Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (prop. 2005/06:1)

Betänkande 2005/06:FiU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
16 december 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (prop. 2005/06:1)(pdf, 507 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2005/06:2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (prop. 2005/06:1)

Beslut

Budgetanslag till samhällsekonomi och finansförvaltning (FiU2)

Riksdagen har sagt ja till regeringens förslag till anslag på drygt 11,8 miljarder kronor för utgiftsområdet Samhällsekonomi och finansförvaltning för 2006. Riksdagen sa nej till motionsförslag som tar upp frågor om statens administrativa kostnader, översyn av olika myndigheters uppdrag och beräkning av kostnader för mäns våld mot kvinnor och barn. Riksdagen hänvisar till de initiativ som regeringen tagit i dessa frågor. En motion om SCB:s uppdragsverksamhet och organisation avslås eftersom SCB redan har genomfört olika insatser för att komma till rätta med de oklarheter som motionärerna lyft fram.
Utskottets förslag till beslut
Bifall på propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 15
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-11-29
Justering: 2005-12-01
Trycklov: 2005-12-07
Trycklov till Gotab och webb: 2005-12-08
Reservationer: 6
Betänkande 2005/06:FiU2

Alla beredningar i utskottet

2005-11-29

Budgetanslag till samhällsekonomi och finansförvaltning (FiU2)

Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till anslag på drygt 11,8 miljarder kronor till utgiftsområdet Samhällsekonomi och finansförvaltning för 2006. Utskottet vill att riksdagen säger nej till motionsförslag som tar upp frågor om statens administrativa kostnader, översyn av olika myndigheters uppdrag och beräkning av kostnaderna för mäns våld mot kvinnor och barn. Utskottet hänvisar till de initiativ som regeringen tagit i dessa frågor. Utskottet avslår också en motion om SCB:s uppdragsverksamhet och organisation eftersom SCB redan har genomfört olika insatser för att komma till rätta med de oklarheter som motionärerna lyft fram.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-12-16
Stillbild från Debatt om förslag 2005/06:FiU2, Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (prop. 2005/06:1)

Debatt om förslag 2005/06:FiU2

Webb-tv: Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning (prop. 2005/06:1)

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Arne Kjörnsberg (S)
Anf. 1 Arne Kjörnsberg (S)
Fru talman! I den fortsatta budgetbehandlingen ska vi nu, som talmannen sade, hantera frågorna på utgiftsområde 2. Det handlar, som också talmannen sade, om samhällsekonomi och finansförvaltning. Utgifterna på detta utgiftsområde är knappt 12 miljarder kronor. Det är ungefär hälften av vad barnbidragen till landets alla barn kostar på ett år, för att vi ska få en uppfattning om storleken på det. Det handlar, för att nämna några exempel, om anslag till Konjunkturinstitutet, som ska hjälpa regering och riksdag att förutse vad som händer i ekonomin i Sverige och i världen. Det är Ekonomistyrningsverket, som också hjälper regering och riksdag och ett antal finansiella aktörer med prognoser: Hur går det med de beslut som riksdagen har fattat? Går det ihop? Får vi in mer inkomster? Stiger utgifterna? Det är sådant som Ekonomistyrningsverket sysslar med. Ett tredje exempel är Finansinspektionen. Den myndigheten har att övervaka att aktörer på det finansiella området, banker och motsvarande, följer regelverk och hanterar sina kunder korrekt och sådana frågor. Mitt sista exempel, det finns många fler, är Riksgäldskontoret. Det är de som har att förvalta den statsskuld som vi har, vilket de, såvitt jag förstår, gör på ett utomordentligt bra sätt. I detta betänkande tillstyrker finansutskottet regeringens förslag. Vi behandlar också ett antal motioner, och samtliga avstyrks. Detta gör de, för att ta några exempel, med hänvisning till att åtgärder redan är vidtagna, att arbete är påbörjat, att arbete pågår och den typen av argument. Enligt min mening är detta välgrundat, men det är upp till riksdagen att bedöma om det är på det sättet. Till detta betänkande finns nämligen fogat sex reservationer och fem särskilda yttranden, som riksdagen om några timmar ska ta ställning till. Med detta, fru talman, vill jag överlämna ärendet till riksdagens behandling.
Gunnar Axén (M)
Anf. 2 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Om riksdagen tidigare under hösten hade ställt sig bakom det moderata budgetförslaget och de utgiftsramar som vi har föreslagit hade staten inom det här utgiftsområdet kunnat spara lite mer än 1 miljard kronor. Det hade blivit resultatet av att vi säger nej till ytterligare utgifter och nej till den straffskatt som snart kommer att drabba dem som har behov av att ta sig med bil in till landets huvudstad, det vill säga biltullarna. Vi har också föreslagit besparingar inom myndighetsorganisationen genom effektiviseringar. Vi har sagt nej till den arbetsmarknadspolitiska åtgärd som kallas för statliga kompetensöverföringsjobb eftersom vi föredrar reformer som skapar nya, riktiga och långvariga jobb i stället för nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ju bara är ett försök från regeringens och stödpartiernas sida att dölja den verkliga arbetslösheten. Men eftersom majoriteten här i riksdagen redan har röstat ned våra förslag till utgiftsramar i budgeten, och att denna bör ses som en helhet, faller möjligheterna att genomföra och lägga fram förslag om de här utgiftsminskningarna nu. Socialdemokraterna och dess stödpartier har ju inte heller gjort sig kända för att vilja hushålla med skattebetalarnas pengar. Vi föreslår även, tillsammans med övriga partier i Allians för Sverige, en privatisering av Statens bostadsfinansieringsaktiebolag och fastighetsbolaget Vasakronan. Båda företagen bedriver en affärsmässig verksamhet på väl fungerande marknader som präglas av både hög effektivitet och god konkurrens mellan privata aktörer. Vasakronan är ett av Sveriges största fastighetsbolag vad gäller ägande och uthyrande av kommersiella lokaler. Man har ett omfattande fastighetsbestånd i Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund och Uppsala. Det finns inget som helst motiv till att staten ska vara en av landets största ägare av kontors- och affärsfastigheter. De enda motiv som synes finnas bakom den här ordningen är väl rent nostalgiskt statssocialistiska från vänstermajoritetens sida. Staten ska enligt vår mening inte bedriva affärsmässig verksamhet eftersom det skapar en snedvriden konkurrens. Vidare innebär statens inblandning i affärsmässig verksamhet i förlängningen att man också tar risker med skattebetalarnas pengar. Därmed anser vi inte heller att Statens bostadsfinansiering AB ska få utvidga sin verksamhet till att även omfatta inlåning från allmänheten, det vill säga bedriva bankverksamhet. En försäljning av Statens bostadsfinansieringsaktiebolag och Vasakronan leder till att vi minskar statens lånebehov och därmed också statens lånekostnader. Vårt utgiftsområde omfattar ju även den statliga statistikproduktionen. Här vill vi tillsammans med övriga partier i Allians för Sverige framhålla vikten av att den offentliga statistiken kompletteras med uppgifter om omfattningen av all den viktiga vård och omsorg som i dag utförs i annan regi än offentlig, det vill säga av till exempel stiftelser, föreningar och trossamfund. I dag redovisas nämligen inte den här statistiken, utan det är enbart statistik över vård och omsorg som utförs i offentlig regi som redovisas. Det ger en missvisande bild av hur det verkligen förhåller sig inom området. Fru talman! Vi står givetvis bakom alla våra reservationer men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 4.
Christer Nylander (Fp)
Anf. 3 Christer Nylander (Fp)
Fru talman! Också Folkpartiets förslag till statsbudget för nästa år har redan fallit. Precis som Gunnar Axén tidigare sade har också vi en lång rad med förslag på det här området som skulle kunna göra Sverige lite bättre. 3,8 miljarder kronor - så mycket kostar trängselskatteförsöket i Stockholm. Om man frågar medborgarna i det här landet vad man skulle kunna använda runt 4 miljarder kronor till tror jag att man skulle få väldigt många olika förslag. Några skulle säkert säga att man ska rusta upp skolorna och förskolorna så att man får en bra arbetsmiljö där. Andra skulle säkert säga att man ska bygga bort köerna i vården eller bygga vägar. Kanske skulle någon vilja sänka skatten. Förslagen skulle säkert vara många. Jag tror att väldigt få spontant skulle föreslå att man skulle lägga 3,8 miljarder på att bygga upp stora vägstationer runt Stockholm, satsa miljarder för att på några månader genomföra ett trängselskattesystem här. Folkpartiet har hela tiden konsekvent varit emot detta. Nu är det snart i gång, om några veckor. Det gör naturligtvis att det är omöjligt att stoppa alla de pengar som är på väg att kastas i sjön. Men vår bedömning är att om man satte stopp nu skulle man kunna spara ungefär 500 miljoner kronor. Med de 500 miljoner kronorna skulle man kunna göra en hel del bra saker. Fru talman! Man ska vara sparsam med skattebetalarnas pengar, och det finns särskild anledning att vara väldigt sparsam när det gäller statens utgifter, statens förvaltning och den offentliga byråkratin. Folkpartiet har länge krävt en översyn av de myndigheter som finns på det här området. Det har gjorts en utredning, och det är bra. Men mandatet som den utredningen hade var inte tillräckligt långtgående för att ge de resultat som skulle behövas. Förslaget blev i stället en ny myndighet, mer pengar och lite mer byråkrati. Man hade chansen att göra något bra, att samla krafter och att öka effektiviteten. Men man tog inte hela steget fullt ut. Det är synd, och det kostar skattebetalarna lite extra. Utskottet riktar i betänkandet ganska skarp kritik mot regeringen för att man har en bristande styrning av myndigheterna på detta område och för att det saknas tydliga kopplingar mellan utgifterna och vad man får ut av dem. Det ska bli väldigt intressant att höra vad utskottsmajoritetens talesman i den här debatten säger. En sådan skarp skrivning måste rimligen också innebära att man är beredd att vidta åtgärder och se till att regeringen tar dessa frågor på allvar. Slutligen: I detta betänkande behandlas också en fråga som ligger lite grann vid sidan om men som är väldigt viktig. En väl fungerande finansmarknad är helt avgörande för jobben och välståndet i Sverige men också globalt. Den här frågan kommer ofta i skymundan i debatten. Och det kanske är bra eftersom tystnaden kanske tyder på att hälsan tiger still. Likväl är det väldigt viktigt att vi betonar hur viktigt det är med en effektiv och stabil finansmarknad. Det är viktigt för Sverige och svenska jobb, och det är viktigt för att EU så att säga ska lyfta sig och bli en starkare aktör i fråga om den globala ekonomin. EU-samarbetet är nu ganska frenetiskt på detta område, och vi får till finansutskottet hela tiden nya förslag om att samordna finansmarknaden. Det är ett viktigt arbete, det höjer välståndet, och det skapar på lång sikt förutsättningar för fler jobb och minskad arbetslöshet. Samtidigt ser vi, vilket jag tycker är viktigt att säga, att många av förslagen är alldeles för krångliga. Det är för mycket detaljstyrning, och det är för många EU-beslut. Många beslut skulle mycket väl kunna fattas på nationell nivå i stället. Nationerna skulle själva kunna sköta detta. Det är viktigt att EU i sitt arbete koncentrerar sina krafter till det som verkligen behövs. Och om det är något som vi behöver i Europa så är det en väl fungerande och effektiv finansmarknad som skapar grogrund för de nya jobb som vi längtar efter och som stärker välståndet. Folkpartiet har en hel del bra reservationer på detta område, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall endast till reservation 4.
Mats Odell (Kd)
Anf. 4 Mats Odell (Kd)
Fru talman! För ett land som har en skattekvot som jag tror i dag ligger på 51 % - 51 % av bruttonationalprodukten, summan av alla varor och tjänster som produceras, som passerar via olika politiska organ - är det klart att ett sådant utgiftsområde som vi i dag debatterar och som handlar om effektiv statsförvaltning, finansiella system och tillsyn har en väldigt stor betydelse. När så mycket resurser går igenom dessa organ är det väldigt viktigt att det blir effektivt och att vi också i de finansiella systemen som är så viktiga för vår välfärd också har bra tillsynssystem. Som flera talare har sagt här röstade majoriteten bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister ned alla oppositionens förslag den 23 november. De har nu fallit. Men om kammaren då hade bifallit Kristdemokraternas alternativ hade vi på detta område sparat 873 miljoner kronor beroende på att vi föreslår effektiviseringar, sammanläggningar av några myndigheter, ianspråktagande av anslagssparande och annat. Men framför allt handlar det om det fullständigt vanvettiga resursslöseri som införandet av trängselavgifter i Stockholm innebär. 3 800 miljoner kronor bränns på sju månader - 3,8 miljarder på sju månader. Socialdemokraterna berömmer sig av att de nu ska satsa 10 miljarder på äldreomsorgen under tio år. Ställ det mot 3,8 miljarder på sju månader! Då förstår man så att säga magnituden av detta resursslöseri. Det är naturligtvis viktigt att man till att börja med har rätt mål när det gäller tillsynen av finansiella system. Där har vi kristdemokrater i en reservation pekat på att man behöver komplettera dessa mål. Vi tycker nämligen att de nu gällande är alldeles för vaga och att de behöver stramas upp. Där handlar det om att man i de övergripande målformuleringarna också ska ta in betydelsen av en god affärsetik och att allmänhetens förtroende för dessa system kan stärkas. Vi har konkreta förslag på detta område som jag för tids vinnande inte går in på. Men det handlar om viktiga förändringar för att upprätta finansmarknadens förtroende och funktionssätt, såsom skärpt insiderlagstiftning och stärkande av Finansinspektionen. Där kan jag nämna att vårt förslag är att Finansinspektionen ska få mera resurser genom att också få använda sig av de avgifter som man tar in vid sin tillsyn. De som är föremål för tillsyn ska få betala mer för detta och inte skattebetalarna. Jag tycker att det är mycket märkligt att regeringen håller fast vid sin rigida hållning i det avseendet. Det finns också några reservationer här som handlar om statlig företagsamhet. Gunnar Axén talade om SBAB och Vasakronan. Inte nog med att vi anser att det bör vara privata aktörer som driver konkurrensutsatt verksamhet. Staten ska inte både sätta spelreglerna, vara domare och delta i spelet på banan, utan där bör man ha andra aktörer. Men i fallet SBAB använder staten sin styrka för att utöva en orimlig konkurrens i förhållande till de aktörer som finns. Jag vill bara peka på att det avkastningskrav som ägaren staten har på SBAB är ungefär hälften av det avkastningskrav som är normalt på den här marknaden. Indirekt subventionerar alltså skattebetalarna i någon mening detta och håller ned det avkastningskrav som ingen annan aktör på detta område har råd att ha om man ska kunna ha ett rimligt eget kapital. Man får en snedvridning av konkurrensen på detta område. Många kan naturligtvis glädjas åt att det inte längre tas ut topplån utan att man kan få ett bottenlån för i stort sett hela beloppet. Det är bra på ett sätt. Men det borde i så fall vara lika villkor för alla på marknaden, så att inte en statlig spelare snedvrider konkurrensen. Jag vill yrka bifall till en annan reservation, nämligen reservation 4, som handlar om statistik över ideella organisationers vård och omsorg. Det bedrivs en väldigt omfattande verksamhet av stiftelser, föreningar, trossamfund och bolag utan vinstutdelning när det gäller omsorg. Vi tycker att det måste synliggöras mer genom att man också tar med dem i statistiken. Jag yrkar alltså bifall till reservation 4.
Siv Holma (V)
Anf. 5 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i dess helhet i utskottets betänkande. Jag kommer att redogöra för Vänsterpartiets särskilda yttrande om kostnader för mäns våld mot kvinnor. Vi uppmärksammade alldeles för sent att Vänsterpartiets motion i dess helhet om mäns våld mot kvinnor hade remitterats till justitieutskottet. Vi har liksom tidigare år framfört ett motionsförslag om att en utredning bör tillsättas för att utveckla och genomföra en nationell kostnadsberäkning av mäns våld mot kvinnor. Den offentliga utredningen, Slag i luften , föreslog för ett år sedan att Brottsoffermyndigheten ska ges i uppdrag att genomföra en undersökning av de samhällsekonomiska konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor och barn. Förslaget övervägs för närvarande i Regeringskansliet. Vi avstår därför från att i detta sammanhang reservera oss och återkommer i frågan i samband med justitieutskottets behandling av motionen. För precis ett år sedan tog jag i mitt anförande upp just detta förslag. Och jag hoppas att regeringen tar med utredningens förslag om en undersökning i propositionen om jämställdhet som man ska överlämna till riksdagen i mars nästa år. Det skulle vara en stor och viktig framgång i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Det handlar inte, som finansutskottet skriver, om att samhällets resurser i första hand bör användas till sociala åtgärder för att bekämpa det våld som vissa män riktar mot kvinnor och barn. Mäns våld mot kvinnor är inte en marginell företeelse, utan det är ett allvarligt samhällsproblem. Kvinnors liv begränsas av den rådande könsmaktsordningen på en mängd olika plan. Mäns våld mot kvinnor, eller begreppet sexualiserat våld, tar avstamp i maktojämlikheten mellan könen. Att använda begreppet sexualiserat våld - som inbegriper olika former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, till exempel misshandel, våldtäkt, sexuella övergrepp, trakasserier - är att ta ställning för en förståelse att våldet är en del i en patriarkal samhällsstruktur. Arbetet för att stoppa det sexualiserade våldet måste ske utifrån insikten att det handlar om makt, kontroll och en rådande struktur där män är överordnade och kvinnor underordnade. Maktrelationen mellan kvinnor och män är den samhälleliga norm i vilken övergrepp mot kvinnor utförs. En våldsförståelse med utgångspunkt i könsmaktsordningen särskiljer inte våldsutövande män eller våldsutsatta kvinnor som avvikande. Man delar alltså inte upp samhället i de så kallade normala, icke våldsutsatta eller icke våldsamma och de så kallade onormala, våldsutövande och våldsoffer. Man försöker inte hitta orsaker till våldet i främmande eller individuella avvikelser. Med en könsmaktsförståelse av våldet riktas fokus i stället på allas ansvar att ifrågasätta, utmana och bryta de strukturer och de föreställningar som grundar sig på mäns makt och kontroll över kvinnor. Den bryter mot synsättet att våldet beror på social utsatthet, så kallade integrationsproblem, alkohol eller psykisk sjukdom. Fru talman! Kvinnors utsatthet för mäns våld, vare sig det är misshandel, sexuella trakasserier, våldtäkt eller incest, är ett samhällsproblem som inte bara har konsekvenser på ett socialt plan utan även har stora ekonomiska aspekter. Kostnaderna för det könsrelaterade våldet har både direkta och indirekta variabler. Det handlar om direkta vårdkostnader för utsatta kvinnor och barn, kostnader för rättsprocesser och kriminalvård, jourverksamhet och andra kostnader för att ge kvinnor och barn skydd men också bortfall i arbetstid och begränsandet av kvinnors deltagande i samhället. I flera länder har beräkningar gjorts över samhällets direkta kostnader för mäns våld mot kvinnor. I USA beräknas den våldsrelaterade frånvarofrekvensen på arbetet och ökade hälsokostnader för arbetsgivarna till ca 4 miljarder US-dollar per år. I Kanada räknar man med att de direkta kostnaderna av mäns våld mot kvinnor - rättsliga kostnader, medicinsk vård och frånvaro från arbete - uppgår till ca 900 miljoner US-dollar per år. Fru talman! Kan Storbritannien, Nederländerna, Finland och Tyskland måste också Sverige kunna! För ett år sedan riktades i en artikel med rubriken "Regeringen står handfallen", undertecknad av dem som satt i utredningen om kvinnofridsuppdragen, kraftig kritik mot inte bara regeringen utan också politiken. Artikelförfattarna skriver: "Avsaknaden av insikter om - eller snarare ett aktivt motstånd mot att ta till sig - våldets omfång, innebörd och karaktär leder till en politisk nedprioritering av frågan. Mäns våld mot kvinnor blir problemet som i teorin och i den politiska debatten lyfts fram men som i praktiken försvinner." Ska Sverige gälla som ett av världens mest jämställda länder måste regeringen agera nu. Att mäns våld mot kvinnor tar stora ekonomiska resurser i anspråk är tydligt. Vad som behövs är en prislapp på problemet. Det behövs en analys av vilka faktorer som påverkas av mäns våld och en beräkning på vad det kostar samhället. Det är pengar som i stället kunde användas till satsningar på att höja kvinnors alltför låga löner och på till exempel en bättre sjuk- och hälsovård.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 6 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Åhörare och riksdagskolleger! Statens verksamhet ska bedrivas effektivt. Det är viktigt i allmänhet men särskilt viktigt när vi diskuterar de två politikområden som det här betänkandet omfattar - finansiella system och tillsyn samt effektiv statsförvaltning. Varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från skattebetalarna, eller som Gustav Möller uttryckte det, en stöld från de fattiga. Det tycker jag är en gammal dygd som vi borde återupprätta och använda varje skattekrona effektivt. Centerpartiet har länge hävdat att möjligheten till besparingar inom statliga myndigheter är väldigt stor. Som stöd för det har vi bland annat en rapport från Ekonomistyrningsverket som presenterades i våras och som visar att alla myndigheter kan öka effektiviteten genom att utnyttja modern teknik, genom att samordna sina tjänster, man kallar det för share-it- servicelösningar. Det handlar om att samordna upphandling, samordna kompetens för upphandling, IT-lösningar. Ekonomistyrningsverket bedömer att den totala overheadkostnaden, inte den som är direkt verksamhet utan kringkostnader för myndigheters, statens, verksamheter, uppgår till 45 miljarder. Det är en fjärdedel av driftskostnaderna. Det är klart att det finns en betydande besparingspotential i statens administrativa kostnader utifrån den utvärderingen. Jag vill med detta passa på att yrka bifall till reservation 3. För mig som centerpartist är det en dygd att inte ta ut en enda skattekrona i onödan och att minska de administrativa kostnaderna för staten. Vårt budgetalternativ ger uttryck för det. Inom det här utgiftsområdet hade vi 583 miljoner i mindre kostnader just för byråkrati, administrativa kostnader. Nu har det fallit, så jag har inte möjlighet att följa upp det. Det handlar om att ta vara på skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Vi kan se andra exempel inom statsbudgeten i stort. Vi kan minska utanförskapet. När över en miljon människor i arbetsför ålder inte går till jobbet varje dag är det ett slöseri med mänskliga resurser och slöseri med våra gemensamma ekonomiska resurser. Vi kan också i betänkandet se ett annat exempel på slöseri med resurser, nämligen trängselskatten, 3,8 miljarder som bränns på sju månader. Intäkterna beräknas till 500 miljoner. Det är ett slöseri med resurser. Jag vet inte om ni testat stavningskontrollen på Notes när ni skickar mejl här i riksdagen. Om man skriver ordet "sossarna" i ett mejl och har stavningskontrollen på accepterar inte stavningskontrollen "sossarna", utan det kommer upp ett förslag, "slösarna". Testa det. Jag vet inte vem som har gjort programmet eller om det är en bugg som borde rättas till. Jag tror inte att det är stavningskontrollen i Notes som borde rättas till, utan jag tycker att det är regeringen som borde bytas ut.
Carin Lundberg (S)
Anf. 7 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Detta är den sista debattdagen före jul. När jag var barn trodde mina kamrater och jag att vi måste vara särskilt snälla de här dagarna, annars skulle inte tomten komma. Det är lite av tomteverkstad här i dag. Vi socialdemokrater knyter ihop den säck som vi kallar för budget tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en stor säck, en stark budget som i likhet med tomtens leksakstillverkning är grundad på behov och inte på egenintressen. Det är en stark budget som kommer att ge tomten möjlighet att ge extra julklappar tack vare snälla barn men också tack vare det höjda barnbidraget. Det är en budget som visar på skiljelinjerna i svensk politik: Å ena sidan ska alla med, å andra sidan måste några offras. Skiljelinjerna finns där, även om det inte är lika enkelt att se dem som tidigare. "Konservatismen kunde nu frigöra sig från det förgångnas mest svårartade misstag till en ny politisk och ideologisk offensiv. Man anslöt sig i varje fall formellt till kravet på hög sysselsättning. Man lovade viss social trygghet eller minimistandard. Så långt fick samhällets ansvar sträcka sig. Men därutöver skulle marknaden råda." Man skulle kunna tro att detta handlar om de så kallade nya Moderaterna. Men faktum är att det är ett citat från en artikel av Olof Palme ur tidskriften Tiden från 1960. Det här betänkandet handlar det budgetavsnitt som handlar om utgiftsområde 2, Samhällsekonomi och finansförvaltning. Man skulle kunna säga att det handlar om statliga myndigheter, deras uppgifter och pengar. När vi debatterar denna del av budgeten varje år så här dagarna före jul brukar alltid de borgerliga partierna tycka att regeringen har alldeles för många myndigheter som gör fel saker. Vi socialdemokrater å andra sidan brukar tycka att förslagen är väl avvägda. Det är inte så lätt att märka, men det är en ideologisk skillnad. Vad bör staten göra? är en fråga som vi politiker har anledning att ställa oss. Nyliberalismen och de gamla Moderaternas svar, som i dag verkar vara mest Folkpartiets är: Så litet som möjligt. I ett välfärdssamhälle av socialdemokratisk modell behövs någon som verkställer de politiska besluten. I ett borgerligt styrt Sverige skulle inte lika många myndigheter behövas. När borgerligheten kritiserar byråkratin och slöseriet med skattemedel på onödiga myndigheter handlar det i grund och botten om en ovilja att se att staten och samhället behövs. För att genomföra det riksdag och regering har beslutat behövs myndigheter. Att de finns och fungerar är så självklart att vi inte tänker på det så ofta, vilka myndigheter och hur många, vem som ska göra vad, kommunen eller staten, ideella föreningar eller föräldrakooperativ är politiska beslut. Finansutskottet hade för en tid sedan besök av Albaniens finansutskott. De ville veta allt om vår budgetprocess. "Men hur vet ni att det blir som ni beslutat?" var en fråga som för oss var så självklar att den först var svår att förstå. "Hur kommer det sig att ni har en så här effektiv offentlig förvaltning?" Det brukar vara en vanlig fråga som vår minister på området Sven-Erik Österberg får. "Och hur kommer det sig att korruptionen är liten?" frågade senast det franska finansdepartementet. Varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från skattebetalarna, skriver Folkpartiet i sin reservation och det säger också Roger Tiefensee från Centern i debatten. Jag instämmer i denna lilla travesti på Gustav Möller, folkhemmets grundare som sade: Varje ineffektivt använd krona är en stöld från folket. Jag vågar påstå att Sverige har en effektiv förvaltning. Det är den effektiviteten som andra länder är imponerade av. Jag vågar också påstå att i en modern välfärdsstat som vår behövs ett stort antal myndigheter. Myndighetsstrukturen avgörs av de behov och de krav som ställs på samhället att ge allmänheten en effektiv service. Trots de ideologiska skillnaderna i synsättet finns det alltid behov av att utvärdera verksamheten och se om förändringar behöver göras. Ansvarskommittén är ett exempel på sådan översyn. Själva antalet myndigheter kritiseras ofta, att antalet stiger. Påståendet att antalet statliga myndigheter växer kraftigt är inte korrekt. I själva verket är det så att antalet myndigheter sedan början av 90-talet har minskat kraftigt, främst genom sammanslagningar, det ska sägas, till färre och större myndigheter. Men det kan vara en effektivisering i sig. Mellan 1990 och 1998 har det totala antalet myndigheter mer än halverats från 1 360 till 590 myndigheter. Denna trend nedåt fortsätter. Regeringen har också i budgetpropositionen för 2006 angett att antalet små myndigheter bör minska och att noggranna prövningar ska göras innan en eventuell ny myndighet inrättas. Jag anser att den statliga myndighetsstrukturen ständigt måste omprövas, och den måste också förändras. Ett exempel på detta är att det i Ansvarskommitténs uppdrag ingår att utarbeta principer för den centrala myndighetsstrukturen och överväga hur samordningen av de statliga myndigheternas verksamhet kan förbättras. Det kan till exempel ske genom en sammanhållen styrning av den verksamhet som berör flera myndigheter eller genom en sammanläggning av flera myndigheter. Det finns redan praktiska exempel på sådan samordning, Visam i Norsjö kommun i mitt hemlän Västerbotten. Regeringen uppdrar också inom kort åt Ekonomistyrningsverket att fortsätta arbetet med att undersöka myndigheternas administrativa kostnader, så kallade overheadkostnader. Det uppdraget innebär att lämna ett förslag till hur statliga myndigheters administrativa stöd skulle kunna effektiviseras till exempel genom samordning, share-it- service som man ibland säger, utlägg på entreprenad, outsourcing , och så vidare. Ekonomistyrningsverket ska också ge förslag till hur ett system för beräkning av relevanta nyckeltal just avseende de administrativa kostnaderna skulle konstrueras - allt för att ha en fortlöpande process kring frågan. Vid årsskiftet upphör en myndighet som ligger under mitt ansvarsområde. Statens kvalitets- och kompetensråd uppgår då i den nya stabsmyndighet som bildas med resurser från både Regeringskansliet, Ekonomistyrningsverket och KKR. Det är viktigt för att effektivisera och få mera fokus på 24-timmarsarbetet. Sammantaget tycker jag att den svenska statsförvaltningen står sig mycket väl. Det innebär inte att allting är perfekt i Sverige och att vi inte har någonting att lära. Det är klart att vi har. Vi ska alltid vara lyhörda. Vi ska ha både ögon och öron öppna för vad som händer i vår omvärld och se på vilket sätt vi kan förfina vårt system. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Mats Odell (Kd)
Anf. 8 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Det lackar mot jul och tomten uppenbarar sig i olika skepnader. En sådan tomte är då Göran Persson och Pär Nuder. Om man tittar på den tomte som Carin Lundberg representerar kännetecknas han av några olika egenskaper. För det första lånar han till sina julklappar. För det andra kastar han en del av dem i sjön innan han når fram, och då tänker jag på trängselskatterna, alltså 3,8 miljarder direkt i Norrström. Det kommer att bli några fler bussar. Jag åkte med en av dem i går. De är utmärkta och bra. Vi är inte alls emot att det blir fler bussar. Men 1,6 miljarder till IBM hade man åtminstone kunnat bespara sig och en hel del annat, till exempel det kaos i kollektivtrafiken som av allt att döma kommer att uppstå. Det andra, som kanske är det allvarligaste, är att den här tomten tar tillbaka julklapparna efter jul eller efter valet. Det är inte så snällt. Då tänker jag på de tillfälliga sysselsättningsåtgärder som omfattar ca 20 miljarder som tomten har med sig. Det är ju inte riktigt snyggt att man avslutar detta efter valet. Fundera lite grann på den här tomtens egenskaper, Carin Lundberg! När det gäller de statliga finansbolagen SPAB och fastighetsbolaget Wasakronan, tycker Carin Lundberg rent av att staten borde äga fler banker och sänka avkastningskraven på dem? Eller ska man utsträcka detta till ett minskat avkastningskrav på Vattenfall, vilket skulle vara väldigt populärt? Vattenfall är ju den stora vinstmaskinen. Halvera avkastningskravet på Vattenfall och dela ut det till alla oss elkonsumenter! Varför ska bara bankkunderna få del av det statliga ägandets välsignelser? Det skulle vara intressant att veta lite mer om principerna. Det finns många konstigheter i detta, men jag avvaktar med spänning Carin Lundbergs syn på den rödklädda tomten.
Carin Lundberg (S)
Anf. 9 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Den rödklädda tomten beslutar i dag om en stark budget som kommer att bidra till att orättvisorna i samhället minskar. Jag pekade till exempel på höjningen av barnbidraget som betalas ut retroaktivt redan på tisdag. Det kommer att ge föräldrarna möjlighet att köpa mer julklappar till sina barn. Om trängselskatterna är en julklapp kan vi ju diskutera. Men till skillnad från Mats Odell, som bara pekar på trängselskattens kostnader och som ständigt värnar om näringslivet i stället för om staten och samhället, finns det de som säger att näringslivet sparar flera miljarder kronor tack vare att man kommer fram fortare i Stockholm. Det blir mindre trängsel för de nödvändiga transporterna. Jag undrar vad Mats Odell tycker om just den delen. Vad sedan gäller om staten ska äga fler banker tycker jag tycker för min del att det räcker att staten har ägt och ska sälja ut Nordea, den socialiserade banken sedan början av 1990-talet.
Mats Odell (Kd)
Anf. 10 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Det var spännande att orättvisorna minskar när barnbidragen betalas ut redan före jul. Ja, barnen brukar ju hänga upp en strumpa så att de får några väl utvalda julklappar på morgonen. Det är väl så barnbidraget ska fungera, att det ska mjuka upp inför valet. Okej, det är väl spännande och säkert positivt för Socialdemokraterna och för alla dem som får del av detta. Sedan kommer Carin Lundberg in på att det finns fördelar med trängselskatten. Javisst, riksdagsledamöter som ständigt befinner sig på tjänsteresa kommer ju inte att ha några problem. Frågan är bara vilka det är som försvinner från vägarna. Är det inte just låginkomsttagare och medelinkomsttagare som nu ska trängas i den alltmer överfyllda kollektivtrafiken? Men tjänstebilsresenärer och företagsbilar kommer att få väldigt gott om plats. Jag håller med om det. Vad vi befarar är att det blir ett jättestort kaos i kollektivtrafiken. Det är ju redan fullt på tunnelbanor, pendeltåg och bussar i rusningstid, så det återstår att se var den problematiken hamnar. Jag tycker inte att Carin Lundberg svarar på frågorna när det gäller det statliga ägandet. Ta det oerhört märkliga i att Mona Sahlin tillsätter ytterligare en utredning - jag tror att det är den fjärde i raden av utredningar om hur elmarknaden ska kunna bli effektivare och hur man får ned elpriserna - samma dag som Thomas Östros har en presskonferens där han meddelar de enorma vinsterna i Vattenfall. Medge att det finns en väldigt stor problematik i detta! På bankområdet, det område som vi talar om i dag, äger man ett bolag som har sänkt avkastningskravet väldigt mycket för att konkurrera ut andra mindre nischbanker. Jag tycker att det finns anledning att renodla statens roll, att se till att sätta regler och övervaka dem men inte delta på spelplanen.
Carin Lundberg (S)
Anf. 11 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Mats Odell är orolig för hur kollektivtrafiken i Stockholm kommer att fungera när trängselavgifterna införs. Jag ser då fram emot nästa års beslut om anslag till kommuner och landsting eftersom det är landstinget i Stockholms län som har ansvar för kollektivtrafiken. Jag förutsätter då att Kristdemokraterna kommer att öka de anslagen.
Christer Nylander (Fp)
Anf. 12 Christer Nylander (Fp)
Fru talman! Jag tycker att vi fick en intressant inblick i taktiktänkandet inom socialdemokratin: Det gäller att vara snäll de sista dagarna före julafton. Jag brukar säga till mina barn att det inte räcker att vara snäll de sista dagarna före julafton för att man ska få julklappar utan att man ska försöka vara snäll hela året. Det är samma sak inom politiken, att det inte duger att komma med extrainsatser och vara snäll de sista dagarna innan valet. Jag tror att rätt många är trötta på alltför mycket av vallöften som sedan inte hålls. Man kan inte köpa röster. Jag tror inte att det går. Risken är dessutom den att när man har en väldigt expansiv finanspolitik tvingar man Riksbanken att snabbare, skarpare och tidigare höja räntan, vilket sedan slår mot rätt många hushåll. Carin Lundberg nämnde detta med tomten. Om man nu hade varit tomte och haft 4 miljarder kronor kan man ju fundera på vad man skulle ha använt pengarna till. Jag hade kunnat komma på ganska många saker som jag skulle ha velat göra. Men årets julklapp till stockholmarna blir ju övervakningskameror. Och när de köper saker till varandra blir det förmodligen en och annan transponder i julpaketen. Och jag funderar på vad stockholmarna har gjort för att få det som årets julklapp. Jag tycker också att Carin Lundberg skulle behöva svara på den skarpa kritik som utskottet riktar mot regeringen när det gäller styrningen av myndigheterna, där det inte finns tydliga uppföljningar av utfallet i förhållande till de insatser som görs. Vi har skrivit om detta i utskottet år efter år. Jag skulle vilja höra vad utskottsmajoriteten har för funderingar om att skärpa till tonen så att det får effekter och vi slipper ta upp detta nästa år igen. Sedan var det en intressant utveckling om de ideologiska skillnaderna. SCB har, om jag minns rätt, ungefär 500 miljoner kronor i anslag från staten. Folkpartiet vill minska det med 30 miljoner. Socialdemokraterna och stödpartierna vill minska det med 3 miljoner kronor. Är det där skillnaden mellan socialdemokrati och nyliberalism går?
Carin Lundberg (S)
Anf. 13 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Christer Nylander undrar om skillnaden i anslaget till SCB går i statistik eller inte. Då vill jag säga att för oss socialdemokrater är det väldigt viktigt att få fram statistik på hur vår verksamhet fungerar. Därför tycker vi att SCB ska finnas kvar och fortsätta att göra sitt alldeles utmärkta jobb. Vissa saker måste förbättras både på SCB och inom andra myndigheter. Vi skriver det i utskottstexten och jag försökte också säga att det är väldigt viktigt att man fortsätter arbetet med att försöka förbättra myndigheternas arbete. Man måste alltid utvärdera verksamheter och se om det är något mer som behöver göras. Jag pekade till exempel på den stora utredningen som vi kallar för Ansvarskommittén. Jag pekade också på att regeringen inom kort ska uppdra åt Ekonomistyrningsverket att fortsätta arbetet med att särskilt titta på de administrativa kostnaderna, som man kallar för overheadkostnader. Så vi är överens om att man alltid måste titta på myndigheternas fortsatta utveckling. Men när det gäller Christer Nylanders inledning, att det är bättre att vara snäll hela året, kan jag säga, för att fortsätta med liknelsen, att den budget som vi nu beslutar om är stark och en fortsättning på den politik som vi har fört under hela mandatperioden och inte bara något som kommer nu. Nu kan vi tack vare tillväxten göra de saker som vi beslutar om i budgeten. Jag skulle vilja fråga Christer Nylander vilka vallöften det är som han menar att vi socialdemokrater, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gett men inte har infriat.
Christer Nylander (Fp)
Anf. 14 Christer Nylander (Fp)
Fru talman! Jag skulle kunna säga mycket om jobben. Jag skulle kunna säga mycket om äldreomsorgen, sjukvården och mycket annat. Jag skulle också kunna säga mycket om det väldigt tydliga löftet som stod som nr 1 i er valplattform, att minska barngrupperna i förskolan. Det har fortfarande inte skett. Man har satsat en del resurser, men fortfarande ökar barngrupperna faktiskt på många ställen men är genomsnittligt oförändrade. Och det var nr 1 som vallöfte i Socialdemokraternas valplattform! Det kan vara viktigt med statistik. Men det är också viktigt att sikta in sig på den statistik som det finns behov av och försöka undvika regelbördor och annat för sådant som inte är särskilt viktigt. Vi har ett problem i dag, att många människor som skulle vilja starta företag inte gör det. De är bekymrade över att de inte ska kunna få verksamheten att gå ihop, men de är också bekymrade över den regelbörda som finns på småföretag i dag och som tar väldigt mycket kraft, tid och pengar. Jag tycker att vi måste fundera på - och jag tror att Carin Lundberg också vill ha fler jobb - hur vi får flera småföretag att våga växa och att starta men framför allt att våga anställa, för är det någonting som Sverige behöver i dag så är det flera jobb, minskad arbetslöshet och ett säkrat välstånd. För att återknyta till där vi började, vallöftena, var ett av de viktigaste vallöftena från socialdemokratin att få ned arbetslösheten. När ni lämnar över makten till oss i september nästa år kommer vi fortfarande att ligga kvar på en hög arbetslöshet på 7-8 %. Det är ganska högt i jämförelse med Sveriges historia.
Carin Lundberg (S)
Anf. 15 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Socialdemokraternas vallöfte nr 1, arbete åt alla, är det absolut viktigaste målet för socialdemokratisk politik. Genom arbete kan vi fortsätta att bygga det välfärdssamhälle som vi eftersträvar, tack vare de skatteinkomster som vi då får av arbete och genom att folk kan konsumera mer. Därför är det intressant att se hur Folkpartiet har agerat när det gäller arbete åt alla. I betänkandet säger Folkpartiet nej till regeringens förslag att införa så kallade statliga kompetensöverföringsjobb. Det kallar man för tillfälliga sysselsättningar. Jag kan ta mig själv som ett exempel. Jag tillhör 40-talistgenerationen som snart kommer att gå i pension, och vi vet att det då försvinner väldigt mycket kompetens. Kompetensöverföringen är ju ett sätt att skola in människor. Det säger Folkpartiet nej till. Folkpartiet vill också avskaffa Ams och en stor del av arbetsmarknadspolitiken. Jag förstår inte på vilket sätt det kan skaffa fler jobb.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 16 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Carin Lundberg började med sin tomtemetafor. Jag tror nog den blev nästan övertydlig. Det blev så tydligt att Socialdemokraternas strategi är att köpa röster och dela ut klappar, men också att det sker för lånta pengar. Sedan kom Carin Lundberg mer in på det som betänkandet handlar om och säger att det skulle vara en ideologisk skillnad mellan Socialdemokraterna och den borgerliga alliansen när det gäller synen på myndigheter och att vår inriktning skulle vara "så lite som möjligt". Jag skulle snarare vilja uttrycka det "så effektivt som möjligt". Carin Lundberg kom sedan in på att Sverige har en effektiv förvaltning. Men min fråga är då: Menar du verkligen att vi använder varje skattekrona effektivt, att Socialdemokraterna och regeringen inte stjäl en enda skattekrona från de fattiga? Det är min korta och enkla fråga.
Carin Lundberg (S)
Anf. 17 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Jag har hört mycket från den här talarstolen, men att vi skulle köpa röster, det var ändå - jag kommer inte på något ord som passar i kammaren för detta! Jag vill bara säga så här - jag kommer nästan av mig, för jag tyckte att det där var så förfärligt: Vi debatterar just det här med samhällsekonomi och finansförvaltning så här dagarna före jul, och jag menar att det är ett sådant ämne där det inte är så lätt att se skillnaden mellan den borgerliga maktalliansen och Socialdemokraterna. Jag noterar att Roger Tiefensee liksom företrädare från de andra borgerliga partierna hänvisar till folkhemmets grundare Gustav Möller, som säger just detta att varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från folket. Det har vi tyckt hela tiden. Det innebär inte att vi är felfria - det har jag påpekat många gånger redan. Vi tycker att det behövs myndigheter som ska genomföra de politiska beslut som vi fattar här i riksdagen och som regeringen fattar, men samtidigt måste vi se till att det görs på ett sådant sätt att varje skattekrona används effektivt. Jag har pekat på just det som Centerpartiet har reserverat sig emot, nämligen att regeringen kommer att ge Ekonomistyrningsverket ett uppdrag att undersöka myndigheternas administrativa kostnader, det som kallas overheadkostnader. Man ska till exempel kunna samordna eller lägga ut på entreprenad. I det fallet är Centerns reservation ett exempel på hur man slår in öppna dörrar.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 18 Roger Tiefensee (C)
Fru talman! Jag tycker att det är ett felaktigt påstående att säga att vi slår in en öppen dörr. I finansutskottets majoritetstext om den här översynen skriver man att "syftet är att . frigöra resurser till myndigheternas kärnverksamhet". Om man hade haft ett tillägg om att syftet också vore att minska kostnaderna för statens myndigheter hade jag inte reserverat mig. Jag tycker att det är en viktig distinktion mellan detta och att bara se över en sak. Ja, vi har myndigheter och vi slänger ut si och så många miljarder på dem, men sedan ska vi inte försöka minska volymen och kostnaderna för att just kunna leva i Gustav Möllers anda och inte slösa bort en enda skattekrona. Det var det jag tänkte på. Jag kan konstatera att något har ändrats från talarstolen där uppe, där Carin Lundberg försökte med att det var en stor ideologisk skillnad. Nu är det inte lätt att se skillnaden. Ni tycker att ni har talat om Gustav Möllers anda hela tiden. Men som småbarnsförälder har jag lärt mig det här: Att säga är en sak, men det viktiga är vad man gör. Vi försöker verkligen göra detta, leva i Gustav Möllers anda och inte slösa bort en enda skattekrona.
Carin Lundberg (S)
Anf. 19 Carin Lundberg (S)
Fru talman! Två stora myndigheter där det går åt massor av pengar i dag är Försäkringskassan och Ams. Om jag skulle förstå Roger Tiefensee rätt så innebär Centerns förslag att om vi kan spara in på administrationen på Ams och Försäkringskassan tycker han inte att det är bra att de pengarna används i verksamheten. Han tycker inte att Ams möjligtvis insparade administrationspengar skulle gå till arbetsmarknadspolitiken eller att Försäkringskassan i stället skulle kunna använda mer pengar till rehabiliterande åtgärder och på så sätt minska sjukskrivningarna. Jag har inte tidigare mött den inställningen att man tycker att det är fel att minska på administrationen och föra medlen till verksamheten, men jag noterar att Centern tycker att detta är fel.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 20 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! I detta betänkande ingår, som vanligt, frestas jag säga, pengar och mera pengar till försök med trängselskatt i Stockholm. Detta är femte debatten som jag är med om där vi anslår mera pengar till olika belopp eller ger bemyndiganden eller utvidgar trängselskatteförsöket. Fem gånger har riksdagen tagit ställning till olika förslag när det gäller trängselskatten. Det är, som någon har sagt här - mycket välformulerat - årets julklapp till stockholmarna. Den kostar, ser vi, 1 358 860 000 kr extra. Det får man, fru talman, väldigt mycket för om man använder pengarna väl - som Gustav Möller så klokt sade, och vilket vi alla här ska leva efter! Jag tillhör dem som oftast åker kollektivt, och jag kan konstatera att är det någonstans man numera i Stockholm skulle behöva trängselskatter så är det på tunnelbanan. Där är så otroligt mycket folk att man verkligen trängs. Och nu kommer man att se till att det blir ännu trängre från den 3 januari. I själva verket utestänger man en väldig massa människor som inte anser sig ha råd at betala den här avgiften. Det är ju det som det är fråga om. Direktörer, riksdagsledamöter och alla andra som har råd kommer att få lättare att köra i den här staden, det är jag övertygad om, men vanliga sjuksköterskor, folkskollärare och alla möjliga vanliga människorna kommer inte att kunna lasta över kostnaderna på någon. De kommer att få betala vartenda öre för det här. Det finns ingen skola som kommer att betala för att deras lärare ska köra bil. Däremot är det väldigt många människor i det här landet och den här staden som slipper betala det här, inte minst politiker. Vi borde tänka på att det är på det sättet. Men det är inte så att den här trängselskatten inte skapar jobb. Kronofogdemyndigheten har anställt en fruktansvärd massa människor, och det är naturligtvis bra att sysselsättningen går upp där. Det kommer att visa sig i statistiken att sysselsättningen ökar på det här sättet. Vi kommer att få en massa andra sådana här administrativa jobb också, och polisen kommer att få mera jobb med att övervaka. Det finns onekligen behov av att göra någonting åt trafiken i Stockholm - det är jag den förste att hålla med om. Jag har vid alla tillfällen förklarat att Folkpartiet står bakom 1992 års Dennisöverenskommelse. Den innehöll också avgifter för särskilda trafikprojekt. Det står vi bakom. Inga andra partier, inte heller Socialdemokraterna, har i längden ställt upp på det här. De har inte orkat med det. Men vi står fast vid detta. Jag vill slutligen berömma Pär Nuder väldigt mycket, för på en socialdemokratisk partikongress där han blev nominerad som första namn alldeles nyligen föreslog han att man skulle bygga Förbifart Stockholm. Problemet är att det är alldeles fel ordning. Först inför man trängselskatterna och sedan bygger man förbifarter. Det är som att inte kunna åka genom Borås utan att betala trängselskatt. Någon ordning får det vara. Om man bygger Förbifart Stockholm slipper man få in alla dessa bilar i närheten av Sergels torg. Vi måste ta saker och ting i rätt ordning. 1 358 860 000 kr är julklappen till stockholmarna; det ska de betala för detta. Det tar vi ut av Sveriges skattebetalare. Detta är inte, fru talman, väl använda pengar i Gustav Möllers anda.
Börje Vestlund (S)
Anf. 21 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Det är alltid så när man lyssnar på debatten i kammaren att en död socialdemokrat är en god socialdemokrat, om man ska referera till de borgerliga debattörerna i talarstolen. Då dyker återigen denna debatt upp från någonstans där den, möjligen som en liten not, hör hemma - men egentligen inte. När man börjar pressa folkpartister, centerpartister, kristdemokrater och någon gång även moderater säger de att de är för avgifter men att det handlar om sättet på vilket man har infört avgifterna. Det skulle vara så förkastligt och hemskt. Sanningen är den, fru talman, att det inte finns någon som har förslag till lösning på de stora problem som finns i Stockholmstrafiken. Jo, ibland sägs det att det finns förslag till lösning - långt fram i tiden. Det kan finnas förslag till lösning om fem år, om tio år, om femton år, när man gått igenom hela planeringsprocessen och diskuterat i alla instanser, när det överklagats och redan byggts. Då finns det förslag. Men, fru talman, vi behöver bara åka till Essingeleden eller till någon av infarterna så kan vi konstatera att köerna redan i dag är långa. Hela tiden flyttar det dessutom in nya stockholmare på grund av tillväxten, arbetsmarknaden och den vackra stad som Stockholm ju är. Låt mig peka på några uppgifter i det här sammanhanget. För det första innebär de långa köerna att företagen varje år förlorar miljarder på att folk sitter i köer. Vad har Gunnar Andrén och Folkpartiet för förslag till att lösa det? Lösningen behövs inte om tio år utan i morgon, för det är vad det handlar om. Det handlar om i morgon. Det andra jag vill nämna är att man högljutt klagar över hur illa de lågavlönade blir behandlade i det här sammanhanget. Det skulle jag ha velat höra för flera år sedan, när jag satt i fullmäktige i Stockholm. Då ville man inte prioritera kollektivtrafiken. Man ville prioritera vägtrafiken. Det är ju i kollektivtrafiken som undersköterskor, sjuksköterskor, lärare finns. De sitter inte i bilar. Där sitter de som har betydligt högre inkomster, och det är från dem man också kan ta ut den lilla avgift som det är fråga om. De pengarna kan sedan gå tillbaka till kollektivtrafiken. Det är klart att någon ska betala för investeringen, men det som pengarna kan användas till är just kollektivtrafiken. Det är ett av de sätt som vi kan lösa stora delar av Stockholms trafikproblem på. Det tredje jag vill ta upp och - återigen - peka på gäller Förbifart Stockholm. Alla är överens om att det inte kommer att färdigställas ens under nästa mandatperiod. Det vet Gunnar Andrén. Det här är bara ett spel för gallerierna, ingenting annat.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 22 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att kommentera att jag skulle ha sagt att alla döda socialdemokrater är goda. Det är de säkert, men framför allt finns det väldigt många levande socialdemokrater som är mycket bra. Jag har till exempel i den här församlingen aldrig sagt ett ont ord om en socialdemokrat i den bemärkelsen. Jag berömde också Pär Nuder, om Börje Vestlund hade lyssnat. Det brukar jag inte göra, men i det här fallet menar jag att han för rätt politik. Tyvärr är den dock för sent kommen. Grundproblemet är att folk i Arboga, Haparanda, Borås och så vidare måste vara med och betala, genom den budget som vi nu ska fastställa, ytterligare 1 358 860 000 kr till detta. De kommer från hela landet. Det beror på att man, precis som Börje Vestlund säger, inte började för tio år sedan. Dennisöverenskommelsen kom i början av 90-talet. Den lades åt sidan. Jag säger inte att vi inte medverkade till det, men om man hade börjat för tio år sedan hade vi haft en annan situation nu. Som Börje Vestlund säger är anledningen till att Essingeleden i dag ser ut som den gör att man på många år inte gjort några trafikinvesteringar i den här regionen. Problemet med Essingeleden, som egentligen inte hör till Finansdepartementet, är att den kommer att bli ännu mer tillkorkad. Den kommer att bli Stockholms största parkeringsplats från och med den 3 januari, möjligen i konkurrens med Bergshamraleden i norra Solna. Det är orimligt att vi ska ha det på det sättet.
Börje Vestlund (S)
Anf. 23 Börje Vestlund (S)
Fru talman! Jag tycker inte att Gunnar Andrén är särskilt trovärdig för han brukar, i varje fall på Stockholms gator och torg, skälla på att det övriga landet inte satsar tillräckligt mycket på Stockholms infrastruktur. Det här är ett annat sätt att satsa på just infrastrukturen, nämligen genom att ta betalt. Det är något som hela det övriga Europa tittar på. Det finns inte en storstad i Europa som inte tittar på någon form av system för att minska antalet bilar. Sedan kan det ibland vara för att finansiera ett system, det ska jag villigt erkänna, men alla stora städer tittar på något system för att minska antalet bilar i framför allt infarterna. Man kan naturligtvis hänvisa till Dennisöverenskommelsen. Men om vi ska vara ärliga, Gunnar Andrén, vad var Dennisöverenskommelsen? Det var en överenskommelse mellan tre partier, det är sant, och den var säkert bra på sitt sätt. Men problemet var, Gunnar Andrén, att dina partikamrater, mina partikamrater och Moderaterna satte sig i ett rum tillsammans och förhandlade, och det var inte särskilt väl förankrat. Problemet med Dennisöverenskommelsen var väl just att där fanns ett demokratiskt underskott. Det som vi lärde oss av det var att sådana överenskommelser brukar haverera. Jag vågar påstå att det i varje fall i vårt parti fördes stora diskussioner, och jag vet att det även i Gunnar Andréns parti förekom stora diskussioner, om delar av Dennisöverenskommelsen. Den var inte särskilt väl mottagen. Frågan var bara när det skulle haverera. Nu råkade det vara så att man från regeringens sida - möjligen i klokskap, möjligen inte - sade: Nej, nu får det vara bra. Vi lägger inte mer pengar på det. Kan vi inte glömma Dennisöverenskommelsen och i stället försöka hitta en lösning på Stockholms trafikproblem på lång sikt? Vi kan inte, Gunnar Andrén, fortsätta att prata om en överenskommelse som inte längre finns.
Gunnar Andrén (Fp)
Anf. 24 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! När det gäller demokratiskt underskott kan man alltid diskutera hur väl förankrad Dennisöverenskommelsen var. Det ligger en del i vad Börje Vestlund säger, men om man ska jämföra det med det demokratiska underskott som präglar införandet av trängselskatter framstår den som mycket väl förankrad. Det där rummet som möjligen våra tre partier med valda representanter satt och förhandlade i ska då jämföras med en överenskommelse den 4 oktober 2002 mellan Göran Persson och någon som i alla fall inte var Annika Billström, det är jag tvärsäker på. Det var några helt andra personer från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag noterar än en gång - det har Börje Vestlund och jag diskuterat tidigare - att det alltid är Socialdemokraterna som får ta debatten om vägtullarna. Vänsterpartister och miljöpartister deltar aldrig. I de fem debatter som jag deltagit har de aldrig varit med och tagit sitt ansvar, utan de åker med på ett bananskal när det gäller den här överenskommelsen och gör ingenting. Börje Vestlund och ni andra som inte stod för detta i valrörelsen 2002 får ta hela debatten. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är aldrig närvarande i den. Allra sist, fru talman: Nu har vi debatterat den här frågan väldigt många gånger, och nu vet svenska folket en sak, nämligen att riksdagen kommer att tvingas anslå 1 358 860 000 kr ytterligare för att detta trafikförsök ska kunna genomföras i Stockholm. Det är inte bara stockholmarna som får betala för detta, utan det är folket i Ystad, Haparanda eller i Arboga, som Jörgen Johansson talar om. Jag tror inte att de är förtjusta i att vi använder skattebetalarnas pengar på detta sätt. Jag tycker inte att det är värdigt att vi, i Gustav Möllers anda, använder pengar på detta sätt. Vi skulle kunna använda dem på mycket bättre sätt.
Börje Vestlund (S)
Anf. 25 Börje Vestlund (S)
Fru talman! I den vanliga Stockholmsretoriken är det något positivt att övriga landet bidrar med något till Stockholm. Men i det här fallet blev det inte som Folkpartiet ville ha det, och då passar inte galoscherna! Det är ju det som är det stora problemet i det här sammanhanget: Det gick inte riktigt som man ville från Folkpartiets sida. Fru talman! Det som är viktigast i det här sammanhanget är ju att vi försöker lösa de problem som finns i Stockholmstrafiken. Oavsett vad diskussionen leder fram till, Gunnar Andrén, tror jag att vi alltid kommer att komma till slutsatsen att vi måste ha någon form av avgift i trafiken, även i Stockholmstrafiken. Där vet jag att Gunnar Andrén och jag är överens. Jag skulle också vilja framhålla att jag själv har gått från att ha varit direkt motståndare till avgifter i trafiken till att vara skeptiker och har till sist blivit positiv till det. När man ser resultatet av det som har skett i Europa och i andra delar av världen inser man att detta är ett sätt att komma vidare. Det andra sättet att komma vidare när det gäller att få en bättre infrastruktur och en bättre situation för trafiken är just att bygga mer vägar och järnvägar. Men om man bara vill ha det ena, så får man trafikkaos. Miljöpartiet vill bara ha det ena, och Moderaterna vill bara ha det ena - fast det är inte samma sak de vill ha. Men vi Socialdemokrater vill ha både avgifter och mer infrastruktur. Då tror jag att vi löser detta. Slutligen kan jag konstatera att Siv Holma faktiskt har suttit med i debatten här. Det brukar vänsterpartister inte göra när vi debatterar sådana här frågor.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-12-16
Förslagspunkter: 17, Acklamationer: 15, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Anslagen för 2006 inom utgiftsområde 2

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:

    a) Fördelning av anslagen inom utgiftsområde 2
    Riksdagen anvisar anslag för 2006 inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning i enlighet med bifogad specifikation.

    b) Investeringsplan för Riksrevisionen
    Riksdagen godkänner förslaget till investeringsplan för Riksrevisionen.

    c) Låneram för Riksrevisionen
    Riksdagen bemyndigar Riksrevisionen att för 2006 ta upp lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten inom en ram av högst 45 000 000 kr.

    d) Anslagskredit för Riksrevisionen
    Riksdagen beslutar att för anslag 90:1 Riksrevisionen ska det 2006 finnas en anslagskredit på högst 3 % av anvisat anslag.

    e) Anslagssparande för Riksrevisionen
    Riksdagen beslutar att det anslagssparande på ramanslag 90:1 Riksrevisionen som vid slutet av budgetåret 2004 översteg 3 % av anslagsbeloppet för myndigheten ska föras bort som indragning av anslagsbelopp.

    f) Räntekontokredit för Riksrevisionen
    Riksdagen beslutar att Riksrevisionen för 2006 får ha en kredit på sitt räntekonto i Riksgäldskontoret som uppgår till högst 32 499 000 kr.
    Riksdagen bifaller proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 2 punkterna 7-13 och avslår motionerna 2005/06:Fi281 yrkande 8, 2005/06:Fi306 yrkande 6, 2005/06:Fi311 och 2005/06:Fi315.
  2. Statens fastighetsverk

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan samt bemyndigar regeringen att för 2006 besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån inom en ram av högst 10 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 2 punkterna 2 och 3.
  3. Fortifikationsverket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan samt bemyndigar regeringen att för 2006 besluta om att Fortifikationsverket får ta upp lån inom en ram av högst 6 925 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i mark, anläggningar och lokaler.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 2 punkterna 4 och 5.
  4. Målen för politikområdet Finansiella system och tillsyn

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Fi306 yrkandena 1 och 3.
    • Reservation 1 (kd)
  5. Premiepensionsmyndigheten

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2006 besluta om en rörlig kredit i Riksgäldskontoret om högst 3 miljarder kronor för att tillgodose Premiepensionsmyndighetens behov av likviditet i handeln med fondandelar.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 2 punkt 6.
  6. Uppdragen för myndigheterna inom utgiftsområde 2

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Fi281 yrkande 1.
    • Reservation 2 (fp)
  7. Statens administrativa kostnader

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Fi314 yrkande 8.
    • Reservation 3 (c)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (c)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1200024
    m450010
    fp370011
    kd25008
    v21007
    c01903
    mp14003
    -2000
    Totalt26419066
    Ledamöternas röster
  8. Statistiska centralbyråns uppdragsverksamhet och organisation

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Fi211 yrkandena 1 och 2.
  9. Kostnaden för mäns våld mot kvinnor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:So641 yrkande 6.
  10. Generationsräkenskaper

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Fi206.
  11. Genderbudgetering inom EU

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Fi208.
  12. Gränsstatistik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Fi289.
  13. Statistik över ideella organisationers vård och omsorg

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Sk526 yrkande 4.
    • Reservation 4 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1200024
    m144010
    fp03909
    kd02508
    v21007
    c01903
    mp14003
    -2000
    Totalt158127064
    Ledamöternas röster
  14. Mått på hållbar ekonomisk tillväxt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ525 yrkande 5.
  15. Premiepensionssystemets efterlevandeskydd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 2 punkt 1.
  16. Om SBAB:s uppdrag m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner att uppdraget för SBAB utvidgas till att även omfatta inlåning från allmänheten.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:1 Utgiftsområde 24 punkt 9 och avslår motionerna 2005/06:Fi281 yrkande 3, 2005/06:N386 yrkande 22 och 2005/06:N477 yrkande 2.
    • Reservation 5 (m, c, fp, kd)
  17. Statliga spel

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2005/06:Kr255 yrkande 11.
    • Reservation 6 (m)