Utgiftsområde 8 Migration

Anf. 51 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Det gläder mig att statsrådet Billström lever upp till en gammal fin tradition av statsrådsmedverkan i våra migrationspolitiska debatter. Herr talman! När vi nu ska debattera socialförsäkringsutskottets betänkande 2006/07:SfU2 Utgiftsområde 8 i regeringens budgetproposition så är det en något annorlunda bild som målas upp. Det är inte så att politiken drastiskt har förändrats, men genom att Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet nu samlar sig kring Moderaternas hållning inom politikområdet kommer kanske retoriken att förändras. Jag har tidigare i samband med migrationspolitiska debatter talat om värdet av en bred förankring. Vi socialdemokrater och den socialdemokratiska regeringen har haft utgångspunkten att Sverige ska ha en generös flyktingpolitik med bred förankring. En stabil politik innebär också att den som söker skydd i vårt land har en tryggare situation. Vi står givetvis bakom denna politik även fortsättningsvis. Majoritetstexten i detta betänkande visar i stora stycken på att denna förankring nu har breddats, och jag vill inledningsvis yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen 1 samt hänvisa till det särskilda yttrande som vi socialdemokrater lagt med anledning av betänkandet. Herr talman! Under hösten har antalet asylsökande ökat markant. Migrationsverket har påtalat för regeringen behovet av att skriva upp prognoserna med ca 25 %. Det är en dramatisk förändring som givetvis sätter stor press på de organisationer som har att hantera de personliga öden som varje asylsökande utgör. Vid sammanträde med Migrationsverket under förra veckan framkom att den nuvarande inströmningen pekar mot 30 000-35 000 asylsökande under kommande år. Situationen blir ännu mer komplicerad av det stora antal ensamkommande barn som har anlänt under hösten och som nu har fastnat i mottagningskommunerna på grund av svårigheter att få landets kommuner att ta ett solidariskt ansvar. För 2006 pekar siffrorna mot att 800 ensamkommande barn kommer att ha anlänt före årets utgång. Enligt Migrationsverket fanns för en dryg vecka sedan 163 barn i de fyra större mottagningskommunerna med behov av vidare kommunplacering. Utöver redan placerade barn finns endast ytterligare 75 platser att tillgå under våren. Situationen hos mottagningskommunerna är akut, och Solna kommun har enligt uppgift begärt juridisk prövning av Migrationsverkets agerande i frågan. Vi som har jobbat med migrationspolitiken vet att det förekommer stora svängningar i mottagandet av asylsökande beroende på situationen i vår omvärld. Vi vet därför att det är viktigt att resurser ställs till förfogande så att organisationen för mottagande fungerar, därav min tidigare skriftliga fråga till ministern om förhållningssättet till det ökande antalet asylsökande och ekonomiska medel till Migrationsverket. Detta gäller såväl årets ökade inströmning som kommande års prognostiserade. Regeringens öppna hållning, utan tillskott av ytterligare medel för att klara en kraftig uppgång av asylsökande, oroar mig. Det engångsbelopp på 50 miljoner som regeringen anvisar och i frågesvar hänvisar till som förstärkning för effektivisering av organisationen är långt ifrån tillräckligt. Vi socialdemokrater har i vårt särskilda yttrande visat på en väsentligt högre nivå för att kunna möta situationen och ge Migrationsverket som första instans en rimlig stabilitet i arbetet med de asylsökande. Jag vill dock ge ett erkännande till regeringen och migrationsministern för att man i svaret på min skriftliga fråga säger att regeringen nogsamt ska följa utvecklingen. Det är en viktig signal. När man läser utgiftsområde 8 i budgeten kan man annars finna att regeringen inte orkat fördjupa sig inom detta politikområde på samma sätt som man gjort inom arbetsmarknads- och skattepolitikområdena. Jag hoppas därför att regeringen i kommande vårproposition kan justera detta och därigenom möta de ökande behoven inom migrationspolitiken. Kraven på denna uppföljning tycks komma tidigare än många förväntat sig. Herr talman! För två månader sedan överlämnades till regeringen utredningen Arbetskraftsinvandring till Sverige - förslag och konsekvenser , den så kallade Kakiutredningen. Redan innan denna utredning remissbehandlats och formats till förslag från regeringen lägger man nu fram förslag om att skriva in arbetskraftsinvandring som ett nytt mål inom politikområdet Migration. Jag satt själv med i utredningen och vet på vilka områden det finns en bred förankring och var det finns skiljelinjer. Jag vet också hur arbetsmarknadens parter och andra aktörer inom området ser på frågan. Vi har i Sverige sedan 70-talets stora arbetskraftsinvandring haft en stor samsyn kring hur vi ska hantera frågan. Denna samsyn har funnits över de politiska blockgränserna men också mellan arbetsmarknadens parter. Det är därför olyckligt att regeringen nu utan nödvändig beredning och utan den breda förankring som borde finnas lägger fram förslag om arbetskraftsinvandring som mål inom politikområdet - ett mål som dessutom är såväl diffust som svårmätt. Jag konstaterar också den oenighet som tycks finnas mellan migrationsministern och arbetsmarknadsministern, både i fråga om vem som ska hantera förslaget och hur delar av förslaget ska hanteras. Jag tvingas se förslaget som ett utslag av, som Lagrådet uttryckte det, en för snabb och dålig beredning vad gäller budgetprocessen. Herr talman! Jag har tidigare påtalat värdet av en bred förankring av den svenska migrations- och flyktingpolitiken. En bred förankring har alltid ett stort värde. Inom detta politikområde är det speciellt viktigt, både bland de svenska partierna och medborgarna och framför allt gentemot de människor som söker skydd i vårt land. När nu partier som för bara ett år sedan näst intill hånade den dåvarande majoriteten inom politikområdet, bestående av moderater och socialdemokrater, på s. 10 i betänkandet markerar värdet av de individuella prövningarna och samlat hänvisar till den majoritetstext som användes föregående år känns det något mer stabilt. Svensk migrationspolitik har ett värde i att ha ett rakt och ganska brett spår och förhållningssätt. Att göra stora svängar och vidlyftiga utfästelser utan en bred förankring skapar instabilitet. Ett sådant agerande är inte bra för någon och framför allt inte för de människor som söker skydd i vårt land. Herr talman! Det finns här i kammaren ett brett stöd för en generös flyktingpolitik och en stor öppenhet gentemot människor som söker sig till vårt land. Jag tvingas konstatera att det i den svenska debatten börjar dyka upp krafter med annan uppfattning, som har en rädsla inför det nya och ibland lite främmande. Jag är därför glad att det finns en stor majoritet för vår grundsyn på politikområdet, samtidigt som jag konstaterar att utskottsmajoriteten går lite för fort fram i hanteringen av arbetskraftsinvandringsfrågan. Den borde ges förutsättningar för en mer folklig förankring med bred acceptans från alla berörda parter. Herr talman! Jag vill än en gång yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen nr 1 och hänvisar i övrigt till det särskilda yttrandet. I detta anförande instämde Tomas Eneroth, Helena Frisk, Kurt Kvarnström och Jasenko Omanovic (alla s).

Anf. 52 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Om jag skulle säga någonting om Göte Wahlströms välkomnande av migrationsministern till den här debatten skulle jag möjligen kunna säga: Man blir glad av så lite ibland. Men Göte Wahlström har väl också en del annat att glädja sig åt. Han har själv gått igenom det under sitt anförande. Den här debatten kommer att bli en värdemätare på var positionerna i svensk flyktingpolitik egentligen står för tillfället. Jag har också en del egna frågor att ställa, men jag tänkte börja med att säga någonting om vad vi vill. Vi föreslår i den budgetmotion som Vänsterpartiet har avlämnat ett stort antal satsningar för en generösare eller snarare mer human och rättssäker flykting- och migrationspolitik. Vi satsar pengar på en flyktingamnesti - inte för att det kostar mycket men för att pengarna måste satsas kortsiktigt för att man sedan ska få möjlighet att ge människor en chans att komma in i det svenska samhället och bidra med de arbetsinsatser de kan. Vi satsar pengar på asylsökandes och gömdas sjukvård. Inte bara FN utan också en rad andra instanser har ju kritiserat Sverige för att vi inte ger asylsökande och gömda den självklara mänskliga rättighet det innebär att faktiskt få vård när man är sjuk. Det finns fortfarande stora grupper kvar i det svenska samhället som är ställda vid sidan av rätten till vård. Det är inte rimligt i ett samhälle som vill kalla sig människovärdigt. Vi satsar också pengar på rätten till eget boende, att ersättningen för det återinförs. Vi satsar på höjd dagersättning. Ersättningen i dag är löjligt låg. Man kan möjligen köpa lite godis för pengarna men inte mycket mer. Och då tvingas man leva under förhållanden som också de är socialt pressande. Vi vill förbättra kvaliteten hos Migrationsverket och hos de domstolar som numera glädjande nog har tagit över överprövningen av Migrationsverkets beslut. Samtidigt vill vi också minska på saker. Vi är inte ett parti som bara satsar; vi sparar också. Vi sparar på förvaret. Vi behöver inte så många förvarsplatser som Sverige har i dag. Vi sparar på utvisningar och avvisningar. Det är inte rimligt att människor som behöver tre sjukvårdsbiträden, en läkare och tre poliser över huvud taget ska komma i fråga för avvisning från det här landet. Där finns det stora pengar att spara för den som också önskar en human flyktingpolitik. Vi satsar alltså, och det gör vi därför att vi tror att politiken behöver förändras i grunden. Vi är också kritiska - låt mig nämna det - till de migrationspolitiska mål som i dag gäller. Vi reder ut det där i ett särskilt yttrande. Vi är förstås kritiska till det oprecisa och klumpiga mål man nu vill införa från regeringens sida om ökad arbetskraftsinvandring. Vad betyder det? Regelverket är ju inte klart. I vissa fall är det visst väldigt angeläget att vänta på att reglerna kommer på riksdagens bord innan man säger någonting. Men i andra lägen går det bra att säga "det här ska öka" utan att vidare precisera på vilket sätt eller enligt vilka regelsystem. Vi är också kritiska till den harmonisering som sker inom EU av flyktingpolitiken och migrationspolitiken. Det finns för mig inga kända exempel på att den harmoniseringen har inneburit en bättre politik för Sveriges del när det gäller mottagandet av asylsökande eller flyktingar. Om någon här i kammaren har ett sådant exempel - här blev det bättre därför att vi harmoniserade med EU - ska jag gärna senare i en replik tacka för den kunskapsinhämtningen. Vad vill då de andra? Jag har nu berättat vad vi vill. Vad vill de andra? Det är lite oklart. Socialdemokraterna vet ungefär vad de vill, samma sak som förut. De hoppas nu att de andra partierna, de borgerliga partierna, har anslutit sig till den linjen. Moderaterna är oklart, men i allt väsentligt verkar det vara samma politik som tidigare som gäller. Miljöpartiet vet vi var vi har. Det är ett parti som med stor styrka och kraftigt engagemang driver flyktingars rättigheter. Vi står på samma sida i snart sett varje fråga. Även om vi avviker något i reservationerna i dag, där vi har ett större antal, kan det mycket väl hända att vi i beslutsomgången ändå enas om flera av de förslagen. Men vad vill de borgerliga partierna? Det ska dagens debatt utröna. Man kan väl säga att det än så länge verkar vara två olika linjer för hur man svarar. Det ena svaret, när vi kräver en bättre politik, är: Låt oss tala om något helt annat. Det andra svaret verkar vara: Det har jag aldrig sagt. Enligt de här två linjerna verkar argumentationen från de borgerliga partierna ha utvecklats. Låt mig ta några exempel. Vi har en någorlunda nytillträdd migrationsminister från det parti som står för den hårda, restriktiva linjen tillsammans med Socialdemokraterna. Vad tycker egentligen Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna om detta? Vad har man för åsikter om att vi har en migrationsminister som låter en med goda argument fullständigt nedsablad utredare sitta kvar, som talar om trupper vid EU:s yttre gränser för att försvara sig mot de horder av asylsökande människor som söker sig undan förföljelse? Allt vi har än så länge är den stora tystnaden. Men i dag i kammarens debatt kommer ni att avkrävas svar. Arbetskraftsinvandring - låt oss tala om något helt annat, brukar man ju säga. Låt oss inte prata om rätten till asyl, människors verkliga flyktingskäl, utan låt oss prata om hur folk ska få komma hit och arbeta i stället. Låt mig, för att inte själv göra mig skyldig till det jag anklagar andra för, vara tydlig. Vänsterpartiet anser att en ökad arbetskraftsinvandring skulle kunna vara av godo. Men det ska vara samma regler, lika lön och samma villkor på arbetsmarknaden. Och det ska röra sig om permanenta tillstånd. Allt annat, ifrågasättandet av de skyddsnät som det har tagit många år för människor i det här landet att bygga upp, är att argumentera för lönedumpning. Men vad är det egentligen man här står för från de borgerliga partiernas sida? Ta frågan om kvotflyktingar! Då menar jag inte att man pratar om något helt annat i den bemärkelsen ministern i en radiointervju nyligen gjorde, när han talade om kvotflyktingar fast det handlade om konventionsflyktingar. Sådant kan hända den bäste och uppenbarligen också migrationsministern. Vi menar väl snarare här den risk som det innebär att tala om kvotflyktingar och försöka låta som om det är sättet att kunna komma som flykting till det här landet. Vi har också en enligt internationell lag stadgad rätt att komma till Sverige, söka och åtnjuta skydd undan förföljelse. Sedan har vi argumentationen enligt linjen "Det har jag aldrig sagt". Det är en intressant argumentationslinje rent retoriskt. Man utfäster saker vid ett tillfälle, och några månader senare säger man: Nej, det där har jag aldrig sagt. Eller också vägrar man kommentera frågan. Låt mig ta ett par exempel på det här också. När det i mars månad i år avslöjades att man låter just kvotflyktingars integrationspotential, det vill säga hur väl de anpassar sig till Sverige, vara avgörande eller åtminstone påverka uttagandet av kvotflyktingar, som i dag är fallet, sade företrädare för de flesta partier: Så får det inte vara. Så kan vi inte ha det. Det är väl ändå inte tänkbart. Nu står vi ensamma om att reservera oss på den punkten. Var det det ni hade som svar från de borgerliga partiernas sida? Det har vi aldrig sagt i tv, i Faktum, den där dagen i mars. Flyktingamnesti är en annan sådan fråga. Bara några veckor före valet deltog jag själv i en debatt med flera företrädare för de borgerliga partierna - jag tänker inte namnge dem, fast de finns företrädda i kammaren - där de utlovade ett stöd för en generell flyktingamnesti. Nu då? Inte ett ljud, inte ett spår, inte en bokstav, vare sig i budgetpropositionen eller i åtminstone vällovande motioner från enskilda partier. Var står ni i dag när det gäller flyktingamnestin? Börja nu inte tala om arbetskraftsinvandring enligt linjen "Låt oss prata om något helt annat", utan säg vad ni tycker. Tala om var ni står! Från sjukvården ska vi kanske ta det allra mest uppenbara exemplet. Företrädare för samtliga riksdagspartier, från Socialdemokraterna till Moderaterna och de tre borgerliga partierna, utlovade vid en debatt i Hammarkullen den 19 augusti att man fullt ut stod bakom de krav som då ställdes på att asylsökande, gömda och papperslösa, ska få rätt till samma sjukvård som andra som är bosatta i landet. Vad hände sedan då? Miljöpartiet reserverade sig. Vänsterpartiet reserverade sig till förmån för sådana förslag. Vad hade ni andra för svar? Kanske: Det har vi aldrig sagt. Om det var någon som sade det var det inte vi. Det måste ha varit någon annan. Eller? Jag kanske ändå får ta tillfället i akt, herr talman, och säga att extra angeläget är det att få höra vad företrädaren för Centerpartiet i dag har att säga i den frågan. Han undertecknade själv en motion för rätten till sjukvård. Sedan finns det inget stöd för det i agerandet i utskottet eller på något annat sätt. Jag kan ha missförstått positionen. Det kan hända att Centerpartiet ansluter sig till den reservation som antingen Vänstern eller Miljöpartiet har avlämnat. Men än så länge har vi inte hört någonting om detta. Där kan man ändå inte säga "det har jag aldrig sagt", för det finns till och med skriftligt. Motionen är inlämnad och behandlad i utskottet. Herr talman! Det här är den dag då det krävs en del svar, svar på vilka positioner som egentligen kommer att gälla. Ska vi ha en situation där Göte Wahlström kan stå i talarstolen och vara alldeles lycklig över att han nu har fått uppslutning bakom den politik som moderater och socialdemokrater under lång tid har fört. Min förhoppning är att vi inte ska behöva hamna där. Jag vet med ganska stor säkerhet att det finns företrädare för flera borgerliga partier som också är genuint kritiska till hur flyktingpolitiken i dag fungerar. Det jag efterlyser, herr talman, är att man inte bara säger det i andra sammanhang för att sedan komma hit och säga: Det har jag aldrig sagt. Det är att man svarar på de frågor som faktiskt ställs om en bättre politik och att man inte svarar med: Låt oss tala om något helt annat. I detta anförande instämde LiseLotte Olsson (v).

Anf. 53 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Kalle Larsson och jag har ju under flera år under föregående mandatperiod haft diskussioner om migrationspolitiken i ett brett perspektiv och jobbat fram även den särskilda lagstiftning som fanns. Vi har dessutom jobbat i samma utredning om den nya utlänningslagstiftningen som nu ligger till grund för hela processen. När jag nu lyssnar till Kalle Larsson tror jag att jag aldrig har hört en så bitter Kalle Larsson som från talarstolen i dag. Det är klart att den bitterheten måste bestå i någonting. Jag kan förstå att den består i att tre partier som tidigare fanns med i en så kallad fempartigrupp, som hade nollställningen amnesti på sin agenda, nu har förändrat sin position. Tre partier sluter nu upp kring regeringspolitiken. Det är det jag menar är faran på det här politikområdet. För stora svängningar i politikområdet skapar en oreda och en problematik som på inget sätt gagnar de människor som behöver skyddet och stödet i det svenska samhället. Min fråga till Kalle Larsson är egentligen vilka slutsatser Kalle Larsson drar. Han försöker tvinga fram svaret från Centern, kd och Folkpartiet själva, men jag måste ändå fråga Kalle Larsson vilka slutsatser han drar av det betänkande som ligger till grund för den här debatten. Min andra frågeställning är: Vad gör Kalle Larsson för bedömning av situationen med de höga inströmningarna av asylsökande till Sverige i dagsläget? Jag är näst intill chockad över siffrorna som Migrationsverket lägger fram för de senaste veckorna och den prognos som man kommer att presentera under januari. Jag har nämnt storleksordningen i mitt tidigare anförande i debatten. Likadant är det vad gäller situationen för ensamkommande barn. Vi ser naturligtvis jätteproblem både Kalle Larsson och jag, framför allt i att de kommuner som nu får ta det stora ansvaret, de fyra mottagningskommunerna, inte kan få barnen utplacerade i kommuner som borde vara med och ta ett solidariskt ansvar i det här arbetet. Vad har Kalle Larsson för synpunkter på den frågeställningen?

Anf. 54 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Låt mig svara på frågan om inströmning. Vad är slutsatsen av att vi har en stor inströmning av asylsökande? Jo, att vi lever i en orolig värld. Vi lever i en såväl orättvis som orättfärdig värld där människor tvingas lämna sina hemländer. Den slutsatsen är enkel att dra. Jag ser att ledamöter från Socialdemokraterna nickar instämmande i det påståendet. Men vad drar man för slutsatser? Ser man detta som en fara och ett hot mot Sverige? Ser man det som en möjlighet för oss att fullgöra de internationella åtaganden vi tidigare undertecknat och självfallet som ett sätt att verka för en rättvisare världsordning? Gå nu inte på spåret att tala om något helt annat. Människor som kommer hit kommer faktiskt hit. Då är det vår skyldighet att göra det bästa vi kan för att deras internationella rättigheter faktiskt ska tillgodoses. Det antyds i Göte Wahlströms frågor att det här skulle vara ett problem i sig. Människor är inte problem. Sedan var det frågan om ensamkommande barn. Det är dessvärre ingen ny fråga. Dels kommer många ensamma barn. De är många flera än vad vi hade hoppats skulle behöva komma ensamma. Dels har det funnits problem under lång tid med att kommuner inte vill ta emot barnen. Det märkliga är att det ges en god ersättning. Det är ingen britsfällig ersättning. Kommunerna kan med rätt goda argument säga så i flera andra sammanhang: "De pengar vi får från staten täcker inte kostnaderna." Men i det här fallet är det inte så. Vårt förslag har länge varit att vi ska göra något för att se över kommuners skyldighet att ta emot såväl ensamkommande barn som flyktingar i övrigt. Det är Göte Wahlströms parti som bland andra har motsatt sig den linjen. Jag väntar med att uttala mig bittert, besviket eller med att utvärdera Göte Wahlströms illa dolda glädje över det nya läget han påstår finns till dess vi har haft en diskussion och lyssnat på anföranden från företrädare för de partier som han nu räknar in i skaran bakom sin egen förda politik.

Anf. 55 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Kalle Larsson behöver inte invänta eller avvakta med att markera sina bekymmer och sin irritation över det uppkomna läget. Det framgick inte minst av hans anförande nyligen. Jag förstår naturligtvis att det är ett problem som Kalle Larsson måste hantera utifrån sina ambitioner. De är i stora stycken gemensamma med våra. Migrationspolitiken och flyktingströmmarna i världen är ett gemensamt problem. Nu sitter en ny regering som ska ta hand om problemen. Det är ett problem både för de enskilda människor som tvingas fly och för det svenska samhället. De ska tas emot, handläggas via Migrationsverket och handläggas i de domstolar som har att hantera frågan. Tillsammans ska vi klara en integrationspolitik som gör att människor kan integreras i det svenska samhället. Det är ett politiskt problem. Det är ett samhälleligt problem som vi måste hantera. Jag har inte sagt, Kalle Larsson, att människor i sig själva är ett problem. Problemet ligger i att vi tillsammans har ett solidariskt ansvar att hantera situationen. Vi är helt överens om att det är en orättvis värld, Kalle Larsson. Det är en instabil värld vi lever i. Vi kan konstatera var det i dag finns krigshärdar och så vidare. Men vad gör vi för inrikespolitisk bedömning av situationen? Vi måste kunna hantera det här när det gäller att skapa ekonomiska förutsättningar för att ta emot de människor som kommer till vårt land. Jag tror inte, Kalle Larsson, att vi löser problemen genom att tvångslagstifta gentemot de svenska kommunerna. Jag tror att vi måste hitta andra lösningar, även om jag i föregående vecka i mina diskussioner med Migrationsverket förstod att det inte är enkelt. Vi har inget speciellt att erbjuda för att få upp kommunerna på banan och ställa upp fullt ut. Men jag gläds åt att ett antal kommuner säger ja till att ta emot barn. Men tyvärr ligger det för långt fram i tiden för att det ska bli bra resultat av det.

Anf. 56 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Det var lite otydligt vad frågan var i det avslutande inlägget. Men det fanns ett antal kommentarer väl värda att kommentera från min sida. Vad gör vi för inrikespolitisk bedömning om att människor söker sig till Sverige för att söka asyl? Den första inrikespolitiska bedömning vi inte gör är att vi skulle tillåta oss att påverka möjligheterna att komma hit och söka asyl. Det är tyvärr den inrikespolitiska bedömning som Socialdemokraterna tillsammans med Moderaterna har gjort vid ett stort antal tillfällen tidigare, nämligen att det inte går att göra den förändringen i svensk flyktingpolitik eftersom det gör att så många kommer hit. Det var ungefär de samtal vi hade vid flera tillfällen när vi tvingade fram den tillfälliga lagstiftningen. Det får inte vara för öppna regler. Det får inte gå för långt eftersom det då kommer för många hit. Det är en inrikespolitisk bedömning som jag inte låter vara vägledande. Vi talar här om internationella konventioner, om enskilda människors rätt att söka och åtnjuta skydd undan förföljelse. Vad gör vi för inrikespolitiska bedömningar? Jo, att vi får satsa de pengar som behövs. Det märks väl i motionsalternativen att vi från vår sida lägger pengar på en ökad kvalitet och förbättrad prövning. Vi har också förslag om en amnesti som jag vet att många socialdemokrater, ute i landet också, länge har instämt i. Skälen till det är att vi tror att det är lättare att ta itu med de problem som ligger framför oss om vi också löser problemen för och rensar bordet för dem som sedan många år har levt i Sverige. Vi talar här om människor som har levt gömda i Sverige i 6, 8 år - 14 år är det längsta fall jag har hört talas om. Gör vi ingenting åt detta nu vet jag faktiskt inte när det ska ske. Då hänvisar vi i praktiken människor till att fortsätta att leva i en skuggtillvaro utanför lagen, utan rättigheter och utan alla möjligheter till ett värdigt liv. Jag drar inte de slutsatserna. Den som gör det får stå för dem själv.

Anf. 57 Bodil Ceballos (Mp)

Herr talman och övriga här i salen! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 under punkt 5 i utskottets betänkande. Miljöpartiet har också lämnat ett antal särskilda yttranden där vi förklarar vidare hur vi tänker i frågorna om budgeten. Precis som flera har sagt behöver i en rättvis värld ingen människa fly. I en värld utan krig, diktatur, svält, miljöförstöring och ökenutbredning är det möjligt att stanna kvar i sitt hemland. I en sådan värld kan alla flytta dit de själva vill. De kan gifta sig med den de vill och då självklart få stanna i det land där partnern bor. De har också möjlighet att åka till ett annat land där de har erbjudits jobb eller där de själva söker ett jobb - och de får stanna utan en massa administrativa hinder. Flera har också tidigare sagt att världen inte är rättvis. Den rika världen har under århundraden skott sig på den fattiga världens bekostnad. Det har lett till rikedom för ett fåtal och fattigdom för den stora majoriteten. Kampen om naturresurserna har lett till korrupta regimer, krig och förtryck. I dag ser vi ett stort nytt problem som tornar upp sig i horisonten, nämligen klimatpåverkan. Den har redan fått konsekvenser i synnerhet i Afrika. Vi kommer att se ökade flyktingströmmar. Detta är anledningen till att vi i dag diskuterar utgiftsområde 8 Migration. Anledningen är att världen inte är rättvis och solidarisk. Jag kommer i huvudsak att utgå från skillnaderna mellan vårt budgetförslag och regeringens förslag. Men först vill jag nämna att vi också har skrivit en annan motion med rubriken Ett öppnare Sverige. Den innehåller flera förslag inom området asyl och invandring än vad vi har med i vår anslagsmotion. Bland annat har vi där med en fråga om amnesti för gömda flyktingar, som inte behandlas i socialförsäkringsutskottet i det här läget trots att ett liknande förslag från Vänsterpartiet tas upp i det här betänkandet. För mig som är ny i riksdagen är det lite märkligt hur man fördelar de olika hemställanspunkterna i olika utskott när de är snarlika. Jag vill i alla fall förtydliga - och det har Kalle tidigare tagit upp - att Miljöpartiet inte på något vis har ändrat ståndpunkt i frågan. Vi står fortfarande bakom kravet att de gömda flyktingarna ska få stanna i landet. Däremot vill jag personligen inte kalla detta för amnesti. Amnesti betyder att man har begått ett brott, att det är fråga om en kollektiv benådning för ett brott som har begåtts. Jag menar att det inte är ett brott att söka asyl och inte heller att stanna kvar i ett land där man har nekats asyl. Det finns inga illegala människor. Med den tillfälliga lagen fick nästan 18 000 personer permanent uppehållstillstånd, men många fick det ändå inte. Bland dem som inte fick stanna fanns många barnfamiljer. Det var dem lagen särskilt skulle värna. På grund av rädslan att skickas hem till hemlandet reste några av dem vidare till andra grannländer och kom sedan tillbaka till Sverige. I det läget räknas bara senaste inresedatum som tid i Sverige, vilket gör att dessa människor har fått avslagsbeslut trots att många av barnen är födda i Sverige, har vuxit upp i Sverige och kanske bara talar svenska. Jag tycker att det är ett uppenbart brott mot kravet att barnens bästa ska stå i första rummet. Många ensamstående som inte har barn, eller med vuxna barn, har också fått avslag och då åter gått under jorden i Sverige. Rädslan att återvända är större än den psykiska press det är att leva kvar här i landet som gömd. Jag vill vittna om att det är en oerhörd psykisk press som de människor som gömmer sig genomlever. I dagens betänkande välkomnar vi regeringens nya mål om ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring. Vi menar att det måste finnas flera legala vägar att flytta till Sverige och att arbetskraftsinvandring är en viktig del i det. När vi nu talar om arbetskraftsinvandring vill vi uppmana regeringen att inte glömma bort alla de papperslösa som i dag bor i Sverige. Kalle Larsson pratade tidigare om att de varit här kanske till och med i 14 år. Jag menar både de som har sökt asyl och gömt sig här och de som aldrig sökte asyl men finns här ändå. De kan språket och vårt samhälle. De är i många fall redan väl integrerade. De har barn och familj här och sociala nätverk, och många har jobb även om de är svarta. De finns här, och de kommer inte att återvända till sina hemländer. Jag tror att det är lika bra att vi inser att så är fallet och att vi måste lösa situationen så fort som möjligt. Det vi i Miljöpartiet och regeringen inte är överens om är hur vi ska fördela resurserna inom utgiftsområdet. Helst skulle vi vilja lägga ned Migrationsverket och ersätta det med en myndighet för nyanländas etablering i stället. Migrationsverkets rykte är något skamfilat, som alla vet. Men frågan är om det är mer pengar som löser de problem Migrationsverket har när det gäller prövningen av asylärenden. I budgetskrivelsen kan vi läsa att man på övriga avdelningar blivit effektivare och bättre, medan man på avdelningen för prövning av asylärenden avgör färre ärenden per handläggare än tidigare. Vi har också kunnat läsa i tidningar att 80 % av de anställda överväger att söka nya jobb och att det finns en stark kritik mot ledningen. I det läget ifrågasätter vi om det verkligen är mer pengar som löser problemen, eller om det behövs en omorganisation och personella förändringar. Jag tror att det är det som är problemet, men jag överlämnar till regeringen att titta vidare på det. Vi tar ändå inte bort alla de 50 miljoner som regeringen i år vill flytta från migrationsdomstolarna till Migrationsverket. Vi anser att det är rimligt att verket får 25 miljoner kronor som ska användas till kompetensutveckling av personalen. De resterande 25 miljonerna vill vi lämna kvar hos domstolarna. Vi menar att de behöver dem för att pröva flera ärenden i muntliga förhandlingar i stället för att avgöra dem på handlingarna. Det sker ofta i dag, trots att det inte var meningen med att avskaffa Utlänningsnämnden. Det är inte godtagbart att Migrationsverket i vissa fall fattar beslut som inte går att överklaga. Sådant händer också. Alla ärenden måste kunna överklagas, och överklagade ärenden ska naturligtvis nå domstolen. Det är också viktigt att de sökande får tillgång till kvalificerade tolkar. Att ta medel från migrationsdomstolarna tror vi leder till att ännu flera ärenden avgörs på handlingarna än i nuläget. Vi anser att alla gömda ska ha rätt till hälso- och sjukvård. I dagsläget varierar det mellan olika landsting. Det händer att vårdpersonal först ringer till Migrationsverket för att höra vem som ska betala innan de ger vård. Det innebär att många i praktiken inte vågar uppsöka läkare eftersom de då blir avslöjade. Man kan egentligen till och med få barn här i landet utan att registreras och utan att få tillgång till mödra- och barnhälsovård, om man inte vågar ta sig till sjukhus. Det är väldigt viktigt att vi löser den här frågan. Vi vill också att de medel som tidigare avsatts för gömda barns skolgång ska finnas kvar inom det här utgiftsområdet och inte läggas i den stora kommunpotten. Risken är att de försvinner till annat. Vi har också ett annat önskemål, och det gäller hur man ska utse offentliga biträden till sökande. Det har förekommit en hel del klagomål på Migrationsverkets sätt att utse offentliga biträden. Vi menar att det är rättssäkrare för den enskilda individen om det i stället är domstolarna som utser offentliga biträden. Vi vill därför flytta pengar från budgetpost 12:6 till 12:5. Ett av de utgiftsområden som Miljöpartiet verkligen vill spara in på är just posten Utresor för avvisade och utvisade. Med en humanare flyktingpolitik behöver vi avvisa färre. I dag händer det att människor avvisas flera gånger om trots att deras hemländer inte tar emot dem. Varje sådan avvisning är inte bara en tragedi för den som drabbas och den personens familj utan också en väldigt kostsam historia för skattebetalarna. Enligt en tidningsartikel i somras kostade avvisningen av en iranier till hans hemland 100 000 kr eller mer - jag minns inte den exakta summan. Det var andra eller tredje gången han avvisades, och han fick följa med polisen hem igen. Frågan är: Ska vi verkligen använda skattebetalarnas pengar så lättvindigt? Dessutom sker dessa avvisningar många gånger på ett väldigt brutalt och inhumant sätt. Familjer splittras. Människor hämtas direkt utanför vårdcentralen eller mödravårdscentralen, och så skickas de i väg. Vi menar att man aldrig ska anlita polis för avvisningar om det inte är absolut nödvändigt i det enskilda fallet. Poliser som avvisar flyktingar eller andra ska alltid ha en särskild utbildning, med barns bästa i fokus. Det bör också Migrationsverkets personal ha. Man har splittrat lite grann i budgeten, och budgeten för kommunernas mottagande ligger under ett annat utgiftsområde. Jag kommer därför inte att orda så mycket om det här, men det är olyckligt om man ändrar spelreglerna för kommunerna från den ena dagen till den andra. Det vill jag också påpeka.

Anf. 58 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Eftersom jag missade det i mitt anförande ska jag för vår del yrka bifall till reservation nr 3 under punkt 5. Det gäller sjukvården. Jag ska ge samtliga ledamöter i kammaren möjlighet att rösta i den frågan. Herr talman! När det gäller Miljöpartiet finns det inte mycket att resonera om i de stora dragen. Vi är överens om väldigt mycket av svensk migration och flyktingpolitik. Jag vill ställa två frågor. Den första handlar om integrationspotential som grund för uttagandet av kvotflyktingar. Vi har uppmärksammat att Sverige använder det i praktiken, det vill säga att man låter vilka flyktingar som tas ut på flyktingkvoten påverkas av huruvida personerna i fråga kommer att passa bra in i Sverige eller inte. Det här är mina ord, men det är i praktiken vad som görs. Jag vill fråga var Miljöpartiet står i den frågan, eftersom Vänsterpartiet har avlämnat en reservation som Miljöpartiet än så länge inte har anslutit sig till. Sedan gäller det frågan om arbetskraftsinvandring. Här är vi också i delar överens, att människor ska få lagliga möjligheter att söka sig till Sverige för att arbeta eller för att göra någonting annat som man har lust med. Men jag vill be om ett klargörande från Miljöpartiets sida: Hur ser ni på villkoren på arbetsmarknaden? Hur ser ni på lika löner, samma villkor, permanenta tillstånd? Vad är Miljöpartiets position i den frågan? Ni har ju anslutit er till de fyra borgerliga partierna, som tidigare har varit ganska tydliga med att man kan tänka sig olika lösningar - kanske inte olika lösningar i löner, därför att kollektivavtalsenlig lön är ju om man så vill noll kronor i Sverige, däremot andra inställningar till socialförsäkringssystem och möjligheten att stanna långsiktigt i Sverige. Därför vill jag be Miljöpartiets representant att klargöra lite grann var ni står i den frågan.

Anf. 59 Bodil Ceballos (Mp)

Herr talman! När det först gäller integrationspotentialen var jag inte där när frågan var uppe i socialförsäkringsutskottet. Jag är rätt ny i riksdagen och har inte lärt mig alla turerna ännu, vilket övriga i socialförsäkringsutskottet inte heller har. Men det betyder inte att vi har en annan uppfattning än vad ni har i den frågan. Det betyder inte heller att vi inte skulle kunna rösta för den här frågan när den kommer upp i kammaren även om vi inte anslöt oss till den just i socialförsäkringsutskottet. När det gäller arbetskraftsinvandring anser vi självfallet att det ska vara lika löner och samma villkor för dem som kommer utifrån som arbetskraftsinvandrare som för dem som finns i Sverige redan från början. Vi är naturligtvis också för att man ska ha permanenta uppehållstillstånd för att arbeta här i Sverige.

Anf. 60 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Då välkomnar jag Miljöpartiet, eller vi välkomnar varandra till den gemensamma ståndpunkten att integrationspotential inte ska vara avgörande för kvotflyktinguttagande. Jag hoppas att flera partier som just nu lyssnar på det här replikskiftet funderar över den frågan. Jag tror nämligen att det för flera partier egentligen är rätt självklart att man inte ska låta det påverka vem som tas ut på flyktingkvoten, att det inte handlar om huruvida personen passar i Sverige eller inte. Det finns en reservation att läsa på det temat. När det sedan gäller arbetskraftsinvandring ska det vara lika löner, samma villkor och permanenta tillstånd. Betyder det att Miljöpartiet motsätter sig den idé om arbetssökarvisum som finns i debatten just nu, att man under tre månader ska kunna komma och söka arbete fritt i Sverige? Om man inte har fått ett arbete eller om arbetet avslutas inom den här tremånadersperioden ska man få återvända till sitt hemland. Är det inte längre en linje som Miljöpartiet stöder? Eller har det kanske aldrig varit det - det kan vara mitt missförstånd? Den andra frågan i samma ärende handlar om det som ibland brukar kallas spårbyte mellan systemen. En person kan ha kommit till Sverige och sökt asyl. Sedan ska personen, enligt den modell som jag har hört företrädare för Miljöpartiet förespråka, kunna söka som arbetskraftsinvandrad i stället. Det är behjärtansvärt om man har den övergripande målsättningen att så många som möjligt ska få stanna i landet, lite oberoende av hur så sker och med vilka regler så sker. Men ser inte Bodil Ceballos en risk med ett sådant system, att man i framtiden kommer att kunna säga att allt färre egentligen har flyktingskäl eller asylskäl? Man kan ju alltid få stanna som arbetskraftsinvandrad. Det är lite grann motsvarande det som humanitära skäl tidigare har inneburit. Vi har en bifallsfrekvens på bara någon enstaka procent när det gäller flyktingkonventionen. Men det är en lite större andel när det gäller det som tidigare hette humanitära skäl. Finns det inte en risk att samma utveckling sker här och att Sverige därför kommer att befinnas ta emot färre och färre och att det blir konjunkturen som ytterst avgör vilka som får möjlighet att komma hit?

Anf. 61 Bodil Ceballos (Mp)

Herr talman! Jag börjar med den sista frågan om att byta spår. Jag tror att det är en möjlighet för väldigt många av dem som nu befinner sig i landet att faktiskt få lov att stanna här. Många kommer aldrig att få flyktingförklaring enligt Genèvekonventionen. Många kommer kanske aldrig att komma till det som vi då kallar för skyddsbehövande i övrigt. Många har tidigare fått stanna av humanitära skäl. Det här beror inte på att jag tycker att vi ska vara så restriktiva. Men vi har tidigare hört talas om att vi ska ha en generös invandringspolitik i Sverige, men den har inte varit generös under de år som har varit. Många har i slutändan fått stanna av humanitära skäl, men det betyder inte att de har fått status som flykting, utan de har då fått uppehållstillstånd. Jag ser inte någon större skillnad mellan att man får uppehållstillstånd på grund av ett arbetstillstånd och att man får uppehållstillstånd av synnerligen ömmande skäl, som det kallas. Det viktiga är att personen får lov att stanna här. Däremot bör den som har asylskäl naturligtvis också hävda sina asylskäl. Men jag tror att vi ska vara realistiska och se att alla inte kommer att få status som flyktingar, enligt det system som vi har och som både du och jag egentligen är emot. Då måste det finnas andra möjligheter. Arbetstillstånd är en sådan möjlighet. När det sedan gäller arbetssökarvisum är jag inte den som så där jätteingående har jobbat med frågan. Men jag tycker att det är rimligt. Med tanke på att vi gärna vill se en värld där man kan flytta fram och tillbaka, där det ska vara möjligt att flytta mellan olika länder, ser jag inte något problem med att människor får ett arbetssökarvisum, kommer hit och söker arbete och får stanna om de får ett arbete. Det är ungefär det som gäller för EU-medborgare i dag, och det borde kunna gälla även för andra medborgare från andra länder.

Anf. 62 Mikael Cederbratt (M)

Herr talman! Människors vilja att göra någonting med sina liv, att anta utmaningar och att flytta är en positiv sak. Det innebär att vi ska se positivt på människor som kommer till vårt land. Sverige, om någon nation, borde ju inse att vi själva började befolka Nordamerika. Vi har också haft väldigt god nytta av den invandring som var på 50- och 60-talen, inte minst. FN presenterade för en tid sedan en rapport om migration. Vi ska vara medvetna om att de människor som arbetar utanför sina hemländer tillför väldigt mycket till det land som de kommer till. De gör oftast en stor arbetsinsats. De skickar pengar tillbaka till sina hemländer - jag tror att siffran var att den penningström som går tillbaka är tre gånger större än de officiella biståndsmedel som skickas dit. Jag tror att vi i Sverige och vi svenskar ska bejaka att vi får en större rörelse i världen. Jag bedömer att det är med detta som grund som regeringen har lagt fram propositionen om arbetskraftsinvandring. Vi i majoriteten har ställt oss positiva till detta. När nu detta är sagt tror jag ändå att vi ska ha en reglerad invandring. Men vi ska vara noga med att ha skyddsaspekten och värna asylrätten. Grundbulten i asylrätten är ju en rättssäker och individuell prövning. Som ett led i detta har mina eller våra föregångare i förra riksdagen infört en ny instans- och processordning. I propositionen föreslås att man ska tillföra Migrationsverket 50 miljoner för att höja kvaliteten i de utredningar som sker. Men här tror jag, i utförandedelen, att vi får vara väldigt observanta i framtiden. Det står i utskottets betänkande att vi bör utvärdera hur vi, så att säga, utser offentlig försvarare till exempel. Vi bör ha en snabbare ordning när det gäller att få fram ett besked till dem som behöver det. Harmoniseringen av reglerna inom EU är en nödvändighet för att vi ska kunna behålla en fri rörlighet i Europa, så att inte bara svenska medborgare utan även andra människor ska kunna röra sig fritt. Varför ska vi, om vi själva vill röra oss, säga att någon annan inte får göra det? Då är det rimligt att man har gemensamma regler. Det som vi ska vara måna om i den här situationen är att vi har en oerhört humanistisk syn på de regler som vi ställer upp på. Slutligen, herr talman! Den nya regeringens jobbpolitik slår igenom även på detta politikområde. Vi vill öka arbetskraftsinvandringen. Förutom den positiva kraft som det innebär för både ekonomi och kultur är vi ganska övertygade om att detta är ett sätt att säkra den svenska välfärden i framtiden, med den demokratiska utveckling som vi ser framför oss. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i sin helhet i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. I detta anförande instämde Mats G Nilsson (m).

Anf. 63 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Det var ett kort och kärnfullt anförande. Såvitt jag förstår ska politiken, s och m, ligga fast. Den nya öppning som presenteras är möjligheten till arbetskraftsinvandring. Ungefär så kan man möjligen sammanfatta. Mikael Cederbratt får gärna rätta mig om jag har fel i den sammanfattningen, om det är något annat som också ska vara något slags bärande huvudbudskap. Jag vet att det finns många moderater som är genuint intresserade av det som Mikael Cederbratt kallar en politik som är rättssäker och som faktiskt ger människor skydd undan förföljelse. Problemet är att många stannar vid att tro att så också är fallet i dag. Men det som händer i dag är att homosexuella sänds tillbaka till Iran, trots att de riskerar att dödas, med hänvisning till att man inte öppet ska visa sin sexuella läggning. Det som händer i dag är att människor sänds tillbaka till latinamerikanska länder och försvinner på flygplatsen för att sedan återfinnas mördade, av paramilitärer eller militärer, i ett dike några veckor senare. Det som händer i dag är att kvinnor från Bangladesh sänds tillbaka, trots att de har blivit våldtagna på polisstationer, med hänvisning till att våldtäkt är ett brott i deras hemland - varför inte gå till polisstationen och anmäla händelsen? Det är den verklighet som man har att hantera som talesperson i en debatt om svensk migrations- och flyktingpolitik. Därför vill jag fråga: Vilka insatser tror Mikael Cederbratt, som representant för Moderaterna, behöver göras de kommande åren för att stärka rättssäkerheten, för att se till att människor som faktiskt riskerar förföljelse får möjlighet att komma hit? Den andra frågan jag vill ställa är rörande kvotflyktingars integrationspotential. Att Moderaterna inte ställer sig bakom den reservation som Vänsterpartiet har inlämnat, ska man uppfatta det som att Mikael Cederbratt och Moderaterna tycker att det är rätt att människors möjligheter att anpassa sig till det svenska samhället ska vara en av variablerna när man diskuterar med UNHCR runt vilka personer som ska få möjlighet att komma hit som kvotflyktingar?

Anf. 64 Mikael Cederbratt (M)

Herr talman! Man ska vara medveten om att många av dem som i dagens system far illa inte skulle göra detta med en annan syn på möjligheten att komma till Sverige via att få ett arbete. Det är ju många av de människor som nu är gömda som faktiskt inte vill något hellre än att arbeta och som jag också tror skulle ha möjligheter att få ett jobb. Det berör samma personkrets. Så jag tror att detta är ett viktigt inslag. Det är skyddsaspekten som gäller. Utan att ha alltför lång erfarenhet av det här politikområdet kan jag ändå se att det finns brister i kvaliteten, i underlagen. Jag tror att Migrationsverket kan bli bättre. Vi har en skyldighet att se till att det blir det. Det är väldigt tydligt regeringens skyldighet att se till hur verken hanterar saker och ting. Det är ändå lite intressant att du har stött den regering som har haft ansvaret för Migrationsverkets hanterande under tolv år. Sedan gällde det kvotflyktingar. Min erfarenhet är inte alltför lång, men jag tror mig kunna säga att det inte hör hemma i den här debatten även om det är en intressant diskussion. Vi får ta det en annan gång.

Anf. 65 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Jag har full förståelse för att man inte har koll på alla frågor. Det är inget konstigt. Det har inte jag heller. Jag deltar ibland i debatter som jag vet vad de handlar om men där jag inte heller kan svara på alla frågor. Så det är inget konstigt. Men fundera gärna över den frågan! Och ta med den tillbaka! som man brukar säga. Det som i dag gäller är att hur väl människor anpassar sig till det svenska samhället faktiskt ska påverka. Det är en variabel i uttagandet av kvotflyktingar. Det tror jag inte att den som anser att det är rättssäkerhet och verkliga skyddsskäl som ska vara grundläggande, precis som UNHCR själva säger, anser är en rimlig variabel. Men den används i dag. Fundera en stund över det! Jag vill nog ändå göra till något slags huvuddel av denna andra replik att precis den här farhågan finns från min sida i den flyktingpolitiska debatten framöver. Det är rätt att det finns en överlappning när det gäller arbetskraftsinvandring och asylsökande. Det kan ibland vara samma personer. Och en person kan vara fullt nöjd, fastän man har flytt sitt land, att få stanna i Sverige för att arbeta. Men det finns en mycket stor problematik i det. Vad gör vi med dem som inte har arbete? Vad gör vi med dem som lever gömda i dag? De kanske är så pass traumatiserade att de inte har möjligheten att söka ordinära arbeten. Hur ska de få chansen? Där kan man förstås hänvisa till att de har fått sin prövning. Om de inte har fått ett tillstånd ska de också åka hem. Jag tror att Mikael Cederbratt och jag i alla fall i stora stycken är överens om att det inte heller alltid är så enkelt. För den tidigare prövningen har ju varit rättsosäker. Visst finns det, som Mikael Cederbratt själv nämner, också i dag brister i rättssäkerheten. Så vad gör vi då med de personer som inte kan arbeta men som befinner sig i en skuggtillvaro, gömda i Sverige? Det är en mycket seriös fråga som inte är menad att vara så retorisk. Jag tror att man lätt kan rusa iväg och säga att arbetskraftsinvandring är lösningen. Jag tror att man ska vara försiktig med att ens antyda att det är lösningen på svensk asyl- och flyktingpolitik. Det tror jag inte att det är.

Anf. 66 Mikael Cederbratt (M)

Herr talman! Nej, men jag tror att det är viktigt att man börjar med arbetskraftsinvandringen för att ändå närma sig problemet. När vi pratar om flyktingar som benämns som gömda är det många som faktiskt skulle kunna få stanna i landet om man hade en lite annan syn på detta. Jag tycker att det är ett första steg. Det är inte lösningen på hela problemet. Det inser jag också. Det är väl antagligen så att en mängd åtgärder måste vidtas för att man ska få en bättre hantering, både snabbare och bättre underlag, och som jag nämnde förut måste vi också titta på och utvärdera hur, var och vem som utser offentlig försvarare. I dagsläget ligger det där det ligger. Men utvärderingen tycker jag att vi ska vara noga med att få fram snabbt.

Anf. 67 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Mikael Cederbratt sade att man från regeringens sida anslår 50 miljoner extra till Migrationsverket. 50 miljoner anslår man som ett engångsbelopp till Migrationsverket för att öka effektiviteten, men man har då inte tagit hänsyn till de siffror som jag angav i mitt anförande om ökad migrationsinströmning, ökat antal ensamkommande barn och så vidare. Vi från Socialdemokraterna anslår betydligt mer pengar, 167 miljoner mer, dock inte som engångssumma utan som en del i en process där vi ser att det behövs ytterligare medel. Min frågeställning berörde egentligen diskussionen om arbetskraftsinvandring också. Först ska jag konstatera att det här måste ha varit en felsägning. Det är ju inte en proposition om arbetskraftsinvandring som vi diskuterar. Det är det som jag lyfte fram i mitt anförande, att regeringen trots att vi nu har lämnat en utredning om arbetskraftsinvandring som ska beredas på Regeringskansliet rycker loss delar ur den och lägger in i övriga propositioner. I det här läget är det fråga om att kunna ta en dellösning för att hantera situationen. Det är en situation där vi upplever att bara prat om arbetskraftsinvandring som ett mål i migrationspolitiken blir en felsyn när det gäller helheten. Jag tycker att det fanns skäl till att avvakta både den beredning, den remissrunda som ska vara och vad som ska komma sedan. Jag utgår från att det var en felsägning. Min fråga gäller egentligen de erfarenheter vi hade av arbetskraftsinvandring vid de tillfällen som Mikael tidigare redogjorde för. Det konstaterades att det var positivt i många stycken, men det fanns också negativa effekter i form av att när verksamheter gick ned stod samhället där och skulle ta ett ansvar för hela den grupp som kom till Sverige med medföljande för att hitta lösningar och en bredd i det. Kan inte Mikael Cederbratt se den problematiken, att den också kan uppstå nu och att det finns ett värde i en bred förankring av arbetskraftsinvandringsfrågan?

Anf. 68 Mikael Cederbratt (M)

Herr talman! Göte Wahlström, som verkar vara en mycket noggrann man, har säkert observerat att innan justeringen av betänkandet skedde skrev majoriteten in att vi ska följa frågan om de prognoser som kom upp när Migrationsverket var hos oss. Så vi är medvetna om det. Om det var en felsägning eller om jag rörde till det på annat sätt kan jag inte riktigt säga, men jag vet naturligtvis att det är en ändring i målen och inte en proposition vad gäller arbetskraftsinvandringen. Men jag har lite svårt att förstå att man inte kan sätta upp ett mål. När jag tar ut min bil och ska köra till Göteborg är det bra att veta vart jag ska. Jag ska till Göteborg och exakt vilka vägar eller vägskäl jag väljer kan vara en senare fråga. Jag tycker inte att det är orimligt att säga: Vi tycker att det är en kraft med arbetskraftsinvandring. Vi tror att det är positivt. Det finns nackdelar med allting, men vi har en syn att det är positivt. Vi uttalar den. Det är rimligt. Jag är helt övertygad om att man på departementet kommer att komma tillbaka med bra detaljer för att hantera detta.

Anf. 69 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Det är just det att regeringen kommer att återkomma som jag tycker är det intressanta. Varför ska man rycka loss och lägga in måltal som är diffusa, inte mätbara, i ett betänkande där man egentligen avvaktar med frågeställningen för att göra den helhetsbedömning som behövs och lyssna in de remissinstanser som finns? Det var ju precis på det viset som man jobbade med arbetskraftsinvandringsfrågan vid tidigare tillfälle, det vill säga parterna emellan. Man förde en dialog mellan politikens och arbetsmarknadens parter om hur man kunde hantera situationen, både i uppgång och i nedgång. Det är just i nedgångsfasen som jag tycker att det intressanta är. Från majoritetens sida pratar man om att det bara är arbetsgivaren som kan avgöra om det finns ett arbetskraftsbehov, trots att vi vet att följdinvandring och allt annat som kommer i anslutning till arbetskraftsinvandring också har betydelse för samhället i sin helhet. Det är där jag tycker att man har en felsyn när man för det första tar dessa snabba beslut och ställningstaganden och för det andra gör det utan den remissrunda och den folkliga och breda förankring som behövs på ett så här viktigt område. Risken är naturligtvis annars att man får en backlash i debatten. Den andra frågeställningen är naturligtvis det som diskuterades här tidigare när det gäller lönebildning och annat som kan förekomma på marknaden. Då sägs det från majoritetens sida att det är avtalsenliga löner som ska gälla och att det är kollektivavtal som ska gälla. Men när man ser på vad man gör ytterligare, nämligen att rycka undan förutsättningarna för fackliga organisationer att hålla uppe kollektivavtalen, så är det ju så att ett kollektivavtal är ett kollektivavtal även om det handlar om 10 kr i timmen. Det är det som är det viktiga, nämligen den sammanhållna politiken som rycker undan förutsättningarna för en stabil och bra politik på ett viktigt politikområde. Och det är det som gör mig bekymrad.

Anf. 70 Mikael Cederbratt (M)

Herr talman! Jag kan inte riktigt förstå upprördheten över att man uttalar att vi tycker att det är bra med en arbetskraftsinvandring. Det låter snarare som om ni egentligen inte tycker att det ska vara det men att ni inte har modet att säga det. Det andra handlade om löner. Vi har uttalat det som du sade, nämligen att det ska vara kollektivavtal. Sedan har myndigheter ett stort antal förtjänster. Men om de ska bedöma om en viss sektor eller ett visst företag behöver viss kompetens, då har de överskridit sina befogenheter. Därför är det naturligt att det är arbetsgivarföretaget som bedömer det.

Anf. 71 Fredrick Federley (C)

Herr talman! Ända sedan 1980-talets relativt öppna och humana flyktingpolitik har vi kunnat se hur den alltmer har kommit att hårdna. Trots att lagstiftningen på det stora hela är ganska lik den som vi hade på 1980-talet så har attityderna och bedömningarna av ärenden kommit att bli allt hårdare och alltmer restriktiva. För mig som centerpartist är det en djupt tragisk utveckling. Det som har präglat de senaste mandatperiodernas debatt har varit en retorisk dimma av solidaritet, som dock i praktisk handling har blivit alltmer av restriktivitet. Sverige bör ha och behöver en liberal invandringspolitik. Och det finns all anledning att fundera över hur vi bemöter våra medmänniskor som kommer från andra länder. Och det är också viktigt att vi för en debatt om möjligheterna att faktiskt komma till Sverige. Samhällsklimatet har blivit allt hårdare, och alltfler tycks resonera som så att Sverige endast tillhör dem som bor här nu. Få är de som vågar utmana nationalstatstankarna och diskutera globala medborgarskap som bygger på de 21 första mänskliga rättigheterna. Det ligger i varje liberals intresse att sträva efter öppenhet och en värld som inte bygger på gränser. Den möjlighet som vi tar för given, att i närapå alla lägen kunna röra oss fritt, att kunna bo och att kunna verka i hart när var del av världen, är endast en dröm som är gömd bakom många människors egen utsatthet. Den nyvalda svenska regeringen ser inte människor som en belastning utan tar sin utgångspunkt i varje människas vilja och önskan att vara produktiv och konstruktiv i förhållande till sina medmänniskor. Vi tror i grunden människor om gott och att de har goda intentioner. Det finns många undantag, men ingen bör bedömas utifrån en grundansats att de skulle vara kriminella eller att vi för den delen skulle hantera migrationspolitiken utifrån dem som är kriminella och dem som är undantagen. Det uppenbara målet för Sverige borde vara att vi ska ha en fri invandring, ett Sverige som välkomnar och ett Sverige som uppmuntrar människor som kommer hit. Den som har en positiv grundsyn på människan kan aldrig se henne som en belastning utan som en skapande tillgång. Om varje människa bidrar till samhället så ökar hon inte kostnaderna utan hon stärker samhället, både ekonomiskt och resursmässigt. Det borde också innebära att ju flera som kommer hit, desto mer stärker vi Sverige. Under de senaste mandatperioderna har enskilda människor förminskats från att ha ett fullt människovärde till att bli en budgetpost och då också en negativ sådan. Det har sin grund i det samhällssystem som vi har byggt upp. Och det är mot det som vi borde rikta kritiken och inte gentemot de enskilda människorna som söker trygghet och en ny framtid i Sverige. Herr talman! Det är därför positivt att regeringen nu öppnar för arbetskraftsinvandring. För oss i Centerpartiet har det länge varit en fråga som har stått högt på dagordningen, dels för att vi är övertygade om att gränserna ska vara så öppna som möjligt, dels för att vi är övertygade om att det kan leda till en mer positiv syn på våra medmänniskor som kommer till Sverige. Vi kommer därtill i framtiden att ha ett behov av flera arbetande människor i vårt land. Arbetskraftsinvandringen kommer med all säkerhet att leda till en positiv ingång i det svenska samhället. Det ger en helt annan möjlighet att komma hit och skapa sig sin framtid och direkt känna sig som en del av det som vi alla tar för givet, att kunna känna oss bedömda på lika villkor och med egna ekonomiska möjligheter för framtiden. Samtidigt skapar det betydligt klarare och enklare system där vi kan slippa en del av det mygel som faktiskt finns på detta område i Sverige i dag. Om man har möjlighet att komma till Sverige för att jobba, så behöver man inte hitta andra skäl för att komma hit. Det gör att vi också kan få en mycket renare asylprocess och säkerligen kan stärka den sidan resursmässigt så att resurserna hamnar där de ska och inte används för att hantera människor som egentligen borde ha en möjlighet till arbetskraftsinvandring. Det handlar om att stärka rättssäkerheten, och det handlar om att skapa lika möjligheter för alla människor. Herr talman! Utskottets betänkande innebär på det hela taget flera steg framåt för den svenska migrationspolitiken. Det betyder dock inte att allt är löst eller att alla bekymmer är ur världen. Efter den senaste mandatperiodens ointresse för en human migrationspolitik finns det mycket att göra. Jag är övertygad om att regeringen ser de problem som återstår när det gäller en översyn av sjukvården för gömda flyktingar, ett bättre mottagande, möjligheterna att snabbare komma in i det svenska samhället, säkerställandet av rättsprocessen för dem som söker asyl, med flera frågor som är angelägna och brådskande och som jag tror kommer att återkomma till kammaren för debatt framöver. Historien kommer att döma oss alla. Men jag tror att reformen om arbetskraftsinvandring i framtiden kommer att bedömas som en av de viktigaste under det tidiga 2000-talet tillsammans med den stärkta rättssäkerheten som vi fick när vi lade ned Utlänningsnämnden och i stället inrättade ett ordinarie domstolsförfarande. Jag ser fram emot att i kammaren framöver kunna återkomma till dessa debatter, och från Centerpartiets sida yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betänkande. I detta anförande instämde Solveig Zander (c).

Anf. 72 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Jag tackar Fredrick Federley för hans anförande. Det finns delar i det som vi är överens om och delar som vi inte är överens om. Men jag har några frågor att ställa. Jag tänkte inleda med den förhoppning som Fredrick Federley har när det gäller regeringen. Den kan vi vara oense om i en mängd avseenden. Men problemet i detta fall är att det rör ganska grundläggande frågor, där det finns förslag om en annan inriktning och en annan väg. Jag kan nämna sjukvården, där Fredrick Federley själv har motionerat för att rätten till sådan ska bli mer allmän också för den som är asylsökande och gömd. Jag kan också nämna integrationspotentialen som i dag används av den svenska regeringen vid uttagande av kvotflyktingar. Jag kan nöja mig med dessa två exempel. Är Fredrick Federleys besked till kammaren i dag att han egentligen tycker att dessa förslag är ganska bra men att han inte vill rösta för dem därför att han hoppas att regeringen själv kommer att komma med sådana förslag, eller vad är egentligen svaret? Varför agerar han inte för det han tycker? Jag trodde att det var en liberal inställning att man inte låter sig bindas av vare sig parti eller regeringspiskor utan att man faktiskt tar ställning till det som man står för och är beredd att agera för det. Så varför ansluter han sig inte till detta? Det är inte ens Vänsterpartiets reservation. Vi kan strunta i v:et. I ett fall har Fredrick Federley själv undertecknat motionen. Det är därför vår gemensamma politik som jag dessvärre nu ensam har fått företräda i utskottet. Men jag hoppas på en större uppslutning. Det är de två frågor som jag har. Men jag har en fråga till. Jag har förstått beskedet om arbetskraftsinvandring. Vi kan gärna ta den diskussionen vid tillfälle. Men vad vill Fredrick Federley göra för de personer som i dag befinner sig i Sverige, som har misshandlats i asylsystemet, som fortfarande står utan uppehållstillstånd men som är så illa däran att de inte har eller kan få ett arbete?

Anf. 73 Fredrick Federley (C)

Herr talman! Jag tackar Kalle Larsson för frågan. Jag kan börja med att garantera Kalle Larsson att oavsett hur hårda piskor det finns i olika partier eller i regeringen, så kommer jag alltid att tycka, tänka och agera självständigt. Jag har ett tydligt mandat från mina väljare, och det kommer jag att förvalta mycket väl. Att jag i detta läge inte har fått en majoritet för min uppfattning vare sig från regeringssidan eller från mitt parti innebär på inget sätt att jag kommer att sluta driva frågan om att skapa möjligheter för alla att få en vettig sjukvård i detta land. Jag kan inte heller på något sätt misstänka statsrådet Billström eller regeringen för att inte vilja detta. Jag kommer att agera på flera sätt för att vi ska kunna fortsätta den här diskussionen. Kalle Larsson kan vara ganska nöjd på den punkten. Kalle Larsson representerar ett parti som inte har för vana att sitta i majoritetsställning, tack och lov, vilket innebär att han kanske inte har behövt se till partikamraters intressen och ett regeringsunderlag. Jag har, som sagt, ingen anledning att misstänka att vare sig regeringen eller statsrådet Billström skulle vara direkt negativt inställda till att se över hur vi ska kunna garantera människor i det här landet en trygg och säker vård. Därmed inte sagt att vi har något konkret på bordet eller kan säga exakt hur det ska lösas. Jag tror inte att Billström på minsta sätt är avogt inställd till att föra en sådan diskussion. När det kommer till att diskutera de konkreta åtgärderna för vad vi behöver göra för dem som finns i landet och behöver vård skulle jag vilja uppmana de goda läkarkrafter som finns där ute och de goda aktörerna i det civila samhället att fortsätta att arbeta och göra det goda och starka arbete som både du och jag vet finns. Vi bör alla också hjälpas åt för att skapa de resurser som behövs. Jag kommer att agera den väg jag har och med de ingångar jag har i regeringen för att vi ska komma dithän att vi kan garantera detta. Tills vidare sätter jag min tilltro till de goda civila krafter som finns ute i samhället.

Anf. 74 Kalle Larsson (V)

Herr talman! På den sista punkten tror jag att det blev ett missförstånd, medvetet eller inte, i replikskiftet. Min fråga gällde inte hur vi ska garantera sjukvård och hjälp åt dem som befinner sig utanför, utan hur vi ska hantera deras vistelse i Sverige. Om man säger arbetskraftsinvandring för den som kan få arbete säger man samtidigt inte uppehållstillstånd åt dem som inte kan få arbete. Det var min konkreta fråga. Vad gör vi där? Nu ser jag att du har förstått frågan så jag kommer säkert att få ett svar. Det är olika var man befinner sig på en politisk karta. Min förhoppning var att om man själv föreslår något är man också beredd att följa upp det. Med mina egna fördomar om såväl mitt eget som Fredrick Federleys politiska arv tänkte jag till och med att det var lättare för en person som bekänner sig som liberal att avvika och agera självständigt också i kammarens knapptryckning än vad det skulle vara för mig som ser ett kollektivt agerande som överordnat emellanåt. Jag vill uppmana Fredrick Federley att fundera över om han inte ska stödja den egna motionen som gäller sjukvården. Den sista frågan gällde integrationspotential. I dag använder man hur flyktingar bedöms kunna anpassa sig till Sverige som en variabel när man tar ut dem på flyktingkvoten, tvärtemot vad UNHCR anser ska vara giltigt. Frågan är: Vad avser Fredrick Federley att göra i det avseendet? Jag vill helst inte se ytterligare ett svar i riktning mot: Det är säkert inte någon som är emot det. Jag tror att Tobias Billström håller med mig. Regeringen kommer att driva. Låt oss återkomma med förslag så småningom. Jag har inte backat. Jag kommer att fortsätta att driva detta. De svaren får man ju gärna avlämna, men de är till väldigt lite förpliktande. Det finns konkreta förslag på kammarens bord som det går utmärkt att stödja. Varför inte ta den chansen nu?

Anf. 75 Fredrick Federley (C)

Herr talman! När det gäller att rösta för den motion som du och jag har skrivit under innebär det en hel del kostnader. Jag vet inte hur jag ska komma att prioritera. Det är klart att det kommer att innebära kostnader. Det vet både du och jag. Vård kostar och vård ska få kosta. Jag är inte beredd att prioritera bort något av de områden som vi har prioriterat i budgeten. Däremot säger jag återigen att jag återkommer i ärendet. Jag tycker att det är oerhört viktigt och jag tycker att det är oerhört angeläget. Det tror jag att Kalle Larsson hörde även av mitt anförande här i kammaren. Jag missförstod den andra frågan. Den handlade inte om sjukvården utan om uppehället. Det är ganska komplicerat. Jag är inte riktigt säker på att jag tror på att en allmän amnesti i ett andra skede är det rätta bland annat av rättviseskäl. Jag är fullt medveten om att det finns en lång rad fall som har fått en problematisk hantering från tidigare när det inte var rättssäkert. Jag har faktiskt inga enkla lösningar på den problematiken. Vi kan se att asylprocessen som den ser ut i dag bland dem som kommer hit börjar komma ned i hyfsat anständiga tider. Migrationsverket tror också att man kommer att närma sig de mål som finns. Det finns fortfarande problem med att jobba av de fall som finns sedan tidigare. Jag kan faktiskt inte leverera något konkret exakt förslag. Jag är inte riktigt övertygad om att en allmän och generell amnesti skulle vara det bästa. När det gäller integrationspotentialen tycker jag att det är ett mycket tveksamt resonemang. Du behöver inte tveka över huvud taget. Det är också tveksamt att diskutera flyktingkvoter. Du vet var jag står ideologiskt. Jag vill uppnå fria gränser in till Sverige. Det innebär självklart att jag ser kvoter för tillåtande av människor att komma hit som ett problem. Samtidigt tror jag att arbetskraftsinvandring kan vara något som lättar upp detta så att vi kan fokusera på vad som är asylärenden och ge dem den trygghet som behövs i den processen, och skilja ut dem som kommer av ekonomiska skäl och vill skapa sig en ekonomisk framtid i Sverige.

Anf. 76 Göte Wahlström (S)

Herr talman! Jag får väl säga välkommen till riksdagen och riksdagsdebatten, Fredrick Federley. Välkommen in i kammaren och det ansvarstagande som det innebär att föra debatt här och utveckla samhället. Jag konstaterar att det finns ett antal områden där vi är överens i diskussionen, precis som jag sade i mitt inledningsanförande. Det gäller den positiva människosynen där jag upplever att den här kammaren gemensamt tar ett ansvar. Det känns väldigt starkt. I den diskussionen finns ju Fredrick Federley också med. Fredrick Federley säger att han är glad åt betänkandet. Jag kan konstatera att det finns en stor samstämmighet i det betänkande som ligger. Vi har en reservation och ett särskilt yttrande där vi vill gå längre när det gäller de ekonomiska förutsättningarna för exempelvis Migrationsverket. Fredrick Federley tar upp arbetskraftsinvandring. Jag konstaterade förut att jag satt med i utredningen och har lagt fram många av de förslag som nu är inne i processen. Jag hoppas att regeringen återkommer med det i en helhetsbedömning och inte i dellösningar. Så till de bekymmer som jag har med Fredrick Federleys ingång i detta. Jag minns före valrörelsen när Fredrick Federley stod på barrikaderna och pratade om amnesti och lovade att driva frågan om amnesti. Nu är han inte riktigt säker längre eftersom det finns ekonomiska åtaganden med ett sådant ställningstagande. Visst, det visste vi före valet också. Det är bra att Fredrick Federley tar det ansvaret nu i majoritetsställning. Däremot säger Fredrick Federley att vi ska ha fri invandring. För ett par timmar sedan hade försvarsutskottet debatt här i kammaren. Försvarsministern pratade om massarbetslösheten och de 1,5 miljoner svenskar som står i utanförskap och finns i arbetslöshet. Nu pratar vi om arbetskraftsinvandring. Det är snabba kast i diskussionen. Det måste vi också vara medvetna om och kunna hantera. För en stund sedan sade Moderaterna att man ville värna kollektivavtalen. Hur ser Fredrick Federley på den diskussionen utifrån förra veckans debatt om kollektivavtalen som en del i arbetskraftsinvandringsfrågan för att hålla stabilitet på marknaden?

Anf. 77 Fredrick Federley (C)

Herr talman! Jag får börja med att tacka Göte för att han välkomnar mig till kammaren och förklarar för mig som nyvald riksdagsledamot vad det innebär av ansvarstagande att befinna sig i denna kammare. Det är alltid så härligt när äldre, framför allt män, poängterar för oftast yngre och kvinnor hur det ska gå till här i världen. Det är mycket trevligt. När det kommer till min syn på kollektivavtalen tycker jag att kollektivavtal kan vara ett väl fungerande system om det inte omfattar en tredje part som inte omsluts av eller inte accepterar kollektivavtalen. Avtalsfrihet och negativ föreningsfrihet innebär att man bör kunna avgöra själv i vilka föreningar man är aktiv och vilka avtal man ingår. Jag tror att vi har lite olika syn på det. Det präglade också hela ditt tvåminutersanförande. Du hade lite svårt att förstå att vi är lite mer individualistiskt lagda på den borgerliga sidan och att vi är vana att kanske tänka lite mer själva och inte så gruppmässigt som inom socialdemokratin. Det kanske är därför vi har svårt att nå fram till varandra. Du hänvisade till en debatt om kollektivavtalen som kanske inte primärt hör hemma i den här kammaren men som pågår i samhället i övrigt. Samtidigt var du ju i ditt anförande tydlig med att skuldbelägga och misstänkliggöra oss för att egentligen vara ute efter något annat. Vad det där andra är vet man inte, förutom att man ibland kastar ur sig att vi vill ha en lönedumpning på något sätt. Det är ju inget annat än att skrämma väljare och skrämma medborgare att tro att man framöver kommer att få lägre löner. Jag har aldrig träffat en enda borgerlig politiker, inte i denna kammare eller i någon annan debatt, som har sagt: Mitt mål med politiken är att vara hård och kall och sänka människors löner. Däremot har jag och flera sagt att man måste värna avtalsfriheten och att man måste värna föreningsfriheten. Det är väl inte helt orimligt att fackförbunden agerar gentemot arbetsgivare som inte beter sig på ett hyggligt sätt och ser till att man värnar arbetsvillkor och så vidare. Då kanske man ska hålla sig borta från dem som faktiskt gör rätt för sig.

Anf. 78 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Det fanns en del ingångar i det här som är intressanta och som vi naturligtvis kan föra diskussioner om i ett annat sammanhang. Men låt mig ta upp några frågor. Det talas om att bli mästrad i debatten. Jag minns debatten när Fredrick Federley och jag tillsammans med ytterligare några andra förde en diskussion och debatt om migrationspolitiken och amnestifrågan. Jag minns hur Fredrick Federley inför det gäng som då satt och lyssnade på oss mästrade mig i frågeställningen därför att jag skulle vara så inhuman och otrevlig och ha en människosyn som inte var förankrad i det svenska samhället. Jag minns det mästrandet, Fredrick Federley! Det är inte svårt att komma ihåg det. Det talas om att sänka lönerna, Fredrick Federley. Ingen borgerlig politiker skulle väl ha mage att gå ut och föra den typen av diskussion. Då vet man att man inte har någon chans i kommande valrörelser. Det är det som regeringen har konstaterat; det är den vägen man ska gå. I retoriken ska man väga in och mjuka upp diskussionen för att i yttersta ändan egentligen ha någonting helt annat - ett systemskifte på hela arbetsmarknadsområdet som också berör arbetskraftsinvandringsfrågorna. Man pratar om det individuella Centern. Jag minns gärna Centern som ett parti med folkrörelseförankring och med nära koppling till exempel till fackföreningsrörelsen. Där har jag som facklig företrädare sedan 30 år tillbaka haft många centerpartister i diskussionerna. De har utifrån sin gamla folkrörelsetradition haft en helt annan syn än den som Fredrick Federley nu framför såsom Centerns modell. Det är bekymmersamt, men ändå en realitet. Jag tror att Fredrick Federley skulle behöva en kurs i den svenska avtalsmodellen och arbetsmarknadsmodellen, för här är det parterna tillsammans som har fått uppdraget av politiken att föra diskussionen. De ska hitta formerna för kollektivavtalsbildandet och så vidare. Jag tror att det är fel väg, och en märklig väg, som Fredrick Federley nu går när han går in och säger att politiken ska ta över det ansvar som vi har lämnat över till parterna och som har skötts under så många år i det svenska samhället.

Anf. 79 Fredrick Federley (C)

Fru talman! Det är ingen - och definitivt inte jag - som har sagt att vi ska lagstifta mer på arbetsmarknaden. Jag har sagt att man ska respektera de fria parterna. Man ska också respektera dem som väljer att ställa sig utanför parterna. Där har vi lite olika synsätt. Vi tycker att en enskild arbetstagare kan göra ett val. En del väljer av politiska skäl, av religiösa skäl eller av andra skäl att ställa sig utanför avtal och föreningar. Då är man inte representerad av någon part. Men här ser man det maktköttkvarnstänkande som finns i stora enheter, där man inte har respekt för individen och den lilla människan. Låt oss exempelvis ta två deltidsanställda på en salladsbar i Göteborg. Man har ingen respekt för dem, och inte heller för deras arbetsgivare. Här mal man på. Folk ska pressas och tvingas in i ett system. Jag har sagt klart och tydligt med väl valda ord precis vad jag tycker om den typen av metoder. Jag tycker att det är så himla härligt att Socialdemokraterna gärna pratar om att Folkrörelse-Centerpartiet är dött bara för att vi inte tycker som ni längre. Göte Wahlström är inte den första socialdemokraten som säger så här. En partisekreterarföreträdare för ert parti har skrivit långa debattartiklar dels om hur hemsk jag är, dels om hur Folkrörelse-Centerpartiet dog under den tid som jag började uttrycka mig politiskt. Jag har jobbat för mitt parti sedan 1994. Det är mer än 10 % av partiets levande period som fungerande parti och som organisation. Jag har hyfsad koll på vad vi har tyckt historiskt och även på vad vi har tyckt under hela den här tiden. Men på något sätt är det som om Göte Wahlström skulle ha bättre koll på vad centerpartisterna egentligen tycker än vad vi som är aktiva i partiet har. Göte Wahlström behöver inte vara det minsta orolig för att Centerpartiet ska lämna någon typ av tradition som vi har haft tidigare. Det enda som du borde vara orolig för - och som säkert är det egentliga skälet - är att vi inte längre följer er pipa, att vi inte längre har personer på varandras kanslier och att vi inte längre väljer att stödja socialdemokratiska regeringar. Erkänn att det är det som egentligen stör er!

Anf. 80 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Jag blir väldigt glad när jag hör Fredrick Federley säga att det uppenbara målet bör vara fri invandring och att vi ska ha en positiv grundsyn på människor. Och det är flera här i kammaren som har talat om vikten av en den positiva grundsynen på människor och att vi är överens om den. Tyvärr är det inte lika vackert när man kommer ned på verkställighetsnivå där den positiva grundsynen har förvandlats till något helt annat. Det är vi överens om. Tidigare har vi varit fem mindre partier som har slagits mot de två jättarna Socialdemokraterna och Moderaterna i de här frågorna. Under förra mandatperioden och den dessförinnan hade vi situationen att Socialdemokraterna regerade själva med Miljöpartiet och Vänsterpartiet som stödpartier, men vi fick ju inte vara med i regeringen. Ni har en mycket mer privilegierad position, för ni är med i regeringen och har dessutom möjlighet att påverka i mycket större utsträckning i den här frågan än vad vi hade tidigare. Om man dessutom ser till att det ute i landet är många både socialdemokrater och moderater som har engagerat sig i frågan för flyktingarna, som har varit med ute och demonstrerat och gömt flyktingar och är med i asylkommittéer etcetera, menar jag att det finns en bred förankring för att lösa den här frågan även i socialdemokratiska och moderata led. Jag har en viss förhoppning om att asylpolitiken kommer att bli humanare under den här perioden just därför att ni har möjlighet att påverka. Min fråga till dig är: Hur tänker du agera för att den nya regeringen ska driva de frågor som vi tidigare har drivit gemensamt?

Anf. 81 Fredrick Federley (C)

Fru talman! Tack för frågan. Det är väl allmänt känt att det finns en ganska bred majoritet av partiföreträdare också i de partier som har haft en betongpakt och hållit sig lite åt andra sidan, skulle man kunna säga. Man kan också se ett allt större intresse bland medlemmarna i de partierna just för dessa frågor. Just att vi har fått ett regeringsskifte med fyra partier i en regering har gjort att vi har kommit att bryta upp betongpakten. Jag tycker att det nu är mer positiva tongångar som kommer från Moderaterna på det här området än vad det har varit på ganska länge. Moderaterna har alltid haft flera starka företrädare för fri invandring, men ledarskiktet har väl varit lite annorlunda. Jag tycker att tongångarna är positiva nu, och jag när samma förhoppningar som du om att vi ska kunna nå bredare, öppnare och humanare överenskommelser, att vi ska se framtiden an och inte se människor som ett problem, så jag har egentligen ingen annan uppfattning än du. Det konkreta svaret på frågan hur jag kommer att agera är att jag kommer att agera i min egenskap av partiföreträdare. Jag kommer också att försöka vara ganska konstruktiv i samtalen direkt med departementet i de här frågorna. Fördelen när vi är i regeringsställning är att vi faktiskt kan träffa departementen direkt och slipper använda DN Debatt för att diskutera budgetar och så vidare.

Anf. 82 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Då är min fråga till Fredrick Federley: Har du ditt parti med dig i de här frågorna eller är du ensam om det som du nu företräder i talarstolen? Jag vet att man får kompromissa i majoritetsställning - så är det ju alltid. Men hur långt är du redo att kompromissa i de här frågorna? Vi har ju till exempel motionen om hälso- och sjukvård för de gömda. Frågan är hur långt du är beredd att kompromissa. Jag tänkte passa på tillfället att ta upp frågan om flyktingkvoten för att göra ett litet klarläggande. Vi tar hit människor på flyktingkvoten. Det innebär inte med automatik att de sedan räknas som om de har fått stanna som skyddsbehövande, för den dag som de vill ha sin pension som asylsökande får de den inte därför att ingen har upplyst dem om att de ska begära flyktingförklaring när de kommer hit. Detta är också en fråga som jag hoppas att ni kommer att ta tag i. Människor som kommer hit som kvotflyktingar är testade, så att säga, redan innan de kommer hit. Deras skäl för att få komma hit är prövade, men vi tillerkänner dem inte rätten att räknas som flyktingar utan det räknas i många fall som att de har kommit hit av humanitära skäl. Detta är också en fråga som jag vill skicka med dig så att du kan driva den vidare. Vi skrev en motion till socialförsäkringsutskottet. Jag vet inte om den har tagits upp där i nuläget. Om inte kommer den väl upp senare. Jag hoppas att ni kommer att titta på den ordentligt.

Anf. 83 Fredrick Federley (C)

Fru talman! När det först gäller hur långt partiet är berett att gå säger inte vi i Centerpartiet att vi är för en helt fri invandring, utan vi har en mer pragmatisk syn. Men vi är definitivt klara och tydliga med att det ska vara en öppen, human och mycket generös politik gentemot våra medborgare från olika delar av världen, våra vänner. Jag tror inte heller att man ska gruppera människor. Man gör dem oftast till ett problem genom att sätta en stämpel på dem. Vi ser människor som lika individer med samma rättigheter, möjligheter och villkor som vi. Även om jag själv är förespråkare av fri invandring tror jag att det kommer att ta en tid innan vi kommer så långt. Men Centerpartiet vill ha en mycket generös och human flyktingpolitik. När det kommer till asylbiten - pensioner är en bit - finns det många andra delar i asylpolitiken där det är ganska snävt. Sverige är ett av de länder som har absolut minst andel av asylärenden till exempel. Jag tror att det finns all anledning att fundera på hur det kommer sig. Danmark till exempel har många flera som faller under asylrättigheten. Jag tycker också att det finns all anledning för oss i Sverige att föra en diskussion om Dublinkonventionens krav på transportörsansvar. Möjligheten att söka asyl bör och måste vara unik för varje individ i varje stat på denna planet. Riktigt så är det inte med de regleringar som vi har i dag. Det finns en hel del ambassadärenden, alltså människor som enligt dagens lagstiftning inte har rätten att stanna här men vars hemländer vägrar att ta emot dem därför att de anses vara förrädare. De befinner sig i någon gråzon, i ett ingenmansland som gör att de inte kan stanna här och inte får åka. Där behöver vi också ta en diskussion om hur vi ska behandla dessa människor som år ut och år in befinner sig i ett stort svart vakuum där ingenting händer, där de inte kan bygga sig framtida möjligheter. Där tror jag att vi har ett gemensamt intresse av att gå vidare.

Anf. 84 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Migrationspolitiken handlar, i alla fall för mig, för en liberal och för många andra om såväl frihet som solidaritet. Det handlar om friheten att kunna resa någonstans, att söka lyckan, att växa, att få en bra framtid. Men det handlar också om solidaritet med människor som är i en mycket svår situation, människor som är på flykt, trasiga familjer, människor utan hopp om att Sverige ska ställa upp och ge skydd och hjälp. Det här innebär att vi måste kombinera två saker i migrationspolitiken i dag. Vi måste kombinera en human och en rättssäker flyktingpolitik med en lagligt fungerande och liberal arbetskraftsinvandring. Sedan har vi en rad andra saker också. Det måste finnas möjlighet att anhöriginvandra ganska generöst. Det måste finnas möjligheter att flytta hit och studera, och mycket annat. I grund och botten handlar det om två saker. Det handlar om en human flyktingpolitik, och det handlar om en laglig och liberal arbetskraftsinvandring. Det finns ett antal migrationspolitiska mål i Sverige. Den nya regeringen har för avsikt att komplettera de här målen med ett till. Det handlar numera inte bara om att vi ska ha en reglerad invandring, att vi ska ha en harmonisering av EU-politiken på det här området och att vi ska värna asylrätten utan också om att vi ska ha en friare arbetskraftsinvandring. Det här är någonting som är mycket, mycket välkommet. Lågt räknat finns det ungefär 25 miljoner så kallade migrant workers , alltså arbetskraftsinvandrare, migrantarbetare, runtom i världen. Jag tror att den siffran är alldeles för lågt räknad. Det finns säkert ett antal miljoner till. Sverige tar inte emot så många däremot. Det är okej att flytta hit och jobba om man är brasiliansk fotbollsspelare och kan dribblas in i Örgryte. Det är okej att flytta hit och jobba om man är EU-medborgare, men det är ganska svårt för många andra. Vi vet att den här stängda gränsernas politik för möjligheten att flytta hit och jobba också har fått ett antal tragiska konsekvenser på det sättet att människohandeln har ökat. Vi har sett sexslaveriet i Europa och mycket annat som också delvis är en direkt följd av den här politiken. Samtidigt vet vi att de prognoser som finns för den svenska arbetsmarknaden på medellång sikt, och definitivt på lång sikt, och inte minst den situation som vi har med vår demografi innebär att vi behöver bli flera människor i Sverige, flera människor som jobbar. Det finns ett klart intresse för Sverige också som nation att i större utsträckning öppna för en arbetskraftsinvandring. Dessutom vet vi att det får en massa andra goda konsekvenser. Det är positivt om människor rör på sig. Som tidigare påpekades i talarstolen kan pengarna från de människor som jobbar i ett annat land och som de skickar hem till sina anhöriga i betydligt större utsträckning än till exempel biståndet göra skillnad för människor. Det är också viktigt, om vi ska lätta upp för arbetskraftsinvandring till Sverige, att det sker på ett bra, sansat och fungerande sätt så att det inte blir vilda västern. Det finns en kommitté som arbetar med detta, och regeringen kommer att lägga fram förslag under mandatperioden. Det kritiseras redan. Man tycker att det är de på Norra Bantorget som ska bestämma över det här området och inte Sveriges riksdag. Det är klart att regeringen kommer att få fundera ganska länge över hur man ska bygga upp detta system, hur behovsprövningen ska gå till, hur länge människor ska kunna stanna, hur det skulle fungera med jobbsökarvisum om man vill ha det och så vidare. Men en sak är i alla fall säker - och det är jag, Folkpartiet och vi i alliansen också mycket tacksamma för - och det är att nu är tiden borta då särintressen på Norra Bantorget utan något som helst broderskap med arbetare i andra länder tilläts dirigera den här frågan. Arbetet för att förändra migrationspolitiken innebär att besluten ska präglas av rättssäkerhet, att systemen ska vara transparenta och så vidare. Det här är någonting som Folkpartiet alltid har kämpat för. Någonting som vi alltid har stått upp för är att den humana flyktingpolitiken är väldigt viktig. Vi har drivit det här arbetet i riksdagen. Vi har drivit det här arbetet på gator och torg. Vi har drivit det här arbetet i allians med andra partier, även om det inte alltid låter så i kammaren här. Till slut, efter det att frågan dragits i långbänk under lång tid, avskaffades också Utlänningsnämnden efter ett riksdagsbeslut flera år dessförinnan. Men vi ska givetvis inte slå oss för bröstet och vara nöjda med detta. Vad det handlar om nu - detta är en mycket viktig uppgift för den nya migrationsministern - är att följa upp det här arbetet, att följa upp de utvärderingar som kommer, att se hur den nya instans- och processordningen fungerar. Jag tror också att en annan uppgift som regeringen måste titta på och vara tydlig med gentemot Migrationsverket är att det ska finnas en kompetent och välutvecklad omvärldsanalys. Det kan ibland vara skillnad inom ett land på vilka människor som flyr. En kristen i Irak kan vara i en mycket svår situation, även om den norra delen av Irak i dag definieras som en ganska säker plats. Turkiet förhandlar om ett EU-medlemskap i dag, men det innebär ingalunda att en kurdisk människorättskämpe i den östra delen av Turkiet alltid har den tryggheten i dag. Sverige har förbundit sig i internationella avtal att ställa upp för människor som har skyddsbehov, och vi har ett ansvar också som medlem av den europeiska unionen att ställa upp för andra länder som behöver vår hjälp. Det handlar om att vi ska föra en migrationspolitik som inte bara hjälper människor i behov av skydd utan som också lägger grunden för att hela den här kontinenten ska kunna fungera. Det finns länder som har ett större migrationstryck än vad vi har, länder vid Medelhavet, framför allt Spanien och Kanarieöarna som är en del av Spanien. Om vi inte ställer upp för varandra och har en gemensam migrationspolitik inom den europeiska unionen finns det en betydande risk att de här länderna sluter sig inåt och stänger sina gränser och för en mer restriktiv politik. Det kommer i slutändan att drabba hela Europa ekonomiskt på längre sikt, men framför allt ökar det klyftan mellan Europa och de världsdelar och regioner som ligger söder och öster om Medelhavet. Konsekvenserna kan bli ännu större oro och instabilitet i världen. I den diskussion, och det är mycket viktigt att påpeka, som rör den nya instans- och processordningen och som rör harmoniseringen av migrationspolitiken i EU måste vi vara medvetna om att detta är frågor som handlar om struktur men inte nödvändigtvis om innehåll. Det säger inte så jättemycket egentligen om det kommer att vara flera eller färre som får stanna. Även om den nya ordningen i Sverige ska bidra till högre rättssäkerhet vet vi samtidigt inte exakt hur det kommer att bli. Det innebär att det blir en politisk strid också om innehållet såväl på EU-nivå som i Sverige. Då är det viktigt att det finns en grundläggande idé om att vi vill gå i en mer human och generös riktning, vilket den nya regeringen vill. Med dessa ord vill jag yrka bifall till socialförsäkringsutskottets förslag i betänkandet SfU2, utgiftsområde 8 i budgetpropositionen.

Anf. 85 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Det vore lätt att hugga på det som sades om arbetskraftsinvandring, men jag tänkte att vi i stället skulle ägna oss åt frågor där vi försöker finna varandra. Låt mig börja med att säga att mycket i det som Fredrik Malm säger är relativt enkelt att instämma i. Man kan mycket väl ha uppfattningen att det är fråga om struktur och form när det gäller EU:s harmonisering av flyktingpolitiken och att innehållet är en annan sak. Nu hänger det lite grann ihop för det finns ännu inga kända exempel på att innehållet blivit bättre på grund av att formen finns. Det är faktiskt värt att fråga Fredrik Malm hur det egentligen skulle gå till att länderna inom EU blev mer restriktiva än de är i dag. I dag saknas i stort sett lagliga vägar in i EU-länderna för att kunna få den rätt man har att söka och åtnjuta skydd undan förföljelse. Hur ska man göra för att komma till Sverige? Det är inte lätt på laglig väg, om man inte tar ett direktflyg. Råkar man mellanlanda får man stora problem. Jag tänkte på några punkter be Fredrik Malm fördjupa sitt ställningstagande, eller åtminstone argumentera för det. Hur ser Folkpartiet på integrationspotential som urvalsvariabel för kvotflyktingmottagande? Vi har frågan om flyktingamnesti; nu talar vi inte om dem som har eller kan tänkas få arbete i framtiden - vi tar den diskussionen när den kommer upp på bordet - utan om dem som befinner sig här i dag och inte har arbete. Hur ser Folkpartiet på det? Vi har frågan om sjukvården för de gömda och i övrigt asylsökande. Man har i dag inte samma rätt till sjukvård som andra som är bosatta i landet. Vad är Fredrik Malm och Folkpartiet beredda att göra för att uppfylla den grundläggande mänskliga rättigheten att man ska få vård när man behöver det?

Anf. 86 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Det är ju inte så - och det är både Kalle Larsson, jag och alla andra i kammaren väl medvetna om - att det första en människa som flyr tänker på är att han eller hon vill fly till Sverige. Det finns de som hävdar att människor vill fly till just Sverige. Jag hävdar att det inte är så. Om man flyr från till exempel krigets Irak är man nog ganska glad antingen man hamnar i Österrike, Tyskland, Nederländerna eller Danmark, ifall man kommer till Europa. Man vet att man åtminstone kommer någonstans där man får skydd. Därför behöver vi ett gemensamt ansvar för att se till att det hela fungerar. Vi kan se hur det gått historiskt när vi inte hade det gemensamma ansvaret. Sverige tog 1992 emot 60 000 bosnier. Samtidigt införde vi visumtvång som ett av de sista länderna, och en gammal statssekreterare tillika partikollega till mig, talade om Utlänningsnämnden som ett missfoster. Sverige ställde emellertid upp och tog emot väldigt många, medan Finland och även andra länder endast tog emot några få. Det är klart att vi måste ta ett gemensamt ansvar. Då är det lätt att argumentera, speciellt om man är EU-motståndare, att den politiken ju är väldigt restriktiv och därför ska vi inte ha den alls. Men grunden för Europasamarbetet är att om alla länder tar åtminstone ett litet steg framåt blir den sammanlagda konsekvensen en förbättring som är betydligt större än om Sverige ensamt är oerhört generöst men andra länder är väldigt restriktiva. Vi kommer alltså inte undan den gemensamma migrationspolitiken i EU. Vi kommer inte undan att den behöver harmoniseras och att vi måste ställa upp för andra. Vad gäller integrationspotentialen är den, som jag förstått det hela, en del av regleringsbrevet till Migrationsverket och något som Socialdemokraterna införde under den förra mandatperioden. Jag tror därför inte att vi ska föra den debatten nu eller att det är jag som ska svara på det eftersom jag inte skrivit regleringsbrevet. Migrationsministern kommer dock upp i talarstolen lite senare.

Anf. 87 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jo, jag hävdar att du nog ska svara på det, Fredrik Malm, åtminstone hoppas jag att du är beredd att göra det. Jag vill nämligen veta vad du och Folkpartiet tycker om att en sådan variabel används. Jag hävdar inte att du ska skriva regleringsbrevet, det får regeringen sköta, men du tillhör ett parti som nu ingår i regeringen. Vi skiljer oss åt där, för jag har aldrig tillhört ett parti som ingår i regeringen. Det är en svaghet på många områden, men det innebär samtidigt att den tidigare regeringen får ta ansvar för vad den formulerat i regleringsbreven. Vad anser Folkpartiet egentligen om integrationspotential som en variabel för att ta emot kvotflyktingar? Sedan använder Fredrik Malm resten av sin repliktid till att i allmänhet, lite mer teoretiskt och principiellt, resonera om harmonisering, om det är positivt eller negativt. Det kan man visst göra, men jag hade några konkreta frågor, bland annat om sjukvården för gömda och asylsökande. Hur ser Folkpartiet på det? Hur vill Folkpartiet se till att de människor som lever i en skuggtillvaro - utanför lagen och samhället, om man vill uttrycka det så - ska få den rätt som de borde ha som människor att få vård? Och vad vill Folkpartiet egentligen göra för de människor som inte har arbetskapacitet, eller åtminstone inte har arbete i Sverige i dag, men faktiskt befinner sig här - de som även enligt den tillfälliga lagen fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd? Vad är lösningen för dessa människor? Ska de återvända? Ska de fortsätta att leva gömda? Vad är svaret till dem? Jag ställer dessa frågor inte för att vara polemisk eller retorisk utan för att jag faktiskt vill veta svaret. Det vore oerhört intressant att få veta hur de borgerliga partierna egentligen positionerar sig. Ännu så länge har vi mest fått höra att de positionerar sig positivt i ord men går på regeringens linje i handling. De skyller på det ena och det andra. Ett exempel är sjukvården där det sägs att det skulle vara en kostnadsfråga. Det är det inte, vilket man ser om man läser utskottets betänkande. Den sorterar nämligen under motioner utan anslagseffekt, så det kan inte vara svaret. Var står Folkpartiet?

Anf. 88 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Det finns en rad ganska viktiga frågor. Det handlar inte bara om sjukvård utan också om utbildning för asylsökande och om andra delar i den process som man går igenom när man väntar på besked om att förhoppningsvis få stanna i Sverige. Det finns goda skäl att återkomma till en del av dessa frågor. Det kommer även utredningar på området i vår. Vad gäller frågan om integrationspotential är det bra att migrationsministern är närvarande i kammaren så att han kan svara på det. Det är bra att vi även har socialdemokrater närvarande så att de kan berätta hur de tänkte när de införde detta. Jag representerar Folkpartiet i socialförsäkringsutskottet och kan mycket väl diskutera frågan, men det blir svårt att debattera något som riksdagen inte kommer att fatta beslut om. Kalle Larsson kanske tycker att man för nöjes skull ska föra debatt om lite av varje, oavsett om det är rätt forum eller inte. Det får i så fall stå för honom. Så har vi frågan om amnesti. Sverige har en migrationspolitik som bygger på att man regelbundet tar emot människor. Den politiken innebär att man har en ordning där människor inte ska behöva amnesti. Det vet Kalle Larsson, och det vet jag. Det grundläggande problemet är inte avsaknaden av amnestier eller att man inte får amnesti vid ett visst tillfälle, utan det grundläggande problemet är att migrationspolitiken i Sverige, tillämpningen av den, är för restriktiv. Visst kan vi ropa på amnestier och se det som en utväg, men i det långa loppet krävs en annan politik för att lösa det problem som vi står inför, nämligen att se till att tillämpningen fungerar på ett bättre sätt. Det stora engagemanget måste riktas in på uppföljning och förändring.

Anf. 89 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag tycker att Kalle Larsson på ett föredömligt sätt ställde frågor till Folkpartiet, men svaren var inte lika föredömliga. Det finns nog ytterligare en del att kräva för att vi ska få klarhet i vad regeringens politik egentligen kommer att innebära när de fyra partier som nu utgör regeringsunderlag ska formera sig inom politikområdet. Dessutom upplever jag att Fredrik Malm positionerar Folkpartiet på en rad olika ståndpunkter, vilket vi också känner igen från debatten. Låt mig konstatera att det missfoster som kallades Utlänningsnämnden var ett resultat av att en folkpartistisk minister, i en folkpartistisk regeringsmedverkan, var med om att inrätta den. När det gäller amnesti vill jag säga att vi för bara några månader sedan hade en helt annan debatt från Folkpartiets sida. Nu har man landat i den problembild som vi alla, eller åtminstone de flesta, kunde måla upp som en effekt av den amnestidebatt som vi hade. Nu landar vi återigen i denna diskussion. Vi kan inte ta ut svängarna hur som helst på detta politikområde. Vi måste försöka hålla en vettig linje för att vi ska vara trovärdiga och för att människor ska kunna känna den trygghet som de har rätt att känna när de kommer till det svenska samhället. Fredrik Malm insinuerar att någon form av veto när det gäller arbetskraftsinvandringen skulle föreläggas från Norra Bantorget. Jag förstår vad han menar. För det är väl så att han upplever LO:s invändningar och synpunkter i arbetskraftsinvandringsfrågan som ett veto. Om Fredrik Malm läser utredningen om arbetskraftsinvandring får han del av det underlag och den diskussion som har funnits med de fackliga organisationerna. Då får han en annan bild. Jag tycker därför att det inlägg som han hade vad gäller fackliga organisationers inflytande på arbetskraftsinvandringsfrågan var klargörande, men märkligt insinuerande.

Anf. 90 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Jag förstår givetvis att Socialdemokraterna och Göte Wahlström inte är nöjda med svaret som jag gav till Kalle Larsson. Det är inte heller min avsikt att just oppositionen ska vara så nöjd med de svar som jag ger. Min avsikt är ju att föra en liberal och borgerlig politik. Det fanns en bred enighet om att skapa Utlänningsnämnden, som jag tror inrättades 1992 eller i alla fall under den borgerliga regeringen i början av 1990-talet. Så här i efterhand har de allra flesta av oss - förutom Socialdemokraterna som aldrig riktigt har varit inne på linjen att avskaffa Utlänningsnämnden även om man under galgen tvingades att göra det - varit ganska tydliga med att nämnden inte har fungerat så som det har varit önskvärt. Om vi tittar på Sveriges demografiska situation och på vad näringslivet i Sverige har för behov ser vi att det i grund och botten är en god idé att öppna för en större laglig arbetskraftsinvandring till Sverige. Problemet är att fackföreningsrörelsen har surrat fast sig vid en mast och numera bakbinder även det socialdemokratiska partiet i en position som innebär att man till varje pris vill stoppa människor från andra länder från att komma hit och arbeta. Det är en djupt olycklig position, för den skapar också ökade spänningar. Man hotar med att arbetskraftsinvandring och människor som kommer hit och jobbar från andra länder skulle skapa splittring. Men jag tror att just den fackliga positionen och den socialdemokratiska politiken i sig skapar ett mer splittrat Sverige. I stället för att vi gemensamt kan komma överens om någonting går man ut och tapetserar hela Sverige med affischer med människor i bygghjälm som ska likna prostituerade, och man kallar folk för sociala turister. Det är mycket tråkigt.

Anf. 91 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Jag blir bekymrad över Folkpartiets hållning i den här debatten. Till att börja med har framför allt Kalle Larsson men också jag ställt frågan vad den kommande majoriteten kommer att föra för politik. Vi får inget svar. Det innebär att oklarheten kring regeringens politik på migrationsområdet kommer att kvarstå. Jag undrar vem som gagnas av den hållningen. Jag tror absolut inte att de människor som söker skydd och trygghet i Sverige gör det. Om inte Tobias Billström i ett kommande anförande klargör vad som är regeringens politik får vi naturligtvis ställa ett antal frågor här i kammaren för att få klargjort var vi kommer att landa någonstans i den fortsatta debatten. När det gäller arbetskraftsinvandringsfrågan vill jag påpeka vad jag har försökt att säga tidigare. Jag satt med i utredningen som en av flera ledamöter från vårt parti. Jag har lyssnat till fackliga organisationer, till arbetsgivarorganisationer och till intressenterna på området, så jag vet var vi står och vilka behov vi har framför oss. Även för några månader sedan sade vi att vi ser de här behoven framför oss. Men för bara några timmar sedan var företrädare för regeringen här och pratade om de 1,5 miljoner som är arbetslösa eller i utanförskap i samhället. Vi kan inte skicka båda dessa signaler samtidigt. Vi måste vara medvetna om vad det är för typ av debatt vi för. Må så vara att det tillhör retoriken att använda argumentet med de 1,5 miljoner människorna i utanförskap så länge som möjligt. Men nu är det inte längre trovärdigt, och ni har själva talat om att siffran är felaktig. Den kommer att få justeras, bland annat av det skälet att den ska kunna användas i diskussionen om behovet av arbetskraftsinvandring i framtiden.

Anf. 92 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Siffran en och en halv miljon har mycket riktigt justerats. Enligt den senaste Amsprognosen har den justerats nedåt en aning. Det är flera människor som har fått jobb. Det är enkelt, Göte Wahlström, att försöka sitta på flera stolar samtidigt när man är i opposition. Om man i en valrörelse när det håller på att bli regeringsskifte försöker vinna mittenväljare genom att säga att vi kanske måste öppna Sverige lite för att få arbetsmarknaden att fungera bättre stämmer det inte överens med den politik som Socialdemokraterna har fört under ganska många år. Jag håller inte med om att det skulle finnas oklarheter. Däremot upplever nog ganska många, däribland jag själv, att det fanns oklarheter under den förra mandatperioden. Det fanns oklarheter om hur budgetmanglingarna skulle sluta. Ena dagen kunde vi läsa på DN Debatt att Kalle Larsson och hans vänner skulle hoppa av, nästa dag var det Miljöpartiet som skulle hoppa av eller något som skulle villkoras. Det fanns en ganska stor splittring mellan Socialdemokraterna och stödpartierna, och jag upplever att det finns det nu också, när det gäller grundläggande syn på migrations- och flyktingpolitiken och om den ska vara restriktiv eller generös. Det var lite oklart hur de olika manglingarna skulle sluta. Nu har vi en majoritetsregering. Vi har lagt fram en budgetproposition som är tydlig där man säger att Sverige ska föra en human flyktingpolitik. Vi ska följa upp arbetet för att den ska bli mer rättssäker, och vi ska öppna för arbetskraftsinvandring. Det är bara att läsa innantill så ser man vad regeringen har för avsikt att göra. Jag är mycket ödmjuk inför de stora problem som finns på olika håll och som Kalle Larsson, Bodil och andra har tagit upp. Det är viktigt att vi hela tiden med största noggrannhet följer med i processen så att asylsökande får en värdig tillvaro, att utvisningar inte kan ske hur som helst och så vidare.

Anf. 93 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Jag fastnade för något Fredrik Malm pratade om när det gäller landinformation. Du kanske inte använde just det uttrycket, men det handlar om att Migrationsverket och Utrikesdepartementet inte alltid gör samma bedömningar av hur det ser ut i olika länder. Amnesty och andra organ har andra uppfattningar. I vissa länder har man därför inrättat ett oberoende organ för landinformation. Det skulle vi vilja att vi gör även i Sverige så att vi på ett säkrare sätt kan få bra information om hur det faktiskt ser ut i olika länder. Kalle Larsson pratade om detta med att finna varandra. Vi har under lång tid stått på samma sida i de här frågorna. Jag hoppas att vi kommer att göra det även fortsättningsvis och att Folkpartiet inte kommer att lämna den linje man tidigare har haft när det gäller flyktingar, amnesti och annat. Du pratade om länder som tar emot många. Jag vill påpeka att de länder som tar emot flest är de som är närmast själva flyktingströmmen. I Afrika är det näraliggande länder som tar emot flest. När det gäller flyktingar från Irak är det Iran som tar emot flest. Och många kommer till Kanarieöarna, som du sade. Vi tar egentligen emot mycket få i Sverige. Jag vill fråga dig vad du tänker göra när ni nu är i ställning som regeringsparti. Du har nu chansen att påverka hur framtiden i asyl- och flyktingpolitiken ska se ut i Sverige. Hur tänker du arbeta för att få igenom det som Folkpartiet tidigare har stått för?

Anf. 94 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Tack, Bodil, för intressanta frågor och uppslag! Det finns många fragment som man kan ta tag i inom ramen för detta. Amnesty International gjorde väl en undersökning där man jämförde de länder som Utrikesdepartementet avrådde svenskar från att resa till för att det är för farligt med de länder som Sverige verkställer utvisningar till. Det säger väl sig självt att det är fel med ett system där man säger till sina egna medborgare att det är farligt att resa dit samtidigt som man utvisar människor dit. Det är klart att en svensk turist inte löper lika stor risk att fara illa som en person som kanske har flytt på grund av sina politiska åsikter. Det är alldeles uppenbart att det måste finnas en kompetent och väl fungerande omvärldsanalys, som jag kallade det i mitt anförande. Du kallade det för landinformation. Det kanske är det mer korrekta ordet. Det är alldeles uppenbart att det behövs. Jag har tidigare ställt en fråga till migrationsministern om det specifika fallet vad gäller kurdiska flyktingar från Turkiet, eller norra delen av Kurdistan. Där har man sett att praxis har förändrats i takt med att Turkiets EU-förhandlingar har fortsatt. Bodil Ceballos ställde frågan hur jag har tänkt mig att jobba i min roll. Svaret är på samma sätt som de flesta som har en sådan roll, givetvis. Det handlar om att skaffa kunskap genom att göra studiebesök, att få en klar bild och föra en dialog med människor och utifrån den ideologiska grund man står på fatta kloka beslut. Dessutom finns givetvis som en ytterligare ingrediens att försöka påverka sitt eget parti och regeringen.

Anf. 95 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Det var vad jag ville komma till. Det är nämligen så att du sitter i majoriteten och har möjlighet att påverka regeringen. Ni är fyra partier. Tre partier har tidigare stått för en linje till skillnad mot det fjärde som är det största. Jag hoppas verkligen att de tre mindre partierna gör sina röster hörda i den nya regeringen i den här frågan. Jag har fått svar av Göte Wahlström om att det var oklarheter redan tidigare med olika budgetar. Man visste inte om de skulle gå igenom, och så vidare. Det fanns en splittring. Det har funnits en splittring mellan de tre mindre partierna och Moderaterna tidigare också. Jag hoppas att den splittringen ska bli allt mindre, eftersom ni nu ska regera tillsammans. Jag antar att du kommer att arbeta utifrån den tanken. Det är en sak till som jag tänkte ta upp. Det gäller EU-länderna. Man talar nu väldigt mycket i EU om att man måste skapa lagliga vägar för att komma in i Europa och komma till rätta med de stora problem vi har i hela Europa. Det är inte bara i Sverige som vi har problem med att människor kommer hit, vilket jag i och för sig inte ser som ett problem. De finns i hela Europa och också i andra delar av världen. Man talar i Latinamerika om att man ska ha lagliga vägar att kunna ta sig in. Tror du att EU-direktivet om miniminormer för hur man ska bedöma vilka som är asylsökande etcetera eller andra regler inom EU kommer att underlätta att skapa de lagliga vägarna eller inte? Vad är din uppfattning i den frågan?

Anf. 96 Fredrik Malm (Fp)

Fru talman! Först kan jag inte riktigt instämma med hur det framställs här. Det är givetvis så i oppositionspolitikens glada dagar att man gärna vill framställa regeringen som splittrad fast den här regeringen är mycket enig i många frågor, men inte nödvändigtvis helt och hållet på det här området. Alliansen hade ingen gemensam politik före valet, exempelvis. Man vill gärna slå in någon liten kil och berätta att Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet är partier som har blivit överkörda eller som inte är lika socialliberala eller folkrörelseanknutna som tidigare och så vidare. Det är ett klassiskt trick. I en majoritetsregering som vi har nu i den borgerliga alliansen är det många frågor som kommer att stötas och blötas, förhandlas, samordnas och mycket annat. Det vi kan se i budgetpropositionen är att resultatet ändå ser ganska bra ut. Det ser mycket bra ut. Det finns en intressant sak med arbetskraftsinvandring som inte har nämnts riktigt i debatten. Förhoppningen är att om flera människor kan komma hit lagligt innebär det också att man så att säga kan avlasta flyktingdörren in till Sverige. Det innebär att man kan få kortare väntetider och att flera människor kanske också kan få stanna, vilket är väldigt viktigt. Vad gäller den gemensamma migrationspolitiken i Europa finns Dublinkonventionen, Frontex och mycket annat i anslutning till detta. I grunden menar vi från Folkpartiets sida att vi måste ha en gemensam migrationspolitik i Europa. Men vi är inte särskilt nöjda med innehållet. Det är klart att man å ena sidan kan trycka på EU-kommissionen och parlamentet i den mån de har inflytande, och i vissa frågor har de det. Det kan man göra. Men i slutändan är det ändå, när det handlar om innehållet, trots allt upp till väljarna i EU-länderna. Det handlar om vilka regeringar man väljer och likaså om att marginalisera intoleranta och främlingsfientliga partier. Det är då vi får politiker i parlamenten som också driver på utvecklingen.

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 97 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! När man inträder så här sent i debattordningen har de flesta frågor redan ventilerats i flera omgångar, som vi har hört här. Jag tänker därför begränsa mig till några generella synpunkter på betänkandet. Det finns få politiska områden som väcker så starka känslor som just migrationsfrågor. Största orsaken till detta är att det ofta handlar om utsatta människor. Det är individer som ofta av ren självbevarelsedrift sökt sin tillflykt till vårt land. Det är därför med viss nedstämdhet man kan konstatera att det har funnits brister i asyl- och migrationsprocessen under drygt 15 års tid. Enskilda och grupper av asylsökande har under många år praktiskt taget hamnat i förvar i stället för att få en konstruktiv behandling av själva asylprövningen och asylärendet. Dessutom har det förekommit olika bedömningar i olika rättsinstanser vilket ytterligare förstärker problematiken. Under det senaste året har förbättringar gjorts i asylprocessen genom att man har fått en ny instans- och processordning. Detta kommer klart att påverka Migrationsverkets arbete i rätt riktning. Men det återstår ännu flera nödvändiga förändringar för att möta de utmaningar som Sverige och andra EU-länder står inför. Som vi redan hört i debatten kommer frågan om den demografiska utvecklingen i hela Västeuropa och behovet av arbetskraft att utgöra utmaningar inom en snar framtid. Nu har den så kallade Kakiutredningen presenterat sina förslag som är under beredning i Regeringskansliet. Fru talman! Vi kristdemokrater är givetvis positiva till att människor från andra länder kan arbeta i Sverige förutsatt att det sker i ordnade former och att det finns ett fungerande regelverk för detta. Det är en paradox även i Sverige att det i dag finns ett omfattande arbete som utförs av människor som officiellt inte finns här. Detta är ett exempel på ett misslyckande av den tidigare förda politiken. Det är uppenbart viktigt att vi är noggranna och får till stånd ett regelverk som möjliggör för personer från andra länder att arbeta i vårt land. En annan fråga som tas upp i betänkandet är vård för människor som är gömda och befinner sig i vårt land. Här är det viktigt att man hittar en human och trovärdig lösning som balanserar behovet av vård och vad som rimligen bör omfattas. Eftersom varje vårdfall i sig kan vara unikt och ibland är unikt måste en avvägning göras av vårdgivaren utan alltför mycket byråkratiskt krångel. Det finns med nuvarande regelverk exempel på vårdgivare i Göteborg som via ett genomtänkt förfaringssätt kunnat ge vård till gömda personer utan att, och det vill jag betona, kränka individens rätt till anonymitetsskydd. Fru talman! Sverige ska slå vakt om en generös och ansvarsfull flykting- och invandringspolitik. Detta kan endast göras om politiken och de myndigheter som har att handlägga och genomföra den beslutade politiken på ett värdigt och korrekt sätt upprätthåller respekten för grundläggande människovärdesprinciper. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 98 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Jag vill rikta ett tack till Lars Gustafsson för anförandet. Jag ska börja med att reda ut åtminstone två möjliga missförstånd i debatten. Det första är att man här, eftersom det är ett budgetbetänkande, måste vara överens med regeringspartiet. Så är inte fallet. Det ska man vara så länge det rör anslagsframställningar. Man måste vara överens om siffrorna. Däremot finns det inget krav på att Kristdemokraterna ansluter sig till den moderata politiken i övrigt. Det finns en stor frihet att för samtliga de reservationer som är avgivna ansluta sig till en annan linje som snarare ligger i linje med den som Lars Gustafsson säger sig företräda och som hans parti tidigare också har företrätt. Det finns stora möjligheter inför kammarens omröstning att ansluta sig till den linjen och även möjlighet att ånyo sätta upp sig på talarlistan och försöka argumentera för att flera partier ska göra så. Det andra missförståndet tror jag gäller när någon här säger att splittringen mellan partierna inte behöver vara så stor. Bodil Ceballos sade tidigare att man har en förhoppning om att splittringen mellan regeringspartierna inte ska vara så stor som tidigare. Det är inte någon uppmaning till vare sig Lars Gustafsson eller någon annan företrädare för vare sig Centerpartiet, Kristdemokraterna eller Folkpartiet att ansluta sig till moderat politik. Det är en förhoppning om motsatsen - att ni ska åstadkomma en förändring av den moderata politiken. Därför vill jag fråga: På vilka punkter anser Lars Gustafsson att den moderata flyktingpolitiken, den som regeringen nu företräder, behöver förändras? Kan det vara det att integrationspotential inte ska vara en urvalsmekanism för kvotflyktingar? Kan det vara detta att sjukvård ska vara en rättighet för alla och inte bara för dem som råkar bo i Göteborg och kan ta sig till Rosengrenska? Kan det vara frågan om att man måste lösa situationen också för de personer som befinner sig i Sverige och som är gömda men inte har ett arbete?

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 99 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Först och främst vill jag klargöra ett annat missförstånd. Jag tror inte att det här med inställningen till andra människor kan målas i politiska färger - varken i rött eller blått. Jag tror att det här finns brett över hela spektrumet, oavsett vem man representerar. Med detta sagt vet jag givetvis att det finns problem i Sverige. Det ser alla. De måste få en lösning. Vi har 13 000 personer som fortfarande är gömda. Vi måste se till att de kan få en rimlig sjukvård - den vård de behöver. Jag tycker att er reservation är lite flummig, för enligt den skulle man kunna sätta upp sig för en hörapparat i Norrland och vänta i två år till dess att man får den om vi skulle ha vårdgaranti för gömda flyktingar. Jag tror inte att det är riktigt det ni avser, utan ni menar att den akuta vård som man behöver ska utföras. Det kommer vi givetvis att kämpa för. Det står ju också i propositionen och i betänkandet; det är det vi tycker och det vi står för. Kalle Larsson vet att vi ärver en problematik där ni tyvärr inte lyckades få med Socialdemokraterna i den här kammaren. Det gick inte att få allt upp på bordet och få allt behandlat, utan det blev en halvmesyr som nu gör att vi fortsätter ha den här problematiken. Givetvis kommer vi att försöka tackla detta på bästa sätt. Ett sätt är faktiskt - utan att göra det stort - möjligheten till arbetskraftsinvandring till Sverige. Det enkla skälet är att det finns många som kommer hit utan att egentligen bara ha asylskäl utan andra skäl. Man får inte glömma bort att det finns lika stor möjlighet att många kommer hit av den anledningen. Det är omöjligt för dem att verka hemma av olika skäl. Ingen ska utvisas på ett ovärdigt sätt från Sverige, vilket har skett i flera fall. Jag har själv varit engagerad i flera sådana fall. Jag har ställt frågor till den dåvarande migrationsministern men blivit hänvisad till hennes separata tolkning av Dublinkonventionen, som jag inte godtar.

Anf. 100 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Låt mig börja med att säga att det trots allt är tack vare den tidigare press som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har kunnat sätta i budgetförhandlingar - hånad av vissa här tidigare i replikskiftena - som förändringar av flyktingpolitiken har kunnat ske. Det var därför det blev någon förändring och nedläggning av Utlänningsnämnden. Det skedde när vi gemensamt med Miljöpartiet satte hårt mot hårt i förhandlingarna. Det var därifrån vi kunde få en tillfällig lagstiftning. Jag har i mycket hårda ordalag ständigt kritiserat Socialdemokraterna för att de inte snabbare och enklare kunde gå med på detta. Men de gick trots allt med på det. Nu är situationen den att det finns fyra regeringspartier som gemensamt lägger fram regeringens politik. Då frågar jag: På vilka punkter vill ni förändra den politiken? Företrädare efter företrädare från regeringspartierna har nu sagt: Vi vill förändra politiken! Jag frågar då: Varför inte gå till handling i dag? Det finns yrkanden här om att integrationspotential inte ska vara en variabel vid kvotflyktingmottagande. Det finns yrkanden som säger att vi ska göra någonting åt den situation som många gömda i dag lever i. Det är inte en flummig reservation som föreslås av vare sig Miljöpartiet eller Vänsterpartiet i den frågan. Det går utmärkt att ansluta sig till detta. Jag är rädd att vi just nu håller på att segla i riktning mot att partier som är kritiska till den förda politiken inom alliansen kommer att fortsätta att säga att de är kritiska till den förda politiken men inte landa i några slutsatser när det gäller handling. Jag kan ha fel. Vi kommer att återkomma till frågan många gånger i den här kammaren. Men jag vill gärna återigen fråga: Finns det inte några punkter i dagens betänkande där Lars Gustafsson är beredd att göra något för att förändra regeringens position? Ska ni bara vänta på att arbeta inom alliansen? I så fall riskerar ni att få vänta länge.

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 101 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Den nuvarande politiken är den socialdemokratiska politiken som vi har tagit över och som vi ska förändra. Vi kommer i så fall att ha tre och ett halvt år på oss för att visa resultat för Kalle Larsson och andra; vi går i en riktning där vi får en rättssäker politik. Jag tror att problemet i dag är att det hela inte är rättssäkert. Jag har träffat alldeles för många som inte har blivit behandlade korrekt. Ärenden är felgjorda. Det finns mycket sådant som borde skärpas. Det pågår en ganska stor process i Migrationsverket. Vi kommer givetvis att driva de frågor som vi tidigare har stått för. Vi har talat om att vi vill ha en verkligt fungerande akutsjukvård för dem som är gömda. Så står det skrivet i betänkandet. Vi kommer att följa ärendena punkt för punkt när det gäller vad vi står för. Jag är övertygad om att vi kommer att få gehör för synpunkterna från partierna. Vi kommer alltmer att närma oss varandra. Som jag sade vägrar jag att måla olika representanters humanitet i politiska färger. Det är jag alldeles för gammal för, och jag har lärt mig att så enkelt är inte fallet. Men Kalle Larsson och Bodil Ceballos kan vara lugna; vi kommer att arbeta för det vi tror på. Humanitet kan aldrig vara en handelsvara eller en politisk slagdänga. När det gäller apatiska flyktingbarn har man hävdat att de skulle vara antingen drogade eller misshandlade på något vis och att detta skulle vara ett större skäl att visa ut dem. Det är rent komiskt. Det skulle ju ge dem skäl att stanna över huvud taget! Jag vill direkt avvisa sådan typ av argumentation som har förekommit i debatten, för jag tycker att den är för dålig. Det gäller människor som har kommit hit därför att de behöver vårt skydd, och då ska vi ställa upp oavsett om vi heter Kalle Larsson eller inte och oavsett vilket parti vi tillhör.

Anf. 102 Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag ska inleda med att säga att det är trevligt att vara här och för första gången se socialförsäkringsutskottets ledamöter samlade i kammaren. Det kommer att bli flera tillfällen under mandatperioden. Migrationspolitiken i Sverige och i världen måste bli någonting mer än bara asylpolitik. Den måste ha förmågan att bära ett större budskap, en större idé, i stället för att vara endimensionell. Den måste kunna svara på frågor om hur ett land med en åldrande befolkning ska kunna hantera en demografiskt labil situation. Den måste kunna hantera de globala perspektiven och se förutsättningarna för att importera - ja, det är precis det ordet som krävs - de humana resurser som behövs för att stärka Sveriges näringsliv och vår konkurrenskapacitet gentemot omvärlden. Men framför allt måste svensk migrationspolitik kunna svara på hur den som söker en tillvaro i vårt land lättast och bäst ska kunna göra det, givet alla de hinder som migrationen i sig kan resa på vägen. I det förgångna har tonläget tyvärr ofta varit ett annat. Politiken har snarare handlat om hur angeläget det har varit att skydda och begränsa migrationen till att enbart ske på grundval av asylskäl. Få är de som har talat om migration till vårt land baserat på en personlig önskan om att få arbeta som första skäl. De olycksaliga beslut som fattades av 1960-talets regeringar om att kraftigt inskränka möjligheterna till arbetskraftsinvandring kom att få mer långtgående konsekvenser än någon kunnat räkna med. I dag kan vi se hur felaktig den politiken har varit och hur tragiskt beslutet att avhända sig instrumenten för mångsidig migration och integration kom att bli. Tiden är nu kommen att göra upp med detta arv. Insikten om att den endimensionella migrationspolitiken måste upphöra och ersättas av en mångdimensionell sådan finns fullt ut hos den regering som nu tillträtt. Vi vill omforma och nyskapa ett politikområde som under alltför lång tid legat för fäfot. Detta kräver ödmjukhet inför uppgiften, för ska politiken omformas krävs specificerade mål och tydliga ramar. Omläggningen måste leda till en ny inriktning som tar sikte på att öppna flera vägar för människor att komma till Sverige och till Europa och på att skapa stabila system för att möjliggöra detta. Vi ska värna arbetsrätten och principen om jämställdhet och lika lön samt se kollektivavtalen som bra verktyg för att åstadkomma denna stabilitet. I dag tar riksdagen genom denna debatt de första viktiga stegen för att reparera det som förbrutits och nyskapa och omdana arbetskraftsinvandringen till Sverige. Regeringens ambition är nu att fortsätta denna diskussion och att under 2007 leverera en proposition till kammaren för godkännande och beslut. Jag vill i detta anförande lyfta fram några punkter som regeringen anser vara särskilt betydelsefulla för att skapa hållbara och positiva migrationsprocesser. Vi måste först och främst värna rätten till asyl och stå upp för den rättssäkra prövningen som måttstock för vad vi vill åstadkomma. Riksdagen har redan i bred enighet beslutat om en ny instans- och processordning för utlännings- och medborgarskapsärenden. Regeringens uppgift är nu att säkerställa att intentionerna bakom denna ordning förvaltas väl och att det sker en kontinuerlig översyn av denna. Vi har visserligen tillämpat ordningen i mindre än ett år, men redan under 2007 kommer jag att ge direktiv till den översyn av reformen som nu ska påbörjas. En annan viktig komponent i migrationsprocesserna är Migrationsverket. Det är en organisation som har många tunga och komplicerade uppgifter att lösa. Det är ett verk som nära berörs av de förändringar i lagstiftningen som nyligen ägt rum och som jag nyss nämnde. Det är viktigt att Migrationsverkat klarar av att effektivt, enhetligt och rättssäkert fatta beslut i samtliga ärendeslag. Detta är viktigt inte minst för att ge domstolarna de förutsättningar som behövs för en rättssäker och effektiv prövning. För att klara målen i hela asylprocessen måste förbättringar ske och flera beslut fattas i framför allt asylärenden så att inte hela processen fördröjs. En rättssäker asylprocess ska också ha ett tydligt avslut, antingen genom bosättning och mottagande i en kommun eller genom utresa ur landet. Mottagandet av asylsökande med flera människor ska fortsatt förbättras. Människor som söker asyl ska ha en meningsfull väntetid. Arbete och praktik ska kraftfullt uppmuntras. Arbetslinjen ligger fast på det här området liksom på alla andra politikområden som denna regering företräder. Detta är en förutsättning för en lyckad integration. Därför kommer även översynen av verkets verksamhet, med syfte att skapa ett mer effektivt och rättssäkert verk, att ta sin början under 2007. Även här startar regeringen en översyn, och arbetet med direktiven för detta är i full gång på berörda departement. De kommer att presenteras under nästa år. Därtill kommer de ekonomiska förstärkningar som gjorts i budgetpropositionen. Migrationsverket tillförs 50 miljoner kronor 2007 för att kunna besluta om flera ärenden samt öka kvaliteten i handläggningen av asylärendena. Migrationspolitiken måste, som jag sade inledningsvis, ha flera sidor än enbart asylpolitiken. När detta är sagt är det ett faktum att denna fasett är den som oftast drar till sig våra blickar, inte minst i det osäkra läge som tyvärr råder i världen. Vi kan inte bortse ifrån att utvecklingen i framför allt Irak inger djup oro för de migrationspolitiska konsekvenserna. Varannan irakier som önskar asyl i Europa i dag söker sig till Sverige. Det finns skäl att fundera över vad som kan bli följden om denna utveckling inte bryts. Efter det att budgetpropositionen lämnades till riksdagen har prognosen över antalet asylsökande i år skrivits upp med 3 000 personer. Om nuvarande nivåer inte sjunker kan antalet asylsökande för 2007 nu förväntas öka med 5 000-10 000 personer. Regeringen följer därför noga utvecklingen och avser om behov uppstår att återkomma i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Ett ökat antal asylsökande påverkar såväl Migrationsverkets förvaltningsanslag som anslagen för offentligt biträde samt ersättningar till asylsökande, kommuner och landsting samt bostäder för asylsökande. Det kommer under denna mandatperiod att krävas projekt i akt och mening att stimulera återvandring av människor som kommit till vårt land. Formerna för detta måste diskuteras och kommer att diskuteras, men det är viktigt att påminna om att återvandring har varit och är en del av den svenska migrationspolitiken. Återvandring är en tankefigur som har stöd av UNHCR och av världssamfundet i stort. Förbättras förhållandena i ursprungslandet ska personer med asylskäl uppmuntras att återvända dit. Formerna för detta bör som sagt diskuteras mer intensivt och de europeiska dimensionerna vägas in, och då syftar jag främst på nyttjandet av den europeiska flyktingfonden. Regeringen utökar också under året som kommer det svenska åtagandet vad gäller de så kallade kvotflyktingarna. Sverige kommer att öka antalet platser för vidarebosättning i Sverige för flyktingar och skyddsbehövande, det som vi kallar för kvotflyktingar, från 1 840 till 1 900 platser. Jag vill också säga några ord om en fråga som också är angelägen att belysa för kammaren och för socialförsäkringsutskottet, nämligen den om de ensamkommande barnen. Det har kommit flera ensamkommande asylsökande barn än vad som beräknades när kommunerna övertog ansvaret. De senaste åren har det kommit ca 400 ensamkommande barn per år. Nu har det kommit flera än 700 ensamkommande barn redan i år. Detta försvårar naturligtvis läget vad gäller tillgängliga platser i kommunerna. Syftet med den reform som trädde i kraft den 1 juli 2006 var att stärka skyddet för barnen. Det kan understrykas att det finns, och fanns då lagstiftningen beslutades, en stor enighet om att kommunerna ska ha ansvaret för omhändertagandet av de asylsökande ensamkommande barnen. Migrationsverkets uppgift är att teckna avtal med kommuner om mottagande av dessa barn. Kommer det flera barn måste Migrationsverket således teckna flera överenskommelser. För att kunna möta den här ökningen av antalet ensamkommande barn behöver ytterligare kommuner anordna boenden. Flera kommer under det kommande året att starta boenden, vilket är mycket positivt. Det är viktigt att hantera den här situationen. Regeringen följer noggrant utvecklingen och Migrationsverkets arbete med att teckna dessa nya avtal. Flera kommuner är enligt uppgift på gång att starta mottaganden under hösten och våren. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att debatten om migrationspolitiken måste, som jag inledde med, breddas och vidgas. Det är regeringens ambition att fullfölja den politiska linje som jag här deklarerat och med kraft verka för att en operativ och verkningsfull politik för att värna asylrätten samt skapa flera vägar för människor som vill komma till Sverige för att arbeta kommer till stånd.

Anf. 103 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Så har vi då tagit oss igenom ett antal replikskiften med företrädare för borgerliga partier och kommit fram till den man som ska svara på alla frågorna. Det är ju så det har låtit. Företrädare för Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har alla hänvisat till att de i alla fall inriktningsmässigt tycker ungefär som vi när man har ställt frågor. De kommer att verka inom regeringen och inom alliansen för att förändra detta. Det är så det har låtit. Det finns avvikelser. Man är inte ense om hur arbetskraftsinvandringen ska regleras. Men om vi tar asylpolitiken, och man inte svarat på frågan med att prata om någonting annat än det jag nu efterfrågar, har vi fått ungefär de här svaren. Det här ska ändras. Vi håller med. Låt oss ta sjukvården som ett exempel. I dag befinner det sig barn i Sverige som inte själva är asylsökande men som kanske har föräldrar som är asylsökande. De omfattas inte av den vård som alla andra barn i Sverige har rätt till därför att föräldrarna har sökt sig från hemlandet och hit och oberoende av vilket skälet till detta i sin tur är. Vad är migrationsministern beredd att göra för att vården ska omfatta alla barn i det här landet? Den andra frågan gäller integrationspotentialen. Där blev det ett uttryckligt hänvisande till migrationsministern som var den som skulle svara på frågan i stället för de personer från andra partier som fick frågan. Då måste jag ställa frågan oberoende av begreppet. Låt oss inte skapa semantik av detta. Jag gissar att det annars är lätt hänt för migrationsministern. Är det viktigt, eller ens av betydelse, hur en person kan anpassa sig till det svenska samhället för att han eller hon ska tas ut på flyktingkvoten? Det gäller alltså kvotflyktingar och inte Genèvekonventionen. Den tredje frågan gäller arbetskraftsinvandring. Hur ska vi egentligen göra med de personer som befinner sig i Sverige i dag men som inte har ett arbete och inte heller ett uppehållstillstånd? Ska de förväntas åka hem? De finns här.

Anf. 104 Tobias Billström (M)

Fru talman! När det gäller den första frågan, den om sjukvård för asylsökande, kan jag konstatera att vi har en ordning enligt hälso- och sjukvårdslagen där landstingen är skyldiga att erbjuda omedelbar vård till alla som vistas i vårt land. Vård kan inte nekas någon även om betalningsförmåga saknas. Barn får fullständig vård oavsett om de är inskrivna i Migrationsverkets mottagande av asylsökande eller inte. Om man tittar på den undersökning som Kommun- och Landstingsförbunden har gjort kan man konstatera att väldigt många av landstingen avskriver fakturorna i samband med att personer får ett uppehållstillstånd i Sverige. Jag tycker alltså att ordningen verkar vara väldigt god i den här frågan. När det gäller frågan om integrationspotentialen vill jag säga att regeringens förslag till riksdagen i budgetpropositionen inte behandlar den aktuella fråga som Kalle Larsson tar upp. Regeringens utgångspunkt är att det ska vara skyddsbehov. Flyktingar och andra skyddsbehövande ska genom vidarebosättning kunna erbjudas skydd eller varaktiga lösningar, men integrationspotentialen ligger inte inom ramen för den här diskussionen. Avslutningsvis vill jag säga: Beträffande frågan om arbetskraftsinvandringens koppling till asylfrågan pågår just nu beredningsarbete inom Regeringskansliet kring de här frågorna. När propositionen levereras till kammaren för diskussion och debatt nästa år är det min förhoppning att vi ska kunna ha diskuterat oss igenom den här frågan också.

Anf. 105 Kalle Larsson (V)

Fru talman! Sammanfattningen av svaret när det gäller asylsökandes sjukvård är alltså: Det finns inget problem. När det gäller integrationspotential är svaret: Det pratar vi inte om nu. När det slutligen gäller frågan om dem som befinner sig i landet men inte har något arbetstillstånd och inte heller möjlighet och kapacitet att skaffa sig ett sådant handlar svaret om att: Det får vi prata om senare. Men nu är det ju ändå så att man har möjlighet att svara på en fråga trots att man kommer att återkomma till den. Mina frågor kvarstår därför till migrationsministern. Vi kan ju sålla lite så att det inte blir så komplicerat att svara på dem. Min fråga som rör sjukvården är alltså följande: I dag finns det barn till asylsökande, som inte själva är asylsökande, som inte omfattas av samma rätt till sjukvård som i Sverige bosatta barn. Det är rätt att man har akut sjukvård och vård som inte kan anstå. Den kan sjukhusen aldrig vägra att ge. Men låt oss ta ett barn som är aidssjukt till exempel. Det uppfattas i dag inte som en sjukdom som är akut. Det är inte heller en sjukdom där vård inte kan anstå. Ett aidssjukt barn i Sverige i dag - om det inte självt är asylsökande - får inte den vård som det behöver. Det får inte bromsmedicinerna. Det är ett faktum i Sverige i dag. Det är därför vi har institutioner som Rosengrenska i Göteborg och andra som hjälper gömda och väntande flyktingar. Ska vi fortsätta ha det på det viset? Man kan väl ha en åsikt om den frågan, även om vi säkerligen kommer att återkomma till den igen. Den andra frågan handlar om integrationspotential. Jag kan ju vara välvillig och tolka svaret om det skyddsbehov som ska gälla som att vi inte någon gång igen kommer att behöva diskutera frågan huruvida det är personens anpassningsförmåga till Sverige som ens är en variabel när det gäller kvotflyktingmottagandet. Jag ska gärna ge ett stort erkännande till migrationsministern om han bara klart och tydligt kan säga: Det är inte en variabel hur du kan anpassa dig till Sverige när vi tar ut dig på flyktingkvoten. Kan vi få det klara och tydliga ställningstagandet?

Anf. 106 Tobias Billström (M)

Fru talman! En väldigt viktig regel, som jag tycker att man ska hålla hårt på i kammaren, är att man diskuterar de frågor som ligger på bordet. I regeringens framlagda budgetproposition berörs inte frågan om den så kallade integrationspotentialen. Det spelar ingen roll om Kalle Larsson upprepar den här frågan en gång, fem gånger eller 20 gånger. Vi ska inte diskutera den här i dag i den här debatten. När det sedan gäller frågan om de asylsökande barnen och deras rätt till sjukvård ger inte Kalle Larsson en korrekt bild. För de asylsökande barnen är situationen sådan att all sjukvård i dag är betald för deras vidkommande. Vad beträffar de gömda barnen är det också så att all sjukvård är betald för deras vidkommande. Vad gäller de asylsökande vuxna som vi har i riket är det så att vård som inte kan anstå är betald, och vad beträffar gömda vuxna är det så att akutvård ges. Ersättningen kan då krävas i efterhand, men vården ges oavsett betalningsförmåga. Därmed har kammaren också hört att den bild som Kalle Larsson målar upp inte är korrekt. Det ser inte ut på det viset. Hälso- och sjukvårdslagens föreskrifter gäller i det här perspektivet och i den här frågan också. Jag tycker att man ska vara lite försiktig och inte bli för slängig i de här frågorna - det händer lätt - utan man ska koncentrera sig på det som är huvuduppgiften, och det är för kammaren nu att ta ställning till den budgetproposition som är framlagd på riksdagens bord. Därmed har jag också svarat på frågan.

Anf. 107 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Tack, statsrådet, för anförandet! Jag tycker att det visar på den balans som man kan förvänta sig av ett statsråd på ett så här viktigt område. Det visar på ett ansvarstagande för den problematik man har att hantera. Sedan kan man säkert ha synpunkter - vi kommer säkert att ha anledning att återkomma - på dellösningar och delproblematik inom ramen för helheten. Även om anförandet var hemtamt på olika sätt så stack det ut också. Det stack ut i form av kritik mot tidigare regeringars felsyn, naturligtvis inkluderande egna partivänners tidigare felsyn i migrationspolitiken och när det gäller arbetskraftsinvandring. Men det fanns ändå en balans och en samsyn som jag tror har varit viktig och som jag tror att vi inte ska bortse ifrån i debatten. Det fanns också uttryck för ett värnande om arbetsrätten, vilket innebar en knäpp på näsan till regeringspartier vars representanter varit med och fört diskussionen för en liten stund sedan här i kammaren. Det finns ändå några frågeställningar som jag vill ta upp, utifrån min tidigare fråga till statsrådet, som gäller de ekonomiska förutsättningarna för Migrationsverket. Nu har vi ungefär samma siffror, Tobias Billström och jag, vad gäller asylsökande, ensamkommande barn och så vidare, och de visar på ett stort behov av ekonomiska förutsättningar för att man ska kunna hantera situationen. De 50 miljoner som nu har anslagits är ju en överföring av en engångssumma från domstolsprocessen till Migrationsverket, och vi kan se ett betydligt större behov. Hur snabbt kan Tobias Billström vara med och processa detta? Jag förstår naturligtvis att det handlar om vårbudgeten, men vilka åtgärder är man beredd att gå vidare med? Dessutom: Vilka åtgärder är statsrådet beredd att gå fram med när det gäller ensamkommande barn och att få flera kommuner med i processen för att vara delaktiga och ta ett solidariskt ansvar för de ensamkommande barnen?

Anf. 108 Tobias Billström (M)

Fru talman! Tack så mycket för de kommentarerna, Göte Wahlström! Jag ska börja med att säga att jag har lyssnat på samtliga företrädare som har talat från talarstolen, och vad jag kan minnas var det ingen som på något vis gjorde avsteg från principen om att arbetsrätten ska ligga till grund för bedömningar inom ramen för arbetskraftsinvandring. Där kan jag inte uppfatta att det skulle finnas någon form av motsättning - tvärtom: Vi i regeringsunderlaget är som alltid i de här frågorna väldigt väl sammanpratade och välorganiserade. När det sedan gäller den fråga som Göte Wahlström tar upp, den allvarliga frågan om ekonomin i migrationsprocessen, kan jag konstatera att utvecklingen i världen ger anledning till oro, precis som jag sade i mitt anförande. Det är angeläget att vi som har regeringsansvar följer de här frågorna noggrant. Det gör vi också. Jag ska säga direkt att den här frågan kommer att aktualiseras i samband med diskussionerna inför tilläggsbudgeten, den ekonomiska vårpropositionen, och skulle utvecklingen nu, som jag antydde, fortsätta i en sådan riktning att prognoserna fortsätter stiga så kommer detta naturligtvis att föranleda effekter i den ekonomiska vårpropositionen. Man ska dock vara medveten om att de här överföringarna, som ju även oppositionen gör på olika sätt, handlar om att plocka pengar från ett steg i migrationsprocessen till ett annat - från migrationsdomstolarna till Migrationsverket. Man flyttar alltså om pengarna, och det gör man naturligtvis därför att det är viktigt att flera ärenden processas i första instans och också avgörs där snarare än att flyttas högre upp i kedjan om detta blir nödvändigt. Det är viktigt att komma ihåg den här balansen. Det får inte bli för mycket pengar på det ena stället i förhållandet till det andra, för då är risken stor att vi skapar flaskhalsar. Avslutningsvis gäller det de ensamkommande barnen. Det pågår diskussioner mellan Migrationsverket och kommunerna, och jag ska akta mig väldigt noga för att försöka tala om för Migrationsverket härifrån talarstolen hur de diskussionerna ska gå, för då gör jag mig skyldig till ministerstyre, och det ska man inte göra som statsråd.

Anf. 109 Göte Wahlström (S)

Fru talman! Det känns ju något tryggare att veta att regeringen kommer att följa frågan, därför att vi är ense om den problematik vi sitter i och som vi gemensamt måste hantera härifrån kammarens sida. När det gäller de 50 miljonerna som förs över är det mycket riktigt så att de förs från Domstolsverket över till Migrationsverket. Men jag konstaterar att det behov som föreligger - åtminstone enligt tidigare regering, och även enligt vår uppfattning - är betydligt större än de 50 miljonerna. Jag utgår därför från att regeringen kommer att återkomma för att, i den mån behoven kommer att föreligga, föra till ytterligare medel för att skapa den stabilitet som vi behöver på området. När det gäller arbetskraftsinvandring och arbetsrättsfrågan konstaterar jag - jag kommer naturligtvis att nogsamt följa det protokoll som finns efter dagens debatt - att man ifrågasätter fackliga organisationers rätt att driva frågor utifrån arbetsrättsliga regler och tecknande av kollektivavtal och insinuerar att fackliga organisationer lägger sig i för mycket. Jag kommer naturligtvis att följa det här och kommer att titta på på vilket sätt vi kan hantera de frågeställningarna vidare. Jag tycker dock att det är väldigt synd att man gör så, därför att man skapar en konfliktyta kopplad till ett politikområde som inte är värt den typen av agerande. Jag tycker att vi behöver en större samsyn på det här området på det politiska spelfältet men också med arbetsmarknadens parter och totalt sett i samhället fortsättningsvis. Jag vill tacka för en intressant diskussion och intressant information från regeringens sida.

Anf. 110 Tobias Billström (M)

Fru talman! Tack själv, Göte Wahlström. Jag ska bara apropå de ekonomiska överföringarna konstatera att i samband med budgetpropositionen gjordes bedömningen att antalet asylsökande i år skulle bli 21 000. Och prognosen nu är 24 000 under 2006. Det är alltså en skillnad gentemot de ingångsvärden som fanns för budgetpropositionen. Det beror på att antalet asylsökande har ökat under de senaste månaderna. Asylsökande från Irak och i någon mån från Somalia, Eritrea, Uzbekistan, Libanon och även statslösa står för den huvudsakliga delen av ökningen. Men under de senaste månaderna har 40 % av de asylsökande kommit från Irak. Detta är någonting som kammaren bör vara medveten om när man diskuterar denna fråga. Vi är beroende av världsläget när det gäller dessa prognoser. Och, som sagt, prognosen för 2007 vad gäller antalet asylsökande var 20 000 i samband med att man lämnade budgetpropositionen, och i dag är bedömningen 25 000-30 000. Det är högst troligt att detta kommer att få effekter i diskussionerna i samband med den ekonomiska vårpropositionen. Jag tycker att det är viktigt att denna fråga hålls levande, så att vi ser till att det finns tillräckligt mycket pengar i processerna och så att de målsättningar som regeringen har om ett snabbt, effektivt och enhetligt sätt att bedöma asylgrunderna, skyddsgrunderna, i processen vidmakthålls. Det är ambitionen från regeringens sida.

Anf. 111 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Migrationsministern och alla övriga! Jag tycker att det är positivt att höra det som du beskriver. Vi bör ha en stor samsyn i dessa frågor, vilket Göte Wahlström också sade. Och så har det inte alltid varit. Vi ska naturligtvis hitta lösningar som är så humana som möjligt för människor. Och om vi kan arbeta över partigränser så är det väldigt bra. Du talade om att värna asylrätten och skapa flera vägar in i Sverige, bland annat att omforma och nyskapa, göra upp med arvet, värna om arbetsrätt och lika lön. Det är frågor som jag uppskattar att du tar upp. Jag har en väldigt konkret fråga som gäller migrationsdomstolarna. Ni tar 50 miljoner från migrationsdomstolarna. Vi menar att det är för mycket pengar därifrån. Frågan är: Har man väldigt mycket pengar över vid migrationsdomstolarna, och varför har man det i så fall? Vi vet att väldigt många inte får sina ärenden behandlade i en högre instans. Det blir alltså inte en offentlig förhandling trots att man begär det. Jag skulle vilja att du svarar på varför man drar så mycket pengar från migrationsdomstolarna. Det handlar inte bara om att det kommer att bli färre ärenden därför att flera avgörs av Migrationsverket, utan det handlar om kostnader som vi ser i dagsläget. Jag vet inte om migrationsdomstolarna kanske inte anser sig ha råd att ta upp alla de ärenden som man begär för muntlig förhandling. När det gäller alla som nu är här och väntar på avvisning så var det tidigare så att de fick lov att arbeta under den tiden, men nu får de inte göra det. Bland annat har vi människor som väntar på utlåtanden från människorättsorganisationen mot tortyr. Just nu kommer jag inte ihåg namnet på den. Men dessa människor borde få arbeta under den tid som de väntar på besked.

Anf. 112 Tobias Billström (M)

Fru talman! Den första fråga som Bodil Ceballos ställde handlar om de pengar som finns inom anslagen 12:4 och 12:5 och som gäller domstolsprövning i utlänningsärenden och kostnader vid domstolsprövning i utlänningsärenden. Jag måste då konstatera att vi har lite olika uppfattningar på denna punkt, inte bara rent budgetmässigt utan också i fråga om hur vi vill att processerna ska fungera, tror jag. För regeringen är det väldigt angeläget att det i så många ärenden som möjligt faktiskt blir rätt från början, alltså att första instans, det vill säga Migrationsverket, klarar av att göra bedömningarna på ett sådant sätt att rätt blir rätt. Det är faktiskt ingångsvärdet. Därmed inte sagt att det är ett misslyckande om frågor så att säga lyfts till migrationsdomstolen eller till Migrationsöverdomstolen. Men så många ärenden som möjligt ska avgöras i första instans. Om vi märker att de övriga överrätterna får mindre att göra därför att Migrationsverket inte överlämnar tillräckligt många ärenden dit, då måste vi göra någonting. Och det som vi har valt att göra är att flytta om pengar i processerna och föra över mer pengar till Migrationsverket. Om det däremot under det år som kommer - så fungerar ju budgetprocessen - skulle visa sig att utvecklingen blir den motsatta, då kommer detta naturligtvis att ändras inför nästa budgetproposition. Svårare än så är det inte. När det gäller frågan om muntlig förhandling tror jag inte att Bodil Ceballos ska vara så orolig för att just dessa budgettekniska konstruktioner får något genomslag på detta. Jag kan däremot konstatera att även jag och regeringen tycker att det är väldigt angeläget att dessa muntliga förhandlingar äger rum om människor vill att det ska ske. Där ser jag alltså inte att vi har någon egentlig motsättning. Men jag ser inte att detta är avhängigt bara av de budgettekniska konstruktionerna. Jag ska be att få återkomma till frågan om arbetskraftsinvandring i nästa replik.

Anf. 113 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Anledningen till att jag säger det som jag säger om att migrationsdomstolarna kanske behöver mer pengar än de kommer att få är att jag har varit med om ett antal fall där man från Migrationsverket har sagt att frågan är så enkel att avgöra att personen i fråga inte ens behöver ett offentligt ombud. När beslutet sedan har kommit har man över huvud taget inte hört personen i fråga. Man har inte frågat om familjeförhållanden och annat. Sedan avslutas det hela med att ärendet inte går att överklaga. Någonstans är det alltså fel. Och självklart ska alla som får sina ärenden prövade också kunna få dem överklagade om de inte är nöjda med beslutet. Så det finns nog en hel del att titta på där. Jag ville upplysa lite grann om hälso- och sjukvårdslagen. I hälso- och sjukvårdslagen står det att vårdpersonal på begäran av polis är skyldig att tala om att en gömd vårdsökande finns. Så är det om inte detta har ändrats under de senaste åren. Men så stod det i alla fall tidigare. Och många i vårdpersonalen tror att så är fallet. Så oavsett om man på landstingsnivå har bestämt sig för att man ska se mellan fingrarna i dessa fall, så menar många i vårdpersonalen att man helt enkelt inte vågar låta bli att svara på frågor. Det är inte förenat med straffansvar. Det har jag kunnat utläsa av lagen. Men många i vårdpersonalen vågar inte ta emot de asylsökande. Och många ringer faktiskt till Migrationsverket för att fråga vem som ska betala för vården. Vi har alltså ett problem någonstans. Det är inte alls så problemfritt som du beskrev tidigare, utan detta är någonting som vi måste se över. Och jag hoppas att du kommer att titta på den frågan så att den verkligen blir löst och så att vi inte hamnar i den situationen att människor inte vågar gå till doktorn.

Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Anf. 114 Tobias Billström (M)

Fru talman! Jag konstaterar att allt det som Bodil Ceballos nu framför här i kammaren egentligen bottnar i det faktum att människor är gömda. Det borde leda oss till slutsatsen att det riktigt angelägna är att se till att människor inte är gömda. Om man lever i en skymningszon uppstår hela tiden denna typ av intressekonflikter. Därför är det regeringens ambition att se till att människor inte ska behöva hamna i den situationen om vi kan åstadkomma en rättssäker, effektiv och enhetlig prövning. Jag ska också säga till Bodil Ceballos att syftet med den översyn av Migrationsverket som nu börjar och den översyn av den nya instans- och processordningen som kommer att löpa parallellt är att vi ska bringa klarhet i de eventuella taggiga kanter som kan finnas i denna instans- och processordning. Jag ska dock säga att den faktiskt inte har funnits ens ett år än. Det gör att jag själv är väldigt försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser och konsekvenser av det som vi nu ser. Jag tycker att det är viktigt att man försöker loda lite djupare och ta reda på de eventuella avvikelserna. Men självfallet är det viktigt med en muntlig förhandling om man så vill. När det gäller frågan om arbetskraftsinvandring och den fråga som Bodil Ceballos tog upp i sin första replik så kommer även det att tas upp inom ramen för det beredningsarbete i Regeringskansliet som nu äger rum med avseende på den proposition om arbetskraftsinvandring som ska levereras till riksdagen under 2007. Då har jag svarat på den frågan också.

Anf. 115 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Fru talman! Världen över drömmer människor om en bättre tillvaro. När det omöjliggörs i hemlandet är det naturligt att flytta till den större friheten för att förverkliga drömmen om ett bättre liv. Men av rädsla för det främmande har vi här konstruerat gränser, murar och regleringar. Med röda streck i kartboken har det blivit lättare att utestänga än att bejaka andra människor. I Sverige har drömmande människor förpassats till årslång karantän på nedslitna flyktingförläggningar utan rätt att läsa svenska och med förbud att arbeta. När man väntat i åratal och när man inte kan språket och inte fått känna värdighet genom att få arbeta blir situationen mycket svår. Tillsammans med traumatiska upplevelser från hemlandet ger detta en oro och psykisk stress som det är svårt att själv klara av. Trots en inneboende styrka och en dröm om ett bättre liv när de kom hit har de tvingats in i en tillvaro som präglas av maktlöshet, tristess, apati, uppgivenhet och, till slut, sjukdom. En sådan politik har inte varit annat än inhuman. Fru talman! I inget annat jämförbart land i världen har invandrare och flyktingar drabbats så hårt av arbetslöshet, socialbidragsberoende och utanförskap som i Sverige. Och i inget annat land har det politiska ledarskapet varit så handlingsförlamat som just här. I stället för att angripa orsakerna till den havererade flyktingpolitiken - det vill säga en reglerad arbetsmarknad, bidrags- och skattefällor och ett institutionaliserat omhändertagande - har välfärdsstatens ingenjörer vänt sitt eget misslyckande mot nykomlingarna. Med en ny politik och en ny regering ser jag med tillförsikt fram emot framtiden - en politik där utgångspunkten numera är att människor är resurser, förmågor och möjligheter och med egen kraft ska forma sin egen framtid. De är inte ett hot, ett problem eller en kostnad. Det är glädjande att Sverige har fått en ny migrationspolitik där asylprocessen ska präglas av verklig humanitet, rättssäkerhet, effektivitet och individualitet. FN:s generalsekreterare Kofi Annan skrev för något år sedan i Sydsvenska Dagbladet: Alla som är angelägna om mänsklig värdighet borde motarbeta tendensen att invandrare görs till syndabockar för sociala problem. De flesta invandrare är strävsamma, modiga och beslutsamma. De vill inte åka snålskjuts. De vill ha en rimlig möjlighet för sig och sina familjer. Så skrev alltså Kofi Annan. Det är precis det som migration i det stora hela egentligen borde handla om. Men den tidigare regeringen och LO har konsekvent visat en motvilja mot det öppna samhället där politiken utgår från principen om att alla människor är resurser, förmågor och möjligheter. Fru talman! I dagens Sverige är det mycket svårt att få arbetstillstånd. Dörren är i dag i princip stängd för människor som vill komma till Sverige för att arbeta och bygga sig en framtid. Därför välkomnar jag regeringens mål och strävan mot en ökad arbetskraftsinvandring, inte bara för att människors möjligheter och vilja att flytta för att arbeta är en viktig faktor för ett lands ekonomi och välstånd utan också för att bejaka andra människor och deras kraft och förmåga samt tron på den öppna världen. Jag välkomnar att regeringen öppnar upp för flera vägar in i landet samtidigt som regeringen värnar asylrätten. I en alltmer globaliserad och öppen värld är det nödvändigt att enskilda företag som har behov av arbetskraft med viss kunskap och expertis själva får avgöra om arbetskraftsinvandring är lösningen för dem. Om ett företag erbjuder en person utanför EU anställning borde också den personen få komma hit och bidra till sin egen välfärd. Ytterst är det bara den enskilda arbetsgivaren som kan avgöra hur stort företagets behov är och hur behovet ser ut, inte Ams och inte Migrationsverket eller någon annan myndighet. Sverige behöver flera företagsamma människor från andra länder. Vi borde göra vårt bästa för att de ska kunna känna sig välkomna hit. Vi måste öppna Sverige för en invandring som leder till ett större företagande förutom en arbetskraftsinvandring. Arbetskraftsinvandring kan därför inte endast handla om befintliga företags eller kommande företags möjligheter att anställa kompetent arbetskraft, utan vi måste också uppmuntra den entreprenörsanda som finns hos de människor som finns här, hos människor som vill komma hit. Fru talman! En radikalt snabbare handläggning av asylärenden, tidigare kontakter med arbetslivet och en tidigare och bättre kartläggning och värdering av kompetens liksom en mer individuellt inriktad språkträning är några viktiga steg som måste tas. Jag hade önskat att utskottet skulle ta initiativ till en snabb lösning och en tillfällig lag om arbetskraftsinvandring å det snaraste för de gömda asylsökande som finns i vårt land just nu. Det skulle ha kunnat underlätta tillvaron och skapa en värdighet och en värdig tillvaro för de bortemot 13 000 gömda som finns i vårt land. Därför vill jag gärna uppmana ministern - han har lämnat kammaren, men jag vet att han läser protokollet efteråt - att överväga att ta med denna problematik och snabba upp arbetet med arbetskraftsinvandring just för gömda asylsökande liksom att överväga att ta med detta i det beredningsarbete som nu pågår. Jag hoppas på en snabb lösning för de gömda människorna. Det är min bestämda uppfattning att alla asylsökande är olika. Det som förenar dem är många gånger ett tragiskt förflutet. Men det är starka drömmande människor som vill starta ett bättre liv. Det är människor med kunskaper, förmågor och viljor, och dem borde vi ta till vara. Jag välkomnar regeringens mål för ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring. Jag välkomnar också regeringens mål om en asylprocess som ska präglas av rättssäkerhet, effektivitet och individualitet. Svensk flyktingpolitik har havererat. Den tidigare förda migrationspolitiken har skapat mänskliga vrak. Solidaritet, humanitet, rättvisa och rättssäkerhet har blivit till tomma ord. Det innebär stora utmaningar. Dessa ligger på den nya regeringens bord. Sverige behöver en rättssäker och human flyktingpolitik och en generös och öppen arbetskraftsinvandring. Jag önskar den nya regeringen all lycka.

Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Anf. 116 Bodil Ceballos (Mp)

Fru talman! Det som sagts är egentligen ingenting som jag vill replikera på. Däremot vill jag ge dig en inbjudan till på onsdag - jag vet inte om du redan har fått en inbjudan - då vi ordnar ett seminarium om just den här frågan.

Anf. 117 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)

Jag vill påminna att det ska röra innehållet i debatten.