Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap 2011
Betänkande 2010/11:FöU1
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 15 december 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Pengar till försvar och samhällets krisberedskap (FöU1)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om 45,3 miljarder kronor i anslag till försvar och samhällets krisberedskap för 2011. Försvarsmaktens förbandsverksamhet får 21,2 miljarder kronor, fredsfrämjande förbandsinsatser får 2,3 miljarder kronor och anskaffning av materiel får 9,1 miljarder kronor. Regeringen får rätt att beställa nytt materiel för 44,8 miljarder kronor och underhåll av befintlig materiel för 15,1 miljarder kronor. Riksdagen godkände också utveckling och uppgradering av JAS 39 C/D och köp av splitterskyddade bandvagnar och lätt torped.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 2
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-11-23
Justering: 2010-11-30
Trycklov till Gotab och webb: 2010-12-03
Trycklov: 2010-12-03
Trycklov: 2010-12-06
Justering: 2010-11-30
Trycklov till Gotab och webb: 2010-12-03
Trycklov: 2010-12-03
Trycklov: 2010-12-06
Reservationer: 1
Betänkande 2010/11:FöU1
Betänkande 2010/11:FöU1
Alla beredningar i utskottet
2010-11-16, 2010-11-23
Pengar till försvar och samhällets krisberedskap (FöU1)
Försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om 45,3 miljarder kronor i anslag till försvar och samhällets krisberedskap för 2011. Försvarsmaktens förbandsverksamhet får 21,2 miljarder kronor, fredsfrämjande förbandsinsatser får 2,3 miljarder kronor och anskaffning av materiel får 9,1 miljarder kronor. Regeringen får rätt att beställa nytt materiel för 44,8 miljarder kronor och underhåll av befintlig materiel för 15,1 miljarder kronor. Utskottet föreslår också att riksdagen godkänner utveckling och uppgradering av JAS 39 C/D och köp av splitterskyddade bandvagnar och lätt torped.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-12-14
Debatt om förslag 2010/11:FöU1
Webb-tv: Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap 2011
Dokument från debatten
- 2010-12-14Protokoll 2010/11:34
Protokoll från debatten
Anf. 60 Hans Wallmark (M)
Herr talman! Nordisk stridsgrupp 2011 debatterades i måndags och beslutades om i dag. Afghanistanpolitiken kommer att debatteras på onsdag, och det är försvarsbudgeten i dag.
Riksdagen har beslutat att målet med det militära försvaret ska vara att enskilt och tillsammans med andra inom och utom landet försvara Sverige och främja vår säkerhet genom att
hävda Sveriges suveränitet och värna suveräna rättigheter och nationella intressen,
förebygga och hantera konflikter och krig samt
skydda samhället och dess funktionalitet i form av stöd till civila myndigheter.
Av detta följer att Försvarsmakten enskilt och tillsammans med andra myndigheter, länder och organisationer ska lösa följande uppgifter:
Försvara Sverige och främja vår säkerhet genom insatser på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet.
Upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta.
Med befintlig förmåga och befintliga resurser bistå det övriga samhället och andra myndigheter vid behov.
Insatsorganisationen ska utvecklas i enlighet med de krav på operativ förmåga som riksdagen har beslutat. Utskottet föreslår därför att riksdagen bifaller regeringens förslag i budgetpropositionen för 2011 om beredskapskredit, anslag, bemyndiganden och investeringsplaner. Sammanlagt föreslås anslag inom utgiftsområdet på 45,3 miljarder kronor.
Anslaget för Försvarsmaktens förbandsverksamhet är 21,2 miljarder kronor, anslaget för fredsfrämjande förbandsinsatser 2,3 miljarder kronor och anslaget för anskaffning av materiel 9,1 miljarder kronor. Beställningsbemyndigande för anskaffning av materiel är 44,8 miljarder kronor, och för vidmakthållande av materiel 15,1 miljarder kronor.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om anskaffning av materiel. Det gäller utveckling och uppgradering av JAS 39 C/D samt anskaffning av splitterskyddade bandvagnar och lätt torped.
Herr talman! Utskottet föreslår att motionerna avslås. Det finns en reservation och två särskilda yttranden i betänkandet.
Anf. 61 Håkan Juholt (S)
Herr talman! Dagens debatt om budgeten för försvar, säkerhetspolitik och vår samlade förmåga till krishantering inramas naturligtvis av allas vår oro efter lördagens terrordåd i centrala Stockholm.
Självklart är det en allvarlig händelse, men samtidigt är det viktigt att konstatera att internationell politisk och religiös terror inte på något sätt är någonting nytt - ej heller i vårt land. Just i år är det faktiskt precis 35 år sedan sprängningen av västtyska ambassaden, också det här i Stockholm om än ej på svensk mark utan på ambassadområdet.
Det som är nytt är dock att terrorns mål och motiv. Det är i dag mer diffust, och terrorn sker genom urskillningslöst, meningslöst och slumpmässigt dödande av civila. Terrorn vill skada och är ett hot mot vårt öppna samhälle, vår demokrati och mot de värden vi delar med andra. Därför är det också viktigt att vi här i kammaren och vi som företräder riksdagens partier inser och slår fast att det är just vårt öppna samhälle, vår demokrati och våra värden som är vårt effektivaste vapen mot terrorismen, alldeles oavsett vilka uttryck den sig än tar.
Vår debatt inramas dock också av insikten om de svåra uppgifter som Försvarsmakten, soldater, officerare och civila ställs inför i Afghanistan för att där, på vårt uppdrag, försvara människors rätt till människovärde. Också i denna debatt går därför våra tankar till de soldater som givit sitt liv för att uppfylla de beslut vi har tagit här i riksdagen. Dessa soldater är i krig 24 timmar om dygnet för den fred vi njuter av varje dag.
Den svenska försvarsmakten är på så sätt i krig, även om det var just för 35 år sedan, 1975, som Krigsmakten bytte namn till Försvarsmakten. Så kan det hänga ihop. Också detta visar betydelsen av att försvars- och säkerhetspolitiken är långsiktig och arbetas fram i bred politisk samsyn. Politiken ska förmå ligga steget före och därmed styra de självständiga myndigheterna och förmå dem att arbeta för gemensamma mål.
Låt mig därför, herr talman, mot denna bakgrund inleda med att uttrycka min uppskattning över det sätt på vilket utskottets vice ordförande och majoritetens företrädare Cecilia Widegren visat öppenhet, generositet och intresse för att lyssna in mitt partis åsikter under arbetet med detta betänkande. Det uppskattar jag, och det uppskattar Socialdemokraterna.
Det har bland annat resulterat i en bred samsyn i utskottet kring att regeringen redan nästa år ska komma tillbaka med en bättre redovisning av materialbudgeten och att regeringen inte heller får utnyttja den så kallade gummiparagrafen för inköp av ny materiel utan att först komma till riksdagen. Detta är två bra beslut som resultat av utskottets hantering av ärendet. Det stärker riksdagen, och det stärker insynen i en ofta svåröverskådlig budget. Jag hoppas att just denna anda fortsätter att prägla utskottets arbete under återstoden av mandatperioden.
Herr talman! Försvarsmaktens verksamhet och vår krishanteringsförmåga berör varje dag medborgare i vårt land. Ibland är det genom dramatiska nyheter som IT-attacker, influensaepidemier, stormar och bränder - eller helgens dramatiska terrordåd mitt i centrala Stockholm, alternativt dödandet av svenska soldater i krigets Afghanistan. Det är också genom en lång rad vardagliga kriser.
Det handlar om medborgares tilltro till riksdag, regering och myndigheter - tilltron till vår demokrati och att vårt land klarar också de svåra uppgifterna. Det första besöket det nyvalda utskottet gjorde var till myndigheten MSB, beredskapsmyndigheten som hanterar samhällets sårbarhet och säkerhet, för att diskutera ledning och krishantering.
Där framgick det klart och tydligt hur otydligt det är när det gäller ledning av kriser som berör flera samhällssektorer och verksamhetsområden. Det regeringen och statsrådet där har åstadkommit var sannerligen inte lugnande. I budgetpropositionen har dock regeringen den goda smaken att beskriva hur dåligt arbetet med den sektorsövergripande samverkan går.
Denna svaga politiska styrning innebär att stuprören består. Regeringen skriver långt ned i budgettexten: "Brister finns i förmågan till sektorsövergripande samverkan, tillgänglighet till förstärkningsresurser och robusthet i de ordinarie verksamheterna." Precis så är det, och förklaringen till att det är på det sättet är att detta inte är ett politiskt prioriterat område.
Det innebär att detta ointresse, denna prestige och ibland direkta inkompetens vid kriser och katastrofer kommer att drabba väldigt många medborgare. Redan under Fredrik Reinfeldts första år som statsminister lämnade Försvarsberedningen en rapport som slog fast nödvändiga förändringar när det gäller krishantering. "Det återstår att skapa en funktion som har till uppgift att samordna myndigheternas insatser när frivillig samverkan inte är tillräcklig."
Ledamöterna från riksdagens samtliga sju partier stod bakom denna viktiga slutsats, men ingenting har hänt under Sten Tolgfors mer än tre år som statsråd. Vidare konstaterade Försvarsberedningen under moderat ledning att "det måste finnas kapacitet att snabbt hantera ofta motstridig information och komma till beslut. Allt detta behöver kunna ske inom minuter snarare än timmar."
I rapporten, och dessförinnan också Tsunamikommissionen, slogs betydelsen fast av snabb, samlad och korrekt information till allmänheten vid kriser för att undvika ryktesspridning och onödig oro. Efter lördagens terrordåd i Stockholm tog det hela 19 timmar innan statsministern informerade allmänheten. Det är en väldigt lång tid. Låt mig dock i detta sammanhang uttrycka min ärliga uppskattning över att försvarsministern inte ägnade sig åt spekulationer på Twitter och att inte heller justitieministern, jordbruksministern, infrastrukturministern eller övriga statsråd gjorde så.
Se det som ett löfte att vi socialdemokrater kommer att återkomma i frågan om samverkan och ledning vid kriser!
Vad som dock med full kraft prioriteras är att regeringen snabbt inför ett dyrt yrkesförsvar och en fortsatt avveckling av medborgarnas engagemang i olika frivilliga organisationer, oavsett om det är hemvärn, militära frivilligorganisationer, civilförsvarsförbund eller beredskapspolis.
Det blir en liten standbyberedd armé av väldigt unga yrkessoldater, av vilka de allra flesta kommer direkt från skolbänken. Det är det militära försvar som regeringen nu driver fram.
Det kommer säkert göra oss snabbare, så blir det nog, men det kommer att göra oss svagare. Det kommer att driva ut förmågor, det kommer att försämra vår uthållighet och därmed också vår flexibilitet.
En kostnadsexplosion väntar runt hörnet. FOI pekar på detta, de flesta i Högkvarteret talar om det, men statsrådet upprepar nästan likt Stickan i Jönssonligan att han har en plan och att han följer denna lysande plan. Inom några få år kommer vi att se hur det blir med det.
Och inte hänger det på något sätt på hotbilden mot vårt land med hur armén utformas. Efter förslag från Försvarsberedningen, som också upprepar det i sin senaste säkerhetspolitiska rapport under moderat ledning, har såväl riksdag som regering ställt sig bakom slutsatsen: "Ett enskilt väpnat angrepp direkt riktat mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid."
Trots det utrustas inte bara flygvapnet och marinen, som traditionellt svarat för incidentberedskap och skyddet av territoriell integritet med stående soldater, utan även armén. Det talas högtidligt om omedelbar förmåga. Inte ens under kalla krigets mest kalla dagar ansågs detta behov föreligga, men nu anser regeringen att det gör det. Det är enligt vår mening både dyrt och fel. Planerad beredskap för olika markstridsförband, också för internationell snabbinsatsförmåga, vore betydligt mer motiverad och kostnadseffektiv.
Herr talman! Jag vill avrunda med att peka på några småsaker. Inte blir det heller bättre av att den kompetens soldaterna har - de är rekryterade direkt från skolbänken - i huvudsak är skolelevens kompetens. Mer än 90 procent räknar man med ska rekryteras från skolbänken. 25 procent av arméns soldater ska vara heltidsanställda,och 75 procent på kontrakt. Det har regeringen lovat och riksdagen beslutat.
Så sent som i förra veckan när försvarsutskottet besökte Högkvarteret fick vi ett annat besked: Så kommer det inte att bli. Andelen stående soldater måste vara högre om vi ska klara uppgiften, säger Försvarsmakten till utskottet.
Då är det naturligtvis viktigt att försvarsministern ger besked på den punkten. Hur kommer det att se ut 2014? Kommer riksdagens beslut att gälla, eller är Försvarsmaktens uppfattning korrekt?
Vi tror inte att vi får en bra försvarsmakt om unga oerfarna soldater värvas med häftig tv-reklam. Vi tror i stället på en långsiktigt hållbar personalförsörjning genom att hemvärnet och frivilligorganisationerna involveras i insatsorganisationens verksamhet och att detta lokala, meningsfulla engagemang med skarpa uppgifter blir en bredare och säkrare bas för rekryteringen av kontraktsanställda soldater. Endast så kan vi uppnå det riksdagen önskar, nämligen soldater med mer än endast soldatkompetens.
I vårt budgetförslag har vi, som majoritetens företrädare betonade, anslagit 2 miljarder mindre än regeringen. Det kan vi bland annat göra då vi har en modell för personalförsörjningen som gör att det blir billigare än med regeringens, och vi tycker inte att Sverige ska ta ramansvar för NBG 11.
Men åter står det klart att skillnaden i försvarspolitiken mellan regeringen och oppositionen inte i första hand gäller ekonomin. Det handlar i stället om synen på hur krishanteringen ska förbättras, Försvarsmaktens personalförsörjning, synen på soldatens kompetens, det medborgerliga engagemanget i hemvärnet och frivilligorganisationer, insikten om att alla kriser sker lokalt i en kommun och att vår krishantering måste byggas underifrån, inte som ett elitistiskt nationellt experiment, och utgå från medborgarens vardag.
Det smala dyra militära försvar som nu växer fram blir den expeditionskår som inte minst Folkpartiet så länge längtat efter. Men det ökar inte vår säkerhet, och det är högst osannolikt om svenska folket står bakom detta dyra experiment.
Herr talman! Det är en spännande mandatperiod som ligger framför oss. Frukten ska skördas av den sådd som gjordes under den gångna mandatperioden. Priset ser ut att bli högt, oväntat högt.
Herr talman! Vi socialdemokrater, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har inlämnat ett särskilt yttrande där vi motiverar våra partiers ställningstagande.
(Applåder)
I detta anförande instämde Clas-Göran Carlsson, Roza Güclü Hedin, Åsa Lindestam, Eva Sonidsson och Anna-Lena Sörenson (alla S) samt Peter Rådberg (MP).
Anf. 62 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Jag vill hälsa försvarsminister Sten Tolgfors välkommen hit. Det är alltid trevligt när statsråd är med på debatt.
Det militära försvaret, Försvarsmakten och dess stödmyndigheter har under de senaste två decennierna genomgått en kraftig omstöpning. Nödvändiga men många gånger smärtsamma besparingar har gått hand i hand med utvecklandet av nya förmågor och ökad kvalitet.
Samtidigt har under den här tiden den internationella dimensionen gått från att vara en perifer sidouppgift till att bli en av huvuduppgifterna för det militära försvaret.
Oppositionens besparingar på 2 miljarder ska ses i ljuset av att det går att spara på försvaret, vilket Håkan Juholt var inne på, men under förutsättningen att man väljer rätt saker.
Utifrån Miljöpartiets syn är det inte rimligt att vi i dag lägger 25 procent av försvarsbudgeten på materiel. Den svenska egenutvecklingen av olika försvarsmateriel har minskat den operativa effekten, och den svenska försvarsförmågan har sjunkit drastiskt de senaste åren. Om detta var det en ganska bra debatt i Almedalen i somras. Vi var rätt överens om det i sak. Detta har fått till följd att svenska soldaters säkerhet påverkas negativt på grund av den ensidiga satsningen på dyra materialinköp.
Sverige har som alla vet övergett plikten i fredstid till förmån för frivilligheten. Det är något vi i Miljöpartiet tycker i grunden är positivt. Men ska man överge en hundraårig pliktlag måste det nya regelverket vara på plats innan det gamla sänks i sjön. Tyvärr har inte så skett i det här fallet.
Regeringen har sjösatt ett nytt förslag på hur vi ska försörja Försvarsmakten med personal. Tyvärr kvarstår väsentliga delar innan vi kan vara helt nöjda.
Det finns internationella exempel där man har gått från plikt till yrkesarmé och som visat att de minst studiemotiverade människorna söker sig just till försvarsmakten. I dag har Sverige ett mycket gott anseende ute i världen för den höga kompetensen bland sina soldater, kvinnor som män. Om kvaliteten bland soldaterna sjunker kommer vi inte längre att kunna behålla samma försvar för Sverige eller delta i svåra internationella operationer. Med lägre kunskapsnivå bland våra soldater kommer vi att få gå över från en organisation där soldaterna lär sig att tänka själva till en kommandoorganisation där soldaterna bara genomför order.
Frågan blir därför: Hur många av dagens unga är lockade av en sådan arbetsplats? Dagens ungdomar är skolade i att ifrågasätta och hitta egna lösningar på problemen, och det är i grunden positivt. De söker med andra ord personlig utveckling och är inte beredda att uppoffra sin tid till någonting som inte känns betydelsefullt.
Frågan är till statsrådet hur regeringen och Försvarsmakten ska möta dessa nya utmaningar?
I grunden handlar det om att Försvarsmakten måste få medborgarnas acceptans och förtroende. Får man inte det ligger man väldigt illa till. Försvarets trovärdighet och tydlighet måste öka. Regelverket kring anställdas skyldigheter och rättigheter måste vara glasklart om rekryteringarna ska lyckas. Annars kommer varken personer eller företag att vilja ta risken att bidra med personal till bland annat internationella uppdrag.
Thomas Roléns utredning om personalförsörjningen är också inne på den linjen. Rolén pekar på den här svårigheten som vi står inför.
Det räcker inte bara med det. Parallellt med detta måste Försvarsmakten skapa egna nätverk, både lokalt och regionalt, för att kunna dra till sig soldater.
Kopplingen till försvaret är i dag tyvärr mycket låg. Nästa generations soldater kommer att bli den första generation som inte kommer att ha någon naturlig kontakt med sina föräldrar och farföräldrar som har gjort militärtjänsten. Plikten är borta, och man känner helt enkelt ingen som finns inom försvaret. Vi har dessutom väldigt få regementen kvar, och samhället och näringslivet är mindre intresserade över att skicka i väg sina anställda på olika uppdrag.
Nu säger Försvarsmakten med regeringens goda minne att man inte klarar att lösa det jag talar om, personalförsörjningen, på egen hand.
Detta är en samhällsreform som vi ska lösa tillsammans, säger Försvarsmakten och regeringen. Jag tycker att man ska stanna upp där en liten, liten stund. Visst finns det enskilda människor och företagsledare som är beredda att ställa upp och skicka ut soldater i försvaret och bidra. Men vem tar befälet när regeringen och Försvarsmakten säger att detta är en samhällsreform? Okej - men vem ska leda denna samhällsreform om inte regeringen, som ger tydliga order till Försvarsmakten? Jag tror att man kan hänga på det. Jag skulle gärna vilja ha en förklaring från statsrådet av hur han ser på denna fråga.
De utbildningar och de föredrag som vi har gått på är entydiga. Man säger: Hur ska vi kunna rekrytera människor till försvaret i morgon bitti? Jo, det är framför allt genom små och medelstora företag. Men är den som leder ett företag i dag beredd att skicka ut kanske en eller två personer - 5-15 procent av sin personal? Varför ska han eller hon göra det? Och vad händer om personen kommer hem skadad? Vem står för kostnaderna? Är det staten, Försvarsmakten eller företagaren själv som får stå för dem? Detta måste lösas. Det är det som måste vara absolut kristallklart för att vi ska få acceptans bland medborgarna när de ska vara med och bidra till Försvarsmakten.
I och med införandet av längre och tidsbegränsade anställningar för gruppbefäl, soldater och sjömän kommer behovet av att tjänstgöringen ger ett civilt meritvärde. Detta civila meritvärde tror jag är en viktig faktor som man kan bära med sig om man ska ta risken - om man får kalla det så - eller gå in och hjälpa till att bygga upp svenskt försvar.
Jag vill ha ett civilt meritvärde både ur attraktivitetssynpunkt och för att reformen och anställningsformen ska få acceptans ute i samhället i stort. Den civila karriären måste ligga i fokus. Möjlighet till studier och fortbildning för den enskilde måste vara central när det gäller om man ska ta anställning eller inte.
Jag går nu över till ett annat kärt ämne - JAS. Att JAS är svårsålt är vi nog alla rätt överens om oavsett om vi är positiva eller negativa till företeelsen. I Trollhättan, som jag kommer ifrån, blev Saab tvingat att pressa priset ordentligt för att företaget Saab inte skulle gå i konkurs. Det där känner vi alla till sedan ett litet tag tillbaka.
När regeringen skulle försöka marknadsföra JAS Gripen i Brasilien gjorde försvarsminister Sten Tolgfors precis som man gjorde i Trollhättan; han reade ut planet till halva priset. Sverige har erbjudit Brasilien att köpa JAS Gripen, alltså the Next Generation, för ungefär 500 miljoner kronor styck. Kostnaderna är dubbelt så höga. Vem står för denna kostnad om inte skattebetalarna? För samma summa pengar skulle vi kunna få 100 stycken JAS på C/D-nivå, om vi nu skulle välja det. Källor från Regeringskansliet säger att det är sannolikt att vi inte kommer att lyckas trots att regeringen gör ganska tuffa satsningar.
Inte nog med att vi har svårt att sälja JAS - Regeringskansliet och tillhörande myndigheter har också under denna tid haft ungefär 100 personer som har hjälpt Saab att försöka sälja planet. Ovanpå detta har regeringen skaffat sig en speciell myndighet som har till uppgift att sälja svensk krigsmateriel utomlands, den så kallade Försvarsexportmyndigheten. Snacka om uppbackning!
Det finns en mycket märklig formulering i våra papper. Regeringen talar om det fall att Brasilien eller annan nation väljer att gå vidare med förhandlingar om anskaffning av JAS 39 Gripen. Vilka är dessa andra nationer? Om inte Brasilien tar det är alltså regeringen glad om det kommer in en annan nation. En sådan text i ett regeringspapper tycker jag är oerhört märklig. Jag skulle vilja få en förklaring från statsrådet av vilka dessa andra nationer är.
ÖB har tillsatt en luftförsvarsberedning som har till uppgift att lägga fram ett förslag - jag tror att det är senast den 31 mars nästa år - om behovet av JAS i E/F-varianten. Det ryktas om ca 70 stycken E/F-plan. Det är exakt det som den tidigare Försvarsberedningen föreslog.
Samtidigt kan jag tycka att det är lite märkligt att regeringen inte har bifallit just en sådan motion som jag har skrivit om en parlamentarisk luftförsvarsutredning för att gå till botten med detta. Även Allan Widman från Folkpartiet har skrivit en sådan motion. Men här har tydligen ÖB själv, kanske på eget initiativ men säkert med regeringens goda minne, tillsatt en utredning.
Bara utvecklingskostnaden på detta beräknas till ungefär 10 miljarder kronor. Totalsumman för dessa 70 plan blir ungefär 45 miljarder. Till detta ska läggas kostnaden för dagens JAS-projekt som kommer att hålla fram till 2020. Det kommer att landa på ungefär 125 miljarder svenska kronor. Det blir som vanligt när vi pratar JAS fruktansvärt dyrt.
Huvudfrågan till försvarsministern är: Förutom de här kostnaderna - vilka är de operativa behoven för att helt enkelt skaffa ett sådant här nytt plan i en E/F-variant? Jag har ställt frågan tidigare. Det står tydligt i regeringens papper att det ska finnas operativa behov och skäl innan man anskaffar vapensystem, oavsett vilket det är. Jag kan inte någonstans läsa mig fram till vilka dessa är. Frågan är om det finns en hotbild som har förändrats över tid eller om det är exportskäl som regeringen nu vill föra fram.
När vi pratar om E/F vill jag vara tydlig med att säga att vi pratar om ett helt nytt plan. Det är ny motor, det är ny radar, det är ny elektronik, flyttade landningsställ, ökad lastförmåga och så vidare. Detta är ett helt nytt plan, så kom inte och prata om att vi ska bygga om eller justera lite grann!
Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om Nordic Battlegroup. När det gäller Nordic Battlegroup för 2011, som vi behandlade i går och som riksdagen nyss har voterat om, valde regeringen att i princip köra över riksdagen genom att inte låta den fatta beslutet. Jag säger precis som Håkan Juholt: Jag är glad att detta kommer upp till nästa gång. Det tackar jag utskottet för, och jag tycker att det är bra att det har blivit så.
Jag måste ändå säga några ord om Riksrevisionens kommentar, som var otroligt hård. När man gick ut 2008 saknade soldaterna viktig materiel. De hade inte tillräcklig utbildning när beredskapen drogs i gång. Styrkan var inte samövad. Riksrevisionen ifrågasätter - och detta är den grövsta anklagelsen mot regeringen - att soldaterna hade förutsättningar att klara de uppgifter de var satta att göra. Detta är inte mina ord, utan det är Riksrevisionen som säger det.
Riksrevisionen konstaterar vidare att varken Försvarsmakten eller regeringen hade definierat någon bortre gräns. Hur stor ska styrkan vara? I praktiken kunde den egentligen vara hur stor som helst. Detta slutade som vi vet med att styrkan växte med 100 procent, från 1 100 till ungefär 2 350 soldater. Kostnaden steg från 1 miljard till 4 miljarder kronor! Vad gör Sten Tolgfors då? Jo, han skyller på Socialdemokraterna och den förra regeringen. Det är helt obegripligt.
När vi sedan ställde frågor till Riksrevisionen när de väl kom till utskottet ville vi ha reda på vem som fattade besluten. Riksrevisionen sade då att det inte finns ett enda protokoll någonstans som visar vem som har fattat beslutet om en ökning från 1 till 4 miljarder. Vi var naturligtvis väldigt intresserade av att se detta. Riksrevisionen kunde alltså inte hitta någon person som var ansvarig för detta. Vi pratar då om att det egentligen går på löpande räkning. Det är också ofattbart att inte vi i riksdagen kan få någon feedback och få se hur det hela har gått till.
Vi som var med 2008 vet var de så kallade svarta hålen kom till. Nu har vi fått svar på detta. År 2008 fick vi ett så kallat svart hål i Försvarsmaktens budget. En stor del av detta är det som jag nyss har pratat om.
Herr talman! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag har dragit över talartiden, för det inser jag att jag har gjort. Jag hänvisar till det särskilda yttrande som vi har.
I detta anförande instämde Roza Güclü Hedin, Håkan Juholt och Anna-Lena Sörenson (alla S).
Anf. 63 Mikael Jansson (Sd)
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation på punkt 2. Regeringen föreslog 43,5 miljarder till området för försvar och säkerhet. Den ramen antogs. Sverigedemokraterna föreslog 1 miljard mer än regeringen och 3 miljarder mer än De rödgröna.
Vi anser att försvaret bör få höjda anslag. Försvarsanslagen har minskat med 40 procent sedan 1975. De var då 3,1 procent av bnp och är nu 1,2 procent av bnp. Det svenska försvaret har nedrustats ekonomiskt och organisatoriskt. Omställning och omorganisation har i sig krävt resurser.
Om vi en dag måste upprusta försvaret kan det ta sin tid. Omställningar av invasionsförsvar tar tid. Det har sagt att Sveriges försvar först på 60-talet var berett att stå emot Nazityskland.
Hotbilder förändras snabbt i vår omvärld. Större förändringar är många gånger omöjliga att förutse. Sovjetunionens sönderfall överraskade många. Hur är det med Kina om fem till tio år? Är det en nybliven demokrati eller en framgångsrik diktatur med offensiv utrikespolitik? Vi kan inte veta, bara gissa.
Den aktuella hotbilden påverkar alla partiers budgetanslag, även Sverigedemokraternas. Vi anser dock att det måste finnas en grund, ett existensförsvar. Det ger beredskap för snabbt ändrade hotbilder. Om vi ska hävda vår existens mot hot och påtryckningar och om vårt självbestämmande står på spel, hinner vi med dagens svenska försvar ställa om försvaret till ett invasionsförsvar?
Vi tror att existensförsvaret är beroende av förrådsställt materiel, av en stark allmän försvarsmedvetenhet och av stora och väl motiverade numerärer som är möjliga att mobilisera.
Största problemet är dock inte detaljerna i det svenska försvaret utan den felaktiga inriktningen. Det är vår bestämda uppfattning att det svenska försvaret primärt ska ha inriktningen att försvara svenskt territorium.
Det finns gamla kloka talesätt som fortfarande äger sin giltighet: Varje land har en armé, sin egen eller någon annans.
Vems armé har vi om det är EU som har rätt att skicka den för insats? Vems armé har vi om den inte är tränad och förberedd att primärt försvara svensk mark och svenskt vatten och luftrum utan är tränad för att flygas ut?
Den politiska majoriteten tycks inte vilja att hela Sverige ska kunna försvaras. I stället är den svenska militären i realiteten inriktad på att kunna ställa upp mindre expeditionsstyrkor för uppdrag på fjärran slagfält.
För att illustrera resonemanget vill jag hänvisa till insatser som i dag tar upp en väsentlig del av försvarets resurser, nämligen den nordiska stridsgruppen och insatsen i Afghanistan.
Herr talman! Personalförsörjningen i det svenska försvaret lämnar en del övrigt att önska. Försvarets hållning i personalfrågor förtjänar att kritiseras på några punkter. Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut finns det en klar risk för att det system det har fattats beslut om kan spränga budgeten med miljardbelopp, vilket lägger ytterligare sten på börda för ett redan hårt prövat försvar.
Det finns dessutom anledning att befara att försvaret på sikt kommer att få problem att dra till sig soldater med rätt inställning och tillräckligt med soldater med det nya systemet. Löner som inte betalas ut och personal som avtvingas löften att skriva på avtal innan färdiga villkor finns, är det något som borgar för att försvaret ska vara en tilltalande arbetsplats? Jag tvivlar på det, herr talman.
Svensk vapenindustri har en stolt och framgångsrik historia. Svensk vapenindustri har gett upphov till många spin-off-effekter till nytta för samhällsekonomin. När vi tappat självförtroendet och inte längre satsar på egenutveckling som förr försvinner dessa spin-off-effekter.
Sverige köper vapensystem på marknaden, det billigaste eller, som jargongen är, försvaret köper från hyllan. Därmed gör vi oss beroende. Tack och lov har vi JAS 39 Gripen i uppgraderade versioner och svenska ubåtar.
Det är viktigt att svenska försvarsanslag gör nytta i svensk försvarsindustri. Andra länder gynnar sin.
På längre sikt när vi kan räkna hem resurser tillräckligt bör allmän värnplikt återinföras. Det är knappast troligt att Sverige med en yrkesarmé kan få fram de soldatvolymer som krävs för att försvara hela landet. Erfarenheter har också visat att en konsekvent genomförd värnplikt i grunden är positiv för försvarsviljan och medvetandet om vikten av ett starkt försvar.
Herr talman! Vi är inte motståndare till internationellt samarbete. Vi kan framför allt tänka oss ett försvarssamarbete baserat på nordiskt samarbete. Ett sådant samarbete ligger väl i linje med de traditioner av nordiskt samarbete och nordisk solidaritet mellan brödrafolk som har hundratals år på nacken och skulle inte som regeringens förslag innebära en gradvis anpassning till EU. Det är Sverigedemokraternas ambition att på lång sikt bygga upp ett sådant nordiskt samarbete.
Vi Sverigedemokrater vill återuppbygga det svenska försvaret. Det görs inte i handvändning givet de decennier av styvmoderlig behandling som riksdagen utsatt försvaret för. Vi vill återuppbygga invasionsförsvaret. Vi vill stärka frivilligförsvaret. Vi vill att hela Sverige ska kunna försvaras. Därigenom stärker vi också försvarsviljan hos den svenska befolkningen.
Anf. 64 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Det var som att backa till 60-talet när jag hörde dig tala, Mikael Jansson. Du säger att ni ska försvara Sverige, men finns det någon i kammaren som inte vill försvara Sverige? Vi ska försvara Sverige här och vi ska vara ute. Vi lever år 2010. Naturligtvis ska vi försvara Sverige. Det är bara att läsa regeringens proposition, och de flesta partierna har denna uppfattning. Jag förstår inte resonemanget.
I går kunde vi höra Mikael Jansson tala om stående förband. Jag frågade men fick inget svar på vad Sverigedemokraterna har för budgetram. Vi lägger 44 miljarder kronor på det svenska försvaret. Med er politik pratar vi 20-25 miljarder till.
Vilken hotbild är det Mikael Jansson tar fram? Du talar om Kina. Är det ett angrepp från Kina som väntas? När du talar om att vi bara ska försvara Sverige och avstå från allt annat måste du definiera vilken typ av hotbild du ser.
Anf. 65 Mikael Jansson (Sd)
Herr talman! Det var en rad frågor. Det här med stående förband för internationella insatser är på sikt. I vår budgetmotion lade vi 1 miljard extra jämfört med regeringen. Det ska inte räcka till att sätta upp ett stående förband, utan det är en ambitionsnivå och en vision.
I vår reservation och vårt yttrande talar vi om att det är möjligt att på sikt samla det internationella åtagandet i en trupp. Vi vill inte utöka antalet soldater i internationella uppdrag. Nu har vi soldater på flera olika håll.
Vi är positivt inställda till att ta ett nordiskt grepp på detta och att inbjuda nordiska grannländer att verka gemensamt. Det är vår ambition.
Jag kan inte bedöma vilka hotbilder framtiden för med sig. Kan någon annan det? Vi tror att det måste finnas ett existensförsvar, en viss grund.
Vi vill behålla den svenska nationen. Med utvecklingen inom EU kommer den svenska nationen att upplösas fullständigt, även på detta område. På 60-talet fanns en svensk nation, och det vill vi ha även i framtiden. Att vi skulle vara gammalmodiga får stå för dig.
Anf. 66 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Jag förstår ingenting. Vadå behålla en svensk nation? Ni har en massa ambitionsnivåer, Mikael Jansson, men ni vill inte ta del av de internationella åtaganden som görs för att skapa fred i världen.
Miljöpartiet är skeptiskt till Afghanistan, och vi skulle vilja lägga fler insatser i Afrika. Vi har kanske olika parametrar på var vi vill lägga de internationella insatserna, men vi vill inte, som du i princip säger, Mikael Jansson, ta hem dem för att försvara Sverige när det inte finns någon hotbild. Din politik går inte ihop.
Vi måste försvara Sverige genom att också vara ute och skapa demokratier och säkerhet på andra platser. Vi kan diskutera hur vi ska göra det och var, men det måste vara själva utgångspunkten i diskussionen. Du vänder på detta 180 grader, Mikael Jansson, och vill ta hem dem. Men när jag frågar ser du ingen hotbild, och de stående förbanden är på sikt och så vidare.
Jag får inte ihop din politik, Mikael Jansson.
Anf. 67 Mikael Jansson (Sd)
Herr talman! Grunden är naturligtvis ökade anslag på sikt. Vi är inte emot internationella insatser. Sverige är ett välmående land med hög grad av trygghet. Vi tycker att det är vår plikt att hjälpa till på andra ställen. Men Sverige är också ett litet land och vi får samla vår insats på färre områden, anser vi. Visst är det en plikt att hjälpa till när det är kriser i världen.
Vi tycker att insatsen i Afghanistan måste få ett slut. Om den blir permanentad är den inte trovärdig. Då kanske den skapar mer konflikt än den löser. Vi tycker att den insatsen måste avslutas och vägas mot eventuella andra insatser.
Anf. 68 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Debatten gäller utgiftsområde 6, Försvar och samhällets krisberedskap 2011. Jag ställer mig bakom det gemensamma särskilda yttrandet från oss, Socialdemokraterna och Miljöpartiet.
Herr talman! Vi i den rödgröna oppositionen har lämnat in en flerpartimotion, en budgetmotion,
För hela Sverige
, där vi lägger fram vårt förslag till statsbudget för 2011. Vårt förslag måste ses som en helhet - det har vi beskrivit förut - även om vi i debatten i dag ska lyfta fram just försvarspolitiken. I motionen har vi redovisat hur vi egentligen vill ha utgifterna fördelade, inte minst på utgiftsområde 6. Jag ska ta upp några viktiga saker här.
Det rödgröna budgetförslaget i sin helhet är präglat av ambitionen att skapa utrymme för reformer. Det är oerhört viktigt. Vi vill vara varsamma med skattesänkningar för att ge utrymme för en gemensamt uppbyggd välfärd som når alla. Vi är också angelägna att skapa rättvisa så att inga medborgare får betala notan för några andras välfärd. Det är också något grundläggande för Vänsterpartiet. Vi menar att så inte är fallet med Alliansens budgetförslag och politik. Med detta sagt går jag in på utgiftsområde 6.
Herr talman! Just nu genomgår Försvarsmakten den kanske största förändringen i modern tid. Vi lämnar värnpliktsförsvaret och övergår till en yrkesarmé. Vi i Vänsterpartiet är mycket tveksamma till denna förändring av många orsaker, inte minst osäkerheten när det gäller kostnaderna för denna förändring. När FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, presenterade siffror i mitten av november som visar att yrkesarmén blir dyrare än vad som beräknats - ungefär 1 ½ miljard dyrare - bekräftades våra farhågor. Dessa kostnader är svåra att spåra i regeringens budget. Man har inte tagit med dem i beräkningen. Jag tror att man blev tagen på sängen när siffrorna kom. Hur regeringen löser det problemet blir intressant att se. Jag tror att de får svårt att hitta pengarna när det bär i väg.
Även om det för tillfället är överspelat kommer vi i Vänsterpartiet att arbeta för ett återinförande av ett värnpliktssystem av många anledningar, bland annat för att det är både billigare och bättre än yrkesarmén, som vi ser det. Just personalförsörjningen är ett av de områden som kan visa sig svårt att beräkna. Än så länge finns ett antal färdigutbildade värnpliktiga årskullar att locka in i försvaret, men i systemet finns så många osäkerheter att vi frågar oss om det kommer att hålla ekonomiskt. Det återstår att se. Det här kommer att tunnas ut över tid så att det blir svårare och svårare att hitta en bra grund att stå på när det gäller personalförsörjning.
Vi har också stora frågetecken för kostnaderna för Nordic Battlegroup, den nordiska stridsgruppen. I den revisionsrapport vi fick om Nordic Battlegroup 2008 redovisas en ökad kostnad med 3 miljarder - från 1 till 4 miljarder. Hur dyr Nordic Battlegroup 2011 blir vet vi inte i dag. Det får facit visa om ett år. Regeringens planer på omfördelning inom budgeten kommer naturligtvis att drabba andra delar av försvaret. I det fall stridsgruppen blir utkommenderad kommer det att kosta. Det blir en rejäl press på försvarsbudgeten och Försvarsmakten. Vi tycker att regeringen på ett bättre sätt borde ha redovisat hur dessa eventuella förändringar skulle se ut för att man skulle kunna ta ställning. Vänsterpartiet är kritiskt till stridsgruppskonceptet över huvud taget, inte minst på grund av de kostnader som det medför.
Herr talman! Jag vill också lyfta fram de kostnader som uppstår genom Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Den frågan kommer att
debatteras i morgon, så jag tar bara upp det kort nu.
Vänsterpartiet har gett riksdagens utredningstjänst i uppdrag att försöka räkna ut den totala kostnaden för engagemanget i Afghanistan. Det innebär alla kostnader när det gäller planering, personal, materiel, transporter, administration med mera. Det besked vi har fått är att det inte går att redovisa hela kostnaden. Det går inte att få fram en slutsiffra för vad insatserna för Afghanistan kostar Sveriges försvar och svenska skattebetalare. Rutinerna för att redovisa det finns inte inom Försvarsmakten. Det tycker jag är beklämmande och oroande och något som vi borde lyfta fram mer.
Med tanke på det långvariga engagemanget kan det bli dyrt för skattebetalarna, de som Alliansen säger sig värna så mycket. Vad det kommer att kosta i längden vet vi alltså inte. Jag tror att det kommer att bli väldigt kostsamt.
Herr talman! Eftersom det rödgröna budgetförslaget är en helhet har vi inga reservationer i detta betänkande. I det särskilda yttrandet redovisar vi vårt förslag till budget även på utgiftsområde 6. Vi menar att det går att ändra på en del av verksamheten och genomföra effektiviseringar så att besparingar kan göras. Vi sparar lite på förbandsverksamheten, men vi värnar där frivilligverksamheten, skyddsstyrkorna och arbetet med jämställdhet. Det finns också möjlighet att spara på materielsidan. Peter Rådberg var inne på det. Sammanlagt sparar vi i det rödgröna förslaget 2 miljarder. Vi ser det som fullt möjligt och för närvarande också nödvändigt för att skapa utrymme för reformer i övriga delar av budgeten. Hur kommande års budgetar ser ut är svårt att sia om. Vi i Vänsterpartiet ser det kanske inte möjligt med så mycket mer besparingar i framtiden. Det får vi återkomma till. Försvarsinriktningen avgör. Vi kanske kommer tillbaka till det i vår och den vårproposition som då kommer från Vänsterpartiet för att redovisa de siffrorna.
Anf. 69 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! Jag vill först uttrycka min respekt och uppskattning för alla de soldater, officerare och civila som varje dag tjänstgör i olika insatser i vårt land eller runt om i världen. De gör ett fantastiskt jobb. Det uppmärksammas inte alltför ofta.
Jag vill också med anledning av den brottsutredning som pågår understryka vikten av ett öppet och fritt samhälle.
Herr talman! Riksdagen har beslutat att målet för det militära försvaret ska vara att enskilt eller tillsammans med andra inom och utom landet försvara Sverige och främja vår säkerhet. Det ska ske genom att hävda Sveriges suveränitet, förebygga konflikter eller krig och skydda vårt samhälle med stöd av civila myndigheter. Regeringen och riksdagen har, med underlag från Försvarsberedningen 2008, beslutat om ett mer användbart, mer tillgängligt och modernare försvar som ska vara mer effektivt i förhållande till de enskilda skattebetalarnas kronor som varje dag betalas till försvaret.
Det pågår en enormt stor reformering inom försvaret - kanske den största i modern tid. Den påverkar personalförsörjning, effektivisering, stödverksamheter, försvarsplanering, materielförsörjning, internationella insatser och nordiskt samarbete. Det är härligt att se att statsrådet är delaktig i den här budgetdebatten som kommer att fortsätta någon timme till.
Ekonomin är i balans i försvarsbudgeten. Det är ord som vi i den här församlingen kan ta i vår mun, men som många kolleger runt om i Europa och världen inte kan ta i sin mun. Tack vare att alliansregeringen under ett antal år har arbetat aktivt med den ekonomiska styrningen kan vi att hävda att vi har en oförändrad anslagsnivå. Det sticker ut rejält i Europa att det ser ut på det sättet. Alliansregeringen har hanterat den finanskris som också har drabbat Sverige på ett sådant sätt att det går att sköta detta med en oförändrad anslagsnivå.
Detta ska vi glädjas över i tider som dessa som kanske är mer oroliga än de varit på länge.
Herr talman! Det är två saker som sticker ut ordentligt framför många andra. Förutom att vi har hanterat finanskrisen på ett klokt sätt, som gör en oförändrad anslagsnivå inom försvaret möjlig, är det också ordning och reda i statens kassa, numera även vad gäller försvarsanslagen. Där har ekonomisk styrning varit ett ledmotto under de senaste åren för alla berörda myndigheter på området men inte minst för Försvarsmakten.
Men det går inte att slå sig till ro med detta, utan det gäller att hela tiden följa upp och aktivt jaga och se till att skattebetalarnas pengar används på bästa möjliga sätt. Vi i riksdagen ska fortsätta att vara det skydd för skattebetalarna så att pengarna används till det som de är avsedda att användas till och att budgeten hålls.
Herr talman! Detta är den första budgeten som gör det möjligt att genomföra ett epokskifte i den svenska försvarspolitiken. Det var en enig försvarsberedning med alla sju riksdagspartier som 2008 sade:
Plikten svarar inte längre upp på ett rationellt sätt mot de nya behoven. En modern insatsorganisation kan inte längre bemannas med pliktpersonal.
Det pågår nu ett epokskifte när vi går från plikt till frivillighet men också till könsneutralitet. Äntligen, kan man höra några längst bak ropa. Äntligen omfattas vi också av könsneutralitet.
Epokskiftet är stort på många sätt och vis. Frivilligheten ger enormt stora möjligheter, inte minst att man likställer man och kvinna inför lagen. Men man gör det också möjligt för vem som helst att redan i dag gå in på Försvarsmaktens hemsida och anmäla sitt intresse för att delta i och göra en insats i det svenska försvaret. Det är lika i dag från dag ett.
Förutom frivillighet och könsneutralitet är det också en attraktivitet som växer fram med en helt ny arbetsmarknad. Unga killar och tjejer får nu en ökad regional arbetsmarknad. Vi ska anställa ytterligare 4 000 per år. Det är en otroligt stor och positiv utmaning för alla som den omfattar. Då är grunden, inte minst, bemötandefrågorna.
Jag hade för några dagar sedan möjlighet att träffa unga killar och tjejer som är hungriga, nyfikna och sökande inför dessa nya uppgifter. Det är otroligt viktigt att man hanterar bemötandefrågorna på ett helt annat sätt än man tidigare har gjort. Det måste upplevas på kaserngården när officeren möter den nye soldaten att det är frivillighet som är grunden i det mötet. Den utbildning som man får ska vara av sådan exceptionell karaktär att man är stolt när man går därifrån på eftermiddagen över att Försvarsmakten har tagit till sig den nya och stora utmaningen som detta innebär. Det är en ren bemötandefråga som i grunden ska hanteras varje dag.
Epokskiftet innebär också att Försvarsmakten tillsammans med andra tar på sig ledartröjan - lokalt handlar det om kommuner och landsting, näringsliv och små och medelstora företag - för att leda och utveckla möjligheterna för den nya regionala arbetsmarknad som växer fram. Det är ett viktigt epokskifte, och detta uppdrag har Försvarsmakten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag noterar att Socialdemokraterna tror på en kostnadsexplosion. Denna fråga ska de lösa med mindre pengar. Jag noterar också att Miljöpartiet ska lösa frågan om personalförsörjningen, också det med mindre pengar.
Vän av ordning noterar att jag har lagt otroligt mycket tid på humankapitalet och människorna bakom alla skyddsvästar och all tänkbar utrustning som finns inom försvaret. Det finns en grund till det. Vi står inför enormt stora förändringar med ökade chanser för unga män och kvinnor inför en framtida arbetsmarknad. Försvaret är kanske en av Sveriges största ungdomsarbetsgivare om några år. Det förpliktigar. Långt in i Försvarsmakten förpliktar det.
Herr talman! Vad är ett försvar utan alla de människor som frivilligt engagerar sig och som varje dag tar risker för att hjälpa andra människor att känna trygghet? I tider som dessa när det är oroligt är det kanske än mer viktigt att fundera på just detta humankapital.
Jag vet att många av mina allianskompisar och försvarsministern kommer att lägga tid på annat. Jag har därför valt att prata om det som är grunden. Ingen kommer att klara omställningen, och ingen kommer att klara att säkra tryggheten om vi inte först tar vara på humankapitalet.
Anf. 70 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Cecilia Widegren talar gott om denna förändring till en yrkesarmé. Jag tycker att det andas lite glättighet därför att man inte vill se problemen.
Man kan titta på FOI:s siffror där man varnar för att det blir svårare och mycket dyrare med en yrkesarmé. Vad innebär det för budgeten? Vad innebär det för verksamheterna? Hur ska man klara det när man inte vet hur mycket dyrare det blir?
Vi kan tycka att det är bra med könsneutralitet. Men det fanns möjlighet till det även inom värnplikten. Det var på gång. Man hade en bra ingång och skulle ha kunnat ha även en kvinnlig värnplikt.
När det gäller arbetsmarknaden vill Cecilia Widegren påskina att detta blir en stor arbetsmarknad för ungdomar. Frågan när det gäller personalförsörjning är vilka ungdomar som kommer dit. Vilka människor söker sig dit? Hur är erfarenheterna i andra länder? Vilken kategori ungdomar är det som kommer till försvaret? Vilka vill verkligen gå på denna kaserngård med denna officer? Jag har gjort det för många år sedan. Det är inte alltid så kul. Det finns i så fall andra saker som man ska locka med. Men jag tror att det blir svårt, framför allt om man inte har riktigt den erfarenhet som man behöver ha. Har man gjort en värnplikt vet man vad det innebär. Då blir det mycket lättare att välja detta.
Det talas om en regional arbetsmarknad. Hur många tusen ska ingå i denna armé? Jag vet inte hur många man ska få in just på denna arbetsmarknad. Men jag föreställer mig att det inte blir så oerhört många.
Jag vill göra en kort reflexion. Cecilia Widegren berörde inte Nordic Battlegroup och de kostnader som kan uppstå där. Jag skulle vilja ha svar på frågan vad ni tror om det.
Anf. 71 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! Jag kan konstatera att förändringen står för dörren. Även om ni inte har gillat den förändringen har ni 2 miljarder mindre för att genomföra den typ av förändringar som Försvarsmakten nu står inför. Jag tror att vi ligger på en hyfsat balanserad budget för att lösa de uppgifter som vi står inför.
Torbjörn Björlund, du pekar på att det talas om detta i FOI:s rapport. Men FOI noterar tydligt att det gamla värnpliktssystemet inte var ändamålsenligt. Man noterar också att värnpliktsorganisationen var 2 miljarder dyrare och att den inte heller användes på det sätt efteråt som var möjligt. Det var 70 procent som inte fortsatte. Dessutom pekar FOI i denna rapport på oroande siffror år 2019. Jag kan också känna oro inför budgetanslag 2019. Men jag försöker befinna mig i verkligheten här och nu 2010 och hantera de kommande åren. Det känns lite grann som att man lägger oron lite för nära inpå verkligheten utan att ha underlag för det.
Jag valde att lägga tyngdpunkten i mitt anförande på personalförsörjningen just därför att jag ser enormt stora utmaningar och möjligheter men också därför att jag inte har svar på alla frågor. Vi står nu inför så stora förändringar att vi måste laga efter läge. Men det är ett antal möjligheter som är högst realistiska under de kommande åren.
Vänsterpartiet har, som sagt, 2 miljarder mindre för att fullfölja det uppdrag som man tror på. Man vill också ha svar på vad jag tror om Nordic Battlegroup och erfarenheterna från 2008. Jag kan bara tydligt konstatera att det inte fattades några beslut kring de utgiftsökningar som gällde. Det har tagits ett antal beslut, och det har presenterats en skrivelse som ligger på riksdagens bord om förbättringar och skeenden sedan dess. Nordic Battlegroup 2008 var den första. Vi har lärt enormt mycket av dessa erfarenheter. Jag kan bara notera att Torbjörn Björlund också var ansvarig inför de beslut som gällde det förberedelsearbete som påbörjades redan 2004-2005.
Anf. 72 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jag tycker inte att jag får något riktigt svar. Jag vet också att detta kommer att komma. Vi har tagit beslut om en yrkesarmé. Men förberedelserna när det gäller kostnader borde kanske har varit bättre om man i november fick siffror om att detta kommer att bli dyrare än beräknat. Det finns alarmerande signaler som man måste ta hänsyn till och borde ta till sig och fråga: Vad är det som håller på att hända? Det finns nämligen många saker i fråga om utvecklingen av en yrkesarmé som vi andra har varit inne på. Det finns en fara i detta, inte bara när det gäller att kostnaderna drar i väg.
Det gäller även folkförankringen. Alla ungdomar kommer inte att tycka att det här är jättebra. Alla ungdomar kommer inte att söka sig till försvaret eller göra något slags militär yrkeskarriär, utan detta kommer att vara väldigt svårt.
Just beträffande år 2019 vill jag säga att jag tror att vi har haft ett väl fungerande system. Det kunde ha blivit bättre, men vi har ändå en värnplikt som har skapat en grund att stå på för att hitta en försvarsmakt som kan bygga en bra verksamhet. Kullarna som vi nu har och kan ta av försvinner ju. År 2019 finns det inga som har gjort värnplikten. De unga ska då från början smalna av, så att säga. De ska alltså söka sig in i detta och utformas till ett slags soldater. Jag tror att det är oerhört svårt att få det här att fungera på ett bra sätt. Erfarenheter från andra länder visar att det är svårt.
Jag tycker att man på något sätt borde ta detta med Nordic Battlegroup på ett större allvar. Man kan ju inte se de här strukturerna, och fortfarande vet man inte om det verkligen fungerar med Nordic Battlegroup 2011. Vi ska också delta under 2013 och ha ett tydligt ramansvar 2014; det är i varje fall den här regeringens målsättning. Det borde vara signaler om att vi verkligen måste ta tag i detta för att hitta en kostnadsbild som motsvarar vad vi tänkt oss, för annars blir det oerhört kostsamt för skattebetalarna som ju den borgerliga regeringen är så mån om.
Anf. 73 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! Torbjörn Björlund är orolig för kostnaderna. Det skulle också jag vara om jag hade en budget som innehöll 2 miljarder mindre. Vi har något mer pengar. Vi noterar också att den här omställningen kommer att kosta, och vi noterar FOI:s rapport där det konstateras att värnpliktssystemet var 2 miljarder dyrare samt att de resurserna inte användes fullt ut eftersom 70 procent inte fortsatte. Alltså var det ett sätt att använda skattebetalarnas pengar som kanske inte fullt ut var effektivt.
Nu påpekar FOI att år 2019 borde en översyn göras. Ja, långt innan dess hoppas jag att vi många gånger ser över detta så att det blir ordning och reda om det skulle uppstå en form av kostnadsexplosion.
Det jag tror att Torbjörn Björlund är orolig för är, som sagt, att Vänsterpartiet inte har 2 miljarder mer i sin budget. Ytterst handlar oron för kostnaderna om att man inte har lika mycket som sittande regering.
Vi tar Nordic Battlegroup och den rapport från Riksrevisionen som ligger på våra bord på absolut största allvar - självklart! Det har skett en hel del förbättringar och förändringar sedan Nordic Battlegroup 2008.
Anf. 74 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Också jag vill hälsa dig, Cecilia Widegren, välkommen hit. Trevligt! Jag har två frågor till dig.
Den första gäller personalförsörjningen som du var inne på. Du har själv svarat genom att säga: Det är Försvarsmakten som har ledartröjan - punkt. Jaha, okej, men jag är inte riktigt nöjd med det svaret. ÖB säger själv att det är en samhällsreform. ÖB har ju skickat ut frågan till oss, till samhället. Det är en reform som vi alla ska hjälpa till med. Du skickar tillbaka frågan och säger att Försvarsmakten har bollen.
Vad jag försökte uttrycka i mitt anförande var frågan om vem som äger processen. Det handlar om att regeringen är väldigt tydlig och talar om vilka regelverk som gäller och vilka villkor som ska gälla exempelvis för ett medelstort företag som ska skicka ut två killar eller två tjejer. Om det värsta skulle inträffa måste man väl veta vem som tar kostnaderna. Det här är bara
ett
exempel; det finns hundratalet exempel. Det blir en väldigt stor osäkerhet. Om regeringen inte kan vara tydlig om detta kommer det att bli väldigt svårt. Det är precis vad Thomas Rolén från utredningen om personalförsörjningen pekar på. Det räcker inte, Cecilia Widegren, att säga: Försvarsmakten har ledartröjan - punkt. Du måste utveckla detta.
Så till min andra fråga: Cecilia Widegren, du hänvisar till Försvarsberedningen 2008 och talar om att gå till plikt, frivillighet, könsneutralitet etcetera. Ja, absolut, det är jättebra. Men du glömde en sak: Försvarsberedningen sade att det skulle vara 70 JAS-plan, inte 100 som det är i dag. Det var en enig försvarsberedning bakom detta. Vad är det som gör att regeringen i dag har kört över Försvarsberedningen och har helt andra uppfattningar om dimensionen beträffande JAS-planen?
Anf. 75 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Peter Rådberg för välkomsthälsningen.
Anledningen till att jag i mitt anförande ägnade så mycket tid åt att tala om kopplingen till utmaningar och möjligheter var att jag
inte
stannade vid att Försvarsmakten har ledartröjan. Jag valde också att utveckla ett antal utmaningar och möjligheter.
Jag kan dela Peter Rådbergs uppfattning om hur viktigt det är att också få del av det militära meritvärde som byggs upp i ett civilt format så att man får möjlighet att även i det civila samhället använda den transparens, den utbildning och den erfarenhet som man får med sig. En rad sådana utmaningar och möjligheter står nu Försvarsmakten inför. Det är otroligt viktigt att man successivt jobbar fram dessa.
Inte heller jag tror att denna reform ännu har alla färdiga svar eftersom vi precis går in i processen. Men i mötet med unga killar och tjejer som kan tänka sig detta är det helt klart så att de ser ljuspunkter och tycker att det här verkar spännande, innehållsrikt och intressant. Det i sig är kanske en bra början.
När Peter Rådberg, jag och några andra förra veckan besökte Högkvarteret var min fråga till Försvarsmakten väldigt tydlig: Har ni ledartröjan och har ni tagit den? Ja, svarade Försvarsmakten. Det uppdraget har vi fått och det genomför vi.
Detta behandlas och beskrivs på lite olika sätt. Runt om i Sverige pågår nu fyra olika projekt. Ett av dessa pågår i Skaraborg som ligger mig väldigt nära. Peter Rådberg har själv varit på besök där och sett hur man kan se det civila och det militära samhället tillsammans utveckla en lokal stark arbetsmarknad. Utmaningarna är många, och dessa ska vi absolut ta. Men Försvarsmakten har ledartröjan och utför det på olika sätt. De sätt jag känner till har hittills varit väldigt positiva.
Anf. 76 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Cecilia Widegren talar om utmaningar. Det är naturligtvis väldigt bra. Men jag tror inte att en företagare som har 10, 15 eller 20 anställda och som ska skicka i väg 2 personer till Afghanistan nöjer sig med detta och tycker att det är jättebra att försvarsutskottets vice ordförande talar om utmaningar. Man vill ha konkreta besked om vad som gäller.
Vad gäller om det värsta skulle inträffa? Är det så svårt för politikerna, i det här fallet för regeringens fyra partier, att ta på sig att ge Försvarsmakten mycket tydliga uppdrag och säga vad som ska göras?
Jag blir mycket orolig av uttalandet om att ta på sig ledartröjan, om en samhällsreform och om det ena med det tredje. Tyvärr, Cecilia, jag köper inte detta! Det är alltför luddigt, uppfattar jag, om det är ditt svar på den stora personalförsörjningsfrågan som ju är helt avgörande för om Försvarsmakten ska lyckas. Faller detta, då faller allting. Alla inköp som ska göras - materielbeställningar - och alla internationella uppdrag som man ska åka ut på faller om vi inte har folk som kan söka in. Jag har träffat några ungdomar som är jättepositiva, sägs det här. Okej, men det får vara lite mer, Cecilia, om man också ska gå från ord till handling.
Slutligen: Du glömde att svara på min fråga om JAS.
Anf. 77 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! Peter Rådberg vill gärna gå händelserna i förväg. Det vore naturligtvis bättre om vi visste allt redan innan vi påbörjat reformen.
För ett par veckor sedan fick vi ytterligare en utredning på våra bord. Den remissbehandlas nu och kommer att ge svar om ett antal lagstadgade möjligheter för arbetsgivarna när det gäller att kunna hantera detta. Förhoppningsvis får riksdagen efter sommaren en proposition med förslag till åtgärder som kan göra det möjligt för arbetsgivare och soldater att i samklang hantera detta. Än så länge har vi haft ett bra samtal med Officersförbundet och andra som engagerat sig på frivillighetens väg. Fler svar kommer efterhand.
Det är bra att Peter Rådberg är på och vill vara engagerad i den här reformen. Men på något sätt måste allt få ha sin gång. Först utredning, sedan remiss och därefter en proposition till riksdagen och då får vi engagera oss också politiskt.
Det är lite konstigt att bli kritiserad för att man talar om att engagera sig lokalt och om att Försvarsmakten har ledartröjan. Andra talare från oppositionen talar gärna om att vi inte ska jobba i stuprör och om att samhället integrerat måste ledas. På något sätt ska vi vara i en smältdegel. Med försvarsreformen kan vi möjliggöra både detta och personalförsörjningen. Nu kan vi tillsammans låta detta med de lokala krafterna äga rum. Men det anses vara flummigt, inte möjligt och så vidare. Nej, men det är kanske just det som är framtiden, Peter Rådberg. Förr var det kanske mer stuprör. Nu är det kanske fler som i botten måste samverka.
Peter Rådberg, den flygande maskin som du gärna vill prata om får du prata om med försvarsministern.
Anf. 78 Allan Widman (Fp)
Herr talman! På 80-talet gick en välkänd svensk film som hette
Repmånad
. En av sekvenserna i filmen handlar om ett gäng glada soldater på väg till samhället för att göra diverse inköp. De färdas i en terrängbil och kommer till slut fram till en bro. På bron hänger en skylt: "Denna bro är sprängd." De backar bilen några meter och går ut och ritar "Helikopter" på sidan av terrängbilen och tar sedan sats över bron.
Det var 80-talet. Det var lite Åsa Nisse-gemyt i det kalla krigets skugga.
Nu år 2010 står det svenska folket öga mot öga med säkerhetspolitikens tragiska dimension. Det handlar om civila dödsoffer i våra operationsområden. Det handlar om lemlästade, skadade och stupade soldater - anhöriga stumma av sorg och saknad. Kanske, herr talman, också helgens händelse i Stockholm är ett uttryck för denna tragiska dimension. Nu år 2010 kan vi inte längre skriva "Helikopter" på våra terrängbilar. Nu måste stridsfordon, kroppsskydd, UAV:er och helikoptrar vara på plats. Nu gäller det verkligen livet.
Det är inte riksdagens uppgift att i detalj bestämma vilken materiel som behövs. Men, herr talman, det är vår uppgift att undanröja ekonomiska, politiska och eventuella kulturella hinder för att denna materiel kommer på plats. Ibland kan detta av myndigheter uppfattas som klåfingrigt, och det kan leda till ilskna utrop om dolkstötar i ryggen, men detta är något som vi folkvalda måste vara beredda att ta inom ramen för den gamla men ännu gällande devisen: Allt för krigsförbanden. För detta är vi folkvalda tillsammans med regeringen förpliktade.
Den försvarspolitiska nutidshistorien beskrivs ofta som en pendelgång; på ena kanten internationella insatser och på den andra kanten nationell försvarsförmåga. Kanske är det här ett uttryck för både politikers och myndigheters vilja att alltid vara på väg någonstans, att sträva mot olika mål. Men kanske är det så enkelt att vi har svårt att samtidigt hålla två saker i huvudet.
Nu är vi på nytt på gång med försvarsplanering, med regionala militära staber och med krigsförbandsövningar. Detta är mycket bra. Osäkerheten om utvecklingen i vårt närområde har ökat de senaste åren. Säkerhet är heller inget digitalt begrepp i meningen att det antingen är fred eller krig. Det finns en lång skala av tillstånd där ett land måste ha möjligheter till ett proportionellt agerande. Om främmande länder ökar sin marina närvaro i Östersjön på ett påtagligt sätt måste också Sverige ha förmågan att vara närvarande. Även vi måste, liksom andra länder, ha en möjlighet att höja och sänka vår beredskap i stridskrafterna. Låt mig, herr talman, göra två nedslag på detta område.
Sverige förfogar i dag över brigadstaber, manöverbataljoner, understödsbataljoner i form av ingenjörer och artilleri. Vi har alla de delar som behövs för att vårt land på nytt ska kunna sätta samman armébrigader. Vi har till och med, herr talman, ett icke oansenligt antal brigadgeneraler som också kan leda dessa förband. Brigaderna representerar den lägsta taktiska nivån. Förutom att de kan få och ges faktiska uppgifter som att till exempel slå en fiende är det först på denna förbandsnivå som vi får ut den fulla kraften av alla de komponenter som finns i just markstridskrafterna. När vi nu förfogar över alla dessa beståndsdelar menar Folkpartiet att ett naturligt nästa steg är att vi också organiserar dessa enheter på brigadnivå.
Det nu gällande inriktningsbeslutet siktar mot en insatsorganisation 2014 bestående av upp till nästan 50 000 snabbt tillgängliga soldater. Jämfört med de drygt 11 000 som tidigare varit gripbara efter försvarsbeslutet 2004, och då gripbara inom ett år, är den nya ambitionen, för att inte på något sätt överdriva, mycket djärv. Till icke ringa del vilar ambitionen på att periodvis tjänstgörande soldater blir det helt dominerande inslaget i det nya försvaret. Dessa periodvis tjänstgörande kan jämföras med forna tiders indelta soldater med det ena benet tungt förankrat i civil sysselsättning och det andra benet i sin militära roll. Det fina med dessa reservister eller periodvis tjänstgörande är att vi behöver betala för dem enbart när de tjänstgör, när de gör nytta i vårt svenska försvar. Förutom att denna anställningskategori förser oss med civila kompetenser blir den också avgörande för att förankra det framtida försvaret hos svenska folket.
Herr talman! Det är mot denna bakgrund man ska läsa förra årets proposition
Modern personalförsörjning för ett användbart försvar
. Där skriver regeringen bland annat att den grundläggande soldatutbildningen tills vidare ska vara helt frivillig. Därefter kan soldaterna anställas på heltid eller med kontrakt för deltidstjänstgöring. Endast en mindre del av soldaterna i arméstridskrafterna, som inte bör överstiga 25 procent, ska tjänstgöra kontinuerligt.
Med dessa kloka ord, herr talman, vill jag avsluta mitt anförande och yrka bifall till utskottets förslag.
Anf. 79 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Låt mig, rätt sent i debatten, ge en inramning till det viktiga samhällsområde som vi nu diskuterar och snart ska fastställa budgetramarna för, nämligen Sveriges försvar och samhällets krisberedskap.
Sverige är en del av den skandinaviska halvön som ligger längst i väster på den väldiga landmassa som utgör Europa och Asien. Längst i öster, med Ryssland emellan oss, ligger en annan halvö, den koreanska. I Sverige diskuterar vi insatsförsvar och ett nära samarbete med demokratier i EU och Nordamerika. I Nordkorea handlar det om invasionsförsvar - kanske också anfallsförsvar - isolering och absolut inga allianser. Visst måste vi noga analysera utvecklingen i Ryssland och på den koreanska halvön, men låt oss ändå glädjas över att det kalla kriget är slut, att järnridån har fallit och att Sverige deltar i det stora europeiska fredsprojekt som EU utgör.
Men isolationistiska tankar finns också i Sverige. Det finns de som menar att Sveriges säkerhet bäst främjas genom en återgång till ett nationellt inriktat invasionsförsvar och en mer isolationistisk politik, bland annat genom att Sverige lämnar EU. Denna uppfattning finns i dag representerad i Sveriges riksdag genom de två ytterkantspartierna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. EU är ett oerhört viktigt fredsprojekt, och utan det skulle Europa snabbt riskera att åter bli en mycket farligare världsdel.
Försvars- och säkerhetspolitik är självfallet för vår nation en utomordentligt viktig fråga. Sverige har i likhet med de allra flesta länder i vår omvärld övergått från det kalla krigets invasionsförsvar till ett mindre, vassare och mer tillgängligt insatsförsvar. Dess grundorganisation - regementen och garnisoner - finns på olika platser i Sverige, och hela Sverige ska självfallet försvaras.
Försvarets utformning bygger på analysen att det under överskådlig tid inte finns något invasionshot mot Sverige och att vår fred och säkerhet främst tryggas genom ett nationellt försvar som också verkar tillsammans med andra i internationella insatser för fred och säkerhet.
Centerpartiet står självfallet bakom regeringens målsättning att öka Sveriges internationella fredsinsatser och att Sveriges försvar ska vara insatsberett för uppgifter nationellt, i närområdet och internationellt. Rysslands utveckling inger oro och kräver fortsatt nära uppmärksamhet, och det är bra att regeringen avser att snart låta Försvarsberedningen arbeta igen med sikte på nästa försvarsbeslut 2013.
Sveriges säkerhet är nära sammankopplad med våra grannars och Europeiska unionens säkerhet. Det är viktigt att Sverige som militärt alliansfritt land tar sitt ansvar vad gäller försvar och fredsinsatser på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt. Detta gagnar givetvis också vår egen säkerhet på sikt. De svenska soldater, män och kvinnor, som ställer upp i dessa fredsmissioner är värda all beundran och respekt.
Det är också mycket positivt med det närmare samarbetet mellan länderna i Norden och i Östersjöområdet, och med den solidaritetsdeklaration som sju partier här i riksdagen står bakom.
Centerpartiet har alltid betonat värdet av en bred samsyn om försvarspolitikens inriktning och om Sveriges deltagande i internationella fredsinsatser. Därför är det glädjande att dagens riksdagsbeslut endast innehåller en reservation, från Sverigedemokraterna, som vad jag förstår vill anskaffa försvarsmateriel som endast ska användas för att försvara Sverige på egen hand. Deras analys är att detta skulle öka Sveriges trygghet, och jag tycker precis tvärtom. De vill också i sitt särskilda yttrande återinföra värnplikten för endast män och anslår en miljard extra till försvaret. Detta är, vad jag kan förstå, en ambitionsminskning från valrörelsen med över 90 procent, vilket väl säger en del om partiets ombytlighet.
Det är dags att överväga en analys av Sveriges bi- och multilaterala samarbeten inom EU och med de nordiska länderna samt med Nato. Detta uttalade en enig försvarsberedning för några år sedan. Centerpartiet uttalade vid sin stämma för något år sedan beredskap för att delta i en sådan analys förutsatt en bred politisk samsyn om att den bör göras.
Skälen härtill är enkla. Så oerhört mycket har skett på dessa områden under de senaste decennierna att det har ett värde att i lugn och ro göra en sammanhållen analys som grund för den fortsatta dialogen i dessa för vårt land så viktiga frågor. Finland gör detta regelbundet.
Det finns i dag en bred samsyn om försvars- och säkerhetspolitikens inriktning, vilket är glädjande. Detta gäller självfallet även, som flera har sagt, uppgörelsen om Sveriges internationella fredsinsats i Afghanistan. Jag tycker också att det är positivt att vi nu brett accepterar att den nordiska stridgruppen kommer att stå i full beredskap för hela EU:s räkning det närmaste halvåret. Man vet aldrig vad som kan ske, och vi tar vårt ansvar för att EU har en beredskap.
Det är historiskt att män och kvinnor nu likabehandlas vid rekrytering till Försvarsmakten liksom att rekryteringen nu sker på frivillig grund. Övergången till detta är en mycket stor utmaning för Försvarsmakten och, Peter Rådberg, för hela Sverige, och det gäller nu för hela samhället att bistå försvaret i dess ansträngningar. Att inte tycka det skulle vara utomordentligt anmärkningsvärt. Det är en stor reform. Försvaret är viktigt, och den här reformen kräver ansträngningar från i första hand Försvarsmakten men med stöd av riksdag, regering, myndigheter och vårt folk.
Jag är optimist och tror att detta ska bli riktigt bra, men det kommer att kräva mycket engagerat arbete, löpande överväganden - allt är inte tryck-på-knappen-klart - och säkert en del justeringar under resans gång. Men låt oss göra detta och göra det så bra som möjligt - då tror jag att det kan bli riktigt bra.
De frivilliga försvarsorganisationernas medverkan vid rekryteringen är viktig, och det gäller att hitta fungerande samarbetsformer mellan dessa och försvaret i den omställning som nu sker. Hemvärnet - de nationella skyddsstyrkorna - är en allt viktigare del av Försvarsmakten med växande uppgifter.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - de som kallade sig De rödgröna - vill skära ned försvarets budget med 2 miljarder kronor. Med några svarta hål inlagda torde det handla om åtminstone det dubbla. Jag beklagar detta.
Vi har från Centerpartiet analyserat och diskuterat Sveriges försvarskostnader jämfört med länderna i vår omvärld. Ett av flera jämförelsemått som används är försvarskostnader i procent av respektive lands bruttonationalprodukt, bnp. Länderna i Nato har målsättningen att avsätta 2 procent av bnp till försvaret, men de flesta ligger lägre. EU:s länder avsätter i genomsnitt 1,75 procent, även om den djupa finanskrisen nog kan resultera i en viss minskning. Sverige låg för några decennier sedan i topp bland de nordiska länderna med 2,5 procent av bnp men ligger nu lägst med under 1,3 procent. Denna viktiga fråga, om försvarsbudgetens storlek, får självfallet diskuteras inför nästa försvarsbeslut med tanke på omvärldsutveckling och annat, men min uppfattning är att den snarare bör höjas än sänkas.
Jag ska sluta med några kommentarer till den debatt som har varit.
Peter Rådberg gav i sina repliker stort utrymme åt frågan om vem som bestämmer och har ansvaret för att frivillighetsreformen ska fungera. Riksdagen har beslutat på regeringens förslag, och Försvarsmakten är ansvarig myndighet. Men det är en jättestor och jätteviktig reform, och det behövs en samsyn och ett ansvar från hela samhället och myndigheter för att det ska fungera.
Är det inte en stor samhällsreform, Peter? Ska inte myndigheter och andra göra vad de kan för att bistå i detta? Ska inte arbetsgivare ta sitt ansvar? Du visade på svårigheterna att få arbetsgivare - i offentlig sektor, utgår jag från, i storföretag och i småföretag - att vilja anställa människor, män och kvinnor, som vill kombinera en anställning med en insats i Sveriges försvar. Det kommer de inte att ställa upp på, sade du. Du tror inte på det. Men ni är för frivillighet.
Jag tror på det. Jag tror att det finns goda möjligheter att man ser värdet av detta för Sverige, ser den merit, den utbildning och den kvalitet som det innebär för dessa soldater under resans gång att kombinera insatsen i försvaret med utbildning och med arbete, och även den merit det är när man en gång slutar. Jag tror att det finns möjligheter, och jag hoppas att du har samma syn på att det nu gäller att stötta Försvarsmakten i det viktiga arbetet för att få reformen att fungera.
Jag kan sluta med en liten kommentar till Mikael Jansson, som vill tillbaka till 60-talet med en egen försvarsindustri som utvecklar de vapen vi ska ha på egen hand, och inte ha mycket samarbete med några andra - utom möjligen med två Natoländer, Danmark och Norge.
Med detta slutar jag, herr talman, och jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen.
(Applåder)
Anf. 80 Håkan Juholt (S)
Herr talman! I 15 års tid har jag följt hur Centerpartiet steg för steg lämnar stödet till de frivilliga organisationerna. Vi konstaterar att alla kriser som inträffar i vårt land inträffar i en kommun, lokalt hos någon. Det slocknar eller fungerar inte. Det ska hanteras lokalt av kommunen, kommunens räddningsledare, kommunstyrelsens ordförande eller någon annan. Det kan också sprida sig till flera kommuner. Vi kan detta väl. Staffan, med sin bakgrund som kommunpolitiker, känner också till detta mycket väl.
Som ordförande i försvarsutskottet har jag blivit uppvaktad av hemvärn, frivilliga försvarsorganisationer, Civilförsvarsförbundet, beredskapspolisen - alla de som på olika sätt organiserar det medborgerliga engagemanget i vår krishanteringsförmåga. Alla säger att vi är väldigt illa ute.
Regeringen är över huvud taget inte intresserad av det medborgerliga engagemanget. Man satsar på heltidsanställda yrkessoldater och tror att de ska lösa kriserna. Försvarsmaktens dragning, när utskottet var på Högkvarteret, visade att vi går från 60 till 40 hemvärnsbataljoner. Därför skulle jag vilja vända mig till dig, Staffan, och Centerpartiet, som jag har följt noggrant just i den här frågan från Anders Svärds dagar - sedan har det varit Erik Arthur Egervärn men också Staffan Danielsson.
Vad i den här budgeten tycker du lyfter fram frivilligorganisationerna? På vilket sätt tycker du att den här budgeten ger dem ökat stöd? På vilket sätt tycker du att den här budgeten uppmuntrar och uppmärksammar medborgarnas engagemang för att ta ansvar i sin egen lokala krishanteringsförmåga? På vilket sätt tycker du att Centerpartiet har fått genomslag för den frågan?
Anf. 81 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag får nästan en tår i ögat av Håkan Juholts engagemang för Centerpartiet för 15 år sedan. Jag var knappt född då, men Håkan Juholt kan uppenbarligen överblicka den tiden. Jag tycker att din bild är en fullständig vrångbild. Du kanske har förväxlat oss med Socialdemokraterna eller något annat parti - vad vet jag?
Frivilligorganisationerna - det tror jag att vi egentligen kan vara överens om - är oerhört viktiga. De är en resurs för Sverige. Hemvärnet är en hjärtefråga för Centerpartiet, och det försvarsbeslut vi nu fullföljer och har genomdrivit är en satsning på hemvärnet. Det är min uppfattning. Man höjer kvaliteten. Man har kvar ett stort hemvärn. Det har funnits resonemang om andra nivåer, så där har vi nått långt, tycker jag.
Som jag sade i mitt anförande gör övergången till frivillig rekrytering verkligen att de frivilliga försvarsorganisationerna lyfts fram, och deras roll när det gäller att få rekryteringen att fungera blir väldigt viktig. Det ska bli spännande att se hur samarbetet mellan dem och Försvarsmakten utvecklas. Det är en fortsatt satsning på hemvärnet och en viktig roll för de frivilliga försvarsorganisationerna.
Håkan Juholt och Socialdemokraterna vill spara 2 miljarder kronor på försvaret och har flera svarta hål i övrigt, så nettobesparingen är kanske dubbelt så stor. Sedan nämner ni på någon rad att ni har pengar till jämställdhet och frivilligorganisationer. Det är väl bra, men i förhållande till helheten imponerar inte trovärdigheten, tycker jag.
Anf. 82 Håkan Juholt (S)
Herr talman! Jag hade inte förväntat mig att Centerpartiet skulle vara imponerat av vår budget, absolut inte. Jag bad bara Staffan Danielsson och Centerpartiet att peka på var i budgeten man lyfter fram de frivilliga försvarsorganisationerna, Civilförsvarsförbundet, beredskapspolis och andra som organiserar medborgarna i den lokala krishanteringen och som dessutom stärker deras möjligheter.
Vi fick, som sagt, en beskrivning av att hemvärnet minskar från 60 till 40 bataljoner. Är det önskvärt? Finns det inte mer medborgerligt engagemang i Centerpartiets värld? Räcker inte medborgarna till mer än 40 hemvärnsbataljoner? Eller vill regeringen och Försvarsmakten inte ha mer än 40? Den frågan är ganska avgörande.
Jag är övertygad om att det medborgerliga engagemanget är större än den strypning som ni nu effektivt organiserar. Vi har lite mer pengar på detta område, för vi tycker att det är fel att heltidsanställa alla soldater till alla uppgifter eller visstidsanställa eller kontraktsanställa. Vi kommer tillbaka till detta i fler repliker. Men mängden heltidsanställda och stående förband, som regeringen nu förbereder, tycker vi är fel. Det är dyrt, men framför allt är det farligt. Det rycker nämligen undan mattan för den lokala kompetensen, de människor som ska hantera detta lokalt i byar när någonting inträffar.
De kan vara organiserade i frivilligorganisationer, om dessa är dugliga, ska jag säga. Alla är inte det. Men många av dem är dugliga. De kan vara organiserade i Civilförsvarsförbundets verksamhet. De kan vara organiserade i beredskapspolis eller andra sammanhang. Samtliga dessa organisationer återkommer nu till oss och säger: Regeringen stryper oss. De drar undan mattan för oss.
Det kan inte räcka med högtidstal, Staffan Danielsson. Peka gärna ut var i budgeten ni flyttar fram positionerna och, jämfört med den budget du försvarade förra året, nu stärker hemvärnet och frivilligorganisationerna! Jag ser att ni drar undan mattan för dem. Det är fel. Det är farligt. Det ger oss ett sämre försvar, en sämre krisberedskap.
Anf. 83 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag tolkar Håkan Juholts inlägg som att han själv och Socialdemokraterna har dåligt samvete för den våldsamma nedskärning av försvarsanslaget som ni står bakom och som innebär mindre resurser till materiel, till soldater och till internationella insatser.
Det Håkan Juholt lyfter fram är hemvärnet och frivilligorganisationerna. Vi är överens om att det är viktigt, och det ryms inom vår budget. Hemvärnet kommer att växlas upp till nationella skyddsstyrkor och få viktigare uppgifter och omfatta 22 000 personer. Tillsammans med soldaterna i övrigt blir vårt försvar 50 000 personer. Är det här ett nytt besked från Socialdemokraterna, att ni med 3-5 miljarder mindre vill ha 70 000-100 000, varav 50 000 är i hemvärnet? Är det så jag ska tolka Håkan Juholt?
För Centerpartiet är det otroligt viktigt med ett starkt hemvärn med det upplägg som vårt försvar har. Det finns ett stort engagemang där. Det är också viktigt, som jag har sagt, med de frivilliga försvarsorganisationerna.
Håkan Juholt säger att regeringen satsar på ett heltidsanställt försvar. Regeringen och riksdagen följer med stor noggrannhet vad Försvarsberedningen, där Håkan Juholt var en drivande kraft, ville. Man lade bland annat fast att huvuddelen ska vara kontraktsanställda på deltid, och att man ska växla, och att 25 procent ska vara på heltid. Vi var överens om detta. Om Håkan Juholt i den här debatten gör ett stort nummer av att detta är något fel och att det är ett dyrt yrkesförsvar borde Håkan Juholt ha sagt det redan för flera år sedan i Försvarsberedningen.
Jag tror nog att det här ska bli bra och att vi kan hjälpas åt för att få ett bra försvar, Håkan Juholt.
Anf. 84 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Jag får hålla fast vid personalförsörjningen. Jag tycker att du, Staffan Danielsson, är väldigt svävande när du ska försöka förklara hur bra detta är. Du säger att det är en bra reform och att alla ska hjälpa till, riksdag, regering, ÖB och alla människor ute i samhället. Det är så du säger, och det är där min kritik ligger. Men, återigen, ÖB skickar tillbaka bollen och säger att det här är en samhällsreform.
Men jag vill ha klara besked från Staffan Danielsson. Kan du vara lite mer tydlig än hittills? Hur ska du lösa den här personalförsörjningen? Det är helt avgörande om Försvaret ska klara både internationella insatser och att skydda Sverige ifall det skulle hända någonting och så vidare. Hur går det om vi inte får personal?
Det handlar om företag, för till stor del är det näringslivets människor som ska skicka ut människor. Då pratar vi om små och medelstora företag. Stora företag kanske i och för sig klarar detta, men oftast handlar det om medelstora företag. Om de inte har en tillräckligt bra lagstiftning i ryggen kommer detta naturligtvis att bli svårt för företagarna själva men också för den enskilde. Varför ska man ta den risken om man inte vet vad som händer om det skulle hända personer någonting? Jag vill ha tydligare besked från Staffan Danielsson.
Anf. 85 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag tycker att även Miljöpartiet och Peter Rådberg överraskar lite. Man vill ha en tydlig befälsföring med en försvarsminister som dikterar hur den här reformen ska ske på alla plan eller en ÖB som pekar med hela handen och bestämmer.
Jag tror faktiskt att det är bättre att vi gör som vi gör, att riksdag och regering slår fast inriktningen. Sedan är det den ansvariga myndigheten som har uppdraget att genomföra denna svåra reform. Sedan tror jag, Peter, att det är viktigt att den känner ett brett stöd från samhället i övrigt, från offentlig sektor, från stora företag, från små företag och från myndigheter.
Då kan det fungera bra, om vi känner det här ansvaret för det nya försvaret. Känner vi inte det eller låter försvaret jobba med det här självt och om vi inte som arbetsgivare eller offentlig sektor bryr oss kan det nog bli svårt.
Jag får ställa en kontrollfråga till Peter Rådberg: Är vi överens om att det är väldigt bra att vi nu, liksom många andra länder, satsar på och går över till en frivillig personalförsörjning? Det låter ju nästan inte så.
Eftersom du tyvärr inte riktigt verkar tro på det här med att varva insatser i försvaret med utbildning eller civil anställning är min andra fråga: Lutar du egentligen åt att man ska ha heltidsanställda rakt av? Vore det tryggare, billigare och bättre?
Anf. 86 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Jag besvarar inte den sista frågan, för du vet svaret och vad jag tycker, Staffan Danielsson. Jag sade det i talarstolen.
Jag vill dock gärna peka med hela handen, för när ÖB går ut och säger att detta är en samhällsreform är han väldigt tydlig med att säga: Ni får hjälpa mig. Kan det tolkas på ett tydligare sätt när han säger dessa ord gång på gång? Han vill ha hjälp. Då svarar Staffan Danielsson: Ja, vi ska hjälpas åt allihop; nu ska vi fixa detta.
Jag tror inte att han är nöjd med detta, och framför allt är inte de personer ute i samhället som vi faktiskt ska anställa nöjda med det svaret. Jag skulle själv som 22-åring inte kasta mig in om jag inte visste om de villkor man kan kräva var uppfyllda till hundra procent. Det är detta som är själva kritiken.
Vi borde också vara rätt överens om att det är helt riktigt att gå från plikt till frivillighet, men när man genomför denna stora reform på hundra år och sjösätter ett annat system måste det vara glasklart vad som gäller. Det är det vi diskuterar nu; det är inte glasklart. Då hamnar individen som ska välja - Kalle, Stina och Pelle - mitt i blåsdraget.
Jag tror inte att de nöjer sig med att läsa Staffan Danielssons protokoll och säga att vi ska hjälpas åt allihop, eller ÖB:s. Det är en samhällsreform. De vill ha tydliga besked. Kan det vara så svårt att få?
Anf. 87 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag ska se om jag kan bena upp detta och lite få det att landa i en bredare samsyn. Det kommer Rådberg inte att kunna dementera eftersom han inte har någon replik kvar. Vi får se.
Vi kan vara överens om att allt inte är på plats. Detta är inte en tryck-på-knappen-klar reform där vi utreder allt i detalj och sedan, 2015 eller 2020, säger att vi kör i gång. Här har vi i stället tagit ett ansvar för att säga att framtiden kräver denna nya modell. Vi har en hel del på plats, och en del kommer under resans gång - till exempel det lagstiftningsförslag som nu har kommit och som kommer att beslutas av riksdagen senare. Jag håller med Peter Rådberg om att det är en avgörande pusselbit i detta.
Det är alltså ett successivt utvecklande av reformen, men jag tror ändå att det är bra att vi har satt i gång den. Så är det med stora reformer; det är svårt att få dem tryck-på-knappen-klara. Inriktningen är klar, grundbultarna är klara, och sedan kommer en del bitar på plats under resans gång.
Jag är övertygad om att ÖB tar sitt ansvar, och Försvarsmakten tar sitt ansvar. Det ÖB säger är att detta är en stor reform, och det är ingen lätt reform. Den kräver mycket engagemang och arbete, och den kräver att mycket faller på plats. ÖB säger: Jag vill känna stöd från hela samhället - från myndigheter, riksdag, regering och brett från arbetsgivare.
Jag tycker att han ska kunna känna detta stöd. Jag svarar ja på den frågan. Säger Peter Rådberg nej och att han inte ska känna det stödet utan fixa det på egen hand - det är försvarets ansvar, och funkar det inte så hänger vi ÖB, eller avsätter honom?
Miljöpartiet är ett parti som har varit tydligt i att man gillar frivillighet, och jag har trott att man även gillar att anställning varvas med insatser i försvaret, civilt och så. Då tror jag att det behövs att vi hjälps åt i denna reform - med tydligt ansvar för myndigheten, givetvis, och för riksdag och regering.
Anf. 88 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Försvaret håller på att bli en alltmer aktuell fråga. Som jag ser det är försvaret något av det allra mest grundläggande som staten sysslar med. Det handlar först och främst om att bevaka våra gränser och Sveriges suveränitet.
Hur ser då vår omvärld ut? Finns det några hot mot Baltikum? Finns det en hotbild norr om vårt land och norrut mot Antarktis, där nya sjövägar eventuellt kommer att gå i framtiden? Det känns inte riktigt så just denna vinter då det känns som att alla isar blir tjockare, men vad har framtiden i sitt sköte?
Det finns i dagsläget inga direkta hot, men det är värt att notera att exempelvis Ryssland under förra hösten genomförde de största militärövningarna intill Sverige på över tio år. Under hela september 2009 övade rysk militär öster om Sverige, från Norska havet i norr till Vitryssland i söder.
Det skedde i två större manövrar, Ladoga och Zapad 09, som hållits samtidigt med mark-, flyg- och marinförband. I landstigningsövningarna i Östersjön deltog ett trettiotal krigsfartyg: fregatter, robotfartyg, svävare, minsvepare och ubåtar samt nio landstigningsfartyg och ett tjugotal båtar.
Långsiktighet är viktigt inom alla politikområden, men kanske särskilt när vi diskuterar försvaret och dess framtid. Vi har tidigare haft avancerad förmåga att avvärja ett invasionshot. Invasionshotet känns i dag väldigt avlägset, men av historien lär vi oss att saker kan förändras. Hur snart skulle vi kunna återetablera en adekvat förmåga om olyckan skulle vara framme och hoten återigen skulle öka?
Herr talman! Försvarsmakten har också internationella åtaganden. Detta står inte i konflikt med våra nationella åtaganden. Tvärtom bidrar våra internationella erfarenheter och kunskaper till att stärka Sveriges försvarsmakt även inom våra gränser. Därtill kommer förstås också vår internationella solidaritet med folk som lever under krig och förtryck.
Sverige är alliansfritt, men detta innebär inte att vi ska stå vid sidan om vårt internationella ansvar eller inte ta vårt ansvar som EU-medlemsland. Sverige kommer inte att hålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller ett nordiskt land. Det är också något som vi förväntar oss av andra länder om vi skulle drabbas av något liknande.
Herr talman! Fred, frihet, demokrati, rättvisa, yttrandefrihet och allemansrätt - allt detta kan upplevas under en dag utan att vi tänker på det. Vi tar det allesammans för givet. Alla de som lever långt ifrån oss förtjänar samma rättigheter och levnadsvillkor som vi. För dem som upplever våld, övergrepp, krig och förtryck är detta vardagen. Det är där vi vill vara med och skapa trygghet. Detta är fritt citerat från Försvarsmaktens lilla häfte som handlar just om Försvarsmaktens uppgifter.
Det är för att skapa denna trygghet som vi är engagerade och bidrar till Isaf och har ledningsansvar för den regionala enheten för säkerhet och återuppbyggnad i Mazar-e Sharif i Afghanistan. Det är därför vi under nästa år kommer att fortsätta att bidra till Kosovo Force i Kosovo, denna gång med samverkans- och observationsteam samt militära rådgivare till stöd för utbyggnad av Kosovos säkerhetsstruktur.
Herr talman! För våra insatta förband, särskilt de förband som är insatta i Afghanistan, är det viktigt att det finns
1. underrättelseförmåga med exempelvis obemannade spaningsflygplan,
2. splitterskyddade fordon och
3. helikoptrar, som nu ska komma i april.
Jag tänkte uppehålla mig en stund vid den första punkten.
Jag ställde nyligen en fråga till försvarsministern om obemannade spaningsflygplan, så kallade TUAV. Jag vill tacka ministern för ett snabbt och bra svar där ministern bekräftar betydelsen av att denna förmåga snarast finns tillgänglig för våra soldater. Ministern förklarade också att regeringen har gett alla nödvändiga bemyndiganden till Försvarsmakten.
Bakgrunden till min fråga var att den svensk-finska styrkan i Afghanistan under 2009 fått utstå mer än 45 attacker, något som eskalerat ytterligare under detta år. En obemannad spaningsfarkost gör det möjligt att upptäcka ett hot innan våra trupper går in i ett område. Från hög höjd kan både planerade eldöverfall och utläggning av vägbomber upptäckas med hjälp av avancerade sensorer.
Tisdagen den 19 oktober i år var sex svenska officerare och soldater som är mentorer, så kallade OMLT, åt den afghanska armén i strid under närmare sex timmar. När de med hjälp av flygunderstöd drog sig tillbaka till sin bas fann de även den vara under attack. Det var med nöd och näppe som de klarade sig allesammans. Efteråt säger de på försvarets hemsida: Hade vi haft möjlighet att styra flyget eller haft obemannade spaningsflyg i luften kunde vi ha agerat annorlunda och bättre.
I min fråga påpekade jag att det var oroande att förmågan inte finns ännu, en oro som försvarsministern helt klart delade. Även Försvarsmakten har vid ett flertal tillfällen sagt att förmågan är efterfrågad.
Till sist ska jag säga några ord om personalramen. Regeringen och oppositionen har en överenskommelse om insatsen i Afghanistan som begränsar antalet personer som kan vara insatta. En sak som jag har funderat över är om de ca 40 personer som krävs för att operera Örnensystemet kan adderas till insatsen utöver de soldater som redan finns eller om vi behöver kalla hem skyttesoldater för att kunna addera UAV-förmågan till förbandet. Jag tänkte passa på att skicka med den frågan till försvarsministern, som ju kommer att tala här senare. Hur påverkas personalramen av att Örnensystemet adderas till Afghanistanstyrkan? Påverkas vår förmåga att effektivt genomföra insatsen på ett negativt sätt? När kan vi se fram emot att Örnensystemet blir insatt i Afghanistan?
Med dessa ord yrkar jag bifall till propositionen i dess helhet.
Anf. 89 Sten Tolgfors (M)
Herr talman! Sverige är ett land som bygger säkerhet tillsammans med andra. Det uttrycks genom vårt medlemskap i EU och i en nationell solidaritetsförklaring som numera sju partier säger sig omfatta.
Alliansen har tillfört försvarspolitiken ett nytt närområdesperspektiv, för Norden, Östersjöområdet och EU. Det stänger det gamla glappet mellan nationella insatser inom gräns och internationella insatser så långt bort från gräns som möjligt, till exempel i Tchad eller Afghanistan. Sverige ska tillsammans med andra kunna verka stabiliserande i närområdet och hindra att problem växer sig stora och påverkar vår egen säkerhet. Varför vänta tills konflikten kommer hit?
Försvarsmakten ska kunna göra insatser ensamt och tillsammans med andra med samma förband, i landet, i närområdet och internationellt för att värna Sverige och svenska intressen. Alliansen verkställer just nu det första försvarsbeslutet på 15 år som syftar till att höja försvarsförmågan, inte till att skära ned på försvaret. Vi sätter försvarsförmågan i centrum. Jag vill uppmana alla läsare av protokollet från dagens debatt att gå igenom inläggen och se hur många gånger ordet försvarsförmåga ens har förekommit i debatten så här långt.
När vi inledde reformeringen var bara en tredjedel av den nationella insatsorganisationen användbar inom ett helt år. År 2008 motsvarade det 11 400 man. Beträffande övriga två tredjedelar av det nationella försvaret hade politiken inga krav på tillgänglighet eller användbarhet. Förbanden skulle gå att använda ett till tre år bort i tiden och först efter att ha fått nya pengar, ny materiel, ny utbildning och ny övning. Det var pappersförband. Det var för lite och för sent.
Georgienkriget tog fem dagar och avgjordes på två. Det var mindre än 20 000 ryska soldater på plats, men de kom bokstavligt talat på en enda natt. Hur hade det gamla svenska försvaret som vi tog över förmått att hantera en sådan situation? Hela den nya insatsorganisationen om 50 000 män och kvinnor kommer att vara användbar på några dagar om Sverige hotas.
Vi har återupptagit den operativa försvarsplaneringen för Sverige. Vi bygger förmåga till regional territoriell ledning på fyra platser. Det nya försvaret blir ett övat försvar. Varje nödvändigt inriktningsbeslut för försvarets utveckling fram till utgången av 2014 är redan fattat av riksdag och regering.
Vi planerar för oförändrade försvarsutgifter, vilket börjar bli smått unikt i EU i finanskrisens tidevarv. Vi arbetar också för att flytta ett par miljarder från stöd- och kringmyndigheter och verksamheter till kärnan, förbandsverksamheten.
Dimensioneringen av det nya försvaret har en tydlig Östersjöprofil. Flygvapnet är dubbelt så stort som våra grannländers. Vi har världens modernaste konventionella ubåtssystem. Vi anskaffar nästa generations ubåtar för att det ska förbli så. Flyg och marin övervakar Östersjön på, under och över ytan och utgör en tröskel för varje aktör som vill komma över Östersjön med annat än fredliga syften. Det är kärnan i försvaret av Sverige. Det är också kärnan i vad Miljöpartiet inte förstår om flygvapnet. Vi är åtta länder som tillsammans byggt ett gemensamt civil-militärt övervakningssystem för Östersjön. Vi genomför en mycket omfattande materiell förnyelse, allt i syfte att stärka den nya insatsorganisationen och höja landets försvarsförmåga.
Vi dubblerar landets medeltunga helikopterförmåga, vi köper Meteor - en ny radarjaktrobot för Gripen - nya splitterskyddade fordon, ersättare för torped 45, artillerisystemet Archer. Taktisk UAV, som Mikael Oscarsson talade om, anskaffas liksom nya bandvagnar. Fem Visbykorvetter blir stegvis operativa i marinen. Kosterklassen höjer minröjningsförmågan. Specifikationer för nytt stödfartyg tas fram.
Vi är näst största land i SAC-samarbetet för strategisk flygtransport för användning både i civila och i militära kriser, något som oppositionen sade nej till och något som användes för humanitär hjälp i Haiti.
Genom att utveckla och anskaffa materiel tillsammans med andra länder ökar vi våra möjligheter till gemensam utbildning och övning, som bygger samverkansförmågan. I detta ligger också betydande ekonomiska vinster när kostnader delas och längden på beställda serier av materiel ökar. Vi talar om hundratals miljoner i enskilda projekt i uteblivna kostnader därför att vi samverkar med andra.
Under Sveriges ordförandeskap i EU fick vi stöd för konkurrens på lika villkor för försvarsindustrin inom EU. I dag är EU uppdelat på 27 delmarknader för försvarsmateriel, vilket försvagar vår industris konkurrenskraft.
Den nya Försvarsexportmyndigheten är i gång, till stöd för både små och stora företag.
Herr talman! Genomförandet av insatsorganisation 2014 är nu huvuduppgiften. Vi moderniserar försvarets personalförsörjning genom rekrytering på frivillig grund och av nya specialistofficerare. Rekryteringsbasen har mer än fördubblats när kvinnor och män, båda lika, i olika åldrar rekryteras på exakt samma villkor. Vi har avskaffat den sista lagstadgade diskrimineringen i svensk lag på grund av kön. Oppositionen röstade emot.
Målet är stabilare grupper genom soldater av olika ålder, utbildningsbakgrund, yrkesbakgrund, kön och familjesituation. Precis så har det också varit i testverksamheten inom hemvärnet. Ett tjugotal länder går i samma riktning, senast Tyskland, som tar del av svenska erfarenheter.
Vi får professionella soldater och förband i meningen rätt utbildade, övade, insatserfarna och användbara, eftersom vi slipper en särskilt anställd utlandsstyrka vars förband läggs ned efter hemkomst från insats. Det är soldaternas kvalitet som räddar liv och styr försvarsförmågan.
Försvarsmakten kommer att bli en av Sveriges största ungdomsarbetsgivare. Försvaret ska anställa 16 000 unga människor de kommande åren på hel- och deltid. Det betyder tusentals nya, riktiga och för Sverige viktiga jobb på en rad garnisonsorter. Jag noterar att knappt någon har insett vidden av detta. De interpellationer som oppositionen ställer till mig handlar om att försvaret flyttar 24 från en plats till en annan. Svaret blir: De får 900 i stället. Ja, men de flyttar ju 24. Se här både utmaningen och möjligheten på landets garnisonsorter och inse de lokalpolitiska krav detta ställer!
Försvarsmakten ska rekrytera ca 4 000 unga människor varje år till militär grundutbildning. Intresset är stort. Det var 6 700 sökande till de första 900 platserna, vilket också borgar för ett mycket gott urval.
Likväl är det allas vår uppgift, också försvarets, att informera, kommunicera, resonera och diskutera med målgruppen. Vi ska berätta hur Försvarsmakten och den enskilde kan göra en skillnad för Sverige men också för freden internationellt.
Parterna tecknade i våras kollektivavtal för långa tidsbegränsade anställningar för Försvarsmaktens soldater. Det var mycket välkommet. I den svenska modellen är det nämligen parternas ansvar primärt att sluta avtal om anställningsvillkor och förhållanden. Men Alliansen har också varit tydlig med att vi är beredda att komma till stöd med lag om parterna så önskar. Nu har vi en enig personalförsörjningsutredning som kom precis häromveckan som ger grund för proposition.
Herr talman! Sverige har en för vårt lands storlek unik förmåga att leda insatser. Det är en kvalitetsstämpel för Sveriges försvar. Vi leder i Afghanistan. Vi har just lett EU-insatsen Atalanta utanför Somalias kust. Vi ledde NBG 08. Vi kommer att leda NBG 2011.
Jag noterade Miljöpartiets häpenhet över att den här regeringen kunde säga att det var den gamla regeringens ansvar att kostnaderna ökar. Det beror möjligen, Peter Rådberg, på att dubbleringen av antalet soldater kom 2005 under en socialdemokratisk regering när Miljöpartiet var regeringsunderlag. Där kom kostnadsexplosionen. Den kom inte under den här regeringen. Därför har vi fört fram att Peter Rådberg faktiskt bör rikta sina frågor till den tidigare, socialdemokratiska regeringen.
Alliansens ambition är att Sverige ska vara ett land som solidariskt tar ansvar för internationell fred och säkerhet. I det nya försvaret blir detta enklare då vi slipper bygga nya särskilda anställda förband för insatser internationellt. Vi kan använda de förband vi redan har, och det kommer också att vara modellen för kommande NBG i framtiden.
Fru talman! Oppositionen har nu på mer än fyra år inte lagt fram en enda genomarbetad preciserad eller genomförbar försvarsbudget till riksdagen. De har inte en enda gång preciserat sin syn på insatsorganisationens storlek, hemvärnets storlek, förmågors dimensionering och villkor eller fördelning för stående kontrakterade soldater.
Det vi vet är att De rödgröna vill skära bort 2 miljarder om året, enligt egen utsago, från försvaret. 810 miljoner ska tas från förbandsanslaget. Denna nedskärning har alltså växt med 60 miljoner bara sedan september, och vi har ingen grund för att förstå varför. Det enda som står i den gemensamma budgetmotionen är att man bedömer att det är möjligt. På vilken grund bedömer oppositionen att det är möjligt? Ingen har redovisat hur det ska gå till.
Jag noterar att oppositionen i valrörelsen sade att det inte drabbar några förband. Men självfallet kommer neddragningarna på förbandsverksamheten att drabba just förband. Vad annars skulle en neddragning på förbandsanslaget drabba?
Redan nedskärningen om 810 miljoner om året skulle betyda att var tredje soldat i det nya försvaret behöver försvinna. Tala om att sänka försvarsförmågan! Bara denna nedskärning motsvarar finansieringen av ca 4 000 soldater. Om nedskärningen inte ska drabba vare sig förband eller soldater undrar man verkligen var pengarna ska tas. Då säger någon: Plikten! Det är bara det att Pliktutredningen visade att det är 2 miljarder dyrare att få fram 3 000 insatsklara soldater med hjälp av värnplikt än med frivillig rekrytering. Detta säger alltså en statlig utredning: Det är 2,4 gånger dyrare att tillämpa plikt jämfört med frivillig rekrytering. Där fanns alltså inga pengar att spara. Det fanns bara ökade kostnader.
Oppositionens budget slår mot varje anslag. Anskaffning av materiel, vidmakthållande och forskning får minus 565 miljoner. 540 miljoner ska bort från fredsfrämjande insatser. Inte ens den internationella solidariteten har gått fri i oppositionens budget.
Vi noterar också, fru talman, att Socialdemokraterna i år inte har väckt någon försvarspolitisk motion. Det är anmärkningsvärt. Jag tror att det är första gången någonsin som landets största oppositionsparti inte har motionerat på ett av statens kärnområden. Men - och nu kommer paradoxen - jag välkomnar det! Jag ser det som ett tecken på insikt om behovet av internt förnyelsearbete inom Socialdemokraterna. Det är en beredskap att överge förra periodens i mitt tycke destruktiva nej-sägeri tillsammans med Vänstern. Det finns fler tecken på detta - mer positiva tecken. Ett kom i dag, nämligen omsvängning om FRA. Ett annat kom för några veckor sedan med en bred uppgörelse sex partier emellan gällande Afghanistan. Ett tredje kan möjligen vara det, som jag har förstått det, goda samarbetsklimat som nu finns i utskottet. Ett fjärde kan möjligen vara att jag är glad att ha en försvarsutskottsordförande som tycker att det är kul att debattera frågorna i riksdagen.
Detta skulle i bästa fall kunna skapa nya förutsättningar för breda överenskommelser framöver, vilket ju faktiskt är en svensk tradition. Håkan Juholt var själv med i Försvarsberedningen, som i bred enighet lämnade det underlag som inriktningspropositionen baseras på.
Det kan vara så, fru talman, att vi bildligt talat efter Socialdemokraternas frigörelse från Vänstern, som är påbörjad men icke avslutad eftersom det finns ett gemensamt budgetalternativ i dag, är tillbaka någonstans kring sommaren 2008 då beredningen lade fram sin rapport.
Den som vill prata konstruktivt, ansvarstagande och framåtsyftande om försvaret är välkommen. Jag hoppas att utskottets nye ordförande kommer att bli en av dem. Men här finns också fyra år av Socialdemokratiskt arv att göra upp med först från den tid då andra ingångsvärden styrde politiken.
(Applåder)
Anf. 90 Håkan Juholt (S)
Fru talman! Det är intressant att statsrådet visar denna omsorg och omtanke om det socialdemokratiska partiet. Det sätter vi särskilt värde på. Om det saknas förtydliganden på några områden kan nog statsrådet vara på det klara med att det pågår ett sådant arbete.
Det som dock överraskar mig i det annars trevliga anförandet var den säkerhetspolitiska analys som statsrådet gjorde. Vi är nog alla ganska överens om att Försvarsmaktens uppgifter måste bygga på den säkerhetspolitiska analysen och hotbilder. Visst är det överraskande när ministern i sitt förberedda anförande - inte i ett förlupet ord utan i det skrivna anförandet - liknar Sveriges säkerhetspolitiska utsatthet vid Georgiens. Det kan man utläsa ur protokollet: Hur skulle vi i Sverige ha klarat detta som Georgien klarade? Det har väl aldrig varit så att tidigare Sovjetrepublikers tillstånd är det som har utgjort planering för Försvarsmaktens operativa förmåga.
Jag måste komma till frågan: Vad är det för hotbild som gör att regeringen nu sätter upp detta försvar med kontinuerligt anställda soldater för? Självfallet behövs en snabbinsatsförmåga inom vissa förbandstyper, inte minst vid internationella åtaganden. Men hur kan det komma sig att när försvarsutskottet besökte Högkvarteret i förra berättade de för oss att de nu genomför regeringens beställning på två stående stridsvagnskompanier med heltidsanställda soldater?
Jag måste fråga försvarsministern: Är det hotbilden? Är det internationella åtaganden? Eller vad är det som gör att regeringen har bestämt att våra tunga stridsvagnskompanier endast ska bemannas med heltidsanställda soldater?
Anf. 91 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Det är klart att man känner ett behov av viss omsorg även om er, Håkan Juholt. Vi har ju precis gått ur en period där ditt parti har sagt nej till alla reformer som ska ge Sverige ökad försvarsförmåga.
Låt mig ge några exempel. Ni har sagt nej till nya helikoptrar, nej till handlingsplan Gripen, nej till C17/SAC för civil och militär krishantering, nej till stabila försvarsanslag, nej till likabehandling av kvinnor och män och nej till frivillig rekrytering. Ett parti i ert samarbete sade nej till nya ubåtar. Och kanske värst av allt, tycker jag: Ni sade nej till den nya veteransoldatpolitiken. Inte ens där kunde ni förmå er att ta steget till en bred lösning. Det handlar om det moraliska ansvaret för sjukvård och välbefinnande för dem som har gjort och gör våra insatser. Ni har en del att ompröva, kan man tryggt säga.
När det gäller försvarets inriktning skriver oppositionen att reformeringen ska fortsätta. Det är vackert så, men i vilken riktning? Det finns inte ett enda ord i er mycket korta motion som berättar i vilken riktning ni vill gå. Ni använder våra nyckelord och skriver: Det syftar till att skapa ett försvar med ökad användbarhet och tillgänglighet.
Det är jättebra, men sedan säger ni nej till alla de reformer som krävs för att nå detta.
Jag noterar dock att ni inte nämner ordet "rörlighet" i er motion. Men det är kanske svårt när man samtidigt säger nej till alla delar som ska ge ökad rörlighet. Det gäller både strategisk och taktisk rörlighet i form av C17 och helikoptrar.
Den säkerhetspolitiska inriktningen är glasklar i inriktningspropositionen. Där görs analysen. Det är inte någon som står på fri hand och förändrar Sveriges säkerhetspolitiska analys eller inriktning.
Jag sade inte - se efter i protokollet - att Sverige kan jämföras med Sovjet. Jag säger att det visar det moderna krigets natur och hur föråldrad styrningen av försvaret var innan alliansregeringen kom på plats.
Anf. 92 Håkan Juholt (S)
Fru talman! Jag återkommer till min fråga. Så långt tillbaka som jag kan minnas har incidentberedskap och hävdande av territoriell integritet legat på marin- och flygstridskrafterna. Det är fullt logiskt. Där har vi också de heltidsanställda soldaterna och officerarna.
Hur kan det nu komma sig att regeringen har bestämt att de tunga stridsvagnskompanierna ska bemannas med heltidsanställda kontinuerligt anställda soldater? Är det hotbilden som har avgjort detta? Eller är det dålig politisk styrning att man inte har engagerat sig i frågan? Eller förbereder man dessa för internationell krishantering? Det måste finnas ett skäl. Man måste komma tillbaka till att vi utformar vår försvarsmakt efter de uppgifter den har.
Vilka uppgifter har stridsvagnskompanierna som motiverar att det är heltidsanställd kontinuerligt anställd personal? Jag förstår inte det.
Därför kommer man ofta tillbaka till denna debatt. Inte minst gjorde Staffan Danielsson det i sin sista replik som jag inte kunde bemöta för min talartid var ute. Han påstod att Försvarsberedningen sade så här, men det gjorde den inte alls. Försvarsberedningen sade att frivillighet ska vara en rekryteringsgrund, och det ska det absolut. Vi uteslöt allt annat; det var den väg vi ville gå. Men endast en mindre del av markstridskrafterna skulle utgöras av heltidsanställda soldater. Övriga skulle vara kontraktsanställda i olika former. Nu levererar regeringen till och med stridsvagnsbesättningarna som heltidsanställda.
Kommer det att följa någon som helst grundorganisatorisk förändring av detta?
Försvarsmakten har begärt i sitt budgetunderlag att få återkomma så snart som möjligt med grundorganisatoriska förändringar. Kan vi vänta oss detta runt hörnet? Ligger det framför oss redan nästa år? Jag skulle önska att statsrådet kommenterar detta.
Anf. 93 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Jag känner stor glädje över att Håkan Juholt är tillbaka i debatten. Han är lika utmärkt som vanligt, dock något ringrostig.
(Håkan Juholt (S): Ja.)
Jag hör att han instämmer, och det tyder på viss självinsikt.
Numera, Håkan Juholt, är det samma förband i en insatsorganisation som ska användas för alla försvarets uppgifter oavsett om det är i landet, i närområdet eller internationellt. Jag märker i hela Håkan Juholts argumentation att han inte har tagit till sig det. Han är kvar i separata organisationer för separata uppgifter, och så ser det inte ut.
Det ser inte heller ut så att regeringen beställer förband med hel- eller deltidsanställda. Vi beslutar tillsammans med er om en insatsorganisation, en grundorganisation och förmågor som ska uppfyllas. Sedan är det Försvarsmakten som efter militära bedömningar ser till att leverera önskad effekt.
Det gläder mig också att höra rädslan för förbandsnedläggningar från en man som vill ta bort 2 miljarder från försvaret. Jag tog över efter socialdemokratiska ministrar som hade lagt ned 60 förband och verksamhetsställen. Jag har inte lagt ned ett enda. Om Socialdemokraternas budget ihop med Vänsterns och till stora delar Miljöpartiets kan jag garantera att förbandsdöden är tillbaka. Då kommer det inte att handla om att Försvarsmakten vill jobba på ett sätt som den själv tycker är rationellt, som har diskuterats ibland, utan om att Håkan Juholt igen politiskt tvingar fram förbandsnedläggningar utan någon som helst militär rationalitet.
När jag nu har Juholt framför mig vill jag återknyta till hans diskussion om hemvärnet. När jag tog över sade man till mig att det fanns 30 000 i hemvärnet. När jag synade det visade det sig vara 13 000 som uppfyllde kontrakten. Nu går vi upp till 22 000, och det är inga pappersförband utan fullt fungerande förband som ska ingå i insatsorganisationen. Det är en kraftig ambitionshöjning för hemvärnet, Håkan Juholt. Välkommen att ansluta!
Anf. 94 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Man kan varna Håkan Juholt för att det blir mycket raljerande, för du får inte mycket svar.
Försvarsministern talade vitt och brett om att det skulle anställas 16 000 soldater, 4 000 per år och så vidare. Huvudfrågan blir dock hur dessa ska anställas. Det är lätt att på papper skriva ned vilka ambitioner och visioner man har; det skulle vilket parti som helst kunna göra. Svårigheten är att gå därifrån till verkligheten. ÖB har en annan uppfattning, att det blir svårare för hela samhället att lösa denna problematik. Det är inte så lätt. Jag vill gärna ha ett konkret svar, vilket jag också bad om i mitt anförande, på hur man ska lösa personalförsörjningen med mer tydlighet.
Min andra fråga till försvarsministern handlar om JAS och den nya EF-varianten. Vilka är de operativa skälen till att vi ska skaffa detta nya plan. Du nämner inte med ett enda ord varför Sverige behöver 70 nya EF-varianter, utan det går du förbi med tystnad, ministern. Jag skulle vilja ha de operativa skälen till detta och svar på hur personalförsörjningen ska förverkligas.
Anf. 95 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Jag tar det som en stor komplimang att när vi diskuterar nästa års budget med oppositionen tvingas man gå ett decennium framåt i tiden för att ha något att ställa frågor om.
När man tidigare talade om vad FOI sade om kostnader i det nya systemet är det 1 miljard 2019. Det handlar inte om det nya systemet utan om att Försvarsmakten inte skulle klara samma rationaliseringskrav som alla andra myndigheter åläggs 2019.
När vi talar Gripen ska vi till 2020 och därefter för att Rådberg ska ha något att fråga om. Han frågar vilka de operativa behoven är. Det visar en bristande insikt i hur sådana här processer går till. De operativa behoven 2020 och därefter måste studeras först, Peter Rådberg. Det är inget som du eller jag hittar på i riksdagen. Man tar fram seriösa underlag från Försvarsmakten och kompletterar med andra säkerhetspolitiska analyser ur Regeringskansliets arbete. Utifrån detta som innehåller bland annat omvärldsbedömningar, teknikutveckling, plattformar från andra håll och allt vad det kan vara avgör man vilka behov Sverige har och hur vi ska svara mot behoven. Är det EF och hur ska EF se ut?
Men Peter Rådberg kräver att vi 2010 ska redogöra för vilka de operativa behoven är.
Jag tror att oppositionen gör detta för att man inte direkt har använt sina inlägg till att utveckla hur man ska skära bort flera miljarder ur Försvaret varje år. Man bedömer bara att det går. Tyck och tryck är Peter Rådbergs budgetpolitik, och därför tvingas han hoppa fram ett decennium för att hitta sina frågor.
Anf. 96 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Sten Tolgfors vet mycket väl att beslutet ska fattas nu. Det fattas inte 2020; det fattas nästa år. I mars kommer ÖB att lägga fram ett förslag där man eventuellt har 70 plan av EF-varianten som det ska sägas ja eller nej till. Vi kan inte vänta till 2020; riksdagen kommer att fatta beslut mycket tidigare. Då måste de operativa behoven vara på plats.
Det är oförskämt att flytta fram något tio år, ministern. Du förstår lika väl som jag att dessa beslut fattas mycket tidigare. Allt annat är trams. Jag tar inte till mig något av den kritik i hårda ordalag som du lägger fram.
Jag vill ha svar på personalförsörjningsfrågan. Du talar om att det ska bli 16 000 och 4 000 per år. Jag köper det; det är jättebra. Men jag är orolig för att det inte finns någon tydlighet när vi går från plikt till frivillighet. Alla bitar är inte på plats; det fattas massor med bitar.
Vi har talat om detta i tidigare inlägg. Kan ministern inte tydliggöra och skicka en politisk signal om hur ni ska lösa detta? Det är inget litet problem. Försvaret står och faller med personalförsörjningen. Du kan diskutera visioner och drömma hur mycket du vill om vi inte får personal och unga tjejer och killar kommer till vår försvarsmakt. Som försvarsminister måste du kunna vara tydlig och inte bara säga att det är en samhällsreform och att vi alla ska hjälpas åt. Det kommer inte att räcka, tyvärr.
Anf. 97 Sten Tolgfors (M)
Fru talman! Det är uppenbart att om ett plan ska vara i luften 2020-2025 fattar man inte beslutet då, men man gör det på underlag. Peter Rådberg visade ju i sitt nästa inlägg att han visste att inga underlag var inkomna. Han tillstod själv att han trodde att det kommer ett från Försvarsmakten i mars. Vad är då poängen med att kräva besked i december - ett antal månader innan?
Jag redovisade siffror från verkligheten på rekryteringen. Det var 6 700 sökande till de första 900 platserna. Peter Rådberg sade i sitt första inlägg att det är lätt för partier att ha ambitioner och visioner. Presentera några då! Det är tydligen bara den här sidan som har några, dessutom konkretiserade i riksdagsbeslut. Jag har i flera år fascinerats av Rådbergs inställning till frivillighet. Miljöpartiet kallar det för en glädjens dag när Pliktutredningen läggs fram om skiftet från värnplikt till frivillighet. Äntligen lyssnade de andra partierna på Miljöpartiet!
Vad blir slutsatsen för Miljöpartiet? Att rösta nej i riksdagen och ägna varje tillfälle åt att kritisera det man själv är för. Det ingår i det grundläggande ansvaret i försvarspolitiken att prata positivt om varför man är för frivilligheten, inte bara kritisera. Regelverket för den frivilliga rekryteringen är på plats. Den kritik som Peter Rådberg har baseras på att han blandar ihop två saker, dels den frivilliga rekryteringen dels utvecklingen av anställningsformerna vilket Personalförsörjningsutredningen har sysslat med. Det handlar inte om den frivilliga rekryteringen i sig. Det handlar i första hand om anställningsformer. Dem grundlade parterna redan i våras, nämligen att man skulle ha långa tidsbegränsade anställningar. Inget parti i riksdagen vill ha livstidssoldater i Sverige. En utredning har utvecklat villkoren vidare. Det kommer att bli en proposition.
Jag rekommenderar Rådberg att läsa Pliktutredningen igen. Jag vet att du gillar den. Där finns många av svaren, liksom i propositionen till riksdagen. Hittills går det bra.
Anf. 98 Clas-Göran Carlsson (S)
Fru talman! Mitt första anförande i denna kammare har jag valt att spara till dagens debatt, och ägna åt försvaret i allmänhet och försvarsekonomi i synnerhet.
Sverige har under lång tid varit militärt alliansfritt. Sverige är i dag militärt alliansfritt. Sverige ska också i framtiden vara militärt alliansfritt. Det har under många år varit en självklarhet, men nu krävs det att vi valda ledamöter här i Sveriges riksdag understryker det. Den borgerliga regeringen slingrar sig och ger inga raka besked i frågan. Moderata företrädare som Johan Forssell säger öppet att nästa naturliga steg är att gå med i Nato. Folkpartiet har sedan länge förespråkat ett medlemskap i Nato.
Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att stödja omvandlingen av det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett modernt insatsförsvar. Vi har gett ett tydligt besked om försvarsförmåga, inriktning, satsningar och besparingar. Vi har också sagt nej till ett framtida svenskt medlemskap i Nato. Vi är tydliga på den punkten.
Fru talman! Landets försvar är en alldeles för viktig fråga för att riksdagen ska splittras kring den. Om försvars- och säkerhetspolitik ska det råda blocköverskridande enighet. Vi socialdemokrater har historiskt ansträngt oss för breda överenskommelser inom försvars- och säkerhetspolitiken, och vi noterar med tillfredsställelse att utskottet kunnat enas om de synpunkter som handlar om riksdagens roll samt om styrning och uppföljning som vi fört fram under arbetets gång.
Sveriges försvar är och ska vara allas ansvar. Genom en fortsatt folklig förankring säkras försvarets tillgång till kompetens och flexibilitet inför en eventuell framtida försämrad omvärldssituation. Den folkliga förankringen utgör därmed en viktig komponent för det militära försvaret.
Frågan om den folkliga förankringen hänger också samman med den förändring som försvaret nu genomgår, från ett värnpliktsförsvar till ett frivilligt yrkesförsvar. Det är en fråga som i allra högsta grad kommer att påverka Försvarsmaktens ekonomi. Vi har redan sett rapporter som nämnts här som varnar för en kraftig kostnadsökning efter genomförandet av det nya yrkesförsvaret.
Vart tar denna utveckling vägen? Osäkerheten kring detta kan knappast betraktas som en ansvarsfull ekonomisk politik. Vi socialdemokrater har ordning och reda i de förslag vi har lagt fram. Slarv, stress och glädjekalkyler är inget bra sätt att hantera landets och Försvarsmaktens ekonomi.
Ett annat område som inger farhågor är kostnadsutvecklingen för Nordic Battlegroup. Riksrevisionens granskning av NBG 08 pekar bland annat på sen och otillräcklig rapportering till riksdagen och en otillfredsställande kostnadskontroll under uppbyggnaden av NBG 08, något som resulterade i en kostnadsökning från drygt 1 miljard i regeringens proposition 2004 till drygt 4 miljarder kronor i slutnotan. Det är en häpnadsväckande kostnadsexplosion som Riksrevisionen inte någonstans har kunnat finna dokumenterade beslut på - vare sig hos Försvarsmakten eller hos regeringen. Det talas om en informell arbetsgrupp på Försvarsdepartementet, men Riksrevisionen har inte kunnat klargöra vem som fattat vilka beslut och när.
Ytterligare ett exempel på regeringens släpphänthet när det gäller ekonomin är att regeringen tidigare i år beslutade om att köpa in de dyra helikoptrarna Black Hawk för 4,7 miljarder, trots att det finns fungerande helikoptrar att använda i avvaktan på den försenade leveransen av helikopter 14. Vi socialdemokrater har i den här kammaren starkt förordat att använda helikopter 4 och helikopter 10 i stället.
Fru talman! Vi vill med kraft understryka vikten av ett samspel mellan regering och riksdag. Det är nödvändigt att riksdagen får de återrapporteringar som krävs, och också får möjlighet att fatta de eventuellt kompletterande beslut som kan krävas, och inte enbart finnas till för att ställas inför fait accompli.
I detta anförande instämde Roza Güclü Hedin, Peter Jeppsson, Håkan Juholt, Åsa Lindestam, Eva Sonidsson och Anna-Lena Sörenson (alla S).
Anf. 99 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag vill ge en kort replik. Jag tycker att det var ett tänkvärt inlägg av Clas-Göran Carlsson. Jag fastnade för en mening som jag vill lyfta fram i all sin glans: Sveriges försvar är och ska vara allas ansvar.
Det är inte bara ÖB:s, inte bara försvarsministerns ansvar, utan vi har ett gemensamt ansvar i Sverige. Jag ansluter mig till den bedömningen och tycker att det var väl uttalat.
Anf. 100 Clas-Göran Carlsson (S)
Fru talman! Jag noterar med glädje Staffan Danielssons kommentar. Det är allas vårt ansvar. Det som vi har velat peka på i den här omställningen är att det gäller att få med samtliga parter i det här ansvaret. Det handlar om att göra detta tillräckligt attraktivt så att vi klarar rekryteringen av de framtida soldaterna i vårt försvar. Vi är något bekymrade över hastigheten och kanske bristen på allvar i processen. Men, som sagt, det är ett gemensamt ansvar. Vi gör bedömningen att det är av allra största vikt att vi åstadkommer detta tillsammans.
Anf. 101 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag har respekt för att oppositionen menar att man hade skött detta bättre än vad regeringen har gjort. Det vore märkligt annars. Jag vill ansluta mig till det som försvarsministern sade tidigare, och jag gläder mig åt att det är en ny ton i försvarsutskottets debatt i riksdagen. Vi ska ha olika uppfattningar om vilka som ska bemanna stridsvagnar och annat, men det är bra att vi kan hitta varandra på så många områden som möjligt i en så här viktig fråga.
Vi har haft debatt om värnplikt och övergång till frivillighet. Försvarsberedningen var inne på det. Under den period som har varit har vi diskuterat om det var en ravin eller ett dike som skilde Alliansen från oppositionen. Jag har med en dåres envishet hävdat att det snarast är ett dike.
Nu är den frivilliga personalförsörjningen på gång. Då gäller det verkligen att få den att fungera. Jag tycker att Clas-Göran Carlssons inlägg visar att ni kommer att vara med och jobba för detta och ge goda råd till regeringen och oss i Alliansen så att vi ska lyckas så bra som möjligt med denna uppgift. Sedan får vi följa det under resans gång.
Jag har respekt för att det är en svår uppgift. Det är en stor uppgift för försvaret, och det gäller nog för oss alla att visa ödmjukhet och lyssna och ta lärdom under resans gång.
Anf. 102 Clas-Göran Carlsson (S)
Fru talman! Det är ärligt menade ord att landets försvars- och säkerhetspolitik kräver breda överenskommelser. Som jag nämnde i mitt anförande har vi alltid haft ambitionen att träffa breda överenskommelser.
Men vi noterar också ett förändrat samtalsläge. Trots att jag inte deltog i kammarens debatter under föregående mandatperiod kan jag nog notera att det har skett en omsvängning även hos den borgerliga Alliansen i samtalsklimatet, och det tror jag att vi har varit noga med att understryka under denna debatt.
Anf. 103 Anna-Lena Sörenson (S)
Fru talman! Även jag ska hålla mitt jungfrutal i denna sena timme. Jag tror att många är trötta, och det är julfester som hägrar. Jag hoppas ändå att jag kan upprätthålla ett visst intresse eftersom jag tänkte passa på att säga några ord om en ganska liten del av budgeten men en naggande angelägen sådan. Den handlar om försvarets undervattensförmåga i Östersjön.
Östersjön har en stor strategisk betydelse för hur Sverige ska kunna försvaras och hur vi ska kunna hävda vår suveränitet och våra nationella intressen. Jag tror att försvarsministern också talade om det. Därför är vi socialdemokrater mycket nöjda med att regeringen föreslår en anskaffning av en ny lätt torped och att utskottet i betänkandet också tillstyrker det.
Utvecklingen av en ny lätt torped är av stor strategisk betydelse för vidmakthållandet av undervattensförmågan i marinen. Likaså är anskaffningen av den här nya torpeden viktig för att nå målet för insatsorganisationens operativa förmåga till 2014.
Vi socialdemokrater är därför samtidigt ganska bekymrade över hur regeringen har valt att hantera anskaffningen av denna torped som ska ersätta den äldre torped 45.
Fru talman! För den oinvigde kan det vara intressant att känna till att Saab Underwater Systems under många år har utvecklat och tillverkat torpeder till det svenska undervattensförsvaret. De svenska torpedbärarna i undervattensbeskyddet är anpassade efter dessa svensktillverkade torpeder. För nyare fartyg, till exempel Visbykorvetterna och de beställda helikopter 14 gäller samma sak. Saab Underwater Systems har planerat att vidareutveckla den äldre modellen av torped för att bestycka dessa plattformar.
I stället för att beställa och direktupphandla torpeden hos Saab har regeringen sagt att behovet av torpeder bör tillgodoses via upphandling på den internationella marknaden och bland de befintliga system som finns där.
Det är just denna inställning som oroar oss. Eller rättare sagt är vi bekymrade över de konsekvenser som detta kan föra med sig för marinens förmåga att försvara våra gränser i Östersjön.
När jag ställde en fråga här i kammaren till försvarsministern häromveckan om hanteringen av denna anskaffning av torpeden påpekade han mycket riktigt att mitt parti har ställt sig bakom den strategi för materielanskaffning som ska korta ledtider, effektivisera försvaret och spara pengar till skattebetalarna, vilket bland annat innebär konkurrensutsättning av beställningarna.
Jag tycker att man ska använda sig av offentlig upphandling i konkurrens, när det är klokt att göra det. Men frågan är om det verkligen är klokt att gå till offentlig upphandling när det gäller just den här torpeden.
För det första tar en upphandling av detta slag mycket lång tid om anbudsbeslutet sedan överklagas, vilket nästan är legio numera när det gäller så stora affärer. Det är just bland annat lång tidsutdräkt som man vill undvika med materielanskaffningsstrategin. Om torpeden inte är färdig för leverans 2013 kommer det att dröja innan marinen når Försvarsmaktens mål om full operativ förmåga.
Vad som är värre är att den svenska industrin, i det här fallet Saab Dynamics, uppger att man under tiden inte förmår upprätthålla verksamheten, det vill säga behålla kompetensen och därmed kapaciteten för att serva och underhålla det undervattensförsvar som ska värna fred och säkerhet i Östersjön. Andra torpeder av tyngre slag, som till exempel ska bestycka de nya ubåtarna som också är beställda och på väg fram, är helt beroende av reservdelar och underhåll från de ingenjörer som finns på Saab Underwater Systems. Om de försvinner och om hylsor och båtar ska byggas om för att passa andra system, vilket också gäller för den nya torped 45D, är det en affär som för de svenska skattebetalarna kan sluta på minst 4 miljarder kronor, och dessa pengar finns väl inte.
För det andra är det mycket osäkert om det över huvud taget finns en leverantör utanför Sverige - bara Sverige svenska torpeder har, kanske man kan säga - av torpeder som skulle passa våra svenska förhållanden. Jag har redan nämnt dessa rent tekniska komplikationer. Men det kan också vara bra att känna till att de länder som tillverkar torpeder som skulle kunna vara aktuella, exempelvis Italien, Frankrike och Tyskland, inte har torpeder som är anpassade efter Östersjöns bräckta vatten och mycket oregelbundna bottenstruktur. Det finns förstås ett land som har torpeder som skulle kunna fungera i Östersjön, och det är Ryssland. Men vi antar att det inte är regeringens mening att Sverige för att värna sitt territoriella oberoende i Östersjön ska vara beroende av rysk krigsmateriel.
Fru talman! Avslutningsvis är vi från socialdemokratisk sida mycket positiva till anskaffning av en ny lätt torped för att försvara Östersjön. Men vi är mycket bekymrade över hur regeringen har valt att hantera frågan. Vi önskar att man från regeringens håll vill ompröva sin hållning och ge FMV ett positivt svar på deras anhållan om att få direktupphandla den nya lätta torpeden här i Sverige.
I detta anförande instämde Johan Andersson, Clas-Göran Carlsson, Roza Güclü Hedin, Peter Jeppsson, Åsa Lindestam och Eva Sonidsson (alla S) samt Torbjörn Björlund (V).
Anf. 104 Roza Güclü Hedin (S)
Fru talman! Man kan säga att detta är mitt jungfrutal. Jag höll även ett anförande under allmänpolitiska debatten. Då var det ungefär lika många personer som satt i kammaren som nu.
Jag tänkte tala lite grann om det viktiga engagemang som de frivilliga försvarsorganisationerna och de civila insatserna gör inom försvaret.
Trots vårt robusta samhälle inträffar situationer av kris som kräver större insatser över längre tid, till exempel översvämningar, eftersök efter försvunna medmänniskor, bränder eller kanske evakuering av gamla och sjuka om det exempelvis skett en vattenläcka på ett äldreboende.
Det svenska försvaret är en fråga för oss alla i samhället. Men försvaret i Sverige handlar inte bara om krig, vapen eller militära övningar. Det handlar också om att vi som land har ett bra försvar när den mer vardagliga samhällskrisen knackar på dörren. I det arbetet spelar frivilliga försvarsorganisationer en mycket viktig roll. De har funnits länge, och därmed har de en gedigen kunskap om hur man på olika sätt hanterar kriser i Sverige. Det är också viktigt att lyfta fram den viktiga roll som de spelar vid rekrytering till Försvarsmakten.
Vi behöver ställa oss frågan hur och på vilket sätt vi ska engagera tjejer och killar att söka sig till yrkesförbanden. Hur får vi en bred kompetens bland våra rekryter? Jag tror att de frivilliga försvarsorganisationerna har en viktig roll även här.
Trots det viktiga arbete som försvarsorganisationerna gör har den borgerliga regeringen valt att slå undan fötterna på dem. Man har flyttat det riktade anslaget till frivilliga försvarsorganisationer. Nu återfinns medlen inom ramen för anslagen till förbandsverksamhet och beredskap. Det innebär i praktiken att alla organisationer måste vända sig till hemvärnet för att ta del av dessa pengar. Detta tror jag påverkar verksamheten negativt då det bland annat kraftigt försvårar möjligheten att hålla anställd personal som organiserar resurserna. I praktiken innebär det mindre möjligheter att utföra det viktiga arbete som behövs om det uppstår en kris i samhället.
Vi socialdemokrater vill se självständiga och ideella organisationer.
Försvarets frivilligorganisationer som har sina rötter i vår folkrörelsetradition ska stödjas och är något som vi ska vara stolta över.
I ett samhälle är det viktigt att skapa en känsla av gemenskap, av att vi hör ihop. Sådana viktiga värden tillför försvarets frivilligorganisationer. De har den lokala kännedom som så väl behövs vid en kris.
Det här är ett väldigt viktigt arbete för oss socialdemokrater. Dessa människor som engagerar sig frivilligt och ideellt utgör en viktig och en effektiv byggsten i ett folkligt förankrat försvar. Vi vill därför att deras engagemang och kraft ska tillerkännas en större betydelse än som är fallet med regeringens politik. Ja, detta är en uppmaning från mig - så är det.
Därför är det mycket olyckligt att regeringens vilja att stödja försvarets frivilligorganisationer är så liten. Bristen på engagemang från regeringens sida riskerar att leda till att frivilligorganisationernas roll i totalförsvaret urvattnas.
När verkligheten för de frivilliga försvarsorganisationerna nu på grund av regeringens politik ser ut på detta sätt är det mycket märkligt att regeringen fortfarande förutsätter att de fortsätter att bedriva verksamhet och att utföra viktiga uppgifter, inklusive att ge stöd till Försvarsmakten. Regeringens politik uppmuntrar inte människor att engagera sig frivilligt, tvärtom!
Vi socialdemokrater vill att det svenska försvaret ska vara långsiktigt folkligt förankrat. I det arbetet spelar de här frivilliga försvarsorganisationerna en avgörande roll.
Sverige behöver en god beredskap även vid mindre nationella kriser. Ingen vet när en storm slår till - det känner Clas-Göran Carlsson till - och ödelägger ett samhälle eller när en oljekatastrof inträffar i havet och döda fåglar flyter in mot stränderna. Men då har vi stor glädje av alla de människor som engagerar sig i nämnda organisationer. Det är viktigt att vi i samhället visar stor uppskattning för det viktiga arbete som människorna i dessa organisationer utför.
(Applåder)
I detta anförande instämde Clas-Göran Carlsson, Peter Jeppsson, Håkan Juholt, Åsa Lindestam, Eva Sonidsson och Anna-Lena Sörenson (alla S).
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-12-15
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 6, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2010-12-15Protokoll 2010/11:35
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Anslag m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen
a) för 2011 anvisar anslagen under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap enligt vad utskottet föreslår i bilaga 3,
b) bemyndigar regeringen att för 2011 utnyttja en kredit på högst 40 000 000 000 kr i Riksgäldskontoret om krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden föreligger,
c) bemyndigar regeringen att för 2011 besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 15 500 000 000 kr för att tillgodose Försvarets materielverks behov av rörelsekapital,
d) bemyndigar regeringen att för 2011 besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 3 000 000 000 kr för att tillgodose Försvarsexportmyndighetens behov av rörelsekapital,
e) godkänner förslaget till investeringsplan för Kustbevakningen för 2011-2013,
f) bemyndigar regeringen att för 2011 besluta om lån i Riksgäldskontoret för beredskapsinvesteringar inom ramen för Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps verksamhet intill ett belopp av 500 000 000 kr,
g) bemyndigar regeringen att för 2011 besluta om lån i Riksgäldskontoret för beredskapsinvesteringar inom ramen för Socialstyrelsens verksamhet intill ett belopp av 350 000 000 kr,
h) godkänner förslaget till investeringsplan för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för 2011-2013.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 6 punkterna 1, 6-8, 11-13 och 15 samt avslår motionerna
2010/11:Fö242 av Håkan Juholt m.fl. (S, MP, V) yrkande 1 och
2010/11:Fö246 av Johnny Skalin och Björn Söder (båda SD).Materielprojekt samt bemyndigande och investeringsplan för anskaffning av materiel m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om anskaffning av materiel, bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslaget 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar besluta om beställningar som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 44 800 000 000 kr under perioden 2012-2019 samt godkänner förslaget till investeringsplan för Försvarsmakten för 2011-2013.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 6 punkterna 2-4.- Reservation 1 (SD)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 5 0 101 6 M 102 0 0 5 MP 5 0 18 2 FP 21 0 0 3 C 21 0 0 2 SD 0 19 0 1 KD 19 0 0 0 V 0 0 15 4 Totalt 173 19 134 23 Bemyndigande för vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslaget 1:4 Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar besluta om beställningar som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 15 100 000 000 kr under perioden 2012-2019.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 Utgiftsområde 6 punkt 5.Bemyndigande för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslaget 2:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 40 000 000 kr under perioden 2012-2014.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 6 punkt 9.Bemyndigande för krisberedskap
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslaget 2:4 Krisberedskap besluta om beställningar som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 560 000 000 kr under perioden 2012-2017.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 utgiftsområde 6 punkt 10.Bemyndigande för Strålsäkerhetsmyndigheten
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2011 för ramanslaget 3:1 Strålsäkerhetsmyndigheten ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 90 000 000 kr under perioden 2012-2015.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:1 Utgiftsområde 6 punkt 14.Försvars- och säkerhetspolitisk inriktning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2010/11:Fö242 av Håkan Juholt m.fl. (S, MP, V) yrkande 2.