Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Betänkande 1997/98:UU2
Utrikesutskottets betänkande
1997/98:UU02
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Innehåll
1997/98 UU2
Sammanfattning
I detta betänkade behandlas regeringens budgetförslag avseende utgiftsområde 7 Internationellt bistånd samt motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98, vilka hänför sig till biståndets nivå i förhållande till BNI, fördelningen av anslag samt biståndets inriktning. Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till nivå för biståndsramen i relation till BNI för 1998. Utskottet uttalar också sitt stöd för regeringens ambition att åter uppnå enprocentsmålet så snart de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Ett antal motionsyrkanden rörande krav på en snabbare återgång till enprocentsmålet och planer för att åter uppnå detta avstyrks med motiveringen att utskottet inte finner anledning att lägga fast precisa belopp för biståndsramen för de närmaste åren och att bestämda planer för en återgång till enprocentnivån inte förefaller ändamålsenliga. Propositionens förslag till fördelning mellan anslagen inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd tillstyrks av utskottet. Vidare tillstyrks propositionens förslag till utfästelser och åtaganden inom det multi- och bilaterala utvecklingssamarbetet. I betänkandet tillstyrker utskottet vidare att regeringen bemyndigas att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till ett belopp av högst 12 miljarder kronor för garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet, att inrättandet av en säkerhetsreserv för garantiverksamhet som inte är kopplad till kreditgivning godkänns samt att det godkänns att subventioner av premier för biståndsgarantier får belasta anslaget A 1 Biståndsverksamhet och att avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske på det sätt regeringen förordat i propositionen. Propositionens yrkanden om bemyndiganden att ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier inom ramen för samarbetet med stater i Central- och Östeuropa tillstyrks liksom ett yrkande om bifall till utfästelser som innebär förpliktelse efter budgetåret 1998. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag. Samtliga motionsyrkanden har besvarats eller avstyrkts. Till betänkandet är fogat 23 reservationer och 20 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 att riksdagen 1. fastställer biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete till 0,70 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 1998, 2. bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas under verksamhetsområde A Internationellt utvecklingssamarbete, avsnittet Utfästelser och åtaganden, 3. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till ett belopp av högst 12 000 000 000 kronor för garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet i enlighet med vad som förordas under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete, under avsnittet Krediter och garantier, 4. godkänner inrättande av en säkerhetsreserv för garantiverksamhet som inte är kopplad till kreditgivning i enlighet med vad som förordas under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete, under avsnittet Krediter och garantier, 5. godkänner att subventioner av premier för biståndsgarantier får belasta anslaget A 1 Biståndsverksamhet i enlighet med vad som förordas under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete, under avsnittet Krediter och garantier, 6. godkänner att avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske i enlighet med vad som förordas under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete, under avsnittet Krediter och garantier, 7. bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 000 000 kr, 8. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser för insatser i Central- och Östeuropa innebärande åtaganden om högst 810 000 000 kr, som medför utgifter efter år 1998, 9. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt följande uppställning:
------------------------------------------------------- |Anslag | Anslagstyp |Anslags-| | | | belopp| | | |(tusental| | | | kr)| ------------------------------------------------------- |A 1. Biståndsverksamhet |reservationsanslag|10 214| | | | 267| ------------------------------------------------------- |A 2. Biståndsförvaltning |ramanslag |409 333| ------------------------------------------------------- |B 1. Samarbete med Central- |reservationsanslag|789 800| |och Östeuropa | | | ------------------------------------------------------- | B 2. Avsättning för |reservationsanslag|21 000| | förlustrisker vad avser | | | | garantier för finansiellt | | | | stöd och | | | | exportkreditgarantier | | | ------------------------------------------------------- |Summa | | 11 434| | | | 400| -------------------------------------------------------
Motionerna
1997/98:U201 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges insatser mot diskriminering av epileptiker, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt bistånd och tillgång till läkemedel för epileptiker. 1997/98:U202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att biståndet skall främja en uthållig snabb tillväxt med snabb utrotning av fattigdomen som övergripande mål i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att rättsstaten, respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och marknadsekonomi är centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det multilaterala biståndet i huvudsak bör kanaliseras genom FN och Bretton Woods-institutionerna samt UNHCR, 5. att riksdagen beslutar att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och korruption främjas, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndet bör dras ned i länder med stort kapitalinflöde genom direktinvesteringar och andra privata satsningar för att inte överanstränga absorptionsförmågan eller tränga undan produktiva satsningar, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndet till ett u-lands statsmakt normalt inte bör överskrida 10 % av landets BNP, vilket väl täcker kostnaden för grundläggande utbildning och hälsovård för alla, 9. att riksdagen beslutar att triangelsamarbete bör prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett f.d. u-land som framgångsrikt utrotat fattigdomen på kort tid i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen beslutar att systemet med landramar avskaffas till förmån för avtal, där strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling uppställs i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och internationella organisationer och erhålla resurser härför, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö. 1997/98:U203 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsmedel till försöksprojekt som innebär att under en begränsad tid, till exempel tre år, ge ekonomiskt stöd/lån till ett antal individer/familjer i deras återvändande. 1997/98:U204 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inom ramen för EU:s biståndsarbete påverka policy och beslut i motsvarande riktning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att FN-organ, som t.ex. UNFPA, Unicef, UNDP, UN-aids, Unesco etc., inkluderar preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning i sina projekt och program, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar för att det inom FN och EU görs en genomgång av inriktning och projekt som rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning. 1997/98:U205 av Tomas Eneroth och Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevakning av homosexuellas mänskliga rättigheter. 1997/98:U206 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur avräkningen från biståndsramen av asylkostnaderna beräknas och hur dessa överensstämmer med DAC:s regelverk, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den i budgeten prognostiserade avräkningen i efterhand justeras mot det verkliga utfallet. 1997/98:U207 av Anders Svärd m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av det svenska biståndet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en problemorienterad anslagsstruktur, om ökad flexibilitet i svenskt biståndssamarbete samt om ökat stöd till gränsregionalt och regionalt samarbete, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om multilateralt samarbete inom ramen för FN, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s framtida biståndssamarbete, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om UNCTAD och Världsbanken, 6. att riksdagen till anslaget A 1.2.8 Enskilda organisationer för budgetåret 1998 anvisar 20 000 000 kr mer än vad regeringen föreslagit eller således 850 000 000 kr och att inbetalningarna till internationella finansieringsinstitutioner, exempelvis till Världsbanksgruppen, minskas med 20 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ge Sida i uppdrag att planera för hur en återgång till en biståndsram på 1 % av BNI bör genomföras och att regeringen bör återkomma till riksdagen med en sådan redovisning i samband med 1998 års vårproposition. 1997/98:U208 av Margareta Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade och förbättrade aktiviteter inom området sexuell och reproduktiv hälsa i biståndsarbetet. 1997/98:U209 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det svenska biståndet villkoras med krav på förändringar mot en rättvisare fördelning i mottagarländerna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppnå enprocentsmålet på en femårsperiod med början 1998, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förekomsten av omskärelse, gatubarn och prostitution ytterligare måste uppmärksammas inom ramen för det svenska biståndet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de unga kvinnornas situation, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på demokratiutveckling och kvinnors utbildning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försöksperiod med hälften av biståndsmedlen riktade direkt till kvinnor respektive män. 1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att FN:s kapacitet som koordinator för länder och organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det multilaterala biståndet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om institutionella reformer, administrationen och finansieringen av FN, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt miljöbistånd i Barentsregionen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projektfinansiering i Barentsregionen, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt stöd till de baltiska ländernas närmande till EU på tredjepelarområdet och om den långsiktiga målsättningen att uppnå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer i hela Östersjöregionen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en större andel av stödet till de baltiska länderna bör kanaliseras via myndigheter på regional och lokal nivå, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stöd för praktik- och utbildningsverksamhet i de baltiska länderna och samma möjlighet att ta emot baltiska studenter vid dessa utbildningar i Sverige bör ges till svenska tandläkar- och läkarhögskolor samt landsting, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mellanfolkliga kontakter, enskilda organisationers och partiers arbete i Östersjöregionen, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ till en samlad svensk Rysslandspolitik, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilateralt samarbete mellan Sverige och Ryssland. 1997/98:U211 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges engagemang i Världsbanken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt engagemang för att Världsbanken skall stängas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inkorporera och utveckla Världsbankens policyprogram inom FN i syfte att finna internationella kontrollinstrument för miljö och sociala hänsyn, 1997/98:U212 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sida undersöker möjligheterna till ett livsmedelsprojekt i Vitryssland, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att humanitärt stöd ges till byn Malye Avtuki med ?frisk? mat och speciella kosttillskott under en bestämd tidsperiod, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en medicinsk och social utvärdering görs av detta projekt, som om den är positiv resulterar i ett alternativt jordbruksprojekt plus energiodlingsprojekt. 1997/98:U213 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur enprocentsmålet för biståndsramen skall uppnås, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör anta en treårsplan för att stegvis öka biståndet till 0,8 % av BNI 1998, 0,9 % av BNI 1999 och 1 % av BNI år 2000, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att för budgetåret 1998 anslå 1 miljard kronor mer än regeringen till internationellt utvecklingssamarbete, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 80 miljoner kronor till särskilt utsatta fattiga barn, varav 20 miljoner kronor anslås för funktionshindrade barn, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 40 miljoner kronor till särskilda jämställdhetsinsatser, varav 20 miljoner kronor anslås för funktionshindrade kvinnor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 150 miljoner kronor till miljöinsatser, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att under Övrigt multilateralt samarbete anslå 100 miljoner kronor till konfliktförebyggande insatser, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå 360 miljoner kronor till UNHCR, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå 350 miljoner kronor till Unicef, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå 220 miljoner kronor till WFP, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå 165 miljoner kronor till UNWRA, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå 485 miljoner kronor till internationellt utvecklingssamarbete i Latinamerika, varav 100 miljoner kronor avser samarbete med Centralamerika, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 1 100 miljoner kronor till särskilda utvecklingsprogram, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 900 miljoner kronor till enskilda organisationer, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 830 miljoner kronor till humanitärt bistånd, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i det bilaterala utvecklingssamarbetet anslå 510 miljoner kronor till ekonomiska reformer, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndet till Guinea-Bissau, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dammbyggen, storskaliga och småskaliga projekt, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamarbetet i Öst- och Centraleuropa och i Barentsregionen, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall verka för en inriktning av EU:s bistånd som kommer de fattigaste länderna till del, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snabbt utreda utformningen av ett firande av tusenårsskiftet som ger uttryck för internationell solidaritet och samhörighet, 22. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt uppställning:
-------------------------------------------------------- |Anslag | |Regeringens|Anslagsförändring| | | |förslag | | -------------------------------------------------------- |A 1 Biståndsverksamheten |(res)| 10 214 | +800 000| | | | 267 | | -------------------------------------------------------- |B 1 Samarbete med |(res)|789 800 | +200 000| |Central- och Östeuropa | | | | -------------------------------------------------------- |Summa för utgiftsområdet | | 11 434 | +1 000 000| | | | 400 | | --------------------------------------------------------
1997/98:U214 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flickebarnets roll i biståndet. 1997/98:U215 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om iordningställande av mottagningsanläggningar för oljespill och annat avfall, 1997/98:U216 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för en svensk biståndslag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för att avtalet angående kraftverksbygget i Chile offentliggörs, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur detta projekt utvecklats, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör undersöka möjligheterna att dra sig ur det ingångna avtalet. 1997/98:U217 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reformer inom Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna och en inordning av dessa institutioner i FN-systemet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ställa sig bakom kampanjen Jubelår 2000, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett nationellt råd bör bildas med uppgift att förbereda svenska ställningstaganden i Världsbanken och andra finansiella institutioner och sprida information om skuldfrågorna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det nationella råd som omnämns i hemställanspunkt 3 bör bestå av både representanter för de politiska partierna och folkrörelser engagerade i internationella frågor. 1997/98:U218 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av Sidas informationsanslag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet inför kommande budgetår av en kartläggning av den sociala situationen i Öst- och Centraleuropa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av omedelbara hjälpinsatser i det svenska närområdet. 1997/98:U219 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förnyad prövning av en utredning av de biståndspolitiska målen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra demokratimålet överordnat i det svenska biståndet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt åtgärdsprogram för demokratibiståndet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bistånd skall bedrivas i diktaturer av enskilda organisationer, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undvika stora biståndsengagemang i länder vars regimer inte strävar efter demokratisering, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det s.k. oberoendemålet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas starkare, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättsstatens betydelse för utveckling, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö och bistånd, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att satsningar på familjeplanering bör föras in i de bilaterala förhandlingarna, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett genderperspektiv och kvinnans roll i biståndet, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen varje år bör ta fram en särskild rapport för läget i våra mottagarländer beträffande mänskliga rättigheter och demokrati, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning av strategier för hur handikappfrågor skall införlivas i bilaterala och multilaterala utvecklingsinsatser, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsoproblemen i u-länderna, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett kvalitetsprogram för det svenska biståndet, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samspelet mellan bistånds- och flyktingpolitiken, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU och u-länderna, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bistånd skall ges i former som inte snedvrider mottagarländernas ekonomier, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringar av kunskapsöverföring och investeringar i det ?mänskliga kapitalet?, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsberoende, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsoproblem i u-länderna, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndet till Kuba, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndet måste bidra till att krympa och effektivisera staten i många afrikanska mottagarländer, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omorientering av stödet till Ryssland, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om motverkan av "biståndsbombardemang", 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återgång till enprocentsmålet, 28. att riksdagen med avslag på regeringens förslag fastställer biståndsramen för budgetåret 1998 för utgiftsområde 7 A Internationellt utvecklingssamarbete till 12 124 miljoner kronor, dvs. 1 500 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit, 29. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till riksdagsbeslut i motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas i motionen beträffande multi- och bilateralt utvecklingssamarbete, särskilda utvecklingsprogram, folkrörelser och andra enskilda organisationer, betalningsbalansstöd och skuldlättnader. 1997/98:U220 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en plan för återgång till enprocentsnivån i biståndet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av reservationsanslagen vad gäller det multilaterala respektive det bilaterala utvecklingssamarbetet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reservationsanslaget till Central- och Östeuropa, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etikcertifiering, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfrågorna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokrati och mänskliga rättigheter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om näringslivsstöd, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krediter, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skuldlättnadsfrågor, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och utvärdering, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enskilda organisationers arbete, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöinsatser och konfliktförebyggande åtgärder, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skapandet av ett oberoende sekretariat med uppgift att granska och utvärdera det svenska biståndet, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd kanaliserat via svenska politiska partier, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valinstitutet IDEA, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopandet av femåriga samarbetsavtal, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om uppkomna reservationer, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återuppta utgivningen av årsredovisningen kallad Svenskt bistånd, 21. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 7:
------------------------------------------------------- | | |Anslag A Internationellt utvecklingssamarbete | ------------------------------------------------------- | | 1998 | 1999 | 2000| ------------------------------------------------------- |regeringen | 10 624 | 11 218 | 12 231| ------------------------------------------------------- |kd | 12 424 | 13 618 | 15 231| ------------------------------------------------------- |Anslagsförändring| +1 800 | +2 400 | +3 000| ------------------------------------------------------- | | |Anslag B Samarbete Central- och Östeuropa | ------------------------------------------------------- |regeringen | 811 | 810 | 810| ------------------------------------------------------- |kd | 811 | 810 | 810| ------------------------------------------------------- |Anslagsförändring| 0 | 0 | 0| ------------------------------------------------------- | | |Totalt anslag utgiftsområde 7 | ------------------------------------------------------- | | 1998 | 1999 | 2000| ------------------------------------------------------- |regeringen | 11 434 | 12 028 | 13 041| ------------------------------------------------------- |kd | 13 234 | 14 428 | 16 041| ------------------------------------------------------- |Anslagsförändring|+ 1 800 | +2 400 | +3 000| -------------------------------------------------------
1997/98:U222 av Berit Oscarsson och Anita Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappbistånd. 1997/98:U223 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i utvecklingssamarbetet framhåller och arbetar med hänsyn till sambandet mellan en ekologiskt hållbar utveckling, naturresursanvändningen och miljöskulden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör lägga en plan för höjning av biståndet till 1 %, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i utvecklingssamarbetet stöder kvinnor i kampen mot diskriminering och för jämställdhet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall lägga speciell vikt vid demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, vilket också tydligt skall synas i texten till avtal och överenskommelser, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i utvecklingssamarbetet har en egen plan för varje enskilt land över hur man på ett effektivt sätt bekämpar korruption, som är ett hinder i fattigdomsbekämpningen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att biståndsprojekt med vatten, i länder som har problem med sin vattenförsörjning prioriteras i utvecklingssamarbetet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fond för särskilda miljöinsatser, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens Östersjömiljard, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör arbeta för att EU:s kapacitet och arbete med miljöfrågor och praktiska miljöproblem förstärks och förbättras, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svältande barn i Nordkorea, Tjernobyls offer i Vitryssland och handikappade barn, speciellt minoffren, får medel från det humanitära anslaget och från det nya anslaget Utsatta barn i fattiga länder, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flyktingars brist på stöd och undervisning i flyktingläger som ligger i närheten av det egna hemlandet speciellt beaktas, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att IDEA:s arbete med valmetoder och valövervakning får speciellt stöd, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av medel till FN, 14. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd enligt Miljöpartiets förslag i tabell, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för åren 1999 och 2000 enligt tabell. 1997/98:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avskaffa systemet med landramar i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar att under anslaget A 1 Biståndsverksamhet anslå 8 871 267 000 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen beslutar avskaffa anslagen Ekonomiska reformer och Information, Programutveckling och Rekrytering samt Utbildning av fältpersonal och multilaterala experter i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen beslutar att under anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa anslå 1 289 800 000 kr för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen (delvis), 1997/98:U303 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnorepresentationen i FN-organ, 1997/98:U606 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt initiativ för att stärka demokratin och informationsfriheten i Vitryssland. 1997/98:U607 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om humanitärt bistånd till flyktingarna i Algeriet. 1997/98:U609 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i den bilaterala dialogen och inom EU verkar för en struktur för att främja och kontrollera respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika, 3. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av läget och utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenskt bistånd ej bör ges till regimer som grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna, 1997/98:U613 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, m, c, fp, v, kd) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeingen till känna vad i motionen anförts om behovet av bistånd till flyktingbosättningen i Dharmsala i Indien. 1997/98:U616 av Lars Hjertén och Marianne Andersson (m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska insatser vid en framtida uppbyggnad av demokratin bland kurderna i Irak. 1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att såväl bilaterala som multilaterala insatser bör bidra till en ekologisk omställning av energisystemen i Östeuropa, 1997/98:U620 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat bistånd till Östtimor, 1997/98:U622 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen utvecklar och stärker stödet till de frivilligorganisationer (NGO:er) som i de palestinska områdena arbetar för att där bygga upp ett civilt samhälle med demokratiska strukturer och institutioner. 1997/98:U624 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående stöd till de frivilliga organisationer som i Colombia arbetar för att återupprätta respekten för mänskliga rättigheter, motarbeta våldet och stödja våldets offer, 1997/98:U633 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, v, mp, kd) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt utbyggnad av URI-kraftbygget under förutsättning att lika omfattande miljöhänsyn tas i fortsättningen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en del av biståndet till Indien bör omfördelas så att det kommer det kashmirska folket till del. 1997/98:U634 av Eva Goës och Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sveriges bistånd till Kenya bör utökas till organisationer, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inte bör fortsätta neddragningen av personal på biståndskontoret i Nairobi. 1997/98:U636 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att underlätta för krediter via Exportkreditnämnden (EKN) för företag som vill handla med Kuba, 4. att riksdagen begär att regeringen aktivt agerar för att underlätta och utöka kontakterna mellan olika delar av det kubanska samhällslivet och Sverige. 1997/98:U801 av Olle Lindström (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strukturinvesteringar i Barentsregionen. 1997/98:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de insatser som hittills gjorts i Östersjöområdet i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. Östersjömiljardens brister, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige verkar för att stödja de baltiska ländernas förberedelser för EU-medlemskap, 1997/98:U803 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder från den svenska regeringen för att förhindra miljöskador och konflikter vid industriell verksamhet i nordvästra Ryssland, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för en stor internationell insats för att lösa problem med kärnkraftssäkerhet och strålskydd på Kolahalvön, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en plan och prioriteringsordning för infrastruktursatsningar i Barentsregionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om visumproblem, tullprocedurer och andra administrativa problem för rörlighet av varor och personer över gränsen till Ryssland, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkande av kvinnors ställning i Barentsregionen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för den i motionen föreslagna fonden för Barentssamarbetet. 1997/98:U804 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att de internationellt samlade kärnkraftsbolagen tar på sig ansvaret för restaureringen av Vitryssland, Ukraina och Bryansk efter Tjernobyl, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att bistånd i form av ekonomiskt stöd, men även rena livsmedel och mediciner, går direkt till organisationer som Mama 86 och liknande seriösa föreningar i de berörda länderna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det ekonomiska stödet till de svenska ideella organisationer som arbetar för Tjernobyls offer skall utökas både ekonomiskt och i omfattning, så att kriterierna för stöd inte motarbetar dem som arbetar seriöst antingen de är utformade som enskilt bolag, förening eller stiftelse. 1997/98:U806 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för de resurser som redan avsatts för ett vidgat Östersjösamarbete tillföra Östersjöns Författar- och Översättarcentrum ytterligare resurser för finansiering av basverksamheten. 1997/98:U807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Vitryssland skall bli föremål för svenska biståndsinsatser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informations- och utbildningskampanj om Ryssland, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka insatserna för att bygga upp rättsstater i Östeuropa, 7. att riksdagen begär förslag hos regeringen för att förbättra det kommunala vänortssamarbetet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att projekt som är inriktade på att förbättra hälsan och den sociala situationen för utsatta barn måste komma till stånd, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den infrastruktur som byggs i Östeuropa skall vara den mest kretsloppsanpassade tekniken som är praktiskt tillämpbar, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att S:t Petersburgsområdet skall prioriteras när det gäller miljöinvesteringar, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även grundskolor och gymnasieskolor skall vara aktiva i projekt med Östeuropaanknytning, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsperspektivet måste få genomslag i de EU-projekt som berör Östeuropa, 13. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en samlad nationell strategi för att främja kultur-, idrott- och turismkontakterna med Östeuropa. 1997/98:U808 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av en policy för utvecklingen av Östersjöområdet, 1997/98:U809 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stödinsatser utformas i perspektivet av integrationen av Central- och Östeuropa, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av stödet till Central- och Östeuropa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om administrationen av samarbetet med Central- och Östeuropa, 1997/98:U810 av Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en bättre miljö i Östersjön. 1997/98:U811 av Mikael Odenberg och Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om S:t Katarina kyrka i S:t Petersburg. 1997/98:U812 av Lennart Klockare m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för Barentssamarbetets utveckling. 1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU-biståndet i högre grad skall koncentreras till de fattigaste länderna, 1997/98:So241 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt arbete och biståndsverksamhet. 1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IT och bistånd, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur IT kan användas för att förstärka svenskt bistånd. 1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stärka det internationella samarbetet kring miljöfrågorna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöinriktning av Östersjösamarbete, 1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska biståndet i förhållande till kvinnors centrala funktion i familj och samhälle. 1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 11. att riksdagen beslutar att Sverige skall sträva mot att bli en av de tio största bidragsgivarna till Unifem enligt vad i motionen anförts.
Ärendets beredning Under ärendets beredning har statssekreterare Mats Karlsson (Utrikes- departementet) respektive generaldirektör Bo Göransson och avdelningschef Staffan Herrström (båda Sida) inför utskottet lämnat upplysningar och svarat på frågor. Utskottet har också fått en redogörelse av biståndsminister Pierre Schori om EU:s framtida samarbete med AVS-länderna inför utvecklingsrådets möte i november. Vidare har Michael Walton, ansvarig för frågor rörande fattigdomsbekämpning i Världsbanken, besökt utskottet. Slutligen har internationella samfundets höge representant för Bosnien-Hercegovina, Carlos Westendorp, också vid ett besök redogjort för vissa frågor med anknytning till ärendet.
Utskottet
Detta betänkande har disponerats i sex huvudavsnitt: Internationellt utvecklingssamarbete, Multilateralt utvecklingssamarbete, EU:s gemensamma utvecklingssamarbete, Bilateralt utvecklingssamarbete, Biståndsförvaltning samt Samarbete med Central- och Östeuropa.
Internationellt utvecklingssamarbete
Verksamhet under utgiftsområdet
Propositionen (avsnitten 2 och 3 A) Under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd finansieras verksamhetsområdena A Internationellt utvecklingssamarbete respektive B Samarbete med Central- och Östeuropa. Den totala biståndsramen, motsvarande 0,70 % av prognostiserad BNI år 1998 beräknas till 12 418 miljoner kronor. Inledningsvis erinras i propositionen om det överordnade målet för Sveriges internationella utvecklingssamarbete att höja de fattiga folkens levnadsnivå. De sex av riksdagen fastlagda biståndspolitiska målen - att bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling, en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön samt jämställdhet mellan kvinnor och män - samverkar för att bidra till det övergripande målet. För samarbetet med Central- och Östeuropa har riksdagen fastslagit att de överordnade målen är att främja en säkerhetsgemenskap, fördjupa demokratins kultur, stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling samt stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Härtill har riksdagen beslutat att allt samarbete skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Regeringen konstaterar att biståndet är ett oumbärligt instrument för att främja säkerhet och solidaritet. Det är såväl genom sin storlek som genom sin kvalitet ett utomordentligt användbart instrument för Sveriges internationella ansvarstagande på många områden. Efter betydande nedskärningar sedan 1992, kommer biståndet nu efter budgetsaneringen att öka, för 1998 med 472 miljoner till 12 418 miljoner kronor, motsvarande 0,70 % av BNI. År 2000 kommer biståndet att öka även i nivå, till 0,72 %. Detta kontrasterar mot den internationella utveckling som sänkt det samlade biståndet under samma period från 0,33 % till 0,25 % av BNI, den historiskt lägsta nivån någonsin. En betydande policy- och metodutveckling har ägt rum under senare år, särskilt sedan det nya Sida bildades 1995. Inom kort förestår riksdagsbehandling av en modern policy för fattigdomsbekämpning. Före april 1998 avser regeringen också förelägga riksdagen förslag rörande demokrati, mänskliga rättigheter och en samlad Afrikapolitik. Dessutom pågår ett arbete om Sveriges Asienpolitik. En ny humanitär policy bereds ävenledes. På flera områden har också biståndets möjligheter att verka konfliktförebyggande och fredsfrämjande förstärkts med nya former av insatser. Under 1998 kommer en förstärkning av insatser för särskilt utsatta barn att genomföras. Det integrerade Utrikesdepartementet, det nya Sida, landstrategiarbetet (regeringen har antagit 26 land- och regionstrategier), reformer av fältorganisationen samt vår starka ställning i samarbetet med FN, utvecklingsbankerna och EU har bidragit till att Sverige i dag har ett bistånd som kan styras och koordineras väl. Sida har, utöver ett omfattande policyarbete, i det s.k. 2015- arbetet belyst utvecklingssamarbetets förutsättningar på 20 års sikt. Efter biståndets första år, u-hjälpens, då fokus låg på enskilda biståndsprojekt, och den senaste 15-årsperioden, då fokus legat på strukturanpassning och god samhällsstyrning, förestår nu sannolikt en period då utvecklingssamarbetet måste ses i ljuset av den kraftfulla globaliseringen. Globaliseringen ställer länder inför utmaningar och ödesfrågor som måste angripas gemensamt. Utvecklingssamarbetet är, enligt regeringens uppfattning, härvid ett oundgängligt instrument. Utmaningarna är dock stora och mer pessimistiska förutsägelser finns. Även i ekonomier med god tillväxt ökar ofta klyftorna mellan fattiga och rika. Belastningen på miljön överstiger globalt vad som är långsiktigt hållbart. De politiska reaktionerna på förändringstrycket kan leda till en nytändning för internationellt samarbete och till impulser för lokalt engagemang, men också till populistiska rörelser som bygger på människors rädsla. Bland de åtgärder som annonseras i budgetpropositionen återfinns följande 10 punkter: 1 Regeringen föreslår att biståndsramen för 1998 höjs med 472 miljoner kronor, motsvarande 0,7 % av BNI. År 2000 skall biståndsnivån höjas till 0,72 % av BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. 2 Regeringen fullföljer under 1997-1998 arbetet med att förnya utvecklingssamarbetet utifrån de centrala policyperspektiven demokrati, mänskliga rättigheter, utveckling och biståndets roll, fattigdomsbekämpning, jämställdhet och hållbar utveckling. 3 Arbetet med att stärka biståndets fredsfrämjande roll fortsätter genom ökad tonvikt på konfliktlösning och konfliktförebyggande liksom samspelet med långsiktiga utvecklingsinsatser. Regeringen prioriterar särskilt åtgärder mot landminor och barn i krig. En humanitärpolitisk strategi utvecklas i syfte att stärka det svenska agerandet. 4 Regeringen kommer att söka ett nytt partnerskap med samarbetsländerna, där mottagarens ledande och biståndets stödjande roll tydliggörs i en mer jämbördig relation. 5 Kunskap ger makt. - Regeringen kommer under kommande år att prioritera insatser för ett kompetenslyft, främst i Afrika, bl.a. genom forskningssamarbete och kunskapsutveckling. Regeringen kommer vidare att analysera utvecklingssamarbetets uppgift i kunskapssamhället, inklusive IT- revolutionens möjligheter. 6 Regeringen avser utveckla en strategi för att stärka stödet till barns rättigheter och förbättrade levnadsvillkor. Inom ramen för det multilaterala utvecklingssamarbetet anslås för 1998 särskilda medel för insatser till stöd för utsatta barn i fattiga länder för att bidra till att stärka arbetet med barnfrågor internationellt. 7 En översyn över de svenska förbindelserna med såväl Afrika, Asien som Latinamerika äger rum. Utredningen ?Partner med Afrika? kommer att ligga till grund för en särskild riksdagsskrivelse om en ny svensk Afrikapolitik. Regionstrategier för Sveriges utvecklingssamarbete med Centralamerika och Sydamerika har tagits fram. 8 Regeringen kommer att driva på arbetet för att skapa hållbara finansieringssystem för FN-systemet och utvecklingsbankerna, baserade på långsiktighet, förutsägbarhet och rättvis bördefördelning. Hög prioritet ges åt att konkretisera de förslag till FN-reformer som lagts fram. 9 Med utgångspunkt i den EU-strategi regeringen presenterade hösten 1996 kommer regeringen att verka för att den s.k. post-Lomédiskussionen inför de förhandlingar som inleds 1998 om det framtida samarbetet med AVS-länderna skall utgöra ett led i att effektivisera och höja kvaliteten i EU:s utvecklingsarbete. Koherensfrågorna, dvs. ökad samstämmighet mellan olika politikområden, måste få ökat genomslag. 10 Regeringen vill pröva hur biståndet ytterligare kan stödja breda samhälls- kontakter och stimulera samarbete av ömsesidigt intresse t.ex. inom forskning, institutions- och näringslivssamarbete. Regeringen fäster stor vikt vid Sidas ambitioner att se över sin informationsverksamhet.
Motionerna I partimotion U202 (m) yrkande 1 begärs att riksdagen beslutar att det övergripande målet för biståndet skall vara att främja en uthållig snabb tillväxt med en snabb utrotning av fattigdomen. Frihandel och fri företagsamhet, särskilt familjejordbruk är absoluta förutsättningar för fattigdomsutrotningen. Den lilla människans skaparkraft måste frigöras. I motionen hävdas att det utan frihet och äganderätt inte blir någon utveckling. Motionärerna framhåller samtidigt att statsmakten skall vara begränsad och effektiv. Rättsstaten, stöd till utbildning och hälsovård samt till sådan infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, främst vägar, vatten och avlopp, är dess huvuduppgifter. I yrkande 2 krävs beslut om att rättsstaten, respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och marknadsekonomi skall vara centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländerna. I yrkande 12 hävdas att utformningen av biståndet bör ske i u-landsmiljö. Det föreslås att en särskild enhet med inriktning på fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggs till södra Afrika, där huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna sker. I kommittémotionen U207 (c) yrkande 1 (delvis) önskas ett tillkännagivande om inriktningen av biståndet. Det är enligt motionärernas uppfattning viktigt att se det samlade svenska biståndet, det multilaterala utvecklingsbiståndet, främst via FN, EU:s bistånd och Sveriges bilaterala insatser i ett helhetsperspektiv. Olika utvecklingsländer har olika behov för sin utveckling och inriktningen kan variera mellan olika former av bistånd. För de fattigaste länderna är bistånd nödvändigt för att säkerställa mänskliga basbehov och för att lägga grunden för en ekonomisk utveckling. För de länder som nått en viss industrialisering är frågor som rör handelsvillkor, kapitalrörelser och tekniköverföringar, med miljöanpassad teknik, det viktigaste. Folkpartiet liberalerna föreslår i sin partimotion U219 (fp) yrkande 1 att en förnyad prövning görs i en utredning av de biståndspolitiska målen. Målen har blivit ett alltmer trubbigt instrument allteftersom deras antal ökat. Att ange att fattigdomsbekämpningen är ett överordnat mål framstår som missvisande då exempelvis miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse. Minskad fattigdom blir då en grundläggande faktor bland andra för att åstadkomma utveckling. En utredning bör tillsättas för att pröva de biståndspolitiska målen. En sådan bör överväga vilken styrande verkan biståndsmålen bör - och kan - ha. I yrkande 2 anförs att demokratimålet bör göras överordnat i det svenska biståndet. Motionärerna anser vidare i yrkande 6 att man vid en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen bör överväga att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs. målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. Detta mål kan enligt enligt motionärernas uppfattning inte nås genom bistånd utan genom att världssamfundet accepterar att folkrättsliga regler upprätthålls. Vidare hävdas att handelns betydelse som utvecklingsmotor för biståndet måste betonas starkare (yrkande 7). Motionärerna hävdar att ett huvudmål för en liberal u-landspolitik är att de fattigaste länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och företagsinvesteringar är centrala krafter för utveckling. Protektionism i alla dess former skall bekämpas. Samspelet mellan biståndspolitiken och flyktingpolitiken lyfts fram i yrkande 17. Det framhålls att det finns tre avseenden där en nära sammankoppling bör göras. För att förebygga flyktingbehov är en ökad satsning på demokratifrämjande åtgärder mest angelägen. I akuta massflyktssituationer krävs omfattande hjälpinsatser i närområdet. Även vid repatriering och återuppbyggnad är bistånd av stor betydelse. I partimotionen Jo785 (fp) yrkande 1 framhålls behovet av att stärka det internationella samarbetet kring miljöfrågorna. Överföring av kunskap, forskning, teknik mellan länder och bindande globala överenskommelser är viktiga miljöpolitiska medel. På biståndssidan bör mat och vattenförsörjningen prioriteras samt även kapacitetsutveckling. I partimotionen U220 (kd) yrkande 5 anförs att miljöproblemen i världen växer och är globala och gränsöverskridande. Att bekämpa dem kräver internationellt samarbete där varje land måste bidra utifrån sin egen ekonomiska bärkraft. Vid FN:s uppföljningsmöte UNGASS i New York i juni 1997 framstod det, enligt motionärerna, klart hur besvikna de fattigaste länderna var på att de rika länderna svikit löften och åtaganden från Riokonferensen 1992. Samtidigt kvarstår de rika ländernas krav på de fattigaste länderna att själva sätta in resurser för att komma till rätta med sina miljöproblem. Motionärerna hävdar dock att ansvaret för de växande miljöproblemen inte kan lämpas över på de resurssvaga fattiga länderna utan i större utsträckning måste utkrävas av de rika länderna. I motion U203 (s) begärs avsättande av visst biståndsmedel till ett projekt för att främja att individer eller familjer kan återvända till sitt hemland, även om detta land inte erhåller svenskt bistånd. I den enskilda motionen U216 (mp) yrkande 1 kräver motionären att förutsättningarna för att stifta en biståndslag undersöks. Lagen i fråga skulle vara en svensk ?naturresurslag? för biståndsprojekt och syftet vara att reglera inblandningen av svenska pengar i biståndsprojekt, eftersom dessa agerar i projekt som Sverige varken kan påverka eller styra, även om genomförandet av dem orsakar skador på miljön. Den skulle omfatta krav på absolut objektiva och självständiga miljökonsekvensbeskrivningar med lokalt remissförfarande, rimliga tidsramar för befolkningen att yttra sig, ekonomiskt stöd till lokalbefolkningen för att de skall kunna få oberoende information om projektet osv.
Utskottets överväganden I ett antal yrkanden krävs att de biståndspolitiska målen skall ändras, kompletteras eller utredas. Bl.a. begärs att ett övergripande mål skall vara att främja en uthållig snabb tillväxt med en snabb utrotning av fattigdomen; att demokratimålet skall vara överordnat andra mål; att rättsstaten, respekten för mänskliga rättigheter, demokrati, marknadsekonomi, frihandel, god miljö skall vara centrala målsättningar i biståndet. Dessutom begärs att man i samband med en bredare översyn av de biståndspolitiska målen bör överväga att stryka målet ekonomisk och politisk självständighet, det s.k. oberoendemålet. Utskottet har tidigare, senast i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, tagit ställning till liknande yrkanden med krav på att de biståndspolitiska målen omformuleras eller ånyo utreds. Då konstaterades att det sker en kontinuerlig process av omprövning och precisering av de biståndspolitiska målen. Exempel härpå är regeringens nyligen för riksdagen förelagda fattigdomsskrivelse, i vilken fattigdomsmålet grundligt penetreras. Marknadsekonomins betydelse för en hållbar ekonomisk utveckling genomsyrar skrivelsen. Utskottet har också vid ett flertal tillfällen, senast i ovan nämnda betänkande, konstaterat att det är ett grundläggande svenskt intresse att värna om frihandeln. Regeringen kommer under våren 1998 att presentera skrivelser om demokrati, mänskliga rättigheter och biståndets roll respektive svensk Afrikapolitik. De nya tankegångar som som bl.a redovisats i utredningen ?Partner med Afrika?, vilken kommer att ligga till grund för sistnämnda skrivelse om den svenska Afrikapolitiken, innebär bl.a. nya infallsvinklar med bäring på det s.k. oberoendemålet. Utredningen analyserar olika vägar att skapa en mer jämlik samarbetsrelation. Utskottet har i ovan nämnda betänkande, 1996/97:UU15, också tagit ställning till ett yrkande om att stryka det s.k. oberoendemålet varvid bl.a. anfördes att detta mål på intet sätt spelat ut sin roll. Utskottet vidhåller tidigare framförda uppfattning att det inte är berett att tillmötesgå krav på en förnyad prövning av en utredning av de biståndspolitiska målen. Därmed avstyrks motion U219 (fp) yrkande 1. Utskottet vidhåller även tidigare framförda ståndpunkter såvitt avser förändringar av övergripande biståndspolitiska mål eller övriga mål och är inte berett att förespråka några förändringar härvidlag. Utskottet delar samtidigt många av de synpunkter som genomsyrar motionerna, t.ex. vikten av att främja demokrati, rättsstaten, marknadsekonomi, frihandel och fri företagsamhet samt vikten av att säkerställa mänskliga basbehov för de fattigaste länderna m.m., men menar att dessa aspekter väl avspeglas i gällande riktlinjer och dessutom kommer att ytterligare utvecklas i kommande skrivelser som förestår från regeringen om biståndets demokratifrämjande roll respektive den nya Afrikapolitiken. Utskottet instämmer också i uppfattningen att det är viktigt att främja god miljö genom internationellt samarbete. Härvidlag har de rikare länderna en betydande moralisk skyldighet. Vidare vill utskottet i likhet med motionärerna framhålla värdet av tekniköverföring med miljöanpassad teknik. Utskottet konstaterar att en stor samsyn råder vad gäller utvecklingsanalysen och biståndets roll både i Sverige och internationellt. Med avstyrkande av motionerna U202 (m) yrkande 1, U219 (fp) yrkandena 2 och 6 anses därmed motionerna U202 (m) yrkande 2, U207 (c) yrkande 1 i berörd del, U219 (fp) yrkande 7, U220 (kd) yrkande 5 och Jo785 (fp) yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört. I motion U216 (mp) yrkande 1 begärs att förutsättningarna för att stifta en svensk naturresurslag för biståndsprojekt undersöks. Syftet skulle vara att reglera inblandningen av svenska pengar i biståndsprojekt. Utskottet konstaterar att det enligt Sidas handlingsprogram för miljö och hållbar utveckling skall göras miljökonsekvensanalyser av alla svenska biståndsprojekt. I dessa bedömningar ingår som en given del en analys av effekter såväl på naturen som på berörda människor. Biståndet ges i skilda miljöer och under olika förutsättningar. Det synes därför utskottet varken lämpligt eller möjligt att i en lag slå fast vad som skall gälla i de olika enskilda fallen. Motion U216 (mp) yrkande 1 avstyrks därmed. I motion U219 (fp) yrkande 17 lyfter motionärerna fram samspelet mellan biståndspolitiken och flyktingpolitiken. Utskottet noterar att motionärerna beskriver vad som sedan länge är känd svensk politik. Det är viktigt att t.ex. med preventivt demokratistöd förhindra att en flyktingsituation uppstår. När akuta krissituationer har uppstått är det också av vikt att det internationella samfundet med kraft kan agera på alla plan för att lindra mänskligt lidande. Dessutom krävs i många fall, som t.ex. i det forna Jugoslavien, stora insatser för att återuppbygga ett krigshärjat land. I motion U203 (s) begärs att medel skall avsättas för att främja att flyktingar i Sverige skall kunna återvända till sina hemländer, även om dessa länder inte uppbär svenskt bistånd. Utskottet har inhämtat att Sida ger visst stöd till sådana projekt via svenska enskilda organisationer bl.a. för att genom yrkesutbildning, följt av projekt i hemländerna, underlätta för somaliska och bosniska flyktingar att återvända hem. Motionerna U219 (fp) yrkande 17 och U203 (s) anses därmed besvarade. I motion U202 (m) yrkande 12 begärs att en särskild enhet med inriktning på fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggs till södra Afrika. Utskottet har nyligen, i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, tagit ställning till ett sådant yrkande varvid bl.a. konstaterades att utskottet erfarit att det förekommer en försöksverksamhet inom Sida genom vilken biståndsambassaderna tillfälligt kan förstärkas vid beredning av mer omfattande insatser. Utskottet fann emellertid inte skäl att förespråka någon utlokalisering av en enhet från Sida till södra Afrika. Utskottet har under budgetberedningen vid en fördragning av Sidas generaldirektör också erfarit att Sida ställer sig positivt till att i ökad utsträckning med sakanslag förstärka myndigheter i fält med tjänster, t.ex. inriktade på demokratibistånd. Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och avstyrker därmed motion U202 (m) yrkande 12.
Biståndsramen samt avräkningarna från denna
Propositionen (avsnitt 3 A)
Biståndsramen Regeringen föreslår att biståndsramen för 1998 höjs med 472 miljoner kronor till 12 418 miljoner kronor, motsvarande 0,70 % av BNI. År 2000 skall biståndsnivån höjas till 0,72 % av BNI. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Utbetalningsnivån förutses under de närmaste åren kunna hållas på en högre nivå genom ett bättre utnyttjande av reservationer. I propositionens yrkande 1 begär regeringen att biståndsramen fastställs till 0,7 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 1998. Regeringen har i den ekonomiska vårpropositionen (1996/97:150) föreslagit att biståndsramen skall uppgå till 0,7 % av beräknad BNI för åren 1998 och 1999 medan biståndsramen år 2000 höjs till 0,72 % av BNI. För 1998 motsvarar ramen 12 418 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 472 miljoner kronor jämfört med 1997. Vid fördelningen av medel har regeringen för budgetåret 1998 beaktat såväl gjorda utfästelser som reservationsläget. Bidragen till multilaterala utvecklingsbanker ökar på grund av tidigare gjorda utfästelser. Bidragen till FN-systemet förblir i stort sett oförändrade. Inom ramen för dessa görs en målinriktad satsning på utsatta barn i fattiga länder och på jämställdhet. Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet ökar med hänsyn till de stora reservationerna långsammare än biståndsbudgeten som helhet. Posterna för Afrika, Asien, enskilda organisationer, krediter, forskning och ekonomiska reformer ökar. Minskningar inom särskilda utvecklingsprogram är motiverade av betydande reservationer och innebär inte att verksamheten behöver skäras ned. Från denna delpost överförs vidare medel för landinriktade insatser till stöd för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter till regionposterna för Afrika och Asien. En ny Europapost inrättas för stöd till främst f.d. Jugoslavien och vissa utvecklingsländer i Kaukasus och Central- asien genom omfördelning av medel från delposten för humanitärt bistånd.
Avräkningar från biståndsramen Verksamhetsområdet A Internationellt utvecklingssamarbete ökar med 432 miljoner kronor, eftersom avräkningarna från biståndsramen räknas upp med 40 miljoner kronor, jämfört med föregående budgetår. Avräkningarna från biståndsramen för kostnader för asylsökande från u-länder räknas upp till 778 miljoner kronor år 1998 beroende på indexuppräkning med 13 miljoner kronor. För åren 1999 och 2000 skall asylavräkningarna beräknas på vid respektive budgeteringstillfälle tillgängligt prognosunderlag. Från biståndsramen avräknas vidare kostnader för det svenska bidraget till den del av EU:s gemensamma bistånd som finansieras över Europeiska kommissionens reguljära budget. För år 1998 uppgår bidraget till 707 miljoner kronor. Avräkningar för administrativa kostnader och andra utgifter ökar enligt riksdagens tidigare beslut med 20 miljoner kronor år 1998 och uppgår efter uppräkning för inflation till 309 miljoner kronor. Totalt uppgår avräkningarna från biståndsramen till 1 794 miljoner kronor år 1998.
Motionerna I kommittémotion U207 (c) yrkande 7 begär Centerpartiet att regeringen skall ge Sida i uppdrag att planera för hur en återgång till en biståndsram på 1 % av BNI bör genomföras och att regeringen skall återkomma till riksdagen med en sådan redovisning i samband med 1998 års vårproposition. I partimotion U219 (fp) yrkande 27 krävs ett tillkännagivande om en återgång till enprocentsmålet. Enprocentsmålet är ett moraliskt grundat åtagande mot de fattigaste länderna som åter bör uppfyllas snarast möjligt. I partimotion U213 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om hur enprocentsmålet för biståndsramen skall uppnås. Sverige bör genom att återgå till enprocentsmålet visa sin goda vilja till global utjämning av resurser. I yrkande 2 föreslås att regeringen utarbetar en plan för att stegvis under en treårsperiod år 2000 återigen vara uppe i 1 % av BNI. Planen skulle innebära att biståndet ökade till 0,8 % av BNI 1998, 0,9 % av BNI 1999 och 1 % av BNI år 2000. Det enda rimliga är, enligt motionärerna, att upprätta en plan för hur enprocentsmålet skall uppnås. Att sätta biståndet i relation till det statsfinansiella läget eller till Sveriges ekonomiska utveckling torde göra det svårt att uppnå målet och ännu svårare att hålla fast vid det. I partimotion U223 (mp) yrkande 2 anför Miljöpartiet att regeringen bör lägga fram en plan för höjning av biståndet till 1 %. Målsättningen måste vara en trestegsplan med höjning av biståndet varje år. För de närmaste åren föreslås cirka 0,78 % av BNI 1998, cirka 0,81 % för 1999 och cirka 0,84 % för år 2000. Miljöpartiet föreslår anslagsvisa ökningar under åren 1998-2000 enligt tabell i motionen, innebärande totalt 11 434 miljoner kronor för 1998, 12 028 miljoner kronor för 1999 och 13 041 miljoner kronor för år 2000 (yrkande 15). I partimotion U220 (kd) yrkande 1 uppmanas regeringen anta en plan för att återgå till enprocentsnivån. Enprocentsmålet har alltsedan riksdagen fattade beslut om detta 1968 varit grundstenen i biståndet. Avsaknaden av en plan i biståndsbudgeten om hur enprocentsmålet åter skall nås tolkas i motionen så att denna målsättning övergivits. I motion U206 (s) begär motionärerna i yrkande 1 att regeringen skall redovisa hur avräkningen från biståndsramen av asylkostnaderna beräknas och hur dessa överensstämmer med DAC:s regelverk. Motionärerna pekar på att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen 1996/97:150 beträffande utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar skrev att antalet asylsökande i Sverige har minskat sedan förhållandena i det forna Jugoslavien stabiliserats. I föreliggande budgetproposition föreslås avräkningen öka till 778 miljoner kronor trots att regeringen konstaterat att ?sedan antalet asylsökande minskat har kostnaderna gått ned?. I budgetpropositionen, beträffande utgiftsområde 8, hävdar regeringen att antalet asylsökande är förhållandevis lågt och ligger på samma nivå som i början på 1980-talet. Under år 1997 beräknas drygt 8 000 personer komma att söka asyl i Sverige. Dock sägs även att snabba förändringar kan inträffa, varför man begär medel för mottagande av 13 350 asylsökande för 1998. Avräkningsmedlen återförs inte till biståndsverksamheten om asylmottagandet visar sig bli så lågt som det hittills varit och således inte når upp till planeringstalet. Det betyder att den biståndsram som DAC räknar med inte når upp till de 0,7 % av BNI som förutsatts i budgeten. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att den i budgeten prognostiserade avräkningen i efterhand justeras mot det verkliga utfallet. I motion U209 (c) hemställs i yrkande 2 att regeringen skall få i uppdrag att redovisa en plan för hur det svenska biståndet - med början 1998 - under en femårsperiod åter skall utgöra 1 % procent av BNI.
Utskottets överväganden I propositionen, yrkande 1, begär regeringen att biståndsramen för internationellt utvecklingssamarbete fastställs tilll 0,7 % av vid budgeteringstillfället beräknad BNI för 1998. Regeringen föreslog i den ekonomiska vårpropositionen att biståndsramen skulle uppgå till 0,7 % även 1999 för att sedan höjas till 0,72 % av BNI år 2000. Ambitionen är att Sverige åter skall uppnå enprocentsmålet när de statsfinansiella förutsättningarna för detta föreligger. Utskottet tillstyrker regeringens förslag för budgetåret 1998 att fastställa biståndsramen till 0,7 % av beräknad BNI (yrkande 1). I ett antal motionsyrkanden hävdas vikten av att enprocentsmålet upprätthålls, att en snabbare återgång till enprocentsnivån - i vissa fall beloppsvis preciserade eller med angivna procentsatser av BNI för de närmaste åren - skall ske samt begärs planer för hur enprocentsmålet skall uppnås. Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare, senast i yttrande 1996/97:UU4y med anledning av 1997 års ekonomiska vårproposition 1996/97:150, framhållit att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och i den allmänna opinionen. Samtidigt är återgången till enprocentsnivån också en viktig symbolfråga varför utskottet, även av det skälet, ansett att det bör prioriteras. Utskottet välkomnade vidare, i ovan nämnda yttrande, att en återgång nu inletts samt framhöll med bestämdhet att en återgång till enprocentsnivån bör ske så snart det statsfinansiella läget tillåter. Det finns däremot, enligt utskottets mening, ingen anledning att lägga fast precisa beloppsgränser beträffande biståndsramen för de närmaste åren. Utskottet har också tidigare tagit ställning till förslag om mer eller mindre detaljerade planer för hur enprocentsmålet åter skall uppnås. Utskottet har därvid uttalat att bestämda planer för en återgång till enprocentsnivån inte förefaller ändamålsenliga. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U207 (c) yrkande 7, U209 (c) yrkande 2, U213 (v) yrkandena 1 och 2, U220 (kd) yrkande 1 och U223 (mp) yrkandena 2 och 15 samt anser motion U219 (fp) yrkande 27 besvarad med vad utskottet anfört. I motion U206 (s) yrkande 1 begärs en redovisning hur avräkningen från biståndsramen av asylkostnaderna beräknas och hur de överensstämmer med DAC:s regler. I yrkande 2 begärs att den budgeterade prognostiserade avräkningen i efterhand justeras mot det verkliga utfallet. Vad avser begäran om att den budgeterade prognostiserade avräkningen i efterhand justeras mot det verkliga utfallet har utskottet erfarit att detta svårligen låter sig göras. Utskottet förutsätter emellertid att det volymmässiga mål för biståndet som beslutats av riksdagen uppfylls. Utskottet avstyrker därför motion U206 (s) yrkande 2 och anser yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört.
Fördelningen inom utgiftsområdet
Propositionen (avsnitt 1) För budgetåret 1998 föreslår regeringen, i budgetpropositionen (yrkande 9), att anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd fördelas enligt följande uppställning:
------------------------------------------------------ |Anslag |Anslagstyp |Anslagsbelopp| ------------------------------------------------------ | A 1. |reservationsanslag|10 214 267| | Biståndsverksamhet | | | ------------------------------------------------------ | A 2. |ramanslag | 409 333| | Biståndsförvaltning | | | ------------------------------------------------------ | B 1. Samarbete med |reservationsanslag| 789 800| | Central- och | | | | Östeuropa | | | ------------------------------------------------------ | B 2. Avsättning för |reservationsanslag| 21 000| | förlustrisker vad | | | | avser garantier för | | | | finansiellt stöd och | | | | exportkreditgarantier | | | ------------------------------------------------------ | Summa | | 11 434 400| ------------------------------------------------------ |Beloppen anges i | | | |tusental kronor. | | | ------------------------------------------------------ Motionerna I nedanstående motioner yrkas ändrade anslag inom totalramen till följd av begärda minskningar eller höjningar av utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. I bilagda tabell 1 (Anslag för budgetåret 1998) framgår partiernas förslag till ändrade anslag. I kommittémotion U224 (m) begärs i yrkande 2 (delvis) att riksdagen skall besluta att anslå 8 871 267 000 kronor under anslaget A 1 Biståndsverksamhet. Moderata samlingspartiet utgår från den anslagsnivå som regeringen föreslaget för anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa (789 800 000 kronor), men föreslår att det tidigare inrättade anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen avvecklas och integreras i det reguljära samarbetet med Central- och Östeuropa, yrkande 4 (delvis). Därmed frigörs, enligt motionärerna, uppskattningsvis 500 miljoner kronor som kan användas inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa. I partimotion U219 (fp) yrkande 28 begärs att ytterligare 1 500 miljoner kronor läggs till anslaget A 1 Biståndsverksamhet. Vänsterpartiet föreslår i partimotion U213 (v) en ökning av anslaget A 1 Biståndsverksamhet med 800 miljoner kronor respektive 200 miljoner kronor på anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa, således sammanlagt en ökning på utgiftsområdet med 1 000 miljoner kronor, yrkandena 3 och 22. I kommittémotion U803 (v) yrkande 7 begärs att en fond om 100 miljoner kronor för Barentssamarbetet inrättas. Fonden skulle under tre år stå öppen för ansökningar ingående i de program som regionrådet presenterar. I partimotion U223 (mp) yrkande 14 (delvis) begärs en ökning av anslaget A 1 Biståndsverksamhet med 1 600 miljoner kronor och en ökning av anslaget för samarbete med Central- och Östeuropa med 130 miljoner kronor, vilket uppnås genom att tillföra medel från den s.k. östersjömiljarden yrkande 8. I partimotion U220 (kd) begär Kristdemokraterna i yrkandena 2 (delvis) och 21 att anslaget A 1 Biståndsverksamhet tillförs 1,8 miljarder kronor. I yrkande 3 begärs beträffande anslagen till Öst- och Centraleuropa samt kostnaderna för garantier att riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag. I yrkande 19 begärs att regeringen i kommande budgetpropositioner för att underlätta överblicken och bedömningen av biståndsanslagens relevans anger reservationernas storlek för de olika budgetposterna såväl vad avser det multilaterala som det bilaterala biståndet.
Utskottets överväganden Utskottet har i yttrande 1997/98:UU1y tillstyrkt regeringens förslag till utgiftsram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Riksdagen har sedermera fattat beslut i enlighet med utskottets förslag och fastställt utgiftsramen (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Utskottet finner att den av regeringen föreslagna fördelningen mellan anslagen inom utgiftsområde 7 synes vara väl avvägd, varför regeringens yrkande 9 tillstyrks. I motion U220 (kd) yrkande 3 synes Kristdemokraterna tillstyrka regeringens förslag till anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa, varför yrkandet redan är tillgodosett. Ett antal motioner rör höjda anslag inom ramen för en höjd utgiftsram för utgiftsområde 7. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 1998 en utgiftsram för utgiftsområde 7. Riksdagen har sedermera fattat beslut med samma innebörd (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Utskottet har i yttrande 1997/98:UU1y tillstyrkt regeringens förslag därom. Därmed avstyrks motionerna U213 (v) yrkandena 3 och 22, U803 (v) yrkande 7, U219 (fp) yrkande 28 samt U220 (kd) yrkandena 2 i berörd del och 21 och U223 (mp) yrkandena 8 och 14 i berörd del. I motion U224 (m) yrkandena 2 och 4 (båda delvis) begärs en minskning av anslaget A 1 Biståndsverksamhet samt föreslås att anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa påförs det tidigare inrättade anslaget Samarbete och utveckling inom Östersjöregionen, vilket således avvecklas. I konsekvens med utskottets tillstyrkan av fördelningen mellan anslagen avstyrker utskottet motion U224 (m) yrkandena 2 och 4 båda i berörda delar. Beträffande Kristdemokraternas motion U220 (kd) yrkande 19, om att reservationernas storlek för de olika budgetposterna både bilateralt och multilateralt bör redovisas i kommande budgetpropositioner för att en bedömning skall kunna göras av anslagens relevans, får utskottet anföra följande. Det kan konstateras att de uppgifter som lämnas i budgetpropositionen kan utnyttjas för att beräkna reservationens storlek på anslagsnivå, men att det på biståndsområdet även kan finnas anledning att studera reservationerna på anslagspost-, delpost- och budgetpostnivå. Utskottet har upplysts om att information om reservationernas storlek på enskilda poster på begäran kan tillställas riksdagen samt har vid denna budgetberedning fått en redovisning om sådana reservationer i en särskild promemoria. Utskottet förutsätter dock att information om reservationernas storlek även framdeles kommer att tillställas riksdagen, lämpligen i samband med regeringens ekonomiska vårproposition eller budgetproposition. Med detta anses motion U220 (kd) yrkande 19 besvarad.
Multilateralt utvecklingssamarbete
Anslagsposterna, prioriteringar m.m.
Propositionen (avsnitt 4.1)
Inledning Multilateralt utvecklingssamarbete omfattar FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, Internationella finansieringsinstitutioner respektive Övrigt multilateralt samarbete. Regeringen beräknar för anslagsposten A 1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1998 3 011 miljoner kronor. Detta innebär en ökning om 291 miljoner kronor (10 %) om hänsyn tas till att överföringar (totalt 90 miljoner kronor) har gjorts till anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete. Hela ökningen avser de internationella finansieringsinstitutionerna, främst Världsbanken, och beror på dragningar under budgetåret på redan gjorda åtaganden i s.k. påfyllnadsprocesser. De totala årsbidragen till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet är i huvudsak oförändrade.
------------------------------------------------------------ | | |Utfall budgetåret 1995/96, prognos 1997 samt förslag för| |1998 | ------------------------------------------------------- |Anslagspost A |Utgift |Därav |Anvisat|Utgifts-|Förslag| |1.1 |1995/96| 1996 | 1997 |prognos| 1998| | | | | | 1997 | | ------------------------------------------------------- |1. FN:s |2 892 |1 397 |1 630 |1 667 |1 570| |ekonomiska | 000 | 000 | 500 | 800 | 000| |och sociala | | | | | | |verksamhet | | | | | | ------------------------------------------------------- |2. |1 861 |1 323 | 811 |1 581 |1 102| |Internationella| 000 | 000 | 000 | 000 | 000| |finansieringsinstitutioner|| | | | | ------------------------------------------------------- |3. Övrigt | 378 | 323 | 368 | 250 | 339| |multilateralt | 000 | 000 | 500 | 000 | 200| |samarbete | | | | | | ------------------------------------------------------- |Summa |5 131 |3 043 |2 810 |3 498 |3 011| | | 000 | 000 | 000 | 800 | 200| ------------------------------------------------------- Beloppen anges i tusental kronor. Fr.o.m. budgetåret 1998 överförs budgetposten Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) och Inter-nationella sjöfartsuniversitetet (WMU) till anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete.
Regeringens prioriteringar I propositionen framhåller regeringen att det multilaterala utvecklingssamarbetets bidrag till konfliktlösning och konfliktförebyggande har en central betydelse. Behovet att i internationellt partnerskap lösa ekonomiska, sociala och miljömässiga problem har under 1990-talet givit upphov till en rad stora FN- konferenser och de handlingsplaner som antagits vid konferenserna har stimulerat en internationell debatt som speglat nya globala villkor och relationer. De globala mötena har också drivit fram starka regionala, nationella och inte minst lokala processer. Uppföljningsmöten äger löpande rum för att utvärdera genomförandet av världskonferenserna. Det extra mötet i juni 1997 med FN:s generalförsamling fem år efter Riokonferensen (UNCED) om miljö och utveckling visade på det starka genomslag konferensen haft men också på svårigheterna att enas om nya åtaganden. Mötet visade, enligt propositionen, att det krävs fortsatt arbete för att integrera miljöaspekter i allt utvecklingssamarbete. Regeringen pekar vidare på vikten av att det multilaterala utvecklingssamarbetet, i linje med regeringens fattigdomsskrivelse, präglas av en klar fattigdomsinriktning och syftar till att förbättra levnadsvillkoren för fattiga grupper av människor. Allt detta innebär att FN-systemet bör betraktas ur ett delvis nytt perspektiv, med avseende på i vad mån FN:s program och fonder arbetar med de temaområden som Sverige prioriterar: fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter för alla. I propositionen anförs vidare att utvecklandet av FN som ett instrument för internationell samverkan på det ekonomiska och sociala området fortsätter att vara en fortsatt huvudfråga. Det gäller såväl utvecklingsinsatsernas effektivitet, inklusive finansiering, som formerna för det mellanstatliga samarbetet. Regeringen ger i propositionen exempel på ett flertal svagheter med det nuvarande finansieringssystemet. Givarbilden är skev och Sverige är i de flesta organisationer en av de största givarna. Organisationerna är beroende av ett fåtal givare, vilket försvagar den multilaterala karaktären och gör organisationerna sårbara. Basbudgetstödet har minskat i omfattning reellt och relativt i förhållande till bidrag öronmärkta för specifika insatser. Detta innebär, trots inrättandet av de exekutiva styrelserna, att medlemsstaternas möjlighet till styrning är begränsad. Utan ett fungerande styrsystem hämmas verksamheten. Organisationernas ansträngningar att mobilisera resurser har i allt högre grad kommit att inriktas på extrabudgetära resurser, vilket innebär att verksamheten styrs mot de områden som kan generera resurser. Basbudgetstöd blir då mindre attraktivt för givare eftersom basbudgeten används för att täcka grundläggande administrativa kostnader och mobilisera extra bidrag. Den procentuella nivån för basbudgetstödet till varje organisation bör enligt propositionen fastställas från fall till fall, men ha som utgångspunkt en rättvis bördefördelning mellan givarländer. I dagsläget ligger den svenska andelen vanligen mellan 7 och 11 %. Målet bör vara att den svenska procentuella nivån skall vara lägre än vad som är fallet i dagsläget genom att andra länder ökar sina bidrag. För budgetåret 1998 införs denna modell på försök för UNDP och formaliseras för UNDCP för att se om modellen får önskad effekt.
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet FN:s ekonomiska och sociala verksamhet bör i enlighet med förslagen i Nordiska FN-projektet intensifieras och inriktas på en ökad grad av effektivisering, större effekt på landnivå, ett finansieringssystem som ger långsiktighet och förutsägbarhet och en rättvis bördefördelning mellan givare. Fackorganen bör, enligt regeringen, spela en mer framträdande roll i reformarbetet. Det är angeläget att FN:s arbete ges en tydligare ämnesinriktad fokusering genom att de globala konferenserna och andra globala överenskommelser ses som riktmärken för verksamheten. De styrande organens förmåga att ange riktlinjer för organisationens verksamhet är därmed avgörande. Vad avser svenska bidrag prövas metoder att till basbudgetstödet koppla krav på genomförande av beslut fattade av organisationernas styrande organ. Regeringens insatser för att öka den svenska synligheten inom det multilaterala systemet, främst genom ökad upphandling från svenska företag och ökad rekrytering av svenskar till tjänster inom organisationen, kommer att fortsätta. Självfallet måste denna policy drivas utifrån höga krav på upphandlingens och rekryteringens behov av kvalitet, relevans och kompetens. Tabellen nedan visar årsbidragen i form av basbudgetstöd till vissa FN- organisationer för 1998. I propositionen påpekas dock att den pågående reformeringen av FN:s organisation kan komma att påverka fördelningen av basbudgetstöd redan under 1998.
------------------------------------------------------------- |Basbudgetstöd till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet | |1994-1997 samt budgetförslag budgetåret 1997 | ----------------------------------------------------- | |Årsbidrag|Årsbidrag|Årsbidrag|Årsbidrag|Förslag| | |1994 |1995 |1996 |1997 |1998| ----------------------------------------------------- |FN:s | 460 | 460 | 460 | 460 | 470| |utvecklingsprogram,|000 | 000 | 000 | 000 | 000| |UNDP | | | | | | ----------------------------------------------------- |FN:s | 40 | 32 | 32 | 40 | 42| |kapitalutvecklingsfond,|000|000 | 000 | 000 | 000| |UNCDF | | | | | | ----------------------------------------------------- |FN:s barnfond, | 350 | 283 | 283 | 283 | 250| |Unicef | 000 | 000 | 000 | 000 | 000| ----------------------------------------------------- |FN:s | 140 | 116 | 116 | 116 | 125| |befolkningsfond, | 000 | 000 | 000 | 000 | 000| |UNFPA | | | | | | ----------------------------------------------------- |FN:s | 135 | 189 | 245 | 200 | 180| |världslivsmedelsprogram,|000|000| 000 | 000 | 000| |WFP1 | | | | | | ----------------------------------------------------- |FN:s | 275 | 248 | 248 | 248 | 260| |flyktingkommissarie,|000 | 500 | 500 | 500 | 000| |UNHCR | | | | | | ----------------------------------------------------- |FN:s | 146 | 140 | 135 | 135 | 145| |hjälporganisation | 000 | 000 | 000 | 000 | 000| |för | | | | | | |palestinaflyktingar,| | | | | | |UNRWA | | | | | | ----------------------------------------------------- |Multilateral | 15 |3 500 |4 500 |5 000 |8 000| |handelsrelaterad | 000 | | | | | |biståndsverksamhet| | | | | | |(UNCTAD, WTO, | | | | | | |ITC) | | | | | | ----------------------------------------------------- |Narkotikainsatser | 49 | 32 | 40 | 40 | 45| |genom FN-systemet | 000 | 000 | 000 | 000 | 000| |(UNDCP, WHO/PSA, | | | | | | |förberedelser | | | | | | |till UNGASS 98) | | | | | | ----------------------------------------------------- |UNAIDS2 | - | 10 | 10 | 35 | 37| | | | 000 | 000 | 000 | 000| ----------------------------------------------------- |FN:s | | | |8 000 |8 000| |industriutvecklings-| | | | | | |organisation | | | | | | |(UNIDO)3 | | | | | | ----------------------------------------------------- |Summa |1 610 |1 514 |1 574 |1 570 |1 570| | | 000 | 000 | 000 | 500 | 000| ----------------------------------------------------- Beloppen anges i tusental kronor. 1 Inklusive åtaganden enligt 1995 års livsmedelskonvention (FAC) och bidrag till Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR). 2 1995 och 1996 gavs bidrag till UNAIDS, dels via Sida, dels via Övrigt multilateralt samarbete. 3 1994-1997 finansierades bidragen till UNIDO över anslaget B9.
Multilaterala utvecklingsbanker I propositionen framhåller regeringen utvecklingsbankernas viktiga roll i utvecklingsarbetet. Världsbanken och de regionala bankerna i Latinamerika, Asien och Afrika lånar årligen ut drygt 40 miljarder amerikanska dollar. På senare år har bankerna stärkt sin övergripande inriktning på fattigdomsbekämpning genom nya strategier och utökad analyskapacitet. Bland de fattigdomsorienterade inslagen ingår ökat stöd åt s.k. mikrokrediter, ett instrument som också är intressant ur jämställdhetssynpunkt, eftersom det ofta avser utlåning till kvinnliga småföretagare. Världsbankens och IMF:s gemensamma initiativ för att lätta skuldbördan för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna (HIPC) är ett centralt inslag i arbetet med att frigöra resurser till ländernas egna ansträngningar att minska sin fattigdom. De första besluten om skuldlättnader har fattats inom ramen för initiativet. Internationella valutafonden deltar i skuldinitiativet. Även Interamerikanska utvecklingsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken, Internationella jordbruksutvecklingsfonden och Nordiska utvecklingsfonden har fattat beslut om att delta i initiativet. Den förstärkta fattigdomsfokuseringen har lett till insikten att förankring och deltagande är nödvändigt för att insatserna effektivt skall nå uppsatta mål. Partnerskapstanken är ett resultat av vidareutveckling av det traditionella givar/mottagar-förhållandet. Likaså betonas vikten av en demokratisk samhällsutveckling byggd på god samhällsstyrning och effektiv statsförvaltning. I enlighet med svenska prioriteringar ger bankerna hög prioritet åt att stödja låntagarländernas arbete med att effektivisera statens roll för samhällsutvecklingen. I dag är inte hotet mot finansieringen av utvecklingsbankernas utlåning på mjuka villkor till de fattigaste länderna lika akut som tidigare. Det visas av utfallet av 1996 års överenskommelser om påfyllnad av IDA och Afrikanska utvecklingsfonden liksom 1997 års överenskommelser om påfyllnad av Asiatiska utvecklingsfonden och av Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD). Samtidigt framstår förhoppningar om en återgång till tidigare påfyllnadsnivåer som orealistisk. Den ökade konkurrensen om biståndsresurser höjer kraven på kvalitet och effektivitet. Bankerna har därför lagt ytterligare kraft på att utveckla metoder och indikatorer för att mäta resultatet av sina insatser. På sikt ställs en rad frågor om utvecklingsbankernas roll och finansiering, bl.a. därför att en ökande andel av bankernas och fondernas utlåning kan finansieras med deras egna inkomster och återflöden. Regeringen kommer i högre grad att ägna sig åt dessa perspektiv. Genom Sveriges medlemskap i utvecklingsbankerna har svenska företag rätt att delta i konkurrensen om de mycket betydande leveranser som finansieras av bankerna. Regeringen arbetar aktivt för att öka Sveriges andel av denna upphandling. Tabellen nedan visar budgetbehoven för budgetåret 1998, dvs. förväntade dragningar i de fall medel inte budgeterats tidigare, samt som jämförelse budgetåren 1995/96 samt 1997.
Internationella finansieringsinstitutioner
------------------------------------------------------- | | Budget | Budget | Förslag| | | bå 95/96 | bå 1997 | 1998| | | (12 Mån) | | | ------------------------------------------------------- |Världsbanksgruppen | 636 000 | 696 000 | 920 000| ------------------------------------------------------- |Regionala | 134 000 | 30 000 | 52 000| |utvecklingsbanker | | | | ------------------------------------------------------- |Övriga | 131 000 | 85 000 | 130 000| |utvecklingsbanker | | | | |och fonder | | | | ------------------------------------------------------- |Summa | 901 000 | 811 000 |1 102 000| ------------------------------------------------------- Beloppen anges i tusental kronor.
Övrigt multilateralt samarbete Under delposten Övrigt multilateralt samarbete finansieras Multilaterala miljöinsatser, Konfliktförebyggande insatser, Särskilda multilaterala insatser och Övriga mindre insatser. Beträffande multilaterala miljöinsatser lades regeringens prioriteringar fast i skrivelsen Sveriges utvecklingssamarbete för hållbar utveckling (skr. 1996/97:2, bet. 1996/97:JoU6, rskr. 1996/97:146 och bet. 1996/97:UU15). Avgörande för att åstadkomma varaktiga förändringar för ett hållbart samhälle är att miljöaspekter integreras i all verksamhet. Därutöver behöver vissa medel avsättas för särskilt angelägna insatser i det multilaterala samarbetet. Uppföljningen av FN:s generalförsamlings extra möte för utvärdering av Agenda 21 som hölls i juni 1997 är angelägen och bör inrymma insatser av katalytisk och tillfällig karaktär i de multilaterala organisationerna. Till sådana direkta insatser hör även stödet till den globala miljöfonden (GEF). Under 1997 inleddes förhandlingar om den andra påfyllnaden av GEF:s resurser. Regeringen anser att GEF:s verksamhet fyller ett stort behov. Vad avser multilaterala konfliktförebyggande insatser har det multilaterala systemet en huvudroll i det internationella samfundets ansträngningar att förebygga uppkomsten av väpnade konflikter, bidra till lösningar och skapa förutsättningar för varaktig fred. Erfarenheterna från de senaste årens humanitära katastrofer och väpnade konflikter visar på svårigheten med entydiga tillvägagångssätt. I de allra flesta fall ställs krav på en kombination av insatser där politiska, civila, humanitära och tidvis också militära inslag kompletterar varandra. Regeringen avser även fortsättningsvis aktivt delta i den internationella policy- och metodutvecklingen när det gäller konflikthantering för att förebygga humanitära katastrofer och bidra till effektiva insatser för konfliktlösning. Regeringen avser verka för att FN-systemet, de internationella utvecklingsbankerna och andra internationella, regionala och enskilda organisationer utvecklar synsätt och institutionell kapacitet i syfte att bidra till en varaktig lösning på de vitt skilda bakomliggande faktorer som är utlösande när det gäller dagens humanitära katastrofer. I propositionen framhåller regeringen vikten av att kunna ge bidrag till vissa ämnesområden utan att vara bunden till en viss organisation eller kanal. Genom införande av budgetposten Särskilda multilaterala insatser tas ett steg i denna riktning. Denna strävan kommer att relateras till den reformprocess som pågår inom FN-systemet. Syftet med budgetposten är bl.a. att stärka FN-organens arbete och att främja genomförandet av den dagordning som antagits vid de globala FN-konferenserna. En utgångspunkt för de områden som skulle kunna vara aktuella 1998 är FN:s världskonferenser, vars slutsatser och rekommendationer kommit att bli normgivande vad gäller t.ex. miljö och hållbar utveckling eller jämställdhet. Särskilda miljöinsatser och konfliktförebyggande åtgärder utgår från såväl svenska prioriteringar som globalt fastställda mål. Områden som är särskilt angelägna för Sverige, men som saknar särskilda medel, är t.ex. jämställdhet och utsatta barn i fattiga länder. Dessa områden föreslås införas under 1998. Det är viktigt att se särskilda multilaterala insatser som ett komplement till basbudgetstöd. Från budgetposten Övriga insatser finansieras bidrag till organisationer, såväl inom som utanför FN-systemet, samt analyser, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling. Även om insatserna ofta kan förutses kan de inte alltid beloppsbestämmas i förväg. En viss mindre reserv är därmed påkallad. International IDEA är en organisation som kan få stöd från denna budgetpost. Nedanstående tabell visar övrigt multilateralt samarbete. Budgetposten särskilda multilaterala insatser är ny. Genom denna möjliggörs stöd till verksamheter på de områden som lagts fast t.ex. i globala överenskommelser.
----------------------------------------------------- |Övrigt multilateralt samarbete | -------------------------------------------------------- | | Budget | Budget | Förslag| | |bå 95/96 | bå 1997 | 1998| | |(12 mån) | | | -------------------------------------------------------- |Miljöinsatser | 145 000 | 130 000 | 120 000| -------------------------------------------------------- |Konfliktförebyggande | 100 000 | 80 000 | 70 000| |insatser | | | | -------------------------------------------------------- |Särsk. multilaterala | | | | |insatser: | 0 | 0 | 60 000| |- Utsatta barn i | 0 | 0 | 20 000| |fattiga länder | | | | |- Särsk. | | | | |jämställdhetsinsatser | | | | -------------------------------------------------------- |IDEA1 | | | | -------------------------------------------------------- |Övriga insatser2 | 145 000 | 159 000 | 69 000| -------------------------------------------------------- |Summa | 390 000 | 369 000 | 339 000| -------------------------------------------------------- Beloppen anges i tusental kronor. 1 Medel finns reserverade under Övriga insatser. 2 Fr.o.m. budgetåret 1998 överförs budgetposten Internationella familje- planeringsfederationen (IPPF) och Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU) till anslagsposten A 1.2 Bilateralt utvecklingssamarbete.
Regeringen föreslår i propositionen - vad gäller det multilaterala utvecklingssamarbetet - att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas under verksamhetsområde A Internationellt utvecklingssamarbete, kapitel 3 A i budgetpropositionen under avsnittet Utfästelser och åtaganden (yrkande 2, delvis).
Motionerna I partimotion U202 (m) yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande om att det multilaterala biståndet i huvudsak bör kanaliseras genom FN och Bretton Woods-institutionerna. FN och dess specialorgan har viktiga uppgifter för att främja internationellt koordinerade insatser på utvecklingsområdet. Mathjälp vid svältkatastrofer, omhändertagande av flyktingar, samordnat utrotande av sjukdomar och gemensam normsättning är exempel på detta. I partimotion U224 (m) yrkande 2 (delvis) återfinns Moderata samlingspartiets förslag till fördelning under anslaget A 1 Biståndsverksamhet (bilagda tabellerna 2-4). I partimotion U210 (c) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om vikten av att stärka FN:s kapacitet att fungera som koordinator för länder och organisationer. Detta bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det multilaterala biståndet. I yrkande 4 krävs ett tillkännagivande om vikten av institutionella reformer, administrationen och finansieringen av FN. Centerpartiet menar att FN-stadgan bör förändras så att vetorätten i säkerhetsrådet avskaffas. Säkerhetsrådets sammansättning speglar förhållanden som inte gäller i dag. Målsättningen bör vara att stärka representativiteten bland de ständiga medlemmarna. En aktiv insats bör vidare, enligt motionen, göras för att tillse att de FN-anställda bättre återspeglar befolkningens sammansättning. På samma sätt som hänsyn tas till sociala, geografiska och etniska förhållanden och till kön, bör även hänsyn tas till den sökandes ålder. Beträffande kön motsvaras dessutom inte målsättningen av verkligheten. Endast 20 % av de högre posterna innehas av kvinnor, och andelen kvinnor bland personalen i sin helhet är 36 %. Beträffande FN:s finansiering bör, enligt Centerpartiet, initiativ tas för att finna alternativa finansieringsformer, såsom skatt på internationella valutatransaktioner miljöförstörande utsläpp, flygresor m.m. I kommittémotion U207 (c) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om det multilaterala biståndet inom FN. Det är angeläget att FN förmår göra kraftsamlingar och kan agera problemorienterat. Multilaterala biståndsansträngningar är utomordentligt viktiga, exempelvis för att bemästra gemensamma miljö- och resursproblem. FN-biståndet spelar också en viktig roll för fattigdomsbekämpningen. Centerpartiet ser positivt på det reformprogram som FN:s generalsekreterare presenterat. Reformeringen bör bl.a. syfta till bättre styrformer inom organisationen och förbättra FN-systemets bistånd genom ökad samordning. FN:s kapacitet att fungera som koordinatör för länder och organisationer bör vara ett prioriterat mål i utvecklingen av det multilaterala biståndet. Det är angeläget att UNDP och UNDG:s exekutiva kommitté ges denna uppgift, i framtiden direkt underställd ett råd för välfärdsutveckling. I yrkande 5 hävdas att UNCTAD bör få nödvändiga resurser för att fullgöra det viktiga handelsstödjande tekniska biståndsarbete som görs i de minst utvecklade länderna samt uppges att Världsbanken tagit till sig en del av den kritik som framförts och inlett en utveckling, vilken Sverige bör stödja, mot mer av socialt och ekologiskt hänsynstagande. I yrkande 6 (delvis) begärs att budgetposten till Världsbanksgruppen minskas med 20 miljoner kronor, vilka medel överförs till enskilda organisationer (tabell 3 Internationella finansieringsinstitutioner, som fogats till detta betänkande som bilaga). I partimotion U219 (fp) yrkande 29 (delvis) yrkas ett antal höjningar av delposter beträffande det multilaterala biståndet. Anslagen till UNDP, WHO, Unicef, UNHCR, UNRWA, HABITAT och Unifem föreslås höjas. Därtill föreslås även posterna Miljöinsatser, Konfliktförebyggande insatser, Särskilda multilaterala insatser samt Övriga insatser höjas. Partiets yrkanden framgår av de bilagda tabellerna 2 (Basbudget till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet budgetåret 1998) och 4 (Övrigt multilateralt samarbete). Befolkningsfrågor är viktiga särskilt för att kvinnor skall få makt och kontroll över sina liv. WHO, Unicef och UNFPA har under våren 1997 vädjat till alla länder för ytterligare ansträngningar för att eliminera kvinnlig omskärelse. Sverige måste aktivt bidra till detta arbete. Folkpartiet liberalerna föreslår ytterligare bidrag till dessa tre organisationer. I yrkande 14 uppmärksammas bl.a. det multilaterala arbetet för handikappade. Yrkandet behandlas i sin helhet under avsnittet Sociala sektorer. I kommittémotion U217 (v) begär motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av reformer inom Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna samt en inordning av dessa institutioner i FN-systemet. Trots att bankerna på senare år alltmer inriktat sig på att bekämpa fattigdomen finns vissa grundläggande strukturella problem kvar, framför allt när det gäller Världsbanken och IMF. I yrkande 3 begärs vidare att ett nationellt råd bildas med uppgift att förbereda svenska ställningstaganden i Världsbanken och andra finansiella institutioner samt att sprida information om skuldfrågorna. I yrkande 4 anförs att rådet bör bestå av både representanter för de politiska partierna och folkrörelser engagerade i internationella frågor. I partimotion U213 (v) yrkandena 4-11 begärs ändringar i regeringens förslag till fördelningen av medel till multilateralt samarbete. Vänsterpartiet förslår höjningar av anslagen till UNHCR, Unicef, WFP och UNRWA. Beträffande posten Övrigt multilateralt samarbete föreslås höjningar om 20 miljoner kronor dels till funktionshindrade barn, dels till särskilda jämställdhetsinsatser till funktionshindrade kvinnor. Höjningar föreslås även beträffande miljöinsatser och konfliktförebyggande insatser. Vänsterpartiets önskemål framgår av de bilagda tabellerna 2 (Basbudget till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet budgetåret 1998) och 4 (Övrigt multilateralt samarbete). I partimotion A807 (v) begärs i yrkande 11 att Sverige bör sträva mot att bli en av de största bidragsgivarna till Unifem med tanke på den vikt som regering, riksdag och svenska folket lägger vid jämställdhetspolitiken. I partimotion U303 (v) yrkande 4 anför Vänsterpartiet att Sverige bör verka för att kvinnorepresentationen ökar inom FN-organen. Miljöpartiet välkomnar i partimotion U223 (mp) yrkande 10 det nya anslaget Utsatta barn i fattiga länder. Motionärerna önskar härvid särskilt fästa uppmärksamhet vid behoven hos Tjernobylolyckans barn, de svältande barnen i Nordkorea och handikappade barn. I yrkande 12 begärs att IDEA skall få ytterligare stöd. I yrkande 13 begärs ett antal höjningar av anslagen till olika FN-organ. Således yrkas att anslagen höjs till UNDCP, UNDP/DPG, UNFPA, UNHCR, Unicef och WFP. Därtill begärs ytterligare medel till OSSE och Övrigt multilateralt samarbete (miljöinsatser) samt för stödet till särskilt utsatta barn. Miljöpartiets önskemål beträffande fördelningen framgår av de bilagda tabellerna 2 (Basbudget till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet budgetåret 1998) och 4 (Övrigt multilateralt samarbete). I partimotion U220 (kd) yrkande 2 (delvis) föreslås höjda anslag till till FN- organen UNDP, UNCDF, Unicef, UNFPA, WFP, UNRWA, UNCTAD, WTO, ITC, UNDCP, WHO/PSA och UNAIDS. Det är enligt Kristdemokraterna anmärkningsvärt att regeringen föreslår en sänkning av anslaget till Unicef. Detta rimmar illa med de målsättningar som anges i propositionen. Förutom höjningen av Unicefs budget prioriteras de mest fattigdomsinriktade FN-organen. Beträffande Övrigt multilateralt samarbete yrkas höjningar på posterna Miljöinsatser, Konfliktförebyggande insatser, Utsatta barn i fattiga länder, Jämställdhetsinsatser och Övriga insatser (yrkande 13). Kristdemokraterna pekar vidare i yrkande 16 på betydelsen av den verksamhet som bedrivs av demokrati- och valassistansorganisationen IDEA. Organisationens mål och verksamhet passar mycket bra in på den definition som Kristdemokraterna anser måste prägla det svenska biståndet. Det är viktigt att Sverige informerar om IDEA:s verksamhet och målsättning för att bidra till att institutet får fler medlemsländer och på så sätt en bredare internationell förankring. Kristdemokraternas förslag till fördelning framgår av tabellerna 2 (Basbudget till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet budgetåret 1998) och 4 (Övrigt multilateralt samarbete) som fogats som bilaga till detta betänkande. Den enskilda motionen U204 (s) behandlar sexualupplysning i biståndet. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om behovet av att FN-organ, såsom UNFPA, Unicef, UNDP, UNAIDS och Unesco, inkluderar preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning i sina projekt. Sexuell hälsa och reproduktiva rättigheter lyftes fram både på befolkningskonferensen i Kairo och kvinnokonferensen i Beijing. Det hävdas i motionen att trots att frågor om ungdomar och ungdomars behov av sexualupplysning tagits upp på flera konferenser och trots att många organisationer glädjande nog säger sig vilja prioritera detta område är det försvinnande få projekt som blir av. I yrkande 3 (delvis) begärs att Sverige skall verka för att det inom FN görs en genomgång av inriktning och projekt som rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning. Även motionerna U208 (c) (delvis) och U214 (fp) (delvis) behandlar likalydande förslag om att verka inom FN för projekt om sexualupplysning. I motion U211 (mp) begärs i yrkandena 1 och 2 att Sverige omedelbart avslutar sitt engagemang i Världsbanken och verkar för att Världsbanken skall stängas. Motionärerna pekar vidare på att de policyprogram angående miljö och sociala hänsyn som Världsbanken tagit fram och antagit för större inve-steringsprojekt har inneburit att man knutit en betydande kompetens till sig. Denna kompetens bör tas till vara inom något annat av FN:s organ. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att inkorporera och utveckla Världsbankens policyprogram inom FN i syfte att finna internationella kontrollinstrument för miljö och sociala hänsyn.
Utskottets överväganden
Allmänt Regeringen har i yrkande 2 (delvis) begärt bemyndigande att i förhandlingar göra utfästelser och åtaganden under anslaget A 1 Biståndsverksamhet vad gäller det multilaterala utvecklingssamarbetet: dels beträffande FN:s frivilligfinansierade verksamhet på det ekonomiska och sociala området upp till tre gånger 1998 års medelstilldelning, dels beträffande kapitalökningar i Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och i Världsbankens garantiorgan (MIGA), kapitalpåfyllnader i NOR-SAD, i African Capacity Building Foundation (ACBF) och Globala miljöfonden (GEF) samt kapitalinsats vid ett eventuellt medlemskap i Karibiska utvecklingsbanken (med utgångspunkt i att den svenska andelen skall avspegla en rimlig internationell bördefördelning mellan bidragsgivarna). Utskottet finner regeringens föreslagna åtaganden beträffande FN:s frivilligfinansierade verksamhet och kapitalpåfyllnader i angivna finansieringsinstitutioner lämpliga, varför yrkande 2 i berörd del tillstyrks. Utskottet välkomnar att anslagen till den multilaterala verksamheten i sin helhet bibehålls oförändrade, med undantag för en ökning, vilken dock avser att täcka dragningar på redan gjorda åtaganden till finansieringsbanker, främst Världsbanken. Ett förhållandevis starkt stöd till multilateral verksamhet är en lång svensk tradition som utskottet ser positivt på. Regeringens preliminära fördelning under anslagsnivå beträffande det multilaterala biståndet har presenterats i tabellform i budgetpropositionen och framgår av bilaga till betänkandet (tabellerna 2-4). Utskottet har inte något att invända mot den av regeringen föreslagna fördelningen. I konsekvens härmed och till följd av tidigare ställningstaganden rörande utgiftsområde 7 och fördelningen på anslag inom utgiftsområdet avstyrks de förslag till ändrad fördelning som framförs i motionerna U224 (m) yrkande 2 i berörd del, U207 (c) yrkande 6 i berörd del, U219 (fp) yrkande 29 i berörd del, U213 (v) yrkandena 4-11, U223 (mp) yrkandena 12 och 13 samt U220 (kd) yrkandena 2 i berörd del och 13. I motion U202 (m) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det multilaterala biståndet främst bör kanaliseras genom FN och Bretton Woods- institutionerna. Utskottet konstaterar att praktiskt taget hela det svenska multilaterala stödet (cirka 85 %) kanaliseras genom FN:s organ för ekonomisk och social utveckling, inklusive Bretton Woods-institutionerna. Härtill kommer stöd till de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, Internationella jordbruksfonden, IFAD, och Nordiska utvecklingsfonden, NDF. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att bibehålla ett starkt stöd till FN-systemet, inklusive Bretton Woods-institutionerna, och till de multilaterala utvecklingsbankerna. Motion U202 (m) yrkande 4 anses därmed besvarad.
FN:s ekonomiska och sociala verksamhet I motionerna U210 (c) yrkandena 2 och 4 samt U207 (c) yrkande 3 ges synpunkter på vikten av att i olika avseenden reformera FN både vad gäller representativitet i säkerhetsrådet, bland tjänstemän i FN:s olika organ särskilt vad gäller kvinnorepresentation, behovet av samordning m.m. Även i motion U303 (v) yrkande 4 krävs fler kvinnliga befattningshavare inom FN. FN:s generalsekreterare presenterade sommaren 1997 ett genomgripande och heltäckande program för att reformera FN. Programmet syftar till att stärka FN:s arbete på de fyra kärnområden som följer av FN-stadgan: fred och säkerhet; humanitära frågor; ekonomiska och sociala frågor och utvecklingssamarbete. Mänskliga rättigheter anses hänföra sig till samtliga arbetsområden och föreslås därför behandlas tvärsektoriellt. Generalsekreteraren önskar också skapa en enhetlig ledning för hela FN-familjen och öka samverkan genom att samla alla FN-organ i ett s.k. FN-hus under en gemensam chef i mottagarländerna. Utskottet välkomnar generalsekreterarens initiativ och stöder, liksom regeringen, reformprogrammet. Utskottet konstaterar att reformprogrammet synes ligga i linje med tidigare nordiska reformförslag, vilka utskottet ställt sig bakom. Utskottet har vid flera tillfällen behandlat yrkanden om FN:s reformering. Detta skedde senast i MR- och biståndsbetänkandena (1996/97:UU12 och 1996/97:UU15) och även mera utförligt i det separata FN-betänkandet 1995/96:UU1. Utskottet delar de flesta synpunkter som framförs i ovan nämnda motioner och har understrukit vikten av en effektivisering av organisationen. Vad gäller FN:s finansiering har utskottet i nämnda betänkande, 1996/97:UU15, uttalat sitt stöd för försöken att finna alternativa finansieringskällor. Utskottet instämmer också i vad motionärerna anfört om att FN kan bli bättre vad gäller ökad kvinnorepresentation, särskilt på höga poster. Utskottet kommer senare under detta riksmöte att i annat sammanhang mera utförligt ta ställning till det fortsatta reformarbetet. Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U210 (c) yrkandena 2 och 4, U207 (c) yrkande 3 samt U303 (v) yrkande 4 besvarade. I ett antal motioner framförs synpunkter på specifika FN-organ eller på den verksamhet som bör bedrivas av dessa. I motion U207 (c) yrkande 5 (delvis) framhålls vikten av stöd till UNCTAD. Utskottet konstaterar att stöd till multilaterala åtgärder för handelsstödjande tekniskt bistånd ges till de tre organisationerna UNCTAD, ITC och WTO. Under 1997 uppgick stödet till sammanlagt 5 miljoner kronor. Inför 1998 har en ökning till 8 miljoner kronor budgeterats. Frågan om fattiga länders integrering i världsekonomin får ökad uppmärksamhet bl.a. inom WTO, som tillsammans med UNCTAD och ITC hållit ett möte i Genève om de minst utvecklade länderna i slutet av oktober i år. Frågor som diskuterades var bl.a. hur de minst utvecklade ländernas marginalisering kan brytas genom att öppna nya marknader för dem, ett integrerat förhållningssätt från olika internationella aktörer vad gäller kapacitetsbyggande samt genom användande av ny informationsteknik för att öppna för möjligheter till fritt flöde av idéer, information och kunskap mellan nord och syd. Utskottet delar uppfattningen att alla dessa frågor är viktiga för att främja ekonomisk utveckling i utvecklingsländerna. Därmed anses motion U207 (c) yrkande 5 i berörd del besvarad. I motion U219 (fp) yrkande 29 (delvis) framhålls att Sverige bör stödja WHO:s, Unicefs och UNFPA:s ansträngningar att avskaffa bruket av kvinnlig omskärelse. I motion U220 (kd) yrkande 2 (delvis) framförs att det är anmärkningsvärt att Sverige sänkt bidragen till Unicef och i motion A807 (v) yrkande 11 anges att Sverige bör sträva efter att bli den största bidragsgivaren till Unifem. I motion U204 (s) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om behovet av att FN- organ, såsom UNFPA, Unicef, UNDP, UNAIDS och Unesco, inkluderar preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning i sina projekt. I yrkande 3 (delvis) begärs att Sverige skall verka för att det inom FN görs en genomgång av inriktning och projekt som rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning. Även motionerna U208 (c) (delvis) och U214 (fp) (delvis) behandlar behovet av att inom FN-systemet främja projekt om sexualupplysning. Utskottet instämmer i uppfattningen att det är av stor vikt att aktivt stödja de organisationer som arbetar med att bekämpa förekomsten av kvinnlig omskärelse. Utskottet har vid flera tillfällen, senast i betänkandet 1994/95:UU24 Mänskliga rättigheter m.m. kraftfullt fördömt denna sed. Utskottet delar också motionärernas uppfattning om vikten av att det bedrivs ett multilateralt arbete med sexualupplysning för ungdomar och konstaterar med tillfredsställelse att Sverige, bl.a. inom ramen för arbetet i UNFPA:s styrelse under 1996 och 1997, drivit dessa frågor. Vid ett studiebesök vid FN i New York i juni 1997 erhöll utskottet en redogörelse för den verksamhet som UNFPA bedriver vad gäller reproduktiv hälsa, innefattande både bekämpande av kvinnlig omskärelse och sexualupplysning för ungdomar. Utskottet anser därmed motionerna U204 (s) yrkandena 2 och 3 i berörd del, U208 (c) i berörd del, U214 (fp) i berörd del samt U219 (fp) yrkande 29 i berörd del besvarade. Beträffande nedskärning av bidraget till Unicef respektive önskemål om att Sverige bör bli den största bidragsgivaren till Unifem vill utskottet anföra följande. I budgetpropositionen anges att regeringen anser att Unicef utför sitt arbete på ett bra sätt men konstateras samtidigt vissa brister samt påpekas att Sverige fortfarande är den näst största bidragsgivaren till organisationen. Regeringen anser att det svenska bidraget är oproportionerligt högt. Utskottet har också vid flera tillfällen tidigare, bl.a. i betänkande 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, framhållit att det är önskvärt med en jämnare fördelning mellan givarna. Utskottet stödjer därför den måttliga neddragningen i basstödet till Unicef. I konsekvens härmed finner utskottet inte heller anledning att förorda att just Sverige skall vara bland de största bidragsgivarna till Unifem. Beträffande Unicefs arbetsområde, barn, konstaterar utskottet med tillfredsställelse att det i budgetpropositionen anges att Sverige arbetar för att ett mer systematiskt barnperspektiv tydliggörs i det samlade internationella utvecklingssamarbetet. Utskottet noterar vidare att det i budgetpropositionen avsätts 60 miljoner kronor i en särskild budgetpost, Utsatta barn i fattiga länder, varför det samlade stödet till barn ökar. I budgetpropositionen anges vidare att Unicef är den viktigaste multilaterala kanalen för stöd genom denna nya post samtidigt som det framhålls att, utöver Unicef, ett stort antal andra FN-organ, liksom internationella och nationella organisationer, bedriver ett omfattande och viktigt arbete för att främja utsatta barn. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna U220 (kd) yrkande 2 i berörd del och A807 (v) yrkande 11.
Multilaterala utvecklingsbanker I motion U217 (v) yrkande 1 framhålls behovet av reformer inom Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna samt att en inordning av dessa skall ske i FN- systemet. I yrkandena 3 och 4 begärs samtidigt att ett nationellt råd bildas dels för att förbereda svenska ställningstaganden i Världsbanken och andra finansiella institutioner, dels för att sprida information om skuldfrågorna. I rådet föreslås representanter för politiska partier och folkrörelser ingå. I motion U211 (mp) yrkande 1-3 begärs att Sverige omedelbart avslutar sitt engagemang i Världsbanken, verkar för att banken avslutar sin verksamhet och att den samlade kompetensen i stället inkorporeras inom FN. Centerpartiet framhåller i motion U207 yrkande 5 (delvis) att Sverige bör stödja Världsbankens utveckling mot socialt och ekologiskt hänsynstagande. Utskottet tar inledningsvis helt avstånd från uppfattningen att Världsbanken bör avvecklas. Att inordna de regionala utvecklingsbankerna i FN-systemet synes inte heller vara en framkomlig väg för att reformera dem och Världsbanken och IMF ingår redan i FN-familjen som fackorgan med egna styrelser och mandat. Värlsbanken har, enligt utskottets uppfattning, under presidenten James D. Wolfensohns ledning inlett ett ambitiöst reformarbete och har utvecklats positivt under senare år både vad gäller fattigdomsinriktning, och beträffande hänsyn till sociala och ekologiska faktorer. Även vad gäller utvärderingar har framsteg gjorts. Vid Världsbankens årsmöte i september 1997 i Hongkong var president Wolfensohns tal ?The Challenge of Inclusion? en tydlig manifestation av bankens engagemang i en global kamp mot fattigdom, korruption och social orättvisa. Utskottet uttalade senast i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete sitt stöd för bankens reformansträngningar som i stort synes överensstämma med svenska prioriteringar. Även de regionala utvecklingsbankerna har numera en övergripande inriktning på fattigdomsbekämpning. Utskottet har i ovan nämnda betänkande uttalat sitt stöd även för dessas reformansträngningar. Regeringen har aktivt förespråkat ett närmare samarbete utvecklingsbankerna sinsemellan och mellan bankerna och FN. Utskottet ställer sig bakom dessa strävanden. Utskottets positiva bedömningar om utvecklingsbankernas reformvilja och ändrade inriktning gäller alltjämt. Därmed avstyrker utskottet motionerna U217 (v) yrkande 1 och U211 (mp) yrkandena 1-3 samt anser motion U207 (c) yrkande 5 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört. Utskottet anser att det är värdefullt att på olika sätt öka enskilda organisationers och politiska partiers kunskaper och intresse för Världsbanken och skuldfrågor men vill däremot inte förorda någon speciell lösning i form av inrättande av ett nationellt råd för dessa frågor. Ett samråd torde kunna realiseras inom existerande institutioner. Motion U217 (v) yrkandena 3 och 4 avstyrks därmed.
Övrigt multilateralt samarbete I motion U223 (mp) yrkande 10 begärs att anslaget till utsatta barn i fattiga länder särskilt bör gå till Tjernobylolyckans barn, svältande barn i Nordkorea och handikappade barn. Utskottet konstaterar att det i budgetpropositionen beträffande prioriterade insatser inom den nya budgetposten, Stödet till utsatta barn i fattiga länder, anges att stöd till handikappade barn är en ny svensk profilfråga. Det ankommer dock inte på utskottet att i detalj föreskriva vilka projekt som bör få stöd från denna nya post. Motion U223 (mp) yrkande 10 anses därmed besvarad. I motion U220 (kd) yrkande 16 framhålls bl.a. vikten av att informera om den viktiga verksamhet som bedrivs av IDEA. Regeringen fäster stor vikt vid det arbete som utförs av IDEA och tar de tillfällen som erbjuds att informera om IDEA, bl.a. genom att vid officiella besök av olika slag, inte sällan lägga in en visit vid institutet i programmet. Även utskottet har nära kontakter med IDEA och framhåller ofta vikten av organisationens arbete vid kontakter med representanter för länder och organisationer. Med detta anser utskottet motion U220 (kd) yrkande 16 besvarad.
EU:s gemensamma utvecklingssamarbete
Propositionen (avsnitt 4.2)
Allmänt I propositionen ges en beskrivning av EU:s gemensamma utvecklingssamarbete. Europeiska unionens (EU) medlemsstater svarar tillsammans för cirka 60 % av OECD-ländernas samlade utvecklingssamarbete. En allt större andel - 16 % år 1996 - av medlemsstaternas samlade bistånd kanaliseras genom Europeiska gemenskapens (EG) olika biståndsprogram, vilket främst administreras av kommissionen. Sannolikt kommer denna andel att öka ytterligare under de närmaste åren. Samarbetet med utvecklingsländer finansieras dels från EG:s reguljära budget, dels genom bidrag till den Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Biståndet ges i huvudsak i form av gåva. År 1996 uppgick utbetalningarna till drygt 5 miljarder ecu, vilket gjorde EG till världens, efter IDA, största multilaterala biståndsorganisation och den femte största givaren inom OECD:s biståndskommitté (DAC). Förutom att svara för genomförandet av det gemensamma biståndet har kommissionen i uppdrag att verka för bättre koordinering mellan detta och medlemsländernas nationella bistånd. Kommissionens betydelse inom det internationella utvecklingssamarbetet stärks därmed ytterligare. Medlemskapet i EU har således inneburit att Sverige fått tillgång till en ny och viktig samarbetsform i utvecklingssamarbetet. De övergripande målen för EU:s utvecklingssamarbete stämmer väl överens med svenska målsättningar. Bristande effektivitet i genomförandet gör dock att målen inte alltid nås. Dessutom är verksamheten inte alltid kost-nadseffektiv. Över den reguljära budgeten finansieras livsmedelsbistånd, katastrofhjälp, stöd genom enskilda organisationer, samarbete med Asien och Latinamerika (ALA), Sydafrika, f.d. Jugoslavien samt icke-medlemsländer i Medelhavs- området (MEDA). År 1996 uppgick utbetalningarna till 3,5 miljarder ecu. Den del av Sveriges bidrag till EG-budgeten som avräknas från biståndsramen uppgår till 707 miljoner kronor år 1998. Inom ramen för den s.k. Lomékonventionen samarbetar EU med sjuttioen länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (de s.k. AVS-länderna). Samarbetet finansieras utanför den reguljära budgeten genom särskilda bidrag från EU:s medlemsstater till den Europeiska utvecklingsfonden (EUF). AVS-länderna erhåller också bistånd över EG:s budget, t.ex. humanitärt bistånd. Under perioden 1986-1995 erhöll AVS-staterna ungefär hälften av EG-biståndet.
Svenska prioriteringar Regeringen vill se den s.k. post-Lomédiskussionen som en del av en diskussion om hela EU:s utvecklingssamarbete, inklusive dess organisation. Sverige önskar bl.a. ta tillfället i akt att på sikt åstadkomma en regionalisering (Afrika, Asien, Latinamerika osv.) av EU:s utvecklingssamarbete. Möjligheter till detta föreligger genom att post-Lomédiskussionen, den samlade utvärderingen av EU:s utvecklingssamarbete och diskussionen om de framtida finansiella perspektiven sammanfaller i tiden. Den framtida inriktningen och utformningen av EU:s utvecklingssamarbete är en fråga av hög prioritet. Regeringen anser att inriktningen på fattigdomsbekämpning skall stärkas. I detta sammanhang är formerna för och omfattningen av samarbetet med AVS-länderna fr.o.m. år 2000 avgörande. EU:s främsta fördel jämfört med andra multilaterala organisationer är att unionen i ett sammanhang kan hantera bistånds-, handels-, utrikes- och säkerhetspolitik, migration m.m. Därmed har unionen förutsättningar att i förhållande till ett enskilt land eller region föra en politik som är koherent, dvs. vars olika delar samverkar på ett för landet eller regionen gynnsamt sätt. Denna komparativa fördel utnyttjas, enligt regeringens mening, inte tillräckligt i dag. Det svenska agerandet i EU vägleds av den strategi som fastställdes hösten 1996 med prioritering av fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Därtill läggs särskild vikt vid frågor som rör humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd genom enskilda organisationer. Även inom dessa sektorer och ämnesområden läggs särskild vikt vid kvalitets- och effektivitetsaspekter. Sverige arbetar också aktivt för att följa upp EU:s resolution om jämställdhet, t.ex. genom att understryka vikten av att kommissionen tar fram riktlinjer för hur jämställdhetsperspektivet skall tillgodoses i praktiken. EU bildar en viktig plattform för att stärka det multilaterala utvecklingssamarbetet genom FN. EU kan därmed vara pådrivande för de förslag till reformer av FN-systemet som lagts fram.
Motionerna I kommittémotion U207 (c) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om EU:s framtida biståndsarbete. Centerpartiet delar i allt väsentligt regeringens syn på EU:s gemensamma utvecklingssamarbete. Det är av central betydelse att ha en helhetssyn på EU:s samarbete såväl inom ramen för Lomékonventionen som övrigt bistånd som finansieras över den gemensamma budgeten. Motionärerna framhåller vikten av koherens mellan biståndspolitiken och övriga politikområden. Det finns t.ex. allvarliga brister i EU:s handelspolitik gentemot tredje världen. Centerpartiet anser vidare att än större vikt måste läggas vid att biståndet inriktas på miljömässigt hållbart jordbruk som kan garantera den nationella livsmedelsförsörjningen. Livsmedelsbistånd försvårar denna strävan, varför partiet anser att livsmedelsbistånd från EU endast bör utgå som en del av katastrofbistånd eller som humanitärt bistånd i svältsituationer. Motionärerna eftersträvar också ett ökat regionalt ansvarstagande. Regionala samarbetsorganisationer, i första hand EU, ASEAN och Mercosur, bör ta ett ökat ansvar för sina närområden. Även SADC i södra Afrika bör stödjas för att uppmuntra fördjupat regionalt samarbete. I konse- kvens härmed bör EU i högre grad kanalisera det gemensamma biståndet till f.d. Jugoslavien, länderna i Kaukasusregionen, Centralasien, Mellanöstern samt länderna runt Medelhavet. Folkpartiet liberalerna begär i partimotionen U219 (fp) yrkande 18 ett tillkännagivande om EU och u-länderna. Sverige bör verka för att EU driver på så att världens tekokvoter försvinner. EU:s snedvridande jordbruksstöd är särskilt allvarligt för utvecklingsländerna. Sverige bör gå i täten för kampen för att EU:s tullar och kvoter på jordbruksområdet försvinner. Även EU:s regler om ursprungsland bör ses över. Sverige bör verka för att EU:s bistånd i ökad utsträckning sker i form av programstöd i stället för projektstöd. Sverige bör verka för en ökad fattigdomsinriktning i EU-biståndet. Att en ökad balans mellan AVS-staterna samt de nya demokratierna i Europa upprätthålls i EU:s biståndgivning och att medlemsländerna i sina nationella budgetar fullföljer FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI skall avsättas i bistånd är andra frågor som Sverige bör verka för. Motionärerna anser också att Sverige bör driva frågan om ett s.k. genderperspektiv i biståndet inom ramen för EU, yrkande 11 (delvis). I partimotion U213 (v) begär Vänsterpartiet i yrkande 20 ett tillkännagivande om att regeringen skall verka för att EU:s bistånd kommer de fattigaste till del. I motionen anförs att EU främst satsar på länderna kring Medelhavet, särskilt länderna i Nordafrika, vilket motiveras av rädslan för kraftig invandring till Sydeuropa. I partimotion U807 (v) yrkande 12 begär Vänsterpartiet att regeringen skall verka för att jämställdhetsperspektivet får genomslag i de EU-projekt som berör Östeuropa. Enligt motionärerna var kvinnans ställning i Östeuropa under kommunismen inte påtagligt bättre än kvinnans ställning i Västeuropa. Den officiella jämställdheten överensstämde inte med verkligheten. Nu har det skett en försämring i vissa regioner. I motion U223 (mp) begärs i yrkande 9 att Sverige skall arbeta för att EU:s kapacitet och arbete med miljöfrågor förstärks. I Kristdemokraternas partimotion K715 (kd) anförs i yrkande 14 att Sverige bör verka för att EU:s verksamhet på biståndsområdet i AVS-länderna i högre grad koncentreras till de de allra fattigaste länderna. I den enskilda motionen U204 (s) yrkandena 1 och 3 (delvis) begärs att Sverige inom EU:s bistånd skall verka för sexualupplysningsprojekt samt att det görs en kartläggning inom EU av projekt som rör ungdomar och deras rätt till sexualupplysning. I motionerna U208 (c) (delvis) och U214 (fp) (delvis) begärs att Sverige verkar för att sexualupplysning inkluderas i EU:s biståndsarbete.
Utskottets överväganden Utskottet har tidigare (i bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete) framhållit det positiva värde som ligger i att Sverige genom medlemskapet i EU nu fått tillgång till en ny och viktig samarbetsform i biståndet. Utskottet ställde sig i betänkandet även bakom den strategi som presenterades i november 1996 för riksdagen av biståndsminister Pierre Schori. I strategin anges vilka prioriteringar som skall vägleda det svenska arbetet för att påverka inriktningen av EU:s bistånd. Dessa områden är fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. Dessutom skall vikt läggas vid humanitärt bistånd, livsmedelssäkerhet samt stöd till enskilda organisationer. Även i den av regeringen till riksdagen, i maj i år, framlagda fattigdomsskrivelsen framförs vikten av fattigdomsprioritering i EU:s bistånd. I Lomésammanhang anser regeringen att fattigdomsinriktningen bör vara avgörande vad gäller den geografiska fördelningen av EU-biståndet. Med detta avses inte endast de fattigaste länderna utan även de fattigaste och mest utsatta grupperna i utvecklingsländerna. Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning om vikten av en fattigdomsinriktning, både vad gäller länderval och insatser i enskilda länder.
Utskottet delar också de motionsvis framförda uppfattningarna att Sverige bör främja en integrering av jämställdhetsperspektivet i EU:s bistånd. Utskottet har erfarit att Sverige med utgångspunkt i den resolution om jämställdhet som antogs av EU:s ministerråd i december 1995, verkat aktivt för att kommissionen skall integrera ett jämställdhetsperspektiv i allt bistånd, bl.a. i landstrategiarbetet. Kommissionen har nyligen lagt ett förslag (KOM 97/265) till rådsförordning om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och könsrollsfrågor i utvecklingssamarbetet. Regeringen har välkomnat förslaget. Utskottet ställer sig bakom detta och stöder regeringens strävanden att på olika sätt främja en integrering av jämställdhetsperspektivet i EU:s bistånd. Ett antal motioner kräver att ungdomars rätt till sexualupplysning integreras i EU:s biståndsarbete. Utskottet har inhämtat att EU:s ministerråd under 1997 har antagit en förordning om stöd till befolkningspolitik och befolkningsprogram i utvecklingsländer (97/1484/EG, 22 juli 1997), vilken anger ramarna för alla EU-program på befolkningsområdet. Sverige bidrog aktivt till att förordningstexten fick ett bredare angreppssätt och att särskilt ungdomars situation uppmärksammades. Utskottet ställer sig bakom regeringens engagemang i denna fråga. Vad gäller livsmedelsbistånd från EU instämmer utskottet i uppfattningen att sådant bör användas i begränsad omfattning med hänsyn till de negativa effekter som kan uppstå för den inhemska produktionen. Utskottet har erfarit att regeringen, bl.a. i EU:s livsmedelsbiståndskommitté vid framförhandlandet av rådets förordning om principerna för och förvaltning av livsmedelsbistånd samt om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen (96/1292 EG, 27 juni 1996), drivit frågan om lokal och regional upphandling för att stärka inhemsk produktion i mottagarlandet. Regeringen verkar vidare aktivt för att EG:s gemensamma jordbrukspolitik förändras så att subventioneringen av jordbruksproduktionen och särskilt livsmedelsexporten av överskott reduceras. Utskottet stöder regeringens strävanden härvidlag. Utskottet har i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete ställt sig bakom regeringens ambitioner att verka för en starkare miljöprofil inom EU:s bistånd och noterar med tillfredsställelse att i betänkandet nämnda förordning om integrering av miljöhänsyn i EU:s verksamhet nu antagits. I våras antog EU en förordning om åtgärder i utvecklingsländerna på miljöområdet inom ramen för en hållbar utveckling (97/722/EG, 22 april 1997), i vilken bl.a. föreskrivs att EU skall bistå utvecklingsländer med teknisk expertis för att möjliggöra en integrering av miljöhänsyn och uthållig utveckling i det vardagliga livet samt att miljöhänsyn skall integreras i unionens övriga program. Utskottet konstaterade i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete också att Sverige inom EU verkar för att medlemsländerna skall följa FN:s rekommendationer om att minst 0,7 % av BNI skall avsättas till bistånd. Utskottet välkomnade även den vikt regeringen fäste vid att försöka nå en större samstämmighet i EU:s relationer till utvecklingsländerna. I motion U219 (fp) yrkande 18 föreslås att Sverige verkar för att EU skall driva på så att världens tekokvoter försvinner samt även att EU:s tullar och kvoter på jordbruksområdet skall elimineras. Därtill föreslås att EU:s regler om ursprungsland skall ses över. Utskottet har erfarit att Sverige inom EU arbetar aktivt för att EU:s tekopolitik skall liberaliseras. EU tillämpar för närvarande tullfrihet gentemot AVS-länderna (det sjuttiotal länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som deltar i Lomésamarbetet) och har i princip också åtagit sig att inte tillämpa kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan mot dessa. Vad gäller jordbrukspolitiken framgår av regeringens skrivelse 1996/97:71 Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet att en reform av EU:s jordbrukspolitik anses angelägen av flera orsaker varav en är att u-ländernas möjlighet att exportera jordbruksprodukter till EU bör förbättras. Utskottet har i betänkande 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete refererat utskottets yttrande 1996/97:UU5y till näringsutskottet med anledning av ovan nämnda regeringsskrivelse, varvid anfördes:
... att Sverige aktivt bör verka för att tillträdet till tredjelandsmarknader förbättras, att EU:s handelspolitik förblir öppen och att EU förändrar sin politik inom de områden där man hittills varit mindre öppen mot omvärlden. Utskottet vidhåller denna uppfattning och delar således regeringens uppfattning om vikten av att liberalisera världshandeln för att underlätta för utvecklingsländerna att finna avsättning för sina produkter. Förenklade ursprungsregler kan vara ett sätt att förbättra dessa länders handelsvillkor. Utskottet har också i nämnda betänkande uttalat att Sverige har mycket att bidra med vad gäller erfarenhet och kunnande i förändringsprocessen av EU:s bistånd och förordar nu en fortsatt hög profil i diskussionerna, särskilt i den s.k. post-Loméprocessen men även i andra sammanhang där EU:s bistånd utformas. Det svenska agerandet allmänt vad avser EU:s bistånd vägleds av den tidigare nämnda strategin som fastställdes hösten 1996 med prioritering av fattigdomsbekämpning, miljö och hållbar utveckling, demokrati och mänskliga rättigheter samt jämställdhet. I regeringens positionspapper Preliminära svenska ståndpunkter om de framtida relationerna mellan EU och AVS-länderna, daterat 26 september 1997, redovisas svenska ståndpunkter vad gäller: partnerskap; fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling; geografi och differentiering; landprogrammering; instrument och samordning; institutions- och kapacitetsuppbyggnad; det civila samhället och den privata sektorn; handel samt kapacitet och organisation. Beträffande hållbar utveckling framhölls i dokumentet att länken mellan fattigdom och miljö är tydlig och bör uppmärksammas: verksamhet som syftar till att undanröja fattigdomens orsaker gagnar i många fall en miljömässigt hållbar utveckling. Omvänt främjas ekonomisk och social utveckling ofta av direkta insatser för en hållbar miljö. Kommissionen har i slutet av oktober 1997 presenterat förslag till riktlinjer för samarbetet mellan EU och AVS-länderna (KOM 97/537). Detta dokument har inledningsvis diskuterats i allmänna rådet den 10 november 1997 och skall ytterligare penetreras i utvecklingsrådet den 28 november i år. Utskottet har vid en föredragning med biståndsministern inför sistnämnda möte i utvecklingsrådet erfarit att den svenska inställningen är att kommissionens förslag relativt väl representerar svenska synpunkter. Bl.a. välkomnas det sätt på vilket vikten av jämställdhet genomsyrar kommissionens text. Vid föredragningen uppgav ministern att regeringen anser följande sex områden särskilt angelägna att vidareutveckla i det fortsatta AVS-samarbetet: partnerskap och politisk dialog, partnerskap med det civila samhället och den privata sektorn, fattigdomsbekämpning, barnen, handeln och effektivt samarbete. Utskottet ställer sig bakom regeringens redovisade strävanden vad avser de framtida relationerna mellan EU och AVS-länderna och ser med särskild tillfredsställelse att frågor om barnens rättigheter också kommer att lyftas fram. Sammanfattningsvis anser utskottet att de synpunkter som framförts i samtliga motioner angående inriktningen av EU:s bistånd ligger väl i linje med regeringens politik, vilken har utskottets stöd. Med vad som ovan anförts anses därför motionerna U207 (c) yrkande 4, U219 (fp) yrkandena 11 i berörd del och 18, U213 (v) yrkande 20, K715 (kd) yrkande 14, U223 (mp) yrkande 9, U204 (s) yrkandena 1 och 3 i berörd del, U208 (c) i berörd del, U214 (fp) i berörd del och U807 (v) yrkande 12 besvarade.
Bilateralt utvecklingssamarbete
Allmänt, medelstilldelning och anslagsstruktur
Propositionen (avsnitt 4.3) Regeringen påpekar i budgetpropositionen att utvecklingssamarbetet genom Sida omfattar cirka två tredjedelar av det svenska biståndet och äger rum inom flertalet samhällssektorer i över hundra länder och genom ett stort antal kanaler. Mångfalden ger enligt regeringens uppfattning uttryck både för utvecklingsfrågornas komplexitet och för Sveriges önskan och intresse av att samarbeta med många länder. Insatserna är främst koncentrerade till de fattiga länderna och till Afrika. Det bilaterala utvecklingssamarbetet bygger på en helhetssyn på utveckling. Att biståndet bör ges en starkare fattigdomsprofil har regeringen givit uttryck för i en skrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:169). Utvecklingen av mål och policy sker i internationellt samarbete. Regeringen anför också att utvecklingen av begreppet partnerskap är av särskild betydelse för det framtida bilaterala utvecklingssamarbetet. Ett allt bredare perspektiv krävs på utvecklingsproblematiken. Anpassning till varje samarbetslands unika förutsättningar är avgörande för ett framgångsrikt utvecklingssamarbete. Det viktigaste instrumentet för detta inom det bilaterala biståndet är landstrategierna. Särskild vikt bör läggas vid att öka samarbetslandets engagemang i processen. Strategier har fastlagts eller är under beredning för ett trettiotal programländer, vissa andra viktiga samarbetsländer och regioner. Uppnådda resultat skall vägleda landval, inriktning, utformning och omfattning av framtida utvecklingssamarbete. Samtidigt måste uppmärksammas att utvecklingssamarbetet och då särskilt programlandssamarbetet har ett långsiktigt perspektiv. I propositionen föreslår regeringen att anslagsposten för det bilaterala biståndet ökar med 235 miljoner kronor till 7 160 miljoner kronor för budgetåret 1998. Av ökningen beror 90 miljoner kronor på överföring från anslagsposten för multilateralt utvecklingssamarbete. Regeringen anger att en fortsatt ökning under kommande år kan förutses. Samtidigt kommer förutsedda ökade medelsbehov för utvecklingsbankerna och Europeiska utvecklingsfonden till följd av tidigare åtaganden att innebära en relativt sett långsammare tillväxt för det bilaterala utvecklingssamarbetet än för utvecklingssamarbetet som helhet. Regeringen anför att en noggrann prövning av samtliga bilaterala verksamheter blir nödvändig på grundval av såväl regeringens prioriteringar som uppnådda resultat. Regeringen menar att också reservationer måste vä- gas in i denna prövning. Trots minskningen av anslagen för utvecklingssamarbetet har reservationerna fortsatt öka. Regeringen redovisar att Sida - på regeringens uppdrag - har genomfört en analys av reservationernas utveckling och orsaker samt lämnat förslag på åtgärder. Förslagen handlar bl.a. om att planera för en högre aktivitetsnivå, utveckla former och metoder som medger detta, och stärka fältorganisationens ställning. Regeringen uppger att den i sina överväganden om fördelningen mellan olika delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 har beaktat reservationerna med undantag för ingångna samarbetsavtal. Sänkning av landramar med anledning av stora reservationer bör normalt aktualiseras då samarbetsavtal löper ut. Nedskärningar i medelstilldelningen skall inte medföra minskad verksamhet. Anslagsstrukturen är i stort sett oförändrad jämfört med innevarande budgetår. En särskild post för Europa tillkommer. Regeringens förslag till fördelning på respektive delpost framgår av den följande redogörelsen, samt av nedanstående tabell.
------------------------------------------------------- |Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet| -------------------------------------------------------- | | | | | | 1997 | 1998| -------------------------------------------------------- |1. Afrika 1 | 1 540 | 1 600| | | 000 | 000| -------------------------------------------------------- |2. Asien 1 |885 000 | 1 000| | | | 000| -------------------------------------------------------- |3. Latinamerika |430 000 |385 000| -------------------------------------------------------- |4. Europa 2 | - |280 000| -------------------------------------------------------- |5. Särskilda utvecklingsprogram 3 | 1 175 | 1 020| | | 000 | 000| -------------------------------------------------------- |6. Krediter för utveckling |390 000 |400 000| -------------------------------------------------------- |7. Forskningssamarbete |400 000 |410 000| -------------------------------------------------------- |8. Enskilda organisationer |820 000 |830 000| -------------------------------------------------------- |9. Humanitärt bistånd | 1 052 |780 000| | | 000 | | -------------------------------------------------------- |10. Ekonomiska reformer |200 000 |410 000| -------------------------------------------------------- |11. Information |33 200 |45 000| -------------------------------------------------------- |Summa | 6 925 | 7 160| | | 200 | 000| -------------------------------------------------------- Beloppen anges i tusental kronor. 1. 60 000 000 kronor överförs från delposten 5 Särskilda utvecklingsprogram för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter. 2. 280 000 000 kronor överförs från delposten 9 Humanitärt bistånd. 3. 80 000 000 kronor överförs till delposten för år 1997 från anslagsposten A 1.1 Multilateralt utvecklingssamarbete.
Inom delposterna för Afrika och Asien överförs år 1998 till regionalt/övrigt medel för insatser för stöd till demokrati och mänskliga rättigheter som inte kan finansieras från landramarna. Dessa insatser finansierades förut under delposten Särskilda program. För delposten Afrika innebär detta, i kombination med den gradvisa avvecklingen av landramen för samarbetet med Botswana och en viss ökning av landramarna för Etiopien och Tanzania, att delposten beräknas öka med 60 miljoner kronor till 1 600 miljoner kronor. Delposten avseende Asien ökar till följd av det ovanstående och till följd av ökning av landramen för Vietnam. Delposten beräknas öka med 115 miljoner kronor till 1 000 miljoner kronor. Vad gäller delposten för Latinamerika anför regeringen att den beräknas kunna minska med 45 miljoner kronor till 385 miljoner kronor. Genom omläggningen av samarbetet till ett mer processinriktat stöd främst för demokrati och mänskliga rättigheter har medelsbehovet minskat under en övergångsperiod och reservationerna ökat till en alltför hög nivå. I propositionen uppges att delposten beräknas kunna höjas när reservationen minskat. I nedanstående tabell anges gällande och planerade landramar för 1997 och 1998.
------------------------------------------------------ |Fördelning under delposten särskilda| |utvecklingsprogram | ------------------------------------------------------ | | | | | | 1997 | 1998| ------------------------------------------------------ |Näringslivsutveckling |80 000 |70 000| ------------------------------------------------------ |Demokrati och mänskliga rättigheter |235 000 |120 000| |1 | | | ------------------------------------------------------ |Kontraktsfinansierat tekniskt |210 000 |160 000| |bistånd | | | ------------------------------------------------------ |Internationella kurser |130 000 |150 000| ------------------------------------------------------ |Särskilda miljöprogram |205 000 |200 000| ------------------------------------------------------ |Programutveckling 2 |210 000 |220 000| ------------------------------------------------------ |Rekrytering och utbildning av |105 000 |100 000| |fältpersonal och | | | |multilaterala experter | | | ------------------------------------------------------ |Summa | 1 175 | 1 020| | | 000 | 000| ------------------------------------------------------ Beloppen anges i tusental kronor. 1. 120 000 överförs till delposterna 1. Afrika och 2. Asien för år 1997. 2. 80 000 överförs från multilateralt samarbete för 1998.
Delposten Europa är ny och regeringen anför att den övervägande andelen av delposten under 1998 förväntas gå till insatser i f.d. Jugoslavien. Sådana insatser har tidigare främst finansierats från delposten för humanitärt bistånd. På några års sikt är avsikten att bygga upp viss verksamhet i länder i bl.a. Kaukasien och Centralasien. För delposten beräknas 280 miljoner kronor. Flertalet verksamheter omfattas av delposten Särskilda utvecklingsprogram. Den fördelning som regeringen föreslår under denna delpost framgår av tabell 5 (se bilaga). Betydande nedskärningar har gjorts på flera verksamheter motiverade av de omfattande reservationerna. Medlen för demokrati och mänskliga rättigheter minskar på grund av överföringen av landinriktade insatser till regionposterna för Afrika, Asien och Europa på samma sätt som tidigare skett för Latinamerika. Till medlen för programutveckling förs stödet till Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) och World Maritime University i Malmö, vilka tidigare finansierats från anslagsposten för multilateralt utvecklingssamarbete. Sammanlagt beräknas delposten minska med 155 miljoner kronor till 1 020 miljoner kronor.
------------------------------------------------------- |Landramar, gällande 1997 samt planerade 1998 | -------------------------------------------------------- | | 1997 | 1998| -------------------------------------------------------- |Afrika | | | -------------------------------------------------------- |Angola | 140 000 | 140 000| -------------------------------------------------------- |Botswana | 20 000 | 5 000| -------------------------------------------------------- |Eritrea | 20 000 | 20 000| -------------------------------------------------------- |Etiopien | 90 000 | 100 000| -------------------------------------------------------- |Guinea-Bissau | 35 000 | 35 000| -------------------------------------------------------- |Kenya | 65 000 | 65 000| -------------------------------------------------------- |Moçambique | 245 000 | 245 000| -------------------------------------------------------- |Namibia | 75 000 | 75 000| -------------------------------------------------------- |Sydafrika | 230 000 | 230 000| -------------------------------------------------------- |Tanzania | 180 000 | 200 000| -------------------------------------------------------- |Uganda | 95 000 | 95 000| -------------------------------------------------------- |Zambia | 110 000 | 100 000| -------------------------------------------------------- |Zimbabwe | 110 000 | 110 000| -------------------------------------------------------- |Regionalt/Övrigt | 125 000 | 180 000| -------------------------------------------------------- |Summa | 1 540 000 | 1 600 000| -------------------------------------------------------- |Asien | | | -------------------------------------------------------- |Bangladesh | 120 000 | 120 000| -------------------------------------------------------- |Indien | 300 000 | 300 000| -------------------------------------------------------- |Kambodja | 80 000 | 80 000| -------------------------------------------------------- |Laos | 90 000 | 90 000| -------------------------------------------------------- |Sri Lanka | 40 000 | 40 000| -------------------------------------------------------- |Vietnam | 70 000 | 130 000| -------------------------------------------------------- |Västbanken/Gaza | 120 000 | 120 000| -------------------------------------------------------- |Regionalt/Övrigt | 65 000 | 120 000| -------------------------------------------------------- |Summa | 885 000 | 1 000 000| -------------------------------------------------------- |Latinamerika | | | -------------------------------------------------------- |Nicaragua | 80 000 | 80 000| -------------------------------------------------------- |Centralamerika | 240 000 | 190 000| -------------------------------------------------------- |Sydamerika | 110 000 | 115 000| -------------------------------------------------------- |Summa | 430 000 | 385 000| -------------------------------------------------------- Beloppen anges i tusental kronor.
Delposten Krediter för utveckling beräknas öka med 10 miljoner kronor till 400 miljoner kronor. För budgetåret 1998 beräknar regeringen att delposten Forskningssamarbete erhåller 410 miljoner kronor. Regeringen framhåller att verksamheten är högt prioriterad och beräknas kunna erhålla fortsatt ökad medelstilldelning när den nuvarande reservationen minskat. Delposten för enskilda organisationer beräknas öka med 10 miljoner kronor till 830 miljoner kronor. Regeringen beräknar vidare att delposten Humanitärt bistånd minskar till 780 miljoner kronor genom överföringen av medel till den särskilda delposten för Europa. Delposten Ekonomiska reformer minskades kraftigt år 1997 med anledning av de mycket stora reservationerna. Regeringen uppger i budgetpropositionen att reservationerna kommer att minska betydligt under innevarande budgetår på grund av att fler skuldtyngda länder nu genomför en ekonomisk reformpolitik, som uppfyller kriterierna för betalningsbalansstöd eller bidrag till skuldlättnader i olika former. För år 1998 beräknas därför en ökning med 210 miljoner kronor till 410 miljoner kronor. En ökning med 11,8 miljoner kronor till 45 miljoner kronor av delposten Information beräknas i syfte att stödja Sidas ambitioner om en ökad satsning på information om Sveriges samlade utvecklingssamarbete och om biståndets uppgift att bidra till lösningar på globala problem. Regeringen föreslår i propositionen - vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet - att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas under verksamhetsområde A Internationellt utvecklingssamarbete, kapitel 3 A i budgetpropositionen avsnittet Utfästelser och åtaganden (yrkande 2, delvis). Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet föreslås att regeringen får ikläda staten förpliktelser som tillsammans med tidigare gjorda, utestående utfästelser motsvarar högst fem gånger landramen på årsbasis för det landramsfinansierade samarbetet med programländer för vilka regeringen fastställt landstrategier eller motsvarande. I fall då landramen förändras, t.ex. vid successiv avveckling av samarbetet eller vid uppbyggnad av ett nytt programlandssamarbete, föreslås att regeringen i varje särskilt fall får fastställa maximal utfästelseram i syfte att undvika att redan gjorda åtaganden överskrids. För övriga landprogram och andra verksamheter föreslås att utfästelseramen får uppgå till högst tre gånger 1998 års medelstilldelning. Verksamheternas olika inriktning och långsiktighet gör att avtal med längre giltighetstid främst avser det landramsfinansierade samarbetet, krediter och forskning. Överskådlighet och enkelhet motiverar att reglerna för åtagandemöjligheter är generella. Av de totala åtagandena motsvaras, enligt budgetpropositionen, cirka 1 600 miljoner kronor av reservationer. De totala utestående utfästelserna för det bilaterala utvecklingssamarbetet uppgår till cirka 6,3 miljarder kronor.
Motionerna Moderata samlingspartiet anför i partimotion U202 (m) att biståndet till ett u- lands statsmakt normalt inte bör överskrida 10 % av landets BNP, vilket väl täcker kostnaderna för grundläggande utbildning och hälsovård för alla (yrkande 8). Enligt motionen ligger erfarenhetsmässigt den samlade offentliga konsumtionen i ett fattigt u-land under stark tillväxt just kring 10 %. De egna genererade skattemedlen kan därutöver satsas i kapitaluppbyggnaden för vägar, vatten och avlopp. Bistånd till statsmakten måste inriktas på de mest prioriterade sektorerna samt kunskapsöverföring på strategiskt viktiga områden, såsom mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat och arbete mot diskriminering, uppbyggnad av marknadsekonomins regler och institutioner liksom kunskap om naturvård och miljöhänsyn. Partiet anser vidare att ett triangelsamarbete bör prövas mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett f.d. u-land som framgångsrikt utrotat fattigdomen på kort tid (yrkande 9). Enligt motionärernas uppfattning bör kunskapsutbytet kunna ske också med andra länder än enbart Sverige. För många u-länder finns det större erfarenheter att hämta från andra mer framgångsrika u-länder som t.ex. Taiwan och Sydkorea. Systemet med landramar bör enligt Moderata samlingspartiet avskaffas till förmån för avtal där strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling uppställs (yrkande 10, delvis). Enligt motionärerna bör Utrikesdepartementet ha det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och internationella organisationer samt erhålla resurser härför (yrkande 11). Moderata samlingspartiet återkommer i sin kommittémotion U609 (m) till det tidigare framförda förslaget om att regeringen årligen skall redovisa läget och utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd (yrkande 3). Enligt motionärernas uppfattning skulle en sådan rapport - som avlämnas i god tid före eller senast i samband med budgetförslaget - kunna utgöra ett underlag för en utförlig debatt inför beslut om framtida svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna. Moderata samlingspartiet framför också i kommittémotion U224 (m) att systemet med landramar bör avskaffas (yrkande 1, delvis). Partiets förslag till medelsfördelning inom det bilaterala utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998). Tabellerna återfinns i bilaga till detta betänkande. Av tabell 5 framgår att Moderata samlingspartiet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet föreslår att 6 030 miljoner kronor fördelas på anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 1 130 miljoner kronor mindre än vad regeringen har föreslagit (yrkande 2, delvis). Motionärerna föreslår ett antal förändringar av delposterna under anslagsposten för det bilaterala biståndet (yrkandena 1 i berörd del och 3). Delposterna Ekonomiska reformer och information avskaffas. Informationsinsatser skall ses som en integrerad del i respektive anslag och delpost. Delposten Ekonomiska reformer ersätts i huvudsak med den nya delposten Skuldavskrivningar för högt skuldsatta låginkomstländer. Därtill upprättas delposten Snabb fattigdomsavveckling i Afrika, med inriktning på basal utbildning, hälsovård och stöd till rättssamhället, samt delposten Demokratiutveckling i södra Afrika. I förhållande till regeringens förslag vill motionärerna anslå ett högre belopp på delposten Enskilda organisationer. Partiet anser vidare att posterna Programutveckling och Rekrytering och utbildning av fältpersonal och multilaterala experter under delposten Särskilda utvecklingsprogram kan avskaffas. Centerpartiets kommittémotion U207 (c) återger partiets prioriteringar inom det svenska bilaterala biståndet (yrkande 1, delvis). Enligt Centerpartiets uppfattning bör detta bistånd i högre grad än hittills koncentreras på att ge människor på den lokala nivån bättre möjlighet att i första hand tillgodose sina grundläggande behov. Det innebär en generell inriktning till förmån för småskalighet i biståndet med tyngdpunkt på landsbygdsutveckling, hållbar utveckling och miljö, anpassad teknik och hjälp till självhjälp. Det innebär också fortsatt stöd till utbildning och hälso- och sjukvård. Motionärerna anser att bistånd som särskilt kommer kvinnor till del bör prioriteras. Tydligare än vad som sker i dag bör det markeras att demokrati och respekten för mänskliga rättigheter är en förutsättning för en långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning. I motionen begärs också ett tillkännagivande om en problemorienterad anslagsstruktur, om ökad flexibilitet i svenskt biståndssamarbete samt om ökat stöd till gränsregionalt och regionalt samarbete (yrkande 2). Centerpartiet har under en längre tid kritiserat den dominerande roll landprogrammen haft för Sveriges bilaterala bistånd. Enligt Centerpartiets uppfattning bör betoningen i biståndsprioriteringarna ligga vid de problem som bör lösas. Landvalet eller regionvalet blir då beroende av var problemen uppträder. Enligt motionärerna bör de av regeringen utpekade centrala områdena (miljö, jämställdhet, fattigdomsbekämpning och demokrati) - med vissa förtydliganden - kunna utgöra huvudposter under anslaget för bilateralt utvecklingssamarbete. Partiet anser att en ökad andel av det svenska biståndet bör gå till regionalt och gränsregionalt samarbete. Miljöproblem, klimatfrågor, ökenspridning och livsmedelsförsörjning är problemområden i stort behov av samlade grepp och regionala, gränsöverskridande samarbetsformer. Motionärerna anser också att det svenska biståndet måste bli mer flexibelt. Nya angelägna projekt måste kunna startas och samtidigt måste andra projekt eller landsamarbeten kunna minska i omfattning eller helt avvecklas. Centerpartiet föreslår att 7 180 miljoner kronor, dvs. 20 miljoner kronor mer än regeringen, fördelas på anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet, men ställer sig i övrigt bakom de av regeringen presenterade beräkningarna för det bilaterala biståndet (yrkande 6, delvis). Centerpartiets sammantagna förslag till medelsfördelning vad gäller det bilaterala biståndet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998) som fogats som bilaga till detta betänkande. I sin partimotion U219 (fp) krävs att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till riksdagsbeslut i motsvarande delar, bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas i motionen vad gäller bilateralt utvecklingssamarbete, särskilda utvecklingsprogram, folkrörelser och andra enskilda organisationer, betalningsbalansstöd och skuldlättnader (yrkande 29, delvis). Folkpartiet liberalerna menar att det i en situation med enorma behov av katastrofhjälp och omfattande behov av bistånd till stöd för ekonomiska reformprocesser inte är svårt att se angelägna ändamål för det svenska utvecklingssamarbetet. Partiet anser att de enskilda organisationerna - såsom kyrkor och samfund av olika slag, fackföreningar, idrottsföreningar, politiska partier etc. - bör ha en betydelsefull roll i detta arbete. Internationellt solidaritetsarbete genom enskilda organisationer har visat sig vara effektivt och vilar på stor erfarenhet. Korta beslutsvägar och ett obyråkratiskt sätt att arbeta gör att hjälpen genom frivilligorganisationer är kostnadseffektiv och når fram. Biståndsviljan bland de som arbetar inom enskilda organisationer måste tas till vara och på olika sätt stödjas och uppmuntras. Motionärerna förespråkar mer flexibla landramar för programländerna. Motionärerna föreslår också att regeringen årligen i en särskild rapport - eller på annat lämpligt sätt - för riksdagen borde redovisa läget i våra mottagarländer med avseende på demokrati och mänskliga rättigheter (yrkande 13). Folkpartiet liberalernas förslag till medelsfördelning inom det bilaterala utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998), vilka återfinns i bilaga till detta betänkande. Av tabell 5 framgår att Folkpartiet liberalerna under anslaget A 1 Biståndsverksamhet föreslår att 8 210 miljoner kronor fördelas på anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 1 050 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslagit. Partiet vill för delposterna Afrika, Latinamerika, Särskilda utvecklingsprogram, Enskilda organisationer samt Ekonomiska reformer anslå högre belopp än regeringen. I yrkande 16 krävs ett tillkännagivande om att ett program bör framtas för att främja högre kvalitet på biståndet. I motionen redovisas bl.a. följande riktlinjer för ett sådant program. Biståndet måste bidra till att krympa och effektivisera staten. Det är en viktig uppgift att hjälpa staten att skapa institutionella ramar för att marknaden skall kunna bygga landets ekonomi. Programstödet måste kombineras med kunskapsöverföring för att stärka utvecklingen av marknadsekonomiska institutioner liksom av lagstiftning och en ansvarsfull statsförvaltning. Mottagarlandet bör öppet redovisa biståndet i sin statsbudget. Det bidrar till att synliggöra politiska prioriteringar för bl.a. parlamentsledamöter och opinionsbildare. I yrkande 21 lyfter motionärerna fram frågan om biståndsberoende. Det kan bl.a. bekämpas genom insatser som bidrar till inhemsk resursmobilisering. Motionärerna kräver vidare i yrkande 26 ett tillkännagivande om det s.k. biståndsbombardemanget. Detta bör motverkas främst genom att stöd i större grad ges till hela program och i mindre utsträckning till enstaka projekt, i kombination med tydliga krav på politikens innehåll. Vänsterpartiet betonar i partimotion U213 (v) betydelsen av utvecklingsarbetets inriktning på de fattigaste länderna, områdena och befolkningsgrupperna. Motionärerna ställer sig bakom regeringens uppfattning att man måste komma bort från de paternalistiska föreställningar som ibland varit förbundna med biståndet och i stället tala om partnerskap och internationell samverkan. Vänsterpartiet vill dock gå längre när det gäller partnerskapet och hänvisar till hur samarbetet mellan Holland och Costa Rica har utvecklats. Motionärerna framhåller betydelsen av att korruption i alla dess former bekämpas. Också de enskilda organisationernas betydelse för det svenska utvecklingssamarbetet framhålls i motionen. Den medelsfördelning som Vänsterpartiet föreslår när det gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998), vilka återfinns i bilaga till detta betänkande. Av tabell 5 framgår att partiet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet föreslår att 7 560 miljoner kronor fördelas på anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 400 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslagit. Vänsterpartiet vill i förhållande till regeringens förslag anslå högre belopp för delposterna Latinamerika, Särskilda utvecklingsprogram, Enskilda organisationer, Humanitärt bistånd och Ekonomiska reformer (yrkandena 12-16). Miljöpartiet betonar i partimotion U223 (mp) det svenska utvecklingssamarbetets betydelse för att bl.a. bekämpa fattigdom, miljöförstöring och korruption i utvecklingsländerna. Partiet framhåller vikten av att ett utvecklingsland inte drabbas av biståndsberoende så att det inte själv kan ta itu med nödvändiga samhällssektorer som utbildning, omsorg, miljö. Motionen tar också upp värdet av att utvecklingssamarbetet inriktas mot att bekämpa drogproblem, alkoholmissbruk och bristen på jämställdhet samt diskriminering av kvinnan. Betoningen på partnerskap i det svenska utvecklingssamarbetet omtalas med gillande av motionärerna. Partnerskapet innebär en jämlik relation med ett ömsesidigt givande och tagande under full insyn och öppenhet. Miljöpartiet har i sitt budgetalternativ inte föreslagit några ändringar i landramarna utan valt att prioritera speciella verksamheter och sektorer, vilket, enligt partiets mening, gynnar hela registret av biståndsaktiviteter i de olika programländerna. Det förslag till medelsfördelning för det bilaterala utvecklingssamarbetet som Miljöpartiet de gröna föreslår i den nu aktuella biståndsmotionen framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998). De två tabellerna återfinns som bilaga till detta betänkande. Av tabell 5 framgår att Miljöpartiet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet föreslår att 8 280 miljoner kronor fördelas på anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 1 120 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslagit (yrkande 14, delvis). I Miljöpartiets medelsfördelning under denna anslagspost anslås - i förhållande till regeringens förslag - mer till delposterna Särskilda utvecklingsprogram, Enskilda organisationer och Humanitärt bistånd. Kristdemokraterna framhåller i partimotionen U220 (kd) att det är nödvändigt med koncentration och fokusering på i första hand de allra fattigaste länderna för att biståndets kvalitet skall kunna bibehållas. För att kunna hantera mångfalden i det svenska biståndet på ett effektivt sätt krävs att målsättningen med och resultatstyrningen av biståndet är väl genomtänkta innan biståndsverksamheten vidgas. Antalet misslyckade projekt till följd av ett för klent beredningsarbete och till följd av försök att ?bygga? bort misslyckanden genom att tillföra mer resurser i form av personal och pengar är alltför många. Kristdemokraterna ogillar att flerårsavtal med mottagarländerna upprättas (yrkande 18). Risken är stor att kapital binds på upp till fem år utan att avtalen villkoras till prestationer och resultat. Motionärerna tror inte att det är bra att kravlöst binda upp fleråriga beloppsramar. Det kan leda till passivitet hos mottagarländerna och inverka menligt på ländernas utveckling. I motionen krävs att behovet av uppföljning och utvärdering i biståndsarbetet betonas (yrkande 11). Partiet menar att regeringens betoning på partnerskap när det gäller det bilaterala biståndssamarbetet innebär en risk för att man ger avkall på kravet om ett fungerande system för uppföljning och kontroll. Kristdemokraterna poängterar också det beklagliga i att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska utvecklingsbiståndet (SAU) har lagts ner. Kristdemokraterna föreslår därför att ett oberoende sekretariat med uppgift att granska och utvärdera det svenska biståndet skapas (yrkande 14). Motionärerna begär vidare att regeringen återupptar utgivningen av den tidigare utgivna årsredovisningen, kallad ?Svenskt bistånd?, över det svenska internationella utvecklingssamarbetet. I den beskrevs det svenska biståndets innehåll med bl.a. heltäckande statistiska uppgifter samt en genomgång av mottagarländernas efterlevnad av de kriterier Sverige åsatt samarbetet (yrkande 20). Kristdemokraternas förslag till medelsfördelning inom det bilaterala utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) och 6 (Landramar, planerade 1998), vilka återfinns i bilaga till detta betänkande. Av tabell 5 framgår att Kristdemokraterna under anslaget A 1 Biståndsverksamhet föreslår att 8 564 miljoner kronor fördelas på anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket är 1 404 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslaget (yrkande 2, delvis). Motionärerna vill för samtliga delposter under anslagsposten för det bilaterala biståndet, med undantag av delposten Information, anslå högre belopp än regeringen.
Utskottets överväganden I propositionens yrkande 2 (delvis) föreslås - vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet - bemyndigande för regeringen att göra vissa utfästelser och åtaganden. Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordas i propositionens yrkande 2 i den del som avser det bilaterala utvecklingssamarbetet. Därmed tillstyrks propositionens yrkande 2 i berörd del. I flertalet motioner föreslås, vilket även framgår av tabell 5 i bilagan till detta betänkande, från budgetpropositionen avvikande medelsfördelning vad avser anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Sådana förslag framförs i motionerna U224 (m) yrkande 2 (delvis), U207 (c) yrkande 6 (delvis), U219 (fp) yrkande 29 (delvis), U213 (v) yrkandena 12-16, U223 (mp) yrkande 14 (delvis) och U220 (kd) yrkande 2 (delvis). I ett stort antal fall förekommer också alternativa förslag på nivåer under anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Beträffande landramarna framgår dessa alternativförslag av tabell 6, som fogats till betänkandet som bilaga. Alternativen till regeringens förslag till fördelning inom ramen för Särskilda utvecklingsprogram framgår av tabell 5 i samma bilaga. I motion U224 (m) yrkande 3 framläggs förslag om att avskaffa posterna Ekonomiska reformer och Information under anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, samt posterna Programutveckling respektive Rekrytering och utbildning av fältpersonal och multilaterala experter under delposten Särskilda utvecklingsprogram. Delposten Ekonomiska reformer ersätts i huvudsak av den nya delposten Skuldavskrivningar för högt skuldsatta låginkomstländer. I samma motion, U224 (m) yrkande 1 (delvis), föreslås tre nya delposter under anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet: Allmänt anslag för Afrika, Snabb fattigdomsavveckling i Afrika respektive Demokratiutveckling i södra Afrika. Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och väl avvägt. Utskottet vill också hävda att den valda anslagsstrukturen, inom anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, är ändamålsenlig. I konsekvens med detta ställningstagande och till följd av tidigare ställningstaganden rörande utgiftsramen och fördelningen inom utgiftsområdet avstyrks de förslag om en alternativ fördelning och anslagsstruktur inom det bilaterala utvecklingssamarbetet som framförs i motionerna U224 (m) yrkandena 1-2 i berörda delar samt 3, U207 (c) yrkande 6 i berörd del, U219 (fp) yrkande 29 i berörd del, U213 (v) yrkandena 12-16, U223 (mp) yrkande 14 i berörd del och U220 (kd) yrkande 2 i berörd del. I motion U207 (c) yrkande 1 (delvis) framförs en rad förslag till prioriteringar inom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet, t.ex. vad gäller en ökad tyngdpunkt på landsbygdsutveckling och markering av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter som en förutsättning för fattigdomsbekämpningen. Vad i motionen omtalas som önskvärda prioriteringar i det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet ligger, enligt utskottets bedömning, väl i linje med den svenska biståndspolitiken. Fattigdomsbekämpningen är det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete. Det kan också konstateras att regeringen i budgetpropositionen klart har angivit att långsiktigt bilateralt utvecklingssamarbete främst bör koncentreras till länder som har vilja och förmåga att bedriva en framgångsrik politik mot fattigdom. Utskottet instämmer i bedömningen att demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är viktiga förutsättningar för en långsiktigt hållbar fattigdomsbekämpning. Det är därför positivt att demokratifrågorna står i fokus för den syn som präglar det svenska arbetet kring fattigdomsproblematiken. Enligt utskottets uppfattning bidrar den svenska biståndspolitiken på ett värdefullt sätt till att skapa förutsättningar för de fattiga ländernas folk att själva lösa sina problem. Fattigdomsorienteringen behöver däremot inte innebära att samtliga insatser vänder sig till fattiga grupper. En övervägande del av världens fattiga finns fortfarande på landsbygden. Biståndet har därför en viktig uppgift att fylla vad gäller landsbygdsutveckling. En förutsättning för en framgångsrik landsbygdsutveckling är bl.a. en god makroekonomi, stabila spelregler avseende t.ex. äganderätt, god utbildning, fungerande infrastruktur, samt insatser för att höja jordbrukets produktivitet. Livsmedelssäkerhet och ett uthålligt jordbruk är frågor som har fått ökad aktualitet i utvecklingssamarbetet. Utskottet kan också konstatera att livsmedelssäkerhet och vatten utgör prioriterade frågor i Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling. Därmed kan motion U207 (c) yrkande 1 i berörd del anses besvarad. Med motion U202 (m) yrkande 8 följer ett förslag om att bistånd till ett u- lands statsmakt normalt inte bör överskrida 10 % av landets BNP. Utskottet har tidigare haft att ta ställningen till kravet att biståndet endast får uppgå till en viss procent av mottagarlandets BNP (bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Utskottet framhöll i detta sammanhang att uppgifter om BNP är mycket osäkra i många av de fattigaste länderna och att den föreslagna principen om en bestämd procent av landets BNP inte ansågs vara ändamålsenlig. Utskottet anser sig inte heller nu kunna ställa sig bakom förslaget om att biståndet endast får uppgå till en viss procent av BNP i de länder som mottar svenskt stöd. Motion U202 (m) yrkande 8 avstyrks med detta. Flera motioner, U202 (m) yrkandena 9, 10 (delvis) och 11, U224 (m) yrkande 1 (delvis), U207 (c) yrkande 2 och U220 (kd) yrkande 18, gäller specifika förslag till förändringar av hur det svenska biståndet struktureras och organiseras. Bland förslagen återfinns t.ex. krav om att systemet med landramar avskaffas, att fleråriga samarbetsavtal slopas, att ett s.k. triangelsamarbete prövas, att Utrikesdepartementet ges det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och relationerna med samarbetsländer och internationella organisationer, samt att en mer problemorienterad anslagsstruktur införs. Beträffande förslagen om att avskaffa systemet med landramar respektive fleråriga samarbetsavtal har utskottet i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete bl.a. anfört att det numera i samarbetsavtalen alltid finns klausuler med krav på uppföljning, redovisning och korruptionshämmande kontroll. Dessa frågor är viktiga, och stora krav bör ställas på att länderna uppfyller de villkor som ställs. Bistånd kan alltid avbrytas om förutsättningarna för ett bra bistånd radikalt försämras. Samtidigt finns det ett värde i att biståndet är långsiktigt och förutsebart för mottagarländerna. De landstrategier som avses fastställas för samtliga programländer, andra viktiga samarbetsländer samt för vissa regioner, har normalt ett femårsperspektiv med revidering efter tre år om inte regeringen bedömer att arbetet med en ny landstrategi kan skjutas framåt i tiden. Strategierna kopplas oftast till treåriga, i några fall tvååriga, samarbetsavtal med programländerna. Landramen är det årliga utfästa beloppet i samarbetsavtalet. Systemet är, enligt utskottets uppfattning, lämpligt och funktionellt för att garantera effektiviteten och flexibiliteten i det svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet finner därför inte anledning att förorda någon avveckling av systemet med landramar eller av systemet med fleråriga samarbetsavtal. Utskottet avstyrker i konsekvens med detta motionerna U202 (m) yrkande 10 i berörd del, U224 (m) yrkande 1 i berörd del och U220 (kd) yrkande 18. Utskottet har tidigare haft att ta ställning till kravet om att ge Utrikesdepartementet det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och relationerna med samarbetsländer och internationella organisationer. I betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete besvarade utskottet detta krav med följande:
Ansvaret för biståndet är fördelat på samma sätt som för andra delar av den statliga verksamheten i Sverige. Riksdagen och regeringen fastställer mål och medel medan ansvarigt ämbetsverk, i detta fall Sida, ansvarar för genomförandet. Utskottet noterar att Utrikesdepartementets styrning under senare år stärkts. Från att ha varit inriktat på formellt fastställande av redan färdigberedda insatser inriktas styrningen numera på policy, t.ex. i form av handlingsprogram, vilka tas fram av Sida på regeringens uppdrag, och på landstrategier i vilka mål, inriktning och omfattning av samarbetet med programländer och andra viktigare samarbetsländer fastställs efter samråd mellan UD och Sida. De integrerade biståndsambassaderna i programländerna, men även utlandsmyndigheter i andra u-länder, har fått en stärkt roll i dialogen med mottagarlandet och i styrningen och genomförandet av det svenska biståndet. Utskottet finner inte anledning att ändra sitt ställningstagande. Som en konsekvens härav avstyrks motion U202 (m) yrkande 11. Motion U207 (c) yrkande 2 innehåller ett förslag om en mer problemorienterad anslagsstruktur för biståndspolitiken. Utskottet har senast i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete behandlat önskemål om en mer problemorienterad anslagsstruktur. Utskottet gör mot denna bakgrund följande bedömning. Enligt utskottets mening måste det svenska utvecklingssamarbetet anpassas till förutsättningarna i varje enskilt samarbetsland. Utgångspunkten är därvidlag såväl samarbetslandets önskemål och behov som svenska önskemål och resurser. Även andra givares verksamhet måste beaktas. Utskottet anförde i nämnda betänkande också följande om bl.a. landstrategiprocessen:
Utskottet konstaterar vidare att den genomförda landstrategiprocessen syftar till att koncentrera biståndet på färre sektorer och därmed bidra till ett mer effektivt bistånd. Landstrategier och de andra policydokument som i ökande utsträckning tas fram möjliggör en styrning av biståndet till prioriterade ämnesområden. I landstrategierna skall både uppnådda resultat och behoven beaktas. Effektivitetsfrågor får ett större genomslag genom landstrategiprocessen, då en genomgripande resultat- och landanalys ingår i denna. När landstrategin är antagen bör inriktningen ligga fast under den period som samarbetsavtalen löper. Utskottet konstaterar att samarbetets resultat, mål, inriktning och omfattning normalt prövas var tredje år genom landstrategiprocesserna. Numera finns det i samarbetsavtalen alltid klausuler med krav på uppföljning, redovisning och korruptionshämmande kontroll. Bistånd kan således alltid avbrytas, eller modifieras till sina former, om förutsättningarna för ett ändamålsenligt bistånd försämras. Enligt utskottets förmenande är inte de biståndspolitiska målen om fattigdomsbekämpning, demokrati och jämställdhet varandra uteslutande, utan skall genomsyra hela det svenska utvecklingssamarbetet i ett helhetsperspektiv. Det är inte ändamålsenligt att låta dessa ligga till grund för anslagsfördelningen. Flexibiliteten i det svenska biståndsarbetet har, enligt utskottets mening, ökat med det nya budgetsystemet, där landramarna inte längre är egna anslag. Utskottet noterar avslutningsvis att stödet för det regionala och gränsregionala arbetet på olika sätt uppmärksammas i budgetpropositionen. Med det ovan anförda avstyrks motion U207 (c) yrkande 2. Frågor om nya modeller för utvecklingssamarbetet, t.ex. genom ett s.k. triangelsamarbete, har av utskottet behandlats senast i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete. Enligt utskottets mening bör erfarenheter i länder som själva nyligen lämnat fattigdomen bakom sig kunna utnyttjas. Sverige har t.ex. med Chile en överenskommelse om att finna former för ett sådant samarbete med ett tredje land i Central- eller Sydamerika. Utskottet stöder de ansträngningar som görs på området, men är medvetet om att ett sådant formellt trepartssamarbete ibland kan vara en svårframkomlig väg. Utskottet gjorde redan i ovan nämnda betänkande bedömningen att det är viktigt att samarbete mellan u-länder stimuleras, liksom att de nyligen industrialiserade länderna tar sitt ansvar som biståndsgivare både bilateralt och multilateralt. Utskottet har också förstått att Sverige bl.a. drivit den senare frågan vid den senaste påfyllnaden av den asiatiska utvecklingsfonden. Lika viktigt är att nyligen industrialiserade länders erfarenheter sprids till länder som ännu är fattiga. Sverige har länge stött regionalt samarbete i södra Afrika och Sydostasien i detta syfte. Med detta besvaras motion U202 (m) yrkande 9. Frågor om det svenska biståndets kvalitet, biståndsberoendet och det s.k. biståndsbombardemanget behandlas i Folkpartiet liberalernas motion U219 (fp) (yrkandena 16, 21 och 26). Utskottet har tidigare under mandatperioden behandlat yrkanden med ett likartat innehåll (bet. 1994/95:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete och bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Utskottet vill upprepa att frågor om kvaliteten i biståndet har hög prioritet och ständigt bevakas inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet. Vad motionsledes framförs som förslag till riktlinjer för ett kvalitetsprogram ligger i huvudsak i linje med svensk biståndspolitik. Det svenska förvaltningsbiståndet har till syfte att bygga upp, förstärka, reformera och effektivisera den centrala statsförvaltningen i samarbetsländerna, vilket leder till att demokratin, den samhälleliga kontrollen och offentligheten förstärks. Utskottet kan se det önskvärda i en mer öppen redovisning, även i mottagarländerna, av biståndets omfattning, men anser inte att det ankommer på riksdagen att uttala sig om hur andra länder bör utforma sin statsbudget. I huvudsak inriktas förvaltningsbiståndet på kunskapsöverföring, kunskaps- uppbyggnad och på institutionell utveckling i mottagarländerna. Denna inriktning ger, utifrån vad utskottet kan bedöma, mottagarländerna förmåga att styra utvecklingsprocessen och därigenom minska biståndsberoendet. Utskottet har tidigare framhållit att givarsamordningen i utvecklingssamarbetet förbättras och att sådan samordning tillmäts en växande betydelse, dels därför att biståndsresurserna minskar, vilket ökar kraven på effektivitet, dels därför att mängden av givare med olika regler för genomförande och redovisning bidrar till ineffektivitet och biståndsberoende (bet. 1996/97: UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Det enda långsiktiga sättet att samordna biståndet i ett land, framhöll utskottet, är att mottagarlandet ansvarar för koordineringen, vilket kräver en viss kapacitetsuppbyggnad. Innan alla fattiga länder kan axla denna roll krävs att givarna samordnas, t.ex. i sektorprogramstöd. Sådant arbete pågår i de flesta utvecklingsländer. Utskottet avvisade inte i nämnda betänkande (bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete) uppfattningen att givarsamordning och övergång från projekt till programstöd kan vara del i lösningen av problemen med det s.k. biståndsbombardemanget, men framhöll att den viktigaste vägen till framgång torde ligga i att ge mottagarlandet den ledande rollen. Utskottet noterar att denna fråga uppmärksammas i utredningen ?Partner med Afrika? och förutsätter därför att regeringen återkommer till densamma i samband med den särskilda skrivelse till riksdagen, om en samlad Afrikapolitik, som aviserats av regeringen. Med detta anses motion U219 (fp) yrkandena 16, 21 och 26 besvarad. I de tre motionerna U609 (m) yrkande 3, U219 (fp) yrkande 13 och U220 (kd) yrkande 20, framförs krav på en årlig redogörelse för tillståndet och utvecklingen vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter i de länder som mottar svenskt bistånd. Förslaget om att i anslutning till budgetpropositionen lämna en samlad bild avseende MR- och demokratiutvecklingen i samarbetsländerna har utskottet tidigare behandlat i flera betänkanden (1994/95:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. och 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Utskottet har vid dessa tillfällen uttalat sig positivt om det önskvärda att få information i dessa angelägna frågor. Utskottet har också tydligt framhållit att det förutsatt att det skulle komma att ges en samlad bild av läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati i mottagarländerna, lämpligen på motsvarande sätt som tidigare skett. Utskottet konstaterar att en sådan information inte lämnades i budgetpropositionen för år 1998. Utskottet har emellertid erfarit att regeringen utfäst sig att fortsättningsvis lämna den efterfrågade redogörelsen i samband med budgetpropositionen. Med detta anses motionerna U219 (fp) yrkande 13, U220 (kd) yrkande 20 och U609 (m) yrkande 3 besvarade. Motionen U220 (kd) yrkandena 11 och 14 behandlar ökad betoning på utvärdering och uppföljning av svenska biståndsinsatser samt tillskapandet av ett fristående utvärderingsinstitut. Utskottet ställer sig positivt till ökade ambitioner vad gäller utvärdering och uppföljning, också inom biståndsområdet. Utskottet har tidigare, i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, behandlat frågor om utvärdering och uppföljning av insatser inom det svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet uttalade i detta betänkande sitt stöd för den lösning som tidigare har valts och som innebär dels att Sidas utvärderingsenhet (som lyder direkt under Sidas styrelse) har stärkts, dels att Expertgruppen för utvecklingsfrågor (EGDI) har tillsatts. Gruppen är sammansatt av svensk och internationell expertis samt representanter från Utrikesdepartementet och Sida. Expertgruppen beslutar om ämnesval och författarna ansvarar själva för studiernas innehåll. En redogörelse för hur Sida arbetar med utvärdering och uppföljning av svenska biståndsinsatser har också lämnats inför utskottet av myndighetens generaldirektör. Utskottet vill även erinra om att resultatuppföljningen har stärkts genom den fördjupade landstrategiprocessen, som lägger större vikt vid omprövning, grundad på analys av de vunna erfarenheterna från utvecklingssamarbetet. Enligt utskottets bedömning, i nämnda betänkande, präglades den valda lösningen av en god avvägning mellan å ena sidan behoven av självständiga analyser och utvärderingar och å andra sidan behoven av en god återkoppling till verksamheten. Utskottet vidhåller dessa bedömningar beträffande utvärdering och uppföljning av svenska biståndsinsatser och beträffande tillskapandet av ett fristående utvärderingsinstitut. Motion U220 (kd) yrkande 14 avstyrks därmed. Motion U220 (kd) yrkande 11 anses besvarad.
Afrika
Propositionen (avsnitt 4.3.1) Regeringen påpekar att cirka 10 % av världens befolkning bor i Afrika, men att Afrika endast står för 1,5 % av tillväxten i världen och mindre än 1 % av världens samlade export. Samtidigt som alltfler människor i världen tar sig ur fattigdomsfällan ökar antalet fattiga i länder med stark befolkningsökning och otillräcklig ekonomisk tillväxt, främst i Afrika. Skuldbördan är betungande. Ekonomiska reformer är i flera länder inne i en kännbar och därmed politiskt påfrestande fas. Korruption hindrar utveckling och skadar förtroendet för politiken och politiker, såväl internt som i förhållandet till biståndsgivare. På senare tid har emellertid en försiktigt uppåtgående ekonomisk trend kunnat registreras för Afrika som helhet. Samtidigt har den demokratiska utvecklingen i Afrika tagit fart och alltfler afrikanska länder har hållit flerpartival. Flera bakslag har dock visat att val i sig inte är en garanti för en hållbar demokratisk utveckling. Det regionala samarbetet i Afrika ökar. Tecken finns på en ny tilltro till den egna förmågan hos en framväxande ung afrikansk ledargeneration, inte minst bland kvinnor. Regeringen framhåller att biståndet inte ensamt kan lösa de afrikanska utvecklingsländernas problem. Investeringar, marknadstillträde för afrikanska produkter samt ramverk och allmänna förutsättningar för näringslivsutveckling är faktorer som kommer att kräva ökad uppmärksamhet. Resultatet av det hittillsvarande utvecklingssamarbetet med länder i Afrika har varit blandat. Vissa länder i Afrika har redan nått - eller förväntas inom överskådlig framtid nå - en utvecklingsnivå som möjliggör en minskning av det traditionella biståndssamarbetet kopplat till stöd till ett bredare samarbete. Under år 1998 avvecklas sålunda landprogrammet i Botswana. På sikt bör detta kunna ske även för länder som Namibia och Sydafrika där andra samarbetsformer kan utvecklas.
Motionerna I kommittémotionen U609 (m) framhålls i yrkande 2 att Sverige i den bilaterala dialogen och inom EU verkar för en struktur för att främja och kontrollera respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika. Enligt motionärernas uppfattning skulle Europarådets konventioner och mekanismer kunna tjäna som förebilder. I partimotion U219 (fp) slår Folkpartiet liberalerna fast att biståndet måste bidra till att krympa och effektivisera staten i många afrikanska mottagarländer (yrkande 24). Partiet anser att programstödet måste kombineras med kunskapsöverföring för att stärka utvecklingen av marknadsekonomiska institutioner som lagstiftning och en ansvarsfull statsförvaltning. I respektive mottagarland bör biståndet öppet redovisas i statsbudgeten. Det skulle bidra till att synliggöra politiska prioriteringar för bl.a. parlamentsledamöter och opinionsbildare. Motionärerna framhåller att utvecklingen mot en statsapparat som präglas av genomskinlighet och ansvarkänsla bör stärkas. Vänsterpartiet anser i sin partimotion U213 (v) att ett avbrytande av samarbetet med Guinea-Bissau skulle vara destruktivt och strida mot regeringens egna proklamationer om att satsa på de fattigaste. I motionen påpekas att Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder och att landet hittills haft en viss - om än ganska liten - ekonomisk tillväxt. Sverige har haft ett långvarigt samarbete med Guinea-Bissau och är en väl sedd partner i landet (yrkande 17). Motionärerna bakom motion U634 (mp) vill ha ett tillkännagivande om att Sveriges bistånd till Kenya i ökad utsträckning bör gå till miljö- och kvinnorörelser, kyrkor och missionsförbund m.fl. under förutsättning att de har egen personal på platsen som kan följa upp insatserna (yrkande 2). Motionärerna anser också att regeringen inte bör fortsätta neddragningen av personal på biståndskontoret i Nairobi (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Allmänt Motion U219 (fp) yrkande 24 handlar om insatser för att krympa och effektivisera staten i afrikanska mottagarländer. De synpunkter som framförs om behovet av reformering av staten i en del afrikanska mottagarländer ligger i många avseenden väl i linje med svensk biståndspolitik. Svenskt stöd inom verksamhetsområdet Offentlig förvaltning, kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad, det s.k. förvaltningsbiståndet, har till syfte att främja framväxten av en effektiv samhällsstyrning i samarbetsländerna. Insatser görs bl.a. för att stödja en reformering av den statliga och kommunala förvaltningens struktur, organisation och storlek. Förvaltningsbiståndet bidrar till att bygga upp, förstärka, reformera och effektivisera viktiga och centrala delar av förvaltningssystemet i mottagarländerna. Det behöver dock inte innebära att staten totalt krymper i dessa länder. Insatserna har också till syfte att medföra en ökad medborgerlig insyn i den statliga och kommunala verksamheten. Stödet bidrar således till statsapparatens och den kommunala förvaltningens effektivitet, legitimitet och tillgänglighet i mottagarländerna. Genom detta stöd främjas införandet av demokratiska arbetsformer inom förvaltningen på olika nivåer. En stor del av förvaltningsbiståndet riktas till just afrikanska mottagarländer. Med detta anser utskottet motion U219 (fp) yrkande 24 besvarad. Motion U609 (m) yrkande 2 framför behovet av att verka för en struktur som främjar och kontrollerar respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika. Vad som framförs om att Europarådets konventioner och mekanismer skulle kunna tjäna som förebilder för stater i södra Afrika har i allt väsentligt utskottets stöd. Europarådets huvuduppgift är att främja respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Sverige fäster stor vikt vid det viktiga arbete som utförs inom Europarådet och mot bakgrund av Europarådets konventioner. De fundamentala principer som samarbetet inom Europarådet vilar på har traditionellt åtnjutit ett mycket starkt stöd från svensk sida. Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har utvecklats till att bli ett av de mest effektiva och värdefulla instrumenten till skydd för mänskliga rättigheter i världen och har varit förebild för andra regionala konventioner. Utskottet menar att det också för länder i södra Afrika skulle kunna finnas ett värde i att, på lämpligt sätt, låta sig inspireras av det framgångsrika arbete som skett inom Europarådet vad gäller frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Därmed anses motion U609 (m) yrkande 2 besvarad.
Guinea-Bissau Biståndet till Guinea-Bissau behandlas i motion U213 (v) yrkande 17. Utskottet anser inte att regeringen i budgetpropositionen ger uttryck för några ambitioner att avbryta det svenska utvecklingssamarbetet med Guinea- Bissau. Vad som omtalas är att beslut om det fortsatta utvecklingssamarbetet med landet efter 1998 bereds. Landramen för Guinea-Bissau föreslås vara oförändrad för 1998 och uppgår till 35 miljoner kronor. Utskottet förutsätter att svenska biståndsinsatser regelbundet omprövas och utvärderas i syfte att upprätthålla ett effektivt och framgångsrikt utvecklingssamarbete. Enligt utskottets mening är det därför naturligt om formerna för och innehållet i det fortsatta och framtida utvecklingssamarbetet prövas av regeringen mot bakgrund av den utredning Sida gjort om samarbetet med landet.
Med det anförda får motion U213 (v) yrkande 17 anses besvarad.
Kenya I motion U634 (mp) yrkandena 2 och 4 framförs förslag beträffande biståndet till Kenya. Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Det svenska biståndet till Kenya har kraftigt reducerats sedan början av 1990-talet, bl.a. till följd av utbredd korruption och den politiska situationen i landet. Situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Kenya är otillfredsställande, vilket också regeringen har påpekat i budgetpropositionen. Mot bakgrund av det allvarliga politiska läget i Kenya har statssekreteraren för internationellt utvecklingssamarbete (Utrikesdepartementet) och Sidas generaldirektör nyligen gjort ett arbetsbesök i Kenya. Det svenska stödet för främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter i Kenya har ökat. Målsättningen för det svenska biståndet till landet är att stödja den demokratiska processen, förbättra levnadsvillkoren för landsbygdens fattiga samt bidra till att naturresurser och miljö utnyttjas på ett hållbart sätt. Målen framgår av en landstrategi som fastställts för åren 1995-1998 och insatserna har, enligt regeringens bedömning, hittills givit ett på det hela taget gott resultat. Utskottet kan konstatera att en ökande andel av det svenska stödet sedan början av 1990-talet kanaliserats via enskilda organisationer och att bl.a. kvinnoorganisationer, medborgarrättsorganisationer och alternativ press utgör exempel på delar av den demokratiska rörelse i Kenya som har fått sådant svenskt stöd. Riksdagen fattade 1993 beslut om en integrerad fältadministration för biståndsverksamheten, genom en samordning av ambassader och biståndskontor (prop. 1992/93:244, bet. 1992/93:UU26, rskr. 1992/93:342). Integrationen är nu genomförd och biståndskontoren är avvecklade. Sidas fältadministration utgör till följd av beslutet en integrerad del av utrikesrepresentationen, där Sida fortsatt ansvarar för dimensionering och bemanning av större delen av personalen som arbetar med utvecklingssamarbete vid ambassaderna. Som ett resultat av integrationen samverkar numera Utrikesdepartementet och Sida nära och fortlöpande om organisatoriska och administrativa frågor rörande utlandsmyndigheter med utvecklingssamarbete. Utskottet förutsätter att närvaron av personal i samarbetsländerna alltid prövas dels utifrån de behov och krav som verksamheten ställer, dels utifrån de resursramar som finns. Det är naturligt att kraven växlar, eftersom insatserna anpassas till bl.a. utvecklingen i respektive land och till svenska biståndspolitiska ambitioner. Sidas bemanning av projektkontor i Rwanda och Burundi, samt ett kansli i Uganda, innebär med den nya fältorganisationen, en förstärkning av den regionala bevakningen vid ambassaden i Nairobi. Utskottet konstaterar att några besparingsåtgärder vad gäller de medel som finansierar representation och närvaro i samarbetsländerna inte har aviserats i budgetpropositionen för år 1998. Mot bakgrund av vad som ovan anförts anses motion U634 (mp) yrkandena 2 och 4 besvarad.
Asien
Propositionen (avsnitt 4.3.2) Av budgetpropositionen framgår att över hälften av världens befolkning och världens fattiga lever i Asien. Stora grupper har dock upplevt påtagliga ekonomiska förbättringar under de senaste decennierna. I de mest framgångsrika länderna har tillväxten varit hög samtidigt som inkomstfördelningen blivit jämnare. För hundratals miljoner människor har utvecklingen betytt slutet på akut fattigdom. På något decenniums sikt förväntas bara ett mindre antal länder i Asien att vara u-länder i traditionell mening. Även demokratin har gjort framsteg i regionen under senare år. I Asien finns dock också det till synes mest övertygade motståndet mot demokratisering. Till bilden av Asien hör också utdragna interna konflikter med såväl politiska, religiösa som etniska inslag. Att stödja de demokratiska krafterna är därför ett viktigt mål för biståndet till Asien. Utvecklingssamarbete kommer enligt regeringens bedömning att vara en viktig del i Sveriges relationer med Asien också i framtiden. Volymmässigt domineras Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Asien av programländerna i Sydasien. Tonvikten i samarbetet med dessa länder ligger på fattigdomsbekämpning och jämställdhet. Biståndet inriktas alltmer på innovationer och nya institutionella lösningar för att nå de fattiga, särskilt kvinnor. Samtidigt ökar, t.ex. i Indien, inslagen av ömsesidigt erfarenhets- och kunskapsutbyte mellan Sverige och en växande modern sektor. Miljö är ett sådant samarbetsområde. Sverige är också en stor givare av humanitärt bistånd till Asien. För samarbetsländerna i Asien skall stöd till demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna ges en framträdande roll. Barns rättigheter skall uppmärksammas.
Motionerna I motion U633 (c, v, mp, kd) begärs ett tillkännagivande om en fortsatt utbyggnad av Uri-projektet (Uri Hydro Power Project) under förutsättning att lika omfattande miljöhänsyn tas i fortsättningen (yrkande 8). Motionärerna menar att projektet har kunnat genomföras med hänsyn tagen till miljön och att både befolkningen och indiska myndigheter önskar en fortsättning på projektet. Motionärerna anför vidare att en del av biståndet till Indien bör omfördelas så att det kommer det kashmiriska folket till del (yrkande 9). Enligt motionärerna har, förutom Uri-projektet, knappast något av det svenska biståndet nått Kashmir. Motionärerna bakom motion U620 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 5 anser att det svenska biståndet till Östtimor bör utökas, både med avseende på MR- och utvecklingsbistånd. I motionen anförs att det är viktigt att stöd ges till det arbetet för de mänskliga rättigheterna i Östtimor. Främjandet av den indonesiska demokratiseringsprocessen betonas också av motionärerna.
Utskottets överväganden
Kashmir Uri-vattenkraftverket i Kashmir och ökat stöd till det kashmiriska folket tas upp i motion U633 (c, v, mp, kd) yrkandena 8 och 9. Byggandet av Uri-kraftverket inleddes i slutet av 1989. Arbetet har nu avslutats och anläggningen har tagits i drift. Totalkostnaden för projektet uppgår till cirka 5 miljarder kronor. Drygt 40 % av totalkostnaden har finansierats genom svenskt bistånd, bl.a. med u-krediter och gåvomedel. I projektet arbetade som mest cirka 4 000 lokalanställda och 200, främst svenska, ingenjörer. Utskottet delar den uppfattning som framförs motionsledes om att projektet har omgärdats av omfattande miljöhänsyn. Kraftverket är ett s.k. run-of-river scheme, vilket innebär att vattnet inte däms upp utan rinner direkt genom kraftverket. Konstruktionssättet medför att miljöpåverkan blir mindre än med en damm. Den rådande oron i Kashmir har medfört att arbetet med projektet har legat nere vid tre tillfällen. Säkerhetssituationen är för närvarande svårbedömd. Projektet har emellertid uppfattats positivt dels på grund av de arbetstillfällen som skapats, dels på grund av den påtagliga förbättring av elförsörjningen som projektet medför i Kashmirdalen. Enligt utskottets bedömning ankommer det inte på riksdagen att uttala sig om enskilda projekt på det sätt som begärs i motionen. Utskottet har även inhämtat att delstaten Jammu-Kashmir för närvarande genomför en förstudie i syfte att klargöra vilka förutsättningar som finns för en utbyggnad av projektet (Uri 2). Vad gäller frågan om ökat stöd till den kashmiriska befolkningen vill utskottet framhålla följande. Sverige har givit utvecklingsbistånd till Indien sedan 1953. Det svenska utvecklingssamarbetet med Indien styrs av en landstrategi och av ett treårigt samarbetsavtal för åren 1997-1999. Landramen beräknas för budgetåret 1998 till 300 miljoner kronor. Samarbetet är främst inriktat på hälsovård, primärundervisning, miljö och en effektivare produktion och användning av energi. Särskild uppmärksamhet riktas mot kvinnornas situation. Nya metoder för kunskapsutbyte och insatser av ömsesidigt intresse utgör ett betydande och ökande element i samarbetet och ger uttryck för de alltmer intensiva och bredare svensk-indiska förbindelserna. I likhet med många andra biståndsgivare har Sverige valt att koncentrera sitt bistånd i Indien till ett fåtal delstater. Det svenska biståndet är för närvarande i huvudsak koncentrerat till delstaterna Rajasthan i norr, Orissa i öster och Tamil Nadu i söder. Därutöver kan enstaka insatser förekomma i andra delstater. Biståndsministern har nyligen gjort ett arbetsbesök i Indien, varvid fältbesök också ingått vid svenskstödda biståndsprojekt i delstaten Tamil Nadu. Enligt utskottets bedömning medför en koncentration till några delstater att utvecklingssamarbetet kan präglas av större genomslagskraft, ökad effektivitet och högre kvalitet än annars. Motion U633 (c, v, mp, kd) yrkandena 8 och 9 anses besvarad med vad som ovan anförts.
Östtimor I motionen U620 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 5 lyfts behovet av ökat biståndsstöd till Östtimor fram. Utskottet har inhämtat att Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor genom stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet för bl.a. fängslade östtimoreser och deras familjer samt till ett projekt som syftar till att bygga en grundskola för flickor och en yrkesskola för ungdomar. Vidare avser Sida att stödja Unicefs insatser på Östtimor för att bl.a. minska mödradödligheten. Utskottet har också inhämtat att Sverige, tillsammans med övriga EU-länder, stöder en ökad FN-närvaro på Östtimor genom att FN:s Center för mänskliga rättigheter skulle få förstärka UNDP:s kontor i Jakarta med en tjänsteman, som också skulle ha till uppgift att bevaka de mänskliga rättigheterna på Östtimor. Utskottet instämmer i vad biståndsministern i ett svar på riksdagsfråga 1996/97:256 tidigare uttalat om det angelägna i att bistå befolkningen i Östtimor (prot. 1996/97:68). Utskottet delar även uppfattningen att det MR-relaterade bistånd som ges till Indonesien också har en effekt på Östtimor. Utskottet har på annat håll i detta betänkande gjort bedömningen att regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och väl avvägt. Mot denna bakgrund och med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion U620 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 5.
Latinamerika
Propositionen (avsnitt 4.3.3) Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att alla länder i Latinamerika, med undantag av Kuba, i dag styrs av demokratiskt valda regeringar och står inför utmaningen att fördjupa och konsolidera demokratin. Ett antal länder har inlett moderniserings- och decentraliseringsprocesser som syftar till att ge staten en klarare roll och föra över resurser och beslut till regional och lokal nivå. Att bygga upp en effektiv statlig förvaltning, inklusive ett väl fungerande rättssystem, samt säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna är andra utmaningar som syftar till att stärka demokratin. I de flesta länder har den ekonomiska utvecklingen varit positiv de senaste åren. Trots detta är det inhemska sparandet och tillväxten i en del länder fortfarande otillräckliga och den ojämna fördelningen av resurser består. Fattigdomen är fortfarande utbredd, särskilt på landsbygden och bland ursprungsbefolkningarna. Det ökade regionala samarbetet är viktigt för den ekonomiska utvecklingen, och även för att stärka demokratin.
Motionerna Folkpartiet liberalerna avvisar i partimotion U219 (fp) alla former av bilateralt samarbete med Kuba (yrkande 23). Bistånd till de demokratiskt sinnade krafterna på Kuba bör förmedlas och regeringen bör göra vad den kan för att uppmuntra detta. Partiet förutsätter dock att eventuellt arbete för att stärka de demokratiska krafterna på Kuba sker genom enskilda organisationer. I kommittémotionen U636 (v) framförs krav på ett mer aktivt agerande från regeringens sida för att underlätta och utöka kontakterna mellan olika delar av det kubanska samhällslivet och Sverige (yrkande 4). Motionärerna bakom U624 (v, s, m, c, fp, mp, kd) begär ett tillkännagivande om stöd till de frivilliga organisationer som i Colombia arbetar för att återupprätta respekten för mänskliga rättigheter, motarbeta våldet och stödja våldets offer (yrkande 3). Den enskilda motionen U216 (mp) handlar om biståndskrediter till ett dammbygge i Bío-Bío-floden i södra Chile. Motionären har, mot bakgrund av situationen för den lokala ursprungsbefolkningen och de miljömässiga konsekvenserna av projektet, invändningar mot avtalet. Därför begärs i motionen att regeringen omedelbart skall verka för att avtalet om biståndskrediten offentliggörs (yrkande 2). Regeringen bör vidare lämna en redogörelse för hur den har agerat i frågan, vilka miljöhänsyn som har tagits samt vad den avser att göra i framtiden (yrkande 3). Motionären anser också att regeringen bör uppdra åt Sida att dra sig ur projektet (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Kuba I två motioner, U219 (fp) yrkande 23 och U636 (v) yrkande 4, berörs biståndet till Kuba. Utskottet har i tidigare betänkanden haft att ta ställning till frågor om svenskt bistånd till Kuba. Senast skedde detta i utskottets betänkande 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete. Utskottet ställde sig i detta betänkande bakom kurs- och stipendiatverksamhet som ett inslag i strävandena att verka för en större öppenhet i Kuba, respekt för de mänskliga rättigheterna och förståelse för demokratiska värderingar. Utskottet ansåg också att de kontakter som skapas genom forskningssamarbetet kan bidra till att bryta Kubas isolering och utskottet uttalade därför stöd för denna dialogfrämjande verksamhet. Utskottet vill i detta sammanhang också lyfta fram den betydelse som ett ökat svenskt resande till Kuba har för utvecklandet av samhällskontakter mellan de båda länderna. Ett antal svenska reseföretag anordnar sedan några år resor till landet. Utskottet vill också hänvisa till den redogörelse för det svenska utvecklingssamarbetet som biståndsministern lämnat i ett skriftligt svar på riksdagsfråga 1996/97:518. Enligt ett regeringsbeslut från oktober 1995 bör det finnas möjligheter för Sverige att bidra till att skapa förutsättningar för ekonomisk och politisk systemöppning som främjar demokratiska reformer och mänskliga rättigheter i Kuba. Utöver det samarbete som äger rum till följd av ovanstående regeringsbeslut har också humanitärt bistånd, via FN, lämnats till Kuba. Sverige bidrar också via EU:s humanitära organ ECHO till ett omfattande humanitärt program på Kuba. Svenska enskilda organisationer kan vidare söka och få bidrag till projekt inom olika områden. FN-organen UNDP och Unicef, som får generösa bidrag från Sverige, stöder utvecklingsprogram på Kuba inom sina respektive verksamhetsområden. Utskottet kan således konstatera att det svenska biståndet till Kuba uteslutande kanaliseras genom internationella och svenska institutioner och organisationer, forskningsinstitut och EU- respektive FN- organ. Med det ovan anförda avstyrks motion U219 (fp) yrkande 23. Motion U636 (v) yrkande 4 anses besvarad.
Bío-Bío-floden (Chile) I motion U216 (mp) yrkandena 2-4 behandlas ett specifikt dammbyggnadsprojekt i Bío-Bío-floden i södra Chile. Utskottet har inhämtat att det avtal om biståndskrediter för ett vattenkraftprojekt i Bío-Bío-floden (Chile), som begärs offentliggjort, hos Sida finns som en allmän och offentlig handling. Avtalet innehåller en referens (s.k. cross-default) till ett av IFC (International Finance Corporation) upprättat avtal, som enligt IFC:s hållning inte kan offentliggöras. Utskottet förutsätter att såväl Sida som regeringen, i enlighet med svenska traditioner på området, verkar för största möjliga offentlighet vad gäller samtliga svenska biståndsinsatser. Investeringen i det aktuella projektet är fullbordad under 1997. Någon utvärdering är för närvarande inte planerad, men enligt uppgift från Sida kommer en sådan att göras avseende de svenska insatserna i projektet. Den svenska partens åtaganden i projektet har fullföljts och någon formell möjlighet att, på juridiska grunder, dra tillbaka finansieringen föreligger inte. Utskottet anser det för övrigt inte ankomma på riksdagen att i enskildheter göra bedömningar kring projekt av detta slag för att avgöra om t.ex. ett löpande finansieringsavtal skall avbrytas eller inte. Med vad utskottet ovan anfört anses motion U216 (mp) yrkandena 2-4 besvarad.
Colombia Stödet till frivilliga organisationer i Colombia tas upp i motion U624 (v, s, m, c, fp, mp, kd) yrkande 3. Det svenska stödet till enskilda organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati i Colombia uppgår för budgetåret 1997 till omkring 22 miljoner kronor. Utskottet behandlade frågan om ökat stöd till frivilligorganisationer som arbetar för respekt för de mänskliga rättigheterna i Colombia i sitt betänkande 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. Utskottet hänvisade i detta sammanhang bl.a. till att Sverige under en rad år har givit stöd till enskilda organisationer som arbetar i Colombia för att återupprätta respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna samt med det förebyggande arbetet för konfliktlösning och stärkande av demokratin. Utskottet framhöll också vikten av att svenska insatser till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter utformas så att de får maximal effekt. Vidare framförde utskottet att sådana insatser med fördel kan kanaliseras via enskilda organisationer eller - om så bedöms vara lämpligt - i direkt samarbete med landets regering och myndigheter. Utskottet finner inte anledning att frångå detta tidigare ställningstagande. Med vad utskottet har anfört i det ovanstående får motion U624 (v, s, m, c, fp, mp, kd) yrkande 3 anses besvarad.
Europa
Propositionen (avsnitt 4.3.4) Regeringen anför att medlen under Europaposten skall användas i länder som av DAC klassificerats som utvecklingsländer, dvs. Albanien samt vissa länder som uppstått ur det forna Jugoslavien och Sovjetunionen. Biståndsinsatserna i Europa har expanderat kraftigt under 1990-talet, främst på grund av krigen i det forna Jugoslavien och Sovjetunionens upplösning. Hittills har insatserna främst finansierats inom det humanitära biståndet. Regeringen anför att det nu finns möjligheter att successivt övergå till ett mer långsiktigt och återuppbyggnadsinriktat samarbete, vilket motiverar införandet av en särskild delpost för utvecklingssamarbete med Europa. Den helt övervägande delen av insatserna kommer under budgetåret 1998 att ske i Bosnien- Hercegovina, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kroatien och Makedonien samt Albanien. På sikt bedömer regeringen att samarbetet med Moldava samt vissa länder i Kaukasus och Centralasien kommer att öka. Målet för Sveriges insatser under delposten är att bidra till en stabil fred och till skapandet av demokratiska och ekonomiska strukturer som motverkar nya konflikter. Inga motioner har väckts i denna del.
Utskottets överväganden Vid ett besök i Stockholm i oktober 1997 har internationella samfundets höge representant för Bosnien-Hercegovina, Carlos Westendorp, lämnat en redogörelse för situationen i Bosnien. Bosniensamordnaren betonade i denna redogörelse att situationen i regionen är fortsatt orolig med interna spänningar och ekonomisk instabilitet. Demokratin i regionen är fortfarande outvecklad och det finns brister vad gäller respekten för mänskliga rättigheter. Sveriges bistånd till det forna Jugoslavien uppgick till 1,3 miljarder kronor för perioden 1991-1996. För budgetåret 1997 har regeringen fattat beslut om en ram på sammanlagt 310 miljoner kronor. Den övervägande delen av insatserna har hittills finansierats inom ramen för det humanitära biståndet. Av den humanitära hjälpen och återuppbyggnadsstödet har den övervägande delen gått till Bosnien-Hercegovina. Stöd för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter har i de flesta fall gått till organisationer och enskilda personer i Kroatien och det som nu är Förbundsrepubliken Jugoslavien. För budgetåret 1998 har regeringen beräknat 280 miljoner kronor för delposten Europa. Utskottet delar regeringens bedömning om behovet av att nu införa en ny delpost, Europa, under anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet, vilket även framgått på annat håll i detta betänkande.
Demokratisering och respekt för de mänskliga rättigheterna
Propositionen (avsnitt 4.3.5) I propositionen betonar regeringen att stödet till demokratisering och respekt för de mänskliga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område inom svenskt utvecklingssamarbete. Demokrati och mänskliga rättigheter integreras mer och mer i olika delar av utvecklingssamarbetet. I dag finns t.ex. samarbete med flera av de svenska programländernas statsförvaltningar på området som finansieras inom landramarna. Ytterligare ett led i integreringen är att verksamhet i Afrika, Asien och Europa som tidigare finansierades på demokratianslaget flyttas över till de regionala anslagen på samma sätt som tidigare gjorts för Latinamerika. Demokratianslaget inom delposten Särskilda utvecklingsprogram skall främst finansiera verksamhet som inte direkt rör en specifik region eller ett land. Sammantaget ökar resurserna på verksamhet som stöder demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter. Regeringen uppger att försöksverksamheten med stöd genom svenska partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i u-länder och i länder i Central- och Östeuropa för närvarande ses över, men att regeringens preliminära bedömning är att verksamheten har utvecklats positivt och att det därför kan finnas anledning att utöka den.
Motionerna Svenskt bistånd bör, enligt Moderata samlingspartiets kommittémotion U609 (m), inte ges till regimer som grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna och utövar förtryck mot sina medborgare (yrkande 4). Motionärerna anser att Sveriges agerande hittills har varit för svagt vad gäller ansvaret för att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati stärks och för att etablerade regler och principer efterlevs i de länder som mottar ett betydande svenskt bistånd. I Folkpartiet liberalernas partimotion U219 (fp) behandlas demokratibiståndet. I motionen hävdas att det är en skillnad mellan demokratibistånd, vars primära mål är att bygga upp demokratins ramverk och dess primära aktörer (partier och aktiva opinionsbildande organisationer), och vad som skulle kunna kallas bistånd för demokrati, vars sekundära syfte är människors deltagande i olika organisationer etc. Svenskt bistånd är i dag koncentrerat till den senare inriktningen enligt motionärerna. Folkpartiet liberalerna anser att denna tyngdpunkt bör förskjutas till ett mer jämnt stöd till de olika delarna av en fungerande demokrati. Regeringen bör få i uppdrag att presentera ett särskilt åtgärdsprogram för hur så kan ske (yrkande 3). Partiet anser vidare att då demokratibistånd skall bedrivas i diktaturer bör detta endast kunna ske av enskilda organisationer (yrkande 4). Motionärerna anser att det måste stå klart för mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan hanteras. Inslaget av villkor i biståndsgivningen skall öka. Folkpartiet liberalerna anser att Sverige bör undvika stora biståndsengagemang i länder vars regimer inte strävar efter demokratisering (yrkande 5). Motionärerna betonar den betydelse rättsstaten har för utvecklingen genom att i motionen bl.a. lyfta fram yttrande- och organisationsfriheten samt kampen mot tortyr och dödsstraff som en basal del av biståndspolitiken. Motståndet mot enpartisystem skall vara entydigt och bistånd som främjar fria massmedier, inte minst tidningar och radiostationer, bör utvecklas. Insatser för uppbyggnad av ett oberoende rättsväsende och stöd till organisationer på detta område är av strategisk betydelse. Vidare måste effektiva och rättssäkra förvaltningar utvecklas. I motionen hävdas att utveckling av ekonomisk revision, offentlighet och andra opartiska kontrollrutiner är områden där biståndspolitiken bör kunna göra nytta (yrkande 8). I partimotion U223 (mp) begärs att Sverige skall lägga speciell vikt vid demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och att detta tydligt skall framgå av texten till avtal och överenskommelser (yrkande 4). Förutom vikten av att man från svensk sida markerar demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, skulle det också vara ett stöd för de invånare i mottagarlandet som arbetar för detta. Kristdemokraterna föreslår i sin partimotion U220 (kd) en etikcertifiering (yrkande 4). Sverige har genom barnkonventionen förbundit sig att verka för barnens rätt till en dräglig tillvaro, oavsett nationell tillhörighet. Kristdemokraterna föreslår att företagen också uppmanas att införa en ?etikcertifiering? med barnkonventionen som grund. En certifiering skulle innebära att produkter från företag som respekterar barnkonventionen gavs en speciell märkning. Enligt partiets uppfattning är det en absolut nödvändighet att en del av biståndet ges som ett riktat demokratistöd i syfte att utveckla och stärka demokratin. Prioriterade biståndsområden bör vara bl.a. rättsväsendet, utbildningssektorn och de offentliga institutionerna. Korruption, maktmissbruk, valfusk och andra former av brister i demokratin begränsar biståndets möjligheter att nå sina mål och måste därför bekämpas (yrkande 6). Kristdemokraterna anser vidare att den tvååriga försöksverksamheten där de svenska riksdagspartierna haft möjlighet att kanalisera biståndsmedel till systerpartier i de fattiga länderna i avsikt att främja och stärka demokratin bör permanentas (yrkande 15). I en enskild motion U205 (s) begärs ett tillkännagivande om bevakning av homosexuellas mänskliga rättigheter. Motionärerna menar att det är ett problem att de rättigheter som Sverige har åtagit sig att följa inte alltid införlivas i politiken. Motionärerna betonar särskilt biståndspolitiken. Motionärerna bakom motion U616 (m, c) föreslår svenska insatser vid en framtida uppbyggnad av demokratin bland kurderna i Irak. Motionärerna menar att det kurdiska folket i norra Irak kommer att behöva hjälp med att bygga upp ett civilt rättssamhälle med demokratiska institutioner. När den hjälpen behövs bör, enligt motionärernas uppfattning, Sverige vara berett att bidra med liknande insatser som gjorts i andra länder vilka byggt upp demokratiska institutioner.
Utskottets överväganden
Allmänt Ett flertal motioner, U219 (fp) yrkandena 3, 5 och 8, U223 (mp) yrkande 4 och U220 (kd) yrkande 6, behandlar olika förslag om hur biståndet för främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter bör vara utformat. I motionerna förespråkas t.ex. att stora biståndsinsatser skall undvikas i länder som inte eftersträvar demokrati, att rättsstatens betydelse skall betonas, att demokratiaspekterna skall betonas i svenska biståndsavtal, att regeringen skall ges i uppdrag att presentera ett åtgärdsprogram kring demokratibiståndet och att alla former av icke-demokratiska tendenser i mottagarländerna skall bekämpas. Utskottet anser det vara positivt att stödet till demokratisering och respekt för de mänskliga rättigheterna utgör ett alltmer prioriterat område inom Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Utskottet välkomnar också att regeringen, som ett uttryck för denna prioritering, har aviserat att den under 1998 i form av en skrivelse till riksdagen kommer att presentera sin politik för hur Sverige genom utvecklingssamarbetet avser att stödja demokratisering och respekt för mänskliga rättigheter. Utskottet konstaterar också att Sida i maj 1997 antagit en sammanhållen policy på området i form av ett handlingsprogram för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Sidas handlingsprogram och regeringens aviserade skrivelse kan därför anses tillmötesgå framförda krav på ett åtgärdsprogram för demokratibiståndet. Som framgår även på andra håll i detta betänkande görs inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet en stor mängd insatser för utvecklandet av demokrati. Här kan t.ex. nämnas främjandet av de demokratibärande strukturerna i samarbetsländerna, stödet för att bekämpa korruption samt det omfattande svenska stödet genom enskilda organisationer, som är väl känt och en grundpelare i vårt stöd till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. De i motion U220 (kd) yrkande 6 framförda synpunkterna i dessa avseenden torde därför vara väl tillvaratagna. Vad som framförs motionsledes om en ökad betoning på den betydelse som rättsstaten har för utveckling ligger, enligt utskottets mening, i allt väsentligt i linje med svensk politik på området. En ökad uppmärksamhet riktas i det svenska utvecklingssamarbetet mot stärkandet av rättsväsendet och andra demokratibärande strukturer, såsom ett livskraftigt civilt samhälle. Också det s.k. förvaltningsbiståndet avser bl.a. att främja det civila samhället och demokratin samt att förstärka den samhälleliga kontrollen och offentligheten. Motionskraven om rättsväsendets betydelse kan därför anses vara tillgodosedda genom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet. Utvecklingssamarbetet mellan Sverige och samarbetsländerna fastställs, som framgått också på annat håll i detta betänkande, genom särskilda samarbetsavtal. Utskottet vill erinra om att frågor om demokrati och mänskliga rättigheter berörs i de flesta avtalen och utgör en allt viktigare fråga också i den dialog som föregår ett avtals undertecknande. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen, i den skrivelse till riksdagen om demokrati och mänskliga rättigheter i utvecklingssamarbetet som aviserats, att ytterligare utveckla hur dessa aspekter bör kunna lyftas fram på ett ännu tydligare sätt än i dag. Vad i motionerna U219 (fp) yrkande 5 och U223 (mp) yrkande 4 har framförts kan i allt väsentligt anses vara tillgodosett härigenom. Med vad utskottet ovan anfört anses motionerna U219 (fp) yrkandena 3, 5 och 8, U223 (mp) yrkande 4 samt U220 (kd) yrkande 6 besvarade. Motionerna U609 (m) yrkande 4 och U219 (fp) yrkande 4 begär dels att bistånd inte skall få ges till statsmakter som systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna, dels att bistånd till diktaturer endast skall få ges genom enskilda organisationer. Enligt utskottets bedömning, vilken också framfördes i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, kan biståndet användas för att i länder, där det förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna, på ett positivt och konstruktivt sätt påverka och förbättra situationen och utvecklingen. Som utskottet påpekade i detta betänkande går demokratistöd dessutom i praktiken vanligen via enskilda organisationer men är riktat både till enskilda organisationer och myndigheter i mottagarlandet. Det sistnämnda är t.ex. fallet med de kurser om de mänskliga rättigheterna som Raoul Wallenberginstitutet arrangerar för olika kategorier av statliga tjänstemän. Utskottet kan inte ställa sig bakom krav på att bistånd inte skall få ges till statsmakter som systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna eller att bistånd till diktaturer endast skall få kanaliseras genom enskilda organisationer. Motionerna U609 (m) yrkande 4 och U219 (fp) yrkande 4 avstyrks mot denna bakgrund.
Etikcertifiering I motionen U220 (kd) yrkande 4 föreslås en etikcertifiering för företag som respekterar FN:s barnkonvention. Utskottet konstaterar att det i dag finns olika system för märkning av varor, varav t.ex. en s.k. rättvisemärkning förekommer för bl.a. kaffe, te och kakao. Bakom märkningen står Föreningen för Rättvisemärkning, som uppger sig arbeta för att framtida förändringar och justeringar i rättvisemärkningens inriktning skall utgå från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om barnets rättigheter samt från grundläggande ILO-konventioner. Bakom rättvisemärkningen i Sverige står bl.a. Caritas, Diakonia, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen (LO), Lutherhjälpen, Rädda Barnen, Svenska kyrkan/Global ekonomi, Svenska kyrkans mission och Sveriges kristna råd. Föreningen för rättvisemärkning stöds av Sida. Utskottet menar att märkningar av det slag som t.ex. den existerande rättvisemärkningen eller den föreslagna etikcertifieringen innebär, bör byggas upp på frivillighetens grund. En märkning av detta slag torde varken kunna basera sig på eller stå under kontroll av en enskild stat eftersom ett sådant system med stor sannolikhet skulle kunna uppfattas som handelsstörande av andra länder. Det finns anledning att närmare följa utvecklingen på området och utskottet förutsätter att regeringen gör det. Detta medför att motion U220 (kd) yrkande 4 anses besvarad.
Homosexuellas rättigheter Att homosexuellas rättigheter skall integreras i biståndspolitiken påtalas i motionen U205 (s). Utskottet stöder den ökande uppmärksamhet som inom utvecklingssamarbetet riktas mot främjandet av respekten för demokrati och mänskliga rättigheter. Detta arbete omfattar naturligtvis, förutom t.ex. kvinnor, barn och funktionshindrade, även homosexuella. Sverige agerar på olika plan när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Ett viktigt inslag i det bilaterala utvecklingssamarbetet är dialogen med samarbetsländerna om bl.a. tillämpningen av internationella konventioner på området. Också genom stöd till bl.a. det civila samhället och rättsväsendet förbättras förutsättningarna för respekt för mänskliga rättigheter. Med detta besvaras motion U205 (s).
Kurdiska folket Ett förslag om svenska insatser för det kurdiska folket framförs i motion U616 (m, c). Den utsatta situationen för kurderna i norra Irak uppmärksammas från svenskt håll. Frivilligorganisationer kan genom Sida få stöd för humanitär verksamhet i norra Irak. Turkiska myndigheter har av såväl EU som Sverige vid upprepade tillfällen uppmanats att underlätta för frivilligorganisationers tillträde till norra Irak via Turkiet. Sverige är också medfinansiär av FN:s vaktstyrka i norra Irak (UNGCI), en vaktstyrka som bl.a. har till uppgift att skydda personal som arbetar för hjälporganisationer i norra Irak. Med detta anses motion U616 (m, c) besvarad.
Demokratistöd via partier Försöksverksamheten med stöd genom svenska partianknutna organ till demokratins uppbyggnad i u-länder och i länder i Central- och Östeuropa föreslås i motion U220 (kd) yrkande 15 bli permanentat. Utskottet konstaterar att regeringen i budgetpropositionen har angivit att försöksverksamheten är föremål för en översyn. Utskottet delar den preliminära bedömning som regeringen gör om att verksamheten har utvecklats positivt och att det därför kan finnas anledning att utöka, om än inte nödvändigtvis permanenta, den. Med detta får motionen U220 (kd) yrkande 15 betraktas som besvarad.
Jämställdhet
Propositionen (avsnitt 4.3.5) I propositionen redovisas hur det nya biståndspolitiska målet om att utvecklingssamarbetet skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män aktivt har följts upp. Med anledning av en utredning om kompetens i jämställdhetsfrågor inom biståndsförvaltningen görs enligt propositionen en betydande satsning inom Utrikesdepartementet i form av utbildning, nätverksbyggande samt utarbetande av exempel som visar hur kvinnors och mäns olika behov och villkor kan uppmärksammas mer i bl.a. landstrategier, stöd till respekt för mänskliga rättigheter och humanitärt arbete.
Motionerna Folkpartiet liberalernas partimotion U219 (fp) betonar i yrkande 11 (delvis) genderperspektivet och kvinnans roll i biståndet. Enligt motionärerna måste kvinnors rätt till makt och kontroll över sina liv respekteras. Folkpartiet liberalerna anser att det pågående arbetet med att integrera kvinnofrågor i biståndet måste intensifieras. Det kan ske genom direkta insatser riktade mot kvinnor i programländerna samt genom ökat kvinnligt deltagande i planering, genomförande och utvärdering av enskilda biståndsinsatser. Genom biståndssamarbetet har Sverige möjlighet att föra en dialog med mottagarländerna om kvinnors rättigheter. Enligt motionen måste dessa tillfällen utnyttjas. Biståndets ambition bör vara att varje insats föregås av en konsekvensanalys vad gäller kvinnors levnads- och försörjningsvillkor. I partimotion U223 (mp) av Miljöpartiet de gröna begärs ett tillkännagivande om att Sverige i utvecklingssamarbetet skall stödja kvinnor i kampen mot diskriminering och för jämställdhet. Brist på jämställdhet och diskriminering av kvinnan kan vara ett stort utvecklingshinder (yrkande 3). Kristdemokraterna framhåller i yrkande 21 i sin kommittémotion A805 (kd) att det svenska biståndet bör utgå från mottagarländernas kultur och behov samt från bl.a. kvinnors centrala funktion i familj och samhälle. I motionen behandlas kvinnans situation vad gäller bl.a. diskriminering, familjeplanering, aborter, miljöförstöring och jordbruksskötsel. Enligt motionärerna måste det finnas en balans mellan mäns och kvinnors rättigheter oavsett ett lands sociala, ekonomiska och kulturella förhållanden. Motionärerna bakom den enskilda motionen U209 (c) yrkande 6 föreslår att Sverige på försök under en tvåårsperiod avdelar en begränsad summa biståndsmedel som fördelas lika mellan projekt som drivs av kvinnor och går till kvinnor respektive som drivs av män och går till män.
Utskottets överväganden I tre motioner, U219 (fp) yrkande 11 (delvis), U223 (mp) yrkande 3 och A805 (kd) yrkande 21, framförs olika förslag kring biståndets roll för kvinnor i u- länder. Genom riksdagens beslut våren 1996 antogs ett nytt biståndspolitiskt mål om att utvecklingssamarbetet skall främja jämställdhet mellan kvinnor och män (prop. 1995/96:153, bet. 1995/96:UU18, rskr. 1995/96:272). Ett intensivt arbete har sedan riksdagens beslut pågått för att integrera jämställdhet mellan kvinnor och män i utvecklingssamarbetet. Som regeringen redovisar i budgetpropositionen har Sida utvecklat former och arbetsmetoder för ett förstärkt jämställdhetsarbete i utvecklingssamarbetet, bl.a. genom utarbetandet av ett handlingsprogram för jämställdhet. Vidare görs inom Utrikesdepartementet en betydande satsning för att stärka kompetensen i jämställdhetsfrågor. En viktig utgångspunkt för Sidas handlingsprogram för jämställdhet har varit den internationella strategi - Platform for Action - för främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män som arbetades fram i samband med FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing 1995. Förnekandet av kvinnors mänskliga rättigheter och diskriminering av kvinnor utgör, som påtalas motionsledes, ett stort hinder mot utveckling i många länder, oavsett de sociala, ekonomiska och kulturella förhållandena i respektive land. Sida arbetar för att främja hänsynen till kvinnors mänskliga rättigheter inom landprogrammen och genom stöd till organisationer som arbetar på internationell, regional och nationell nivå. Ett viktigt instrument för främjande av kvinnors mänskliga rättigheter är konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (Convention to Eliminate All Forms of Discrimination Against Women, CEDAW). Frågor om jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter tas upp som viktiga inslag i den dialog som förs med samarbetsländerna. Utskottet förutsätter att jämställdhetsaspekter också berörs i andra dialoger och sammanhang, t.ex. med enskilda organisationer som erhåller stöd från Sida. Betydelsen av att låta jämställdhet mellan kvinnor och män genomsyra frågor om makt och inflytande har på senare år vunnit erkänsla. Arbetet för att stödja kvinnors deltagande och inflytande i ekonomiskt och politiskt beslutsfattande framhävs inom ramen för svenskt utvecklingssamarbete. Av stor vikt är också främjandet av kvinnors ekonomiska oberoende och möjligheter att utöva kontroll över sina liv. Det är bl.a. av dessa skäl angeläget att främja en uthållig sysselsättning och minskad fattigdom i utvecklingsländerna. Ansträngningar måste i svenska biståndsinsatser göras för att säkerställa att kvinnor får ökad kontroll över sina egna liv och ökad och rättvis tillgång till, och kontroll över, resurser. Som påtalats på annat håll i detta betänkande är arbetet inom området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter särskilt uppmärksammat inom utvecklingssamarbetet. Stor betoning läggs på mänskliga rättigheter och jämställdhet, samt kvinnors rätt att utöva kontroll över sina liv. Det svenska arbetet på detta område omfattar också frågor som abort och familjeplanering. Utskottet vill också betona landstrategiprocessens centrala roll i det svenska utvecklingssamarbetet. Det är naturligt att i landstrategiprocessens samtliga stadier - såsom planering, genomförande och utvärdering - uppmärksamma jämställdhet mellan kvinnor och män. Utskottet konstaterar också att Sida i sitt handlingsprogram framhåller att jämställdhet mellan kvinnor och män är något som bör genomsyra hela landstrategiprocessen och utvecklingen av en landstrategi. Med det ovan anförda anses motionerna U219 (fp) yrkande 11 i berörd del, U223 (mp) yrkande 3 och A805 (kd) yrkande 21 besvarade. Motion U209 (c) yrkande 6 föreslår en försöksverksamhet där hälften av biståndsmedlen riktas direkt till kvinnor respektive till män. Utskottet fann, när ett likartat förslag behandlades i betänkandet 1996/97: UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, inte skäl att förorda en sådan försöksverksamhet. Utskottet vidhåller denna uppfattning, varför motion U209 (c) yrkande 6 avstyrks.
Miljö och hållbar utveckling
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Regeringen har tidigare i en skrivelse till riksdagen (skr. 1996/97:2) förordat att den inriktning för det bilaterala utvecklingssamarbetet som föreslagits av Sida i handlingsprogrammet för bistånd till hållbar utveckling ytterligare bör förstärkas och fördjupas. Arbetet för en hållbar utveckling skall genomsyra hela utvecklingssamarbetet, vilket bl.a. bör avspeglas i dialogen med samarbetsländerna liksom i landstrategierna. Regeringen uppger att fortsatt utveckling av riktlinjer och metoder för hållbart nyttjande av sötvatten skall ges hög prioritet i samarbetet med mottagarländerna. Bland prioriterade områden märks t.ex. ett initiativ för att främja en hållbar utveckling i marina och kustnära områden och en satsning för att skapa livsmedelssäkerhet i Afrika. Medel för särskilda miljöinsatser inom delposten Särskilda utvecklingsprogram skall användas för att söka kunskap om metoder och utveckla dessa, stödja samarbete med multilaterala organ samt att främja och skapa samarbete kring konventionerna om biologisk mångfald, klimatförändringar och ökenutbredning.
Motionerna I partimotion U219 (fp) yrkande 9 uppmärksammas miljö och bistånd. Folkpartiet liberalerna betonar insatser för en ekologiskt hållbar utveckling som en mycket angelägen del i biståndet. Ett effektivt miljöbistånd måste vara långsiktigt, vilket innebär att den inhemska befolkningen måste vara starkt delaktig i demokratiska beslutsprocesser och att fattigdomen måste bekämpas. Partiet lyfter fram två verksamhetsområden som bör prioriteras inom miljöbiståndet. Det ena området är mat- och vattenförsörjningen, vilket innebär åtgärder inom jordbruk, skogsbruk, marin miljö, färskvattenförsörjning, avfall/avlopp samt transporter, energiförsörjning och befolkningsfrågor. Det andra området är kapacitetsutveckling, vilket innebär forskning och utbildning samt utveckling av rättssystem och institutioner. Förstärkt kompetens inom ämnet miljöekonomi ses som särskilt viktigt. U-ländernas urbaniseringsproblem har hittills ägnats för liten uppmärksamhet och u-länderna kan i längden inte hantera miljö- och utvecklingsproblematiken med hjälp av utländska experter. Folkpartiet liberalerna understryker därför behovet av stöd till utvecklande av miljölagstiftning, till etablerande av institutioner för policyutveckling, övervakning och kontroll etc. Miljöpartiet de gröna betonar i sin partimotion U223 (mp) att Sverige i utvecklingssamarbetet måste framhålla och arbeta med hänsyn till sambandet mellan ekologiskt hållbar utveckling, naturresursanvändningen och miljöskulden (yrkande 1). Motionärerna anser att det är av avgörande betydelse att Sveriges samarbetsländer i utvecklingssamarbetet får klart för sig att ett lands miljöskuld är en realitet och att den växer i takt med nonchalerandet av densamma. Vidare anser Miljöpartiet att vattenförsörjningen i världen är den viktigaste frågan på den gemensamma internationella agendan i dag. Många länder har en akut vattenbrist och många är medvetna om en accelererande vattenbrist. Samtidigt är många stater omedvetna om det dolda hotet om en kommande vattenbrist. Motionärerna anser att biståndsprojekt kring vattenfrågor i länder som har problem med sin vattenförsörjning bör prioriteras i utvecklingssamarbetet (yrkande 6). Miljöpartiet de gröna lägger också fram ett förslag om en fond för särskilda miljöinsatser (yrkande 7). Genom att miljöfrågorna numera finns med i de flesta av samhällets verksamheter och aktiviteter får pengar som anvisas till miljöåtgärder av olika slag en insatsverkan i hela samhället enligt motionärerna.
Utskottets överväganden Motionerna U219 (fp) yrkande 9 och U223 (mp) yrkandena 1 och 6 behandlar olika frågor om bistånd och miljö, t.ex. mat- och vattenförsörjningen, kapacitetsutvecklingen och miljökonsekvensbedömningar. Genom riksdagens beslut 1988 antogs som ett särskilt biståndsmål att utvecklingssamarbetet skall bidra till en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön (prop. 1987/88:100 bil. 5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226). Regeringen har nyligen, genom en skrivelse till riksdagen, redovisat inriktningen av det svenska internationella utvecklingssamarbetet för en hållbar utveckling (skr. 1996/97:2, bet. 1996/97:JoU6, rskr. 1996/97:146 och bet. 1996/97:UU15). Utskottet konstaterar att de områden - färskvattenhantering, jord- och skogsbruk/markvård, marin miljö, urban miljö och energiförsörjning - som, enligt motion U219 (fp) yrkande 9, bör prioriteras i biståndsarbetet också i Sidas handlingsprogram för hållbar utveckling återfinns som prioriterade områden. Utskottet har i ett tidigare betänkande ställt sig bakom denna prioritering (bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Utskottet anser att det finns ett värde i en ökad integrering av miljöaspekterna inom biståndsverksamhetens alla delar. Centrala ambitioner i utvecklingsarbetet inom miljöområdet är att höja ländernas kapacitet att själva hantera dessa frågor, genom bl.a. institutionsuppbyggnad, utbildningsinsatser och stöd till grundläggande forskning. Sida ger t.ex., genom ett program för miljöekonomi, stöd för att utveckla den miljöekonomiska kompetensen i mottagarländerna och att integrera miljöekonomisk analys i handläggningen av svenskt bistånd. Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i de båda motionerna U219 (fp) yrkande 9 och U223 (mp) yrkande 6, att det finns anledning att särskilt lyfta fram frågor som rör världens vattenförsörjning. Dessa frågor har också av det internationella samfundet, t.ex. vid det extra mötet med FN:s generalförsamling (UNGASS), erkänts som angelägna för vår överlevnad, bl.a. genom beslutet om att låta nästa års möte med Kommissionen för hållbar utveckling behandla sötvatten som den viktigaste sektorsfrågan. Utskottet lyfte vidare, i ovan nämnda betänkande, fram energiomsättningen, urbaniseringsproblematiken, miljökonsekvensbedömningar, det folkliga deltagandet samt fattigdomsproblematiken som angelägna områden och frågor för en hållbar utveckling (bet. 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete). Utskottet vidhåller sina tidigare ställningstaganden och anser med det ovan anförda motionerna U219 (fp) yrkande 9 och motion U223 (mp) yrkandena 1 och 6 besvarade. Miljöpartiets förslag om en miljöfond, U223 (mp) yrkande 7, innebär i förhållande till regeringens förslag en ökning av budgetposten för särskilda miljöprogram. Utskottet har på annan plats i betänkandet bedömt att regeringens förslag till fördelning på anslagsnivå och under anslagsnivå präglas av väl gjorda avvägningar och prioriteringar. Det gäller också budgetposten Särskilda miljöprogram under delposten Särskilda utvecklingsprogram (anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet), där regeringen har föreslagit 200 miljoner kronor för budgetåret 1998. Motion U223 (mp) yrkande 7 avstyrks därför.
Offentlig förvaltning, kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Enligt regeringens uppfattning gäller ett av de allvarligaste och snabbast ökande gapen mellan fattiga och rika kunskap och kapacitet, inte minst förmågan att hantera informationsteknikens explosionsartade utveckling. Förvaltningsbistånd liksom kontraktsfinansierat tekniskt samarbete, internationella kurser och forskningssamarbete har en särskilt central betydelse för Sveriges stöd till uppbyggnad av kompetens och kunskap i u- länderna. Att stärka samarbetsländernas kapacitet är också avgörande för att åstadkomma ett mer jämlikt förhållande i biståndsrelationen. Regeringen anser vidare att korruptionen är ett av utvecklingsländernas största problem eftersom den alltid innebär ökad ojämlikhet och försvårar kampen för social rättvisa. Att stärka samarbetsländernas förmåga att bekämpa korruption är en viktig del av förvaltningsbiståndet.
Motionerna Moderata samlingspartiet har i sin partimotion U202 (m) yrkat på att systemet med landramar avskaffas till förmån för avtal där strikta villkor vad gäller korruption, effektivitet och demokratiutveckling uppställs (yrkande 10, delvis). Motionärerna menar att det inte får inträffa att bistånd i praktiken gynnar korruption och hävdar att det från vissa håll kommer alarmerande rapporter om just detta. Miljöpartiet begär i partimotion U223 (mp) ett tillkännagivande om att Sverige i utvecklingssamarbetet skall ha en plan för varje mottagarland om hur man på ett effektivt sätt skall bekämpa korruption (yrkande 5). Korruption utgör enligt partiets mening ett svårt hinder mot utveckling och försvagar alltid ett lands regering och institutioner samt ökar klyftan mellan rik och fattig. I den enskilda motionen U209 (c) kräver motionärerna att det svenska biståndet villkoras mot ett krav på rättvisare fördelning mellan män och kvinnor, fattiga och rika i mottagarländerna (yrkande 1).
Utskottets överväganden Förslag kring hur förekomsten av korruption i mottagarländer för svenskt bistånd kan bekämpas framförs i motionerna U202 (m) yrkande 10 (delvis) och U223 (mp) yrkande 5. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att korruptionen utgör en fara och ett allvarligt problem i många utvecklingsländer. Utskottet instämmer också i framförda synpunkter om att det främst är de fattiga människorna som drabbas av korruption och att biståndet på intet sätt får bidra till eller gynna korruption. Korruptionsproblematiken är nära kopplad till statens och samhällets funktion och situation. Där den demokratiska kulturen inte är rotad och där makthavare och tjänstemän utsätts för en begränsad - om någon - kontroll tenderar korruptionen att vara starkare än i demokratiska samhällssystem med väl utvecklade kontrollerande funktioner. Det är därför positivt att en stor del av förvaltningsbiståndet avser att främja det civila samhället, demokratin samt förstärkandet av den samhälleliga kontrollen. En utveckling mot ökad demokrati motverkar den typ av missförhållanden som korruption innebär. Det är därför, enligt utskottets förmenande, värdefullt att Sverige fäster allt större vikt vid stödet till demokratins utveckling i samarbetsländerna. Utskottet kan vidare konstatera att Sverige genom direkta insatser inom ramen för utvecklingssamarbetet motverkar korruption. Inom svenska biståndsinsatser har arbetet mot korruption och missbruk skärpts på senare år och frågor om detta tas upp i avtalen och dialogen med samarbetsländerna. I fall då korruption kan bevisas påverkar detta omfattningen och inriktningen av samarbetet med landet. Det finns exempel under senare år då utbetalningar avbrutits till dess att åtgärder för att förhindra fortsatt missbruk bevisligen genomförts. Utskottet vill också hänvisa till att Sida genomfört en översyn och så sent som i januari 1997 presenterat riktlinjer för arbetet med korruption i utvecklingssamarbetet. Också internationellt arbetar Sverige aktivt för att motverka korruption. Sverige har t.ex. varit pådrivande för Världsbankens arbete med att ta fram ett liknande policydokument som Sidas, ett dokument som skall ligga till grund för bankens samarbete med utvecklingsländerna. Sverige arbetar också med frågan inom övriga utvecklingsbanker. I ett skriftligt svar på riksdagsfråga 1996/97:681 har biståndsministern framhållit att regeringen tar korruptionsproblematiken på stort allvar. Enligt statsrådets uppfattning bör dock huvudansvaret för att bekämpa korruption i biståndet ligga hos mottagaren. Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter, i likhet med regeringen, att mottagare av svenskt utvecklingsbistånd bekämpar korruption och vidtar effektiva åtgärder när brott kan bevisas. Med det ovan anförda anses motion U223 (mp) yrkande 5 besvarad. Utskottet har på annan plats i detta betänkande tagit ställning till förslaget om att avskaffa systemet med landramar och där framhållit att det nuvarande systemet anses vara lämpligt och funktionellt för att garantera effektivitet och flexibilitet i utvecklingssamarbetet. Med anledning av detta ställningstagande och med vad som ovan anförts om svenska insatser för att bekämpa korruption avstyrker utskottet motion U202 (m) yrkande 10 i berörd del. I motion U209 (c) yrkande 1 framförs krav på att det svenska biståndet i högre grad skall villkoras med krav på en rättvisare fördelning mellan fattiga och rika, och mellan kvinnor och män i mottagarländerna. Enligt utskottets uppfattning måste varje land ha ansvar för den egna utvecklingen och i demokratiska former avgöra dessa frågor på egen hand. Biståndet är ofta litet i förhållande till de inhemska resurser som satsas på utveckling, särskilt i stora länder. Utskottet menar att den s.k. inhemska resursmobiliseringen, både offentligt och privat, kan vara en del i dialogen med samarbetsländerna. Enligt vad utskottet kunnat inhämta stöder Sverige många samarbetsländers förmåga att mobilisera resurser på ett effektivt och rättvist sätt, t.ex. genom reformering av skatteväsenden. Variationen mellan länder avseende såväl investeringarnas som den offentliga sektorns omfattning, inriktning och finansiering är mycket stor. Utskottet noterar också att regeringen, i budgetpropositionen, anfört att skattesystemen fungerar dåligt i vissa av de minst utvecklade länderna, samtidigt som de omfördelande mekanismerna är ineffektiva. Med detta anses motion U209 (c) yrkande 1 besvarad.
Sociala sektorer
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Regeringen menar att utbildning för alla är centralt för att göra kunskap tillgänglig också för de marginaliserade, men också för att främja framväxten av en demokratisk kultur och underlätta de fattigas deltagande i den ekonomiska utvecklingen. Utbildning av kvinnor har stort genomslag på både deras egen, familjens och barnens levnadsstandard. Att förbättra barnens möjligheter, framför allt genom fullbordad skolgång, utgör den viktigaste investeringen i en nations framtid. Ohälsa är enligt propositionen en viktig orsak till fattigdom och hämmar tillväxt och social utveckling. En fungerande hälsovård, som är tillgänglig också för de fattiga, är därför viktig för att stärka människors förmåga. Trots att både hälsovården och utbildningen har uppvisat betydande förbättringar under de tre senaste årtiondena är utmaningarna avsevärda. Undervisningsbiståndet inriktas på att stödja reformprocesser för att ge grundläggande utbildning för alla, inklusive handikappade, att höja utbildningens kvalitet samt att nå diskriminerade grupper, såsom fattiga flickor. Regeringen anser att svenskt hälsobistånd även i fortsättningen bör inriktas på att stödja reformprocesser i syfte att åstadkomma hälso- och sjukvård av god kvalitet för alla. Hälsobiståndet bör också inriktas på att förbättra folkhälsan för utsatta grupper. Prioriterade områden är reformer som syftar till effektivisering och decentralisering, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive hiv/aidsbekämpning samt barn och ungdomars hälsa.
Motionerna Centerpartiet tar i sin partimotion So241 (c) upp vissa hälsofrågor inom biståndspolitiken (yrkande 12). Partiet anser att insatserna för att minska mödradödligheten är centrala. Utbildningen av barnmorskor har genomförts med gott resultat i Angola och motionärerna anser att barnmorskeutbildning i likhet med den som skett i Angola därför bör ske i fler programländer. Vidare påpekas i motionen att det växande missbruket av alkohol, tobak och andra droger utgör ett ökande problem mot människors hälsa i utvecklingsländerna. Motionärerna menar att stöd till narkotikabekämpning, lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att minska efterfrågan är nödvändigt. Centerpartiet framhåller också att befolkningsutvecklingen under senare år har visat tecken på att avmattas men att ökningen fortfarande är alltför stor. Motionärerna anser att en ökande världsbefolkning i kombination med sämre möjligheter till livsmedelsförsörjning är ett av de största hoten mot fattigdomsbekämpningen. Befolkningsutvecklingen utgör också ett direkt hot mot miljön och mot världsfreden. Genom en högre utbildningsnivå och ökade försörjningsmöjligheter, främst för kvinnor, kan befolkningsutvecklingen hejdas. I Folkpartiet liberalernas partimotion U219 (fp) behandlas hälsoproblemen i u- länderna (yrkandena 15 och 22). Barnen är bland de mest utsatta för lidanden och måste ges en särskild uppmärksamhet i biståndspolitiken. Motionärerna anser att en av biståndets huvuduppgifter är att förebygga ohälsa och bekämpa sjukdomar. Vidare utgör hiv/aids ett särskilt problem för u-länderna. Även ett ökande tobaksbruk, alkoholkonsumtion och annat drogmissbruk utgör stora hälsoproblem för u-landsbefolkningar. Kvinnornas hälsoproblem i u-länderna uppmärksammas också i motionen. Vidare anförs i motionen att det bilaterala arbetet avseende befolkningsfrågan kan förbättras. Satsningar inom familjeplanering bör medvetet föras in i de bilaterala förhandlingarna så att konkreta projekt kan sättas i gång i programländerna (yrkande 10). Folkpartiet liberalerna föreslår att strategier och metoder för hur handikappfrågor skall kunna införlivas i bilaterala och multilaterala utvecklings- och katastrofinsatser bör framtas (yrkande 14). I motionen påpekas att de samlade erfarenheterna av de gångna årens internationella biståndsverksamhet tyder på att investeringar i ?det mänskliga kapitalet? såsom undervisning och hälsa givit bättre resultat än insatser på andra områden såsom industri och jordbruk. Motionärerna önskar mot denna bakgrund ett tillkännagivande om prioriteringar av kunskapsöverföring och investeringar i det ?mänskliga kapitalet? (yrkande 20). Motion U222 (s) behandlar funktionshindrade människors situation i världen. Deras ställning kan enligt motionärernas uppfattning stärkas genom att handikappaspekten beaktas i samtliga riktlinjer och strategier för svenskt utvecklingssamarbete och genom att strategier och metoder utvecklas för hur handikappfrågor kan införlivas i bilaterala och multilaterala utvecklings- och katastrofinsatser. Ökade och förbättrade aktiviteter inom området sexuell och reproduktiv hälsa i biståndsarbetet begärs i den enskilda motionen U208 (c) (delvis). Motionärerna betonar särskilt insatser direkt riktade mot ungdomar i och utanför skolan. Sida bör även när det gäller frågor om utbildning och demokrati - och inte bara i hälsopolicyn - fokusera på problemen med sexuell och reproduktiv hälsa. Starkare profilering och material lämpligt att använda i upplysnings- och rådgivningsverksamhet bör tas fram. Stödet till NGO:er och andra organisationer som bedriver verksamhet på detta område bör ökas. I den enskilda motionen U209 (c) anförs att förekomsten av omskärelse, gatubarn och prostitution ytterligare måste uppmärksammas inom ramen för det svenska biståndet (yrkande 3). Motionärerna lyfter i yrkande 4 fram vikten av att i biståndet satsa på försörjningsmöjligheterna för unga kvinnor och flickor i de snabbt växande storstadsgettona, så att inte alltfler riskerar att dras in i brottslig verksamhet och prostitution. I yrkande 5 pekas på vikten av demokratiutbildning och kvinnors utbildning. En kvinna som fått utbildning kan bestämma över sin egen situation och försörja sig, hon föder inte fler barn än hon kan ta hand om. Den enskilda motionen U214 (fp) (delvis) handlar om biståndets betydelse för flickors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa. Motionären anser att Sida, inom områden som t.ex. demokrati, utbildning och hälsa, borde få i uppdrag att verka för projekt fokuserade på unga människors, särskilt flickors, behov av preventivmedelsrådgivning och sexualupplysning. Sådana projekt borde också syfta till att påverka attityder och värderingar i frågor som rör sexualitet och reproduktion, men även beakta frågor som könsstympning av kvinnor, könsselekterade aborter och prostitution. Den enskilda motionen U201 (fp) behandlar biståndets betydelse för epileptiker. Attityderna till epilepsi varierar från land till land. Enligt motionären uppskattar WHO att ett avsevärt antal av världens epileptiker skulle kunna befrias från krampanfall till en liten kostnad. Sverige bör inom ramen för sitt internationella biståndsarbete verka för att den diskriminering som epileptiker utsätts för elimineras (yrkande 1) och att människor med epilepsi får sitt behov av läkemedel tillgodosett (yrkande 2).
Utskottets överväganden Motionerna So241 (c) yrkande 12, U219 (fp) yrkandena 10, 15, 20 och 22, U208 (c) (delvis), U209 (c) yrkandena 3-5 och U214 (fp) (delvis), lyfter på olika sätt fram befolkningsfrågan, sexuell och reproduktiv hälsa samt andra hälsofrågor med anknytning till biståndspolitiken. Utbildning och hälsovård har under lång tid utgjort viktiga områden i det svenska utvecklingssamarbetet. Regeringen anger i budgetpropositionen att den anser att undervisningsbiståndet bör inriktas på att stödja reformprocesser för att ge grundläggande utbildning för alla, inklusive handikappade, att höja utbildningens kvalitet samt att nå diskriminerade grupper såsom fattiga flickor. Inom hälsobiståndet anges att inriktningen bör vara fortsatt stöd till reformprocesser i syfte att åstadkomma hälso- och sjukvård av god kvalitet för alla samt att förbättra folkhälsan för utsatta grupper. Som prioriterade områden anges reformer som syftar till effektivisering och decentralisering, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter inklusive hiv/aidsbekämpning samt barns och ungdomars hälsa. Utskottet ställer sig bakom dessa prioriteringar. Om vikten av mödra- och barnavård samt barnmorskeutbildning har utskottet tidigare uttalat följande i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete:
Utskottet anser i likhet med regeringen att primärvården bör prioriteras. I denna ingår mödra- och barnavård som en viktig del. Inom denna verksamhet har också, naturligen, utbildning av barnmorskor, och mer informellt av bykvinnor, en given plats. Detta utskottets ställningstagande äger fortsatt giltighet. Utskottet kan konstatera att Sverige i det bilaterala utvecklingssamarbetet aktivt arbetar med området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Sida har t.ex. nyligen antagit en strategi för svenskt bistånd på detta specifika område. Biståndet kommer att inriktas på mänskliga rättigheter och jämställdhet, mödrahälsovård och hälsovård för nyfödda barn, ungdomars hälsa, preventivmedelsservice, aborter, kvinnlig omskärelse, bekämpning av hiv/aids liksom andra sexuellt överförbara sjukdomar, samt på diskriminering och våld mot kvinnor. Sida arbetar för att främja aktiviteter mot kvinnlig omskärelse i Afrika. Aktiviteter och en dialog för att motverka kvinnlig omskärelse förekommer också i det bilaterala samarbetet när så är möjligt. Även genom Unicef pågår projekt mot kvinnlig omskärelse, t.ex. i Eritrea där 1 miljon kronor har fördelats på två år. Utskottet har också förstått att organisationen UMATI, med svenskt bistånd och som en modell har drivit en skola i Tanzania där gravida skolflickor och unga ensamstående mammor kunnat fullfölja sin utbildning. Organisationen utbildar också ungdomar som kan ge råd till sina jämnåriga inom sex- och samlevnad. Projektet - vars svenska stöd nu har trappats ner - har varit framgångsrikt och har ökat medvetenheten om rätten till utbildning också för gravida skolflickor och unga ensamstående mammor. Enligt utskottets bedömning är de svenska insatserna på området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter mycket angelägna och ligger väl i linje med resultaten från FN-konferenserna i bl.a. Kairo och Beijing. På annat håll i detta betänkande anges att Sverige också multilateralt - i EU och FN - driver dessa frågor. Vad utskottet inhämtat visar att Sida i utvecklingssamarbetet har börjat lyfta fram frågor om användning och missbruk av tobak och narkotika i syfte att uppnå en förbättrad hälsa och en minskad belastning på hälsovården i utvecklingsländerna. Sida stöder också enskilda organisationer såsom IOGT-NTO och NBV. Enligt utskottets mening har befolkningsfrågor samband med t.ex. utbildning, hälsovård och kvinnors roll, områden som är centrala i det svenska biståndsarbetet. Den betydelse kvinnors utbildning har på deras egen, familjens och barnens levnadsstandard är något som tydligt uppmärksammas i budgetpropositionen. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är angeläget att det svenska utvecklingssamarbetet syftar till att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling. Utvecklingssamarbete på detta område måste, enligt utskottets mening, basera sig på individens behov och inte på makroekonomiskt eller statistiskt uppställda mål för befolkningstillväxten. Huvudprincipen måste vara att individer och familjer fritt - och utifrån ett fullgott informationsunderlag - skall kunna fatta beslut om den egna familjesituationen vad gäller såväl antalet barn som tiden mellan födslarna. Utvecklingssamarbetet har en viktig uppgift i att bidra till att de sociokulturella och ekonomiska förutsättningar som krävs för individer att fatta sådana beslut skapas. Vad gäller frågor om barnens rättigheter och situation vill utskottet framhålla följande. Inom ramen för det övergripande biståndspolitiska målet, fattigdomsbekämpningen, prioriteras bl.a. åtgärder för att motverka exploatering av barn, t.ex. barnarbete, och sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar, t.ex. barnprostitution. Ett arbete har också inletts för att mer systematiskt integrera barnperspektivet i det svenska utvecklingssamarbetet, s.k. mainstreaming. Utskottet har inhämtat att Sverige ger stöd till ett treårigt projekt mot kommersiell sexuell exploatering av barn i Asien. Projektet är ett led i uppföljningen av 1996 års Världskongress mot kommersiell sexuell exploatering av barn och äger rum i samarbete mellan Sida och ESCAP (United Nations Economic and Social Commission for Asia and the Pacific). Syftet är dels att uppnå en långsiktigt ökad kunskap och medvetenhet bland myndigheter och enskilda organisationer, dels att höja den allmänna kunskapsnivån i samhället om kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar. Sverige driver aktivt frågor om barnets rättigheter i det internationella samarbetet, bl.a. inom FN, EU och Europarådet, vad gäller såväl normativa som operativa insatser. Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna So241 (c) yrkande 12, U219 (fp) yrkandena 10, 15, 20 och 22, U208 (c) i berörd del, U209 (c) yrkandena 3-5 och U214 (fp) i berörd del är besvarade. De handikappades situation framhålls i motionerna U219 (fp) yrkande 14 och U222 (s). De överväganden som görs i motionerna om hur handikappfrågor bör integreras i utvecklingssamarbetet ligger i huvudsak i linje med svensk politik på området. Utskottet stöder denna politik. En redogörelse för svenska initiativ på området lämnades av regeringen i en skrivelse till riksdagen om handikappolitiken (skr. 1996/97:120, bet. 1997/98:SoU6, rskr. 1997/98:12). Utskottet noterar att det av denna skrivelse framgår att Sida under lång tid, bl.a. med hänvisning till FN:s världsaktionsprogram på området, har verkat för att integrera insatser till förmån för funktionshindrade personer i biståndsverksamheten. Sidas insatser omfattar bl.a. människor som skadats till följd av väpnade konflikter och människor med psyko-sociala skador. Sida har vidare gjort en översyn av sitt bistånd på handikappområdet. Integration och koncentration har varit viktiga utgångspunkter i detta arbete. Syftet är att tydligare integrera arbetet inom handikappområdet i biståndet i stort. Av regeringens redogörelse framgår vidare att Sverige under lång tid har varit aktivt och pådrivande inom FN i handikappfrågor och under många år medverkat till att stärka FN:s handikappaktiviteter. Som ett resultat av handikappårtiondet antogs t.ex. FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delaktighet och jämlikhet av medlemsländerna år 1993. Arbetet med att implementera dessa standardregler övervakas av en sär- skild rapportör, Bengt Lindqvist, som utsetts av FN. Sverige har, tillsammans med bl.a. övriga nordiska länder, aktivt stött den särskilde rapportörens verksamhet. Utskottet delar också regeringens bedömning att det är angeläget att den besvärliga ekonomiska situation som FN nu befinner sig i inte får försvåra eller försena arbetet för personer med funktionshinder och förverkligandet av FN:s standardregler. Utskottet anser det vidare vara glädjande att regeringen stöder den särskilde rapportörens arbete och aktivt verkar för att handikappfrågornas ställning stärks inom hela FN-systemet. Med vad utskottet anfört anses motionerna U219 (fp) yrkande 14 och U222 (s) besvarade. Motion U201 (fp) yrkandena 1 och 2 behandlar epileptikernas situation i världen. Utskottet vill framhålla att Sverige inom utvecklingssamarbetet allmänt arbetar för en ökad uppmärksamhet kring respekten för de mänskliga rättigheterna, också för handikappades och sjukas rättigheter. Att verka för att den allmänna, grundläggande hälsovården omfattar alla människor är också ett viktigt mål inom svenskt hälsobistånd. Utskottet förutsätter att sjukdomen epilepsi behandlas på samma sätt som andra allvarliga, och i vissa fall stigmatiserande, sjukdomar och handikapp. Utskottet har vidare inhämtat att WHO, enligt World Health Report 1997, uppskattar att antalet människor i världen som lider av olika former av epilepsi uppgår till omkring 40 miljoner. Av den information som utskottet tagit del av framgår vidare att WHO har stor kunskap om och aktivt arbetar för att motverka den oro, bristande förståelse, sociala stigmatisering och t.o.m. diskriminering som omgärdar sjukdomen. WHO har tillsammans med två frivilligorganisationer - dels en organisation för läkare och forskare (International League Against Epilepsy, ILAE) - dels en för patienter och deras anhöriga (International Bureau for Epilepsy, IBE), under 1997 tagit initiativ till en världsomspännande kampanj kring sjukdomen epilepsi, Out of the Shadows - A Global Campaign Against Epilepsy. Syftet med kampanjen är att förbättra hälsovården, behandlingen och den samhälleliga acceptansen av epilepsi. Med detta anses motion U201 yrkandena 1 och 2 besvarad.
Ekonomiska reformer
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Regeringen anser att ekonomiska reformer är en förutsättning för långsiktig ekonomisk och social utveckling och en effektiv fattigdomsbekämpning. Flertalet länder som erhållit svenskt stöd har en tung skuldbörda som försvårar reformprocesser och som måste angripas för att nå en stabil ekonomisk utveckling. En stor andel av statsintäkterna går till skuldtjänst, vilket minskar utrymmet för sociala utgifter och för investeringar i långsiktig kapacitetsuppbyggnad. Sverige uppges under en lång tid ha prioriterat och internationellt verkat för en långsiktig lösning på skuldfrågan för de fattigaste, mest skuldsatta länderna. Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) har utformat och börjat genomföra ett initiativ för att uppnå en hållbar skuldsituation för de tyngst skuldsatta fattiga länderna (det s.k. HIPC-initiativet). Enligt regeringen koncentreras stödet till ekonomiska reformer till fattiga länder med en svår skuldsituation, vilka genomför ekonomiska reformprogram med tydlig inriktning på fattigdomsbekämpning. Svenskt stöd ges främst till länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete och i samordning med IMF, Världsbanken och andra givare. Regeringen anför också att formen för stödet anpassas efter situationen i varje enskilt land. Huvudformerna är skuldlättnader och budgetstöd.
Motionerna I partimotion U202 (m) önskar Moderata samlingspartiet ett tillkännagivande om att skuldavskrivningar inte får ske så att misshushållning och korruption främjas (yrkande 6). Enligt partiet utgör skuldavskrivningar den mest problematiska formen av bistånd både praktiskt och moraliskt. Svårt skuldsatta länder har ofta lånat upp stora summor utomlands i tider när man haft gott inflöde av oljeinkomster eller biståndspengar och därmed intecknat framtiden. Sällan har de upplånade pengarna använts på ett sätt som kommit befolkningen till godo. Det moraliska dilemmat består, enligt motionen, i det orättfärdiga i att belöna ett ansvarslöst och ofta korrupt beteende. Det praktiska problemet består däremot i att en skuldavskrivning skapar utrymme för ny upplåning och fortsatt ansvarslös politik. Moderata samlingspartiet anser att skuldavskrivningar bör reserveras för de fall när en ny demokratisk regim efterträder en äldre korrupt och skuldsatt sådan. Av motionen framgår också att Moderata samlingspartiet anser det angeläget att dra ner biståndsflödena för länder som har ett stort kapitalinflöde via direktinvesteringar och andra privata satsningar. Partiet menar att absorbtionsförmågan i sådana för investeringar attraktiva länder ofta är ansträngd, vilket gör att biståndstillförseln kan anstränga redan knappa resurser och tränga ut mer angelägna satsningar (yrkande 7). Folkpartiet liberalerna framhåller i sin partimotion U219 (fp) att biståndet så långt som möjligt bör ges i former som inte leder till snedvridningar i mottagarländernas ekonomier (yrkande 19). Vänsterpartiet anför i partimotion U213 (v) yrkande 21 att kampanjen Jubilee 2000 (Jubelår 2000) bör ges allt tänkbart stöd av regeringen. Kampanjen, som har initierats av de brittiska kyrkorna, har som utgångspunkt att fira inträdet i det nya årtusendet genom en engångsavskrivning av de eftersläpande obetalda och obetalbara skulderna för de fattigaste länderna. De som står bakom kampanjen är enligt motionärerna missnöjda med den takt som Världsbanken planerar för skuldavskrivningar. Även i kommittémotion U217 (v) begärs i yrkande 2 att regeringen ställer sig bakom kampanjen Jubilee 2000. I partimotion U220 (kd) för Kristdemokraterna fram ett förslag om att Sverige bör förespråka en generösare avskrivningspolicy jämfört med Världsbanken som nu efter många år av tvekan har börjat acceptera vissa skuldavskrivningar (yrkande 9). För många u-länder utgör skuldbördan ett enormt problem som kraftigt begränsar och ibland omöjliggör dessa länders möjlighet att utvecklas. Kristdemokraterna anser att skuldlättnader är nödvändiga för att dessa länder skall ha en möjlighet till ekonomisk tillväxt.
Utskottets överväganden Motionerna U202 (m) yrkande 6, U213 (v) yrkande 21, U217 (v) yrkande 2 och U220 (kd) yrkande 9 tar upp skuldavskrivningar. Utskottet delar i hög grad de synpunkter som motionsledes framförs om att skuldbördan utgör ett avgörande utvecklingshinder i många av de fattigaste länderna. Det får därför anses vara positivt att Sverige under lång tid har varit ett av de länder som mest aktivt agerat för internationella skuldlättnadsprogram för dessa länder. Sverige har även givit omfattande bilateralt stöd till skuldtyngda länder, genom nedskrivning, total avskrivning av svenska fordringar samt genom stöd till ländernas skuldtjänstbetalningar till andra långivare. Utskottet ställer sig bakom denna politik. Utskottet konstaterar också att det av Världsbanken och IMF igångsatta s.k. HIPC-initiativet (Highly Indebted Poor Countries) är det hittills mest långtgående internationella programmet för skuldlättnad. Utskottet stöder detta initiativ och anser, i likhet med regeringen, att HIPC-initiativet måste utgöra ramen också för svenska skuldlättnadsåtgärder, antingen genom direkt stöd till programmet eller genom kompletterande åtgärder syftande till att uppnå en hållbar lösning på de fattigaste ländernas skuldproblem. En minst lika viktig förutsättning som skuldlättnader för detta är att säkra en sund och hållbar ekonomisk politik i dessa länder. I villkoren för den långtgående skuldnedskrivning som HIPC-initiativet innebär ingår, vilket regeringen har redogjort för i budgetpropositionen, genomförandet av fleråriga reformprogram. Utskottet kan konstatera att initiativet således inte handlar om att öppna möjligheter för ny skuldsättning, såsom befarats i motion U202 (m) yrkande 6, utan om att frigöra de fattigaste länderna från en omöjlig börda, som hindrar både tillväxt och utveckling. Utskottet finner i övrigt att de överväganden som framförs i motion U202 (m) yrkande 6, om vikten av att skuldavskrivningar inte sker till priset av att misshushållning och korruption främjas, i allt väsentligt ligger i linje med svensk politik på detta område. Den politiken har utskottets stöd. Utskottet anser det värdefullt att också enskilda organisationer och kyrkor är intresserade av och engagerade i skuldfrågorna, inte minst för den ökade uppmärksamhet dessa frågor på detta sätt kan få hos allmänheten. Ett stort intresse och engagemang, hos enskilda organisationer, kyrkor och allmänhet, i dessa viktiga frågor välkomnas. Utskottet besvarar med vad som ovan anförts motionerna U202 (m) yrkande 6, U213 (v) yrkande 21, U217 (v) yrkande 2 och U220 (kd) yrkande 9. Med motion U219 (fp) yrkande 19 följer krav om att biståndet så långt som möjligt bör ges i former som inte snedvrider mottagarländernas ekonomier. Utskottet kan, i likhet med tidigare ställningstagande i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, konstatera att det i allt väsentligt är svensk politik att förhindra att svenska biståndsinsatser får snedvridande konsekvenser på mottagarländernas ekonomier. Motion U219 (fp) yrkande 19 anses mot denna bakgrund besvarad. I motion U202 (m) yrkande 7 framhålls att biståndet vid stora privata kapitalinflöden bör skäras ner. Utskottet har haft att ta ställning till frågan om att minska biståndet till länder med stora kapitalinflöden i sitt betänkande 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete. Utskottet framhöll då följande:
Utskottet konstaterar att den svenska fattigdomsinriktningen i biståndet medför att fattiga länder som inte kan dra åt sig kapital i någon större utsträckning prioriteras. Men även beträffande de länder som förmår göra detta kan konstateras att biståndspolitiken står på två ben. Viss hänsyn tas å ena sidan till privat kapitalinflöde i ett land men biståndet kan å andra sidan också ha en roll att spela i expansiva länder, exempelvis genom kunskapsöverföring. Utskottets bedömning kvarstår, varför motion U202 (m) yrkande 7 anses besvarad.
Infrastruktur, näringslivssamarbete och forskningssamarbete
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Av propositionen framgår att målet är att bidra till uppbyggnad av miljömässigt och ekonomiskt bärkraftig infrastruktur. Stödet omfattar främst energi, telekommunikationer, vägar, vatten och urban infrastruktur och inriktas på investeringar, drift och underhåll, kapacitets- och kompetensutveckling samt på strukturfrågor. Stödet finansieras i programländerna främst från landramarna. I andra länder och vissa programländer finansieras investeringar genom krediter för utveckling och kunskapsöverföring främst genom kontraktsfinansierat tekniskt samarbete. Miljöaspekterna har fått ökad betydelse, likaså olika vattenfrågor. Stöd till näringslivsutveckling omfattar enligt regeringens redogörelse stöd till makroekonomiska och institutionella reformer, utbildning av arbetskraft samt direkta insatser i företag, branscher och institutioner. Regeringen gör bedömningen att näringslivsstödet i växande omfattning bör inriktas på uppbyggnad av en fungerande ram för näringslivet och kapacitets- och kompetensuppbyggnad. Behov finns av nytänkande och nya metoder för att mer direkt utnyttja svenska erfarenheter. Regeringen uppger att målet för forskningssamarbetet är att stärka utvecklingsländernas forskningskapacitet och främja utvecklingsinriktad forskning genom stöd till forskningssamarbete med och mellan utvecklingsländer, till internationell forskning med inriktning på utvecklingsländer och u- landsrelaterade problem samt till u-landsforskning i Sverige.
Motionerna Centerpartiets kommittémotion T815 (c) tar upp frågor om IT och bistånd. Motionärerna välkomnar bl.a. det svenska deltagandet i att utveckla telekommunikationer i Ryssland och Östeuropa men menar att satsningen bör kunna förstärkas och förlängas till att gälla också länder i tredje världen (yrkande 24). Vidare framförs i motionen att Sida bör ha som uppdrag att belysa hur informationsteknik kan användas för att förstärka effekterna i biståndet och hur svenskt bistånd i informationsteknik kan användas för att minska klyftorna mellan världens fattiga och rika (yrkande 25). I partimotion U213 (v) tar Vänsterpartiet upp kritiken mot storskaliga dammbyggnationer (yrkande 18). Gamla fungerande kulturer har till följd av sådana dammbyggnationer förstörts, människor har förflyttats till områden där de inte känner sig hemma och kampen om vattenanvändning och vattenförsörjning har blivit en källa till konflikter och stridigheter. I spåren av en damm- utbyggnad har ofta följt förtryck av ursprungsbefolkningen. Vänsterpartiet anser att Sverige i internationella sammanhang bör motsätta sig sådana till synes pampiga men dåligt underbyggda och ineffektiva projekt. Kristdemokraterna framhåller i partimotion U220 (kd) det svenska näringslivets roll i biståndsarbetet (yrkande 7). Kristdemokraterna anser att det svenska näringslivet genom sin kompetens och erfarenhet kan spela en större roll än hittills när det gäller exempelvis småföretagsverksamhet och breddat näringsliv i de fattiga länderna. Motionärerna framhåller vidare näringslivets roll i utformandet av landstrategierna som ett sätt att ta till vara viktig och tillgänglig kompetens.
Utskottets överväganden
Informationsteknik Motion T815 (c) yrkandena 24 och 25 behandlar IT och bistånd. Utskottet har i ett yttrande till trafikutskottet tidigare behandlat frågor om informationsteknik (1995/96:UU6y Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik). Utskottet påpekade i det sammanhanget den roll som modern informationsteknik haft för utvecklingen mot demokrati i vår omvärld, t.ex. i Baltikum och i Central- och Östeuropa. Mot den bakgrunden fann utskottet det angeläget för Sverige, med ett traditionellt starkt engagemang till stöd för de mänskliga rättigheterna, att i olika internationella fora söka främja utvecklingen av kommunikation och informationsutbyte baserad på ny teknik. Utskottet erinrade också om IT-arbetets betydelse vad avser främjandet av tillväxt och utveckling. Enligt utskottets mening var det också naturligt att IT-frågorna beaktas inom ramen för det utvecklingsbistånd Sverige lämnar. Synpunkterna som framförts i det nu refererade yttrandet äger, enligt utskottets bedömning, fortfarande giltighet. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att riksdagen, främst genom sitt förvaltningskontor, gjort insatser i både Estland och Vietnam på det datatekniska området. Med Estland inledde riksdagen 1991 ett samarbete, tillsammans med ett amerikanskt kongressorgan, kring kunskaps- och tekniköverföring rörande dokumenthantering och uppbyggnad av ett datanät inom Estlands parlament. Med riksdagens stöd kunde Estlands parlament i ett tidigt skede förfoga över ett datanät med utrustning av modernaste snitt. I Vietnam har riksdagen, i samarbete med Sida och Interparlamentariska unionen (IPU), givit aktivt stöd för ett IT-projekt i landets nationalförsamling. Regeringen redovisar, i budgetpropositionen, att den under 1998 avser att analysera kunskaps- och IT-frågorna i utvecklingssamarbetet närmare. Enligt regeringens bedömning kan detta arbete utmynna i en strategi avseende utvecklingssamarbetets uppgift i kunskapssamhället. Utskottet välkomnar detta initiativ. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att kunskapsrevolutionen innebär såväl möjligheter som risker. Å ena sidan kan stora avstånd mellan utvecklingsländer och i-länder undanröjas, å andra sidan kan gapet ökas mellan de länder som deltar i den nya kunskapsrevolutionen och de länder som t.ex. på grund av bristande resurser stängs ute. Utskottet förutsätter att regeringen i det analysarbete som aviserats beaktar såväl de möjligheter som de risker som är förknippade med kunskaps- och IT-frågorna i ett biståndssammanhang.
Av det ovanstående följer att motion T815 (c) yrkandena 24 och 25 anses besvarad.
Storskaliga dammbyggnationer I motion U213 (v) yrkande 18 framförs att Sverige internationellt bör motsätta sig storskaliga dammbyggnationer. Utskottet har förstått att Världsbanken i dag har en omfattande och krävande policy som avsevärt begränsar antalet dammprojekt som kvalificerar sig för bankfinansiering och som innebär att starka hänsyn måste tas till miljö, ersättning vid tvångsförflyttning, alternativprövning, fattigdomsinriktning, påverkan av lokal kultur, m.m. Enligt Världsbankens policy måste också omfattande studier genomföras av olika alternativ, även vad gäller själva valet av energikälla, innan man kommer överens med mottagarlandet om projektutformningen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige, tillsammans med övriga nordiska länder, har varit särskilt aktivt i utformningen av denna policy, bl.a. vad gäller frågor om tvångsförflyttning, miljöhänsyn och lokalt medbestämmande. Under 1994 inrättades, också då med starkt nordiskt stöd, en inspektionspanel med syfte att granska den operationella verksamheten och se till att banken följer den egna policyn. Ytterst ansvarar dock mottagarlandet för att projektet genomförs i enlighet med de policyvillkor som man kommit överens om i projektutformningen. Utskottet konstaterar att Sida i april 1996 antog en policy för miljöanpassat energibistånd och att kraven från Sida om miljöhänsyn därmed har förstärkts. Samtidigt avser Sida att fördjupa och bredda sina kontakter med internationella och svenska organisationer som har intresse för miljöanpassat energibistånd. Sida prioriterar också stöd, främst genom kompetensförstärkning, till utvecklingen av organisationer, bl.a. energiföretag, miljömyndigheter och miljöorganisationer. Även utvecklingen av institutioner som beställer, deltar i och granskar miljökonsekvensbedömningar, stöds av Sida. Detsamma gäller forskningssamarbete inom energisektorn. Ett återkommande problem i samband med storskaliga vattenkraftsprojekt är tillgången till tillförlitlig information. Utskottet har inhämtat att Sverige, vid svensk inblandning genom t.ex. samfinansiering eller liknande, har ambitionen att särskilt uppmärksamma eventuell kritik som framförs i debatten kring sådana projekt. Vidare inriktas arbetet på försök att bistå energiansvariga myndigheter, inte minst i utvecklingsländer, i utformandet av en hållbar energipolitik i linje med den som i dag gäller i vissa i-länder och för Världsbankens insatser. Utskottet stöder dessa ambitioner. Därmed anses motion U213 (v) yrkande 18 besvarad.
Näringslivets roll Det svenska näringslivets roll i det internationella utvecklingssamarbetet betonas i motion U220 (kd) yrkande 7. De synpunkter om näringslivets roll i biståndet som framförs ligger i allt väsentligt i linje med den svenska biståndspolitiken. Enligt utskottets uppfattning innebär det övergripande målet för Sveriges utvecklingssamarbete, fattigdomsbekämpningen, att näringslivet har en mycket viktig roll i utvecklingsländerna. Långvarig och hög tillväxt är nämligen en nödvändig förutsättning för att minska fattigdomen. Utskottet stöder därför den ökade uppmärksamhet som i det svenska utvecklingssamarbetet ägnas åt att stödja näringslivet i samarbetsländerna. Svenska insatser görs dels indirekt, genom stöd till utvecklingen av t.ex. rättsväsende, handelsregler, kapitalmarknader m.m., dels direkt genom att kunskaper och kapacitet inom samarbetsländernas näringsliv främjas. Utskottet delar vidare regeringens bedömning, som den redovisas i budgetpropositionen, om behovet av att direkt utnyttja svenska erfarenheter. Utskottet har inhämtat att näringslivet är delaktigt i de samråd som äger rum under landstrategiprocessen. Enligt utskottets uppfattning utgör det svenska näringslivet en stark och viktig resursbas i det sammanhanget. Det är också utskottets uppfattning att Sveriges utvecklingssamarbete i flertalet fall har öppnat viktiga möjligheter för svenskt näringsliv att verka i enskilda länder och områden. Med vad utskottet ovan anfört anses motion U220 (kd) yrkande 7 besvarad.
Krediter och garantier
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Regeringen redogör för Sidas uppdrag att analysera krediters roll för utvecklingsländerna och dra konsekvenser härav för det svenska biståndets del. Uppdraget har Sida presenterat i utredningen Bistånd på kredit. Vissa myndigheter, intresseorganisationer m.fl. har beretts möjlighet att lämna synpunkter på utredningen. Regeringen erinrar i budgetpropositionen om att krediter, främst via de multilaterala utvecklingsbankerna, spelar en viktig roll inom det internationella biståndet. Det svenska biståndet är huvudsakligen gåvofinansierat, men krediter utgör ett betydelsefullt komplement. Det finns enligt regeringens uppfattning goda skäl att se krediter som en naturlig finansieringsform i biståndet. Regeringen bedömer det som angeläget att i framtiden riva ner de skarpa gränser som ofta finns mellan olika former av biståndsfinansiering. Syftet bör vara att så långt som möjligt anpassa finansieringsformen efter situationen i landet och projektets karaktär. Regeringen ställer sig därför bakom Sidas förslag om ökad flexibilitet i utnyttjandet av olika kreditinstrument och former. Vidare anser regeringen att u-kreditsystemet har visat sig vara ett väl fungerande system och av den anledningen bör behållas i sina huvuddrag. Samtidigt bör utökade möjligheter att använda obundna u-krediter införas inom ramen för internationellt överenskomna regler om lägsta tillåtna subventionsgrad. Detta kan öka möjligheterna för Sverige att utfästa krediter i samfinansiering med Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. Biståndskrediter bör även fortsättningsvis i normalfallet vara obundna. Kontraktsfinansiering bör även fortsättningsvis vara huvudprincipen för u- krediter. Regeringen delar Sidas bedömning om att ett ökat utrymme bör finnas för projektfinansiering via krediter. Kreditfinansierade insatser skall, enligt regeringens uppfattning, utsättas för samma bedömning som gåvofinansierade med hänsynstagande till samtliga biståndspolitiska mål. Regeringen ser därför positivt på förslaget till en fristående biståndsmotiverad garantigivning, som inte är kopplad till u- kreditsystemet. Regeringen aviserar att den avser att ge ett uppdrag till Sida att - i samråd med EKN - utarbeta förslag till riktlinjer, principer för garantipremier, förvaltning m.m. som grund för att inleda en försöksverksamhet med fristående garantigivning. Regeringen anser vidare att medel som ackumulerats genom avsättningar för subventioner, inklusive löftesprovisioner och räntor, inom u-kreditsystemet, och där den faktiska kostnaden understiger ursprungligen beräknad, bör kunna avsättas som en separat säkerhetsreserv för fristående garantigivning. Framtida löftesprovisioner skall föras till säkerhetsreserven för u-krediter som förvaltas av EKN för Sidas räkning. Med hänsyn till Sidas roll i u-kreditsystemet och den utvidgning av garantigivning inom biståndet som förordas, föreslår regeringen att även Sida skall vara en garantiansvarig myndighet. Regeringen föreslår även att en ram för Sidas garantigivning införs, som skall omfatta samtliga garantiformer inom utvecklingssamarbetet, varav huvuddelen utgörs av garantiarrangemang för u- krediter, som vid det senaste årsskiftet uppgick till cirka 8,8 miljarder kronor inklusive utfästelser. Regeringen gör i budgetpropositionen bedömningen att totalramen för Sidas garantiverksamhet bör kunna fastställas till 12 miljarder kronor. Inom denna ram kan regeringen fastställa tak för biståndsgarantier för u-krediter, garantier inom näringslivsstödet och den planerade försöksverksamheten med fristående garantigivning. Regeringen uppger att de av regering och riksdag fastställda principerna om riskavspeglande premier och säkerhetsreserv även skall tillämpas vad gäller Sidas garantigivning. Enligt regeringens förmenande är det dock inte lämpligt att fullt ut använda EKN:s premiesättning vid biståndsgarantier för u-krediter. Sidaförslaget innebär därför att riskavspeglande premier uttas till en viss nivå, förslagsvis 6 %, och att biståndsanslaget belastas vid högre premienivåer. Regeringen ställer sig i budgetpropositionen bakom denna bedömning och avser, under förutsättning av riksdagens godkännande, att uppdra åt Sida att under en treårig försöksperiod införa ett system med subventionerade premier över en viss nivå, som efter samråd med Sida och EKN kommer att fastställas av regeringen. Vidare begär regeringen att riksdagen, med beaktande av 10 § budgetlagen, godkänner att Sida liksom hittills får avsätta och anslagsavräkna erforderliga medel för gåvoelementet i u-krediter i anslutning till att krediterna lämnas. Medlen förs till räntebärande konto i Riksgäldskontoret och skall, inklusive ränta som genereras på kontot, täcka kostnaden för räntesubventioner under krediternas löptid. Kreditriskbedömningar görs nu av EKN för alla aktuella länder, med rekommendation till Sida. Denna ordning bör, enligt regeringens mening, bibehållas. Förutsättningar och lämpliga sektorer för kreditbistånd bör behandlas i de landstrategier som fastställs för program- och andra samarbetsländer. Mot ovanstående bakgrund föreslår regeringen att riksdagen, i enlighet med vad regeringen anfört, dels bemyndigar regeringen att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till ett belopp av högst 12 000 000 000 kronor för garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet (yrkande 3), dels godkänner inrättandet av en säkerhetsreserv för garantiverksamhet som inte är kopplad till kreditgivning (yrkande 4), dels godkänner att subventioner av premier för biståndsgarantier får belasta anslaget A 1 Biståndsverksamhet (yrkande 5), dels godkänner att avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske i enlighet med vad som förordas under avsnittet Bilateralt utvecklingssamarbete (Krediter och garantier) i propositionen (yrkande 6).
Motionerna I kommittémotion U636 (v) lägger motionärerna fram ett förslag om att regeringen bör verka för att underlätta krediter via Exportkreditnämnden (EKN) för företag som vill handla med Kuba (yrkande 3). Kristdemokraternas partimotion U220 (kd) föreslår i yrkande 8 att ett system med förmånliga krediter införs i syfte att stimulera privata investeringar i de fattigaste länderna. Kristdemokraterna menar att biståndskrediter tillsammans med införandet av en garantigivning inom biståndet är till nytta för mottagarländerna och kan komma att spela en viktig roll för uppbyggnaden av bl.a. ett fungerande näringsliv.
Utskottets överväganden I propositionen (yrkandena 3-6) begärs att regeringen bemyndigas att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier till ett belopp av högst 12 miljarder kronor för garantigivning inom det internationella utvecklingssamarbetet, att inrättandet av en säkerhetsreserv för garantiverksamhet som inte är kopplad till kreditgivning godkänns samt att det godkänns att subventioner av premier för biståndsgarantier får belasta anslaget A 1 Biståndsverksamhet och att avräkning av gåvoelement i u-krediter skall ske på det sätt regeringen förordat i propositionen. Ett system med förmånliga krediter föreslås i motion U220 (kd) yrkande 8. Utskottet konstaterar att krediter under många år har varit ett viktigt instrument i det svenska biståndet. Det svenska biståndet är i huvudsak gåvofinansierat men krediter utgör ett betydelsefullt komplement. I budgetpropositionen har regeringen, mot bakgrund av Sidas utredning Bistånd på kredit, föreslagit en ökad flexibilitet i formerna för kreditgivningen och att biståndskrediterna permanentas. Regeringen ställer sig också positiv till en försöksverksamhet avseende garantier som ytterligare ett biståndsinstrument. Utskottet ställer sig bakom de förslag till förändringar avseende krediter och garantigivning som biståndsinstrument, vilka regeringen har presenterat i budgetpropositionen. Utskottet vill också klargöra att bistånd bör kunna användas för att kompensera för höga risker, men normalt inte bör subventionera sådan verksamhet som bör vara självbärande. Med detta tillstyrker utskottet propositionens förslag (yrkandena 3-6). Motion U220 (kd) yrkande 8 anses samtidigt besvarad. I motion U636 (v) yrkande 3 föreslås att krediter via Exportkreditnämnden för företag som vill handla med Kuba bör underlättas. Utskottet önskar mot bakgrund av det som framförs om företag som vill handla med Kuba anföra följande. Europeiska unionen antog vid ett ministerrådsmöte i december 1996, och i enlighet med Fördraget om Europeiska unionen (artikel J.2), en gemensam ståndpunkt vad gäller Kuba (beslut nr 96/697/GUSP, EGT L 322). Denna förutser en resultatinriktad och konstruktiv dialog med landet syftande bl.a. till att uppmuntra en pluralistisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt en ekonomisk politik som är avsedd att leda till en hållbar återhämtning och förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard. Vid allmänna rådets möte den 26 juni 1997 antogs rådets slutsatser rörande uppföljning och fortsatt genomförande av EU:s gemensamma ståndpunkt. Sverige och EU har vidare på olika sätt motsatt sig delar av den amerikanska sanktionslagstiftningen (Helms-Burton) mot landet, eftersom den genom sitt oacceptabla extraterritoriella element också påverkar länder som upprätthåller handelsutbyte med Kuba. Som bilaga till detta betänkande har fogats uppgifter om svensk handel med Kuba mellan åren 1992 och första halvåret (1 januari-31 juli) 1997 (diagram 1). Av dessa uppgifter framgår att den svenska exporten till Kuba under första halvåret 1997 uppgick till 94,3 miljoner kronor. Motsvarande period uppgick den svenska importen från landet till 14,7 miljoner kronor (Källa: SCB Uh 22 SM 1992-1997). Sedan 1986 är Exportkreditnämnden, enligt vad utskottet kunnat utröna, stängd för all garantigivning på Kuba, till följd av oreglerade fordringar som nämnden har från mitten av 1980-talet. Utskottet förutsätter att regeringen och Exportkreditnämnden följer utvecklingen på Kuba och att den svenska hållningen rörande eventuella skuldeftergifter eller ny garantigivning utformas i enlighet med denna utveckling. Med detta anses motion U636 (v) yrkande 3 besvarad.
Humanitärt bistånd
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Av propositionen framgår att huvuddelen av det svenska humanitära biståndet avser insatser i samband med ett tiotal inbördeskrig i Afghanistan, Irak, Nordkorea, Bosnien, Angola, Somalia, Sudan, Stora sjöregionen, Liberia samt Sierra Leone m.fl. länder. Offer för väpnade konflikter utgör således den största målgruppen för det humanitära biståndet. Afrika är den kontinent som drabbats hårdast av humanitära katastrofer även om många framsteg gjorts under senare år när det gäller fred och utveckling. Även om det humanitära biståndet skall verka fritt från andra bevekelsegrunder än de rent humanitära växer insikten om sambanden mellan politisk konfliktlösning och humanitär krislösning Regeringen betonar att det humanitära biståndet även i fortsättningen kommer att ligga på en hög nivå, även efter det att en stor del av stödet till det forna Jugoslavien har överförts till en särskild Europapost. Härtill kommer reguljära bidrag till de humanitära organisationerna inom FN-systemet och till ICRC från anslagsposten för det multilaterala utvecklingssamarbetet samt utrymme för humanitära insatser inom vissa landramar.
Motionerna I Miljöpartiet de grönas partimotion U223 (mp) framhålls behovet av utbildning i demokratiska värderingar och jämställdhet i de flyktingläger som ligger i närheten av det egna hemlandet (yrkande 11). I motion U607 (v, c, fp, mp, kd) begärs i yrkande 4 ett ökat stöd till västsahariska flyktingar i Algeriet. Enligt motionärerna lever flyktingarna under mycket svåra klimatmässiga omständigheter och i bristfälliga bostäder. Därtill kommer att de västsahariska flyktingarna i Algeriet under de senaste åren har lidit brist på baslivsmedel. Stödet från den algeriska regeringen har samtidigt minskat. Motionärerna anser att ett ökat stöd till dessa flyktingar borde vara en konsekvent åtgärd i linje med ökat politiskt stöd för Västsaharas nationella självbestämmanderätt. Motionärerna bakom U613 (mp, m, c, fp, v, kd) lyfter i yrkande 8 fram behovet av bistånd till flyktingbosättningen i Dharmsala i Indien, där antalet flyktingar från Tibet, enligt uppgifter i motionen, ökar för varje år.
Utskottets överväganden
Utbildning i flyktingläger I partimotion U223 (mp) yrkande 11 framläggs ett förslag om demokrati- och jämställdhetsutbildning i vissa flyktingläger. Utskottet noterar att regeringen uppger att en humanitärpolitisk strategi nyligen har utarbetats, vilken avser att ge en helhetssyn på de många aspekter som finns i dagens humanitära bistånd och krishantering. Ett syfte med denna strategi har varit att stärka det svenska agerandet på det humanitära området, främst genom en ökad samverkan i det humanitära arbetet mellan olika ansvarsområden. Sådan samverkan kan t.ex. avse global och regional säkerhet, migrationspolitik, folkrättskunskap, mänskliga rättigheter och demokratifrämjande. Sverige ger inom flyktingområdet stora bidrag, bl.a. till FN:s flyktingkommissarie, UNHCR. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att utbildning är ett angeläget stöd till flyktingar, som genom sådan får bättre förutsättningar för ett återvändande. Det kan också noteras att Sverige i UNHCR driver jämställdhetsfrågor. UNHCR har vidare inrättat en särskild koordinatorfunktion för flyktingkvinnor med ansvar för att jämställdhet ingår som en naturlig del i programmen. Vid undervisning av flyktingbarn prioriteras t.ex. särskilt frågan om att ge flickor samma möjligheter till utbildning som pojkar. För att, på en rimlig nivå, kunna bedriva t.ex. undervisning för flyktingbarn krävs förhållanden som inte alltid kan tillgodoses. Enligt utskottets uppfattning är det fortsatt angeläget, främst i akuta situationer såsom i flyktingsituationer, att de humanitära aspekterna får vara avgörande för hur insatserna skall styras. När sådana humanitära aspekter har tillgodosetts, och särskilt i varaktiga flyktingsituationer, bör olika former av utbildning, såsom i demokrati- och jämställdhetsfrågor, stimuleras. Med detta anses motion U223 (mp) yrkande 11 besvarad.
Västsahariska flyktingar Stödet till de västsahariska flyktingarna i Algeriet bör öka enligt motion U607 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 4. Utskottet delar motionärernas syn på behovet av humanitärt stöd till de västsahariska flyktingar som i läger i Algeriet lever under uppenbart svåra förhållanden. Frågan om behovet av ökat stöd till de västsahariska flyktingarna i Algeriet har tidigare behandlats av utskottet i betänkandet 1996/97: UU15 Internationellt utvecklingssamarbete. Som utskottet då redovisade ger Sverige sedan 1975 humanitärt stöd till de västsahariska flyktingarna. Stödet har gått genom såväl svenska som internationella organisationer. Stora bidrag går genom Caritas och Praktisk solidaritet. Också FN:s flyktingkommissarie (UNCHR), som erhåller generösa bidrag från Sverige, bidrar med hjälp-insatser för de västsahariska flyktingarna. Sverige bidrar även genom den europeiska kommissionen. Det europeiska bidraget för år 1997 uppgick till cirka 7 miljoner ecu. Regeringen har nyligen beslutat om svenskt deltagande i FN:s mission för folkomröstningen i Västsahara (Minurso), vilket innebär att Sverige från slutet av december 1997 bidrar med upp till tio civilpoliser. Utskottet har på annat håll i detta betänkande gjort bedömningen att regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och väl avvägt. Mot denna bakgrund och med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion U607 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 4.
Dharmsala (Indien) Biståndsbehovet för flyktingbosättningen i Dharmsala i Indien framhålls i motion U613 (mp, m, c, fp, v, kd) yrkande 8. Vad gäller biståndsbehovet för flyktingbosättningen i indiska Dharmsala har utskottet tidigare gjort följande bedömning i betänkandet 1996/97:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete:
Utskottet har inhämtat att Sida ger ett mindre stöd till Orient Foundation, som är ett dokumentationscentrum i anknytning till Dharmsala. Utskottet förutsätter att andra ansökningar om stöd till flyktingbosättningarna prövas i vederbörlig ordning. Denna utskottets bedömning kvarstår. Därmed anses motion U613 (mp, m, c, fp, v, kd) yrkande 8 besvarad.
Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Regeringen framhåller den betydelse biståndet genom enskilda organisationer har för det svenska utvecklingssamarbetet. Folkrörelseförankringen och den svenska folkbildningstraditionen används för att stödja utvecklingen av enskilda organisationer i samarbetsländerna och för att stärka det civila samhällets institutioner. Regeringen menar att organisationerna - som i samarbete med sina partners har utvecklat kontakter och nätverk som ger speciell kunskap - har en unik roll i bekämpandet av fattigdomen. Merparten av bidragen för utvecklingsinsatser genom folkrörelser och enskilda organisationer lämnas till 13 större organisationer med vilka Sida har ett långsiktigt samarbete.
Motionerna Moderata samlingspartiet anser i partimotion U202 (m) att frivilligorganisationerna bör få en utökad roll i biståndet (yrkande 5). I motionen framhålls att de fria och frivilliga organisationernas bistånd är bärare av engagemang och kunskapsöverföring och har stor betydelse trots att biståndet volymmässigt uppgår till små belopp. Partiet framhåller att detta bistånd har en betydligt större betydelse än den formella ekonomiska volymen. Via dessa organisationer nås de behövande befolkningarna direkt och utan omvägar över statsapparaten. Enskilda organisationer har också ofta det folkliga stöd här hemma som är viktigt för biståndsviljan. En större del av insatserna bör därför slussas denna väg. Enligt kommittémotion U207 (c) yrkande 6 (delvis) är det, mot bakgrund av den viktiga roll som enskilda organisationer spelar, angeläget att anslaget till de enskilda organisationerna ökas med 20 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Medel för detta bör skapas genom att inbetalningarna till internationella finansieringsinstitutioner, t.ex. Världsbanksgruppen, minskas med ett lika stort belopp, vilket framgår av tabellerna 3 (Internationella finansieringsinstitutioner) och 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet) som fogats som bilaga till detta betänkande. Vänsterpartiet föreslår i kommittémotion U622 (v) yrkande 3 ett utvecklat och stärkt stöd till de frivilligorganisationer som i de palestinska områdena arbetar för att där bygga upp ett civilt samhälle med demokratiska strukturer och institutioner. Stödet till dessa motiveras dels av att dessa frivilligorganisationer utgör en effektiv hjälpförmedlare, dels av att dessa organisationer alltmer medverkat till att bygga upp en samhällsstruktur och ett unikt civilt samhälle för en framtida livaktig och stark demokrati i Palestina. I partimotion U220 (kd) framhålls de enskilda organisationernas arbete i biståndspolitiken (yrkande 12). De enskilda organisationerna utgör enligt Kristdemokraterna en ytterst viktig del av det bilaterala biståndsarbetet. Kunskaper, erfarenheter och kompetens hos enskilda organisationer kan med fördel användas i planeringen och genomförandet av såväl nationella som internationella biståndsinsatser. Biståndsinsatser på lokal nivå kan också ofta vara betydligt effektivare än de som görs på nationell nivå. Enligt motionärerna bör samråd med de enskilda organisationerna ske kontinuerligt i biståndsplaneringen, framför allt i samband med landstrategiarbetet. Ytterligare ett skäl som anförs till varför mer av biståndet bör kanaliseras via enskilda organisationer är deras folkliga förankring och tilliten till organisationernas effektivitet.
Utskottets överväganden Av tabell 5 (Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet), som fogats som bilaga till detta betänkande, framgår att flera partier förespråkar en ökning beträffande delposten Enskilda organisationer. Något gemensamt förslag om storleken på denna ökning, eller om dess finansiering, föreligger inte. I några motioner, U202 (m) yrkande 5, U207 (c) yrkande 6 (delvis) och U220 (kd) yrkande 12, yrkas särskilt om behovet av att framhålla den betydelsefulla roll frivilliga organisationer bör ha i biståndet. Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att regeringen vid de prioriteringar som gjorts inom ramen för det internationella utvecklingssamarbetet har föreslagit en ökning om 10 miljoner kronor för 1998 på delposten Enskilda organisationer under anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Det bör, enligt utskottets uppfattning, framhållas att det i ett internationellt perspektiv är en mycket stor andel av det svenska biståndet som går genom folkrörelser och enskilda organisationer. Förutom den särskilda delposten, vilken för budgetåret 1998 uppgår till 830 miljoner kronor, fördelas medel från det humanitära biståndet (f.d. katastrofbiståndet) samt från stödet till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Ett effektivt och värdefullt biståndsarbete måste både på kort och lång sikt bidra till samarbetslandets utveckling. I det bilaterala utvecklingssamarbetet kopplas normalt landstrategier med ett femårigt perspektiv för programlandet till treåriga samarbetsavtal. Utvecklingsinsatserna genom folkrörelser och enskilda organisationer sker huvudsakligen genom bidrag till 13 större organisationer, med vilka Sida har ett långsiktigt samarbete baserat på i allmänhet tvååriga ramavtal. Organisationer har också möjlighet att söka årsbidrag för informationsinsatser i Sverige. Enligt utskottets mening kompletterar härvidlag biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer det bilaterala utvecklingssamarbetet i programländerna på ett angeläget och framgångsrikt sätt. Utskottet delar i allt väsentligt vad som i motionerna framförs om de enskilda organisationernas stora betydelse inom biståndet. Utskottet anser att dessa organisationer, med sin folkrörelseförankring och folkbildningstradition, har en angelägen uppgift att fylla i arbetet för att stödja utvecklingen av enskilda organisationer i samarbetsländerna och stärka det civila samhällets institutioner. Utskottet har på annan plats i betänkandet bedömt att regeringens förslag till fördelning på anslagsnivå och under anslagsnivå är väl avvägt. Att i detta sammanhang avvika från den prioritering som regeringen gjort för hela det svenska utvecklingssamarbetet finner utskottet därför varken lämpligt eller möjligt. Utskottet avstyrker därför motionerna U202 (m) yrkande 5, U207 (c) yrkande 6 i berörd del och U220 (kd) yrkande 12. I motion U622 (v) yrkande 3 begärs förstärkningar av stödet till de frivillig- organisationer som arbetar i palestinska områden. Representanter för samtliga partier har vid en resa i maj 1997 till Israel och Palestina kunnat inhämta information om situationen beträffande de frivillig-organistationer som i Palestina arbetar för uppbyggnaden av strukturer till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter. Utskottet kan konstatera att enskilda organisationer under en lång tid har haft en betydelsefull roll i arbetet för att bygga upp ett civilt samhälle grundat på demokratiska principer och institutioner i Palestina. Under den israeliska ockupationen och fram till dess att den palestinska myndigheten etablerades sommaren 1994 var det t.ex. främst enskilda organisationer som ansvarade för sociala insatser, och det internationella biståndet kanaliserades genom sådana organisationer. Biståndet har sedan den palestinska myndigheten etablerades omprioriterats. Utskottet vill vidare hänvisa till att biståndsministern i ett svar på interpellation 1996/97:367 bl.a. har framfört att Sverige i överläggningar med den palestinska myndigheten betonar vikten av stöd till det civila samhället och respekten för de särskilda organisationerna. Biståndsministern anförde också att det övergripande målet för det svenska biståndet är att främja en fredlig utveckling och stödja ett demokratiskt Palestina (prot. 1996/97:111). Också utrikesministern har i en interpellationsdebatt (interpellationerna 1996/97: 303, 318, 336, 347, 357 och 365) i riksdagen lyft fram att Sverige lägger vikt vid enskilda organisationer i biståndsstödet till Palestina (prot. 1996/97:108). Utrikesministern påtalade särskilt den betydelse det svenska biståndet genom sådana organisationer har för främjandet av mänskliga rättigheter och för barnens situation på palestinska områden. Under budgetåret 1997 uppgick det svenska stödet till lokala organisationer som arbetar för främjandet av demokrati och respekt för de mänskliga rättigheter i Palestina till omkring 15 miljoner kronor. Huvuddelen av detta stöd kanaliseras genom Internationella juristkommissionens svenska avdelning, som i sin tur fungerar som paraplyorganisation för ett flertal lokala organisationer. Stöd ges också genom Diakonia och en palestinsk människorättsorganisation (Palestinian Independent Commission for Citizens Right). För 1998 beräknar regeringen det svenska bilaterala biståndet för Västbanken/Gaza till 120 miljoner kronor. Därtill bidrar Sverige med 135 miljoner kronor - genom det multilaterala biståndet - till FN-organet för palestinaflyktingar, UNRWA. Utskottet har inhämtat att Sida och regeringen under hösten 1997 arbetat med och avser att fastställa riktlinjer för utvecklingssamarbetet med Västbanken/Gaza åren 1998-2000. Stödet till enskilda organisationer har i detta sammanhang varit särskilt uppmärksammat. Utskottet anser att stödet till uppbyggandet av en palestinsk förvaltning - och därmed av andra samhällssektorer - utgör en angelägen del av ansträngningarna i fredsprocessen i Mellanöstern. Enligt utskottets bedömning har enskilda organisationer en viktig uppgift i arbetet för att skapa ett civilt samhälle och för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. Att biståndet till och genom de palestinska enskilda organisationerna utgör en mycket viktig del av stödet till fredsprocessen i Mellanöstern har tidigare påtalats av utskottet i betänkandena 1994/95:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete, 1994/95:UU22 Fredsprocessen i Mellanöstern och 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m. Utskottet har på annat håll i detta betänkande gjort bedömningen att regeringens förslag till fördelning mellan olika delposter inom det bilaterala utvecklingssamarbetet för budgetåret 1998 är lämpligt och väl avvägt. Mot denna bakgrund och med anledning av vad som ovan anförts avstyrks motion U622 (v) yrkande 3.
Sidas informationsverksamhet
Propositionen (avsnitt 4.3.5) Regeringen anger att målet för Sidas informationsverksamhet är att öka det svenska folkets intresse för och kunskaper om utvecklingsfrågor och utvecklingssamarbete. Information om andra länder och kulturer är också viktigt för att motverka främlingsfientlighet. Sida har ansvar för att informera om utvecklingsfrågor, om det egna biståndet, inklusive samarbetet med länder i Central- och Östeuropa, om EU:s gemensamma utvecklingssamarbete samt om multilateralt utvecklingssamarbete. Informationsverksamheten riktar sig till hela samhället, även om ungdomar i och utanför skolan kanske är den viktigaste målgruppen.
Motionen Kristdemokraterna föreslår i kommittémotionen U218 (kd) att medel från Sidas informationsanslag skall användas i syfte att medvetandegöra de svåra förhållanden som råder i vårt närområde särskilt vad avser barnens situation (yrkande 1). Främst skall dessa medel användas till att stimulera svenska kommuner att starta vänortsprojekt och till enskilda organisationer för att öka dessa organisationers sociala insatser med fokusering på barn och ungdom.
Utskottets överväganden Motion U218 (kd) yrkande 1 behandlar informationen om barnens svåra situation i vårt närområde. Utskottet delar den oro som motionärerna ger uttryck för vad gäller barnens situation i vårt närområde. Utskottet förutsätter att Sida inom ramen för sin informationsverksamhet ger en helhetsbild av situationen och de insatser som görs i olika samarbetsländer, regioner och områden, vari inberäknas t.ex. kvinnors, barns och andra utsatta gruppers situation. Utskottet har på annat håll i detta betänkande redogjort för den rapport om barnens utsatta situation i de baltiska staterna och i nordvästra Ryssland som Nordiska rådets närområdesutskott nyligen har presenterat. Utskottet välkomnar de insatser som görs för att på olika sätt belysa barnens situation i vårt närområde. Utskottets behandling av frågor gällande det omfattande vänortssamarbete som finns mellan svenska regioner och kommuner och deras motparter i central- och östeuropeiska länder, respektive det bistånd som kanaliseras genom folkrörelser och enskilda organisationer, återfinns på annan plats i detta betänkande. Därmed anses motion U218 (kd) yrkande 1 besvarad.
Biståndsförvaltning
Sida och Nordiska Afrikainstitutet
Propositionen (avsnitt 5 A 2) Regeringen anger att Sida inom ramen för det övergripande målet för Sveriges utvecklingssamarbete - att höja de fattiga folkens levnadsnivå - skall bedriva utvecklingssamarbete i enlighet med de av riksdagen fastställda biståndspolitiska målen samt de landstrategier och andra policydokument som regeringen fastställer. För Sida beräknas för budgetåret 1998 ett ramanslag om 401 444 000 kronor. Regeringen diskuterar även de iakttagelser som RRV har lämnat i en revisionsberättelse om Sidas årsredovisning. Enligt regeringens bedömning är RRV:s kritik på flera punkter konstruktiv. Sidas verksamhet är dock mycket komplex med insatser i ett stort antal länder och inom flertalet samhällssektorer. Utvecklingssamarbete är därtill en långsiktig verksamhet. För analys av effekterna, dvs. det slutgiltiga resultatet, av Sidas verksamhet finns dels Sidas stärkta utvärderingsverksamhet, dels landstrategiprocessen, dels mer eller mindre regelbundet återkommande, djupgående granskningar av olika delar av Sidas verksamhet. Årsredovisningen bör därför inriktas på myndighetsnära information särskilt avseende kostnadseffektivitet. RRV:s kritik visar dock att Sida måste prioritera såväl ekonomistyrning i vid mening som resultatredovisning enligt regeringens uppfattning. Regeringen redovisar att Nordiska Afrikainstitutet (NAI) har som mål att främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika, främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare, utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika samt informera om Afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden. För NAI beräknas för budgetåret 1998 ett ramanslag om 7 889 000 kronor. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att riksdagen på anslaget A 2 Biståndsförvaltning under utgiftsområde 7 och för budgetåret 1998 anvisar 409 333 000 kronor (yrkande 9, delvis). Inga motioner har väckts i denna del.
Utskottets överväganden Utskottet delar den bedömning och de prioriteringar som regeringen gjort och tillstyrker av denna anledning budgetpropositionens yrkande 9 i berörd del.
Samarbete med Central- och Östeuropa
Samarbetets inriktning, anslag, samarbetsländer m.m.
Propositionen (avsnitt 6 B)
Samarbetets inriktning Budgetpropositionens avsnitt om samarbetet med Öst- och Centraleuropa inleds med att regeringen presenterar ett antal åtgärder som planeras vidtas under budgetåret 1998. Dessa är: 11 att intensifiera insatserna för att bistå de länder som skall förhandla om medlemskap i EU, särskilt Estland, Lettland, Litauen och Polen, 12 att främja regional utveckling i norra Europa inom ramen för Östersjösamarbetet och Barentssamarbetet, bl.a. genom att aktivt verka för undanröjande av handelshinder och andra problem som står i vägen för ekonomisk samverkan och ökat utbyte av varor och tjänster, 13 att utnyttja den ökade reformviljan i Ryssland till att genomföra planerade insatser inom den sociala sektorn och hälso- och sjukvården, främst då det gäller äldreomsorg och vård av handikappade barn, samt identifiera nya områden för samarbete inom dessa sektorer, 14 att stödja en på svenskt initiativ upprättad juristhögskola i Riga, som skall ge studenter i de tre baltiska staterna möjlighet att bedriva högre juridikstudier i enlighet med de krav som rättsstaten och marknadsekonomin ställer, 15 Att med stöd av utvärderingen av det hittillsvarande samarbetet med Central- och Östeuropa lägga fram en särskild proposition i mars 1998 om det fortsatta samarbetet under perioden 1999-2001. Budgetåret 1998 är det sista inom ramen för det flerårsprogram för samarbete med Central- och Östeuropa som antogs våren 1995. Programmet baseras på regeringens särproposition 1994/95:160, enligt vilken 4 010 miljoner kronor under tre och ett halvt år skulle anslås till fortsatt bilateralt och multilateralt samarbete med de central- och östeuropeiska länderna, med tonvikt på Sveriges geografiska närområde. Fyra övergripande mål ställdes upp, nämligen att främja en säkerhetsgemenskap, att fördjupa demokratins kultur, att stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling och att stödja en miljömässigt hållbar utveckling. Riksdagen har senare beslutat att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra hela samarbetet. Samhällsomvandlingen har fått en ny dimension genom de associerade centraleuropeiska och baltiska ländernas önskan att bli fullvärdiga medlemmar av Europeiska unionen. Strävan att knyta Ryssland, Ukraina och andra länder i det forna Sovjetunionen närmare det europeiska samarbetet på olika områden, blir betydelsefullt det närmaste året. Det ligger i Sveriges intresse att medverka till utvidgningen och utvecklingen av relationerna med de central- och östeuropeiska länderna. Detta betonades också i 1995 års särproposition. Sveriges eget samarbete med Central- och Östeuropa under år 1998 skall i första hand ses som ett fullföljande av den verksamhet som hittills bedrivits inom ramen för det gällande programmet. De mål som där uppställdes är fortfarande giltiga. De erfarenheter Sverige vunnit av sin egen EU-anpassning och sina egna medlemskapsförhandlingar blir en väsentlig del av det stöd som erbjuds de central- och östeuropeiska länderna som ansökt om medlemskap i EU. De landstrategier som har utarbetats för de prioriterade samarbetsländerna har identifierat olika angelägna insatsområden, av vilka många är av stor betydelse för integrationsprocessen. En annan faktor som vidgar och fördjupar perspektivet på utvecklingen i Central- och Östeuropa är strävan att genom såväl egna som multilaterala insatser stärka det regionala samarbetet. Målet är att främja ett dynamiskt och demokratiskt norra Europa som en del av samarbetet i hela Europa. I budgetpropositionen för år 1998 föreslår regeringen i yrkande 9 (delvis) att medel om 810 800 000 kronor anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa. Yrkande 9 behandlas i sin helhet under avsnittet Fördelningen inom utgiftsområdet. Vidare föreslås att regeringen bemyndigas att ikläda staten betalningsansvar i form av statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa om högst 150 000 000 kronor (yrkande 7). Detta yrkande behandlas under nästföljande avsnitt (Fördelningen av anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa). Budgetåret 1998 är det sista året i det treåriga programmet för Central- och Östeuropa. I 1997 års ekonomiska vårproposition angavs att regeringen har beräknat ett fortsatt samarbetsprogram med Central- och Östeuropa på 810 000 000 kronor per år för 1999 och 2000, under förutsättning att en oberoende utvärdering av samarbetet genomförs. Vidare angavs att regeringen under år 1998 kommer att lämna förslag till omfattningen och inriktningen av samarbetet efter år 1998. För att verksamheten med samarbetet med Central- och Östeuropa inte avsevärt skall påverkas negativt under år 1998 föreslås att regeringen får bemyndigande att under budgetåret 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser för insatser i Central- och Östeuropa innebärande åtaganden om högst 810 miljoner kronor som medför utgifter efter år 1998 (yrkande 8) under förutsättning att den oberoende utvärderingen har presenterats.
Samarbetsländerna Under 1996 fastställde regeringen landstrategier för utvecklingssamarbetet med Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen. Riktlinjer för utvecklingssamarbetet med Ukraina antogs också. Landstrategierna gäller för perioden fram t.o.m. år 1998 och styr inriktningen av de svenska insatserna. Gemensamt för Sveriges samarbete med Estland, Lettland, Litauen och Polen är att stödja dessa länders medlemskap i EU. Huvuddelen av det svenska stödet är inriktat på kunskapsöverföring och institutionsuppbyggnad som underlättar anpassningen till EU. Särskilda insatser görs härutöver i form av seminarier för politiker och tjänstemän i statsförvaltningarna i samtliga ansökarländer beträffande exemplevis inre marknadsfrågor, lagharmonisering och förhandlingsstrategi. Det är också viktigt att från svensk sida stödja de baltiska ländernas strävan att bli medlemmar i olika internationella organisationer. Samarbetet med framför allt Ryssland, men även med Ukraina och övriga länder i forna Sovjetunionen, syftar till att knyta dessa länder närmare de europeiska samarbetsstrukturerna. Inte minst Barentssamarbetet är ett led i denna strävan.
Regionalt samarbete De nya initiativ till samverkan i Östersjöregionen som togs år 1996 i samband med regeringschefsmötet i Visby och mötet med Östersjöstaternas råd i Kalmar har vidareutvecklats och har sedan lett till konkreta resultat, bl.a. då det gäller miljösamarbete och bekämpande av organiserad brottslighet. Det är särskilt viktigt att de baltiska staterna, Polen och Ryssland själva uppmuntras att spela en än mer aktiv roll i Östersjösamarbetet. Sverige önskar också medverka till att de möjligheter som finns till samordning av bilaterala insatser och olika EU-program i Östersjöregionen utnyttjas optimalt. Näringslivets medverkan är av avgörande betydelse. Folkrörelser och enskilda organisationer samt regionala och lokala organ, som bidrar till att ge Östersjösamarbetet bred förankring, skall få fortsatt stöd. Utvecklingen av det euro-arktiska samarbetet har stor betydelse för förbindelserna med nordvästra Ryssland. För att utveckla samverkan mellan de nordliga regionerna beslöts vid ett utrikesministermöte år 1993 att bilda Barents Euro-Arktiska råd. Sverige innehar efter Ryssland ordförandeskapet för Barentsrådet under år 1997. Under ordförandeåret söker Sverige särskilt bidra till att stärka banden mellan Barentsregionen och EU, förbättra villkoren för handel och investeringar, öka insatserna på kärnsäkerhetens område, uppmärksamma miljö- och energifrågor. Sverige innehar även ordförandeskapet för Barentsrådets ekonomiska arbetsgrupp. Nästa ministermöte planeras äga rum i Luleå i januari 1998. Regeringen kommer även fortsättningsvis att ge Barentssamarbetet hög prioritet då det gäller den regionala utvecklingen i Sveriges närområde.
Motionerna I kommittémotionen U809 (m) behandlar Moderata samlingspartiet stöd till integrationen av Central- och Östeuropa. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att stödinsatserna i Central- och Östeuropa skall utformas i per- spektivet av integrationen av Central- och Östeuropa. Något direkt stöd för att förhindra att landet kollapsar är inte längre aktuellt för de flesta av länderna. Nu handlar det om hjälp med anpassningen inför EU-medlemskapet. Kunskapsöverföring, främst rörande marknadsekonomins institutioner, spelar en central roll samt pilotprojekt avseende miljöförbättrande åtgärder. Stödinsatserna måste dock, framhåller motionärerna, utformas med största försiktighet för att inte framväxande strukturer skall hämmas och gamla strukturer främjas. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om inriktningen av stödet. Det behövs enligt motionärerna fortsatta insatser i de baltiska länderna för uppbyggandet av de nationella institutionerna och befästandet av den territoriella integriteten. Utbyte inom utbildning, kulturliv och politik är också av vikt för att främja ett öppet och pluralistiskt samhälle. Det hävdas vidare att en central uppgift för de västliga stödinsatserna är att bidra till att skapa en rättsstat samt även att hjälpa länderna att rensa bort sitt miljöarv. Centerpartiet begär i partimotionen U210 (c) yrkande 12 ett tillkännagivande om att det krävs ett ökat engagemang för miljöförbättringar i den ryska delen av Barentsregionen. I området finns en av världens största koncentration av radioaktivt avfall. På försök bör därför möjligheterna prövas att svenskt miljöbistånd kan ges såväl i form av teoretisk och praktisk kunskapsöverföring som i investeringar i mindre demonstrationsanläggningar baserade på svensk miljöteknik. Vidare begärs i yrkande 13 ett tillkännagivande om att länsstyrelsen i Norrbotten för projektfinansiering inom Barentsregionen erhåller 20 miljoner kronor ur anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa för budgetåret 1998. Utöver detta skall projekt även fortsättningsvis kunna finansieras under utgiftsområde 7 med medel ur den s.k. Östersjöfonden samt i ökad utsträckning med medel från EU:s TACIS- och Interreg-program. Sverige bör vidare erbjuda fortsatt stöd till de baltiska ländernas närmande till EU på tredjepelarområdet. Den långsiktiga målsättningen måste vara (yrkande 14) att uppnå fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och personer i hela Östersjöregionen. I yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att en större del av stödet till de baltiska länderna kanaliseras via myndigheter på regional och lokal nivå. Vänortsprogrammet innebär ett mycket livskraftigt alternativ till en mer traditionell exportorienterad modell, genom att engagerade personer på båda sidor, med små belopp i varje projekt och den s.k. bottom up-modellen, gemensamt beslutar om projekten. Centerpartiet anser i yrkande 16 att svenska tandläkar- och läkarhögskolor bör ges stöd för utbildningsverksamhet i de baltiska länderna och samma möjligheter att ta emot baltiska studenter vid dessa utbildningar i Sverige. Centerpartiet vill också särskilt betona vikten av enskilda organisationers utbyte med Central- och Östeuropa. Detta stöd bör också innefatta möjlighet till fraktstöd. Även Svenska kyrkans församlingars utbyte med de forna kommunistdiktaturerna runt Östersjön och den del av stödet till demokratiutveckling, som i dag utbetalas till de svenska riksdagspartierna för stöd till partisystemen i Öst- och Centraleuropa, fyller en viktig uppgift. Detta bör ges regeringen till känna (yrkande 18). Regeringen bör, hävdar Centerpartiet i yrkande 20, i likhet med det arbete som redan pågår inom UD avseende en samlad Afrika- respektive Asienpolitik, ta initiativ till en samlad svensk Rysslandspolitik. Denna bör redovisas för riksdagen. Centerpartiet anser vidare (yrkande 21) att regeringen bör ta initiativ till att utreda förutsättningarna för ett utvecklat bilateralt samarbete med Ryssland på totalförsvarsområdet. Lämpliga och avgränsade områden skulle kunna vara teknikområdet, forskning och materiel samt utbildning. Sverige skulle som militärt alliansfritt land ha mycket att vinna på en fördjupad dialog på det militära området med Ryssland. Folkpartiet liberalerna begär i sin partimotion U219 (fp) yrkande 25 att samarbetet med Ryssland bör koncentreras till reformregioner. Erfarenheterna av Rysslands mycket ojämna och delvis uteblivna systemskifte talar mycket starkt för att samarbetet skall koncentreras till regioner i landet där demokratiska reformpolitiker på allvar påverkat utvecklingen, även om dessa skulle ligga långt från Östersjön. Exempel på sådana är Nizjnij Novogorod och Jekaterinburg. I partimotionen Jo785 (fp) begär Folkpartiet liberalerna i yrkande 4 ett tillkännagivande om miljöinriktningen av Östersjösamarbetet. Innanhavet Östersjön fortsätter att nedsmutsas genom utsläpp och läckage till havet från samtliga länder. Detsamma gäller vårt gemensamma luftrum som tillförs de utsläpp som försurar våra skogar och marker. På lång sikt är, enligt Folkpartiet liberalerna, EU-medlemskap för våra grannländer i regionen det bästa som kan ske. På kort sikt krävs punktinsatser, bl.a ökade resurser för att minska oljeutsläppen i Östersjön. Sekretariatet för Östersjörådet skall koordinera och initiera insatser för att uppfylla Agenda 21-kraven om en hållbar utveckling inom regionen. För att intensifiera arbetet kring Östersjön bör också det lokala samarbetet mellan vänorterna stärkas. I partimotionen U213 (v) begärs i yrkande 19 ett tillkännagivande om utvecklingssamarbetet i Öst- och Centraleuropa och i Barentsregionen. I motionen hänvisas därvid till partiets separata motioner om Östeuropa respektive Barentsregionen. I partimotionen U807 (v) yrkande 2 hävdas att Vitryssland bör bli föremål för svenska biståndsinsatser. Sverige kan inte avvakta sådana, med motiveringen att det saknas en positiv utveckling ur social, demokratisk och ekonomisk synvinkel. I yrkande 3 begärs att Sverige bör genomföra en informations- och upplysningskampanj om Ryssland riktad till hushållen och mindre företag. Denna skulle innehålla grundläggande fakta om landet, hur man handlar med Ryssland etc. och förhoppningsvis bota den svenska rysskräcken. I yrkande 4 begärs en ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa. I grunden beror utvecklingen i länderna på länderna själva men den rika världen måste bidra då behoven är oändliga. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om vikten av att bygga upp rättsstater i Östeuropa. För att klara återuppbyggnaden krävs regelverk och lagstiftning som respekteras, sanktionsmöjligheter och utbildning av såväl rättsapparatens anställda som av allmänheten. En ny kultur som lyfter fram personligt ansvar behöver lyftas fram. Det görs en hel del från svensk sida för att bidra till uppbyggnaden av en rättsapparat men det behövs enligt motionärerna också en samordning och systematisering av de svenska insatserna. Det kommunala vänortssamarbetet bedöms enligt motionärernas mening vara kostnadseffektivt. I yrkande 7 efterlyser Vänsterpartiet en förstärkning och ökad samordning av dessa insatser, dock utan att kväva enskilda initiativ, för att flera svenska kommuner skall engagera sig i vänortssamarbete. I yrkande 8 kräver Vänsterpartiet fler insatser som är inriktade på att förbättra hälsan och den sociala situationen för utsatta barn. I Ryssland kan exempelvis endast 10 % av barnen betecknas som friska. I yrkande 9 krävs att den infrastruktur som byggs i Östeuropa skall vara den mest kretsloppsanpassade tekniken som är praktisk tillämpbar. De skall slippa våra politiska misstag med ekologiska återvändsgränder såsom Dennispaketet, Vedabron och Öresundsbron. Vänsterpartiet begär i yrkande 10 att S:t Petersburgsområdet prioriteras vad gäller miljöinsatser. I regionen lever mellan 5 och 9 miljoner människor. Utsläppen och avfallsmängderna från denna region går till stor del helt orenade ut i naturen, främst i Finska viken. Det finns redan samarbete mellan högskolor i Sverige och i Östeuropa. I yrkande 11 begärs att även grundskolor och gymnasieskolor skall vara aktiva i projekt med östanknytning. Vänsterpartiet förutsätter att regeringen kommer med förslag om hur östprojekt skall främjas inom både forskning och utbildning och att inte minst flickor gynnas i dessa ansträngningar. Vidare bör alla folkliga kontakter uppmuntras med Östeuropa. Regeringen bör föreslå en samlad nationell strategi för att främja kultur-, idrotts- och turismkontakterna med Östeuropa (yrkande 13). I kommittémotionen U803 (v) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att svenska regeringen skall vidta åtgärder för att förhindra miljöskador och konflikter vid industriell verksamhet i nordvästra Ryssland. Regionen betraktas som ett av Europas resursrikaste områden. Det finns risk för att hård exploatering av regionens resurser leder till såväl fortsatt som förvärrad miljöförstöring utan att några större värden stannar i regionen. Den svenska regeringen bör göra klart för svenska företag som är aktiva i regionen att den förväntar sig samma hänsynstagande till människor och miljö som om företaget vore verksamt i Sverige. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att Sverige bör verka för en stor internationell insats för att lösa problemen med kärnkraftssäkerhet och strålskydd på Kolahalvön. Sverige måste i internationella forum och internationella organisationer som Internationella atomenergiorganet (IAEA) och G24-gruppen, EU och FN med kraft verka för en lösning på dessa problem. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det behövs en plan och prioritetsordningar för att bygga ekologiskt uthålligt kommunikationssystem i Barentsregionen. Planen, som bör bygga på de studier av behoven av förbättrade kommunikationer som tidigare gjorts och den analys som nu görs av Regionrådet för Barents, bör utarbetas gemensamt av kommunikationsministrarna i de ingående länderna. Motionärerna begär i yrkande 5 ett tillkännagivande om att regeringen bör verka för att åtgärder vidtas för att förenkla visumhantering, tullprocedurer och undanröjande av andra administrativa problem för främjande av rörlighet av varor och personer över gränsen till Ryssland. Regeringen bör vidare (yrkande 6) främja projekt som stärker kvinnors ställning i regionen. Det pågår redan flera sådana projekt och det är av stor vikt att de fortsätter. I kommittémotionen U215 (kd) begär motionärerna i yrkande 1 att resurser bör anslås ur de två miljarder som regeringen avsatt för Östersjösamarbetet respektive investeringsbidrag för omställning till hållbar utveckling för att påbörja iordningställande av mottagningsanläggningar för oljespill och annat avfall. Så länge man inte finansierar uppbyggnaden av mottagningsanläggningar runt Östersjön kommer utsläppen av olja att fortsätta. I kommittémotionen U218 (kd) begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om behovet av att inför kommande budgetår kartlägga och analysera den sociala situationen i Öst- och Centraleuropa. Under flera år har vi nåtts av information om att barn far illa i de baltiska staterna, i Ryssland och de stater som hörde till Sovjetunionen. Övergångsperioden från kommunistiskt system till marknadsekonomisk modell har varit socialt påfrestande. Unicef har i rapporter rörande Öst- och Centraleuropa redogjort för de allvarliga sociala missförhållanden som råder. Kurvan för dödlighet har stigit brant i flera av länderna. Miljöförstöringen för med sig allvarliga konsekvenser för hälsan. Undernäring och ökning av smittsamma sjukdomar är andra problem liksom att barn- och ungdomsbrottslighet skjutit i höjden. I yrkande 3 begärs att omedelbara hjälpinsatser - för främst de baltiska staterna och Ryssland, med beaktande av de svåra sociala förhållanden som råder i vårt närområde - finansieras med hjälp av de reservationer som uppstått i anslaget till Öst- och Centraleuropa. I en enskild motion, U806 (s), begärs att regeringen, inom ramen för de resurser som avsatts för ett vidgat Östersjösamarbete, tillför Östersjöns Författar- och Översättarcentrum ytterligare resurser för finansiering av dess basverksamhet. Centrumet har på bara några år vuxit ut till en viktig internationell institution där varje ny gäst - författare, översättare eller annan kulturperson - blir en viktig del av den bro som nu byggs allt starkare mellan Östersjöländerna. I den enskilda motionen U810 (s) begärs åtgärder för att förbättra miljön i Östersjön. Problemen härrör bl.a. från utsläpp, från jordbruk och transporter. Sverige bidrar med förhållandevis stora diffusa utsläpp, och här handlar det om att förändra varje människas motivation och beteende. HELCOM arbetar med analys av miljökonsekvenser i Östersjön av de stora översvämningarna i Tyskland och Polen i somras. HELCOM arbetar också med frågan om hur oljeutsläppen skall minskas i Östersjön. Sverige bör inom HELCOM med kraft driva frågan om uppbyggnad av mottagningsstationer för oljespill. Den enskilda motionen U812 (s) begär ett tillkännagivande om de insatser som behövs för Barentssamarbetets utveckling. Väg- och järnvägsförbindelser måste bli möjliga mellan Norge och Ryssland. Sverige bör vara pådrivande för att förbättra kommunikationerna till Kolahalvön. Goda livsbetingelser i Barentsområdet stärker enligt motionärerna freden och utvecklingen i norra Europa. Arbetet med att förbättra miljön på Kolahalvön måste fortsätta. Dock räcker insatser från de nordiska länderna inte till, varför Sverige måste anstränga sig mer för att engagera EU-kommissionen och övriga världen. Från Norrbotten sker samarbetet med de olika länderna genom många för- eningar och organisationer. Det är härvid önskvärt med en större samordning för att öka utvecklingen i området. Det är också viktigt att de lokala förhållandena beaktas och att befolkningen får ett ökat inflytande över utvecklingen. I den enskilda motionen U801 (m) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om vikten av att främja strukturinvesteringar i Barentsregionen. Järnvägsförbindelserna Haparanda-Karlsborg och förbindelserna Finland-nordvästra Ryssland är förutsättningar för att sammanlänka kommunikationerna. Norrbottens framtid är beroende av en positiv utveckling i den arktiska regionen. I den enskilda motionen U802 (m) begärs i yrkande 1 att regeringen redovisar de insatser som hittills gjorts i Östersjöområdet samt gör en utvärdering av dessas effekter. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om Östersjömiljardens brister. Enligt motionären leder det fel att ge stöd till projekt i andra länder för att öka det egna landets sysselsättning. Ett högre ordinarie anslag för Östersjösamarbete hade varit en betydligt effektivare åtgärd för att stödja utvecklingen runt Östersjön. I yrkande 4 framhåller motionären vikten av att Sverige verkar för att stödja de baltiska ländernas förberedelser för EU- medlemskap. I en enskild motion, U811 (m), begärs att regeringen tar initiativ till att i samråd och samarbete med Svenska kyrkans centralstyrelse undersöka formerna och förutsättningarna för en återupptagen verksamhet i församlingens kyrkobyggnad i S:t Petersburg. Staten kan, enligt motionärerna, inte frånsäga sig allt vidare ansvar för S:t Katarina kyrkas framtid. Det är en skam att kyrkobyggnaden tillåts förfalla ytterligare mitt framför ögonen på varje besökare till det nya Sverigehuset, vårt lands ansikte utåt i S:t Petersburg. Motionärerna bakom den enskilda motionen U606 (m) begär att Sverige omedelbart tar initiativ till åtgärder för att stärka demokratin och informationsfriheten i Vitryssland. I ett Europa som är på väg att enas kring principer om demokrati och fri informationsspridning kan vi inte acceptera en destabiliserande relikt efter sovjetmodell som mer eller mindre diktatoriskt isolat i vår omedelbara närhet. I den enskilda motionen U618 (mp) yrkande 4 begär motionärerna att Sverige såväl i bilaterala som i multilaterala insatser bistår med insatser för att bidra till en ekologisk omställning av energisystemen i Östeuropa. Säkerheten vid de nuvarande reaktorerna på Kolahalvön är så dålig att de bör stängas och ersättas med energieffektivisering och förnybara bränslen. I motion U212 (mp) tar motionärerna upp hälsoproblem efter Tjernobyl- olyckan. Fattiga människor vilka bor i drabbade områden odlar fortfarande sin mat och låter sin boskap beta på radioaktiva åkrar. Provtagningar på barn från drabbade områden som under några månader vistats i ett obesmittat område, där de ätit ?frisk? mat, visade att radioaktiviteten i barnens kroppar sjunkit med 70 %. I yrkande 1 begär motionärerna ett tillkännagivande om att Sida undersöker möjligheterna till ett livsmedelsprojekt i Vitryssland. I yrkande 2 begärs att humanitärt stöd ges till byn Malaye Avtuki med ?frisk? mat och speciella kosttillskott under en bestämd tidsperiod. Sedan kunde man med regelbunden provtagning mäta hur radioaktiviteten i barnen förändrades. Motionärerna begär slutligen i yrkande 3 att en utvärdering görs av detta projekt som, om den är positiv, resulterar i ett alternativt jordbruksprojekt plus energiodlingsprojekt. Sverige skulle stödja projekt i drabbade områden t.ex. med odling av energiskog för användning inom det drabbade området med omhändertagande av askan eller odling av oljeväxter vars olja kunde säljas som bränsle. På lämpliga obesmittade platser skulle dessutom stöd ges till alternativa jordbruk som producerar livsmedel. I motion U804 (mp) yrkande 1 begär motionärerna att Sverige skall verka för att de internationellt samlade kärnkraftsbolagen tar på sig ansvaret för att restaurera Vitryssland, Ukraina och Bryansk efter skadorna från Tjernobyl. Insatser för att stoppa hotet från Tjernobyl måste intensifieras. De människor som lever och drabbats av katastrofen måste få internationell hjälp. I yrkande 2 begärs att organisationen Mama 86 och andra seriösa föreningar som arbetar ideellt med att stödja offren från Tjernobyl får bistånd både i form av ekonomiskt stöd och även rena livsmedel och mediciner. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att det ekonomiska stödet till de svenska ideella föreningar som arbetar för Tjernobyls offer skall utökas både ekonomiskt och i omfattning, så att kriterierna för stöd inte motarbetar dem som arbetar seriöst, antingen de är utformade som enskilt bolag, förening eller stiftelse. Den enskilda motionen U808 (kd) behandlar i yrkande 1 vikten av en sammanhållen policy för utvecklingen av Östersjöområdet. För den östsvenska regionens näringsliv, med en utrikeshandel överstigande riksgenomsnittet, är tillgången till effektiva transportsystem i luften, på marken och till sjöss samt anpassade informationssystem av allra största betydelse. Motionären önskar en sammanhållen strategi för att på bästa sätt tillvarata regionens resurser i form av näringsliv, forskningsresurser och infrastruktur. Det är också nödvändigt att säkerställa fortsatta investeringar i regionens infrastruktur inom angivna områden och transportstråk.
Utskottets överväganden
Allmänt Utskottet har vid flera tillfällen, senast i betänkandet 1996/97:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa, framhållit att samarbetet med Central- och Östeuropa intar en central plats i svensk utrikespolitik och att det är av grundläggande svenskt intresse att verka för de fyra övergripande mål som uppställts för det svenska samarbetet. Dessa är att främja en säkerhetsgemenskap, att fördjupa demokratins kultur, att stödja en socialt hållbar ekonomisk utveckling och att stödja en miljömässigt hållbar utveckling (antagna av riksdagen våren 1995; bet. 1994/95:UU16, rskr. 1994/95:308). Dessutom skall samarbetet genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv (prop. 1995/96: 153, bet. 1995/96:UU18, rskr. 1995/96:272). I budgetpropositionen upprepar regeringen att ovan nämnda mål utgör samarbetets huvudområden samt anges att regeringen under 1998 bl.a. avser intensifiera insatserna för att bistå de länder som förhandlar om medlemskap i EU, särskilt de baltiska länderna och Polen. Vidare kommer en regional utveckling att främjas, bl.a. genom Östersjöstaternas Råd och Barents Euro-Arktiska råd, där Sverige under 1997 innehar ordförandeskapet. Målet är att skapa ett demokratiskt och ekonomiskt dynamiskt norra Europa som del av samarbetet i hela Europa. Regeringen önskar också utnyttja reformviljan i Ryssland för att genomföra planerade insatser inom den sociala sektorn och hälso- och sjukvården, främst beträffande äldreomsorg och vård av handikappade barn men avser även identifiera nya områden för samarbete inom dessa sektorer. Vidare skall fortsatt stöd ges till en juristhögskola i Riga avsedd för studenter från de baltiska länderna. Regeringen skall också, efter en utvärdering av det hittillsvarande samarbetet, lägga fram en särskild proposition i mars 1998 om det fortsatta samarbetet under perioden 1999-2001. I motion U213 (v) yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om utvecklingssamarbetet i Öst- och Centraleuropa, varvid hänvisning görs till partiets separata motioner. Utskottet konstaterar att dessa motioner behandlas på olika ställen i betänkandet. Något tillkännagivande med yrkandets innebörd är därför ej befogat. Därmed avstyrker utskottet motion U213 (v) yrkande 19. I motion U802 (m) yrkande 1 krävs en redovisning av Östersjösamarbetet respektive ett tillkännagivande om Östersjömiljardens brister (yrkande 3). Motion U808 (kd) yrkande 1 (delvis) betonar vikten av en sammanhållen policy för Östersjöområdet. Utskottet ställer sig bakom regeringens prioriteringar och konstaterar att en utvärdering av det totala svenska samarbetet med Central- och Östeuropa nu görs, vilken som ovan nämnts kommer att ligga till grund för regeringens särproposition för perioden 1999-2001 vad gäller samarbetet med Central- och Östeuropa. Utvärderingen omfattar det reguljära östsamarbetet men kommer också att beröra samspelet med andra Östersjöinitiativ, bl.a. den s.k. Östersjömiljarden. Riktlinjer för samarbetet med Central- och Östeuropa finns redan och dessa kommer desutom att gås igenom i samband med arbetet på att lägga fram riktlinjerna för en ny treårsperiod. Motionärernas önske-mål torde därmed vara tillgodosedda. Motionerna U802 (m) yrkandena 1 och 3 samt U808 (kd) yrkande 1 i berörd del anses därmed besvarade. Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag till anslag för samarbetet med Central- och Östeuropa (yrkande 9, delvis) om 810 800 000 kronor för 1998. I yrkande 8 begär regeringen bemyndigande att under budgetåret 1998 göra utfästelser för insatser i Central- och Östeuropa intill ett belopp om högst 810 000 000 kronor utöver anvisade medel för 1998. Utskottet anser det vara lämpligt att samarbetet med Central- och Östeuropa även efter 1998 fortsätter i ungefär samma omfattning som för närvarande varför regeringens yrkande 8 tillstyrks. I motion U807 (v) yrkande 4 begärs en ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa. Utskottet konstaterar att det internationella samfundet och även Sverige gör mycket för att främja en positiv utveckling i Central- och Östeuropa. Det svenska årliga bidraget för samarbetet med Central- och Östeuropa uppgår till 810 miljoner kronor. Därtill kommer Sveriges andel om cirka 335 miljoner kronor av EU:s bistånd till Central- och Östeuropa. Den s.k. Östersjömiljarden är en ytterligare stimulans för omvandlingsprocessen i Östersjöregionen. Multilateralt bidrar Sverige också till regionens utveckling genom FN-systemet och via Världsbankens institutioner. Bristen på kapital i Östeuropa är ett känt faktum, och Sverige har genom två stora program i Baltikum försökt stärka det baltiska bankväsendet dels genom det samnordiska baltiska investeringsprogrammet, där Sveriges andel uppgår till 200 miljoner kronor, dels genom arbetet genom Swedfund Financial Markets AB, vilket erhållit 240 miljoner kronor för att stärka baltiska privatbanker. Motion U807 (v) yrkande 4 anses därmed besvarad.
Stöd till EU-anpassning, avskaffande av handelshinder m.m. I motionerna U809 (m) yrkandena 1 och 2 samt U802 (m) yrkande 4 begärs att Sverige på olika sätt skall bistå de länder som söker medlemskap i EU. I budgetpropositionen anger regeringen att detta är ett prioriterat område för det svenska samarbetet med Estland, Lettland, Litauen och Polen. Huvuddelen av det svenska stödet är inriktad på kunskapsöverföring och institutions- uppbyggnad. Detta stöd sammanfaller i allt väsentligt med Köpenhamnskriterierna, som anger vilka krav som ställs på kandidatländerna. Utskottet har inhämtat att särskilda medel har avsatts för insatser som specifikt avser rådgivning i samband med kandidatländernas laganpassning och förestående förhandlingar. Det finns också numera inom UD:s Central- och Östeuropaenhet tre tjänstemän som har som huvudsaklig arbetsuppgift att planera och i samråd med andra departement och myndigheter organisera besök, seminarier etc. med syftet att främja kandidatländernas EU-anpassning. Utskottet ställer sig bakom regeringens ansträngningar för att stödja kandidatländerna och vill i detta sammanhang också framhålla att riksdagen, bl.a. via EU-nämnden, bidrar till kunskapsöverföring genom ett besöksutbyte med baltiska parlament. Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U802 (m) yrkande 4 och U809 (m) yrkandena 1 och 2 besvarade. I motion U210 (c) yrkande 14 framhåller motionärerna vikten av att Sverige erbjuder fortsatt stöd till de baltiska ländernas närmande till EU på tredjepelar-området för att uppnå fri rörlighet för varor, kapital och tjänster. Även motion U808 (kd) yrkande 1 (delvis) behandlar värdet av fri rörlighet i Östersjöregionen. Motionärerna bakom U807 (v) trycker i yrkande 6 särskilt på behovet av stöd till rättsstaten. I motion U803 (v) yrkande 5 krävs åtgärder för förenklande av visumhantering, tullprocedurer m.m. beträffande gränsen mellan Finland och Ryssland. Utskottet konstaterar att yrkandena ligger i linje med den svenska politiken, vilken utskottet ställt sig bakom (senast i bet. 1996/97:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa). Ett EU-medlemskap för de baltiska länderna och Polen skulle innebära att målsättningen om fri rörlighet uppnås. Utskottet noterar att flera åtgärder vidtagits från svensk sida för att främja handel och investeringar i hela Östersjöregionen. Utskottet önskar också lyfta fram det arbete som bedrivs inom Barentsrådet. En kartläggning har nyligen gjorts av handelshindren i regionen, vilken kommer att ligga till grund för fortsatta diskussioner i Barentsrådets ekonomiska arbetsgrupp. Sverige stöder också de baltiska staternas och Rysslands strävanden att bli medlemmar i WTO samt ansträngningarna att intensifiera samarbetet med OECD (Polen är för övrigt redan medlem i båda organisationerna). Utskottet vill även i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på det viktiga arbete som bedrivs inom ramen för Östersjöstaternas råd för att främja samarbete i frågor rörande ekonomi, demokrati, miljö m.m. Utskottet noterar vidare som positivt att regeringen i oktober i år har tillsatt en kommitté för handel och investeringar i Östersjöområdet vars uppdrag det är att identifiera hinder och föreslå åtgärder för att underlätta handel och investeringar i området (kommittédirektiv 1997:114). Kommittén skall avlägga sin rapport den 15 mars 1998. Utskottet konstaterar att Sverige har gjort betydande insatser på tredjepelarområdet, bl.a genom att stödja flyktingmottagning, polis, tull, gränsbevakning och rättsväsende med både utbildning och utrustning. Det svenska stödet är fokuserat på institutionellt samarbete. Vad gäller behoven av juridiskt utbildade personer i de baltiska länderna erinras om det ovan nämnda svenska initiativet att inrätta en ettårig, högre juristutbildning i Riga för jurister från de baltiska länderna. Inriktningen skall bl.a. vara handels- och EG-rätt samt mänskliga rättigheter. Utskottet har också erfarit att regeringen tagit initiativ till två stora stipendieprogram som handläggs av Svenska Institutet. Vidare har via Domstolsverket, Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen stöd från Sida utgått till de baltiska staterna. Kriminalvårdsstyrelsen har också förmedlat kontakter mellan anstalter i Sverige och i de baltiska staterna för kunskapsutbyte. I budgetpropositionen beskriver regeringen ett viktigt initiativ som nyligen togs vid det nordisk-baltiska utrikesministermötet i september 1997 till en samordnad nordisk aktion på tredjepelarområdet, i syfte att stärka de baltiska ländernas medlemskapsansökningar. Initiativet går ut på att redan inför EU- toppmötet i Luxemburg, med en snabb kartläggning av vad som görs och bör göras för att förbereda länderna för EU-medlemskapets strikta krav, försöka uppnå en koordinering av insatserna. Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U210 (c) yrkande 14, U803 (v) yrkande 5, U807 (v) yrkande 6 och U808 (kd) yrkande 1 i berörd del besvarade.
Vänortssamarbete m.m. Två motioner, U210 (c) yrkandena 15, 16 och 18 och U807 (v) yrkandena 7, 11 och 13 behandlar i positiva ordalag värdet med s.k. vänortssamarbete, samarbete mellan skolor och universitet, enskilda organisationer och även kontakter via turism, kulturutbyte, idrott m.m. Östersjöns författarcentrum bör enligt motion U806 (s) få ytterligare medel till sin verksamhet. I motion U803 (v) yrkande 6 anförs att kvinnornas ställning i Barentsregionen bör stärkas. Utskottet noterar att det redan finns ett omfattande vänortssamarbete. Cirka 185 regioner och kommuner har vänortsrelationer med motparter i Baltikum, Polen och Ryssland. I regeringens landstrategier för samarbetet med Lettland och Litauen uttrycks en ambition att bredda verksamheten till fler regioner och kommuner. Utskottet har inhämtat att det decentraliserade samarbetet bedömts utomordentligt positivt i de partiella utvärderingar som gjorts. Regeringen har också uppmärksammat det växande samarbetets behov av samspel med utrikesförvaltningen och har sedan våren 1997 en särskild befattningshavare inom UD vars uppgift det är att i samverkan med de olika aktörerna och sektorsorganisationerna följa, stödja och analysera verksamheten. Regeringen föreslår att 60 miljoner kronor används under 1998 för stöd till Folkrörelser och enskilda organisationer som bidrar till att ge Östersjösamarbetet bred förankring. Detta innebär en liten ökning. Enskilda organisationer kan även utveckla sitt samarbete med länderna runt Östersjön inom ramen för EU:s olika biståndsprogram. På utbildningssidan finns en satsning med stipendier som förmedlas via Svenska Institutet. Dessutom förekommer ett brett forskningssamarbete mellan universitet i Sverige och Central- och Östeuropa med medel som ställs till förfogande under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Beträffande behovet av att stärka kvinnors ställning i Barentsregionen konstaterar utskottet att det sammanfaller med ett av målen för samarbetet med Central- och Östeuropa - att fördjupa demokratins kultur. Riksdagen har också beslutat att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra hela samarbetet. Jämställdhetsfrågorna utgör del av aktiviteterna i samtliga de arbetsgrupper som Barents Regionråd tillsatt. Dessutom finns en särskild grupp som arbetar med kvinnorfrågor. Prioriterade aktiviteter är uppbyggnad av kvinnonätverk, kvinnlig ledarutveckling, etablerande av kvinnocentrum m.m. Sida har finansierat ett antal projekt i Barentsregionen med särskild inriktning på kvinnor, bl.a. ledarskapsutbildning och etablerande av kriscentrum. Utskottet har vidare erfarit att Sverige via Europarådet stöder kontakter med länder i Central- och Östeuropa på idrottsområdet. Utskottet ser mycket positivt på det breda decentraliserade samarbete som vuxit fram mellan regioner, kommuner, skolor, universitet och organisationer och utgår från att regeringen tar till vara de synpunkter på samarbetet som framförs i motionerna. Utskottet stöder regeringens målsättning att fördjupa demokratins kultur bl.a. genom att främja frivilligorganisationer och stärka kvinnornas ställning. Därmed anses motionerna U210 (c) yrkandena 15, 16 och 18, U803 (v) yrkande 6 samt U807 (v) yrkandena 7, 11 och 13 besvarade med vad utskottet anfört. Vad gäller kulturellt samarbete utför Östersjöns författar- och översättarcentrum i Kalmar ett viktigt arbete. Verksamheten prioriteras av regeringen och får genom Statens kulturråd ett årligt bidrag för sin verksamhet. Utskottet finner dock inte anledning att riksdagen skall ha någon synpunkt vad avser eventuella ytterligare bidrag till verksamheten. Motion U806 (s) avstyrks därmed.
Barns hälsa I motion U807 (v) yrkande 8 krävs fler insatser inriktade på att förbättra hälsan och den sociala situationen för utsatta barn. Även i motion U218 (kd) yrkande 2, lyfter motionärerna fram de svåra påfrestningar som omvandlingsprocessen i Östeuropa utsatt befolkningen för och hur särskilt barn drabbats negativt av utvecklingen. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att den sociala situationen i Central- och Östeuropa kartläggs och analyseras. I yrkande 3 begärs att ingående reservationer särskilt i de baltiska staterna och Ryssland används för akuta insatser på hälsoområdet. Utskottet delar Vänsterpartiets och Kristdemokraternas oro vad gäller den sociala situationen i Östeuropa och vill i likhet med motionärerna särskilt framhålla vikten av att barnens behov uppmärksammas. Utskottet konstaterar att främjande av en socialt hållbar ekonomisk utveckling är ett av regeringens fyra uttalade mål med samarbetet med Central- och Östeuropa. Sverige bidrar med stöd till uppbyggnad av socialförsäkringssystem och hälsovårdssystem i flera av samarbetsländerna i Östeuropa, vilket även noterades av utskottet i betänkande 1996/97:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa. Stöd har också givits till projekt för handikappade barn genom att utveckla alternativ till institutionsvård i Litauen och Ryssland. Utskottet har vid en föredragning av statssekreteraren för internationellt utvecklingssamarbete och chefen för Sida- Öst erfarit att den sociala situationen i Central- och Östeuropa - och särskilt barnens situation i Ryssland - kommer att ägnas större uppmärksamhet vid regeringens arbete med den särproposition för samarbetet med Central- och Östeuropa som kommer att presenteras för riksdagen under våren 1998. Beträffande behovet av kartläggning av den sociala situationen i regionens länder anser utskottet emellertid att det inte kan ankomma på Sverige att genomföra någon sådan kartläggning. Däremot är det enligt utskottets uppfattning viktigt att det svenska stödet bidrar till att stärka ländernas egen förmåga att ta fram och sammanställa tillgängliga data på det sociala området. Utskottet noterar också att viss forskning bedrivs och att studier har framtagits, t.ex. av Unicef, vilket även framgår av motionen. Sådant material skall naturligtvis analyseras och användas inför beredning av möjliga svenska projekt. Utskottet har i detta sammanhang erfarit att UD i dagarna har lagt ut uppdrag till ett antal forskare att sammanställa tillgängliga fakta rörande förhållandena avseende bostäder, pensioner och hälsotillståndet (även beträffande hiv/aids) i ett antal samarbetsländer i Öst- och Centraleuropa. Avsikten är att skaffa diskussionsunderlag inför arbetet med regeringens särproposition om det kommande östsamarbetet. Att barnens situation i Central- och Östeuropa är ett prioriterat område framgår även av Sida-Östs nyligen fastställda riktlinjer för stöd med inriktning på barns rätt. Utskottet har vidare erfarit att Nordiska rådets närområdesutskott tillsatt en arbetsgrupp som tagit fram en rapport om barnens utsatta situation i de baltiska staterna och nordvästra Ryssland. Rapporten som i dagarna presenterats vid Nordiska rådets möte i Helsingfors mottogs väl och föreslagna rekommendationer antogs. Dessa är att ett Barnens råd skall etableras för att fungera fram till sekelskiftet. Rådet skall ha förankring i parlament, organisationsliv och andra samhällsområden som berör barn. Målet är att skapa ett forum där frågor i anslutning till barnens situation i Norden och närområdet kan diskuteras och drivas regionalt. Dessutom beslutades att Nordiska rådet skall undersöka möjligheterna att tillsammans med Unicef arrangera ett Barnens Östersjömöte (Baltic Call for Children) på hög politisk nivå i december 1998. Avsikten är att låta politiker, organisationer, myndigheter och forskare i Norden och närområdet mötas med syftet att sätta barnens levnadsvillkor på den politiska agendan. Slutligen beslöts att barnrättsfrågor skall beaktas i programmen för parlamentarikerstipendiater. Utskottet hälsar också det initativ som Sverige tagit till regionalt samarbete i fråga om barnets rättigheter som en uppföljning till Världskongressen mot sexuell exploatering av barn, som ägde rum i Stockholm hösten 1996. Östersjörådets demokratiarbetsgrupp skall under en svensk moderator utarbeta en rapport med förslag till åtgärder till toppmötet i Riga i januari 1998. Utskottet ser positivt på den vikt som regeringen lägger vid att barnper- spektivet nu lyfts fram i det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa. En sådan fokusering bör emellertid, enligt utskottets uppfattning, inte endast innebära att stöd skall ges specifikt till barn. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om vad som på annat ställe i betänkandet framförts om att barnperspektivet, i likhet med jämställdhetsperspektivet, bör genomsyra allt samarbete, s.k. mainstreaming. Med vad ovan anförts anser utskottet motionerna U807 (v) yrkande 8 samt U218 (kd) yrkande 2 besvarade. Beträffande förslaget att finansiera omedelbara hjälpinsatser med reservationer vill utskottet erinra om att det ställer sig bakom de prioriteringar som regeringen framför i budgetpropositionen beträffande samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet utgår från att alla projekt i konkurrens prövas på sina egna meriter och förutsätter att goda, väl beredda förslag, kan finna finansiering. Motion U218 (kd) yrkande 3 avstyrks därmed.
Infrastruktur Vikten av en utvecklad och väl fungerande infrastruktur i Östersjöområdet och i Barentsregionen lyfts fram i ett antal motioner. I U807 (v) yrkande 9 betonar motionärerna vikten av kretsloppsanpassad infrastruktursatsning i Östeuropa. Motion U803 (v) yrkande 4 kräver tillkännagivande om att en plan behövs för att bygga ett ekologiskt uthålligt kommunikationssystem i Barentsregionen. Även motionerna U812 (s) och U801 (m) yrkande 2 lyfter fram vikten av utveckling av väg- och järnvägsförbindelser i Barnentsregionen. Sverige bör vara pådrivande för att förbättra kommunikationerna till Kolahalvön. Utskottet konstaterar att en viktig del av Barentsrådets mandat är att främja den ekonomiska utvecklingen i regionen. Omfattande listor med projektförslag har arbetats fram och många innebär stora infrastrukturprojekt såsom utbyggnad av hamnar i Murmansk och Archangelsk och färdigställande av järnväg i Karelen mot Finland. Dessa studeras mer eller mindre aktivt av EU-kommissionen och finansieringsinstitutioner som Världsbanken och EBRD. Utskottet har erfarit att Barentsrådets arbetsgrupp för ekonomiskt samarbete nyligen har sammanträtt med EBRD för att informera sig om bankens möjligheter att bidra till finansieringen av projekt i nordvästra Ryssland. Vad avser kretsloppsanpassad infrastruktur förutsätter utskottet att alla större infrastrukturprojekt analyseras såvitt gäller miljökonsekvenser. Motionerna U807 (v) yrkande 9, U803 (v) yrkande 4, U812 (s) och U801 (m) yrkande 2 anses därmed besvarade med vad utskottet anfört. I motion U210 (c) yrkande 13 begärs bl.a. att Länsstyrelsen i Norrbottens län skall få 20 miljoner kronor ur anslag B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa. Utskottet har inhämtat att beslut har fattats om att ge medel till länsstyrelsen för att förbättra dess förmåga att värdera och bereda projekt. Det ankommer inte på utskottet att ta ställning till enskilda projekt. Utskottet förutsätter att goda projekt kan finna finansiering. Med detta avstyrker utskottet motion U210 (c) yrkande 13.
Miljöfrågor, kärnsäkerhet m.m. Ett stort antal motioner behandlar miljöproblem särskilt i Östersjöområdet, på Kolahalvön, i Vitryssland och Ukraina. Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att stödja länder med miljöproblem och konstaterar med tillfredsställelse att främjande av en miljömässigt hållbar utveckling är ett av de mål som skall styra det svenska samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet anförde senast i betänkandet 1996/97:UU16 (Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa) att det delar regeringens uppfattning att det är viktigt att miljöfrågor bibehåller en framskjuten plats i samarbetet med Central- och Östeuropa och i Östersjösamarbetet, i synnerhet vad beträffar förbättringar av vattenmiljön i Östersjön. Utgångspunkten för de svenska insatserna därvidlag är åtgärdsprogrammet för Östersjön, vilket statsministrarna beslutade att upprätta vid Östersjökonferensen i Ronneby 1990. Utskottet såg också positivt på att insatser för att förbättra kärnsäkerheten, är ett prioriterat område. Utskottet upprepade även sitt stöd för det svenska förslaget att utveckla en Agenda 21 för Östersjöområdet. I regeringskonferensen om Östersjösamarbetet som ägde rum i Visby 1996 fastlades också att en hållbar utveckling skulle vara grunden för samarbetet i regionen. Samma år i Kalmar antog Östersjörådet tre omfattande handlingsprogram, varav ett rörde miljön. I motion U803 (v) yrkande 1 krävs åtgärder för att förhindra miljöskador från industriell verksamhet i nordvästra Ryssland. Motionen U618 (mp) yrkande 4 kräver att Sverige bistår med insatser för att bidra till en ekologisk omställning av energisystemen i Östeuropa. Utskottet konstaterar att svensk miljöpolitik är inriktad på internationellt samarbete för att minska gränsöverskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i regionen. Utsläpp från energiproduktionen är en stor källa till luftföroreningar. För det mellanstatliga Barentssamarbetet finns bl.a. en arbetsgrupp för miljöområdet samt en särskild expertgrupp som arbetar med att föreslå en handlingsplan på energiområdet under 1997. Utskottet stöder detta viktiga arbete. Utskottet utgår också från att de svenska företag som är verksamma i Central- och Östeuropa följer de lagar och påbud som gäller lokalt för att verksamheten inte skall skada människor och miljö. Motionerna U803 (v) yrkande 1 och U618 (mp) yrkande 4 i berörd del anses därmed besvarade. I motion Jo785 (fp) yrkande 4 krävs ett tillkännagivande om miljöinriktningen av Östersjösamarbetet, både vad avser utsläpp i Östersjön och nedsmutsning av luftrummet. Även motion U810 (s) (delvis) behandlar utsläpp från jordbruk och transporter i Östersjön. Motion U807 (v) yrkande 10 tar upp miljöproblemen i S:t Petersburgsområdet. Utskottet har erfarit att de största föroreningskällorna vad avser Östersjön är avloppsvatten från hushåll och industrier samt jordbrukets läckage av näringsämnen. Som ovan nämnts bedrivs också arbete för att förhindra luftföroreningar från energiproduktion. Miljöinsatser inom jordbruket prioriteras av regeringen, och utskottet har inhämtat att stöd till demonstrationsprojekt i Estland och Litauen förbereds. Vad gäller avloppsrening är utgångspunkten för det svenska stödet åtgärdsprogrammet för Östersjön. Medel har också avsatts från den s.k. Östersjömiljarden till avlopps- och energiprojekt, vilka administreras via Sida. Utskottet har fått uppgift om att Sverige hittills tecknat avtal om delfinansiering av sju större vatten- och avloppsprojekt i Baltikum och även deltar i förberedelser om ytterligare vatten- och avloppsprojekt i Baltikum, Polen, Ukraina och Ryssland, där de största insatserna planeras i S:t Petersburg och Kaliningrad. Utskottet ser positivt på det stöd som regeringen ger till projekt med syfte att minska föroreningarna i Östersjön och vill även i detta sammanhang framhålla det viktiga miljöarbete som sker i HELCOM (den s.k. Helsingforskommissionen, The Baltic Marine Environment Protection Commission). HELCOM:s arbete med åtgärdprogrammet för Östersjön är en viktig del av Östersjösamarbetet. HELCOM kommer, när medlemsländernas miljöministrar möts under 1998, att presentera en uppdatering och förstärkning av det programmet. Med detta anser utskottet motionerna Jo785 (fp) yrkande 4, U807 (v) yrkande 10 och U810 (s) i berörd del besvarade. I motionerna U810 (s) (delvis) och U215 (kd) yrkande 1 framförs krav på iordningställande av mottagaranläggningar för oljespill. Utskottet noterar att Sverige inom ramen för samarbetet med Central- och Östeuropa har finansierat förstudier för uppbyggnad av mottagningsanordningar för olja i hamnar i Polen och Ryssland. Medel har även anslagits ur den s.k. Östersjömiljarden för utbildning i Baltikum om spilloljeuppsamling. Utskottet har också erfarit att frågan om ytterligare stöd till uppbyggnad av oljeuppsamlingsanläggningar runt Östersjön, är under övervägande i regeringen. Med detta avstyrker utskottet motion U215 (kd) yrkande 1 samt anser motion U810 (s) i berörd del besvarad. Ett antal motioner framför krav på ökade svenska insatser för att förbättra kärnsäkerhet och strålskydd. Utskottet konstaterar att sedan Sovjetunionen upplöstes har ett intensivt internationellt samarbete bedrivits för att förbättra kärnsäkerhet och strålskydd i Central- och Östeuropa inklusive i de nya oberoende staterna. Det svenska stödet, vilket främst kanaliseras genom Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens strålskyddsinstitut (SSI), rör frågor som reaktorsäkerhet, strålskyddsåtgärder, hantering och omhändertagande av radioaktivt avfall samt förbättrad beredskap. Insatserna har hittills fokuserats på kärnkraftverket i Ignalina i Litauen men utskottet har inhämtat att möjligheterna övervägs till åtgärder i andra kärnkraftverk, i nordvästra Ryssland. Ett samarbete avseende en säkerhetsanalys av Leningradverket (i Sosnovy Bor) och brandskyddet vid Kolakraftverken har redan inletts. Stödet avses nu i större utsträckning inriktas på att stärka mottagarländernas säkerhetsmyndigheter och åtgärder för att förbättra säkerhetskulturen. Utskottet har vidare erfarit att regeringen i juni i år avsatt extra medel till SSI för fem akuta projekt rörande hantering av radioaktivt avfall, vilka syftar till en mer långsiktig lösning av lagringsproblematiken. Prioritering mellan projekt på strålskyddsområdet sker i den expertgrupp, CEG, vilken etablerats inom Barentssamarbetet på nordiskt initiativ och som i dag har elva medlemsländer. Utskottet har vid flera tillfällen tidigare uttalat sitt stöd för regeringens politik att prioritera kärnsäkerhet och strålskydd på Kolahalvön. Motionerna U803 (v) yrkande 2, U210 (c) yrkande 12 och U618 (mp) yrkande 4 i berörd del anses därmed besvarade. Beträffande den havererade reaktorn i Tjernobyl, i Ukraina, har utskottet inhämtat att en ny inkapsling av reaktorn planeras och att syftet är att stänga hela kärnkraftverket senast år 2000. Den 20 november hölls en givarkonferens i New York. Sverige deltog i konferensen och beslutade att skjuta till 24 miljoner kronor till den internationella fond som har inrättats för att finansiera reaktorns inkapsling. Genom EU bidrar Sverige med ytterligare 24 miljoner kronor till projektet. Den totala kostnaden beräknas till cirka 5,8 miljarder kronor. I motion U212 (mp) behandlas i yrkandena 1-3 hälsoproblem i samband med Tjernobylolyckan med yrkande om stöd till bl.a. alternativa jordbruks- och energiskogsprojekt. Även motion U804 (mp) yrkandena 1-3 behandlar stöd till offer för Tjernobylolyckan. Utskottet ser mycket positivt på regeringens ökade engagemang i kärnsäkerhetsfrågor och delar motionsställarnas oro över de konsekvenser som Tjernobylolyckan haft och fortsätter att ha på befolkningen i Vitryssland, Ukraina och Ryssland. Det svenska stödet ges i dag främst till Vitryssland framför allt genom Statens strålskyddsinstituts projekt: Strålskydd Öst. Detta syftar till att bygga upp kunskap hos centrala och lokala myndigheter om hur problemen med kvarvarande radioaktivitet skall hanteras. Utskottet har inhämtat att regeringen tillsammans med vitryska myndigheter gjort bedömningen att utbildningsinsatser av detta slag, syftande till en tydlig regelskriving och en sund myndighetsutövning men också till praktisk inriktad kunskapsöverföring, ger större genomslagkraft och bättre spridningseffekter än enskilda humanitära insatser. Utbildningsinsatser vad avser kontaminerad gröda inom projektet Strålskydd Öst har ännu inte genomförts men kan komma att övervägas. Som även framförs i motion U212 (mp) finns numera en medvetenhet hos myndigheterna om detta problem och kontroll av radioaktivitetsnivå har genomförts. Utskottet har också inhämtat att det inom EU:s TACIS-program sedan 1996 bedrivs ett program, ägnat åt sanering och sekundära medicinska effekter i Vitryssland, Ukraina och Ryssland, av Tjernobylkatastrofen. En komplicerande faktor i samarbetet med Vitryssland är den försämrade utvecklingen på demokratiområdet. Situationen har nyligen varit föremål för en ingående debatt inom EU, vilket resulterade i slutsatser som antogs av ministerrådet den 15 september i år. Grundtanken är att EU inte vill isolera Vitryssland och att EU är berett att stödja en verklig demokratiprocess i Vitryssland. Samtidigt markerades att en förutsättning för en utveckling av förbindelserna är att Vitryssland visar respekt för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna. I slutsatserna anges vidare att gemenskapens och medlemsländernas program för tekniskt bistånd skall inriktas på humanitära och regionala projekt samt sådana projekt som direkt stödjer demokratiprocessen. Utskottet har erfarit att de svenska insatserna nu ses över i ljuset av ministerrådsslutsatserna. Huvuddelen av det pågående samarbetet torde kunna hänföras till humanitärt bistånd vilket inte påverkas av slutsatserna. Det är dock under rådande omständigheter osäkert om nya projekt, t.ex. inom energiodlingsområdet, skulle hamna i samma kategori. Utskottet stödjer regeringens prioriteringar vad gäller samarbetet i Vitryssland och konstaterar att en hel del redan görs via SSI för att främja Vitrysslands förmåga att hantera de medicinska effekterna av Tjernobylolyckan. Det ankommer dock inte på utskottet att ta ställning till förslag om specifika projekt. Därmed anses motionerna U212 (mp) yrkandena 1-3 och U804 (mp) yrkandena 1-3 besvarade.
Vitryssland I motion U807 (v) yrkande 2 hävdas att Vitryssland bör bli föremål för biståndsinsatser. Motion U606 (m) begär omedelbara insatser för att att stärka demokratin i Vitryssland. Utskottet noterar att redan innan EU:s ovan nämnda slutsatser antogs hade det svenska samarbetet med Vitryssland kommit att koncentreras till projekt som stöder demokrati och det civila samhället. I kärnsäkerhets- och kontamineringsfrågor har samarbetet med Vitryssland, som också tidigare angivits, av naturliga skäl skett med vitryska myndigheter. Vad gäller andra projekt har utskottet erfarit att där samverkan med vitryska myndigheter varit en praktisk förutsättning, detta skett på en låg operativ nivå (utbildningsinstitut, skogsvårdsinstitut). På svensk sida har både enskilda organisationer och statliga myndigheter (t.ex. Socialhögskolan i Stockholm och Institutet för fortbildning av journalister vid högskolan i Kalmar, fackliga organisationer m.m.) engagerat sig. Utskottet ser positivt på att ett särskilt program nu planeras inom EU:s TACIS-program för att främja demokratiseringsprocessen i Vitryssland. Detta program innebär bl.a. stöd till massmediernas frihet och till enskilda organisationer. Utskottet har vidare erfarit att ett seminiarium kommer att hållas i samarbete med Östersjöinstitutet i Karlskrona under hösten om det civila samhällets betydelse för den demokratiska utvecklingen. Deltagare kommer att bjudas in från Sverige, Vitryssland, Polen och Litauen. Huvudsyftet är att få i gång en dialog med representanter för vitryska enskilda organisationer om dessas roll vad gäller främjande av respekten för de mänskliga rättigheterna, att stärka den lokala demokratin, utveckla fria medier m.m. Utskottet ser positivt på sådana initiativ som kan främja en ökad kontakt med enskilda organisationer i Vitryssland och som kan bidra till en demokratisk utveckling i landet. Därmed anses motionerna U807 (v) yrkande 2 och U606 (m) besvarade med vad utskottet anfört.
Ryssland Sveriges samarbete med Ryssland behandlas i ett antal motioner. I motion U210 (c) hävdar Centerpartiet i yrkande 20 att en särskild Rysslandspolitik bör utarbetas. I motionens yrkande 21 begärs att förutsättningarna för bilateralt samarbete på totalförsvarsområdet utreds. Folkpartiet liberalerna anser i motion U219 (fp) yrkande 25 att samarbetet med Ryssland bör koncentreras på de regioner i landet där demokratiska reformer verkligen påverkat utvecklingen. Motionärerna bakom motion U807 (v) yrkande 3 anser att Sverige bör genomföra en upplysningskampanj om Ryssland för att bota den svenska ?rysskräcken?. Utskottet finner att det svenska samarbetet med Ryssland kan sägas utspelas på tre plan. Inom EU, på regional nivå och på bilateral nivå. Relationerna till Ryssland intar en central roll i EU-samarbetet, och i juni 1995 ingicks ett partnerskaps- och samarbetsavtal (PSA) mellan gemenskaperna, deras medlemsstater och Ryssland. Avtalet syftar till att skapa en bas för politisk dialog, främja handel och investeringar samt stärka de politiska och ekonomiska friheterna. Riksdagen har nyligen på grundval av betänkande 1997/98:UU5 godkänt avtalet. I anslutning till PSA har EU (Allmänna rådet) 1995 även antagit en Rysslandsstrategi. Vid EU:s senaste utrikesministermöte i november 1997 framhölls från svenskt håll vikten av att EU tar fasta på den senaste tidens positiva utveckling i Ryssland och särskilt utformar en samlad strategi för hur landet kan inlemmas i det europeiska samarbetet. I det svenska anförandet betonades att samarbetet mellan EU och Ryssland är nödvändigt för stabiliteten i Europa. För att undvika att nya skiljelinjer byggs upp i Europa är det av största vikt att knyta Ryssland till ett för alla parter gynnsamt och varaktigt nätverk av samarbete, framhölls det också. På regional nivå samarbetar Sverige med Ryssland bl.a. inom Östersjöstaternas råd, Barentsrådet, OSSE, Europarådet och inom ramen för Natos PFF-program. Riksdagen har nyligen (bet. 1997/98:UU8 Vissa säkerhetspolitiska frågor samt Sveriges deltagande i EAPR och det fördjupade PFF-samarbetet) ställt sig bakom Sveriges deltagande i det fördjupade PFF-samarbetet och i EAPR (Euro-atlantiska partnerskapsrådet). Utskottet framhöll därvid att deltagandet i EAPR och det fördjupade PFF-samarbetet kan bidra till att sätta in det militära säkerhetssamarbetet i Östersjön i ett brett alleuropeiskt perspektiv, med engagemang både från Nato och Ryssland. På bilateral nivå har en landstrategi för samarbetet antagits 1996. Utvecklingssamarbetet med Ryssland har hittills huvudsakligen inriktats på nordvästra Ryssland. Utskottet noterar dock att det i årets budgetproposition anges att den ?geografiska inriktningen på regionerna i Ryssland och Kaliningrad kvarstår, men att möjligheterna skall finnas att genomföra insatser även i andra områden i Ryssland?. Det anges även i propositionen att hög prioritet ges till Ryssland, förutsatt att reformprocessen medger fortsatt effektiva insatser. Den svenska exporten till Ryssland har utvecklats snabbt, men från en mycket låg nivå (se bilagda diagram 2 till betänkandet). På det försvarsrelaterade området sker samarbetet främst genom besöksutbyte mellan de svenska och ryska försvarsmakterna. Den svenske försvarsministern har också nyligen, i september 1997, besökt Ryssland. Vid besöket diskuterades bl.a. lämpliga områden för framtida samarbete. Sådana skulle kunna vara utbyte av erfarenheter från fredsfrämjande verksamhet och samverkan inom fredsbevarande operationer samt utbildning och omskolning av militär och civil personal. Utskottet ser positivt på den utveckling av förbindelserna med Ryssland som skett och förutsätter att samarbetet kommer att utvidgas både geografiskt - om så är lämpligt - och innehållsmässigt. Utskottet instämmer i uppfattningen att ett vittomfattande nätverk av kontakter med Ryssland på alla nivåer och inom samhällets alla områden, bidrar till att undvika att nya skiljelinjer byggs upp i Europa. Det förefaller utskottet som om regeringen redan i stort beaktar de synpunkter på samarbetet som framförts i motionerna U210 (c) yrkandena 20 och 21 och U219 (fp) yrkande 25. Dessa anses därmed besvarade. Kravet på att genomföra en informationskampanj med information om Ryssland, riktad mot hushållen, kan utskottet emellertid inte ställa sig bakom. Motion U807 (v) yrkande 3 avstyrks därmed. I motion U811 (m) framförs en begäran om att Sverige skall verka för att Svenska kyrkan i S:t Petersburg restaureras, bl.a. för att Sverigehuset skall kunna utnyttja lokalerna. Utskottet har inhämtat att det s.k. Sverigehuset ägs av ett aktiebolag - A/O Dom Shevetsii - där svenska staten endast äger 36 % av aktierna och således inte är majoritetsägare. Övriga aktier ägs av Skanska AB (49 %) och S:t Petersburgs stad (15 %). Utskottet har i betänkande 1996/97:16 påpekat att det inte kan ankomma på riksdagen att ta ställning till eventuella insatser eller initiativ för att renovera kyrkobyggnaden. Utskottets uppfattning var att ställningstagande i frågan får tas i samråd med berörda myndigheter och organisationer. Denna utskottets bedömning kvarstår oförändrad. Motion U811 (m) avstyrks därmed.
Fördelningen av anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa
Propositionen (avsnitten 6 B och 7 B 1)
Anslagsöversikt (anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa) I nedanstående tabell, hämtad från budgetpropositionen, redovisar regeringen hur anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa planeras fördelas.
----------------------------------------------------- | | 1997 |Förslag| | | | 1998| ------------------------------------------------------ |B 1 | Samarbete med Central- och | | | | |Östeuropa | | | ------------------------------------------------------ |B | Samarbete med Central- och | 500 |513 000| |1.1 |Östeuropa genom | 000 | | | | Sida | | | ------------------------------------------------------ |B | Samarbete med Central- och |54 000 |54 000| |1.2 |Östeuropa genom | | | | | Svenska Institutet | | | ------------------------------------------------------ |B | Bidrag till | 0 | 4 600| |1.3 | Östekonomiska institutet1 | | | ------------------------------------------------------ |B | Övriga bidrag till | | | |1.4 |samarbetet med Central- | | | | | och Östeuropa: | | | ------------------------------------------------------ | |1. Säkerhetsfrämjande insatser |73 000 |85 000| ------------------------------------------------------ | |2. Multilateralt stöd |90 000 |55 000| ------------------------------------------------------ | |3. Till regeringens disposition |78 800 |78 200| ----------------------------------------------------- |Summa anslag B 1 | 795 |789 800| | | 800 | | ------------------------------------------------------ |B 2 | Avsättning för |15 000 |21 000| | |förlustrisker vad avser | | | | |garantier | | | | | för finansiellt stöd och | | | | |exportkreditgarantier | | | ----------------------------------------------------- |Summa anslag B | 810 |810 800| | | 800 | | ----------------------------------------------------- |Bidrag till EU:s budget | 335 |335 000| | | 000 | | ----------------------------------------------------- |Totalt |1 145 | 1 145| | | 800 | 800| ----------------------------------------------------- Beloppen anges i tusental kronor. 1 Tidigare utgiftsområde 5.
Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) är central förvaltningsmyndighet för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med utvecklingsländer och för stödet till länder i Central- och Östeuropa. Inom Sida handläggs samarbetsinsatserna i Central- och Östeuropa på en särskild öst- avdelning (Sida-Öst). Regeringen anser att Sida-Öst effektivt och ändamålsenligt handhar en stor del av samarbetet med Central- och Östeuropa. Efter Östersjöstaternas regeringschefskonferens i Visby 1996 har 1 miljard kronor avsatts utöver det reguljära samarbetet för att stärka samarbetet och utvecklingen i Östersjöregionen. Sida har givits ett särskilt uppdrag att bereda ett antal större energi- och avloppsprojekt som delfinansieras av den extra miljarden.
Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska Institutet Svenska Institutet (SI) har till uppgift att främja Sveriges internationella kontakter genom utbyte inom utbildning och forskning samt genom kultur- och erfarenhetsutbyte. Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet avser att i samarbete med Svenska Institutet under hösten 1997 initiera ett internationellt samarbete som skall ge upphov till ett förstärkt kultursamarbete med länderna i Central- och Östeuropa.
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet Östekonomiska Institutet (ÖEI) bildades 1989 och har som uppgift att främja kunskapen i Sverige om den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeu-ropa samt OSS-området. Institutet riktar sig till både stat och näringsliv och förmedlar forskningsrön bland annat genom seminarier och rapporter.
Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa Målet för det säkerhetsfrämjande stödet till Central- och Östeuropa är att främja en gemensam säkerhet i regionen (säkerhetsfrämjande insatser). Prioriterade länder är Estland, Lettland, Litauen, Polen och de nordvästra delarna av Ryssland inklusive Kaliningrad. Insatser kan också göras i andra delar av Central- och Östeuropa. Regionala projekt över gränserna eftersträvas. Insatserna avser stöd till stärkande av demokratins och rättsstatens institutioner, bekämpande av icke-militära säkerhetshot som t.ex. organiserad brottslighet och flyktingsmuggling, olaga hantering med vapen och kärnämnen. Inom försvarsområdet prioriteras utbildnings- och rådgivningsinsatser liksom fortsatt stöd till den baltiska bataljonen (BALTBAT). Stöd kommer också att utgå till BALTBAT:s motsvarighet på den marina sidan BALTRON. Regeringen finner det angeläget att stödja (multilateralt stöd) det samarbete som bedrivs inom ramen för internationella organisationer i Central- och Östeuropa och har för avsikt att aktivt delta i utformningen av det internationella samarbetet. Med hänsyn till den snabba utvecklingen i länderna i Central- och Östeuropa är det nödvändigt med en anslagspost för medel till regeringens disposition. Hittills under året har medel bl.a. annat anslagits till insatser för hantering av radioaktivt avfall i Barentsregionen och medel till det översvämningsdrabbade Polen. Ur denna anslagspost finansieras även den särskilda EU-relaterade stödinsatsen för associationsländerna i Central- och Östeuropa som administreras av Utrikesdepartementet.
Avsättning för förlustrisker Länderna i Central- och Östeuropa har behov av finansiellt stöd för att påskynda reformprocessen. Detta kan bl.a. avse betalningsbalansstöd kopplat till utlåning från internationella finansiella institutioner. Finansiellt stöd lämnas även i form av exportkreditgarantier till vissa länder i Central- och Östeuropa. Regeringen föreslår i yrkande 7 ett bemyndigande att under budgetåret 1998 ikläda staten betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 150 miljoner kronor. Medlen avsätts för att täcka eventuella skadeförluster vid exportkreditgarantigivning med 15 miljoner kronor och för finansiellt stöd med 6 miljoner kronor.
Europeiska unionens samarbete med Central- och Östeuropa Utöver de anslagsposter som redovisas under utgiftsområde 7 avsätts, liksom under år 1997, särskilda medel för att täcka den svenska andelen av Europeiska unionens anslag för samarbete med Central- och Östeuropa. Detta belopp, som tagits upp under annat utgiftsområde, uppgår till 335 miljoner kronor.
Multilateralt samarbete Multilaterala organ spelar en viktig roll i omvandlingsprocessen i Central- och Östeuropa. I huvudsak finansieras denna verksamhet av organisationernas ordinarie resurser. Regeringen finner det angeläget att därutöver kanalisera bilaterala medel via multilaterala organ eller i samfinansiering med t.ex. Världsbanken eller EBRD. Detta sker bl.a. genom att bilaterala medel ställs till förfogande i tekniska konsultfonder. Sverige medverkar aktivt i utformningen av de finansiella institutionernas program i syfte att påverka deras verksamhet utifrån egna prioriteringar och erfarenheter. OECD har sedan 1990 ett särskilt sekretariat för stöd till den ekonomiska och politiska reformprocessen i Central- och Östeuropa, Centre for Cooperation with European Economies in Transition, (CCET) som är inriktat på stöd i form av politisk-ekonomisk rådgivning. Ett särskilt program för reformering av statsförvaltningarna, SIGMA, finansieras till största delen av medel från EU/PHARE, men även genom bilaterala bidrag. UNDP:s (United Nations Development Program) verksamhet i regionen syftar bland annat till att stärka demokratiska traditioner och demokratiska värderingar. Förutom Sveriges generella bidrag till UNDP har extra medel avsatts för särskilda projekt och program i Central- och Östeuropa. Även Europarådet är aktivt i Central- och Östeuropa, inom områden som bland annat berör mänskliga rättigheter, lagstiftning, författning och uppbyggnad av domstols-, åklagar- och polisväsendet. Regeringen ser positivt på det arbete Europarådet bedriver med småskaliga medel för att stärka demokratins kultur i Central- och Östeuropa och förutser fortsatt stöd nästkommande budgetår.
Motionen I kommittémotionen U809 (m), yrkande 3, hävdas att östsamarbetet bör integreras i UD och att en särskild enhet bör byggas upp för att administrera detta. Det är enligt motionärerna fel att inordna stödet till Central- och Östeuropa i Sida med dess koncentration på biståndssamarbete i tredje världen.
Utskottets överväganden Utskottet anser att regeringens förslag till fördelning av medel under anslaget B 1 Samarbetet med Central- och Östeuropa synes lämpligt. Utskottet finner det vara viktigt att EKN kan lämna exportkreditgarantier till vissa länder i Central- och Östuropa samt även att det är värdefullt att visst finansiellt stöd kan ges till länder som söker internationell finansiering av projekt. Regeringens yrkande 7 tillstyrks därmed. Östsamarbetets integrering i UD behandlas i motion U809 (m) yrkande 3. Utskottet konstaterar att samordningsansvaret för östsamarbetet, vad gäller de allmän-, handels- och biståndspolitiska frågorna ligger hos UD:s enhet för Central- och Östeuropa. Enheten fördelar bl.a. säkerhetsfrämjande stöd och multilateralt stöd. En stor del av stödet kanaliseras via EU. Svenska Institutet fördelar en mindre del, cirka 5 %. Sidas Östenhet administrerar cirka 40 % av det samlade stödet. Utskottet ser inte någon anledning att förorda någon förändring varigenom en särskild enhet skulle byggas upp på UD för att administrera allt stöd till Central- och Östeuropa. Sida Öst är en nybildad avdelning som på ett flexibelt och bra sätt administrerar en stor del av det svenska stödet. Motion U809 (m) yrkande 3 avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer Verksamheten 1. beträffande en biståndspolitisk utredning att riksdagen avslår motion 1997/98:U219 yrkande 1, res. 1 (m, fp) 2. beträffande de biståndspolitiska målen att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:U202 yrkande 1 samt 1997/98:U219 yrkandena 2 och 6 förklarar motionerna 1997/98:U202 yrkande 2, 1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del och 1997/98:U219 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört, res. 2 (m) res. 3 (fp) 3. beträffande internationellt samarbete i miljöfrågor att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U220 yrkande 5 och 1997/98:Jo785 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört, 4. beträffande en svensk naturresurslag att riksdagen avslår motion 1997/98:U216 yrkande 1, res. 4 (mp) 5. beträffande samspel med flyktingpolitiken att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U203 och 1997/98:U219 yrkande 17 besvarade med vad utskottet anfört, 6. beträffande Sida-enhet i södra Afrika att riksdagen avslår motion 1997/98:U202 yrkande 12, res. 5 (m)
Biståndsramen och enprocentsmålet m.m. 7. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:U207 yrkande 7, 1997/98:U209 yrkande 2, 1997/98:U213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:U220 yrkande 1 samt 1997/98:U223 yrkandena 2 och 15 förklarar motion 1997/98:U219 yrkande 27 besvarad med vad utskottet anfört, res. 6 (fp, v, mp, kd) res. 7 (c) 8. beträffande avräkningar för asylkostnader att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U206 yrkande 2 förklarar motion 1997/98:U206 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
Anslagen och utfästelser 9. beträffande anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 9 och med anledning av motion 1997/98:U220 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1997/98:U202 yrkande 5, 1997/98:U207 yrkande 6, 1997/98:U210 yrkande 13, 1997/98:U213 yrkandena 3-16 och 22, 1997/98:U219 yrkandena 28 och 29 i berörd del, 1997/98:U220 yrkandena 2 i berörd del, 12, 13 och 21, 1997/98:U223 yrkandena 7, 8 och 12-14, 1997/98:U224 yrkandena 1 i berörd del, 2, 3 och 4 i berörd del, 1997/98:U607 yrkande 4, 1997/98:U620 yrkande 5, 1997/98:U622 yrkande 3, 1997/98:U803 yrkande 7 samt 1997/98:U806 för budgetåret 1998 under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd anvisar anslag enligt propositionens förslag i tabell 1, vilken bilagts betänkandet, 10. beträffande redovisning av reservationerna att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 19 besvarad med vad utskottet anfört, 11. beträffande utfästelser och åtaganden avseende multi- och bilateralt utvecklingssamarbete att riksdagen bifaller proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 2,
Multilateralt utvecklingssamarbete 12. beträffande stöd via FN och Bretton Woods-institutionerna att riksdagen förklarar motion 1997/98:U202 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 13. beträffande FN:s reformering att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U207 yrkande 3, 1997/98:U210 yrkandena 2 och 4 samt 1997/98:U303 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, 14. beträffande UNCTAD att riksdagen förklarar motion 1997/98:U207 yrkande 5 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört, 15. beträffande reproduktiv hälsa att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U204 yrkandena 2 och 3 i berörd del, 1997/98:U208 i berörd del, 1997/98:U214 i berörd del samt 1997/98:U219 yrkande 29 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört, 16. beträffande bidrag till Unicef och Unifem att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U220 yrkande 2 i berörd del och 1997/98:A807 yrkande 11, 17. beträffande Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:U217 yrkande 1 och 1997/98:U211 yrkandena 1-3 förklarar motion 1997/98:U207 yrkande 5 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört, 18. beträffande ett nationellt råd för Världsbanksfrågor att riksdagen avslår motion 1997/98:U217 yrkandena 3 och 4, res. 8 (fp, v, mp) 19. beträffande utsatta barn i fattiga länder att riksdagen förklarar motion 1997/98:U223 yrkande 10 besvarad med vad utskottet anfört, 20. beträffande stöd till IDEA att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 16 besvarad med vad utskottet anfört,
EU:s gemensamma utvecklingssamarbete 21. beträffande inriktningen av EU:s bistånd att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U204 yrkandena 1 och 3 i berörd del, 1997/98:U207 yrkande 4, 1997/98:U208 i berörd del, 1997/98:U213 yrkande 20, 1997/98:U214 i berörd del, 1997/98:U219 yrkandena 11 i berörd del och 18, 1997/98:U223 yrkande 9, 1997/98:U807 yrkande 12 samt 1997/98:K715 yrkande 14 besvarade med vad utskottet anfört,
Bilateralt utvecklingssamarbete 22. beträffande prioriteringar inom det bilaterala biståndet att riksdagen förklarar motion 1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört, 23. beträffande biståndsgräns utifrån mottagarlandets BNP att riksdagen avslår motion 1997/98:U202 yrkande 8, res. 9 (m) 24. beträffande landramar, samarbetsavtal m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del, 1997/98:U220 yrkande 18 samt 1997/98:U224 yrkande 1 i berörd del, res. 10 (m) res. 11 (kd) 25. beträffande Utrikesdepartementets ansvar för biståndet att riksdagen avslår motion 1997/98:U202 yrkande 11, res. 12 (m) 26. beträffande en problemorienterad anslagsstruktur att riksdagen avslår motion 1997/98:U207 yrkande 2, res. 13 (m, c) 27. beträffande triangelsamarbete att riksdagen förklarar motion 1997/98:U202 yrkande 9 besvarad med vad utskottet anfört, 28. beträffande biståndskvalitet, biståndsberoende m.m. att riksdagen förklarar motion 1997/98:U219 yrkandena 16, 21 och 26 besvarad med vad utskottet anfört, 29. beträffande en redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländerna att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 13, 1997/98:U220 yrkande 20 och 1997/98:U609 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört, res. 14 (m, fp, v, mp, kd) 30. beträffande utvärdering och uppföljning att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 11 besvarad med vad utskottet anfört, 31. beträffande ett fristående utvärderingsinstitut att riksdagen avslår motion 1997/98:U220 yrkande 14, res. 15 (m, mp, kd) 32. beträffande effektivisering av staten i afrikanska mottagarländer att riksdagen förklarar motion 1997/98:U219 yrkande 24 besvarad med vad utskottet anfört, 33. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika att riksdagen förklarar motion 1997/98:U609 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 34. beträffande bistånd till Guinea-Bissau att riksdagen förklarar motion 1997/98:U213 yrkande 17 besvarad med vad utskottet anfört, 35. beträffande bistånd till Kenya att riksdagen förklarar motion 1997/98:U634 yrkandena 2 och 4 besvarad med vad utskottet anfört, 36. beträffande stöd till det kashmiriska folket att riksdagen förklarar motion 1997/98:U633 yrkandena 8 och 9 besvarad med vad utskottet anfört, 37. beträffande bistånd till Kuba att riksdagen avslår motion 1997/98:U219 yrkande 23, res. 16 (m, fp) 38. beträffande samhällskontakter mellan Kuba och Sverige att riksdagen förklarar motion 1997/98:U636 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 39. beträffande dammbyggnadspojekt i Bío-Bío-floden att riksdagen förklarar motion 1997/98:U216 yrkandena 2-4 besvarad med vad utskottet anfört, 40. beträffande stödet till frivilligorganisationer i Colombia att riksdagen förklarar motion 1997/98:U624 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört, 41. beträffande bistånd för demokrati och mänskliga rättigheter att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkandena 3, 5 och 8, 1997/98:U220 yrkande 6 samt 1997/98:U223 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, 42. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U609 yrkande 4 och 1997/98:U219 yrkande 4, res. 17 (m) res. 18 (fp) 43. beträffande etikcertifiering att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 44. beträffande homosexuellas mänskliga rättigheter att riksdagen förklarar motion 1997/98:U205 besvarad med vad utskottet anfört, 45. beträffande insatser för det kurdiska folket att riksdagen förklarar motion 1997/98:U616 besvarad med vad utskottet anfört, 46. beträffande demokratistöd genom svenska partianknutna organ att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 15 besvarad med vad utskottet anfört, 47. beträffande biståndets roll för kvinnor i u-länder att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 11 i berörd del, 1997/98:U223 yrkande 3 samt 1997/98:A805 yrkande 21 besvarade med vad utskottet anfört, 48. beträffande försöksverksamhet med uppdelat bistånd att riksdagen avslår motion 1997/98:U209 yrkande 6, 49. beträffande bistånd och miljö att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 9 och 1997/98:U223 yrkandena 1 och 6 besvarade med vad utskottet anfört, 50. beträffande bekämpning av korruption att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del förklarar motion 1997/98:U223 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört, res. 19 (m) - villk. 10 51. beträffande biståndsvillkor om rättvis fördelning att riksdagen förklarar motion 1997/98:U209 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, 52. beträffande hälsofrågor i biståndet m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U208 i berörd del, 1997/98:U209 yrkandena 3-5, 1997/98:U214 i berörd del, 1997/98:U219 yrkandena 10, 15, 20 och 22, samt 1997/98:So241 yrkande 12 besvarade med vad utskottet anfört, 53. beträffande de handikappades situation att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkande 14 och 1997/98:U222 besvarade med vad utskottet anfört, 54. beträffande epileptikernas situation i världen att riksdagen förklarar motion 1997/98:U201 yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet anfört, 55. beträffande skuldavskrivningar att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U202 yrkande 6, 1997/98:U213 yrkande 21, 1997/98:U217 yrkande 2 och 1997/98: U220 yrkande 9 besvarade med vad utskottet anfört, res. 20 (m) 56. beträffande snedvridande effekter på mottagarländernas ekonomier att riksdagen förklarar motion 1997/98:U219 yrkande 19 besvarad med vad utskottet anfört, 57. beträffande bistånd vid stora privata kapitalinflöden att riksdagen förklarar motion 1997/98:U202 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, 58. beträffande bistånd och informationsteknik att riksdagen förklarar motion 1997/98:T815 yrkandena 24 och 25 besvarad med vad utskottet anfört, 59. beträffande storskaliga dammbyggnationer att riksdagen förklarar motion 1997/98:U213 yrkande 18 besvarad med vad utskottet anfört, 60. beträffande näringslivets roll i biståndet att riksdagen förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, 61. beträffande krediter och garantier att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkandena 3-6 förklarar motionerna 1997/98:U220 yrkande 8 samt 1997/98:U636 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört, 62. beträffande demokrati- och jämställdhetsutbildning i vissa flyktingläger att riksdagen förklarar motion 1997/98:U223 yrkande 11 besvarad med vad utskottet anfört, 63. beträffande tibetanska flyktingbosättningar att riksdagen förklarar motion 1997/98:U613 yrkande 8 besvarad med vad utskottet anfört, 64. beträffande Sidas informationsverksamhet att riksdagen förklarar motion 1997/98:U218 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
Samarbete med Central- och Östeuropa 65. beträffande redovisning av Östersjösamarbetet att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U213 yrkande 19 förklarar motion 1997/98:U802 yrkandena 1 och 3 besvarad med vad utskottet anfört, 66. beträffande policy för Östersjöområdet att riksdagen förklarar motion 1997/98:U808 yrkande 1 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört, 67. beträffande utfästelser under budgetåret 1998 att riksdagen bifaller proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 8, 68. beträffande ekonomisk kraftsamling för Östeuropa att riksdagen förklarar motion 1997/98:U807 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 69. beträffande stöd till EU-anpassning m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkande 14, 1997/98:U802 yrkande 4, 1997/98:U803 yrkande 5, 1997/98:U807 yrkande 6, 1997/98:U808 yrkande 1 i berörd del samt 1997/98:U809 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört, 70. beträffande vänortssamarbete m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkandena 15, 16 och 18, 1997/98:U803 yrkande 6 samt 1997/98:U807 yrkandena 7, 11 och 13 besvarade med vad utskottet anfört, 71. beträffande barns hälsa att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U218 yrkande 2 och 1997/98:U807 yrkande 8 besvarade med vad utskottet anfört, 72. beträffande omedelbara insatser för barn att riksdagen avslår motion 1997/98:U218 yrkande 3, res. 21 (fp, v, mp, kd) 73. beträffande infrastruktursatsningar att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U801 yrkande 2, 1997/98:U803 yrkande 4, 1997/98:U807 yrkande 9 och 1997/98:U812 besvarade med vad utskottet anfört, 74. beträffande miljöinsatser att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U618 yrkande 4 i berörd del, 1997/98:U803 yrkande 1, 1997/98:U807 yrkande 10, 1997/98: U810 i berörd del samt 1997/98:Jo785 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, 75. beträffande mottagaranläggningar för oljespill att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U215 yrkande 1 förklarar motion 1997/98:U810 i berörd del besvarad med vad utskottet anfört, res. 22 (kd) 76. beträffande kärnsäkerhet och strålskydd att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkande 12, 1997/98:U803 yrkande 2 och 1997/98:U618 yrkande 4 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört, 77. beträffande Tjernobylolyckan att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U212 yrkandena 1-3 och 1997/98:U804 yrkandena 1-3 besvarade med vad utskottet anfört, 78. beträffande insatser i Vitryssland att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U606 och 1997/98:U807 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört, 79. beträffande samarbete med Ryssland att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U210 yrkandena 20 och 21 och 1997/98:U219 yrkande 25 besvarade med vad utskottet anfört, 80. beträffande informationskampanj om Ryssland att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 3, 81. beträffande svenska kyrkan i S:t Petersburg att riksdagen avslår motion 1997/98:U811, 82. beträffande statliga garantier för finansiellt stöd att riksdagen bifaller proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 7, 83. beträffande östsamarbetets integrering i UD att riksdagen avslår motion 1997/98:U809 yrkande 3. res. 23 (m)
Stockholm den 25 november 1997
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Sonia Karlsson (s), Christina Axelsson (s) och Anders Ygeman (s).
Reservationer
1. En biståndspolitisk utredning (mom. 1) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lars Hjertén (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?Utskottet vidhåller tidigare? och på s. 22 slutar med ?U219 (fp) yrkande 1.? bort ha följande lydelse: Ett generöst internationellt bistånd behövs för att bekämpa fattigdom, undanröja krig och lidande, förebygga flykt, förhindra miljökatastrofer, sprida demokrati m.m.; allt i syfte att lindra människors lidande samt öka deras livschanser. Inom Sida bedrivs inom olika biståndsområden ett värdefullt analysarbete av biståndets roll, uppgifter och resultat. Det är hög tid att denna typ av utredningsarbete också hanteras på politisk nivå. Utskottet vill därför förorda att en bred u-landspolitisk utredning tillsätts i enlighet med det förslag som framförs i motion U219 (fp). Utredningen bör få en bred inriktning och behandla Sveriges samlade relationer med u-länderna samt prioritera innehåll och kvalitet i det biståndspolitiska förändringsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna. Enigheten kring de svenska biståndsmålen rörande resurstillväxt, ekonomisk och social utveckling, ekonomisk och politisk självständighet, demokratisk samhällsutveckling, miljömålet samt jämställdhetsmålet har varit stor. Risken är stor att denna enighet uppnåtts på tydlighetens bekostnad. En studie från utvärderingssekretariatet SAU om den svenska biståndspolitikens rationalitet varnar för att en stark strävan efter konsensus har bidragit till att göra biståndet sämre än det annars kunde ha blivit. Mot denna bakgrund samt med hjälp av de erfarenheter vi nu har av över 30 års offentligt utvecklingsarbete bör den utredning utskottet föreslår på nytt pröva de biståndspolitiska målen. Utskottet menar att det är en angelägen uppgift att nu överväga vilken styrande verkan biståndsmålen bör och kan ha. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande en biståndspolitisk utredning att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U219 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. De biståndspolitiska målen (mom. 2)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?Utskottet vidhåller även ? och på s. 23 slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: I motion U202 (m) yrkandena 1 och 2 anförs dels att det övergripande målet för biståndet skall vara att främja en uthållig tillväxt som leder till en snabb utrotning av fattigdomen, dels att bl.a. demokrati och respekt för mänskliga rättigheter skall vara centrala målsättningar i samarbetet med biståndsländer. Utskottet instämmer i uppfattningen att tillväxt är en grundförutsättning för fattigdomsavvecklingen i tredje världen. Ett sådant mål låter sig inte mätas genom att studera hur stor andel av Sveriges BNP som avsätts till bistånd utan mäts bäst genom att studera hur många människor i Sveriges samarbetsländer som uppnår en dräglig levnadsnivå. Erfarenheter från länder som relativt nyligen utrotat fattigdomen visar att en sådan utveckling är möjlig att genomföra inom en generation och med initialt ytterst begränsade medel. Förutsättningen är givetvis att en snabb ekonomisk tillväxt gör det möjligt för befolkningen att försörja sig på ett effektivare och mindre resursslösande sätt. Hög ekonomisk tillväxt är ett säkert tecken på att naturresurser tas till vara på ett allt effektivare och resurssnålare sätt. Med tillväxten lönar sig också investeringar i humankapital i allt större utsträckning. Utskottet vill vidare framhålla följande. Förutsättningar för ekonomisk tillväxt är förekomsten av ekonomisk frihet, vilket inkluderar individuell frihet, äganderätt, fri företagsamhet, en rättsstat, grundläggande utbildning och hälsovård samt viss fysisk infrastruktur. Det svenska biståndet bör därför inriktas på de faktorer som krävs för en snabb ekonomisk tillväxt och därur följande utrotande av fattigdomen. Demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet är andra nödvändiga förutsättningar för utvecklingen. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet instämmer också i uppfattningen att det är viktigt att främja god miljö genom internationellt samarbete. Härvidlag har de rikare länderna en betydande moralisk skyldighet. Vidare vill utskottet i likhet med motionärerna framhålla värdet av tekniköverföring med miljöanpassad teknik. Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U202 (m) yrkandena 1 och 2 samt anser motionerna U219 (fp) yrkandena 6 och 7, U207 (c) yrkande 1 i berörd del, U220 (kd) yrkande 5 samt Jo785 (fp) yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört. Motion U219 (fp) yrkande 2 avstyrks därmed. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande de biståndspolitiska målen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och med avslag på motion 1997/98:U219 yrkande 2 förklarar motionerna 1997/98:U219 yrkandena 6 och 7 samt 1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
3. De biståndspolitiska målen (mom. 2) Karl-Göran Biörsmark (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?Utskottet vidhåller även ? och på s. 23 slutar med ?vad utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser dock att de biståndspolitiska målen blivit alltmer trubbiga instrument eftersom deras antal ökat. Att säga att biståndets överordnade mål är fattigdomsbekämpning kan framstå som missvisande då exempelvis miljöåtgärder och konflikthantering fått ökad betydelse och gör anspråk på större resurser. Biståndet är i dag snarare ett sätt att åstadkomma utveckling. Att minska människors lidande genom att minska deras fattigdom blir då en grundläggande faktor bland andra för att åstadkomma utveckling. Utskottet anser också att man nu skulle kunna överväga att stryka det s.k. oberoendemålet, dvs. målet om ?ekonomisk och politisk självständighet?. I formell mening är det självklart att u-länder liksom andra länder skall vara ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd utan genom att av världssamfundet accepterade folkrättsliga regler upprätthålls. De u-länder som har fört en utåtvänd politik har klarat sig klart bättre än de som fört en inåtvänd politik. 1983-1989 hade starkt utåtvända länder en BNP- tillväxt på 7,7 % mot 2,2 % för starkt inåtvända. Utskottet anser vidare att huvudmål för utvecklingssamarbetet är att de fattiga länderna skall integreras i en världsekonomi där frihandel och företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Protektionism i alla dess former skall bekämpas. Handelns betydelse som utvecklingsmotor måste betonas långt starkare än vad som traditionellt skett i svensk debatt. Som medlem i EU skall Sverige driva på för en liberal europeisk teko- och jordbrukspolitik. Nästa steg i arbetet på att liberalisera världshandeln bör tas snarast möjligt. Då måste hänsynen till u-länderna väga ännu tyngre än hittills. I detta perspektiv anser utskottet att det svenska biståndets gamla oberoendemål inte längre är en tillgång utan riskerar att snarare vara ett hinder för fortsatt utveckling. Långt efter att de nya staterna vunnit självständighet i formell mening betonades relationerna mellan u-länderna och de gamla kolonialmakterna, särskilt inom den s.k. beroendeskolan. Strävandena efter en brytning med västerländsk ekonomi och civilisation idealiserades. I de länder där denna inriktning prövades blev resultatet inte oberoende utan snarare biståndsberoende. Oberoendemålet riskerar i dag att skapa oklarhet kring synen på u-länderna och världsekonomin. Mot denna bakgrund anser utskottet att oberoendemålet bör granskas. Det bör då övervägas om detta mål helt kan strykas. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet vill också framhålla följande. Länge utgjorde biståndets demokratimål en dekoration snarare än ett mål med substans. Demokratimålets långsiktiga karaktär betonades till den grad att några krav på praktiska resultat i form av ökad pluralism knappast ställdes. Enpartisystem ursäktades. Det antyddes att politisk frihet inte hade någon vidare relevans för fattiga länders utveckling. Regleringar och centralstyrning ansågs näst intill nödvändiga för den resursmobilisering som skulle lyfta u-länderna ur deras armod. Världen står inför en historisk chans. Land efter land söker sig mot demokrati. Då är det Sveriges skyldighet att bistå. Utskottet anser att detta inte skall ske genom en värderingsfri förståelse för den utvecklingsväg länderna väljer utan genom att hjälpa dem som står för mänskliga rättigheter och en demokrati. Demokrati är den enda styresform som garanterar att de flesta medborgares intressen tas till vara och att politiska ledare kan avsättas genom öppna och fria val. Utskottet vill vidare framhålla att om det svenska biståndet mot fattigdom, ökad rättvisa och mot krigshot skall få bestående effekter krävs det att det sker i en demokratisk atmosfär. Av dessa skäl bör demokratimålet bli överordnat inom biståndspolitiken. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkandena 2, 6 och 7 samt anser motionerna U202 (m) yrkande 2, U207 (c) yrkande 1 i berörd del, U220 (kd) yrkande 5 samt Jo785 (fp) yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört. Motion U202 (m) yrkande 1 avstyrks därmed. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande de biståndspolitiska målen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U219 yrkandena 2, 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt med avslag på motion 1997/98:U202 yrkande 1 förklarar motionerna 1997/98:U202 yrkande 2 och 1997/98:U207 yrkande 1 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
4. En svensk naturresurslag (mom. 4) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet konstaterar att? och på s. 23 slutar med ?1 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att i många av de länder där svenska biståndsinsatser görs saknas nationell lagstiftning och praxis att ta hänsyn till naturresurser och miljö, t.ex. vid infrastruktur- och energiprojekt. Eftersom storskaliga insatser ofta görs i samverkan med andra investerare, kan svenska pengar komma att gynna projekt som, om man ser på de miljömässiga och sociala konsekvenser de medför, aldrig skulle ha tillåtits i Sverige. Utskottet anser därför att man bör utreda och undersöka möjligheterna att införa en lag som vid svenskt medfinansierande av biståndsprojekt reglerar och skyddar de svenska ekonomiska insatserna, dvs. indirekt de svenska skattebetalarnas medel. De kan annars bidra till de negationer som drabbar en lokalbefolkning, när t.ex. en flods vatten regleras, så att fiskarbefolkningens inkomstmöjligheter försvinner, eller när vid folkomflyttningar människor berövas sin hembygd, sina hem och arbetsmöjligheter. Detta bör ges regeringen till känna. Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U216 (mp) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande en svensk naturresurslag att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U216 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Sida-enhet i södra Afrika (mom. 6) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet har nyligen? och på s. 24 slutar med ?U202 (m) yrkande 12.? bort ha följande lydelse: För all framgångsrik verksamhet inom bistånd krävs, enligt utskottets mening, en förtrogenhet med de villkor under vilka verksamheten sker. Att i en i- landsmiljö administrera och bestämma inriktningen på biståndsprojekt är erfarenhetsmässigt svårt. Afrika söder om Sahara är en del av världen där fattigdomen fortfarande ökar, och det är därför där huvuddelen av de svenska biståndsinsatserna görs. Därför bör en särskild enhet med ansvar för fattigdomsavveckling, mänskliga rättigheter och demokratiutveckling förläggas till södra Afrika, så att verksamheten kan utformas i den afrikanska miljön. Det programinriktade biståndet bör samtidigt successivt koncentreras på Afrika, medan bistånd till andra delar av världen främst bör ges via det multilaterala systemet och via EU. Detta bör i enlighet med motion U202 (m) yrkande 12 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande Sida-enhet i södra Afrika att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?I propositionen, yrkande? och på s. 27 slutar med ?besvarad vad utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: I budgetpropositionen föreslår regeringen att biståndsramen skall ligga kvar på den för Sveriges del biståndshistoriskt låga nivån 0,7 % av BNI för år 1998. I vårpropositionen föreslog regeringen att biståndsramen skall uppgå till 0,7 % även för 1999 för att år 2000 höjas till 0,72 % av BNI. Det är enligt utskottets åsikt svårt att tolka detta som tecken på en allvarligt menad ambition att åter nå upp till enprocentsmålet. Om samma takt hålls fortsättningsvis kommer det att dröja länge innan Sverige åter uppnår enprocentsmålet. Sedan regeringsskiftet 1994 har regeringen med stöd av Moderata samlingspartiet och Centerpartiet kraftigt skurit ned biståndsnivån från fyrpartiregeringens nivå på 0,9 % till dagens nivå på 0,7 %. Denna kraftiga nedskärning av biståndsnivån har regeringen föreslagit i en tid då den internationella solidariteten är satt under hård press. Detta finner utskottet oacceptabelt. Regeringen har fjärmat sig från det moraliskt bindande enprocentsmålet, som en enig riksdag en gång ställt sig bakom. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp och omfattande behov av långsiktigt bistånd till stöd för spridande av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter samt ekonomiska reformprocesser är det fel att låta världens fattiga vara med att betala saneringen av Sveriges ekonomi. Utskottet anser principiellt att den alltför låga biståndsnivån på 0,7 % bort avvisas och att höjningen av biståndsnivån redan tidigare bort påbörjas. Biståndsnivån måste framöver höjas i en helt annan takt än den regeringen antyder. Det finns utrymme för stegvisa höjningar under åren 1999 och 2000. Vägen som leder mot enprocentsmålet måste genast anträdas, om Sverige skall behålla sin trovärdighet vad gäller internationell solidaritet. Utskottet anser därför att en plan för hur återgången till enprocentsnivån skall ske bör upprättas. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet propositionens yrkande 1. Motionerna U207 (c) yrkande 7, U209 (c) yrkande 2, U213 yrkandena 1 och 2, U219 (fp) yrkande 27, U220 (kd) yrkande 1 samt U223 (mp) yrkandena 2 och 15 anses i huvudsak tillgodosedda. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 1 samt med anledning av motionerna 1997/98:U207 yrkande 7, 1997/98:U209 yrkande 2, 1997/98:U213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:U219 yrkande 27, 1997/98:U220 yrkande 1 och 1997/98:U223 yrkandena 2 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7) Helena Nilsson (c) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Det finns däremot? och på s. 27 slutar med ?besvarad vad utskottet anfört.? bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att återgången till enprocentsnivån bör ske successivt och på ett planerat sätt. Regeringen bör ge Sida i uppdrag att planera för hur en återgång till en biståndsram på en procent av BNI bör genomföras så att en sådan utökning av biståndsramen kan ske med bibehållen kvalitet. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en sådan redovisning i samband med 1998 års vårproposition. Därmed tillstyrker utskottet propositionens yrkande 1 samt motionerna U207 (c) yrkande 7, U209 (c) yrkande 2 samt anser motionerna U213 yrkandena 1 och 2, U219 (fp) yrkande 27, U220 (kd) yrkande 1 samt U223 (mp) yrkandena 2 och 15 i huvudsak tillgodosedda. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande biståndsramen och enprocentsmålet att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 7 yrkande 1 samt motionerna 1997/98:U207 yrkande 7 och 1997/98:U209 yrkande 2 samt med anledning av motionerna 1997/98:U213 yrkandena 1 och 2, 1997/98:U219 yrkande 27, 1997/98:U220 yrkande 1 och 1997/98:U223 yrkandena 2 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Ett nationellt råd för Världsbanksfrågor (mom. 18) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 42 börjar med ?Utskottet anser att? och på s. 42 slutar med ?4 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att Världsbanken och andra Bretton Woods-institutioner spelar en central roll i det internationella utvecklingssamarbetet. De utgör en del av FN-systemet. För att det svenska agerandet i FN skall ha ett så brett stöd och en så bred förankring som möjligt deltar under några veckor varje höst representanter för riksdagspartier och folkrörelser i FN-delegationen i generalförsamlingen i New York. Till stora FN-konferenser inbjuds på samma sätt partier och folkrörelser till samråd och deltagande. Detta bidrar till att Sverige tar upp frågor som har stort folkligt stöd. För samarbetet med Bretton Woods-institutionerna äger ett visst informellt samråd, framför allt i fråga om skuldfrågorna, rum med vissa enskilda organisationer. Däremot saknas helt parlamentariskt inflytande. Utskottet anser att det skulle vara värdefullt att inrätta ett speciellt råd med deltagande från de politiska partierna och enskilda organisationer för samråd angående det svenska agerandet vad gäller frågor som rör Världsbanken och de övriga Bretton Woods-institutionerna. Detta bör ges regeringen till känna. Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion U217 (v) yrkandena 3 och 4. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande ett nationellt råd för Världsbanksfrågor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U217 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Biståndsgräns utifrån mottagarlandets BNP (mom. 23) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Utskottet har tidigare? och på s. 60 slutar med ?avstyrks med detta.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen att biståndet till statsmakten bör behandlas med särskild varsamhet. De samlade biståndsflödena till ett u-lands statsmakt bör knappast överstiga 10 % av BNP. Satsningar på en grundutbildning och en grundläggande hälsovård för alla ryms, enligt utskottets mening, gott och väl inom denna ram. Den samlade offentliga konsumtionen i ett fattigt u-land under stark tillväxt ligger erfarenhetsmässigt just kring 10 %. De egna genererade skattemedlen kan därutöver med fördel satsas i kapitaluppbyggnaden för vägar, vatten och avlopp. Energiproduktion, telesystem och liknande bör finansieras kommersiellt. Enligt utskottets uppfattning måste biståndet till statsmakten inriktas på de mest prioriterade sektorerna samt på kunskapsöverföring inom strategiskt viktiga områden. Mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstat och arbete mot diskriminering, uppbyggnad av mark-nadsekonomins regler och institutioner samt kunskap om naturvård och miljöhänsyn är exempel på det senare. Detta bör ges regeringen till känna. Motion U202 (m) yrkande 8 tillstyrks därmed av utskottet. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande biståndsgräns utifrån mottagarlandets BNP att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Landramar, samarbetsavtal m.m. (mom. 24) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Beträffande förslagen om? och på s. 60 slutar med ?U220 (kd) yrkande 18.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas till förmån för ett avtalsbundet samarbete. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därmed motionerna U224 (m) yrkande 1 i berörd del och motion U202 (m) yrkande 10 i berörd del. Samtidigt anses motion U220 (kd) yrkande 18 besvarad. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande landramar, samarbetsavtal m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del och 1997/98:U224 yrkande 1 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och förklarar motion 1997/98:U220 yrkande 18 besvarad med vad utskottet anfört,
11. Landramar, samarbetsavtal m.m. (mom. 24) Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Beträffande förslagen om? och på s. 60 slutar med ?U220 (kd) yrkande 18.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör flexibiliteten i biståndet öka. De stora reservationerna på minst 3,5 miljarder kronor som uppkommit de senaste åren är inte ett tecken på minskande behov, utan snarare ett bevis på att vårt bistånd inte är tillräckligt flexibelt. Under fyrpartiregeringen vidtogs åtgärder för att komma bort från tidigare låsningar i form av automatiska landramshöjningar och alltför långa avtalsperioder på ända upp till fem år. Utskottet anser det olyckligt att dessa långa avtalsperioder återinförts med mottagarländerna. Utskottet förordar i stället större flexibilitet och en ökad möjlighet att överföra delar av landramarna från länder, där mottagningskapaciteten visar sig vara begränsad till andra behövande länder och regioner. På så sätt kan de medel som anslagits på ett effektivt sätt komma till nytta inom andra biståndsområden. Vad utskottet anfört om fleråriga samarbetsavtal m.m. bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion U220 (kd) yrkande 18. Motionerna U202 (m) yrkande 10 i berörd del och U224 yrkande 1 i berörd del avstyrks således. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande landramar, samarbetsavtal m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U220 yrkande 18 samt med avslag på motionerna 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del och 1997/98:U224 yrkande 1 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Utrikesdepartementets ansvar för biståndet (mom. 25) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 60 börjar med ?Utskottet har tidigare? och på s. 61 slutar med ?motion U202 (m) yrkande 11.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening måste Sveriges utrikespolitik alltmer präglas av en helhetssyn. Utrikesdepartementet bör ha den centrala funktionen för utvecklingssamarbetet och det sammanhållande ansvaret för relationerna till samarbetsländerna och till internationella organisationer. Ambassaderna har en viktig roll i utvärdering och kontroll. Därför bör regeringen ges till känna vad som anförts i motion U202 (m) yrkande 11 om att Utrikesdepartementet bör ha det centrala ansvaret för utvecklingssamarbetet och relationerna till samarbetsländerna och internationella organisationer och erhålla resurser härför. Utskottet tillstyrker därmed motion U202 (m) yrkande 11. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande Utrikesdepartementets ansvar för biståndet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. En problemorienterad anslagsstruktur (mom. 26) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 61 börjar med ?Utskottet har senast? och på s. 62 slutar med ?U207 (c) yrkande 2.? bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla att det svenska biståndet måste bli mer flexibelt. Nya angelägna projekt måste kunna startas och samtidigt måste andra projekt eller landsamarbeten kunna minska i omfattning eller helt avvecklas. Enligt utskottets uppfattning bör tonvikten i biståndsprioriteringarna ligga vid de problem som bör lösas. Landvalet eller regionvalet blir då beroende av var problemen uppträder. Utskottet anser att anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet bör ges en mer problemorienterad anslagsstruktur. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion U207 (c) yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande en problemorienterad anslagsstruktur att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U207 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. En redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländerna (mom. 29) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med ?Med detta anses motionerna U219? och på s. 63 slutar med ?yrkande 3 besvarade.? bort ha följande lydelse: Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna. Därför bör regeringen ges till känna vad som motionsledes anförts om vikten av en årlig rapport i samband med budgetförslaget om situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd. Därmed tillstyrks motionerna U609 (m) yrkande 3, U219 (fp) yrkande 13 och U220 (kd) yrkande 20. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande en redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländerna att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U219 yrkande 13, 1997/98:U220 yrkande 20 samt 1997/98:U609 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Ett fristående utvärderingsinstitut (mom. 31) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 63 börjar med ?Utskottet har tidigare? och på s. 64 slutar med ?yrkande 14 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Även om Sidas utvärderingsenhet har stärkts och Expertgruppen för utvecklingsfrågor, EGDI, tillsatts, kan detta enligt utskottets mening inte ersätta ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut liknande Sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska utvecklingsbiståndet (SAU). Utskottet anser det beklagligt att det oberoende sekretariatet för analys och utvärdering av det svenska biståndet, som inrättades under fyrpartiregeringen, lagts ner. Detta innebär att Sida åter utvärderar denna del av sin egen verksamhet. Utskottet noterar att Riksrevisionsverket (RRV), som reviderar Sidas förvaltning, har riktat anmärkningar mot Sidas årsredovisning. RRV har bl.a. pekat på brister avseende kopplingen mellan mål och resultat, redovisningen av prestationer och kostnader samt kvalitetssäkring av underlaget för redovisningen. Nyligen kritiserades Sida av RRV i samband med en granskning av Östeuropastödet för att inte tillräckligt följa upp hur biståndsmedel används. Enligt RRV saknades en dokumenterad uppföljning av de finansiella insatserna i nästan samtliga de akter som ingått i RRV:s granskning. RRV ansåg att bristerna gör att Sida snarast bör se över sina rutiner för att förbättra kontrollen. Utskottet anser att de anmärkningar som RRV riktat mot Sidas redovisning pekar på det orimliga i att en myndighet på ett objektivt sätt förväntas utvärdera den egna verksamheten. När det gäller den ekonomiska redovisningen och resultatredovisningen finns i och för sig RRV:s revision, men utskottet menar att ett självständigt och oberoende utvärderingsinstitut, liknande SAU, fristående från Sida och UD, bör skapas i syfte att granska, utvärdera och följa upp det svenska biståndet. En sådan granskning bör gälla såväl små enskilda projekt som större insatser. Enligt utskottets mening är en extern oberoende analys och utvärdering av det svenska biståndet angelägen för att det skall vara ställt utom allt tvivel att biståndsresurserna hanteras på ett effektivt och oklanderligt sätt och för att försäkra sig om att det svenska biståndet svarar mot högt ställda kvalitetskrav. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion U220 (kd) yrkande 14 tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande ett fristående utvärderingsinstitut att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U220 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Bistånd till Kuba (mom. 37) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lars Hjertén (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 71 börjar med ?Utskottet har i tidigare? och på s. 72 slutar med ?U219 (fp) yrkande 23.? bort ha följande lydelse: Utskottet vill framhålla följande. Även om små steg kan skönjas vad gäller vissa mycket begränsade ekonomiska reformer i Kuba så finns inga motsvarande tecken på framsteg på det politiska planet eller inom mänskliga rättighetsområdet. Trots detta säger sig regeringen vilja bedriva bistånd i landet. En förutsättning för att bistånd till Kuba över huvud taget skall komma i fråga är att sådant bistånd inte förmedlas via statliga organ utan endast genom enskilda organisationer, och då till krafter som arbetar för ett demokratiskt Kuba samt för mänskliga rättigheter i landet. Det bör ges regeringen till känna. Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkande 23. dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande bistånd till Kuba att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U219 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer (mom. 42) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 77 börjar med ?Enligt utskottets bedömning? och på s. 77 slutar med ?mot denna bakgrund.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att svenskt bistånd inte bör ges till regimer som grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna och utövar förtryck mot sina medborgare. Enligt utskottets uppfattning har det svenska agerandet hittills varit för svagt vad gäller ansvaret för att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati stärks och för att etablerade regler och principer efterlevs i de länder som mottar ett betydande svenskt bistånd. Att från svensk sida ge bistånd till statsmakten i sådana länder, även när det gäller demokrati- eller MR-bistånd, bör endast tillåtas ske i mycket speciella undantagsfall, när andra möjligheter uttömts. Det ovan anförda bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion U609 (m) yrkande 4. Motion U219 (fp) yrkande 4 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U219 yrkande 4 samt med bifall till motion 1997/98:U609 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer (mom. 42) Karl-Göran Biörsmark (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 77 börjar med ?Som utskottet påpekade? och på s. 77 slutar med ?mot denna bakgrund.? bort ha följande lydelse: Då demokratibistånd och bistånd för spridande av mänskliga rättigheter skall bedrivas i diktaturstater skall detta endast kunna ske via enskilda organisationer och till sådana grupper som är i opposition till rådande diktaturregim och som arbetar för mänskliga rättigheter och för demokratins genomförande. Något absolut krav om att bistånd inte bör ges till länder som grovt och systematiskt bryter mot de mänskliga rättigheterna och utövar förtryck mot sina medborgare kan utskottet dock inte ställa sig bakom. Det ovan anförda bör ges regeringen tillkänna. Därmed tillstyrker utskottet motion U219 (fp) yrkande 4. Motion U609 (m) yrkande 4 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U609 yrkande 4 samt med bifall till motion 1997/98:U219 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Bekämpning av korruption (mom. 50) Under förutsättning av bifall till reservation 10 Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 84 börjar med ?Utskottet instämmer också? och på s. 85 slutar med ?10 i berörd del.? bort ha följande lydelse: Det får inte inträffa att bistånd i praktiken gynnar korruption genom släpphänt hanterande. Från vissa håll kommer alarmerande rapporter om just detta, inte minst vad gäller det s.k. importstödet. Utskottet har på annan plats i detta betänkande gjort bedömningen att det nuvarande systemet med landramar bör avskaffas till förmån för ett avtalsbundet samarbete. Utskottet anser att det i avtalen bör införas strikta villkor vad gäller korruption, redovisning och effektivitet. Detta bör ges regeringen till känna. I enlighet med detta ställningstagande tillstyrker utskottet motion U202 (m) yrkande 10 i berörd del och anser mot bakgrund av det anförda att motion U223 (mp) yrkande 5 bör avstyrkas. dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse: 50. beträffande bekämpning av korruption att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U223 yrkande 5 samt med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 10 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Skuldavskrivningar (mom. 55) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92 börjar med ?Utskottet delar i? och på s. 93 slutar med ?U220 (kd) yrkande 9.? bort ha följande lydelse: Skuldavskrivningar får inte ske så att misshushållning och korruption främjas. Enligt utskottets bedömning utgör skuldavskrivningar den mest problematiska formen av bistånd såväl praktiskt som moraliskt. Svårt skuldsatta länder har ofta lånat upp stora summor utomlands i tider när man haft gott inflöde av oljeinkomster eller biståndspengar. Därmed har framtiden intecknats. Sällan har de upplånade pengarna använts på ett sätt som kommit befolkningen till godo. Utskottet anser att det är moraliskt problematiskt och orättfärdigt att belöna ett ansvarslöst och ofta korrupt beteende genom skuld-avskrivningar. Det praktiska problemet består i att en skuldavskrivning kan skapa utrymme för ny upplåning och fortsatt ansvarslös politik. Utskottet anser därför att skuldavskrivningar bör reserveras för fall då en ny demokratisk regim efterträder en äldre korrupt och skuldsatt sådan. I denna situation kan ofta skuldavskrivning vara den avgörande insatsen för att skapa en snabb positiv utveckling. Det ovan anförda bör ges regeringen till känna. Utskottet anser det värdefullt att också enskilda organisationer och kyrkor är intresserade av och engagerade i skuldfrågorna, inte minst för den ökade uppmärksamhet dessa frågor på detta sätt kan få hos allmänheten. Ett stort intresse och engagemang, hos enskilda organisationer, kyrkor och allmänhet, i dessa viktiga frågor välkomnas. Utskottet tillstyrker därför motion U202 (m) yrkande 6. Motion U220 (kd) yrkande 9 avstyrks. Samtidigt anses motionerna U213 (v) yrkande 21 och U217 (v) yrkande 2 besvarade. dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande skuldavskrivningar att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U220 yrkande 9 och med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motionerna 1997/98:U213 yrkande 21 och 1997/98:U217 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört,
21. Omedelbara insatser för barn (mom. 72) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 122 börjar med ?Beträffande förslaget att? och på s. 122 slutar med ?3 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Med tanke på de grava missförhållanden som sedan flera år råder när det gäller många barn i vårt närområde anser utskottet att omedelbara insatser måste göras för att åstadkomma en förändring. Sociala missförhållanden, försämrat hälsotillstånd bland såväl barn som vuxna, minskad tillgång till hälso- och sjukvård, minskad tillgång till vaccinationer, dramatisk uppgång av antalet barn på institutioner är några av problemen. Mellan 5 och 10 % av barnen går inte i skolan i vissa av länderna. Vad detta kan betyda för framtiden för många av dessa barn är inte svårt att föreställa sig. Gatubarnens antal har stigit till förfärande proportioner med tanke på att sexuellt utnyttjande av barnen och kriminalitet lätt kan bli följden. Sverige har ett omfattande bistånd inriktat på vårt närområde. Det gäller i synnerhet förvaltningsbistånd och kunskapsuppbyggande. Ett av målen är att utveckla demokratin. Det finns stor risk att själva demokratin och respekten för människovärdet undergrävs, om inte stora insatser omedelbart görs för att komma dessa barn som far så illa, till hjälp. De försummade barnen kan lätt bli förlorade barn, barn som får mycket svårt att bidra till en positiv samhällsutveckling. Vissa insatser görs redan, inte minst av ideella organisationer och av en del kyrkor, men än så länge är det en droppe i havet. Regeringen kommer enligt uppgift att ägna större uppmärksamhet åt barnens utsatta situation i vårt närområde i sin aviserade proposition om östsamarbetet. Närområdesutskottet i Nordiska rådet har lyft fram barnens situation i närområdet i en rapport och kommer att göra olika insatser för att föra denna kunskap vidare. Utskottet anser dock att kunskapsspridningen via Sida till kommunerna bör intensifieras för att vänortssamarbetet skall kunna utvidgas i syfte att på olika sätt komma barnen till hjälp. Här kan kyrkor och ideella organisationer spela en ännu större roll än hittills. Enligt utskottets mening är situationen i närområdet så alarmerande, när det gäller barnen, att vi inte har råd att vänta. Utskottet anser därför att medel skall omfördelas ur de reservationer i tidigare anslag, som av olika anledningar inte utnyttjats, för projekt som kan förbättra dessa barns förhållanden. Detta bör ges regeringen till känna. Med vad ovan anförts tillstyrker utskottet motion U218 (kd) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 72 bort ha följande lydelse: 72. beträffande omedelbara insatser för barn att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U218 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Mottagaranläggningar för oljespill (mom. 75) Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 125 börjar med ?Utskottet har också? och på s. 125 slutar med ?i berörd del besvarad.? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör inte det svenska engagemanget avstanna i och med anslag till utbildning om spilloljeuppsamling. Det är viktigt att vidare oljespill nu förebyggs. De förstudier som gjorts bör följas upp och regeringens överväganden om ytterligare stöd till uppbyggnad av oljeuppsamlingsanläggningar runt Östersjön måste nu övergå i praktisk handling. Utskottet anser att medel bör anslås till iordningställande av mottagaranläggningar för oljespill runt Östersjön. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion U215 (kd) yrkande 1 och bedömer motion U810 (s) i berörd del tillgodosedd. dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse: 75. beträffande mottagaranläggningar för oljespill att riksdagen med anledning av motion 1997/98:U810 i berörd del och med bifall till motion 1997/98:U215 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Östsamarbetets integrering i UD (mom. 83) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 132 börjar med ?Utskottet konstaterar att? och på s. 132 slutar med ?3 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet vill med anledning av motion U809 (m) yrkande 3 anföra följande. Utskottet kan inte acceptera att stödet till Central- och Östeuropa kanaliseras genom Sida. Verkets arbete, som domineras av biståndssamarbete med länder i tredje världen, skiljer sig avsevärt från samarbetet med Central- och Östeuropa. Östsamarbetet, som med nödvändighet måste vara mycket flexibelt, gör att det inte är önskvärt att bygga ett ämbetsverk med långsiktig inriktning för ändamålet. I stället är det nu angeläget att östsamarbetet bättre integreras i UD och att en särskild enhet inrättas för att administrera samarbetet. Regeringen har själv frångått organisationen av stödet till Central- och Östeuropa genom inrättandet av ett särskilt anslag för samarbete med länderna runt Östersjön, den s.k. Östersjömiljarden, som hanteras av Statsrådsberedningen. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motion U809 (m) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under 83 bort ha följande lydelse: 83. beträffande östsamarbetets integrering i UD att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U809 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet anser, vilket anförs i motion 1997/98:U202 yrkandena 1-2, att det övergripande målet för biståndet skall vara att främja en uthållig tillväxt som leder till en snabb utrotning av fattigdomen. Det är en bakvänd ordning att låta avstämningen av ett sådant mål ske genom att mäta hur mycket pengar som budgeteras i Sverige. Det relevanta måttet är en bedömning av hur många människor i Sveriges samarbetsländer som varje år uppnår en dräglig levnadsnivå. Utgiftsmål skapar inte effektivitet.
2. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (mom. 9) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför: Den 20 november beslutade riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende 1998. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 (1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 20 november om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 7. För budgetåret 1998 förordar vi våra parti- respektive kommittémotioner. Inom det multilaterala utvecklingssamarbetet föreslår Moderata samlingspartiet att basbudgeten för FN:s ekonomiska och sociala verksamhet bör ges en annan inriktning än den som föreslagits av regeringen, vilket framgår av tabell 2 som bilagts till detta betänkande. Moderata samlingspartiet anser vidare, vilket framhålls i motionerna 1997/98:U224 (m) (yrkandena 1, delvis, och 3) och 1997/98:U202 (m) (yrkande 10, delvis), att systemet med landramar bör avskaffas. Vidare anser Moderata samlingspartiet att en, i jämförelse med regeringen, mer ändamålsenlig och lämplig struktur för anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet under anslaget A 1 Biståndsverksamhet bör beslutas av riksdagen (se tabell 5 som fogats som bilaga till detta betänkande). I det moderata förslaget integreras informationsinsatser i respektive del- /budgetpost. De särskilda budgetposterna Programutveckling och Rekrytering och utbildning av fältpersonal och multilaterala experter avskaffas. Det är faktorkostnader och bör bäras av respektive verksamhet.
3. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Biståndsramen Folkpartiet liberalerna avvisar utskottsmajoritetens förslag att nivån på det svenska biståndet endast skall uppgå till 0,7 % av BNI, vilket (s) och (c) ställt sig bakom. I varje sparpaket som den socialdemokratiska regeringen lagt fram har besparingar gjorts på biståndet till utvecklingsländerna. Folkpartiet liberalerna håller fast vid att enprocentsmålet för det totala svenska u- landsbiståndet skall vara något mer än bara vackra ord. För oss är det ett moraliskt grundat åtagande mot de fattiga länderna som åter bör uppfyllas snarast möjligt. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp och omfattande behov av bistånd till stöd för ekonomiska reformprocesser är det inte svårt att se angelägna ändamål för u-hjälp. Enligt Folkpartiet liberalerna skall vägen mot enprocentsmålet anträdas omedelbart. Folkpartiet liberalerna anslår därför i sitt budgetalternativ ytterligare 1,5 miljarder kronor till anslaget A Internationellt utvecklingssamarbete för 1998 utöver regeringens och utskottsmajoritetens förslag. De ytterligare 1 500 miljoner kronor som Folkpartiet liberalerna tillför biståndet fördelas enligt följande.
Multilateralt utvecklingssamarbete De internationella biståndsorganisationerna befinner sig i omvandling och brottas med stora ekonomiska bekymmer. Utvecklingen i världen gör att nya hot har uppstått och många nya problem skall hanteras. Speciellt konflikthantering har under de senaste åren varit ett område där det fordras ett radikalt omtänkande. Att de flesta väpnade konflikter nu är interna ställer ökade krav på ett effektivt konfliktförebyggande bistånd. Om de spirande nya demokratierna ska ha en chans måste skuldlättnader ske. Folkpartiet liberalerna menar att det är olyckligt att i detta läge dra ner på Sveriges bidrag till detta arbete. Folkpartiet liberalerna säger nej till den neddragning av anslaget till Unicef som utskottsmajoriteten ställt sig bakom. Med tanke på den angelägna verksamhet för u-landsbarnen som organisationen bedriver föreslår vi ett anslag på 280 miljoner kronor, vilket är 30 miljoner utöver regeringens förslag. Katastroferna och flyktingsituationen i världen innebär en kraftig ökning av UNHCR:s arbetsuppgifter. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att ytterligare 40 miljoner kronor utöver regeringens förslag tillförs UNHCR. Totalbeloppet för UNHCR för budgetåret 1998 blir då 300 miljoner kronor. Folkpartiet liberalerna har under lång tid pläderat för att befolkningsfrågan skall få en mer framskjuten plats inom det svenska biståndet. Sverige tog aktiv del i FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994. Nu gäller det att gå från ord till handling. Mot den bakgrunden föreslår Folkpartiet liberalerna att FN:s befolkningsfond UNFPA får ett högre bidrag än det utskottsmajoriteten beslutat, nämligen ett påslag på 40 miljoner kronor. Totalbeloppet för UNFPA under budgetåret 1998 skulle då bli 165 miljoner kronor. Internationella IDEA är ett nyinrättat institut med säte i Stockholm. Institutets syfte är bl.a. att befästa demokratin i världen, underlätta genomförandet av fria och rättvisa val, vara idé- och resursbank för svaga demokratier etc. Folkpartiet liberalerna anser att den verksamhet som bedrivs vid Internationella IDEA är mycket angelägen. IDEA har under sitt första år brottats med bristande inbetalningar från stiftarländerna. En garantifond skulle lösa dessa initialproblem. Den skulle kunna användas för att överbrygga sena inbetalningar från andra länder och därmed eventuella underskott. Folkpartiet liberalerna föreslår därför en insats inom anslaget Övrigt multilateralt samarbete med 25 miljoner kronor som öronmärks för att Internationella IDEA skall kunna inrätta en garantifond. Detta belopp skall vara utöver det grundbelopp som institutet förväntas få. Skall världen lyckas hantera sina konflikter bättre i framtiden måste det ske på internationell bas. Folkpartiet liberalerna föreslår därför att delposten Konfliktförebyggande insatser ökas med 50 miljoner kronor. Totalt blir delposten då 120 miljoner kronor. Den globala miljön är en överlevnadsfråga för mänskligheten. Sverige bör spela en pådrivande roll i det internationella miljöarbetet. Även här säger Folkpartiet liberalerna nej till vidare neddragningar och föreslår att multilaterala miljöinsatser får ytterligare 100 miljoner kronor. Totalt skulle det då bli 220 miljoner kronor. Folkpartiet liberalernas övriga påslag utöver utskottsmajoritetens förslag inom det multilaterala biståndet framgår av tabellerna 2 och 4, vilka fogats som bilaga till detta betänkande.
Bilateralt utvecklingssamarbete Vad gäller det bilaterala utvecklingssamarbetet anser Folkpartiet liberalerna att demokrati, miljö och kvinnors situation skall genomsyra detta. Under delposten Särskilda program, som just finansierar demokrati, miljö och kvinnoprogram samt näringslivsutveckling och mänskliga rättigheter, föreslår Folkpartiet liberalerna en ökning med 375 miljoner kronor. Totalbeloppet blir då 1 395 miljoner kronor för budgetåret 1998. Folkpartiet liberalerna vill än en gång framhålla att partiet har en i grunden kritisk hållning till bundet bistånd. Vi utgår därför ifrån att det i detta sammanhang är fråga om krediter utan bindning till upphandling i Sverige. Stor återhållsamhet bör råda vad gäller kreditgivning till de allra fattigaste länderna. Sverige bör normalt inte medverka till att ytterligare öka på deras skuldbörda. I sådana länder bör gåvobistånd vara den dominerande biståndsformen. De utomordentligt allvarliga skuldproblem som flera av våra fattigaste mottagarländer brottas med utgör starka skäl för att stora belopp skall finnas tillgängliga för bl.a. skuldlättnadsinsatser. För att säkerställa denna av Folkpartiet liberalerna prioriterade biståndsform föreslår vi att 200 miljoner kronor tillförs stödet för ekonomiska reformer. Den totala nivån blir då 610 miljoner kronor. Det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer har stor betydelse bl.a. för att stärka det civila samhället i mottagarländerna. Olika undersökningar visar dessutom att utvecklingsbistånd förmedlat via enskilda organisationer är effektivt både organisatoriskt och ekonomiskt. Den neddragning som tidigare ägt rum under posten Enskilda organisationer vill Folkpartiet liberalerna återställa. Vi föreslår därför att anslagsposten i fråga tillförs ytterligare 150 miljoner kronor. Totalsumman blir då 980 miljoner kronor. Vad gäller landramar förespråkar Folkpartiet liberalerna en starkare inriktning på Afrika än den utskottsmajoriteten förordar. Folkpartiet liberalerna föreslår ett påslag på 315 miljoner kronor. Fördelningen på länder framgår av tabell 6 ?Landramar, planerade 1998? (som fogats som bilaga till detta betänkande). Folkpartiet liberalerna föreslår att anslaget Latinamerika ökas med 50 miljoner kronor till 435 miljoner (tabell 6). Mot bakgrund av Folkpartiets kritiska uppfattning om bristen på demokratisträvanden i Vietnam och Laos finner jag det påkallat att sänka biståndet till dessa båda länder. Pengarna kan bättre användas exempelvis i Sydafrika där den demokratiska processen behöver ett omfattande stöd. Folkpartiet liberalerna föreslår mot den bakgrunden en neddragning av biståndet till Vietnam med 50 miljoner kronor och till Laos med 20 miljoner kronor. Vad gäller övriga ramar framgår de av sammanställningen av tabellerna som bifogas detta betänkande. Programländernas landramar bör kunna användas med stor flexibilitet för att på så vis uppnå största möjliga effektivitet. De reservationer som finns för vissa länder är ett tecken på att detta är en god idé.
4. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) Eva Zetterberg (v) anför:
Biståndsramen Vänsterpartiet ser biståndet som ett viktigt instrument för att utjämna skillnaderna mellan rika och fattiga länder. För att åstadkomma en verklig utjämning krävs självklart en rad andra åtgärder såsom ändrade handelsvillkor, skuldavskrivningar, ett stärkt FN, nedrustning och satsningar som befrämjar hållbar tillväxt. Den budget som regeringen lagt fram för internationellt samarbete, både vad gäller s.k. u-länder och Öst- och Centraleuropa, innehåller både en strategi för global utveckling och detaljerad redovisning för fördelning på olika anslag. Vi delar huvudsakligen regeringens syn vad gäller prioritering av fattigdomsbekämpning och inriktning på biståndsområdet. Vår kritik gäller framför allt att regeringen svikit tidigare åtagande om enprocentsmålet. Vänsterpartiet hävdar att en återgång till 1 % av BNI till internationellt samarbete är möjlig och måste påbörjas 1998. Vi avsätter i vårt budgetförslag 1 miljard kronor utöver regeringens satsning och anger att möjlighet att använda ytterligare medel av reservationsanslag för att komma upp till 0,8 % under 1998 måste finnas. För år 1999 vill vi avsätta 0,9 % för att år 2000 vara uppe i 1 %. Vänsterpartiet föreslår således en ökning av anslaget A 1 Biståndsverksamhet med 800 miljoner kronor respektive 200 miljoner kronor på anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa. Det blir således sammanlagt en ökning på utgiftsområdet med 1 000 miljoner kronor. Dessutom begärs att en fond om 100 miljoner kronor för Barentssamarbetet inrättas. Fonden skulle under tre år stå öppen för ansökningar ingående i de program som Regionrådet presenterar. Vår anslagsfördelning framgår av bilagda tabell 1.
Multilateralt utvecklingssamarbete Vänsterpartiet föreslår höjningar av anslagen till UNHCR, Unicef, WFP och UNRWA. Beträffande posten Övrigt multilateralt samarbete föreslås höjningar om 20 miljoner kronor dels till funktionshindrade barn, dels till särskilda jämställdhetsinsatser till funktionshindrade kvinnor. Vi stödjer helhjärtat regeringens ökade satsning på utsatta barn, men har då svårt att förstå att man samtidigt minskar anslaget till Unicef, FN:s barnfond. Vi vill i stället öka anslagen till Unicef och andra insatser för barn. Ökad uppmärksamhet måste också ges till funktionshindrade. Höjningar föreslås även beträffande miljöinsatser och konfliktförebyggande insatser. Våra önskemål framgår av de till betänkandet bilagda tabellerna 2 och 4. Vänsterpartiet anser också att Sverige bör sträva mot att bli en av de största bidragsgivarna till Unifem med tanke på den vikt som regering, riksdag och svenska folket lägger vid jämställdhetspolitiken samt anser också att Sverige bör verka för att kvinnorepresentationen ökar inom FN-organen.
EU:s gemensamma utvecklingssamarbete Vi anser att regeringen skall verka för att EU:s bistånd kommer de fattigaste till del. EU satsar främst på länderna kring Medelhavet, särskilt länderna i Nordafrika, vilket motiveras av rädslan för kraftig invandring till Sydeuropa. Vänsterpartiet anser vidare att regeringen skall verka för att jämställdhets- perspektivet får genomslag i de EU-projekt som berör Östeuropa.
Bilateralt utvecklingssamarbete Vi vill betona utvecklingssamarbetets inriktning på de fattigaste länderna, områdena och befolkningsgrupperna och ställer oss bakom regeringens uppfattning att man måste komma bort från de paternalistiska föreställningar som ibland varit förbundna med biståndet och i stället tala om partnerskap och internationell samverkan. Vänsterpartiet vill dock gå längre när det gäller partnerskapet och hänvisar till hur samarbetet mellan Holland och Costa Rica har utvecklats. Där har representanter för Costa Rica också inbjudits att bidra till utvecklingen i Holland. Vänsterpartiet vill också framhålla vikten av att korruption i alla dess former bekämpas. Också de enskilda organisationernas betydelse för det svenska utvecklingssamarbetet framhålls. Vänsterpartiet önskar ge 400 miljoner kronor mer än vad regeringen har föreslagit till bilateralt bistånd. I förhållande till regeringens förslag föreslås högre belopp för delposterna Latinamerika, Särskilda utvecklingsprogram, Enskilda organisationer, Humanitärt bistånd och Ekonomiska reformer. Vi vill särskilt peka på de stora behov som finns för freds- och försoningsinsatser, liksom för social utveckling i Centralamerika. Det är också väsentligt med ökat ekonomiskt stöd för MR-organisationer i Colombia, där medlemmar riskerar livet för sina demokratiska rättigheter. Anslaget för Latinamerika bör på samma sätt möjliggöra för breddade insatser för Kuba. Den isolering och svåra ekonomiska problem som drabbat landet till följd av den amerikanska blockaden måste brytas. Sverige kan spela en viktig roll för att utveckla det civila samhället och för att underlätta för företag och enskilda organisationer att engagera sig på Kuba. Fortsatt samarbete på forsknings- och utbildningsområdet är likaså angeläget. Vår medelstilldelning för det bilaterala utvecklingssamarbetet framgår av tabellerna 5 och 6, vilka återfinns i bilaga till detta betänkande.
Öst- och Centraleuropa Vänsterpartiet begär en ekonomisk kraftsamling för att stödja Östeuropa och framhåller särskilt vikten av att bygga upp rättsstater i Östeuropa. För att klara återuppbyggnaden krävs regelverk och lagstiftning som respekteras. I grunden beror utvecklingen i länderna på länderna själva men den rika världen måste bidra då behoven är oändliga. Sverige bör även genomföra en informations- och upplysningskampanj om Ryssland riktad till hushållen och mindre företag. Denna skulle innehålla grundläggande fakta om landet, hur man handlar med Ryssland etc. Vi vill vidare ha fler insatser som är inriktade på att förbättra hälsan och den sociala situationen för utsatta barn. I Ryssland kan exempelvis endast 10 % av barnen betecknas som friska. Det kommunala vänortssamarbetet är positivt och Vänsterpartiet efterlyser en förstärkning och ökad samordning av dessa insatser, dock utan att kväva enskilda initiativ, för att flera svenska kommuner skall engagera sig i vänortssamarbete. Det finns redan samarbete mellan högskolor i Sverige och i Östeuropa men det skulle vara positivt om även grundskolor och gymnasieskolor skulle vara aktiva i projekt med östanknytning. Vidare bör alla folkliga kontakter uppmuntras med Östeuropa. Regeringen bör föreslå en samlad nationell strategi för att främja kultur-, idrotts- och turismkontakterna med Östeuropa. Vi vill också framhålla att den infrastruktur som byggs i Östeuropa skall vara den mest kretsloppsanpassade tekniken som är praktisk tillämpbar. Vidare bör S:t Petersburgsområdet prioriteras vad gäller miljöinsatser. I regionen lever mellan 5 och 9 miljoner människor. Utsläppen och avfallsmängderna från denna region går till stor del helt orenade ut i naturen, främst i Finska viken. Regeringen bör också vidta åtgärder för att förhindra miljöskador och konflikter vid industriell verksamhet i nordvästra Ryssland. Regionen betraktas som ett av Europas resursrikaste områden. Det finns risk för att hård exploatering av regionens resurser leder till såväl fortsatt som förvärrad miljöförstöring utan att några större värden stannar i regionen. Den svenska regeringen bör göra klart för svenska företag som är aktiva i regionen att den förväntar sig samma hänsynstagande till människor och miljö som om företaget vore verksamt i Sverige. Sverige bör vidare verka för en stor internationell insats för att lösa problemen med kärnkraftssäkerhet och strålskydd på Kolahalvön. Sverige måste i internationella fora och internationella organisationer som Internationella atomenergiorganet (IAEA) och G24-gruppen, EU och FN med kraft verka för en lösning på dessa problem. Vänsterpartiet anser att det behövs en plan och prioritetsordningar för att bygga ekologiskt uthålligt kommunikationssystem i Barentsregionen, en plan som bör utarbetas gemensamt av kommunikationsministrarna i de ingående länderna. Regeringen bör verka för att åtgärder vidtas för att förenkla visumhantering, tullprocedurer och undanröjande av andra administrativa problem för främjande av rörlighet av varor och personer över gränsen till Ryssland. Regeringen bör vidare främja projekt som stärker kvinnors ställning i regionen. Vi anser också att Vitryssland bör bli föremål för svenska biståndsinsatser.
5. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Biståndsramen Sveriges bistånd ligger fortfarande kvar på ?skammens gräns? 0,7 % av BNI, trots att Sveriges ekonomi blivit bättre. Miljöpartiet gör i sitt budgetförslag andra prioriteringar än riksdagens majoritet och ökar biståndsramen för 1998 upp till 0,78 % av BNI. För år 1999 föreslår Miljöpartiet en höjning med 0,81 % och för år 2000 cirka 0,84 %. De extra pengar Miljöpartiet lägger till biståndsramen är alltså inte finansierade med höjda skatter, utan med minskningar inom budgetramen. För år 1998 är avvikelsen från regeringens biståndsram 1 600 miljarder kronor. En miljard av denna summa anslår Miljöpartiet till särskilda insatser i verksamheter och sektorer med anknytning till en hållbar ekologisk utveckling. Därmed gynnas hela fältet av biståndsaktiviteter i de olika programländerna och indirekt hela samhället, från institutionsuppbyggnad och utbildning, till det praktiska arbetet på fältet, med en livsmedelsproduktion som bevarar naturresurserna. Att genom utvecklingssamarbete aktivt stödja ett lands demokratisträvanden är en viktig grundsten i allt bistånd, eftersom förutsättningarna att skapa ett starkt och ekologiskt hållbart samhälle är störst i en demokrati, liksom möjligheterna att bekämpa fattigdomen och minska sociala klyftor. Regeringen avsatte förra året 1 miljard kronor till Öst- och Centraleuropa att fördelas på fem år. Miljöpartiet föreslår också denna gång att fördelningen sker på tre år i stället, och ökar fördelningssumman med 130 miljoner kronor. Övriga 600 miljoner kronor fördelas mellan olika FN-organisationer: FN:s barnfond, befolkningsfond, flyktingkommissarie, utvecklingsprogram, narkotika- och alkoholmissbruksprogram och slutligen livsmedelsprogrammet. FN är det enda riktigt öppna forum, där alla jordens länder kan mötas och där inte marknadskrafter, ekonomisk eller militär styrka påverkar rätten att få delta och komma till tals. FN är också den enda organisation som inom sitt verksamhetsfält har den agenda som är nödvändig för att tackla de nya icke- militära hoten i världen: fattigdomen och de ökande klyftorna mellan rik och fattig, den alltför snabba folkökningen, naturresurser som stagnerar och den ständigt ökande förstöringen av miljö och natur. Anslag ges också till OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa), svenska NGO:er (opolitiska organisationer), Sidas humanitära bistånd och IDEA (Internationella demokratiska institutet). Särskilt viktig är den nya budgetposten för icke organisationsbundet stöd ?Särskilda multilaterala insatser? med underrubriken ?Utsatta barn i fattiga länder?. Här finns möjligheter att göra speciella insatser direkt till barn som har det svårt, och Miljöpartiet föreslår en höjning av anslaget på 100 miljoner kronor ytterligare. Förpliktelserna i FN:s barnkonvention står ofta i kontrast med den verklighet som många barn lever i, när de skrupelfritt utnyttjas i prostitution, barn- arbete och som soldater i krig. Barnens rättigheter bör prioriteras i svenskt utvecklingssamarbete. Miljöpartiets förslag till medelsfördelning framgår av till betänkandet fogade tabeller (bilaga).
6. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) Ingrid Näslund (kd) anför:
Biståndsramen Kristdemokraterna yrkar i sin partimotion 1997/98:U220 att till anslaget Internationellt utvecklingsarbete anslås 1,8 miljarder kronor utöver vad regeringen föreslår. Detta har nu avslagits i och med att riksdagen fattat beslut om betänkande 1997/98:FiU1 (rskr. 1997/98:35). När det gäller 1999 har vi föreslagit 2,4 miljarder kronor mer och för år 2000 har föreslagits 3 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Vi kristdemokrater reagerar starkt mot urholkningen av det svenska biståndet som pågått sedan regeringsskiftet 1994. När Sverige sanerat sin budget har världens fattigaste fått vara med och betala. Under de tre senaste åren har biståndet drabbats av de största besparingarna i jämförelse med övriga utgiftsområden i den statliga budgeten. På flera andra områden har nu en återhämtning börjat ske men detta gäller inte biståndet.
Multilateralt utvecklingssamarbete Förenta nationerna utgör ett unikt aktions- och diskussionsforum för fattigdomsbekämpning, befolkningsfrågor, militära konflikter, aids och andra hälsofrågor, skuldproblematiken och andra globala utmaningar. De långtgående reformförslag som lagts fram av generalsekreterare Kofi Annan måste genomföras för att ge organisationen tillräcklig handlingskraft. I reformpaketet ingår en effektivisering av organisationen, men det krävs också tillräckliga resurser. Sverige bör därför även fortsättningsvis vara en generös bidragsgivare till FN. Kristdemokraterna föreslår därför att ytterligare medel tilldelas de FN-organ som berörs av reformer och behöver förstärkas, UNDP, UNCDF, Unicef, UNFPA, WFP, UNHCR, UNWRA, UNCTAD, WTO, ITC, UNDCP, WHO/PSA och UNAIDS. Även posten Övrigt multilateralt samarbete bör få mer medel än vad regeringen föreslår. Delposterna Miljöinsatser, Konfliktförebyggande insatser, Utsatta barn i fattiga länder och Särskilda jämställdhetsinsatser bör samtliga få mer medel och Kristdemokraterna tilldelar i sitt förslag posten Övrigt multilateralt samarbete 520 miljoner kronor eller 181 miljoner kronor utöver regeringens och utskottsmajoritetens förslag. Samtidigt som regeringen och utskottsmajoriteten anger barn i fattiga länder som en av de mest prioriterade målgrupperna föreslår man en sänkning av de medel som tilldelas Unicef. Med tanke på att detta FN-organ brukar få beröm för effektivitet och goda resultat, rimmar budskap och handling illa. Unicef bör få mer, inte mindre, medel och Kristdemokraterna föreslår därför ett anslag på 320 miljoner kronor för 1998, vilket är 70 miljoner kronor utöver regeringens och utskottsmajoritetens förslag.
Bilateralt utvecklingssamarbete För att biståndets kvalitet skall bestå måste en större koncentration och fokusering ske på de allra fattigaste länderna. Kristdemokraterna föreslår att det bilaterala biståndet tilldelas 1 404 miljoner kronor utöver regeringens och utskottsmajoritetens förslag eller totalt 8 564 miljoner kronor. I vårt förslag följer anslagsvolymerna principen om att de fattigaste länderna, med en effektiv mottagarkapacitet och klart fastställda strategier och mål, prioriteras. Respekten för demokratiska och mänskliga rättigheter är fundamental för biståndsländernas trygghet, säkerhet och utveckling. Kristdemokraterna vill understryka vikten av insatser för att förbättra kunskaperna om, och därmed respekten för, dessa rättigheter. Ett riktat demokratistöd bör prioritera rättsväsendet, utbildningssektorn och de offentliga institutionerna. Alla människor har lika värde, och därför borde grundläggande rättigheter och trygghet vara alla människor förunnat. Vi föreslår därför att delposten Demokrati och mänskliga rättigheter tilldelas 60 miljoner kronor utöver vad utskottsmajoriteten föreslår, vilket innebär totalt 180 miljoner kronor. Kristdemokraterna är övertygade om att det svenska näringslivet genom sin kompetens och erfarenhet kan spela en större roll än hittills för småföretagsamhet och ett breddat näringsliv i de fattiga länderna. De bör därför integreras effektivare i den svenska biståndsstrategin. Det kan även gynna svensk exportindustri, som kan få större engagemang i biståndsprojekt. Vi föreslår därför att delposten näringslivsutveckling får ytterligare 60 miljoner kronor eller totalt 130 miljoner kronor. För att stimulera privata investeringar i de fattigaste länderna bör ett sy- stem införas som bygger på extra förmånliga krediter. Vi är övertygade om att biståndskrediter tillsammans med införandet av en garantigivning inom biståndet blir till nytta för mottagarländerna och kan komma att spela en viktig roll för uppbyggnaden av bl.a. ett fungerande näringsliv. I framför allt de fattigaste låginkomstländerna utgör skuldbördan ett enormt problem som kraftigt begränsar och ibland omöjliggör deras utveckling. För att dessa länder skall ta sig ur skuldkrisen krävs att de för en konsekvent ekonomisk politik som kan främja utveckling och tillväxt. För att klara detta krävs självklart att de länder som genomför ekonomiska reformer stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden och skuldlättnader. Under senare år har biståndets reserverade outbetalda medel ökat dramatiskt, speciellt vad avser det bilaterala biståndet. I syfte att förbättra förutsättningarna att rätt bedöma och föreslå de olika budgetposternas relevanta beloppsnivåer föreslår Kristdemokraterna att storleken på reservationerna skall anges i propositionen för respektive budgetpost inom det bilaterala såväl som det multilaterala biståndet. Miljöproblemen är globala och gränsöverskridande. Att bekämpa dessa kräver internationellt samarbete där varje land måste bidra utifrån sin egen ekonomiska bärkraft. Ansvaret för de växande globala miljöproblemen får inte överlåtas till de resurssvaga fattiga länderna utan måste i större utsträckning än hittills utkrävas av de rika länderna. Sverige har dels som stor biståndsgivare, dels som föregångsland avseende hanteringen av miljöfrågor ett särskilt stort ansvar att verka för att världens fattiga ges tillräckliga resurser och möjligheter att förbättra sin miljö. I syfte att skapa resurser och förtroende kräver Kristdemokraterna att Sverige skall återupprätta enprocentsmålet för att därigenom skapa större förutsättningar att i framtiden spela en pådrivande roll i det internationella miljöarbetet. Kristdemokraterna föreslår därför att ramen för särskilda miljöprogram inom det bilaterala biståndet ökas till 270 miljoner kronor samt inom det multilaterala till 170 miljoner kronor. Totalt utgör detta 440 miljoner kronor, vilket är 120 miljoner kronor högre än regeringens förslag. De enskilda organisationerna utgör enligt Kristdemokraterna en ytterst viktig del av det bilaterala biståndsarbetet. Det är därför glädjande att notera att regeringens anslag till enskilda organisationer inte sänks utan i stort sätt är oförändrat jämfört med föregående år. Enskilda organisationers kunskap, erfarenheter och kompetens som gör detta bistånd så effektivt bör dock enligt Kristdemokraterna tas i ökat anspråk, bl.a. vid utformandet av landstrategier samt genom fortlöpande kontakter genom Folkrörelserådet. Vi föreslår därför att budgetramen till enskilda organisationer höjs till totalt 930 miljoner kronor. Under tidigare år har det gång på gång visat sig att beredskapen hos det globala givarsamfundet, när det gäller att undvika och förebygga militära konflikter, varit skrämmande låg. I många fall har FN och andra biståndsorganisationer blivit operativa först när konflikten varit ett faktum. Hjälpen har då i första hand inriktats på att söka bistå dem som blivit konfliktens offer. Med anledning av att humanitära katastrofer och väpnade konflikter sällan uppkommer på ett likartat sätt, krävs ofta en mångfacetterad kombination av förebyggande åtgärder. För att förhindra kostnader och onödiga förluster i form av människoliv bör FN, vars fredsbevarande och fredsfrämjande insatser under åren haft stor betydelse, tillföras ytterligare resurser. Genom att åstadkomma ett batteri av olika insatser och åtgärder, vilka genom sin flexibilitet anpassas till konfliktens karaktär, kan förhoppningsvis framtida konflikter och oroshärdar kväsas i sin linda. Sammantaget föreslår därför Kristdemokraterna att 140 miljoner kronor anslås till anslaget för Konfliktförebyggande insatser. Kristdemokraternas förslag till medelsfördelning framgår av till betänkandet fogade tabeller (bilaga).
7. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (Östtimor) (mom. 9) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför: Östtimor är sedan mer än 20 år ockuperat av Indonesien. Konsekvenserna av detta är förödande för alla delar av samhällslivet. Självklart måste fortsatta ansträngningar göras för att nå en lösning där det östtimoresiska folket självt får avgöra sin framtid. Men till dess en sådan uppgörelse har nåtts måste omvärlden bidra med konkret stöd. Utskottet har i olika sammanhang påpekat behovet av stöd till humanitära projekt och insatser för att främja mänskliga rättigheter. Hittills har den svenska insatsen inte varit särskilt omfattande. Möjligheten att utöka detta stöd bör prövas.
8. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (Västsahariska flyktingar) (mom. 9) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför: De västsahariska flyktingarna i Algeriet har en mycket svår situation. Svårigheterna har ytterligare tilltagit på grund av att Algeriet självt befinner sig i en ond kretsgång av ökat våld. Den senaste tiden finns hoppfulla tecken på en politisk lösning, och en folkomröstning är nu utsatt till hösten 1998. Därav följer att det under 1998 sannolikt finns behov av ökade insatser för Västsaharas folk i samband med folkomröstningen. Sverige ger redan visst bistånd dels genom enskilda organisationer, dels genom EU och UNHCR. Behoven är dock mycket stora och ökade svenska insatser bör planeras.
9. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (Enskilda organisationer) (mom. 9) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför: Fria och frivilliga organisationer gör goda insatser, särskilt vad gäller kunskapsöverföring. Sådant bistånd har, genom personligt engagemang, egna arbetsinsatser och lokal erfarenhet, ett betydligt större värde än den nominella ekonomiska volymen. Via dessa organisationer når svenska insatser direkt ut till de behövande befolkningarna utan omvägar via statsapparaten. I enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:U202 (m) yrkande 5 bör en större del av de biståndsinsatserna kanaliseras genom sådana fria och frivilliga organisationer.
10. Inriktningen av EU:s bistånd (mom. 21) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill framhålla att den kritik som framfördes i dokumentet ?Svensk strategi för EU:s utvecklingssamarbete? i november 1996 fortfarande är relevant. EU har ingen tydlig miljöprofil, verkställandet av antagna riktlinjer har varit bristfällig, handlingsprogram för att hantera miljöfrågorna i biståndet saknas, miljökonsekvensbeskrivningar genomförs inte konsekvent och resultaten redovisas inte systematiskt. Kapaciteten i kommissionen för miljöfrågor är dessutom svag och behöver förstärkas. I EU framhålls handel och ekonomisk tillväxt som en förutsättning för ett framgångsrikt biståndsarbete. Men vi vill poängtera vikten av att detta alltid kombineras med en granskning av hur tillväxtens följder och konsekvenser drabbar miljö och människor, både i ett nära och i ett långsiktigt perspektiv. Från svensk sida måste man agera väckarklocka gentemot EU i dessa frågor.
11. Triangelsamarbete (mom. 27) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför: Moderata samlingspartiet anser att s.k. triangelsamarbete mellan Sverige, ett afrikanskt land och ett f.d. u-land som framgångsrikt utrotat fattigdomen på kort tid, bör prövas. Som påpekas i motion 1997/98:U202 yrkande 9 bör kunskapsutbytet kunna ske också med andra länder än enbart Sverige. För många u-länder finns det större erfarenheter att hämta från andra mer framgångsrika u-länder som t.ex. Taiwan och Sydkorea.
12. Biståndskvalitet, biståndsberoende m.m. (mom. 28 och mom. 41) Karl-Göran Biörsmark (fp) anför: För att bedriva ett bra arbete med demokratibistånd krävs en definition av vad detta bistånd kan innehålla och vad det innebär. Som framgår av Folkpartiet liberalernas motion 1997/98:U219 har svenskt demokratibistånd varit alltför vagt och försiktigt. Det är skillnad mellan demokratibistånd vars primära mål är att bygga upp demokratins ramverk och dess primära aktörer (partier och aktiva opinionsbildande organisationer) och bistånd för demokrati vars sekundära syfte är människors deltagande i olika organisationer etc. Svenskt bistånd är, enligt Folkpartiet liberalerna, i dag koncentrerat till den senare inriktningen. Denna tyngdpunkt bör förskjutas till ett mer jämnt stöd till de olika delarna av en fungerande demokrati. Regeringen bör få i uppdrag att presentera ett särskilt åtgärdsprogram för hur så kan ske. Det måste vidare stå klart för mottagarländerna att biståndets omfattning och inriktning kan påverkas av hur demokratifrågan hanteras. Inslaget av villkor i biståndsgivningen skall därför öka. Folkpartiet liberalerna anser att Sverige bör undvika stora biståndsengagemang i länder vars regimer inte strävar efter demokratisering. Folkpartiet liberalerna har också tidigare framfört det angelägna i att ett program för att främja högre kvalitet på biståndet tas fram. Tre grundläggande byggstenar för ett sådant program omtalas i motionen: dels att biståndet måste bidra till att krympa och effektivisera staten i många afrikanska mottagarländer, dels att biståndets innehåll och kvalitet måste prioriteras, dels att kvinnornas situation måste uppmärksammas. Mottagarländernas biståndsberoende kan bl.a. bekämpas genom insatser som bidrar till inhemsk resursmobilisering. Vidare måste frågan om det s.k. ?biståndsbombardemanget? uppmärksammas. Sådant biståndsbombardemang bör motverkas främst genom att stöd i större grad ges till hela program och i mindre utsträckning till enstaka projekt, i kombination med tydliga krav på politikens innehåll. Folkpartiet liberalerna finner det positivt att frågan har uppmärksammats i utredningen ?Partner med Afrika? och därför kan väntas bli föremål för uppmärksamhet i samband med den särskilda skrivelse till riksdagen, om en samlad Afrikapolitik, som regeringen har aviserat. Folkpartiet liberalerna får därför anledning att återkomma till denna viktiga biståndsfråga. 13. Mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika (mom. 33) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför: För att främja att respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin blir bestående i södra Afrika är det viktigt att bygga upp strukturer som bidrar till, och kontrollerar, att utvecklingen går i rätt riktning. Sverige bör därför, vilket framhålls i motion 1997/98:U609 (m) yrkande 2, i dialogen med länderna i södra Afrika betona vikten av att det skapas regionala strukturer för mänskliga rättigheter och demokrati. Europarådets konventioner och mekanismer kan här vara en förebild. SADC-samarbetet kan, genom det framväxande parlamentariska samarbetet inom organisationens ram, ges fastare strukturer när det gäller att övervaka efterlevnaden av mänskliga rättigheter och demokrati bland medlemsländerna. En verksamhet av detta slag skulle kunna finansieras genom EU:s gemensamma utvecklingssamarbete, eftersom det handlar om regional integration där erfarenheterna från det europeiska integrationssamarbetet kan vara intressanta och värdefulla. Moderata samlingspartiet menar att Sverige bör agera för detta inom EU.
14. Dammbyggnadsprojekt i Bío-Bío-floden (mom. 39) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Dammprojektet Pangue vid Bío-Bío-floden ingicks som ett partsavtal via Världsbanken/IFC med Norge, företaget Endesa och chilenska myndigheter. Redan från början kom varningssignaler om att Endesa inte tänkte nöja sig med endast ett dammbygge utan hade planer på flera dammar, vilket skulle förstöra en av världens viktigaste flodbiotoper för all framtid. Misstankarna har blivit bekräftade. Det privata företaget Endesa har blivit uppköpt av spanska intressen, och fler dammar är i det närmaste färdigplanerade. GABB (Groupo de Acción por defensa del Bío-Bío) har till Världsbanken anmält detta avtalsbrott. Världsbanken har gjort en granskning av projektet utifrån denna anmälan. Av utredaren Jay Hears rapport lyftes en tredjedel bort och sekretessbelades sedan företaget Endesa förhandsgranskat den. Mot bakgrund av denna rapport drog sig den norska biståndsmyndigheten ur projektet, sedan man gjort bedömningen att arbetet fortgick på ett sätt som nonchalerade de krav som Norge ställt vid avtalets ingående. Det är nödvändigt att Sverige, när avtal av detta slag ingås, för sin medverkan ställer samma krav på miljö- och socialkonsekvensbeskrivningar, som finns i Sverige, och att dessa gäller vid planerandet, när man ingår avtalet och under arbetets gång. Om detta inte uppfylls bör Sverige dra sig ur projektet. Full öppenhet bör omgärda rapporteringen under projektets gång. Det bör också gälla den efterföljande utvärderingen. En utvärdering är viktig för att nya projekt inte skall drabbas av samma misstag. Det är särskilt angeläget att snabbt sätta i gång en utvärdering om misstankar finns att den ursprungliga planen inte följs. 15. Bistånd för demokrati och mänskliga rättigheter (mom. 41) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen påpekat att när avtal ingås mellan Sverige och utvecklingsländer, eller mellan EU och andra länder, måste avtalen vara klara och tydliga vad gäller demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Att som utskottets majoritet gör i betänkandet nöja sig med att detta ?berörs i de flesta avtalen? är inte tillräckligt eller tillfredsställande. Inte heller är det tillräckligt att, såsom påtalas i betänkandet, regeringen ytterligare skall ?utveckla hur dessa aspekter bör lyftas fram på ett ännu tydligare sätt än i dag?. Avtal kan slutas med länder där demokratin är skör, men det är då särskilt viktigt att avtalstexten är fast och precis. Avtalstexten kan då också vara ett stöd för de demokratisträvanden som görs i det aktuella landet. Det är Miljöpartiets uppfattning att FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna från 1966 ger tydliga och klara riktlinjer om innebörden i begreppet.
16. De handikappades situation (mom. 53) Eva Zetterberg (v) anför: U-länderna har - vilket framhålls i vår motion 1997/98:U213 - inte råd att behandla sina handikappade som ett ekonomiskt och socialt problem. Om de får utbildning, hjälpmedel och startkapital kan de förvandlas till en tillgång i samhället. Detta är en insikt som vunnit mark, inte minst tack vare SHIA:s samarbete med u-länderna. Handikapporganisationerna har en unik kompetens som måste tas till vara när det gäller de funktionshindrade i u-länderna. För att stärka de funktionshindrades ställning i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa krävs att handikappaspekten finns med i alla delar av det svenska utvecklingssamarbetet. Vänsterpartiet menar att strategier och metoder måste utarbetas för att handikappfrågorna införlivas både i det bilaterala och det multilaterala internationella utvecklingssamarbetet. WHO uppskattar antalet funktionshindrade i världen till 300 miljoner människor. Bland de mest drabbade finns de funktionshindrade. De mest utsatta bland de funktionshindrade är kvinnor och barn. Särskilda insatser måste därför göras för dessa grupper.
17. Bistånd vid stora privata kapitalinflöden (mom. 57) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför: Det är, vilket påpekas i motion 1997/98:U202 (m) yrkande 7, angeläget att dra ner biståndsflödena för länder som - via direktinvesteringar och andra privata satsningar - har ett stort kapitalinflöde. I sådana, för investeringar, attraktiva länder är absorptionsförmågan ofta ansträngd. Biståndstillförseln kan då belasta redan knappa resurser och tränga ut mer väsentliga satsningar.
18. Demokrati- och jämställdhetsutbildning i vissa flyktingläger m.m. (mom. 62 och mom. 63) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anför: Dalai Lama och hans exilregering har frångått kravet på självständighet för Tibet. De håller fortfarande fast vid icke-våldsprincipen för att få till stånd förhandlingar med Kina, som besatte Tibet 1950, och som negligerat den resolution som antogs i FN den 21 oktober 1959. I resolutionen kräver generalförsamlingen respekt för det tibetanska folkets grundläggande mänskliga rättigheter och för dess särpräglade kulturella och religiösa liv. Skolsystemet har använts för att marginalisera den tibetanska kulturen. Kina har visserligen byggt ut skolsystemet i Tibet, men de har gynnat främst de kinesiska invandrarnas barn. En tredjedel av de tibetanska barnen får ingen skolundervisning alls. Om - och när - förhållandena ändras i Tibet, är det viktigt att så många tibetaner som möjligt är välutbildade och har en likvärdig kompetens att delta i samhället som de kinesiska invandrarna har. Det är därför viktigt att tibetaner utomlands, speciellt de som bor i flyktingläger vid gränsen mellan Indien och Tibet, och som snabbt kan flytta tillbaka till Tibet, får möjlighet till utbildning av olika slag. Det senare gäller över huvud taget flyktingar som slår sig ner intill gränsen till sitt hemland. När förhållandena normaliseras i det land de flytt ifrån, och de kan lämna flyktingbosättningarna och återvända, måste de kunna göra en aktiv insats i sitt land. Det finns alltid stort behov av s.k. humanitär hjälp i alla flyktingbosättningar, men biståndsprojekt, t.ex. skolor för barn och ungdomar, är lika viktiga som utbildning i demokrati och samhällskunskap för den äldre generationen.
19. Stöd till EU-anpassning m.m. (mom. 69) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anför: Stödinsatserna i Central- och Östeuropa skall utformas i perspektivet av integrationen av Central- och Östeuropa. Något direkt stöd för att förhindra att landet kollapsar är inte längre aktuellt för de flesta av länderna. Nu handlar det om hjälp med anpassningen inför EU-medlemskapet. Kunskapsöverföring, främst rörande marknadsekonomins institutioner, spelar en central roll samt pilotprojekt avseende miljöförbättrande åtgärder. Stödinsatserna måste dock utformas med största försiktighet för att inte framväxande strukturer skall hämmas och gamla strukturer främjas. Det behövs fortsatta insatser i de baltiska länderna för uppbyggandet av de nationella institutionerna och befästandet av den territoriella integriteten. Utbyte inom utbildning, kulturliv och politik är också av vikt för att främja ett öppet och pluralistiskt samhälle. En annan central uppgift för de västliga stödinsatserna är att bidra till att skapa en rättsstat samt även att hjälpa länderna att rensa bort sitt miljöarv.
20. Tjernobylolyckan (mom. 77) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Miljöpartiet anser att kärnkraftsolyckan i Tjernobyl tillhör de katastrofer som aldrig tar slut, i motsats till de ständigt återkommande naturkatastroferna i samband med jordbävningar, översvämningar etc. Där görs en stor hjälpinsats, skadan är begränsad och för det mesta överblickbar. Insatsen kan planeras efter dessa förutsättningar. Tjernobylkatastrofen pågår fortfarande. Människor insjuknar och dör i sviterna av påverkan från explosionen. Sköldkörtelcancer har drabbat barnen värst, barn som föddes och var under 4 år när olyckan inträffade. Enligt beräkningar som gjorts, kommer de flesta fall av sköldkörtelcancer att inträffa omkring år 2005, alltså 20 år efter explosionen. Även genetiska förändringar har ökat. Åkrarna där maten odlas och där boskapen betar är fortfarande radioaktiva. Katastrofen pågår alltså oförtrutet, och därmed borde det internationella samfundets humanitära hjälp fortfarande finnas till hands oförminskad. Vilket den inte gör. Under några månader vistades en grupp barn från Tjernobylområdet i nordvästra Vitryssland, som ej är drabbat område. Man upptäckte då, att när så lång tid som tre månader gått, hade radioaktiviteten i barnens kroppar sjunkit 70 % därför att de ätit ?frisk mat?. Ett välplanerat jordbruksprojekt, där t.ex. frisk mat byts mot motorbränsle, dvs. olja som producerats från oljeväxter som odlats på de smittade markerna, skulle få en avgörande inverkan på barnen i de skolor och dagis som blev lyckliga nog att få äta den maten. Deras hälsotillstånd skulle efter ett par månader i stort ha förbättrats. Ansvaret för att katastrofer av Tjernobyls slag inte skall drabba mänskligheten mer ligger tungt på de ekonomiska intressenter, som förordar kärnkraft och därmed fortsätter med och nyetablerar nukleär energiproduktion. Det borde också ligga i eget intresse att ekonomiskt bidra till och stödja positiva insatser och projekt i kärnkraftens katastrofområden. Om solidaritet och humanitär hjälpvilja saknas, är det dock nödvändigt att ha kunskap om vad som kan göras för att åtgärda de skador på människa och miljö, som trots allt finns som en risk vid all energiproduktion med kärnkraft, och som kan inträffa lika oväntat som Tjernobylolyckan.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................2 Motionerna............................................3 Ärendets beredning...................................17 Utskottet............................................17 Internationellt utvecklingssamarbete.................18 Verksamhet under utgiftsområdet....................18 Propositionen (avsnitten 2 och 3 A)..............18 Motionerna.......................................20 Utskottets överväganden..........................22 Biståndsramen samt avräkningarna från denna........24 Propositionen (avsnitt 3 A)......................24 Biståndsramen..................................24 Avräkningar från biståndsramen.................25 Motionerna.......................................25 Utskottets överväganden..........................26 Fördelningen inom utgiftsområdet...................27 Propositionen (avsnitt 1)........................27 Motionerna.......................................27 Utskottets överväganden..........................28 Multilateralt utvecklingssamarbete...................29 Anslagsposterna, prioriteringar m.m................29 Propositionen (avsnitt 4.1)......................29 Inledning......................................29 Regeringens prioriteringar.....................30 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.........31 Multilaterala utvecklingsbanker................32 Övrigt multilateralt samarbete.................33 Motionerna.......................................35 Utskottets överväganden..........................38 Allmänt........................................38 FN:s ekonomiska och sociala verksamhet.........39 Multilaterala utvecklingsbanker................41 Övrigt multilateralt samarbete.................42 EU:s gemensamma utvecklingssamarbete.................43 Propositionen (avsnitt 4.2)......................43 Allmänt........................................43 Svenska prioriteringar.........................44 Motionerna.......................................44 Utskottets överväganden..........................46 Bilateralt utvecklingssamarbete......................49 Allmänt, medelstilldelning och anslagsstruktur.....49 Propositionen (avsnitt 4.3)......................49 Motionerna.......................................53 Utskottets överväganden..........................58 Afrika.............................................64 Propositionen (avsnitt 4.3.1)....................64 Motionerna.......................................65 Utskottets överväganden..........................65 Allmänt........................................65 Guinea-Bissau..................................66 Kenya..........................................67 Asien..............................................68 Propositionen (avsnitt 4.3.2)....................68 Motionerna.......................................68 Utskottets överväganden..........................69 Kashmir........................................69 Östtimor.......................................70 Latinamerika.......................................70 Propositionen (avsnitt 4.3.3)....................70 Motionerna.......................................70 Utskottets överväganden..........................71 Kuba...........................................71 Bío-Bío-floden (Chile).........................72 Colombia.......................................72 Europa.............................................73 Propositionen (avsnitt 4.3.4)....................73 Utskottets överväganden..........................73 Demokratisering och respekt för de mänskliga rättigheterna74 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................74 Motionerna.......................................74 Utskottets överväganden..........................76 Allmänt........................................76 Etikcertifiering...............................77 Homosexuellas rättigheter......................78 Kurdiska folket................................78 Demokratistöd via partier......................78 Jämställdhet.......................................79 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................79 Motionerna.......................................79 Utskottets överväganden..........................79 Miljö och hållbar utveckling.......................81 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................81 Motionerna.......................................81 Utskottets överväganden..........................82 Offentlig förvaltning, kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad83 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................83 Motionerna.......................................84 Utskottets överväganden..........................84 Sociala sektorer...................................85 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................85 Motionerna.......................................86 Utskottets överväganden..........................88 Ekonomiska reformer................................91 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................91 Motionerna.......................................91 Utskottets överväganden..........................92 Infrastruktur, näringslivssamarbete och forskningssamarbete94 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................94 Motionerna.......................................94 Utskottets överväganden..........................95 Informationsteknik.............................95 Storskaliga dammbyggnationer...................96 Näringslivets roll.............................96 Krediter och garantier.............................97 Propositionen (avsnitt 4.3.5)....................97 Motionerna.......................................99 Utskottets överväganden..........................99 Humanitärt bistånd................................100 Propositionen (avsnitt 4.3.5)...................100 Motionerna......................................101 Utskottets överväganden.........................101 Utbildning i flyktingläger....................101 Västsahariska flyktingar......................102 Dharmsala (Indien)............................102 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer103 Propositionen (avsnitt 4.3.5)...................103 Motionerna......................................103 Utskottets överväganden.........................104 Sidas informationsverksamhet......................106 Propositionen (avsnitt 4.3.5)...................106 Motionen........................................106 Utskottets överväganden.........................106 Biståndsförvaltning.................................107 Sida och Nordiska Afrikainstitutet................107 Propositionen (avsnitt 5 A 2)...................107 Utskottets överväganden.........................108 Samarbete med Central- och Östeuropa................108 Samarbetets inriktning, anslag, samarbetsländer m.m.108 Propositionen (avsnitt 6 B).....................108 Samarbetets inriktning........................108 Samarbetsländerna.............................109 Regionalt samarbete...........................110 Motionerna......................................110 Utskottets överväganden.........................116 Allmänt.......................................116 Stöd till EU-anpassning, avskaffande av handelshinder m.m.118 Vänortssamarbete m.m..........................119 Barns hälsa...................................121 Infrastruktur.................................122 Miljöfrågor, kärnsäkerhet m.m.................123 Vitryssland...................................126 Ryssland......................................127 Fördelningen av anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa129 Propositionen (avsnitten 6 B och 7 B 1).........129 Anslagsöversikt (anslaget B 1 Samarbete med Central- och Östeuropa) 129 Samarbete med Central- och Östeuropa genom Sida129 Samarbete med Central- och Östeuropa genom Svenska Institutet130 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet130 Övriga bidrag till samarbetet med Central- och Östeuropa130 Avsättning för förlustrisker..................131 Europeiska unionens samarbete med Central- och Östeuropa131 Multilateralt samarbete.......................131 Motionen........................................132 Utskottets överväganden.........................132 Hemställan........................................133 Reservationer.......................................141 1. En biståndspolitisk utredning (mom. 1).........141 2. De biståndspolitiska målen (mom. 2)............142 3. De biståndspolitiska målen (mom. 2)............143 4. En svensk naturresurslag (mom. 4)..............144 5. Sida-enhet i södra Afrika (mom. 6).............145 6. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7).....145 7. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7).....147 8. Ett nationellt råd för Världsbanksfrågor (mom. 18)147 9. Biståndsgräns utifrån mottagarlandets BNP (mom. 23)148 10. Landramar, samarbetsavtal m.m. (mom. 24)......148 11. Landramar, samarbetsavtal m.m. (mom. 24)......149 12. Utrikesdepartementets ansvar för biståndet (mom. 25)150 13. En problemorienterad anslagsstruktur (mom. 26)150 14. En redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländerna (mom. 29) 151 15. Ett fristående utvärderingsinstitut (mom. 31).151 16. Bistånd till Kuba (mom. 37)...................152 17. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer (mom. 42) 153 18. Bistånd till länder som kränker mänskliga rättigheter och till diktaturer (mom. 42) 153 19. Bekämpning av korruption (mom. 50)............154 20. Skuldavskrivningar (mom. 55)..................155 21. Omedelbara insatser för barn (mom. 72)........155 22. Mottagaranläggningar för oljespill (mom. 75)..156 23. Östsamarbetets integrering i UD (mom. 83).....157 Särskilda yttranden.................................158 1. Biståndsramen och enprocentsmålet (mom. 7).....158 2. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (mom. 9) 158 3. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) 159 4. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) 161 5. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) 164 6. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 m.m. (mom. 9, m.fl.) 165 7. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (Östtimor) (mom. 9) 168 8. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (Västsahariska flyktingar) (mom. 9) 168 9. Anslagen under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för budgetåret 1998 (Enskilda organisationer) (mom. 9) 169 10. Inriktningen av EU:s bistånd (mom. 21)........169 11. Triangelsamarbete (mom. 27)...................169 12. Biståndskvalitet, biståndsberoende m.m. (mom. 28 och mom. 41)170 13. Mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika (mom. 33)171 14. Dammbyggnadsprojekt i Bío-Bío-floden (mom. 39)171 15. Bistånd för demokrati och mänskliga rättigheter (mom. 41)172 16. De handikappades situation (mom. 53)..........172 17. Bistånd vid stora privata kapitalinflöden (mom. 57)172 18. Demokrati- och jämställdhetsutbildning i vissa flyktingläger m.m. (mom. 62 och mom. 63) 173 19. Stöd till EU-anpassning m.m. (mom. 69)........173 20. Tjernobylolyckan (mom. 77)....................174 Bilaga 1 Tabell 1: Anslag för budgetåret 1998................175 Tabell 2: Basbudget till FN:s ekonomiska och sociala verksamhet budgetåret 1998 176 Tabell 3: Internationella finansieringsinstitutioner177 Tabell 4: Övrigt multilateralt samarbete..........178 Tabell 5: Anslagsposten för det bilaterala utvecklingssamarbetet179 Tabell 6: Landramar, planerade 1998...............180 Tabell 7: Biståndsramen, avräkningar och biståndsanslag 181 Diagram 1: Svensk handel med Kuba 1992 1997*......182 Diagram 2: Svensk handel med Ryssland 1992 1997*..183 Bilaga 2 Förkortningslista.................................184 Gotab, Stockholm 1997