknaden. Den är också en av världens allra mest generösa och kommer att fortsätta att vara det. Vi kommer att återkomma med att underlätta för både ny- och återinträde i arbetslöshetsförsäkringen. Det kan vi diskutera vidare sedan. När det gäller extra insatser till kommuner och landsting kommer vi att återkomma om det, om det är befogat och det krävs mer insatser. Vi har nu lagt fram ett omfattande paket. Jag tycker, herr talman, att det är lite förmätet att kalla detta en liten försändelse. Vi talar om otroligt stora belopp, och vi ska vara otroligt glada att vi har möjligheten att göra det tack vare att vi har oerhört goda statsfinanser.

Anf. 133 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Tomas Tobé kan vara helt lugn. Vi är förmodligen mycket mer enade mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern än vad Tomas Tobé tror. Vi är helt övertygade, och vi har sett verkligheten efter två års borgerligt styre. Vi har sett den jobbkris som finns i dag, vi har sett den klimatkris som finns i dag och vi har sett den välfärdskris som ni, Tomas Tobé, har varit med och skapat. Vi saknar åtgärder för att komma till rätta med jobben, att skapa möjligheter för företag att våga anställa igen. När det gäller klimatkrisen saknar vi initiativen. Var är de? Man har sagt att det här stimulanspaketet var 1 miljard till nysatsningarna i järnvägar och vägar. Nej, det var det inte. Det var inga nysatsningar där. Det var lite tidigareläggningar av en del underhållsarbete som ändå skulle ha skett. Var är de stora visionerna om ett nytt infrastrukturpaket där järnvägssatsningarna är satsningar? Var är förslagen inom välfärdsområdet för att människor ska ha en välfärd i Sverige? Ni har dragit ned a-kasseersättningarna, så de som nu blir arbetslösa kommer inte att få 80 procent. Ni förlitar er på att det är omställningsförsäkringarna som ska gälla, de privata lösningarna. Då är det plötsligt okej. Vi är eniga om att vi ska skapa en majoritet för att lösa de problem som ni har ställt till med och där ni inte har tillräckliga åtgärder, trots att alla i Sverige kan se att det behövs åtgärder här. Vi diskuterar i detta betänkande enbart arbetsmarknadspolitiken, inte näringslivssatsningar, som är ett annat betänkande från ett annat utskott. Där saknar jag fortfarande beskeden. Som Anders Borg sade och Tomas Tobé nämnde tidigare - han kanske har rätt i det - har man insett att någonting måste förändras. Men då är frågan: När kommer förslagen om förändringarna när ni nu har sett vad er försämrade a-kassa har lett till?

Anf. 134 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Det hänvisades till att det finns olika betänkanden där man kan läsa in sig på politiken. Ja, detsamma gäller väl framför allt infrastruktursatsningarna, som Ulf Holm ville höra mer om. Jag kan bara, med det jag känner till från min horisont, meddela att det är den största satsning på infrastruktur som har gjorts i svensk historia. Det är väl rätt glädjande i alla fall. Ja, att ni är enade låter ju förhoppningsfullt. Det gör att vi kanske kan få ett tydligare alternativ. Men vad jag hör, herr talman, är att ni är enade om att vara emot. Ni är emot mycket av de åtgärder som den här regeringen har satt på plats. Men när det kommer till innehållet i er egen politik vet ni mycket väl att det spretar åt väldigt många olika håll. Därför ska det bli oerhört intressant att ta del av det längre fram. När det gäller behovet av de åtgärder som man efterlyser tror vi till exempel att lägre arbetsgivaravgifter är oerhört viktiga. Ska en person som har varit borta från arbetsmarknaden under lång tid få en allvarlig chans att kunna hävda sig hos en arbetsgivare då tror vi på ett rejält incitament, till exempel att ha en dubbel rabatt på arbetsgivaravgiften för en sådan person, särskilt nu när det kommer ut nya grupper på arbetsmarknaden, till exempel personer som har varslats. Det skulle vara intressant om Ulf Holm kunde förklara varför han är mot att ge ett sådant incitament. I stället verkar han bara vara fokuserad på att vi måste få in dessa personer i åtgärder. Jag kan upplysa Ulf Holm om att rätt många har varit i väldigt många åtgärder. Det är inte detta de söker nu, utan de vill ha ett arbete, men de har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Jag tycker också att Ulf Holm är svaret skyldig: Kommer ni att stå fast vid den skattechock som gäller gruppen ungdomar framöver? Kommer ni att kraftigt höja arbetsgivaravgifterna för ungdomar på svensk arbetsmarknad trots att vi vet att det är den gruppen som nu kommer att drabbas mycket hårt när vi går in i svårare tider?

Anf. 135 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Ja, vi kommer att förändra detta. Om det finns en begränsad skattkista med statens pengar måste de användas på det mest effektiva sättet. Det gör man inte genom att ge dem till alla arbetsgivare som har ungdomar anställda, utan det gör man genom att ge dem till de personer som behöver det bäst, till dem som står längst från arbetsmarknaden, till dem som har utländsk bakgrund, till dem som inte har klarat av skolgången. Det är dessa personer som i första hand måste få stöd. Det är där som insatser måste göras. Vi måste också se till att vi faktiskt får en situation där företagen börjar anställa och att de vågar ta steget. Ni har försämrat för småföretagarna. Ni har tagit bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för småföretagen som gör att det blir mycket dyrare för dem. De vågar inte anställa i dag därför att det inte finns någon tro på att de kommer att klara det. Ni måste se till att ingjuta lite hopp hos dem och ge dem stöd så att de ska våga anställa mer personal i denna situation. När det gäller Arbetsförmedlingen såg Tomas Tobé deras utbildningar som konjunkturåtgärder. Men jag skulle vilja säga att många på Arbetsförmedlingen gör ett väldigt bra jobb. De har börjat en ny satsning nu, och de går faktiskt ut till företagen och frågar om de inte behöver anställa någon och så vidare. Det är utmärkt att de gör det. Men sanningen är att vi behöver de kompletterande arbetsförmedlingarna också. Jag ser inte att de står emot varandra. Vi måste satsa ännu mer på dem också - allt för att se till att vi får en bra arbetsförmedling och att vi kan coacha människor till rätt personer. Tomas Tobé svarar fortfarande inte på om det blir några förändringar i a-kassan framöver med anledning av den situation som vi står inför i dag. Vi väntar på svaret, och jag tror framför allt att många människor väntar på svaret, eftersom de som tyvärr kan bli uppsagda under det närmaste halvåret eller året kommer att få en väldigt liten del av det som de har i lön i dag i ersättning. Det är ingen acceptabel situation, Tomas Tobé.

Anf. 136 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Jag tackar så mycket för det beskedet. Jag utgår från att det kanske är gemensamt för samtliga tre partier att det blir en skattechock. Det blir kraftigt höjda arbetsgivaravgifter för gruppen ungdomar på arbetsmarknaden. I en tid då ungdomar kommer att ha det oerhört svårt menar ni, Ulf Holm, att om ni hade haft makten hade ni infört denna politik. Det är ett oerhört intressant besked, och det ska bli intressant att fortsätta att ta den diskussionen. Det kanske kan vara dags att påminna Ulf Holm om att det som han efterlyser, det vill säga ordentliga insatser för till exempel långtidsarbetslösa ungdomar, finns i form av nystartsjobb för ungdomar. Vi skapar till och med enklare möjligheter för ungdomsgruppen att komma in på arbetsmarknaden via nystartsjobb. Dessa insatser finns alltså redan. Men det var ett tydligt besked om att ni ska försvåra ordentligt för ungdomar på arbetsmarknaden. När det gäller synen på företagande har denna regering satt fokus på att sänka arbetsgivaravgifter, vilket man kan läsa sig till i budgetpropositionen. Vi har också över huvud taget vidtagit ett stort antal åtgärder som handlar om att göra det enklare att starta företag och mer lönsamt att driva företag. Detta är ju grunden för alliansens politik. Jag vet att Miljöpartiet i vissa delar är positivt till stora delar av detta. Vi får hoppas att Ulf Holm kanske kan utöva ett visst inflytande på sina kolleger i stället. När det gäller a-kassan har jag meddelat att vi kommer att återkomma med bättre åtgärder för att underlätta ny- och återinträde i arbetslöshetsförsäkringen.

Patrik Björck (S)

Anf. 137 Patrik Björck (S)

Herr talman! Anders Borg blev intervjuad i tv häromdagen. Då sade han två saker som jag tyckte var rätt intressanta. Han konstaterade att det var ett stort misstag att höja avgiften till a-kassan på det sättet som den moderatledda regeringen har gjort. Jag skulle vilja ha en kommentar till det från Tomas Tobé. Han sade också att det är helt okej att klara sig på grundbeloppet 320 kronor om dagen. Då får man väl klara sig på det. Det är helt okej säger Anders Borg. Jag skulle vilja ha en kommentar från Tomas Tobé om det är helt okej för en familjeförsörjare i Sverige att leva på 320 kronor om dagen. Är det den officiella politiken från Moderaterna? Sedan ser jag fram mot ett spännande inlägg - om Tomas Tobé klarar det på två minuter - där han förklarar den otroligt läckra forskningsrapporten där det sägs att om man sänker ersättningen i arbetslöshetskassan blir det fler jobb. Det har varit den officiella moderata politiken, och den framgår i många propositioner och annat där ni har hanterat a-kassefrågor. Samtidigt hävdar ni att det är jättepositivt med tilläggsförsäkringar som höjer ersättningsnivån i a-kassan. Jag skulle vilja att Tomas Tobé förklarar hur detta går ihop. Er politik är inte bara ett totalt fiasko och ett farligt fiasko. Er politik är också helt omöjlig att förstå eftersom ni säger emot er själva hela tiden. Ni säger si, och ni säger så, och det går inte ihop. Man kan inte först hävda att man har forskningsstöd för åtgärden att sänka ersättningsnivån och sedan applådera en höjd ersättningsnivå. Man får så att säga välja på vilket ben man ska stå. Varsågod, Tomas Tobé!

Anf. 138 Tomas Tobé (M)

Herr talman! Jag har redan tagit kammarens tid i anspråk för att förklara det som Anders Borg har sagt. Det kan Patrik Björck läsa i protokollet. Jag vet att Patrik Björck tidigare har intresserat sig för forskningen. Exempelvis IFAU pekar på att om man kraftigt höjer ersättningsnivåerna ökar arbetslösheten. Om Patrik Björck vill ha mer ingående detaljer om denna forskning föreslår jag att han tar del av sådana forskningspolitiska rapporter. Min åsikt om detta är att jag tror att det påverkar. Jag tror att olika nivåer i ersättningssystem påverkar. Det förvånar mig snarare om Socialdemokraterna skulle mena att det inte på något sätt påverkar. Då kan man undra varför vi inte kan ha en hundraprocentig ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen om det inte på något sätt skulle påverka. Jag märker att oppositionen gärna vill återkomma till avgifterna och att man i någon mening ändå verkar överens om att man vill sänka avgifterna. Men ett annat resultat av detta är kraftigt höjda skatter. Det skulle vara intressant om Patrik Björck kunde förklara följande för mig: Hur kan en sänkt avgift för arbetslöshetsförsäkringen locka så otroligt stora grupper till arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som man rycker undan pengarna genom höjda skatter för låginkomsttagare?

Patrik Björck (S)

Anf. 139 Patrik Björck (S)

Herr talman! Tomas Tobé undviker frågeställningen. De hävdar att forskningen har kommit fram till ett resultat. Det behöver vi inte fördjupa oss i. Av det drar de slutsatsen att det är bra att sänka nivån i a-kassan. Samtidigt applåderar de om man höjer samma nivå i samma försäkring men med en annan finansieringsform. Det är det som de inte kan förklara. Tomas Tobé undviker fullständigt den delen som min fråga gäller och som jag skulle vilja ha ett svar på här i dag. Hur går den politiken ihop? Är det rätt att sänka ersättningsnivån som ni ursprungligen sade, Tomas Tobé? Är det rätt att höja den, som ni senare har kommit fram till att det är eftersom ni säger att det är bra att man har sådana tilläggsförsäkringar? Ni uppmanar till och med IF Metall att skaffa en sådan tilläggsförsäkring. Ni uppmanar IF Metall att agera på ett sätt som fullständigt skulle slå undan benen på er arbetsmarknadspolitik. Om er arbetsmarknadspolitik har stöd i forskningen eller inte är en annan fråga. Den kan vi också ta. Det tar lite längre tid. Men förklara detta fullständigt motsägelsefulla beteende från den moderata sidan. Jag tycker att Tomas Tobé ska tala lite försiktigt om skattechock när vi står här och debatterar arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik. Kan Tomas Tobé när det gäller de arbetslösa i Sverige och alla de som varslas på Volvo och andra arbetsplatser och som utsätts för en skattechock förklara för mig på vilket sätt deras position stärks på arbetsmarknaden? Och när det gäller den skattechock som Tomas Tobé fullständigt hänsynslöst utsätter de arbetslösa för undrar jag på vilket sätt den stärker de arbetslösas ställning på arbetsmarknaden.