Utgiftsområde 16 Utbildning ochuniversitetsforskning

Betänkande 2004/05:UBU1

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 15 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC

Utgiftsområde 16 Utbildning ochuniversitetsforskning(doc, 902 KB)

PDF

Bilaga: bet_200405_ubu_1(pdf, 2 MB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:1 Utgiftsområde 16 Utbildning ochuniversitetsforskning

Beslut

Anslag till utbildning och universitetsforskning (UbU1)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till utbildning och universitetsforskning för 2005. Det införs ett statsbidrag för personalförstärkningar i förskolan. Skollagen ändras så att det individuella programmet på gymnasiet från den 1 juli 2006 ska bedrivas i en omfattning som motsvarar heltid. Fristående skolor ska kunna få ersättning enligt en så kallad riksprislista när en elev där läser ett program som elevens hemkommun inte anordnar. Försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång ska fortsätta. Åtta universitet och högskolor återfår en del av de resurser som tillfälligt drogs bort från dem 2002 när de hade svårigheter att rekrytera studenter. Mitthögskolan blir universitet och får 10 miljoner kronor för forskning och forskarutbildning. Regeringen ska få godkänna ett nytt avtal mellan staten och två landsting om tandläkarutbildning och odontologisk forskning. Riksdagen vill att frågan om lagreglering av avgiftsfriheten för studenter från Sverige och övriga EES-området ska ingå i direktiven till den utredning om avgiftsfrågan som förbereds inom Regeringskansliet. Detta ställningstagande gjorde riksdagen med anledning av några motionsförslag.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. I anslutning till motioner om att högskoleutbildningen skall vara avgiftsfri för svenska studenter föreslår utskottet ett uttalande av riksdagen om att frågan om lagreglering av avgiftsfriheten för svenska studenter skall ingå i direktiven till den utredning om avgiftsfrågan som förbereds i Regeringskansliet. I övrigt avstyrker utskottet samtliga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 115
Propositioner: 1

Från regeringen

Budgetpropositionen för 2005Proposition 2004/05:1

Motioner från ledamöterna

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2004-10-19
Justering: 2004-11-30
Justering: 2004-12-03
Trycklov till Gotab och webb: 2004-12-06
Trycklov: 2004-12-06

Reservationer: 40
Betänkande 2004/05:UBU1

Alla beredningar i utskottet

2004-10-19

Anslag till utbildning och universitetsforskning (UbU1)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till utbildning och universitetsforskning för 2005. Det införs ett statsbidrag för personalförstärkningar i förskolan. Skollagen ändras så att det individuella programmet på gymnasiet från den 1 juli 2006 ska bedrivas i en omfattning som motsvarar heltid. Fristående skolor ska kunna få ersättning enligt en så kallad riksprislista när en elev där läser ett program som elevens hemkommun inte anordnar. Försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång ska fortsätta. Åtta universitet och högskolor återfår en del av de resurser som tillfälligt drogs bort från dem 2002 när de hade svårigheter att rekrytera studenter. Mitthögskolan blir universitet och får 10 miljoner kronor för forskning och forskarutbildning. Regeringen ska få godkänna ett nytt avtal mellan staten och två landsting om tandläkarutbildning och odontologisk forskning. Utskottet vill att frågan om lagreglering av avgiftsfriheten för studenter från Sverige och övriga EES-området ska ingå i direktiven till den utredning om avgiftsfrågan som förbereds inom Regeringskansliet. Detta ställningstagande gjorde utskottet med anledning av några motionsförslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-12-13

Debatt om förslag 2004/05:UBU1

Webb-tv: Utgiftsområde 16 Utbildning ochuniversitetsforskning

Dokument från debatten

2004-12-13Protokoll 2004/05:49

Protokoll från debatten

Sten Tolgfors (M)

Anf. 1 Sten Tolgfors (M)

Fru talman! Regeringen har, som den brukar, ägnat hösten åt att diskutera allt annat än skolans resultat och uppgift. Kunskapsmålen, vad eleverna lär sig har förts undan, och i stället har skolpolitiska skenmål satts ut likt vättar på vattnet. Skolminister Baylan har gjort utspel efter utspel om skolans huvudmannaskap. Vem ska få äga och driva skolor? Stopplagar aviseras liksom nya bolagsformer, efterfrågade av ingen. Ska man få göra vinst på skolans verksamhet och inte bara på verksamhet i skolan? Det är skolministerns skolpolitik i ett nötskal. Ska kristna friskolor få finnas, eller kan man lyckas att förbjuda dem, oavsett Europakonventioner? Ska betyg kunna överklagas innan de sätts i stället för efter - en nästan George Orwellsk omskrivning av begreppet överklagans betydelse - när betygen faktiskt har satts? Dialog och samtal i förväg likställs nu av Baylan med överklagan av myndighetsbeslut. Sista terminens arbete föregrips och förlorar i betydelse. Vad säger det till den som kämpar in i det sista under skoltiden? Baylan lånar förslag av de borgerliga, som tvåspråkig undervisning, eller föregriper Skollagskommittén, och vips ser det ut som att regeringen har nya egna förslag. Vi har väntat för länge på att dessa skolpolitiska skenmål ska följas av diskussion om kunskapsmål och sakfrågor. Men Baylans vättar på vattnet skymmer de verkliga målen. Det är också det enda syftet - att leda människors blickar från huvudsak till bisak. Inte ett enda barn kommer att lära sig någonting mer på grund av skolminister Ibrahim Baylans olika organisatoriska utspel. Vad är då Baylans program för att ge svenska elever mer och bättre kunskaper? Var anser han att skolpolitiken har gått fel? Eller är han nöjd med att vart fjärde barn inte når kunskapsmålen och att vart tionde inte får gymnasiebehörighet. Vad mer än detta krävs för en omprövning av den socialdemokratiska skolpolitiken? Fru talman! Bilden av den svenska skolan är inte entydig. Höstens undersökningar ger en viktig statistisk överblick som säger att svensk skola är bra på mycket men inte internationellt framstående på något särskilt. En rad problem belyses där skolpolitiken bär ansvar när man ger skolan för svaga förutsättningar. PISA-undersökningen har till syfte att få länder att upptäcka sin skolas starka och svaga sidor. Så vilka slutsatser drar Baylan av att Sverige tappat en placering i matte, naturkunskap och läsfärdighet och att Finland vinner allt? Vilken slutsats drar han av att hälften så många elever i Finland hamnar under nivå 1 i läsförståelse som i Sverige? Vilken slutsats drar han av att 12 % i Sverige inte klarar att lösa ens de mest banala problemen? 13 länder lyckas bättre i 2003 års undersökning genomfört med den tidigare. 5, däribland Sverige, klarar sig sämre. Avgörande är dock att PISA-undersökningen bidrar till att avfärda två socialdemokratiska myter. Den första är att höga krav på baskunskaper skulle stå i motsats till krav på problemlösning, förståelse och kritiskt tänkande. Precis tvärtom hänger de ihop, vilket Koreas och Finlands exempel visar. Den andra myt som avfärdas är att Sverige skulle vara särskilt bra på att kompensera elever för sociala skillnader. År 2000 spelade social bakgrund mindre roll i Sverige än i andra länder, men nu ligger vi lika. Skolan förmår alltså inte kompensera för social bakgrund, vilket är ett underbetyg för den socialdemokratiska skolpolitiken. Skillnader mellan elever, skolor och kommuner är växande. Skolverket uttrycker det så att "variationen mellan elever, skolor och grupper kan vara på väg att öka, vilket påverkar likvärdigheten negativt". Undersökningar visa också i övrigt på ökande skillnader mellan elever och en tendens till växande spännvidd mellan hög- och lågpresterande och ett ökat antal lågpresterande elever, särskilt i naturämnen. Det går också allt sämre för utlandsfödda elever när OECD-genomsnittet för dessa samtidigt stärks. Skolverket säger att det är "alarmerande att resultaten för dem som befinner sig på den nedre delen av skalan har försämrats så drastiskt på bara tre år". Fru talman! I den aktuella debatten om skolan för en vecka sedan berättade jag om framgångsrika skolor som driver på skolutvecklingen, om skolor som återupprättats efter allvarliga problem, om skolor med undermåliga resultat och som är kvar i uppgivenhet. Goda skolor har någonting gemensamt: en känsla av ansvar. Framgångsrika skolor tror, liksom framgångsrika lärare, på eleverna, på att alla kan och ska lära. Man betonar inte ursäkter utan möjligheter. Det finns en passion för kunskap och kunskapens makt, ofta eldsjälar som tongivande lärare och ledare. Många skolor vill ha möjlighet att ta egna beslut och göra egna prioriteringar, slippa trassla sig in i detaljstyrningar och regler som hindrar individualisering, undervisning och kunskapsfokus. De nämner själva möjligheten att arbeta utan nationell timplan, som ger mycket goda effekter på kunskapsresultaten. Men många fruktar att de ska tvingas gå tillbaka till timplanens styrning när försöksperioden är över. Men regeringen passar. Framgångsrika skolor har system för varje elevs utveckling och kontakt med föräldrar, som individuella kunskapsplaner och portfoliemodeller. Där finns uppföljning av elever och krav på föräldrar. För oss är de individuella kunskapsplanerna ett verktyg där elevens kunskapsläge och vad som krävs för fortsatt lärande klargörs. Men det är också ett verktyg för att skapa balans mellan och tydliggöra skolans, elevens och föräldrarnas respektive ansvar. Här är skillnaden mellan oss och skolminister Baylan som aldrig nämner föräldrarnas roll, varken i samband med kunskapsplaner eller annars. Regeringen gör ingenting för att lätta på regelbördan, för att öka professionens möjlighet att fatta vardagsbeslut eller för att ta bort någon av de åtta-tio beslutsnivåer som finns ovanför en vanlig lärare. Lärarförbundet lyfter numera liksom vi fram behovet av självstyrande kommunala skolor. Fru talman! Sverige är ett av de länder som spenderar mest på skolan, men svenska 15-åringar presterar som bäst medelmåttigt. Skolkvalitet är mer än bara en resursfråga. Men Socialdemokraterna har inte klarat att värna skolans huvuduppgift, det vill säga undervisningen. Mindre än varannan krona når i dag fram till undervisningen, och mer än hälften går till någonting annat. Vi lägger därför mest i västvärlden på skola, men kring snittet bara på undervisning. Svenska skolan lägger ca 2 500 kr per elev på läromedel, drygt det dubbla, 5 500 kr på skolmat och cirka tre gånger så mycket på lokaler. Varför skulle undervisningen värnas när regeringen aldrig talar om den? Om regeringen ständigt lyfter fram och prioriterar allt annat som lika viktigt som undervisningen kommer också skolans resurser att styras snett. Men detta andra, hur viktigt det än må vara, är knappast avgörande för unga människors liv på det vis som undervisningskvaliteten kan vara. Det råder en total obalans i regeringens intresse för undervisning respektive kringverksamhet. Hur stora resurser skolan har är viktigt, men det avgörande är hur resurserna används. Vi moderater satsar mer än regeringen på skolan, och vi ser också till att pengarna verkligen når fram till undervisningen. Låt mig ge några exempel. Vi vill införa full valfrihet för alla elever att välja skola. Vi vill ha etableringsfrihet för skolor. Vi vill ha ett finansieringssystem där pengarna bildligt och bokstavligt följer eleven ända in i klassrummet. Vi vill ha nationell målstyrning av skolan och tydliga kvalitetskrav på skolan. Vi vill ha frihet för skolans medarbetare att avgöra hur de nationella målen ska nås, hur resurser ska prioriteras och skolan profileras. Vi vill ha en avreglering av skollagen och ökad individanpassning av skolan. Vi vill ha tydligare ansvarsfördelning mellan skola, elev och föräldrar, bland annat med hjälp av individuella kunskapsplaner och kontrakt. Vi vill ha nationell kvalitetsutvärdering, där alla skolor mäts med samma måttstock, oavsett vem som är huvudman. Vi vill ha en stärkt lärarutbildning och fortbildning med ökad vetenskaplig anknytning. Detta ger tillsammans en kraftfull vitamininjektion till skolan, och därutöver kommer vi att anslå ca 2,3 miljarder kronor mer till skolan än regeringen. Socialdemokraterna i finansutskottet har tvingats acceptera att vi moderater lägger 5 miljarder mer till kommunerna än regeringen gör på tre år. När den nationella skolpengen införs tillför vi en extra miljard till skolan. Vi satsar 300 miljoner kronor mer än majoriteten på valfrihet för barn med funktionshinder. Vi satsar 650 miljoner kronor mer på pedagogisk barnskola för de små barnen. Regeringen, vars skolpolitik egentligen endast har bestått av rabblande av en ramsa om miljarder till kommunerna, står där förbisprungen med tomma händer och tomma blickar. För oss är ökad finansiering av skolan endast en del av skolpolitiken och för regeringen allt, men ändå ger den alltså mindre. Fru talman! Framgångsrika skolor har tydliga regler, och de vågar upprätthålla dem. Enligt PISA är svenska elever dock de som är sämst på att komma i tid. Det är dubbelt så vanligt med brister i detta som jämfört med andra länder. Störningar får naturligtvis också inverkan på skolklimatet, och alltfler går i skolor med oro och störande ljudnivåer. Vi presenterar i dag från moderat sida en rapport omfattande 75 sidor om vad forskningen säger om vad som kan göras för att stoppa mobbning och oro i skolan, och därutöver en åtgärdslista med 17 konkreta förslag. Vi kräver bland annat utbildning i forskningsbaserade åtgärdsprogram för Sveriges alla skolor, precis som i Norge och på Island. Vi kräver att alla skolor ska åläggas att arbeta med bevisat effektiva åtgärdsprogram, inte som i dag kunna göra insatser som till och med de facto bidrar till att öka mobbningen enligt undersökningar. Vi kräver att kunskap om mobbning förs in i lärar- och skolledarutbildningen genom att man inför ett nytt konkret examensmål. Vi kräver att skollagen skärps så att våldsbrott som begås i skolan verkligen anmäls av skolan. Vi kräver löpande utvärderingar av insatsernas effekt, inte bara av hur nöjda de vuxna som arbetar i skolan är. Hittills har regeringen inte varit beredd att vidta några som helst åtgärder mot mobbning och skolvåld som har forskningsstöd, trots att de bevisligen kan åstadkomma stor skillnad. Här, liksom vad gäller kunskapskraven, bär regeringen skygglappar.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 2 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Ämnet som vi debatterar i dag är det väldigt många som är engagerade i, både i riksdagen och utanför. Utbildningsfrågor är verkligen framtidsfrågor, och skola, utbildning och forskning är bland de viktigaste frågor vi över huvud taget debatterar här i riksdagen. För en ung människa är det livsavgörande vilken utbildning han eller hon har att gå vidare med, och en misslyckad skoltid är väldigt svår att reparera. Även för tillväxten och välfärden är kunskap och forskning av oerhört stor betydelse. Flera rapporter under den här hösten har visat att den svenska skolan fortsätter att halka efter. Skolverkets egen rapport visade att läsförmågan har försämrats för elever på motsvarande före detta mellanstadiet jämfört med några år sedan. Sedan har vi den internationella PISA-rapporten som jämför internationellt och visar att svenska elever inte alls går ut grundskolan med så goda kunskaper som man ibland vill påstå. Rent statistiskt slås Sverige konsekvent av Finland, som ligger i topp i Europa, men också mestadels av länder som Sydkorea och Japan. Nu är det här ju ingen tävling för skojs skull, utan det handlar om ungdomar som får en dålig start i livet, och det ska vi ta på allvar. I dag diskuterar vi ju regeringens förslag till budget. Vi från Folkpartiets sida säger ja till de resursinsatser för skolan som regeringen gör. Vi säger ja till pengarna, men vi säger nej till hur regeringen använder pengarna. Vår utgångspunkt är att en bra skola kostar mycket pengar, men en dålig skola kostar ännu mera pengar, och det är det vi ser i Sverige i dag. Sverige är det land i Europa som satsar mest på skolan, men vår skola är i bästa fall medelmåttig, vilket man ser om man tittar på jämförbara länder. Min direkta fråga till skolministern är: Ska vi nöja oss med att vara medelmåttiga fast vi satsar mest pengar på skolan? Fru talman! Innan jag kommer in på rena budgetfrågor ska jag ge några korta exempel på hur vi tycker att regeringen använder pengarna fel och borde kunna använda dem på ett annat sätt. Vi vill sätta in stöd eller extra tid så tidigt som möjligt i grundskolan. Låt inte eleverna gå vidare utan förkunskaper! Det är inte snällt att göra det - det är grymt att göra det. Det kan vara bättre med ett extra år i grundskolan än att misslyckas i gymnasiet. Låt en rejäl och riktig skolinspektion utvärdera skolan. Ha fler nationella prov så att ingen blir lurad på sin rätt till stöd. Inför nationella prov i svenska senast årskurs 3. Byt ut hobbykurserna i gymnasiet mot språk, kemi och fysik. Låt både praktiska och teoretiska kunskaper komma till sin rätt i gymnasieskolan. Inför en lärlingsutbildning värd namnet. Alla ska inte behöva läsa samma teoretiska kurser i matte, engelska och svenska. Alla ska inte behöva plugga för att komma in på högskolan. Skapa arbetsro i skolan! PISA-undersökningen visade att i Sverige var det varannan elev i åldern 10-12 år som upplevde bristande arbetsro i klassrummet. Ge skolorna befogenheter att flytta elever när det behövs och befogenheter att bekämpa skolk, mobbning och bristande respekt. Satsa också på välutbildade lärare. Gör om lärarutbildningen så att ämneslärarna blir ämnesspecialister och att lärarna för de mindre barnen blir experter på barnens tidiga utveckling. Lämna idén om en enhetlig lärarexamen. Slutligen, skolministern: Erkänn att ungdomar är olika och att inte alla kan läsa samma sak på samma tid! Fru talman! Regeringen talar om att det behövs fler vuxna i skolan. Folkpartiet talar om att det behövs fler lärare och andra med särskild utbildning. De öronmärkta pengar som regeringen delar ut till personalförstärkningar har hittills förfelat sitt syfte. I verkligheten har de lett till att vi har fått outbildade lärare som har blivit kvar eftersom reglerna inte tillåter att man byter ut outbildade lärare mot utbildade lärare. Vi i Folkpartiet föreslår att personalpengarna uttryckligen ska gå till att anställa personal med lämplig utbildning: lärare, förskollärare, fritidspedagog och så vidare. Det är många undersökningar som visar att det inte är antalet vuxna i ett klassrum som är viktigast utan vilken lärarkompetens de vuxna har. Det här är ett exempel på hur Socialdemokraterna använder pengar på fel sätt i skolan. Ett annat exempel är det individuella programmet i gymnasieskolan som ska repetera grundskolan. Om dessa resurser i stället hade använts till att sätta in stöd tidigt i skolan skulle de göra mycket mer nytta. Det är både mänskligare och billigare att lära barnen att läsa när de är små än när de är tonåringar. Gymnasieskolans yrkesutbildningar har kommit i strykklass. Och skolans övergripande mål är att 50 % ska läsa på högskolan. Men Socialdemokraterna säger väldigt lite om yrkesutbildning. Begreppet lärlingsutbildning är fortfarande ett tomt begrepp i Socialdemokraternas skola. Vi i Folkpartiet föreslår i vår budgetmotion en lärlingsutbildning utanför dagens 17 gymnasieprogram, en riktig lärlingsutbildning där företagen tar ett ansvar. Förutom att skolministern borde besöka Finland borde han också besöka Danmark där många ungdomar får en yrkeskompetens genom att gå som lärling ute i hantverk eller industri. Det är dags att inte bara prata om och utreda lärlingsutbildning utan faktiskt börja agera. I vårt budgetförslag anslår vi medel så att varje kommun som startar försöksverksamhet med lärlingsutbildning får 20 000 kr per elev under ett år. Vi anslår också medel för att förstärka den kvalificerade yrkesutbildningen. Det är väldigt roligt att skolministern deltar i debatten. Vi uppskattar att den ansvariga för en del av området är med. Men det är tråkigt att inte också utbildningsministern med ansvar för högre utbildning och forskning är här i dag. Det är synd därför att större delen av denna budget handlar om det eftersom skolans och förskolans budget ligger under kommunerna. Jag vill ställa några frågor till skolministern och till övriga socialdemokrater här i kammaren. Varför envisas ni med att tala om satsningar på forskning, när nästa års forskningsbudget i verkligheten innebär en minskning av resurserna? Varför envisas ni med att tala om en satsning på studenternas utbildning, när resurserna till undervisning och lektioner är ungefär 20 % mindre per student än för tio år sedan? Universitet och högskolor har under en följd av år fått minskade resurser, och man har byggt ut utan att ta hänsyn till utbyggnaden. För att kompensera detta föreslår Folkpartiet en ökning av forskningsmedlen nästa år med 700 miljoner kronor jämfört med tidigare år. Då blir det en ökning. Regeringens lilla ökning med 100 miljoner kompenserar inte kostnads- och löneutvecklingen. Det är fel att just för forskningsområdet och högskoleområdet räkna med en prisutveckling på bara 1 % som regeringen gör. Regeringens 100 miljoner till forskning innebär i verkligheten att våra universitet förlorar ungefär 200-300 miljoner totalt till forskning. Samma sak gäller grundutbildningen. Detta är alltså en fråga som jag ville ställa bland annat till Majléne Westerlund Panke som ofta debatterar högskolepolitik och forskningspolitik. Det måste finnas en trovärdig relation mellan de visionära målen för svensk forskning som man har å ena sidan och de statliga satsningar som man anser sig ha råd att göra å andra sidan. Att som regeringen tala om att antalet doktorander ska fördubblas men ge medel till bara hälften håller inte. Sedan tror vi liberaler också att starka och självständiga universitet och högskolor är en förutsättning för framgångsrik forskning. Framgångsrika universitet har i historien inte varit politiskt detaljstyrda. Därför vill vi öka anslagen till fri forskning direkt till forskarna, till de så kallade fakultetsanslagen. Socialdemokraternas politik har gått i rakt motsatt riktning. De vill i stället öka de anslag som ska sökas utifrån, och det skapar en osäker och stressad situation för forskarna och sätter dem i beroendeställning. Vi tycker också att studenterna är värda fler undervisningstimmar och mer handledning av välutbildade lärare. Därför anslår vi ett par hundra miljoner kronor för att höja kvaliteten i utbildningen. Fru talman! De svenska skolresultaten försämras, och högskolorna får allt svårare att klara sin uppgift. Därför är det dags att skapa en tydlig vision för utbildningspolitiken, en vision som inte utgår från verklighetsfrämmande skrivbordsprodukter och som inte håller i verkligheten. Det är dags att finna en vision som sätter eleven, studenten eller forskaren i centrum för utbildningspolitiken. Vi har många bra reservationer här som vi på olika sätt kommer att fortsätta att arbeta för. Men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 15 under punkt 13.

Inger Davidson (Kd)

Anf. 3 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Det går aldrig att skapa en bra inlärningsmiljö i en skola där en stor del av eleverna är rädda, känner sig kränkta och blir störda av ständiga orosmoment. Om inte målet att skapa en varm och positiv atmosfär både i och utanför klassrummet uppnås går det inte att uppnå några andra mål heller. Och det kanske är därför som den svenska skolan ligger dåligt till i dag när det gäller kunskapsmålen. Den bästa mätaren på hur skolorna klarar att leva upp till läroplanens tydliga etiska målsättningar är hur de lyckas hantera mobbning, våld och skadegörelse. Därför borde det också vara en uppgift att högsta prioritet för regeringen är att kartlägga hur olika skolor klarar den uppgiften. I Skolverkets senaste attitydundersökning kan man se att eleverna inte tycker att värdegrundsarbetet har satt sig ordentligt i skolans vardag men också att elever, föräldrar och lärare anser att det är en av skolans viktigaste uppgifter. För elevernas skull är det dags att ge lärare och skolledare det moraliska stöd och de verktyg som de själva anser sig behöva för att komma till rätta med oordning, skolk, mobbning och skadegörelse som tyvärr är alltför vanligt i många skolor. Kristdemokraterna har tagit fram ett sjupunktsprogram för att förbättra ordningen i skolan, och det vill jag presentera. För det första: Arbetet med att omsätta de etiska målsättningarna i läroplanen i praktisk handling måste intensifieras. Etiska samtal ska ingå som en naturlig del i arbetet i varje ämne. Och det ska vara obligatoriskt med utbildning i konflikthantering och arbete mot mobbning i lärarutbildningen. Det är inte det i dag - hör och häpna. För det andra: Tydliga regler och sanktioner mot den som bryter mot dem måste införas. Den som kränker eller våldför sig på sina kamrater och lärare eller som bryter mot skolans regler måste få tydliga besked om att det inte accepteras. Och det kräver att lärare och skolledare får möjlighet att tillgripa sanktioner i någon form - självklart inte i fysisk form. Det kan handla om att städa upp efter sig, att laga en punktering som man har förorsakat eller att under en dag få lämna ifrån sig en mobiltelefon som man har missbrukat under lektionstid. Det här är ju självklarheter, kan man tycka. Men det är just sådant som har klandrats av s-märkta politiker och som fått tummen ned av skolmyndigheterna. För det tredje: Inför ett skriftligt omdöme om elevens uppförande och ordning i betyget. Omdömet ska handla om det år som betyget gäller. Eleverna ska alltså ha chans att förbättra omdömet till slutbetyget. Det är en viktig poäng i det hela, och det tror vi kommer att öka effektiviteten. För det fjärde: Uppge även skolk och olovlig frånvaro i betyget. Skolket är på väg att bli ett av skolans största ordningsproblem, speciellt på gymnasiet men också på högstadiet. Tusentals elever kommer för sent till eller uteblir utan giltig anledning från lektionerna. Det behöver förstås åtgärdas på många olika sätt. Och orsakerna som ligger bakom ska självklart utredas. Men det får aldrig nonchaleras. Det är en självklarhet att elevens föräldrar omedelbart ska informeras. Men dessutom anser vi att skolket också ska skrivas in i elevens betyg. Det har Socialdemokraterna förbjudit när flera skolor har velat pröva det. Skolministern borde se till att det inte bara blir tillåtet utan obligatoriskt för alla skolor. Och precis som när det gäller ordning och uppförande ska bara det senaste årets frånvaro anges, så att eleverna får möjlighet att komma igen till slutbetyget. För det femte: Inför ansvarskontrakt mellan hem och skola. Föräldrar och skola måste dra åt samma håll om det ska gå bra för barnen. Därför vill Kristdemokraterna införa ett ansvarskontrakt som preciserar elevens, föräldrarnas och lärarens åtaganden. Det är ett sätt att hjälpa eleverna att uppnå kunskapsmålen och att ta ansvar både för sitt arbete och för sitt uppförande i skolan. För det sjätte: Det behövs fler vuxna i skolan. För att skapa en trygg miljö i och utanför klassrummen krävs det resurser i form av fler vuxna - lärare, elevvårdspersonal och ideellt engagerade, till exempel en klassmorfar. Att en vuxen finns i närheten och kan ingripa är det bästa förebyggande arbetet mot mobbning och kränkningar. Rektorerna måste också få hinna ägna tid åt att tillsammans med övrig personal skapa en god skolanda i stället för att tvingas gräva ned sig i administrativa sysslor som det ofta är i dag. För det sjunde: Det gäller också att förbättra skolmiljön. Den fysiska miljön måste vara utformad som i vilken annan betydelsefull verksamhet som helst. Nedslitna och ostädade skollokaler där toaletterna är låsta på grund av att det inte går att garantera att de hålls snygga får aldrig accepteras som ett normaltillstånd. En dålig fysisk arbetsmiljö inbjuder till oordning och förstörelse eftersom den visar att varken de som befinner sig där eller verksamheten är av vikt. Ett upprustningsprogram för varenda nedsliten skola är en första nödvändig åtgärd. Fru talman! Alla diskussioner om olika pedagogiska metoder blir meningslösa om inte en grundläggande respekt för varandra får råda i klassrummet. Den gamla gyllene regeln att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad borde putsas upp och sättas som devis över varenda svensk skola. Några undantag från den regeln får inte finnas. Med en nationell politik som fokuserar på trygghet, kunskap och arbetsro tillsammans med en stor frihet för varje skola att utforma sin egen verksamhet kommer långt fler elever än i dag att lyckas med sina studier. Tyvärr får vi nog vänta till år 2006 och en ny regering på att få se den politiken genomförd. Men det vore intressant att så småningom få reaktioner på mina förslag här i dag från skolministern.

Britt-Marie Danestig (V)

Anf. 4 Britt-Marie Danestig (V)

Fru talman! I ett internationellt perspektiv är Sveriges finanser starka. Medan ett flertal av EU-länderna redovisar stora underskott kan Sverige fortsätta att uppvisa överskott. Men överskotten är små, budgetmarginalerna likaså. Utrymmet för reformer, vare sig det gäller ökade utgifter eller det gäller skattesänkningar, är därför mycket begränsat. Budetpolitiken har därför inriktats på att säkerställa de uppsatta saldomålen, på att se till att utgiftstaken hålls, på att stärka den långsiktiga tillväxten och på att nå sysselsättningsmålen. Som ett alternativ till denna ansvarsfulla politik har Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern långtgående krav på skattesänkningar som finansieras genom försämringar i grundläggande trygghetssystem och genom vaga antaganden om möjligheter till besparingar. Inget av partierna har egentligen förmått att prestera och redovisa en budgetpolitik som är tillräckligt stram för att man ska uppnå de egna målen. Det inger inte någon trovärdighet när de egna budgetmålen och effekterna av de egna förslagen inte hänger ihop utan är enbart oförenliga. För samarbetspartierna innebär tillväxten en fortsatt utbyggnad av välfärden. Människors välfärd är den mest avgörande tillväxtfrågan. Trygghet och tillväxt går hand i hand. Men tillväxtklimatet måste ständigt förbättras. Den fortgående globaliseringen och de nya EU-länderna skärper konkurrensen ytterligare. Utbildning och forskning ska därför förstärkas ännu mer. I budgetpropositionen anger regeringen att resurserna till forskning ska höjas stegvis under de närmaste åren så att nivån år 2008 höjs med 2,3 miljarder kronor jämfört med dagens nivå. Vidare pågår arbetet med att utveckla en innovationsstrategi i syfte att stärka Sveriges förmåga att skapa kunskap och omsätta den i tillväxt och nya jobb. Forsknings- och utvecklingsresultat måste i mycket större omfattning än i dagsläget omsättas i nya produkter och tjänster. Den så kallade svenska paradoxen måste motverkas. Därför blir jag så förvånad när jag tittar på de borgerliga partiernas budgetförslag - jag tänker då på Moderaternas och Folkpartiets - när det gäller forskningen. Moderaterna säger att de satsar 1,5 miljarder mer än regeringen och samarbetspartierna. Det är lögn. Det är nämligen endast fakultetsanslagen man talar om. Man låtsas inte om den höjning av anslagen till forskning som ännu inte fördelats men som kommer att fördelas i den forskningspolitiska propositionen. Dessutom avser Moderaterna den totala summan. I sin motion anger man också att man vill anslå extra medel till Vetenskapsrådet, men det finns inte med en enda krona till detta i partiets budgetförslag. Folkpartiet påstår också att det inte satsas pengar på forskning i budgetpropositionen. Deras förslag till en förstärkning av forskningen är 600 miljoner kronor till fakultetsanslagen och 40 miljoner kronor till Formas. Samtidigt ska vi komma ihåg att man vill lägga ned Arbetslivsinstitutet och föra över forskningsmedel till högskolan, vilket beräknas motsvara ca 100 miljoner kronor per år. Dessutom - och detta är det verkligt märkliga - vill man minska anslagen till Vinnova med 310 miljoner årligen med start redan år 2005. Det motsvarar ungefär 30 % av Vinnovas totala budget. Man vet inte särskilt mycket om forskarsamhällets villkor om man gör på det sättet. Det är alltså ett bedövande slag mot den behovsmotiverade industrinära forskningen, som är så viktig för vår framtida tillväxt och för vår framtida välfärd. Man kan också titta på Folkpartiets nettotillskott och då inte bara år 2005. År 2005 har de ett nettotillskott på 231 miljoner. Det kan jag säga ligger högre än regeringens nettotillskott på 100 miljoner. Men redan år 2006 ligger Folkpartiets nettoöverskott på 236 miljoner, att jämföra med regeringens 600 miljoner. År 2007 blir det riktigt illa. Då handlar det om 236 miljoner mot 1,1 miljarder. Det var några ord om forskningspolitiken och Folkpartiets utspel här. Vi är väldigt glada över att en majoritet i utskottet, bland annat med anledning av vår motion, beslutat att frågan om reglering i lag av avgiftsfriheten för studenter från Sverige och det övriga EES-området bör tillföras direktiven till den planerade utredning som ska utreda om det ska bli möjligt att erbjuda studenter utanför EES-området utbildning mot betalning. För Vänsterpartiets del är rätten till avgiftsfria studier en grundläggande princip. Ett öppet utbildningssystem som är tillgängligt för alla är ett viktigt verktyg för att minska klasskillnaderna, öka jämställdheten och minska segregationen. Att garantera avgiftsfrihet är viktigt både i ett rättvise- och i ett kvalitetsperspektiv. Vi menar att utbildning inte får vara en handelsvara vars värde endast mäts utifrån dess ekonomiska nytta. Rätten till kunskap är en nödvändig beståndsdel i en demokrati. Universitet och högskolor har därför ett demokratiskt ansvar att erbjuda en miljö som uppmuntrar till kritiskt tänkande och där kunskap har ett egenvärde. Därför vill Vänsterpartiet gå ännu längre än utskottsmajoriteten. Vi menar att Sverige kan och bör ta ett ansvar för att minska de globala orättvisorna genom att erbjuda utländska studenter utbildning på samma villkor som de som gäller för de svenska studenterna. Det finns en analys gjord i Uppsala när det gäller den internationella rörligheten bland studenter. Där konstateras att den svenska avgiftsfriheten är en av de absolut viktigaste orsakerna till att utländska studenter väljer att komma till Sverige. Genomförs förslaget riskerar man alltså att antalet utländska studenter i Sverige minskar. Dessutom menar också Högskoleverket att avgifter inom högre utbildning kan innebära ökade kostnader, inte minskade. Det kommer att krävas fler stipendier för studenter med otillräcklig ekonomi. De flesta kommer ju från länder som Kina, Indien, Sydafrika och så vidare. Administrationskostnaderna kommer att öka, och om man ska marknadsföra svensk utbildning utanför Europa kommer det att krävas ganska stora resurser. Om detta har vi ett särskilt yttrande. Efter tio års erfarenhet av det nuvarande resurstilldelningssystemet avseende universitet och högskolor anser vi att det nu är dags för en översyn. Den översynen bör, tycker vi, ge svar på frågor som följande: Vad grundar sig skillnaderna mellan prislapparna för olika utbildningsområden på? Grundar de sig på aktuella antaganden om de olika utbildningarnas innehåll och uppläggning, eller finns det skäl att förmoda att utbildningarna förändrats till sin karaktär och att fördelningen nu bör se annorlunda ut? Kan frågor om rättvisa och jämställdhet utifrån kön, etnicitet, klass, geografiskt läge etcetera tillföra något i det här sammanhanget? Med detta yrkar jag bifall till reservation 30. Vi har ett antal särskilda yttranden. Jag vill särskilt ta upp vikten av att permanenta landets lärcenter. Ofta bedrivs lärcentren som tidsbegränsade projekt, vilket skapar otrygghet och osäkerhet när det gäller den framtida finansieringen. Vi menar att regeringen framöver måste ta ett större ansvar för både lärartjänsternas utbyggnad och deras utveckling. Vi har också skrivit ett särskilt yttrande om University of the Arctic, som är ett nätverk för samarbete inom utbildning och forskning i det cirkumpolära området. Målet för det samarbetet är att stärka regionens identitet just genom utbildning. Det är Mitthögskolan, Luleå tekniska universitet och Umeå universitet som deltar i det här. Man har än så länge kunnat finansiera det inom de ordinarie anslagen, men vi menar att regeringen nu bör gå in och garantera mer långsiktig finansiering. Det vore en verkligt snygg gest om regeringen gjorde det inför det internationella polaråret 2007-2008 och i likhet med de andra nordiska länderna bidrog till de här sakerna.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 5 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Eftersom Britt-Marie Danestig uppgav en massa siffror vill jag bara kort säga att när det gäller vår forskningsbudget från Folkpartiets sida föreslår vi 600 miljoner mer än regeringen till forskning och forskarutbildning varje år de närmaste tre åren. De pengarna är bland annat avsedda att gå till det som det är en oerhörd brist på i dag, nämligen doktorandtjänster. De som doktorerar i dag lever under alltmer eländiga villkor, på stipendier som inte ger några pensionspoäng, utan någon försäkring och så vidare. Samtidigt talar både regeringen och Vänsterpartiet om att man ska fördubbla antalet doktorer, fast man inte har pengar att finansiera med. Det behövs alltså mer pengar till forskare och forskarutbildning. Framöver är alla budgetar osäkra. Den säkra budget vi har när det gäller hårda pengar är nästa års, och där står Vänsterpartiet bakom en budget som ligger på 100 miljoner. Jag vill då fråga Britt-Marie Danestig: Är det fel att säga att ni i verkligheten urholkar forskningsbudgeten med ett par hundra miljoner? Tycker Britt-Marie Danestig att jag har fel när jag säger det som bland andra Högskoleverket och andra visar i sina rapporter, att det blir en rejäl minskning av forskningspengarna i nästa års budget? Jag skulle vara tacksam att få svar på den frågan. Är det en felaktig uppgift att det blir mindre resurser till forskning nästa år med er politik?

Britt-Marie Danestig (V)

Anf. 6 Britt-Marie Danestig (V)

Fru talman! Jag vill påminna Ulf Nilsson om att vi diskuterar budget just nu, och då är det inte så konstigt att vi plockar fram siffror. Om vi tittar på de sifferuppgifterna långsiktigt de närmaste åren ser vi att Folkpartiets forskningssatsning är väldigt svag jämfört med regeringens. Jag sade att det finns en viss skillnad nästa år. Jag skulle vilja att Ulf Nilsson svarade på min fråga: Hur kan Folkpartiet föreslå att man från ett år till ett annat ska minska Vinnovas anslag med 30 %? Inser Ulf Nilsson och Folkpartiet vad det innebär? En stor forskningsmyndighet som Vinnova har naturligtvis bundit sig - de här forskningsprogrammen är ofta långsiktiga och binds upp för fyra fem år, ibland upp till tio år. Det är en katastrof att minska deras anslag - det är fullständigt ogenomförbart. Kan jag få svar på den frågan?

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 7 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Vi har tillräckligt mycket att debattera inom utbildningsutskottets budget, så debatten när det gäller Vinnova kanske vi ska återkomma till när näringsutskottet debatterar sin budget, som behandlar de frågorna. Jag tycker att den aktuella frågan om urholkning av forskningsresurserna nästa år är väldigt intressant och viktig. Jag tycker att man ska tala ärligt och öppet: Om man inte anser att det går att få mer pengar till forskning får man säga det. Man ska inte, som Vänsterpartiet tillsammans med regeringen gör, tala om satsningar på forskning när man inte satsar. Därför upprepar jag den enkla frågan: Håller Britt-Marie Danestig med om eller anser hon att det är fel att säga att 2005 års forskningsbudget innebär en resursminskning i verkligheten med ett par tre hundra miljoner för svensk forskning?

Britt-Marie Danestig (V)

Anf. 8 Britt-Marie Danestig (V)

Fru talman! När det gäller Vinnova måste man ta hänsyn till dem. Vinnova är ett av de stora forskningsråden, tillsammans med Vetenskapsrådet, och de står för en betydande del av den forskningsfinansiering som sker här i landet. Man kan inte bara räkna bort dem, utan man måste försöka bedöma helheten. Det går inte att skjuta över det här och säga att det inte hör ihop. Pratar vi om forskning pratar vi om helheten. Det vill jag kraftigt markera. Det är mycket möjligt att det här också kommer upp i näringsutskottets debatt. Jag hoppas verkligen att mina kamrater där kan få ett bättre svar än vad jag lyckas få av Ulf Nilsson här i dag. Ulf Nilsson nämnde också doktorandtjänsterna och de dåliga villkoren. Jag delar den uppfattningen. Vi har inte fördelat de här pengarna, och regeringen har inte presenterat sin forskningspolitiska proposition. Regeringen kommer inte att göra det förrän någon gång i slutet av januari nästa år. Då får vi se hur mycket pengar som kommer att fördelas, bland annat till en utbyggnad av doktorandtjänsterna men också till det som jag tycker är mycket viktigt, nämligen de postdoktorala tjänsterna. Det är inte bara det att vi ska producera doktorander, utan de måste också ha möjligheter till meriterings- och karriärtjänster. Jag har redan svarat på Ulf Nilssons fråga. Jag sade att Folkpartiets budget ligger något över regeringsförslaget 2005, men däremot är det väldigt tunt både 2006 och 2007. Men ni har möjlighet att komma på bättre tankar.

Sofia Larsen (C)

Anf. 9 Sofia Larsen (C)

Fru talman! Vi vet att läget i skolan är sådant att ungefär var femte 16-åring inte klarar av att läsa en vanlig dagstidning ordentligt. Det är en katastrof. Vi vet också att närmare var femte högstadieelev inte kan räkna ut ett av de mest grundläggande matematiska problemen och att hälften av grundskolans elever inte känner arbetsro i skolan. Det här är läget i dagens svenska skola. Man skulle då kunna tänka sig att den högste ansvarige, ansvarig minister, var bestört och aktivt arbetade med att ta tag i de här problemen och att ge förutsättningar för en bättre skola och för Sveriges elever. Men tyvärr är så inte fallet. I den här stunden har den nye skolministern valt att prata om dels hur dåligt det skulle vara för Sveriges elever om den borgerliga alliansens politik fick råda, dels vilken skada landets friskolor gör. Vad ska man säga? Det är inte så konstigt att skolan är på väg utför, med en sådan styrning som vi ser i dag. Vi håller på att få en ny delning av Sverige, en kunskapsdelning mellan dem som har kunskapen och dem som inte har den, en kunskapssegregation som är oerhört skrämmande. Fortsätter det så här kommer det att bli ett av de största hoten mot dagens unga. Vi håller alltså på att förlora en hel generation, en generation som varken kommer att få vetskapen eller möjligheten att vara en del av vårt samhälle, en del av vår demokratiska utveckling, och som inte kommer att ha chansen att försörja sig eller att komma in på arbetsmarknaden. Vad blir det för samhälle egentligen? Det är inte så att det har varit dåligt med tid för Socialdemokraterna att lägga grunden för en bra skola i vårt land, eftersom man kommer att ha haft makten 65 av de senaste 74 åren. Man har också från Socialdemokraternas sida vid de senaste valen dyrt och heligt lovat en bättre skola bara man röstar på dem. Så har det låtit. Tyvärr har regeringen inte klarat av sina löften efter något av de val som har varit. Den senaste tiden har det duggat tätt med rapporter som visar på krisläget i den svenska skolan. Rapporterna visar att våra elever blir allt sämre på matematik och på att läsa och skriva. De visar också att fler och fler elever inte ens nått de mest grundläggande kunskaperna när de slutar nian. Jag har haft en undran här i kammaren tidigare till riksdagens socialdemokrater och till skolministern varför de inte frågar sig hur det kommer sig att så många elever lämnar grundskolan utan tillräckliga kunskaper och varför man inte frågar sig varför alltfler elever blir allt sämre på att läsa, räkna och skriva. Och varför börjar man inte ifrågasätta sin egen politik, när man ser läget i skolan, en politik som förnekar alla elever en ärlig chans? Grunden för Centerpartiets skolpolitik är att alla elever ska få lära utifrån sina egna unika egenskaper, att elever ska få ordentligt med stöd och hjälp från början. Vi vet ju vad eleverna kan uppnå när de verkligen får möjligheten och chansen. Vi har satt upp tre delar för en bättre grundskola. Den första är att grundskolan ska satsa på kunskap i stället för tid. I dag är det ju antalet år som eleven är i grundskolan som är viktigare än själva kunskapen eleven får med sig. Vi vill att det som vi kallar för en kunskapsrätt ska införas, rätten till kunskap. Hjälpmedel för det här är till exempel individuella studieplaner eller ett kunskapskontrakt, ett kontrakt som finns mellan skolan, eleven och föräldrarna. Det ska finnas ett samspel mellan dem. Den andra är att vi bör förbättra arbetsmiljön i skolan. Alla blir ju vinnare på att vi tar hand om ordningsproblemen från början. Den tredje är att vi behöver en mer elevanpassad skola. Vi vill införa en flexibel skolstart helt enkelt för att vi vill att den individuella synen på eleven ska väga tyngre än den statiska, fyrkantiga som systemet skolan bygger sin verksamhet på. Då blir elevens kunskaps- och mognadsnivå det styrande och inte själva åldern på eleven. De här tre punkterna, kunskap i stället för tid, bättre arbetsmiljö och en elevanpassad skola - plus, som vi har, en satsning på läs-, skriv- och matematikinlärning på 1,2 miljarder kronor som ska sättas in under elevernas första år i skolan - anser vi kommer att ge en mycket bättre start för Sveriges elever än den man får i dag. Vi vill ge alla en chans från början. Fru talman! Elever på landets skolor, alla duktiga lärare som finns och många engagerade föräldrar ropar efter förändring och vill ha en bättre skola. Många lärare är ju slitna och börjar tröttna på sin arbetssituation med lite resurser, mer eller mindre obefintlig fortbildning, en arbetsmiljö som är under all kritik och att det över huvud taget finns så få lärare och så få inom skolpersonalen anställda. Vi vet ju att det behövs tiotusentals nya lärare framöver, och det är dags att ta tag i de här problemen så att skolan blir en aktiv arbetsplats så att vi får de lärare vi behöver framöver. Hur tänker skolministern agera för att vi ska få de här lärarna? Hur tänker han agera så att han inte hamnar i samma pinsamma situation som sin kollega förskoleministern, som måste sätta in en ganska halvdan akutåtgärd som inte funkar i ett väldigt sent läge? Lärarutbildningen vet vi också inte funkar helt riktigt. Senast i dag kunde vi läsa i en av dagstidningarna att just den här verksamhetsförlagda utbildningen, VFU:n, bara kommer till en liten del. Den är nästan obefintlig vid vissa lärosäten. Föräldrarna är också upprörda över att deras barn inte får det stöd och den hjälp de har rätt till, att det inte är lugn och ro, att det inte är en bra arbetsmiljö i skolan och att deras barn helt enkelt inte lär sig det de ska lära sig. Eleverna är också trötta på slitna lokaler, att de inte får hjälp när de behöver det och att det fortfarande tillåts att de själva eller klasskamrater kan mobbas eller behandlas utan respekt utan att någon egentligen tar notis om det eller att något händer. De har tröttnat på att de inte får en ärlig chans att utvecklas. Fru talman! Gymnasieskolan diskuterades för inte så länge sedan här i kammaren, och den proposition som regeringen lade fram hade inga massiva förändringsförslag. Det mesta konkreta som kom fram var att det individuella programmet ska stärkas. Det kan ju vara viktigt i sig, och det är viktigt för de elever som befinner sig i den situationen just nu. Men att föra en politik där man accepterar sådana grova misslyckanden från grundskolan är inte acceptabelt. Regeringen har valt väg. Man satsar mer och hellre på det individuella programmet och efterhandslösningar än på att förebygga och stärka grundskolan. Vår lösning från Centerpartiet är, som jag har beskrivit, att satsa och ge eleverna en chans att lyckas från början i grundskolan. Elever ska ha med sig grundläggande kunskaper när de börjar gymnasiet. Gymnasiet ska ju inte bli en typ av uppsamlingsheat för en misslyckad grundskola. Vi vill också öppna fler vägar för en godkänd gymnasieutbildning, en lärlingsutbildning där det praktiska lärandet kommer till sin rätt, där eleverna får utbildning som förenar teori och praktik i både skolmiljö och arbetsliv. Kärnämnen kan också anpassas efter utbildningens inriktning. Fru talman! Det är inte acceptabelt att vi har en skola som tidigt sorterar ut människor, som vi har i dag. Skolan är ju till för att ge elever en bra start och en rättvis chans i livet. Alla elever har rätt att gå ut grundskolan med tillräckliga kunskaper och med ett bra självförtroende. Något annat är ju helt enkelt oacceptabelt. En skola som skickar ut elever oförberedda på fortsatt lärande, otillräckliga för det moderna yrkeslivet och utan kunskaper för att kunna delta i samhället runtomkring gör sig skyldig till ett livslångt svek. Den bidrar till en social klyvning i samhället och till den kunskapssegregering som vi ser öka markant. Denna segregering är dagens socialdemokratiska regering ansvarig för, och det är mer än någonsin tydligt att det behövs en ny skolpolitik. Centerpartiet har lagt fram många förslag för en bättre skola. Det gäller både resurser till kommuner, insatser för skolan, och konkreta förslag som vi har lagt fram här i kammaren. Därmed vill jag avsluta, fru talman, med att yrka bifall till reservation 14 under punkt 12.

Mikaela Valtersson (Mp)

Anf. 10 Mikaela Valtersson (Mp)

Fru talman! Vi ska i dag ta ställning till budgeten för utgiftsområde 16. Vi har i den 121-punktsöverenskommelse som vi gjorde med regeringen och Vänsterpartiet efter valet sagt att barnen ska stå i centrum för politiken. Det är otroligt viktigt att vi också låter våra beslut här i riksdagen genomsyras av ett barnperspektiv. Vi är överens med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om att en av de viktigaste åtgärderna framöver är att det blir fler lärare och mindre barngrupper både i skolan och i förskolorna. Skolan måste alltid möta eleverna där de befinner sig. För att förverkliga det behövs det kompetent personal som ger stöd och fler vuxna som ger en trygg miljö. Miljöpartiet har i samverkan med regeringen och Vänsterpartiet medverkat till ökade statsbidrag till kommunernas skolverksamhet. Denna satsning fortsätter nu enligt planerna. Dessutom tillförs ett bidrag för att öka personaltätheten och därmed minska barngrupperna i förskolan. Det här får vi anledning att återkomma till i detalj i en senare debatt i dag. Miljöpartiets grundläggande inställning är att det borde vara mer fria medel i stället och att det här borde ingå i det generella statsbidraget. Här har vi dock gemensamt gjort bedömningen att riktade bidrag behövs. Då är det viktigt att vi försöker jobba för att de blir så flexibla som möjligt och att de inte blir styrda i ännu högre grad. För att stärka skolan i Sverige krävs ett aktivt arbete med åtgärder på flera fronter, en fortsatt decentralisering av skolan med stor pedagogisk frihet och variation och en positiv metodutveckling som utgår från elever och elevers intressen. Mångfald är bra. Ett större antal friskolor och mer profilering av kommunala skolor är nödvändigt för en skola med mer mångfald. En avskaffad timplan, flexibel skolstart och mindre centralstyrning, en mer aktiv elev- och föräldramedverkan och en bättre arbetsmiljö i skolan är några viktiga områden. Många av dessa förslag kommer vi att få anledning att återkomma till när vi behandlar den kommande skollagspropositionen. En ökad individualisering av undervisningen är nödvändig som vi ser det. Det handlar om att i än högre grad utgå från varje individs behov och förutsättningar, ett elevaktivt arbetssätt där man engagerar sig i sin egen inlärning och inte bara är passiv mottagare av kunskap. För att stärka kunskaperna och resultaten i Sverige behövs ett starkt fokus på kunskap och en förbättrad metodutveckling. I det arbetet anser vi att det är viktigt att man särskilt uppmärksammar pojkar och det faktum att de fortfarande har lägre resultat än flickor i skolan. Varför är det så att killar klarar sig sämre än tjejer i den svenska skolan? Det behöver man titta ytterligare på i framtiden. Alla människor måste ges möjlighet att lyckas och få nödvändiga kunskaper. Därför är det positivt att det i den här budgeten föreslås en satsning på barn som behöver extra mycket stöd. Det görs genom ett extra resurstillskott till skolor i områden med svaga resultat. Jag tror emellertid, och skulle ändå vilja tillföra, att det är viktigt att de här extra resurserna följer individen, att individen väljer skola, och inte är geografiskt begränsande. Storstadssatsningen har visat på en del problem med att låsa pengar till geografiska områden när det egentligen i praktiken är så att barn och ungdomar rör sig över en hel kommun, eller flera kommuner, och kanske väljer andra skolor än den närmaste. Jag tänkte ta upp en sak som inte någon har nämnt. Det är en liten men faktiskt ganska viktig förändring som föreslås i det här betänkandet. Det är en förändring vad gäller ersättningssystemet till fristående gymnasieskolor. Det är en viktig och efterlängtad åtgärd. Det finns stora problem i dagens ersättningssystem. Friskolorna har i dag alltför dåliga förutsättningar att kunna planera sin verksamhet i tid och veta förutsättningarna för den. Rapporteringen av uppgifter från kommunerna har bristande kvalitet. Nu vidtas flera åtgärder. Skolverket ska se över kommunernas rapportering och förbättra underlaget. Skolverket får ett uppdrag att reagera om det finns för stora skillnader över år eller mellan budget och utfall. Kommunerna måste rapportera i god tid och ge rimliga förutsättningar för friskolorna så att de vet vilken ersättningsnivå som gäller. Det som nu föreslås i betänkandet är att ta bort steget att mottagarkommunens kostnad ska styra ersättningen. I dag är det ju som bekant så att det i första hand är motsvarande kostnad för samma program i elevens hemkommun som ska styra ersättningen, i andra hand kostnaden i mottagarkommunen och först i tredje hand den så kallade riksprislistan. Nu tas det andra steget bort, och det blir hemkommunen och därefter riksprislistan som styr. Detta ger ett enklare och renare system, det blir mindre rörigt och bättre både för de fristående skolorna och för kommunerna. Fru talman! Avgiftsfriheten för studenter vid våra högskolor och universitet är viktig, och det är oroande att det nu diskuteras att den ska luckras upp. Den högre utbildningen är i Sverige i dag avgiftsfri. Det är en av grundprinciperna för utbildningspolitiken. Rätten till utbildning ska inte styras av den egna plånbokens tjocklek. Socialdemokraterna har visat sig vara beredda att börja luckra upp denna princip genom att öppna för möjligheten att ta ut avgifter för elever som kommer från länder utanför EES-området. En sådan förändring vore, som vi ser det från Miljöpartiet, mycket olycklig. Den mest omedelbara effekten skulle bli att rekryteringen av icke-europeiska studenter minskar, vilket går stick i stäv med regeringens ambitioner om en internationaliserad högskola. Hur man kan se detta som ett sätt att öka det internationella utbytet är för mig fullständigt obegripligt. Intäkterna från dessa studenter är inte heller så stora att de i sig skulle berättiga till en förändring för att ta ut avgifter. På sikt finns en uppenbar risk för att avgifter kommer att införas även för svenska studenter. Erfarenheter från andra länder visar att avgifter för utländska studenter kan vara ett första steg på vägen mot avgifter även för studenter från det egna landet. Det finns flera skäl till detta. Det blir svårt att ta ut avgifter av vissa studentgrupper men inte av andra. Samtidigt får staten genom de utländska studenternas avgifter upp ögonen för studenterna som en potentiell inkomstkälla. I tider av ekonomisk åtstramning finns en uppenbar risk för att även inhemska studenter tvingas betala avgifter för att fylla igen hål i statsbudgeten. Detta är en utveckling som vi anser måste motarbetas. Därför bör riksdagen besluta att i högskolelagen slå fast att utbildningen i Sverige ska vara avgiftsfri. Genom att flytta bestämmelsen från högskoleförordningen till högskolelagen får den en starkare ställning. Undantag från denna regel ska inte göras för utländska studenter. Alla ska kunna studera på lika villkor i den svenska högskolan. Jag yrkar därmed bifall till reservation 20. Utskottets tillkännagivande om att stärka avgiftsfriheten för svenska studenter och för dem inom EES-området är bra, och vi stöder det. Men det får inte uppfattas som att vi stöder översynen för att försämra villkoren för studenter utanför EES-området. Också Britt-Marie Danestig talade väl om denna fråga, och hon är välkommen att rösta på vår reservation. Skolan har en viktig roll att vara åsiktsmässigt neutral och låta elever utvecklas utan ideologisk påverkan. Vi anser därför från Miljöpartiet att Skolverket bör utvärdera läromedlen ur ett genus- och HBT-perspektiv. Det är ett alarmerande resultat som RFSL redovisar i sin undersökning av hur gruppen HBT speglas i skolans biologiböcker för barn och ungdomar. Jag anser inte att vi från statens sida ska styra läromedlens innehåll, men det är väl värt att uppmärksamma problemet och visa på skevheter för att skapa ökad medvetenhet och förändring.

Fru talman! Jag fick det svar som jag egentligen ville ha, och som är det självklara: Föräldrarna kan i dag inte lita på närmaste skola. Jag har egen erfarenhet av detta. Jag har många i min bekantskapskrets som har egen erfarenhet av detta. Det går inte att stå här och förneka det här inför Sveriges folk. Det finns problem på så många svenska skolor i dag. Frågan är vad det beror på efter 65 år med Socialdemokraterna i ledningen för det här landet. Kan det ha någonting att göra med att ordet fostran byttes ut mot utveckling? Det togs bort ur läroplanerna. Plötsligt skulle man fostra sig själv som barn. Det fungerar inte. Därför är jag också glad att värdegrundsarbetet kommit i gång. Det var ett initiativ från Kristdemokraterna från början. Ingegerd Wärnersson och jag stod här diskuterade ett antal gånger, och sedan kom det. Det var ju ni som hade regeringsmakten och hade möjlighet att lägga fram det konkreta förslaget. Detta med skolinspektörer var inte heller ett s-initiativ från början. Det kom från de borgerliga partierna. Vi har alltså hela tiden fått fösa er framför oss för att få tillbaka ordning och reda i den svenska skolan. Jag är glad om Inger Lundberg nu är inne på den linjen. Det är här det måste hända någonting. Det kan inte vara så att elever hoppar ut och in genom fönstret under lektionstid, som det var i mina barns skola för några år sedan. Jag kan ta hur många exempel som helst på att det har varit så. Lärarna har stått handfallna och inte fått något moraliskt stöd. Det handlar alltså inte bara om pengar, utan det handlar också om moraliskt stöd och om lagstiftning för att vi ska komma till rätta med det här.

Inger Lundberg (S)

Anf. 23 Inger Lundberg (S)

Fru talman! Ingegerd Wärnersson får tala för sig, men jag tror att det är få politiker - där ber jag Inger Davidson om ursäkt - som har betytt så oerhört mycket för att uppmärksamma och beakta frågan om värdegrundsarbetet. Den insats hon gjorde där ska inte förringas genom att man säger att hon föstes dit. Den gjorde hon med ett mycket stort engagemang. Hon blev väldigt ofta hånad, inte av Kristdemokraterna men av andra partier, för att hon lade detta väldigt starka fokus på värdegrundsarbetet. Det vore kanske bättre att Inger Davidson läxade upp sina borgerliga kolleger i stället för att läxa upp socialdemokratin som under hela skolutvecklingen har stått för de här benen i skolan, kunskap och kärlek, kunskap och fostran och kunskap och utveckling.

Fru talman! Om vi börjar med att titta på historien, som skolministern gjorde när han jämförde ideal förr och nu, vill jag säga att jag tycker att det är väldigt märkligt att ett parti som i namn har ordet "arbetarepartiet" nedvärderar handens arbete på det sätt som Socialdemokraterna gör. Jag tycker att det är sorgligt att de 30 % som nu hoppar av gymnasieskolan för att de inte klarar kärnämnena ska känna sig misslyckade fast de skulle kunna klara sig alldeles utmärkt på en praktiskt inriktad utbildning. Jag tycker att det är bättre att ungdomar får en bra tvåårig utbildning med allmänbildning i viktiga ämnen samt en tydlig yrkesinriktad utbildning än att de hoppar av och lämnar skolan utan en färdig utbildning. Dessutom är fördelen om man går två år att man kan komplettera, antingen för att läsa upp till högskolebehörighet eller för att gå en lärlingsutbildning. Ni har glömt den här gruppen. Det är till och med så att de som ska gå kvalificerad yrkesutbildning, som är en mycket bra utbildning, inte kommer in på den om de inte har högskolebehörighet. Det här är feltänkt, och det får människor att känna sig misslyckade. När det gäller ordning och reda, fru talman, är skolministern och jag överens om att det är väldigt viktigt att vi hela tiden diskuterar orsaken. Men vi är tydligen inte överens om att man också måste diskutera vilka möjligheter till åtgärder, vilka befogenheter skolorna ska ha. Och de är väldigt små. Skollagskommittén talade bland annat om att avskaffa en av de sista befogenheterna, nämligen kvarsittning. Vi vet att till och med rektorer som i väntan på utredning tillfälligt har stängt av gymnasieelever som har hotat kamrater med kniv har fått varningar och reprimander från Skolverket. Jag ger skolministern chansen att svara en gång till: Tänker skolministern i något avseende öka skolans befogenheter att bekämpa skolk, mobbning och respektlöshet?

Ibrahim Baylan (S)

Anf. 36 Ibrahim Baylan (S)

Fru talman! Låt mig återigen få upprepa att jag i arbetet med den nya skollagen tillsammans med dem som vi diskuterar med, framför allt v och mp, kommer att ta initiativ till att kolla vilka befogenheter som behövs för att säkerställa studieron i klassrummen och öka tryggheten i skolan. På många skolor i vårt land bedrivs ett jättebra, väl fungerande arbete. Vi ser också i många av de undersökningar som har kommit nyligen, även de internationella, att alltfler elever trivs bättre i skolan, att dialogen mellan elever och lärare fungerar allt bättre. Det här är någonting som vi kan bygga på. Där det behövs att skolan får mer befogenheter är jag inte främmande för det. Men, fru talman, för att återgå till Folkpartiets förslag om att införa tvååriga yrkeslinjer vill jag säga att det intressanta när detta förslag kom på Dagens Nyheters debattsida var att de första att gå ut var Svenskt Näringsliv. Man gick ut med ett pressmeddelande: Det här är helt fel väg. Lärarorganisationer, elevorganisationer och fackliga organisationer har också motsatt sig detta. Dagens samhälle, med allt större globalisering och teknisk utveckling kräver snarare mer utbildning än mindre. Vad är det som gör att Folkpartiet anser att eleverna på yrkesutbildningarna inte behöver nödvändiga baskunskaper i dagens skola? Gymnasieskolans kärnämnen är inte bara till för att rusta dem som går till högre studier. Vi kan vara överens om att de som vill gå vidare och läsa på högskola ska få göra det. Vi är också överens om att det varken är önskvärt eller nödvändigt att alla gör det. Men vi vet också att både dagens och morgondagens yrkesliv kräver nödvändiga baskunskaper. Man ska ha ordentliga kunskaper i att läsa, skriva och räkna och även kunna gör sig förstådd på främmande språk.

Tobias Billström (M)

Anf. 37 Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag vill först och främst yrka bifall till den moderata reservationen nr 1 samt säga att jag för tids vinnande avstår från att yrka bifall till våra övriga reservationer även om jag givetvis står bakom innehållet i samtliga. Fru talman! Kunskapsjobb har för vissa politiker blivit ett mantra för arbeten som någonstans mirakulöst bringar folk högre lön och jobb som inte är lätta att flytta på. Problemet är bara att säger man kunskapsjobb faller med automatik ett antal andra parametrar ut. Det är precis som ett dominospel. Petar man på brickan "vi vill och vi måste leva på kunskap" måste också med automatik andra saker följa för att spelet ska gå ut och för att vi ska få ett välfärdssamhälle i andra ändan. Ska man kunna leva på kunskap måste den vara bättre än andras, bättre i meningen mer djup, mer specialiserad, mer marknadsrelevant, och det kräver en tydlig spets. Och det i sin tur kräver omtänk i de institutioner som förmedlar och bygger kunskap, nämligen skolor och universitet. Vi i Moderaterna vill därför skapa förutsättningar för en högkvalitativ högre utbildning, mer mångfald, mer valfrihet och mer kvalitet. Utbildningen ska locka så många som möjligt att studera och avlägga examen vid svenskt universitet eller högskola. Målet är att alla som vill och har de grundläggande kunskaperna ska kunna välja den utbildning som han eller hon bäst anser tillfredsställer vederbörandes uppfattning om sitt livsprojekt. Detta kräver att den högre utbildningen internationaliseras och att svenska universitet och högskolor erbjuder utbildningar som står sig i det globala utbildningssamarbetet. Flera alternativ, både inom och utom vårt lands gränser gör att var och en får ökade möjligheter att ta vara på sin begåvning och göra det mesta av sin egen potential. Det är grundläggande att varje student får möjlighet att själv välja vilken sorts universitet eller högskola han eller hon vill läsa vid. Det måste vara upp till studenten att själv avgöra om det som passar bäst är en bred högskola med massföreläsningar eller ett smalt spjutspetsuniversitet med mycket forskningsbaserad undervisning. En logisk följd av studenternas fria val, den ökade institutionella konkurrensen och lärosätenas strävan att profilera sig är att avskaffa det centrala antagningssystemet. Varje lärosäte måste själv få lov att bestämma hur antagningarna ska gå till. Med syfte att ytterligare bidra till ökad profilering och mångfald vill vi fortsätta den utveckling av högskolorna i stiftelseform som Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping varit föregångare för. Utvecklingen där har varit utomordentligt positiv. Den fria formen har stimulerat den kreativa förmågan och förnyelsen. Vi vill komplettera och utöka möjligheterna för fler stiftelsehögskolor. Statens uppgift inom forskning och utveckling är att komplettera alla forskningsfinansiärer. Det innebär att tyngdpunkten läggs på grundforskning samt forskarutbildning. Riksdag och regering ska inte detaljstyra forskaranslagen. Starka och självständiga universitet och högskolor är en förutsättning för forskningens frihet. Men de senaste sex sju åren har anslagen till grundutbildningen urholkats. De tidiga fakultetsanslagen har urholkats. Och anslagen till forskningsråden har skurits ned. Den här utvecklingen måste vi nu vända. Det blir särskilt nödvändigt i ljuset av en från regeringen alltmer centralstyrd forskning och en ny struktur som har direkt centralistiska drag. Vi vill påbörja en successiv återuppbyggnad av grundutbildnings- och forskningsanslagen genom att tillföra universitet och högskolor ökade resurser. Jag är övertygad om att Britt-Marie Danestig och jag när jag har avslutat mitt anförande kommer att ha en mycket intressant diskussion om vad som egentligen står i vår budget. En oerhört viktig punkt rör också ansökningsraseriet, det vill säga kraven på landets forskare att ständigt behöva söka mer medel. Effekten av detta blir tidsförluster när fem-tio ansökningar per år och forskare måste lämnas in till Vetenskapsrådet och motsvarande organisationer. Väl att märka är att många av de här ansökningarna inte alls avser att ordna pengar till nya spännande projekt utan att upprätthålla elementär infrastruktur, laboratorieutrustning, lokaler, men framför allt tjänster. Doktorand- och laboratorieassistenter, handläggare och till och med sekreterartjänster finansieras ibland från månad till månad med de här pengarna. Det leder till otrygghet och till att den vetenskapliga kvaliteten blir lidande. I regleringsbrevet från regeringen för 2004 står också att Vetenskapsrådet ska öka sina insatser för att ge unga och nydisputerade forskare goda förutsättningar att fortsätta sin forskarkarriär och att tiden mellan disputationen och en eventuell fast universitetstjänst är en lika viktig som kritisk period för den fortsatta karriären. Det är väl känt. Men i dag rådet det brist på så kallade mellantjänster. Det är betydligt många fler som söker en anställning som forskarassistent hos Vetenskapsrådet än de har möjlighet att finansiera. Under de senaste två åren har Vetenskapsrådet finansierat ett antal internationella postdoktorsstipendier. Men dessa har nackdelen att när stipendiaten efter två år kommer tillbaka till Sverige har denne hamnat utanför det svenska socialförsäkringssystemet. Det tar till exempel i dag 240 dagar att kvalificera sig för föräldraförsäkring. I Doktorandspegeln från 2003 framgår att mer än hälften av doktoranderna vill arbeta vid ett annat universitet än sitt nuvarande efter doktorsexamen. Det är just bristen på mellantjänster och intresset för att byta universitet som indikerar att nya nationella postdoktorstjänster fyller ett behov som också skulle stimulera en ökad rörlighet inom Sverige. Frågan är naturligtvis vad regeringen tänker hitta på i det avseendet. Någon forskningsproposition har vi ännu inte sett röken av i den här kammaren. Avknoppningen av innovationsföretag från högskolor och universitet är i dag ytterst betydelsefull för näringslivets utveckling. För att stimulera kommersialiseringen bör regeringen se över hur staten kan gynna de högskolor och universitet som erbjuder sina forskare belöningar i form av olika slags vinstdelningspaket i vilka forskarna erbjuds royaltyn, delägarskap och optioner i ett eller flera företag. Det är också viktigt att komma ihåg och tänka på verkligheten för dem som jobbar på universiteten och högskolorna. De jobbar i dag alltmer övertid, ibland obetalda, för att studenterna ska få en högkvalitativ utbildning. Men gränsen för välviljan är snart nådd. Yrkesstolthet och filantropisk verksamhet kan aldrig i längden täcka över de brister som urholkningen av anslagen inneburit. Risken för utbrändhet och hopplöshet närmar sig för alltfler - dock inte för mig tack vare det här vattenglaset! All offentlig universitetsutbildning på grundnivån i Sverige ska vara avgiftsfri. Om detta tror jag inte att det råder några delade meningar i kammaren. Men med det skattesystem som råder och den mycket sammanpressade lönestrukturen finns det ingen möjlighet för studenter att själva finansiera hela eller delar av sin utbildning. Det gäller också de mycket stora studielån som många studenter i dag drar på sig. De är så betungande att de är mycket svåra att betala av, även för individer med mycket avancerade akademiska arbeten. Med tanke på att kunskapsinhämtning inte längre har några gränser och att utbytet med utlandet bör öka framöver leder modellen till vissa problem. Vi menar att det är fel att utländska studenter i dag inte betalar några kursavgifter när den svenska staten finansierar svenska studenters kursavgifter vid utländska universitet. I dag har vi en global kunskapsmarknad. Utlandsstudier blir allt vanligare, och då måste svenska studenter kunna utnyttja expanderande marknader. Sverige måste bli ett land dit utländska studenter söker sig för att skaffa sig en högkvalitativ utbildning. Det är hög tid för Sverige att aktivt arbeta för att dra till sig begåvade personer och inte släppa dem ifrån sig. Därför måste svenska universitet och högskolor arbeta för att bli globala, attraktiva studiemiljöer. Vi vill därför att högskoleförordningen ändras så att lärosätena får möjlighet och skyldighet att ta ut avgifter för högskoleutbildning av studenter och doktorander från länder utanför EES som ej omfattas av utbytesavtal i särskild ordning. Lärosätenas möjligheter att ta ut avgifter samt vilka skyldigheter det innebär bör man reglera i ett särskilt brev. Dimensioneringen däremot ska vara lärosätets ensak. Lärosätet ska också få lov att behålla intäkterna. Vi föreslår en översyn av högskoleförordningen för att möjliggöra försäljning av utbildning till studenter utanför EES. Fru talman! Basen av kompetenta unga forskare i Sverige behöver breddas. Det är av stor vikt att unga forskare ges tillfälle att efter examen vidga sina vyer och komma bort från sina egna handledare och universitet under en period för att skapa självständighet för blivande forskare. En postdoktorstjänst, gärna utomlands, skapar möjligheter att bredda utbildningen och samtidigt sprida svensk forskningskompetens. Det är också ett sätt att få fram verkligt goda forskningsämnen. Vi ser fram emot att höra vad regeringen har för idéer när forskningspropositionen väl kommer fram på bordet i den här delen. Fler nyligen disputerade och större möjligheter att rekrytera utländska postdoktorander är det bästa sättet att förbereda för det generationsskifte som kommer att komma här liksom på så många andra områden i vårt samhälle. Om nyantagna doktorander riskerar att hinna fram för sent och deras äldre kolleger att ha lämnat i förtid kommer inte generationsskiftesinsatsen att få någon balanserad utformning. Därför måste vi satsa på postdoktorala insatser för att bredda och utveckla forskarhandläggningskompetensen. Vi tycker att det är viktigt att koncentrera resurserna till de regioner och forskningsområden där svenska forskare och forskarlag i dag håller mycket hög klass. Vi vill se fler och breddade stipendier i det avseendet, och vi hoppas att vi kommer att uppnå enighet om det i kammaren. Sverige har i dag kunskapskluster på många områden, till exempel Stockholm-Uppsala och Malmö-Lund. Där finns en kritisk massa av universitetsforskning, storföretag, utvecklingsföretag och en infrastruktur vad gäller riskkapital, patent och så vidare. Vi menar att klustren måste stärkas. Det är lite annorlunda i mindre utbildningscentrum. Där är bilden mer splittrad. Vi menar att det är viktigt med specialiseringen och profileringen. Sverige har även ett antal andra kunskapskluster som håller mycket hög internationell klass inom skilda områden. Vår politik syftar däremot till att särskilt stimulera forskare, forskningsområden och regioner som håller högsta kvalitet.

Britt-Marie Danestig (V)

Anf. 38 Britt-Marie Danestig (V)

Fru talman! Jag har några frågor till Tobias Billström. När det gäller forskningen säger ni visserligen - och det sade jag också i mitt anförande - att ni satsar en halv miljard mer än regeringen. Det är bara fakultetsanslagen. Ni räknar inte med den höjning för forskning som faktiskt finns med i BP:n och som kommer att fördelas i den forskningspolitiska propositionen. Ni tycks i era motioner mena den totala summan. Man vill höja fakultetsanslagen med totalt 1,6 miljarder över tre år. Den totala summan i budgetpropositionen för motsvarande period är 1,8. För övrigt har ni inte några ytterligare satsningar på forskning. Det är ingenting när det gäller råden, förutom - förlåt mig - 1 miljon till så kallad konkurrensforskning. Tobias Billström kanske kan beskriva för mig vad det är. Det är faktiskt ett helt nytt begrepp för mig. En annan sak som är bekymmersam i ert budgetförslag är faktiskt vuxenutbildning. Den nämnde inte Tobias Billström i sitt anförande. Jag kan förstå det. Ni slår ihop alla anslagen. Bidrag till vissa organisationer 50 miljoner. Statligt stöd för utbildning av vuxna 1,9 miljarder. Kvalificerad yrkesutbildning 793 miljoner. Folkbildning, det vill säga folkhögskolorna, 1,2 miljarder. Summa drygt 3,9 miljarder. Men i ert förslag när det gäller vuxnas utbildning ligger bara 3,6 miljarder, det vill säga en minskning av anslagen till utbildning för vuxna med 350 miljoner kronor - och det är redan 2005. Det innebär att folkhögskolorna får spara 25 % från det ena året till det andra. Folkhögskolorna är små enheter och har redan nu ganska svår ekonomi. De är oerhört betydelsefulla för att motverka den sociala snedrekryteringen till högre studier. Det här visar på Moderaternas elitistiska syn på människor.

Tobias Billström (M)

Anf. 39 Tobias Billström (M)

Fru talman! Britt-Marie Danestig använde stora ord i sitt anförande och anklagade oss för lögn, som det kommer att framgå av protokollet. Det är ett mycket allvarligt ord. Vi ljuger inte. Man frestas att använda ordspråket tomma tunnor skramlar mest. Det är faktiskt så att våra höjningar är väsentligt mer påtagliga än de som regeringen gör. För 2005 höjer vi fakultetsanslagen med 621 miljoner kronor, för 2006 höjer vi med 480 miljoner kronor och för 2007 höjer vi med 500 miljoner kronor. Allt detta är tydliga och klara siffror som går att utläsa av vår budgetmotion, och vi har inte gjort några som helst förändringar sedan denna inlämnades till riksdagen. Sedan var det frågan om folkhögskolorna. Vi är folkhögskolornas bästa vänner i den här kammaren. Vi tycker att de är alldeles utmärkta. De förverkligar verkligen vår tanke på hur skolpengssystemet ska fungera, det vill säga att man själv får välja vem som ska vara uppdragsgivare och utförare av de utbildningsuppdrag som man får. Vad vi däremot inte tycker om är den flora av olika studiestödsformer som finns. Därför valde vi redan förra året i budgeten att samla dessa i ett särskilt konto som vi kallar för vuxnas utbildning. Det innebär inte några neddragningar. Britt-Marie Danestig försökte med samma knep förra året, och det kommer att misslyckas i år igen. Det här handlar om en budgetteknisk justering. Det är inte fråga om någon neddragning. Däremot flyttar vi pengarna från det ena kontot till det andra, från utbildning till kultur. Det ser naturligtvis ut som en neddragning, men i verkligheten blir det inte det - utom vid en punkt, naturligtvis, Kunskapslyftet, som är på väg att fasas ut. I och med att det är på väg ut innebär det också en neddragning i faktiska pengar. Sedan vill Britt-Marie Danestigs parti behålla Kunskapslyftet intakt med lika många platser och till och med, när man lyssnar på vissa företrädare i kammaren, en utökning av dem. Det vill inte vi. Där är vi helt ärliga i våra texter. Man måste naturligtvis räkna utifrån verkligheten, Britt-Marie Danestig, och inte efter vad man tror eller tycker att det ska se ut.

Britt-Marie Danestig (V)

Anf. 40 Britt-Marie Danestig (V)

Fru talman! Jag tror att Tobias Billström får ta en kurs i enkel matematik. Det är faktiskt 350 miljoner redan under 2005. Tittar man på 2006 och 2007 är det riktigt att det statliga stödet för utbildning av vuxna ska föras över till det generella statsbidraget till kommunerna. Det framgår inte riktigt av Moderaternas motioner om det är fallet även med deras förslag. Men deras förslag till anslag för vuxnas utbildning jämfört med 2005 minskas 2006 och 2007 med ca 1 miljard kronor. Då ska man komma ihåg att samtidigt som ni gör det här vill ni kraftigt utöka antalet platser inom KY, det vill säga mer än fördubbla platserna. Det räknar ni med blir en ökad kostnad på ca 800 miljoner. Där har ni också räknat fel. Det blir 900 miljoner kronor, om man går på snittalet 55 000 kr. 800 plus 900 miljoner kronor är i varje fall 1,7 miljard av det som ska gå till KY. Det här är alltså en fruktansvärd åderlåtning av övrig vuxenutbildning. Sedan framgår det inte av era motioner om det är folkhögskolan som ska dra ned eller om ni nästan totalt ska utplåna komvux. Men jag ska påminna Tobias Billström om att det faktiskt står i ert niopunktsprogram när det gäller studiestödet att det ska motverka social snedrekrytering. Med tanke på det blir det här nästan absurt. Det är inte bara egendomligt, utan det är också faktiskt ganska oärligt att leka med siffrorna på det här sättet.

Tobias Billström (M)

Anf. 41 Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag noterar i varje fall att Britt-Marie Danestig avstod från att använda ordet lögn som ju förekom tidigare i debatten. Jag vet inte om det beror på en insikt om att det kanske inte riktigt ser ut på det viset som Britt-Marie Danestig trodde när hon stod uppe i talarstolen. Vi har ju klarat ut att det här handlar om en budgetteknisk justering. Gör man på det vis som vi har gjort framstår det naturligtvis som en neddragning, men det är inte det i verkligheten. Det går alldeles utmärkt att titta på siffrorna. Sedan är det helt riktigt att vi inte ser komvux som ett självändamål. Vi har vid flera tillfällen här i kammaren deklarerat uppfattningen att vi vill ha ett minskat antal studenter som går direkt från gymnasieskolan till komvux. Därför är det ganska naturligt att vi minskar anslaget till den sektorn. Det är fullständigt självklart. Däremot omfördelar vi naturligtvis inom budgeten så att vi ser till att på gymnasieskolan och grundskolan göra sådana förstärkningar som gör att eleverna faktiskt när de kommer till, låt oss kalla det för vägs ände, har med sig de kunskaperna som är nödvändiga. Jag förstår att det är väldigt svårt för Britt-Marie Danestig att inse det här och hantera det med tanke på att hon inom vänsterkartellen representerar en politik som går i rakt motsatt riktning och som inte innebär att man tar tag i problemen när de uppstår utan att man skjuter dem framför sig. Då är det också naturligt att man behåller komvux på en så hög nivå som det är rimligt, men det tycker inte vi. Vi har också rett ut frågan om folkhögskolorna, upplever jag, eftersom Britt-Marie Danestig avstod från att kommentera den i sitt andra inlägg. Vi behåller alltså nivån intakt, men vi ser till att lägga pengarna på ett annat konto. Så var det med den saken.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 42 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till reservation 33 under punkt 32. Vi diskuterar utbildningspolitik i dag - skola, forskning, högskola, universitet. Och jag tycker nästan synd om motståndarna. De måste i dag försvara en kunskapspolitik som nästan varje dag utsätts för obarmhärtig kritik i rapporter, undersökningar och vanliga journalistiska reportage. Låt mig ta ett exempel som har med högskolan att göra. Det gäller lärarutbildningen. Den nya lärarutbildningen kördes igenom med applåder och hurrarop från den röda sidan. Nu läser vi i tidningar och hör på radio att de nya lärarna inte vet hur de ska lära barn att läsa, skriva och räkna, att de nya lärarna inte har lärt sig att tänka på hur man sätter betyg och att de nya lärarna inte får praktikplatser, som var den stora paradidén med den nya lärarutbildningen. Då kan man undra: Vad är det man har åstadkommit med den här reformen, som man har blåst upp så mycket i retoriken men som i praktiken visar så många stora hål? När vår utbildningsminister, oavsett vad han heter, åker utomlands slår han sig för bröstet och säger att Sverige satsar mest av alla länder på forskning och utbildning på högskole- och universitetsnivå. Men då berättar han inte att han inte har tagit hänsyn till den egentliga kostnads- och prisökningen i Sverige som ligger på 3-4 %, medan de ökningar som det egna departementet har räknat med ligger på 1 %. Vad är detta om inte en minskning av kunskapens ekonomi? Man talar inte om den situation som de stackars doktoranderna och de nyblivna doktorerna utsätts för. Man talar inte om alla dessa doktorander och doktorer som under en lång tid av sina studier har levt på stipendier och utbildningsbidrag och alltså inte fått försäkringar och inte fått räkna någonting av studierna som grund för den kommande pensionen. Och sedan talar man inte om alla dessa nyblivna doktorer som dagen efter framgångsrik disputation faller rakt ned i arbetslöshet därför att vi har för få postdoktorsplatser. Jag tycker synd om socialdemokrater, om vänsterpartister och om miljöpartister. Jag tycker synd om dem för att de måste försöka, med så stora retoriska ansträngningar, täcka över alla dessa fel och misstag som de själva har åstadkommit. Sättet att bedriva den här propagandakampanjen om att vi är så bra på kunskap i Sverige påminner mig om mycket mörka minnen som jag har. Under hela den tid som jag levde i en atmosfär som präglades av ett enda parti med totalmakt fick jag höra att det fanns brister men att allting var så bra. Kan vi inte börja diskussionen om kunskapen i Sverige med en realistisk syn på det som händer i verkligheten? Kan vi inte börja med att erkänna att vi har väldigt mycket att göra för att rätta till långvariga ideologiska brister och fel? En av de här långvariga synderna består i en masstanke. Allt ska lösas i grupp och genom kvantitet. Det var därför man satsade så oerhört mycket på en expansion av högskolorna. Det är sant. Man har låtit väldigt många människor komma in i högskole- och universitetsutbildning. Men just det här masstänkandet, bristen på förståelse för kunskapens mycket särskilda art, bristen på förståelse för variation och nyanser i den oändliga värld som kunskapens värld är, har lett till det faktum att vi har en stigande arbetslöshet bland akademiker. Jag är väldigt glad för det arbete som vi nu gör i Folkpartiet. Vi försöker ta bort en del av de dimmiga retoriska ridåerna kring situationen i kunskapens värld i Sverige och försöker etablera en realistisk syn på arbetet med kunskap i Sverige. Jag vill också påminna om att det finns långvariga brister när det gäller integrationen av kunskap från andra delar av världen i den svenska kunskapsvärlden. Jag vet inte om jag har berättat hur det var när jag kom till Sverige. Jag hade undervisat på högskolenivå. Mina elever var redan berömda teatermänniskor. De hade varit mina elever som studenter. Men jag placerades bland nybörjare i Sverige. Visserligen kunde jag väldigt mycket om italiensk film, rysk film, skådespelarpedagogik i modern tid, textanalys, Shakespeare och grekisk tragedi, men jag kände inte till pilsnerfilmens historia. Alltså visste jag ingenting. Det var slutsatsen, eftersom mina kunskaper inte fanns på schemat för utbildningen för teater- och filmvetare i Sverige. Jag har hört mycket mer upprörande historier av samma slag. Jag har till exempel träffat en civilingenjör från Eritrea. Han kunde sitt eget modersmål, arabiska, italienska, engelska och svenska. Han hade också studerat i England och hade praktisk kunskap om hur man jobbar med byggarbete i mycket svåra ökenförhållanden. Men den mannen fick aldrig komma fram till någon anställningsintervju när det gällde stora biståndsprojekt. När det gäller sådana saker tittar man först och främst på meriter från föreningslivet i Sverige. Det här sättet att se på kunskap måste ändras. Det måste ändras i grunden. Sverige måste lära sig att ta emot kunskap som kommer utifrån. Det är därför vi satsar 70 miljoner i vår budget på speciella kurser för akademiker från andra länder. Det finns i dag alldeles för lite av det här. Vi lyfter också fram frågan om respekt för den andra kunskapen, den kunskap som inte just nu finns på plats i Sverige.

Torsten Lindström (Kd)

Anf. 43 Torsten Lindström (Kd)

Fru talman! Törsten efter kunskap är ett av de mest framträdande dragen hos människan. Den har resulterat i att människan under historiens lopp har skaffat sig alltmer kunskap om tillvaron, kunskap som ska utvecklas inom ramen för de värderingar som garanterar människovärdet och den etiska bas som samhället vilar på. Därför är det bra att fler under senare år har fått tillgång till högre utbildning. Däremot är det inte bra att kvaliteten har blivit lidande, att var och varannan i högskolan kan berätta att grundutbildningens kritiska och utvecklande inslag har ersatts av en utbildningsfabrik som på löpande band ska klara av student efter student. Undersökningar visar att lärosätena sett sig tvingade att dra ned på lärartid. I nuläget finns inga garantier för att studenterna ska få adekvat stöd och handledning. Vi kristdemokrater menar att det är viktigt att en sådan garanti införs och att en miniminivå läggs fast för vilket stöd som studenterna har rätt till. Vi anslår därför i vårt budgetförslag medel för att öka andelen disputerade lärare i högskolan. De förändringar som vi kristdemokrater vill göra i högskolan har utgångspunkt i kunskap, valfrihet och trygghet. Högskoleutbildning ska inte bara ge studenterna specifika ämneskunskaper för ett framtida yrke. Den måste också leda till personlig utveckling, samhällsengagemang och kritiskt tänkande. Det nuvarande resurstilldelningssystemet motverkar den bredare bildningen. De strängare regler som infördes 2001 inom studiemedelssystemet minskar också möjligheterna för studenter att skaffa sig en bred allmänbildning. Den utredning som tillsatts för att se över resurstilldelningssystemet bör därför se över hur bildning kan stimuleras bättre. En långsiktig grundfinansieringsmodell bör införas som tar hänsyn till kursernas svårighetsgrad. Ett nytt resurstilldelningssystem bör också innehålla en komponent för vetenskaplig anknytning. När ett nytt system utformas bör rekrytering från underrepresenterade grupper och pedagogisk mångfald tas med. Vi vill också lyfta fram olika sorters kunskap, kunskap som under alltför många år har fått vara dold i det svenska utbildningsväsendet. Därför lägger vi extra pengar på att stimulera lärlingsutbildning i gymnasieskolan och på att bygga upp en ny yrkeshögskola. Dessa satsningar finns i vårt budgetförslag. Fru talman! Man förkastar varje god idé för att sedan göra den till sin egen. Det är en tes som har anammats av både utbildningsutskottet och den socialdemokratiska regeringen. Vi kristdemokrater kan bjuda på det. Det handlar om avgiftsfriheten för svenska studenter och möjligheten att sälja utbildning till länder utanför EES. Kristdemokraterna har i flera år krävt möjlighet för högskolorna att ta ut avgifter för studenter utanför EES-området. Det går inte att motivera att svenska studenter betalar utomlands medan utländska studenter får läsa gratis i Sverige. Utredningen Advantage Sweden föreslog 2000 att högskolor skulle få möjlighet att ta ut avgift för högskoleutbildning av studenter och doktorander från länder utanför EES. Utredningsförslaget har väckt stor oro bland studentföreträdare som sett det som det första steget mot att införa avgifter fullt ut för studenter i högskolan, en inriktning som vi kristdemokrater tar mycket starkt avstånd ifrån. Inte minst har den tidigare socialdemokratiske utbildningsministern öst fotogen på brasan genom att agera vindflöjel. Efter ett hårdnackat motstånd hette det plötsligt att "för att rekrytera fler utländska studenter bör universitet och högskolor kunna erbjuda studenter från länderna utanför EES utbildning mot betalning". Det är en total omvändning. Makten är trött. Det är bra att Socialdemokraterna har ändrat sig, även om det som vanligt tog alltför lång tid. Vi förstår också den oro som detta skapat. Lösningen är i stället att se över resurstilldelningssystemet som helhet för att kunna återställa och höja högskolans nivåer till rimliga belopp så att utbildning och bildning kan vara av hög kvalitet. Det största hotet mot avgiftsfriheten i högskolan är att den inte är lagreglerad. Det är därför viktigt att avgiftsfriheten för svenska studenter säkras innan avgifter kan tas ut av utomeuropeiska studenter. Vi kristdemokrater är nöjda med att utskottet i dagens betänkande går oss till mötes och ger regeringen till känna att avgiftsfriheten för svenska studenter ska ligga fast. Det är ett steg framåt. Fru talman! Det finns en risk att regeringen vid beslut om universitetsstatus eller nya vetenskapsområden tar alltför stora hänsyn till andra skäl än kvaliteten. Vi har tyvärr sett hur andra hänsyn än de rent kvalitativa inte alltför sällan spelat in i Socialdemokraternas bedömningar. Det är ju val snart. Högskoleverket gör en ambitiös och strukturerad granskning av ansökningarna. Principen som vi vill slå vakt om bör därför bli att regeringen ska ge universitetsstatus eller vetenskapsområde till ansökande högskolor i fall där Högskoleverket har undersökt kvaliteten och tillstyrkt ansökan. En regering ska inte kunna köpa röster genom att dela ut universitetsskyltar tvärs emot de kvalitetskriterier som finns. Fru talman! Enligt många undersökningar är den allra viktigaste faktorn för om en elev lyckas i skolan lärarens kompetens. Därför är lärarutbildningen viktig. Ju större behov eleven har av hjälp i sitt lärande, desto större är betydelsen av att hjälpen är kvalificerad. Vi vill därför stärka ämneskunskaperna i hela lärarutbildningen och till exempel även göra det obligatoriskt med kunskaper om skriv- och läsinlärning för de lärare som ska arbeta med yngre barn. Väsentligt är också att utbildningsvetenskapen stärks. Som vi kristdemokrater så många gånger påtalat i denna kammare måste den verksamhetsförlagda utbildningen, VFU, fungera. Senast i morse kom nya uppgifter om den välkända problematiken att finna VFU-platser i Stockholm. Det duger inte. Det visar sig också att den nya lärarutbildningen har haft stora svårigheter att få studenter att välja vissa inriktningar. För att klara den framtida lärarförsörjningen vill vi att staten i fortsättningen centralt dimensionerar platstillgången på lärarutbildningen och dess olika inriktningar, så att studenterna får den utbildning de behöver och barnen de lärare de behöver. Högskoleplatser måste kunna omfördelas för att kunna svara mot söktrycket. Fru talman! Forskning är en investering för framtiden, och kunskap är Sveriges framtida "basindustri" - vår mest bärkraftiga bro till framtida välstånd. Utbildning och forskning påverkar framtiden mer än något annat samhällsområde. Samhället och medborgarna har stora förväntningar på denna sektor, med all rätt, kanske i dag framför allt som en motor för fortsatt välfärd. Trots detta dröjer den utlovade forskningspropositionen. Vi får se när den kommer. Kristdemokraterna satsar 325 miljoner mer än vänsterkartellen under perioden 2005-2007 för att markera forskningens betydelse för samhällets framtida välstånd. Sverige behöver en framtidsinriktad forskningspolitik som ger vårt land de bästa förutsättningarna för kunskapsutveckling och välfärd. Då är det inte minst viktigt att ta vara på den kompetens som finns i dag i Forskarsverige, att se till att forskare efter avlagd forskarexamen kan få möjlighet att forska vidare och meriteras ytterligare för en framtida vetenskaplig karriär. Det handlar om forskarassistenttjänster, det handlar om olika insatser för att ta vara på dem som har doktorerat och har en kunskap som behövs för framtiden. Fru talman! Under senare år har antalet myndigheter på utbildningsområdet vuxit. Så fort det kommer in en ny socialdemokratisk minister på scenen ska vederbörande visa sin handlingskraft genom att inrätta någon liten myndighet, någon liten delegation, ett råd eller någonting annat. Det här är förstås en både dyr och ineffektiv utveckling, dyr för skattebetalarna, ineffektiv i bemärkelsen att olika myndigheter i sina regleringsbrev faktiskt kan ha till uppgift att göra ungefär samma saker. Så här ska vi inte ha det. Det har vi inte råd med. Vi slösar tid, vi slösar pengar på detta. Därför vill vi kristdemokrater se en översyn av antalet myndigheter på utbildningsområdet - det gäller hela Myndighetssverige förvisso, men i all synnerhet på utbildningsområdet - så att det går att samordna de olika arbetsuppgifterna. Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservationerna nr 4 och nr 7, även om jag givetvis står bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer i betänkandet. Fru talman! Makten är trött. Vänsterkartellens lösningar räcker inte. Vi kristdemokrater vill se kunskap, valfrihet och trygghet som tråden i högskolepolitiken. Utmaningen att bygga en högkvalitativ högskola med bildning och kunskap för framtiden är nyckeln till framtiden och till kunskapssamhället med hög välfärd och ett gott liv.

Håkan Larsson (C)

Anf. 44 Håkan Larsson (C)

Fru talman! I lördags följde jag den stora konserten som hölls i Oslo med anledning av Nobels fredspris. Det var en hyllning till årets fredspristagare Wangari Maathai från Kenya, som inte bara är känd för att leda en organisation som har planterat 30 miljoner träd i Afrika. Denna fantastiska kvinna gör också en massa andra stora insatser, bland annat för att ge människor möjlighet till utbildning. Detta poängterades som en stor fredsinsats. Utbildning är ett viktigt redskap för att skapa utveckling, välstånd och frihet. Detta gäller i Kenya men självfallet också i Sverige. Utbildning är den bästa och mest långsiktiga vägen till social och regional utjämning. Samtidigt ger utbildning människor redskap för att kunna infria sina framtidsdrömmar. Kunskap innebär makt att förändra och påverka i samhället men också makt att kunna göra egna personliga val. Därför måste politiken bygga på en grund som erbjuder alla lika möjligheter till god utbildning. Från Centerpartiets sida ser vi mot den här bakgrunden positivt på att vi i dag har en förhållandevis väl utbyggd högre utbildning över hela vårt land. Detta gör att fler människor får möjlighet att studera vid en högskola eller ett universitet. Utbyggnaden av distansutbildningen via nätuniversitet och via olika lärcentrum ökar möjligheterna och tillgängligheten ytterligare. Människor som av familje- eller arbetsmarknadsskäl inte har möjlighet att flytta för att få tillgång till högre studier har fått en ny möjlighet, en ny chans. Genom den utbyggda högre utbildningen tar vi bättre vara på landets begåvningsreserv. De nya högskolorna och universiteten som har tillkommit de senaste decennierna är alltså ett viktigt redskap för framtiden. Ännu är det dock en bit kvar till målsättningen att hälften av en årskurs ska ha påbörjat högskoleutbildning vid 25 års ålder. Det verkar råda stor enighet om att det nuvarande tilldelningssystemet bör ses över. Något är fel när allt större resurser måste satsas på att marknadsföra olika utbildningar för att rekrytera studenter. Mindre högskolor med små resurser har självfallet svårt att konkurrera med de större lärosätenas PR-kampanjer, även om utbildningskvaliteten ofta är lika bra. För den enskilde blivande studenten kan det också vara svårt att hitta rätt i de olika lärosätenas allt större informationsdjungel. Därför är det viktigt att ett nytt tilldelningssystem stärker lärosätenas självständighet och långsiktiga kvalitetsarbete. När det nu finns en förhållandevis väl utbyggd högre utbildning är det viktigt att prioritera stärkt kvalitet på utbildning och forskning. Det kommer signaler, som vi har hört här tidigare, om att det är problem med både kvaliteten i utbildningen, som Lärarhögskolans problem som vi hörde om här, och med att man har en besvärlig ekonomisk situation. Då är det särskilt viktigt att utarbeta en långsiktig strategi, som vi har efterlyst länge, för hur rekryteringen av såväl vetenskapligt som pedagogiskt väl kvalificerade lärare ska ske till våra högskolor och universitet. Vi befinner oss nu i en ganska avvaktande situation i väntan på regeringens forskningsproposition, som lär komma någon gång på nyåret. Då blir det förmodligen och förhoppningsvis fart på den diskussionen. Jag tror dock inte att situationen är så lysande i Forskarsverige som den ansvarige ministern Leif Pagrotsky vill framställa den i sitt inlägg på Svenska Dagbladets Brännpunkt i dag. Som jag underströk i en tidigare debatt här i kammaren i höstas anser Centerpartiet att det är viktigt att satsa offensivt på forskning. Det är därför som vi anslår ytterligare resurser i vår budget. Det är viktigt att agera nu om Sverige ska kunna behålla sin position som ledande forskningsnation. Hur vi lyckas med denna utmaning får i förlängningen stor betydelse för utvecklingen och tillväxten i vårt samhälle. Det handlar inte minst om att ge våra doktorander och forskningsstuderande bättre förutsättningar att studera och gå vidare på forskarbanan. En viktig uppgift blir också att stimulera framväxten av goda och starka forskningsmiljöer, och då inte bara vid de stora traditionella universiteten utan även vid de nya lärosätena landet runt. Alla högskolor och universitet bör ges förutsättningar att utveckla sin forskning. Det är inte storleken som avgör om en stark forskningsmiljö kan utvecklas. Däremot är det viktigt att varje lärosäte prioriterar och utvecklar sina specifika profiler på de områden där de har förutsättningar att bli framgångsrika. Alla kan inte vara bäst på allt. Vi diskuterade tidigare under hösten vikten av att förstärka och fördjupa samarbetet mellan högskolor och näringsliv, mellan forskning och näringsliv. Det handlar om att kommersialisera forskningsresultat och på det viset medverka till att skapa sysselsättning och utveckling ute i regionerna. Här har Sverige mycket att lära av andra länder, och här finns mycket att göra. I betänkandet diskuteras även frågan om avgifter inom högskoleutbildningen. Från Centerpartiets sida anser vi att det är viktigt att slå vakt om avgiftsfriheten för svenska studenter, och det är bra om den blir fastlagd i lag. Vi är också tveksamma till att införa avgifter för studenter utanför EES-området. Risken är att om principen bryts för vissa studenter från länder utanför EES kan det vara lättare att i ett senare skede införa terminsavgifter också för svenska studenter. Vi menar emellertid att i det här läget är det viktigt att detta diskuteras och vill avvakta med ett definitivt ställningstagande tills den utredning som planeras har presenterat sina slutsatser. Vi tar den diskussionen då.

Fru talman! Jag ska börja med att korrigera en uppgift inte från Majléne Westerlund Panke utan från Britt-Marie Danestig tidigare. Jag har hos mig Folkpartiets budget också för 2006 och 2007. Våra 600 miljoner finns med också för dessa år. Vi tar inte bort dem.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 55 Majléne Westerlund Pank (S)

Repliken gäller Majléne Westerlund Panke.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 55 Majléne Westerlund Panke (S)

Repliken gäller Majléne Westerlund Panke.

Ana Maria Narti (Fp)

Anf. 57 Ana Maria Narti (Fp)

Fru talman! Jag ser vår forskningssatsning som den satsning den är. Det är 2,3 miljarder fram till 2008. Under det första året utfaller 100 miljoner, under det andra året 500 miljoner och det tredje året 500 miljoner och så vidare. Det är väl så som vi ska resonera när det gäller den här satsningen, inte avgränsa det första året där det är väldigt tydligt profilerat var någonstans de 100 miljonerna så småningom kommer att hamna. De övriga miljarder som sedan utfaller får vi möjlighet att diskutera här i kammaren när forskningspropositionen i detalj är klar och kan värderas. Det är i det sammanhanget som jag och de allra flesta, tror jag, gärna skulle vilja se ett samlat borgerligt motförslag så att man vet vad det är som finns i stället för det förslag som vi tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lägger fram.

Majléne Westerlund Pank (S)

Anf. 58 Majléne Westerlund Pank (S)

Fru talman! Tack för svaret. Vi ska alla med passion diskutera den nya forskningspropositionen när den kommer. Det kommer att bli väldigt intressant. Den stora frågan då är inte hur mycket vi kommer överens om inom de olika grupperna, utan det är framför allt vilket resultat vårt arbete här ger ute i verkligheten. Och just i samband med det vill jag informera om att klagomål om praktik för lärare inte enbart handlar om Stockholm. Våra kamrater som kommer från Malmö har mycket ofta berättat för oss om situationen i Malmö. Jag minns från den tid då vi gjorde ett utskottsbesök i Umeå att det också där var ett stort problem att hitta praktikplatser för de nya studenterna på den nya lärarutbildningen. Jag tror därför inte att det är en storstadssvårighet. Jag tror att det är en strukturell brist i den nya lärarutbildningen som har lett till dessa komplikationer.

Majléne Westerlund Panke (S)

Anf. 58 Majléne Westerlund Panke (S)

Margareta Pålsson (M)

Anf. 59 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Det är klart att det finns utmaningar i kommunerna i dag. Men jag vill inte utmåla det så svart som det görs i diskussionen. Och det enda exempel som man gång efter gång lyfter fram är situationen på Lärarhögskolan i Stockholm. Sedan blir hela lärarutbildningen svartmålad på grund av detta specifika problem. Det är den svartmålningen som jag vänder mig mot. I sammanhanget måste jag nu när Ana Maria Narti står här mittemot mig säga att jag tycker att svartmålningen i Ana Maria Nartis anförande definitivt passerade gränsen, alltså att hon jämförde demokratin Sverige med enpartistaten Rumänien under kommunisttiden. Då tycker jag faktiskt, Ana Maria Narti, att man har passerat anständighetens gräns när det gäller att beskriva sin egen politiska demokratiska verklighet i det här landet!

Inger Lundberg (S)

Anf. 60 Inger Lundberg (S)

Fru talman! Det börjar bli ont om förskollärare i Sverige. Alltfler kommuner saknar nu behöriga lärare till sina lediga platser. Hoppet står naturligtvis till de 6 000 nya förskollärare som regeringen har utlovat alltsedan valrörelsen 2002. I två år har vi hört om dem om och om igen i partiledardebatter, vid frågestunder och i vårbudgeten, men hela tiden har samma satsning presenterats som om det vore nya pengar. Crescendot kom när statsrådet Lena Hallengren den 22 september uttalade sig i Expressen och sade: Jag har en glad nyhet. Kommunerna får 1 miljard till barnomsorgen år 2005 och ytterligare 2 miljarder år 2006. År 2007 får de också 2 miljarder. Expressen undrade om det var en nyhet. Man hade ju hört det flera gånger. Men statsrådet vidhöll att om man uppfyller ett vallöfte är det en nyhet. Nåja, fru talman, nyhet eller inte nyhet, tjänsterna behövs. Frågan är bara om de blir verklighet. Under de senaste fyra åren har ca 1 200 förskollärare per år utexaminerats. Men Högskoleverket sade förra veckan att antalet kommer att sjunka de närmaste åren. Andelen lärarexamina har visserligen ökat rätt så kraftigt. Men inom den gruppen är det nu färre förskollärare än tidigare. Den förlängda studietiden med ökade studiekostnader borde ha följts av högre löner. När det inte skett minskar antalet studerande. Dessutom har man inte när man räknat tagit hänsyn till att många kommer att gå i pension. En del kommer att sluta av andra orsaker. Vidare sägs det att alla 6 000 inte behöver vara förskollärare, utan de kan till exempel vara grundskollärare. Men hur många grundskollärare tror ni kommer att jobba långsiktigt i förskolan när de får 4 000-5 000 kr mindre i lön varje månad än de skulle ha fått om de var anställda i grundskolan? Lena Hallengren tror också på anställning av dietister och genuspedagoger. Det skulle säkert vara bra, men inte lär den gruppen personal uppgå till ca 1 000 per år. Att syftet är gott räcker inte. Också konsekvenserna måste vara goda. Sedan har vi den stora personalgruppen barnskötare som vi tycker oförskyllt har blivit diskriminerad i förskolan. Vi moderater tycker att de har en given plats. Det är ju mycket omsorg i förskolan. Barn ska matas, kläs på, kläs av, tröstas och bytas blöjor på. För det behövs inte alltid tre och ett halvt års högskoleutbildning. Under en ganska lång tid har det snarast varit skottpengar på barnskötare. Många kommuner, däribland min hemkommun, har med socialdemokratisk majoritet fattat beslut om att det inte ska anställas några barnskötare utan endast förskollärare. Därför har barnskötarutbildningen nästan försvunnit. Men tack vare kritik från Kommunal har Socialdemokraterna nu tagit in dem i värmen igen. Det tycker jag är bra. Jag har hela tiden haft synpunkter på den nya lärarutbildningen. Det hade Moderaterna redan när den beslutades här i kammaren. Dels har jag synpunkter på innehållet, för det saknas en del grundläggande bitar. Dels har jag synpunkter på utbildningens längd relaterad till den ingångslön som nya lärare får. Mellan en förskollärare och en grundskollärare för de tidigare åren skiljer det, som tidigare sagts, 4 000-5 000 kr. Människor är inte dumma. De väljer naturligtvis det yrke som betalas så mycket bättre, det vill säga: Antingen måste alltså förskollärarnas lön upp eller också måste deras utbildningstid ned. Vi moderater vill ha en barnskola för barn i åldrarna 3-6 år. Dit riktar vi i stället de här miljarderna, alltså 1+2+2 miljarder. Vår tanke är att tillvarata barnens förmåga till inlärning när de är som mest receptiva. Tänk vad många elever som skulle ha kommit ut från grundskolan med bättre kunskaper i läsning, skrivning och räkning om de hade fått förskoleåren på sig för att grundlägga färdigheterna på ett metodiskt och lekfullt sätt! Dessutom anslår vi mer pengar till förskolan, totalt 700 miljoner mer än regeringen under perioden. Det kan bli mycket av de pengarna. Att pengar behövs i verksamheten är tydligt. Tydligt är också att kvaliteten skiljer väldigt mellan olika kommuner. Inte minst i personaltäthet skiljer det väsentligt, från 6,7 barn till 3,9 barn per årsarbetare. Detta speglar väl skillnaden i prioritering och ekonomi mellan Sveriges kommuner. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 men står givetvis också bakom alla de andra moderata reservationerna.

Margareta Pålsson (M)

Anf. 61 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Först vill jag be Margareta Pålsson titta i budgeten. Den kraftiga satsning på förskolan som Socialdemokraterna gör tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet avser år 2005. Det är alltså fråga om nya pengar för år 2005, 1 miljard, och sedan ytterligare en miljard för år 2006. Sålunda kan vi räkna med att få ytterligare 3 000 förskollärare, barnskötare och annan personal i förskolan under år 2005, och sedan blir det en ökning med ytterligare 3 000 för år 2006. Detta är, som sagt, nya pengar. Det är ingen hemlighet att det här är ett av Socialdemokraternas vallöften. Före ett val går ju vi i de politiska partierna ut och talar om vad vi har för ambitioner. Jag antar att också Moderata samlingspartiet före ett val brukar gå ut och tala om vad man har för ambitioner inför valet. Jag har ett par frågor till Margareta Pålsson. Först gäller det förskollärarnas löner. Jag blev väldigt förvånad över påståendet om att vi i riksdagen ska slå fast att lönerna för förskollärare ska ligga 3 000-4 000 kr under grundskollärarnas löner. Det är väl ingenting som vi ska lagstifta om. Ska inte lönebildningen ske på marknaden? Och är inte vi som kvinnor, Margareta Pålsson, väldigt angelägna om att det sker en positiv löneutveckling på de områden där det finns många kvinnor? Sedan undrar jag om Margareta Pålsson skulle vilja tala lite grann med Folkpartiet om värdet av barnskötare och förskollärare. Ni ska ju samarbeta med Folkpartiet som i andra sammanhang mer eller mindre tar avstånd från barnskötare i förskolan.

Inger Lundberg (S)

Anf. 62 Inger Lundberg (S)

Fru talman! Jag är väl medveten om att det är fråga om nya pengar. Det tycker jag är jättebra. Vi ställer oss helt och fullt bakom de här pengarna. Vad jag ville debattera är detta med att risken föreligger att det finns pengar men inga utbildade lärare. Sedan har jag aldrig sagt att vi här i riksdagen ska besluta om löner. Men jag är väl fri att kommentera och ifrågasätta det som jag tycker är felaktigt i er politik, och det är just att utbildningen görs längre och att personalen sedan ändå får samma löner som tidigare. Därför kommer det att bli problem med att få fram detta. Jag tänker inte föreslå lagstiftning om det här. Jag kan tala om för Socialdemokraterna att mina manliga kolleger är också angelägna om att de som jobbar inom de angelägna områdena vård och utbildning ska ha bra betalt. Slutligen vill jag säga att jag pratar mycket och gärna med Folkpartiet. Vi har tillsatt en arbetsgrupp som ska ta fram en plan för hur vi ska kunna regera ihop och hur vi ska sköta utbildningen. Var inte oroliga för om vi ska kunna prata oss samman. Det kommer vi att klara alldeles utmärkt.

Margareta Pålsson (M)

Anf. 63 Margareta Pålsson (M)

Fru talman! Det är som Majléne Westerlund Panke sade 40 olika reservationer i det här betänkandet som spretar åt de mest olika håll. Så nog kommer det att finnas utrymme för samtal och ganska långa samtal. Hoppas att ni kommer fram i frågan om värdet av att det finns både barnskötare och förskollärare. Där finns också en stark uppslutning från socialdemokratin. Det känns väldigt fint att från Moderata samlingspartiet nu höra hur värdefulla förskollärare är. Jag tror inte att det är så där förfärligt länge sedan som de grupper som fanns i den gemensamma sektorn betecknades som tärande grupper från Moderaternas sida. Men det är ett annat tonläge i dag, och det är bra. Det är bara synd att det har tagit lång tid.

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 64 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Det är 40 olika reservationer, och visst finns det lite olika inriktningar. Det är inte heller vårt mål att vi ska utplåna de särarter som finns i de fyra olika partierna. Jag kan inte se att regeringspartiet har gjort det med sina kamrater i vänsterkartellen. När ni uppmanar oss att prata skulle jag vilja säga att vi hade varit glada om ni hade pratat lite mer. Det är ni som har regeringsinnehavet. Det är ni som ska besluta om de svåra frågorna, till exempel om försvaret på onsdag. Samtalen borde hasta snarare hos er än hos oss.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-15

Förslagspunkter: 45, Acklamationer: 37, Voteringar: 8

Protokoll med beslut

2004-12-15Protokoll 2004/05:51

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2004/05:124

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Studiernas omfattning inom individuella programmet på gymnasiet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 16 punkt 1.
Om försöksverksamhet med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 16 punkt 2.
Nationell skolpeng
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub258 yrkande 9, 2004/05:Ub291 yrkande 5, 2004/05:Ub322 yrkande 7 och 2004/05:Ub390 yrkandena 3, 4 och 7.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 0 52 0 3
fp 0 0 39 9
kd 29 0 0 4
v 24 0 0 5
c 20 0 0 2
mp 15 0 0 2
- 1 0 0 0
Totalt 223 52 39 35
Ledamöternas röster
Nationellt kvalitetsinstitut
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub234, 2004/05:Ub258 yrkande 18, 2004/05:Ub322 yrkandena 14 och 15, 2004/05:Ub390 yrkandena 13, 15 och 16 samt 2004/05:Ub477 yrkande 10.
Reservation 3 (m, c, fp)
Översyn av myndighetsstrukturen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub337, 2004/05:Ub471 yrkande 6 och 2004/05:Ub473 yrkande 46.
Reservation 4 (kd)
Reservation 5 (v)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 52 0 0 3
fp 40 0 0 8
kd 0 29 0 4
v 2 0 22 5
c 19 0 0 3
mp 15 0 0 2
- 0 0 0 1
Totalt 262 29 22 36
Ledamöternas röster
Riksgymnasium för synskadade med multifunktionella handikapp
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub275 yrkande 12.
Reservation 6 (m, c, fp, kd)
Återinrättande av statliga specialskolor för multihandikappade
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub258 yrkande 12, 2004/05:Ub291 yrkande 2 och 2004/05:Ub479 yrkande 10.
Reservation 7 (m, c, fp, kd)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 7 (m, c, fp, kd)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 0 52 0 3
fp 0 40 0 8
kd 0 29 0 4
v 24 0 0 5
c 0 20 0 2
mp 13 0 2 2
- 1 0 0 0
Totalt 172 141 2 34
Ledamöternas röster
Uppdrag till Skolverket
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub230 yrkandena 20-22, 2004/05:Ub239, 2004/05:Ub242 yrkande 17 och 2004/05:Ub480 yrkande 35.
Reservation 8 (v, mp)
Reservation 9 (fp)
Reservation 10 (kd)
Uppdrag till Myndigheten för skolutveckling
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub230 yrkande 19.
Reservation 11 (v, mp)
Tilläggsdirektiv till Valideringsdelegationen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub209 yrkande 1.
Reservation 12 (fp)
Extraresurser till skolor i krisområden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Sf288 yrkande 21.
Reservation 13 (fp)
Stärka baskunskaperna i skolan
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub477 yrkande 8.
Reservation 14 (c)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (c)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 52 0 0 3
fp 40 0 0 8
kd 29 0 0 4
v 24 0 0 5
c 0 20 0 2
mp 15 0 0 2
- 1 0 0 0
Totalt 295 20 0 34
Ledamöternas röster
Användning av bidragen till personalförstärkningar
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub242 yrkandena 5 och 6.
Reservation 15 (fp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 15 (fp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 133 0 0 11
m 52 0 0 3
fp 0 40 0 8
kd 29 0 0 4
v 24 0 0 5
c 20 0 0 2
mp 14 1 0 2
- 1 0 0 0
Totalt 273 41 0 35
Ledamöternas röster
Behovet av KY-utbildning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub275 yrkande 7, 2004/05:Ub381, 2004/05:Ub439 yrkande 2 i denna del och 2004/05:N414 yrkande 2.
Reservation 16 (c, fp)
Fler vuxna i skolan
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:A350 yrkande 11.
Skolbesök i riksdagen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub235.
Framtida ökning av anslagen till grundutbildning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub485 yrkande 1.
Reservation 17 (fp)
Framtida ökning av fakultetsanslagen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub293 yrkande 19.
Reservation 18 (m, fp, kd)
Framtida ökning av resurserna till forskning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub428 och 2004/05:N242 yrkande 4.
Reservation 19 (fp)
Forskningsresurser till de fria teologiska högskolorna
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub405.
Avgiftsfrihet för studenter från Sverige och övriga EES-området
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller delvis motionerna 2004/05:Ub289 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub298, 2004/05:Ub342 och 2004/05:Ub473 yrkande 27.
Reservation 20 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 20 (mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 52 0 0 3
fp 40 0 0 8
kd 29 0 0 4
v 24 0 0 5
c 20 0 0 2
mp 0 14 0 3
- 1 0 0 0
Totalt 300 14 0 35
Ledamöternas röster
Högskoleavgifter för studenter från länder utanför EES-området
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So428 yrkande 2, 2004/05:Ub293 yrkande 28 och 2004/05:Ub473 yrkande 28.
Reservation 21 (m, kd)
Reservation 22 (mp)
Sättet för dimensionering av utbildningen till lärarexamen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub472 yrkande 14.
Reservation 23 (kd)
Utökad vidareautbildning i specialpedaogik
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:So520 yrkande 2.
Utbyggnad av läkar- och sjuksköterskeutbildningarna
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:So605 yrkande 12.
Reservation 24 (kd)
Fler fristående högskolor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub293 yrkande 12, 2004/05:Ub378 yrkande 16 och 2004/05:Ub473 yrkande 45.
Reservation 25 (m, fp, kd)
Fördelning av resurser och studieplatser efter studenternas egna val
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub293 yrkandena 4 och 10, 2004/05:Ub378 yrkandena 1 och 5, 2004/05:N254 yrkande 13 och 2004/05:N409 yrkande 29.
Reservation 26 (m, fp)
Hänsyn till tillgången på bostäder när grundutbildningsresurser fördelas
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub441 yrkande 10, 2004/05:Ub489 och 2004/05:Bo304 yrkande 4.
Reservation 27 (kd)
Förändringar i övrigt i resurstilldelningssystemet för grundutbildningen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub276 yrkande 2, 2004/05:Ub334, 2004/05:Ub357, 2004/05:Ub363, 2004/05:Ub378 yrkandena 2 och 18, 2004/05:Ub452 och 2004/05:Ub473 yrkandena 3, 7, 23, 39, 40, 47 och 48.
Reservation 28 (fp)
Reservation 29 (kd)
Reservation 30 (v)
Reservation 31 (c)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 30 (v)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 52 0 0 3
fp 0 0 40 8
kd 0 0 29 4
v 0 24 0 5
c 0 0 20 2
mp 14 1 0 2
- 0 1 0 0
Totalt 200 26 89 34
Ledamöternas röster
Resurstilldelningssystem för forskning och forskarutbildning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub222 yrkande 3 och 2004/05:Ub478 yrkandena 1 och 2.
Kostnadsansvaret vid utbildning utanför högskoleorterna
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub251, 2004/05:Ub312, 2004/05:Ub396, 2004/05:Ub433 yrkande 2, 2004/05:Ub473 yrkande 26, 2004/05:Ub487 och 2004/05:N346 yrkande 2.
Reservation 32 (kd)
Utbildning för utländska akademiker
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub209 yrkande 2.
Reservation 33 (fp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 33 (fp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 134 0 0 10
m 52 0 0 3
fp 0 40 0 8
kd 28 1 0 4
v 24 0 0 5
c 20 0 0 2
mp 15 0 0 2
- 1 0 0 0
Totalt 274 41 0 34
Ledamöternas röster
Högskoleutbildning i medicinsk fotvård
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub267 och 2004/05:Ub305.
Universitetsstatus eller vetenskapsområde för vissa högskolor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub222 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub252 yrkande 1, 2004/05:Ub273, 2004/05:Ub280, 2004/05:Ub286 yrkande 3, 2004/05:Ub301, 2004/05:Ub449 yrkande 1, 2004/05:Ub453, 2004/05:T260 yrkande 4 och 2004/05:N409 yrkande 30.
Reservation 34 (m, fp, kd)
Förstärkningar i övrigt av vissa lärosäten och vissa regioner
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub214, 2004/05:Ub222 yrkandena 4-9, 2004/05:Ub288 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub308, 2004/05:Ub309, 2004/05:Ub320, 2004/05:Ub344, 2004/05:Ub356, 2004/05:Ub359, 2004/05:Ub369, 2004/05:Ub370, 2004/05:Ub374, 2004/05:Ub379, 2004/05:Ub382, 2004/05:Ub388, 2004/05:Ub394, 2004/05:Ub395, 2004/05:Ub410, 2004/05:Ub433 yrkande 1, 2004/05:Ub434, 2004/05:Ub439 yrkandena 1, 2 i denna del och 3-7, 2004/05:Ub449 yrkande 2, 2004/05:Ub450, 2004/05:Ub451 yrkandena 2-4, 2004/05:Ub482, 2004/05:Ub491, 2004/05:Ub505, 2004/05:T335 yrkande 8, 2004/05:N239 yrkande 4 och 2004/05:N401 yrkande 8.
Deltagande i University of the Arctic
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub366.
Jämställande av naturskolor med teknikcentrum
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub384 yrkande 5.
Inrättande av ett oberoende kvalitetsinstitut för den högre utbildningen m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub378 yrkandena 8 och 9.
Reservation 35 (fp)
Konkurrensutsättning av Centrala studiestödsnämnden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub218 och 2004/05:Ub321 yrkande 3.
Reservation 36 (fp)
Nedläggning av Centrala studiestödsnämnden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub290 yrkande 1.
Införande av s.k. omvänd straffavgift för Centrala studiestödsnämnden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub321 yrkande 4.
Reservation 37 (fp)
Organisationen för finansiering av medicinsk forskning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:So596 yrkande 5 och 2004/05:Ub293 yrkande 17.
Reservation 38 (m)
Organisationen för finansiering av utbildningsvetenskaplig forskning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ub472 yrkandena 10 och 11.
Reservation 39 (kd)
Vissa forskningsområden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf355 yrkande 4, 2004/05:So359 yrkande 4, 2004/05:So617 yrkandena 2 och 3, 2004/05:Kr254 yrkande 2, 2004/05:Ub243, 2004/05:Ub272 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub293 yrkande 16, 2004/05:Ub327 yrkandena 1-3, 2004/05:Ub349, 2004/05:Ub384 yrkande 4, 2004/05:Ub420 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub456, 2004/05:Ub459, 2004/05:Ub461, 2004/05:MJ510 yrkande 8, 2004/05:A321 yrkande 3 och 2004/05:A352 yrkande 4.
Reservation 40 (m)
Anslagen inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning för budgetåret 2005 samt vissa bemyndiganden
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 16 punkterna 3-10 och avslår motionerna 2004/05:So395 yrkande 9, 2004/05:Ub258 yrkande 24, 2004/05:Ub293 yrkande 20, 2004/05:Ub348, 2004/05:Ub419 yrkande 2, 2004/05:Ub473 yrkandena 24 och 25, 2004/05:Ub476 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Ub480 yrkande 34, 2004/05:Ub481 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:Ub485 yrkandena 3 och 4.

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	134	0	0	10
m	0	52	0	3
fp	0	0	39	9
kd	29	0	0	4
v	24	0	0	5
c	20	0	0	2
mp	15	0	0	2
-	1	0	0	0
Totalt	223	52	39	35