Utgiftsområde 15 Studiestöd (Betänkande 2005/06:UbU2 Utbildningsutskottet)

Anf. 270 Peter Danielsson (M)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi moderater naturligtvis står bakom de reservationer vi har, men av respekt för kammarens ledamöters tid yrkar jag bifall endast till reservation 1. Fru talman! Studiemedelssystemet spelar en viktig roll för att göra det möjligt för människor att studera. Det nuvarande studiemedelssystemet har dock många brister. CSN:s dubbla monopol som beslutande myndighet och som utbetalare gör att systemet inte är särskilt flexibelt. Det uppmuntrar inte heller till individuella lösningar utan snarare till att låna maximalt. Dessutom är servicenivån till studenterna, som det alltid blir i monopolverksamheter, bristfällig. Det är dessutom orimligt att studenter som vill arbeta under sommaren eller parallellt med studierna ska straffas ekonomiskt för det. Därmed bidrar fribeloppsgränsen till onödigt hög skuldsättning för studenterna. Det är även problematiskt att systemet i princip helt bortser från att det finns olika sätt att finansiera studier på. Insikten att statliga lån för heltidsstudier inte är den enda finansieringsformen för studier lyser med sin frånvaro. En del studenter vill arbeta och studera men hindras av dagens regler för fribelopp. En del, främst äldre, studerande har sparat ihop pengar som de använder för att finansiera sina studier. Andra väljer att studera på deltid eller vid sidan av sitt arbete. Ytterligare andra har amorterat på sina huslån och har där ett ekonomiskt utrymme för studier. Dessvärre för inte utskottsmajoriteten några resonemang kring hur studiemedelssystemet skulle kunna kombineras med olika finansieringsmöjligheter. Fru talman! Det är dags att sluta lappa och laga i ett studiemedelssystem med många brister. Därför vill vi moderater ge en parlamentarisk utredning i uppdrag att se över hela studiefinansieringssystemet och komma med förslag till ett nytt studiemedelssystem. I arbetet med ett sådant nytt system är det framför allt viktigt att systemet blir ekonomiskt hållbart och överblickbart både för den enskilde studenten och för samhället. Vi tycker också att det är viktigt att en investering i form av tid och pengar i högre utbildning även lönar sig ekonomiskt. Ett sätt att bidra till högre lönsamhet är att se till att försöka hålla nere studenternas skuldsättning. Därför vill vi moderater dels ge utrymme för fler individuellt anpassade lösningar genom att konkurrensutsätta CSN, dels avskaffa fribeloppsgränsen så att det blir möjligt att arbeta under tiden man pluggar och därmed kunna ta ut mindre studiemedel. Vi tycker vidare att återbetalningsprincipen är viktig, det vill säga att skulderna ska betalas tillbaka. Dessvärre bidrar det nuvarande systemet snarare till ökad skuldsättning och därmed ökade svårigheter för den enskilde att kunna betala tillbaka studielånet. I dag ligger studielån på flera hundra miljoner kronor hos kronofogden för indrivning. Avslutningsvis, fru talman, bör en sådan utredning också särskilt titta på hur systemets flexibilitet kan öka avseende antalet studerade veckor för längre utbildningar och antalet månader med studiemedel per år. Exempelvis visar en undersökning som Medicine Studerandes Förbund har gjort att nästan 50 % av studenterna på läkarprogrammet har studerat minst en termin innan de påbörjade sin fem och ett halvt år långa medicinutbildning. Det gör det svårt att klara av utbildningen inom de sex år som man har rätt till studiemedel. Därför tycker vi att dagens stenhårda 240-veckorsgräns bör ses över.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 271 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag tänkte att vi nu skulle ha en snabb tävling här i kammaren och utse tio års största ekonomiska förlorare. Det är inte så lätt att göra sådan tävling. I princip alla grupper i samhället har ju fått det bättre ekonomiskt de senaste tio åren - privatanställda, offentliganställda, pensionärer och så vidare. Det slutar nog med att vi bara har en enda kandidat, en kandidat som är nominerad av oberoende institut och organisationer, och det är gruppen studenter. Vilken är då juryns motivering? Jo, under tio år har studenterna lyckats hålla en långsiktigt negativ trend. Med stöd från den socialdemokratiska regeringens långsiktiga arbete med att urgröpa studiemedlens värde har man med enkelhet lyckats inta platsen som decenniets största loser. Det blir alltså studenterna som vinner. Detta visar också en undersökning som Göteborgs-Posten nyligen gjort. Man konstaterar där att många delar av studenternas kostnader har stigit. Som exempel tar man upp att biobiljetter har blivit dyrare, hyrorna har blivit högre, till och med glassen har blivit dyrare - naturligtvis omräknat till dagens penningvärde. Studiemedlen har dock blivit mer än en tusenlapp lägre under denna period. Inkomsterna har alltså inte höjts. De har inte heller legat still, som det sagts att de skulle göra, utan de har faktiskt sänkts för de flesta studenter. Hur kunde det bli så här? Det vet man inte riktigt. I alla fall vet inte jag, men man kan ju ha sina spekulationer. Studenterna är ingen stark supportergrupp till den sittande regeringen och Socialdemokraterna. Socialdemokratiska ledamöter i utbildningsutskottet har till och med sagt rakt ut i debatter att studenterna inte är någon prioriterad grupp. Där kanske vi också hittar förklaringen. Vi ser nämligen också en väldigt tydlig politisk skillnad. Oavsett vilken syn på rättvisa man har tycker inte jag att studenterna ska behöva få det sämre. Studenterna är vårt framtidshopp i Sverige. De är väldigt viktiga för att vi ska kunna möta globaliseringens utmaningar och faktiskt göra globaliseringen till en möjlighet och inte bara ett hot som den är i dag. Vi säger därför att vi vill ge en kompensation för detta. Vi vill börja med att i alla fall göra en höjning av totalbeloppet med 400 kr, med samma fördelning mellan bidrag och lån som tidigare. Vi vill också att studerande med barn ska ha möjlighet att kunna få ett extralån på 3 000 kr om man har det väldigt tufft att få ekonomin att gå ihop. För att möta globaliseringen brukar vi i Folkpartiet lyfta fram tre stycken "f": flitighet, finurlighet och företagsamhet. Finurlighet och företagsamhet har vi debatterat tidigare. Särskilt i den föregående debatten pratade vi mycket om utbildningen. Jag tänkte bara kort uppehålla mig vid flitigheten, som jag tror är väldigt viktig för att vi ska kunna klara av utmaningen. Svenskar behöver faktiskt bli lite flitigare. Det gäller också synen på detta. Studenter som i dag jobbar och sliter samtidigt som de studerar kanske gör det för att sätta lite guldkant på tillvaron. 6 916 kr varje månad, varav en stor del är lån, är ju inte någon dans på rosor precis. Man kan mycket väl förstå att en del studenter vill göra så. Det finns också en del som inte vill sätta sig särskilt mycket i skuld och därför försöker jobba samtidigt som de studerar. De som gör det straffas i alla fall många gånger i dag. Det finns en fribeloppsgräns som gör att de som faktiskt jobbar och sliter straffas. Den vill vi avskaffa, men till en början höja kraftigt. Vi vill också ge en examensbonus till den som tar sin examen på ett program genom att man då skriver av en del av studieskulderna. Vi liberaler tror på den typen av morötter och att flitigheten måste uppmuntras. Det vi kan göra i riksdagen och i staten, fru talman, är att ge förutsättningar för individen. Men alla individer har ett eget ansvar. Du och du och du, alla har ni ett eget ansvar. Det kan man aldrig ta bort. Det är vi mycket medvetna om. Jag vill också yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 272 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Så är det dags för ännu en utgiftsområdesdebatt om studiestödet, den fjärde och sista för mandatperioden. Det är lätt att sammanfatta och konstatera: På studiemedelsfronten intet nytt. Oppositionen å sin sida gör upprepade försök att intressera makthavarna för nya tankar. Och vem vet, någon gång kanske den beryktade droppen ändå urholkar stenen. Eller så kommer folket att lyfta bort makthavarna från deras taburetter. Mycket lite har hänt från Socialdemokraternas och stödpartiernas sida de senaste åren. Jo, förresten, efter det att Kristdemokraterna lagt fram ett förslag om finansierat barntillägg för studenter med barn lossnade det och ett liknande förslag kom till slut från regeringen. Det var ju bra, fast det tog en del tid. Kristdemokraterna ville också i den frågan lyfta fram barnperspektivet. Inriktningen borde ha varit att barntillägget ges med samma nivå till alla barn. Kristdemokraterna har i år, i likhet med tidigare år, finansierade förslag för 2006. På längre sikt vill vi se en annan inriktning än den nuvarande rödgröna koalitionens. Eftersom Kristdemokraterna och övriga i Allians för Sverige är skeptiska till regeringens högskolepolitik och i motsats till vänsterkrafterna vill se en högre utbildning med kvalitet för alla avvisar vi den till synes fiktiva platsökningen i högskolan, och därmed minskar också vårt anslag till studiemedelssystemet. Parallellt med detta vill vi se ett antal satsningar och framför allt nya tankar inför kommande år. Kristdemokraterna vill ju se ett kunskapssamhälle där alla får chansen, där alla får vara med. Då är studiemedelssystemet ett verktyg. Fru talman! I dag lider många studenter av ekonomisk stress. En undersökning i september i år visade att 55 % av studenterna oroar sig för sin ekonomi, att 70 % går plus minus noll, att 50 % fruktar arbetslöshet och att 20 % jobbar svart. Det är skrämmande siffror för den som har ambitionen om ett kunskapssamhälle för alla. Föreningssparbanken har i sin statistik visat att studenternas ekonomi urholkats med 40 % på grund av de stigande bostadskostnaderna under senare år. Skandiabanken visar i sin prognos att studenterna kan bli förlorare 2006. För oss kristdemokrater är studenternas trygghet en av de hörnpelare som den högre utbildningen vilar på. Studiestödssystemet ska se människan. Det ska vara smart och effektivt upplagt och uppmuntra till personligt ansvarstagande. Problemet i dag är att de höga skatterna, låga löner för akademiker och återbetalningsvillkor som inte tar hänsyn till den betalandes livssituation leder till att det inte lönar sig att studera. Varför ska en ung människa bli lärare, sjuksköterska eller bibliotekarie när samhället signalerar att det är fel väg att gå? Det senaste decenniet har glädjande nog fler studenter med icke-traditionell bakgrund hittat till högskolan. Andelen äldre studenter har ökat. Var femte student har barn. Men fortfarande finns murar som låser studenter ute från högskolan och försvårar vardagslivet. Det handlar i hög grad om de sociala trygghetssystemen som är formade utifrån en gammal stereotyp bild av studenter, inte utifrån dagens heterogena studentgrupper. Ett exempel på en sådan mur är åldergränsen för studiemedel, som Kristdemokraterna vill höja till 55 år redan den 1 januari 2006. Fru talman! Det ska börjas i tid. Flit och ansvarstagande ska uppmuntras. Studiebidraget till gymnasieelever är en signal om att studier är viktiga. Kristdemokraterna anser att det ska höjas till 1 050 kr per månad. Denna förändring bör träda i kraft den 1 januari 2007. En elev som skolkar ska naturligtvis få sitt bidrag indraget efter att föräldrarna har fått information om skolket, även om eleven skulle ha fyllt 18 år. Vi vill också se över reglerna för inackorderingstillägget. Fler av de fristående gymnasieskolorna får ju ett förhållandevis stort antal ansökningar från intresserade ungdomar på andra orter i Sverige. Dessa får inte alltid inackorderingstillägget, vilket kan bidra till att skolvalet blir en klassfråga. Det vill vi ändra på. Vi avvisar det så kallade korttidsstudiestödet. Lika självklart är det för oss och övriga i Allians för Sverige att uppmuntra riktiga jobb. Därav borttagandet av det så kallade rekryteringsbidraget. I våra förslag till riksdagen vill vi också se en rad andra åtgärder. Studiemedel är till exempel inte grundande för sjukförsäkringen. Studenter är också de enda som har 30 dagars karenstid. Varför? Studier i mer begränsad omfattning kan vara den bästa chansen att komma tillbaka till vardagslivet för en student som varit sjuk. Därför borde det vara möjligt för en student att vara deltidssjukskriven. Förra veckan föreslog Försäkringskassan och CSN det. Kristdemokraterna har drivit det länge, och regeringen har antytt att det ska bli en ändring. När, eller om, kommer den? Det lackar nu mot jul. Även studenter har rätt att fira jul. För många som lever på marginalen är lösningen att jobba extra. Då straffas de, eftersom det finns ett tak för hur mycket de får tjäna. Lösningen för många är att arbeta svart. Svarta pengar får ju studiemedelssystemet aldrig nys om. Det får inte heller skattemyndigheten eller Försäkringskassan. Med ett avskaffat fribelopp kan studenterna dryga ut kassan och minimera studieskulderna efter bästa förmåga, utan att staten rycker maten från bordet. Fru talman! Studiemedelsområdet behöver en nytändning för att kunskapssamhället ska bli möjligt så att alla i Sverige får sina drömmar förverkligade, i ett Sverige där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Jag står givetvis bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag enbart bifall till reservation nr 2.

Håkan Larsson (C)

Anf. 273 Håkan Larsson (C)

Fru talman, i denna sena timma! Högre utbildning är och ska vara en god investering, både för den enskilda studenten och för samhället. Eftersom det är en långsiktig investering i tillväxt och utveckling måste det vara en självklarhet att samhället bidrar på ett bra sätt för att finansiera studierna. Dessutom gäller det för samhället att se till att det finns en hög kvalitet på utbildningen så att unga människor känner att de vill satsa fyra fem år av sitt liv på att investera i en bra utbildning. Dagens studiestödssystem ger många möjlighet att studera. Det är ju jättebra. Men det är definitivt inte fulländat. För personer som utbildar sig till yrken där löneläget är förhållandevis lågt kan det bli tufft att klara av återbetalningen av studieskulden. Därför måste ansträngningar göras för att utveckla systemet så att den sociala snedrekryteringen kan minska. I dag kan en heltidsstuderande få högst 6 900 kr i månaden i studiebidrag och studielån, som vi hörde här tidigare. Det är pengar som ska räcka till studentens samtliga kostnader. Vi hörde också att Föreningssparbanken har räknat ut att studenternas standard har sänkts med upp till 40 % under de senaste 15 åren, främst på grund av ökande boendekostnader. Det är inte ovanligt att mer än hälften av studiemedlen går till boendet, och då blir det inte mycket kvar till övrig konsumtion. Därför tycker också vi i Centerpartiet att det borde vara läge att utreda ett nytt reformerat studiestödssystem. Vi har sedan länge haft inriktningen och målsättningen att försöka skapa ett system där bidrag och lån utgör vardera 50 %. Parallellt med ett reformerat studiestödssystem är det viktigt att studenter och forskarstuderande får bättre tillgång till de sociala trygghetssystemen, sjukförsäkringssystemet, bostadsbidrag och så vidare. Även på det här området finns det behov av en bred parlamentarisk utredning där också studenterna själva är representerade. Jag vill också något kommentera vårt särskilda yttrande där det framgår att Centerpartiet i en överenskommelse inom Allians för Sverige har anslutit sig till uppfattningen att rekryteringsbidraget för vuxenstudier ska avskaffas. Det kan te sig lite konstigt eftersom vi har stött detta system tidigare, och det kan självfallet diskuteras. Men i det läge vi befinner oss har vi prioriterat arbetet med att skapa fler riktiga jobb i företagen genom satsningen på de så kallade nystartsjobben som också riktar sig till personer som är arbetslösa, det vill säga ungefär samma målgrupp som för rekryteringsbidraget. Genom den här satsningen räknar man med att kunna skapa 50 000 nya jobb, och det är ju en väldigt viktig målsättning. I nuläget är det viktigt att prioritera fler riktiga jobb, de här nystartsjobben, för den här målgruppen, pressa ned arbetslösheten och få fler människor i jobb. För övrigt kan ju den som vill studera fortfarande göra det på samma villkor som övriga studerande.

Jan Björkman (S)

Anf. 274 Jan Björkman (S)

Fru talman! Ett bra studiestödssystem är en av de viktigaste förutsättningarna för att människor ska kunna förverkliga sina studiedrömmar och därmed bidra till såväl sin egen som samhällets utveckling. Sverige har i ett internationellt perspektiv ett bra studiestödssystem, och satsningar på studiestöd prioriteras i budgetsammanhang. För 2006, det vill säga det budgetår som vi nu debatterar, är Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet överens om att anslå drygt 22 miljarder till detta angelägna område. De borgerliga partiernas satsning är drygt 2 miljarder lägre. Även om studiestödet är bra, är det inte så bra att det inte kan bli bättre. Ett antal förbättringar genomförs också under det kommande budgetåret. Ett särskilt tilläggsbidrag för studerande med barn införs redan från den 1 januari. Bidraget ska vara generellt och lämnas till studerande som har studiemedel eller rekryteringsbidrag och som har vårdnad om barn till och med det kalenderår som barnet fyller 18 år. Beloppet uppgår till ungefär 500 kr per månad för ett barn och bortåt 1 000 kr per månad om man har tre barn. Barntillägget var också en av de saker som utlovades i det så kallade 121-punktsprogrammet som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet kom överens om efter valet. Därmed är också ett vallöfte infriat. En annan förändring och förbättring i årets budget är att möjligheterna för äldre att studera förbättras. Åldersgränsen för att kunna studera med studiemedel höjs från 50 till 54 år från och med den 1 juli 2006. De här förändringarna ökar anslagsbeloppet med drygt ½ miljard. Andra faktorer som ökar beloppet och som har nämnts är ett ökat antal studenter i KY och på högskolan. När vi hade förra årets budgetdebatt pekade jag på skillnaderna i syn på studiestödet på den borgerliga sidan där Moderaterna och Folkpartiet stod för ganska brutala nedskärningar medan Kristdemokraternas och Centerpartiets budgetalternativ låg nära socialdemokratins. I år har skillnaderna på den borgerliga sidan minskat. Tyvärr får jag konstatera att det i huvudsak har skett genom att Kristdemokraterna och Centern har anslutit sig till Moderaternas och Folkpartiets syn på studiestöd. Den största förändringen är att Kristdemokraterna och Centern - som hittills har värnat rekryteringsbidraget, och Centern har till och med något år haft högre belopp än regeringen - nu helt sonika vill avskaffa bidraget. Rekryteringsbidraget inrättades 2003. Det riktar sig till personer som är 25 år eller äldre, som har kort tidigare utbildning, är eller riskerar att bli arbetslösa eller på grund av funktionshinder behöver extra tid för att uppnå studiemålen. Detta bidrag vill nu de borgerliga partierna gemensamt ta bort. Det är värt att komma ihåg att det i dag är 26 300 personer ungefär som studerar med rekryteringsbidrag och som skulle bli utan ett sådant om det borgerliga alternativet skulle genomföras. Det skulle vara en allvarlig försämring av människors möjligheter att skaffa sig en ny kompetens. Jag beklagar att Kristdemokraterna och Centern nu har intagit denna hållning. I övrigt är det värt att notera att Moderaterna i sitt budgetförslag talar om en harmonisering av bidragsnivån i studiestödet till 34 ½ %, och detta är nytt. I klartext betyder den här harmoniseringen att den som nu läser in sin gymnasiekompetens blir av med ungefär 3 000 kr i bidrag per månad. Det är ett hårt slag mot de vuxenstuderande. Harmoniseringen betyder alltså en försämring. Huruvida Folkpartiet står fast vid sin sänkning på 1 500 kr per månad som man tidigare har föreslagit är oklart. Jag har kunna läsa ut det av budgetalternativet. Moderaterna och Kristdemokraterna tar bort korttidsstudiestödet, trots att det är framgångsrikt och nästan 17 000 personer deltar i de studierna. Folkpartiet vill minska det med två tredjedelar, och Centern vill ha det kvar. Det är således olika uppfattningar inom de borgerliga partierna i synen på korttidsstudiestödet och därmed också när det gäller de korttidsutbildades villkor. Jag sade kanske inte tidigare att Moderaterna också har motsatt sig höjningen av barntillägget och höjningen av åldersgränsen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att den borgerliga politiken, som nu har samordnats i högre utsträckning än tidigare på det här området, missgynnar arbetslösa, funktionshindrade och korttidsutbildade. Särskilt hårt slår förändringarna mot kvinnor som i särskilt hög utsträckning använder de här studiestöden men också mot personer med annan etnisk bakgrund än svensk, och det gäller framför allt korttidsstudiestödet. Det känns skönt att företräda ett budgetalternativ som saknar besparingar och som i stället innehåller ytterligare förbättringar av studiestödet för att främja det livslånga lärandet. Fru talman! I denna sena timme ber jag att få yrka bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande och avslag på de reservationer som är fogade till detta betänkande.

Peter Danielsson (M)

Anf. 270 Peter Danielsson (M)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att vi moderater naturligtvis står bakom de reservationer vi har, men av respekt för kammarens ledamöters tid yrkar jag bifall endast till reservation 1. Fru talman! Studiemedelssystemet spelar en viktig roll för att göra det möjligt för människor att studera. Det nuvarande studiemedelssystemet har dock många brister. CSN:s dubbla monopol som beslutande myndighet och som utbetalare gör att systemet inte är särskilt flexibelt. Det uppmuntrar inte heller till individuella lösningar utan snarare till att låna maximalt. Dessutom är servicenivån till studenterna, som det alltid blir i monopolverksamheter, bristfällig. Det är dessutom orimligt att studenter som vill arbeta under sommaren eller parallellt med studierna ska straffas ekonomiskt för det. Därmed bidrar fribeloppsgränsen till onödigt hög skuldsättning för studenterna. Det är även problematiskt att systemet i princip helt bortser från att det finns olika sätt att finansiera studier på. Insikten att statliga lån för heltidsstudier inte är den enda finansieringsformen för studier lyser med sin frånvaro. En del studenter vill arbeta och studera men hindras av dagens regler för fribelopp. En del, främst äldre, studerande har sparat ihop pengar som de använder för att finansiera sina studier. Andra väljer att studera på deltid eller vid sidan av sitt arbete. Ytterligare andra har amorterat på sina huslån och har där ett ekonomiskt utrymme för studier. Dessvärre för inte utskottsmajoriteten några resonemang kring hur studiemedelssystemet skulle kunna kombineras med olika finansieringsmöjligheter. Fru talman! Det är dags att sluta lappa och laga i ett studiemedelssystem med många brister. Därför vill vi moderater ge en parlamentarisk utredning i uppdrag att se över hela studiefinansieringssystemet och komma med förslag till ett nytt studiemedelssystem. I arbetet med ett sådant nytt system är det framför allt viktigt att systemet blir ekonomiskt hållbart och överblickbart både för den enskilde studenten och för samhället. Vi tycker också att det är viktigt att en investering i form av tid och pengar i högre utbildning även lönar sig ekonomiskt. Ett sätt att bidra till högre lönsamhet är att se till att försöka hålla nere studenternas skuldsättning. Därför vill vi moderater dels ge utrymme för fler individuellt anpassade lösningar genom att konkurrensutsätta CSN, dels avskaffa fribeloppsgränsen så att det blir möjligt att arbeta under tiden man pluggar och därmed kunna ta ut mindre studiemedel. Vi tycker vidare att återbetalningsprincipen är viktig, det vill säga att skulderna ska betalas tillbaka. Dessvärre bidrar det nuvarande systemet snarare till ökad skuldsättning och därmed ökade svårigheter för den enskilde att kunna betala tillbaka studielånet. I dag ligger studielån på flera hundra miljoner kronor hos kronofogden för indrivning. Avslutningsvis, fru talman, bör en sådan utredning också särskilt titta på hur systemets flexibilitet kan öka avseende antalet studerade veckor för längre utbildningar och antalet månader med studiemedel per år. Exempelvis visar en undersökning som Medicine Studerandes Förbund har gjort att nästan 50 % av studenterna på läkarprogrammet har studerat minst en termin innan de påbörjade sin fem och ett halvt år långa medicinutbildning. Det gör det svårt att klara av utbildningen inom de sex år som man har rätt till studiemedel. Därför tycker vi att dagens stenhårda 240-veckorsgräns bör ses över.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 271 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Jag tänkte att vi nu skulle ha en snabb tävling här i kammaren och utse tio års största ekonomiska förlorare. Det är inte så lätt att göra sådan tävling. I princip alla grupper i samhället har ju fått det bättre ekonomiskt de senaste tio åren - privatanställda, offentliganställda, pensionärer och så vidare. Det slutar nog med att vi bara har en enda kandidat, en kandidat som är nominerad av oberoende institut och organisationer, och det är gruppen studenter. Vilken är då juryns motivering? Jo, under tio år har studenterna lyckats hålla en långsiktigt negativ trend. Med stöd från den socialdemokratiska regeringens långsiktiga arbete med att urgröpa studiemedlens värde har man med enkelhet lyckats inta platsen som decenniets största loser. Det blir alltså studenterna som vinner. Detta visar också en undersökning som Göteborgs-Posten nyligen gjort. Man konstaterar där att många delar av studenternas kostnader har stigit. Som exempel tar man upp att biobiljetter har blivit dyrare, hyrorna har blivit högre, till och med glassen har blivit dyrare - naturligtvis omräknat till dagens penningvärde. Studiemedlen har dock blivit mer än en tusenlapp lägre under denna period. Inkomsterna har alltså inte höjts. De har inte heller legat still, som det sagts att de skulle göra, utan de har faktiskt sänkts för de flesta studenter. Hur kunde det bli så här? Det vet man inte riktigt. I alla fall vet inte jag, men man kan ju ha sina spekulationer. Studenterna är ingen stark supportergrupp till den sittande regeringen och Socialdemokraterna. Socialdemokratiska ledamöter i utbildningsutskottet har till och med sagt rakt ut i debatter att studenterna inte är någon prioriterad grupp. Där kanske vi också hittar förklaringen. Vi ser nämligen också en väldigt tydlig politisk skillnad. Oavsett vilken syn på rättvisa man har tycker inte jag att studenterna ska behöva få det sämre. Studenterna är vårt framtidshopp i Sverige. De är väldigt viktiga för att vi ska kunna möta globaliseringens utmaningar och faktiskt göra globaliseringen till en möjlighet och inte bara ett hot som den är i dag. Vi säger därför att vi vill ge en kompensation för detta. Vi vill börja med att i alla fall göra en höjning av totalbeloppet med 400 kr, med samma fördelning mellan bidrag och lån som tidigare. Vi vill också att studerande med barn ska ha möjlighet att kunna få ett extralån på 3 000 kr om man har det väldigt tufft att få ekonomin att gå ihop. För att möta globaliseringen brukar vi i Folkpartiet lyfta fram tre stycken "f": flitighet, finurlighet och företagsamhet. Finurlighet och företagsamhet har vi debatterat tidigare. Särskilt i den föregående debatten pratade vi mycket om utbildningen. Jag tänkte bara kort uppehålla mig vid flitigheten, som jag tror är väldigt viktig för att vi ska kunna klara av utmaningen. Svenskar behöver faktiskt bli lite flitigare. Det gäller också synen på detta. Studenter som i dag jobbar och sliter samtidigt som de studerar kanske gör det för att sätta lite guldkant på tillvaron. 6 916 kr varje månad, varav en stor del är lån, är ju inte någon dans på rosor precis. Man kan mycket väl förstå att en del studenter vill göra så. Det finns också en del som inte vill sätta sig särskilt mycket i skuld och därför försöker jobba samtidigt som de studerar. De som gör det straffas i alla fall många gånger i dag. Det finns en fribeloppsgräns som gör att de som faktiskt jobbar och sliter straffas. Den vill vi avskaffa, men till en början höja kraftigt. Vi vill också ge en examensbonus till den som tar sin examen på ett program genom att man då skriver av en del av studieskulderna. Vi liberaler tror på den typen av morötter och att flitigheten måste uppmuntras. Det vi kan göra i riksdagen och i staten, fru talman, är att ge förutsättningar för individen. Men alla individer har ett eget ansvar. Du och du och du, alla har ni ett eget ansvar. Det kan man aldrig ta bort. Det är vi mycket medvetna om. Jag vill också yrka bifall till reservation 3 i betänkandet.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 272 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Så är det dags för ännu en utgiftsområdesdebatt om studiestödet, den fjärde och sista för mandatperioden. Det är lätt att sammanfatta och konstatera: På studiemedelsfronten intet nytt. Oppositionen å sin sida gör upprepade försök att intressera makthavarna för nya tankar. Och vem vet, någon gång kanske den beryktade droppen ändå urholkar stenen. Eller så kommer folket att lyfta bort makthavarna från deras taburetter. Mycket lite har hänt från Socialdemokraternas och stödpartiernas sida de senaste åren. Jo, förresten, efter det att Kristdemokraterna lagt fram ett förslag om finansierat barntillägg för studenter med barn lossnade det och ett liknande förslag kom till slut från regeringen. Det var ju bra, fast det tog en del tid. Kristdemokraterna ville också i den frågan lyfta fram barnperspektivet. Inriktningen borde ha varit att barntillägget ges med samma nivå till alla barn. Kristdemokraterna har i år, i likhet med tidigare år, finansierade förslag för 2006. På längre sikt vill vi se en annan inriktning än den nuvarande rödgröna koalitionens. Eftersom Kristdemokraterna och övriga i Allians för Sverige är skeptiska till regeringens högskolepolitik och i motsats till vänsterkrafterna vill se en högre utbildning med kvalitet för alla avvisar vi den till synes fiktiva platsökningen i högskolan, och därmed minskar också vårt anslag till studiemedelssystemet. Parallellt med detta vill vi se ett antal satsningar och framför allt nya tankar inför kommande år. Kristdemokraterna vill ju se ett kunskapssamhälle där alla får chansen, där alla får vara med. Då är studiemedelssystemet ett verktyg. Fru talman! I dag lider många studenter av ekonomisk stress. En undersökning i september i år visade att 55 % av studenterna oroar sig för sin ekonomi, att 70 % går plus minus noll, att 50 % fruktar arbetslöshet och att 20 % jobbar svart. Det är skrämmande siffror för den som har ambitionen om ett kunskapssamhälle för alla. Föreningssparbanken har i sin statistik visat att studenternas ekonomi urholkats med 40 % på grund av de stigande bostadskostnaderna under senare år. Skandiabanken visar i sin prognos att studenterna kan bli förlorare 2006. För oss kristdemokrater är studenternas trygghet en av de hörnpelare som den högre utbildningen vilar på. Studiestödssystemet ska se människan. Det ska vara smart och effektivt upplagt och uppmuntra till personligt ansvarstagande. Problemet i dag är att de höga skatterna, låga löner för akademiker och återbetalningsvillkor som inte tar hänsyn till den betalandes livssituation leder till att det inte lönar sig att studera. Varför ska en ung människa bli lärare, sjuksköterska eller bibliotekarie när samhället signalerar att det är fel väg att gå? Det senaste decenniet har glädjande nog fler studenter med icke-traditionell bakgrund hittat till högskolan. Andelen äldre studenter har ökat. Var femte student har barn. Men fortfarande finns murar som låser studenter ute från högskolan och försvårar vardagslivet. Det handlar i hög grad om de sociala trygghetssystemen som är formade utifrån en gammal stereotyp bild av studenter, inte utifrån dagens heterogena studentgrupper. Ett exempel på en sådan mur är åldergränsen för studiemedel, som Kristdemokraterna vill höja till 55 år redan den 1 januari 2006. Fru talman! Det ska börjas i tid. Flit och ansvarstagande ska uppmuntras. Studiebidraget till gymnasieelever är en signal om att studier är viktiga. Kristdemokraterna anser att det ska höjas till 1 050 kr per månad. Denna förändring bör träda i kraft den 1 januari 2007. En elev som skolkar ska naturligtvis få sitt bidrag indraget efter att föräldrarna har fått information om skolket, även om eleven skulle ha fyllt 18 år. Vi vill också se över reglerna för inackorderingstillägget. Fler av de fristående gymnasieskolorna får ju ett förhållandevis stort antal ansökningar från intresserade ungdomar på andra orter i Sverige. Dessa får inte alltid inackorderingstillägget, vilket kan bidra till att skolvalet blir en klassfråga. Det vill vi ändra på. Vi avvisar det så kallade korttidsstudiestödet. Lika självklart är det för oss och övriga i Allians för Sverige att uppmuntra riktiga jobb. Därav borttagandet av det så kallade rekryteringsbidraget. I våra förslag till riksdagen vill vi också se en rad andra åtgärder. Studiemedel är till exempel inte grundande för sjukförsäkringen. Studenter är också de enda som har 30 dagars karenstid. Varför? Studier i mer begränsad omfattning kan vara den bästa chansen att komma tillbaka till vardagslivet för en student som varit sjuk. Därför borde det vara möjligt för en student att vara deltidssjukskriven. Förra veckan föreslog Försäkringskassan och CSN det. Kristdemokraterna har drivit det länge, och regeringen har antytt att det ska bli en ändring. När, eller om, kommer den? Det lackar nu mot jul. Även studenter har rätt att fira jul. För många som lever på marginalen är lösningen att jobba extra. Då straffas de, eftersom det finns ett tak för hur mycket de får tjäna. Lösningen för många är att arbeta svart. Svarta pengar får ju studiemedelssystemet aldrig nys om. Det får inte heller skattemyndigheten eller Försäkringskassan. Med ett avskaffat fribelopp kan studenterna dryga ut kassan och minimera studieskulderna efter bästa förmåga, utan att staten rycker maten från bordet. Fru talman! Studiemedelsområdet behöver en nytändning för att kunskapssamhället ska bli möjligt så att alla i Sverige får sina drömmar förverkligade, i ett Sverige där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter. Jag står givetvis bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag enbart bifall till reservation nr 2.

Axel Darvik (Fp)

Anf. 275 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Min fråga till Jan Björkman är enkel. Hur kan han förklara att studenterna har fått det sämre under de senaste tio åren? Hur kan han förklara att det finns någon rättvisa i att studenterna ska behöva vara de senaste tio årens stora ekonomiska förlorare?

Axel Darvik (Fp)

Anf. 277 Axel Darvik (Fp)

Fru talman! Det är bra att det i alla fall finns en viss diskussion. Jan Björkman verkar vara en av de socialdemokratiska ledamöter i utbildningsutskottet som ändå tycker att man kan överväga att höja studenternas studiemedel. Det är ju inte alla ledamöter från Socialdemokraterna som tycker så. Men det är i alla fall hoppingivande att det finns en intern debatt och att inte alla ställer upp på den bild som jag har fått tidigare. Jag vill bara säga att när man jämför mellan länder så måste man tänka på att det finns olika traditioner i olika länder. I Sverige har vi sedan 1960-talet inte haft någon koppling mellan studenternas inkomst och deras föräldrars inkomst, och det tycker jag är väldigt bra. Men det kanske inte är så bra att jämföra med vissa länder som fortfarande i dag har den kopplingen. Sedan måste jag säga att jag nog är orolig för Socialdemokraternas inställning till det livslånga lärandet. Vi gör ju, som jag sade tidigare i mitt anförande, en del höjningar för studenterna - 400 kr riktade till barnfamiljer - och vi vill avskaffa fribeloppet. Det är viktiga förändringar. Sedan gör vi vissa förändringar av nivåerna för att finansiera de här höjningarna. Men vi vill också, till skillnad från Socialdemokraterna, ha möjlighet till individuellt kompetenssparande, en möjlighet som Socialdemokraterna avskaffade. Ska man vara ärlig, fru talman, är det inte så lätt, om man har arbetat ett antal år, att gå över till att leva på 6 900 kr. Vi har tidigare pratat om de här nivåerna och att leva på dem, och det är inte lätt, särskilt inte om man har en helt annan utgiftsnivå i familjen. Därför behövs individuellt kompetenssparande som ett alternativ.

Jan Björkman (S)

Anf. 278 Jan Björkman (S)

Fru talman! Jag tror inte att de individuella kompetenskontona kan vara huvudspåret när det gäller att skaffa sig förutsättningar för sin egen kompetensutveckling. Det kan möjligen bidra på marginalen. När det gäller de internationella undersökningarna finns det, som jag sade, en alldeles färsk amerikansk-kanadensisk internationell undersökning som tar hänsyn till de faktorer som Axel Darvik nämnde och som har rankat 15 länders studiesystem. Man kan ranka de fem översta i följande ordning: Sverige, Finland, Nederländerna, Belgien och Irland. Sverige ligger alltså i topp. Som jag sade tidigare hindrar det oss inte från att vidta åtgärder i förbättrande syfte. De förändringar som vi gjorde 2001 byggde på att vi ökade fribeloppet rejält, att vi ökade bidragsdelen och att vi dessutom som första land i världen såg till att det fanns pensionsrätt med i studiesystemet. Sedan har vi vidtagit ytterligare åtgärder i den takt som det finns ekonomiskt utrymme för. Men jag tror, för att återkomma till min fråga, att Folkpartiets linje att drastiskt minska volymen i vuxenutbildningen kommer att försämra Sveriges förutsättningar långsiktigt och inte bidra till att vi skaffar oss den kunskap som Folkpartiet i andra sammanhang och i andra skolformer än vuxenutbildningen gärna pratar om. Jag beklagar att Folkpartiet inte som kanske tidigare står för en folkbildning och en vuxenutbildning som kan bidra till att öka människors kunskapsnivå och därmed också förbättra deras situation på arbetsmarknaden.

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	126	0	18
m	0	46	9
fp	39	0	9
kd	28	0	5
v	22	0	6
c	19	0	3
mp	13	0	4
-	2	0	0
Totalt	249	46	54

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	126	0	18
m	44	1	10
fp	39	0	9
kd	0	28	5
v	22	0	6
c	19	0	3
mp	13	0	4
-	2	0	0
Totalt	265	29	55

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	126	0	18
m	0	46	9
fp	0	39	9
kd	1	27	5
v	22	0	6
c	19	0	3
mp	13	0	4
-	2	0	0
Totalt	183	112	54

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Anslag till studiestöd (UbU2)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Anslag till studiestöd (UbU2)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Utgiftsområde 15 Studiestöd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 270 Peter Danielsson (M)

Anf. 271 Axel Darvik (Fp)

Anf. 272 Torsten Lindström (Kd)

Anf. 273 Håkan Larsson (C)

Anf. 274 Jan Björkman (S)

Anf. 270 Peter Danielsson (M)

Anf. 271 Axel Darvik (Fp)

Anf. 272 Torsten Lindström (Kd)

Anf. 275 Axel Darvik (Fp)

Anf. 277 Axel Darvik (Fp)

Anf. 278 Jan Björkman (S)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Studiestödslagen

Beslut:

Utskottets förslag:

Lagen om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande m.m.

Beslut:

Utskottets förslag:

Höjd åldersgräns för studiemedel

Beslut:

Utskottets förslag:

Inkomstprövning vid beviljande av studiemedel (fribeloppet)

Beslut:

Utskottets förslag:

Tilläggslån

Beslut:

Utskottets förslag:

Anslag inom utgiftsområde 15 Studiestöd för budgetåret 2006, m.m.

Beslut:

Utskottets förslag: