Utgiftsområde 23 Jord- och skogbruk, fiske med anslutande näringar m.m.

Anf. 62 Ann-Kristine Johansson (S)

Herr talman! Nu ska vi debattera jord- och skogsbruksfrågor. Vi har alla njutit av vackra landskap med mångsidig och omväxlande natur. Vi har andats in de välgörande dofterna från vår rika fauna. Den bilden vill jag gärna behålla och förbättra. Jordbrukspolitiken måste därför ges förutsättningar för öppna landskap med betande djur i hela landet. Det ska vara en landsbygd som ger möjligheter till livsmedel, rekreation och arbetstillfällen. Det ska ge möjlighet till ett mångfasetterat skogsbruk som ger råvara till trähusbyggnationer och papper och till ett livskraftigt ekosystem. Basen för det är ett ekologiskt hållbart jord- och skogsbruk. Herr talman! För mig och Socialdemokraterna är frågan om jobben just nu det allra viktigaste. Klarar vi inte jobben får vi svårt att klara frågorna jag inledde med. Det är politiskt otroligt viktiga spörsmål som vi i miljö- och jordbruksutskottet vanligtvis diskuterar. Allt hänger ihop. Många svenska småföretag är i dag pressade. Konkurserna ökar kraftigt. Under hösten har det varit tätt mellan varslen. Skogs- och Träfacket har de flesta medlemmarna på landsbygden. De jobbar med skogen från planta till färdig produkt. Till och med den 30 november har drygt 5 000 personer varslats inom förbundets branscher. Statsministern och högerledaren Reinfeldt kommenterade den stora mängden varsel i Sverige med orden: Vi har fått varsel. Det är inte samma sak som att bli uppsagd. Snälla statsministern! De flesta varsel som hittills har förhandlats resulterar i uppsägning, och på landsbygden slår det här hårdare. I dessa siffror ser vi heller inte de visstidsanställda och inhyrd personal som får gå hem på dagen. Herr talman! De små företagen, inte minst inom de gröna näringarna, blir allt viktigare för sysselsättningen i landet. Småföretagens villkor spelar en avgörande roll för den svenska konkurrenskraften, och som sagt inte minst inom skogens och jordbrukets diversifierade företag. Varje mjölkbonde genererar fyra jobb lokalt, och drygt 5 500 anställda finns inom mejeriföretagen - företag som är livsviktiga för landsbygden. I dagens lågkonjunktur hade ett kraftfullt småföretagarpaket varit ett välkommet besked från regeringen, men regeringen har nyss vaknat, och i det man levererade förra veckan saknas allt vad tänkas kan av småföretagarsatsning. Det finns inget för de gröna näringarna, som har framtidens lösningar med sig. LRF har lagt fram kloka stimulansförslag, som om de genomfördes skulle rusta landsbygdens företagare och stärka dem. Man vill lyfta fram en satsning på förnybar energi, ett Östersjö- och klimatpaket, ökade satsningar på infrastruktur i hela landet genom bland annat bredband, utveckling av nya produkter av skogsråvaran och regelförenklingar. Ni gick till val på regelförenklingar, och snarare har reglerna blivit försvårade. Och varför inte genomföra en kraftfull satsning på att bygga mer i trä? Det är bra för miljö, ekonomi och jobb, och vi har den fina skogsråvaran. Det här är några konkreta förslag som går att genomföra nu. Varför vänta och se? Jag har hört till leda de senaste månaderna att budgeten räcker. Men till slut insåg även ni att det behövs kraftfulla satsningar nu. Kanske kan ni från högersidan berätta för oss alla om något mer är på gång, inte minst för de gröna näringarnas småföretag. Herr talman! Det finns också ljuspunkter, trots regeringens politik, eller brist på politik, för landsbygden. Samtidigt som det råder stor osäkerhet kring många småföretagares överlevnad och även hela skogsindustrins framtid i rådande konjunktur finns det en ökad efterfrågan på det som svenska bönder producerar. Landsbygdens status växer, konstaterar framtidsforskare Erik Westerholm. Efterfrågan på naturresurser stiger runt om i världen. Och för många mjölkbönder spirar framtidstron trots dystra tider. Jag besökte för några veckor sedan Stöpafors gård vid strandkanten av den vackra sjön Fryken i Värmland. Där kändes framtidstron påtagligt. Man hade investerat i mjölkrobotar för flera år sedan och tror verkligen på framtiden. Detta gläder en djurskötare och avbytare som mig. Djurproduktion behövs i hela landet, och den ska producera mjölk, kött och andra produkter åt oss konsumenter. Livsmedelsindustrin är inte lika konjunkturkänslig som skogs- och byggindustrin, och det ökade intresset för bioenergi driver utvecklingen framåt. Lönsamheten och investeringsviljan har ökat inom jordbruket under 2007 och 2008 enligt siffror från LRF. Herr talman! Vi socialdemokrater ser hoppfullt på de gröna näringarna som en tillväxt- och utvecklingsmotor för Sverige. Vi ser jorden och skogen som nödvändiga resurser i vårt arbete med att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. Vi tror på en landsbygdsutveckling som ger människor möjlighet att bo, leva och arbeta utanför städerna på likvärdiga villkor som de stadsboende. Enligt framtidsforskare kommer en uppgradering av landsbygden att ske. Landsbygden har framtiden för sig. Och visst känns det när man är ute och besöker småföretagen eller byalagen. Men för att det ska vara möjligt krävs det många fler åtgärder från regeringens sida. Ett förstärkt trygghetssystem och en minskad regelbörda för småföretagare är tämligen självklara krav, likaså ett utbyggt bredband för hela landet liksom fler hyreslägenheter för de unga som vill stanna kvar på hemorten. Herr talman! Jag har med vilje pratat en del om småföretagarnas situation och livsvillkoren på landsbygden och inte bara stannat vid jord- och skogsbrukspolitiken. När man pratar om de gröna näringarnas möjligheter handlar det om helhetssyn och inte stuprörstänk. De gröna näringarna bidrar till samhällsnyttan; det är vi alla överens om. Och allteftersom kunder och konsumenter efterfrågar tjänster och produkter från landsbygdens företag höjs kraven, och utvecklingen stimuleras. Kraven på etik och hög kvalitet inom till exempel livsmedelsproduktionen blir allt viktigare, och vi ser nu, när vi närmar oss jul, att man efterfrågar mer av ekologiska skinkor och andra ekologiska varor. Man vill ha mer närproducerade livsmedel och också tydligt kunna se var livsmedlen är producerade. Läser man mattidningar, vilket jag gör med glädje, är det tydligt att kraven från oss konsumenter ökar - inte minst viljan att veta vad maten innehåller och var den är producerad. De höga kraven ger ett mervärde i den svenska matproduktionen. Vi socialdemokrater har i många år arbetat för en utveckling av den småskaliga, närproducerade och ekologiska maten. Vi vill också att livsmedel ska märkas på ett sådant sätt att konsumenterna tydligt ser vad de betalar för. Herr talman! Vi vill att Sverige fortsätter att hålla en hög profil vad gäller djurhälsa, djurskydd och djurtransporter. Vår vision är att djur i övriga EU-länder ska ha samma goda skydd och hälsa som djuren i Sverige. Därför förordar vi också att kontrollen av djurskyddet ska ligga kvar på kommunal nivå och inte föras över till länsstyrelserna, som regeringen vill. Vad blir bättre? Blir det fler inspektörer? Nej, inte som det ser ut nu, när länsstyrelsen redovisar hur man tänker sig arbetet. Hur är det tänkt med den lokala förankringen och med de stora avstånd som finns i delar av Sverige? Inte verkar det bli billigare heller. Det är hos kommunerna som den lokala kunskapen och kompetensen finns. Där finns också djurskyddsinspektörer som har god kännedom om de lokala djurhållningar som de ska övervaka. Herr talman! Nu är EU:s jordbruksministrar överens om den så kallade hälsokontrollen. Nu är det dags att börja fundera på EU:s jordbrukspolitik efter 2013. Vi socialdemokrater vill se en parlamentarisk utredning där representanter för näringarna och konsument- och miljöorganisationer ingår. Frågan är alltför viktig för att beslutas om i slutet rum på Jordbruksdepartementet. Det är många stora, komplexa frågor vi behöver diskutera, såsom hur vi ska se till att det finns förutsättningar för ett jordbruk med djurproduktion i hela Sverige. Hur möter vi de framtida nya utmaningarna? Och om vi tar bort de flesta stöden, var kommer jordbruket att finnas, och hur kommer det att se ut? Ska vi ha nationella stöd och enhetligt gårdsstöd eller inte? Det är många komplicerade frågor som kräver att vi verkligen sätter oss ned tillsammans och diskuterar och funderar. Herr talman! Alldeles nyligen presenterade miljö- och jordbruksutskottets utvärderingsgrupp sin analys av regeringens arbete för livsmedelspolitiken. Jag tolkar analysen som en skarp kritik av regeringens resultatredovisning. Man skriver att det är svårt att göra en helhetsbedömning av resultatet av de statliga insatserna inom jordbruksområdet. Det saknas indikatorer för uppföljning av de ekologiska och sociala målen. Man konstaterar att resultatredovisningen har försämrats och blivit mer otydlig. Som riksdagsledamot blir jag djupt oroad över detta demokratiska dilemma. Hur ska vi som sitter i opposition kunna följa upp besluten, ställa relevanta frågor och ha synpunkter när otydligheten är så stor? Vad anser ni från den borgerliga sidan? Var ska besluten fattas, hos regeringen eller hos oss i riksdagen? Det är synd att jordbruksminister Erlandsson inte deltar här i dag, för jag hade gärna velat höra hans synpunkter på den kritik som utvärderingsgruppen för fram. Tiden tillåter inte att jag här räknar upp allt som regeringen inte gör och som jag tycker att den borde göra. Helt kort vill jag dock efterlysa satsningen på landsbygdsutveckling. Det har nu gått två år sedan Landsbygdskommittén lade fram sitt betänkande om en framtida utveckling av den svenska landsbygden, två år, då Eskil Erlandsson och Maud Olofsson haft gott om tid att agera. Men från både Jordbruksdepartementet och Näringsdepartementet är det helt tyst. Kommer det en strategi eller inte, och när kommer den i så fall? Det skulle jag gärna vilja få reda på av er som kommer efter mig här från den borgerliga sidan. När kommer det? Jag tror att många runt om i Sverige just nu väntar på landsbygdsstrategin och hur man ska utveckla den svenska landsbygden. Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till reservationerna 2 och 7. (Applåder)

Anf. 63 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Låt mig börja med att uttrycka mitt stöd för Ann-Kristine Johanssons förslag om en parlamentarisk utredning om jordbrukspolitiken i EU efter 2013 och den svenska positionen. Vi ska i dag behandla det som kallas de areella näringarna, jord- och skogsbruk, fiske med mera. Det handlar i stor utsträckning dels om hela livsmedelskedjan, det som ibland beskrivs som från jord till bord, eller rättare sagt från jord och hav till bord, dels om skogsbruk, skogsvård, viltvård med mera. Det är grundläggande frågor såväl för vår livsmedelsförsörjning som för levande, friska och hållbara ekosystem. Utöver själva betänkandet finns som underlag för denna debatt bland annat forskningsöversikten Fiskpopulationer i svenska vatten. Hur påverkas de av fiske, övergödning och miljögifter? Låt mig inleda med att uttrycka min uppskattning av denna välskrivna och informativa rapport. Författarna Lisa Almesjö och Helene Limén förtjänar allt beröm. Jag återkommer till rapporten senare. Först, herr talman, måste jag ta upp det första förslaget till beslut i betänkandet, nämligen att godkänna att målen för politikområdena djurpolitik, livsmedelspolitik, landsbygdspolitik och samepolitik ska upphöra att gälla i enlighet med regeringens förslag. Regeringen har i stället själv formulerat en vision, bruka utan att förbruka, inom hela utgiftsområdet samt tre strategiska inriktningsmål som i förkortad version handlar om dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv, miljö- och resurseffektiva gröna näringar och omtanke, ansvarstagande och hög etik. Utskottet har noterat att regeringen ska återkomma med information om det fortsatta arbetet med inriktningsmålen men säger också att det är mycket angeläget att lyfta upp frågan om det är riksdagen eller regeringen som ska fatta beslut om de övergripande målen inom utgiftsområdet. Herr talman! Jag anser, efter viss tankemöda, att det är rimligt, ja, egentligen till och med självklart, att det är riksdagen som ska fastställa målen inom utgiftsområdet. När frågan behandlades i utskottet lät jag mig nöja med utskottets skrivning att det är angeläget att lyfta upp frågan om det är riksdag eller regering som ska fastställa målen. Nu är det faktiskt så att regeringen är underställd riksdagen, och därför bör regeringen, om den vill ändra målen, lämna förslag om detta till riksdagen. Så har inte skett, och därför yrkar jag avslag på förslaget under förslagspunkt 1, att godkänna att målen för politikområdena ska upphöra att gälla. Samtidigt vill jag be mina utskottskamrater om överseende med detta sena ställningstagande. Men rätt ska vara rätt. Någon ordning får det vara. Jag yrkar alltså avslag på förslaget under punkt 1. Utskottets forskningsöversikt inom fiskeområdet är, som jag sade inledningsvis, en välskriven och pedagogisk rapport som jag kan rekommendera alla som är intresserade av fiskefrågor att ta del av. I översikten finns många tabeller och diagram som bland annat visar situationen för torsken i Östersjön. När vi i utskottet ska ta ställning till de årliga förhandlingarna om fiskekvoter i EU, liksom Sveriges riksdag genom EU-nämnden, är detta värdefullt underlagsmaterial. Jag vill använda tillfället till att efterlysa bättre uppdaterade faktaunderlag i de handlingar som går till utskottet och EU-nämnden när vi ska ta ställning till förslagen. Sådana underlag är till exempel uppdaterade figurer i enlighet med denna skrift. Jag hoppas att den kan inspirera departementet att förse oss med aktuellt, pedagogiskt beslutsunderlag. Jag vill exempelvis kunna ta del av aktuella beståndsuppskattningar och fullständiga referat av Ices rekommendationer innan jag tar ställning i dessa viktiga frågor. Tyvärr saknas sådant underlag i dag. Låt oss därför inspireras av denna forskningsöversikt och se den som ett steg i riktning mot bättre beslutsunderlag. Det finns några saker i rapporten som jag särskilt fäst mig vid. En sådan är betydelsen av rovfiskar, så kallade toppredatorer, kopplad till övergödningsfrågan i Östersjön. Som det beskrivs i rapporten innebär överfiskning av rovfisk som torsk att balansen i ekosystemen förskjuts till förmån för mer växtplankton och mikroalger, vilket i förlängningen resulterar i syrebrist och bottendöd. En annan sak som belyses bra i rapporten är betydelsen av fiskefria områden eller åtminstone områden med förbud mot bottentrålning, alltså ytterligare ett argument för en mycket restriktiv inställning till bottentrålning. Förutom att den tömmer havsområden på till exempel torsk innebär det återkommande harvandet av känsliga bottnar att sedimenterade näringsämnen och miljögifter ånyo exponeras mot vattenmassorna. Personligen tror jag att bottentrålningen är ett större miljöproblem än anläggning av kablar och rörledningar på havsbottnen. Vänsterpartiet har i olika sammanhang därför verkat för ett moratorium för det storskaliga torskfisket, det vill säga stopp främst för bottentrålning av torsk till dess att vi kan känna oss trygga med att bestånden verkligen är livskraftiga. Rapporten redogör också för fiskets ekonomiska betydelse. Även om det inte är någon nyhet kan man konstatera att fiskets ekonomiska betydelse trots allt är ganska begränsad. Landningsvärdet är ca 1 miljard kronor per år. Noterbart är att den fritidsbaserade näringen med ca 1 300 företag uppskattningsvis omsätter lika mycket. Mycket talar enligt min uppfattning för att vi i framtiden bör inrikta oss på ett mer småskaligt, selektivt fiske med skonsamma redskap kombinerat med utveckling av fritidsfiske samt fiskebruk. I vår budgetmotion föreslår vi en kraftig satsning på fiskevård i storstadsnära områden bland annat för att ge även storstadsbor möjlighet att inom sina närområden kunna ta del av den friluftsupplevelse som fritidsfiske innebär. Herr talman! Livsmedelskedjan handlar naturligtvis om mer än fisk. En aktuell fråga är hur berörda myndigheter inom denna livsmedelskedja ska organisera sitt arbete och var dessa myndigheter ska ligga geografiskt. Det handlar främst om Jordbruksverket, Fiskeriverket, Livsmedelsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt. En utredning har tillsatts för att studera frågan. Utredaren Gerhard Larsson har fått förlängd tid. I stället för att vara klar till den 1 december kommer utredningen, om jag fattat saken rätt, först i februari. Låt oss hoppas att utredaren föreslår en ansvarsfördelning och organisation som möjliggör ett effektivt resursutnyttjande. En alltför principiell tudelning mellan riskvärdering och riskhantering enligt EU:s organisation av frågan kan enligt min åsikt medföra kostnadsdrivande organisationsförändringar. När jag ändå är inne på livsmedelsfrågorna vill jag lyfta fram betydelsen av välinformerade konsumenter. Det är viktigt att konsumenterna utifrån god kunskap om matens miljö- och klimateffekter kan välja vilket slags mat de vill äta. Därför föreslår vi i vårt budgetförslag att Livsmedelsverket ska tillföras extra resurser för sitt arbete med klimatanpassad kost. Vi vet exempelvis att rött kött har den högsta klimatbelastningen, särskilt om det handlar om foderuppfödda djur. Låt mig också få uttala mitt stöd för det nationella kunskapscentret för småskaligt mathantverk, Eldrimner, och beklaga att regeringen dragit tillbaka dess särskilda anslag. Jag tror att det offentliga bör effektivisera sin tillsyn också över det småskaliga mathantverket. I dag sköts den av kommunerna som har svårt att samordna sig vad gäller denna fortfarande begränsade verksamhet, även om den ekonomiskt är av ungefär samma storleksordning som fisket. Det finns skäl att pröva om inte Livsmedelsverket borde ta över denna tillsyn - i, kan man säga, livsmedelslagens anda. Den ger ju Livsmedelsverket en möjlighet att ta över tillsyn som kommunerna ej sköter på ett tillfredsställande sätt. Herr talman! Miljömålet Levande skogar har diskuterats i den tidigare debatten om utgiftsområde 20. Även jag välkomnar att regeringen nu har tagit fasta på det förslag som vi och Miljöpartiet fört fram med anledning av skogspropositionen i våras, nämligen förslaget om att Sveaskogs skyddsvärda mark avsätts till reservat - detta utan att anslaget för biologisk mångfald i statsbudgeten belastas. Det förslaget avslogs vid behandlingen av skogspropositionen. Efteråt kom det här. Trots allt blir detta ett bra tillskott när det gäller miljömålet Levande skogar. Men det behövs fler insatser. Därför föreslår vi i vår budgetmotion att ytterligare 50 miljoner kronor avsätts till biotopskydd och naturvårdsavtal. Skogsstyrelsen är en strategisk myndighet för dessa frågor. Vid utskottets besök nyligen hos myndigheten framkom det klart, tycker jag, att man befinner sig i en besvärlig situation bland annat efter regeringens beslut om att abrupt avveckla den framgångsrika verksamheten Gröna jobb - ett beslut som regeringen kanske ångrar i dag med tanke på jobbkrisen. Det blev också en svår situation för Skogsstyrelsen efter det brådstörtade avskedandet av den förre generaldirektören och vingklippningen av uppdragsverksamheten. En organisationsöversyn pågår och ska presenteras före jul. Risken för övertalighet vid myndigheten är överhängande. Det är bara att beklaga, menar jag, att regeringens ideologiska enögdhet orsakar styr- och organisationsproblem för denna viktiga myndighet. Herr talman! Jag har nu använt min anmälda talartid, så jag avslutar mitt anförande med att upprepa mitt yrkande om avslag när det gäller beslutspunkt 1.

Anf. 64 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag kan börja med att glädja er genom att säga att jag nog inte kommer att använda mina stipulerade tio minuter, så lyssna noga! Miljöpartiet anser att hållbart brukande av jord, skog och vatten bör ske i samklang med naturen och inom de ekologiska ramarna. Dit är det långt. De areella näringarnas villkor förändras ständigt. Under senare år har klimatförändringarna börjat märkas på allvar. Samtidigt ökar efterfrågan på produkter. Areella näringar som jordbruk och skogsbruk har en stor påverkan på flera av miljömålen och också förutsättningar att nå dessa. Det krävs god kunskap och kommunikation mellan olika aktörer för att komma framåt i arbetet. Ett intensivt informations- och kunskapsuppbyggande pågår inom flera områden för att få med så många som möjligt på tåget och minska läckage till både luft och vatten. Vidare gäller det biogasprojekt och skyddszoner mellan odlingsmark och vattendrag. Miljöpartiet har i två år motionerat om en stor satsning på biogas. Vi har även i vår budgetmotion med att det behövs mer satsningar på biogasproduktion. Sverige behöver en nationell biogassatsning, och för detta har vi föreslagit ett sekretariat. Själv studerade jag i fredags ett jordbruk utanför Vårgårda. Där har man kommit ganska långt i planerna på att satsa på biogasproduktion. Vi ser att proppen lite grann gått ur när det gäller de här satsningarna. Även alliansen har uttalat ett starkt stöd för det här, vilket jag tycker är väldigt trevligt. Stor hänsyn krävs inom jord- och skogsbruket. Det handlar då om minskad körning och om mer bevuxen mark. Eftersom det finns belägg för att det ekologiska jordbruket gynnar den biologiska mångfalden och bidrar till att flera miljömål nås har vi i Miljöpartiet valt att lägga en del av våra miljömålssatsningar på det här området. Vi tror att fler och fler vill möta konsumenternas efterfrågan på odlade produkter som inte förorenar livsmiljöerna under framställningen och som tas fram på ett skonsamt och smart vis. Vi anser att forskning som bedrivs när det gäller jordbruket och dess utveckling är viktig. Det är av stor vikt att inte endast forska på enskilda faktorer på växtodlingssidan. Det gäller att mer titta på odlingssystem och de möjligheterna att skapa stabila villkor och bära upp olika system som gör det möjligt att odla. I somras besökte jag just en sådan försöksstation på Öland. Jag fick då ta del av vad det innebär att ha olika växter som har andra uppgifter än att producera. Dessa växter fanns med för att med dofter och färger avleda skadeinsekter. När man ser på produktionen med de ögonen - alltså att allt hänger ihop, att beroendeställningen mellan djur, insekter, organismer och mykorrhiza är avgörande för långsiktiga bördiga produktionssystem - börjar man förstå att inte kvävegiva endast och allena avgör om skörden blir riklig. Detta gäller både skogen och jordbruket. Miljöpartiet föreslår att mer pengar avsätts till skydd för skog med naturvårdsavtal och biotopskydd. Vi anser att Skogsstyrelsen behöver resurser för att jobba med dessa instrument, följa upp avverkningsanmälningar, ge råd till skogsägare och precisera kraven på generell hänsyn i skogsbruket. Vi vill satsa på den biologiska mångfalden i det odlade landskapet. Vi gör en satsning på ekologiskt lantbruk med en bättre ersättning till certifierade ekologiska producenter och ett särskilt stöd till bönder som ställer om till certifierat ekologiskt lantbruk. Fisket har i flera år varit ett hett ämne. Det verkar råda enighet, åtminstone i denna kammare, om att ett av problemen med utfiskningen av haven är en överdimensionerad fiskeflotta i förhållande till mängden fisk i havet. Just denna pott, så kallat strukturstöd till fisket, innebär att vi för varje satsad krona får 1 krona från Europeiska gemenskapen och att vi kan få dubbel pott vid utskrotning av fartyg. I samma veva säger vi att det nationella kvotfördelningsinstrumentet bör användas för att gynna det småskaliga och kustnära fisket på det storskaliga långväga fiskets bekostnad eftersom vi vill ha en levande kust året runt. Det här är ett bra tillfälle för regeringen att visa att man vill göra något centralt. Under de snart två och ett halvt år som jag suttit med i Sveriges riksdag har man fått höra att vi äntligen har en fiskepolitik som det går att förhandla med och som inte sätter sig i ett hörn, ställer sig utanför och så vidare, vilket den förra regeringens minister anses ha gjort och då mycket på grund av Miljöpartiets påtryckningar. Det finns en del i utskottet som gång efter annan sagt saker i den riktningen. Jag blir nog förvånad om det inte kommer upp även i dag som ett påstående som lever sitt eget liv. Det är ju inte sant. Vad som hände förra mandatperioden var att vi ibland var med, ibland inte var med. Nu väljer man att vara med, oavsett om det är bra eller inte. Forskningen visar att avsaknad av rovfisk, exempelvis torsk, kan förvärra effekterna av övergödning. Färre rovfiskar samt pågående övergödning leder till att mängden växtplankton ökar, vilket orsakar syrebrist och bottendöd. Även i havet är den viktiga biologiska mångfalden avgörande. Vi har dålig kunskap. Den kunskap som vi fått till oss skrämmer. Vi ser allt tydligare att ett torskbestånd inom ett område är specifikt och inte sprider sig hur som helst - därför alla beslut och diskussioner om östra och västra bestånden etcetera. Dessa olika bestånd leker på olika platser, har olika beteenden och är unika. Det är inte bara ekonomin som kan gå i baklås. Det kan också naturliga ekosystem göra. Här finns det en erfarenhet från Kanada. Vi ser i alla fall att debatten har tagit en annan riktning, vilket är avgörande för att fortsatt ha fisk och för att kunna bedriva ett etiskt och hållbart fiske och kunna äta och njuta av detta livsmedel som är en fantastisk resurs men som är beroende av hur vi människor förvaltar alltsammans. Vi sitter i samma båt, har vi hört. Det kan man verkligen säga. Mycket arbete behöver göras inom de areella näringarna. Jag tänker ta upp det som kallas för Gröna jobb. År 2006 beslutade regeringen att avsluta Gröna jobb-satsningarna, som det väl borde ha varit bra att ha, speciellt nu. Men det går det att åstadkomma; man kan ju ändra på det här. De här arbetsuppgifterna behövs, och människor som har fått möjlighet att delta i det här, flera tusen, har fått goda möjligheter till ett efterfrågat jobb. Det här är en viktig markering. Sammantaget ser vi att regeringen väljer en annan inriktning på livsmedelsproduktionen. Man plockar bort pengar från satsningar på ekologisk produktion och främjande av densamma. Detta lägger man i andra sammanhang, med fördel på exportsatsningar, ser det ut som. Miljöpartiet anser att pengar för att främja produktionen av ekologiska livsmedel ska vara kvar. Det är ett viktigt vägval. Kampen om naturresurserna ökar, och skandaler händer runt om i världen. När en del drygar ut proteinhalten i mat med melamin, som i Kina, eller när vi måste plocka bort det irländska fläskköttet från handelns hyllor på grund av dioxiner börjar man undra vad livsmedlen egentligen är värda. Det är viktigt att vi alla är med och diskuterar EU:s jordbrukspolitik framöver. Vi behöver alla både god mat och god miljö. Till slut yrkar jag bifall till reservation 4.

Anf. 65 Ola Sundell (M)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och dessutom avslag på det yrkande Jacob Johnson framförde för en stund sedan. Det är allvarstider. Vi är mitt uppe i den värsta kris som förmodligen någon i den här salen har upplevt någon gång. Banker går omkull, och mäktiga direktörer i GM, Ford och Chrysler tigger politikerna om pengar för att rädda det som räddas kan. Det sprids över världen som en präriebrand - Europa backar, krispaket i Kina, valutareserven i Ryssland krymper som en glass i solskenet. Oroliga sparare runt om i världen plockar ut sina besparingar, tillgångsvärden faller och missmodet sprider sig. Det som en gång började som en finanskris har övergått till en regelrätt lågkonjunktur, som även har fått fotfäste i vårt eget land. Om det är storm, orkan eller depression som stundar vet vi inte. Men som en exportberoende nation som Sverige är ser vi redan resultatet i form av tomma orderböcker, som i sin tur leder till varsel, ökande arbetslöshet och påfrestningar på vårt välfärdssystem. Det är nu ledarskapet prövas. Har man varit tillräckligt förutseende? Har man samlat i ladorna inför de svåra åren? Det står alldeles klart för alla och envar att Sverige står bättre rustat än något annat land för att möta krisens effekter. Tack vare en vad vi nu förstår väldigt klok finanspolitik från vår alliansregering har vi kunnat samla i ladorna för att möta de dåliga tider som nu stundar. Budgetpropositionen ger rejäla verktyg att möta nedgången i ekonomin. Till det kommer stimulanspaketet som presenterades i förra veckan. Det är offensiva satsningar från regeringen, och sett i relation till andra stimulanspaket ligger vi i topp vad gäller kraften i ekonomisk stimulans. Hushållens köpkraft förbättras, investeringar i infrastruktur och forskning ökar, och ett program som förstärker näringslivets konkurrenskraft presenteras. Vad har det här med jordbruket, skogen och renskötseln att göra? Ja, för det första kan vi säga att satsningen på infrastruktur är en välkommen julklapp för både skogs- och jordbruk. Fördelningen på drift, underhåll och nyinvesteringar innebär bättre bärighet och tjälsäkring av befintligt vägnät. Kostnaderna minskar, klimatbelastningen minskar och miljönyttan ökar. Äntligen, hör man från transportföretag, skogsindustri och livsmedelsindustri. Råvaran i våra skogar kan nyttjas effektivare med mindre utsläpp som följd. För det andra är företagspaketet väl anpassat att förbättra konkurrenskraften hos våra gröna företag. Låt mig ta några exempel. Förbättrat transportstöd är viktigt för glesbygdsföretagen. Det gör vårt land "rundare". Förbättrat och förstärkt jobbskatteavdrag är betydelsefullt då kombinationen anställning-företagande är betydligt vanligare på landsbygden. Sänkningen av arbetsgivaravgiften och därtill sänkningen av avgiften för ungdomar förbättrar möjligheten till säsongsanställning. Det förstärker jobblinjen och ger nya jobbmöjligheter. Därtill följer jordbrukets konkurrenspaket på 235 miljoner. Möjligheter till direktavskrivning förbättras, och det underlättar inte minst för småföretagen inom de gröna sektorerna. Målet om sänkta administrativa kostnader på 25 procent år 2010 ligger fast. 12 departement och 52 myndigheter har redovisat och genomfört 600 regelförenklingsförslag, och vissa är redan satta i marken. Det kommer att bli enklare, roligare, lönsammare och anställningsvänligare att vara företagare. Jobblinjen förstärks. Bara jobbskatteavdraget, sänkta arbetsgivaravgifter och sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar ger ett medelstort jordbruk en kostnadssänkning i storleksordningen 4 000-6 000 kronor per år beroende på hur mycket säsongsarbetskraft man behöver. Herr talman! Några ord om småskalig livsmedelsförädling, som är något av jordbruksutskottets skötebarn. Där tror vi att livsmedelssmedjan Eldrimner utanför Östersund även fortsättningsvis kommer att vara en motor för den småskaliga livsmedelsförädlingen. Den långsiktiga finansieringen ska säkras, och det ger det här institutet en stabil grund att utgå från. Regeringens livsmedelsstrategi passar här som hand i handske - ökad export, satsning på närproducerat och småskaligt. Det här blir ett lyft för konsumenten, för landsbygden och för Sverige. Glöm inte att livsmedelsexporten dubblats de senaste åren och uppgår till drygt 40 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket som vi säljer lastbilar för från det här landet. Men den småskaliga livsmedelsproduktionen lider under regelbördor och av för höga kostnader i samband med besiktning och kontroller. Där utgör de 9 miljoner som regeringen anslagit ett bra smörjmedel för att sänka kostnaderna, men det räcker inte. Det behövs inte mer pengar utan regler och tillämpning av regler från framför allt livsmedelsverk och jordbruksverk, som ska se till att det blir konkurrenskraftiga villkor för branschen. Därutöver kan det vara så att det är nödvändigt att se över myndighetsutövningen när det gäller kontroller. Det kan vara bättre med statligt övertagande av kommunernas ansvar för att få likvärdighet och tillräcklig kompetens i utvärderingar. Några resonemang om målkonflikter mellan klimatfrågan och områdesskyddet för skog. Det är sant att 900 000 hektar produktiv skogsmark ska undantas från skogsbruk under delmålet Levande skogar. Vi i alliansen står bakom den målsättningen. Men den stora ödesfrågan i dag är klimatfrågan, och där kolliderar intressena. Vi har förbundit oss att öka andelen förnybar energi till 49 procent i det här landet. Till det kommer alla andra europeiska länder som också kraftfullt kommer att behöva öka andelen förnybart. Jag menar att det är en målkonflikt mellan att undanta produktion och behovet av att nyttja en förnybar råvara. Områdesskyddet och klimathotet står mot varandra. Här vill jag vara tydlig och säga att från vår sida finns det absolut ingen inriktning på några ytterligare avsättningar i dagsläget. Vi ska fullfölja och förvalta de avsättningar som redan är beslutade. Men den övervägande delen av jord- och skogsmark måste brukas fullt ut för att kunna tillföra hållbara biologiska resurser för en bättre framtida värld om vi ska klara klimathoten. En intensivodlad granåker kan de facto bidra till mångfalden, för då har man råd att avsätta mark tack vare att man producerar mer i morgon än vad man gör i dag på viss typ av mark. Fisk är en naturresurs som ska nyttjas, men fiskuttagen måste anpassas till en nivå som är långsiktigt hållbar. Det är den mest självklara utgångspunkt som man måste ha när det gäller fisket. En nästan lika självklar utgångspunkt är att forskarnas rekommendationer måste vara vägledande när man bestämmer om kvoter. En tredje utgångspunkt är en effektiv fiskerikontroll. Om det nu vore så att alla länder inom EU hade det som utgångspunkt hade nog allt varit näst intill frid och fröjd, men som ni vet är det inte så enkelt. Fiskeripolitiken är gemensam. Det innebär att gemenskapens länder omfattas av samma bestämmelser. Tina Ehn gjorde något yttrande här om hur framgångsrika vi varit i förhandlingarna. Och jag tycker att det är så. Deltar man i en överläggning har man möjligheten att påverka - något annat har inte jag lärt mig genom alla dessa år - och det är just det som den svenska regeringen har gjort. Kvoterna är lägre i dag än i går. Torsken ökar i Östersjön. Trots allt: Hur mycket vi än kan slå ned på den europeiska fiskeripolitiken går det åt rätt håll. Jag ska inte här och nu säga att det enbart är Eskil Erlandssons och regeringens förtjänst, men visst har han och regeringen bidragit till att den här frågan går i en bättre riktning än vad den gjorde tidigare. Jag vill också i det här sammanhanget säga grattis till att han har lurat danskarna i en överenskommelse om att minska fisket i Kattegatt. Det får man väl ge honom en stor eloge för, och det är vi nöjda med. Det ökar möjligheterna till hållbart fiske även i framtiden. Det är efterlängtat för alla som bryr sig. Det innebär också att vi med gott samvete kan köpa svenskfångad torsk i våra butiker. Men - och nu tittar jag på Rune - något måste göras åt det blanketthysteri och regelkrångel som omgärdar fiskerinäringen. Renskötsel och jordbruk brukar ju framhållas som krångelhärdar, men det framstår vid en jämförelse som näst intill avreglerat. Jag ska säga något om oppositionens förslag. S-budgeten är ett regelrätt stöd för alliansens jordbrukspolitik. Något annat kan inte sägas. Men det som är direkt utmanande är Miljöpartiets skattechock mot Sverige och i synnerhet de gröna näringarna. Att höja diesel- och bensinskatten med de nivåer man har anlagt tillsammans med en kilometerskatt, som man också har för avsikt att införa, är ett direkt dråpslag mot delar av näringen, både skogs- och jordbruket. Det är så att de här produkterna produceras spritt över hela landet. De transporteras in till förädlingsindustrin och transporteras i sin tur ut till marknaden. Vad vi ska komma ihåg är att de gröna näringarna har en central roll i omställningen av energi. Vi har ett behov av biomassa på olika sätt. Att på det sätt som Miljöpartiet föreslår lamslå transporten in av biobränsle skulle jag säga är direkt kontraproduktivt. Det minskar möjligheterna till omställning, och det är i varje fall någonting som jag inte kan ställa upp på. (Applåder)

Anf. 66 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Jag har några reflexioner, repliker och frågor till Ola Sundell efter hans anförande. Det var en ganska lång inledning om den allvarliga situationen med lågkonjunktur och kanske depression. Tyvärr är det en beskrivning som jag kan dela. Det är en enorm utmaning vi står inför. När du däremot slår dig för bröstet och säger att den starka ekonomiska situation som Sverige befinner sig i, att vi är bättre rustade än omvärlden, beror på regeringens finanspolitik håller jag naturligtvis inte med dig. Det var ju den gamla vänstermajoriteten som faktiskt sanerade statens finanser efter den förra borgerliga regeringens ekonomiska misslyckanden på 90-talet. Det är bra att komma ihåg. Sedan gäller det att sätta in åtgärder som bekämpar den fruktan som finns i samhället för en eventuell depression, till exempel att höja a-kassan så att folk kan känna att de har en ersättning som det är möjligt att klara sig på om de blir arbetslösa. Jag vill gå över till detta med småskaligt mathantverk. Där har vi kanske någonting som vi lite grann kan mötas i vad gäller Eldrimner och myndighetstillsynen. Det låter som att Ola är beredd att titta på ett eventuellt förstatligande av den, och jag tror att det kan vara mer effektivt att bedriva den hos Livsmedelsverket än utspritt hos kommunerna. Avslutningsvis vill jag fråga Ola om det inte är en självmotsägelse när ni godkänner att riksdagen ska upphäva sina egna mål. Måste inte regeringen i så fall föreslå nya mål som riksdagen kan anta och inte bara upphäva de gamla?

Anf. 67 Ola Sundell (M)

Herr talman! För att börja med det sistnämnda, målen, ger jag till viss del Jacob Johnson rätt i att det framdeles måste bli en tyngre del i utskottets och riksdagens arbete att följa upp det vi verkligen har beslutat. Jag har ju varit med något år här, och som alltid bryter man arm om nivåerna i anslagen till olika saker och om inriktningen. Men hur ofta under de år som jag har varit med har vi verkligen utvärderat beslut som har fattats tidigare? Jag har varit med om det i försvarsutskottet när vi utvärderade den förda försvarspolitiken. Och jag tycker att det finns väldigt goda ansatser i dag i vårt eget utskott, miljö- och jordbruksutskottet, att lägga större vikt vid utvärderingar och att naturligtvis komma fram till vägledande förslag som regeringen sedan har nytta av i den fortsatta politiken. I den delen tycker jag att jag kan hålla med om en hel del, för där är vi faktiskt inne på någorlunda samma spår. Sedan var det jobblinjen som du var lite tveksam till. Alltså jobblinjen gäller. När vi lägger fram förslag om sänkta arbetsgivaravgifter är det ju jobben vi värnar om. Det är väl ingen hemlighet i den här salen eller någon annanstans att det också var det som avgjorde valet 2006. Om den nybildade vänsterkoalitionen ska ha någon chans ska man väl knappast motsätta sig de här förslagen. De förslag som har kommit från Vänsterpartiet indikerar tvärtom skattehöjningar och sämre konkurrenskraft för svenska företag.

Anf. 68 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Det var kanske främst bakgrundsbeskrivningen och det ensidiga framhävandet av regeringens finanspolitik som en förklaring till det statsfinansiella läget som jag opponerade mig emot. Det var en alltför ensidig bild, minst sagt. Det är positivt att Ola Sundell ger mig delvis rätt när det gäller frågan om målen ska antas av regeringen eller riksdagen. Men vad jag förstår yrkar du avslag på mitt avslagsyrkande, så du står i alla fall fast vid att vi nu ska upphäva våra egna mål utan att ha några nya. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag har en kommentar till om Eldrimner. Även om du påtalar vikten av det har ni samtidigt dragit in det anslag som har funnits öronmärkt till Eldrimner. Det försvårar deras verksamhet vilket är olyckligt, för det är ju viktigt att den här sektorn som har stor utvecklingspotential får ett långsiktigt stöd. Jag kan avsluta med att säga att det när det gäller den gemensamma fiskeripolitiken, som gäller i hela EU, är bra om man kan jobba mer regionalt, så att till exempel länderna runt Östersjön samordnar sina insatser. Att Sverige och Danmark har kommit fram till inskränkningar av fisket i Kattegatt är naturligtvis utmärkt.

Anf. 69 Ola Sundell (M)

Herr talman! Det Jacob Johnson avslutade med angående fiskeripolitiken håller jag helt med om. Kan man sluta överenskommelser som täcker in det område man har tänkt göra inskränkningar eller ökningar av kvoten i är det alldeles perfekt, skulle jag säga. Men det som emellanåt har hänt är att man har gjort egna, snedvridande förändringar. Det är någonting som inte gynnar vare sig fisken, fiskarna eller konsumenten. Jag tackar och tar emot. Vänsterpartiet stöder fiskepolitiken från regeringen.

Anf. 70 Ann-Kristine Johansson (S)

Herr talman! Ola Sundell börjar med att redovisa det krisläge som råder runt om i världen. Det är väl bra att han inser hur det ser ut runt om i världen och i Sverige. Han säger också att ledarskapet prövas nu. Just det, det är precis det som det gör. Det behövs ett kraftfullt ledarskap i Sverige. Det är det vi inte ser skymten av just nu. Ni blev pressade att lägga fram ett krispaket efter veckors påtryckning. Är det ledarskap? Nej. Om budgeten räckte, som ni står och säger, varför gjorde ni då krispaketet i fredags? Samla i ladorna? Vilka var det som gav er ett gyllene läge 2006 som ni nu håller på att spela bort? Jo, det var en socialdemokratisk regering som har suttit under många år och sett till att det funnits pengar i statens budget och i ladorna. Varför håller inte lantbruksföretagen med er om det är så kraftfulla åtgärder som Ola Sundell säger? Vad ger er generella arbetsgivaravgiftssänkning? Ungefär 10 kronor per dag, tror jag. Vi vill återinföra den riktade sänkningen av arbetsgivaravgifter till småföretagarna. Det ger en direkt kraftfull skjuts framåt för småföretagarna i stället för den utsmetade sänkning som ni genomför. Landsbygdens företag behöver en kraftfull småföretagarpolitik, Ola Sundell. Jag skulle gärna också vilja ha svar på det här med uppföljningen av den småskaliga livsmedelsproduktionen. Riksdagen efterlyser en uppföljning och resultatredovisning av regeringens politik. Detta saknas i budgeten och skrivningarna från regeringen. När kommer detta? Vi i oppositionen ska kunna reagera och ta ställning till om regeringen uppfyller målen eller inte.

Anf. 71 Ola Sundell (M)

Herr talman! Ann-Kristine Johansson har tydligen inget lärt efter valet. Jobblinjen var avgörande för valutgången, och den linjen ligger fast även i den praktiska politiken från alliansen. Ledarskap, säger man. Det gäller att anpassa paketet allteftersom. Vi vet i jämförelser att det svenska paketet i procent av den ekonomi som vi förfogar över är oerhört kraftfullt. Jag tror att det ligger en poäng i att avvakta krisens förlopp och inte bränna allt krut i början. Att just det senaste stimulanspaketet kom i samband med räntesänkningen var nog ingen slump. Det var att visa kraftfullhet gemensamt med penningpolitiken. Jag övergår till stimulansen och de gröna företagen. I budgeten är det en skattehöjning på 80 miljarder kronor om man väger ihop vänsterpartierna. När vi behöver efterfrågan i ekonomin och stimulans för företagen så att det blir lättare att anställa, vilket alliansregeringen ger, då kommer ett skattepaket som går i rakt motsatt riktning. Fråga de gröna näringarna vad de tycker om kilometerskatten på 2 kronor från Miljöpartiet! Nu arbetar ni tillsammans. Nu vill jag ha svar på hur ni ställer er till detta. Dieselskatten - 2 kronor. För ett åkeri är det 300 000 kronor i årskostnader. Jag vet att det innebär att i stort sett hela överskottet för ett enmansåkeri går förlorat på grund av ett förslag från Miljöpartiet. Är det en politik som Socialdemokraterna stöder, eller är ni emot den?

Anf. 72 Ann-Kristine Johansson (S)

Herr talman! Jobblinjen ligger fast, säger Ola Sundell. Ja, det är det vi ser nu. Arbetslösheten ökar. Under veckan kommer Arbetsförmedlingen med nya siffror. Det tyder på att arbetslösheten ökar katastrofalt. De kanske till och med liknar de siffror som var i början av 90-talet. Det är att jobblinjen ligger fast - arbetslösheten ökar. Varslen sker varje dag. I Arvika i västra Värmland är i dag 1 350 personer uppsagda. De får gå hem. Er jobblinje ligger fast! Efterfrågan och stimulans, säger Ola Sundell. Det ska bli lättare att anställa. Men varför ställer ni då inte upp på den tanke vi har om att sänka arbetsgivaravgiften för småföretagare, göra en riktad insats för de små företagen, inte minst på landsbygden. Det kommer att ge arbetstillfällen och en skjuts framåt för de små företagen. Nej, i stället smetar man ut det på alla stora företag. Jag fick inget svar när det gäller den småskaliga livsmedelsproduktionen och uppföljningen av regeringens arbete.

Anf. 73 Ola Sundell (M)

Herr talman! Tittar man i budgeten för utgiftsområde 23 blir det alldeles uppenbart att Socialdemokraterna fullständigt har abdikerat från detta utgiftsområde. Man har ett paket som är identiskt med alliansens. Det finns ingen skillnad i kronor eller ören på något ställe. Det är precis vad vi tycker. Tidigare fanns det hos Socialdemokraterna ett visst patos för landsbygdsfrågorna och för de människor som bor lite längre ifrån. Det är helt bortsopat. Det enda man nu gör är att kritisera en förd politik från alliansen som gynnar jobb i hela landet, inklusive de gröna näringarna. Den ekvationen går inte ihop. Till det följer att man vägrar att svara på frågan om man är beredd att stödja skattechocken från Miljöpartiet: 2 kronor på dieselskatten och 2 kronor vad gäller kilometerskatten. Det är 300 000 kronor för ett åkeriföretag. Det kommer att minska möjligheterna att frakta biobränsle till de anläggningar som behöver biobränsle. Omställningen försvåras. För industrin innebär det ökade kostnader. Landsbygden får slå igen med den politiken. Ann-Kristine Johansson har haft två inlägg här, men har vad jag förstår själv inte haft möjlighet att svara på de frågorna. Det är kanske så att ni måste springa ned i båset och fråga Miljöpartiet om det där är bra eller dåligt. Eller hur är det? Har ni inget svar på de här frågorna? (TALMANNEN: Det sista upplever jag som en retorisk fråga.)

Anf. 74 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Ola Sundell talar om abdikering. Han talar om pengar. Han talar om skatter. Han talar om kronor och ören. Det är hårda ord. Jag talar om miljökatastrofer och om klimatkrisen. Den är oerhört mycket större än finanskrisen. Den kommer att slå undan våra förutsättningar för fortsatt överlevnad om vi inte vänder trenden. Vi har möjlighet att vända trenden. Den möjligheten finns. Vi ska göra de rätta satsningarna. Vi ser hur varslen rasar runt omkring oss. Alla är vi bekymrade. Det är inte så att Miljöpartiet står i ett hörn och tänker att bara miljöfrågorna måste diskuteras. Vi diskuterar gärna de här frågorna också. Vi anser därför att det är viktigt att satsa på rätt grejer nu. Järnvägssatsningarna, till exempel, är oerhört viktiga. Det föreslår vi i vår budgetmotion, men även framöver. Vi tycker att biogasproduktion är något fantastiskt bra. Vi har också åsikten att de gröna näringarnas roll är oerhört central. Det nämnde jag i mitt andra anförande.

Anf. 75 Ola Sundell (M)

Herr talman! Jag talade om energiomställning. Det kanske är ett hårt ord för Miljöpartiet när man nu har för avsikt att genomföra kilometerskatten och den här skattechocken på diesel. Då blir det hårda bud för transportföretagen. De gröna näringarnas betydelse både ekonomiskt och miljömässigt är centrala. I ett övergångsläge kommer vi att behöva lastbil och fossila bränslen för att klara omställningen. Med Miljöpartiets politik skapas en situation som är kontraproduktiv. Det kommer att bidra till att minska möjligheterna för denna omställning. Kritiken från min sida är hård i den delen eftersom det minskar möjligheterna till energiomställning. Det finns väl inte en själ i den här lokalen som är emot biogas. Där det är möjligt är det absolut det bästa man kan använda sig av, men det är ju stora skillnader i vårt land när det gäller hur man praktiskt och effektivt kan utnyttja den. Biogas är bara att applådera. Ingen har väl någonting emot järnvägen, men vi måste se transportsystemen i ett sammanhang där både bilar och järnvägar behövs. Järnvägens konkurrenskraft har ökat, inte minst för de stora befraktarna i landet, det vill säga skogsindustrin och livsmedelsindustrin. Man tar större ansvar genom att utnyttja järnvägen på ett bättre sätt. Konkurrenskraften har ökat för järnvägens del. Lastbilsanvändningen minskar. Det applåderar jag och det gör nog alla. Det är ingen konflikt i det.

Anf. 76 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Järnvägens konkurrens ökar och man utnyttjar järnvägen på ett bättre sätt. Det gör man för att det kommer krav på det. Det är ekonomiska styrmedel och incitament från politiken som gör att samhället styr om. Ola har tagit upp frågan om kilometerskatt. Det är något som vi har föreslagit ska utredas för att komma som ett lagförslag. Såvitt jag vet är det inte ett förslag som ligger på bordet ännu. Vi föreslår att man ska utreda det och att det ska komma som ett lagförslag. De andra höjningar som vi har föreslagit bygger på Klimatberedningens förslag och det som föreslogs där. Vi anser att klimatfrågan är allvarlig och att vi måste styra om. Det är det som krävs av oss politiker. Om vi inte kan göra det ska vi då lämna över det till alla andra? Vi måste visa att vi tar det här på stort allvar samtidigt som vi naturligtvis får ta hänsyn till olika faktorer och kompensera där det är omöjligt. Det är precis så vi resonerar.

Anf. 77 Ola Sundell (M)

Herr talman! Det är alldeles rätt att man ska styra om. Jag motsätter mig inte heller de här sakerna, men de måste ske med förutsättningen att vi är en gemensam marknad. Vi kan inte springa före med snedvridande skatter på ett sätt som äventyrar dels jobben i ett läge där arbetslösheten kommer att öka, dels möjligheterna till omställning. Det är där kritiken kommer, inte för att vi ska ställa om och ha miljöstyrande skatter. Om dessa miljöstyrande skatter är för stora lamslås hela spelet att ställa om från nuvarande situation till ett mer miljövänligt samhälle. Det är där kritiken kommer in. Dessutom kommer det naturligtvis att bidra till en ökad arbetslöshet. Det är något som jag tror att väldigt få i den här lokalen ställer sig bakom i det här läget.

Anf. 78 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Ärade ledamöter och åhörare i vårt gamla land! Jag vill först yrka bifall till förslagen i betänkandet MJU2, utgiftsområde 23 och avslag på reservationerna. De gröna näringarna som innefattar jord, skog och fiske är otroligt viktiga för tillväxt och utveckling på landsbygden - och det är en stor del av Sverige. Allianspartierna vill inom ramen för ett hållbart nyttjande undanröja hinder och skapa goda förutsättningar för livskraftiga företag inom de gröna näringarna och övriga företag på landsbygden som kan bidra till arbetstillfällen. Arbetslinjen gäller fortfarande. Det var det som alliansen vann valet på eftersom tidigare regering hade misslyckats att få människor i arbete. Efter två år med alliansregeringen vid makten ser vi stor skillnad ända fram tills alla varsel trädde i kraft. Det är ganska magstarkt att försöka påstå att det skulle vara alliansen som är orsaken till alla dessa varsel. Det vill jag gärna säga eftersom det andas om det i debatter i kammaren - om inte i dag, så vid andra tillfällen. Vi ska bruka utan att förbruka. Det är viktigt att tänka på att vi är en del av jorden, vi är en del av ekologin - vi är en del. Det innebär att vi inte kan ställa oss vid sidan av. Med det stora ansvar vi har har vi också stora möjligheter. Resurserna ska brukas långsiktigt. Vi har miljömål som vi vill kunna nå upp till. Vi har också miljömål som kan vara svåra att nå upp till. I årets budgetproposition fortsatte regeringen sitt arbete att genom allianspartierna stärka konkurrenskraften. Det är viktigt eftersom det handlar om fria företagare som ska kunna verka och tjäna pengar på en marknad där man producerar varor som behövs inom ekosystemtjänster, inom livsmedelsproduktion och övriga sektorer inom de gröna näringarna. Regeringen satsar för att Sverige ska kunna bli ett nytt matland. Man följer upp det i budget med resurser som satsas på små och medelstora företag inom livsmedelsbranschen. Det kan stimulera till innovationer som på sikt kan ge fler arbetstillfällen. Det tycker jag är positivt. Det är jag glad över. Det finns en rad företagaråtgärder som är till för att stärka den svenska konkurrenskraften. En del av det presenterades i fredags. Det kanske kom i skymundan av alla satsningar på vidareutbildning. Det är väl svårt att peka ut att just de gröna näringarna skulle ha några särskilda undantag. Vi från Centerpartiet och alliansen vill visa att företagandet är centralt. Därmed ska vi kunna sänka skattetrycket på sikt för att den som åtar sig det stora ansvar som det är att vara företagare på sikt ska kunna tjäna pengar på att driva företag inom de gröna näringarna. Alliansens vision om Sverige som det nya matlandet tycker jag är positiv. I det ligger även kontroller som ska följas upp för att vi ska ha sunda och säkra livsmedel. Effektivare fiskekontroller, djurförbudsregister, förbättrad databas för utbetalningar av stöd är några exempel som är positiva. Att det ska kunna bli fler arbetstillfällen är ingenting som vi kan garantera. Det är ingenting som vi vet, men satsningen är lovvärd. Fler och fler medborgare, inte bara i detta land utan även i våra grannländer, blir mer och mer intresserade av livsmedel och av varifrån råvarorna kommer. Det är positivt. Databasen för effektivare stöd är också viktig. Regeringen satsar genom allianspartierna 150 miljoner på en databas som ska ge lantbrukarna ett effektivare stöd när de ansöker om stöd. Man kan minska risken för felaktiga utbetalningar. Det ska kunna bli en långsiktig trygghet. Få i riksdagen, det vill säga svenska folket, är positiva till stödsystemen. Hälsokontrollsarbetet har genomförts. Där har Sverige varit i framkant för att förändra ett system som vi tycker är djupt orättvist och inte gagnar företagandet på sikt. Om Sverige skulle gå före på varje område för att minska stöden skulle vi ta på oss ett stort åtagande med mycket stora skattesänkningar. Det kan också bli konsekvensen om vi inte uppfyller detta. Något som jag kan reflektera över är att de flesta partierna vill minska stöden och gå över till någon form av oreglerat företagande inom jordbrukssektorn. Men jag märker inte att de på vänstersidan är särskilt intresserade av att sänka skatter i motsvarande grad. Det tycker jag är oansvarigt. Vart ska de pengarna ta vägen? Ska de bara stanna i ett svart hål? Enligt budgeten vill allianspartierna öka ersättningarna för viltskador. Det är jätteviktigt. Hälften av ersättningen är avsedd för fiskare som utsatts för sälskador på fångst och redskap. Men vi har en stor ökning av rovdjuren i Sverige. Det gör att skadorna på tamboskap och även på annat vilt ökar. Därför är ökningen av ersättningen för viltskador välbehövlig, och det är många som tackar för att den äntligen kommer till stånd. Det är tack vare alliansregeringen och allianspartierna. Jag funderar över att Vänstern vill halvera det anslaget. Tycker Socialdemokraterna att det är riktigt? Finns det en enighet inom oppositionen? Hur kan man tycka olika om detta? Det är ganska märkligt. Det ena partiet tycker att det är bra, och det andra partiet tycker att anslaget kan vara hälften så stort. Då har man kanske en annan ingång här som gör att vi andra som inte förstår behöver upplysas om vad som är orsaken till att den ena gruppen tycker att stödet verkligen behövs och att den andra gruppen tycker att det räcker med hälften. Vi är nyfikna. Regeringens målsättning är att de gröna näringarna ska utmärkas av omtanke, ansvarstagande och hög etik. De är viktiga, och de är i första rummet. Vi ska värna om ett gott djurskydd och förbättra den offentliga kontrollen av djurskyddet. För att det ska upprätthållas inrättas ett djurförbudsregister och ett djurskyddskontrollregister. För detta ändamål anslås 7 miljoner kronor till Jordbruksverket 2009 och 3 miljoner årligen 2010-2011. Utskottet var på besök hos Jordbruksverket i Jönköping och fick höra att arbetet fortskrider när det gäller den ändring som har skett från det att Djurskyddsmyndigheten har lagts ned och blivit en del i Jordbruksverket. Man tyckte att det var positivt. Jag får vittnesbörd om detsamma från olika länsstyrelser. Det viktiga är att djuren inte blir lidande vid denna övergång. Jag är förhoppningsfull om att det ska kunna fungera. En effektiv fiskekontroll behövs för att det ska skapas ett hållbart fiske där fiskbestånden förvaltas väl. Den landbaserade fiskerikontrollen är mer effektiv än den sjögående, och därför överför regeringen 3 miljoner från Kustbevakningen till Fiskeriverket för att stärka den landbaserade verksamheten. Därmed ökar möjligheten att stoppa illegalt fångad fisk också i transport- och handelsledet, och det är viktigt. Regeringen vill även satsa 15 miljoner under 2009 och 16 miljoner under 2010 respektive under 2011 för andra åtgärder inom fiskeområdet. Jag är glad över och kan instämma i Ola Sundells betraktelse kring den förda fiskeripolitiken. Jag är glad över att regeringen genom Eskil Erlandsson ändå har varit lyckosam på ett område som ofta kan göra oss politiker väldigt frustrerade för att man inte kommer längre fram. Jag vill nämna något om Sametinget. Anslaget till Sametinget ökar med 10 miljoner under 2009 i syfte att man ska undersöka förutsättningarna för att uppföra en sametingsbyggnad. Anslagsökningen har aviserats tidigare och i den förra budgetpropositionen. Det satsas 9 miljoner mer under 2009 på rennäringen. Det är också viktigt. Jag vill nämna något om landsbygdsstrategin. Vi fick frågor om den förut. När alliansregeringen tillträdde var en sjösättning av ett nytt landsbygdsprogram bland det första som Eskil Erlandsson gjorde som jordbruksminister, och det är bra. Det gjorde att det blev lugn och ro. Men låt mig ändå klargöra att engagemanget inte kommer från denna sal i och med att beslut fattas här. Engagemanget måste komma underifrån. Det går aldrig att tvinga en lanthandel att starta. Det går aldrig att tvinga någon att driva en bensinstation. Och det går aldrig att tvinga människor att bo på en viss plats. Engagemanget kommer underifrån. Det som vi kan göra är att stimulera på olika sätt genom sänkta skatter eller riktade stöd, och det kan vara två politiskt olika skolor. Landsbygdsprogrammet innehåller 35 miljarder. Det tycker jag är bra. Det är positivt. Dessutom har det tillförts en satsning på biogas som ligger inom landsbygdsprogrammet nu. På landsbygden finns det goda förutsättningar. Det har andra ledamöter från båda blocken talat om före mig. Det tycker jag är bra. Förändringen av strandskyddet berör inte utgiftsområdet, men det har ändå bäring på hur landsbygdens folk ska kunna etablera sitt boende i framtiden och är därför viktigt. Det kommer att bli en positiv förändring även där. Jag ska komma in på skogen, men jag måste ändå nämna någonting om rovdjuren. Det är bra att vi har en rovdjursutredning som ligger i botten för kommande beslut. Det finns också ett uppdrag till Naturvårdsverket om att utreda regional förvaltning. Detta uppdrag ska presenteras i februari. När pressmeddelandet kom i fredags från Naturvårdsverket var det nog många som reagerade och tyckte att det var positivt att det äntligen kom en bekräftelse på hur stor föryngringen är när det gäller järv och varg. Frågan är alldeles för viktig för att man skaka den av sig. Jag är glad över att Centerpartiet och alliansen redan har tagit ett stort ansvar här genom att förändra § 28 i jaktförordningen. Det har blivit en tryggare stämning bland landsbygdsbefolkningen efter detta. Men låt oss inte skena i väg här, utan låt oss hitta en samlad överenskommelse vad gäller rovdjuren, en seriös samlad beredskap där vi har utredningen i botten eftersom den är bra. Skogen är fortsatt viktig för Sverige. Det är den absolut viktigaste exportnäringen för vårt land. Det finns ett antal miljömål. Det som jag som enskild ledamot i riksdagen men även som skogsbrukare och skattebetalare har väldigt svårt att förstå är att synen på skogsbrukaren är så märklig som den är. Man utgår från att skogsbrukaren ska göra fel. Det kan väl ändå vara på det viset att en skogsbrukare till och med kan göra alla rätt. Det händer dagligen. Tack och lov är det så. Sluta nu att utmåla skogsbrukarna som något slags ambassadörer för biologisk enfald! Det måste vara slut på detta! Det är inte seriöst! Lägg ned det! Någon gång måste vi vakna upp och förstå att vi är en del i ett större sammanhang. Det är de enskilda skogsägarna som kan vara nyckeln framåt. Om det nu är så att klimatgränsen flyttar sig - 70 mil på 100 år, och när jag sitter i skogen och tomglor på en stubbe har gränsen flyttat sig två meter - vilket det mesta tyder på, är ansvaret ännu större för den enskilde skogsägaren och utmaningen när det gäller att vi gör rätt är ännu större. Då ska vi inte göra naturreservat och förlama stora delar av Sverige till ett ingenmansland där ingen tar ansvar. För kom inte och påstå att staten skulle vara bättre på att ta ansvar för den biologiska mångfalden och skogsbruket! Det är bara dravel! Däremot ska det naturligtvis ske i samverkan, där staten visar att man har förståelse för den enskilde skogsägaren. Då kan vi komma framåt. Vi har hört en del frågor angående skattesänkningar. Någon vill ha kvar en 5-procentig sänkning av arbetsgivaravgiften. Men det måste väl ändå vara bättre att vi på sikt ser att vi orkar sänka det totala skattetrycket. Jag tror inte att Socialdemokraterna - jag kan ha fel - begriper detta hela vägen. Det kan vara så. Vi får väl höra det i ett eventuellt replikskifte. Det är nämligen så att den som betalar F-skatt och är företagare också har nytta av ett jobbskatteavdrag. Den som har enskild firma har nytta av ett jobbskatteavdrag. Den som har ett aktiebolag har nytta av ett jobbskatteavdrag. Jag är inte alldeles säker på att detta har nått fram. Det är bra att det finns många som representerar fackföreningen och arbetstagarna i riksdagen på olika sätt. Men ni måste också förstå att det finns människor som inte är arbetstagare utan som betalar F-skatt, och de är också i allra högsta grad gynnade av detta jobbskatteavdrag. För det är väl inte så att ni ser på dessa människor på ett annorlunda sätt? Det hoppas jag verkligen inte. Det vore förskräckligt. Sammantaget kan jag säga att företagarna, även företagare inom de gröna näringarna, har en fördel av att skattetrycket sänks, och det har sänkts totalt sett, och det är viktigt. Det finns ingen orsak att ha ett högt skattetryck. Det såg vi före 2006 då flera hundratusen var i utanförskap trots världens högsta skatter. Nästan 200 000 var utan arbete. Tiotusentals unga människor som kunde ha haft ett arbete inom de gröna näringarna hade inte något arbete trots världens högsta skatter, trots a-kassesystemet och trots en välfärd som många talar sig varma för. Nu har vi ändrat lite grann på detta, och en del människor har faktiskt kommit från utanförskapet och in i arbete, bland annat i anställningar inom de gröna näringarna. Det är väl bra? Det ska vi vara glada för. Vi var några politiker som tillsammans med näringarna i fredags var på Skoghalls bruk. Där fick vi uppleva att skogsbranschen, skogsnäringen, ser positivt på framtiden. Det finns för all del några varsel där. Men framför allt finns det ett skrivande behov av kompetens. Åk ut och möt detta också! Sverige ser olika ut på olika ställen. Med dessa utgångspunkter vill jag säga följande: Det är viktigt att Sverige är aktivt i EU. Det är också viktigt att Sverige genom vår regering är aktivt så att WTO-förhandlingarna kan komma framåt. Om WTO-förhandlingarna hade varit en livdjursauktion hade djuren varit stendöda vid det här laget. Det har tagit sju år, och man har inte kommit någonstans. Det tycker jag är bedrövligt. Det missgynnar våra svenska företagare inom de gröna näringarna. Men det missgynnar också bönder och skogsbrukare i tredje världen. Jag tänker inte minst på bönderna i Afrika som till 80 procent består av kvinnor som utför sysslorna. Där blir det även en jämställdhetsfråga som inte är utredd. Där kan Sverige faktiskt bidra. Ca 800 miljoner människor svälter. Det skulle inte behöva vara så. Resurserna räcker till så många fler. (Applåder)

Anf. 79 Ann-Kristine Johansson (S)

Herr talman! Jag har några kommentarer, bland annat till det här med hälsokontrollen. Det är så lätt att regeringen slår sig för bröstet. Vi var överens om vilken linje Sverige skulle driva. Samtidigt lyckades vi inte ända fram, Erik A Eriksson. Jag tänker bland annat på Finland som fick fortsätta med sina särskilda undantag. Det kommer att innebära en mycket snedvriden konkurrens med ett nära grannland. Det ser jag som ett bekymmer. Visst är landsbygdsprogrammet fantastiskt bra, Erik A Eriksson. Vi socialdemokrater tog fram underlaget före valet 2006. Samma år sjösatte ni det. Det är en gemensam baby vi har. Det är ett mycket bra program. Det håller jag med dig om. När det gäller landsbygdsstrategin som jag efterlyste behövs det en helhetssyn på att leva och bo på landsbygden. Det handlar inte bara om gröna näringar utan om livsvillkor på landsbygden. Det är boende för ungdomar, som jag tog upp i mitt anförande, och mycket mer. Vad är regeringens politik när det gäller landsbygdsutveckling? Varför kommer det inte fram en landsbygdsstrategi? Jag satt med i utredningen för en ny landsbygdspolitik. I december 2006, för två år sedan, lade vi ett heltäckande förslag på regeringens bord. Det var Eskil Erlandsson som fick det. Varför har man inte gjort något? Det var en enig utredning. Vi var flera härifrån som satt med i den. Det var en enig utredning som hade så många bra förslag för landsbygdspolitiken.

Anf. 80 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Först och främst ska det sägas att det är 27 länder i EU, varav Sverige är ett. Vi vill komma längre fram. Det tror jag att det finns en enighet om i kammaren. Vi är överens om att vi skulle vilja ha andra förutsättningar. Det är jag glad för, vilket jag också nämnde i mitt anförande. Vi har grannländer som har andra förutsättningar och som kanske lyckats bättre i förhandlingarna. Dem kan man gratulera på kort sikt. Men på lång sikt är det kanske svårt att säga att de är vinnare om vi utgår från det vi har sett hittills. Man kan nog inte fullt ut säga hur det slår. Vi vet ännu inte hur vår modulering kommer att slå för Sverige och våra intäkter och utgifter, om vi nu ska se det som det. Det är väl vad det handlar om. Jag får nog tyvärr passa lite på din fråga, Ann-Kristine Johansson, och återkomma vid ett annat replikskifte längre fram om huruvida Finland kommer bättre ut eller inte. Herr talman! Ann-Kristine Johansson och jag ingick i samma grupp som följde hälsokontrollsarbetet. När vi skulle få moduleringen förklarad för oss var den inte enkel att förstå. Hur var det nu? Hade Sverige betalat in för mycket jämfört med vissa andra länder eller inte? Det tog ett par möten innan vi kom fram till det. Regeringen gjorde nog inte så himla bra ifrån sig i den förhandlingen. Det var inte det jag ville komma åt utan att det händer mycket på området. Vi gör nog rätt i att ändå ha en gemensam linje. En reflexion kan vara att de sydligare länderna inom EU inte förstod en del av våra ställningstaganden som vi är överens om i kammaren. Det kan man väl ändå säga. Ann-Kristine Johansson berörde en fråga till, nämligen en landsbygdsstrategi. Jag skulle önska att vi inte hade en speciell strategi. Jag menar att en del av de problem som finns - det är lätt att plocka upp problem när det gäller landsbygdsutveckling och det problematiseras alldeles för ofta - bottnar i en onödig strategi som går ända tillbaka till kommunsammanslagningarna.

Anf. 81 Ann-Kristine Johansson (S)

Herr talman! Det är precis som Erik A Eriksson beskriver. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är komplicerad. Hur mycket Sverige fick ut av det eller inte tål att analyseras. När det gäller en landsbygdsstrategi blir jag förvånad över Erik A Erikssons svar att det inte behövs någon. Landsbygden har speciella förutsättningar, naturgivna problem, långa avstånd. Att vara småföretagare i Lekvattnet i norra Värmland eller i Norrbotten är något annat än att vara småföretagare i en större stad. Det måste vi se och fundera på när vi lägger fast våra politikområden. Det vi efterlyser är en helhetssyn och inte ett stuprörstänkande i allt från företagande och skolor till livsmiljö och så vidare på landsbygden. Jag anser att det behövs en samlad landsbygdsstrategi. Det ska bli intressant att höra vad Erik A Eriksson säger om det. En annan fråga gäller gröna jobb. Något av det första ni gjorde efter valet 2006 var att ta bort den arbetsmarknadspolitiska åtgärden gröna jobb. Nu stiger arbetslösheten kraftigt. Det är många som står utanför arbetsmarknaden. Den här åtgärden vore perfekt att genomföra nu och skulle göra sådan nytta. Erik A Eriksson talar väl om skogen. Vi är helt överens om skogens förutsättningar. Gröna jobb skulle göra stor nytta för skogsvård, vandringsstigar och naturturism. Inte minst skulle det stärka var och en av dem som är med. Man stärks i sitt självförtroende och har lättare att gå ut. 40 procent av dem som hade gröna jobb fick reguljära jobb.

Anf. 82 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Låt mig först göra klart att Centerpartiet har arbetat länge för landsbygdens folk och företagare. Vi gör fortfarande det. Frågan om det ska finnas en landsbygdsstrategi eller inte kan man fundera över. Jag kan förstå att Ann-Kristine Johansson tycker att det behövs en sådan, men jag är inte alldeles säker. Som boende på landsbygden ser jag ändå resultatet av den snedfördelning som har skett. Den beror inte på de två åren med alliansregeringen utan har funnits under lång tid. Ett exempel är hemtjänsten som åker hem till gamla eftersom kommunen tycker att det är bättre att ha de gamla kvar i sina hus. Det är inte svårt att övertala de gamla till det. Då undanhåller man möjligheten för en ung barnfamilj att flytta in i ett befintligt hus på landsbygden. Att bygga på landsbygden är inte lätt. Med två landsortslöner är det inte lätt att få lån till att bygga nytt hus. Det har i synnerhet inte varit enkelt att bygga nytt när strandskyddsreglerna har varit som de har varit och man har varit hänvisad att bygga där man inte vill bo. Jag är inte alldeles säker på att det är en landsbygdsstrategi som behövs. Vad jag däremot är säker på är att Sverige kantrar och har gjort det under mycket lång tid. Låt mig ta exemplet med jobbskatteavdraget. Vem gynnar det mest? Mest gynnas de med lägst lön i en högskattekommun. Sådana har vi många i Värmland. Vi har bland de högsta kommunalskatterna i landet. I Kristinehamn där det är 33 kronor i kommunalskatt är det alldeles utomordentligt. Bland företagare i de gröna näringarna är det många som av olika skäl tar ut låg lön. De är vinnare i detta. Det var det jag ville säga i mitt anförande: Glöm inte bort att jobbskatteavdraget är viktigt på mer än ett sätt! Det finns mängder av jobb att utföra i skogen och skogsbruket. Det ska inte vara i åtgärdsprogram. Det ska vara i livskraftiga företag som fungerar på landsbygden. Där har industrin möjlighet att betala. Den gör rekordvinster år efter år. Det handlar om bättre fackförbund, hårdare krav, höjda löner och mer skattesänkningar.

Anf. 83 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Det var ett innehållsrikt anförande som Erik A Eriksson höll. Han började med att värja sig mot anklagelser och säga att regeringen inte ansvarar för alla varsel. Det har jag aldrig sagt och inte någon annan heller, tror jag. Sverige är starkt exportberoende och har drabbats av en internationell lågkonjunktur. Det är huvudförklaringen till de varsel som är lagda. Det tror jag att alla inser. Vi är dock inte ense om vilka åtgärder som är nödvändiga och kraften i dem. Erik A Eriksson hävdar också att det var på grund av arbetslinjen som den borgerliga alliansen vann regeringsmakten. Jag vill hävda att det var av andra anledningar, kanske framför allt en trött statsminister och er beskrivning av utanförskapet, som ni vann valet. Vi har olika åsikter om hur vi ska skapa arbete. Ni vill framför allt försämra för de arbetande. Vi vill skapa mer efterfrågan på arbete. Vi vill från Vänsterpartiets sida använda mer skatter och lägga ut dem i efterfrågan, till exempel inom välfärdssektorn i kommuner och landsting. Det skapar kanske större efterfrågan än de skattesänkningar som ni företräder. Erik A Eriksson tog upp att vi i Vänsterpartiet har sänkt anslaget till ersättning för viltskador från 20 till 10 miljoner, om jag uppfattade dig rätt. Vi har förlängt anslaget under hela mandatperioden. Vi har under mandatperioden mer pengar än vad ni har. Ni har bara ett anslag för 2009 och ingenting för 2010 och 2011. Du kritiserar oss för att vi vill minska jordbruksstödet men inte sänka skatterna. Låt oss diskutera det. Stöd en parlamentarisk utredning om en framtida jordbrukspolitik!

Anf. 84 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Det är två helt olika politiska ståndpunkter som ledamot Johnson berättar att vi står för. Naturligtvis är det så. Jag är tack och lov inte statsvetare, och jag ska inte försöka att reda ut varför det gick som det gick i förra valet. Det finns säkert många orsaker till att det slutade som det gjorde. Jag kan i varje fall sakna Göran Persson i debatter gällande skogen. Satsningen på arbete och arbetslinjen måste vara fullkomligt rätt. Ju fler som arbetar, desto mer minskar antalet arbetslösa i en kommun. Det gör att människor betalar kommunalskatt och tillför den offentliga sektorn medel. Där tror jag inte att vi är så oerhört oense. Det måste väl ändå vara positivt att det är så än att vi har människor som aldrig har haft ett arbete och går och drar. Vi i den äldre generationen passiviserar dem i ett bidragsberoende som inte kan vara nödvändigt. Men jag menar inte att ledamot Johnson var ute efter detta. Arbetslinjen och att människor har arbete måste vara positivt. Det måste vara utgångspunkten. Det måste vara alldeles rätt. Sedan vill vi kanske inte ha så stor andel offentliga arbeten om det visar sig att det inte behövs. Det kanske behövs, och då får man väl ha det. Vad gäller viltskadeersättningen och en förlängning eller inte kan jag bara läsa innantill. Jag känner att Vänstern i första hand inte ser problemen. Det handlar om problem med antalet rovdjur på landsbygden. Jag skulle önska att det kom en öppning från Vänsterpartiet och att man kanske uttalar sig positivt om de ståndpunkter som finns i Rovdjursutredningen. Det skulle jag önska.

Anf. 85 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Vi avsätter som sagt 10 miljoner mer än den borgerliga majoriteten under planeringsperioden. Vi ser visst vikten av åtgärder mot viltskador. Jag förstår inte riktigt Erik A Erikssons argumentation när det gäller arbetslinjen. Också vi är för fler arbeten och sänkt arbetslöshet. Vi efterlyser till exempel ett mål för arbetslösheten från regeringens sida. Däremot har vi olika åsikter. Debatten handlar om hur vi skapar dessa arbeten. Låt oss vara överens om det. Vi vill skapa arbete fast på olika sätt och gör olika bedömningar. Låt mig avsluta med att fråga Erik A Eriksson om han anser att vi ska upphäva målen inom livsmedelspolitiken. Är det inte rimligt att det är riksdagen som ska fastställa riksdagens mål och inte jobba med mål som regeringen fastställer? Regeringen kan väl ta fram förslag som vi kan fastställa. Den beredningsgrupp som har följt detta, och som också du ingick i, anser att det är mycket viktigt att lyfta fram frågan huruvida riksdagen eller regeringen ska fatta beslut om de övergripande målen. Vad anser Erik A Eriksson? Är det regeringen eller riksdagen som ska fatta dessa beslut?

Anf. 86 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Vi har självklart olika syn på hur människor ska kunna komma i arbete. Vi har redovisat vår politik, och den har ändå varit fruktsam i två år. Det känns positivt. Därför fortsätter man satsningen på att få fler människor i arbete. Det som inte gjordes tidigare var att sänka arbetsgivaravgiften. Därmed undanhöll man unga människor möjligheten att komma in på arbetsmarknaden. Vi har i varje fall svårt att se någon annan koppling. När skatten sänktes på arbete för unga människor vågade företagen anställa fler. Vi tycker ändå att det är rätt linje. Vi har sett att det har burit frukt. När det nu är rekordvarsel, varför ska man då byta en modell som har fungerat? Det är väldigt svårt att säga att det skulle finnas en annan modell. Pengarna måste likväl fram för att anställa. Det andra som Jacob Johnson tog upp var rovdjurspengarna. Varför vi anger att vi har mer pengar är för att ert förslag gäller kommande år. Det är nu pengarna behövs. Det är en nästan ohållbar situation vad gäller i första hand varg men till viss del också lo. Vargen behöver bli jaktbar. Det är ett dilemma att så inte är fallet. Vi skattar alla andra stammar i skogen. Så länge människan gör det måste vi ta det ansvaret fullt ut. Annars bör man hitta en annan modell för det. Det är orsaken till att vi har mer pengar än er nästa år. Vi kan käbbla om vad som ger mest effekt. Låt oss utvärdera det. Vi kommer då till frågan om en utvärderingsgrupp. Det är väl ändå för tidigt att säga vad som är rätt väg att gå. När arbetet har gjorts får vi lyssna av vad som är rimligt och vilken modell man vill landa på. Jag tänker inte i dag svara på vad som är rätt. Jag ber att få återkomma i den frågan. Jag tror att det är rimligt att vi först har att hantera detta politiskt.

Anf. 87 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Vi fick inledningsvis höra att alliansen skulle vara beskylld för att vara orsak till varslen. Jag tror inte att det är någon som har sagt det i den här kammaren och inte heller att oppositionens företrädare har sagt det. Jag vet inte vad det kommer ifrån. Det är självklart inte så. Det förstår väl alla. Erik A Eriksson har uttryckt det här som att man lite grann ska sitta facit och ha vetenskapen i sin hand från olika områden. Erik talar om att vi skulle måla ut skogsbrukare som ambassadörer för biologisk enfald. Det tror jag inte heller att någon gör. Det gör vi absolut inte. Det är tvärtom. Det är väldigt medvetna människor, och många är otroligt duktiga. Det är också därför som man vill ha ersättning för den skog som vi ändå har satt upp som mål att vi ska skydda i Sverige. Man vill ha det. Men alliansen har inte pengar till det, utan den tar i stället bort de pengarna. Ola Sundell sade att det här finns en konflikt mellan produktion och miljömål. Han uttalade en ganska klar åsikt om att det på något sätt fick vara så och att det inte skulle göras någonting åt det. Man undrar då vad de mål som vi gemensamt har kommit överens om egentligen innebär. Det är väldigt tragiskt. När jag som ny i riksdagen och utskottet fick en presentation sade man att målen var fastslagna och att man var överens om det från olika aktörer. Pengarna ville man ha kvar, och man skulle inte rubba detta. Det första regeringen gör är att ta bort pengar till biologisk mångfald. Det gör att man splittrar de överenskommelser man har gjort. Vad är det för långsiktigt ansvar?

Anf. 88 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Det är bra. Då är det i varje fall sagt att det inte är alliansen som är orsak till de många varslen. Några kan för all del bero på den förda politiken. Men det känns ändå bra att det inte är så, eller? Jobblinjen gäller fortfarande. Det får också vara svaret här. Det var vad jag ville få fram i mitt anförande. Det är viktigt att människor har ett arbete att gå till. Allt annat är förkastligt i ett samhälle där vi är överens om att ha en gemensam välfärd. Sedan gäller det synen på att bevara biologisk mångfald och miljövärden av olika slag. Där kan man ha olika ingångar. Det kan finnas olika vägar att nå fram till målet. Det jag ville belysa är att det inte har varit bra när det har kommit ett brunt kuvert med ett brev från myndigheten där man säger: Härmed ska din mark bli naturreservat. Jag tror inte att människor kan förstå det förrän de själva upplever det. Det är djupt kränkande att utan en dialog fått ett brunt kuvert från staten med ett brev där man talar om: Din mark är så värdefull, och därför ska vi ta den. Det borde vara precis tvärtom: Din mark är så värdefull, därför vill vi hjälpa dig bevara den, eftersom den är så värdefull. Miljöpartiet har varit bidragande till detta. Jag påstår det, och jag står för det. Det har inte varit bra. Det har handlat om att jaga äldre skogsägare över stock och sten, och för all del också de yngre. Det är inte seriöst. Det riskerar att hämma den biologiska mångfalden när människor ger sig ut i skogen och hugger ned varenda pinne, bryter upp stubbar och lever om som om det vore Poltava på gång. Detta är ni tyvärr delaktiga i. Jag måste konstatera det. Det handlar inte i första hand om en påse pengar, som Tina Ehn anför. Visst spelar pengarna en roll. Men för många har man i brevet åberopat expropriering om man inte får som man vill. Det handlar inte om expropriering när det gäller miljöbalken. Detta har staten bidragit till. Det är jag förbittrad och sur över. Jag vill som riksdagsledamot förändra det.

Anf. 89 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag hoppas verkligen inte att Erik A Eriksson menar att Miljöpartiet har jagat gamla skogsägare och gett dem bruna kuvert. Det beror mer på en brist i kommunikationen, och i så fall kanske en brist på tjänstemän och kunskap. Jag hoppas verkligen inte att det var det Erik menade. I Sverige hotas i dag ca 1 800 arter i skogen främst på grund av skogsbruket och dess produktion. Enligt miljömålet om levande skogar ska vi skydda mer än vad vi redan har gjort. Det här är gemensamma mål. Det finns jättemycket skog som är fint skött. Det är inte det vi pratar om. Vi pratar om den skog som inte är skött, om den skog som behöver skyddas och om de mål vi har satt fast. Det är det vi pratar om. Erik vurmar mycket för tropiska skogar i andra länder och människor som blir utsatta. Det gör jag också. Vi var i Brasilien tillsammans och försökte kommunicera med den dåvarande ministern Marina Silva om det som händer i Amazonas med skogsavverkningen, vilket vi fick på tafsen för direkt eftersom vi själva inte kunde stå till svars för vad som har hänt i de europeiska skogarna. Det här är ett litet bevis på vad vi kan göra i Sverige. Vad vi kan göra som riksdagspolitiker i den här församlingen är att satsa på den biologiska mångfalden här hemma och inte bara säga att man ska göra det i Amazonas.

Anf. 90 Erik A Eriksson (C)

Herr talman! Jag tackar Tina Ehn för replikskiftet. Det är bra att hon lyfter fram frågan om Amazonas, för regnskogen i Brasilien ser som har nämnts här olika ut. Det är både tropisk och atlantisk regnskog, och det är ganska olika förutsättningar. Men vår europeiska syn på den är en enda, vilket ju blir fel. I Brasilien säger de till oss: Ni högg ju ned 80 procent av er skog för 300-600 år sedan och ännu längre sedan tillbaka. Vi har huggit ned 20 procent av vår skog! Det var det vi fick höra när vi var i Brasilien. Vilka är ni att komma till oss och berätta hur det ska vara? sade de. Men det vi kan lösa här i Sverige ska vi förstås först och främst lösa. Jag menar visst att Miljöpartiet har haft ett stort ansvar genom att man i uppgörelsen med Socialdemokraterna har fått igenom den förda politiken. Jag tycker att man ska våga stå för som parti att den inte har varit lyckosam. Vi kan ju inte fullt ut säga att vi har uppnått målet om vi inte har skogsägare som går i takt med den politik som förs. Jag menar att Miljöpartiet borde erkänna detta. Det är beklämmande att Socialdemokraterna har samarbetat så mycket med Miljöpartiet om detta, för det finns många socialdemokrater som har mycket kloka åsikter när det gäller att kunna bevara skogsbruket. Som jag ser det, herr talman, från min horisont är deras åsikter klokare än att försöka konfiskera. Mitt anförande gick inte ut på att anklaga Miljöpartiet för att ha jagat gamla människor - naturligtvis inte. Däremot är en del av resultatet av den förda politiken att människor upplever sig jagade, och det var det jag ville ge uttryck för. Faktum är att det krävs en del vittnesskildringar ibland. Jag kan vittna om människor som har huggit ned skog som egentligen hade kunnat stå kvar. Då är inte politiken riktigt vettigt genomförd, och framför allt inte verkställd. Jag vet att det inte blir något mer replikskifte, men jag vill ändå tacka för replikskiftet och för debatten. Man törs väl nästan också önska god jul redan nu. Låt mig också säga tack till Sven Gunnar Persson. Det är nästan så att det känns lite obehagligt att du ska lämna oss. Du ska ha all lycka och en trevlig helg tillsammans med familjen! Jag kommer att sakna dig som en fin kompis både här i kammaren och i korridorerna. Lycka till, Sven Gunnar!

Anf. 91 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Det är som vanligt när miljö- och jordbruksutskottet har debatt så här före jul - de blir ganska långa. Vi brukar alltid få en måndag för oss själva. Det kanske finns en tanke bakom det. Det rör sig mellan åker, skog och hav. Vi rör oss fram och tillbaka mellan dessa. Det kan vara lite förvirrande med tanke på att det här egentligen är en budgetdiskussion. Utgiftsområde 23 har en omfattning på 17 ½ miljard. Den största avvikelsen är Miljöpartiets på 370 miljoner. Det kanske är som jag sade förut; det kanske inte är anslagsposterna som är det avgörande utan att diskutera om man gör rätt, att man har olika uppfattningar om hur man når målen och så vidare. Målen har tagits upp här. Det är viktigt att vi har det mål som vi nu har att rätta oss efter när det nu finns där - att bruka utan att förbruka - och de tre strategiska inriktningsmål som finns. Jacob Johnson har tagit upp detta. Det handlar om ett konkurrenskraftigt näringsliv på landsbygden, om miljö- och resurseffektivitet samt om de gröna näringarnas ansvarstagande om man tar det lite kort. Man kan säkert fortsätta att diskutera vem som ska lägga fast målen, men jag tycker att man ändå måste ha dem som ett avstamp i debatten. Innan vi lämnar betänkandet, höll jag på att säga, kan vi ta upp att det finns ett antal reservationer. Rätta mig gärna om jag har fel, men jag tycker att det inte är så stora avvikelser där heller. Reservationerna ligger inte så långt från det arbete som faktiskt pågår på de flesta punkter. Jag ser inte att det finns så stora meningsskiljaktigheter att diskutera just när det gäller de frågorna. Men jag kan ju ha fel, och jag kanske inte läser dem på rätt sätt. Det är helt klart. Herr talman! Med detta som avstamp skulle jag vilja återvända lite grann till havet. Jag får hänvisa till min partikollega Anita Brodén sedan. Hon kanske hittar något annat att tala om. Jag är tämligen övertygad, herr talman, om att alla partier är eniga om målet för fiskeripolitiken, nämligen att komma till en punkt där vi har ett långsiktigt hållbart fiske på biologiskt säkra bestånd. Det är det man kallar för maximalt uthållig avkastning. Den utländska förkortningen är MSY. Detta är viktigt, och det är viktigt att man har en politik som leder till att man får den bästa avkastningen av havet samtidigt som man håller den biologiska mångfalden på en säker nivå. Den långsiktiga hållbarheten ska man diskutera i miljömässiga, sociala och ekonomiska termer. Det tycker jag också att man mycket väl kan göra. I budgetpropositionen och i fiskeprogrammet för Sverige framgår huvudinriktningen för svensk fiskeripolitik. Några av de frågor som är käpphästar är att få en fiskeflotta som är anpassad till fiskemöjligheterna, att det är ett långsiktigt biologiskt hållbart uttag och att man får en rimlig lönsamhet i den verksamhet som bedrivs. Fiskeripolitiken ska naturligtvis också ha inriktning på att minimera miljöeffekterna. Jacob Johnson tog upp trålborden och så vidare. Det är klart att det finns många sätt. Vi vet ju att det finns skyddsvärda områden, och det förekommer också att man har trålförbud på vissa ställen. Herr talman! Den inriktning vi nu talar om gäller naturligtvis för Sverige inom EU:s gemensamma fiskeripolitik men även nationellt. Men just inom fiskeripolitiken är det EU som är den stora arenan att arbeta på. Min uppfattning är att Sverige har haft en mycket central och aktiv roll där de senaste åren. Vi har fört en lite märklig diskussion här. Vi har berört havsforskningsrådets vetenskapliga råd Ices lite grann, och även diskuterat det tidigare. Diskussionen gäller om och hur Sverige följer Ices och om vi bryr oss om det eller inte. Det känns viktigt att säga att alliansregeringen med jordbruksministern i spetsen i det här sammanhanget hela tiden har de vetenskapliga råden i fokus. Även om man inte såg så stora skillnader i budgeten kan man konstatera att det finns meningsskiljaktigheter just på den här punkten när det gäller det politiska agerandet. Vi har varit inne på det här i dag. Herr talman! Jag vill verkligen betona det framgångsrika politiska agerandet inom EU när det gäller den gemensamma fiskeripolitiken. Som Tina Ehn sade: Ibland var man med och ibland var man inte med, och det berodde på om det var bra eller dåligt. Ibland kan man också komma till en punkt där man ska göra det så lite dåligt som möjligt. Det gäller både inom jordbrukspolitiken och inom fiskepolitiken; med agerandet i EU kan man åtminstone nå längre. Jag tycker att detta har visat sig vara en överlägsen strategi. Sverige har deltagit aktivt, och vi har fått återhämtningsplaner för torsk först i Östersjön och nu även i Västerhavet. När det gäller att bekämpa tjuvfisket och få ordning på fiskerikontrollen bland annat i Östersjön har Sveriges roll varit central. Ingen kan väl heller tycka att det är speciellt tråkigt att Sverige och Danmark har lyckats sluta ett avtal där man har fått skyddszoner. Ingen är ju vinnare om inte torskbeståndet i Kattegatt kan restaureras och återfås på den nivå som det har varit. Det tror jag nog att man tycker från de flesta håll. Jag tycker att Erik A Eriksson myntade ett bra uttryck - biologisk enfald. Det gäller inte bara skogsbrukare, som Erik tog upp, och jordbrukare. Jag tror att fiskarna också känner sig väldigt utsatta som grupp. Jag vet inte om det är riktigt meningen, men när vi för den politiska debatten generaliserar vi väldigt lätt. I motsats till det kan man sätta de samförvaltningsinitiativ som har funnits längs Sveriges kuster och även i inlandet. Där har man verkligen visat att får man chansen att ta ansvar så tar man ansvar. Man inser att man inte sågar i den gren man sitter på. Vi kanske kan ha det här uttrycket i fortsättningen, att vi kan motverka att folk upplever att de är biologiskt enfaldiga, för det är de naturligtvis inte. Herr talman! Låt mig gå vidare och titta på något som också pågår på fiskeriområdet. Det pågår två viktiga utredningar. Den ena är översynen av fiskerilagstiftningen. Syftet är att bättre utnyttja de resurser som finns. Där finns de här samförvaltningsinitiativen. De ska kunna regleras vidare där. Just nu är det ett avslutat kapitel, och det är fruktansvärt angeläget att samförvaltningsinitiativen, på de ställen där de verkligen har fört utvecklingen framåt och gett ett lokalt ansvarstagande, inte dör ut medan fiskerilagstiftningen utreds. Det pågår en annan utredning där man vill analysera förutsättningarna för ekonomiskt och ekologiskt vattenbruk i Sverige. På det här området har även uppföljningsgruppen konstaterat att det måste finnas en stor potential. Uppföljningen visar att man inte utnyttjar den potentialen. Fru talman! Jag vill ta upp den uppföljning och analys av regeringens resultatredovisning som har gjorts i miljö- och jordbruksutskottet. Jag tror att miljö- och jordbruksutskottet är väldigt duktigt på detta. Ann-Kristine Johansson sade att man vill se uppföljningar och redovisningar. Jag tror att vi får ta ett samlat ansvar här. Det här har nog inte riktigt fungerat någon gång. Det får vi nog erkänna. Hur vi än ställer oss till vem som ska bestämma mål gäller det att vi utarbetar mål där vi kan ha relevanta indikatorer så att vi verkligen kan följa upp våra beslut. Annars fortsätter vi att ha det så att man beskriver insatsen i form av pengar i stället för att kunna beskriva vad som faktiskt händer. Regeringen och uppföljningsgruppen var väldigt överens om att EU:s gemensamma fiskeripolitik kanske har haft en del misslyckanden. Även Riksrevisionen har kommit till ungefär samma slutsats i sin rapport Statens insatser för ett hållbart fiske , där man har tittat på åren 2002-2007. Det gäller en period innan alliansregeringen kom till makten, så jag tror att vi får vara kritiska lite till mans och utveckla detta. Det finns andra saker där Sverige har gått före. Det gäller återhämtningsplanen för ål. Där har vi varit duktiga. Sedan har vi det tidigare nämnda avtalet med Danmark. Det var någon som sade att vi hade lurat danskarna. Jag tror inte det. Danskarna är nog också vinnare på detta. Det är jag helt övertygad om. Fru talman! Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att trots den kritik som finns, och jag tror att jag kan tala för hela allianssidan, är fiskeripolitiken på väg åt rätt håll. Men det är en ganska stor skuta att vända i och med att det är ett så integrerat område där många länder måste vara inblandade. Det är bra om man kan jobba inom vissa regioner. Då blir det trots allt lite lättare. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Anf. 92 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Det var intressant att höra Lars Tysklind. Det kan vara så att vi är ganska överens om en hel del i budgeten. Vi har inte mycket mer pengar än vad ni har och sådant. Så är det just nu. Vi är också överens om jordbrukspolitikens inriktning och hälsokontrollen. Jag undrar hur Lars Tysklind och Folkpartiet ser på behovet av en utredning inför den framtida jordbrukspolitiken. Där kan vi kanske också hitta varandra så att Sverige står starkt med en bred gemensam syn på jordbrukspolitiken. Det är inte minst viktigt inför framtida förhandlingar inom EU. Jag skulle vilja höra hur Lars Tysklind ser på det. Jag reagerade lite när du sade att det behövs fortsatta diskussioner om vem som ska fatta beslut. Visst måste det vara riksdagen som fattar beslut om de övergripande målen? Jag skulle vilja höra lite mer om det också. Både opposition och regeringsföreträdare har självfallet ett samlat ansvar för att se till att vi har bra indikatorer så att vi kan göra bra uppföljningar. Det är inte minst viktigt för oss i oppositionen att man får en sådan bedömning. Den här utvärderingsgruppen har skrivit en mening som jag tycker är otroligt viktig. Det står att en löpande uppföljning av regeringens resultatredovisning måste underlätta så att utskottet även fortsättningsvis kan fullfölja sitt uppdrag enligt riksdagsordningen och riksdagens riktlinjer. Det är detta det handlar om utifrån ett demokratiskt perspektiv. Jag vill gärna skicka med Lars Tysklind tillbaka till regeringen att det är viktigt att man har en bra uppföljning. Det behövs.

Anf. 93 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag börjar från slutet. Det var vi helt överens om i utvärderingsgruppen. Det är snarare en diskussion om riksdagsarbetet i stort. Om vi ska kunna utföra ett bra arbete i riksdagen måste vi veta vad som händer när vi anslår medel. Det har varit en gemensam ton hela tiden. Vi ska inte redovisa hur många kronor vi lägger ned. Jag tror att vi som politiker lite till mans gör oss skyldiga till att vi tycker att vi är kraftfulla och anslår 1 miljard. Det kan faktiskt vara 1 miljard i sjön. När det gäller hälsokontrollen kan jag inte svara direkt om man ska kalla det en utredning eller inte. Såsom arbetet har varit hittills har det varit ett väldigt brett anslag där alla partier har varit med i en grupp. Det är ingen tvekan om att man ska ha ett brett anslag. Jag tror att vi får fortsätta diskussionen om målen. I dag är det inte ens samstämmigt rakt över. Jag sitter i ett annat utskott där vi faktiskt godkänner målen från riksdagens sida. Det är lite olika där. Om det finns skäl för att vara det får vi väl ha en dialog om varför det är på det sättet.

Anf. 94 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Jag håller med Lars Tysklind om att vi behöver fortsätta att diskutera var målen ska fastställas, om det är i riksdagen eller i regeringen. Jag tycker självfallet att det är riksdagen som måste fatta de här besluten. Jag håller även med Lars Tysklind om att det är lätt att vi hamnar i pengadiskussioner och tycker att vi satsar väldigt mycket mer pengar, men innehållet i politiken är också viktigt med indikatorer och sådant. När det gäller uppföljningen av hälsokontrollen hade vi en arbetsgrupp med folk från varje parti. Vi följde arbetet noga. Det var en bra insyn. Men det är skillnad på arbetsgrupp och utredning. Jag tycker att framtidens jordbrukspolitik efter 2013 är en sådan stor och viktig fråga. Det gäller budget, hur vi ska ha det och hur det ska fördelas över Sverige och vilken syn vi har på hur vi rättar till jordbrukspolitiken så att vi kan ha ett jordbruk med djurproduktion i hela Sverige. Hur ska det se ut? Jag känner att det inte riktigt räcker att diskutera sådana stora och viktiga frågor i en arbetsgrupp, som vi hade när det gäller hälsokontrollen. Jag vill se en utredning med alla partier representerade och med folk från näringen och från miljö- och konsumentorganisationer så att vi får en bred diskussion i samhället om framtidens jordbrukspolitik. Den är ju så viktig. Det handlar om maten vi köper och äter, livsmedelsproduktionen i stort, de framtida utmaningarna, hur vi möter klimatutmaningen och andra saker. Jag vill gärna skicka med er i Folkpartiet och resten av regeringspartierna in i regeringen att vi vill se en utredning när det gäller framtidens jordbrukspolitik.

Anf. 95 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Vi tar naturligtvis emot det budskapet. När det gäller just diskussionen om hälsokontrollen är det nog mer fråga om en diskussion mot andra länder än inom detta parlament, så det är klart att det finns förutsättningar att diskutera den frågan och lösa den på sikt.

Anf. 96 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Lars Tysklind nämnde biologisk enfald igen och att även människor som jobbat med fiske säkert kan känna att de är utsatta och blir påhoppade. Det är beklagligt. Varför ska man göra det? Det är i så fall vi politiker som får ta den rollen, för det är vi som tar fram de övergripande förslagen och har möjlighet att styra i olika riktningar. Om vi har misslyckats med fiskepolitiken till exempel, som vi nog kan konstatera att vi delvis har gjort, är det vi politiker som har den rollen. Det är det som Miljöpartiet tycker är viktigt att ta fram i de här diskussionerna, att vi inte kan lägga över allting på människor som jobbar med de här sakerna utan att vi politiker ska ta det ansvaret. Lite grann uttryckte Ola Sundell, som nu har gått, att man i förhandlingen mellan Danmark och Sverige hade lurat danskarna. Jag tycker att det är väldigt bra att man har kommit överens med danskarna om det gemensamma stoppet, och då får vi väl se det på det viset. Det är jättebra att vår jordbruksminister har gjort detta. Det har han naturligtvis gjort därför att folk har tryckt på i de här frågorna. Jag skulle också kunna gå in på frågan om förorenade områden som är ganska angelägen. I Västra Götaland, som både Lars Tysklind och jag kommer från, har vi väldigt mycket förorenade områden, och jag redovisade ett område som jag besökt. Jag anser att även skeppsvraken skulle kunna omfattas av de områdena, som vi har pratat om.

Anf. 97 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag tror att diskussionen om vem som känner sig träffad av olika åtgärder är väldigt nyttig. Om man tar upp en sådan sak som bojkotten av torskprodukter förstår jag att gemene man på ett eller annat sätt protesterar. Vi måste vara väldigt tydliga som politiker, om det nu är på EU-nivå eller någon annanstans, med att protesten uppstår på grund av politikens misslyckande. De som känner att de får ta smällen är de som är beroende av politikens beslut. Det är ju de som utför det praktiska fisket som drabbas. Men vi politiker försöker alldeles för lite göra en analys av varför protesterna sker. Jag brukar vara väldigt tydlig med att jag ser den protesten som en protest mot ett politiskt misslyckande. Människor accepterar inte att fiskbestånden försvinner ur haven. Jag känner Ola Sundell så pass väl att jag inte tror att han menade så mycket med det han sade om att lura, utan hans ordval berodde nog på någonting annat. Det kan vi lämna därhän. Förorenade områden och var man ska lägga den satsningen diskuterade vi nyss. Jag sade i mitt anförande att likheten när det gäller förorenade områden på land och i havet i diskussionen om vraken är att det är ett problem att man inte kan få förorenaren att betala därför att man oftast inte hittar den ansvarige. Det är då det uppstår problem. Så fort man har en ansvarig kan man få denne att betala. Sedan finns det områden på land som är så värdefulla ur exploateringssynpunkt att det finns en marknad för att sanera områdena, men det går inte överallt. Därför är det naturligtvis också ett ansvar för det offentliga.

Anf. 98 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Frågan om vem som ska ta på sig ansvaret är intressant. Lars nämner mycket riktigt att man kan se det som politikers misslyckande. Jag tycker att det är ett erkännande av att man ibland kanske inte har drivit på som man ska göra. Då känner jag mig ganska stolt. Vi i Miljöpartiet har fått mycket kritik bland annat för att vi ville driva på torskstoppet. Det är historia nu, men det är en av de delar som har följt på de stora fiskedebatterna. När man går före och är lite tuffare får man ta en del smällar. Sticker man ut hakan blir det lite tufft. Samtidigt behöver det göras, och en av de olika roller som vi har är att vi ska driva på. Annars är det någon annan som blir drabbad. Det är konsumenterna, producenterna och miljön. Vi har den rollen att vi ska driva på och sätta ned fötterna på de viktiga områdena. I dag har vi debatterat biologisk mångfald och många andra områden, och här har vi fastnat i havsmiljön. Det är absolut otroligt viktigt. Jag ser fram emot fortsatt diskussion, inte minst om de läckande fartygen.

Anf. 99 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Miljöpartiet kanske kan känna att de har drivit på, skapat debatt och så vidare. Vi kan inte sticka under stol med att de verkligen gjorde det 2002. Men om vi hade genomfört de förslag som de drev tror jag att vi hade haft ett betydligt sämre resultat i dag. Jag tycker att skillnaden är uppenbar när Sverige nu är med och förhandlar i varje fråga. Man kan säga att vi bara ska ta ansvar för fiskeripolitiken i vårt närområde och att de andra får dela på tonfisken i Medelhavet hur som helst. Men jag tycker att det är en helt felaktig diskussion. Sverige måste naturligtvis vara med som nation och diskutera vilket fiskbestånd som helst inom EU. Vi ska vara med och diskutera fiskeavtal i Afrika och så vidare. Vi kan inte säga att bara för att vi inte är där och inte har någon fiskebåt som fiskar just där är det inte vårt ansvar. Sveriges ansvar måste vara så trovärdigt att vi kan vara med i alla frågorna och driva en aktiv linje mot bättre resultat.

Anf. 100 Irene Oskarsson (Kd)

Fru talman! Förvaltarskap - att tala i någons ställe, att agera å någons vägnar. "Förvaltaren är inte beroende av den enskildes samtycke för sina åtgärder utan handlar på eget ansvar i den enskildes intresse och för dennes räkning." Så står det som förklaring till begreppet förvaltarskap i ordboken. Det kan vara tänkvärt också i den här debatten. Efter att ha suttit och lyssnat i snart fem timmar tror jag att det är det vi har diskuterat - förvaltarskap. Vi talar om förvaltarskap, att vi ska värna och vårda den natur som vi lever i och av. Jordbruksdepartementet har i den redovisning som vi har tagit del av valt att föreslå en förändrad vision och nya målformuleringar för utgiftsområdet. "Bruka utan att förbruka." Det skulle kanske också kunna sägas: Förvalta så att vi kan se kommande generationer i ögonen och lämna vidare en jord som kan ge goda livsmöjligheter även för kommande generationer. Man har lovat att återkomma, vilket jag ser fram emot, med tydliga redovisningar och uppföljning utifrån de tre strategiska delområdena. Det ska bli spännande att förhoppningsvis kunna följa ett nytt angreppssätt i viktiga frågor. Under det år som gått har vi sett stora förändringar för den livsmedelsproducerande sektorn. Priser har stigit till sällan tidigare skådade höjder. Människor i utvecklingsländerna har drabbats både positivt och negativt av detta. Det är viktigt att se att frihandel och rimliga villkor ska gälla för alla producenter runt om i världen, men då måste också möjligheter ges att på olika sätt övertyga och att överbrygga de problem som uppstår när priset på råvaror för producenter och livsmedelspriserna för konsumenter stiger mer än vad inkomsterna gör för den del av världens befolkning som i motsats till oss lägger största delen av sin inkomst på mat för dagen. Det finns kritiska trösklar som vi tillsammans i världssamfundet måste hantera när det nu visar sig att andelen människor som lever på svältens rand ökar. Det kan inte få fortsätta. Enligt FAO har antalet kroniskt undernärda och hungriga i världen ökat under 2008. Det beror främst på höga matpriser, klimatförändringarna, den pågående finansiella krisen och den ekonomiska krisen, vilken kan leda till att ännu fler människor kommer att lida av hunger och fattigdom nästa år. Vidare konstaterades i samband med världshungerdagen i oktober i år att målet som sattes vid världstoppmötet om mat i november 1996 var att halvera antalet hungriga människor fram till 2015 men att trenden på senare tid har gått i fel riktning. Främst till följd av de höga livsmedelspriserna hamnade ytterligare 75 miljoner människor under hungertröskeln bara under 2007. Klimatförändringarna och den ökade efterfrågan på biobränslen hotar nu att förvärra situationen än mer, skriver man. Detta utgör en relief till det arbete som alliansregeringen bedriver dels för att se till att vår inhemska agrara näring har villkor som gör att man kan producera mat och energi på ett hållbart sätt för både egen förbrukning och export, dels för att se till att Sverige på ett konstruktivt sätt i både EU och världssamfundet ska bidra till förändringar för vår värld i riktning mot att nå 2015-målet. I morgon presenterar FAO årets rapport om situationen för världens befolkning. Här i Sverige presenteras den av statssekreteraren på Jordbruksdepartementet. Detta tyder på att man även där tar dessa frågor på yttersta allvar. I den budget vi nu har att behandla tar sig detta uttryck bland annat i att resurser tillförs forskning och utveckling. I den forskningsproposition som lades på riksdagens bord för några veckor sedan framgår bland annat att Formas ska få nya resurser under tiden 2009-2012 för djurhälsa, djurförsök och djurskydd. Satsningar ska göras på att öka forskningen om klimatförändringar och deras påverkan på livsmedelsproduktionen. Det satsas inom utskottsområdets ansvarsområde på att kontrollera angrepp från skadegörare, ogräs och växtsjukdomar, bland annat genom att resurser tillförs Jordbruksverket. Allt detta görs för att vara bättre rustade för morgondagen och kunna förvalta naturen i en ny tid och ett nytt klimat. Livsmedel är det mest basala av allt för vår överlevnad, att vi har tillgång till livsmedel av god kvalitet och att dessa är säkra. Utskottet påpekar i betänkandet att det är viktigt att regeringen fortsätter att på ett tydligt sätt följa upp att så är fallet. Vi har tidigare hört detta, och vi blev påminda om det i går. Det är oerhört viktigt att vi har en tydlig kontroll. Det Irland fick göra med fläsket i går ska inte behöva hända i Sverige. I detta sammanhang är också den livsmedelsstrategi, som nu tillförs ytterligare resurser av regeringen inför 2009, av stor betydelse för såväl små som stora livsmedelsföretag, för att dessa ska kunna utvecklas på den inhemska marknaden och på exportmarknaden. Att vi alla får ökad kunskap om de mervärden som ekologiskt närproducerat och småskaligt står för samt att det fortgår en utveckling av teknik, logistik och marknadsföring är mycket positivt. Livsmedelsindustrin är också en viktig faktor för att skapa arbetstillfällen i hela landet. Ibland tror jag att vi glömmer bort att det är en av de viktigaste näringsgrenarna i hela Sverige. Det är små företag med en eller två anställda men där utvecklingen kan bli mycket positiv också i tider då det kan vara kärvt på andra områden. Jag vill nämna den satsning som nu görs på ekologiskt lantbruk. Nu säger kanske någon: Nu har Oskarsson inte läst betänkandet! Men det är precis vad jag har. Landsbygdsprogrammet innebär att vi gör fortsatta satsningar inom det ekologiska lantbruket. Sveriges jordbruk har framtiden för sig på alla områden. Det ska löna sig att satsa. Det ska finnas möjligheter att utveckla sitt företag och sina entreprenörsidéer. Det arbete som nu görs för att minska regelbördan är mycket positivt, men mer behöver göras. Det måste vara möjligt att se till att den egenkontroll som de flesta lantbrukare är anknutna till i dag, tillsammans med olika företag beroende på vad man till exempel levererar för produkter, måste få påverkan på antalet tillsynsbesök och kostnaden för dessa. Ett led i detta som jag i motsats till tidigare talare ser som mycket positivt är att djurskyddskontrollen nu kommer att övergå till länsstyrelserna. Därmed finns förutsättningar för en mer likvärdig och kvalitetssäker tillsyn. Detta säger jag med erfarenhet från ett gott arbete i en liten kommun. Därför vet jag också att det kan se helt annorlunda ut på andra sidan kommungränsen. Jag tror alltså att det är oerhört viktigt att vi får likvärdiga och tydliga regler och likvärdiga och tydliga bedömningar. Den förändring som nu görs är viktig. I detta är också arbetet som regeringen bedriver inom EU av stor betydelse. Jag vill ändå påstå att vi rönte framgångar i de förhandlingar som bedrevs rörande den så kallade hälsokontrollen, översynen av jordbrukspolitiken. Vi gjorde det därför att vi kunde se att det är ett led i att skapa förutsättningar för en näring som på sikt kan fungera utan stöd. I det har Sverige varit och är ganska ensamt. Vårt jordbruk, och även jordbruket i Europa, måste ha som ambition och målsättning att leva av egen kraft. Men för de gemensamma nyttigheter som vi av miljöskäl, klimatskäl och kanske till och med nostalgiskäl vill se förverkligade måste vi, där det inte är företagsekonomiskt lönsamt att göra satsningar, gemensamt våga vara beredda att stå för finansieringen även i framtiden. Fru talman! Jag vill också kommentera diskussionen om det fortsatta arbetet. Jag tycker att regeringen har bedrivit det på ett alldeles utmärkt sätt så här långt med tanke på den grupp av ledamöter och de andra referensgrupperna av producenter, konsumenter och andra intressenter som regeringen har haft tillgång till. Jag hoppas att man fortsätter på den inslagna linjen att föra en bred dialog om de här frågorna. Fru talman! De satsningar på 40 miljoner om året som regeringen har aviserat vad gäller bioenergi innebär att vi på ett hållbart sätt kan omvandla den livshotande gasen till livgivande energi som kan driva traktorn, bilen och så vidare. Det är verkligen att aktivt förvalta resurser och att bruka på ett hållbart sätt. Inriktningen för skogspolitiken, som vi har beslutat om här i riksdagen för några månader sedan, är ett annat viktigt led i att bruka vår jord för framtiden. Skogen står för 10 procent av vår totala export. De satsningar som nu görs, inte minst inom forskning och utveckling, är centrala för ett fungerande förvaltarskap för Sveriges skogar. Skogsstyrelsen har i detta arbete en viktig roll och har fått ökade anslag för detta. Forskningspropositionen innehåller också ytterligare satsningar på detta område, och vi måste se till att både värna och utveckla skogen på ett hållbart sätt. Fru talman! Fiskeområdet har många varit inne på tidigare i debatten. Det kommer säkert fler efter mig också. Fisket är ett viktigt område för regeringen och Jordbruksdepartementet. Där har man gjort stora framsteg i det gemensamma EU-arbetet därför att man har deltagit i debatten, diskussionerna och förhandlingarna på ett mycket konstruktivt sätt. Detta är jag och Kristdemokraterna mycket glada över. Men vi har också stora och högt ställda förhoppningar på att regeringen under vårt svenska ordförandeskap ska kunna komma vidare med att omdana EU:s fiskepolitik i grunden. Med detta önskar jag alla närvarande en riktigt god jul så småningom. (Applåder)

Anf. 101 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Irene Oskarsson pratade om att det finns livsmedelsföretag i hela Sverige. Ja, precis. Det är detta som är så viktigt att konstatera. Ofta finns de på landsbygden. Då behövs också ett småföretagarpaket, som jag efterlyste i mitt anförande, liksom Ola Sundell. Det behövs en satsning på småföretagare, inte minst på lantbrukare, de gröna näringarna. Där är det också viktigt att fundera över hur det nationella stödet ska se ut inom jordbrukspolitiken för att stötta just lantbruksföretag där det är långa avstånd. Sedan pratade Irene Oskarsson om tillgång till livsmedel av god kvalitet från små och stora livsmedelsföretag och om att det är viktigt med kunskap om ekologiska och inhemska livsmedel. Ja precis, jag håller fullständigt med dig. Hur har ni då tänkt stärka konsumentmakten, när ni säger nej till ursprungsmärkningen, trots vad ni sade i valrörelsen 2006? Jag var med på ett antal debatter där vi fick frågan, och vi var alla överens utom Moderaterna som sade nej. Ungefär så såg det ut. Vi har en livsmedelssäkerhet som är unik och en djurskyddslagstiftning, tack vare en socialdemokratisk regering, som ligger långt över EU-nivå. Men när det gäller ursprungsmärkning ligger vi långt efter. LRF vill ha det. Konsumenterna vill ha det, men inte ni. Varför då? Förklara varför ni inte vill ha ökad konsumentmakt! Avslöjandet om dioxin i irländskt fläskkött visar än en gång på vikten av en ursprungsmärkning på alla livsmedel, även fläskkött.

Anf. 102 Irene Oskarsson (Kd)

Fru talman! Jag börjar bakifrån. Såvitt jag har förstått kan irländarna plocka tillbaka allt. Om motsvarande skulle hända i Sverige - Gud förbjude, även om jag står i den här talarstolen - skulle vi också kunna plocka tillbaka de eventuella djurkroppar i förädlat skick som skulle ha kommit ut i handeln. Så det klarar vi redan i dag med befintlig struktur. Vi har ett antal märkningar. Vi har pågående arbete inom Europeiska unionen. Vi kommer i morgon i utskottet att diskutera de här märkningsfrågorna. Det finns signaler som går i motsatt riktning även från våra egna organ, om vi med det menar LRF och andra aktörer i Sverige. Man vill se att vi gör det här på ett bra sätt i hela unionen för att få en transparens. Där är vi aktiva deltagare. Vi kommer att följa och delta i det arbetet precis lika aktivt som i alla andra arbeten. Vi har ett antal frivilliga märkningar. Märkning är nämligen också en konkurrensmöjlighet för den producent som vill tala om vilka livsmedel man har att försälja. Jag tror att den vägen är en väg att vandra vidare på. Livsmedel av god kvalitet - det är ju det som jordbruksministern har tagit initiativ till genom den stora satsning som nu görs på att vi ska kunna bli Europas nya matland. Det är kanske något kaxigt men dock den väg vi vill slå in på. Vi ska vara stolta, och vi ska ha en god kunskap, och det arbetet pågår för fullt. Sedan gällde det småföretagarpaket. Jag tror att tidigare talare har talat om att jobbskatteavdraget gäller, att arbetsgivarnedsättningen gäller och att övriga stöd, som Ola Sundell var inne på, för transporter på landsbygd gäller. Det gäller såväl på landsbygd som i andra områden. Erik A Eriksson talade om jobbskatteavdraget. Det tål väl att upprepas att det ger bättre utslag i min egen hemkommun och andra kommuner med hög skattekraft.

Anf. 103 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! När det gäller arbetsgivaravgiften och den nedsättningen smetas det ju ut över alla företag. Jag tror att det är uträknat att det inte ger mycket pengar per dag, och det är inte riktat till småföretagare. Jag förstår inte varför man inte kan göra en riktad satsning på småföretagare. Man efterlyser ju det från småföretagarnas sida. När det gäller obligatorisk ursprungsmärkning läser jag ett pressmeddelande från LRF:s ordförande som kom i går eller förrgår där man önskar av regeringen att det införs en obligatorisk ursprungsmärkning med hänvisning till det irländska fläskköttet. Jag förstår inte vad det är ni har emot detta med ursprungsmärkning. I debatten, när jag ställer frågan, hävdar man att det blir ökad byråkrati och att det är handelsstörande. Men tänk om företagare själva vill ha en obligatorisk ursprungsmärkning! Det skulle stärka konsumenterna. Det skulle stärka oss när vi går i affären och handlar, att vi kan läsa och konstatera varifrån de olika livsmedlen kommer. Vi har det redan på ett antal livsmedel, men vi vill ha det på alla livsmedel, så att jag som konsument, när jag går i affären, verkligen kan välja. Det är ju det som är så viktigt för de små livsmedelsföretagen som finns runt om i Sverige. Det handlar om att man köper svenskt och att man vet att det som man köper har svenskt ursprung. Varför är ni emot obligatorisk ursprungsmärkning?

Anf. 104 Irene Oskarsson (Kd)

Fru talman! Med risk för att halka ifrån vårt eget utskottsområde skrev jag RUT och ROT och konstaterade att det är oerhört småföretagarvänligt och oerhört landsbygdsvänligt. ROT-avdraget - det handlar om små företag på landsbygden som kan renovera och bygga om de hus som stått tomma i 15 år, det som gamla mormor hade som bostad och som man nu vill flytta in och bo i. RUT-avdraget - vi kan kalla det för hushållsnära tjänster. Det handlar om anställningar, möjligheter att bygga upp en helt annan struktur på landsbygden för dem som redan är mångsysslare i den bransch som landsbygdens folk alltid har fått vara i, nämligen mångsysslarbranschen. "Allemansrack" kallas det hemma i Småland. Där kan du göra det mesta, och du kan göra det på ett bra sätt. Här har regeringen de senaste dagarna, i fredags, gjort en mycket god satsning också riktad till landsbygden. Den är dock till för hela Sverige. Den är precis lika utsmetad som den arbetsgivaravgift som är lika viktig oavsett var i Sverige vi befinner oss. När det gäller frivillig märkning och obligatorisk märkning tror jag att Ann-Kristine Johansson svarade på frågan själv. De företag som vill vara tydliga med varifrån deras råvaror kommer gör en märkning om detta. Jag var själv på julmarknad i lördags och konstaterade att det inte fanns en enda producent som inte hade uppgett geografi, telefonnummer och alltihop för att man skulle se varifrån det kom. När det gäller de större producenterna kommer de också, utifrån det här, att själva vilja gå in i det här systemet - det är jag övertygad om - utan att vi behöver lagstifta in dem.

Anf. 105 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Tack så mycket, Irene! Jag tyckte väldigt mycket om ditt anförande. Det var väldigt mycket substans, och det var kraftfullt. Vad jag reagerade lite på var det här med djurskyddet. Vi har diskuterat det förut, men det känns fortfarande som att det är väldigt mycket som hänger i luften när det gäller det. Nu kommer en förändring att genomföras vid årsskiftet, enligt de beslut som har tagits här i riksdagen, och du hänvisade mycket riktigt till att det är viktigt med likvärdiga och tydliga regler. Jag tycker att det har funnits och finns likvärdiga och tydliga regler, för djurskyddslagen är ganska tydlig, och den är gemensam för all djurhållning. Det är egentligen efterlevnaden av den som har brustit på vissa ställen, har jag förstått. Men samtidigt är risken stor, med det som nu händer när djurskyddet förs över till länsstyrelserna, att vi får en minskad tillsyn av vissa djurslag. Det finns också en risk att en del av de här djurskyddsinspektörerna hamnar mellan stolarna. Vissa som har gjort ett väldigt bra jobb känner sig överkörda utifrån det här beslutet och tycker att man inte har tagit deras gedigna arbete på allvar. Det känns också som att man har en väldigt dålig koll på hur mycket resurser som egentligen kommer att gå till djurskyddet, tycker jag. Vi var ju på Jordbruksverket där vi fick en föredragning. Man säger att det kommer att satsas mycket på övergången. Det kommer att gå bra och så vidare. Det kan jag tänka mig. Men jag tänker på effekterna, för det är ändå djuren som det handlar om i detta fall och även djurägarna, naturligtvis.

Anf. 106 Irene Oskarsson (Kd)

Fru talman! Ja, djuren kan inte tala för sig. Det är det som är förvaltarskapet. Det är vi som får tala för dem - och djurägarna. De som jag har varit i kontakt med har konstaterat att de är glada över den förändring vi nu gör, oavsett om de kommer från, precis som Tina Ehn sade, en kommun där det här har skötts exemplariskt eller om de kommer från grannkommunen där det inte alls har varit lika exemplariskt skött. Det är, precis som Tina Ehn säger, tolkningarna av regelverket som har varit väldigt diskrepanta beroende på var man befinner sig. Då kan någon säga att det är samma personer som ska jobba inom detta. Ja, det är det till viss del, för det kommer naturligtvis att vara verksamhetsövergångar. Men länsstyrelserna kommer att kunna kraftsamla och skapa bättre spetskompetenser på det här området. Och de kommer tillsammans med Jordbruksverket att lättare kunna sätta upp ribbor för hur man tolkar, hur man får den praktiska tillsynen att fungera på ett bra sätt. Man har också möjligheten att inte sätta alla tjänstemän i det centrala kansliet i respektive residensstad utan där det är mest lämpligt utifrån hur strukturen med djurbesättningar ser ut. Så jag tror att det här blir en mycket bra och väl genomförd reform när den har satts i sjön vid årsskiftet.

Anf. 107 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag var i Trelleborg på en djurskyddsdebatt för någon vecka sedan. Det var en heldag faktiskt. Jag träffade en del av de inspektörer som jobbar i de områdena. Där var man inte enig i den här frågan. Det är så det ser ut i landet. Men jag tyckte ändå att man insåg att det här kommer att innebära oerhört mycket längre resor för dem som ska ha de här jättedistrikten. Man får mindre lokalkännedom och inte lika stor koll på ett närområde när man skickas kors och tvärs. Vi får följa den här frågan. Jag antar att den kommer att diskuteras mer och att vi får något slags avstämning av hur det fungerar. Jag skulle vilja instämma i det som Ann-Kristine har sagt här om ursprungsmärkningen och den diskussionen. Jag tycker inte att man över huvud taget kan prata om handelsstörningar eller krångligheter när det handlar om trygghet och livsmedelssäkerhet som ligger på vårt utskott. Vi har det exempel som dök upp nu med det irländska fläskköttet. Det är ganska talande. Det är otroligt viktigt att konsumenterna har möjlighet att lätt läsa av vad det är de köper. Det tror jag att alla företrädare här i riksdagen anser. Därför är frågan om ursprungsmärkning inte utraderad. Den måste få leva vidare. Vi måste lösa den så att det blir lätt för både producenter och konsumenter. Kostnaderna ska inte hamna hos den enskilda producenten heller på det sätt som de nu verkar förskjutas.

Anf. 108 Irene Oskarsson (Kd)

Fru talman! Det är snudd på att jag håller med Tina. När det gäller ursprungsmärkningen behöver vi hitta strukturerna. Vi behöver hitta dem gemensamt på en övergripande internationell nivå, i första hand i EU-sammanhanget. De behöver vara konstruerade på ett sådant sätt - det är det vi kommer att börja behandla i utskottet i morgon - att de är möjliga att följa för dem som inte redan gör det. Det handlar om marknadsföring. En företagare väljer att marknadsföra sina produkter med en tydlig märkning och ursprungsbeskrivning. Jag tror inte att den frågan kommer att vålla så stora diskussioner. Jag tror dock inte att vi i dag skulle vinna framgång genom att tvärt lagstifta. Det handlar om att hitta strukturer som redan är på väg att arbetas fram. När det gäller djurskyddskontrollen är det precis som Tina Ehn säger. Vi kommer att få följa frågan, och jag tror att vi alla kommer att bli nöjda när den första utvärderingen kommer efter något år.

Jan-Olof Larsson (S)

Anf. 109 Jan-Olof Larsson (S)

Fru talman! Jag hade tänkt att koncentrera mig på uppföljningsgruppens arbete. Men först måste jag kommentera en del saker som har sagts här i dag under debatten. En del av högerpartiernas företrädare har uttalat sin förvåning över att vi inte har kommit med ett samlat budgetförslag från oppositionen eller att vi inte håller sams där. Jag kan påminna om att den samlade högerkoalitionen inte hade något gemensamt budgetförslag förrän efter valet 2006. Innan dess hade man olika budgetar varenda gång med olika förslag. Man gick till val på sänkning av bensinskatten och på höjning av bensinskatten - både det ena och det andra. Det är viktigt att komma ihåg. Under den tiden när ni inte hade ett enda gemensamt budgetförslag hade vi tolv gemensamma budgetförslag med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och vi tog Sverige ur krisen. Vi samlade i ladorna så att ekonomin var väl uppe i nivå när ni tog över den här mandatperioden. Ola Sundell säger att man har lyckats bygga upp ekonomin på två och ett halvt år med den här högerregeringen och samlat i ladorna. Inte ens den blåaste moderat tror att det skulle vara på det viset. Det är ett tolvårigt socialdemokratiskt styre som har bäddat för den goda ekonomi som Sverige har. Vi tog Sverige ur krisen efter en borgerlig kollaps vad gäller ekonomin. Jag ska återgå till uppföljningsgruppen. Sedan många år pågår ett utvecklingsarbete av ekonomisk styrning inom riksdagen och inom Regeringskansliet. Som ett led i detta arbete har miljö- och jordbruksutskottet från och med 2005 årligen följt upp och analyserat regeringens resultatredovisning i budgetpropositionen. Inom det livsmedelspolitiska området har riksdagen under de senaste budgetberedningarna gett en tydlig återkoppling till regeringen angående hur redovisning och bedömning av uppnådda resultat bör utvecklas när det gäller både det faktiska innehållet och strukturen för redovisningen. Den senaste uppföljningen visar på en skrämmande nonchalans från regeringens sida. Det är ett beteende som undergräver riksdagens möjligheter att följa upp och utvärdera regeringens arbete. På påpekanden som riksdagen tidigare gjort när det gäller utformning av resultatredovisning inom fisket har regeringen framfört att den avsåg att återkomma till riksdagen i årets budgetproposition. Man skulle då klargöra de frågor som togs upp i förra årets resultatuppföljning. Uppföljningsgruppen kan dock konstatera att av detta återfinns inget i propositionen. Det är en total nonchalans från regeringens sida. Uppföljningsgruppen konstaterar att tidigare resultatindikatorer inte är redovisade i årets budgetproposition. Som förklaring anges att riksdagen lämnat synpunkter på indikatorerna, varför regeringen har för avsikt att se över dem. När de ska ses över vet ingen. Att de som fanns togs bort innan de nya tillkommit kan endast bero på att regeringen vill försvåra uppföljningen. Sötvattenfiske och framtidsnäringarna vattenbruk och fisketurism omfattas över huvud taget inte av resultatredovisningen. Det är tre områden som har stor betydelse för en levande landsbygd. I de fall man redovisar något område har man en tendens att redovisa insatta medels åtgång i stället för vilka resultat som har uppnåtts. Det borde vara viktigare för regeringen att konstatera vilka resultat som nåddes med de insatta medlen än att konstatera att pengarna har gått åt och vara nöjd med det. Fru talman! Att man i avsaknad av indikatorer och andra målformuleringar ska stimulera till att skapa sådana för att få en effektiv och resultatinriktad budgethantering borde vara självklart för var och en. I stället föreslår regeringen att man upphäver målen för politikområdena. Som anförs i propositionen ska regeringens mål för utgiftsområdet i fortsättningen utryckas i en gemensam vision: Bruka utan att förbruka. Visionen har delats in i tre strategiska inriktningsmål som kommer att utgöra strukturer för regeringens redovisning och uppföljning: Ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet som präglas av öppenhet och mångfald, är en del. De gröna näringarna är miljö- och resurseffektiva och har en nyckelroll i Sveriges energiproduktion, är den andra. De gröna näringarna utmärks av omtanke, ansvarstagande och hög etik, är den tredje. Hur ska visionen för utgiftsområdet och de tre inriktningsmålen som har tagits fram av regeringen kunna följas upp och utvärderas? Det framgår inte heller vilka indikatorer som ska användas för att mäta och redovisa till exempel öppenhet, mångfald, omtanke och ansvarstagande. Det är av största vikt att frågan ställs hur utskottet även fortsättningsvis ska kunna fullfölja sitt uppdrag enligt riksdagsordningen och riksdagens riktlinjer. Fru talman! Att det är viktigt med indikatorer och mål är lätt att förstå. Som exempel kan nämnas några inom fisket där det oftast finns målsättningar antagna inom EU: Fisket ska bedrivas utifrån en ekologisk helhetssyn och utifrån forskarnas rådgivning. Enligt regeringens vision blir det: Bruka utan att förbruka. Ändå överfiskas 80 procent av EU:s fiskbestånd år efter år. Det påstås från den här talarstolen att vi är på rätt väg med fiskepolitiken. Det hade varit rimligt att man i propositionen fått reda på vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att hamna på en politik inom fisket som leder till bruka utan att förbruka. Ett annat exempel: Under 2007 överskreds inga fiskekvoter. Ändå ska det satsas mer på ökad kontroll. Frågan är varför. Vi håller oss ju inom givna ramar - eller? Tror vi på ett svartfiske i den svenska yrkeskåren som spräcker kvottaken? Ett område där vi satsar miljon efter miljon är skrotning av fartyg. Frågan är om vi skrotar rätt fartyg. Vi vill stimulera det kustnära fisket. Ändå är det detta som hela tiden drabbas av de största neddragningarna. Ska riksdagen, oavsett vilka som sitter i regeringsställning, kunna följa upp resultatet av besluten måste det finnas indikatorer och mätbara mål. Det måste också finnas en ambition från regeringen att redovisa resultat i budgetpropositionen och i skrivelser. (Applåder)

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 110 Eva Selin Lindgren (C)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut. Jag vill kort säga några ord om det som avhandlas under rubriken Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder. Jag hälsar med tillfredsställelse betänkandets inriktning mot förebyggande djurhälsokontroll och djursjukdatasystem med syftet att förebygga spridning av smittsamma djursjukdomar till både djur och människor och främja forskning och utveckling inom djurskyddsområdet. Det område som berörs är mycket stort. Det inrymmer många delområden och är angeläget för många av oss, alltifrån enskilda som värnar om sina husdjur och upprörs över att herrelösa djur far illa, till dem som oroas över att många av jordens hotade djurarter nu är föremål för smuggling och illegal handel och den spridning av nya sjukdomar som förs till oss via djur, vilket kan exemplifieras med fågelinfluensan. Varje år smugglas exotiska djur in i Sverige. Djuren göms ofta på sätt som innebär oerhörda lidanden för dem själva. Många djur dör redan under transporten. De som överlever är i behov av akut vård. Många hör till utrotningshotade arter som därmed blir ännu mer sårbara. I Sverige dumpas också varje år ett mycket stort antal katter, kaniner, burfåglar, ödlor, sköldpaddor etcetera av sina ägare. De allra flesta av dessa dumpade och herrelösa sällskapsdjur går en långsam och plågsam död till mötes. I allt högre takt utrotas vilda djur världen över. Sverige har undertecknat flera EU-direktiv och internationella konventioner som berör handel med hotade arter och skydd av vilda arter och deras miljöer. Det finns också regelverk som beskriver hur olika djurslag ska tas om hand i fångenskap. När brott sker mot regelverken eller när djur i övrigt far illa ska egentligen berörda myndigheter ingripa och ta djuren i beslag. Dessa djur måste sedan ges individuell professionell skötsel och eventuellt få vård av veterinär. Många tillslag mot smugglare och illegala djurhandlare utförs inte på grund av brist på förvaringsplatser och kunnig personal. I praktiken är det ibland oklart var ansvaret ligger och vem som ska utöva vården. Det finns därför ett stort behov av utbildning av myndighetsutövare liksom en central stödfunktion för polis, tull, räddningstjänst och allmänhet. Från samtliga kommer dagligen samtal om skadade djur som behöver professionell vård. Men problemen ska inte bara lösas när de väl uppstår. Genom att samordna kunskaper, forskning och hjälpinsatser kan man arbeta förebyggande. Därmed besparas djuren lidande, och hjälpinsatserna blir effektivare. I ljuset av detta är ändamålet i propositionen att bland annat finansiera djurskyddsfrämjande åtgärder, forskning och utveckling synnerligen angeläget. Av det som sagts framgår att detta komplexa område med förebyggande djurskydd och bekämpning av smittspridning kräver särskilda åtgärder. I en flerpartimotion har några av oss riksdagsledamöter motionerat om att staten ska ge stöd åt en organisation som kan åta sig detta viktiga arbete. Den organisationen har just bildats och benämns Animal Welfare Center. Den är kopplad till Universeum i Göteborg och till forskarsamhället med bland annat veterinärer, biologer och läkare som stödpersoner. Det finns också en plan, och det finns verksamhet som är knuten till andra delar av landet. Jag ska dock inte redogöra för detta här och nu. Däremot kan jag säga att om detta får stöd och kommer till stånd innebär det ett kunskapslyft för djurhälsovården i Sverige. Därför anser motionärerna och jag själv att just Animal Welfare Center är lämpat att göra de konkreta åtgärder som måste till för att förebygga spridning av de smittsamma djursjukdomarna och pröva nya metoder för djurskydd och god djurhållning. Vi ser därför fram emot att centret får en synlig roll inom djurhälsovården.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 111 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! I årets budgetproposition fortsätter regeringen sitt arbete med att stärka konkurrenskraften i svenskt jordbruk och att uppmuntra företagare på landsbygden. Regeringen satsar också på långsiktiga spelregler, minskad byråkrati, yrkesutbildade personer, utbyggd infrastruktur och bättre ekonomiska förutsättningar att anställa medarbetare. Företagen inom de areella näringarna har en stor utmaning vad gäller miljön och klimatet. Vi anser att nyttjandet av resurserna ska ske på ett miljömässigt hållbart sätt och med höga etiska krav. Skogens betydelse för vårt land, ekonomiskt såväl som ekologiskt, kan inte nog betonas. Om världens skogar sköttes som de svenska skulle detta på sikt ha en positiv effekt på den globala kolbalansen. Det visar nya beräkningar som bland annat gjorts med utgångspunkt i officiell statistik från FAO och IPCC. Att exportera svenskt skogsbruk är med andra ord klimatsmart. Fru talman! Vi har i vårt land stora möjligheter att ta fram hälsosamma livsmedel, tack vare vårt klimat, våra goda jordar och vårt rena vatten, men också tack vare vår stränga djurskyddslagstiftning, vilket vi har fått ta del av i tidigare inlägg. Detta ska vi värdesätta, ta vara på och marknadsföra. Näringen har länge efterfrågat en enhetlig strategi för livsmedelssektorn. Därför sjösattes förra året en livsmedelsstrategi för hela Sverige på 31 miljoner kronor. Denna satsning får nu en förstärkning i årets budget med 15 miljoner kronor. Pengarna fördelas på exportfrämjande åtgärder, innovation, logistiklösningar och också på mat med mervärden, som småskaligt, närodlat och ekologiskt. Att djurskyddskontrollen nu överförs till länsstyrelsen och likställs välkomnas av Folkpartiet. Vi måste vara noga med att säkerställa ett gott djurskydd och en tillfredsställande kontroll. Den tidigare undermåliga kontrollen som fanns i vissa kommuner kan inte accepteras. Regeringen inför dessutom ett djurförbudsregister och ett djurskyddskontrollregister samt satsar extra på bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar som salmonella och blåtunga. Vad gäller tidelag som har diskuterats alldeles speciellt den senaste tiden kommer regeringen att återkomma. Lagstiftningen på området måste vara kristallklar. Min förhoppning är också att Sverige i samband med ordförandeskapet i EU ska få möjlighet att flytta fram djurskyddspositionerna ytterligare. Fru talman! Den helt nyligen antagna hälsokontrollen, som vi också har fått synpunkter på här i dag, gav ett positivt resultat. Det var extra glädjande med tanke på de protektionistiska tongångar som kunde höras från EU:s medlemsländer några veckor före beslutet. Vi var några representanter från utskottet som tog del av dessa synpunkter. En eloge till jordbruksministern för ett bra genomfört arbete! Det visar än en gång hur viktigt det är att finnas med i förhandlingar, att ta vara på varje tillfälle till dialog och att alltid ha goda argument. Herr talman! Oppositionens budgetalternativ visar på en spretig bild från vänsterkartellen. Socialdemokraternas budgetförslag uppfattar jag som ett stöd för alliansens jordbrukspolitik, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet, inte helt oväntat, bjuder på ett antal olika förslag och varianter. Vänsterpartiet ökar med 97 miljoner, Miljöpartiet med 370 miljoner. Slutligen, herr talman, vill jag ta tillfället i akt och framföra min glädje över att regeringen i två viktiga dokument, Afrikaskrivelsen och Sveriges politik för global utveckling , lyft fram att utvecklingen inom jordbruket är av central betydelse för fattigdomsbekämpningen. Ett lands utveckling går via jordbruket. Ökade satsningar på jordbruk behövs därför framför allt i Afrika. Dessa tankar förs också fram i forskningspropositionen. Det krävs att WTO-förhandlingarna, precis som Erik A Eriksson var inne på, avslutas på ett för de fattiga utvecklingsländerna hedervärt sätt. Detta är en gemensam angelägenhet att arbeta för. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet. Nu får hela kammaren luta sig tillbaka och lyssna på Sven Gunnar Perssons sista anförande i denna kammare. Jag vill med detta också tacka Sven Gunnar för en god arbetsgemenskap i utskottet. Tack!

Sven Gunnar Persson (Kd)

Anf. 112 Sven Gunnar Persson (Kd)

Herr talman! Utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp har också utgjort styrgrupp för att ta fram en forskningsöversikt. Fiskpopulationer i svenska vatten - Hur påverkas de av fiske, övergödning och miljögifter? Därmed tror jag att vi befäster tätpositionen när det gäller kvalitetsarbetet bland riksdagens utskott. Det är i och för sig min enkla, amatörmässiga bedömning. Det är Helene Limén från utvärderings- och forskningsfunktionen på RUT och Lisa Almesjö från systemekologiska institutionen vid Stockholms universitet som står för rapporten. Det är ett oerhört bra underlag för den fortsatta debatten vad gäller fisket och fiskens livsmiljö. Det är en matnyttig publikation där många viktiga frågor benas ut. Jag tycker att utredarna är riktiga fenor på sitt ämnesområde. De har "abborrat" djupt i frågorna. Men nu "gälar" det för oss att ta till vara all den kunskapen och omsätta den i riktigt bra politik. Man pekar särskilt på att den viktigaste faktorn som påverkar situationen för fiskpopulationerna i Sveriges sjöar och havsområden är fisket. Man lyfter också fram andra omvärldsfaktorer som övergödningen, kemikalierna och giftiga ämnen. Rapporten rekommenderas verkligen till läsning och arbete framöver när ni ska behandla de här frågorna. Uppföljnings- och utvärderingsgruppens arbete med regeringens resultatredovisning på livsmedelsområdet har lyfts fram av flera talare. Det är en enhällig rapport som är ganska skarp och tydlig. Jag ska inte gå in särskilt mycket mer på den. Det behövs inte. Tiden har gått. Jag har förstått att departementet har uppfattat signalen. Man har också sagt att man vill ta upp en dialog med utskottet om målformuleringar och också om de påpekanden som vi gör om de brister som finns i resultatredovisningen och de svårigheter som finns när det gäller att faktiskt följa upp de insatser som görs. Det är oerhört viktigt att vi inte år efter år bara vidtar åtgärder och tillför pengar utan också orkar stanna upp, granska och följa upp de åtgärder som vidtas. Under den senaste mandatperioden har jag haft förmånen att ha en medarbetare i utskottet, min ersättare Irene Oskarsson, som har haft hand om jordbrukspolitiken. Jag vill ändå, eftersom jag jobbade med jordbrukspolitiken rätt mycket under förra mandatperioden, tacka alla de som har varit meddebattörer och medarbetare inom jordbruksfrågorna. Det är ett oerhört viktigt politikområde, som är underskattat. Mat, fullvärdiga och högkvalitativa livsmedel, är en grund för våra liv. Naturligtvis vill jag även tacka utskottsmedarbetarna på det här området och ledamöterna som jag har tampats med i arbetsgrupper och utredningar. Nu vill jag också, eftersom det är mitt allra sista anförande, ta tillfället i akt - det var otroligt trevligt att se talmannen och kammarsekreteraren på plats - och tacka för de här sex åren, det fantastiskt högkompetenta arbete som talmannen, medarbetarna och tjänstemännen, alltifrån all servicepersonal till stenografer och alla som är inblandade, för det otroligt fina arbete som ni gör och för den fina servicekänsla som ni möter oss ledamöter med. Stort tack för de här åren! Det har varit oerhört berikande för mig. Det är många varma och goa minnen som jag bär med mig in i framtiden. Tack så mycket! (Applåder)