Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

Anf. 1 Jan Ericson (M)

Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Eftersom Jessica Polfjärd tyvärr är sjuk i dag har jag fått äran att ta hand om både debatten om AU2 och AU4. Jag kommer att behandla dessa två betänkanden samlat och vill därför redan nu meddela att jag kommer att överskrida den anmälda talartiden.

Moderaternas budgetförslag är en sammanhållen helhet, och det presenteras i vår budgetmotion, där även Alliansens riktlinjer för den ekonomiska politiken återfinns. Eftersom riksdagen när det gäller rambeslutet har ställt sig bakom regeringens förslag till ekonomiska ramar och inriktning på budgetpolitiken deltar vi inte i beslutet om anslagens fördelning. I stället hänvisar vi till vårt särskilda yttrande om den anslagsfördelning och de förslag som Moderaterna presenterar i sin budgetmotion. Det innebär kortfattat att vi inom utgiftsområde 14 begränsar utgifterna med ungefär 8,5 miljarder kronor.

Moderaterna står självklart också bakom samtliga våra egna och alliansgemensamma reservationer och särskilda yttranden i AU4. För tids vinnande och för att underlätta möjligheten för ledamöternas kommande julledighet yrkar jag bifall endast till reservationerna 1 och 2 i AU4.

Herr talman! Arbetsmarknaden är en central fråga för varje välfärdsland. Det är starka företag och de som arbetar som med sina skatter betalar all vår välfärd, vår trygghet och våra pensioner.

Sverige är ett litet exportberoende land, och ingen regering råder över världskonjunkturen. Men varje regering har ett mycket stort ansvar att försöka motverka negativa effekter av en lågkonjunktur och använda en högkonjunktur för att rusta Sverige inför nästa lågkonjunktur. Varje regering bör bedömas efter hur man lyckas med detta.

Under Alliansens tid hade vi först högkonjunktur och därefter en extremt djup lågkonjunktur och finanskris. Under de första åren med stark konjunktur pressades arbetslösheten tillbaka, och statsfinanserna var starka med goda överskott. Viktiga reformer mot det stora utanförskapet genomfördes, och vi stod väl rustade när finanskrisen slog till. Sverige klarade också finanskrisen bättre än de flesta andra länder, och arbetslösheten höll sig trots allt på hanterbara nivåer. Vi fick mycket beröm från internationella bedömare när det gäller hanteringen av krisen.

Dagens regering tillträdde i en stark global högkonjunktur, som bara har växt sig allt starkare. Regeringen är också mycket bra på att framhäva positiva effekter av denna högkonjunktur. Men att arbetslösheten minskar och sysselsättningen ökar är naturligt. Om det motsatta hade hänt i en högkonjunktur hade det varit extremt illa.

Bilden är tyvärr inte så positiv som regeringen ger sken av. Arbetslösheten ligger, trots den extremt starka högkonjunkturen, på besvärande höga nivåer.

Enligt Arbetsförmedlingens senaste rapport är 7,4 procent arbetslösa. Det är en marginell nedgång jämfört med för ett år sedan. Totalt har antalet arbetslösa på ett år minskat med endast 702 personer i hela Sverige. 702 personer motsvarar inte ens hälften av invånarantalet hemma i min by Ubbhult. Så mycket har alltså arbetslösheten minskat på ett år. Över 360 000 arbetslösa är i dag inskrivna hos Arbetsförmedlingen. SCB mäter på ett annat sätt och redovisar en arbetslöshet på 6,7 procent, vilket är samma som för ett år sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Även långtidsarbetslösheten är besvärande. Arbetsförmedlingen har i dag 151 000 inskrivna som har varit arbetslösa i över ett år. Det är 5 000 fler än för ett år sedan. De som har varit arbetslösa i mer än sex månader är drygt 10 000 fler än för ett år sedan, och detta i en stark högkonjunktur.

Regeringens ministrar låter även som om ungdomsarbetslösheten närmast har försvunnit, men så är det ju inte. Enligt SCB är ungdomsarbetslösheten nästan dubbelt så hög som den totala arbetslösheten. Arbetsförmedlingen redovisar en ungdomsarbetslöshet på över 10 procent. Bland utrikes födda unga har arbetslösheten ökat med 17 procent det senaste året.

Trots högkonjunkturen befinner sig i dag närmare 1 miljon människor i utanförskap och bidragsberoende. Många är utrikes födda. Det finns 130 områden där färre än hälften i arbetsför ålder arbetar, och i dag har bara hälften av de nyanlända ett arbete efter nio år i Sverige. I oktober var arbetslösheten bland utrikes födda över 22 procent, medan den för inrikes födda var under 4 procent. Detta är en extremt stor jobbklyfta, som regeringen inte verkar ta på allvar. Och då ska man veta att en stor del av de nyanlända som kom till Sverige 2015 och 2016 fortfarande inte syns i statistiken. Ändå ser det ut så här - mitt i en högkonjunktur.

Sverige lyckas också sämre med arbetslösheten än omvärlden. Regeringens mål är att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Men arbetslösheten har sjunkit betydligt mer bland EU-länderna i genomsnitt än i Sverige under denna mandatperiod. I Eurostats statistik kan man se att arbetslösheten bland EU-länderna har sjunkit betydligt mer än i Sverige. Jämförelsevis har alltså en fjärdedel av arbetslösheten inom EU försvunnit, men i Sverige handlar det om bara en åttondel. I exempelvis Tyskland har arbetslösheten sjunkit från 5 procent till 3,7 procent, och då talar vi om totalen.

När Alliansen lämnade över regeringsmakten låg Sverige på tolfte plats i EU när det gällde lägst arbetslöshet, och arbetslösheten låg hela 2,3 procentenheter under EU-genomsnittet. I dag har Sverige halkat ned till en femtondeplats, och vår arbetslöshet är nu inte mycket lägre än EU-genomsnittet. Detta är katastrofalt dåligt av en regering som gjorde just detta till sin huvudfråga i valrörelsen 2014.

Problemen på svensk arbetsmarknad kan inte heller skyllas på de många nyanlända. Många av dem väntar, som sagt, fortfarande på beslut om uppehållstillstånd och ingår inte i arbetslöshetsstatistiken. För dem som har hunnit in i etableringsuppdraget har ytterst få hunnit vara registrerat arbetslösa i ett år eller mer, och de ingår därmed inte bland de långtidsarbetslösa. Däremot utgör såklart dessa grupper ett stort orosmoln. Många har lång väg till arbetsmarknaden, och om konjunkturen samtidigt vänder nedåt har vi stora problem framför oss kommande år för både arbetsmarknad och statsfinanser.

Sveriges nuvarande regering saknar det politiska ledarskap och den handlingskraft som krävs för att ta sig an Sveriges utmaningar. Politiken präglas av en tydlig ovilja att se problemen med utanförskapet och integrationen. Det finns också för få vägar in till arbetsmarknaden. Inga viktiga framtidsreformer genomförs, och i stället driver man en skattehöjarpolitik som gör det dyrare att driva företag, att anställa och att arbeta. Samtliga av regeringens egna expertmyndigheter gör bedömningen att regeringens politik har en obefintlig eller endast marginell effekt för ökad sysselsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

I stället för att ta vara på högkonjunkturen och rusta Sverige och se till att de som står långt från arbetsmarknaden kommer in sitter man nöjd och låter högkonjunkturen hjälpligt dölja ens misslyckanden.

Sverige har en stor uppgift framför sig att få framför allt lågutbildade och nyanlända i arbete och egen försörjning. Oavsett vad man har för åsikt i migrationsfrågan är det varje regerings uppgift att göra precis allt man kan för att hantera situationen. Efter hand som de nyanlända tillförs till arbetskraften måste politiken också svara med tydliga reformer. I regeringens politik syns varken insikt om problemen eller förslag för att lösa dem. Man döljer problemen hjälpligt bakom högkonjunkturen men bäddar med sin passivitet för kris när konjunkturen försvagas.

Herr talman! Mot regeringens passivitet står den moderata politiken för en välbehövlig kontrast. Och i bärande delar har Alliansen en samsyn på vad som behöver göras.

Moderaterna har satt upp två mycket ambitiösa jobbmål. För det första vill vi halvera jobbklyftan i form av skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda. För det andra vill vi att Sverige ska kunna skapa en halv miljon nya jobb till 2025.

Mot regeringens förslag inom arbetsmarknadspolitiken står Moderaternas väl avvägda budgetalternativ inom utgiftsområde 14. Vår budget innebär en besparing på 8,5 miljarder, främst på Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader, ineffektiva arbetsmarknadspolitiska program och reformering av a-kassan. Samtidigt gör vi stora satsningar på inträdesjobb, insatser för minskad sjukfrånvaro, förbättrad studie- och jobbrådgivning samt sommarjobb.

Jag ska helt kort gå igenom våra viktigaste förslag.

Vi vill införa integrationsplikt och utbildningsplikt för nyanlända.

Vi vill genomföra en stor bidragsreform, där tiden med a-kassa kortas något och stöttar omställning till ett nytt jobb i stället för att vara en långsiktig försörjning, och där vi inför en tydligare arbetslinje för den som uppbär socialbidrag eller försörjningsstöd genom att villkora dessa stöd med aktivt jobbsökande över hela landet.

Vi vill införa ett bidragstak så att det alltid lönar sig att ta ett jobb. Om en nyanländ familjs inkomst kan minska när någon börjar arbeta har vi ett allvarligt systemfel.

Vi vill att man som nyanländ stegvis ska få kvalificera sig till bidragssystemen. Full tillgång till bidrag och ersättningar får man genom eget arbete eller genom permanent och laglig bosättning i Sverige.

För att fler ska arbeta måste det alltid löna sig att jobba. Vi vill sänka skatten på arbete, särskilt för dem med lägre inkomster. Brytpunkten för statlig skatt bör höjas för att öka drivkrafterna att jobba mer och utbilda sig.

Vi vill införa inträdesjobb, vilket vi diskuterat tidigare - en tidsbegränsad lärlingsanställning för nyanlända och unga upp till 23 år utan gymnasieexamen. Syftet är att fler ska få in en fot på arbetsmarknaden.

Vi vill tredubbla taket i RUT-avdraget till 75 000 per år och utvidga det till fler tjänster.

Vi vill ersätta Arbetsförmedlingen med en mindre statlig myndighet för myndighetsutövning, kontroll och uppföljning. Matchningen och rustandet av de arbetslösa med utbildning och praktik vill vi lägga ut på andra etablerade aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi vill ersätta befintliga lönestöd för nyanlända och långtidsarbetslösa med ett nytt som är enklare för att fler ska kunna få sitt första jobb.

Det finns i dag personer som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen under lång tid och som varken får insatser eller arbete. Vi anser därför att den statliga arbetsmarknadspolitiken bör begränsas till tre år. Därefter bör kommunerna ta över ansvaret.

Herr talman! Jag tycker att det finns anledning att vara ödmjuk. Att få alla nyanlända i arbete är troligen svårare än de flesta inser. Stora volymer av lågutbildad arbetskraft passar tyvärr dåligt ihop med vår arbetsmarknad, som till stor del bygger på högkvalificerad arbetskraft.

Även om den moderata politiken är mycket väl genomtänkt och genomarbetad och förankrad i såväl forskning som erfarenheter från svensk arbetsmarknad och reformer under alliansregeringens tid vågar jag inte garantera att våra förslag kommer att räcka fullt ut för att lösa alla problem med arbetslöshet och integration. Obalanserna på svensk arbetsmarknad är mycket allvarliga, och det kan absolut behövas ytterligare åtgärder.

Men en sak är klar: Moderaterna har tydliga mål och en genomtänkt och ambitiös politik som syftar till att nå målen. Vår politik skulle göra skillnad. Det är mer än man kan säga om dagens regering.

(Applåder)

Anf. 2 Sven-Olof Sällström (SD)

Herr talman! Jag vill börja med att i betänkande AU2 yrka bifall till vår reservation, den enda inom utgiftsområdet, samt i betänkande AU4 yrka bifall till reservationerna 10 och 17. Vi har också i AU4 två särskilda yttranden.

Herr talman! Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska inriktning har i huvudsak tre områden där vi vill göra genomgripande förändringar. Det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill införa en ny anställningsform, lärlingsanställningar, och så gäller det naturligtvis Arbetsförmedlingen.

Arbetslöshetsförsäkringen är en oerhört viktig omställningsförsäkring för alla som blir arbetslösa. Redan i dag finansieras a-kassan i huvudsak med skattemedel. Sverigedemokraterna ser den som så pass viktig att den bör vara allmän och helt skattefinansierad samt vara en del av det generella socialförsäkringssystemet. Däremot bör kvalifikationskraven vara desamma som i dag. Vi anser dessutom att försäkringen borde administreras av Försäkringskassan, dit anslagen också flyttas.

Sverigedemokraterna vill dessutom införa en ny anställningsform, lärlingsanställningar. Denna anställningsform ska ha ett regelverk motsvarande provanställningar och ha en varaktighet på max tre år. Tiden ska inkludera både arbetsplatsförlagd praktik och teoretisk utbildning.

Vi har i dag ca 600 000 vuxna utan godkända gymnasiebetyg. Därför ska lärlingsanställningen vara öppen för studier på både gymnasiet och komvux, med 2-3 dagars arbetspraktik i veckan varvat med teoretiska studier i gymnasieskolans kärnämnen.

Incitamentet för arbetsgivaren är en slopad arbetsgivaravgift samt ett utbildningsstöd under utbildningstiden. Förhoppningen är naturligtvis också att arbetsgivaren efter genomförd lärlingsperiod får tillgång till en utbildad och motiverad arbetstagare, som då kan erbjudas fortsatt anställning med ordinarie villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

För lärlingen förordar vi en lagstadgad minimilön under utbildningstiden, som dessutom är fredad mot påverkan och neddragningar på grund av andra stödformer. Detta blir då ett incitament för lärlingen.

Herr talman! Riksrevisionen har gång efter annan slagit ned på Arbetsförmedlingens resultat. Detta innebär också att Riksrevisionen till stor del slår ned på regeringens arbetsmarknadspolitik.

Arbetsförmedlingen är tyvärr regeringens verktyg för att med illa förberedda och bristfälligt utvärderade arbetsmarknadsåtgärder experimentera på en dysfunktionell arbetsmarknad. Att kritisera Arbetsförmedlingen är som att slå in öppna dörrar, men det måste göras; skattebetalarna har rätt att kräva betydligt bättre hushållning med skattemedlen.

Riksrevisionen har under flera år riktat allvarlig kritik mot Arbetsförmedlingen. Exempelvis har Arbetsförmedlingens förberedande utbildningar gett direkt negativ effekt. De som har gått en utbildning i Arbetsförmedlingens regi har alltså lägre framtida inkomster samt sämre jobbchans jämfört med dem som under samma period har varit öppet arbetslösa. Detta är helt horribelt! Hur är det ens möjligt? Men ännu viktigare, hur kan regeringen låta detta fortgå? Det enda svar jag kan komma på är inkompetens och brist på handlingskraft.

Sverige spenderar högst andel av bnp inom EU på anställningssubventioner. För 2017 beräknas summan för anställningssubventioner uppgå till ungefär 18,7 miljarder. Med de nya aviserade etableringsanställningarna lär den summan öka betydligt.

Frågan vi måste förhålla oss till är: Vad får vi för pengarna? Naturligtvis ställer även vi Sverigedemokrater oss bakom vissa anställningssubventioner. När det gäller att till exempel underlätta för personer med funktionsnedsättning att komma ut på arbetsmarknaden är syftet både vällovligt och nödvändigt. Men det finns många dyra och verkningslösa floppar i regeringens verktygslåda.

32 000 traineejobb utlovades under förra valrörelsen. Resultatet visar att bara ca 500 personer deltagit i denna insats. Regeringen avsatte miljarder för satsningen.

När det gäller moderna beredskapsjobb har regeringen utlovat att 5 000 personer ska ha deltagit i insatsen år 2020. Sista juli i år hade strax över 500 personer fått ett modernt beredskapsjobb. Två tredjedelar av dessa beredskapsjobb har Arbetsförmedlingen själv tagit in i den egna verksamheten. De moderna beredskapsjobben är också dyrast per individ. Offentliga arbetsgivare erhåller 23 000 i bidrag per månad och individ. Trots denna frikostighet med skattemedel kommer inte de arbetssökande ut i insatsen.

Instegsjobb är ytterligare en dyr historia utan effekt. Cirka 5 procent av dem som tagits in i instegsjobb går efter insatsen vidare till ett arbete som inte är subventionerat. 40 procent får en annan bidragsanställning, företrädesvis nystartsjobb - kostnad på kostnad utan resultat.

Listan på katastrofala insatser kan göras lång, men jag ska inte uppehålla mig vid den. Jag kan bara konstatera att vid en direkt fråga till Arbetsförmedlingens generaldirektör om hur många som går från Arbetsförmedlingens många kostsamma åtgärder och program till ett icke skattesubventionerat arbete svarade generaldirektören att det vet de inte. Svaret var att den typen av statistik inte tas fram eftersom den inte efterfrågas av regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är dock inte riktigt sant. Nu vet vi bättre. Om man lusläser Arbetsförmedlingens årsredovisning hittar man siffran, inte utskriven utan väl dold i en graf. Om man studerar den grafen kan man få fram att strax under 1 procent går från dessa insatser till ett icke skattesubventionerat jobb - 1 procent. Jag förstår varför de döljer siffran.

Herr talman! Det är också därför vi sverigedemokrater har en egen reservation i AU4, som gäller just behovet av uppföljning och utvärdering mot ordinarie arbetsmarknad, alltså icke skattesubventionerade jobb. Det är oerhört viktigt.

Matchningen är Arbetsförmedlingens kärnuppdrag, och Riksrevisionen riktar hård kritik mot Arbetsförmedlingen även i denna fråga. Kritiken är förödande. Matchningen har över tid försämrats på den svenska arbetsmarknaden. Riksrevisionen menar att Arbetsförmedlingen brister i både analys och åtgärder för att nå förbättrad matchning - brister i både analys och åtgärder. För 80 miljarder borde skattebetalarna kunna förvänta sig betydligt mer än brister, ineffektivitet och uteblivna resultat.

Kritiken från både arbetsgivare och arbetssökande är av så allvarlig karaktär att Sverigedemokraterna ifrågasätter myndighetens existensberättigande. Förvisso är det så att Arbetsförmedlingen, precis som alla myndigheter, arbetar på regeringens uppdrag. Men inkompetensen hos Arbetsförmedlingen är ändå utmärkande. Resultaten uteblir oavsett vilken av regeringens reformer vi talar om, och inte nog med att resultatet uteblir, till och med Arbetsförmedlingens analyser är enligt Riksrevisionen felaktiga.

Arbetsförmedlingens ständiga svar är att de har tillsatt en utredning, ett förbättringsarbete eller, nu senast, en förnyelseresa. Generaldirektör Sjöberg är landets i särklass dyraste reseledare; med sig på resan har han ledarskapskonsulter i hundramiljonersklassen.

I juni 2017 låg återigen Arbetsförmedlingen sämst till av Sveriges myndigheter när det gäller förtroende. Detta ser vi år efter år. Problemet är att granskningarna sammantaget visar på att myndighetens huvuduppdrag - kontrolluppdraget och matchningen - inte levererar resultat.

Tro mig - arbetsmarknadspolitik får gärna kosta om den ger effekt i form av reguljära arbeten. Det är vad skattebetalarna förväntar sig: icke skattesubventionerade, reguljära arbeten. Vi kan bara konstatera att den effekten uteblir.

Den största förändring som Sverigedemokraterna vill genomföra inom svensk arbetsmarknadspolitik är att avskaffa Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Vi behöver öppna upp för privata aktörer, och då menar vi öppna upp, inte släppa fritt som till exempel under Reinfeldts tid. Vi ska naturligtvis inte attrahera oseriösa och kriminella privata aktörer, som vissa program på den tiden drogs med. Detta måste motverkas. Systemet ska vara kopplat till ett ratingsystem och ett kontrollsystem i linje med det system som Arbetsförmedlingen faktiskt redan har sjösatt och prövat och håller på att utvärdera.

Arbetsmarknadspolitik får kosta om den ger resultat. Sverigedemokraterna är övertygade om att en bredd av aktörer på marknaden kommer att leverera betydligt bättre resultat för dessa 80 miljarder. Den nuvarande ineffektiva arbetsmarknadspolitiken, med flaggskeppet Arbetsförmedlingen, har nått vägs ände.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Regeringen har tillsatt en utredning för att se över om det finns behov av flexiblare insatser, till exempel flexjobb, för att förbättra möjligheterna för dem som har nedsatt arbetsförmåga till följd av en funktionsnedsättning eller sjukdom att komma i arbete eller behålla ett arbete. Sverigedemokraterna välkomnar utredningen och inväntar med spänning dess resultat. Detta är någonting som vi har efterfrågat i många år.

Anf. 3 Fredrik Christensson (C)

Herr talman! Sverige befinner sig just nu i en stark högkonjunktur. Många företag anställer, och arbetslösheten sjunker. Människor som redan i dag har ett arbete att gå till befinner sig faktiskt i en ganska trygg tillvaro. Det är inte mot dem vi behöver rikta vår tid och kraft utan mot dem som står utanför - de som inte får en chans på arbetsmarknaden, de som år efter år är arbetslösa, de som inte får del av den högkonjunktur som vi just nu befinner oss i.

Vi måste skapa bättre förutsättningar för de här människorna så att de kan få en fot in på arbetsmarknaden och den gemenskap som det innebär.

I dag ser vi att klyftan mellan inrikes och utrikes födda är den största i hela västvärlden när det gäller sysselsättning. Det är helt orimligt att det ska vara så i Sverige. Här behövs ett nytt ledarskap som möter dessa utmaningar och skapar möjlighet för människorna att komma in i gemenskapen och få ett arbete och egen försörjning.

Det handlar om människor som vill vara med och bidra. Det är människor som vill vara en del av gemenskapen, men i dag befinner sig närmare 1 miljon människor i detta utanförskap.

Trots detta är regeringen ofta nöjd över hur det ser ut i Sverige i dag och att arbetslösheten sjunker, fastän det är till följd av den brinnande högkonjunktur som vi just nu befinner oss i. Men även om arbetslösheten sjunker är vi faktiskt längre ifrån regeringens eget uppsatta mål om EU:s lägsta arbetslöshet 2020. I inledningen av mandatperioden låg vi på tolfte plats när det gäller lägsta arbetslöshet i EU:s länder. I dag ligger vi på sextonde plats.

Vi har sedan målet sattes varit kritiska mot det av flera skäl, men om man ändå ska utgå från regeringens mål kan man konstatera att Sverige ligger sämre till nu än vad man gjorde i början av mandatperioden och att andra länders arbetslöshet sjunker mycket snabbare.

Det Sverige skulle behöva är rejäla strukturella reformer på arbetsmarknaden för att få fler människor i arbete. Det handlar om att det måste löna sig mer att arbeta. Trösklar måste sänkas och matchningen förbättras.

Reformer på det området har tyvärr lyst med sin frånvaro under den rödgröna regeringens tid. Det vi i stället har fått se är en klassisk socialdemokratisk åtgärdspolitik. Då kan man fråga sig om den har varit lyckad. Nej, inte särskilt, och jag ska ge några exempel.

Traineejobben skulle skapa 32 000 jobb åt unga. I oktober var det 528 personer som hade fått ett traineejobb, och i den budget som vi i dag debatterar har regeringen meddelat att man ska lägga ned traineejobben.

De moderna beredskapsjobben skulle bli 5 000 och framför allt rikta sig till människor med låg utbildning. Som det har blivit har 60 procent av de moderna beredskapsjobb som nu har tillsatts gått till människor med eftergymnasial utbildning. Två tredjedelar är dessutom anställda på Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

90-dagarsgarantin, som inför valet var ett löfte från Socialdemokraterna, innebar att alla ungdomar inom 90 dagar skulle få ett jobb, en praktikplats eller en utbildning. Detta ändrades när man kom i regeringsställning. Nu är det en garanti för insatser som leder till jobb, det vill säga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Under regeringens tid har sannolikheten att få ett jobb inom 90 dagar minskat. År 2014 var det 18 procent som fick del av en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Nu är det 28 procent. År 2014 var det 25 procent som fick arbete inom 90 dagar; nu är det 22 procent.

Det är nu alltså mer sannolikt att befinna sig i ett arbetsmarknadspolitiskt program än att få ett jobb inom 90 dagar.

Herr talman! På punkt efter punkt har regeringens jobbpolitik misslyckats. Man har mött en av vår tids största utmaningar med passivitet och ineffektiva åtgärder. Att arbetslösheten sjunker är inte tack vare regeringen utan trots regeringen.

Herr talman! Sverige behöver ett nytt ledarskap för fler jobb. Det behövs rejäla reformer som gör det mer lönsamt att arbeta, som sänker trösklarna in till arbetsmarknaden och som förbättrar matchningen.

I vår budgetmotion har vi därför förslag på att sänka skatterna, med fokus på låg- och medelinkomsttagare, så att det blir mer lönsamt att ta ett första jobb. Vi vill även införa jobbstimulans i försörjningsstödet så att det lönar sig ytterligare att ta det första jobbet och gå från bidrag till arbete. Även om det bara handlar om några få timmar får man in en fot på arbetsmarknaden och får behövliga kontakter och viktig erfarenhet.

Vi har även tillsammans med Alliansen presenterat en rad förslag för arbetsmarknadspolitiken framöver och bland annat presenterat ett förslag om inträdesjobb för att sänka trösklarna in till arbetsmarknaden. Genom ett inträdesjobb skulle det vara möjligt att anställa en ung utan gymnasieutbildning eller en nyanländ till 70 procent av ingångslönen. 30 procent av arbetstiden ska gå till att lära sig på jobbet eller till att utbilda sig. Denna nya anställningsform ska gälla i upp till tre år och inte fyllas av byråkrati, vilket har visat sig vara ineffektivt för möjligheten att sänka trösklar för ett första jobb.

Detta är ett av flera förslag för att skapa bättre möjlighet för människor att få den viktiga erfarenheten på arbetsmarknaden och en egen försörjning.

Det handlar inte, som vi kanske kommer att få höra från socialdemokratin i talarstolen senare, om att vi vill sänka människors löner. Det handlar om att få en fot in på arbetsmarknaden. Det är glädjande att förslaget om etableringsjobb som LO och socialdemokratin har lagt fram bekräftar bilden av att sänkta anställningskostnader är viktigt för att ge fler människor chansen. Tyvärr verkar det förslaget vara fyllt med byråkrati, och många av företagen som skapar jobb, små företag och bemanningsföretag, får inte vara med. Därför är inträdesjobben en bättre väg framåt.

Herr talman! Matchningen på arbetsmarknaden är ett stort problem, och den fungerar dåligt. Företagen använder sig inte av Arbetsförmedlingen, som ska vara till hjälp vid förmedling av jobb. Få jobb förmedlas via Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi vill fasa ut Arbetsförmedlingen och i stället låta privata, mer specialiserade aktörer förmedla jobben.

Arbetsmarknaden fungerar dåligt för de mest utsatta grupperna, som nyanlända och unga utan gymnasieutbildning. Det är Sveriges största samhällsproblem, och regeringen har fortfarande inte presenterat några svar. Att skryta med att det går bra för Sverige och att arbetslösheten minskar något till följd av den högkonjunktur som stora delar av västvärlden befinner sig i är inte rätt väg framåt.

Det behövs reformer, och regeringen behöver lyfta blicken och inse att man har ett ansvar för de mest utsatta som står långt från ett jobb. Detta kräver att den svenska modellen förnyas för att inkludera fler människor så att fler får möjlighet till ett första jobb.

Herr talman! Jag står givetvis bakom våra förslag, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till Alliansens gemensamma reservation nr 1 och Centerpartiets reservation nr 3 i AU4. I AU2 deltar vi inte i beslutet utan hänvisar till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Ali Esbati (V)

Anf. 4 Ali Esbati (V)

Herr talman! I dag diskuterar vi två viktiga betänkanden i samma debatt, dels budgetbetänkandet AU2 som rör budgetens utgiftsområde för arbetsmarknad och arbetsliv, dels AU4 med motioner som rör arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen.

Jag börjar med budgeten, som bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet.

De reformer och anslag som har lagts fram på detta område ska ses mot bakgrund av hur jobb- och arbetsmarknadspolitiken utformades under den förra regeringen och vilka resultat den politiken fick kontrasterat mot den omläggning av viktiga delar av politiken som ägde rum direkt efter valet 2014 och vad vi nu har sett för faktiska resultat på arbetsmarknaden.

Det blir också extra viktigt att göra denna bakgrundsbeskrivning efter att vi nu har hört några ganska fantasifulla och inte särskilt faktatunga inlägg om läget på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Vi hade under de åtta långa åren med regeringen Reinfeldt en helt ensidig förståelse av vad regering och riksdag skulle ägna sig åt för att få jobben att bli fler och arbetsmarknaden att fungera smidigare för människor i Sverige, nämligen lägre skatter, särskilt för den som hade det extra gott ställt, och ekonomisk bestraffning av den som hade råkat drabbas av arbetslöshet eller sjukdom. Sedan var det inte mycket mer.

Arbetsförmedlingen gjordes om till en upphandlingscentral som skulle ägna det mesta av sin byråkratiska styrka åt att dra in folks ekonomiska medel. Arbetsgivarna gavs enorma, generella och ganska ogenomtänkta subventioner.

Det var detta man envisades med att, närmast som ett religiöst mantra, kalla arbetslinjen. Man såg arbetslösheten inte som ett samhällsekonomiskt problem och misslyckande utan närmast som en individuell egenskap, en sorts defekt hos den arbetslöse.

Det konkreta resultatet känner vi till. Arbetslösheten stannade på en hög nivå, sysselsättningsgraden var i princip oförändrad och ungdomsarbetslösheten sköt i höjden. Men framför allt blev det påtagliga effekter på andra sätt och andra områden: en dramatisk ökning av de mest otrygga anställningsformerna, en i internationell jämförelse anmärkningsvärd nedmontering av arbetslöshetsförsäkringen och en minskning av den fackliga organisationsgraden och därmed arbetstagarkollektivets möjligheter att slå vakt om trygghet, innehåll och dynamik i arbetslivet. Dessutom växte skillnaderna i inkomster, i förmögenheter och i tillgång till de sociala trygghetssystemen. Det här är systemförändringar och samhällseffekter som sitter hårt och som ännu i dag påverkar vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Sverige har varit och är ett av världens allra bästa länder att leva i, men inte av en slump utan för att det medvetet och mödosamt har byggts upp med solidaritet och sammanhållning som riktningsgivare. Det är värt att försvara och utveckla på den grunden, bort från ojämlikhet och otrygghet.

I dag när vi har den sista budgetdebatten i detta utgiftsområde för mandatperioden kan man konstatera att budgetsamarbetet mellan regeringen och Vänsterpartiet har gett en del tydliga resultat. Viktiga delar av arbetsmarknadspolitiken har lagts om. Såväl taket som grundbeloppet i a-kassan har höjts, stupstocken i sjukförsäkringen har tagits bort och den dyra och generella sänkningen av arbetsgivaravgiften har avvecklats till förmån för mer riktade och genomtänkta satsningar.

Allt detta, som enligt de borgerliga dogmerna skulle ge katastrofala följder: kostnadschock, dubbelstöt, trippelnöt och vad det nu var, har i stället bidragit till väsentligt förbättrade förhållanden på svensk arbetsmarknad.

Arbetslösheten har sjunkit, alldeles särskilt bland ungdomar, sysselsättningsgraden är den högsta i EU och tillväxttakten i ekonomin är god. I morse hörde vi dessutom att Arbetsförmedlingen har skrivit upp en redan stark prognos för jobbtillväxten.

Betyder det att jag är nöjd och belåten? Nej, det gör det inte. Vänsterpartiet hade velat se en omläggning av skattepolitiken för att omfördela mer från dem med stora förmögenheter och mycket höga inkomster. Vi hade velat se ännu större investeringar där behoven är uppenbara. Det är ju till syvende och sist det som framför allt påverkar arbetslöshet och sysselsättning, inte arbetsmarknadspolitikens utformning.

Men det är inte tu tal om att politiken har tagit en ny riktning, och fakta talar sitt klara språk när denna riktning jämförs med den som högeralliansen förde Sverige i.

Herr talman! Mot bakgrund av detta har jag på ett allmänmänskligt plan en viss förståelse för att tonläget från höger är lite bittert i dag och att man letar konstiga infallsvinklar.

Men för att kunna diskutera utmaningarna på svensk arbetsmarknad är det viktigt att inte sprida en missvisande bild. Man ska vara ärlig när man till exempel jämför olika typer av statistik eller gör internationella jämförelser och vara noga med vad som är det faktiska läget och vad som är förändringstakten. Man ska inte låta bli att tala om när man kritiserar en specifik statistik om det har blivit bättre eller sämre än när man själv var med och styrde.

En diskussion som är väldigt mycket på tapeten, och som vi hörde lite av här tidigare, rör hur vi som samhälle ska handskas med den stora utmaning och samtidiga möjlighet det innebär att vi har blivit fler i vårt land genom att människor har sökt sin tillflykt hit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Från högerhåll - hela spektrumet från ljusgrönt till mörkbrunt - vill man nu på olika sätt använda detta till att dumpa löner och arbetsvillkor i Sverige. Detta är nu och framöver en av de viktigaste stridsfrågorna för alla som vill slå vakt om ett modernt och produktivt arbetsliv och om ett Sverige som håller ihop och där ens födelseort och hårfärg inte dömer en till tunga och uselt avlönade arbeten och till att vara syndabock för allehanda verkliga eller föreställda samhällsproblem.

Först en verklighetsorientering också här: Ja, det är sant att det är stor skillnad mellan utrikes och inrikes föddas sysselsättningsgrad och arbetslöshet. Det finns olika orsaker till detta: diskriminering, hög andel flyktingar bland dem som invandrar och olika typer av utbildnings- och erfarenhetsbakgrund.

Detta är något som det är viktigt att arbeta med på ett flexibelt sätt. Men den bild som rätt ofta ges av högerns företrädare, att Sverige befinner sig i något slags systemkollaps och katastroftillstånd i det här avseendet är faktiskt grundfalsk. Även om sysselsättningsandelen som sagt är lägre för utrikes födda är det fortfarande så att de som har bott i Sverige i fem år eller mer arbetar i högre grad än vad inrikes födda i OECD gör i genomsnitt. Och det är faktiskt så att sysselsättningsgraden ökar snabbast bland utrikes födda, särskilt bland utrikes födda kvinnor.

Dessa debatter blir ganska frustrerande då man förpassar fakta och seriösa resonemang till debattens utkanter därför att någon har blivit besatt av lägre löner och syndabocksutpekande av människor som har kommit till Sverige. Det är ett allvarligt samhällsproblem i dag.

I och med denna budgetproposition fortsätter en satsning på utbildning på bred front. Detta är helt avgörande för stora grupper som nu ska in på svensk arbetsmarknad. Det handlar både om den som saknar grundläggande utbildning och om den som med bättre fungerande yrkesutbildning kan använda sin befintliga kompetens och erfarenhet på ett nytt sätt i Sverige.

I budgetpropositionen ser vi också dels en förenkling av olika subventionerade anställningsformer, dels en stegvis höjning av lönebidragstaket. Det är inga revolutionerande förändringar, men det är bra steg åt rätt håll.

Herr talman! Vad vill då högeroppositionen göra? Jag tror att det är viktigt att denna debatt klargör lite vad som döljer sig bakom retoriken om att hela Sverige ska jobba, som Moderaterna skriver, eller en dynamisk och fri arbetsmarknad, som Liberalerna är inne på.

Det som står i de budgetmotioner som högerpartierna lägger fram är många gånger rejäla dråpslag mot massvis av vanliga människor i det här landet. Det är en politik som tar sikte på att föra Sverige och svensk arbetsmarknad till ett fattigare, ofriare, mer oordnat och mindre modernt tillstånd.

Förslagen spretar, men att människor som har blivit arbetslösa ska sättas åt hårdare och att människor i branscher med låga löner ska pressas till ännu lägre löner är man i princip överens om.

Så här skriver till exempel Moderaterna i sin partimotion: "En hög arbetslösersättning förlänger arbetslöshetsperioderna eftersom det leder till att människor skjuter upp sitt jobbsökande eller ställer högre krav för att acceptera ett nytt jobb." Smaka på de orden, ni som nu har fått lite större möjlighet att klara vardagsekonomin, om arbetslösheten har varit framme!

Moderaterna vill också införa en bortre parentes för de stöd som finns till långtidsarbetslösa så att ännu fler ska tvingas till det kommunala försörjningsstödet, även om man deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag citerar igen: "Efter tre års arbetslöshet ska möjligheten till andra ersättningar än försörjningsstöd upphöra." Detta ska kombineras med att människor som befinner sig i denna utsatta situation, alltså försörjningsstöd, aktivt ska pressas hårdare. Detta ska kombineras med hårdare tag mot långtidssjuka och ny karensdag efter 15 dagar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Också andra borgerliga partier är inne på att försämra a-kassan igen så att fler människor får ett sämre försäkringsskydd och hamnar i den otrygghet som vi vet är väldigt skadlig för sammanhållning och ekonomisk styrka i detta land.

Det är förslag på avslag för den nödvändiga höjningen av lönebidragstaket, som är till för att fler arbeten ska öppnas för till exempel personer med funktionsnedsättningar. Det är nej till satsningen på lån till körkort. Det är nej till den viktiga satsningen på att upprätta ett centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö, något som har efterlysts av många efter det att den förra regeringen lade ned det världsledande Arbetslivsinstitutet och så vidare.

Vi har de senaste veckorna sett vad denna enkelspåriga politik leder till för ställningstagande när arbetsmarknadens parter har satt sig ned för att komma överens om olika lösningar för att underlätta nyanländas inträde på arbetsmarknaden, utan att för den skull sätta den svenska lönebildningsmodellen åt sidan. Det har blivit stor upprördhet i de borgerliga kretsarna. Kan man inte få en statligt påbjuden lönesänkning får det vara. Detta är faktiskt något av ett haveri.

Herr talman! Eftersom det ofta förekommer medvetna missförstånd på detta område vill jag upprepa mig lite grann. Inte ett ögonblick tror jag och Vänsterpartiet att den växande sysselsättningen föranleder att vi ska utropa att jobbet är klart. Inget av det jag har sagt i dag betyder att vi är tillfreds och tillbakalutade när det gäller läget på arbetsmarknaden eller samhällsutvecklingen i stort.

Det finns mycket mer som behöver göras och som kan göras i Sverige för att vi ska få full sysselsättning, för att vi ska kunna fortsätta att få in nyanlända på olika delar av arbetsmarknaden, med hög produktivitet och villkor som inte är sämre än för dem som bor här sedan tidigare, för att vi inte bara ska få fler jobb utan också bättre jobb och för att alla de som hamnar i fattigdom trots att de jobbar och sliter - working poor, arbetande fattiga - ska få en rimligare tillvaro.

Det handlar om ekonomisk politik och investeringar. Vi behöver ta in mer från dem som har mest, och vi behöver investera mer, i välfärden, i infrastruktur, i forskning och i utveckling.

Mer specifikt när det gäller detta utgiftsområde kommer vi att behöva fortsätta höja både taken och grundbeloppen i a-kassan. Vi drev den frågan från Vänsterpartiet men kom inte ända fram i just denna budget. Annat är vi betydligt gladare för, inte minst avdragsrätten för fackföreningsavgiften - en utmärkt ekonomisk förstärkning som samtidigt stärker den svenska modellen.

Herr talman! I betänkandet AU4, som också är uppe till debatt, har vi i Vänsterpartiet två reservationer. Jag står bakom bägge och vill här yrka bifall till en, nämligen reservation 14, som handlar om ordning och reda i de subventionerade anställningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Subventionerade anställningar kan vara bra och effektiva för att hjälpa nyanlända, långtidsarbetslösa eller personer med funktionsnedsättning att få en fastare anknytning till arbetsmarknaden. Detta finns belagt i utvärderingar.

Men vi har under senare tid sett exempel på hur oseriösa arbetsgivare inom vissa branscher sätter i system att ta in arbetslösa från olika arbetsmarknadspolitiska program eller med subventionerade anställningar i stället för att anställa ordinarie arbetskraft. När stödperioden för en subventionerad anställning upphör avslutas anställningen, och därefter anställs en ny person med en subventionerad anställning.

Detta är ett utnyttjande som många gånger slår särskilt hårt mot utlandsfödda. Det är uppenbart att det finns arbetsgivare som använder subventionerade anställningar som ett sätt att dumpa arbetsvillkoren eller för att göra det möjligt att lägga lägre anbud vid upphandlingar. Problemen är särskilt påtagliga inom branscher som hotell och restaurang, taxi, städning och detaljhandel.

Detta är inte okej. Från Vänsterpartiets sida vill vi att det ska införas en maxgräns för hur många eller hur stor andel anställda med subventionerad lön som en och samma arbetsgivare får ta emot. Dessutom vill vi skärpa kraven på att genomföra samråd med fackliga organisationer, som ofta har betydligt bättre koll än Arbetsförmedlingens kontor när det kommer till olika arbetsgivare och hur dessa agerar. Det är hög tid att det tas ordentliga tag på det här området, och detta är alltså något som vi i Vänsterpartiet har motionerat om.

Man får gärna bifalla motionsyrkandet, men även om man inte gör det önskar jag en god jul till dem som är här.

Fredrik Malm (L)

Anf. 5 Fredrik Malm (L)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Alliansens reservation 1 i betänkande AU4.

Arbetsmarknaden i Sverige blir alltmer tudelad. En ny arbetslöshet växer fram, där många inte lyckas etablera sig alls på arbetsmarknaden.

Nästkommande år förväntas nästan 300 000 människor befinna sig i vad Arbetsförmedlingen kallar för en utsatt ställning. Det är personer som många gånger lämnas utanför med regeringens politik i dag. Därtill finns ytterligare tiotusentals människor som inte ens syns i statistiken. Det är personer som väntar på att få uppehållstillstånd.

Samtidigt har många arbetsgivare svårt att hitta rätt personal. Det är uppenbart att man inte gör tillräckligt för att skapa möjligheter och dynamik för svenska företag att anställa fler människor.

Vår uppfattning i Liberalerna, som vi har varit tydliga med under lång tid, är att den svenska arbetsmarknaden måste öppnas upp för fler människor. Annars riskerar nya generationer att hamna i utanförskap. Människor med låg utbildning och svag förankring i det svenska samhället måste få realistiska chanser att få jobb, känna sig inkluderade i samhället och känna att de har en framtid här.

Detta är, precis som Centerpartiet nämnde i sitt anförande, den viktigaste utmaning vårt land nu står inför. De som är nya i Sverige behöver förstås lära sig svenska och få möjlighet till utbildning. Men många kommer inte att kunna sitta i skolbänken och ta igen en utbildning som de aldrig fick som barn. Om vi inte ens i en högkonjunktur lyckas hjälpa utsatta grupper in på arbetsmarknaden är risken överhängande att många människor blir fast i ett livslångt bidragsberoende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi vet vilka konsekvenser det kan få - sociala och ekonomiska konsekvenser och så vidare av långvarig fattigdom, av utsatthet, av stigmatisering, av en känsla av exkludering och så vidare. Detta fortsätter sedan att äta sig fast i generation efter generation och nöta ned förtroendet mellan invånare och myndigheter i Sverige, mellan väljare och politik, mellan människor från olika landsändar, mellan människor från olika länder, mellan människor i olika ålderskategorier och så vidare. Vi får ett mer polariserat land om vi fortsatt ska ha en stor grupp människor som står långt från arbetsmarknaden och aldrig kommer in på den.

Herr talman! Att ha ett jobb och en egen försörjning ökar människors frihet. Kvinnors självständighet både gentemot samhället och gentemot sin partner ökar med en egen lön. Varje människa har ett ansvar att försörja sig själv. Vi vägrar att tappa tron på individens egen förmåga och drivkraft. Vi är övertygade om att varje människa vill bidra efter förmåga till sin egen och till vår gemensamma välfärd. Men för att fler ska få möjlighet att ta det första steget in på arbetsmarknaden krävs fler reformer. Dörrar som nu är stängda måste kunna låsas upp och öppnas.

Utrikes födda är en grupp som behöver särskilt fokus. Det tar alldeles för lång tid för nyanlända, framför allt för nyanlända kvinnor, att etablera sig på arbetsmarknaden. Utrikes födda som har vistats i Sverige i över sju år och som har en låg utbildningsnivå har nu i genomsnitt en sysselsättningsgrad på under 50 procent.

Vi i Liberalerna är oroade över detta. Vi är också oroade över att regeringen inte vidtar åtgärder för nödvändiga reformer - reformer som krävs för att utrikes födda ska kunna komma i jobb och få en egen försörjning. Konjunkturinstitutet, EU-kommissionen, OECD, IMF och Finanspolitiska rådet har alla pekat på att de höga ingångslönerna i Sverige försvårar integrationen. Det stänger ute arbetskraft med låg konkurrenskraft. Regeringen förordar i stället ett omfattande bidragssystem som försvårar jobbmöjligheter och tillväxt.

Herr talman! Det måste bli enklare och billigare att anställa, och det behövs fler enkla jobb och lägre trösklar in till arbetsmarknaden. Vi har en rad olika förslag för hur arbetsmarknaden kan bli mer dynamisk, hur incitament för arbetsgivare att anställa kan stärkas och hur drivkrafter för arbetssökande att få jobb kan stärkas.

Vi vill införa inträdesjobb - en ny anställningsform riktad till personer som i dag har svårt att få sitt första jobb. Unga utan gymnasieexamen och nyanlända är grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden på grund av bristande utbildning, bristande språkkunskaper och så vidare. Inträdesjobben, som vi i Liberalerna har presenterat tillsammans med våra alliansvänner, gör det både billigare och enklare att anställa.

Herr talman! Arbetsförmedlingen fungerar inte tillfredsställande i dag. Myndigheten har ett notoriskt lågt förtroende hos arbetssökande, hos arbetsgivare och hos allmänhet. Undersökningar från Arbetsförmedlingen visar att det endast är 4 procent av de personer som har lämnat Arbetsförmedlingen för en icke subventionerad anställning som menar att en arbetsförmedlare har bidragit till den processen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är inte rimligt att fortsätta att öka anslagen till en myndighet vars kostnader är så pass höga och vars resultat är så svåra att mäta eller så bristande. Liberalerna anser att Arbetsförmedlingen måste läggas ned i sin nuvarande form. Fokus för en statlig arbetsmarknadsaktör måste skifta. Människor som står långt ifrån arbetsmarknaden, som personer med funktionsnedsättning, unga utan gymnasiebetyg och nyanlända måste prioriteras och ska få stöd för att få in en fot på svensk arbetsmarknad. Särskilt utrikes födda kvinnor måste tidigt få stöd att komma i jobb. Därför behövs en ny myndighet, vars syfte måste vara att vara smalare men mycket skarpare i sitt stöd för dem som behöver det allra mest.

Vi vill också utveckla RUT-reformen, som har bidragit till att framför allt utrikes födda kvinnor har fått jobb med egen lön. Tillsammans med våra alliansvänner vill vi också bredda RUT-avdraget till fler tjänster och tredubbla taket i RUT-avdraget. Samtidigt vill vi se över införandet av ett bredare hemavdrag för personer över 70 år, där fler eller alla enklare tjänster i hemmet berättigar till skattereduktion.

Herr talman! Man kan läsa mer om Liberalernas förslag i vår budgetmotion; det är bara att googla på så hittar man allt möjligt där. Det är en lång och genomarbetad budgetmotion på flera hundra sidor. Man behöver inte läsa allt om man inte orkar, men man kan läsa det som rör utgiftsområde 14 - det som vi nu debatterar.

Jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande från Liberalerna i ärende AU2. Vi deltar inte i beslutet på detta område eftersom riksdagen har ställt sig bakom andra ramar i rambeslutet för budgeten än de ramar vi har föreslagit.

(Applåder)

Anf. 6 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Jag yrkar från Kristdemokraterna bifall till reservation 1 och reservation 13 i betänkande AU4. I betänkande AU2 hänvisar jag till vårt särskilda yttrande. Jag tänker behandla både AU2 och AU4 i mitt anförande.

Herr talman! Hos varje människa finns ett behov av att få känna gemenskap med andra, att ta eget ansvar och att utvecklas som person. Att ha ett arbete eller annan meningsfull sysselsättning att gå till är därför av största vikt för varje enskild person. Arbetsmarknadspolitik handlar därmed om mycket mer än om samhällsekonomisk effektivitet och offentliga finanser. Det handlar om förvaltarskap och om att se till att alla får en chans att utveckla sina förmågor.

Vi kristdemokrater vill ha ett samhälle som tar vara på människors möjligheter och inneboende förmåga. Människans värde sitter inte i hur mycket hon arbetar eller i hur produktiv hon är, men arbetets betydelse för den enskildas utveckling är mycket stor. Grupper som har det tufft på den svenska arbetsmarknaden i dag är, som flera har varit inne på, utrikes födda, äldre och personer med funktionsnedsättning. Dessa grupper utgör tillsammans 78 procent av andelen arbetslösa.

Vi ser med stor oro på hur regeringen på olika sätt har försvårat för människor i de här grupperna att komma in och stanna kvar på arbetsmarknaden. Försämrat RUT-avdrag, höjd löneskatt för äldre och flera andra förslag gör inte situationen bättre för de här grupperna utan höjer enbart kostnaderna för att anställa eller anlita dem. Långtidsarbetslösa är en grupp som har en särskilt utsatt situation, och för denna grupp behövs nu nya insatser för att ge dessa människor möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden med riktiga jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Kristdemokraterna vill att arbetsmarknadspolitiken ska ha full sysselsättning som det övergripande målet. Alla kan inte arbeta 100 procent av heltid, men alla ska ha möjlighet att arbeta 100 procent av sin förmåga. Allt annat är slöseri med mänskliga resurser. Följden av långvarigt utanförskap är ofta sociala problem. Arbetet ger den enskilde möjlighet att få en bättre ekonomi och att påverka sin dagliga situation. Det är därför viktigt att vi bryter utanförskapet.

Nya jobb kan inte kommenderas fram av politiker i riksdag och regering. Jobb skapas när enskilda människor finner det mödan värt att starta eller utveckla ett företag, att förverkliga en idé eller att riskera sitt sparkapital.

Fyra av fem nya jobb skapas av småföretagen. Det får vi inte glömma. Därför är det viktigt att initiativ och skaparkraft uppmuntras i samhället, till exempel genom offentliga insatser för ett bra utbildningssystem och ett gott företagsklimat.

Många med svag anknytning till arbetsmarknaden är utsatta till följd av regeringens avveckling av jobb- och utvecklingsgarantins tredje steg, sysselsättningsfasen eller fas 3 som den brukar kallas. De här personerna har genom jobbgarantin getts ett sammanhang. Deras förmåga har kommit till användning, de har fått arbetskollegor och de har kunnat få personlig utveckling.

Den massmediala bilden av sysselsättningsfasen har skymt en hel del av de många bra åtgärder som faktiskt fanns för den här gruppen. Isoleringen bröts för många, och man fick en arbetsgemenskap. Enligt Arbetsförmedlingens mätningar var 89 procent av deltagarna nöjda med insatsen, och under 2013 visade det sig att 63 procent fick jobb i någon form.

Den 31 januari 2016 var den sista dagen en långtidsarbetslös kunde anvisas till sysselsättningsfasen. Det är fortfarande inte klart vilket arbete, vilken hjälp eller vilket stöd regeringen tänker att de här personerna ska få. Under valrörelsen var det extratjänster som regeringspartierna lyfte fram. Man sa att extratjänsterna skulle lösa situationen för den här gruppen.

I dag finns många av dem i ett utanförskap. De sitter hemma och har inget stöd. Regeringens målsättning om 20 000 extratjänster har inte heller infriats. Under juli månad 2017, alltså tre år senare, arbetade ca 4 600 i extratjänster. Var ska alla personer som tidigare fanns i fas 3 få hjälp nu? Hur anser statsrådet att man har klarat av att ge personer från fas 3 ett nytt jobberbjudande?

Det handlar om personer som har olika former av arbetshinder. Det kan vara psykiska, neuropsykiatriska eller andra fysiska funktionsnedsättningar. Det kan också vara sociala skäl. Man kanske har tidigare drogproblem eller en långtidssjukskrivning med sig i bagaget. De här personerna behöver inte bara försörjning eller inkomst via sjukpenning eller a-kassa. De behöver en arbetsgemenskap och behöver bryta en negativ trend av passivitet.

Ungefär 76 000 personer har i dag någon anställningsform med lönestöd. Kristdemokraterna har sett behovet av att öka lönebidraget, så att fler vågar anställa personer med funktionsnedsättning. Och vi välkomnar och ser positivt på att regeringen i årets budget har lagt mer pengar till att höja lönebidraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Samhall är en statligt ägd aktör som skapar meningsfulla och utvecklande arbeten åt personer med funktionsnedsättning. Det är bra att man utökar Samhalls möjlighet att hjälpa personer. Men även Samhall har gränser för vilka man tar in. Många säger till oss politiker att Samhall har för höga krav. Man tar inte in dem som har den allra tuffaste situationen, till exempel de personer som var i fas 3 och som jag nämnde tidigare.

Alliansregeringen hade en hel del fokus på de sociala företagen. Vi kristdemokrater lyfter i vår budget en större satsning på de sociala företagen. Alliansregeringen gav 2007 fyra myndigheter i uppdrag att ta fram förslag till regeringen på nya grepp för att bryta utanförskapet genom arbete i sociala företag. Det arbetet ledde så småningom fram till en gemensam definition mellan intresseorganisationen Skoopi, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Sveriges Kommuner och Landsting. En handlingsplan togs också fram.

Med begreppet arbetsintegrerande sociala företag menar man alltså företag som driver näringsverksamhet "med övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle". Nuvarande regerings satsning på de arbetsintegrerande sociala företagen har till största delen handlat om affärsutveckling. Och det är bra. Men samtidigt är kostnaderna för höga i dag för de fasta tjänster som krävs för att företagen ska fungera över tid. Därför vill vi fortsätta att lägga till medel för verksamhetsbidrag, till handledare och verksamhetsledare.

Vi vill säkra och utöka platserna, inte minst för de 30 000 som lämnats utan ersättning eller sysselsättning efter avvecklingen av fas 3. Vi kristdemokrater avsätter 200 miljoner kronor utöver regeringens arbete med arbetsintegrerande sociala företag ända fram till 2020.

Herr talman! Mitt fokus är på personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, de arbetslösa. Det är där fokuset måste ligga. De grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden lämnas nu helt utan åtgärder. Här måste regeringen göra insatser för att hjälpa dem att komma in i arbete. Det skulle vara intressant om statsrådet kan ta upp frågor om hur de mest utsatta ska kunna få ett bättre stöd.

Herr talman! För övrigt har vi i vår budgetmotion sagt att vi vill avveckla Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Vi började tala om det redan 2008. Vi måste hitta ett helt annat sätt. Arbetsförmedlingen har fortfarande alldeles för dåliga resultat.

Man behöver bryta upp den stora myndigheten, som kostar 8 miljarder per år - tror jag att det är - och i stället hitta andra alternativa aktörer. Till exempel gör bemanningsföretagen en oerhört viktig insats i dag. De kan hjälpa många. Nu säger de också att de vill satsa på personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. De kan och vill göra mer. Jag tror att vi måste försöka hitta nya modeller för Arbetsförmedlingen, och det har vi nämnt i vår motion.

Vi tycker också att man ska avveckla fler av de arbetsmarknadspolitiska program som regeringen har tillsatt. Det är bättre att satsa på yrkesvux. Det har gett bättre resultat. Det är inte heller lika stigmatiserande som de delar av de traditionella arbetsmarknadsutbildningarna som många arbetsgivare ofta ser negativt på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi vill också, liksom flera av mina allianskollegor har sagt, utveckla RUT-avdraget. Det måste absolut återställas till 50 000 i avdragsrätt för RUT-tjänster.

Alliansen har också inträdesjobben. Det är viktigt att sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden. Och det här tror vi kan bidra till att de som står långt ifrån arbetsmarknaden ska få en möjlighet. Där behöver vi inte heller ha särskilt mycket regelkrångel med att det ska fattas beslut på Arbetsförmedlingen om ett jobb. Arbetsgivaren och arbetstagaren kan själva besluta inom den ram som vi sätter om 70 procent av rådande ingångslön upp till ett tak på 21 000 för dem som inte har en gymnasieexamen.

Vi vill också fortsätta att satsa på de äldre i arbetslivet. Det är synd att regeringen har bidragit till försämringar genom olika skattehöjningar och ökad regelbörda för företag när det gäller äldre. Vi vill ta bort den särskilda löneskatt för äldre som regeringen har infört, för att ytterligare främja att äldre ska stanna kvar på arbetsmarknaden. Kristdemokraterna tycker dessutom att det särskilda jobbskatteavdrag som äldre har haft från att de fyllde 66 år ska ändras så att det gäller från 64 år.

På arbetsmiljöområdet har vi ett förslag om arbetsmiljödeklarationer. Alla måste göra särskilda insatser; man ska arbeta förebyggande på arbetsplatserna. Det måste förenklas så att det blir möjligt att göra rätt och att skicka in någon typ av arbetsmiljödeklaration direkt till Arbetsmiljöverket för att deklarera hur man jobbar med arbetsmiljöarbetet.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga något om arbetslöshetsförsäkringen. Det är viktigt att både arbetsgivaren, via arbetsgivaravgiften, och arbetstagaren är med och finansierar arbetslöshetsförsäkringen. Vi vill se att fler går med i a-kassan. Den är bra för omställningen för den enskilde.

Vi har sett att regeringen och Vänsterpartiet nu ger en avdragsrätt på 25 procent för fackföreningsavgiften. Vi kristdemokrater föreslår i stället att man ger avdragsrätt för a-kasseavgiften. Vi tycker att det är märkligt att regeringen inte har föreslagit det här. Detta förslag kommer dock att behandlas i skatteutskottet. Jag vill ändå nämna det, eftersom det finns med i ett särskilt yttrande.

(Applåder)

Anf. 7 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag i betänkande AU2 och avslag på reservationen.

Ni såg kanske nyhetsflashen i morse från SVT om att vi har en mycket stark jobbtillväxt. Rubriken var "100 000 nya jobb enbart under 2017". Det betyder att vi har en väldigt stark arbetsmarknad och därmed en stark ekonomi i Sverige. Vi kan faktiskt ståta med den högsta sysselsättningsgraden i EU - och den högsta i landet sedan 1992.

Precis som många andra har sagt i dag minskar arbetslösheten, och jobben växer till. Detta ger oss väldigt goda möjligheter att fortsätta att investera, vilket ger jobben. Vi gör det inom områden som utbildning, skola och miljö. Regeringen gör det här på ett alldeles förträffligt sätt.

När Stefan Löfven blev statsminister och tillträdde hösten 2014 vändes ett budgetunderskott från minus 60 miljarder till dagens plus på 80 miljarder kronor. Bara detta är fantastiskt. Överskottet används nu så att hälften går till att investera i det som gör Sverige starkare. Den andra hälften, 40 miljarder, används till att amortera ned statsskulden för att kunna lätta på bördor som kommer i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Under denna period har faktiskt 250 000 nya jobb vuxit fram. Jag är, herr talman, helt övertygad om att alla vi som sitter här i kammaren är väldigt glada över detta. För så måste det vara. Att Sverige växer, arbetslösheten sjunker, jobben blir fler och vi får en bättre ekonomi gläds vi över tillsammans.

Samtidigt finns det stora utmaningar, vilket flertalet här har sagt. Arbetslösheten är fortfarande hög, särskilt bland människor som inte har klarat gymnasieskolan eller som är födda utanför Europa. Sammansättningen av arbetslösa i den gruppen har förändrats mycket, vilket vi tidigare också har hört från talarstolen. Det finns fortfarande en ganska stor ojämställdhet på arbetsmarknaden, och vi har matchningsproblem när det gäller att fylla de lediga jobben. Så är det.

Herr talman! Glädjande nog har regeringen fokus på att kunna bli det land som har EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Om man har detta fokus betyder det att reformer som minskar klyftorna och skapar jobb ligger främst. På så vis ökar också tilliten i landet. Naturligtvis stärks även ekonomin.

Vi väljer alltid stora investeringar före skattesänkningar. Ni i oppositionen har ett annat fokus. Ni är helt fokuserade på skattesänkningar. Så var det också när alliansregeringen regerade under sina åtta år. Precis som Ali Esbati alldeles utmärkt tidigare sa blev ju resultatet inte så bra, och ni för fram samma politik nu. Klyftorna ökade, välfärden blev utarmad och arbetslösheten steg, speciellt bland ungdomar. Ändå fortsätter ni med samma gamla medicin.

Vi socialdemokrater vet och är övertygade om att ett mer jämlikt och jämställt samhälle gynnar ekonomisk tillväxt. Detta bekräftas även av forskningen. När villkoren på arbetsmarknaden blir mer jämställda mellan kvinnor och män vinner vi alla på det. Detta vet ni också. När villkoren vid arbetslöshet är något så när rimliga, både ekonomiskt och så att man har möjligheter att gå vidare med kompetensutveckling och lärande, ökar rörligheten på arbetsmarknaden. Det här är också bra.

När parterna, arbetsgivare och fackföreningar, kommer överens om att fler omfattas av kollektivavtal gynnar det sammanhållningen och därmed också jämlikheten mellan arbetsplatserna. Det motverkar dessutom osund konkurrens.

Här i Sverige har vi ju en ganska unik modell för arbetsmarknaden. Den är flexibel och effektiv, och den underlättar för omställning och produktivitetsökningar. Den svenska modellen tar ansvar för lönebildningen. Exportindustrin sätter det så kallade märket som ser till att vi inte försvagar vår konkurrenskraft gentemot andra länder. Modellen levererar dessutom. Den är rosad av många runt om i världen. Grunden för den svenska modellen med parter och en aktiv stat är kollektivavtalen.

Min fråga till er i oppositionen är: Varför kan inte också ni orka och förmå se detta och erkänna att det faktiskt är så här?

Några av era partiledare har sagt att om ni vinner valet nästa höst ska ni här i riksdagen tvinga fram en lagstiftning som bryter igenom alla kollektivavtal. Det här måste ni förstå, för därigenom säger ni att ingen arbetsgivare får betala mer än 70 procent av ingångslönen, det vill säga 70 procent av den lägsta lönen på arbetsplatsen, vilket är den lägsta lönen som finns i avtalen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det här tycker vi socialdemokrater är mycket märkligt, och det är ett dåligt förslag. Det strider faktiskt helt emot den svenska modellen, Désirée Pethrus, där parterna sköter lönebildningen, inte staten.

Förslaget är helt unikt. Jag skulle vilja säga att det är lika unikt som när ni införde jobbskatteavdrag som resulterade i att Sveriges pensionärer var de enda pensionärerna på jordklotet som betalade proportionellt mer i skatt än de som arbetar.

Nu säger ni här att ni har ett gemensamt förslag som ni ska lagstifta om och därigenom bryta in i alla kollektivavtal.

Ett antal fackförbund och arbetsgivarförbund har nyligen kommit överens om ett ramavtal som är riktat precis till dem som inte klarar gymnasieskolan och till nyanlända för att ge dem att komma i jobb. Detta ska också kombineras med utbildning. Det här kallar jag kreativt ansvarstagande med målsättningen att minska både arbetskraftsbristen och arbetslösheten. Samtidigt kan man få lågutbildade att komma in i reguljärt arbete.

Nu ska det föras samtal om detta ramavtal med regeringen, och detta ska leda till en lösning som alla tre parter är nöjda med. Det sker helt enligt den svenska modellen. Men allt det säger ni i oppositionen nej till i förväg. Varför gör ni det?

Herr talman! Regeringens ambitioner är naturligtvis att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Man vill införa förenklingar, och en sådan är att förenkla systemet för subventionerade anställningar. Det här har mötts av ett jättestort gillande från arbetsgivarhåll. Det blir mer enhetligt, absolut mindre byråkratiskt och mer flexibelt att använda sig av lönestödet.

Att stödet sätts till 20 000 kronor i månaden även för lönebidraget är efterlängtat. Jag förstår Désirée Pethrus som säger att det här är bra. Vi får ju mer resurser till Samhall med betydligt fler platser.

Hur är det då med extratjänsterna, som ni kritiserar men som kommunerna nyttjar? De växer hela tiden i antal. Det ger en dubbelt positiv effekt. Man kan särskilt se till att rekrytera in mer till den speciella arbetskraftsbrist som finns inom vården. På så vis kan arbetskraftsbristen motverkas och fler arbetslösa får jobb i ett område som vi alla värnar, nämligen vården.

Nu för tiden är det väldigt vanligt att arbetsgivare ställer krav på körkort när man söker jobb. Regeringen underlättar här genom att införa ett CSN-lån för att fler ska få möjligheten att skaffa sig ett körkort och därmed lättare komma till jobb.

Vad ni på den borgerliga sidan föreslår, precis som Sverigedemokraterna, är stora nedskärningar inom utgiftsområde 14. Ni säger nej till nya satsningar. Ni föreslår drastiska minskningar inom arbetsmarknadspolitiken. Ni vill sänka ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Det där kallar Moderaterna för reformer. Det känner vi igen. Och så vill ni med er stora kreativitet lägga ned Arbetsförmedlingen och avveckla arbetsmarknadspolitiska program med extratjänsterna med mera.

Samtidigt är ni väl medvetna om att Arbetsförmedlingens uppdrag utreds grundligt. Men det verkar ni strunta i. Ni orkar inte vänta in resultatet av den här utredningen. En utredning om vilket sätt förmedlingen ska förändras på för att bli bättre orkar ni inte vänta in. Men förmodligen vill ni bara privatisera och återigen bygga upp en stor marknad för privata intressen som är helt finansierad av skattemedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Sverigedemokraterna säger att det inte ska gå till några oseriösa. Kanske Sverigedemokraterna säger att man inte ska få ta ut vinst i den här delen, eftersom det är skattemedel som används - vad vet jag?

Vi glömmer inte hur de privata coacherna fungerade, inte heller hur etableringslotsarna misslyckades med sitt uppdrag men ändå kunde tjäna mycket stora pengar på arbetslösheten.

Herr talman! Ett område blev eftersatt under alliansregeringen i och med att ni lade ned och avvecklade Arbetslivsinstitutet. Ni slog sönder den främsta arbetsmiljö- och livsforskning som fanns i världen då. Därför är det så välkommet att regeringen nu inrättar den nya myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gävle. Det betyder att regeringen fullföljer satsningarna på arbetsmiljön och förstärkt forskning. Man riktar sig också speciellt till kvinnodominerade sektorer och kvinnors arbetsrelaterade ohälsa. Men Moderaterna och Centern säger nej till mer arbetsmiljökunskap. Då får man ställa frågan: När vi vet att ohälsan är stor, varför säger ni då nej till mer arbetsmiljökunskap?

Vi kan konstatera att det inte finns någon sammanhängande vare sig arbetsmarknadspolitik eller arbetslivspolitik hos oppositionen. Inom utgiftsområde 14 finns ingen allians på den borgerliga kanten, utom möjligen vad gäller det unika förslaget att riksdagen ska lagstifta rakt in i alla kollektivavtal så att de som är lägst avlönade bara kommer att få 70 procent av den låga lönen.

Sverigedemokraterna behöver jag inte kommentera mer. De brukar ju alltid rösta på Moderaternas alternativ när deras eget faller.

Herr talman! Jag vill nu passa på att tacka hela arbetsmarknadsutskottet för mycket gott samarbete och faktiskt också väldigt mycket trevlig samvaro. Vi har hårda debatter och meningsutbyten utifrån olika idéer, men vi delar alla ett stort engagemang för nya jobb i en växande ekonomi i ett starkare Sverige. Jag vill också passa på att här från talarstolen tacka vårt utmärkta kansli inom arbetsmarknadsutskottet för ett mycket gott arbete och ett alltid trevligt bemötande. God jul och gott nytt år till er alla!

(Applåder)

Anf. 8 Jan Ericson (M)

Herr talman! Det var mycket skryt i det här anförandet. Som jag beskrev i mitt huvudanförande finns det väl inte så mycket fog för sådant här skryt. Att det kommer nya jobb och att sysselsättningen ökar i en väldigt stark högkonjunktur är kanske inte så konstigt. Så ser det ut i hela Europa. Jag konstaterade förut att det ser ändå starkare ut i andra länder.

Jag sa fel i mitt huvudanförande. Jag sa att Sverige hade halkat ned till 15:e plats. Fredrik Christensson påminde mig om att det faktiskt är 16:e plats. Sedan jag höll mitt huvudanförande har vi åkt ned en plats till.

Jag konstaterade förut att arbetslösheten under det senaste året inte ens har minskat med så mycket som halva invånarantalet i min lilla by Ubbhult. Den har minskat från 361 000 till 360 000 personer. Att det blir fler jobb hjälper inte när arbetskraften samtidigt ökar väldigt kraftigt. Vi har en arbetslöshet på 7,4 procent, enligt SCB. Långtidsarbetslösheten ökar, och vi halkar ned i Europa jämfört med andra länder. Det finns inget fog för att skryta, Raimo Pärssinen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Nästa skryt gällde att budgetunderskottet vändes. Ja, siffror kan enstaka år vara plus eller minus. Det intressanta är att titta på helheten för en hel mandatperiod. Jag konstaterar att Alliansen sänkte statsskulden under sin tid, trots en djup global finanskris. Det är effektiv politik. Att budgetunderskottet minskade 2015 var för övrigt intressant, eftersom det var Alliansens politik och Alliansens budget som gällde under de åren.

Sedan måste jag påminna Raimo Pärssinen om att utgiftsökningar inte är investeringar.

Anf. 9 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Det är alltid intressant att diskutera budgetunderskott med moderater. Ni efterlämnar alltid stora underskott när ni har haft regeringsmakten. Det har varit så genom åren. Och ni har alltid hamnat i samma lösning av problemen: stora skattesänkningar. Så är det ju, Jan Ericson. Det är fakta.

Sedan kan man ju säga att det inte finns någonting att skryta om. Men om vi säger så här då: Vi kan väl glädjas åt att vi har en så stark jobbtillväxt? Det gör säkert Jan Ericson också. Han kanske inte vill göra det här i kammaren, för det skulle ju låta som att han tycker att regeringen gör ett bra arbete. Men vi har en väldigt stark jobbtillväxt. Och naturligtvis handlar en viktig del i det hela om investeringar, som Jan Ericson från Moderaterna kallar för utgifter. Det är investeringar som ger avkastning och sätter folk i arbete. Vi investerar i bostadsbyggandet, infrastrukturen och hela utbildningssystemet. Vi satsar på människor för att de ska få bättre kunskaper och kunna göra ett bättre jobb. Vi höjer produktiviteten. Det där är jätteviktigt.

Men ni i Moderaterna har bara fokus på skattesänkningar. Ni har försökt med det, men det gick ju inte så bra. Ändå tror ni hela tiden att det är den enda lösningen - mer avdrag och större skattesänkningar.

Jag vill också kommentera Liberalernas profil. 40 procent förlorar på era skattesänkningar. De 60 procent rikaste tjänar på dem.

Anf. 10 Jan Ericson (M)

Herr talman! Jag minns, Raimo Pärssinen, alla de åtta år då Alliansen styrde. Jag minns finanskrisen. Varje gång vi gjorde något upprepade ni: För lite och för sent! Vi måste satsa mer!

Ni ville köpa Saab. Kommer ni i Socialdemokraterna ihåg det? Och så har ni mage att klaga på oss för att vi hade underskott i budgeten i den djupaste finanskrisen i modern tid. Det är skillnad på att styra i dåliga tider och att åka räkmacka i högkonjunktur.

Jag gläder mig självklart åt att vi har en stark jobbtillväxt, men jag har väldigt svårt att se att regeringen över huvud taget skulle ha påverkat detta. Det finns inga beslut från regeringen som har skapat några jobb. Era egna expertmyndigheter sågar er politik och säger att den har haft ytterst marginell betydelse för jobben. Det är ingenting att skryta om.

När det gäller skatterna: Jag hörde Ali Esbati säga att många som jobbar är fattiga och att avdragsrätt för fackföreningsavgift är en välkommen inkomstförstärkning. Men när det handlar om att sänka skatten för vanliga löntagare är det helt plötsligt någonting fult. Precis på samma sätt resonerar Raimo Pärssinen. Alliansen sänkte skatten för vanliga löntagare, vilket gjorde att en vanlig löntagare fick över en extra månadslön att leva på varje år. Det är effektiva skattesänkningar. Det gynnade konsumtionen och gjorde att vi stod emot finanskrisen. Det var klok politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Att dutta ut bidrag till höger och vänster är inte investeringar, Raimo Pärssinen. Det är slöseri. Det är att missbruka en högkonjunktur, göra fel saker och sätta sprätt på pengarna och bädda för en kris när konjunkturen vänder nedåt.

Anf. 11 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Det är intressant att få lyssna på en moderat som säger att man sätter sprätt på pengarna och att det sedan blir svårt efteråt. Jag kommer ihåg en finansminister som hette Anders Borg. Han stod här i kammaren i slutet på 2007 och sa: Titta vad regeringens politik har gett för genomslag! Det var i en högkonjunktur. När han fick kritik för detta sa han: Vi får vänta några år till. Då ser vi verkligen genomslaget av regeringens politik. Hur gick det? Det gick inte bra. Det blev stora underskott, och arbetslösheten ökade kraftigt.

När det gäller Saab ville man ha hjälp från regeringen och använda sig av fonderna i Europa. Den borgerliga regeringen gjorde ingenting. Den vände ryggen till för en så viktig industri. Det var resultatet. Ni ville inte hjälpa till. Det var likadant med Volvo när krisen slog till. Däremot gick arbetsmarknadens parter in och försökte ta ansvar i det hela, men det gjorde inte ni.

Jag kommer aldrig glömma Anders Borg när han i början av en högkonjunktur sa: Det är regeringens politik som har gett de stora överskotten. Sedan rasade det korthuset sönder och samman. När det var dåliga tider kunde Moderaterna ändå inte hålla fingrarna borta, utan de avslutade med ytterligare en stor skattesänkning och ökade klyftan.

Som jag sa tidigare: Sverige var det enda landet på jorden där pensionärerna betalade mer i skatt proportionellt sett. Det var på grund av Moderaternas politik. Ni har bara en sak för ögonen: skattesänkningar. Må de rika klara sig, men de som har det lite sämre får klara sig på ett annat sätt.

Anf. 12 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Tack, Raimo Pärssinen, för att du apostroferade mig. Det gör att jag måste gå upp i debatten och säga något till mitt och mitt partis försvar.

Jag vet inte om Raimo Pärssinen kommer ihåg hur det var innan Alliansen tog över. Då hade vi någonting som kallades för jobless growth. Vi hade tillväxt, men jobben kom inte. Då prövade vi en modell och sa: Vi sänker skatten på jobb. Det ska löna sig mer att gå och arbeta.

Resultatet blev över 350 000 fler i sysselsättning trots att vi under Alliansens period hade gått igenom nästan en 30-talskris. Det var en kris som slog igenom över hela Europa. Men Sverige hade en stark och kraftfull ekonomisk motvikt. Det var jobbskatteavdraget som blev en krockkudde för svensk ekonomi. Alla hade pengar kvar i plånboken och kunde hålla uppe sysselsättningen genom att alla kunde fortsatt handla, och inga handlare kanske behövde lägga ned av just den anledningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

När det gäller pensionärsskatten hade ingenting egentligen hänt med pensionärernas skatter. Tillsammans med Alliansen sänkte Kristdemokraterna pensionärsskatten fem gånger. Det hade aldrig hänt utan att jobbskatteavdraget hade kommit till. Socialdemokraterna hade aldrig föreslagit en skattesänkning för pensionärerna om inte vi hade haft jobbskatteavdraget.

Pensionärerna kan delvis tacka för att jobbskatteavdraget infördes. Det gjorde att det blev ett gap, och då kunde de kräva: Vi vill också ha sänkt skatt. Det var väl bra. Kan man inte se det så?

Ska vi inte sänka skatten och låta människor ha mer kvar i plånboken hur mycket skatteintäkterna än ökar och oavsett hur höga skatteintäkterna blir, Raimo Pärssinen?

Anf. 13 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Det är klart att också vi sänker skatter. Vi sänker för ensamföretagare för den första anställda och så vidare. Vi justerar också pensionärsskatten.

Det låter ändå lite bakvänt. Jag försöker naturligtvis för det mesta att se det ur Désirée Pethrus synvinkel. Men det var ju ni som införde jobbskatteavdraget. Och då blev det naturligtvis protester från pensionärsrörelsen. Pension är uppskjuten lön. Man har jobbat ihop pensionen.

Nu vill ni ta bort hela klyftan mellan pensionärer och löntagare. Man kan fråga sig: Vad skulle anledningen vara att göra det nu, utifrån hur Désirée Pethrus resonerar? Det var när man införde den stora klyftan som jobben växte till, och nu vill ni ta bort den klyftan helt. Är det också för att jobben ska växa till?

Den klyftan var helt enkelt orättvis och orättfärdig. Det var tre stora pensionärsorganisationer som uppvaktade skatteutskottet då jag satt där. De pekade på en stor utredning som visade att Sverige var det enda landet som hade en sådan klyfta.

Det är klart att vi ska sänka skatter också, Désirée Pethrus. Men vi ska vara väldigt noggranna när vi gör det. Det ska inte vara den profil som alliansregeringen har haft där det alltid är den rikaste tiondelen som håvar hem det mesta.

Vi måste se till att vi kan ha ett mer jämlikt samhälle och håller ihop på ett bättre sätt. Jag är helt övertygad om att Désirée Pethrus håller med om det. Då får vi inte rikta stora skattesänkningar, och framför allt inte ofinansierade, till människor som redan har det bra i livet.

Låt oss vara överens om att vi satsar på de människor som har det lite sämre för att få dem på fötter, få in dem i arbete och se till att de blir friska och så vidare. Då kan vi hålla ihop på ett bättre sätt.

Anf. 14 Désirée Pethrus (KD)

Herr talman! Det är glädjande att Raimo Pärssinen kan erkänna att det ibland kan vara bra att sänka skatten. Jag brukar säga att skatten är ungefär som dragläget i bilen. Du måste se till att ha exakt rätt skattenivå.

Är det så att skatteintäkterna ökar dramatiskt måste man i något läge säga: Vi kan inte hålla på och inteckna alla dessa skatteökningar som kommer, utan vi måste sänka skatten. Låt människor få behålla mer av sin lön. Det kan aldrig vara någonting negativt. Det låter på Raimo Pärssinen, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som att det är någonting negativt att människor får behålla mer av sin lön. Det är vad jag reagerar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

När det gäller klyftan för de äldre var det aldrig så att jobbskatteavdraget syftade till att öka klyftan till pensionärerna, utan det var att det skulle löna sig mer att arbeta. Att höja sin lön är någonting positivt. Sedan har vi från Kristdemokraterna sagt att klyftan för pensionärerna ska tas bort. Det hade aldrig hänt att de hade fått skattesänkningen om vi inte hade haft jobbskatteavdraget. Vi ser det snarare som ett draglok för skatten för pensionärer.

När det gäller etableringsjobb kontra inträdesjobb, som Alliansen har som förslag, betalar arbetsgivaren 8 000 kronor för etableringsjobbet. Med ett inträdesjobb med 21 000 kronor ska arbetsgivaren betala 14 700 kronor. Den får mer att betala. Vad är det som är dåligt med det? Ni säger att ni kanske vill betala 7 000 kronor från staten. Hur många arbeten kan ni ha råd att finansiera för att etableringsjobben ska kunna bli verklighet?

Vi menar att man ska släppa staten. Låt arbetsgivare och arbetstagare själva lösa det. Sätt ramen och blanda inte in staten. Varför måste staten vara involverad över huvud taget och finansiera etableringsjobben?

Anf. 15 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Först vill jag säga att det aldrig hade hänt att man krävt skattesänkningar för pensionärer om inte jobbskatteavdraget hade införts. Det är logiskt. Men jag vet inte om det är ett draglok eller inte.

Det andra gäller människors utkomst, lön och så vidare. Det är viktigt med kollektivavtalen. Vi är ett unikt land. Vi har under 20 års tid haft reallöneökningar. Det är inte många som kan matcha det. Det beror på vår svenska modell med förhandlingar, kollektivavtal och att man har kommit överens.

Parterna sköter det. Precis som jag sa tidigare gör de det också väldigt ansvarsfullt och bevakar märket. Vi ska inte försvaga vår konkurrenskraft gentemot utlandet. Det är märkligt att ni inom oppositionen försöker ge er på arbetsrätten och ändra balansen mellan parterna.

Moderaterna vill ta bort möjligheter till sympatiåtgärder, sätta in en proportionalitetsprincip och göra förändringar i lagen om anställningsskydd. De vill förändra maktbalansen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Då blir det också en förskjutning, och då förlorar den svenska modellen kraft. Kollektivavtalen är jätteviktiga.

Désirée Pethrus! Blanda inte in staten! Nej, lagstifta inte om löner! Tror Désirée Pethrus att hon eller Kristdemokraterna kan detta bättre än parterna? Låt parterna sköta lönebildningen - ja! Om parterna sedan hittar en lösning som kräver statens medverkan, om arbetsgivarna också är angelägna om detta, kan vi inte säga nej till det förrän de har börjat prata med staten, regeringen, om lösningen. Tack för att ni vill vara med och bidra!

Anf. 16 Fredrik Christensson (C)

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Raimo Pärssinen i denna debatt. Det är många delar som det vore intressant att diskutera eller i alla fall lyfta fram. Men jag vill ändå ta min utgångspunkt i något som lyftes i inledningsanförandet.

Det största samhällsproblemet vi har i Sverige i dag gäller utmaningen att ge de människor som i dag står väldigt långt från arbetsmarknaden en chans att komma in. Det är i dag minst tre av fyra arbetslösa som har en utsatt ställning. Detta är en stor utmaning. På Raimo Pärssinen låter det som att den stora klyftan i Sverige finns mellan dem som har ett jobb med låg inkomst och dem som har ett jobb med hög inkomst. Men den stora klyftan i Sverige i dag finns mellan dem som inte har ett jobb, som har tappat framtidstron och hoppet, och de människor som har jobb och framtidstro. Där är den stora utmaningen i Sverige. Där ser vi att alltför många lämnas utanför. Det är detta vi måste trycka på för att få ett mer jämlikt samhälle. Det handlar om att stå upp för de verkligt svaga och de som är mest utsatta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Då behövs det reformer. På 90-talet gjordes det ett antal strukturella reformer. Under allianstiden genomfördes jobbskatteavdraget. Det var en strukturell reform som bidrog till att arbetsmarknaden förändrades. Men under den socialdemokratiska regeringen har vi inte sett några strukturella reformer, trots att vi har den största klyftan mellan inrikes födda och utrikes födda i västvärlden och trots att vi har lägst andel jobb med låga utbildningskrav i EU.

Vi delar uppfattningen att det behövs utbildningsinsatser. De som behöver utbilda sig ska få den möjligheten. Men det behöver också skapas möjligheter för nya sektorer att växa fram. Vi har presenterat inträdesjobb.

Jag skulle vilja fråga Raimo Pärssinen varför han så kategoriskt är emot lägre ingångslöner för att skapa bättre förutsättningar.

Anf. 17 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Jag sa tidigare att vi under 20 år har haft en reallöneökning i Sverige. Det är ganska unikt. Det betyder att vi har en arbetsmarknad, en företagsamhet och ett näringsliv som orkar bära högre löner. Så kan det vara eftersom vi har en hög produktivitet. Det finns ett samband här emellan. Om det ställs högre krav på en verksamhet måste man hela tiden försöka hitta lite smartare lösningar och lite mer produktiva lösningar för att klara av det. Detta har vi gjort i Sverige. Vår svenska modell, där fackföreningarna försöker lyfta upp de lägsta lönerna i kollektivavtalen, gör att det sätter press på företagen och näringslivet att hitta bättre lösningar.

Där har vi vunnit mycket. Vi har fått använda oss av ny teknik på ett bättre sätt. Vi är mer intresserade än andra länder av ny teknik, automatisering och så vidare. Det har lett till att vi kan konkurrera med bra villkor och tillverka tjänster och produkter med högt kunskapsinnehåll.

Den andra vägen såg vi, Fredrik Christensson, när vi var i England. På den andra vägen finns self-employed, part-time jobs och så vidare. Man sänkte lönerna hela tiden för att kunna vinna i konkurrens. Så gör man inte, för då blir det sämre kunskap i fråga om varorna och tjänsterna. Det är fel väg. Det blir en negativ spiral nedåt.

Skulle ni, herr riksdagsman, trycka på knappen här och tala om vilken lön man ska ha? Kollektivavtalen och ingångslönerna är olika. Ni skulle då tycka att det är en bra lösning att säga att man inom hotell- och restaurangbranschen eller fastighetsbranschen ska få ut högst 11 000 spänn i månaden. Jag säger att det är en inblandning i parternas fria förhandlingsrätt.

Anf. 18 Fredrik Christensson (C)

Herr talman! Jag tycker att Raimo Pärssinen bör läsa Alliansens förslag. Det vi säger är att det ska vara 70 procent av ingångslönen i den bransch det gäller. Parterna förhandlar fortfarande lönerna. Det handlar om möjligheten för människor att ta steget in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Raimo Pärssinen lyfte också att parterna har höjt löner och att fackförbunden har drivit på för högre lägstalöner i Sverige. Det är ett av problemen vi ser i dag. Problemet är att människor inte får in en fot. De får aldrig testa på det där första jobbet. De får aldrig testa de där timmarna. De får inte de erfarenheter och kontakter som de behöver i arbetslivet. Det är det som är utmaningen. Ska vi från politikens sida stå vid sidan av i detta läge, när vi ser att nästan 1 miljon människor befinner sig i utanförskap och när tre av fyra arbetslösa har en särskilt utsatt ställning?

Jag tycker att det vore klädsamt av Socialdemokraterna att presentera förslag om hur vi faktiskt ska få in dessa människor i arbete på ett bättre sätt. Vi har presenterat inträdesjobben. Det är en lite lägre ingångslön under en begränsad tid. De får in en fot på arbetsmarknaden och får testa att arbeta. Det tror jag är en väg framåt.

Raimo Pärssinen talade tidigare om den finanskris som vi hade. Han verkar fortfarande vara ledsen över att staten inte gick in med statliga medel i privata företag. Jag kan bara konstatera en sak: I Trollhättan är arbetslösheten i dag lägre än den var före krisen. Det är viktigt att ta med sig det. Vi måste skapa rätt förutsättningar för nya jobb att växa fram och för företag att starta. Men vi måste också skapa möjligheter för nya branscher. Då är bland annat inträdesjobben en del.

Det som man nu pekar på när det gäller etableringsjobben är att det riskerar att bli samma visa som med andra subventionerade anställningsformer: att det blir byråkratiskt, att ingen kommer att använda detta och att det därmed inte får den effekt som man kan förvänta sig.

Anf. 19 Raimo Pärssinen (S)

Herr talman! Först kan jag konstatera att det var kris i Trollhättan när alliansregeringen styrde. I dag, under vår regeringstid, växer jobben till.

Sedan gäller det inträdesjobben. Det finns ett system med minimilöner i hela Europa, egentligen. Det är en lag. Då säger man: Ingen får betala mindre än detta. Fredrik Christensson vill säga: Ingen arbetsgivare får betala mer. Man sätter ett tak och går direkt in i kollektivavtalet. Man lagstiftar om ett tak i kollektivavtalet, och man gör det när det gäller de lägsta lönerna så att de ska bli ännu lägre.

Christensson tycker att det är en nackdel att vi har relativt höga ingångslöner i Sverige. Men då kan han välja det system som finns i England. Han kan välja system i andra länder, där det inte finns starka sociala parter och där det inte finns starka fackföreningar och organiserade arbetsgivare. Sedan kan han tala om vilket land som är bättre. Är det där det inte finns kollektivavtal? Då blir frågan: Tycker Fredrik Christensson om kollektivavtal? Tycker han om den svenska modellen? Varför vill han då lagstifta rakt in i den? Varför tycker han då att de ingångslöner som man har kommit överens om är helt galna? Och, framför allt, varför misstror han arbetsgivarna? Jag tänker på teknikarbetsgivarna och de andra som har varit med och tagit fram ramavtalet. Man kan fundera på om de tycker att de har gjort ett byråkratiskt avtal eller om de tycker så här: Detta är faktiskt bra. Detta vill vi ha. Låt oss nu prata med regeringen!

Jag tycker att Centerpartiet borde ta en diskussion med de arbetsgivarförbund som vill ha detta avtal.

Marco Venegas (MP)

Anf. 20 Marco Venegas (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkande AU2 samt till förslaget i betänkande AU4.

Vi debatterar nu arbetsmarknadsutskottets betänkanden inom utgiftsområde 14.

Herr talman! Som miljöpartist är jag verkligen stolt över att ingå i den rödgröna regeringen. Det är en regering som satsar både på utbildning och på en starkare välfärd.

Att investera just i utbildning och välfärd gör att vi både säkrar kompetensen hos individen och tillgodoser företagens behov av kompetent personal, såväl nu som i framtiden. Detta är också ett effektivt sätt att främja den ekonomiska tillväxten och att skapa jobb.

Det går bra för Sverige. Det är fler som får jobb, vilket självklart är mycket glädjande. Men det finns fortfarande vissa grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, trots de goda tiderna. En av de grupper som har särskilt svårt att ta sig in på arbetsmarknaden är nyanlända invandrare, särskilt nyanlända utan utbildning eller med väldigt låg utbildningsnivå.

Herr talman! Jag kommer själv ihåg hur det var när jag kom till Sverige för länge sedan. Det var viktigt för mig att veta vad det nya samhälle som jag hade kommit till förväntade sig av mig. Att ha tillgång till de verktyg som skulle leda mig till egen försörjning var avgörande för mig, precis som det är för många av dagens nyanlända invandrare. Det ska vara klart och tydligt vad som förväntas. Det är samhällets skyldighet att fånga upp nyanlända invandrare precis där i början, när man står och stampar för att komma in på arbetsmarknaden, försörja sig själv, uppfylla sina drömmar och så vidare.

Arbetsförmedlingen kommer från och med den 1 januari 2018 att lägga om regelverket när det gäller etableringsuppdraget. Detta betyder i praktiken att samhället förväntar sig att den som kommer till Sverige ska ha skyldighet att ta del av de utbildningsinsatser och jobb som erbjuds, på samma sätt som gäller för andra arbetssökande. Nyanlända ska ha rätt till stöd från Arbetsförmedlingen och även skyldighet att delta i relevanta insatser.

Regeringen inför också utbildningsplikt, vilket innebär att alla nyanlända invandrare som bedöms vara i behov av utbildning för att få ett arbete kan anvisas till att söka och ta del av utbildning.

Dessa förändringar tycker jag är väldigt viktiga. Det är viktig signalpolitik som kan få mycket positiva konsekvenser. Att ha sådana förväntningar på nyanlända är av godo.

Herr talman! Jag vill även lyfta upp en annan aspekt. När man som nyanländ invandrare får en ärlig chans att komma in på arbetsmarknaden förväntar man sig också en lön som går att försörja sig på - en lön som möjliggör att bli självständig och som skapar förutsättningar att planera sitt liv precis som resten av alla individer i samhället gör.

Därför är jag och Miljöpartiet mycket positivt inställda till principöverenskommelsen mellan arbetsmarknadens parter om så kallade etableringsjobb för att underlätta för nyanlända och långtidsarbetslösa att ta sig in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Etableringsjobben ska löpa i två år. De ska vara på heltid och leda till tillsvidareanställning. Dessa jobb ska också innehålla utbildning på betald arbetstid. Lönen ska vara i nivå med de lägsta nivåerna i kollektivavtalen. Enbart företag med kollektivavtal ska omfattas, och även personer som har tillfälligt uppehållstillstånd kan få ett etableringsjobb.

Herr talman! Som jag nämnde inledningsvis finns det grupper i samhället som av olika skäl har mycket svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, även i goda tider med låg arbetslöshet. Att man har tvingats fly hit till Sverige kan som sagt ofta vara ett skäl, men det finns många andra.

Ytterligare en stor och växande grupp är de människor som slås ut från arbetslivet på grund av psykisk ohälsa, ofta stressrelaterad sådan. Det är inte sällan de som brinner starkast och kämpar hårdast i sitt arbete som en dag inte längre kan ta sig ur sängen.

Samhället måste erbjuda vägar tillbaka till rutiner och arbete för dem som av olika skäl har nått botten och vill lyfta sig igen. En del människor som arbetat med mig vet att jag är särskilt engagerad i arbetsintegrerande sociala företag. Det beror på alla de vittnesmål jag tagit del av som visar vilken fantastisk förmåga dessa företag har att hjälpa människor tillbaka.

Ett exempel på detta är Andreas i Malmö, som höll på att falla ifrån arbetsmarknaden långt innan han ens fyllt 40 år. Psykisk ohälsa i kombination med tunga nattskift där han vårdade mycket svårt sjuka blev till slut övermäktigt.

Efter en lång tids sjukskrivning kunde han börja arbetsträna igen, i en matbutik. Men den dörren stängdes fort. När lönebidraget från Arbetsförmedlingen upphörde fanns ingen möjlighet att fortsätta som anställd ens på timmar. Andreas berättar att detta fick honom att gå ned sig igen. Att kastas ut igen är förödande för den som försöker att hitta en väg tillbaka till arbete och rutiner.

Men det arbetsintegrerande sociala företaget Creativa Gemenskapen kunde erbjuda honom ett långsiktigt stöd. Man utformade arbetsuppgifter som passade som hand i handske och gav möjligheten att komma tillbaka till arbetsförmåga i egen takt.

Andreas, som också jobbat extra på bageri och har god hand med människor, ansvarar i dag för bakningen till Creativa Gemenskapens restauranger, kafé och catering. Han är varmt uppskattad av matgästerna och handleder själv nya praktikanter.

Nu vill han vidare till en lunchrestaurang, förskola eller liknande. Han säger att det är det han önskar sig när han går vidare därifrån och att tanken med praktiken och anställningen på Creativa Gemenskapen var just att han ska få så mycket erfarenhet och bli så duktig att han sticker därifrån - det är hela idén.

Det är precis det som är hela idén och anledningen till att sociala företag är en mycket viktig aktör i arbetsmarknadspolitiken. Här ges hjälp att återgå till arbetsmarknaden, i egen takt, med individanpassade arbetsuppgifter och med allt större ansvar för verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är därför riktigt glädjande att Tillväxtverket och Arbetsförmedlingen i budgetpropositionen för 2018 ges i uppdrag att undersöka möjligheten att skapa kvalitetssäkringssystem för de arbetsintegrerande sociala företagen. Detta kommer att förenkla för Arbetsförmedlingen att använda sig av de arbetsintegrerande sociala företagen för fler insatser inom ramen för det arbetsmarknadspolitiska regelverket.

Herr talman! Jag vill avsluta med att lyfta upp en fråga som är mer aktualiserad än någonsin - arbetsmiljö. Regeringen har gjort viktiga satsningar under de senaste åren och prioriterar arbetsmiljö. Det är bra.

Fram till för några veckor sedan trodde vi att vi hade ganska bra koll på problembilden inom arbetsmiljöområden, men i samband med metoo-rörelsen har vi sett att omfattningen av trakasserier i arbetslivet är hårresande. Övergrepp och sexuella trakasserier har kommit upp till ytan, överallt. I bransch efter bransch vittnar kvinnor om kränkande och diskriminerande beteende. Självklart påverkar allt detta kvinnor i yrkeslivet negativt.

Därför det är viktigare än någonsin att regeringen och parterna möts och arbetar hårt för att komma till rätta med detta problem. Nu är det hög tid att på allvar komma till rätta med de strukturer som gör att män värderas högre än kvinnor.

(Applåder)

Anf. 21 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr talman! Utmaningarna på den svenska arbetsmarknaden är större än vad vi kanske någonsin har stått inför. Det finns otroligt många nyanlända som inte tidigare har arbetat i Sverige. Många är språksvaga. En del av dem har svag utbildningsbakgrund. Och de ska in på den svenska arbetsmarknaden. Jag tror inte att det går att överskatta den utmaning vi står inför.

Samtidigt finns också goda förutsättningar. Det råder en stark tillväxt. Jobben växer till. I dag kom Arbetsförmedlingens prognos, som visar på en överraskande stark tillväxt av nya jobb också nästa år, där man också mycket riktigt pekar på kompetensbristen som en av riskerna.

Fru talman! Regeringen har vänt politiken bort från privatiseringsexperiment och skattesänkningar som inte funkade och som inte ledde till vad som utlovades att de skulle leda till. Nu är det i stället investeringar i välfärden och i det som bygger Sverige starkt som styr politiken. Det har också lett till att många har fått jobb.

Innan regeringen tillträdde var ungdomsarbetslösheten rekordhög, så hög att Sverige fick EU-stöd för att hantera den. En viktig del i att ungdomsarbetslösheten är halverad är naturligtvis den starka tillväxten och investeringarna som skapar nya jobb, men det är också det samarbete vi har inlett tillsammans med Arbetsförmedlingen och kommunerna.

NEET:ar, det vill säga ungdomar som varken arbetar eller studerar, har sjunkit tydligt till en låg nivå. Det är ungdomar som inte får jobb bara för att jobben finns, utan där krävs särskilda insatser.

Arbetslösheten sjunker också bland ungdomar med funktionsnedsättning. Det är också grupper som tyvärr inte får jobb bara för att jobben finns, utan där krävs särskilda insatser.

Fru talman! Det finns inte tid att fira att vi har nått stora framgångar med ungdomsarbetslösheten eftersom vi står mitt uppe i nästa stora utmaning, nämligen de nyanlända. På samma sätt som vi har klarat ungdomsarbetslösheten ska vi också klara denna utmaning. Det vi nu står uppe i kräver strukturreformer. Vi genomför dem, och det är helt nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Tidigare var Sverige unikt med att nyanlända inte fördelades jämnt över landet, utan de fick bosätta sig lite där det föll sig, vilket har visat sig falla sig mycket mer i vissa stadsdelar än i andra och mer i vissa kommuner än i andra. Nu finns en bosättningslag som fördelar alla nyanlända så att alla kommuner är med och tar ansvaret, och jag är glad för den starka uppslutning som finns i kammaren för den lagen. Det är bara Sverigedemokraterna som skiljer ut sig och inte tycker att det ska vara ett jämnt mottagande utan att de flesta nyanlända ska fortsätta att bosätta sig i Vivalla, Bergsjön och Rinkeby.

Regeringen genomför fler strukturreformer. Vi presenterar en stor reform i budgeten, som det nu ska beslutas om, som handlar om att göra om anställningsstöden. De har varit alldeles för många och alldeles för krångliga. Vi förenklar till ett stöd. Det kommer att bli en stor skillnad inte minst för arbetsgivarna.

Precis som Marco Venegas tog upp genomför regeringen stora förändringar i etableringen. Det är bra att de nyanlända har rättigheter, och det är bra att det är fokus på jobb. Det infördes av den tidigare regeringen. Nu lägger vi till skyldigheter för nyanlända så att det blir rätt balans. Det är också en viktig strukturreform som börjar gälla den 1 januari.

Regeringen gör stora insatser för utbildning och genomför stora reformer inom utbildning. Det gäller yrkesutbildning, nya finansieringsmöjligheter för individer och utbildningsplikt i etableringsuppdraget.

Men regeringen måste göra mer. Vi måste fortsätta att reformera Arbetsförmedlingen; inte minst gäller det samarbetet med kommunerna och samarbetet med arbetsgivarna. Jag hoppas att de samtal som vi har inlett med parterna om etableringsanställningar ska leda till en större strukturreform, som också är nödvändig på arbetsmarknaden.

Fru talman! Det är helt unikt internationellt att parterna frivilligt kommer till regeringen och säger att de i detta besvärliga läge vill hjälpa till. De vill använda möjligheten för att säkerställa kompetensförsörjningen. Jag vet inte något annat land där man faktiskt har gjort så.

En del av de nyanlända - en i förhållande till svensk arbetsmarknad ovanligt stor grupp nyanlända - har inte de kunskaper som krävs för att komma in på arbetsmarknaden i Sverige. Företrädesvis är det unga människor vi talar om, men det är trots allt en stor utmaning.

Det finns två vägar att gå. Det är alldeles uppenbart att situationen måste åtgärdas; den kommer inte att lösas av sig själv. Oppositionen föreslår att det ska lagstiftas om sänkta löner. Vidare föreslår man att tryggheten för alla på arbetsmarknaden ska försämras. Det är ett spår. Då väljer man spåret att vid stora utmaningar med många nyanlända ändra den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det är vad detta kommer att leda till. Eller så kan man säga att vi står inför en utmaning med många som inte har de kompetenser som krävs, och då får de utbildas så att de passar in på den svenska arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Ekot rapporterade om ett sådant exempel i morse. Träindustrin i Småland skriker efter folk. Tillsammans med Arbetsförmedlingen och Tillväxtverket utbildar man nyanlända, som också får arbete. Det är precis den vägen vi tycker att man ska gå.

Ingen har sagt att det är enkelt att gå den vägen, men den har den stora fördelen att den har tredubbla vinnare. Arbetsgivarna vinner genom att få tag på rätt kompetens. Individen får ett arbete med kollektivavtalsenlig lön. Samhället får skatteintäkter, minskade kostnader och minskade klyftor.

Fru talman! När vi står inför en sådan här stor utmaning, ska vi då välja vägen att med många nyanlända förändra den svenska arbetsmarknadsmodellen, eller ska vi säga att många nyanlända i förhållande till den svenska arbetsmarknaden innebär att de nyanlända faktiskt får anpassa sig till den svenska modellen och skaffa sig de kompetenser som krävs för att ta arbete i Sverige?

Fru talman! När utmaningarna är stora måste staten kliva fram och ta ansvar. När jag tar del av budgetmotionerna ser jag att två partier i det här läget väljer att göra tvärtom, nämligen Moderaterna och Sverigedemokraterna. De båda väljer att staten ska ta ett steg tillbaka och lämpa över ansvaret på kommunerna. Detta ska ske i ett mycket utmanande läge.

Jan Ericson sa ungefär att siffrorna i budgetunderskottet kan gå lite upp och ned. Det kanske förklarar varför Moderaterna alltid har misslyckats med de statliga finanserna när de har haft ansvaret i regeringsställning. Grundläggande för att klara den stora utmaningen är att ha ordning i finanserna.

Låt mig säga några ord om Moderaterna. Det är ett parti som från att ha varit i regeringsställning under två mandatperioder - vilket är unikt för Moderaterna - har hamnat i opposition. Ni har nu genomgått två partiledarbyten, och ni har jobbat med att förnya er politik. Moderater har här i kammaren gått runt med bekymmersrynka, ständigt funderande på den nödvändiga förnyelsen av politiken i det nya läget. Nu kommer ni fram till skattesänkningar, privatiseringar och försämrad arbetsrätt.

Ni vill föra en politik som inte fungerar. Ni har fört den förut, och det är en politik som visar att det gamla Moderaterna är tillbaka. Men ett nytt förslag har ni. Jag läser ur er budgetmotion. Det är ett förslag om trygghetsanställning som jag inte förstår och gärna skulle vilja ha förklarat för mig.

Av er budgetmotion framgår följande, Jan Ericson: Om parterna inte förmår att träffa avtal om enkla jobb kan en ny anställning, trygghetsanställning, som ger samma rättigheter som när man omfattas av kollektivavtal och fackföreningsmedlemskap inrättas.

Det skulle vara intressant. Det här är ett nytänkande. Jag har aldrig hört detta förut. Berätta gärna hur det ska fungera!

Fru talman! Debatten här handlar mycket om de utmaningar vi står inför när det gäller alla dem som står långt från arbetsmarknaden och har svårt att få jobb, trots att det finns många jobb. Det är naturligt och viktigt. Men låt mig avsluta med att ta upp något om situationen för alla dem som har jobb, och de är rekordmånga i dag. Över 5 miljoner människor har ett arbete, och det är naturligtvis oerhört framgångsrikt och bra.

Fredrik Christensson talade tidigare om skillnaden i trygghet för den som har jobb och för den som inte har jobb. Den skillnaden är naturligtvis mycket stor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag vill tillägga att vi inte minst denna höst har blivit uppmärksammade på att den trygghet man har på jobbet i alla fall för kvinnor har betydande, för att inte säga avgrundsdjupa, brister.

Det här är någonting som måste engagera oss alla och säkert också gör det. Det hölls ju en aktuell debatt här i måndags med anledning av #metoo. Jag träffar naturligtvis parterna. Man kan också ta del av berättelserna från kvinnor som är utsatta, och de lyfter själva fram otryggheten och underordningen på arbetsplatsen som viktiga skäl. De pekar också på brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet och bristen på rapportvägar för att slå larm.

Det är helt klart så att här måste mer göras. Det största ansvaret faller på chefer och arbetsgivare, som självklart har ansvar för att det inte ska förekomma sexuella trakasserier eller till och med övergrepp på deras arbetsplatser. Men också vi här i kammaren har ett viktigt ansvar att lyssna och vara beredda att vidta åtgärder. Jag ska inte gå vidare i detta, men jag tror att det är en diskussion som vi får anledning att komma tillbaka till och som engagerar många i den här kammaren.

Fru talman! Jag är ledsen att jag har dragit över någon minut. Jag vill avsluta med att tacka mina med och motdebattörer för frejdiga och ofta mycket givande debatter här i kammaren. Jag önskar er en god jul, en god julledighet och ett gott nytt år!.

(Applåder)

Anf. 22 Sven-Olof Sällström (SD)

Fru talman! Arbetsmarknadsministern! Mer av subventionerade anställningar, skattesubventioner och skattelättnader för att få in en fot på arbetsmarknaden har vi sett förr med åtgärd efter åtgärd: instegsjobben, den 80-procentiga skattesubventionen. Vad blev resultatet? Jo, 5 procent går vidare till ett reguljärt, icke subventionerat arbete. Man får inte in den där foten på arbetsmarknaden.

Man måste utbilda sig och skaffa sig en kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det tror jag att vi är överens om. Med den här typen av åtgärder blir det bara rundgång. Det skapas inga varaktiga anställningar.

Etableringsanställningar - det är återigen ett nytt fenomen på den svenska arbetsmarknaden. Det är samma sak där, ingen större skillnad, subventionerat och skattesubventionerat.

För att få lite perspektiv på detta måste man backa till 2015, för gruppen som i huvudsak ska omfattas av detta är det så kallade kompetensregnet av läkare och ingenjörer. Enligt arbetsmarknadsministern hade 37 procent av dem som kom på hösten 2015 högskole och universitetsexamen. Det visade sig egentligen vara 12 procent. Hälften hade grundskola eller mindre.

Det är därför vi nu behöver den här åtgärden, enligt regeringen. Men det kommer ju återigen att bli något motsvarande instegsjobben, det vill säga att 5 procent kommer att komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden efteråt. Det blir en skattesubventionerad åtgärd som inte får den eftertraktade effekten. Vi har sett det förut. Det fungerar inte så.

Då är frågan vilket ansvar arbetsmarknadsministern har för att vi nu sitter i den här situationen. Det var ju ingenting som var hemligt. SCB hade de här siffrorna. Migrationsverket hade på sommaren och hösten 2015 siffror på hur det såg ut med utbildningsnivån hos dem som kom. Varför har ni inte tidigare adresserat de här problemen? Nu har ni väntat i två och ett halvt år.

Anf. 23 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Vi kanske ska hålla oss till korrekta siffor. Av dem som i dag är inskrivna i etableringsuppdraget är det ungefär en tredjedel som har lägre utbildningsnivå än grundskola, ungefär en tredjedel som har mellan nio och tolv års utbildning och ungefär en tredjedel som har en högre, eftergymnasial utbildning. Det har varierat lite över tid när de olika grupperna har kommit till Sverige, men så ser sammansättningen totalt sett ut i dag.

Jag vill också säga att vi vet ganska väl av forskning och erfarenhet att man bör utnyttja subventionerade anställningar i trappsteg. Den som står långt från arbetsmarknaden börjar med en hög subvention, trappar ned till lägre och lägre subventioner och går vidare ut till ett osubventionerat arbete. Det är precis den logiken vi får råd om när till exempel OECD ger råd om hur vi bör utforma arbetsmarknadspolitiken, vilket jag tycker att man ska lyssna på.

Men, fru talman, det viktiga i det Sven-Olof Sällström säger är ju det han inte säger. Han säger att statliga insatser ska vi inte ge till dem som är nyanlända. Vi ska inte använda den statliga budgeten för att finansiera att nyanlända ska komma i arbete.

Vilka ska finansiera det i stället? Jo, kommunerna. Nyanlända ska i stället skrivas in i kommunens socialtjänst och få försörjningsstöd. Det innebär för kommunerna att de kanske måste dra ned på andra viktiga insatser i välfärden för att klara de kostnader som Sven-Olof Sällström inte vill att den här kammaren ska vara med och bära.

Jag har sagt det tidigare: När vi är i ett utsatt läge ska staten kliva fram, inte kliva tillbaka.

De andra som ska bära kostnaden för Sven-Olof Sällströms förslag är alla människor som arbetar, eftersom det ska vara lägre löner. Sven-Olof Sällström är beredd att lagstifta om lägre löner som kommer att påverka den svenska modellen så att individen själv får ta ett högre ansvar. Också de som redan finns i Sverige och arbetar löper risk att få lägre lön eftersom Sven-Olof Sällström inte vill att staten ska ta ansvaret.

Anf. 24 Sven-Olof Sällström (SD)

Fru talman! Arbetsmarknadsministern är helt ute och cyklar. Vi vill ha helt andra åtgärder.

Vi vill utbilda dem som ska bli kvar i Sverige. Vi talar om utbildningsreformer och den nya anställningsformen lärlingsutbildning. Vi talar om yrkesvux och komvux. Vi talar om att utbilda för framtidens arbetsmarknad, inte för att hamna i en cirkulär arbetsmarknad där man går från en bidragsanställning till en annan utan att få den erfarenhet man behöver.

Det är rätt viktigt att gå tillbaka till detta. Arbetsmarknadsministern talar nu om eftergymnasial utbildning. Det var inte det arbetsmarknadsministern sa. Hon sa högskole och universitetsexamen. Det är 12 procent som har det. Jag har också tre års eftergymnasial utbildning, men jag har inte en enda högskolepoäng. Det finns folk i regeringen i samma situation. Arbetsmarknadsministern vet mycket väl att det är så det ser ut. Det var alltså inget kompetensregn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi kan ta läkare som exempel. Det kom 163 000 asylsökande 2015, då läkartätheten i Sverige var en läkare på 278 invånare. Det behövdes 588 läkare i den gruppen bara för att tillgodose behovet i just den gruppen. Hur ser arbetsmarknadsministern på det faktum att de är långt ifrån att tillgodose sina egna behov? Vi har en läkarbrist i Sverige som mycket beror på att vi har fått en halv miljon nya invånare sedan 2015.

Vi har en situation där ungefär 10 procent klarar valideringen. Det är lite drygt 40 om året. Bara från gruppen som kom 2015 behövdes det 588 läkare. Då talar vi inte om anhöriginvandringen utan bara om dem som sökte asyl. Hur löser vi det problemet?

Det är viktigt vad man säger som arbetsmarknadsminister. Det är viktigt vilka signaler man sänder ut. Det kan bli som i Sandviken, där man tog in en rapport från PWC och helt förödde kommunens ekonomi. Det är lite grann samma sak här. Vilka signaler sänder man ut? Och hur anser arbetsmarknadsministern att vi ska komma till rätta med arbetskraftsbristen inom sjukvården?

Anf. 25 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Fru talman! Om det finns andra partier i den här kammaren som ser skattesänkningar som den enda lösningen och skattehöjningar som det enda onda ser Sven-Olof Sällström och Sverigedemokraterna nyanlända som det som orsakar alla samhällsproblem.

Läkarbristen är allvarlig. Resursbristen i sjukvården är allvarlig, så även bristen på utbildade sjuksköterskor. Att säga att detta beror på de nyanlända får anses vara ganska långsökt. Förklaringar om hur många vi utbildar på de olika utbildningarna, hur många AT och ST-tjänster som landstingen inrättar, löneutvecklingen för sjuksköterskor och arbetsvillkoren i den svenska vården kanske har större betydelse för rekryteringen och att man ska vilja fortsätta arbeta i yrket. Det är i alla fall vad jag tror har större betydelse.

Vad ska göras för att åtgärda bristerna? Precis det vi gör just nu: Vi investerar i välfärden. Det är helt nödvändigt. Vi gör rekordstora satsningar på sjukvården med nya, icke öronmärkta statsbidrag till landstingen och även riktade satsningar på primärvården, professionen och förlossningsvården. Vi måste fortsätta satsa på sjukvården, som kommer att ha stora resursbehov framöver, och det kommer vi att göra. Vi satsar på professionen, vi satsar på att utbilda fler och vi satsar på att förbättra villkoren för dem som arbetar i sjukvården.

Detta är ingen lätt fråga att lösa, men det kommer att krävas mer. Det är också därför det är så viktigt att man tar ansvar för att de nyanlända som har kommit till Sverige kommer i arbete och börjar betala skatt. Vi kommer nämligen att behöva de skatteintäkterna; vi har stora behov inom sjukvården framöver. Valet att staten ska backa och inte ta ansvar för att hjälpa nyanlända att komma in på arbetsmarknaden kommer att vara förödande för de skatteintäkter vi kommer att behöva inom sjukvården.

Anf. 26 Fredrik Christensson (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Det var intressant att lyssna på arbetsmarknadsministerns anförande. Det fanns många delar där att fundera över. Jag vill inledningsvis säga att jag delar uppfattningen när det gäller metoo och att det finns mycket att fundera på där gällande arbetsmarknadsområdet. Det finns all anledning för oss att återkomma med vidare diskussioner på det området.

Jag tänkte passa på att lyfta fram just utbildning, vilket även arbetsmarknadsministern gjorde. Vi delar uppfattningen att det behövs utbildningar särskilt för de nyanlända i yngre åldrar som kommer hit och ska tillbringa lång tid i yrkeslivet. Det är viktigt att de får möjlighet till utbildning och till att komma in på arbetsmarknaden. Men det finns också de som kommer och är något äldre och kanske har en kortare tid i arbetslivet framför sig. Då är det viktigt att skapa nya vägar in på arbetsmarknaden så att de ändå får möjlighet att vara med och bidra och så att vi tar vara på alla människors förutsättningar.

Därför är det viktigt att se över hur vi i Sverige kan skapa bättre förutsättningar för att få fler jobb som inte kräver så lång utbildningserfarenhet, alltså så kallade enkla jobb. Jag tycker att det är ett ganska dåligt begrepp eftersom det ofta inte alls är enkla jobb utan jobb med låga utbildningskrav. Jag skulle vilja höra arbetsmarknadsministern kommentera vad regeringen planerar att vidta för åtgärder för att öppna den möjligheten för fler.

Jag hörde även arbetsmarknadsministern lyfta fram anställningsstöden. Jag tycker att det är välkommet att regeringen förändrar anställningsstöden, men att kalla det strukturreform är att ta i, skulle jag vilja säga. Jag skulle gärna vilja höra arbetsmarknadsministerns kommentar till vad hon anser vara en strukturreform.

Avslutningsvis sa arbetsmarknadsministern att vi nu har klarat ungdomsarbetslösheten. Vi har fortfarande 55 000 ungdomar som är arbetslösa, och hälften av dem har varit det i mer än sex månader. Anser ministern att det är att klara ungdomsarbetslösheten?

Anf. 27 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Fru talman! Det är viktiga frågor Fredrik Christensson lyfter fram, och jag ska försöka svara på dem alla.

Jag börjar med ungdomsarbetslösheten. Det är klart att det fortfarande finns ungdomar som behöver insatser och som inte har kommit in på arbetsmarknaden på det sätt vi vill att de ska göra - absolut är det så. Men jag vill ändå säga att en viktig del är att vi har rekordfå ungdomar med lång arbetslöshetstid.

I den grupp som har varit inskriven på Arbetsförmedlingen länge är det många som är inskrivna i etableringsuppdraget, där vi har många unga människor. Om etableringsuppdraget är 24 månader är det givetvis naturligt att man är inskriven under 24 månader. Det ser jag inte som ett misslyckande, utan det är rimligt. Däremot vill jag gärna att det ska räcka med dessa 24 månader och att ungdomarna sedan kommer i arbete. Det gäller alltså att titta på de olika delarna. Självklart finns det mer att göra, men vi ser en väsentlig skillnad när det gäller ungdomsarbetslösheten.

När det gäller utbildning var det intressant att höra Fredrik Christensson. Vi vill ju satsa stort på utbildning, och där måste jag säga att jag är självkritisk. Trots att vi satsar stort på det får vi nämligen inte in tillräckligt många i utbildning. Vi ser det till exempel bland nyanlända - av nyanlända under 30 år är det 4 procent av de kortutbildade som går vidare till utbildning. Efter två år i etableringsuppdraget är det alltså bara 4 procent av nyanlända som går vidare till utbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det duger inte. Vi måste investera i dessa människor; de ska ju skaffa sig en utbildning, för de behövs på arbetsmarknaden. Här är det alltså uppenbart att vi inte har gjort tillräckligt eller lyckats få in människor. Det har säkert med finansiering att göra, men det har också med utbildningsutbudet att göra. Detta är nu en viktig och prioriterad fråga för Arbetsförmedlingen.

När det gäller de äldre som har kort utbildning delar jag uppfattningen att det inte kommer att vara rimligt att alla ska utbildas upp till den nivå som normalt krävs på svensk arbetsmarknad. Där krävs det andra vägar, och det är precis det vi jobbar med nu - tillsammans med parterna, men också med andra stimulanser för jobb med lägre kompetenskrav.

Anf. 28 Fredrik Christensson (C)

Fru talman! Jag förstår att arbetsmarknadsministern inte hann svara på alla mina frågor, så jag ber henne återkomma när det gäller hur hon definierar begreppet "strukturreform" kopplat till anställningsstöden.

Jag vill dock ta fasta på den del som gäller etableringsjobben, vilket jag även diskuterade med Raimo Pärssinen tidigare. Det är bra att parterna i alla fall har accepterat att de, tillsammans med regeringen, behöver sänka kostnaderna. Sänkta kostnader för att anställa är ett viktigt steg för att fler människor ska komma in på arbetsmarknaden.

Tyvärr ser man i det förslag som har presenterats hittills och det som ska diskuteras vidare att inte bara företag utan kollektivavtal är undantagna utan även bemanningsföretag. Båda dessa delar är ju i dag viktiga förutsättningar när det gäller jobbskapandet och nyanländas möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, liksom när det gäller möjligheten för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden att komma in på den.

Jag skulle alltså även där vilja höra om detta är en fråga som Ylva Johansson kommer att ta med sig i de vidare samtalen, det vill säga att öppna upp detta för fler - och även utifrån lärdomar från olika tidigare former av anställningsstöd eller sätt att komma in på arbetsmarknaden. På vilket sätt kommer Ylva Johansson att försöka bidra till att sänka trösklarna? Det gäller även kopplat till att få bort byråkratin i ett sådant förslag, om man nu tänker gå vidare med det.

Från Alliansens sida vill vi, vilket jag redan har sagt tidigare i dag, se inträdesjobb i stället. Jag tror att det skulle vara ett bättre sätt att nå fler och möjliggöra för människor att få ett första jobb. Det är nämligen i första och sista hand människor det handlar om. Den egenförsörjning man kan få med ett jobb är så oerhört viktig.

Med det sagt vill jag också passa på att önska Ylva Johansson, utskottet och det fantastiska utskottskansliet en god jul.

Anf. 29 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Vi gör en stor förändring av strukturen för lönestöden. En stor förändring av strukturen kanske kan kallas strukturreform, men okej - låt oss inte leka med ord. Det är dock en stor förändring vi gör.

Jag utlovade i valrörelsen att jag skulle göra en sådan förändring, och den var mycket svårare än jag trodde. Därför tog vi ett större grepp än jag från början hade tänkt. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med detta som det ser ut. Vi ska se hur det funkar i verkligheten också, men det innebär att vi slår samman nästan alla lönestöd och gör det på ett sätt så att det blir fritt hur det ska användas. Arbetsgivaren kan själv välja om det ska vara med eller utan utbildning och hur mycket utbildning det ska vara. Anställningsgraden kan väljas, och den kan variera över tid utan nya beslut.

Detta är ett enhälligt sätt att tänka kring handledarstödet, och man får ut pengarna utifrån utbetald lönesumma. Det är inte så att man i förväg eller i efterhand måste redovisa dag för dag exakt vad personen gjorde, om den var där eller var sjuk. Det betalas i stället ut utifrån lönesumman, som en kreditering på skattekontot. Jag tror verkligen att detta är en riktigt ordentlig och bra just strukturreform, faktiskt, när det gäller strukturen av anställningsstöden. Det finns naturligtvis ännu större strukturreformer - till exempel är bosättningslagen kanske en mycket större reform på det sättet - men jag tror att detta spelar roll.

När det gäller etableringsanställningarna vill jag först säga att det är fullkomligt självklart att sänkta lönekostnader är viktigt. Det har vi jobbat med väldigt länge, och det är det anställningsstöden handlar om - sänkta lönekostnader. Det är alltså självklart att vi ska göra det, naturligtvis. Jag ser de parter som nu har tecknat en principöverenskommelse som modiga parter. De vågar gå före. Om vi sköter detta rätt tror jag att fler kommer att ansluta sig, för jag tror att det har förutsättningar att bli väldigt bra.

När det gäller byråkrati vill jag säga att det är en av de viktigaste frågorna, och det finns mycket kritik från parterna där. Man tycker att det har varit för byråkratiskt, och det är en av mina viktiga läxor i det samarbete vi nu har - att försöka lösa den frågan så att det blir enklare.

Anf. 30 Désirée Pethrus (KD)

Fru talman! Jag kan konstatera att det är bra att man har reformerat lönestöden; det är något vi kristdemokrater har föreslagit under en tid. Vi tycker däremot att fler arbetsmarknadsutbildningar borde föras över till yrkesvux, som vi tror är mer effektivt för att få människor i arbete.

Jag har en fråga jag inte riktigt tycker att jag fick svar på när arbetsmarknadsministern talade, och det gäller personerna i fas 3. Vi har tidigare debatterat detta i en interpellationsdebatt i kammaren. Tanken var ju att de personer som befann sig i fas 3 och skulle fasas ut - och nu har fasats ut - skulle gå in i extratjänster. Målet var 20 000 extratjänster. Gruppen i fas 3 var 30 000, tror jag - i alla fall som är kvar där. Det finns nu, om jag har förstått det rätt, ungefär 5 000 extratjänster. Då blir det ju väldigt många människor som nu står helt utanför.

Min fråga till ministern är därför hur hon tycker att det går med att få personerna från fas 3 in i någon ny typ av sysselsättning.

Många på Försäkringskassan talar i dag om att dessa personer är internplacerade. Det betyder att de sitter passiva hemma. Det är oerhört destruktivt för många människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

De som har kunnat hjälpa till är arbetsintegrerande företag. Marco Venegas tog tidigare här på ett föredömligt sätt upp hur många människor blir hjälpta.

Ni har sagt att det är Tillväxtverket som ska få resurser. Men vi menar att det också behövs handledarstöd och verksamhetsledningsstöd, och vi föreslår 200 miljoner kronor per år till det. Hur ser statsrådet på det?

Anf. 31 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Fru talman! Det finns ungefär 8 000 extratjänster i dag, och de växer till i mycket god takt. Vi behöver säga tack till de många kommuner och statliga myndigheter som faktiskt ställer upp och ordnar jobb som skapar helt nya möjligheter för människor som verkligen behöver dem. Dessa jobb behöver fortsätta växa till.

Désirée Pethrus talade om personer som är internplacerade på Försäkringskassan. Hon kanske menar på Arbetsförmedlingen, eller missförstod jag någonting? Vi har haft ett problem med Arbetsförmedlingen, som jag också kritiserade offentligt i maj, när det gäller att det var för många långtidsarbetslösa som var lämnade i passivitet. Det ledde också till en förändring i Arbetsförmedlingens sätt att jobba. Det är därför otroligt viktigt att man aldrig lämnar en enda människa i passivitet, eftersom det är förödande. Vi får se hur nästa rapport från Arbetsförmedlingen ser ut. Men enligt de rapporter som jag får från myndigheten just nu sker det stora förändringar där.

Jag vill gärna svara på frågan om sociala företag. Jag delar nämligen Désirée Pethrus stora engagemang där. Regeringen gör satsningar i budgeten, som Marco Venegas berättade om här, när det gäller sociala företag. Jag är inte främmande för att det kan behövas ytterligare satsningar, eftersom det fortfarande är en underutnyttjad resurs på den svenska arbetsmarknaden. Det är min inställning till detta.

Jag vill ställa en fråga till Désirée Pethrus. Hon säger att man vill sluta med arbetsmarknadsutbildning och satsa på yrkesvux. Jag känner en viss sympati för det, och regeringen satsar också stort på yrkesvux. Men om man ska lägga ned eller kraftigt minska arbetsmarknadsutbildningen måste man svara på frågan: Vem ska utbilda busschaufförer? Vem ska utbilda grävmaskinister? Hur ska träindustrin i Småland kunna få välutbildade personer från Aleppo in i arbete? Den typen av utbildningar finns nämligen inte i dag inom den kommunala yrkesvuxutbildningen. Dessvärre, fru talman, är det väldigt många utbildningar som skulle kunna finnas inom yrkesvux men som inte finns där, i alla fall inte i väldigt många kommuner.

Anf. 32 Désirée Pethrus (KD)

Fru talman! Det är glädjande att höra att ministern tycker att det är bra med arbetsintegrerande sociala företag och att man kan tänka sig satsningar där. Det ser vi fram emot att höra mer om.

Sedan är det lite mer flummigt när det gäller vad som ska hända de personer som kommer från fas 3 och som nu inte har någon typ av placering. Jag hoppas att ministern snarast tar itu med det och försöker vidta åtgärder som passar dem. Jag tror då att de arbetsintegrerande sociala företagen är en del av lösningen. Därför är det så tråkigt att jättemånga sådana företag har lagts ned efter att fas 3 lades ned. Det tycker vi är sorgligt. Jag hoppas att regeringen nu kan skärpa till sig och försöka se till att få igång dem igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

En annan fråga som jag skulle vilja ta upp är avdragsrätten för a-kassan. Ni har lagt fram ett förslag om att införa avdragsrätt för fackföreningsavgiften. Varför vill ni inte ha en avdragsrätt för a-kassan, som vi kristdemokrater föreslår i vår budgetmotion?

Sedan har jag en fråga om arbetsmiljödeklarationer, som vi har lagt fram ett förslag om. Vi tycker att man måste förenkla för arbetsgivarna att göra rätt i fråga om det systematiska arbetsmiljöarbete som ska ske ute på arbetsplatserna. Det är väldigt få kontroller som kan göras av Arbetsmiljöverket när de ska åka runt till alla arbetsgivare. Därför tror jag att det vore enklare om arbetsgivarna själva fick skicka in arbetsmiljödeklarationer. Sedan kan man utifrån dem se var man behöver göra någon typ av nedslag.

Slutligen ska jag ta upp etableringsjobben. Om jag har förstått det rätt finns det ett tak på 19 000 kronor. Det innebär att arbetsgivarna ska stå för 8 000 kronor. I förslaget från Alliansen ska arbetsgivarna stå för maximalt 14 700 kronor. Det innebär alltså att arbetsgivarna får göra en större insats. Varför är det dåligt?

Anf. 33 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Fru talman! När det gäller den sista frågan är problemet med Kristdemokraternas och de övriga oppositionspartiernas förslag inte vilken nivå som kostnaden för arbetsgivarna hamnar på. Problemet är nivån på lönen för den som har jobbet, det vill säga att det är fråga om sänkta löner, och det sätt som man väljer att åstadkomma detta på, nämligen via lagstiftning.

Vi har en lång tradition av att parterna sätter lönerna. Det är en modell som har tjänat Sverige väl. Raimo Pärssinen berättade förtjänstfullt här tidigare om 20 år av reallöneökningar. Vi kan också säga att det har varit 20 år av ordning och reda i lönebildningen på arbetsmarknaden. Vi har mycket ansvarstagande parter. Vi har i både upp- och nedgångar i konjunkturerna kunnat hålla fast vid en rimlig lönebildning. Vi såg det senast i våras när vi hade rekordmånga avtal som låg öppna och skulle omförhandlas.

Jag talade med Medlingsinstitutets generaldirektör nyligen, och det framgick att vi inte hade några, tror jag, förlorade dagar på grund av konflikt, trots att så många avtal omförhandlas - och det görs på en mycket ansvarsfull nivå. Det är en nivå som till och med kritiseras av många ekonomer för att vara för låg och för att inte skapa tillräckligt stor inflation. Trots högkonjunktur tecknar parterna alltså mycket ansvarsfulla kollektivavtal.

Detta har ett enormt värde för Sverige. Det är klart att om man bryter detta och säger att man ska gå in och lagstifta brukar oppositionen säga att man bara ska lagstifta om vissa jobb och om vissa personer med vissa etniska bakgrunder. Men det innebär att man bryter ett kontrakt att staten går in och lagstiftar om lönernas maxnivåer. Det kommer att leda till en reaktion. Varför ska då parterna bära det stora ansvar som de hittills har burit? Jag tror att det skulle vara mycket dyrt för Sverige och väldigt dyrt för alla de personer som redan i dag har låga löner och osäkra anställningar.

(Applåder)

Anf. 34 Jan Ericson (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Det finns mycket att säga efter arbetsmarknadsministerns anförande, men jag ska göra några nedslag. Vi efterfrågar vilka strukturreformer regeringen har gjort, och jag reagerar lite grann på att vi får två exempel. Det ena är att man flyttar runt de nyanlända till andra kommuner, och det andra är att man ser över utformningen av olika former av lönestöd. Jag hör inte någon enda strukturreform nämnas som syftar till att det ska bli fler jobb på svensk arbetsmarknad, och det är ju det som vi behöver.

Det är jättebra att det blir fler jobb ändå. Men uppenbarligen räcker det inte när vi har 360 000 arbetslösa och när långtidsarbetslösheten ökar. Då behövs det någonting mer.

Att skryta om att ungdomsarbetslösheten minskar blir också lite konstigt. Vi vet att det handlar mycket om demografi. Vi har ungdomskullar som kommer ut på arbetsmarknaden som inte ens är hälften så stora som de var under de år då Alliansen styrde. Det är klart att det har betydelse, plus en mycket stark högkonjunktur. Men trots det har vi 10 procent arbetslösa ungdomar.

Jag vill också upplysa ministern om att även denna regering har fått EU-stöd för ungdomsarbetslösheten. Senast 2015 fick ni 44 miljoner från EU för att minska ungdomsarbetslösheten.

Sedan reagerar jag mycket kraftigt på raljerandet om Alliansen och om vad vi gjorde. Vi lotsade Sverige genom den djupaste globala krisen sedan 1930-talet. Vi gjorde det faktiskt på ett sätt som väckte respekt och beundran i omvärlden. Vi klarade statsfinanserna, vi skyddade välfärden och vi minskade statsskulden. Arbetslösheten höll sig inom hyfsat hanterbara nivåer, betydligt lägre än genomsnittet i EU.

Dagens regering däremot njuter av en högkonjunktur men lyckas trots det sämre med jobben än omvärlden. Jag tycker inte att det är imponerande.

Hur tänker Socialdemokraterna klara av att få ut stora grupper nyanlända och lågutbildade på arbetsmarknaden i ett läge då konjunkturen kanske samtidigt viker? Har ni över huvud taget någon plan för detta?

Anf. 35 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Fru talman! Jan Ericson måste ha lyssnat dåligt på mitt anförande. Man kan nog kritisera mig för att raljera, men det var nog snarare när det gäller Moderaternas nytändning och omtänkande i politiken, som jag faktiskt tycker förtjänar ett visst raljerande, eftersom ni har kommit fram till precis samma politik som ni har bedrivit sedan tidigare.

Jag tycker också att det var anmärkningsvärt att Jan Ericson beskrev ett underskott på 60 miljarder jämfört med ett överskott på 80 miljarder, alltså en skillnad på 140 miljarder, som att det går lite upp och ned i fråga om budgetunderskotten. Ja, det kanske också var raljant.

Men, fru talman, problemet på svensk arbetsmarknad just nu är inte att vi har ont om jobb; vi har gott om jobb. Det framgår inte minst av Arbetsförmedlingens senaste rapport att jobbtillväxten är fortsatt god. Problemet är att vi inte har personer med rätt kompetens för de lediga jobben. Det är i sin tur ett av de allvarligaste hoten mot en fortsatt god jobbtillväxt. Därför är detta det allra viktigaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Sedan måste vi förstås investera, för vi kommer inte att ha högkonjunktur för evigt. Det kommer andra konjunkturer, och därför är det viktigt att investera för att betala av på statsskulden och även göra de viktiga investeringar i välfärd, forskning, utbildning och infrastruktur som är nödvändiga för att bygga Sverige starkt i fortsättningen.

Jag har redovisat strukturreformer, bland annat en som jag tycker är mycket viktig: nyanlända i alla kommuner, särskilt i de kommuner som har gott om jobb, vilket ökar sannolikheten att få jobb. Det är inte särskilt överraskande.

En annan viktig strukturreform är att vi ställer krav på nyanlända, vilket inte gjorts tidigare. Det bedömer jag som ett oerhört viktigt steg för att vi ska kunna komma vidare och få fler i arbete. Vi inför en utbildningsplikt.

Men, Jan Ericson, du svarar inte på frågan om vad trygghetsanställning är, och jag är genuint nyfiken. Det är nämligen det nya jag har hittat i er budgetmotion.

Anf. 36 Jan Ericson (M)

Fru talman! Arbetsmarknadsministern upprepar att strukturreformerna handlar om olika typer av åtgärder och att ställa krav på nyanlända. Allt detta är jättebra. Vi har ingen annan åsikt utan tycker även från moderat sida att det är värdefullt.

Men ni har fortfarande inga reformer som gynnar framväxten av nya riktiga jobb. I stället gör ni precis tvärtom: Ni höjer skatter för företag och för människor som arbetar. Detta gör inte att det växer fram några nya jobb i Sverige, utan det handlar bara om att ni med konstlade åtgärder försöker skapa sysselsättning. Det kan vi inte leva på i längden. Alla människor kan inte arbeta i subventionerade anställningar; det fungerar inte.

När arbetsmarknadsministern återigen kommer in på detta med överskott och underskott får vi ta en liten lektion i finanspolitik. Det borde egentligen inte behövas, tycker jag. Men det är faktiskt så att enskilda års budgetresultat är en sak; det samlade resultatet under Alliansens åtta år är en helt annan sak.

Dessutom är det viss skillnad att styra ett land under den djupaste globala finanskrisen på kanske 100 år och att styra i en mycket stark högkonjunktur. Det går inte att jämföra över huvud taget. Jag kommer lite tillbaka till det som vår partiledare brukar tala om: ett vuxet samtal i politiken. Vi kan inte jämföra dessa två saker. Det är två helt olika förutsättningar för att styra, och det vet Ylva Johansson. Jag tycker inte att denna diskussion är riktigt seriös.

Det talas om att vi ska utbilda alla människor till de jobb som finns. Vi vet faktiskt att alla de nyanlända som kommit till Sverige inte kan utbildas till högkvalificerade jobb. Det hinns helt enkelt inte med. De har kommit i för hög ålder och hinner inte utbilda sig färdigt. Vi måste alltså även ha tillgång till enklare jobb för dessa människor. Det är en jättestor fråga som vi måste ta tag i.

Anf. 37 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Är det inte ett vuxet samtal att kunna tala om att man har ett budgetunderskott på 60 miljarder eller ett budgetöverskott på 80 miljarder? Det är en skillnad som mellan natt och dag när det gäller hur man hanterar viktiga utmaningar för Sverige. Det är mycket oroväckande när man tycker att det inte är en seriös debatt. Alla som är beroende av ett starkt samhälle och ett starkt Sverige och av investeringar och tillväxt är beroende av att vi har starka statsfinanser. Det kommer man alltid att ha om man har en socialdemokratisk finansminister.

Självklart kan inte alla utbilda sig till högkvalificerade jobb. Men jag redovisade precis att det är 4 procent av nyanlända under 30 år som saknar grundskolekompetens som går vidare till utbildning. I det läget kan man faktiskt inte säga att man gjort tillräckligt på utbildningssidan. Det är helt uppenbart att vi behöver göra väldigt mycket mer. Och som jag sa tidigare i replikskiftet med Fredrik Christensson: Detta är också en anledning att vara självkritisk. Vi har inte fått ut tillräckligt många i utbildning; det är en väldigt viktig fråga.

Avslutningsvis, fru talman, måste man ändå uppmana Jan Ericson att se sig om i Sverige. Han säger att det inte växer till några jobb. Vi har faktiskt en situation med en unikt stark framväxt av nya jobb i Sverige. Den kommer inte att vara för evigt - jag vet det. Det är därför det är viktigt att göra investeringar, och investeringar kostar pengar. Därför behöver man starka finanser så att man kan göra dem.

När jag tittar mig om i Sverige är det också i detta läge väldigt sällan jag möts av det folkliga ropet på nya, storskaliga privatiseringsexperiment. Det känns snarare som att det är ganska välkända saker man efterfrågar: utbildning, yrkesutbildning, enklare att samarbeta med Arbetsförmedlingen, enklare att anställa och att använda olika anställningsstöd. Jag tror, fru talman, även om jag inte fick svar på vad trygghetsanställning är, att det är ett mycket ogenomtänkt förslag.

(Applåder)

Patrik Björck (S)

Anf. 38 Patrik Björck (S)

Fru talman! Patrik Björck - en glad socialdemokrat! Det kan väl vara skönt som kontrast efter att vi har hört på en dyster moderat. Man kan, fru talman, fundera lite över varför Moderaterna är så dystra. Det finns visserligen ett antal skäl av mer intern natur, med partiets sönderfall. Jag tänkte inte diskutera dem här och nu - det hör inte riktigt till dagens debatt.

Men vad är det då som gör mig till en rimligt glad socialdemokrat? Det är till exempel att titta på SVT:s nyheter, där man konstaterar att sysselsättningen ökar kraftigt i år; över hundra tusen nya jobb har växt fram under året. Det gör mig glad, och det gör Moderaterna dystra.

En annan sak som kan göra mig glad, fru talman, är att den socialdemokratiskt ledda regeringen har fixat det moderata arbetsmarknadspolitiska målet. På knappt tre år fixade man det som Moderaterna hade som mål att klara till 2020, det vill säga att ha över 5 miljoner personer i arbete. Att den socialdemokratiskt ledda regeringen med vänsterhanden fixar det som Alliansen och Moderaterna ställt upp som ett arbetsmarknadspolitiskt mål gör mig glad, men det gör tydligen Moderaterna dystra.

Om man ska ha den här debatten och få något ut av den är det viktigt att se och förstå skillnaden i hur vi för politik. Detta är en debatt om två betänkanden, fru talman, och i arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 4 finns på s. 10 en inledande mening om de viktigaste skillnaderna mellan regeringen och de borgerliga partierna. Där någonstans tror jag att det finns anledning att börja för att få en bakgrund till varför borgerliga, moderatledda regeringar alltid leder till högre arbetslöshet och förödda statsfinanser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är nämligen inte bara den här gången som denna politik har lett rakt ned i diket. Det har skett varje gång vi har haft borgerligt ledda regeringar här i landet sedan demokratins införande. Varje gång har denna politik lett till samma resultat. Om man ska förstå detta ingående får man se till detta med arbete och arbetsmarknadspolitikens påverkan på vår möjlighet att hantera statsfinanserna. De frågorna hänger nämligen ihop.

När man 2006 lovade väljarna att man skulle vara bättre på att fixa arbetsmarknaden än vad tidigare socialdemokratiskt ledda regeringar hade varit gällde de förslag man gick till torgs med, och som man fick väljarnas stöd för att genomföra, skattepolitiken och förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Det är, precis som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson påpekar, samma förslag som man lägger fram nu när vi går till val 2018.

Tanken är att det ska bli lönsamt att arbeta. Det är svårt att ha någon annan synpunkt - det är väl bra om det lönar sig att arbeta. Frågan är bara hur det ska gå till. Då använder man sig av jobbskatteavdraget, och det är viktigt eftersom det tidigare, fru talman, var en något förvirrad diskussion om vad ett jobbskatteavdrag är.

För att förstå jobbskatteavdragets betydelse i den moderata arbetsmarknadspolitiken måste vi veta att jobbskatteavdraget inte handlar om nivån på skatteuttaget utan om att man ska skilja på skatteuttaget mellan olika grupper. Man ska diskriminera pensionärer, Désirée Pethrus. Det är det som är tanken med den borgerliga politiken och ingenting annat.

Tanken med jobbskatteavdraget är att den som inte arbetar ska välja att arbeta. Det är samma tanke som när man försämrar arbetslöshetsförsäkringen: Den som är arbetslös ska välja att arbeta i stället för att vara arbetslös.

Man måste klart och tydligt förstå syftet med den moderata politiken för att så småningom förstå varför den alltid landar i samma resultat.

Det är nämligen inte så att arbetslösheten uppstår genom att folk väljer att inte arbeta. Om det hade varit det huvudsakliga skälet till arbetslöshet skulle den moderata politiken ha kunnat fungera. Men eftersom orsaken till arbetslöshet inte är att folk väljer att inte arbeta kommer den politiken aldrig någonsin att fungera.

Fru talman! Om väljarna, Gud förbjude, tillåter den här politiken att återuppstå kommer den för fjärde gången att ge exakt samma resultat.

Jag har berättat det förut i den här talarstolen, och jag tror att det förtjänar att berättas igen: Orsaken till att jag som socialdemokrat är så helt övertygad om att den här politiken inte fungerar är inte bara det faktum att den har misslyckats tre gånger. Det borde visserligen vara argument nog för att övertyga de flesta. Men jag har dessutom en bakgrund som facklig företrädare. Jag har vid flera tillfällen under min långa fackliga erfarenhet varit med om konjunkturbundna uppsägningar, där företaget har varslat personal på grund av att man inte haft en tillräcklig försäljning av produkter. När man så efter dessa veckor av förhandlingar kommer ut och möter sina arbetskamrater och de får beskedet att de hör till dem som är uppsagda, då kan jag garantera er att det inte var någonting som de valde. Det var någonting som de drabbades av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag har alltså genom min erfarenhet av arbetsmarknaden den insikten och kunskapen, och om man inte har den kan man faktiskt se på resultatet av vart den politiken leder. Jag tror att det är oerhört viktigt.

Den socialdemokratiska analysen av arbetslöshet är annorlunda. Och eftersom vi har en annan analys av hur arbetslöshet uppstår har vi också helt andra verktyg för att hantera den. Det framgår om man läser betänkande AU4, och det har med stor tydlighet också framgått av tidigare anföranden här av Raimo Pärssinen och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Vår analys av arbetslösheten är att den uppstår genom att det helt enkelt efterfrågas mindre arbetskraft. Då får man ha en politik genom investeringar och satsningar som gör att det skapas en större efterfrågan på arbetskraft. Så gör den socialdemokratiskt ledda regeringen och har alltid gjort. Den politiken har fungerat och kommer att fortsätta fungera. Det är ingenting konstigt med det.

Det andra skälet till arbetslöshet har också adresserats här i dag och handlar om att den som är arbetslös inte har de kvalifikationer eller erfarenheter som krävs för att få jobb på arbetsmarknaden. Då är det naturligtvis det som måste rättas till. Det kan man inte komma åt genom att fiffla med skattesystemet, sänka arbetslöshetsförsäkringens ersättningar eller krångla till regelverket för människor som drabbas av arbetslöshet. Det kommer aldrig att fungera.

När man försökte sälja in det här till väljarna blev pensionärerna, som Raimo Pärssinen sa, naturligtvis upprörda och sa: Hur kan det komma sig att ni lovar skattesänkningar till vissa grupper, medan ni diskriminerar oss pensionärer?

Svaret på den frågan var: Ni pensionärer kan vara lugna. Genom vår politik kommer arbetslösheten att sjunka, och så som våra system för pensioner är utformade kommer era pensioner att höjas, och då kommer ni att kompenseras.

Vi vet alla vad som hände. Eftersom politiken på arbetsmarknaden inte fungerade sjönk ju inte arbetslösheten utan ökade i stället. Vad som då hände var att pensionärerna fick sänkta pensioner.

Alliansen blåste alltså pensionärerna dubbelt. En så kallad dubbelstöt var vad de svenska pensionärerna drabbades av.

När man nu i den socialdemokratiskt ledda regeringen genomför en helt annan politik har vi kunnat skapa utrymme för att faktiskt se till att pensionärerna får ta del av skattesänkningarna och får höjda pensioner. Pensionärerna kompenseras återigen dubbelt av den socialdemokratiskt ledda politiken.

Det är oerhört viktigt att komma ihåg detta. Bland andra Désirée Pethrus försökte villa bort debatten genom att inte kännas vid vad som är själva syftet med den skattepolitik som hon står för, det vill säga att öka skillnaderna mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar i fråga om skatteuttaget. Det är bara det som det handlar om. Om inte den skillnaden fanns skulle inte deras politik fungera ens på en teoretisk nivå.

Nu vet vi att den inte fungerar i verkligheten. Men så som Désirée Pethrus förklarar jobbskatteavdraget skulle det inte ens fungera teoretiskt, och det är också intressant och viktigt för väljarna att ta del av. Vi har alltså en opposition i Sveriges riksdag som lägger fram en politik som uppenbarligen inte fungerar i praktiken och som man själv inte ens förstår teorin bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Det är klart att det inte är något bra råd till väljarna att låta den typen av partier regera det här landet. Det tror jag är en väldigt viktig erfarenhet av denna debatt i alla fall.

Skatteintäkterna minskar naturligtvis när fler blir arbetslösa. Om man ska förstå hur den här stora skillnaden på 140 miljarder kan uppstå beroende på vilken politik man för handlar det också om hur man hanterar våra gemensamma resurser.

Om man för en politik som Alliansen där arbetsmarknadspolitiken inte fungerar och man dessutom använder över 100 miljarder till en arbetsmarknadsreform som inte fungerar, vilket var vad som hände med de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga, då blir det väldigt lätt att förstå hur underskotten i statens finanser uppstår. Det är absolut inte krångligt, och jag behöver absolut inte få någon lektion i ekonomi av Jan Ericson för att förstå det sambandet. Det sambandet, fru talman, är så tydligt att det inte kan missförstås.

Jag tror ändå att det är viktigt att vi nu hjälps åt att bära ut det här budskapet till väljarna så att vi slipper göra om samma misstag en gång till. Tre gånger med borgerligt ledda regeringar är tre gånger för mycket. Det är inget som Sverige och svenska folket förtjänar.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i AU4.

(Applåder)

Anf. 39 Jan Ericson (M)

Fru talman! Jag var tvungen att begära replik på detta, för vi får ha en ny lektion i plus och minus.

När Patrik Björck pratar om "förödda statsfinanser" finns det ett problem med detta, och det är att Alliansen efterlämnade en statsskuld som var lägre när vi avgick 2014 än den var när vi tillträdde 2006. Hur kan detta vara "förödda statsfinanser"? Det måste Patrik Björck förklara.

Patrik Björck påpekar att vi moderater lägger fram förslag som ligger mycket i linje med det som vi gick till val på 2006. Ja, det är klart att vi gör. Vi vet ju att det fungerar. Vi vet att den politik vi lade fram, vår arbetslinje, fungerar. Sedan kom det en lågkonjunktur och en finanskris mitt i detta, men utan vår politik hade arbetslösheten ökat mycket mer. Det intressanta är hur man hanterar en kris.

Tack vare jobbskatteavdraget blir det mer lönsamt att arbeta. Fler människor kom i arbete, vi fick ökade skatteintäkter och vi kunde ge mer pengar till välfärden även under krisåren för att kommunerna inte skulle behöva dra ned för mycket. Detta har vi fått mycket erkännande för, till och med från er finansminister, så det kan Patrik Björck inte prata bort.

Om en nyanländ familjs inkomst kan minska när någon börjar arbeta har vi ett allvarligt systemfel. Det är faktiskt så, Patrik Björck, att man kan avstå från att söka ett arbete om man förlorar på det ekonomiskt.

Patrik Björck skryter med sin långa fackliga erfarenhet. Jag kontrar med att jag också, som Patrik Björck vet, har jobbat fackligt i 20 år. Jag har varit med och förhandlat fram kollektivavtal och hanterat massuppsägningar inom banksektorn. Jag vet faktiskt hur viktigt det är med omställningsavtal, utbildning och a-kassa. Men det här handlar inte om den frågan, för i den har vi egentligen inte så stor åsiktsskillnad, tycker jag.

Patrik Björck (S)

Anf. 40 Patrik Björck (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman! Låt mig vara väldigt tydlig på en punkt: Jag skryter inte med min fackliga erfarenhet. Jag bara berättar att jag lärde mig något av den, till skillnad från Jan Ericson.

När det gäller statsfinanserna kan man säga så här: Om jag blev arbetslös och drabbades av sänkt inkomst skulle jag givetvis kunna justera min ekonomi genom att sälja huset och därmed sänka mina lån. Det skulle kanske vara en klok åtgärd, men om jag inte hade någon inkomst skulle jag sakta men säkert bli fattigare och fattigare.

Om man som den moderatledda regeringen gjorde säljer av statliga tillgångar för att sänka statsskulden och samtidigt missköter finanserna så att inkomsterna blir lägre än utgifterna kommer landet sakta men säkert att bli fattigare och fattigare. Det är detta det handlar om.

Nu har vi en politik som gör att inkomsterna överstiger utgifterna, och då kan vi samtidigt som Sverige blir starkare också betala av på statsskulden på ett riktigt sätt. Det är skillnaden mellan våra två olika politikmodeller.

Man kan alltid fundera på om det absolut mest ekonomiskt lämpliga är att sälja av tillgångar och sänka skulder. Det kanske det kan vara ibland, jag vågar inte svara på det. Men det som på sikt stärker ett lands ekonomi är att inkomsterna överstiger utgifterna, och det är detta ni aldrig lyckas med.

Jan Ericson säger att han vet att hans arbetsmarknadspolitik fungerar. Jag och mina kamrater i socialdemokratin och arbetarrörelsen har ett stort ansvar att se till att det inte finns någon annan än Jan Ericson som tror det när valdagen kommer.

Anf. 41 Jan Ericson (M)

Fru talman! Detta blir nästan lite roligt. Dagens regering hade inte heller lyckats att ha överskott i statsfinanserna under finanskrisen. Det vet Patrik Björck. Det blir faktiskt en lite fånig diskussion. Inte heller skulle någon regering kunna misslyckas med att ha ett överskott i den starka världsekonomi som råder just nu. Det är så det ser ut, och det vet vi.

Låt mig påminna Patrik Björck om att även dagens regering säljer av bolag. Senast häromdagen meddelade Mikael Damberg att man säljer av ett apoteksbolag och använder de pengarna för att minska statsskulden. Så jobbar även denna regering; det är inget konstigt med det.

Låt mig säga något om pensionärerna. Ingen pensionärsgrupp i Sverige fick sänkt köpkraft under alliansåren, trots finanskrisen. Det har jag stämt av med RUT som har gjort en noggrann analys av det. Alla pensionärsgrupper oavsett inkomst fick stärkt köpkraft under finanskrisen, och den allra största förbättringen fick garantipensionärerna. Så såg det inte ut i övriga Europa. Där fick många pensionärer stora försämringar av sin köpkraft. Men det fick inte pensionärerna i Sverige tack vare att vi sänkte deras skatt. Det visar hur viktigt det är med skattesänkningar.

Det blir en lite ohederlig diskussion. Om vi inte hade genomfört jobbskatteavdragen hade vi haft ännu högre arbetslöshet under finanskrisen, och då hade det slagit ännu hårdare mot pensionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Patrik Björck vet också att uppräkningen av pensionerna släpar efter några år. De uppräkningar som har skett de senaste åren baseras på den ekonomiska utvecklingen de sista åren som Alliansen styrde. Dessutom var det vår budget som gällde 2015. Eftersom det släpar efter kan man inte bara jämföra enstaka år på det sätt som Patrik Björck gör. Då för man faktiskt en ohederlig diskussion.

Patrik Björck (S)

Anf. 42 Patrik Björck (S)

Fru talman! Jag tyckte att jag var tydlig med att jag inte fördömde att man sålde bolag. Jag sa bara att det kanske inte var det viktigaste som skilde vår politik åt.

Det viktigaste som skiljer vår politik åt är att vi får högre inkomster än utgifter och att vi då på sikt stärker den svenska ekonomin. Ni får alltid lägre inkomster än utgifter, och därför föröder ni alltid ekonomin. Det är den viktiga skillnaden.

Att jag vet att er arbetsmarknadspolitik inte fungerar har inget med finanskrisen att göra. Jag kan ge Jan Ericson rätt i att finanskrisen hade drabbat vilken regering som än hade suttit. Men har man en arbetsmarknadspolitik som utgår från analysen att arbetslöshet uppstår för att folk väljer att vara arbetslösa och man inför åtgärder för att folk ska välja att arbeta i stället kommer man alltid att misslyckas, Jan Ericson. Man kommer alltid att drabbas av försämrade intäkter och förödda statsfinanser. Det är för att själva politiken som sådan är felaktig.

Skälet till att vår politik alltid fungerar och att vi alltid har ordning och reda inte bara på arbetsmarknaden utan också i statsfinanserna är att vi har en analys som ligger mycket närmare verkligheten.

Jag är övertygad om att vi kan hitta saker som vi kan förbättra i vår framtida arbetsmarknadspolitik, men skillnaden, Jan Ericson, är att vi har en politik som utgår från en korrekt uppfattning om hur arbetslöshet uppstår. Det innebär att vi bekämpar arbetslösheten, ökar skatteintäkterna, bygger ut välfärden, investerar och skapar överskott som vi kan hantera kommande lågkonjunkturer med - till skillnad från högerpolitiken, som alltid misslyckas.

(Applåder)

Magnus Manhammar (S)

Anf. 43 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Det är en bra och klargörande debatt vi har här i dag.

Jag ska inleda med lite om de viktiga insatser som regeringen gör på arbetsmarknadsområdet. Det händer mycket positivt. Man gör till exempel om fem olika subventionerade anställningsformer till en: introduktionsjobb. Det förenklar mycket. Man höjer också successivt lönebidragen. På många sätt satsar man aktivt på att stärka och förbättra den svenska modellen och den svenska arbetsmarknaden. Till skillnad från med tidigare regeringar byggs detta nu ut bit för bit.

Fru talman! Regeringen anslår också 500 miljoner kronor till kommunerna och landstingen för att skapa fler extratjänster och få ut fler långtidsarbetslösa i arbete. Det är ett bra sätt att komma ut på arbetsmarknaden och få en kollektivavtalsenlig lön.

Under mandatperioden har vi satsat mycket pengar på en tryggare akassa. I den budget vi ska rösta om höjer vi också ersättningen till Samhall. Vi ordnar också så att det ska finnas möjlighet att ta lån till körkortsutbildning. Det är en viktig reform som gör att många som tidigare inte har haft råd att ta körkort kan ta körkort. Det kommer att göra stor skillnad för många människor i vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Vi satsar också mycket pengar på arbetslivet, och det har vi gjort under hela mandatperioden - över 100 miljoner till Arbetsmiljöverket och rätt mycket pengar till forskning, inte minst forskning om kvinnors arbetsmiljö. Vi satsar även på att försöka motverka den psykiska ohälsan, som har ökat under ganska lång tid.

Vi satsar också pengar på att starta en ny arbetsmiljömyndighet. Det som nämndes i debatten, ALI - Arbetslivsinstitutet, som fanns tidigare och som var världsledande, har saknats i Sverige och i världen. Nu skapas en liknande myndighet i Gävle, och tanken är att den ska jobba med liknande saker. Det blir inte exakt samma sak, men det är en arbetsmiljömyndighet som kommer att jobba med arbetsmiljökunskap.

Det görs många viktiga insatser. En av de viktigare, fru talman, är att man ser till att det blir rättvisa när det handlar om avdragsrätt för fackföreningsavgift. Det finns avdragsrätt när det gäller möjligheten att vara med i näringslivsorganisationer i dag. Det bör finnas avdragsrätt också för arbetstagarna, inte bara för arbetsgivarna. Det är en rättvisefråga och en viktig fråga för att stärka den svenska modellen i sig. Det är alltså en viktig insats som görs.

Jag är på många sätt stolt över den budget som ligger och den politik som drivs och som gör att Sverige byggs åt helt rätt håll. Vi stärker den svenska modell som finns.

Det är trots allt lucia i dag, och vi ska inte glömma att vi närmar oss jul. Vi ska ha det lite trevligt och en god stämning och känna att det är jul alldeles snart. Jag tänkte att vi skulle gå in på arbetsmarknadspolitik lite bredare. Jag har med mig två paket där det står lite mer om arbetsmarknadspolitik. Jag tänkte öppna dem, och så ska vi gå in på politiken och fördjupa oss ytterligare i den debatten.

Det första paketet är lite rött med en rosett på framsidan. I det finns en adventskalender om arbetsmarknadspolitiken genom historien, och inte vilken arbetsmarknadspolitik som helst utan Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik. Den som har varit med tidigare och kanske lyssnade på debatten för ungefär ett år sedan ser att detta är regifting, alltså en gåva som redan har getts. Det är kanske taskigt på ett sätt att ge samma sak igen, men om det är något som behövs och som är till nytta tycker jag att man kan göra det.

Jag tänkte att vi skulle försöka bringa lite klarhet. En av de stora utmaningarna i arbetsmarknadspolitiken just nu är var regeringens motståndare ställer sig och vilka förslag de har för att förstöra den svenska modellen och den arbetsmarknadsmodell som finns i dag.

Jag skulle säga att Sverigedemokraterna är den största fienden till den svenska modell som finns i dag. Den adventskalender som jag håller i beskriver detta och visar SD:s arbetsmarknadspolitik genom historien. Jag ska gå igenom det lite snabbt. Jag behöver inte göra det så långtgående nu eftersom jag gjorde det förra året.

Där beskrivs vad man tyckte om arbetsmarknadspolitiken 1988. Sverigedemokraterna skriver då att Sverige har en lång tradition av facklig verksamhet och att fackföreningar fyller en mycket viktig funktion i samhället. Det är väldigt fackligt vänligt, och det är förmodligen den svenska modellen man syftar på och som är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

När vi kommer fram till 1994 skriver man att Sverige har en lång tradition av facklig verksamhet. Det är fortfarande goda ord. Sedan lämnar man plötsligt den svenska modellen 1999. Det förändras en del. Då skriver man att i stället för att parterna på arbetsmarknaden ska göra upp om löner och avtal ska en ny riksmedlarmyndighet inrättas med uppgift att bedöma det årliga löneutrymmet. Det händer saker här: Man bryter med den svenska modellen.

Vi går vidare till 2007 och närmar oss nutid. Då vill Sverigedemokraterna avskaffa MBL, ha fler undantag i LAS och förbjuda fackliga stridsåtgärder. Man blir väldigt antifacklig och vill nästan avskaffa facket. Man skriver till och med att facket har för mycket makt i samhället och att den ska minskas. På 20 år blir det alltså väldigt olika.

År 2010 är man lite osäker. Då säger man att det viktiga är att tillvarata nationens samlade intressen och att avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta. Detta kan den göra ganska mycket beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge. Man kan tycka vad som helst om arbetsmarknaden.

Jag tycker att det är intressant att se denna historiska exposé och vad som händer i Sverigedemokraterna. År 2015 skriver man om vita-jobb-modellen och krav på kollektivavtal vid upphandling. Då känns det som att man är för den svenska modellen igen. Men för ungefär ett år sedan, när vi hade en debatt om detta, röstade man här i riksdagens kammare emot förslaget från 2016 om upphandling.

Jag funderar lite över vad Sverigedemokraterna tycker om arbetsmarknadspolitiken. Detta är ganska viktigt att veta när vi närmar oss ett valår - det är inte ens ett år kvar till valet.

Det år jag nu visar i adventskalendern är 2017, alltså nu. Vad tycker man då? Det var detta vi avslutade med förra gången. Detta undrade vi även när det gäller 2018, där vi också hade ett frågetecken.

Jag ägnade gårdagen åt att ta reda på vad Sverigedemokraterna vill i arbetsmarknadspolitiken. Nu har jag kanske förstört överraskningen, men det är detta som finns i julklapp nr 2. Vi ska fokusera på det.

Detta är en viktig debatt att ha. Det är viktigt för Sveriges medborgare att känna till vad Sverigedemokraterna går till val på. Arbetsmarknadspolitiken avgör vårt lands framtid, och det är trots allt den vi debatterar i dag.

Det jag nu håller i heter SD:s julkalender 2017 - Så tycker vi om arbetsmarknaden, i år i alla fall. Vi ska se. Det är tre delar som jag tycker är intressanta. Jag kollade på SD:s hemsida sd.se i går. Jag satt i ganska många timmar. Jag råder er som lyssnar på denna debatt att samtidigt kolla vad som står där direkt nu, live.

I SD:s principprogram som ligger på hemsidan står det: "Sverigedemokraterna försvarar grunderna i den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter genom förhandlingar gör upp om lönenivåer och andra centrala villkor." Man är verkligen för den svenska modellen i det principprogram som ligger på hemsidan. Då kanske en socialdemokrat eller någon från arbetarrörelsen blir lite trygg. Det finns uppenbarligen ett annat arbete här på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

I det arbetsmarknadspolitiska program som ligger bredvid principprogrammet på hemsidan - man får skrolla ned lite - står det: "Trygghet för såväl arbetstagare, arbetsgivare och arbetslösa har varit ledord i det som ofta kallas den svenska modellen. Den så kallade Saltsjöbadsandan har möjliggjort samsyn på arbetsmarknaden och i hög grad förhindrat allvarliga konflikter." Man är alltså väldigt positiv.

Man skriver också att Sverigedemokraterna vill återupprätta tryggheten på arbetsmarknaden, att människor ska kunna känna sig trygga och att det ska säkerställas att alla medborgare kan finna sin plats.

Det låter i det arbetsmarknadspolitiska programmet och i principprogrammet på många sätt som att man är för den svenska modellen. Men sedan går man in på själva sakfrågorna i programmen.

Lite längre ned i det arbetsmarknadspolitiska programmet står det att tryggheten kanske inte var så viktig ändå. Man vill göra undantag från turordningsreglerna, det vill säga lagen om anställningsskydd, som är en av de mest centrala delarna för att kunna känna säkerhet i dag på arbetsmarknaden. På hemsidan skriver man att man vill reformera den, men i själva verket vill man försämra den, göra den ihålig och förstöra den.

Man skriver att man vill stärka a-kassan, men i själva verket skriver man senare i sitt förslag att man vill stjäla a-kassan från fackföreningarna, som en gång i tiden startade a-kassan och som har den för att bygga upp ett stabilt stöd för de arbetslösa i landet. Den vill man flytta från fackföreningarna till staten.

Man vill också införa en typ av lärlingsjobb. I budgetmotionen, som också ligger på Sverigedemokraternas hemsida, skriver man om lärlingsjobben. Det är kanske en av de hårdaste attackerna mot den svenska modellen som man skriver om här.

Om den nya lärlingsanställningen skriver man: "Denna anställningsform innebär att arbetsgivaren är helt befriad från att betala arbetsgivaravgifter och lärlingsanställningen jämställs med en provanställning, det vill säga att arbetsgivaren inte kommer att dras till Arbetsdomstolen vid tvister. En minimilön per månad lagfästs". Detta är grova brott mot det som är den svenska modellen över huvud taget. Man gör de arbetare som ska ha den typ av lärlingsanställning som man vill införa rättslösa.

Det blir väldigt konstigt när man ena sekunden säger att man är för den svenska modellen medan man den andra sekunden lägger tydliga förslag som undergräver denna modell helt från grunden. Man drar undan mattan under hela modellen - den försvinner.

Jag undrar vad Sven-Olof Sällström tycker om dessa frågor. Jag ser att han har begärt replik, vilket gläder mig. Jag hade annars tänkt be om att det skulle bli Sven-Olof Sällströms julklapp till mig, att vi i alla fall i år kunde få ha ett replikskifte. Tidigare år har Sverigedemokraterna inte velat debattera dessa saker. Jag tycker att det är viktigt för Sveriges medborgare att känna till dem.

Min fråga till Sven-Olof Sällström är: Hur får ni egentligen ihop detta själva? Det som står på hemsidan om arbetsmarknadspolitiken är väldigt motsägelsefullt. Vilket av alla de ställningstaganden som finns i de olika programmen på SD:s hemsida är det korrekta ställningstagandet om arbetsmarknadspolitiken? Detta är min fråga till fråga till Sven-Olof Sällström.

(Applåder)

Anf. 44 Sven-Olof Sällström (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Fru talman och Magnus Manhammar! Jag säger som Magnus och Brasse: Fel, fel, fel! Vi börjar där. Jag kan naturligtvis inte ta ansvar för allt som hände före min tid i partiet. Jag misstror inte din beskrivning, fast ändå lite grann eftersom din beskrivning av nuläget inte heller överensstämmer med verkligheten. Jag har varit arbetsmarknadspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna sedan 2010, och vi har alltid stått upp för den svenska modellen.

Din beskrivning av upphandlingsdebaclet från den socialdemokratiska regeringen 2016 stämmer inte heller. Ni lade fram ett undermåligt lagstiftningsförslag och fick komma tillbaka till riksdagen, och sedan fick ni igenom det. Det är så man egentligen ska beskriva verkligheten, eller hur? Det var så det såg ut.

Ja, det stämmer: Vi vill ha fem undantag i stället för två. Det är den enda punkt jag egentligen kan ge dig rätt på.

När det gäller a-kassan är det för mig helt obegripligt hur ni som ett arbetarparti kan anse att alla inte ska omfattas av a-kassan. I dag är a-kassan till mer än 90 procent skattefinansierad, alltså inte finansierad via avgiften. Om man inte har gått med i a-kassan och betalat sin egen lilla avgift själv är man inte berättigad till a-kassa även om man har uppfyllt villkoren för den, vilket för mig är helt otroligt. Självklart ska a-kassan vara allmän, gälla alla och vara en del av socialförsäkringssystemet. Jag förstår inte hur ni socialdemokrater kan tycka att det är fel. Jag blir upprörd! Det måste vara en självklarhet för Socialdemokraterna att vilja att alla ska omfattas av a-kassan. Fel, fel, fel!

När det gäller lärlingsanställningarna är det en utbildningsinsats. I stället för att sitta och plugga fem dagar i veckan i en skola, kanske ha CSN-lån eller gå på en gymnasieskola kan man få en lärlingsanställning. Man får fortfarande CSN-lån eller försörjningsstöd, om man har det, eller så försörjs man av sina föräldrar, men man får en liten gratifikation för att man är på en arbetsplats och utför ett arbete åt arbetsgivaren. Skulle det vara fel?

Magnus Manhammar (S)

Anf. 45 Magnus Manhammar (S)

Fru talman! Tack för svaret, Sven-Olof! Det är jättebra att du förklarar det här, för det är intressant att höra era åsikter om det.

När det handlar om a-kassan hoppades jag att Sven-Olof Sällström skulle ha någon typ av kunskaper om hur det ser ut när den på olika sätt inte tillhör fackföreningarna. Om man kollar i resten av Europa, där a-kassan i många länder har tagits ifrån fackföreningarna, ser man att anslutningsgraden till facket minskar till 20-30 procent. Om det är en så låg anslutningsgrad till facket kan man inte ha kollektivavtal, och då är egentligen den svenska modellen över. Det är det som är den faktiska konsekvensen av att gå över till statlig a-kassa. Jag kan förstå att det kanske är Sverigedemokraternas mål, men då tycker jag att man ska vara ärlig med det och säga att man är ute efter att slå sönder den svenska modellen.

I den nya valfilm som Sverigedemokraterna presenterade för drygt två veckor sedan pekar man ut just LO som en av huvudmotståndarna. Man visar en bild på LO:s centrala kansli här i Stockholm och säger att konflikterna i samhället står mellan er och oss - och så visar man en bild på Jimmie Åkesson. Det är LO som på något sätt verkar vara en huvudmotståndare för Sverigedemokraterna. Jag undrar varför det egentligen är så. Är det för att det var LO som förde in demokrati i det här landet? Är det för att LO står för arbetarnas rättigheter? Är det något annat skäl, som att LO står för jämlikhet? Eller vad är det egentligen som är skälet till att Sverigedemokraterna är emot LO? Man kan fundera på det ganska många gånger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Man kan också läsa andra motioner från Sverigedemokraterna här i riksdagen där ni talar om att vara emot sympatiåtgärder, till exempel. En av dina partikamrater, Markus Wiechel, har till exempel uttalat sig negativt om detta. Er gruppledare Mattias Karlsson, som tidigare vikarierade som partiledare för Jimmie Åkesson, har skrivit en motion om att avskaffa första maj eftersom han menar att första maj har en splittrande inverkan på befolkningen. Att bry sig om arbetarnas rättigheter är alltså enligt Mattias Karlsson att splittra folkgemenskapen.

Jag upplever att Sverigedemokraterna har en illvilja mot LO och att det är Sveriges mest arbetarfientliga parti.