Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utgiftsområde 24 Näringsliv

Betänkande 2002/03:NU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 december 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Utgiftsområde 24 Näringsliv(doc, 472 KB)
PDF
Bilaga: bet_200203_nu_1(pdf, 1 MB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2002/03:1 Utgiftsområde 24 Näringsliv

Beslut

Anslag inom näringslivsområdet (NU1)

Riksdagen godkände i huvudsak regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag inom näringslivsområdet för 2003. Riksdagen beslutade, med anledning av motionsförslag (s, v, mp), om en överflyttning av pengar mellan två anslag. Verket för innovationssystem har sedan år 2001 tilldelats medel om 10 miljoner kronor per år för miljöteknikutveckling under anslaget Forskning och utveckling. Nu ska de medlen i stället användas för en nationell satsning på miljödriven affärsutveckling under Nuteks anslag. Vidare uppmanade riksdagen regeringen att bl.a. gå igenom hela det regelverk som berör företagande. Detta med anledning av motionsförslag från de borgerliga partierna (m, fp, kd, c) och Miljöpartiet. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade sagt nej till en sådan genomgång. De ville i sitt förslag endast uppmana regeringen att skynda på arbetet med att förenkla reglerna för företag. Det skulle skett bl.a. genom att ett handlingsprogram, med inriktning på de befintliga regelverken, presenterades under år 2003. Slutligen upprepades ett tillkännagivandet från förra året. Regeringen uppmanades att utan ytterligare dröjsmål finna en lösning så att kravet på Patent- och registreringsverket (PRV) att kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som införs i aktiebolagsregistret kan slopas. Publiceringskravet är ineffektivt och kostnadskrävande.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till proposition 2002/03:1 punkterna 1-7 samt motionerna 2002/03:Fi230 yrkande 11, 2002/03:N1 yrkandena 1 och 3-5 samt 2002/03:N356 yrkande 1. Delvis bifall till proposition 2002/03:1 punkt 8 och till motionerna 2002/03:N1 yrkande 2, 2002/03:N2 yrkandena 5 och 6, 2002/03:N260 samt 2002/03:N356 yrkande 2. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Bifall till reservation 2 punkt 3 i övrigt biföll kammaren utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 40
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-11-19
Justering: 2002-12-05
Trycklov: 2002-12-11
Trycklov till Gotab och webb: 2003-12-17
Reservationer: 2
Betänkande 2002/03:NU1

Alla beredningar i utskottet

2002-11-19

Anslag inom näringslivsområdet (NU1)

Näringsutskottet föreslår att riksdagen i huvudsak godkänner regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag inom näringslivsområdet för 2003. Utskottet föreslår, med anledning av motionsförslag (s, v, mp), en överflyttning av pengar mellan två anslag. Verket för innovationssystem har sedan år 2001 tilldelats medel om 10 miljoner kronor per år för miljöteknikutveckling under anslaget Forskning och utveckling. Nu bör de medlen i stället användas för en nationell satsning på miljödriven affärsutveckling under Nuteks anslag. Vidare föreslås ett tillkännagivande med anledning av regeringens redogörelse för regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på små företag. Regeringen uppmanas att på olika sätt intensifiera regelförenklingsarbetet. Bl.a. bör regeringen under år 2003 presentera ett handlingsprogram som inriktas på de befintliga regelverken. I en reservation från de borgerliga partierna (m, fp, kd, c) och Miljöpartiet, vilka utgör en majoritet i riksdagen, föreslås ett tillkännagivande där regeringen uppmanas att bl.a. gå igenom hela regelverket, vilket Socialdemokraterna och Vänsterpartiet säger nej till. Slutligen föreslås att ett tillkännagivandet från förra året upprepas. Regeringen uppmanas att utan ytterligare dröjsmål finna en lösning så att kravet på Patent- och registreringsverket (PRV) att kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som införs i aktiebolagsregistret kan slopas. Publiceringskravet är ineffektivt och kostnadskrävande.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-12-18
Stillbild från Debatt om förslag 2002/03:NU1, Utgiftsområde 24 Näringsliv

Debatt om förslag 2002/03:NU1

Webb-tv: Utgiftsområde 24 Näringsliv

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Mikael Odenberg (M)
Anf. 70 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2. Äntligen! Äntligen kommer tomten till landets småföretagare med en ef- terlängtad klapp som kan leda till att livet blir lite enklare och lite mindre kostsamt för dem. Enklare regler för företagare och företagande - det har blivit ett mantra som vi från oppositionen har hamrat in. Det har också varit ett mantra för regeringen, som tillsatt en simplexgrupp och sagt sig vilja tillmötesgå Småfö- retagsdelegationens förslag om förändringar i regelverket. Mängder med stolta paroller har uttalats av tidigare ministrar som Björn Rosengren och Mona Sahlin. Resultatet har inte blivit lika storslaget. Det goda de ville, det gjorde de aldrig. Varför är ett enkelt regelverk så viktigt? För det första menar vi kristdemokrater att varje företagare ska ges största möjliga överblick över sin egen verksamhet. Vi är övertygade om att det gynnar ett gott och sunt företagande. Det möjliggör för företagaren att kunna göra rätt för sig i alla delar. Det är inte möjligt i dag. Det fordras frågor till revisorer och skattemyndighet för att man ska få veta vad som är rätt och vad som är fel. Ändå kan man få två olika svar av två olika tjänstemän på samma skatteförvaltning. Det är förödande för moralen att ha ett svårgenomträngligt regelverk. För det andra ska det inte kosta skjortan att administrera en verksamhet. De kostnaderna ska ned på ett minimum. I dag är kostnaden, som vi hörde förut härifrån talarstolen, 30 000 kr årligen per anställd i företag med färre än 20 anställda. Det är på tok för mycket. Herr talman! Efter de förhandlingsrundor som pågått i näringsutskottet finns det nu ett litet ord som framför allt är det som skiljer majoriteten från oppositionen, en utskottsminoritet som i kväll vid voteringen förväntas bli en kammarmajoritet. Ordet är "hela". Hela regelverket ska gås igenom. Här har Socialdemokraterna stretat emot. Hela regelverket blir ett alltför omfattande arbete, har man sagt. Men nu råkar det ju vara så att hela detta regelverk varje dag drabbar varje företagare. De har att hantera det varje dag. Då är det väl inte för myck- et begärt att regeringen under hela fyra år går igenom hela regelverket för att stryka bort och lägga samman. En rad kreativa förslag finns på området. Nu senast har flera organisationer gett förslag på hur redovisnings- och skatte- regler kan harmoniseras med varandra. I morgon är det bara att sätta i gång. Glöm inte 3:12-reglerna och F-skattsedelsprövningen! Jag förutsätter att regeringen, om vi nu får ett positivt beslut i kammaren i kväll, inte obstruerar mot beslut som går dem emot. Tyvärr har vi sett prov på det tidigare. Nej, nu gäller det att prioritera personalresurser till detta arbete. Nu gäller det att intensifiera Simplexgruppens arbete så att den inte bara tittar på den nya lagstiftningen utan också på den befintliga. Herr talman! Det känns bra att vi också får inge en anmälan till OECD om granskning. Det kan få vårt lands status när det gäller regelkrångel belyst i ett lite större perspektiv. Personligen känner jag mig också glad åt beslutet att myndigheter nu ska ha en limit, en tidsgräns inom vilken de lämnar svar. Färre frågeställare måste därmed leva i ett vakuum. Jag tror att det är viktigt för att skapa legitimitet åt det Myndighets-Sverige som vi har. En förtroendefull relation mellan myn- dighet och företagare kan inte utvecklas om företagaren åläggs att inge be- sked till skattemyndigheten inom en vecka och samme företagare sedan inte hör av skattemyndigheten på ett helt år. Herr talman! I går kom beskedet från Konjunkturinstitutet att man skriver ned sin tillväxtprognos med en historiskt stor siffra, en hel procentenhet. I sådana tider blir det av största vikt att bereda jorden för tillväxt. Eva Flyborg var i sitt anförande inne på att nyföretagandet är mycket lågt. Av 37 undersökta länder kommer Sverige först på 31:a plats. Regeringen har i budgetpropositionen satt målet 37 500 nya företag på ett år. Nu är inte det någon hisnande målsättning; det är egentligen bara 1 500 fler nya företag än vad som startades förra året. Nutek kritiserar också regeringen för detta och menar att det är för lite. 45 000 nya företag skulle behövas bara för att kom- pensera bortfallet av jobb inom stora företag, säger man. Regeringens låga målsättning när det gäller nyföretagande måste tolkas som en betygssättning på det egenproducerade tillväxtklimatet. Annat var det 1998 då Göran Persson lovade 100 000 nyföretagare. Ambitionerna har up- penbarligen dalat något sedan dess. Frågan är om Sverige har råd med Persson och Pagrotsky särskilt länge till. När nyföretagande och företagande dalar ökar arbetslösheten, och då minskar plånboksmöjligheterna för enskilda människor. Då minskar också servicen i form av vård, skola och omsorg. Sverige är redan nu fattigast i Norden. Hur långt ned ska vi? Herr talman! I morgon ska jag bege mig till Kista, till ett företag som be- finner sig i produktutvecklingsstadiet med en uppfinning som redan är en världssensation. Till och med NASA hänger i hasorna och vill köpa. Ändå har detta företag problem. Man får inte fram det riskkapital som är nödvän- digt för att sätta i gång produktionen. Industrifonden har sagt nej. Tillgången på riskkapital är just nu ett jätteproblem och en hämsko för nyföretagande och företagsutveckling. Vi har ett stort utbud av stöd till före- tag som rymmer allt från tidig såddfinansiering till investeringslån. Det är ett sådant virrvarr att ingen riktigt vet vem som ska göra vad eller när. Många gör samma sak samtidigt. Kristdemokraterna menar att vi bör införa ett riskkapitalavdrag för enskil- da på 100 000 kr. Det skulle underlätta att få loss riskkapital hos privata fi- nansiärer. Dessa människor satsar i dag inte sitt riskkapital i aktier, men de ges inte heller möjlighet att satsa det i bra former i svenskt företagande, i svenskt näringsliv. Vi vill tillskapa den möjligheten. Kristdemokraterna menar också att vissa statliga medel bör kanaliseras di- rekt till regionala och lokala aktörer som ett regionalt innovations- och pro- duktionsutvecklingsstöd. Vi bör pröva olika vägar för förmedlande av de statliga satsningarna. Myndigheter är inte alltid den optimala vägen. IUC-bolagen är regionalt ägda och regionalt förankrade. De ska bedriva uppsökande verksamhet, hjälpa till med produktutveckling och genomföra avknoppningar, det vill säga de kan följa en innovatör från idé till företag, från ax till limpa. IUC blir någon att hålla i handen hela vägen genom träsket av bidrag och institutioner. Det finns många goda idéer i det här landet som aldrig har realiserats. Med en långsiktig satsning på IUC-bolagen skulle mer vara möjligt. Kristdemokraterna anslår 30 miljoner kronor till denna verk- samhet. Vi noterar att Ulf Lönnkvists utredning om regional tillväxt vill gå samma väg och tilltro de regionala aktörerna mer självständiga och långsikti- ga medel. Herr talman! De närmaste tio åren kommer 200 000 av Sveriges företaga- re att gå i pension. Flertalet av dessa leder familjeföretag, som fortfarande är och hoppas jag ska förbli den dominerande ägarformen i Sverige. Den här ägarformen minskar dock, och det är alarmerande. Familjeföretagens ägande är ofta långsiktigt och uthålligt, också i lågkonjunktur. Det står i motsats till den kvartalskapitalism som i dag växer i Sverige. En ny Sifoundersökning visar att sex av tio svenskar helst vill arbeta i ett familjeföretag, helst ett ägarlett sådant. Regering och riksdag måste ge förut- sättningarna för fortsatt fåmansägande. Därför brinner det i knutarna när det gäller att förändra arvs- och gåvoreglerna. Kristdemokraterna föreslår ett avskaffande av arvsskatten på bundet kapital. En ny generation ska kunna ta över ett företag utan att börja med en tung nypåtagen skuldbörda. Herr talman! Det är mycket mer än regelförenkling som tomten borde ha med i säcken till landets företagare. Vi kristdemokrater har massor med bra klappar i vår säck. Vi lånar gärna ut dem till regeringen om de garanterat delas vidare till den yrkeskategori som har Sveriges framtid i sin hand.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 71 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till de båda reservationerna 1 och 2 i det här betänkandet. I motsvarande debatt för ett år sedan konstaterade min partikollega Åke Sandström att vi i Sverige har ungefär 75 myndigheter som samlar in upp- gifter från företagen. Tillsammans har de 1 150 olika blankettyper och såg år 2000 till att få in 73 miljoner ifyllda blanketter. Det är ganska talande siffror, egentligen ganska horribla siffror. Vad har då hänt under det gångna året? Svaret är tyvärr: Egentligen inte någonting alls. Byråkratin har inte minskat sedan förra årets debatt. Det kom- plicerade regelverket är fortfarande en tung börda för landets företagare, särskilt för småföretagarna, som måste sköta pappersarbetet själva, som inte har anställda som sköter detta. Krånglet är tidskrävande och dyrt. Som vi hörde förut beräknas kostna- derna för de minsta företagen uppgå till 30 000 kr per anställd. Det är pengar som i varje fall till stor del skulle kunna användas på ett mer konstruktivt och effektivt sätt. I det betänkande som vi nu behandlar kan vi läsa att under 2001 och fram till augusti i år har den så kallade Simplexgruppen lyckats få till stånd ett tjugotal omprövningar och modifieringar av nya och ändrade förslag som har lagts fram av regeringen. Det är säkert utmärkta ändringar och modifieringar som man har åstadkommit, men ingenting har ju gjorts åt det existerande regelverket. Det måste ses som ett misslyckande för regeringspolitiken. Fortfarande måste företagarna slita med ett på många sätt djungelartat re- gelverk. Som framgår av betänkandet beräknas företagens kostnader för att administrera lagar, regler och föreskrifter uppgå till minst 50 miljarder kronor varje år. Samhällsekonomiskt är kostnaderna långt större än så eftersom re- gelverket upplevs som krångligt och betungande och därmed utgör ett hinder för att befintliga företag ska utvecklas och nyanställa och för att nya företag ska startas. Det utgör helt enkelt ett hinder för tillväxt. Den här situationen är allvarlig. Visst krävs det tydliga regler för företa- gande. Men när regelverket växer över huvudet på entreprenörerna får det en tillväxtdämpande effekt. Då tjänar inte reglerna längre samhällsnyttan. Mot den här bakgrunden är de krav som de fem partierna i näringsutskot- tet ställer på att det äntligen måste hända någonting högst befogade. Tiden går, och det borde vara på tiden att hela det regelverk som berör företagande gås igenom så att onödiga och krångliga regler kan tas bort och de regler som behöver vara kvar göras så enkla som möjligt. Det har vi möjlighet att rösta för i kammaren i eftermiddag. Från Centerpartiets sida har vi satt upp ett mål. Det är att det aktuella re- gelverket ska kunna bantas med 25 % fram till år 2006. Men det kräver na- turligtvis åtgärder och att arbetet sätts i gång. De stora exportföretagen i Sverige har haft och har goda förutsättningar. Men villkoren för småföretagen behöver förbättras så att de lättare kan växa och utvecklas. Krångel och regler ska inte som i dag vara ett hinder för före- tagsamma människor att pröva hållkraften i de affärsidéer de har. Sverige har många uppfinnare men trots detta startas förhållandevis få företag. Om man räknar antalet patent i förhållande till folkmängden är uppfinningsrikedomen stor, men samtidigt minskar nyföretagandet. Det är nu på en mycket låg nivå. Trots detta finns det undersökningar som visar att hela 60 % av de unga kan tänka sig att starta ett eget företag. Då måste det vara något fel på före- tagsklimatet. Detta klimat är i behov av en kraftig förbättring. Det vackra talet om vår tids hjältar, som Mona Sahlin en gång uttryckte saken, måste visa sig också i verkligheten. Det finns faktiskt inga skäl för att Sverige ska vara sämre på entreprenörskap än våra nordiska grannländer. Från Centerpartiets sida tror vi att 300 000 nya jobb skulle kunna skapas de närmaste åren i småföretag eller hos de nya entreprenörer som hoppas kunna sätta sina idéer i verket. Målet bör enligt vår uppfattning vara att anta- let nystartade företag ska öka med 20 % fram till år 2006. Ska detta bli möj- ligt krävs det en rad åtgärder för att underlätta både för befintliga företagare och för dem som vill starta någon form av verksamhet. En företagare måste ges bättre möjlighet att utveckla sina företag i stället för att kämpa med by- råkratiskt krångel och hindrande skatter. I sammanhanget kan det också vara värt att påpeka att en positiv politik för småföretagen också i sig är god regionalpolitik. Av de 12 000 företag som finns i mitt hemlän Jämtland är 9 000 egenföretagare utan anställda. Om bara en del av dessa skulle våga ta steget och anställa medarbetare skulle det inne- bära en kraftig förstärkning av arbetsmarknaden och sätta fart på tillväxt och utveckling. En god service från myndigheterna är av stor betydelse för småföretagar- na. Myndigheterna bör bli mer serviceinriktade och uppträda som ett slags lots för företagen. Jag ska här nämna några av de förslag som vi anser viktiga för att få fart på företagandet och därmed tillväxt och utveckling i alla delar av vårt land. Redan i grundskolan är det viktigt att uppmuntra till entreprenörskap. Så sker på en del håll i landet, bland annat i min hemkommun Krokom i Jämt- land. I Trångsvikens skola är entreprenörskap sedan flera år tillbaka en inte- grerad del av undervisningen, med mycket goda resultat. Trångsviken är för övrigt ett slags miniatyr av Gnosjö med 50 företag på 600 invånare. Nu tar andra skolor i kommunen och länet efter det här goda exemplet. Jag tror att det är dags för att skolan i hela landet uppmuntrar entreprenörskap. Det är en långsiktig satsning. Alltför länge har småföretagare diskriminerats när det gäller skattelag- stiftning och när det gäller trygghetssystemen. Det är dags att utreda hur likvärdiga regler ska kunna införas i socialförsäkringarna för företagare såväl som för anställda. Trygga företagare kan åstadkomma mer och våga satsa mer. En väl fungerande infrastruktur i form av vägar, järnvägar, flyg och bred- band är av avgörande betydelse för att företagen ska kunna utvecklas. Det handlar också om att förbättra samverkan mellan högskola och universitet, näringsliv och det omgivande samhället. Inte minst gäller det att stimulera innovationer och ta till vara och kommersialisera de uppfinningar och upp- täckter som görs. I dag beskattar vi arbete högt i Sverige. En väg att gå för att lätta denna börda är att sänka arbetsgivaravgifterna, vilket skulle göra fler affärsidéer lönsamma. Det är kanske genom generellt sänkta arbetsgivaravgifter, men personligen skulle jag gärna lyfta in möjligheten till en geografisk differentie- ring av arbetsgivaravgifterna - som i Norge. Att få fram kapital för att utveckla sitt företag är inte sällan ett stort pro- blem - som vi hörde här tidigare. Här har såväl staten som bankerna ett stort ansvar att åstadkomma en förändring. Från Centerpartiets sida menar vi att staten bör underlätta för den enskilde entreprenören att själv kunna ta fram ett startkapital, en grundplåt, för att kunna förverkliga sin affärsidé i ett eget företag. Därför vill vi införa ett starta-eget-sparande där löntagare skattefritt kan spara för att kunna förverkliga sin företagardröm. I Sverige har vi en stor potential av kvinnliga företagare. Det är hög tid att ge dem möjlighet att förverkliga sina affärsidéer. I en internationell jämförel- se är det få företag som startas av kvinnor i Sverige, trots att vårt land ibland brukar framställas som en världsmästare i jämställdhet. Här finns mycket att göra. Vårt land har en god och förhållandevis stabil grund som välfärdsland, men ett välfärdsbygge kan snabbt drivas ned genom en felaktig och halv- hjärtad politik. Vi får inte glömma att växtkraften i första hand kommer un- derifrån, från små och medelstora företag. Därför har vi inte råd att fortsätta att ha ett krångligt regelverk som kväver både idéer och företagarlust. Det är hög tid att ge småföretagen, både befintliga och nytillkommande, bättre för- utsättningar att växa och utvecklas i alla delar av Sverige. Sker det finns det anledning att vara optimistisk inför framtiden.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 72 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Ett ökat företagande är av mycket stor betydelse för en håll- bar utveckling och för nya jobb i Sverige. Tyngdpunkten i näringspolitiken är att skapa goda förutsättningar och incitament för att starta företag och för att driva redan etablerade företag. Det är mycket som behövs för att vi ska få en bra företagspolitik i Sverige. Det behövs bra kompetensförsörjning på alla plan, möjligheter till ökad förädling och möjligheter att ta hand om innova- tioner. Kunskapsutveckling och innovativ verksamhet, i kombination med entreprenörskap, är av avgörande betydelse för hur det ska gå för ansträng- ningarna att säkra Sveriges framtida konkurrenskraft. Jag vill nu gärna trycka på vikten av kapitalförsörjning till företag. Det är många bra, nya idéer som inte kan utvecklas på grund av att företagen inte kan få tag i kapital eller att de stoppas på vägen för att detta inte fungerar. Det är allvarligt, och det måste göras något åt detta. Det här är allvarligt ur glesbygdens synvinkel. Där är problemen stora. Ett företag i glesbygden som har samma förutsättningar som ett företag närmare befolkningscentrum har inte alls samma möjlighet att utvecklas och har inte alls samma möjligheter att få kapital för att få i gång nya idéer. Det är allvar- ligt för den regionala utvecklingen. Detsamma gäller alla företag, men det är allra mest bekymmersamt för företagen i glesbygden och för de nya miljöfö- retagen. Här måste någonting göras för att säkra att dessa företag får möjlig- het att utvecklas. Vi har diskuterat mycket regelförenklingar för småföretag. Det är ett otroligt viktigt område. Som har nämnts tidigare är kostnaden för de minsta företagen för att hantera regelverket väldigt hög - 30 000 kr per anställd och år för företag med upp till 20 anställda. Det är en hög summa. Den kostnaden minskar när företagen blir större. Det är en orättvisa gentemot de små företa- gen. Om det är alltför krångligt att starta och driva företag blir effekten färre företag. Småföretag tillväxer inte i den utsträckning som vore önskvärt om byråkratin är för svår. Ändå måste vi vara överens om att det är viktigt att det finns regler som ger ett vettigt företagande, till exempel miljöregler. Man får inte dra ned på kraven, men däremot måste man göra reglerna enkla att hante- ra. Miljöpartiet har tillsammans med de borgerliga partierna kommit överens om att påskynda förenklingen av regelverken. Vi har diskuterat detta mycket länge. Vi har sett att regeringen har haft ambitioner i denna fråga, men det har inte gått tillräckligt fort. Vi tycker inte att frågan har prioriterats tillräck- ligt mycket. Nu vill vi trampa gasen i botten. Det måste ske någonting, det vill säga hela regelverket ska gås igenom under mandatperioden. Det är egentligen den stora skillnaden mellan regeringens förslag och det förslag som vi nu lägger fram tillsammans med borgarna. Det här är inte ett orimligt mål. Det här måste ske. Det är lika bra att sätta i gång snabbt och få det gjort. Vi bör få mätmetoder så att vi kan se hur Sverige klarar sig i jämförelse med andra länder i Europa och runtomkring oss. Därför vill vi att OECD får granska oss och påskynda utvecklingen av mätmetoder. I och med att vi går ihop med borgarna hoppas vi att ska vi få en majoritet och att arbetet ska få en mycket högre prioritet än tidigare. Det är också viktigt att det inte får ta för lång tid att få svar från myndig- heter till företag som har ställt frågor eller som har ärenden liggande. Det stoppar upp och krånglar till det för företagen. Jag är glad att vi i det här betänkandet har fått igenom en viktig sak, även om stora svårigheter fortfarande kvarstår för miljöutveckling genom att före- tagen till exempel inte har kapital för utveckling. Vi har fått igenom en början till något som vi kallar för miljödriven näringslivsutveckling. Miljödriven näringslivsutveckling har miljösituationen som utgångspunkt för nya lös- ningar och affärskoncept. Här har OECD pekat ut att det är väldigt stora tillväxtmöjligheter i den sektorn. Trenden är positiv, och det är ingen avmatt- ning. De största marknaderna är Norden och Västeuropa, men framtidsmark- naderna ligger i hela världen. Vi har fått till en satsning på att få i gång en kraftsamling för miljödriven näringslivsutveckling. Det är vi glada för. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 72 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Ett ökat företagande är av mycket stor betydelse för en håll- bar utveckling och för nya jobb i Sverige. Tyngdpunkten i näringspolitiken är att skapa goda förutsättningar och incitament för att starta företag och för att driva redan etablerade företag. Det är mycket som behövs för att vi ska få en bra företagspolitik i Sverige. Det behövs bra kompetensförsörjning på alla plan, möjligheter till ökad förädling och möjligheter att ta hand om innova- tioner. Kunskapsutveckling och innovativ verksamhet, i kombination med entreprenörskap, är av avgörande betydelse för hur det ska gå för ansträng- ningarna att säkra Sveriges framtida konkurrenskraft. Jag vill nu gärna trycka på vikten av kapitalförsörjning till företag. Det är många bra, nya idéer som inte kan utvecklas på grund av att företagen inte kan få tag i kapital eller att de stoppas på vägen för att detta inte fungerar. Det är allvarligt, och det måste göras något åt detta. Det här är allvarligt ur glesbygdens synvinkel. Där är problemen stora. Ett företag i glesbygden som har samma förutsättningar som ett företag närmare befolkningscentrum har inte alls samma möjlighet att utvecklas och har inte alls samma möjligheter att få kapital för att få i gång nya idéer. Det är allvar- ligt för den regionala utvecklingen. Detsamma gäller alla företag, men det är allra mest bekymmersamt för företagen i glesbygden och för de nya miljöfö- retagen. Här måste någonting göras för att säkra att dessa företag får möjlig- het att utvecklas. Vi har diskuterat mycket regelförenklingar för småföretag. Det är ett otroligt viktigt område. Som har nämnts tidigare är kostnaden för de minsta företagen för att hantera regelverket väldigt hög - 30 000 kr per anställd och år för företag med upp till 20 anställda. Det är en hög summa. Den kostnaden minskar när företagen blir större. Det är en orättvisa gentemot de små företa- gen. Om det är alltför krångligt att starta och driva företag blir effekten färre företag. Småföretag tillväxer inte i den utsträckning som vore önskvärt om byråkratin är för svår. Ändå måste vi vara överens om att det är viktigt att det finns regler som ger ett vettigt företagande, till exempel miljöregler. Man får inte dra ned på kraven, men däremot måste man göra reglerna enkla att hante- ra. Miljöpartiet har tillsammans med de borgerliga partierna kommit överens om att påskynda förenklingen av regelverken. Vi har diskuterat detta mycket länge. Vi har sett att regeringen har haft ambitioner i denna fråga, men det har inte gått tillräckligt fort. Vi tycker inte att frågan har prioriterats tillräck- ligt mycket. Nu vill vi trampa gasen i botten. Det måste ske någonting, det vill säga hela regelverket ska gås igenom under mandatperioden. Det är egentligen den stora skillnaden mellan regeringens förslag och det förslag som vi nu lägger fram tillsammans med borgarna. Det här är inte ett orimligt mål. Det här måste ske. Det är lika bra att sätta i gång snabbt och få det gjort. Vi bör få mätmetoder så att vi kan se hur Sverige klarar sig i jämförelse med andra länder i Europa och runtomkring oss. Därför vill vi att OECD får granska oss och påskynda utvecklingen av mätmetoder. I och med att vi går ihop med borgarna hoppas vi att ska vi få en majoritet och att arbetet ska få en mycket högre prioritet än tidigare. Det är också viktigt att det inte får ta för lång tid att få svar från myndig- heter till företag som har ställt frågor eller som har ärenden liggande. Det stoppar upp och krånglar till det för företagen. Jag är glad att vi i det här betänkandet har fått igenom en viktig sak, även om stora svårigheter fortfarande kvarstår för miljöutveckling genom att före- tagen till exempel inte har kapital för utveckling. Vi har fått igenom en början till något som vi kallar för miljödriven näringslivsutveckling. Miljödriven näringslivsutveckling har miljösituationen som utgångspunkt för nya lös- ningar och affärskoncept. Här har OECD pekat ut att det är väldigt stora tillväxtmöjligheter i den sektorn. Trenden är positiv, och det är ingen avmatt- ning. De största marknaderna är Norden och Västeuropa, men framtidsmark- naderna ligger i hela världen. Vi har fått till en satsning på att få i gång en kraftsamling för miljödriven näringslivsutveckling. Det är vi glada för. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Håkan Larsson (C)
Anf. 73 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Sverige är ett rikt land med stora möjligheter. Medvetna satsningar har gjorts på kunskap och de många människornas kreativitet och arbetslust, som har gjort Sverige till en ledande forsknings- och IT-nation med hög sysselsättning och många framgångsrika företag. Välfärden är väl utbyggd, och den gemensamma ekonomin är stark. Vi får självklart inte slå oss till ro med detta. I den alltmer hårdnande internationella konkurrensen måste vi hela tiden vässa våra vapen. Näringspolitiken är här en viktig faktor för att främja tillväxt och syssel- sättning. Men jag vill betona att det bara är en del. Det handlar också om väl fungerande infrastruktur, om forskning och utveckling, om arbetsmarknads- politik och om en väl fungerande lönebildning. Den svenska samhällsmodellen med satsning på både utbildning och soci- al utjämning har bidragit till att Sverige har växt sig starkt. Regionala hög- skolor har inneburit att människor fått en närhet till utbildning. Generösa skatteregler har gjort det möjligt för det stora flertalet att ha en dator, vilket förutom att öka vårt kunnande också stärkt IT-industrin. En framstående hälso- och sjukvård som fördelas efter behov har innebu- rit en trygghet hos människorna på samma gång som den gjort Sverige ledan- de inom medicinteknik. Arbetsmiljöregler har inneburit att människorna skyddats från många faror men också att Sverige blivit världsledande på hörselskydd. Starka miljöregler har inneburit framstående företag inom mil- jöteknik. Självfallet är det så! Det hela hänger ihop. Tillväxt ger sysselsättning och välfärd om den fördelas rätt. Om vi tar vara på de många människornas kun- nande och engagemang får vi också ökad rättvisa och ökad tillväxt. Om män- niskor känner sig trygga innebär det en minskad rädsla för förändringar. En bra arbetslöshetsförsäkring gör människor mindre rädda om det oundvikliga inträffar. Arbetsmarknadsutbildningar har gjort det möjligt för människor att omskola sig. Detta har lett till att vi vågat driva på den viktiga omstrukture- ringen av näringslivet när gamla förutsättningar inte längre funnits. Vi har också världens mest teknikvänliga fackföreningsrörelse. Herr talman! Det svenska näringsklimatet står sig relativt väl gentemot andra länder i vår omvärld. Vi har starka basnäringar, som papper, trä, stål och verkstadsproduktion, men också nya områden, som mobila IT-tjänster, bioteknik, medicin och underhållning. Bland de största tillgångarna i det svenska näringsklimatet är den svenska arbetskraftens höga utbildningsnivå. Kunskapslyft och kommunal vuxenut- bildning har här varit viktiga redskap, som borgerligheten hela tiden varit emot. Vi går nu vidare genom att införa en allmän förskola för fyra- och femåringar. Det är också oerhört viktigt för Sveriges utveckling. Ett flertal undersökningar visar att näringsklimatet är bra i Sverige. Jag ska ta några exempel. Hög kunskapsnivå i produktionen är en av de viktigaste frågorna för att ett land ska vara attraktivt för företagande. Enligt en benchmarking-rapport från OECD visar Sverige många tecken på att kanske vara världens främsta kunskapsbaserade ekonomi. Sverige är till exempel det land som enligt rapp- orten satsar mest på forskning, högre utbildning och investeringar i datorpro- gram mätt som andel av BNP. På den årliga rankinglistan från World Economic Forum, som väl inte precis kan beskyllas för att tillhöra socialdemokratins stora stödtrupper, får Sverige höga placeringar. I en jämförelse mellan 80 länder rankas Sverige som nummer 6 i aktuell konkurrenskraft och klättrar på ett år upp från plats nummer 9 till femte plats när det gäller långsiktig tillväxtkraft. Financial Times pekade förra året ut Sverige tillsammans med Schweiz som de två länderna med den bästa framtiden av alla i den industriella hög- teknologin. Herr talman! Det gäller att fortsätta att utveckla och stärka Sveriges posi- tioner i en alltmer konkurrensutsatt värld. Ska vi kunna behålla vårt försprång behövs mer av samarbete och förnuft. Detta är inte minst viktigt när vi befin- ner oss i en internationell lågkonjunktur, där Sverige som ett litet, öppet och exportberoende land självklart påverkas oerhört starkt. Vi ska inte konkurrera med låga löner och dålig arbetsmiljö, utan med kunskap och kompetens. Det är därför oerhört glädjande att det tas många initiativ till att utveckla Sverige. För att nämna ett, går företagsledare och fackföreningar nu samman för att skapa en ny allians för att få fram långsiktiga och produktiva inve- steringar i Sverige. Det är ingen kvartalskapitalism för att tjäna snabba peng- ar, inga hot om utflyttningar, utan konstruktivt samarbete mellan arbetsgiva- re, arbetstagare och fackföreningar. Det var så vi en gång växte oss starka i Sverige, och det är så vi ska fortsätta. Vi måste få fler nya företag, framför allt nya småföretag, som några har talat om tidigare. Här kan samhället bidra på många olika sätt. Det handlar om teknikspridning, kompetensutveckling och innovationsfrämjande åtgär- der. Andra viktiga faktorer är sunda konkurrensvillkor, minskad regelbörda, god tillgång till kapital, information och rådgivning samt självfallet också en bra myndighetsservice. Jag ska här redovisa några av de åtgärder som den budget vi behandlar kommer att innebära. Design av varor och tjänster får en allt större betydelse för företagens till- växt. Vi avsätter därför 20 miljoner för att stärka design som ett medel för näringslivsutveckling. Under perioden 2002-2004 avsätts 42 miljoner för att underlätta för kvin- nor och invandrare att starta och driva företag. Stödet till kooperativt företa- gande ökar också. Nyligen har regeringen fattat beslut om ett nationellt entreprenörskaps- program med särskild inriktning mot ungdomar. Den statliga kapitalförsörjningen kommer i större utsträckning att riktas till de tidiga utvecklingsfaserna i nya tillväxtinriktade företag. Vinnova kommer att få ytterligare 30 miljoner för uppbyggnad av ett na- tionellt inkubatorprogram. Regeringen har också tagit initiativ till en process med näringsliv, arbets- marknadens parter, universitet och högskola för att diskutera och formulera en offensiv innovationsstrategi. Syftet är att kunskap från universitet och högskola, näringsliv och den offentliga sektorn i allt större utsträckning ska omsättas i nyföretagande och hållbar tillväxt. Till detta vill jag framhålla IUC:s fortsatta verksamhet, de regionala till- växtavtalen och nedsättningen av sociala avgifter i stödområde A, för att bara nämna några. Den stora bataljen på det här området i dag verkar bli regelförenklingsar- betet. Regelförenklingsarbetet har gjort stora framsteg och pågår kontinuer- ligt. Arbetet med att förenkla befintliga regler har prioriterats, och gransk- ningen av nya regler fortsätter. En OECD-undersökning pekar på att Sverige ligger strax under genom- snittet vad gäller företagens regelkostnad per sysselsatt. Sverige hamnar ock- så under genomsnittet när den totala regelkostnaden för företag ställs i för- hållande till bruttonationalprodukten. Det här hindrar inte att vi hela tiden måste gå vidare för att vi är ett litet, exportberoende land. Vi har kommit en bra bit på vägen, men vi ska nu öka farten och hålla linjen framåt så rak som möjligt. Arbetet med att minska den administrativa bördan för småföretagen har ett brett upplägg, som innehåller förenklingar av internationella och natio- nella regler, färre och enklare blanketter och uppgifter från företag, bättre service och tillgänglighet hos myndigheterna, effektivare administration inom och mellan myndigheter och - så långt bara kreativiteten räcker - IT- lösningar som förenklar tillvaron för små företag. Ett problem har varit att det inte har funnits någon tillräckligt bra metod för att kunna mäta den administrativa bördan. Regeringen har därför gett ITPS i uppdrag att i samarbete med näringslivet hitta en metod, klar att an- vända under 2003. Därefter ska ett mål för regelförenklingsarbetet preciseras samtidigt som ett samlat handlingsprogram visar hur målet med ett mindre byråkratiskt näringsliv uppnås. En del regler måste finnas kvar. Det måste hela tiden göras en avvägning mellan syftet med regeln och nyttan med en förenkling. Det finns många regler som värnar djur, natur och människor. Under knappt ett år har Simplex genomfört 78 konsekvensanalyser, vilket har lett till att ett tjugotal förslag omprövats eller modifierats. Förenklingen av befintliga regler är nu den stora utmaningen. För att förenklingsarbetet ska bli mer effektivt måste respektive departe- ment och myndighet ges ett ännu tydligare ansvar, som regeringen också tar upp i sin skrivelse. EU-medlemskapet har lett till ökad reglering, som på olika sätt drabbar företagen. Sverige har under ordförandeskapet starkt drivit på för att få ett bättre regelförenklingsarbete. Jag ska nämna några andra saker. Företagarguiden är en webbplats för företagare med all myndighetsinfor- mation. Statskontoret jobbar med 24-timmarsmyndigheter. Det är också nå- gonting som kommer att förbättra och redan har förbättrat för småföretagen. De nyss uppräknade satsningarna är ett axplock av alla de åtgärder som nu görs. Detta tillsammans med den övriga ekonomiska politiken kommer att skapa goda förutsättningar för tillväxt men också för rättvisa. Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet och av- slag på motionerna.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 74 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Jag börjar med att notera att Marie Granlund står för den syn som socialdemokrater så ofta framför när det gäller barn. Att Marie Granlund i dag väljer att ta upp allmän förskola för fyra- och femåringar i ett närings- politiskt anförande är som vanligt ett uttryck för att barnen i Socialdemokra- ternas värld framför allt utgör ett hinder för förvärvsarbete. Jag vill bara säga att jag inte delar den synen. Sedan har jag två frågor till Marie Granlund. Den första anknyter till den utredning som både Eva Flyborg och jag re- laterade till. Det är en internationell undersökning som har visat att Sverige befinner sig på 31:a plats bland 37 undersökta länder - och det här har skett via intervjuer. Nu har regeringen satt upp ett mål om 37 500 nya företag. Vad bedömer Marie Granlund, utifrån den målsättningen, att detta ger resultatmässigt om, låt oss säga, två år när det gäller placering? Hur kommer det att påverka Sve- riges position i den här ligan? I den här doktrinen om 37 500 nya företag ligger det ju också en ambition och en målsättning som rymmer företagar- klimatet i stort. Så hur kommer det att påverka. Min andra fråga hämtar jag från Göran Skytte som i Svenska Dagbladet har förklarat varför regeringen inte vidtar åtgärder mot den svarta marknaden. Han säger så här: Svartjobb är en ekonomisk och mental livlina för en växan- de del av befolkningen, varav många sannolikt röstar socialdemokratiskt. Min fråga till Marie Granlund handlar om den svarta sektorn, som undanhål- ler i storleksordningen 40 miljarder kronor. Det är skattepengar som går för- lorade. Hur ser batteriet av åtgärder ut för att man ska komma till rätta med den svarta sektorn?
Marie Granlund (S)
Anf. 75 Marie Granlund (S)
Herr talman! Jag skulle först vilja svara på Maria Larssons första fråga. Det handlar om utbildning. Vi tycker att utbildning och bildning är väldigt viktigt. Därför har vi satsat oerhört mycket och kommer att satsa mycket på det. Allmän förskola för fyra- och femåringar är inte till för att föräldrar ska kunna arbeta. Det är möjligtvis en följd. Satsningen görs för att vi tycker att det är oerhört viktigt att barn får tillgång till denna kunskap. Det är så vi tror att man måste satsa för att individer ska kunna utvecklas och för att också Sverige på det sättet ska bli rikt. Vi tycker, som sagt, att det är en väldigt viktig satsning. Jag skulle vilja ställa en fråga till Maria Larsson. Jag har läst i tidningsar- tiklar och sett pressmeddelanden där det står - och du sade det själv i ditt tal - att nu kommer allting att förändras för småföretagen. Regelförenklingsar- betet kommer att påskyndas och så vidare. Jag skulle vilja fråga vad det är i det som antagligen kommer att bli ett tillkännagivande till regeringen som är så dramatiskt. Regeringen har ju själv tagit upp de flesta av de saker som ni driver igenom i den skrivelse som är lämnad till riksdagen. Det finns några skillnader. Man har sagt att man "bör" lämna in en ansö- kan till OECD under innevarande år. Ni säger att man "ska" göra det. Ni säger att det ska tas fram ett kvantitativt mål. Regeringen säger att vi först måste få fram mätmetoder och att vi ska ta fram ett handlingsprogram. Vad är den stora skillnaden mer än det som Maria Larsson har tagit upp, att hela regelverket ska granskas? Detta kommer att låsa upp oerhört många människor. Vi ska titta på mil- jöbalken. Vi ska titta på arbetsrätten. Vi ska titta på livsmedelstillsynen. Är detta produktivt? Är inte detta bara ett sätt att driva plakatpolitik i stället för sakpolitik som inte kommer att förändra någonting i grunden?
Maria Larsson (Kd)
Anf. 76 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Jag fick inte svar på någon av de två frågor jag ställde. Det var inte ens i närheten. Jag förmodar att Marie Granlund återkommer i sitt nästa inlägg. Annars är det ett svaghetstecken, tycker jag. Min retoriska fråga när det gäller barnen blir naturligtvis: Anser Marie Granlund att kunskap kan förmedlas någon annanstans än i förskolan? Är föräldrar kompetenta att också förmedla kunskap? Kan det ske kunskapsin- hämtande inom hemmets väggar? Det är min fråga tillbaka. Sedan blir jag orolig när jag hör Marie Granlund som inte har förstått vad det här uppdraget, som riksdagen förhoppningsvis kommer att ge till reger- ingen, innebär. Det är precis det vi efterlyser, eftersom det har lyst med sin frånvaro tidigare, en genomgång av hela regelverket. Ambitionsnivån har ibland funnits just när man talar från regeringens sida, men handlingen har uteblivit. Sedan har naturligtvis våra krav till viss del tillmötesgåtts på utskottsnivå. Det fanns ingenting i regeringens proposition om att man skulle gå till OECD och begära en granskning. Det har skett förhandlingar - naturligtvis för att Socialdemokraterna inte vill tappa ansiktet i kammaren - och det är ju bra. Så långt är vi med. Så långt är vi överens. Men Marie Granlund ser i dag inte skillnaden mellan det vi begär och det Socialdemokraterna lägger fram. Det gör mig orolig. Det kvantitativa målet ska nu sättas upp av regeringen, och det diskuteras förhoppningsvis också av fler partier. Det är ert uppdrag. Den exakta mål- sättningen är upp till er, men det måste resultera i att man prioriterar det här arbetet på ett sätt som man inte har gjort tidigare, vare sig personalmässigt, arbetsmässigt eller omfångsmässigt. Marie Granlund måste inse att det är en himmelsvid skillnad jämfört med det arbete som har bedrivits innan. Här handlar det om en kraftsamling framöver, den som vi har efterlyst så länge och som inte har funnits på departementsnivå.
Marie Granlund (S)
Anf. 77 Marie Granlund (S)
Herr talman! Det är riktigt att vi i utskottets majoritet, Socialdemokrater- na och Vänsterpartiet, har filat mycket på vårt utlåtande när det gäller regel- förenklingar. Men det handlar ju om att vi så gärna skulle vilja ha ett enigt utskott och om att vi skulle kunna undvika de värsta avarterna, som till ex- empel att hela regelverket ska ses över. När det gäller arbetsmiljölagstiftning, arbetsrättslagstiftning, miljöbalken kommer det, som sagt, att låsas fast hur lång tid som helst. Vi är mer hand- lingsinriktade än så. Dessutom tar regeringens skrivelse upp att man ska lämna in till OECD, men ni ändrade från "bör" till "ska". Det är sådant som några av oss ägnade oss åt under SSU-tiden. Jag kan tänka mig att det är likadant i andra ungdomsförbund, men när man sitter i riksdagen borde man kanske ta lite mer ansvar för utvecklingen än att bara driva igenom detta för att knäppa regeringen på näsan. Jag kan i och för sig förstå att det, om man är i opposition under en lång tid, kan bli en drivkraft och väldigt viktigt att göra detta. Men jag tycker faktiskt att verkligheten och de små företag som finns i Sverige är viktigare än så. Jag är övertygad om att föräldrar har oerhört mycket att ge. Jag tror att förskolan finns som ett komplement till dem, och jag tycker är det är bra med en allmän förskola för fyra- och femåringar. Den svarta sektorn är ett problem. Vi arbetar med detta på olika sätt och håller på med åtgärder bland annat när det gäller taxi. Det är självklart att vi inte kommer att släppa det, men det finns inte en enda lösning för att komma fram här. Vi är övertygade när det gäller vår politik. Vi har också sett att vi stiger uppåt i flera av de undersökningar som, som sagt, inte står socialdemokratin nära. Vi har gått upp från nionde till femte plats vad gäller konkurrenskraft och tillväxtmöjligheter. Jag tycker att det talar för sig själv.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 78 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Nej, det talar inte för sig själv. Grunden för denna debatt är att Sverige har ett alltför dåligt företagsklimat. Det kom nyligen en internationell studie som heter Global Entrepreneur- ship Monitor som placerar Sverige på 31:a plats bland 37 länder när det gäll- er entreprenörskap. Den internationella konsultfirman Andersen gjorde en jämförande studie, benchmarking-undersökning, som hette Not Just Peanuts. Där hade Sverige det i särklass sämsta entreprenörklimatet av alla undersökta länder. Vi fick nyligen nya siffror från den svenska stiftelsen Jobs and Society. De visar nya bottensiffror. Antalet nyregistrerade företag sjunker. Under Göran Perssons tid som statsminister har vi förlorat sju företagare om dagen. Det är minus 17 000 företagare på sju år. Det är grunden för denna diskussion, Marie Granlund. Vi har inga ambitioner att få ordning på det svenska skattetrycket eller på de stora offentliga monopolen som hämmar utvecklingen inom den privata tjänstesektorn. För att nå framgång där måste vi lyfta bort Marie Granlund och andra socialdemokrater från makten i Sverige. Om vi kör över Socialde- mokraterna i eftermiddagens votering kan vi måhända tvinga regeringen att åtminstone få fart på det regelförenklingsarbete som är så viktigt och där så lite har hänt under de gångna sju åren.
Marie Granlund (S)
Anf. 79 Marie Granlund (S)
Herr talman! När vi kom tillbaka till makten 1994 hade vi ett digert sane- ringsarbete att ta tag i. Under de åtta åren därefter har tillväxten i Sverige genomsnittligt legat på 3,2 %. Det har vida överstigit enskilda EU-länder och EU som helhet. Det måste väl ändå tala för sig själv? Vi valde en annan väg. Hade ni fått fortsätta hade ni fortsatt med stora ofinansierade skattesänkningar. Vi valde en annan väg som har visat sig lyckosam. Jag tycker att det är fantastiskt att vi i Sverige har klarat oss så bra som vi har gjort i den internationella lågkonjunktur som vi befinner oss i nu. I dag kom nya rapporter om att ett nytt stort amerikanskt företag - vid sidan om Enron och andra - har gått i konkurs. Det var ett stort försäkringsbolag. Jag tycker att det är fantastiskt att Sverige som är så litet har klarat sig så bra. Det tror jag beror på sammanhållningen i det svenska samhället och att vi faktiskt tycker att alla människor är viktiga och att vi satsar på kunskap och kompetens. Jag skulle vilja fråga Mikael Odenberg hur han tror att den strukturratio- nalisering som arbetarrörelsen alltid ställt sig bakom skulle vara möjlig med Moderaternas politik med försämrad a-kassa och ökat antal karensdagar. Förändringsbenägenheten skulle minska med försämrad arbetsrätt. Är det inte viktigt att försöka ha en samsyn i Sverige? Jag är övertygad om att svenska löntagare tar mycket större del i produktionen och har större förståelse för företagsledningars krav och behov än i andra länder. Det beror på att de är med, att det finns kollektivavtal och att de har representation i bolagsstyrelserna. Jag skulle gärna vilja få Mikael Odenbergs syn på detta.
Mikael Odenberg (M)
Anf. 80 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Det ska Marie Granlund gärna få. Vi har ingen ambition att försämra arbetsrätten. Vi vill modernisera den eftersom den i stora stycken är en oöverskådlig lagstiftning som har sina rötter i 70-talets tillverkningsindu- stri och industrisamhälle. Det är en lagstiftning som är illa anpassad till det moderna näringsliv som nu växer fram. Den är anpassad till de stora företa- gen, inte till de nya samarbetsformer som växer fram på arbetsmarknaden. Det finns skäl att se över och modernisera lagstiftningen. Det faktum att vi har tappat 17 000 företagare på sju år är svårt att vända till en framgång, Marie Granlund. Hon slår sig för bröstet, men verkligheten i Sverige är faktiskt den att nästan en och en halv miljon människor står utan- för den reguljära arbetsmarknaden. De är öppet arbetslösa, i AMS-åtgärder, förtidspensionerade eller sjukskrivna. I stora delar av Norrlands inland står en tredjedel av den vuxna arbetsföra befolkningen utanför den reguljära arbets- marknaden. Marie Granlund står i talarstolen och säger att vi har klarat oss jättebra i den internationella konkurrensen. Sverige har ju halkat utför i välfärdsligan i snart 30 år. Det krävs rejäla åtgärder. När det gäller den erbarmliga skattepo- litiken i landet lär vi inte kunna nå några resultat förrän Socialdemokraterna är borta från regeringsmakten. Men om vi trycker rätt i eftermiddag kanske vi kan tvinga regeringen att få fart på regelförenklingsarbetet. Det är en liten del, men den är viktig för företagen och dem som vill investera i nya jobb i vårt land.
Marie Granlund (S)
Anf. 81 Marie Granlund (S)
Herr talman! Tror Mikael Odenberg att situationen i Sverige skulle ha va- rit bättre om man hade genomfört skattesänkningar på 150 miljarder kronor? Det hade framför allt drabbat låginkomsttagare. Tror Mikael Odenberg att vi då hade haft lättare att klara oss i den internationella konkurrensen? Det är en internationell lågkonjunktur nu. Det finns självklart saker som inte är de bästa i Sverige, men internationellt sett har vi klarat oss oerhört bra i denna lågkonjunktur jämfört med vår omvärld. Vi skulle naturligtvis önska att vi klarat oss ännu bättre. Vi har lyckats halvera den öppna arbetslösheten. Det är rätt, som Mikael Odenberg säger, att det finns många människor i åtgärder. Men vi tycker inte att det enda som är viktigt här i livet är att gå på Handelshögskolan eller KTH. Vi tycker också att det är viktigt att de människor som minst har fått ta del av samhällets utbildningsutbud bereds möjlighet att studera inom kun- skapslyftet, på komvux och andra ställen. Om man kan utnyttja tiden då man är arbetslös till att göra sådant tycker vi att det är alldeles utmärkt. Jag tror att Mikael Odenberg utanför kammaren skulle kunna medge att det inte är så stora skillnader på de två alternativ som vi ska votera om senare i eftermiddag när det gäller regelförenkling. Jag tror också att Mikael Oden- berg inser att detta mycket handlar om plakatpolitik. Det handlar om att få ett så kallat tillkännagivande till stånd och att knäppa regeringen på näsan. I praktiken innebär det närapå ingenting, förutom möjligtvis att en del saker kommer att stoppas upp för att så mycket resurser kommer att tas i anspråk för att granska varenda paragraf i miljöbalken, livsmedelstillsynen, arbets- rätten och så vidare. Vi vill vara mer handlingsinriktade. Vi tycker att politiken är för viktig för att hanteras på ett sådant sätt.
Mikael Odenberg (M)
Anf. 82 Mikael Odenberg (M)
Herr talman! Jag tänker inte delta i den debatt som Marie Granlund delvis öppnade för om vems felet var och om att ni har sanerat statsfinanserna. Låt oss för guds skull lämna denna debatt därhän. Ni tog ett steg när ni delvis tog tillbaka en del saker för ett tag sedan. Låt oss lämna det vid det. När det gäller dagens debatt och beslut befinner vi oss däremot i en all- varlig situation. Nyföretagandet har minskat under de senaste åren och har sin lägsta nivå på över tio år. Det räcker med att säga det. Dessutom har före- tagskonkurserna ökat med 10 %. Vi ser ingen ändring på detta. Regeringens egna redovisningar visar ju på hur allvarlig situationen är. Färre ska försörja fler. Herr talman! Att ha tagit upp något är inte samma sak som att verkligen ha gjort något. Det är en väsentlig skillnad. För mig handlar det inte om pla- katpolitik. Att verkligen göra något är något helt annat än att ta upp, fundera på och så vidare. Det är en väsentlig skillnad på om man verkligen gör något eller om man bara pratar om det. I mitt anförande tog jag upp en annan sak som kanske inte var så tydlig men som jag tycker är kärnan i hela debatten. Varför är det finare att vinna på Bingolotto på lördag än att tjäna pengar på ett eget företagande? Varför är det finare att vara anställd än att ha ett eget företag och till och med anställa andra människor? Det är en väsentlig fråga som jag ställer mig väldigt ofta. Hur har klimatet och attityden mot företagande, uppfinnare och entrepre- nörer kunnat ändras så dramatiskt? Det har inte alltid varit så i Sverige. På 50-talet var vi en småföretagarnation med väldigt många familjer och enskil- da som levde på sitt företagande. Det var en naturlig väg att gå. Så är det inte längre. Den nöten i företagsklimatet är mycket viktig att knäcka. Det är ingen plakatpolitik.
Marie Granlund (S)
Anf. 83 Marie Granlund (S)
Herr talman! Regelförenklingsarbete är av största vikt för småföretagen - jag ska komma tillbaka till det. Men det finns andra saker som jag tror är ännu viktigare. Det handlar om kapitalförsörjning. Det finns ganska gott om riskkapital men inte alltid till de inledande skedena och kanske inte alltid över hela landet. Väldigt mycket är koncentrerat till Stockholmsregionen. Detta är en av de stora frågorna tillsammans med tekniköverföring, universi- tet och högskolor. Detta pratar ni inte alls om. Ert budgetalternativ spretar mellan partierna och olika poster. Någon vill satsa på innovation, medan någon annan är emot det. Någon vill satsa på rymden, och någon annan är emot det. En tredje är emot något annat. Nu koncentrerar ni hela ert politiska budskap till regelförenklingar efter- som ni kan få igenom ett tillkännagivande mot regeringen som faktiskt inte innebär någonting. Om regeringen säger att den ska lämna in ärendet till OECD för en granskning säger ni att vi ska göra det i år. Regeringen har kanske sagt att vi ska göra det nästa år. Jag har lite svårt att förstå storheten i det. Problemet är däremot hela regelverket. Det ska ses över: miljöbalk, ar- betsrätt, livsmedelstillsyn och så vidare. Jag har förstått att det finns en allmän strategi att svartmåla Sverige och säga att allting är väldigt dåligt. Jag tycker att det är trist. Det finns andra länder, där man faktiskt försöker sluta upp kring det som är viktigt, både näringslivet som inte hotar med att flytta huvudkontor och politiker som försöker samsas om några stora viktiga frågor. Det finns en ideologisk klyfta när det gäller hur tillståndet i Sverige är i dag. De krafter som vinner den här kampen om bilden av Sverige kommer att få makten att formulera en vision om hur Sverige ska förändras. Det är en strid om bilden av Sverige och en strid om samhällets framtid. Jag kan tala om att vi kommer att göra allt för inte förlora den här striden. Vi vill inte ha ett samhälle med större klyftor. Vi vill ha ett samhälle med tillväxt och rättvi- sa.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 84 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Vi som kommer att vara i majoritet i kammaren i slutet av dagen är i sanning olika partier. Men vi besjälas av samma uppgift, tanke och idé att sätta fart på regelförenklingarna, att minska företagens kostnader och faktiskt ge fler jobb. Det här är inte bara en isolerad företeelse i sig som ett betänkande, som en del i en budgetproposition. Det här är ett aktivt verktyg för att vi till exempel ska klara integrationen av de nya svenskar som kommer till Sverige så att vi kan utnyttja dem och använda dem och så de kan få vara med och bygga det nya och framtidens Sverige. Genom att inte ta de här sakerna på allvar, herr talman, försitter regering- en ett av de allra viktigaste verktygen vi har för en lyckad integration, det vill säga att skapa fler jobb på alla nivåer och inom alla sektorer, och inte bara i den offentliga sektorn. Det behövs riktiga jobb ute i riktiga företag som inte finansieras av skattemedel utan som i stället ger pengar in till statskassan. Det är inte plakatpolitik. Det är en väsentlig skillnad. Vi måste göra det nu. Vi ska inte tänka på det och göra det sedan. Vi ska göra det nu. Vill man vara lite mer filosofisk och sammanfatta det i en mening kan man säga så här: I Socialdemokraternas Sverige är det trots allt finare att vinna pengar Bingolotto på lördag än att ha förtjänat dem genom eget hårt arbete i ett eget företag. Det är detta som är grunden till problemet.
Marie Granlund (S)
Anf. 85 Marie Granlund (S)
Herr talman! Jag vidhåller fortfarande att det handlar om plakatpolitik. Ett av de krav som man kommer att driva igenom senare i eftermiddag innebär att man ska ha mätmetoder - det är något som regeringen redan har sagt att man ska ta fram - och man slår fast att dessa ska var i enlighet med OECD:s metoder. Regeringen har tidigare sagt att Danmark och Nederländerna har kommit längre än vad OECD har gjort på det här området. Därför vill reger- ingen titta på vad Danmark och Nederländerna har gjort. Men ni säger att det ska vara i enlighet med OECD:s metoder. Vad är det konstruktiva i detta? På vilket sätt försöker man komma fram? Det låter ju jättebra att hela regelverket ska ses över, men det handlar inte bara om förmånsrättsregler, 3:12-regler eller något sådant. Det handlar om miljöbalken, arbetsrätten och livsmedelstillsynen. Det är ett gigantiskt arbete som man bara kommer att stoppa upp i stället för att få fram ett handlings- program som vi snabbt kan sätta i verket. Vi vill faktiskt också göra detta. Det har hänt en hel del under de här fyra åren, precis som under den tidigare perioden. Väldigt många regler har försvunnit. Väldigt mycket har förenklats. Vi ska självklart inte slå oss till ro med det. Jag upplever det som kommer att hända här i dag så att man knäpper re- geringen på näsan. Jag tror inte att någon enskild företagare kommer att mär- ka någon som helst skillnad här. I övrigt vill jag bara säga att vi har prövat på den borgerliga politiken. Trots de skatter vi har i Sverige och trots de regler vi har i Sverige har vi under de senaste åtta åren haft en högre tillväxt än vad de enskilda EU- länderna har haft och än vad genomsnittet i EU har varit. Det måste ju ändå tyda på att vi inte har misslyckats totalt. Det kanske är den svenska sam- hällsmodellen, med social rättvisa, ekonomi, stabilitet och tillväxt, som ger framgång.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 86 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! När vi politiker diskuterar näringsfrågor och näringslivets utveckling säger vi ofta att Sverige måste satsa på kvalificerade produkter och tjänster samt se till att ligga i teknikens framkant. Det låter bra, och det är säkert riktigt som politisk inriktning. Men den här inriktningen får inte betyda att vi underskattar betydelsen av traditionell in- dustriell verksamhet, vilket jag tycker händer då och då. Verksamheter som stål- och skogsindustri, spånskivetillverkning, gjuterier och vanlig möbelin- dustri betyder fortfarande väldigt mycket för svensk sysselsättning och eko- nomi. Dessa traditionella verksamheter innehåller i dag väldigt mycket av den moderna teknologins landvinningar. Tendenserna att se dessa basnäringar som gammal verksamhet har försvå- rat nyrekryteringen till de här branscherna. Den här utvecklingen måste na- turligtvis vändas. Det är faktiskt moderna och i många fall högteknologiska arbetsuppgifter det handlar om. Det är i den här industrin som de värden skapas som vi så väl behöver för att klara en bra sjukvård och omsorg. Herr talman! Det händer också positiva saker på den här fronten. Det vi- sar sig att Sverige är ett attraktivt alternativ när företag investerar i nya verk- städer. Scania koncentrerar sin verksamhet till Oskarshamn. Den välkände kapitalisten Bennet anser att det finns klara fördelar med att förlägga tillverk- ning i Sverige. Det här är naturligtvis positivt. Vad här har sagts om industrin vill jag faktiskt också säga om fiskenär- ingen. Det finns de som anser att det inte behövs några svenska fiskare. Man kan ju importera fisken, liksom maskiner och möbler. Vi är ju så rika i det här landet så vi behöver inte ha folk som står och gör de här sakerna. Jag tror att det är en felsyn. Herr talman! Det är ändå viktigt att vårt land ligger i framkanten av den tekniska utvecklingen. För ett land som Sverige, som ligger relativt långt från marknaden och har en relativt liten egen befolkning och marknad, är det viktigt att vara snäppet duktigare än våra konkurrenter i ett antal avseenden. Staten har här ett stort ansvar och en viktig roll framför allt när det gäller forskningen, och då även den tillämpade forskningen. Det är bra att vi nu tar ett ordentligt tag om vad som kan kallas miljödriven näringspolitik. Det är på de områdena som Sverige kommer att ha stora möjligheter i framtiden. Det är därför med förvåning man läser till exempel den folkpartistiska an- slagsmotionen. Där anser Folkpartiet att man kan spara 100 miljoner på Ver- ket för innovationssystem, Vinnova, samt 100 miljoner på rymdverksamhe- ten. Herr talman! I ett läge när näringslivet och forskarvärlden febrilt letar ef- ter mer resurser till den tillämpade forskningen vill Folkpartiet minska resur- serna. När det gäller rymdverksamheten handlar Folkpartiets prutning om en nedbantning på ca 20 %. Har man tänkt igenom sådana förslag ordentligt? Herr talman! Konkurrenspolitiken blir allt viktigare. Det är vi överens om. Riksdagens tidigare beslut om en intensifiering av kartellbekämpningen är ett viktigt inslag för att minska intresset för kartellbildning och för att öka den sunda konkurrensen. Jag vill påstå att ett nytt inslag i konkurrenspolitiken är hanteringen av de statliga företagen. Jag tänker på Vattenfall, Vin & Sprit, SJ, Posten, Sveaskog och Telia. Det finns kanske fler som man skulle kunna nämna i samman- hanget, men det räcker med dessa. Det står alltmer klart att en avyttring av dessa företag skulle minska konkurrensen på de berörda marknaderna, och detta utöver alla andra samhälleliga negativa konsekvenser. Det finns de som tycker att man ska sälja Vattenfall utan att ta konsekvenserna. Detta skulle naturligtvis innebära att andra stora aktörer skulle ta över. Samma sak gäller Vin & Sprit. När det gäller SJ är väl frågan om det finns någon som kan driva den verksamheten utan ett ordentligt samhällsstöd, åtminstone i det här lan- det. Det är tydligen så att ett fortsatt statligt ägande av de gamla traditionella statliga företagen är bättre för konkurrenssituationen än att sälja ut hela eller delar av förtagen. Kan man hoppas på en borgerlig omprövning i den här klassiska höger-vänsterfrågan? Jag tycker att jag och mitt parti har försökt att diskutera detta och problematisera vad som egentligen händer om man skulle sälja ut vissa företag. Man behöver inte tycka att man absolut ska ha statliga företag, men man kan ändå tycka att de behövs om konkurrensen förbättras genom dem. Herr talman! Det är bra om de svenska företagen kommer alltmer i fokus. Pomperipossaskatten slopas, och 3:12-reglerna ska ses över. Det är viktigt att generationsskiften underlättas samt att det kommer fram ett förslag om scha- blonbeskattning av vissa branscher. Frågan om arbetsgivarinträde vid sjukdom diskuteras för fullt just nu. Jag tycker att det handlar om två frågor: dels om att vi ska ha system för sjukför- säkringen som inte slår alltför hårt mot de små företagen, dels om att syste- met inte utestänger en arbetstagare som lider av vissa krämpor eller är sjuk- skriven några gånger per år. Kunde man åstadkomma ett sådant system, så att småföretagen känner att de törs anställa, skulle det naturligtvis innebära väl- digt många nyanställningar i de svenska småföretagen. De borgerliga partierna samt, något överraskande, Miljöpartiet har avgivit en något märklig reservation vad gäller regelförenklingsarbetet, vilken nu mycket har varit uppe till diskussion. Det är intressant att höra Mikael Oden- bergs tvivelaktiga beröm av Miljöpartiet. Jag tycker att det borde få Ingegerd Saarinen att tänka sig för ett varv till. Man nöjer sig inte med de skrivningar som utskottet gör utan vill ha ett tillkännagivande om att hela det svenska regelverket för företag ska gås ige- nom. Maria Larsson tror att småföretagaren vid uppvaknandet varje morgon tänker igenom vad de 20 000 olika reglerna innebär. Se, det tror inte jag. Så mycket känner jag småföretagarna att jag vet att de har helt andra saker att tänka på på morgonen än vilka regler man ska följa eller eventuellt inte följa. Det där är ett sätt att överdriva situationen. Detta med att gå igenom hela regelbördan kommer att få konsekvenser för det fortsatta arbetet, precis som Marie Granlund förut har sagt. Är de borger- liga partierna medvetna om att man härvid påverkar regelbördan väldigt mycket? Det gäller exempelvis när man anser att man ska ha samma regler för enskild firma som för aktiebolag. Och kanske framför allt: Är Miljöpartiet medvetet om att den stora delen av regelbördan utgörs av miljöbalkens reg- ler? Det handlar om livsmedelskontrollen. Är Miljöpartiet berett att på något sätt börja tumma på dessa regler? Hur som helst, herr talman, kommer naturligtvis ett beslut som skulle in- nebära att hela regelbördan ska gås igenom - och då menar man naturligtvis att den ska granskas på alla möjliga sätt - att få konsekvenser någonstans. Det är ett oseriöst förslag, som hotar att lamslå en hel del annan verksamhet som berör småföretagens villkor. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i dess helhet.
Marie Granlund (S)
Anf. 87 Marie Granlund (S)
Herr talman! Nej, Lennart Beijer, varken Folkpartiet, Miljöpartiet eller några andra partier - de kan väl i och för sig senare tala för sig själva - är beredda att försämra livsmedelskvaliteten, tvärtom. Vi har ju just föreslagit att en ny myndighet ska få i uppgift att verkligen garantera en god livsme- delskvalitet både på det som man köper i affärerna och på det som man äter på restaurangerna och så vidare. Det behöver Lennart Beijer alltså inte vara rädd för. Men vi är beredda att se över alla de onödiga lagar, regler och förord- ningar som styr att företagen inte investerar till exempel i miljöförbättrande åtgärder, reningsverk och annat, som Lennart Beijer mycket väl känner till. Det kan i dag vara mycket mer kostsamt och besvärligt att bygga till och förbättra sin miljöanläggning än vad det kostar att betala böter för den. Re- gelverket är så krångligt och kostnaderna för åtgärderna är så höga. Vi ska inte ha en miljölagstiftning som motverkar förbättringar i miljön på våra företag. Det är ett exempel på sådant som vi vill ta bort, och det måste göras nu. I våra budgetalternativ finns det många saker att tala om. Lennart Beijer glömde att säga att vi har mer pengar till Konkurrensverket, till konkurrens- forskningen och så vidare. Jag vill ställa en uppriktigt menad fråga Lennart Beijer. Vänsterpartiet och Lennart Beijer har gjort sig kända som kvinnors förespråkare, och man vill gärna utmåla sig som ett feministiskt parti. Vi har i Sverige i dag ett mo- nopol i bland annat offentlig sektor, vård och så vidare, på många områden som förhindrar kvinnor att starta och driva egna företag i Sverige. Tycker Lennart Beijer att detta är förenligt med en feministisk profil? Vill man se fler kvinnliga företagare?
Lennart Beijer (V)
Anf. 88 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Det låter naturligtvis alltid bra när man säger att man är be- redd att ta bort allt som är dåligt men behålla det som är bra. Eva Flyborg nämner miljöanläggningar och liknande saker, och jag ser mycket tydligt framför mig hur väldigt oeniga vi kommer att vara om många av de här reg- lernas borttagande eller inte. Antagligen är alla regler någon gång motivera- de. Det får inte vara så att vi ska försämra arbetsmiljö och annat. Kraven går här precis åt det andra hållet. Vad gäller frågan om vårt parti är feministiskt lär vi nog kunna fortsätta att vara det rätt så bra. Satsningen på den offentliga sektorn innebär naturligt- vis att vi i Sverige har mycket färre företag med motsvarande verksamheter än vad man har ute i Europa och i andra länder. Men Eva Flyborg ska också veta att Sverige har lyckats se till att kvinnorna verkligen kommer ut på ar- betsmarknaden och har arbeten. Inget annat land kan mäta sig med Sverige när det gäller procentuellt deltagande av kvinnor i arbetslivet. Man måste ta in hela denna bild när man granskar vilka jobb som skapas och hur situationen ser ut i olika länder.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 89 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Just det. I Vänsterpartiets Sverige ska kvinnorna vara glada för att de över huvud taget har ett jobb. De ska inte ställa krav på högre löner och så vidare, sådant som kommer till stånd när man har konkurrens till ex- empel inom offentlig sektor. Finns det flera arbetsgivare att gå till höjs kvin- nolönerna, inte på politisk väg utan enligt marknadens spelregler. Vi pratade tidigare om statliga företag. Det är lite intressant. Vi hade i fredags en utfrågning av näringsministern om SJ:s situation. SJ har dumpat priserna och har därmed utkonkurrerat mindre, privata bolag. Är det ett ex- empel på en god statlig företagspolitik som Vänsterpartiet vill stå för? Jag skulle också vilja få svar på frågan om det är finare att vinna 30 mil- joner på lördagens Bingolotto än att tjäna dem på egen företagsamhet, på eget arbete?
Lennart Beijer (V)
Anf. 90 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Det är jättebra om man tjänar pengar på eget arbete, men för den skull vill jag inte slå ned på dem som lyckats vinna i ett spel som många av oss deltar i. Det är svårt att jämföra de båda sakerna. Enligt Eva Flyborg ger fler arbetsgivare större möjligheter att välja och högre löner. Jag vill mena att hon har fel. Vi har i vårt land branscher med väldigt många kvinnor anställda som inte har lyckats med detta, trots att det vimlar av arbetsgivare och olika arbetsplatser. Jag tänker naturligtvis bland annat på dem som jobbar inom Handels område. De har inte av den här an- ledningen på något sätt fått upp sina löner. Vad gäller kvinnolöner inom den offentliga sektorn är vi allihop ganska väl medvetna om och Vänsterpartiet har använt en stor del av valrörelsen åt att verkligen framhålla att framför allt kvinnolönerna behöver höjas ganska ordentligt. Det är bra om Folkpartiet hänger med i den svängen.
Eva Flyborg (Fp)
Anf. 91 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Som svar på Lennart Beijers fråga om det inte bekymrar mig att Mikael Odenberg ger Miljöpartiet ett visst erkännande vill jag säga att det bekymrar mig faktiskt inte. Dessutom får jag väl säga att jag tycker att det beröm som kom över Mikael Odenbergs läppar var hovsamt, om man säger så. Så det tycker jag nog att vi kan ta lugnt på. Socialdemokraterna och Vänstern beter sig som om det regelverk som ska förändras i huvudsak är miljölagstiftningen och att några andra regelverk att förändra eller förenkla inte finns. Nu är det visserligen så att miljölagstift- ningen ses över just nu. Det arbetet tror jag inte påverkas nämnvärt av det beslut som vi är beredda att fatta i dag. Jag är övertygad om att när nu regelverket ses över och miljölagstiftning- en ses över tar man även det här med regelförenkling i beaktande. Men det är klart att målen med miljöpolitiken inte får sänkas. Det är en självklarhet. Det som jag har sett många exempel på när jag har haft kontakt med fö- retag är att detaljerade regler förhindrar miljöutveckling. Många myndigheter har till exempel regler som inte går ut från det de borde ha; mål för verksam- heten, mål för vad man vill uppnå och vilka krav man ska ha för att nå målen. Tvärtom finns det en massa regler som ger detaljutformningar som konserve- rar utvecklingen och hindrar nya idéer från att kunna förverkligas. Det här är på något sätt också ett utslag av den konservatism som finns hos myndigheter och som är väldigt bekymmersam. Det är en bra följd av att hela regelverket ska ses över att även dessa motsträviga myndigheter faktiskt blir tvingade att gå igenom sina regelverk och tvingade att minska antalet regler. Då kanske de även får bort en del av de destruktiva regler som hindrar utveckling - även miljöutveckling - i Sverige.
Lennart Beijer (V)
Anf. 92 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Jag kan ge Ingegerd Saarinen rätt i att det vore jättebra om man i stället för detaljregler hade ramar, något som man ska uppnå. Nu är det bara så att en del regler ju har kommit till just för att det är så svårt att få en uppfyllelse av de här ramarna. Det går ju åt väldigt mycket andra insatser då, om vi ska kolla att man verkligen lever upp till det som vi har tänkt oss. Då kan det naturligtvis ibland vara lättare med detaljregler. Men jag är för att minska på sådana regler som egentligen bara uppfattas som hindrande. Vi har inte heller något emot att man ser över i princip hela regelverket, men vi tycker faktiskt att det här var att ta i, när alla ändå vet om att detta är omöjligt. Framför allt är det omöjligt om man ska göra något annat, vidta några andra viktiga åtgärder också, för småföretagen. Jag tror faktiskt, Ingegerd Saarinen, att vi inte ska nonchalera de här sa- kerna, som miljöbalken, livsmedelstillsynen, arbetsrätten. Det är alldeles självklart att det här finns intressen som vill börja rulla upp de här lagarna igen. Men det kan man ju inte göra med en utredning. Sådana frågor kommer i så fall tillbaka. Men jag tycker ändå att det är synd att Miljöpartiet inte kan vara med på den klokare delen av politiken.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 93 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Lennart Beijer, regelförenkling betyder inte att vi ska för- ändra politiken. Regelförändring handlar om hur det hela utförs, hur de regler som riksdagen ålägger till exempel företag utförs. Det är det man måste se över, för utförandet kan ofta sätta käppar i hjulet för det vi vill här i riksdagen med de regler som vi skapar. Det är mycket viktigt i fråga om myndigheter, som gärna lutar sig tillbaka och säger: så här har vi alltid gjort. Det finns väldigt viktiga myndigheter som faktiskt säger att det där vill vi inte förändra, för så här har vi alltid gjort. Det är viktigt att de faktiskt tvingas göra något åt sitt regelverk och se över det. Det är hög tid.
Lennart Beijer (V)
Anf. 94 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Det är ju precis det arbetet som ändå har påbörjats. Det tycker jag nog att Ingegerd Saarinen kan hålla med om. Sedan tycker vi all- ihop att det borde kunna gå fortare. Man skulle kunna göra lite mer. Då har vi nästan identiskt lika skrivningar med den skillnaden att Miljöpartiet har tyckt att det var intressant att hoppa på en skrivning där hela det nuvarande regel- verket ska gås igenom under mandatperioden. Då har vi förstått att detta är en mycket svår sak. Det kommer att försvåra arbetet, och vi kan inte vara säkra på att vi egentligen blir särskilt offensiva. Skulle det vara så att detta i stället hindrar en vettig genomgång och föränd- ring av regelverket vore det naturligtvis synd. Jag skulle beklaga det mycket.
Ingegerd Saarinen (Mp)
Anf. 95 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1, Allmän in- riktning av den regionala utvecklingspolitiken. Allt är vid det gamla när det gäller regional utvecklingspolitik - eller gammal hederlig regionalpolitik. Det rullar på i gamla uppkörda hjulspår. Politiken byter bara namn. Regionalt utvecklingsbidrag, sysselsättningsstöd, transportstöd, stöd till kommersiell service - stöd, stöd, stöd. Allt är vid det gamla. Någon eller några trodde väl på någon förändring i regionalpolitikens in- riktning när den regionalpolitiska utredningen kom, som talade om analys, strategi och åtgärder, alltså ett helt annat sätt att angripa just det problem som hela Sverige lider av, nämligen låg tillväxt. Omvärlden måste ju tro att vi är mindre vetande som går upp hit i talarstolen och försöker bräcka varandra med mer eller mindre pengar till regionalpolitiken när problemen runtom i landet är av mer grundläggande karaktär. Det gäller exempelvis vägarna, skatterna, energin, utbildningen och så vidare. Utgiftsområde 19 är ett väldigt begränsat utgiftsområde, som delar ut någ- ra företagsstöd här och var. Omvärlden måste också tro att vi är mindre ve- tande som inte går upp i talarstolen i fråga om regionalpolitiken och säger vår mening vad gäller energipolitiken, beroende på dess inverkan på Sveriges olika regioner. Vad är spotmarknadspriset i dag? 60, 70 eller 80 öre per kilo- wattimme? Till det kommer energiskatterna, som ständigt höjs. Dessutom väntar ytterligare prishöjningar bakom hörnet när elcertifikaten ska sjösättas. Det är alltid mer, mer, mer! Mer av hinder - aldrig en tanke från majoriteten på att just tillgången till elenergi, och därmed priset på elenergi, är avgörande för svensk ekonomi, åtminstone i dagsläget. När pappersbruk i Sverige överväger att stänga på grund av elprisnivån måste ju omvärlden tro att vi är galna då vi samtidigt stänger väl fungerande kärnkraftverk. Vattenkraften, kärnkraften och bioenergin, hörnpelarna i den svenska energibalansen, har alltid garanterat tillgång till el till rimliga priser. Skogen har fått ett värde tack vare att vedfibrerna har kunnat förädlas till papper med hjälp av elenergi. Det har i sin tur genererat jobb, exportnetto och pengar ut till bygderna. Men inte bara det. Ute i bygderna har skogsägaren kunnat sälja veden och timret. Det har i sin tur genererat pengar till bygderna. År efter år, hela tiden - alltid har skogen haft ett värde tack vare industrin och tillgången till billig energi. Nu är det ett skarpt läge. Vad ska bygden leva av den här gången om efterfrågan på flisen eller veden upphör? Vad ska åkaren leva av, eller vad ska entreprenören leva av? Är det EU:s strukturfonder? Är det vindkraftverk, där elen måste säljas med subventionsinnehåll för att någon ska efterfråga den eller som behöver tvångströja i form av elcertifikat? Herr talman! Den energipolitik som regeringen bedriver och administrerar i dag är huvudlös. Den är som att sikta på och skjuta sig själv i foten. Vad är alla stöd värda när verkligheten har kommit i kapp oss? Glöm inte heller privatpersonerna som måste värma sin villa. Det blir minst fördubblade elpriser. En villa i mellersta Sverige tarvar dubbelt så mycket energi som en villa i södra Sverige. Flyttar vi upp en bit dubblas energibehovet en gång till. Men energiskatterna ska i alla fall höjas från årsskiftet och vi ska tvingas, med certifikaten, att betala elströmmen en gång till. Vad tänker majoriteten föreslå? Är det elprisunderhåll till de som inte kan bo kvar i sina hus? Eller är det så fiffigt uträknat att om elpriset stiger till- räckligt mycket så kommer det att löna sig att elda upp veden och sågtimret i stället för att skicka det till industrin. Alla förstår vad det kommer att betyda om sågverket lägger ned och jobb- en flyttar från Insjön i Dalarna, från Jämtlamell i Stugun eller från Vida Tim- ber i Småland till någon annanstans i omvärlden där förutsättningarna är rimliga för den sortens verksamhet. Ni socialdemokrater har fått som ni vill. Energin i Sverige har blivit svin- dyr. Jobben försvinner och behoven av stöd i olika former kommer att öka. Efter en sådan manöver kommer säkert vi moderater att anklagas för att lem- lästa regionalpolitiken och vara okänsliga för svaga regioner. Inget kan vara mer felaktigt. Åkaren får för en gångs skull sänkt dieselskatt med vår politik och transportkostnaden minskar. Vi behåller den kärnkraft som vi kan producera i det här landet och elpri- set sjunker. Pappersbruket kan fortsätta producera och efterfråga ved för sina ändamål och villaägaren behöver inte frysa. Behoven av stöd minskar och det kanske rentav blir investeringar för att pappersfabriken känner tillförsikt inför framtiden. Den regionala utvecklingen blomstrar och stödsystemen går i graven. Med en bra politik behövs ingen stödpolitik, vare sig från Bryssel eller Stockholm. Varför, Reynoldh Furustrand, börjar ni socialdemokrater aldrig från grun- den? Se till att energipolitiken fungerar, att skatterna är konkurrenskraftiga, att ni underlättar för företagaren, att vägarna finns där och att tillgången på arbetskraft finns där när företaget behöver expandera. Det kallas för grund- läggande förutsättningar för företagande. Nej, ni kör på som vanligt: Hojta på ett bidrag som kanske mer stjälper än hjälper och fortsätt gnäll över oss moderater som inte förstår betydelsen av mer stöd. Förresten, läste ni Dagens Industri häromdagen? Det var ett call center- företag som tack vare ett bidrag kan flytta sin verksamhet från Dorotea till Sollefteå. Staten uppmuntrar alltså en flytt från en extrem glesbygdskommun som Dorotea till Sollefteå. För varje arbetsplats som flyttar från Dorotea till Sollefteå får bolaget 200 000 kr av skattebetalarna i bonus, för att man gör den flytten. Allt detta stöds av den socialdemokratiska regeringen. Regional- politiken har firat en triumf. Sollefteå blev en prioriterad ort när regeringen lade ned förbanden i sta- den. Den prioriteringen innebär förstås att jobbtillfällen kan knyckas från andra glesbygdskommuner, exempelvis Dorotea, och flyttas till exempelvis Sollefteå. Och regeringen tycker att det är okej. Regionalpolitiken har firat nya triumfer. Är det så vi vill ha det, att jobb skyfflas runt mellan krisorterna med hjälp av snillrika stödsystem? Vore det inte bättre att vi i det här landet bestämde oss för att underlätta för att företagen ska kunna växa? Hellre hjälpa än stjäl- pa. Det kallar jag för en strategi för tillväxt, en strategi som skulle hjälpa alla regioner att på ett bättre sätt än hittills klara sina problem. Det var också vad den regionalpolitiska utredningen kom fram till, nämligen att stöd och bidrag aldrig kan ersätta entreprenörskap och god företagargärning. Men ändå rullar regeringen fram sin regionala utvecklingspolitik på samma vis som den alltid har gjort: Högre skatter, mer och krångligare regler, dyrare energi och så vidare. Bestäm er, socialdemokrater, en gång för alla! Tänker ni lyfta Sverige i tillväxtligan så måste ni byta taktik. När man ligger långt efter måste man hitta på någonting, och hitta på något som inte är samma soppa som skapade problemen. Herr talman! Till sist några ord om EU:s regionalpolitik. Vi borgare har ju fått på skallen runtom i bidragslandet för att vi skulle spela bort Sveriges strukturfondsmiljarder. Ingenting kan vara mera fel. Så länge vi finns inne i stödsystemen, vad de än heter, ska vi som nation se till att plocka hem varen- da krona som finns att hämta hem. Men mot bakgrund av att EU snart är 25 så kanske det finns skäl i att titta på hur framtiden med strukturfondspro- grammen ska se ut. Att för svenskt vidkommande i en framtid skicka 2 kr till Bryssel och se- dan få 75 öre tillbaka verkar inte så välbetänkt. Hjälp borde i rimlighetens namn utgå till dem som har de värsta problemen. Jag kan lova er, socialde- mokrater, att ni inte blir rika på den här typen av affärer. Jag skulle kalla det Ebberöds bank. Ingen kan väl heller på allvar tro att Sverige skulle vara någon form av vinnare på regionalpolitiken när länder som Lettland och Polen blir medlem- mar. Då kan det vara bättre med ett system med en avräkning på medlemsav- giften och att regionalpolitiken blir nationell till sin karaktär. Då skulle vi också slippa en massa regler som krånglar till tillvaron för näringsidkaren och hindrar utveckling. Ett annat argument som är mycket viktigt att komma ihåg i sammanhang- et är den så kallade Gislavedseffekten, nämligen att bidrag snedvrider kon- kurrensen mellan länder och kommer att missgynna vårt land. Exempel på det är jättesatsningarna i gamla Östtyskland där det har byggts och byggs jätteanläggningar inom sågverk, massa och papper. Allt det missgynnar Sve- rige och svensk industri. Jag uppmanar verkligen regeringen att ta det här mycket påtagliga hotet på allvar och se till att regionalpolitiken inom EU inte fördärvar för svensk industri. Stendal massabruk, Stallinger sågverk, Hamburger Group wellpapp, Lei- pa, LWC och så vidare - en rad industrianläggningar har byggts med hjälp av stödpengar, vilket förstås är konkurrenssnedvridande så att det stänker om det. Om ni framhärdar i er syn på en framtida regionalpolitik inom EU inne- bär det med andra ord ett hinder eller ett hot mot svensk skogsindustri. Det innebär att ni aktivt stöder en fortsatt utbyggnad av industrier som endast kommer till stånd med hjälp av subsidier. Det i sin tur är ett hot mot den svenska landsbygden
Lennart Beijer (V)
Anf. 96 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2. Självfallet står jag också bakom reservation 1 som Ola Sundell redan har yrkat bifall till. Jag vill också understryka att vi inte deltar i beslutet under punkt 5 eftersom vårt budgetförslag tidigare har fallit. Enligt min och Folkpartiets mening är den regionalpolitik som majorite- ten förespråkar i många stycken helt felaktig. Vi vänder oss framför allt mot de selektiva stöden som snedvrider konkurrensen och som kräver mycket onödig byråkrati. Jag har inte tagit fram någon uppgift om hur många perso- ner på våra olika länsstyrelser som arbetar med att fördela företagsstöd, men jag vet att det är många. Det viktigaste för en bra regional utveckling över hela landet är satsningar på god infrastruktur, utbildning och en rimlig samhällsservice. Det är också enligt vår mening oerhört viktigt att ha färre och enklare regler för företagen, precis som Eva Flyborg har framhållit i den tidigare debatten. Även om vi vill ta bort de flesta bidragsformer anser vi att det är angelä- get att behålla godstransportstödet, som utjämnar de konkurrensnackdelar som långa avstånd innebär. Av samma skäl har vi länge förespråkat ett per- sontransportstöd, som ger rimliga konkurrensvillkor för företag som har sitt kapital i de anställdas huvuden och alltså måste lägga mycket pengar på re- sor. De selektiva stöden innebär däremot bara en snedvridning av konkurren- sen. Som Ola Sundell nämnde har man till exempel i Dorotea fått kännas vid detta. Jag vet att han redan nämnt det, men jag vill i alla fall ta upp exemplet en gång till. Dels tycker jag att det är ett flagrant exempel på hur illa stödpo- litiken fungerar, dels har jag ställt en interpellation till Ulrica Messing om detta, vilket gör att mina partikolleger hemma är mycket intresserade av att jag nämner det. Det handlar alltså om att Proffcom, ett företag som delägs av Proffice, kommer att flytta 25 jobb från Dorotea till Sollefteå med stöd från staten. Stödet är en del av de 60 miljoner som Björn Rosengren utlovade när rege- mentet i Sollefteå lades ned. Det här är inte rimligt, och jag hoppas att Ulrica Messing den 21 januari kommer att ge ett rimligt svar. Man kan läsa mer om detta i förra fredagens nummer av Dagens Industri. Det är ett exempel på hur felaktigt och snedvridande företagsstöd med selektiv inriktning är. Folkpartiet har tillsammans med övriga borgerliga partier och Miljöpartiet reserverat sig när det gäller EG:s framtida sammanhållningspolitik, och jag yrkar bifall till reservation nr 2. På den här punkten är utskottsmajoritetens ställningstagande och reser- vanternas skrivning egentligen ganska likartade. I båda skrivningarna fram- hålls att strukturfondsmedlen under den kommande perioden, som alltså börjar 2007, till huvudsaklig del måste gå till de nytillkommande medlems- länderna. Trots att skillnaderna i skrivning är ganska små ledde det förra veckan till stort rabalder i framför allt Norrlandsmedierna. Uppenbarligen var Socialde- mokraterna och Vänstern upprörda över att Miljöpartiet skrivit sig samman med de borgerliga partierna, och den stora propagandaapparaten sattes i gång. Vi som arbetar med dessa frågor blev bombade med mejl och telefonsamtal och har fått utstå kraftig kritik för att vi vill ta bort EU-stöden. Det framställs som om EU-medlen skulle försvinna omedelbart efter nyår. Sanningen är att översynen ska gälla perioden som börjar om fyra år. Jag känner mig nödsakad att ta kammarens tid i anspråk och läsa upp de- lar av utskottsmajoritetens ställningstagande och reservationstexten för att det av riksdagsprotokollet ska framgå att skillnaderna är mycket små. Utskottsmajoriteten, det är alltså s och v som vi hoppas ska förlora i ef- termiddagens omröstning, skriver: "Under år 2003 lägger kommissionen fram dels en uppföljningsrapport om den framtida sammanhållningspolitiken, dels den tredje sammanhållningsrapporten med konkreta förslag inför EG:s framtida sammanhållningspolitik. Den breda diskussion som nu äger rum är ägnad att utgöra en förberedelse för de steg i beslutsprocessen som väntar under kommande år. Inför en kommande utvidgad union blir det än mer befogat att fråga sig om det är rimligt att EU skall spendera stora summor för att åtgärda skillna- der i levnadsstandard och sysselsättning inom ett land. Frågan huruvida län- derna själva kan ta detta ansvar kan inte undvikas. Vidare bör det inom uni- onsländerna övervägas om det är rimligt att de länder som har försökt att försäkra sig om en balanserad utveckling skall betala för de länder som har misslyckas med detta. Utskottet vill i likhet med regeringen betona vikten av en allmän budgetrestriktivitet. I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det är väsentligt för strukturfondssystemets framgång att kontrollen förbättras och att fusk med strukturfondsmedel bekämpas." Man skriver också att det är rimligt att Sverige nästa år inte får del av dessa pengar. Jag hinner inte läsa allt eftersom det tar för lång tid. I vår reservation skriver vi: "Enligt vår uppfattning är EG:s regionalpoli- tik (sammanhållningspolitik) föga framåtsyftande. Det behövs en kraftfull reformering, vilket inte minst aktualiseras i samband med den kommande utvidgningen. Vi menar att det är viktigt att en reform förbereds redan nu inför nästa programperiod trots att det finns olika uppfattningar om innebör- den såväl inom landet som inom övriga EU-länder. Reformen måste innebära att regionalpolitikens inriktning ändras och att dess omfattning minskas. Stödet till de nuvarande medlemsländerna måste tydligt reduceras till förmån för kandidatländerna." Vi säger också i reservationen att man bör överväga om det i förhandling- ar går att åstadkomma att medlemsländernas avgifter minskas i stället för att pengarna ska skickas fram och tillbaka. Det märkliga i sammanhanget är att för ett år sedan gjorde riksdagen på utskottets förslag ett uttalande om att se över detta. Det har emellertid inte skett någonting, och inte ett ord nämns i budgetpropositionen. Jag är därför lite förvånad över det enorma rabalder som uppstod. Den som verkligen vill sätta sig in i frågan kan göra det genom att noga läsa både vad utskottet och reservanterna skriver. Jag kan av egen erfarenhet berätta om den här typen av bidragspengar. Under föregående period, det vill säga mål 6-perioden, satt jag med i två beslutsgrupper för fördelning av pengar. Det var dels den för fördelning i Västerbotten, dels den för hela mål 6-området. Jag kunde konstatera att byrå- kratin var orimlig. Vid ett beslutsmöte som vi hade i Vilhelmina, alltså ca 20 mil från Umeå, fanns ungefär tio tjänstemän från länsstyrelsen i Umeå med för att redogöra för ett eller två ärenden vardera. Totalt blev det alltså väldigt många arbetstimmar inklusive den långa resan. Man kan fråga sig vad det kostar. Vidare tar det, även i dag, orimligt lång tid att formulera ansökningar, och det dröjer väldigt länge innan de beviljade pengarna betalas ut. Det i sin tur kan innebära stora likviditetsproblem för projektägarna. Det hände till exem- pel i Västerbottens län att länsturistnämnden på revisorernas enträgna förslag fick lägga ned eftersom de låg ute med så mycket pengar att de för tillfället hade visst underskott. Samtidigt väntade de på EU-pengar som de var bevil- jade. Det var en följd av det tokiga system som vi hade då, och som vi fortfa- rande har. Jag tycker alltså att det är onödigt, och ofta slöseri med tid och pengar, att vi går omvägen om Bryssel för att bedriva en politik för god regional utveck- ling.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-12-18
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 3, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Målen för och inriktningen av näringspolitiken

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi231 yrkande 10, 2002/03:Sf226 yrkande 2, 2002/03:N2 yrkande 1, 2002/03:N202, 2002/03:N207 yrkande 7, 2002/03:N215, 2002/03:N227 yrkande 1, 2002/03:N263 yrkande 1, 2002/03:N287, 2002/03:N291, 2002/03:N304 yrkande 2, 2002/03:N306 yrkande 1, 2002/03:N392 yrkande 1, 2002/03:N395 yrkandena 1, 2 och 19 och 2002/03:A314 yrkande 6.
    • Reservation 1 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m04906
    fp04206
    kd03003
    v25005
    c01903
    mp17000
    Totalt172140037
    Ledamöternas röster
  2. Bedömning av regeringens resultatredovisning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
  3. Regelförenkling m.m.

    Kammaren biföll reservation 2

    Beslut:

    Kammaren biföll reservation 2

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller motionerna 2002/03:N1 yrkandena 1 och 3-5 samt 2002/03:N356 yrkandena 1 och 2, bifaller delvis motionerna 2002/03:N1 yrkande 2 och 2002/03:N2 yrkandena 5 och 6, avslår motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 4, 2002/03:N2 yrkandena 2-4, 2002/03:N207 yrkande 4, 2002/03:N211 yrkandena 1-3, 2002/03:N226 yrkande 3, 2002/03:N227 yrkande 5, 2002/03:N250 yrkandena 1-3, 2002/03:N251, 2002/03:N263 yrkandena 5 och 6, 2002/03:N266 yrkande 3, 2002/03:N269 yrkande 5, 2002/03:N277, 2002/03:N306 yrkandena 23-27, 2002/03:N343 yrkande 1, 2002/03:N392 yrkande 2, 2002/03:N395 yrkande 7 och 2002/03:N396 yrkandena 26, 28 och 30-32 samt lägger skrivelse 2002/03:8 till handlingarna.
    • Reservation 2 (m, c, fp, kd, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1300014
    m04906
    fp04206
    kd03003
    v25005
    c01903
    mp01700
    Totalt155157037
    Ledamöternas röster
  4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 24 Näringsliv

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 24 punkterna 1-7 och motion 2002/03:Fi230 yrkande 11, bifaller delvis proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 24 punkt 8 och motion 2002/03:N260 och avslår motionerna 2002/03:Fi232 yrkande 20, 2002/03:U237 yrkande 17, 2002/03:Kr347, 2002/03:MJ487 yrkande 10, 2002/03:N207 yrkande 5, 2002/03:N216, 2002/03:N221, 2002/03:N226 yrkande 1, 2002/03:N263 yrkande 15, 2002/03:N296, 2002/03:N357 yrkandena 9-14, 2002/03:N360, 2002/03:N391 yrkande 2, 2002/03:N395 yrkande 20 och 2002/03:Bo290 yrkande 4.
  5. Patent- och registreringsverket

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
    mening vad utskottet anför.